» Det traditionella moderskapet krockar med den konkurrerande, moderna människans ideal. Nina Björk Hon är författaren och feministen som ser amning som en symbol för empati och medmänsklighet. Amningsnytt har träffat Nina Björk och pratat kropp, politik och ekonomi. Och amning förstås. TEXT CECILIA BURMAN BILD ELISABETH UBBE Nina Björk framstår som en orädd tänkare när man läser hennes texter om feminism, samhällskritik och familjepolitik i Dagens Nyheter. För några år sedan startade hon en diskussion om föräldraskap där hon ifrågasatte normen att lämna barnen på dagis i tidig ålder. En besvärlig kritik eftersom dagis är en av hörnstenarna i svensk politik som gjort det möjligt för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden och konkurrera på samma villkor som männen. Men på vems bekostnad, och varför, frågade sig Nina Björk. Barnen vill ju inte lämnas på dagis och föräldrarna går till jobbet med en klump i magen. I Ninas bokbläddrartysta lägenhet Amningsnytt 2/2011 känns konflikten långt borta, men den pockar under ytan. Nina Björk saknar fortfarande, och än mer angeläget, en feminism som på allvar utmanar samhällets manligt kodade strukturer, där framgång och välmående mäts i ekonomiska termer. En feminism som ifrågasätter att självuppfyllelse, konkurrens och karriär värderas högre än gemenskap, solidaritet och samvaro. Nina Björk ser en konflikt mellan vårt samhälles ”manliga” och ”kvinnliga” normer, där de manliga är de mest eftertraktade. Amning har sin plats i detta sammanhang, som ett ok som ingen längre vill bära. Nina tycker att normen bör vara att amma, trots att hon själv inte upplevde amningen som särskilt lustfylld. — När jag var gravid för tio år sedan var det för höga krav på att man skulle amma, och jag tycker inte att amning är så viktigt att man ska fortsätta om man har ont eller inte vill. Men jag tror på amningen som feministisk symbol, för den visar att det är okej att bry sig om någon annans hunger. Det är en övning i empati som man inte får någon annanstans, och den tycker jag att man kan ta vara på, säger Nina. Just att se amningen som en symbol för något större än den enskilda individen får andra feminister att sparka bakut. De vill inte befästa bilden av den goda och självuppoffrande Modern som utplånar den enskilda människan. Att vara kropp skrämmer den moderna kvinnan, menar Nina. — Det traditionella moderskapet krockar med den konkurrerande, moderna människans ideal. Man har » 7 TEMA AMNING & FEMINISM Amning som fem » ju tränats i att bli en viss sorts person och när en kvinna får barn blir hon en loser på arbetsmarknaden och i karriären. Hon är plötsligt till för någon annans behov, förklarar Nina Björk och biter fundersamt på en kaka där vi sitter vid köksbordet. Nina Björk menar att amningen gör 8 kvinnan till kropp framför individ såväl för barnet som för omgivningen. När magen börjar växa är kvinnan inte längre en individ bland andra, hon är en blivande mamma. När barnet föds vänder sig hela vårdapparaten till henne och hon antas vara barnets huvudsakliga försörjare. Det som särskiljer kvinnor från varandra ur ett individuellt perspektiv försvinner. — Det är jättesvårt att gå igenom graviditet, förlossning och amning utan att vara kropp, och allt det går att politisera. Jag menar att det finns något utöver det här egoprojektet, att det finns en solidaritet som är ett sätt att vara människa. Den är lätt att väcka, men det är liksom bara under den här tiden som Amningsnytt 2/2011 Nina Björk: Feminist, litteraturvetare, författare. Född: 1967. Familj: Man, två barn. Bibliografi: Under det rosa täcket, 1996, Sireners sång, 1999, Fria själar. 2008. ministisk symbol kroppen förändras som man utnyttjar den, säger hon och fortsätter. — Du är väldigt lite person när du ammar och bebisen bryr sig ju inte om att ”det är Nina Björk som matar mig”. Man blir ju ett djur, en ko. Det är inte mer synd om EU-ministern Birgitta Ohlsson än en manlig EUminister som måste börja arbeta några veckor efter förlossningen, menar Nina Björk. Men att kritisera en kvinna för att anpassa sig till ett patriarkalt och ekonomistiskt samhälle anses idag som anti-feministiskt. Samma sak gäller för amningen. Är man för amning kan det uppfattas som att man är mot kvinnans frihet att välja själv, men Nina Björk ifrågasätter hur fria våra val egentligen är. — Kulturen formar våra val och det är inte möjligt att säga att det är upp till var och en att amma. Sen kan man säga att man tycker att det ska finnas en norm som säger att man ska amma och ”Men jag tror på amningen som en feministisk symbol, för den visar att det är okej att bry sig om någon annans hunger. ” vill man inte amma så är det okej. Men att säga att det är ett fritt val, det är att säga ingenting. Nina Björk har egna erfarenheter av valfrihetens paradoxala förhållande till frihet. När Dagens Nyheter för en tid sedan gav sina kulturarbetare ett ultimatum att gå upp i heltid eller sluta Amningsnytt 2/2011 valde Nina det senare och sade upp sig från sin halvtid. Hon ville behålla utanförperspektivet som gav den tankefrihet och distans till arbetsgivaren som hon behövde. I och med uppsägningen ströp hon en säker inkomstkälla, och är idag i princip beroende av sin mans inkomst. Det ena alternativet ledde till kreativ ofrihet, det andra till ekonomisk ofrihet. Att det ekonomiska systemet knappast leder till större frihet, trots valfrihetens oändliga möjligheter, är Nina övertygad om. Sedan Nina skrev boken Under det rosa täcket för 15 år sedan har hon själv fått två barn, som hon ammade ett år vardera. Kulturen som format kvinnan till en könsvarelse framför person sätter förstås sina spår i upplevelsen av kroppen och moderskapets första skede, vilket Nina själv kan ge exempel på. — Jag gruvade mig hela graviditeten inför att amma. Jag tyckte det verkade osexigt, att bli ett djur med stora, mjölkstinna bröst. Primitivt. Men då var det bara så att man skulle amma, jag hade inte argument nog att stå emot kulturen som var väldigt för amning. Idag hade jag nog tyckt det var skönare att amma, jag är mer avslappnad kring det nu, säger hon. I det kapitalistiska samhället kretsar livet kring arbete, materiell rikedom och konkurrenstänkande, menar Nina. Det börjar i skolan med betygsättning. Väl ute på arbetsmarknaden konkurrerar vi om de bästa jobben och den bästa lönen. I ett system där pensionen är knuten till börsen är alla tvungna att tänka ekonomiskt. Även kvinnor. — I vårt ekonomiska och politiska system är naturen inget vi tar hänsyn till. Trots att vi är medvetna om att vi borde ställa om på grund av klimathotet så gör vi det inte frivilligt. Det är nästan en förolämpning mot människan att vi måste anpassa oss efter naturen. Att bli mamma är att uppleva den här suveränitetstanken i mikroformat: vi som har erövrat vår suveränitet i det moderna samhället, och så kommer någon och säger att man måste anpassa sig till naturen, det vill säga sitt barns behov. ”Det är jättesvårt att gå igenom graviditet förlossning och amning utan att vara kropp, och allt det går att politisera.” Nina Björk förstår att kvinnor vill ta del av det som männen haft i besittning så länge; såsom självständighet, ekonomisk makt och valfrihet. Men hon menar att vi möjligen har gått vilse på vägen. Den moderliga könsrollen behöver inte per automatik tillskrivas kvinnor, men vad händer med moderligheten som budskap? Vilken status har den i politiken? — Jag tycker att feminismen borde vara mer samhällskritisk. Ammar man länge stör det ens karriärmöjligheter, men jag tycker att man kan fråga sig själv vad det är för samhälle jag lever i och vad det är som är viktigt i mitt liv. Är det att tjäna en massa pengar och konsumera eller att vara med mitt barn, säger Nina Björk. 9