Nr. 2/2009 - "A" modell klubb
Nr. 2 2009 – 42. årgang ISSN 0805-7192 Offisielt organ for Norsk “A”Modell Klubb Model A Restorers’ Club – Norway Region Kun kr 59,-- Fn Oe Rn (s D ) ms ia dn eJeg har lyst til å gi veimyndighetene et spark i nederste del av ryggen! Nå er det miljøgater som er i skuddet, med fartshumper både her og der. Tonnevis med asfalt blir brukt for å lage høye humper i veien så folk skal forstå at de kjører i tettbebygd strøk. Sikkert nyttig for de som ikke kan lese skilter, men kunne de ikke heller bruke den asfalten til å utbedre de dårlige veiene vi har overalt ellers? Veistandarden vår er blitt en tragedie selv om autopass brikka nesten går varm bare i nærmiljøet. Det er sannelig godt at vi har noen gamle Forder som en gang i tiden ble bygget for nettopp slike dårlige veier! Våren er her og sommeren er like rundt hjørnet! Jeg har kjørt motorsykkel til og fra jobb i dag, og i ettermiddag har jeg vært ute med både en Phaeton som var på besøk i garasjen og min egen Roadster. Hyggelig selvfølgelig, man møter jo bare mennesker som smiler og vinker når man kjører A-modell, men varmt var det ikke. Jeg tenker tilbake på moren til en barndomskamerat av meg, hun kledde seg etter kalenderen! På en bestemt dato om våren kom sommergarderoben frem, og skinnkåpa og ullundertøyet ble hengt i møllpose på loftet. Den damen kunne virkelig kunsten å både ta seg ut og fryse med stil de første maidagene, og det var vel omtrent det jeg opplevde i dag, det var +5 på gradestokken da sola gikk … Vi har hatt en fin vår med gode foredragsholdere og mange tilhørere på medlemsmøtene på Frysja og det er veldig hyggelig å se så mange engasjerte medlemmer samlet på disse kveldene hvor praten går lett om A-modell og andre viktige ting. Hvis du sitter hjemme og lurer på om du kanskje skulle ha tatt deg en tur på disse møtene så kan jeg anbefale deg å komme opp av sofaen! I de ukene som kommer skjer det en hel masse, for ikke å si “alt” som vi har gledet oss til i hele vinter. Først Ekeberg-markedet hvor vi som alltid kan gå i spenning og håp om å finne alt fra tennissokker til russisk verktøy, og kanskje til og med en liten del til Forden! Søndagen etter er det VårFord med blanke biler og vi kan igjen nyte koret av mange A-modeller på tomgang og Aooogha i flere stemmeleier. Etter dette går det slag i slag, det er bare å ta for seg kalenderen og huke av de arrangementene man ønsker seg. Det er viktig at vi er på veien om sommeren og viser publikum vårt bidrag til kulturhistorie. Selv om vi i klubben “bare” har vår- og høstløp er vi i den særstilling at vi aldri er alene i andre løp rundt om i Norge eller våre naboland. Uansett hvor du deltar med A-modell så er det bestandig flere A-modeller med. Jeg overhørte en kommentar under starten av et løp for noen år siden: “Her er det så mye A Ford at det skulle vært sprøyta mot dem”. Uvitenhet og misunnelse tenkte jeg, de sikreste vårtegn i gården hjemme hos oss er en A Ford og løvetannen som blomstrer, og du kan klare å ta knekken på løvetann med sprøytemidler, men den kommer igjen året etter og det gjør Forden også! Jeg gleder meg til å se dere i sommer! Erik Storm- Olsen Den gunstige veteranforsikringen gjelder kun medlemmer av godkjent klubb; NAMK! Har du betalt kontingenten? Ikke medlem — ingen forsikring! (gammelt kinesisk ordtak) MODEL A RESTORERS’ CLUB – REGION NORWAY – 1967 Postboks 1930 Vika, 0125 Oslo Bank 7877 08 76507 Formann Erik Storm-Olsen Marihøneveien 14, 3172 Vear tlf 33 31 90 20 – 975 99 130 storm-2@online.no Sekretær Bjørn Burum Vilberggrenda 4, 0687 Oslo tlf 22 26 02 67 – 970 11 646 Kasserer Knut Moen Unnarennet31, 0687 Oslo tlf 22 26 04 79 – 913 54 623 knut-mo@online.no Styremedl Rolf Alexandersen Prost Hallings v. 2, 0666 Oslo tlf 982 20 342 Styremedl Bjørn Grønvold 2742 Grua tlf 928 64 832 Varamann Per R Westreng Lensm. J.Sørums v. 16, 2019 Skedsmokorset tlf 63 87 52 57 – 916 57 419 Revisor K. Wang-Henrichsen Forsikring Halfdan Prøsch tlf 67 13 53 30 Besiktigelsesmann Kjell Wang-Henrichsen tlf 22 10 54 84 Løpskomité Morten Ellefsen Redaktør Jan S. Christensen Bærumsveien 24, 0284 Oslo tlf 22 52 02 61 – 958 99 289 jschris@online.no Manuskripter, bilder & tips sendes direkte til redaktøren. Annonser i “A”visen og “A”ktuelt er gratis for medlemmene Redaksjon Trond Berg Sandbakken 1925, Blaker trondb54@hotmail.com Agnar Hauge 4915 Vestre Sandøy agna-ha@online.no Medlemskap i Norsk “A”Modell Klubb kun kr 350 inkl. fire medlemsblader per år, og rundskrivet “A”ktuelt Husk navn og adresse ved betaling. Årets møter siste torsdag i måneden på Frysja ved Teknisk museum. Se kalender i “A”visen nr 4 – 2008 og www.fordaklubb.no Ettertrykk eller gjengivelse av stoff etter avtale! Opplag 550. Annonser kr 1000/helside. Forsidebilde: Fra venstre: Günter Schulz, firma Paulsen & Thoms, Kiel, sammen med Vice President, Marketing, Sales and Service for Ford Europa, Ingvar Sviggum, og Beate Schulz. Foto: Chris. eler nr.147 Passer ikke Stadig lanseres nye deler og verktøy til Forden, men hva hjelper det når det ikke passer? Det nye verktøyet A-9300-X som brukes for å skru ytterringen på bensinmåleren, som sitter i dashbordet, passer ikke. Dette til tross for at den er dobbelt så dyr som den støpte vi har brukt i alle år. Da hjelper det ikke å skryte av at den er laserskåret, “heavy duty” og konisk for å lette arbeidet. Det er alltid litt spennende å demontere bensinmåleren, på grunn av bensinlekkasje. Er korken som skal flyte i tanken defekt, så bare må man. En videreutviklet kork er nå også kommet på markedet i et bensinbestandig materiale. I følge katalogen, er dette den siste korken du trenger å kjøpe. Montér denne (A-9313-C) og glem den. Den originale delen var i virkelig kork innsatt med lakk, men moderne bensin med ethanoltilsettning har en tendens til å løse opp lakken. Verktøyet passer ikke på mutteren. Under: Nytt og gammelt verktøy, laserskåret og støpt Chris Tankmåler Korkpakning Tynn messingskive Ytterring (mutter) Innhold Nyttige adresser USA på tvärs Raggar-Olle Viva Italia 2 6 10 14 Fokus på Hansen Henry på plass VårFord Kjøp Salg 18 21 22 23 J eg har denne gang valgt reise med A modellen som tema i dette nummeret. Fire svensker kjøpte to A Forder i California og kjørte i fjor US Route 66 tvers over det amerikanske kontinent via Chicago til østkysten. 4574 kilometer nydelig kjøring med bare èn pungtering! To danske familier tar A modellene sine på biltoget fra Tyskland til Italia og finkjører Ford i traktene rundt Comosjøen. Kan man ha bedre sommerferie? Håper dette inspirerer . Bjørn Grønvold har lang fartstid i samme italienske området med bobil, og vil gjerne samle A modeller og eiere til en 14 dagers tur til Middelhavet og Italia før en reiser til svenskenes grensetreff neste år. Biltog tur-retur Hamburg Alessandria, se egen artikkel. Amerikanerne har en egen klubb, Model A Touring Club, som i flere år har arrangert reiser rundt i verden for kjøresugne A modelleiere, med stor suksess. Turer har bl.a. vært arrangert til Syd-Europa, Australia og Canada. Vi traff nesten femti av dem i 24 A Forder i Hamar på vårt Grensetreff i 2006. Nye medlemmer Stein Erik Narvesen, Garver Ytterborgs vei 127 B, 0977 Oslo Bård Glein, Boks 32, 2882 Dokka Bjarne Risan, Ovenbakken 21 A, 1361 Østerås 4 C harmen med å kjøre sammen i A Ford får vi sjansen til 11.-13 september da vi markerer vår stiftelsesdag. Selv om året ikke er rundt, benytter vi enhver anledning til å feire oss selv, denne gang på Tyrifjord Hotell. Ankomst fredag kveld, HøstFordløp på lørdag med innlagt togtur med ordentlig damplokomotiv og gamle teakvogner. Selvfølgelig blir det bankett og premieutdeling, dans og moro på kvelden. Meld deg på, dette er i vår klubbs ånd å arrangere løp og fest for hele familien. I mellomtiden kan du finjustere Forden og sommerkjøre alene eller sammen med likesinnede i de mange veteranbilarrangementene som holdes faktisk hver eneste weekend og enkelte ukedager, i hele sommer Har du internett, logg deg på LMKs hjemmesider, http://www.lmk. no, terminlisten, hvor alle bilarrangementer er beskrevet. Hold Forden rullende, da fungerer den best. Grensetreff 2010 Vi fortsätter planeringen av Gränsträffen i Båstad i Skåne, veckan före midsommar 2010. Reservera några lediga dagar eller en semestervecka till detta. Det kommer att bli någåt extra.w ca. 45 mil från Oslo eller ca. 10 mil från Köpenhamn. Her er interør fra Hotel Skansen, vi gleder oss allerede! Pulverlakkering Henry Ford: “Det første prinsippet på masseproduksjon, er at arbeidet må komme til arbeideren, og ikke omvendt” Fra “Henry Ford og Fordfabrikkene” KLUBBREKVISITA Vi minner om det rikholdige utvalg av klubbrekvisita, bl.a. nye merker, klubbgensere og T-skjorter som kan kjøpes via sekretæren. Jakkemerke kr 50,– Vindusmerke kr 20,– – 3 stk for kr 50,– Radiatormerke, ny! kr 150,– T-trøye (bare voksne) ny! kr 80,– Klubbgenser (blå) ny! kr 200,– Reservedelskatalog kr 100,– Forgasserhåndbok kr 80,– Hva gjør jeg hvis “A”Forden stopper? kr 15,– Historien om den nye Ford kr 50,– Några detaljer om den NyA-Ford kr 50,– Pins, ny! kr 50,– DVD fra Gensetreff 2006 kr 100,– DVD fra Holland-tur 2007 kr 100,– “A”viser: Pris avhenger av nr. og antall Porto kommer i tillegg USA på tvers Redaktøren var på Sverigetur i vinter og traff to av deltagerne fra US Route 66-turen fire svensker i to A Forder gjorde i høst. “En fantastisk tur”, kunne Hasse Nyman (t.v.) og Håkan Jansson meddele, “ uten problemer av noe slag. Bortsett fra en punktering da, men det er det minste man kan regne med. Bilene var utstyrt med overdrive, slik at marsjfarten kunne økes til 80-90 km/time, hviket var nødvendig for å følge øvrig trafikk på motorveiene. Les om turen på de neste sidene. Fredrik Barth-Nilsen fra Jotun Powder Coatings. Vi var så heldige på klubbens aprilmøte å få innblikk i pulverlakkeringens fordeler og ulemper. Fra Jotun Powder Coatings kom Fredrik Barth-Nilsen og holdt et interessant foredrag. Pulverlakk brukes fortrinnsvis der man trenger en slitesterk maling som kan legges på i relativt tykke lag. Til vårt bruk egner lakken seg til understell og eikehjul samt detaljer som deksler og beslag. Pulverlakk kan med fordel også brukes på større karosserideler i forskjellige farger, men, det er et stort men, delene må kunne varmes opp i en herdeovn etter lakkering til ca 200 grader celsius. Det betyr at ovnen må være stor nok til delene og at alt grunnarbeide må være perfekt utført. Fett, olje, sand, salt osv. må være fjernet helt. Underlagsbehandling, primer, og sparkel må være av en type som tåler varmebehandling. Dette er viktig, snakk for all del med lakkereren som skal utføre arbeidet. Det som sprøytes som en sky mot delene, er små pulverkorn som blir kraftig elektrostatisk oppladet i pistolene. Det gjør at pulveret fester seg til overflaten ved elektrostatisk tiltrekning mellom emnet og pulverkornene. Når pulveret kommer så kommer inn i herdeovnen, smelter det, flyter sammen og herder til et slitesterkt belegg. Pulverlakkering kan høres komplisert, omstendelig og dyrt ut, men resultatet blir så mye bedre enn konvensjonell sprøytelakk. Vær klar over at det finnes flere typer pulverlakk, en plastisk sterk epoxytype som ikke er så UV-bestandig, og som passer godt under bilen, og en polyesterbasert som finnes i mange farger til typiske karosserideler. Denne pulverlakken er for utendørs bruk og lysterk men tåler ikke så godt kjemikalier (bremsevæske). Dessverre er det dyrt å blande spesialfarger, men mange standardfarger er sikkert svært nære originalfargene eller de spesielle bilmodellfarger som finnes, ref Reidars artikkel. Industrifarger i RAL-kartet er greie å skaffe. Bransjeforeningen for pulverlakkering er behjelpelig med å finne lokale firma som har det nødvendige utstyret og er godkjent, http://www.nplf.no Chris 5 Tvärs över USA i A-Ford (1) Fr v Bertil, Lennart, Håkan och Hasse utanför Moores bostad i Bradbury i ”the LA area”. Efter nästan tre år av förberedelser kunde de fyra SvAF-medlemmarna Håkan Jansson, Lennart Johansson, Hasse Nyman och Bertil Lundgren i september förra året sätta sig på planet till det stora landet i väster för att genomföra Resan med stort R. Den bestod i att köra från kust till kust genom hela USA. Att resan dessutom borde gå på historiska US Route 66 från Los Angeles till Chicago och gärna genomföras med A-Ford skulle förstås förhöja upplevelsen. Väl framme i Chicago tänkte man sig fortsätta en bit österut till Dearborn och besöka Fordmuseet för att sedan ställa kosan mot 6 Lennart kollar framhjulslagren på Hasses Coupé innan resans början. sydost och passera A-Fordsdelsfirman Snyder’s i Ohio. Sedan vidare till Hersheymarknaden i Pennsylvania och göra en utflykt till Atlantkusten nere i Maryland. Då chansen att kunna hyra A-Ford för en så lång resa var liten bestämde man sig för att köpa två A-Fordar för ändamålet och sedan skeppa över dem till Sverige. Genom Bob Moore, som var i Skandinavien 2006 och som också fixade en A-Ford åt Olle B och Chris, fick man hjälp att hitta två lämpliga bilar. Kravet var att de var riktigt bra körbilar, touring-cars, d.v.s. bra chassie, frisk motor, täckta och helst med överväxel så att man bättre kunde hänga med i trafikrytmen. Man var tidigt ute och mer än ett halvår innan resan hade Hasse köpt en 45B DL Coupé 1930 och Lennart en SW 160B Town Sedan 1931. Båda bilarna var modifierade med 12 volts elsystem, växelströmmare, nyrenoverade och lätt modifierade motorer, bagageräck med koffert m m. Tur hade man också med dollarkursen i det att bilarna betalades innan kronan försvagades efter semestern förra året. Genom systematiskt bearbetande av tänkbara sponsorer fick man också ett gott ekonomiskt utfall av detta, vilket bl a syns på bilarna i det att de påminner om dekalöverdragna moderna rallybilar. Att redovisa Stjärnorna på trottoaren vid Sunset Boulevard Hollywood. planering och genomförandet av resan på en egen hemsida på Internet var en tanke som tidigt dök upp och därmed kunde man bl a ge sponsorerna valuta för pengarna. Hemsidan har adressen www.a-fordresan.se och där finns dagbok och tusentals bilder från resan, om du som läsare vill veta mer. Alltnog, torsdagen den 11 september landade man i LA efter en flygresa på 17 timmar med US Airways. Tidsskillnaden var nu 9 timmar så det tog ett par dagar innan Wig-Wam Motel. Andra dagens kvällsmåltid åts tillsammans med Bob och Judie Moore på en mexikansk resaurant. man kommit in i den nya dygnsrytmen. Bob och Judie Moore mötte på flygplatsen och avlämnade de något mosiga herrarna på sitt hotell. Dagen därpå åkte man till Bob Moore och började inspektera, provköra, komplettera och serva A-Fordarna. På lördagen fortsatte arbetet och man gjorde även kompletterande inköp av verktyg och förnödenheter. Men det blev också tid att via LA ta sig ner till Stilla Havskusten i Santa Monica och sedan tillbaka via de inte helt okända platserna Beverly Hills och Hollywood. På kvällen hade Bob och Judie inbjudit till en riktig amerikansk grillmiddag. Söndagen ägnades åt lite mer arbete med bilarna men man hann också delta i ett rally som avslutades hos en A-Fordägare med en ranch uppe i bergen. Måndagen den 15:e blev första riktiga resdagen i det man tog avsked av Bob och Judie och gav sig iväg österut på Route 66. I Bernardino kunde man bl a se den först öppnade McDonalds-serveringen från 1948. Resans högsta temperatur, 43 C hade man här men A-Fordarna klarade detta utan att koka. Sedan började stigningarna över Klippiga bergen som man passerade på 1200 m höjd. Resans första Route 66-museum besöktes och en flera mil lång raksträcka genom öknen fick man köra. Men det skulle Delar av den tidigare silvergruvan och övergivna staden Calico, nu ett välrestaurerat museeum. bli mer av både museer och raksträckor framöver. Första dagsetappen blev 20 sv mil. Annars låg körsträckorna varje dag på 20-30 mil, några dagar upp till 38 mil och som mest 51 mil. A-Fordarna hade denna första dag fungerat till största belåtenhet och tack vare touringmodifieringarna med framför allt överväxel, kunde man även på de hårdtrafikerade motorvägarna kring storstäder som Los Angeles hålla trafikens tempo. Hasses Coupé på gränsen mellan Kalifornien Efter övernattning på hotell i den lilla och Nevada. staden Barstow fortsatte färden österut och en övergiven silvergruva besöktes i Calico innan man på en bitvis illa underhållen R66 kom fram till Nevada och ny övernattning. I denna stat ligger nöjesmetropolen Las Vegas och en avstickare från Route 66 var förstås motiverad, även om gänget inte satte sprätt på några pengar i denna spelstad. I stället besökte man en A-Fordsamlare i Boulder City och dagen därpå tog man sikte på Cloradofloden i Arizona och kom fram till Hoover-dammen med ett av Vid infarten till Las Vegas hårdtrafikerade USAs större vattenkraftverk. Åter på R66 huvudgata ”the Strip” finns kopior av världens passerades bl a en gammal handelsbod mest kända byggnadsverk. Bakom Paris-ballongen står ett välkänt torn. och bensinmack med en bedagad A-kupé utanför. besök. Enligt Håkan kan den inte beskri Nästa dag en ny avstickare från R66 vas, den måste upplevas, så “A”visen gör för att bese Grand Canyon, som var inget försök i den vägen utan hävisar resans mest imponerande och hänförande till andra skrifter, t ex turistböcker eller hemsidans bilder för denna fantastiska plats. Före besöket i Grand Canyon tittade man in på flyg-och bilmuseet ”Planes of Fame” där bl a denna Super Constellation från 50-talet stod uppställd. Tyvärr fanns bland bilarna ingen A-Ford. Handelsbod och bensinstation i orten Hackberry i Arizona med renoveringsobjekt. 7 60-talet. Blue Swalow Motell (se side 10) i Tucumcari ansågs i turistbroschyrer som sevärt, vilket dock verkade tveksamt. Efter Grand Canyon åter till R66 i Flagstaff där man vid kvällskollen upptäckte att Coupén hade fått pyspunka. Som tur var låg en gummiverkstad mitt emot motellet så det fixades morgonen därpå. Det var nu lördag 20/9 och i Holbrook fanns ytterligare ett Wig-Wam-motell, detta med en gammal bil vid varje ”tält”, på denna bild en lätt rostig Hudsonlimpa. Vidare besöktes ett känt R66-kafé, ett R66-museum i Winslow och Petrified Forest nationalpark, alla tre något överreklamerade. Dock var kratern efter ett meteornedslag för mycket länge sedan något som fann gängets gillande. På kvällen kom man in i New Mexico och tog nattläger i Gallup, en ort som inte har något med opinionsundersökning att göra. Färden fortsatte på vägar av skiftande kvalité och en bilskrot i terrängen passerades. På vissa avsnitt var Route 66 så illa skyltad och så dålig och t o m avstängd att man valde Interstate 25 istället och passerade Albuquerqe för övernattning i Santa Fé. Fortsatt färd och vägen var återigen hyfsad. Utanför Santa Rosa fanns ännu ett R66 bilmuseum som annonserades med en gul Hot-rod-Tudor på en pelare och en orenoverad AA och Abärgningsbil utanför. De ca 40 utställda bilarna var huvudsakligen från 50- och 8 Man tog in på annat motell och vid färden dagen därpå blev det efter ett tag något som förekommer hemma, d v s grusväg. Här fanns det djur att ta hänsyn till som synes. Sköldpadda och tjur. För den senare kunde nog Lennart vara tacksam över att hans Town Sedan inte var lackad i klarröd kulör, se bild nästa sida. Grusvägen ledde till gränsstaden Glenrio och Texas. En bit in i Texas var man framme i Adrian där Midpoint Café & Gift Shop fanns. Enligt skylt var det 1139 miles till Chicago och lika långt till Los Angeles. Vidare mot Amarillo där man utanför orten ställt ett antal Cadillac med nosen i sanden, ni har säkert sett det förut. Nu var dock bilarna svårt nerklottrade. På kvällen i Shamrock var det dags att byta olja på ena bilens nyinsatta överväxellåda, något som den vige ynglingen i sällskapet fick utföra. Påföljande dag började med att man besåg och fotograferade en nyrenoverad Conoco-mack och i Texola passerades gränsen till Oklahoma. Efter ett tag dök en gräddvit Tudor upp och Wayne o Gayle Brekke förde herrarna till Elk City och förevisade det bästa museet hittills, National Route 66 Museum, som förutom fordon visade en äldre stad med passande hantverkslokaler och affärer. En AA med en emigrant på väg västerut fanns bl a utställd. Ytterligare ett museum hanns med i Clinton innan man gasade förbi Olahoma City för att hitta övernattning i Edmond vilket misslyckades så gänget fortsatte till Chandler för att dan därpå, d v s torsdag 25:e göra 300-milaservice. Då man inte kunde bli kvitt oljan på något annat vettigt sätt tog man hjälp av en lokal vekstad med motoroljebytet vilket de gärna åtog sig för dessa gamla bilar. På kvällen när man nått Claremore insåg man att det var dags att byta Coupéns startmotor som börjat krångla. Den byttes på 20 min mot en medhavd av mekaniker Håkan. Under fredagen gjordes en avstickare till Foyil för att se en Totempåle-park och i Afton besöktes ett privat Packardmuseum där ägaren också byggt en mycket fin Roadster Pick-up. Den var till salu för 75000 USD vilket ingen riktigt nappade på. Man fortsatte och kom till Kansas, där en träskylt förtäljde att hela Route 66 var i dagligt bruk 1926-1960 och att sträckan på 13,2 miles genom Kansas hade återställts 1994. Efter bara en halvtimmes färd hade man kört genom staten och var inne i Missouri och siktade in sig på övernattning i Springfield. Lördagens etapp blev resans längsta, 505 km. Besök på Harley Davidsonfabrik och factory outlet med Franklin Mint-modeller i Lebanon hanns dock med. På broarna över Missisippi passerades St Louis och gränsen till Illinois där man övernattade i Staunton. Strax efter återstart sågs en jätte, fyra manshöjder hög och med en hotdog i famnen. Och så mötte man 66 europeiska Jaguarer, huvudsakligen engelsmän, som körde R66 västerut. Nästa stopp motiverades av en fin Tudor, en Falcon brandbefälsbil och flera hotrods bl a en Delivery. väggmålning. Besöket där var synnerligen prisvärt (kostade inget) och efter några timmars körning nåddes Chicagos förorter. Man ville förstås in till centrum och fick ånyo köra i tät stadstrafik genom staden och trängas med andra fordon. Skyskraporna i centrala staden passerades på nära håll och det blev också tillfälle att köra under högbanan som går på pelare i centrala staden. Centrum kallas för ”the Loop” just för att banans sträckningen går som en ögla. Banan har sitt ursprung från tiden kring förrförra sekelskiftet. Även om banans bärande konstruktioner ser ålderstigna ut så är vagnarna moderna. Bilarna styrdes nu mot Lake Michigan för att markera att delmålet att köra Route 66 uppnåtts kl 17.15 måndagen den 29 september. För detta gjorde Håkan nu tummen (-arna) upp. Tanken att försöka hitta något ställe i södra Chicago för natten fick överges då där bara var industriområden och slum, så man fortsatte till Michigan City för att sedan åka vidare mot sydost. Berättelsen om sällskapets vidare äventyr kommer i nästa FORD A, men för den riktigt vetgirige läsaren finns ju hemsidan på nätet. Enligt Hasses beräkningar hade man nu med alla utvikningar kört 4574 km va- rav 4 127 gått på R66. Resan tog femton dagar och A-Fordarna hade gått i stort sett utan problem med marschfarter på 80-90 km/h. Trots temperaturer kring 30 C och körningar i Klippiga Bergen och miltals genom öknar klarade man sig från kokande kylare. Förvisso hade man sett till att ha ett genomtänkt lager med reservdelar med sig (redovisat i “Fordeler nr 146) men bilarnas driftsäkerhet var över förväntan. Men det vet ju redan varje A-Fordsägare eller … ? Att vädret var varmt och vackert nästan hela tiden bidrog förstås till att resan blev lyckad och i övrigt kan gästfriheten hos de amerikaner man besökte framhållas liksom den skiftande naturen med bergskedjor, öknar, prärier men också natur nästan som vår egen. Minst 8 bilmuseer eller bilsamlingar kunde besökas och så pricken över i:et - den riktiga höjdaren - Grand Canyon. SLj Många bilder har tagits av Bertil men ännu fler av Håkan. Alla bilder i FORD A plus många, många fler finns på www.a-fordresan.se. I orten Pontiac i Illinois finns et av många museer over Route 66 vilket syns på vaggmålningen. Dags för en ny avstickare från R66 mot Morton där Tom Stanesa bodde med sin svenskfödda hustru Agneta. Hon tog sällskapet till en bilshow och Tom förevisade sina Fordar, jordbruksmakiner och Catepillars. På kvällen bjöds på en förnämlig grillmåltid och värdparet upplät generöst bostaden för övernattning medan man själva drog sig tillbaka till sin husbil. Efter en överdådig frukost var det dags för sista dagen på Route 66 till Chicago. I staden Pontiac finns ”Route 66 Hall of Fame & Museum” med sin 9 En inte särskilt vanlig situation, eftersom A-Fordarna gick niistan prickfrilt. Oljebyte på överväxellådan. Route 66 går ofta spikrakt iflera mil, här genom örknen i Nevada. Fyra A-Fordares drömresa i USA, tvärs över landet i A-Ford. Överst t v: Bertil Lundgren och Lennart Johansson sittande på kofångaren, Hasse Nyman och Håkan Jansson stående. Fotot från et av de många motell som ligger langs Route 66. Raggar-kontroll. En så kallad “flygande inspektion”. Polisen gör en inspektion av fordonet för att kolla dess skick och standard. Detta var före den obligatoriska bilprovningen som infördes 1965. Många fick en dekal i form av ett liggande kors på gul botten fastsatt på framrutan vilket innebar körförbud. 10 Raggar-Olle forteller Raggar Cadillac Cab. Medlemmar av klubb 1000 i en stilig Cadillac cabriolet. Klubb 1000 var en av flera klubbar för bilintresserade ungdomar. damer. Helt normalt och i dagens perspektiv kan man se deras festande som en ljum sommarvind. Gunnar min bror född 1954 vid vår 1947 Buick Roadmaster försedd med lite extra tillbehör såsom sidosökare och Amerikansk Polissyren Jag växte upp i en bilintresserad familj. Pappa Harry hade alltid åkt Amerikanska bilar från Auburn Cabriolet via Dodge Cabriolet och sedan när familjen bildades Buick. Dessa följdes av Chevrolet i olika årsmodeller. 57 Bel Air, 63 Impala , 67 Chevelle stationsvagn. Min bror Richard som är fem år äldre tog körkort 1962. Då kunde han köpa trettiotalsbilar för hundralappar. Köra dom en stund tills polisen stoppade för flygande besiktning. Hade man tur gick det bra men vid körförbud fick man skrota och köpa nytt. På 50 talet blomstrade Sverige. Ekonomin gick på högtryck och vi tvingades börja importera arbetskraft från andra länder. Ungdomarna hade lätt att få arbete efter skolan och kunde spara ihop till både Motorcykel och Bil. Influenserna kom från Väst. Marlon Brando blev gud för Motorcykelungdomarna liksom James Dean för de bilburna. Musiken kläderna kulturen ja allt förändrades. De bilburna ungdomarna drog till Karlskoga för att se Kanonloppet. Stora biltävlingar på den tiden som drog tusentals besökare. Det festades på kvällarna och tidningarna var inte sena att skapa rubriker. “Raggar upplopp i Karlskoga” det sålde många lösnummer. Raggarna med raggarbrudar och de motorcykel åkande som snabbt blev kallade knuttar och damerna spättor, fick helt utan sanning en ligiststämpel i pressen. En vanlig syn på skrotarna i Danmark 1967. Deluxe Phaeton 1967. Min far Harry och goda vännerna Kenneth Gustavsson och Thomas Carlquist. Jag vid ratten. Sanningen var att det var normala ungdomar med intressen för teknik och Köpte du Amerikansk fick du mycket för pengarna. Årsmodellerna skiftade ständigt och bilarna blev snabbt omoderna och billiga. Man kunde köpa en 4–5 år gammal bil för små pengar. Ibland hade man råd att köpa själv annars gick man ihop ett gäng och köpte tillsammans. 1962 köpte Richard en Ford Comete Monte Carlo. En exklusiv Franskbyggs sportbil med Ford 100hk V8. Den var jag med och skrotade något år senare. Den moderna 11 Vi fick en Anglia som vi renoverade och körde till “The First Go” på Anderstorp 1968. Här har vi just vaknat efter en trång natts sömn i bilen i en skogsdunge på väg till Anderstorp. Tänk er fyra långa grabbar sovandes i ett korvstånd. fyrväxlade lådan hamnade sedan i en Hot Rod. Richard köpte min Phaeton i Danmark 1965, lämnade in den till en Ford handlare i Åkersberga 1966. Där stog den som dekoration i utställningshallen till vi denna vårdag 1967 hämtade ut den för sin första tur i min ägo. Richard kom tidigt i kontakt med pionjärerna i Svensk Hot Rodding. Han och Lars Erik Ljungkvist kallad “Junken”, tillsammans med många andra. “Sillarna”, Hasse Broberg och Kjell Gustad, Bosse Sandberg kallad “Gamen” Benke Wennergren, Björne Wallman. Ja listan kan göras lång. Alla åkte till Danmark eller Norge och tog hem gamla Fordar för att bygga Hot Rod. Richard och Junken smugglade in över fyrtio A och B Fordar från Danmark. Det fanns gott om bilar på skrotarna och man köpte en liten bil i Stockholm. Körde ner den till Danmark, där den byttes på skroten till en Ford. Registreringsskyltarna sattes på Forden och man kunde åka hem. 1965 hittade Björn Wallman en De Luxe Phaeton i Hedehusene utanför Roskilde. Han var inte själv intresserad men tipsade Richard som åkte ner och köpte den. Richard tog den genom tullen och betalade avgifterna. Den enda Ford han importerat lagligt. 1965 vid nyår emigrerade Richard, Junken och några andra vänner till USA. Färden gick till Kalifornien. Sommaren 1966 kom dom hem på besök. Richard hade med sig en Chevrolet Chevelle stationsvagn till min far och efter den en trailer med en Ski Boat. En sensa- Hösten 1968 skar motorn på Anglian varför vi rev ner hela bilen och byggde en Competition Altered med Chevrolet V8. Bästa tid på Anderstorp 1969 blev 13,6 sekunder, 168km/timme. tion på den tiden i Sverige. En båt som gjorde över 70 knop. Häftigt. Här är den utrustad med vindruta för att klara kraven för deltagande i Roslagsloppet. Sven Tumba körde. Givetvis hade grabbarna som åkt över till Kalifornien fått med sig många influenser. I juli så samlades ett gäng i gillestugan i vårt hem. Man beslutade bilda en klubb för Dragracing. Stockholms Dragracingklubb bildades och man samlade alla kompisarna helgen efteråt för att köra tävling. Motorvägen mellan Stockholm och Enköping var på väg att byggas och på den nya svart asfalten körde den första Dragracing tävlingen i Sverige. Klubben beslöt senare att byta namn till SHRA. Richard återvände till USA och kom igen på besök sommaren 1967. Då med en Chevrolet El Camino. Jag tog körkort denna sommar och fick möjlighet att låna A Forden, som jag senare övertog. Sommaren 1968 körde vi sönder bakaxeln och det ledde till att hela bilen revs ner under hösten. En genomgripande originalrenovering genomfördes under 196869. Samtidigt byggde vi Competition Altered av en Ford Anglia som vi fått till skänks. A Forden var färdig renoverad våren 1970. Det var en av de första originalrenoveringarna i Sverige. Provturen gick till England och vidare ut i Europa. Sommaren därpå besöker jag Oslo med Forden och får kontakt med våra Några glada och tedrickande engelska deltagare på Dragracing på Santa Pod 1970. Jag fick glädjen att köra på denna bana då. 12 1970, andra gången min Phaeton ställs ut på Hot Rod Show på Marmorhallarna i Stockholm. Första gången var 1967 finns dokumenterat i första numret av Colourod. Lars Erik Ljungkvist kallad “Junken” i sin 32 Roadster, Buick Nailhed V8, ur ett reportage i Teknikens värld -62. Min bror Richard var gift med Lasses syster Maud. Jag fick en resa med hans Hot Rod -63 jag aldrig glömmer. Jaguar og andre biler samlas för färd till Power Meet i Västerås. Troligtvis 1986. Utanför vårt hem i Bromma står min Jaguar XJ 12 C. Bredvid Stigge Hanssons 1966 Mustang Fast Back, Anders Wretlings Ford Thunderbird. Bakom dessa skymtar Lasse Junkens gula 32a och Berra Palmblads beiga 32a, vidare min granne Kim Karlströms Cougar och en T Hot. Kungsgatan i Stockholm på femtiotalet. Ungdomarna som kallades Raggare ser ju ganska städade och ordentliga ut. 13 Sommerferie i Ford A ved Comosøen i Italia 2007 Rejseholdet som i år bestod af tre par, Grete og Olaf Hilmersen, Bente og Jørgen Knoblauch samt Inge og Ole Jagd, havde valgt en tur til Italia og Comosøen. Søndag den 10. juni er cabrioleten køreklar og der er mon plads til to kufferter, to rejesetasker, en køletaske og diverse poser? “Næh”, så en mindre ompakning må klares i garagen, men så er vi også rejseklar og, “vi glæder os helt vildt”. Mandag morgen står vi op kl. 05.00, vi skal møde Bente og Jørgen, Grete og Olaf kl. 07.00 i Karlslunde. fantastisk veijr vi kører alle med “kluden” nede og som vi plejer, tager vi morgenkaffen på rastepladsen ved Udby. Vi skal over med fergen Rødby-Puttgarden og Jørgen har sin navigator klar, så lynhurtig har han lagt en rute mot Hamburg, vær fra motorvejen og ud på de små veje. vi har pauser undervejs og ved 16.30-tiden er vi ved autotoget i Altona. Vi spiser en god middag inden bilene skal køres på toget kl. 19.00 og presis kl. 20.57 kører toget mod Lörrach. Etter en forholdsvis rolig natt på biltoget, ankommer vi Lörrach ved 07- tiden og er klar til turen mod St. Gotthardttunnellen i Sveits. vi er litt spændte på turen gennom den 17 km lange og meget varme tunnel, det går fint- men det er anstrengende med den varme i en åben bil. Vi gør holdt og får lidt mad og kaffe inden vi fortsætter mod Lugarno-søen, hvor der også er meget smukt. Vi når Como-søen hen på eftermiddagen og kører litt nord på mod byerne Menaggio og Santa Maria hvor vi har reserveret hotel. Fint hotel med udsigt over søen og til bjergene, vi glæder os til ti dages ferie i det italienske. 14 Søndag den 17 Juni. I dag vil vi køre nord om søen, så vi kan se nogle af de smukke byer, hvor vi lagde til med færgen i går. Vi gør holdt i Gravedona, handler lidt og fortsætter så op mod floden Adda. Vi kan ikke køre så tæt på floden, så vi kan se den - så vi kører igen mod Como-søen, vi finder et sted i det grønne område ved Piona, hvor vi kan spise vores medbragte mad. Vi kører mod byen Bellano - en smuk gammel by, hvor vi hygger os med is og kaffe. I Varenna tager vi bilfærgen tilbage til Menaggio. På stranden ved vores hotel snupper vi lige en øl til afslutning på en god og hyggelig dag. Mandag den 18 Juni: Formiddag går vi en tur i Santa Maria for at se den smukke kirke, bagefter ser vi gravstederne der er pyntet med blomster, billeder og figurer meget anderledes end i Danmark. Vejret er flot, så vi kører til Tremezzo og ser Villa Carlotta. Vi går en tur i den smukke botaniske have med et væld af eksotiske træer, buske og blomster. Villa Carlotta er et museum med gips statuer fra rokoko tiden. Tirsdag den 19. juni: Bente har fødselsdag, så det må vi fejre. Det er meget varmt fra morgenstunden, så vi vælger atter en sejltur på søen. Vi tager færgen fra Menaggio til Bellagio, hvor vi skal skifte til turbåden der går fra Bellagio til Lecco i den sydlige enden af søen. En flot tur, hvor vi sejler tæt på land, så vi kan se de gamle byer og smukke villaer. Vi holder en times pause i Lecco hvor vi spiser frokost. Vi sejler retur til Menaggio via Bellagio og Varenna. En rigtig hyggelig dag og Bente gi´r is og kolde drikke. Vi slentrer lidt rundt og handler i Menaggio inden vi vender bilerne mod hotellet og en god middag. Onsdag den 20 Juni: I dag kører vi sydover mod byen Como, vi vil finde den bjergbane, der kører op på toppen af bjerget Brunate. Stationen ligger midt inde i byen, det er lidt svært, men Jørgen taler med en ældre mand, der så guider os derhen. Bjergbanen kører hvert kvarter og turen varer 7 minutter får vi at vide. Et eller andet fungerer ikke som det skal, så halvvejs oppe sidder vi fast, der sidder vi så i en stegende varm kupe i en halv time. Como byer smuk heroppe fra - men det er ikke sjovt at hænge der i luften. Vel nede igen kører vi ud på halvøen og mod bjergene. Undervejs gør vi holdt ved cyklernes skytsengel. Nærmest et kirkerum med cykler på væggene, gamle cykler og helt nye racercykler, T -shirts og navne på omkomne cykelryttere. Ole og Grete skriver i gæstebogen. Torsdag den 21. juni: vores sidste dag ved Comosøen. Vi tager en stille og rolig dag og kører til marked i Dongo, også i dag finder pigerne noget de må eje. Vi kører lidt nord på og spiser frokost i Domaso. Vi må lige ha en Cappuccino i «vores by» Menaggio inden vi kører til hotellet for at pakke kufferten. I aften vil vi nyde den sidste gode middag på Hotel Sole i Santa Maria. Fredag den 22 Juni: Nu går turen atter mod Sct. Gotthardt og Lorrach. Det regner og tordner meget men det hele forløber fint og turen gennem tunnelen er mere behagelig med kalechen slået op. Vi når Lorrach ved 17 tiden, går en tur i byen og spiser lidt mad inden bilerne skal køres på toget kl. 20.00. Vi ankommer til Hamburg kl. 9.00 om morgenen og hurtigt og nemt er vi ude af byen på de små landeveje. Alle tre par kører i en Cabriolet fra 1930, men noget «nymodens» har vi dog haft med bl.a. mobil tlf., og Bente og Jørgen har med deres GPS og div. kort, været vores «anfører» undervejs. De gamle bil har klaret «strabadserne» godt, der har da været lidt «små skavanker» undervejs, men ikke mere end det kunne klares på stedet og det har ikke forhindret os i at nyde det dejlige Italien. Måske er I blevet inspireret til en tur i «gammelbil» til Italien. Det er nemt at komme rundt og man bliver vel modtaget af italienerne. Der er mange lange og mørke tunneller, så det er vigtigt at gøre sig så synlig som muligt - evt. med ekstra lygter. Vi kan varmt anbefale turen og to uger med nedslået kaleche er herligt. Fra Inge Jagds dagbog 15 Tanker om en A-tur til Middelhavet i mai–juni? Når vi nå har lest om danskenes fantastiske tur til NordItalia med A-Ford, tenkte jeg å lufte interessen for en biltog-tur til Alessandria i Italia. Vi skal jo mange av oss til svenskenes grensetreff i juni 2010. Da en først er i København, som en må til for å komme til Båstad, er ikke veien lang til Hamburg og BILTOGET sydover til Alessandria i Italia. Kanskje kunne det vært interessant å ta en tur til Middelhavet og Italia med A-Ford før en reiste til svenskenes grensetreff? Fra Hamburg til Alessandria i Italia er 1 120 km med tog. Fra Alessandria er det ca 10 mil til Middelhavet ved Arenzano, og videre kommer vi til Varezze, Savona, Finale Ligure, Albenga, Imperia, San Remo, Bordighera, Ventimiglia. Så inn i Frankrike til Monte-Carlo, Nice, Antibes, Cannes og St. Raphael, hvor en snur og tar alternativ rute tilbake; forbi middelalderbyen Citta de Zuccarello og kanskje Verdon-cannyen, vel 60 mil. Langs Middelhavet kjører en på småveier, noe av Europas peneste, masse å se og oppleve. Turen tar ca. 14 dager. Biltoget går bare én dag i uken hver vei til Alessandria. På fredag midt på dagen fra Hamburg – framme dagen etter (1 120 km). Nordover til Hamburg på lørdag ettermiddag, framme middagstid dagen etter (1 120 km): En forholdsvis ny og anneledes måte å reise på. Man kjører ombord i Hamburg, Altona jernbanestasjon, går over i persondelen hvor en får kupé som om natten gjøres om til sovekupé (inntil fem plasser). Lett morgensnacks er inkludert. Hver sovevogn har to toaletter og to vaskerom Teknisk: Største høyde 183 cm, maks. takbredde 173 cm, ingen løse deler i åpne biler (toget kjører 130 km/t. Hadde først tenkt å reise til Frankrike og Avignon og hjem fra Alessandria, men i Frankrike er største høyde på biler som får være med 175 cm. Det holder ikke for A-Ford-er. Ca.-pris på togturen Hamburg–Alessandria, Italia Personbiler 209 euro x 2 biler 460 euro Liggevogn inntil 5 pers. i egen kupé 330 euro Tilsammen 2 biler 4–5 pers. Hamb.-Avign. 790 euro Alessandria Italia–Hamburg Personbiler 190 x 2 biler 460 euro Liggevogn inntil 5 pers i egen kupé 330 euro Tilsammen 2 biler 4-5 pers. Aless-Hamb 790 euro Ovennevnte priser er basert på at 4–5 personer deler kupé. Hvis to personer vil ha egen kupè i sovevogn, med dusj og toalett, er prisen 470 euro pr. kupé hver vei. I tillegg kommer pris for drivstoff, mat og overnattinger i Italia. Hvor mange kan reise samlet på en slik tur? 8–10 biler? Hvis noen er interessert, kontakt Bjørn Grønvold Tlf. 928 64 832 eller turidgraff@gmail.com. Fysiske dimensjoner på A Forden, kan være greitt å ha når man skal reise med tog og båt: Maks høyde: 29 Tudor: 183 cm, 30 Tudor: 179 cm, Town Sedan: 181 cm, 29 Roadster: 153 cm. Bilbredde alle: 171 cm, takbredde Town Sedan 151 cm. Høydene på bilene kan variere med hvor Reidars hjørne Reidar var i mange år redaktør av “A”visen. Da han flyttet vinterstid til Thailand ble han vår faste korrespondent der. Nytt fargekart for A Ford For ikke å bli helt smårar mens dere andre måker sne, får jeg sendt The Restorer til min Thailandske adresse. Hver gang jeg kommer dit ligger det mye deilig lesestoff å venter på meg. Denne gangen var det en annonse for ny utgave av Modell A Ford Paint & Finish Guide som fanget min oppmerksomhet. Bestilling ble sendt, og nå er den lest! Snadderet er at farveprøvene nå er så store at de kan analyseres i et spektrometer. Det finnes minst to forskjellige typer spekterometere. Den ene lager ny resept når den ser ny farve, den andre sammenligner det den ser mot andre kjente farver. Meyers Farvehandel i Tønsberg har en av den siste typen, en PPG Auto Refinish Prophet 2. Den finner nærmeste kjente farve, og angir forskjellen på en tallskala. Alt under 20 er brukbart, og en lakkerer bør kunne benytte den og til og med bruke den til å overlappe gammel lakk. For moro skyld tok Vidar, som driver med dette og analyserte to farver fra den nye boken. Den første var Arabian Sand Dark. I lakktype Deltron fikk den en matchrating på 12, og het GM USA Dark Bronzemist. I lakktype Delfleet var matchrate 11, og den het Vabis Middle Gray. Begge disse burde kunne benyttes på en A Ford. Den neste farven var Lawn Green. I Deltron fikk den rating på 18, og het DAF Resedagrønn. I Delfleet matchet den med 11 poeng, og hadde samme navn. Her ville man valgt å blande i Delfleet, som jo er nærmere enn Deltron. Mange lakkeringsverksteder har dette utstyret, og det kan være koblet opp mot andre lakkmerker hvor kanskje matchen er bedre. Enkelte tar kr 250. for en slik analyse, fordi det ble rett og slett for mye av det, og det derfor krevet en mann på heltid! Så vet jeg om en som har et spektrometer som lager ny resept når den analyserer. Dette er helt genialt, men jeg tror ikke det er mange slike apparater i Norge. Spørsmålet er: “Når er det bra nok?” Så vidt jeg vet gir ingen av disse apparatene resept på vannbasert lakk. Men siden veteranbiler er unntatt fra forbudet mot tynnerbasert lakk, enn så lenge, kan vi klare oss en stund til? Passer ikke Når man gjør omfattende arbeid med en av våre A-modeller må man ofte bytte såkalte D-muttere. De finnes en rekke steder, i gulvet for skruene som holder tregulvet på plass, og i forbindelse med min noe lurvete Phaeton også i dørene for innfesting av dørlåser. Så jeg bestilte en pose D-muttere. De så helt OK ut. Legg merke til verbet i forrige setning! Etter å ha klinket på plass én i en dør, skulle dørlås tilpasses og festes. Det betyr inn og ut flere ganger med små justeringer av fester og anlegg. Mutteren gav opp etter tre ganger inn og ut. Den var ikke av stål, men forniklet messing! Den tålte overhodet ikke belastningen ved å få en skrue tilstrammet flere ganger. For ordens skyld holdt jeg en magnet mot posen. Magneten lo av meg! Ikke stål i nærheten! Så, om noen skal på fisketur og mangler et søkke, har jeg en pose totalt ubrukelige D-muttere. De er gratis! Passer aldri Koblingsboksen har vi skrevet om før. Nye hadde to koblingsskruer med hoder som ikke var forsenket nok, efter noe tid og vibrasjoner gnog skruehodene seg gjennom lakken og kortsluttet til jord. Lykke å ha sikring! Denne gangen er skruene forsenket helt ok., men når man først lager en ny boks med alt tilbehør, hvorfor setter man ikke inn korrekte skruer? Digre moderne hoder er synlig fra førerplass. Heldigvis hadde jeg tatt vare på alle de små bitene den gamle boksen var knust i – og lykken stod en gammel mann bi. Det stod en original skrue i 4 av de originale hjørnene. vet ikke helt hvorfor jeg tok vare på alle bitene, men kanskje det en dag finnes et fanastisk lim som … tja. fire skruer til besvær. Passer nesten Gas Tank Clamps, A-35266-AR Wire support A-14591. Jeg prøver etter fattig evne å unngå nye deler så ofte som mulig. Men min Phaeton har vært dissekert av andre før min tid. Jeg trodde ikke jeg hadde klipsene som holder bensintanken og torpedoen sammen. Nye ble innkjøpt fra USA. De passet utmeket på bilen. Senere kom jeg på at jeg hadde glemt wire support-brakettene. De fant jeg i en liten eske blandt alle delene. Stor var overraskelsen da de skulle monteres på de nye gas tank clamps! 2 mm forskjell i design mellom nye og gamle clamps gjorde det veldig vrient å montere interiøret efterpå. Åssen jeg vet 2 mm? Fant efterhvert de originale clamps i en annen eske! Forskjellen lot seg ordne med kubein og tang. Men raden av nye clamps som stikker 2 mm for langt ut lager en liten bulk i kickpanelinteriøret. Man må miste noe på gulvet for å se det, men jeg vet om unøyaktigheten. Vi får se om jeg gidder å bytte ut nye mot gamle! Batterilakk Batterikasse og ramme kommer nå ferdig pulverlakkert fra USA. Det ser jo råflott ut! Men i det siste har jeg måttet sandblåse og lakkere fire rammer efter bare noen få måneder i bilene. Alle hadde nye batterier. Syredamp har klart å snike seg inn under pulverlakken og fått ramma til å svulme opp betydelig. På en hadde den grønne gørra dannet forbindelse til en batteripol og forårsaket overledning og utladning. Det ser ut som om vanlig lakk er tettere enn pulverlakken de leveres med. Jeg har også begynt å lime på 2 mm gummilister på rammens underside. Det gjør at rammen ikke er i kontakt med batteriet, og det blir mindre plass til sidebevegelse for batteriet. Det syns ikke, og det er god plass til gummien. 17 FORD I FOKUS Ulf Hansen har vært i blikkenslageryrket i 46 år, og var i sin tid landets yngste mester (dessverre er han ikke den yngste lenger) og har vært gift med samme fru Liv i 40 år. Ulf understreker at uten henne hadde han ikke vært der han er i dag, leder for eget firma med 25 ansatte! Ulf Hansen er oppvokst hos besteforeldrene sine, og morfar var kobberslager. Han har derfor fått faget inn, om ikke med morsmelken, så i alle fall grundig fra bestefar. Og helt fra Ulf var liten har han hatt samlemani (noen av oss har vel hørt den før?). Alt som bestefar kvittet seg med tok han vare på. Derfor har han nå betydelige mengder med gammelt blikkenslagerverktøy, maskiner, utstyr og eksempler på håndlavede produkter. Prydgjenstander, husgeråd, og ting laget av omreisende tatere, er også tatt vare på. Han har også vært påpasselig når andre kolleger har utrangert utstyr, og kjøpt dette i håp og påvente av å lage museum. Noe er pakket bort, noe er lagret i en gammel verkstedbygning på gården. B l i k k e n s l a g e r y r k e t i n n e b æ r e r mye håndverk, fordi man ofte får restaureringsoppdrag. Da hjelper det lite med flotte maskiner om man ikke kan sitt fag, med klubbe og ambolt. Samlingen hans inneholder mange amerikanske maskiner fra rundt 1865, og håndverktøy fra siste del av 1600-tallet. Dimensjonene på verktøyet gir idé om alder. Utstyr og produkter kommer fra tiden da yrket gikk mer over fra håndverk til industrialisering. Ulf har på en måte funnet opp faget på nytt. Han har utviklet nye produkter og derefter laget maskinene som produserer produktene. Og på veggen i kontorbygget hans henger det patentbrev på rekke og rad. Firmaet har sågar laget et eget filmstudio(!) hvor man produserer instruksjonsvideoer for montering av produktene. Fordi folkene i Ulfs firma er dyktige fagfolk, har de hatt oppdrag fra Riksantikvaren, restaurering av verneverdige bygninger og betydelige oppdrag for Norges A-kjendiser. Hvem? Å nei! Der er Ulf veldig diskret. Bestefar hadde også en traktor på deling mellom noen naboer. Da innehaverne av Borre prestegård omsider innså at de aldri ville få tid til å restaurere den komplette 1941 Ford N-8traktoren, som tilhørte gården, var ikke Ulf sen om å handle. Den er veldig komplett er antagelig lite brukt. Ulf smiler når han forteller at i år skal den få nye dekk! De gamle er 70 år gamle! Bare å finne dekk til den krever en egen artikkel. Pga. krigen ble det ikke importert mange traktorer til Norge. Dette er en ekte Gråtass malt med militær gråmaling av samme type som ble brukt på krigsmateriell. Som man ser, er barnebarna veldig glade i Gråtassen, så den blir neppe solgt når de senere overtar fra bestefar. Og bestefar hadde bil. Først en Pickup som vanligvis hadde lasteplan, og som kunne utstyres med gartnerhus. Da kunne hele familien dra på tur. Senere hadde han en Ford AA, med enkle bakhjul. Siden det, har det alltid vært en Ford i familien. Ulf ville gjenskape et gammelt profesjonelt miljø i egen bygning nær hans bedrift, derfor var jakten på en Pickup av merket Ford i gang. Egentlig så han efter en komplett urestaurert bil med patina. Det viste seg å være vanskelig. Men det dukket opp en 18 interessant annonse i et av de amerikanske bladene. Via e-post, brev og telefonsamtaler ble historien bak bilen fortalt. En amerikansk skogvokter ved navn John Firth i Oregon hadde restaurert bilen. Bilder fra arbeidet dokumenterte at alt han fortalte var sant. Da han fortalte at han hadde mange andre prosjekter på gang, motorer og biler, og at kona nå hadde sagt at han måtte kvitte seg med noe av alt han hadde, ja da var historien så lik alle de vi har her hjemme, at Ulf slo til. Det var omtrent slik at bilen var til salgs, men ikke til hvemsomhelst!! Da John fikk høre om Ulfs planer, og ble lovet informasjon om hvordan bilen hadde det i Norge, forsvant skepsisen hans. Bilen fikk en lang sjøreise i en 20 fots container, gjennom Panamakanalen og helt frem til kaia i Oslo. Da bilen ankom Oslo, måtte jeg hente den med tilhengeren min. Jeg hadde svette hender da dørene åpnet seg. Var jeg blitt lurt? Men nei. Den så enda bedre ut enn det jeg hadde forestilt meg. Ikke så rart, John hadde vært formann i en av de store amerikanske “A” Ford-klubbene! Dette var i 2002. Siden da har Ulf laget treverk og stigeholder på lasteplanet for å få den til å passe som blikkenslagerbil. Jeg pleier å spøke med Ulf og si, han burde vært tannlege, så nøye som han er. Ulf forteller at det bare to ganger i hans liv har skjedd ting som forstyrret nattesøvnen hans. Første gang var da firmaet hans skaffet seg en moderne false- og knekkemaskin. Andre gangen var da Forden ankom. Begge ganger måtte han stå opp om natten og gå ut i verkstedet og sjekke at det virkelig var sant at det var skjedd! Bilen har vært på messer, med Ulf i blikkenslageruniform, utstyrt med gammelt verktøy, ambolt og kobberplater. Det ble en stor suksess. Uniformen hans kommer fra midten av forrige århundre, da man hadde Klemptnerutdannelse. Det var en kombinasjon av taktekking-, blikkenslager- og rørleggerlære. Læregutten ble kalt en Gesell, gikk fire år i lære, og dro som regel ut “på vandring” i to år, og utførte forefallende arbeid før han var kom tilbake og ble mester. Disse vandrende gesellene ble ofte jagd videre av den lokale magistrat pga. fyll, slossing og utuktig omgang med stedets damer. Ulf understreker at dette skjedde før han gikk i lære og ble mester!! Det er med stor forventning man ser frem til å se Ulfs museumsverksted stå ferdig! Kombinasjon av bil og tidsriktig miljø høres veldig spennende ut! Reidar utforming 19 Ford Henry`s Lady Nyrestaurerte stålkarosserier til meget gunstige priser. Pass på mens dollaren er lav! MITCHELL OVERDRIVES 6 gear og overdrive. Ingen modifikasjoner. Alle deler er inkludert, monteres på få timer! 1930 Roadster 59.900,- Pick Up Box 18.900,- 1932 Roadster 99.900,?Xe[ c\fec ` e\ g nnn%\` b\ i%Zfd Du kan stole på oss, vi har over 50år med Ford - 30 år som deleleverandør. Velkommen innom! Hilsen Leif Rust. 20 er 80år og like populær! Dette vil vi feire med nyheter og gode tilbud ! For A Ford 19.900,- Nå kan alle kjøre A Ford, Synkronisert 2 og 3 gir i den originale kassen. Alt innvendig er nytt. Ny til A Ford 17.900,- Elektronisk tenning for Ford Model A. Vi har nå inngått avtale om import og salg av den maget populære FS ignitions for Scandinavia. Glem stifter og condensator problemer. Norsk monteringsanvisning. INTRODUKSJONSPRISER: 6 volt sett m/ spesialcoil 12 volt sett m/ spesialcoil Komplett fordeler til A og B 1995,1995,3995,- 3300, Hokksund (v/E-134) Tlf.: +47 32 25 06 00 Fax.: +47 32 25 06 02 Åpningstider: Man-Ons. 9-17 / Tors. 9-19 / Lør. 9-14 Henry på plass hos Ford i Kiel Da våre kjente A-Ford-venner fra Kiel, Beate og Günter Schulz, som vi har sett på de fleste grensetreff, så bysten av Henry Ford på grenstreffet vi hadde på Hamar var det gjort, de måtte bare ha den. Vårt kjente medlem og billedhugger, Magnar Kjeldsmo, hadde akkurat fått støpt den i solid bronse og ville at Henry skulle overvåke arrangementet fra en oversiktlig plass i resepsjonen på Olrud Hotel. Familien Schulz driver en av de største Fordforretningene i Nordtyskland nærmere bestemt i Kiel, Paulsen & Thoms, grunnlagt allerede i T-og A-Fordens tid, 1927. De fant ut at dette måtte bli den riktige gaven til seg selv på firmaets 80-årsdag. Imidlertid gikk det tid før de fikk hentet bysten og engasjert Ford Europa med sin karismatiske norske nestdirektør, Ingvar Sviggum, til å komme og overlevere den. Endelig 29. februar klaffet det, og Beate og Günter inviterte alle sine forretningskontakter og kjente, til stor fest i utstillingslokalene i Kiel. Redaktøren i “A”visen fikk anledning til å dekke begivenheten sammen med tysk TV og presse. Ingvar Sviggum avduket bysten og holdt en flott tale om Fords situasjon i dag i Europa, som slett ikke var så ille. Den nye vrakpantregelen i Tyskland gjør at man nå kan skrote opp til ti år gamle eller eldre biler og få ca 25 000 kroner rett i handa. Dette inviterer formelig til nytt bilkjøp. Fordforretningen i Kiel var derfor nesten utsolgt på biler. “A”visens redaktør fikk anledning til å presentere klubben for Ingvar Sviggum og fortelle om tidligere æresmedlemmer i klubben: Henry Ford II og tidligere forddirektør, Finn Owren. For(d)øvrig er Sviggum en av de sjeldne i dag som har jobba seg opp fra gølvet til nest øverste plassen i Ford Europa. Fulle av Ford-opplevelser gled vi hjem med Color Lines “Color Magic” til Oslo. Chris Øverst til h: Gründerne i Kiel 1927. Fra v: Schultz, Chris og Sviggum m. A-vis og originalfoto av H.Ford d.a.e. fra Paulsen & Thoms. Skulptør og B-eier, Magnar Kjeldsmo > VÅRFORD 10. mai for barske biler Som ansvarlig i år, var det med bange anelser etter overnatting på Ekeberg i bil, hvordan været ville bli dagen etter. Jeg fant tidlig ut at dette med å gardere seg mot ruskevær, var å bestille husvære. Dagen begynte med kraftig slagregn, vind og et femtall på tempen ute. Da husket jeg min fars kommentar av superlativ (fortalt i etterkant, og forøvrig hans livs eneste) da krigen kom i 1940. Var det virkelig noen som ville begi seg frivillig ut i dette været? I mellomtiden duket vi i musikkhuset på Årum med nystekt brød, vafler, pølser, varmt og kaldt drikke. Foreldre til korpsbarna kom og hjalp til. Skilter ved avkjøring fra E6 ble satt opp, dvs satt ned på bakken med en tung sten som vekt mens regnet høljet og med vindkast som nesten rev døra av bilen. Etter en tur hjem for klesbytte, var det tilbake til Kilevold og damene. Til min store overraskelse var det 1974: Vi gjenkjenner fra venstre: Unni Erland, Kjell og Ivy Wang-Henrichsen, familien Giljamse, foran: Per Refsnes, hodet bak er redaktøren, Gerd Holtnæs, Odd Norge Christiansen og Miri Hornseth, bak i knikkers Åge Christensen. Vårt vertskap viser rundt i Roald Amundsens fødested. I feststua ble vi litt Roald alle sammen. kommet en A Ford og klokken var bare halv ti, og ut av bilen kom to blide herrer som hadde kjørt nesten 12 mil! De hadde startet ved Lillestrøm litt før sju og hadde overlevd værets vrede, helt uten problemer. Så skjer det store underet, en etter en tøffer A Forder inn på parkeringsplassen, nesten en sammenhengende lang rekke, og hele 17 biler og ca 35 personer. Alle hadde kjørt i ruskevær og vindkuler i siksakk kjøremønster, og alle hadde hår og tenner i behold, og var i godt humør. I musikksalen var det varmt og praten gikk livlig, mat og kaffe ble servert. Her ble det ønsket velkommen og orientert om videre aktiviteter. Halfdan dro til med gode historier mens været så ut til å lette. Klokken litt over tolv ble vi rastløse og motorer startet opp, som reisegods fikk alle utlevert drikke, eple og konkurranseark. Etter bare to kilometer var vi på Roald Amundsens fødeplass, Tomta. Her var det meningen å se seg litt omkring, men til alt overmål var det en hyggelig dame med rette fullmakter som låste oss inn i det praktfulle gamle huset, til en omvisning til stor glede for oss alle. Besøk i den artige butikken i nærheten, ble det også tid til. I Det gamle bryggerhus var det fyr på peisen og mange artige pyntesaker som en del kjøpte. I sluttet orden dro vi videre til Gamlebyen og ble hilst velkommen av gammel som ung, med og uten kamera. En ekstra runde på torget i sirkelformasjon, måtte vi koste på oss før vi parkerte ved sydvollene. Sola varmet og vollene lunet der vi slo oss ned i sosial klynge. Nå var tiden inne til vårens quis med spørsmål om Amundsen og diverse. Etter mye moro og latter fikk Tor Sverre Sørhaug fra Sokke i Vestfold vinnertrøya på seg med teksten: Lord of the Road. Fine premier til mange med ryggsekk, sjokolade og sjampiss. Etter avsluttet premieutdeling, ros og prat gikk ferden inn på torget der vi parkete som på Grensetreffet i 1970. Her ble vi i solvarmen til stor glede for turistene og de av oss som ville ha en god softis. I ettertid vet vi nå at våre gamle biler og dyktige hardhauser av sjåfører med mannskap, godt kan måle seg med våre polare helter i og utfordre vær og føre. En ekstra takk til dere fra “are” sida som i tillegg måtte klore seg fast i bordplata på Bastøfergen under overfarten over fjordgapet, hele to ganger med sjøen på tvers. Takk for en hyggelig A Ford dag! Hilsen arrangørene v. Jan Willy, Fredrikstad. Annonse: Antique Ford Deler Vi har vi lang erfaring med veteranbiler, – deler og reparasjoner. Ring oss gjerne, om det skulle være tekniske problemer eller om ikke annet for og slå av en prat. Antique Ford Deler, Føreidveien 75, 4640 Søgne Åpningstid: Mandag til fredag mellom kl. 10–15 Tlf. 90 50 19 46 – fax. 38 18 12 92 Hans Martin Klovland Tlf. 90 98 22 25 – asbjfoe@online.no Asbjørn Føreid Den raskeste måten å få deler på. Kjøp I nt ereser t i A A lastebi l -30–3-modell. Bilder og info til Olav post@fatmanfab. no Bakhjulslagre til AA lastebil 1931? Ronnie golfen@post.tele.dk Girkassetopp til min engelskkanadiske “A”, Trenger topp med handbrekk på venstre side av girstanga, 1929–31 passer. Allan Fillip78@hotmail.com Salg Forgasserrens og dreiing av 2009 Samling samme sted i år. forhjulstromler. Ultralydrens fjerner forurensninger i forgasseren, kr 350 inkl. evt. plansliping, pluss returporto. Dreiing av baktromler kr 150/trommel. Framtromler tilbys senere. postmaster@snappernorge.com Tlf. 63 86 88 70. A-Ford Cabriolet, type 68B, 31-modell som jeg har hatt fra -64. Helrestaurert 1995, alt nullstilt. På 13 sesonger kjørt 13 000 km. Reg.nr. C-2354. Bud over kr 195 000. Bilen står i Oslo. Espen Kolstad Tlf. 916 29 502 Chris & Olle selger -31 Tudor! Se USA-artikkel i forrige nummer! jschris@online.no 23 Returadresse: Norsk “A”Modell Klubb – Postboks 1930 Vika, 0125 Oslo 24
© Copyright 2024