null
FS en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet nummer 05 2011 : beroende ”I dag är det så cyniskt att om media inte är där, får de ingen hjälp.” - Margita Boström aktuellt tema: beroende medievärlden Kåren på JMK har fått en ny ordförande Situation Stockholm är de hemlösas tidning. Manifestation för gripna journalister. 06 12 05 02 innehåll femte statsmakten nummer 06 2010 14 06 26 04 60 sekunder med andreas ekström av linda-marie nilsson 05 manifestation för gripna journalister av siavash golzadeh 06 ny ordförande vald till jmk studentkår av martin hassel 08 nyhetsjunkie av xxx 09 tema: beroende 10 public service - en oberoende verksamhet som är beroende av dig av maria lapenkova 11 situation stockholm av xxx 14 det moderna beroendet av sofia braafnäs 15 kaffedrickande studenter på jmk av xxx 16 profilen: gränsen mellan chock och förtvivlan av xxx 22 krönika: alkoholisterna av elis burrau 23 krönika: dude, kudos to me! av sara åhlström 24 krönika: har du inte facebook så finns du inte av tannaz edalat 25 krönika: beroende av att vara oberoende av martin hassel 26 pr managers and journalists - corruption or cooperation? av elena krivovyaz innehåll femte statsmakten nummer 06 2010 03 ”Stöd de fängslade journalisterna” Kommer ni ihåg Johan Persson och Martin Schibbye? Just nu är det ganska tyst om dem i media men de sitter fortfarande fängslade i Etiopien, anklagade för terrorbrott. I detta nummer av Femte Statsmakten påminner vi om dem. Den 8 oktober var det en stor manifestation för de svenska journalisterna och FS var där. För den som vill ge sitt stöd åt deras frigivande rekommenderar jag ett besök på Reportrar utan gränsers hemsida. inte är en självklarhet. Dessutom utmanar han Fredrik Reinfeldt att prova en dag som hemlös i Stockholm. Förutom artiklar om kaffeberoende, spelberoende och ett uppslag om den nya kåren har vi extra många krönikor. Elis Burrau skriver till exempel om den seglivade myten om den alkoholiserade journalisten. Skål för det. God läsning! I nya numret skriver vi om beroenden. Läs om Roine som säljer Situation Stockholm. Han påminner alla som har ett hem i vinter att det Mika Wallgren Chefredaktör och ansvarig utgivare mika.wallgren@femtestatsmakten.se femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet. chefredaktör & ansvarig utgivare Mika Wallgren redaktionschef Leonel Marjavaara redigeringschef Emelie Åkerman grafisk formgivning Nina Kuoso webbredaktör (tf) Mika Wallgren redaktörer Caroline Kernen,Tova Kurkiala Medbo engelsk redaktör Daniel Lundh skribenter Sofia Braafnäs, Elis Burrau, Tannaz Edalat, Felicia Frithiof, Siavash Golzadeh, Martin Hassel, Elena Krivovyaz Tova Kurkiala Medbo, Maria Lapenkova, Linda-Marie Nilsson, Malin Nilsson, Erika Siljendal, Jonna Westin, Sara Åhlström foto Sofia Braafnäs, Elena Krivovyaz, Martin Hassel, Pernilla Sidén, Erika Siljendal, Emiliano Strauss, Pontus Tideman, illustration Hanna Karlsson, Tova Kurkiala Medbo redigering Felix Bergenholtz, Sofia Bodén, Emelie Åkerman, Sofia Braafnäs, Johanna Persson, Hanna Mortiz, Daniel Lundh nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se 4 aktuellt DER [ 60 SEKUN femte statsmakten nummer 06 2010 MED ] Andreas Ekström Kulturjournalist på Sydsvenskan Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan, använde det könsneutrala ordet ”hen” i en krönika. Språkvårdare reagerade – nu får han bakläxa. Varför använde du ordet hen i din krönika? Det var av strikt språkliga skäl. Att skriva ”han eller hon” är otymplig konstruktion och i min text passade ordet hen bra. Alternativet är att använda det neutrala ordet den, men när det syftar på människor tycker jag att det blir kallt och opersonligt. Då uppstår hen som ett bra språkligt alternativ. Krönikan tog sig förbi korrekturläsarna. När och hur reagerade Sydsvenskan på ordvalet? Korrekturläsarna reagerade också, men de bestämde sig för att låta krönikan gå i tryck med ordet kvar. I efterhand har vår språkvårdare reagerat. Hon tycker inte att ordet hen är redo att användas i tryckt text utan kommentar eller diskussion kring. Hade du blivit besviken om tidningen inte reagerat? Jag hade ingen stark politisk agenda när jag tog med ordet. Men min erfarenhet är att det är lättare att få klara besked om vad som gäller när man är i skarpt läge än i en konferens, speciellt i en stor organisation. Så mitt sätt är att pröva och se vad folk säger om det. Situationen blir då en konkret fråga. Vad har du fått för kommentarer från läsarna? Inga alls. Inga mail eller samtal direkt till mig, i alla fall. Tidningen har fått en del reaktioner, men det är mest från annan media. Till exempel har Medievärlden (branschtidning för media på nätet, reds anm) uppmärksammat mitt lilla experiment. Kommer du att fortsätta använda hen i dina texter? Nej, det kan jag inte eftersom det inte görs på Sydsvenskan i dagsläget. Men jag tror att vi kommer att se problem med det framöver, vilket blir en intressant diskussion. Jag tycker att det är viktigt att utveckla språket och att förändra regler. Men tills vidare kommer jag inte att använda ordet. Kommer du att föra diskussionen angående detta könsneutrala ord vidare? Självklart internt på tidningen och i diskussion med språkvårdare. Det finns fler intressanta exempel på politisk konstruerade ord som idag är etablerade. Man måste diskutera hur de ska böjas, vilka politiska signaler de sänder osv. Ett jättebra jämförelseexempel är ordet snippa. Det var väldigt omdiskuterat när det lanserades och folk tvivlade på vem som skulle använda det. Men idag är det etablerat och används mycket av till exempel barnskötare. Det är intressant, eftersom ordet är helt politiskt konstruerat. text linda-marie nilsson foto pontus tideman aktuellt femte statsmakten nummer 06 2010 5 INTE POPULÄR. Utrikesminister Carl Bildt kritiserades under manifestationen för Martin Schibbye och Johan Persson. Manifestation för gripna journalister text siavash golzadeh foto emiliano strauss Carl Bildt och svensk media kritiserades när manifestationen Free Johan och Martin anordnades på Södermalmstorg fredagen 8 oktober Det var den 1 juli som de svenska frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps i Ogaden i östra Etiopien. De anklagas för terrorbrott och riskerar upp till fyrtio års fängelse. För att uppmärksamma situationen samlades ett hundratal människor på Södermalmstorg i Stockholm. Manifestationen, som varade strax under en timme, lockade till sig allt fler människor när de passionerade talarna visade sitt stöd för de gripna svenskarna och ingen lämnade platsen oberörd. Bland talarna fanns bland annat Svenska PEN:s ordförande Ola Larsmo, Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, Svenska författarförbundets ordförande Mats Söderlund och anhöriga till Martin och Johan. Carl Bildt var en av namnen på allas läppar, det nu berömda citatet från statsministern ”det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område” kommenterades av många. Pär Trehörming från Journalistförbundet var en av dem. – Ja Carl Bildt, det är farligt att vara i Etiopien som idag sätter allt fler journalister i fängelse. Men det är också livsviktigt att journalister får utföra sitt jobb och beskriva för oss andra vad som händer i världen. Även svenska medier fick kritik för att de framställt Schibbye och Persson som äventyrssökare och inte som de seriösa journalister de faktiskt är. Representanter från Etiopiska Föreningen som Femte Statsmakten talade med kritiserade den svenska regeringens hantering av situationen överlag och menade att det var ett misstag att låta rättsprocessen starta över huvud taget. Urban Löfqvist, kanslichef på Reportrar Utan Gränser, var i efterhand väldigt nöjd med manifestationen. – Jag har aldrig sett dess like när vi haft några manifestationer att så många människor sluter upp. Enligt Löfqvist har frågan fått ett enormt tryck och en av förklaringarna han själv gav är kampanjen för Dawit Isaak som ökat medvetenheten för pressfriheten runt om i världen. Det bör även nämnas att JMK tråkigt nog inte fanns representerade på plats i någon större utsträckning. 6 aktuellt femte statsmakten nummer 06 2010 Ny ordförande vald till JMK studentkår Paulo Saka, 21 år, valdes som ny kårordförande på terminsmötet den 20:e september. Detta efter en röstningsduell mot Daoud Benjamin, 20 år, som senare blev vald till vice ordförande. text och foto martin hassel De båda duellanterna fick några minuter att sälja in sig själva inför den närvarande församlingen. Därefter röstade medlemmarna om vem av de båda kandidaterna de vill ha som kårordförande. Paulo Saka vann röstningsduellen med övertygande 7-2. Han tar nu över manteln som elevernas ledare från avgående kårordföranden Natalie Björk. Och han gör det med en vision. - Med hjälp av min drivkraft och envishet hoppas jag att ta kåren till nya höjder, säger Paulo Saka. Ett av hans mål är att starta fler klubbar för eleverna på JMK. Paulo Saka vill att fler elever engagerar sig. Nytillträdda vice ordföranden Daoud Benjamin håller med. - Jag vill få fler engagerade elever och ha fler klubbar. Eleverna ska ha roligt under sin tid på JMK, säger Daoud Benjamin. Under terminsmötet var de bittra rivaler, nu måste de samarbeta för att sköta den dagliga driften för att underlätta för JMK studenterna. Och för att ta studentkåren till nya höjder. Paulo Saka är positiv till samarbetet. - Jag tror vi är olika typer av människor, vilket är bra. Det kommer mycket bra ur olika åsikter. Vilka är då JMK:s nya kårordförande och vice kårordförande? Båda är nyblivna JMK studenter, Paulo Saka läser på den nya kandidatkursen i medie- och kommunikationsvetenskap medan Daoud Benjamin läser första terminen journalistikvetenskap. Daoud Benjamin har tidigare varit engagerad i både bok- och filmklubbar och även i politiken. Nu är det alltså JMK studentkår och rollen som vice ordförande som gäller. Skolans nya ordförande har även han ett förflutet fullt med engagemang. Redan som 10 åring var det fullt ös för Paulo Saka. Då deltog han i småstjärnorna som Will Smith med låten Gettin Jiggy Wit It. Från det uppträdandet kan han stoltsera med en pokal efter seger i en deltävling. - Men det finns inget Youtube klipp, påpekar Paulo Saka. Förutom småstjärnorna har han engagerat sig i mycket annat. När Femte Statsmakten ber honom peka på någonting väljer Paulo Saka att lyfta fram att han varit FN ambassadör för Sverige. - Jag jobbade för Globträdet, en ideell organisation som bland annat jobbar för barnen i Afrika. Med vattenprojekt och sånt. Därigenom blev han alltså FN ambassadör. Nu kan Paulo Saka även titulera sig med den prestigefyllda titeln kårordförande för JMK studentkår. aktuellt femte statsmakten nummer 06 2010 7 GAMLA PRESIDIET LÄMNAR STUDENTKÅREN Sedan höstterminen 2010 har Natalie Björk varit kårordförande på JMK. Nu lämnar hon över till nya krafter men hälsar. -Vi ska göra den bästa överlämningen i JMK:s historia. Tillsammans med övriga medlemmar i det numera före detta presidiet, Johan Edström, före detta vice ordförande, Sandra Meyer, före detta sekreterare och Cathrine Bergström, före detta aktivitetskoordinator önskar de nu det nya presidiet lycka till. VILL SE ENGAGEMANG Den forna barnstjärnan Paulo Saka och Daoud Benjamin vill att JMK:s elever ska ha roligt under sin tid på skolan. “ Vi ska göra den bästa överlämningen i JMK:s historia.” JMK-TV GÖR NYTT FÖRSÖK OCH RADION SAMT FS FORTSÄTTER Efter förra terminens ickeverksamhet får nu nya krafter förtroende. På terminsmötet blev den engagerade trion Zanna Barbäck, Ida Lundstedt och Malin Larsson valda som verksamhetsansvariga för JMK-TV. Radio JMK fick en hel kvartett som ansvariga, Caroline Larsson, Kristoffer Fransson, Oskar Jönsson samt Malin Johansson. Även önskemål om fler sändningstider kom upp, något det kommer att beslutas om senare. Tillsist har vår egen tidning, Femte Statsmakten, fått en ny chefredaktör. Föga överraskande blev det Mika Wallgren. De gamla lämnar över TRIO OMVALD PÅ TERMINSMÖTET Den alltid lika aktiva Mari Norberg blev på terminsmötet omvald som både studiebevakare för JMK:s studenter och international student representative. Dessutom blev Malin Johansson omvald som likaombud och lagledare för JMK-Junited. Även Martin Hassel blev omvald som lagledare för JMK-Junited och, inte minst, som pubmästare. 8 krönika femte statsmakten nummer 06 2010 ”Inte utan mina kanaler” Felicia Frithiof felicia.frithiof@femtestatsmakten.se Det finns ett beroende de flesta aspirerande journalister och mediearbetare torde känna sig drabbade av. Och det är ingen nyhet, egentligen. Skillnaden från förr är att idag har alla samhällsintresserade mediekonsumenter möjlighet att stilla sitt nyhetsbegär omedelbart – är vi en hel generation informationsstinna nyhetsjunkies? När jag i början av sommaren åkte på semester i Grekland med familjen försökte jag ge mig själv en stunds respit från den ständiga uppkopplingen – mest för familjens skull. Det höll i ett dygn, knappt. Natostridsflygen dundrade förbi på himlen på väg till och från den största europeiska basen placerad på Kreta, alldeles intill paradisstranden – det var i början av Libyeninsatsen, och på andra sidan horisonten pågick striderna för fullt. Samtidigt befann sig den grekiska ekonomin i fritt fall, demonstrationerna och strejkerna avlöste varandra. Paradiset fick vänta, jag behövde min dos av aktualiteter och sprang till hotellobbyns lånedator så fort den blev ledig. Min mor skakade oförstående på huvudet. Så möjligen är det en generationsfråga. När jag ringer upp min vän Per, självbekänd nyhetsknarkare, är han inne på samma spår. - Det skulle kunna vara så att jag är stressad, att jag är van vid ett ständigt flöde för att det är så jag vuxit upp. Vår generation är ’early adopters’. Vi som använder vår dator och smarta telefon som vår högra arm, för vilka nyhetsdygnet är - ja, vad är det? Vi är vana vid att ständigt levereras uppdateringar, simultant, inte anpassat till morgonkaffet eller kvällsteet framför Aktuellt. - Jag kollar efter nyheter så fort jag inte har något att göra, eller tar en paus från det jag gör. Även om det bara gått tio minuter sedan jag sist besökte tidningens webbplats, det kan ju ha hänt något! Det är det första jag gör när jag vaknar, och det sista jag gör innan jag somnar. Nyhetsjunkien är inte någon passiv knarkare som öppnar ådrorna för vad skit som helst, ska påpekas. Nej, nyhetsjunkien vet vilka nyhetslangare som ska uppsökas, och i vilken ordning, allt finjusterat efter dagsbehovet. Nyhetsjunkien är den mest kritiska av mediekonsumenter, och särskiljer sig tydligt vid stora nyhetshändelser. - Under den arabiska våren, exempelvis, använde jag Al-Jazeera-appen i telefonen hela tiden – när jag cyklade, när jag handlade mat.. Jag ville inte missa något. Händelsens natur avgör vilken kanal man väljer, utifrån politisk laddning och geografiskt läge. Även om nyhetsjunkien älskar kicken det ger att exempelvis kunna följa överläggningarna i FN:s säkerhetsråd via The Guardians liveblogg, tycker Per att nyhetsberoendet är en sund drivkraft om att få ökad kunskap om vad som händer i världen, utan egentliga baksmällor. Jag är beredd att hålla med – det var ändå en bra semester. femte statsmakten nummer 06 2010 vinjett 9 BEROENDE text caroline kernen Beroende handlar om ett åsidosättande av andra ting i livet. Ett beroende är ett behov, för att förbli. I nummer 6 av Femte Statsmakten kollar vi upp olika beroenden. Vi berättar om allt från JMK-studenternas kaffesug till en hemlös människas beroende av sitt arbete som tidningsförsäljare. Och inte minst, mediernas beroende och oberoende. Läs. Njut. Känn. 10 tema femte statsmakten nummer 06 2010 Public service beroende av dig Det finns ingen tydlig definition för begreppet public service som kan förklaras med generella ord som icke-kommersiell, folkbildande och ifrågasättande. Dock är betydelsen ”i allmänhetens tjänst som även finansieras av allmänheten” den mest målande. text maria lapenkova Trots att public service är i allmänhetens tjänst är det inte alltid det lyckas nå ut till de nationella minoriteterna och funktionshindrade. Det menar Erik Fichtelius, VD för Utbildningsradion som säger att UR måste ta sitt demokratiska uppdrag på större allvar. För ett demokratiskt uppdrag är just vad public service grundar sig på. Det är radio- och TVverksamhet om alla och för alla och ska täcka både bredare och smalare intressen. UR:s särskilda ansvar för språkliga och etniska minoriteter, det svenska språket samt barn och unga genomförs idag inte helt utan brister. - Ännu når vi inte ut tillräckligt effektivt och målgruppsinriktat till hela utbildningsväsendet, men vi jobbar på det. Den låga anslagshöjningen per år urholkar på sikt företaget, framförallt i ljuset av att UR bara har 4,75% av licensintäkterna, menar Erik Fichtelius. Licensintäkter är det som finansierar public service-verksamheten och är svaret bakom varför dessa företag kan kalla sig för självständiga och oberoende. Det innebär att företaget kan förverkliga sitt uppdrag att tjäna alla utan att vara beroende från utomstående ekonomiska, politiska och andra intressen. Även fast UR får en ynka procent av licensintäkterna så tycker Erik Fichtelius att betalningsviljan hos folket är fortfarande beundransvärt hög. - Det är det bästa betalningssystem som garanterar vårt oberoende på ett helt annat sätt än en skatt. Dessutom visar det på det förtroende och den uppskattning vi har, säger han och skämtar till om att betalningsvilliga medborgare är det sista han skulle vilja ändra på: if it ain’t broke, don’t fix it! Visst måste en oberoende verksamhet vara beroende av något eller någon som i detta fall är vi alla som äger en fungerande tv-mottagare. Dock finns det människor som har en tvapparat men som exempelvis aldrig slår på den svenska televisionen utan istället kollar på tv från sitt eget land. Att dessa människor skulle ha ett demokratiskt val att lagenligt inte betala licensavgift är inte något som kommer upp på dagordningen. - Public service är en allmän nyttighet som alla med en tv ändå utnyttjar. Vid nationella katastrofer, som den i Norge i somras, kommer alla att vända sig till public service, avlutar Erik Fichtelius. femte statsmakten nummer 06 2010 11 ”Att sälja tidningen kan handla om att finansiera veckans cigg” Situation Stockholm är den enda tidningen i Stockholm vars syfte är att uppmärksamma de hemlösas situation. Femte Statsmakten har träffat Jenny Lindroth från redaktionen och en av försäljarna, Roine, för att prata om beroende. text jonna westin och erika siljendal foto erika siljendal – För några dagar sedan sov jag under en presenning. Plötsligt kom en containerbil och jag fastnade med sovsäcken och flög upp tre meter i luften. Min kompis ryckte tag i mitt ben och slet ner mig. Jag såg döden i mina ögon, berättar Roine. Han är säljare för Situation Stockholm och berättar att han är beroende av sitt jobb. De sociala kontakterna betyder mycket för honom. Han pratar varje dag med personalen på Situation Stockholm och ska snart in på ett behandlingshem. Uppe på krukmakargatan i Stockholm jobbar Jenny Lindroth sedan sex år tillbaka. Hon är verksamhetsansvarig på Situation Stockholm och tar emot oss i ett litet rum uppe på redaktionen. Vi dricker svart kaffe ifrån automaten i entrén. Första numret av Situation Stockholm kom ut i augusti 1995 och ges ut en gång i månaden. Tidningen har 600 registrerade försäljare, mer eller mindre aktiva. – Det här en lågtröskelverksamhet, det kännetecknas av låga krav för att delta i 12 tema femte statsmakten nummer 06 2010 verksamheten. Försäljaren måste vara myndig och sedan görs individuella bedömningar. Vi har inga krav på hur många tidningar man måste sälja, säger Jenny Lindroth. själva, resten produceras av redaktionen och frilansande journalister. Försäljarna har också en egen blogg och en radiostation som nyligen vann Stora Radiopriset. – Det är röster från en grupp som själva Hon menar att det finns många olika orsaker beskriver sin situation. Det finns ingen annan till varför folk säljer Situation Stockholm. En som kan göra det utifrån deras perspektiv. del säljer av ekonomiska skäl, andra för att få Det är viktiga sidor eftersom det är kanal för struktur eller som ett komplement till att dryga yttrandefrihet, säger Jenny Lindroth. ut eventuellt försörjningsstöd. – Att sälja en tidning kan ibland handla Hon berättar att Situation Stockholms om att finansiera cigg för veckan, säger hon. arbete med människor vilar på en ideell och kommersiell grund. Det är ingen välgörenhetsFem sidor i tidningen skrivs av försäljarna organisation, utan företaget vill förmedla en bra tema femte statsmakten nummer 06 2010 HEMLÖS. Roine är hemlös och säljer Situation Stockholm. “Tänk om Reinfeldt skulle gå på gatan en timme. Han skulle inte klara sig en sekund. tidning med kvalitativt innehåll. Att förändra sitt liv är inte alltid så enkelt menar Jenny Lindroth. Även om du lyckas ta dig ur ett missbruksberoende, kan du fortfarande vara beroende av att ha en sysselsättning för att inte falla tillbaka. – Vi tror på harm reduction, skadereducering. Det är bättre att finansiera sitt missbruk genom försäljning än genom att gå på gatan, säger hon. Roine sitter tillsammans med några vänner på en bänk när vi kommer fram och frågar om vi får ställa några frågor. Han säger glatt ja. – Jag blev hemlös i april. Jag reser mig ibland, men nu är jag nere på botten. Bakom Roine ligger en sovsäck och två papperskassar, han pekar på dem och rycker trött på axlarna. Han säljer tidningen varje dag och blir bra bemött säger han. Ännu har han inte skrivit något själv i tidningen, men vill gärna göra ett reportage. Vi frågar Roine vad det värsta med hemlösheten är och han berättar att nätterna är det jobbigaste. Speciellt nu när kylan kommer. – Vi lever ett jävla hårt liv. Men vi lever, och vi överlever, säger han. 13 14 tema femte statsmakten nummer 06 2010 DET SPELAS FÖR FULLT. Veronika är dagligen aktiv på Wordfeud. Det moderna beroendet Dagens moderna teknik kan skapa beroenden vi inte tidigare sett. Våra smartphones med dess appar är exempel på det. Att forskare inte kan enas om vad ett beroende är, kan ställa till problem för de som söker vård, enligt psykologen Liria Oritz. text och foto sofia braafnäs Att modern teknik tar stor plats i samhället är inget konstigt, men när går våra tekniska prylar från att vara hjälpmedel till att bli något beroendeframkallande? Liria Oritz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och lärare i motiverande samtal (MINT). Hon säger att hon och andra som arbetar med beroende kan se att det ger ungefär samma symtom som vid abstinens, men att det inte finns någon officiell diagnos för beroende. Hennes arbete i ämnet har visat att vi kan bli beroende av i stort sett vad som helst. – Jag är inte förvånad över att appar kan ha den effekten, säger hon. Wordfeud, ett elektroniskt Alfapet, har på senare tid framkallat många människors beroende. En av dem är JMK-studenten Veronika Öhnedal som har spelat Wordfeud i ungefär två månader. – Det var en rolig grej i början, men beroendet kom ganska snabbt, säger hon. Veronika bestämde sig för att sluta spela ett tag för att det tog för mycket av hennes tid, men hon började igen för att hon kände ett måste. – Man kan likna spelandet vid exempelvis rökning, det är svårt att hålla sig borta, säger hon. Det överensstämmer bra med sambandet mellan beroende och abstinens som forskarna pekar på. Veronika tycker att hennes beroende visade sig extra tydlig när att hon köpte den reklamfria versionen av spelet, trots att det annars är gratis att ladda ner. Hon tycker detta visar att man faktiskt kan tjäna pengar på appar, att kunderna är så pass måna om vissa appar att de är beredda att betala för dem. - Det finns forskare som anser att man inte ska prata om beroende som en egen diagnos utan det troligtvis kommer att ta några år till av forskning för att man ska enas om en tydlig definition, säger Liria Oritz. Det hon mest oroar sig för i dagsläget är att människor som söker hjälp för sitt beroende inte kan få den hjälp de behöver till följd av att det råder oenighet om vad beroende faktiskt är. Veronika Öhnedal tycker inte att det har gått så pass långt i hennes beroende till Wordfeud att hon vill eller måste söka hjälp. – Men det är viktigt att de som vill få hjälp kan få det, säger hon. tema femte statsmakten nummer 06 2010 15 Kaffedrickande studenter på JMK Du sitter på föreläsning i JMKsalen och känner hur ögonlocken blir allt tyngre. Du sneglar på klockan, den visar att du bara suttit där i 45 minuter. Det känns som mycket längre. Räddningen är tjugo meter bort och stavas kaffe. text malin nilsson illustration hanna karlsson Amin Roudi är 30 år gammal och driver JMK:s kafeteria sedan tre år tillbaka. Här kan du köpa allt från enklare lunchrätter till läsk, kaffe och godis. – Kaffet säljer bäst. Uppemot 50-80 koppar om dagen. Och det är inte särskilt förvånande. En kopp bryggkaffe av märket Arvid Nordquist kostar bara en guldpeng, vilket även en fattig student har råd med. – Innan så körde vi på Gevalia, men jag bytte till Arvid Nordquist. Det är lite dyrare att köpa in, men mycket godare, säger Amin. Oavsett om man dricker det för att bli pigg eller för smakens skull så spelar kaffet en stor roll för skolans studenter. Runt lunchtid och raster är det inte ovanligt att det blir kö till kaffemaskinen. Denna dag är inget undantag. Det är måndag förmiddag och kafeterian är full av studenter. Vid ett av de många runda borden sitter Malin Johansson. Hon läser Medieproduktion och dricker, enligt henne själv, alldeles för mycket kaffe. Vad händer när du dricker för mycket kaffe då? – Jag kan få ont i magen. Men det är det värt. Varför dricker du kaffe? – För att det är jättegott! Inte kaffet här på JMK kanske. Men å andra sidan är det väldigt lät�tillgängligt, därför köper jag det. Hur mycket kaffe dricker du i genomsnitt? – Om jag är i skolan dricker jag ungefär sex koppar, det blir mindre om jag är hemma. Även om hon dricker mycket kaffe så känner Malin inte att hon får abstinens om hon inte dricker. En annan som dricker kaffe i JMK:s kafeteria denna måndag är Sandra Wia, även hon läser Medieproduktion. Sandra dricker mindre kaffe än Malin, ungefär två koppar om dagen. Och till skillnad från Malin dricker hon sitt kaffe för att piggna till, inte bara för att det är gott. Märker du av att du får abstinens utan din dagliga dos kaffe? – Nej det vill jag inte påstå. Jag har inte druckit kaffe så länge, men jag tror att det här med abstinens är mer en psykisk grej än fysisk. Vad tycker du om JMK:s kaffe då? – Det är inte jättegott, men helt okej! Runt omkring sitter studenter och dricker ur bruna pappersmuggar. Det verkar som att kaffet är en social dryck lika mycket som ett botemedel mot trötthet. Det kanske inte är det godaste kaffet som finns. Men enligt de flesta studenterna på JMK är en dag inte fulländad utan en skvätt Arvid Nordquist i en brun pappmugg. Gränsen mellan chock Gränsen mellan chock och förtvivlanoch fört16 Gråt är inte farligt i sig, tycker hon. Men chock kan få folk att tappa omdömet. Var gränsen går är svårt att veta. Margita Boström följer magkänslan när hon intervjuar människor i kris. text tova kurkiala medbo foto pernilla sidén femte statsmakten nummer 06 2010 femte statsmakten nummer 06 2010 17 18 profilen femte statsmakten nummer 06 2010 ”Det har hänt att jag klivit ur min yrkesroll och blivit medmänniska.” M argita Boström har jobbat från fyra på morgonen när jag möter henne halv tio på Sveriges Radio. Hon jobbar på Ekots utrikesavdelning. Innan hon börjar berätta hämtar hon kaffe. – Jag vet inte hur många koppar jag har druckit idag, säger hon. Etiska dilemman är ständigt närvarande i Margita Boströms vardagliga arbete. Hon har rapporterat från många katastrofområden och mött många människor i kris. – Det har hänt att jag klivit ur min yrkesroll och blivit medmänniska. I vissa lägen klarar jag inte ens av att ta fram min bandspelare, säger hon. Margita Boström har lånat ut sin telefon vid något tillfälle. Och även gett pengar ur sin egen ficka när hon sett att det inte funnits någonting, inte ens mat. Samtidigt är yrkesrollen som journalist en viktig hjälp för personer som drabbas av katastrof. – I dag är det så cyniskt att om media inte är där, får de ingen hjälp. Det är ett slags beroende, säger Boström. Att bedöma olika intervjusituationer är också komplicerat. De etiska reglerna säger att man ska vara extra försiktig med människor som är i chock. En cyklon som drog in över Bangladesh år 2007 orsakade en hög flodvåg. Margita Boström rapporterade från katastrofplatsen. Vid ett tillfälle intervjuade hon en kvinna. – Hon hade mist många barn, jag vet inte hur många. Men i princip alla hennes barn hade försvunnit i flodvågen, berättar Boström. Fast hon inte förstod språket hörde hon att kvinnan var chockad. Så chockad att hon kanske inte ens förstod att hon blev intervjuad. Boström valde att inte använda intervjun. Efter Estoniakatastrofen blev det en debatt i Sverige om att intervjua människor som är i chock. – Jag tycker att det är en bra debatt. Men det är alltid svårt att avgöra var gränsen går. Man kan inte säga en generell regel, för en del människor vill berätta och få folk att förstå deras situation, säger Margita Boström. femte statsmakten nummer 06 2010 19 20 femte statsmakten nummer 06 2010 profilen femte statsmakten nummer 06 2010 21 ”Hon hade mist många barn, jag vet inte hur många.” Hon minns en händelse från när hon var i Haiti efter jordbävningen. En mamma med två små döttrar stod utanför den amerikanska ambassaden. Döttrarna var födda i USA och var amerikanska medborgare. Pappan jobbade i USA. Mamman och barnen brukade åka och hälsa på honom. Nu plötsligt satte ambassaden upp nya regler som gjorde att familjen inte längre fick åka dit. De ville inte ha en ström av haitier dit. Mamman var otroligt desperat. Familjen hade absolut ingenting kvar. – När hon berättade om allt började hon gråta. Men hon var inte i chock. Det var en känslostorm som kom där och då, säger Margita Boström. Hon tycker inte att det är fel att intervjua någon för att personen gråter och är förtvivlad. Men hon tycker att det är annorlunda med någon som är i chock och inte förstår sammanhanget. Rädslan är ofta närvarande när Margita Boström rapporterar från katastrofområden. I Haiti kom stora efterskalv och Margita Boström behövde se till att hon höll sig på säkra platser. Men det som skrämmer henne mest är oförutsägbara faror som t ex självmordsbombare. – Då vet man aldrig var faran finns eller vem man ska vara rädd för. Oftast kliver Margita Boström själv ur sitt vanliga jag och in i sin yrkesroll när hon befinner sig i ett katastrofscenario. – Det finns ett fack där allting samlas i huvudet på något vänster. Annars skulle jag inte kunna tänka på nästa inslag, nästa jobb, säger hon. I stället pratar hon av sig tillsammans med andra journalister på nätterna. – Vi blir som en grupp som samlas. Det är då det får komma fram. Margita Boström ålder: 58 yrke: Utrikesreporter på Sveriges Radio. Åker på reportageresor runt om i världen. Reser till Maldiverna i november. 22 krönika femte statsmakten nummer 06 2010 ”Alkoholisterna” Elis Burrau elis.burrau@femtestatsmakten.se Journalisterna och spriten. Kopplingen finns där, liksom förankrad i den svenska folksjälen: en yrkeskår av alkoholister. Lika stark som någonsin det beryktade djävulskontraktet mellan konstnärsgeniet och knarket. Vassa pennor och skrumplever. Flockar av sviniga män till skjutjärnsjournalister som avslöjar makthavare med ena handen och beställer in mäklarbrickor med den andra. Eller? Bortse från mitt okynnesgeneraliserande, men det är väl inte en fördom jag är ensam om att ha? ”Jag har ett väldigt starkt minne av första gången jag drack sprit.” Med dessa ord inleds en krönika jag har uppsatt på min vägg hemma. Nöjesguidens Carl Reinholdtzon Belfrage är upphovsmannen. Ni kanske minns honom? Konnässör när det kom till popmusik från Göteborg, uppfinningsrika anledningar till att hata bandet Kent, samt den där spriten. Han blev min förebild i unga år. Han skrev nedlåtande och briljant, det ville jag också göra. Journalistdrömmen föddes. Att skriva i tidning. Diktera villkor. Jag läste fascinerat: texter om TTA, gåslever och Armanikostymer, men den som förärades en plats på pojkrumsväggen det var den med största sannolikhet uppdiktade historien om ett brådmoget barn som misstar whiskey för äppeljuice. Romantiken kring ett skrås dryckesvanor var fastetsad. Den här krönikan ska inte handla om Nöjesguiden. Det vore öppet mål. Där är drickandet en del av det redaktionella arbetet. I senaste numret har man symtomatiskt en ”Alkoholspe- cial”. Istället kommer jag över en undersökning signerad JMG: ”Sex av tio journalister dricker alkohol minst en gång i veckan. Siffran är nästan dubbelt så hög som för andra svenskar.” Den tio år gamla kartläggningen talar sitt tydliga språk, fördomen är inte helt ogrundad. Fast drickandet har, likt journalistiken, förändrats: om ”tredje statsmaktens alkoholister” historiskt representerats utav herrar på DN:s kulturredaktion, samt Hyland och ”hans pojkar”, så är det idag mer utspritt. Den gamla klyschan, personifierad av den självupptagne Robert Downey Jr. som den lika självupptagne alkismurveln Paul Avery i filmen Zodiac, existerar inte längre. Drickandet sker inte längre under extravaganser, på dagtid, men det är mer socialt accepterat. Enligt mig inte så mycket ett uttryck för en specifik yrkeskårs alkoholism som för en nations: ett svenskt folk som i nyliberalismens anda vill leva kontinentalt, det vill säga supa mitt i veckan. Den gamla goda tiden och herrar som Olof Lagercrantz skapade fördomen. Det var en högst manlig värld full av vass kritik och stark sprit. Idag skulle det knappast accepteras om kulturchefen på Dagens Nyheter uppmanade en ung poet att ”följa med å supa” efter att ha höjt dennes debut till skyarna (om ni undrar så tackade Tranströmer artigt nej). Men, låt oss ignorera det. Jag tycker att journalistyrket förtjänar en aura av dekadent utvaldhet. Låt oss odla vår alkoholism och våra skribentdrömmar på nästa JMK-pub. Vi kan ha tema Carl Reinholdtzon Belfrage femte statsmakten nummer 06 2010 krönika 23 ”Dude, kudos to me!” Jag kan inte direkt påstå att jag är en av de stereotypa onlinespelare, som sitter med joltcolan och headset och känner ett måste att spela nätterna långa. Men jag kan förstå dem. Det är svårt att inte ryckas med i denna onlinerymd. Det skapas en gemenskap som är olik någon annan och det finns en kamratskap här som gör mig glad. Ett spel jag aldrig glömmer är när jag lyckades ge liv åt alla på banan som enda läkare, vilket är ett nästan omöjligt uppdrag. Vi vann och efteråt när resultatet visades så såg en spelare att vi lyckats med bara en läkare och sa med häpen ton: “Did we make it with only one medic? Dude, kudos to you”. En äkta känsla av stolthet spred sig hos mig. Av ett TV-spel. Jag försöker att inte tänka på hur nördigt det låter, men so be it . Klart att jag stundtals känner ett behov att spela, jag behövs ju när jag är en av de bästa. Sara Åhlström Efter ett år upptäckte jag onlineversionen. Nu blev allting snäppet roligare, plötsligt var vi upp till åtta spelare som i lag arbetade emot dessa monster. Resistance onlineversion går ut på att man väljer vilken karaktär man vill vara, du kan vara soldat och stå längst fram och skjuta, du kan vara läkare och ge liv åt resten av ditt team, eller vara specialtrupp och förse laget med ammunition. Online blev spelet någonting helt annat. Nu var det inte längre att spela bara för skoj skull, utan nu var det allvar med i bilden. Jag märkte direkt att de flesta tog uppdragen på allvar och jag ville såklart inte vara den som förstörde för resten. Min roll som läkare var viktig för lagets skull och därför kände jag direkt ett behov av att hjälpa resten av spelarna. Laget förlitade sig på min hjälp för att klara banan. sara.åhlström@femtestatsmakten.se Det hela började när jag var 20 år med spelet Resistance som är ett “skjuta monster och överlev”spel. Min pappa övertalade mig att pröva och jag sa motvilligt ja. Att spela TV-spel var något som jag direkt tog avstånd ifrån som ung tjej, då smink och kläder var det som stod på agendan. Jag måste haft extra tråkigt den dagen för jag gav med mig, om än totalt inställd på att tycka att det var supertråkigt, lame och otroligt “killigt”. Men någonting hände efter några minuter av ogillande och skeptiska uttalanden. Jag gillade det... väldigt mycket. Och jag var bra på det.Morgon och kväll satt vi och hade oss en “far och dotter”-stund över ett spel och en rykande kopp kaffe. Vi hittade någonting gemensamt och snart hade vi spelat igenom hela spelet både från svårighetsgraderna easy, medium och hard. 24 krönika femte statsmakten nummer 06 2010 “Har du inte Facebook så finns du inte” Tannaz Edalat Tannaz .Edalat@femtestatsmakten.se Du kan vara beroende av din vän och familj. Du kan också vara beroende av datorspel, alkohol och kaffe. Listan kan göras lång. Men frågan är: när blir ett vanligt förekommande beteende ett beroende? När ska man börja skämmas (eller ska man skämmas över huvud taget?) Med andra ord, när är gränsen nådd? Kanske är det när vårt sociala liv påverkas negativt. När beteendet sätter stopp för vår fulla kapacitet att åstadkomma det vi vill. När vi innerst inne känner att vi inte vill men ändå dras till att utföra handlingen. När vi först måste logga in på Facebook innan vi kan slappna av och göra allt det där andra. För man vill inte vara den sista att få reda på något och det absolut värsta av allt, man vill ju inte missa något! Plötsligt sitter man där, man hör det frenetiska smattrandet från tangentbordet och man ser den onda cirkeln sättas i rullning. Nu kommer min bekännelse. För mindre än ett år sedan hade jag inte Facebook. När alla pratade om statusuppdatering satt jag tyst. När folk under håltimmarna vattnade sina grönsaker i FarmVille satt jag där med det som var passé. Bilddagboken. Jag var utanför, men det var inte synd om mig. Det var ett val jag själv hade gjort. Facebook låg bara ett klick ifrån att bli en del av min vardag. Men jag var inte beredd på att bli beroende av det nya samhällsfenomenet. Jag visste att om att om jag skulle vika mig för pressen att skaffa Facebook skulle fler krav ställas Jag kände mig som en tant när jag höll så hårt på mina principer, när jag såg charmen i det gamla. Jag vägrade byta mitt födelsedagsvykort mot en grattis-kommentar på Facebook. Jag kunde inte se tillfredställelsen i att vattna låtsasgrönsaker på Facebook och jag ville inte heller se den tillfredställelsen. Någon tyckte man var ”speciell” och en annan sa rakt ut att ”har du inte Facebook så finns du inte”. Jag förstod att det inte var vilket beroende som helst. Att det snarare handlar om samhällstryck än om ett litet grupptryck. Det handlar om att hänga med, att gilla det vare sig du vill det eller inte. Verkligheten kom i kapp mig. Jag kunde inte hålla kontakt med hela världen genom att skicka mina små vykort. Jag kunde inte kräva att andra skickade sms till mig när de skrev till varandra på Facebook. Studenten närmade sig. Känslorna tog över. Liksom en alkoholist som låter känslan av att man bara behöver en droppe till för att överleva styra mot systembolaget lät jag mina jagkommer-aldrig-träffa-vissa-känslor styra mig. Klick, klick. Så hade jag skapat ett Facebookkonto. Klick klick. Så hade jag lagt till hela klassen. Klick klick. Det här är ju inte så farligt. Jag ska inte bli beroende av det här. Eller..? femte statsmakten nummer 06 2010 krönika 25 ”Beroende av att vara oberoende” Martin Hassel martin.hassel@femtestatsmakten.se Allt beroende börjar med en dominobricka. Som ett chips, en cigg eller helt enkelt facebook. illustration: Jag tycker att jag har klarat mig bra. Hittills. en promenad eller ens genomlida en dag utan Tova Kurkiala Medbo Jag tycker faktiskt det. Ni vet ju hur det går till, att vara uppkopplad. Jag blir stressad av att inte du börjar med att testa en cigarett, eller jag ska kolla om jag fått svar på min facebook status, endast kolla mailen, en sista FIFA match, du tänker på det under hela dagen. Det hade varit så dricker enbart 12 öl varje lördag för att det är skönt att bara kolla. Kommer på att en kaffe hade gott, bara ett ord till på wordfeud. Jag är inte lugnat mig. Men vägrar. Så jag fortsätter med beroende, jag kan sluta när jag vill. Det är en att må dåligt, mitt destruktiva sätt. Paradoxen lögn. Alltihop. Bara att inse. Du är fast. är ett faktum. I mitt beroende av att inte vara beroende är det just det jag är. Beroende av att Men jag röker inte, spelar inte wordfeud, vara oberoende. kollar (får) aldrig (aldrig) min (några) mail, har lämnat mitt FIFA till lillebrorsan och 12 öl varje Ibland undrar jag vem jag tävlar emot. Det lördag är gott och inget annat. Jag dricker inte hade ju varit så skönt att få ta upp iPhone 4s på ens kaffe. Har aldrig gjort. Sedan 2009 darrar tunnelbanan och kolla facebook, kanske mailen dock min bubbla, snart spricker den. Nu faller också. Få det ur världen. Ur mitt system. Så jag mitt livs första dominobricka. Den kommer att slipper kampen mellan mitt behov och min sätta hela min värld i gungning. Jag vet det. Den självbehärskning. Lägga ett 27 poängs ord på faller långsamt i detta nu. Ostoppbar. Redo att wordfeud när jag ändå håller på. Och sen kolla slå ner nästa bricka, och nästa, och… Den är aftonbladet igen medan jag otåligt väntar på att ond, denna första dominobricka. Prydd med det blir min tur att lägga ett nytt ord. Jag har åtta vita oskuldsfyllda bokstäver. FACEBOOK. ett X som ger sju poäng, och ett A för två. Blir The Devil in Disguise. besatt av hoppet att min motståndare ska lägga ett Y. Lugnar mig med en blaskig 7-eleven kaffe. Nu suktar jag efter en iPhone, verkligen Kanske en cigg. Dominobrickorna faller, en suktar. Tvingar mig ifrån datorn, försöker intala efter en efter facebook. Men jag är inte där än. mig själv att facebook inte kommer, kommer Dricker inte ens kaffe. Jag har klarat mig bra från aldrig, skicka viktiga mail. Det krävs den största beroendets onda cirkel. Hittills. av självbehärskningar att bara sitta i soffan, gå 26 english femte statsmakten nummer 06 2010 EVGENIYA NECHTIYALENKO - PR DIRECTOR PR Managers and Journalists - Corruption or cooperation? PR in Russia is as young as the media business itself, but it has blossomed during recent years. When editors receive hundreds of press releases from ubiquitous PR-people everyday, what are the consequences for journalism? text och foto elena krivovyaz In the early 90´s, after the press and journalists in Russia took a small but significant sip of freedom, they encountered something that seemed hostile to journalism. That something was advertising. During Soviet times there was only state financed press, and advertising was nonexistent. It took several years until advertising became an inherent part of the media business, especially entertainment publications, and media professionals stopped worrying that “advertising destroys journalism”. But then another strange and exotic word started appearing on the scene of the media battles: PR. Nowadays, PR managers and journalists seem to get along quite well. PR managers of event companies invite journalists to movie premieres, press conferences, presentations, parties with the jet-set and celebrities involved etc. Journalists and editors attending them tend alsso to be satisfied. The cooperation between PR managers and press often takes a form of barter – exchange of services, and goods. english femte statsmakten nummer 06 2010 - Of course we have advertising budgets, but why should we spend them if we can barter and satisfy both sides, says Maria Tyumeneva, PRdirector of a well-known restaurant chaina in Moscow. In almost every medium that I need, I try to establish personal relations with editorial staff which makes it much easier to solve any issues quickly. Travel, fashion and beauty magazines are fruitful examples regarding “cooperation” between editorial staff and PR-institutions. For instance, staff members of many travel magazines unlikely to pay for their trips abroad as travel operators usually “invite” them for press-tours free of charge. The only payback travel companies want is a “small” article about the trip they’ve granted with a written acknowledge-ments at the end. Not a big deal, an editor supposes in his turn. The parties shake hands in mutual agreement. It might be surprising for the editor when the PR manager all of a sudden asks to send him an article afterwards “just to have a look at it”, which usually means: “to approve it and make some changes”. Though no editor likes pressure, often he will compromise as the company has paid for the trip. - If I need an article about our stars to be published in a particular magazine, I will use the additional means to influence its journalists, - insists Yulia Sazhina, the head of PR-department of record label and event company Black Star inc. – I mean: providing them with more comfortable seats at our concerts, exclusive photos, presents for the holidays...” neva. - When a PR manager promotes a publication of a piece, when it is needed, “friendly” media sometimes give a green light, but it means that they can for sure rely on this PR manager in many situations”. PR managers are not “chasing” journalists, they are actually quite selective in their targeting activities. “ If we consider influential journalists, in every field there are, probably no more than 1012 of them - says Evgeniya Nechitaylenko, PR director of Restaurant Syndicate chain, Moscow – Yes, PR managers are willing to catch their attention at any expense, but it’s not easy. But there are always many of “free-riders”. They get an accreditation from any questionable media source in order to eat, drink or attend a party for free. The main task of a PR manager is to detect them and filter them out”. Another obstacle for both journalists and PR managers to get together – the diverse media companies with clear hierarchy and subordination. “The main flow of PR proposals in our Publishing house passes through the Advertising Department. argues Marina Kaminarskaya, the director of special projects and deputy general director at Top-50 Publishing house, - which excludes the situations of personal interests of anybody involved”. Christmas, New Year, International Women’s Day (which is very popular in Russia) and dozens of others – are good reasons for many companies to send their merchandise to editors and journalists, and passingly ask them if they enjoyed the presents and if they’ve checked their mail box... Wait, this is not corruption, all PRmanagers say altogether. This is...mutual aid, or...even friendship! - It’s more likely that we are in one team and the interests of both sides are considered if we come to a compromise, - insists Maria Tyume- MARINA KAMINARSKAYA - PUBLISHER 27 femte statsmakten nummer 06 2010 28 www.femtestatsmakten.se
© Copyright 2024