Kyrkans tidning april 2013
2 KYRKANS TIDNING torsdag 18 april 2013 NUMMER 16 KYRKANS TIDNING NUMMER 16 torsdag 18 april 2013 REPORTAGET REPORTAGET biodling. Härproducerad honung i Markuskyrkan. Inte närproducerad, utan här bakom knuten! TEXT: INGELA BENDT FOTO: lars rindeskog Bisamhället – hotad symbol Honung Genom historien har bi- Markuskyrkans bidrag till att rädda världen – Skapelsen är hotad och vi be- höver alla ta vårt ansvar. Att ha bin är vårt lilla bidrag, säger kyrkoherde Maria Berg i Skarpnäcks församling i södra Stockholm. Sedan förra våren står det två bruna bikupor lite i skymundan mot tegelväggen bakom Markuskyrkan i Björkhagen. Runt kyrkan växer björkar och en bit bort finns ett koloniområde. – Intresset är stort. Människor blir fascinerade av bin och vill veta mer. Vi blir glada av att det samtidigt hjälper skapelsen och bidrar till att det finns en framtid. Dessutom blir alla glada av att äta honung! Bara av att se etiketten på burken. Kyrkoherden Maria Berg är ambassadör för Markushonungen och hon har haft med sig burkar när hon varit ute på olika uppdrag och genom det spridit kunskap om bins roll för den ekologiska balansen. Vi har lyft fram miljöfrågorna som ett övergripande mål för församlingen. – Vår informatör tog fram en etikett med ett bi. Det lilla biet använder vi också på olika papper inom kyrkan. Det var på Tacksägelsedagen förra året som Markushonungen lanserades. Etiketterna på de små burkarna om 100 gram klistrades på av frivilliga. 13 kg honung fördelades i burkar om 100 gram och såldes för 50 kronor. Överskottet gick till Svenska Kyrkans ko- och kalvprojekt i Tanzania. I år kommer det att gå till en yrkesskola för marginaliserade ungdomar i Ramallah och till Augusta Viktoria-sjukhuset på Oljeberget, det enda specialsjukhus som finns för palestinier. l fakta Det sakrala biet på Buckfastklostret Bee Urban använder ett snällt honungsproducerande bi som heter Buckfast. Ett sakralt bi, kan man säga, framavlat av en munk, broder Adam, från klostret i Buckfast vid kanten av Dartmoorheden i Devon, England. Redan som tolvåring kom han till klostret i början på förra seklet och fick till uppgift att hjälpa till med biodlingen. Strax efter att 30 av klostrets 46 bisamhällen dött av sjukdomen acarine, blev broder Adam ansvarig för bina. Han noterade att det var kupor med det brittiska 3 svarta biet som dött, medan de som överlevt var italienska bin. Han började experimentera, korsade det svarta, tuffa biet med det motståndskraftiga, italienska biet. Han reste över hela jorden i jakt på bin, gärna till isolerade platser, som Sahara. Resultatet blev Buckfastbiet, en bra pollensamlare, med mindre tendens att svärma och resistent mot acarine. Broder Adam arbetade i 78 år, skrev tre böcker om biodling, drog sig undan 93 år gammal och levde ytterligare sex år till sin död 1996. Bildtext …Vit qui ut ullupta net laut volorro dus modit dolore essite liae vitae. Pudae nate veles vellaboritia volum dolupti optur maio ent vel et aliqui denis aliquae. Itasseq uodisim lanim num reseque posae. Od que estores trumendis Bildtext …Iciet aceperro bere, si dolupturis autat. Gitibus reperfe repudae scitius. – Vi hade kunnat sälja mycket mer honung. Efterfrågan var stor, berättar kyrkoherde Maria Berg. Förslaget att ha bikupor kom från Ewa Munther, präst i Bagarmossen. Hon kände till Bee Urbans arbete. Josefina Oddsberg från Bee Urban blev inbjuden att hålla en föreläsning om bin för arbetslaget och alla blev inspirerade. Kyrkoherden och kyrko rådet sa ja till att ha två bikupor i två år. – Samtidigt hade jag en annan ide, att få sätta upp pjäsen Den helige gycklaren Fransiscus av Dario Fo. Ewa Munther arbetade som skådespelare innan hon blev präst. I Markuskyrkan finns en liten amfiteater, som var en perfekt scen för pjäsen som anknyter till en medeltida berättartradition. Tillsammans med regissör Eva Gröndahl utvecklade hon en monolog av de elva roller som manuset har. Biet spelar också en aktiv roll i pjäsen och surrar på affischen. Samtidigt med premiären invigdes bi kuporna med föredrag av Bee Urban och förevisning av kuporna för församlingsborna. – Den heliga Fransiscus bidrar med en tydlig miljöteologi, menar Peter Olovsson, kanslipräst och kontaktperson för Bee Urban. I början av maj i år hade Markuskyrkan en helg kring Skapelsen där en presentation av bisamhället ingick i programmet. – Vi har lyft fram miljöfrågorna som ett övergripande mål för församlingen och fört ner det till verksamheten. Vi vill visa mer av kyrkans samhällssyn. Vi valde att ha bin som en opinions- bildande fråga. När vi pekar på miljöfrågan, har vi något konkret att lyfta fram, det är en kombination av ord och handling: det här tycker vi och det här gör vi. Det vinner respekt. Helt nära bikuporna har försam- lingen dessutom anlagt en liten trädgård för odling av egna altarblommor. – Vi gör det för att det är svårt att få tag på rättvisemärkta blommor, säger kyrkoherde Maria Berg. Trädgårdslanden är stängslade för att inte rådjuren ska komma in och smaska i sig blommorna. Men bina kan flyga genom nätet och samla nektar. När de pollinerar blir blommorna större och fler. Vi lever i samspel med varandra, det visar bina med all tydlighet, menar man i Markuskyrkan. Vi lever inte i en omvärld, utan i en samvärld. F Ingela Bendt redaktionen@kyrkanstidning.se Bee Urban värnar biologisk mångfald – genom biodling Tänk om det kunde stå en bikupa på varje kyrkogård och vid varje kyrka. – Känner du doften, ler Josefina Oddsberg i vit biskötardress utanför Markuskyrkan i Stockholm. Böjd över den öppna kupan där bina kryper omkring på ramarna, stannar hon till och tar ett djupt andetag av luften som stiger upp, mättad av värme, honung och vax. Bina alstrar värme, året om. De här bina har övervintrat i sina snötäckta kupor utanför kyrkan. På hösten gör sig arbetsbina redo, städar ut drönarna och samlar sig i en klump, kallad vinterklot, runt sin drottning. De är i ständig rörelse precis som pingvinerna på Antarktis. De som är längst ut i kylan rör sig inåt och tränger ut dem som varit i mitten. Det kan vara 20 grader varmt inne i kupan även om det är minus 20 utanför. Bina lämnar inte kupan förrän vårsolen Bildtext …Everumet quiam quunt es autemquia similla borrum värmer. I år var det ovanligt kallt och sent på säsongen och många samhällen klarade inte vintern. Men i Markuskyrkans bägge bisamhällen fanns det liv. Övervintrade bin blir starkare och ger mer honung. Inga gifter används. Josefina Oddsberg är en av grundarna av företaget Bee Urban som sköter bikuporna, som kom på plats förra våren. De kollas en gång i veckan till var tionde dag. Precis som människor föredrar bin sol och värme. Då flyger de ut och samla nektar. Men förra sommarens moln och regn gjorde att bina höll sig inomhus, vilket fick till följd att de förökade sig så mycket att det blev trångt i kupan. Det är då en del vill ge sig iväg. – De svärmar. För att undvika det fick Bee Urban leda in bina i en avläggare, vilket betyder att de bildade ett nytt samhälle. Josefina Oddsberg och Karolina Lisslö som står bakom Bee Urban träffades när de pluggade biologi. – Det allvarligaste hotet mot livet på jorden är förlusten av biologisk mångfald. I nationalstadsparken vid Haga försvinner 5 till 7 växtarter varje år för att de inte blir pollinerade, säger de. Därför anlägger Bee Urban biodiversitetsträdgårdar, förutom att de sätter ut och sköter om 35 bikupor på olika håll i Storstockholm, som Luma, Stockholmshem, HM och mäs�san i Älvsjö. Bin kan faktiskt flyga upp till sex kilometer och i staden finns det mycket blommor. Kyrkogårdarna är en perfekt miljö för bin. Andra församlingar har hört av sig. – Tänk om det kunde stå en bikupa på varje kyrkogård och vid varje kyrka. Bee Urban ordnar workshops och håller föredrag om bin. Det var ju så det började i Markuskyrkan. F samhället använts som symbol. Välorganiserade flitiga bin som skapar gyllene honung är en talande bild för samarbete och balans i ett gott fungerande samhälle. Ett bisamhälle är en organism, en kropp. Här finns ingen kung, bara en drottning, som omgiven av drönare och arbetsbin kan lägga 2–3 000 ägg på en dag. I en kupa bor mellan 60 000 och 80 000 bin. Men nu är balansen rubbad. Det härjar en bidöd i världen. Vad är det som händer? Dokumentärfilmen Inte bara honung beskriver hur den ekosystemtjänst som bina gratis stått för, nämligen pollinering, betingar ett pris när bina har försvunnit. Över den väldiga amerikanska kontinenten far lastbilar med bikupor till olika fruktodlingar. (90 procent av världens mandlar kommer från enorma fält i Kalifornien) För att klara sig får bina antibiotika. I delar av Kina får människor pollinera för hand eftersom det inte finns några bin. Om alla bin i världen skulle dö ut, är mänskligheten utplånad inom fyra år, lär Albert Einstein ha sagt. Värdet av de ekosystemtjänster som pollinatörerna utför räknas globalt uppgå till 1 900 miljarder kronor. 76 procent av all odlad mat är pollinerad av en insekt. Det internationella nätverket Avaaz gjorde ett upprop för bina mot ledande GMO-företag som producerar bekämpningsmedel som innehåller neo nikotinoider. Två miljoner namnunderskrifter fick EU att förbjuda detta bekämpningsmedel som gör att bina förlorar orienteringsförmågan. Blanda förresten inte ihop bin och getingar. Bin är intresserade av blommornas nektar, inte människor.
© Copyright 2024