Litterära resor i marsfjällets skugga II.pdf

Litterära resor i Marsfjällets skugga
Artikeln publicerad i Bernhard Nordh-sällskapets årsskrift
2014
Text och foto Carina Strömberg, som guidade på resan.
För tredje sommaren i rad anordnades litterära resor med buss
från Vilhelmina upp mot Marsfjällen och Marsliden. Resorna
arrangeras av Vilhelmina kommun och Bernhard Nordh-sällskapet
och är anpassade så att resande med Inlandsbanan kan delta i en
endagsutflykt, om man vill göra ett uppehåll på tågresan norrut.
Bussen fylls av förväntansfulla resenärer. De flesta har personliga
minnen av läsning av Bernhards Nordhs böcker, men för några är
det den första bekantskapen med hans författarskap och hans äventyrsberättelser. Deltagarna får en broschyr med en karta och korta
berättelser om platserna vi passerar på vägen.
Bussen startar och går mot nordväst. Vi passerar kyrkan på sin
höjd och i söder ser vi konturerna av Blajkfjället på andra sidan
Volgsjön. Där tillbringade Bernhard en sommar i sin tidiga ungdom
i ett försök att vara björnjägare och leva av naturen med en enkel
koja som bostad. Hur det gick kan man läsa i den självbiografiska
romanen I min gröna ungdom där han skildrar den strapatsrika
tiden. Han levde vildmarksliv och fick viktiga erfarenheter för sitt
kommande författarskap, men fick också insikten att livet som
björnjägare i en skogskoja inte var något att satsa på för framtiden.
Bussen svänger av från E45 och tar vägen upp mot fjällen. Snart
kommer vi till byn Laxbäcken, där huvudpersonen i boken I Marsfjällets skugga föddes 1819. Lars Pålsson var barnbarn till den
förste nybyggaren i byn Lars Larsson, som tillsammans med hustrun Margret Andersdotter kom från Kittan i Älvdalen. Pålsson tog
tjänst som dräng i byn Dalasjö och träffade där Brita Svensdotter,
som blev hans hustru 1846.
Färden går vidare västerut och vi följer Malgomajs sydvästra sida.
Här ligger byarna tätt, bördiga stränder lockade tidigt nybyggare till
trakten. Vi åker genom byarna Malgovik, Skansholm, Rönnäs,
Strömnäs och Lövnäs, alla anlagda i slutet av 1700-talet eller i
början av 1800-talet. Efter Lövnäs passerar vi avtagsvägen mot
Kroksjö och Fjällboberg. På återfärden tar bussen av där så att vi får
se de två byarna, som båda har betydelse i Nordhs skildringar.
Fjällboberg var Lars och Britas första gemensamma boplats, här
bodde de i tio år, fram till 1856. Byn Kroksjö är platsen för
Bernhard Nordhs roman Flickan från fjällbyn, som handlar om när
större delen av byns befolkning emigrerade till Amerika i början av
1900-talet. Namnet på boken var först Undan frostpiskan, och även
om det namnet bäst beskrev situationen var det inte ett säljande
namn. Efter namnbytet såldes boken i 130 000 exemplar och
romanen filmades med bl.a. Sif Ruud och Eva Dahlbeck i rollerna.
Framme i Stalon väljer vi vägen mot Klimpfjäll och följer Kultsjöån med dess forsar och sel upp till Trappstegsforsen. Genom
Njakafjäll till höger om oss leds vattnet från Kultsjön i en tunnel
fram till kraftverket i Stalon och släpps sedan ut i Malgomaj. När
Lars hade köpt nybyggesrättigheterna till Marsliden och familjen
skulle ta sig dit från Fjällboberg fanns inte den väg vi nu åker på.
De fick ta sig till fots med barn och husdjur genom skogen till
Stalon och sedan via byarna Dorris och Grytsjö innan de efter fem
dygn nådde fram.
Vid Trappstegsforsen tar vi av norrut och efter några kilometer
kommer vi till avtagsvägen mot Marsliden. Nu ser vi Marsfjällsmassivet framför oss och bussens passagerare imponeras och förundras över de mäktiga fjällen, som ännu nu i juli har några snöfläckar kvar. Vägen går mellan västra och östra Marssjön och vi ser
det imponerande Marsfjället med sina 1589 m.ö.h. och Gakkangaise
med 1480 meter. Även fjällen Ainantjakke, Ropentjakke och Såttan
når över 1000 meter. Vi skänker en tanke åt Lars och Brita som
efter sin strapatsrika vandring såg den plats som skulle bli familjens
hem för resten av livet.
Innan vi kommer fram till vändplanen i Marsliden passerar vi en
vägskylt med namnet Vallen. Bernhard Nordhs roman Fjällfolk
handlar om Lars och Britas son Jonas och hur han efter många
äventyr hittar sin hustru Stina och tillsammans med henne tar upp
ett nybygge här.
När vi kommer fram till vändplanen välkomnas vi av Gunilla,
Siv, Lillemor och Mårten. Vi bjuds att komma in i Fjäll- och skrivargården, som numera ägs av Gunilla Söder. I den trivsamma
miljön serveras kaffe och smörgås bestående av tunnbröd som
Lillemor bakat. På tunnbrödet finns förutom pålägg och grönt även
lite gompa, den rätt av angelica/kvanne och saltgräs som säkert räddade livet på många i fjällvärlden, där allt vad grönsaker heter
saknades.
Efter kaffet berättar Gunilla om husets historia, först som skolhus
och sedan som bl.a. lägergård för Luleå stifts ungdomsverksamhet.
Hon berättar också om skolundervisningen i fjällbyarna förr, hur
lärarinnan ambulerade mellan byarna och höll skola några veckor i
taget på varje plats. Gunilla läser också ett stycke ur boken I
Marsfjällets skugga. Den spännande berättelsen handlar om vandringen från Fjällboberg till Marsliden. Föräldrarna gick med sina
bördor några kilometer och kom sedan tillbaka för att hämta mer av
familjens ägodelar, barn och djur. Medan
de var borta får vi uppleva det
gastkramande ögonblick då pojken Paul
fick försvara sina småsyskon och
husdjuren mot en blodtörstig järv, som
kom anfallande mot den lilla gruppen.
Paul var förmanad att absolut inte röra
pappas bössa men såg ingen annan utväg
än att skjuta för att döda vilddjuret. Vi får
känna hans nervositet över det olovliga
tilltaget, men också hans glädje när han
förstår att pappa Lars är lättad och stolt
över sin son. Och i detta ögonblick får vi
vara med om det osannolika när Mårten
Larsson kommer in i rummet med samma
bössa som användes i berättelsen. Lars
Pålssons bössa med kruthorn och alla
tillbehör har funnits kvar i Marsliden ända sedan den dramatiska
händelsen 1856!
Efter denna spännande föreställning går vi laget runt och berättar
för varandra om var vi kommer ifrån och intresset för Marsliden
och Bernhard Nordh. Glädjande nog får vi höra att flera som
kommer från andra orter har planerat in sin semester så att de ska
kunna delta i den litterära resan. En speciell historia har paret som
berättar att de under sin tjänstgöring i Tanzania läst Bernhard
Nordhs skildringar av nybyggarlivet. Det var intressant att finna att
det strapatsrika livet i ett samhälle under uppbyggnad faktiskt inte
skiljer sig så mycket på olika platser på jorden.
Nu är det dags för oss att lämna Fjäll- och skrivargården och vi
delar upp oss i tre grupper, som växelvis får guidning runt i
Marslidens miljöer. Några följer med Lillemor Larsson till Isaks
stuga, där föremål och utställningar om Marsliden och Bernhard
Nordh finns samlade. Några går med Siv Larsson till den
rekonstruerade kopian av den första stugan som Lars och Brita
byggde och får se den tillvaro med murad spis, väggfasta sängar,
husgeråd och verktyg som var nybyggarfamiljens vardag. Mårten
Larsson tar med sig en grupp och följer Isaks fiskeväg ner till
Västra Marssjön. Efter vägen finns informationsskyltar om fjällfloran som växer i sluttningen mot sjön. Här och där sitter också
skyltar med frågor om Bernhard Nordh och Marsliden uppsatta och
den som läst och lyssnat under dagen kan fylla i en tipsrad.
Efter en händelserik förmiddag går färden till Saxnäs där lunchen
väntar och de som önskar får också en guidning i Ricklundsgården.
På hemresan får vi lyssna till Emigrantvisan som skrevs av Tekla
Holmgren inför hennes resa till Amerika 1903 och som sjungs av
hennes systerdöttrar. Vi lyssnar även till avsnittet om Bernhard
Nordh på cd-skivan Västerbotten Berättarnas län - en guide till
litteraturen. Där berättar professor Annelie Bränström Öhman om
Nordhs skildringar och hon betonar hur hans berättelser har
kvaliteten att beskriva verkligheten så att den ”smakar, doftar,
känns och berör”.
På hemresan gör vi stopp vid Stalonnäset och delar ut priser till
dem som haft flest rätta svar på tipsraden. Och det är sannerligen en
imponerande kunskap som visas upp! Det är en nöjd skara resenärer
som framåt kvällen är tillbaka i Vilhelmina. Några har köpt böcker i
Marsliden och har kvällslektyren räddad. Några har också gått med
som medlemmar i vårt sällskap för att fortsätta kontakterna med
fjälltrakternas äventyrsskildringar.