Tema rörelse Östanskogs fsk 2012-2013.pdf
Tema RÖRELSE 2012-2013 Barn undersöker och lär genom estetiska lärprocesser, dialog, forskande och lek. Sex projektarbeten med barn 1-6 år på Östanskogs förskola. Innehållsförteckning: Arbetslaget Våra förutsättningar Våra val Årets arbetsplan/utvecklingsmål Bilprojektet Rullangruppen Snurrangruppen Rörelse i myrstacken Klurengruppen Cykelprojektet Virvelvindarna Hoppagruppen Utställning Tillbakablick och analys Arbetslaget: Inger Gunninge, Maria Vernersson, Pia Revling Löfkvist, Ingela Rosander, Birgitta Nilsson, Linda Andersson Foto & dokumentation: Barn och pedagoger Östanskogs förskola i Vetlanda, hösten 2012- våren 2013 Enhetens förutsättningar Beskrivning av enhetens förutsättningar Östanskogs förskola är belägen i ett villaområde med närhet till skog och sjö (Grumlan). Området kring förskolan har sedan 2009 förändrats. Ett nytt villaområde har byggts upp och nya familjer flyttat in, vilket har inneburit en ökad efterfrågan på platser på vår förskola. Villorna som verksamheten bedrivs i är små och inte anpassade för att ett bra pedagogiskt arbete ska kunna utföras. Förskolans två avdelningar heter Filuren och Kulan. På båda avdelningarna finns barn i åldern 1-6 år. Avdelningarna saknar en naturlig förbindelse vilket försvårar samarbete mellan avdelningarna. Maten tillagas sen november i ett av husen. Köken är små och utrustade som ett vanligt kök för en familj. Det som skiljer är den snabba diskmaskinen, annars är det standard vitvaror. Kocken ingår från den 1 januari i måltidsservice, det innebär att hon hör till den nya kostorganisationen under kommunstyrelsen med kommunchefen som ytterst ansvarig. Detta har medfört att vi pedagoger och kock inte längre har ett gemensamt forum att diskutera förskolans frågor kring kost. Kostbudgeten är helt skild från förskolans budget. I en del av personalrummet skapas nu arbetsplatser för pedagogerna, det är en del i de nya lokala tolkningar av arbetstiden som startade 1 oktober 2012. Även datorerna ska bytas ut och migrering ska ske i hela kommunen genom HIT. Förskolans utomhusmiljö är inte optimal med tanke på att det saknas skugga vid soliga dagar, det har dock byggts ett solskydd över sandlådan under året. Förskolans egen inhägnade gård gränsar mot en allmän lekplats, helt utan staket. 1 januari 2013 förändrades budgetprocessen för förskolan. Den nya processen bygger på att varje barn i förskolan genererar ett belopp beroende på hur många avdelningar som finns. Det innebar att vi fick öka barnantalet med 3 barn på förskolan, 19 barn/ avdelning. Volymtimmar räknas inte numera. Budgeten beräknas utifrån antal barn vid en tidpunkt på våren och en tidpunkt på hösten. Vikarier vid pedagogers sjukdom är svåra att få tag i, det innebär ett ökat barnantal/pedagog under delar av dagen. Barnens vistelsemiljö och pedagogernas arbetsmiljö försämras vid dessa tidpunkter. På vår förskola är vi inspirerade av filosofin från Reggio Emilia och detta låter vi påverka vårt arbetssätt. Vi vill att vår förskola ska vara en plats som uppmuntrar barns nyfikenhet, stärker deras självständighet och eget forskande. Vi uppmuntrar till möten av olika slag, vilket innebär att vi ordnar många olika mötesplatser/lekmiljöer för barnen i miljön, både inne och ute. Miljön ska inte vara färdig utan förvandlingsbar, den ska kunna ge barnen nya utmaningar och vara meningsfull. Vår miljö gör det möjligt för barnen att agera självständigt i rutinsituationer. Den ska också underlätta för barnen att göra val i vardagen. Därför väljer vi att förändra miljön vartefter hur barngruppen ser ut och barnens intresse. Till förskolan är en specialpedagog knuten som kommer cirka en gång varannan vecka. Vi har även kontakt med BHV samt möjlighet till andra resurser vid behov. Pedagogerna på förskolan samverkar med andra förskolor genom att vara med i olika ”grupper” ex. utvecklingsgruppen, matteutvecklingsgruppen, språkutvecklingsgruppen o.s.v. Under året har vi fortsatt med implementeringsträffar angående den reviderade Läroplanen för förskolan, där vi delats in i olika grupper med andra pedagoger från olika förskolor ikommunen. En pedagog har gått Linnéuniversitetets kurs om ”kvalitetsarbete i förskolan”. Alla pedagoger har deltagit i fortbildning i Fonomix-munmetoden, leka med pratljud i förskolan. Fem pedagoger deltog i Hallondagarna på förskolan Hallonett i Jönköping. Tre deltog en em/kväll och resten samma tid nästa dag. I juni hölls en utställning över en del av barnens projektarbeten vid MAXI¨s entré. På båda avdelningarna finns barn med annat modersmål. Under hela året kom en modersmålslärare en gång i månaden till förskolan. Nätverksträffar genomfördes mellan kommunens förskolekök fram till den 1 januari 2013. Även i år firade vi Lucia utomhus, eftersom det enligt brandmyndighetens rekommendationer inte får vistas fler än fyrtiofem personer per avdelning samtidigt. Att fira utomhus ger ett utökat samarbete mellan avdelningarna då vi alla kan fira tillsammans. Rhitzomatisk/ socialkonstruktionistisk syn på lärande och kunskap I vårt Reggio Emilia-inspirerade arbetssätt tänker vi oss inte kunskapen som fix och färdig och klar att användas. Vi arbetar utefter att det är något som skapas mellan människor och beroende på vilka relationer som finns samt val av miljö och material. Därför blir lärandet något som inte går att följa i en bestämd riktning. Lärandet kan börja varsomhelst och sluta varsomhelst beroende på människorna som deltar i skapandet och utforskandet av kunskap- ”trassel”. Inför ett nytt temaarbete ställer vi frågor till barnen angående ämnet vi valt. I år har vi valt att arbeta tematiskt kring ämnet rörelse. Genom frågorna får vi svar på vad barnen redan kan och vet och vad de är intresserade av att lära sig mera om. Vi får en grund att skapa ny kunskap kring. Med jämna mellanrum ställer vi samma frågor och kan på så sätt se om vi har fått ett expanderat lärande och vilka vägar arbetet har tagit. Detta är ett led i vårt systematiska kvalitetsarbete. Pedagogisk dokumentation Genom pedagogisk dokumentation kan vi också följa det expanderade lärandet. Då studerar vi det barnen är intresserade av och dokumenterar det som sker. Det kan vara att lyssna på barnens konversationer och fånga upp det som de funderar på. Materialet används sen för att föra projektet processen vidare. Om vi ger oss tid att studera det barnen tycks vara intresserade av, och dokumenterar det, ökar det lärandets kvalitet. För att dokumentationen ska vara pedagogisk ska den reflekteras kring av flera pedagoger än ansvarspedagogen. I år har vi fortsatt varje vecka vid arbetslagets reflektionstid där vi har studerat en förvald dokumentation som presenteras i en power-pointfil. Där finns även reflektionsprotokoll som underlag för våra vidare tankar och respons på ansvarspedagogens och barnens arbete i sin lärandegrupp (barngruppen delas in i tre homogena lärandegrupper/avd) . Power-pointfilen med dokumentationer har även ”vandrat” mellan avdelningarna för att vi då får fler pedagoger som reflekterar och analyserar. Pedagogen blir en reflekterande praktiker som, tillsammans med sina kollegor kan skapa utrymme för en kontinuerlig och kritisk diskussion kring den pedagogiska praktiken och dess förutsättningar. Den pedagogiska dokumentationen är dessutom ett verktyg för utvärdering, analys och underlag för utvecklingssamtal samt det enskilda barnets portfolio. Genom pedagogisk dokumentation kan vi visa vad barnen är intresserade av och vad som pågår just nu, vilka frågor de ställer och vilka material som används, m.a.o. ett mått på vår kvalitet utifrån vårt sätt att möta barnens nyfikenhet och behov. Vilka ögon väljer vi att se med? När vi reflekterar kring våra dokumentationer gör vi val som hjälper oss att skärpa våra ögon som pedagoger tex att hålla barnens frågor, hypoteser, teorier och fantasier vid liv och följa hur de söker svar och skapar mening i sin tillvaro. I år har vi koncentrerat oss på att se lärandet i samband med de estetiska läroprocesserna. Detta hindrar oss inte från att se andra viktiga delar i processerna. Det kan handla om läroplanens mål, likabehandlingsplanen, kommunens språkutvecklingsplanen, samarbete förskola & arbetsliv samt FN:s barnkonvention. Då vi jobbar temainriktat ger det oss möjlighet, att baka in alla dessa delar. Utifrån de gemensamma temadokumentationerna ser vi också det enskilda barnet och dess utveckling som vi samlar i enskilda portfolio. Vem bestämmer temat och projekten? I år föll valet på att arbeta med rörelse som övergripande tema. Vi ville få ett bredare tema som innefattar dem estetiska läroprocesser, där det kunde bli många olika projekt utifrån barnens erfarenheter. Vi enandes om att detta tema även skulle kunna passa vår barngrupp. Barnen gav oss feed-back då vi genomförde våra förberedande intervjuer. Genom att vi vill erbjuda barnen många uttrycksmöjligheter hoppas vi kunna aktivera barnens skapande krafter. Glädje handlar inte om ytlighet utan mer om en upplevelse av tillfredsställelse. Upplevelsen av att klara av svåra saker, att ha idéer, att bli lyssnad på att vara en del av ett sammanhang. Inom Reggio Emilia ser man lärandet som något som uppstår då man utforskar problem tillsammans med andra. Kunskap och mening är inte något som finns inne i barnet, eller ute i världen, utan uppstår då barnet möter andra människor, frågor och miljöer. Kunskapen skapas mellan individer och material i olika sammanhang (Lenz Taguchi 2010) De franska filosoferna Gilles Deleuze och Felix Guattari utvecklade begreppet rhizom för att beskriva hur tänkandet uppstår mellan människor i trassliga system av förbindelser. Ordet rhizom hämtas från biologin och betecknar vissa växters rotsystem. Växterna är svåra att utrota, då rotsystemet lever vidare även om växten tas bort. Systemet kan växa åt olika håll, till skillnad från t.ex. en trädrot som alltid förgrenar sig i ändarna. Min erfarenhet är, att det inte spelar någon roll om idén eller den tändande gnistan, tex. till en lek, en dans eller ett projekt, kommer från pedagogerna, barnen eller någon annan. Huvudsaken är att det som barnen har möjlighet att gå vidare med är utforskningsbart, så att kreativa processer kommer igång och att nya idéer kan prövas eller förkastas. Det är dock alltid den pedagogiska ledningsgruppen som har ansvaret för att valen blir utforskningsbara och meningsskapande för barnen”. (Christina Wehner- Godée) Utvecklingsmål 2012/2013 Bakgrund Läroplanen för förskolan har reviderats 2010. Några pedagoger var på föreläsning vid högskolan i Jönköping där föreläsaren talade om möjligheter för matematik i förskolan genom estetiska lärprocesser. Vi har dessutom varit på Karin Alnerviks föreläsning, där hon hade om att ett gemensamt reflektionsunderlag underlättar vid samtal runt dokumentationer. Mål från Läroplanen för förskolan ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”. ”Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande Vårt strävansmål Pedagogerna utvecklar sin förmåga att se barnens lärande i olika estetiska lärprocesser. -Bollar kan röra på sig, om man sparkar på dem! Målkriterier Detta sker när: vi använder oss av ett gemensamt reflektionsunderlag i arbetslagen, t.ex. en powerpointpresentation vid veckans reflektionstid tittar vi tillsammans på en utvald dokumentation och reflekterar utifrån vilket lärande vi kan se i de olika estetiska lärprocesserna vi reflekterar och ger varandra respons mellan pedagoger/avd Dokumentatipnsmetoder Reflektionsunderlag Dokumentationer samlas i en pärm Observationer, intervjuer Ordförklaringar: Lpfö 98: Läroplanen för förskolan reviderad 2010. Estetiska lärprocesser: Tankar om lärande och pedagogik som ett helhetsperspektiv genom att tänka, känna, göra och reflekterar. Reflektionsunderlag: Är ett dokument vi åedagoger använder då vi för anteckningar om de lärandeprocesser vi ser. Dessa protokoll har vi som underlag vid våra refelktionsmöten. Uttrycksformer: Barn har många sätt att uttrycka sig på t.ex. genom att rita, måla, skriva, sjunga, prata, dansa etc. Bilprojektet 6 barn, 3-4 åringar Ansvarspedagog: Maria Vernersson Vad är rörelse? - Hjulen - Bilen Kan man göra en rörelse? Hur? - Bilen, med däck. Kan man höra den? - Ja. Brum brum! Kan man ta på den? - Ja Hur ser den ut? - En bil (intervjufrågor innan uppstarten av tema) Berättarväskan För att få fram vad barnen har för tidigare kunskaper av vad som kan röra på sig, fick de i tur och ordning med sig en berättarväska hem, där de skulle hitta något som kan röra på sig. Tillbaka på förskolan fick de inte avslöja vad som fanns i väskan. Övriga barnen ställde frågor och gissade, efter vad barnet beskrev vad som fanns i väskan. Barnen hade med sig övervägande djur och fordon. - Den börjar på Tttt... - Den är blå, orange, lego - Kan man snurra den? - Nej - Vad kan man göra? - Köra - En bil - Ja . En traktorbil tas upp ur väskan - Kan den röra på sig? - Ja - Brum Brum låter den - Hjulen kan röra på sig - Varför har den inte två däck? - Borta Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv. Utveckling och lärande Lpfö 98 För att alla ska vara delaktiga i ett gemensamt projekt fick barnen välja vad de ville göra. Uppgiften var att göra något som kan röra på sig. Alla kom snabbt överens om att de ville göra en bil. Barnen såg genom fönstret att det stod bilar ute på parkeringen så vi gick ut och tog kort på det som verkade mest intressant. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler. . Utveckling och lärande Lpfö 98 Bilen skulle göras av en kartong och det letade barnen fram från matförrådet. Färgen var svårare att bestämma för alla ville ha varsin färg på den. I ett demokratiskt beslut i form av att alla fick önska varsin färd, och den färg som det var flest som önskade, fick det bli. Det blev blå! Och alla var nöjda. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande.. Barns inflytande, Lpfö98 Backspeglarna Barnen visar var de ska sitta. - Det måste vara två Varför har man backspeglar? - För att man ska se om det är bilar bakom. - Titta där i om man svänger. - Om man backar, och ser man en bil måste man köra fram. - Det ska vara en fyrkant. (visar med fingrarna hur den ser ut). Speglar måste det vara! Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring. Utveckling och Lärande Lpfö 98 ”Pinnen på taket” (antennen) ”Snabeln” (dragkroken) - Var sitter pinnen? Barnen tittar ut på bilarna - Där på ryggen - Där bak - Varför har man en pinne? - Svänga - Kanske är ett pekfinger (visar) Varför har man en sådan där bak? - Snabel heter det - För husvagnen ska sitta fast Denna gången valde barnen olika färg på pinnen. Någon såg att det stod piprensare i fönstret och dessa ville de prova. De snurrade fast piprensarna runt en pinne. Var ska den sitta? - På rumpan - Där bak Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar. Utveckling och Lärande Lpfö98 Däcken Däcken var något som barnen tyckte var det viktigaste på bilen. De hade tidigare sagt att bilen måste ha däck för att kunna röra på sig. De hade en idé om att använda sig av pappersrullar, de var runda och kunde rulla. För att få fast de gula däcken på bilen tyckte någon att vi kunde spika. Denna idé testades och de lyckades väldigt bra med det. Nu var bara det svåra att få fast detta på bilens undersida. -Tejp var det någon som sa. Vi tog dubbelhäftande tejp och det fungerade bra. Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Utveckling och Lärande Lpfö98 Registreringsskylten Barnen har under året blivit intresserade av bokstäver och siffror. När de såg på bilarna på parkeringen att det fanns både bokstäver och siffror där fram, ville de göra skylten. De skrev de siffror och bokstäver de kunde. Oftast var det de bokstäverna i deras namn och siffran på hur gamla de är. Alla fick välja varsin bokstav eller siffra, och till slut fick de ihop en skylt som sattes fram på bilen. EON 402 Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråket samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner. Utveckling och Lärande Lpfö98 Tecknar av bilen med akvarellfärg När bilen blev klar tecknade barnen av den med tuschpenna och målade med akvarellfärg. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Utveckling och Lärande Lpfö98 Barnens reflektioner: Barnen upplevde att projektet med bilen var det roligaste. På frågan vad de hade lärt sig efter projektets gång, var det att skriva bokstäver och göra däcken. Pedagogens reflektioner: Inför tema Rörelse ställde jag frågor om vad rörelse kunde vara. Barnen hade svårt att svara på dessa frågor. Efter att ha arbetet med projekt bubblor under hösten, fick de åter igen svara på frågorna om vad rörelse kunde vara. Då hade barnen sett och lyssnat på vad de övriga barnen på förskolan hade arbetat med. Denna gången svarade de mer utförligt vad som kunde röra på sig. Det var då de fick med sig berättarväskan hem. Detta för att göra föräldrarna mer delaktiga i temat (Lpfö98 Förskola och Hem) och dessutom för att barnen har utvecklat sin berättarteknik. Barnen valde att göra en bil, och tillsammans med dem bestämde vi oss för att göra en stor gemensam bil. Det blev ett projekt som löpte under lång tid och där alla fick vara delaktiga. Det blev ett projekt som handlade mycket om demokrati, att försöka lyssna på kompisens ideér, kunna samarbeta och hjälpas åt. Barnen har arbetat med kända tekniker sedan innan och det var något som de kunde reflektera tillbaka till, när de skulle komma med nya förslag på hur bilen skulle utvecklas. Barnen har använt deras egna bilder av bilar för att konstruera ”den blå bilen” och barnen har utvecklat mer detaljer vid sina olika teckningar. Rullagruppen 7 barn, 3-4år Ansvarspedagog: Linda Andersson Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning… Temat ”rörelse” tog sin början när jag som pedagog observerat barnen under flertalet utevistelser. Det visade sig att alla barnen hade ett stort intresse för att cykla. Pedagogisk dokumentation Barnen får tillsammans titta på bilderna vid datorn från utevistelsen då de cyklat. Vi börjar samtala kring cyklarna, hur de ser ut, hur de rör sig och vad det är som gör att de kan röra sig. ”Man måste trampa för att den ska röra sig” ”Hjulet snurrar” Under samtalets gång visar det sig att hjulen på cyklarna är det som fascinerar barnen mest. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa. ”Hjulprojektet” Vi utforskar hjulet på olika sätt och med hjälp av olika tekniker. Hur ser hjulet ut? Vilken form har det? Kan vi forma oss till ett hjul? Får vi rum i hjulet? Efter mycket utforskande kring hjul där barnen bland annat gått på cirkeljakt och fotografera runda saker bestämde vi oss för att gå ut på ”stora gården” och rulla runda saker nerför kullen. Det här tyckte barnen var väldigt spännande och roligt. Av alla runda saker så rullade däcket längst. Barnen fick ”väga” sakerna för att kunna sortera dem i ordning. Pedagogisk dokumentation Barnen samtalar kring bilderna då vi rullade runda saker nerför kullen. Vi bestämmer oss för att försöka skapa kullen och de rullande hjulen. Barnen arbetar med silkespapper för att skapa kullen. Det blev många lager med silkespapper och lim. För att få höjd på kullen kom barnen på att de kunde göra små bollar av silkespapper Barnen använder saltdeg för att forma hjulen runda. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Efter flera veckors arbete fick barnen äntligen rulla sina målade saltdegshjul ner för kullen. Barnen dokumenterar kullen och saltdegshjulen genom att måla varsin teckning. ”Cykelprojektet” När väl hjulprojektet var färdigt ville jag knyta ihop säcken med det som en gång startade upp temat nämligen cyklarna. Barnen fick nu undersöka cykeln genom bland annat OH-apparaten. Under temats gång var det flera av barnen som cyklade till förskolan. Barnen pratade om sina cyklar på förskolan och jag tillsammans med barnen blev nyfikna på cyklarna. Föräldrarna fick här bli delaktiga genom att maila in bilder på barnens cyklar. Barnen kunde sedan se sina cykelbilder i datorn på förskolan. Barnen presenterar sina cyklar: -Den har lite svart, röd och gul färg. -Jag har 1,2,3,4 hjul. -Den har en sadel. -Jag har en plingeling som plingar. -Det är en flagga så de kan se oss, den är orange. Barnen får måla av sin cykel på OH-apparaten. Genom OH-apparaten får de möjlighet att se detaljer och i leken har de möjlighet att laborera med sina cyklar på ljusbordet. Barnen vill gärna skapa en cykel och eftersom vi gjort små pärlhjul tidigare bestämmer vi att det ska bli en mönstercykel av pärlor. Barnen ritar sina egna mönster som de sedan följer när de pärlar på piprensare. Vi använder sedan limpistolen för att sätta ihop piprensarna till hjul. Barnen limmar fast cykeln på en svartmålad skiva som ska föreställa asfalt. Förskolan ska sträva efter att varje barn Utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Barnens egna reflektioner och lärande kring temat rörelse Vi har rullat hjul både inne och ute. Vi rullade stora hjul på kullen och små saltdegshjul inne. Däcket rullade längst för att det var störst. Däcket var tungt, vi fick vara många för att lyfta det. Hjulet är runt. Det var roligast med mönstercykeln. Jag tycker kullen, att rulla hjulen nerför kullen. Hjulen är runda. Cykeln har två hjul. Det är ekrar i cykelhjulen. Pedagogens reflektioner kring temat rörelse Det har varit roligt och spännande att följa barnens utveckling och lärande genom temat rörelse. Barnen har varit intresserade och engagerade genom projekten som ibland har krävt en hel del tålamod till exempel genom att vänta på sin tur. Både hjulprojektet och cykelprojektet har barnen skapat tillsammans, vilket innebär att de samarbetat och hjälpts åt i vissa situationer. De har också fått möjlighet att lyssna och reflektera men även att våga visa och berätta själv. Allt detta tillsammans har gjort att de stärkts både i sig själva men också som grupp. Barnen har fått använda sig av olika slags material och tekniker. Vi har använt oss mycket av OH-apparaten vilket barnen tycker är väldigt spännande. Här får de se detaljer som de annars inte alltid tänker på. Jämför man barnens teckningar från temats början och slut så är utvecklingen stor. På de sista teckningarna ser man detaljer som ekrar, trampor, skärmar oh cykelkorgar. I de skapande processerna var mycket material nytt för de flesta barn, såsom silkespapper och saltdeg. Barnen har även använt sig mycket av limpistolen, vilket de inte gjort på egen hand tidigare, Rörelse i myrstacken Projekt av 6 barn, 4-5,5 år i Snurrangruppen Ansvarspedagog: Ingela Rosander En dag på hösten när vi var i skogen fick vi syn på en stor myrstack. Vi tittade lite närmare och ett av barnen sa: Titta det rör sig! Efter den gången började vi titta lite noggrannare på myrorna varje gång vi var i skogen och bestämde oss för att experimentera och utforska kring myrorna. Vi börjar med att lägga en strumpa på myrstacken. Vad ska myrorna göra med den? Ett av barnen tror att myrorna kommer att krypa in i den och gömma sig. Lpfö98/10 När vi kommer tillbaka till förskolan målar vi av stacken med strumpan Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen. Experiment med pärlsocker, strumpan är kvar efter en vecka Myrorna äter lite av sockret Lpfö98/10 Vi tittar genom ¨våra kameror¨. Ser det annorlunda ut? Vi bestämmer oss för att göra en film om våra experiment. Utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa. Vi gör en myrstack och myror av lera. Nu är det höst, det blir kallare och kallare. Myrorna syns inte till. Var sover de egentligen? Ja, var sover de? Vi forskar vidare och tar reda på lite mer om myran och hur de bor. Barnen vill göra egna myror och lera är ett bra material som barnen arbetat med tidigare och känner till. De skapar sina myror, sex ben och två antenner ska de ha. Myrorna får ett inslag av fantasi då barnen väjer färg på piprensarna som blir till antenner. Vi går ut i skogen för att hitta det rätta materialet att limma på lådan som vi format till myrstack. Bygg- och konstruktion ger möjlighet till problemlösning, utforskande och skapande och konkreta erfarenheter av balans och hållfasthet hos olika material och konstruktioner. Det handlar också om möjligheten att pröva och utforska olika material, redskap och tekniker. Att skapa, konstruera, urskilja, utforska, dokumentera och ställa frågor. Vi arbetar med myran på olika sätt. Vi ritar, målar, förstorar och klipper och klistrar. Den ¨stora myran¨ i papp får rörliga ben. Sen sågar vi ben av pinnar vi hittat i skogen. Myrorna som ville se världens ände Vi läser sagan om myrorna som ville se världens ände. I sagan ska myrorna bygga ett torn och vi ska hjälpa dem med detta. Frågor vi ställer oss: Hur bygger man ett torn? Vad ska vi bygga det av? Hur ser ett torn ut? Tornet ska vara en meter högt, hur vet man det? Barnen har tidigare byggt torn av kapplastavar så då tar vi det att bygga med. Hur ska vi börja , två av barnen har byggt ett högt torn så de visar de andra. Men hur vet vi när vi ska sluta? När vet vi att det är en meter? Efter olika funderingar ställer sig en flicka vid väggen och säger att man kan mäta sig själv. Ja, men hur? Vad ska vi mäta med? Efter ytterligare funderingar säger en pojke att man kan ta en sån där som doktorn har när han mäter. Vi tar fram en tumstock och tittar på den, kan man se hur lång en meter är? Ja, här kanske det är, det står 1m, här säger ett av barnen. Vi ritar av märket för 1 m på väggen och sätter igång att bygga. Nu är det vår! Tusentalsmyror rör sig på stacken Strumpan är kvar! Vi gör om våra experiment . Även några nya med blommor och sockerbit. Experiment med papper och en blå krokus. Myrorna kilar fram och tillbaka. De gillar nog krokus lite, men har de några munnar? Vi tittar närmare på myran genom luppen och se där är munnen. Vi läste sagan om myrorna som ville se världens ände tidigare under våren och vi byggde ett torn inne. Nu ville vi ta med oss den kunskapen om att bygga torn för att hjälpa myrorna ute så att de också fick ett torn att klättra upp i. Vi byggde tornet av små pinnar och kollade av så att det blev lika högt som myrstacken. Lpfö98/10 Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld. ¨Barn vill gärna förstå och barn har en önskan om att förstå samband¨. (Heiiberg Solem& Lie Reikerås 2004) Filmen Vi spelade in experimenten vid myrstacken med förskolans digitalkamera. Sedan överförde vi filmerna till datorn och satte ihop en egen film med hjälp av programmet Windows Moviemaker. Jag som pedagog satte in filmerna i programmets storybord, skrev en del texter och barnen talade in berättarröst. Det var svårt och krångligt för barnen eftersom vi har så gamla datorer och de lever sitt egna liv till stor del. Barnen tröttnade på att vänta. Det svaret fick vi också i klassens kvalitetsrapport när barnen fick frågan om datorer och datoranvändande: datorerna är tröga, de är vana att använda ny teknik hemma t ex surfplattor. När filmen var klar, skrev vi en inbjudan till Kulan, de fick komma på filmpremiär och vi bjöd på djur- och bokstavskex. Lpfö98/10 Utveckla sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer., urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar. Pedagogens och barnens reflektioner: Genom experimenten och utforskandet av myrorna har vi tillsammans tillägnat oss många nya upptäckter. •strumpan är kvar vid myrstacken efter åtta månader •myror är starka, de bär på saker bl.a. socker och blommor •myror tycker bäst om socker •de vill ha barr och små pinnar att bygga och laga sin stack med •de har små hål där de kryper in i stacken •de tycker inte om regn, då syns de inte •på vintern är de under marken i små rum i stacken •drottningmyran lägger ägg. Pedagogens analys Resultatet av experimenten blev inte alltid som jag trodde, kanske var det den långa vintern som spelade in eftersom myrorna inte sprutade ut så mycket myrsyra som jag trodde att de skulle göra. Men att resultaten blir ett annat är en lärdom i sig. Barnen har tyckt att det har varit spännande att besöka myrstacken varje vecka. Filmarbetet var tidsödande med de datorer vi har. Barnen har skapat och konstruerat med material som de tidigare prövat men nu fått använda lite mer. Vi har under tiden med myrstacksprojektet kommit in på andra projekt också, ex mätande och ¨jag-matematik¨. Projektet har berört de flesta av läroplanens mål, då vi utvecklat tal- och skriftspråk, begrepp, matematik, naturvetenskap, teknik, motorik, samspel, fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet och fantasi. ¨Förundran, är en del av grunderna för lärandet..., barnet har en upptäckandets blick för världen¨ ( Vea Vecci, 2009) -Hur fungerar en cykel, kan ni beskriva? -Man trampar och styr. Kedjan snurrar och då får man fart! (Intervju sept 2012). -Man måste trampa. Kedjan snurrar framåt. Tramporna gör så att cykeln kommer igång. Om man cyklar framåt då får man fart. Kedjan sitter fast och det finns plast så att man inte får olja. Det är själva hjulen som rör sig. Det finns elcyklar och motorn sitter där bak. Då sätter man på en knapp. (Intervju maj 2013). Cykelprojektet Klurengruppen 7 barn, 4-6 år Ansvarspedagog: Pia Revling Löfkvist Varför cykelprojekt? Efter att ha jobbat med siffror i lera, klockor, cykelhjälmar, amerikanska fotbollar, sagor och berättande mm så funderade vi i gruppen på vad vi skulle fortsätta att utforska tillsammans. När barnen berättar och pratar med varandra om sin vardag så upptäcker jag att deras samtal ofta handlar om cyklar. De har alla nu tagit bort sina stödhjul och lärt sig att cykla. En ny värld öppnar sig att upptäcka och just cykeln är en viktig och kär ägodel. På förskolan kör de ofta speedway med cyklarna. En dag när vi i lärandegruppen funderar på vi ska fortsätta att jobba med föreslår jag om de skulle vilja undersöka hur en cykel fungerar. De har tidigare vid intervjuer beskrivit och insett att för att få något i rörelse kan det behöva utföras av en människa. Cykeln var just ett föremål som de nämnt i sammanhanget. De uttrycker att de gärna vill jobba med cyklar och helst vill de göra cyklar som de kan cykla på! Tillsammans börjar vi titta på hur ett cykelhjul och däck egentligen ser ut. Till vår hjälp tar vi in ett riktigt cykelhjul på förskolan för att lättare kunna se detaljer. ”I ett reflektionsarbete som involverar barnen händer det ofta sådant som kanske framstår som självklart och vardagligt för de vuxna blir till något brännande och betydelsefullt som väljs ut och fördjupas. Barnens intressen och fascination för olika fenomen kan fångas upp och undersökas, och även utmanas vidare av vuxna.” (Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, Skolverket 2012) Beskrivning av ett cykelhjul -Hur ser hjulet ut? -Runt med streck. -Vet ni vad strecken heter? -Stämband! (vi har nyss pratat om phonomix). -Ekrar. Som i ek. -Vad är de gjorda av? -Av metall. -Var sitter ekrarna fast någonstans? -I innerhjulet där. -Nal, navel, nej navet hette det. -Sitter de bara fast i innerhjulet? -Nä, de sitter fast här och där i stora hjulet. -Kan vi inte göra en cykel? -Jo, det kan vi. -Hur ska vi göra den? -Det får vi klura på i cykelgruppen! -Det ser ut som en stjärna där i mitten! -Kan du peta i det bruna? -Vad är det bruna för något? -Olja! För att det ska gå lättare. -Hur många ekrar är det? Kan ni räkna? -1…35! (Barnen räknar). -Det är ju en som är sönder. -Då blir det 35…36! -Undrar om det är lika många ekrar på alla cyklar? Hur många ekrar är det på era cyklar hemma? -Vet inte! 36 kanske! -Barnen får som uppgift att ta reda på detta tills nästa dag. Jag hade 18, säger Erik. Min cykel har 21 ekrar, säger Ludwig. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar. Barnen funderar kring vad de upptäckt och dokumenterar genom att teckna: Ex. I mitten finns ett nav. Hur sitter ekrarna fast? Ekrarna bildar ett spiralmönster. Det finns 36 ekrar. I navets mitt finns ett hål. Hur ritar man oljan? Hjulet är tjockare än bara ett streck. Finns det rosa cykeldäck? Genom att gemensamt studera, diskutera och reflektera upptäcker barnen nya betydelsefulla detaljer. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap. Barnen föreslår att de även vill måla hjulen med pensel och vattenfärg. Detta innebär att de får ytterligare ett språk att uttrycka sina upptäckter, om hur ett hjul ser ut. Hjulet målas på ett större papper vilket gör att hjulen också får en annan storlek att studera. Om man iakttar vad barnen målar, kan man se att navet har blivit viktigt för dem. En flicka frågar: -Finns det rosa cykeldäck? Ett annat barn svarar snabbt: -Man kan måla vilken färg man vill! Och det finns faktiskt! -Det ser ut som en grill! Däck av lera Barnen utmanas vidare genom att tillföra materialet lera och tändstickor. -Kan ni göra ett däck av lera? De börjar genast arbeta med leran och göra den mjuk, vilket de lärt sig då vi arbeta med lerbokstäver under höstterminen (vi utgår ifrån ett känt material från annat ett sammanhang). Trots att de sitter kring samma bord kan jag se att de formar däcken på olika sätt (Lpfö, tilltro till sin egen förmåga). Barnens upptäckter förstärks och befästs dessutom om de får rita av, forma i lera eller använda något annat material som t.ex. förstorar någon detalj, eller ändra helt proportioner. Ögat utmanas och synintrycket förändras...” (Christina Wehner-Godée, Lyssnandets och seendets villkor). Studiebesök För att ta reda på mer om cyklar föreslår de att vi pratar med någon som kan mycket om ämnet. Vi ringer till Team Sportia och Connys cykelaffär och bokar studiebesök (förskola/arbetsliv). Barnen förbereder sig genom att fundera på vad de vill veta om cyklar och vad de är nyfikna på: • Finns det olika stora däck (vi räknade tidigare ekrarna på hjulet vi hade på förskolan)? • Hur sätter man på sadeln? • Hur bygger man ihop växlarna? • Hur gör man tramporna? • Hur långt upp ska styret sitta? • Mm… Hur gör man en cykel? Barnen var intresserade av att få veta hur man gör en cykel. Försäljaren på Team Sportia förklarar att de flesta cyklar görs i Kina och för att det ska bli lättare att frakta dem så kommer de i delar i lådor. Vi får se hur det packas upp en cykel ur kartongen. -Varför är det papper om? -Cykeln ska ju vara ren, hel och inte bli skavd. Vi får titta på alla verktyg som behövs för att montera. Ett barn hjälper till att skruva dit pedalerna med en skiftnyckel. Barnen testar sedan om det fungerar att trampa runt pedalerna. -Det kommer luft! Utbrister ett barn. Försäljaren påpekar att det inte är luft i däcken ännu, men det barnen upptäckt är luftdraget från det snurrande hjulet. Med andra ord har barnen upptäckt en rörelse som inte kan ses med ögonen. ”Cykelkedjor” Vid ett av studiebesöken får vi se hur en kedja ser ut, hur den fungerar och hur man med ett verktyg kan dela på den, och sätta ihop den med en sprint igen. Barnen får med sig en del av en kedja samt en sprint. Tillbaka på förskolan börjar några av barnen spontant teckna kedjor. Lpfö rev 2010 Förskolan ska sträva efter att varje barn Utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen hur enkel teknik fungerar. Barnen lagar en punka- every day skills. Ett av barnen tar med sig en bok om Castor som lagar en punka. Barnen undrar efter detta om vi tillsammans kan laga en punka. Vid studiebesöket köper vi ett lagningskit och får en cykelslang med oss till förskolan. -Hur vet vi att det är ett hål på slangen? -Det finns ingen luft. Eller förresten den kanske inte är pumpad. Vi pumpar slangen. -Hur tar ni reda på var hålet är? -Vi lyssnar, säger de. De lägger öronen mot slangen, men det hörs ingenting. -Kommer ni ihåg hur Castor gjorde. -Han använde en hink, ju! Med vatten. Slangen läggs ned i vattnet, men det syns inga bubblor, som Castor såg . -Den är inte trasig, konstaterar ett barn. Barnen får vända sig om och jag gör ett hål. -Nu får ni leta efter hålet. Rätt som det är kommer det bubblor. -Vad är det i bubblorna för något, tror ni? -Det är vatten! -Kommer ni ihåg vad det var vi pumpade i slangen, var det vatten? -Nä, luft. Då är det ju luft som vill ut! Vi följer lagningsbeskrivningen. Många föräldrar är imponerade av att barnen kan laga en cykelslang och säger: -Det kan ju inte ens jag! Kan ni bygga en cykel? En av flickorna föreslår att det ska vara två grupper, en tjej- och en killgrupp. -Tycker ni andra att det är en bra idé? De andra barnen håller med (demokratiska beslut). -Vad vill ni ha för material att jobba med (inflytande)? -Pinnar, papper och lim. -Men det blir klurigt att göra däcken, tror jag, säger ett barn. Ett barn börjar göra en ritning. Ett annat säger: -Jag har ritningen i min hjärna. Teckningarna barnen tidigare har gjort är ritade utan att ha en cykel att titta på. -Vi vet hur den ser ut i hjärnan, säger ett barn. För att kunna se hur en cykel är byggd och hur den fungerar får barnen ta med sig sina cyklar till förskolan. Uppgiften blir att utforska tillsammans och reproducera en cykel per grupp med hjälp av skräpmaterial. Barnen väljer att fokusera på hjulen/däcken, som vi tidigare inlett temat med att studera, och konstruerar dem på olika sätt. Navet är det centrala i pojkarnas konstruktion av hjulen. De har studerat hur hjulet snurrar och är ivriga att få det att fungera. Flickorna fokuserar mer på utseendet och upptäcker inte konstruktionen förrän hjulet ska monteras på cykeln. De lägger större vikt på att välja material såsom ett liggunderlag till gummidäcket. Pojkarna ser detta och väljer samma material (kollektivt lärande & inspiration av varandra). Hur fungerar en handbroms? Två av pojkarna blir intresserad av hur handbromsen fungerar som de senare ska montera på sin cykel. Bredvid sitter en flicka och tittar på. Följande dialog utspelar sig: -Ja jag vet och den här det är den som är stark och stoppar hela däcket. -Det är ju den här. Det är en liten slang här. Det är den som gör att det går emot. En av pojkarna lägger sig på rygg under cykeln. -Hur de sitter fast så är det ju en liten skruv. -Det kommer ju en slang uppåt, ungefär så. -Den slangen är ju sönder, ser du? -Ja, men den ska ju vara så och sen kommer den ju upp här och sen… -Ja, då startar hela den. -Vad är det för en slang? -Jag vet inte, men de kommer ju så att… Ser du här? De drar emot och tar kraft. Visst…de tar kraft dom här. -Jaa! -Den här slangen. Kolla här! -Ja, då stoppar de här! -Ja, det är den! Reflektion: Flickan som sitter bredvid har lyssnat på pojkarnas konversation då hon vänder sig mot mig och säger: -Varför har killarna bättre idéer än oss? -Varför tycker du det? -Vet inte! -Hur har killarna tagit reda på allt de pratar om då, tror du? -De tittar på cykeln och hjälper varandra. Cykelns olika delar och funktioner som barnen konstruerar: -Det är bara tjejer som har cykelkorg! Två metallcirklar blir en ringklocka. Pinnar limmas till en cykelkorg som målas rosa. Styret får handtag, handbroms och belysning. -Det blir precis! Ramens delar jämförs och mäts på den riktiga cykeln. Ett barn upptäcker att den faktiskt har en triangelform (Lpfö. Matematik i meningsfulla sammanhang…) Tramporna eller pedalerna får reflexer från en gammal trasig ambulansbaklykta vi hittat i diket. Cykelkedjan sätter barnen ihop med hjälp av gem. Cyklarna är färdiga och visas upp på utställningen utanför MAXI. Vilken cykel är gjord av pojk- respektive flickgruppen, tror du?? ”Cykelteckningar” Genom att låta barnen få dokumentera sitt lärande och upptäckter genom att teckna, får de och jag en tydlig bild över deras expanderade lärande. Vi diskuterar ofta kring teckningarna och jämför. Teckningarna nedan är gjorda av två barn från januari till maj. De har använt olika tekniker såsom svart tusch, blyerts samt akvarellfärg. När jag frågade vilket de helst tecknade med svarade de svart tusch. -Man ser skillnaden bättre! Något av barnen tyckte akvarell för det var ett nytt sätt att måla på och det blev vackra färger. Ett barn gör en ny insikt: -Då måste vi måla vid bordet annars rinner färgen. Lpfö rev 2010 Förskollärare ska ansvara för Att dokumentation, uppföljning och analys omfattar hur barns förmågor, kunnande kontinuerligt förändras inom målområden i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med. Barnens reflektioner: Barnen uttrycker vid intervju och utvärdering att det har varit roligt att jobba med cyklarna. -Killarna hade bättre idéer, konstaterar en flicka. Hon menar att det beror på att de tänkte mer och tittade mer på cykeln. -Det var svårt att göra tramporna och kedjan och få sakerna att sitta fast med limmet. -När jag fixade med trianglarna (ramen) så såg jag hur långa de skulle vara när jag jämförde med cykeln. Jag försökte rita streck och jämförde med en annan pinne. -Vi gjorde på olika sätt för killar har ju inte cykelkorg! -Pakethållare gjorde vi aldrig för det har bara vuxna och morfar då vi hämtar pizza och sätter fast den där. Pedagogens analys/reflektioner: Utgångspunkten är det kända för barnen i deras vardag. För att se utveckling av lärandet använde jag metoder såsom återkommande intervjuer, tecknande och att göra barnen aktivt deltagande i dokumenterandet, genom att vi tittar tillbaka på vad vi gjort gångerna innan via foton och dokumentationer och diskutera vad vi kan fortsätta med för dagen. Barnen ska kunna se skillnad i sig själva och även se hur de påverkas av samarbetet med andra barn och vuxna. Vid lagning av punktering använde vi oss av vardagskunskaper samt naturvetenskapligt experiment. Barnen fick känna stolthet då deras föräldrar påpekade att de själva inte kunde laga en punka. Jag gav barnen möjlighet att utforska en cykel genom att ge dem tillgång till en riktig cykel att studera och jämföra med. På så sätt producerade barnen en cykel genom att reproducera. De fick fri tillgång att använda skräpmaterial och jag gav dem tips om de fastnade eller hade svårt att få sakerna att fästa. Ibland krävdes det mycket hjälp och en av flickorna ifrågasatte varför jag hjälpte pojkarna mer. Det fick mig att fundera om det var så . Flickan tyckte själv att pojkarna hade bättre idéer och var mer aktiva. Detta gjorde säkert att de pockade mer på min uppmärksamhet. En värdefull fundering om hur jag bemöter varje barn. Det var självklart att temat skulle avslutas med en cykelutflykt till Östanå. B Utvärdering: Cykelprojektet har löpt på jättebra. Det har varit lätt för mig och barnen att se den röda tråden och vi har fått begränsa oss i vad som är möjligt att göra (vi skippade tanken på att göra en riktig cykel att cykla på ganska så kvickt). Det har varit lärorikt att göra studiebesök och ta hjälp av kunskap utifrån arbetslivet. Barnen har jobbat aktivt och samarbetet har fungerat bra då de själva delade in sig i två grupper. Föräldrarnas reaktioner av temaarbetet har gjort barnen stolta över sina arbete och kunnande. Jag ska själv bli mer uppmärksam på hur jag fördelar tiden och uppmärksamheten mellan varje barn. Vi har ”delat hjärna” med varandra , vilket har fått barnen och mig att utveckla vårt lärande om cyklar och varandra som ”Att ”dela hjärna” med andra gör att vi känner oss smartare och mer människor. kompetenta det är en strak upplevelse som sätter spår.”(Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, Skolverket 2012. . Virvelvindarna 6 barn, 1-2 år Ansvarspedagog: Inger Gunninge TEMA RÖRELSE! På ett stort papper på golvet, fick barnen rita med kritor. De använde sig av olika sätt att hålla i kritan. Efter att de har fått pröva på att rita med kritor, så fick de måla med pensel. Penseln hade gummi istället för borst. De valde olika färger, grönt, gult och rosa. I vårt tema ”RÖRELSE” har vi sett att bollar rör sig, barnen väljer färg och målar bollar. Lpfö 98: utveckla sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många utrycksformer som lek,bild, rörelse, sång och musik, dans och drama... Vi tar en stor rosa boll och rullar, sparkar och bär den till” Blåa banan”. 1- åringen upptäcker att måla med färg. Det var roligare att måla med fingret än med penseln. Till slut doppar hon ner hela handen i burken, men då var det inte roligt längre. Det blev för mycket färg. Barnen målar krukor som skall bli ett vindspel. Barnen väljer fyra färger, först tar de en färg i taget på penseln, men efter en stund blandar de alla färgerna till en färg. Först fick de trä på sugrör, men de var lite för långa, så vi fick klippa av dem. Barnen fick stora pärlor att trä på ett långt snöre. När krukorna var färdiga, hängde vi dem emellan husen, så att alla barnen på förskolan kan se när vinden tar tag i dem. Tekniken med att blåsa sugrör var inte lätt, vatten och färg hälldes på ett vitt papper på golvet. Barnen fick var sitt sugrör att blåsa med. De blåste och blåste. Färgen rörde sig. Det slutade med att alla rörde med sugröret istället för att blåsa Vi går till skogen minst en gång i veckan. Där hittar vi olika spännande saker att upptäcka. Här är det en björn som klättrar på en stam, Tallarna är jättehöga och vi är så små. Myrorna har vaknat upp efter vintern. Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen Lpfö 98 Titta det ser ut som en champinjon Pedagogens reflektioner: Arbetet med temat rörelse, har varit stimulerande. Samtidigt var det svårt att komma igång, med många inskolningar, då vi fick göra en kortare paus i vårt arbete. I mitt arbete med temainriktat lärande där barnen är delaktiga, är det viktigt att arbeta i små grupper. Där får barnen tillfälle att titta på bilderna som är dokumenterade, där de kan se sitt eget lärande i utforskande miljö. I de olika teknikerna med ”ballongmålning, kulmålning, krukmålning och blåsmålning får barnen in matematik(mönster) hur många och färger. Teknik ( det rör sig), bild, lära sig att ta egna beslut (välja färg). Öva på sitt ordförråd som är viktigt. Känna glädje och stimulans. Det är viktigt att skapa en helhet i arbetet med barnen där alla läroplansmålen kommer med. Vi har även gått till skogen och ”blå banan” där det har varit mycket rörelse. Läroplanen betonar att barn ska ha möjlighet att inhämta och utveckla kunskaper. De ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att använda matematik, sin förståelse för naturvetenskap och för samband i naturen. De ska få utforska hur enkel teknik fungerar, utveckla sitt ordförråd och sina begrepp och sin förmåga att leka med ord. I läroplanen står det att med ett temainriktat arbetssätt kan barns lärande bli mångsidigt och sammanföra kunskapsformer med olika utrycksformer, gör det möjligt att expandera lärandet. Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan. Skolverket Hoppagruppen 66 barn 1-3 år Hoppagruppen 6 barn 1-3 år Anvarspedagog : Birgitta Nilsson Uppstart av temat ”Rörelse” Temat startades upp med att barnen gjorde en gemensam målning. Under tiden barnen målade fotade jag dem och dagen efter visade jag dem bilder på sig själva när de målade. Vi tittade på bilderna tillsammans på datorn. Förskolan ska sträva efter att varje litet barn utvecklar empati samt vilja att hjälpa andra. Småbarnens egen läroplan Lpfö 98/10 tolkad utifrån 1-3 åringens behov Dansmattan Barnen visade intresse för att röra sig till musik och ville varje gång vi träffades i lärandegruppen att vi tillsammans skulle dansa. Vi lyssnade till olika rytmikdanser som vi rörde oss till. Iden kom då att använda målningen som en dansmatta. Att vi skulle dansa och röra oss på den målning barnen gjort tillsammans. Barnen rörde sig på olika sätt, allt efter musiken. Exempelvis i ”Hoppalåten” där barnen fick lyssna in när de skulle dansa klappa ,smyga eller hoppa. ”Titta jag kan-låten” där de skulle springa, snurra och vinka. Barnen kunde nu danserna och ville att vi skulle dansa våra danser varje gång vi samlades i vår grupp . Dags att tillföra något nytt till danserna! Skrammellådorna Tillsammans limmade och skapade barnen instrument eller skrammellådor att spela på i danserna. Barnen valde färg och ”skrammelljud” till sina askar. Skrammellådorna fick också svansar att svänga med i dansen. Dans med skrammellådorna Barnen dansar och hoppar till musiken samtidigt som de spelar med sina skrammellådor Förskolan ska sträva efter att varje litet barn utvecklar sin sensomotoriska förmåga – dvs. samverkan mellan sinnen och motorik Småbarnens egen läroplan Lpfö 98/10 tolkad utifrån 13 åringars behov Kan du rita hur du dansat? Efter dansen ritar barnen hur de dansar. De pekar och berättar vad de ritat. Några barn ritar sin familj i dansen. Hopp, hopp pennan hoppar likadant som vi dansade. Kan kulorna dansa? Barnen tittar på kulorna och färgerna i lådan. Ett barn petar iväg en kula med handen. -Kan ni få kulorna att röra sig utan att ni själva rör dem? Men barnen kommer inte på hur de ska göra för att få kulorna i rörelse. -Prova att lyfta eller skaka på lådan. Barnen börjar lyfta och kulorna rullar fram och tillbaka i färgerna. Rörelse Jag droppar färg i en glasburk med vatten. Barnen iakttar vad som händer och hur färgen rör sig i vattnet. Några av barnen börjar blåsa på färgen i vattnet. Vid nästa tillfälle får barnen blåsa på pölar av vattenfärg på ett papper, för att upptäcka vad som händer med färgerna. Barnen visar och berättar när de lyckas blåsa iväg färgen. Barnen provar också att blåsa på färgen genom sugrör. De får prova smala och tjocka sugrör. Först blåser de med sugrören på färgerna men sedan använder de dem som penslar att måla med. Ett barn tycker det låter ”pang” när hon blåser på färgerna Leran Barnen undersökte leran genom att peta, smaka, lukta, klämma, klappa, titta på och dra i leran. Barnen iakttog också varandra under tiden de själva undersökte leran Miljö, material och pedagoger ska stödja barnets möjligheter att undersöka, upptäcka och utforska. Småbarnens egen läroplan Lpfö 98/10 tolkad utifrån 1-3 åringens behov. Skogen Vi gick till skogen för att leka, upptäcka och röra oss tillsammans. I skogen hittade barnen pinnar som de lekte med. Kan ni spela på pinnarna? Barnen spelar på pinnarna och sjunger ”Blinka lilla stjärna” och ”Björnen sover” Jag filmade med kameran när de spelade och sjöng. Barnen fick se sig själva när jag spelade upp filmen på datorn. Barnen har övat på att hoppa ner från stubben. En av stubbarna i skogen har blivit en favorit hopp-stubbe. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och aktiviteter både i planerad miljö och i naturen. Småbarnens egen läroplan Lpfö 98/10 tolkad utifrån 1-3 åringens behov. Reflektion Barnen har varit intresserade av att röra sig till musik de har rört sig och dansat efter olika musik-cd och jag har upplevt att de tyckt det varit lika roligt varje gång. Alltid samma rörelseglädje. Ofta ställde sig barnen på golvet och tittade eller pekade på cd-spelaren. När vi tillförde skrammelaskarna blev danserna annorlunda och barnen var mera upptagna med att hantera sina instrument än att lyssna in hur de skulle dansa. Jag har märkt att barnen visat glädje över att vara tillsammans i gruppen, en grupptillhörighet eller vi-känsla. Kanske beror det på att vi alltid uppmärksammat varandra och att vi saknat dem som inte varit närvarande. Barnen har också utvecklat sin motorik, blivit säkrare i sina rörelser. När vi experimenterade med färgen i vattenburken eller höll på med blåsmålningen förundrades jag över att barnen var så uthålliga, kunde hålla på en längre stund. I lärandegruppen har barnen fått möjlighet att prova på olika uttrycksformer som dans, rytmik, drama, sång, ramsor, lekar, måla, limma, rita, lera. De gånger vi varit i skogen har vi gått till samma plats där barnen känt igen sig och kunnat fortsätta leken där de slutade sist. Barnen kom ihåg var myrornas myrstack låg och var de gömde sina pinnar de spelade på förra gången. Den platsen är ”skogen” för barnen. En iakttagelse jag gjorde när vi var i skogen var att barnen följer efter varandra, om ett barn går mot kojan följer de andra med. Eller om ett barn börjar hoppa från stubben vill de andra också detta. Jag tolkar det som att barnen söker sig till varandra, är nyfikna och vill dela sina upptäcker eller upplevelser med varann. Årets TEMAutställning arrangerade vi utanför MAXI. Utställningen var välbesökt. Syftet med utställningen är inte att bara visa barnens kunnande och alster för föräldrar, utan att även kunna nå allmänheten. På detta sätt visar vi också barnen hur värdefulla deras arbeten och tankar är. Tillsammans är vi bra! En tillbakablick och analys Utdrag från förra årets analys av temat ”Fåglar”: Genom att vi pedagoger har valt att titta extra på de estetiska lärprocesserna utifrån vår lokala arbetsplan, har vi utmanats att ge barnen lämpliga material, att arbeta med och, att arrangera miljön, så att de har fått intressanta detaljer att studera. Vi pedagoger är övertygade om att små barn kan om de möts av pedagoger som ger dem verktyg och möjligheter, att utforska och lära av varandra- kollektivt lärande. Äventyret fortsätter…” Barnens arbete i ”byggen” har också fortsatt i år, då de har konstruerat torn i form av kapplastavar och pinnar. Barnen har även använt piprensare och olika typer av papper. Vi pedagoger utmanas hela tiden att tillföra material som är kreativa och lämpliga för barnens skapande, sk ”intelligenta material” som kan användas till olika syften. Utevistelse i skogen har varit självklara inslag vid årets tema om rörelse. Barnen har hämtat hem mycket material som de har kunnat använda sig av på förskolan. Vi har tillsammans upplevt stunderna i skogen som lärorika, då det skapats nya miljöer och platser att samlas kring. En grupp har haft en myrstack som de utforskat. Föräldrarna har vi upplevt varit delaktiga i årets tema genom vår utställning vid Maxi, där de var aktiva och representerade förskolan. De arrangerade också en uppskattad sommarfest då lekar och grillning stod på schemat. De har gjort fler besök inne på avdelningarna, då de tittat på projekten och dess dokumentationer samt gjort besök under större delen av dagen. De har också berättat om barnens intressanta frågor de ställt hemma. Vid upprepade intervjuer av de förvalda frågorna om rörelse samt vid andra diskussioner och resonemang, har vi sett att barnen har haft inflytande och varit delaktiga i projektens utveckling. Vi pedagoger lyssnar in barnen då vi tittar på foton, filmer och deras arbeten och barnen är på detta sätt delaktiga i sitt eget lärande. (I arbetet med likabehandlingsplanen del angående inflytande och ansvar uttrycker barnen själva att de får vara med och bestämma vad de ska göra på förskolan och att vi vuxna lyssnar på barnen när de har något att säga). Utifrån detta material väljer vi tillsammans med barnen ut vad vi ska fortsätta att jobba med. Dessa stunder har också varit viktig tid för samarbete (prioriterat mål i likabehandlingsplanen) och att kunna urskilja olika sätt att tänka. För att stärka samarbetet i grupperna har vi pedagoger valt att arbeta med ett större projekt som tex. en myrstack, hjul- och cykelprojekt, dans per grupp. Detta förutsätter också att barnen kan jobba parallellt med olika arbetsuppgifter inom projektet, då grupperna bestått av ca 6-7 barn. Genom detta har barnen har fått möjlighet att lyssna, reflektera men även att våga visa och berätta själv . Allt detta tillsammans har gjort att de stärkts både i sig själva men också i grupp. Varje gång vi träffats i lärandegruppen finns en förväntan på vad som ska göras/hända idag (Buns styrkort: Salutogent förhållningssätt). ”Barns delaktighet handlar om att bli tagen på allvar i förskolans vardag, att bli sedd, hörd, förstådd och uppleva ett inflytande över sin dag. Det är personalens uppgift att möjliggöra för barnen att aktivt kunna vara delaktiga i sin egen vardag på förskolan.”(Förskoletidningen 1/2013) Vi har utgått utifrån de kända materialen och arbetsverktygen för barnen och sedan utvecklat det till det lite svårare. Flera av grupperna har använt sig av många uttryckssätt i olika sammanhang för att kunna upptäcka nya användningsområden. En grupp var på studiebesök hos cykelaffär/verkstad för att få ytterligare kunskaper om sitt projekt (Skola/arbetsliv). Då vi arbetat med de estetiska ”språken” (inom Reggio Emilia pratar man om att ”barn har hundra språk”) har vi kunnat bredda och intensifiera de uttrycksformer som barnen undersöker. ”I varje översättning från ett språk till ett annat skapas en ny form av medvetenhet kring det fenomen som utforskas: Kunskap uppstår tillsammans med de olika materialen och i översättningen mellan materialen. Materialens olika uttryck bidrar till att skapa nya kunskaper, På så sätt blir det möjligt att pröva olika sätt att tänka och göra och därmed flyttas gränserna för det som utforskas.”(Elfström och Furness, 2010) För att ett gemensamt projekt ska bli projekterande krävs att man kan fånga och utmana barnens intresse och nyfikenhet. Att skapa ett delaktigt lärande där barnen får möjlighet att vara huvudpersoner, vidgar lärandet både individuellt och kooperativt.(Reggio Emilia) Genom att arbeta med estetiska uttryck lär vi känna världen även genom våra sinnen och då är de estetiska utrycken ett medel för att kunna uppnå kunnande även i andra ämnen. Barnen har rätt att uppnå kunnande inom de estetiska områdena i sig och om de traditioner och sedvänjor som ligger till grund för vårt kulturarv.(Konstens filosofi, Förskoletidningen 3/2013). Det vi gemensamt kan se i de olika projekten (oberoende av ålder) är att rörelse har handlat mycket om runda saker såsom, hjul, däck och cirklar. Ofta har dessa val gjorts tillsammans med barnen, utan att vi har vetat om varandra i de olika grupperna. Varför cirkeln är så starkt sammankopplad med rörelse är en fråga vi ställer oss i efterhand.(Ett barn sa att hjulen måste vara runda annars låter det donk, donk, donk…) Vi kan också se att barnen har utvecklat och fått tillfälle att själva se sin utvecklig, då vi bl.a. använt metoden att upprepa tecknandet av ett visst föremål, (Likabehandlingsplanen, positiv kunskapsutveckling). Barnen har vid samtal om teckningarna, kunnat ge uttryck för, att de har upptäckt fler och fler detaljer i takt med att projekten har fortskridit. Detta handlar också om att ge barnen möjlighet att dokumentera sitt eget lärande. Denna utveckling är tydlig att se och används i sammanhang som t.ex. vid utvecklingssamtal för att påvisa barnets expanderade lärande (Lpfö 2.6). För att kunna utveckla vårt sätt att reflektera och se lärandet i de estetiska lärprocesserna använde vi pedagoger oss av ett gemensamt reflektionsverktyg mellan avd. Powerpointfilen som utvecklats med ett reflektionsprotokoll till varje dokumentation, har använts vid våra reflektionstider varje vecka. Genom individuella intervjufrågor till alla pedagoger, har vi konstaterat att det har upplevts inspirerande, att få feedback av fler pedagoger än tidigare. Vi har dock synpunkter till förbättringar av själva iden, för att få till ett bättre flyt, som utvecklar vårt sätt att dokumentera och presentera materialet för varandra. Då datorerna är gamla och ”tröga” ställer hårdvaran till problem som gör det svårarbetat (Se klassens kvalitetsrapport där barnen också ger uttryck för att datorerna är tröga att arbeta med). Som vi skrev under enhetens förutsättningar utgör rummen på förskolan en begränsning, miljö kan vara svår att arrangera utifrån alla barns behov och inbjuder inte alltid till kontinuerligt och spontant kreativt skapande. Det är svårt för barnen att se vad som finns att tillgå, vilket är ett av våra främsta mål för att barnen ska vara självständiga utifrån mognad. Avslutning på temat Rörelse” blev en utställning utanför MAXI. Vår årliga utställning är ett sätt för oss att visa även allmänheten vad barnen gör och kan på förskolan. Barnen stärks när de upptäcker att det de åstadkommit är viktigt för oss och andra människor (samarbete mellan hem och förskola). Man lär sig bäst inte genom en engångshändelse Inte heller genom exakt upprepning, utan genom variation om och om igen från lite olika riktningar med olika träffpunkter (Bodil Jönsson) Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och tekniker.” Lpfö 98 rev Områden att jobba vidare med och utveckla: • I en av grupper uppmärksammade en flicka en pedagog på att pojkarna fick mer hjälp. Trots att hon själv hade en förklaring, så är det uppenbart en tanke att utveckla. Hur är vi som pedagoger? Möter vi alla barn lika , dvs utifrån var och ens behov? Ser vi skillnad i vårt bemötande av pojkar och flickor? Hur handlar vi som pedagoger i olika situationer? Loris Malaguzzi beskrev pedagogens roll så här (ur Att göra lärandet synligt): ”Vi behöver en lärare som ibland är regissör, ibland manusförfattare, ibland ridå och fond och ibland sufflör. En lärare som både är mild och sträng, som är ljussättare, som fördelar färger och som till och med är publikåskådaren som betraktar, klappar i händerna ibland eller förblir tyst, fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid andra tillfällen applåderar med entusiasm.” • Vi behöver fortsätta att vidareutveckla vårt gemensamma reflekterande och förfina metoderna för detta. Vi ser att det kollegiala reflekterandet har stor inverkan på det fortsatta arbetet i grupperna och verksamheten i stort. Ibland kör man fast eller kan ha svårt att hitta tillbaka till den röda tråden, men vi kan även ”smittas” av varandras idéer då vi reflekterar kring de olika projekten. Vår slutsats är att reflekterandet är ett gemensamt ansvar för oss pedagoger. Hur effektiviserar vi detta? • Vi bör arbeta vidare med att kartlägga barnens lekmiljö och bygga upp och utveckla föränderliga miljöer som bidrar till lek, forskande och berättande. Allt detta utifrån den enskilda gruppens behov och önskemål. Leonardo da Vinci har sagt: ”Den som kan kopiera kan också göra något själv” (I kooperativt lärande får barnen iaktta, betrakta, undersöka, studera, prova omvärlden, material och även sina inre världar, alltmedan vi arbetar med teman och projekt). (Modern barndom, nr4/12)
© Copyright 2025