WINGÅRDHSLANDET SETT I SAGOLANDET

BYGGNAD
INTERIÖR
PLAN
LANDSKAP
1-2012
SETT I SAGOLANDET
Storytelling och historiebruk
Restaurang Stationen
Skype i Stockholm
Klichéer och maximalism
Mäklarlögnerna om staden
WINGÅRDHSLANDET
Scener ur ett postmodernt Sverige
S E K 97
E U R 13
Wingårdhslandet
Wingårdh Arkitektkontor dominerar det offentliga märkesbyggandet i Sverige. Men håller deras arkitektur måttet?
Är framgångarna bara en följd av ett behov av en arkitektkändis? Med Spira, Sven-Harrys konstmuseum, Victoria
Tower och några andra färska byggnader som utgångspunkt
tecknar Tomas Lauri en bild av arkitekturlandet Sverige.
48
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
49
WINGÅRDHSLANDET
Föregående uppslag. Kungsholmsporten
i Stockholm, kvarteret Brovakten, innehåller 270 hyreslägenheter i två torn. Färdiga
januari 2010.
3. Omslag till tidskriften Arche (nr 36–37,
2011). Fotot är taget av Per Magnus
Johansson.
Nedan. Två naturum som har en tydlig
arkitektonisk poesi.
1. Snöfällan, naturum Laponia vid Stora Sjöfallet. Vinnande förslag i inbjuden tävling.
2. Naturum Tåkern i Östergötland invigs våren 2012. Vinnande förslag i inbjuden tävling.
Foto Ola Österling (föregående uppslag)
3
1
2
SVERIGE KAN INTE HA EN ANNAN GUD än Gert Wingårdh,
tänker jag. Ingen annan har lyckats lika bra de senaste
20 åren med att popularisera och sprida bilden av vad en
arkitekt är och kan vara.
Det är intressant hur han blivit synonym med rollen
som arkitekt. I alla fall i media och hos allmänheten. Han
ingår i kändisetablissemanget. Den där personen som
kan hosta upp one-liners i en tv-soffa, roa i ett sommarprogram på radion och posera som en riktig arkitekt med
grafiska glasögonbågar.
Det hela säger något om Sverige som arkitekturland.
Om arkitekturen som något perifert i våra medvetanden.
Att det behövs en personlighet som får oss att känna lite
mer som för Zlatan, Robyn eller Persbrant för att vi ska
ta i ämnet.
Men det går också att tala om en popularitet bortom
personen. Om en arkitektur som är gångbar i Sverige. Wingårdh Arkitektkontor tycks ha en förmåga att leverera på
ett sätt som de flesta beställare förstår. En kommunicerad
upplevelse. Inte bara abstrakta ledord som logistik, funktion, platsspecifik eller tektonik. Ser man till de offentliga
hus som byggs dominerar Wingårdhs. Lite som om man
valde mellan dem och alla andra svenska arkitekter.
MEN DET ÄR INTE LÄTT att skilja personen Gert Wingårdh
och hans kontors arkitektur åt. Det framgår även i mindre populistiska sammanhang. Kopplingen mellan person
och arkitektur finns där i de flesta analyser av hans arkitektur. Få skribenter låter bli att föra samman retorisk
med arkitektonisk förmåga. Som när Mark Isitt skriver
i essän ”Flit” att Gert Wingårdh oavsett vad han talar om
är värd att citera.
I samma essä länkar Isitt samman arkitektur och kärleksliv. Man får man veta att Gert Wingårdhs produktion
kan hänga samman med att han 1989 skilde sig från sin
ungdomskärlek, ”den läderklädda” före detta sångerskan Annika Egenwall, mor till hans två första barn, och
ett år senare gifte om sig med arkitekten Karin (saknar
efternamn i texten), mor till hans tredje barn. Johan Linton gör en liknande koppling i essän ”Framgångar och
mognad” där att ha en älskarinna och vara arkitekt har
beröringspunkter.
Samme Linton publicerar biografisk poesi av Gert Wingårdh och låter analysera hans språk i senaste numret av
50
arkitektur 1-2012
Arche (36–37, 2011). Det inleds med en av de längsta och
mest djuplodande intervjuer jag läst om en känd svensk.
Den böljar fram över 80 sidor och berör det mesta: barndom, fruar, förebilder, resor, historia, sex och kollegor.
Personen Gert Wingårdh blir nästan monumental.
Det är roande. Men jag ställer mig frågan om hans personlighet faktiskt är större än hans arkitektur. Det blir
snedvridet. Han är dessutom ingen poet att ta på allvar.
Han väger lätt i det sammanhanget.
på hans person ihop med att han
för många, trots sin kommersiella framgång, är diffus som
arkitekt. Lika ofta, om inte oftare, som privatlivet nämns,
är skribenter inne på att hans arkitektur har många ansikten. Olof Hultin skriver i en kommentar till två villor att
om han ska få ett bättre mottagande internationellt ”bör
han bli lite mindre flyhänt och mer igenkännbar” (Arkitektur nr 7/2005).
Gert Wingårdh hoppar från det ena uttrycket till det
andra i mångas ögon. De ser ingen linje, ingen riktning.
Bara ett grunt ideologiskt bagage. Den stora bilden går
förlorad, konstaterar Mikael Nanfeldt i essän ”En flanör,
men också en romantiker”.
Delvis kan den här kritiken förklaras med att Gert
Wingårdh bryter mot svensk sed. Han faller inte tillbaka
på måttkedjor och lägenhetsplaner. Nöjer sig inte med
det. Hans arkitektur hänger ihop med honom som person. Intuitiv. Konstnärligt syftande. Dunkla mål. Inte alls
på förhand formulerade som idé och vision.
Men det ligger också något annat i kritiken. Det nyckfulla, smått opportunistiska som många ser hos Gert
Wingårdh är inte precis vad man förknippar med djupt
personlig arkitektur. Det pekar snarast på något motsatt: en avsaknad av en egen personlig stil. En uttryckskameleont.
Jag kan inte låta bli att tänka på Robert Musils roman
Mannen utan egenskaper (1930–32) om Ulrich som går
runt på Wiens gator före första världskriget, letar sitt jag
och finner att han är flera jag, att den moderna människan
rymmer legio personligheter, vissa av dem motsägelsefulla. Romanen blev flitigt diskuterad, kanske på ett sätt
som aldrig tidigare, under det postmoderna 1980-talet.
Världen var plötsligt skenbar och överallt fanns det spegelbilder. Ingen mer sann än någon annan. Under samma
KANSKE HÄNGER FOKUSET
arkitektur 1-2012
årtionde, som innebar Gert Wingårdhs genombrott, kom
Paul Austers New York-trilogi. Tre deckarliknande romaner där alla alter egon lyfter jagets upplösning till en fiktiv nivå. Det finns inga sanningar, bara berättelser och
påståenden. I oändlighet.
Jag hävdar inte att Gert Wingårdh har läst de här böckerna, bara att hans arkitektur är präglad av en liknande
verklighetsuppfattning. Den byter ofta skepnad. Vad som
är djup och vad som är yta är inte självklart. Den kan
beskrivas som ett kalejdoskop.
Att han är öppen med referenser är ett annat tydligt
postmodernt drag. Samtidigt som ismen gjorde upp med
jaget gjorde den upp med tanken på det unika skapande
jaget, konstnärsgeniet som trollar fram mästerverk bara
genom att rota i sitt inre.
»HAN HOPPAR FRÅN DET ENA UTTRYCKET TILL DET ANDRA I MÅNGAS
ÖGON. DE SER INGEN LINJE.«
Gert Wingårdh plockar ofta oblygt fram tidskrifter
och pekar på olika referenser. Än i dag är han en inbiten tidskriftsläsare och välorienterad i vad som händer
i arkitektvärlden. Han försvarar inte sällan detta med att
det över huvud taget är svårt att tala om det unika i en
värld där ingen är ensam om en idé. Det är inte vad man
gör utan hur man gör det som avgör relevansen.
Det är intressant att jämföra Gert Wingårdh med de
arkitekter som kom fram efter honom i början av 1990talet. Som Thomas Sandell och Claesson Koivisto Rune.
Personlig stil och konsekvens var plötsligt viktigt.
WINGÅRDHS ARKITEKTUR SAKNAR därför inte särdrag. Med
tiden har det blivit tydligt att vissa lösningar upprepas.
Som de vassa hörnen, de dramatiska trapporna, förkärleken för ränder, men också sådant som att trappan
skär ned i mitten på ett hus, att husen ofta ligger lågt i terrängen och har sin höjd tack vare att landskapet sluttar,
att höghusen gärna får en överdimensionerad övre del,
som ett huvud på en hals.
51
WINGÅRDHSLANDET
Till vänster. Köpcentrumet Emporia på väg
upp. En expressiv byggnad i den historielösa Malmöstadsdelen Hyllie. Invigning
i december 2012.
Foto Sten & Ström
Studerar man kontorets planer präglas de av kontinuitet – inte något flyktigt. I grunden är de funktionella och
praktiska, men de har också en hel del ytor som bara går
att motivera estetiskt. Särskilt det salongsmässiga prioriteras i bostäderna. Jag studerar en lägenhetsplan från ett
hus i Vellinge från 2003 och undrar varför det finns en
bred svårmöblerad passage mellan sovrum och vardagsrum. Det är lite som om han speglar Sverige efter folkhemmet – alla försök att liva upp ett samhälle som fastnat i en
grå vardag och övermaga allvar och viljan att ta klivet in
i den liberala ekonomins mervärden.
Jag får filmiska associationer. Under de skiftande fasaderna är det en och samma dramaturgi som skymtar. En
dramaturgi som är mer Hollywood än Bergman, mer av
överraskningar, intrig, passion och action än tystnad, allvar, hat, skilsmässor och Gud.
»WINGÅRDHS SPEGLAR SVERIGE EFTER
FOLKHEMMET, ALL VILJA ATT TA KLIVET
IN I DEN LIBERALA EKONOMIN.«
har liknats vid en modern variant av barock. I flera av deras offentliga byggnader finns
en axialitet, som Rasmus Wærn mycket riktigt påpekar
i boken Gert Wingårdh, architect. Den är inte alltid tydlig
och homogen. Ett loungestråk sammanfogat av många
händelser. Som i en film där den ena scenen avlöser nästa.
Mycket ska med. Hellre maximalt än minimalt. Fredrik Nilsson sammanfattar träffande när han skriver om
Chalmers Tekniska Högskolas aula: ”Det inre är sammanhängande, dynamiskt och flytande; man upplever det
som sekvenser av rum som snarare är delar av samma
oändliga rum, vilket stundtals fångas in, komprimeras,
expanderar och öppnas upp. Enkla rätvinkliga rumsdelar
får komplexitet och spänning genom att relateras till varandra i tre dimensioner.” (Arkitektur nr 7/2001).
En annan sak som jag har slagits av är hur Asplundska
Wingårdhs är när det kommer till material och detaljer.
Taktila i sina val men traditionella i utförandet. Jag snubblar över ordet utsökt i flera beskrivningar. De gör som
WINGÅRDHS ARKITEKTUR
52
arkitekter ska, går in för hantverk och naturmaterial. Men
där finns lite av experimenterande. Inget dyker upp på fel
ställe och vid fel tillfälle. Ingen materiell verfremdungseffekt. Det byggbara och beprövade går först. När de pryder ett tak med vass är det inget nytt påfund utan ett återfunnet, när de väljer att böja glas tredimensionellt är det
för att den internationella arkitekturen länge gjort det.
Mycket tack vare att materialvalen sällan utmanar blir
det som om yta och material är ett och detsamma. Ett
typiskt exempel är de färgade och screenade glasytor han
har använt under senare år. Allt tycks gå att bryta ner till
en tvådimensionell yta. En hård blank yta. Bildmässighet.
SJÄLV ÅTERKOMMER GERT WINGÅRDH ofta till att kontorets
byggnader utgår från platsen. De känner alltid in kontexten, läser av den, för att utvinna en effekt. Att göra
en expressiv byggnad i det historielösa Hyllie (varuhuset
Emporia) är något annat än att kila in den bland klippor
på västkusten (Villa Astrid i Hovås). Resultatet blir en
arkitektur som dramatiserar platser, ibland överdramatiserar dem.
Hur väl Wingårdhs lyckas hålla balansen i kontexten
är ofta avgörande. När byggnaderna förlorar kontakten
med kontexten framstår de ibland som osjälvständiga,
som om de går vilse i alla försök till unicitet. Till viss del
beror detta på att de i grunden är en pragmatisk lösning
på en situation eller ett program. Den ger husen resning,
ett skelett.
Det blir problem när en byggnad som Kuggen saknar
ett reellt syfte. Det är oklart vad den ska användas till.
Mer än att vara en ikon. En samlande ikon för Chalmers
Campus Lindholmen. Planerad för alla möjliga situationer i generalitetens namn. En plats där möten, utställningar och samarbeten av vitt skilda slag ska äga rum.
Det är avslöjande att vara på ett öppet våningsplan, carte
blanche, och sedan gå till ett plan där hyresgäster har flyttat in. Så fort människor, innerväggar, möbler och saker
kommer på plats blir våningsplanen ordinära. De förlorar
det mesta av sin kraft.
Fasadens brokiga färgsättning är talande. Den kunde
ha varit ett sätt att ge Kuggen ett sammanhang. Men den
har blivit en splittrad provkarta. Den statiska upprepningen av triangelfönster hjälper inte upp det disparata
intrycket.
arkitektur 1-2012
Det bästa med Kuggen är formen. Hur de runda
våningarna har lagts ovanpå varandra och sakta förskjutits för att längst upp kraga ut ett antal meter. Varför inte
hålla tillbaka lite, bara nöja sig med att framhäva formen?
Kanske hade det inte blivit tillräckligt barockt då?
att se att Victoria Tower
(se sid 62) är ritat ungefär samtidigt som Kuggen. Också
den byggnaden har en särpräglad form och en fasad med
en tydlig mönsterverkan. Men till skillnad mot Kuggen är
Victoria Tower sansad i sin genre och sitt sammanhang.
Behärskad. En lagom markör för Kista från motorvägen
och måttfull i själva Kista. Jämför man den med många
skyskrapor i världsmetropoler, som Jean Nouvels Agbartorn i Barcelona eller Fosters kontorsgurka i London är
den avgjort mindre potent.
Samtidigt är Victoria Tower svårgripbar och ambivalent i positiv bemärkelse genom att se olika ut från olika
betraktelsevinklar. Fasadens mönster hjälper till. Ett animerat mönster som skiftar med vädret och fläckvis dyker
upp efter mörkrets inbrott.
Ur konstnärlig synpunkt hade det säkert varit bättre
att låta en Olafur Eliasson styra upp den, som han styr
upp Henning Larsen Architects konserthus Harpa i Reykjavik. Det hade lyft Victoria Towers lite hårda och vassa
form.
Det är också synd att fasadmönstret inte smittar av
sig nämnvärt på det inre. Det är för stort för att fungera
som ett raster som silar ljus. Framför allt i hotellrummen
ger det lite till rummen. Först uppe i skybaren, där det
är åtta meters takhöjd, fungerar fasaden som ett lövverk,
så att insida och utsida hänger ihop.
PÅ ETT SÄTT ÄR DET INTE SVÅRT
är inte sämre än två andra snarlika byggnader, Bella Sky i Köpenhamn av 3xN och kontoret Barcode i Oslo av Snøhetta. Alla tre förvrängda
fortsättningar av den nordiska modernistiska skrapan.
Den samhällsanpassade skrapan. Väldigt mycket handlar om att ta plats i staden utan att göra större anspråk
än som krävs. Ta i mycket utan att släppa gemenskapen
ur sikte. För Wingårdhs ger det ett sammanhang som
gagnar arkitekturen, som lyfter fram deras förmåga att
leverera lösningar i trängda situationer. En övertygande
sundhet.
MEN WINGÅRDHS SKRAPA
arkitektur 1-2012
Ovan. Den brokiga färgsättningen kunde ha
varit ett sätt att ge Kuggen ett sammanhang.
Men den nya portal- och utställningsbyggnaden på Campus Lindholmen i Göteborg har
blivit en splittrad provkarta. Färdig 2010.
Foto Tord-Rickard Söderström (exteriören),
Åke E:son Lindman (interiören)
53
WINGÅRDHSLANDET
»PASSAGEN SOM LEDER GENOM BOTTENVÅNINGEN
ÄR KLÄDD MED SPEGLAR. MAN SER SIG UPP REPAS OÄNDLIGT. DET ÄR EN VÄRLD FULL AV JAG.
EN BILD AV EN POSTMODERN SJÄL.«
Även Sven-Harrys konstmuseum (se sid 56) är ett gediget svar på en svår situation. Inte heller det gör onödigt
väsen av sig. Kontexten är en annan än för Victoria Tower.
Mer intrikat. Vid en älskad stadspark mitt inne i den stockholmska stadsmassan. Och förutom museet en rad hyresrätter i huset. Problematiken har inte blivit mindre av att
Sven-Harry Karlsson, ägare och grundare av Folkhem,
har velat få bottenplanet till sin egen 1700-talsherrgård
excentriskt införlivat i huset som en del av takvåningen.
Det fina är hur herrgården har blivit en del av konsten
och konsten en del av bostäderna. Det är som om huset på
ett kongenialt sätt tolkar Sven-Harry Karlssons leverne.
Konst och vardag går upp i varandra. Själva museet börjar nere i markplan och rör sig uppåt genom byggnaden
och bostadsplanen för att landa på taket, där man kan ta
del av både herrgården och skulpturer på terrassen. Lägg
till det att det i bottenplanet finns två showroom och en
restaurang. Sektionen har en uppenbar spänning.
Trots det är museet relativt enkelt som hus, inte alls
tillkrånglat. Ett stadshus med en glasad publik sockel
och ett mässingsklätt övre parti. Jag kommer att tänka på
Carl Nyréns Stockholms Sparbank. Ett hus som både är
ett uttryck för sin tid, förankrat i staden och som genom
sina till synes enkla lösningar ställer sig mitt i en svensk
byggtradition.
En annan tendens är att hans växande kontor och
imperium fortsätter att gå på som vanligt, fast med
honom lite mer i bakgrunden, som en senior rådgivare.
Spira, Smålands konst och teater (se sid 70), är ett projekt
där Gert Wingårdh framhåller att en medarbetare, Jonas
Edblad, och inte han är huvudförfattare. Det är ett styvt
löst projekt, som har försett Jönköpings kulturarbetare
med moderna arbetsplatser och praktfulla scener där
röd hjärtlig intensitet och svensk trolsk natur letat sig in
i salarna, för att inte tala om hur ståtlig lobbyn är.
MEN SJÄLVA FÖRPACKNINGEN ,
skalet, fasaden, känns hastigt tillkommen. Som en snabbspolning av delar av
Erskine, Gehry och Aalto. Jag hade önskat att någon
i processen hade reflekterat lite över vad en icke-transparent glasfasad på ett prutat sätt i totalentreprenadens
form innebär för ett klumpigt hus. Immateriell och hal.
Inte alls som en glasvas.
Det hade behövts en starkare och solidare formidé.
Samtidigt är Spira arkitektsverige i ett nötskal. En
formidé som låter sig göras för runt 30 000 kronor per kvadratmeter (betänk att Oslooperan som har ett liknande
program kostade det tredubbla per kvm). Wingårdhs gör
detta arkitekturland möjligt. De kan det och behärskar
det snäppet bättre än de flesta av sina konkurrenter.
TOMAS LAURI
att det finns en mer innerlig
väg att gå för Wingårdhs. De lyckas säga något utan att
vara alltför teatrala och scenografiska.
I detta kan de växa. Karva fram ett manifest ur. Hävda
att de här värdena förstår vi något om. Sluta vara ängsligt
i hasorna på det senaste och slira iväg i nyfikenhet.
Det är det Gert Wingårdh skulle behöva använda sin
nuvarande position till, tänker jag. Våga vara lite mer på
riktigt. Det är en festlig upplevelse att gå genom den passage som leder rätt genom bottenvåningen. Den är helt
klädd med speglar. Man ser sig upprepas oändligt. Det är
en värld full av jag. En bild av en postmodern själ.
Som få arkitekter har Gert Wingårdh privilegiet att
välja vilken väg han vill gå, hur han ska fortsätta. Flera
tecken pekar mot att vi kan få ser mer av denna innerlighet. Inte minst de båda naturumen. Tåkern med sitt vasstak och Laponia där fasaden är en snöfälla har en tydlig
arkitektonisk poesi.
SVEN-HARRYS MUSEUM VISAR
54
LITTERATUR:
Arche, 2011 36–37.
Wingårdhs, särtryck ur Arkitektur 1989–1998.
Wingårdhs, särtryck ur Arkitektur 1999–2006.
Gert Wingårdh, Trettio års arkitektur genom fyra decennier,
red Mikael Nanfeldt, Birkhäuser 2008.
Gert Wingårdh, architect, red Rasmus Wærn, Birkhäuser 2001.
Att ställa till en scen – historien om Spira, Rasmus Wærn,
Bokförlaget Langenskiöld 2011.
Till höger. Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.
Passagen genom entréplanets slits ut mot Vasaparken. Förutom dörrarna i tombakplåt är väggarna klädda med spegelglas.
Foto Tord-Rickard Söderström
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
55
WINGÅRDHSLANDET: SVEN-HARRYS
SVEN-HARRYS KONSTMUSEUM
OCH LÄGENHETER, STOCKHOLM
Ett guldglänsande stadshus, som
både smälter in och skiljer ut sig,
där konst, hyreslägenheter och
kommersiella lokaler blandas.
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR
SVEN-HARRYS, MUSEUM AND APARTMENTS, STOCKHOLM
1
2
DA
GA
TA
N
2
GA
TA
EN
LA
N
OD
1
TO
RS
6
GA
TA
N
3
5
4
SITUATIONSPLAN 1:10 000
1. SVEN-HARRYS KONSTMUSEUM
4. BARNHUSBRON
2. VASAPARKENS BOLLPLAN
5. BONNIERS KONSTHALL
3. SABBATSBERGS SJUKHUS
6. S:T ERIKSPLAN
1. Byggnaden mot norr och Vasaparken.
I den 4,5 meter höga bottenvåningen ligger
publika ytor. De tre påföljande våningarna
har sex lägenheter per plan.
2. Entréfasaden mot söder och Eastmansvägen. Till vänster i entréplanet har Gärsnäs
showroom, i mittendelen reception och shop.
Foto Tord-Rickard Söderström
56
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
57
WINGÅRDHSLANDET: SVEN-HARRYS
1. Vy från nordöst. Fyra av de sex lägenheterna på varje plan har balkonger mot
Vasaparken eller Eastmansvägen.
2. Den centrala utställningssalen en trappa
upp. Golv i douglasfuru från Dinesen.
Skulptur av Lars Kleen.
Foto Tord-Rickard Söderström (1), Åke E:son Lindman (2)
2
3
3
1
2
3
3
4
Arkitekten beskriver: Det vertikala
Bottenplanet rymmer gallerier,
färgen rimmar med Stockholms
liga ytorna placerades på mark-
museet är en stadstyp. I stads-
ett café och rum för utställningar.
traditionella putsfasader i gul-
planet, i kärnan och på toppen,
sammanhang kopplas utställ-
Högre upp i huset ligger det
ockra. Snarare än att vara ett
vilket gav möjlighet till utställning-
ningar ofta samman med trappor,
bostäder utmed husets sidor och
enskilt monument, strävar Sven-
ar med olika typer av ljus.
hissar eller rulltrappor. Det är en
gallerier i mitten. Byggnaden kröns
Harrys efter att framstå som ett
GERT WINGÅRDH
konsekvens av tätheten, men
av ett penthouse, där den Karls-
hus bland andra i staden. Det är
ANNA HÖGLUND
också ett sätt att skapa sekvenser
sonska samlingen av i huvudsak
innehållet – konsten – som gör
i utställningarna utifrån byggna-
skandinaviskt sekelskifte placeras
byggnaden offentlig. Fasaden
dens naturliga gränser, där basen
i en parafras på interiörerna av
är bara en annons.
och toppen får särskild betydelse.
hans tidigare hem Ekholmsnäs på
Sektionen genom Sven-Harrys
Lidingö.
med de kommersiella verksamhe-
1. RESTAURANG
2. KÖK
3. UTSTÄLLNING
Denna angav att en byggnad på
terna i markplanet, samlingen på
kallas Nordic Royal. Det är en
denna prominenta plats skulle
taket och konsthallen i byggna-
inert legering som inte oxiderar.
vara fem våningar hög och ha
dens kärna följer denna typologi.
Materialet består till största delen
en indragen takvåning, huvudsak-
av koppar, förenat med 4–6% zink,
ligen för bostäder men med en
– bostäder och kultur – fungerar
ungefär lika mycket aluminium
offentlig verksamhet längst ned.
oberoende av varandra och har
samt 0,3–1,5% tenn vilket valsats
Denna 40/60-relation modifiera-
skilda entréer från Eastmanvägen.
till 1,4 mm tjock plåt. Den gula
des i projektet så att de offent-
Byggnadens dubbla funktioner
ENTRÉPLAN 1:400
Allt har klätts i en metall som
Programmet och dispositionen
är ett svar på områdesplanen.
3. Entrérummet med vy ut över
Eastmansvägen. Skulptur av
Lena Cronqvist. Specialritade
fåtöljer av Åke Axelsson.
4. Utställningssal på entréplanet.
Golv av grovslipad grå ölandskalksten. Skulptur av Lars Kleen.
Foto Sven-Harrys (3), Åke E:son
Lindman (4)
4. SHOP/RECEPTION
1
3 4
LÄGENHETSPLAN 1:400
58
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
59
WINGÅRDHSLANDET: SVEN-HARRYS
FAKTA
Adress: Eastmansvägen 10–12, Stockholm.
Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor AB genom
Gert Wingårdh, Anna Höglund (formgivare),
Pilutaq Larsen Ström (handläggare), Hanna
Samuelson, Fredrik Nilsson, Paula Stenqvist,
Jakob Luttinger (medverkande), Pieter Sierts
(visualiserare). Detaljplan: Stadsbyggnads -
2. Passagen mellan kopian av herrgården
(till höger) och utställningssalen på takplanet.
kontoret Stockholms stad 2007 04 27. Byggherre: Folkhem Produktion AB. Entreprenadform: Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör:
Folkhem Produktion AB. Bruttoarea: 4 800 kvm.
Byggnadskostnad exkl tomt: ca 150 mkr.
Byggnadsår: 2010–11.
3. Hallen med konkava väggar i kopian
av herrgården. Matta av Märta Måås
Fjetterström.
4. Takvåningen har en dubbel plåtfasad
i Nordic Royal. Det yttre skiktet är perforerat
50 % med 5 millimeters hål. Takterrassen
fungerar som skulpturpark. Skulpturerna
av Lena Cronqvist.
Foto Tord-Rickard Söderström (2, 4), Sven-Harrys (3)
2 3
4
4
5
3
3
2
3
3
3
1
EASTMANSVÄGEN
2
3
2
2
1
VASAPARKEN
3
SEKTION 1:400
1. SHOP/RECEPTION
2. UTSTÄLLNING
3. LÄGENHET
TAKPLAN 1:400
4. KONTOR
1. MUSEUM
5. HERRGÅRD/MUSEUM
2. UTSTÄLLNING
3. KONTOR
1
1. Sven-Harry Karlsson själv på soffan inne
i den kopia av undervåningen till 1700-talsherrgården Ekholmsnäs på Lidingö som
införlivats i museets takvåning. Här visas
Sven-Harrys privata konstsamling.
Foto Tord-Rickard Söderström
60
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
61
WINGÅRDHSLANDET: SPIRA
SPIRA, SMÅLANDS MUSIK OCH TEATER,
JÖNKÖPING
Med Spira samlar Jönköping scenkonsten
i ett hus. Fyra olika salar i en randig glaskoloss på en konstgjord udde i Munksjön.
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR
PERFORMING ARTS HOUSE, JÖNKÖPING
70
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
71
WINGÅRDHSLANDET: SPIRA
Föregående uppslag. Stora konsertsalen
med plats för 910 besökare har paneler
i amerikansk lönn och stolar i ett specialvävt
rött ulltyg. Scengolvet är i massiv ek för
akustikens skull. Övriga golv i lönnparkett
eller röd linoleum.
Till höger. Teaterscenen är hästskoformad
med svartlaserade väggar, grönlaserade balkonger och stolar i ulltyg i bruna, gröna och
gröngula nyanser. Scengolvet är ett massivt
svartmålat limträgolv. Golven i salongen är
av svart massiv ek eller svart linoleum.
Samtliga fotografier Åke E:son Lindman
Foajén med stora glaslampor
av Ingegerd Råman.
Arkitekten beskriver: I den våg
fasaden mot Munksjön. Den
i Norden, utmärker Spira sig med
börjar stort men kläms snart åt
sina många scener. Orsaken är
där trapporna upp till andra raden
Smålands musik och teaters flera
möts. På andra sidan denna midja
fasta ensembler. Huset har plats
har rummet en intimare karaktär.
för en publik på totalt 1 700 perso-
Medan foajéns första rum är en
ner. Till detta finns en restaurang.
upptakt, är det andra pausens
Spira har fyra salar. Konsert-
4
rum. Skalförändringarna markeras
PLAN 4 1:800
salen med 910 platser är störst.
också av Ingegerd Råmans lam-
1. ÖPPET NEDÅT
Visionen var att skapa ett gemen-
por, som speglar arkitekturen med
3. BALKONG
samt rum för musiker och publik.
en varierande komplexitet.
Formen ger ljudet många reflexer,
konstgjord udde i Munksjön. Det
samma sätt oavsett var i salen du
ogenerade, men samtidigt mycket
sitter. Det är i första hand utformat
exponerade läget valdes ut av
för Sinfoniettans musik, men jus-
Landstingsfastigheter för ett nytt
terbara väggar och tak kan ändra
scenkonsthus sedan de gamla
dess akustik. Rummet är, liksom
lokalerna dömts ut av arbetsmiljö-
Göteborgs konserthus, klätt med
skäl. Planen, där alla ytor framför
paneler av amerikansk lönn och
och bakom scenen organiserats
antyder i sin form samma spiral-
på en gemensam nivå och voly-
rörelse som huset i sin helhet.
men skruvar sig upp från entrén,
fixerades också mötet med staden
Radateatern i London och Théâtre
med huvudentrén mot Munksjöns
Bouffes du Nord i Paris. Målet har
promenadstråk och motsatta
varit en teater där skådespelarna
sidan förberedd att möta kom-
kommer så nära publiken som
mande kulturhus i öster.
1
3
1
2
7
2
8
1
De svala fasaderna av glas
i konsertsalen, ligger på samma
binds samman av varma band
nivå som salongens mitt ges inte
i orange. När solen sjunker över
bara rörelsehindrade tillgång till
vattnet höjer de färgade glasen
de bästa platserna, utan även
stämningen inne i foajén. Det
möjlighet att bygga upp en scen
varma ljuset beblandar sig med
som låter skådespelet ta plats
sorlet från människorna som rör
mitt i rummet.
4. ADMINISTRATION
formulerades i tävlingen 2006. Då
av intima hästskosalonger som
möjligt. Genom att scenen, liksom
2. PERSONALRUM
Byggnaden ligger på en
så att musiken ska uppfattas på
Teaterrummet har tagit intryck
Foajén är klädd med amerikansk lönn och
har randiga inslag av guldfärgad aluminium.
Golv av diamantfräst ölandskalksten.
Foajén ålar sig fram utmed
av nya kulturhus som nu byggs
4
6
ENTRÉPLAN PLAN 3 1:800
5
tans portar lyser i klara färger.
ner ligger Kammaren, en multisal
Där bakom, i dunklet, kommer
som kan förändras efter behov.
livet strax att än en gång ställas
Och som en avslutning på foajén
på sin spets.
ytterligare en scen som ska fung-
GERT WINGÅRDH
era tillsammans med kaféet för
JONAS EDBLAD
7. RESTAURANT
2. FOAJÉ
8. KÖK
3. TEATER
3
sig upp från garderoben. Förvän-
Mellan dessa båda huvudsce-
1. ÖVRE ENTRÉ
9. PERSONALENTRÉ
4. KAMMAREN
10. TEATERGATA
5. KONSERTSAL
11. REPETITIONSSAL
6. CAFÉSCEN
10
11
bland annat lunchföreställningar.
9
72
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
73
WINGÅRDHSLANDET: SPIRA
WINGÅRDHSLANDET: SPIRA
FAKTA
Adress: Kulturgatan 3, Jönköping. Arkitekt:
Wingårdh Arkitektkontor AB genom Gert Wingårdh, Jonas Edblad (formgivare), Ingrid Gunnarsson (medverkande tävling), Andreas Henriksson, Peter Öhman (handläggare), Claes Berglöf,
Viktoria Wallin, Josefine Kastberg, Foued Hajjam,
Therese Ahlström, Aron Davidsson, Anna Palm,
Dan Danielsson (medverkande), Charlotta Rosell
(grafisk formgivare), Daniel Frickeus, Fredrik
Gullberg, Pål Ericksson, Ola Frödell, Robert
Hendberg, Peter Sierts (visualiserare). Inredning: Wingårdh Arkitektkontor AB genom Helena
Toresson, Sara Helder (formgivare), Viktor Alm,
Björn Nilsson & Anna Nyborg Lafveskans (medverkande). Detaljplan: Stadsbyggnadskontoret
Jönköpings kommun 2008-10-02. Konstnärlig
utsmyckning: Ingegerd Råman & Milo Lavén.
Övriga konsulter: Akustik: Akustikon, Norconsult AB. Scenteknik: Teaterkonsult Hasselblad,
Landskap: Ramböll. K: COWI. E: WSP Systems.
Belysning: WSP Ljusdesign. VVS: Sweco
Systems. Byggherre: Landstingsfastig heter
i Jönköpings län. Beställare inredning:
Inköpsavdelningen Landstinget i Jönköpings län.
Entreprenadform: Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör: PEAB. Bruttoarea: ca 15 000
kvm. Byggnadskostnad exkl tomt: ca 348 mkr
+ ca 67 mkr för inredning, scenteknik och konstnärlig utsmyckning. Byggnadsår: 2009–11.
1 2
3
1. Entrén vid Munksjön.
2. Baksidan med scenarbetarnas balkong.
3. Huset från väster och Munksjön.
VÄTTERN
4
2
3
1
MUNKSJÖN
SEKTION GENOM STORA KONSERTSALEN
SITUATIONSPLAN 1:12
1. FRAMTIDA KULTURBYGGNAD
2. LÄNSMUSEUM OCH STADSBIBLIOTEK
3. RÄTTSCENTRUM
4. RESECENTRUM
74
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
75
NY ARKITEKTUR: X
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
VICTORIA TOWER, KISTA
Kista har fått sitt landmärke. En 117 meter hög
föränderlig hotellskrapa. Den glittrar som en
paljettklänning i solen och byter skepnad med
betraktelsevinkel och vid mörkrets inbrott.
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR
VICTORIA TOWER HOTEL, KISTA (OUTSIDE STOCKHOLM)
62
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
63
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
Föregående uppslag. Victoria Tower är
ett tydligt landmärke från E4:an.
1. Victoria Tower ligger i slutet av en axel
från Kista centrum.
2. Tornet är högst i Kista med sina 117,6
meter och 35 våningar. 24 våningar är hotell
(våning 1–22 samt 33 och 34) och 10 våningar
kontor (våning 22–32).
Foto Tord-Rickard Söderström (föregående uppslag, 1, 2)
Arkitekten beskriver: Den norske
och rymligt. Där föddes idén att
nas höga hus. Vid Värtan, kanske
alldeles rakt skaft, visserligen
investeraren Arthur Buchardt
göra hotelltornet bredare högst
vid Globen, men absolut i Kista.
skarpt vässat eftersom spetsiga
ville bygga Skandinaviens största
upp. Den mest åtråvärda ytan
Detaljplanen tillät inte höga hus,
gavlar fortfarande lånade sig till
hotell. Det skulle åter bli en fast
ligger på toppen, så varför avsluta
men den politiska viljan fanns.
junior- och seniorsviter i rätta
förbindelse mellan Sverige och
huset med en spets?
Aldrig har en plan förändrats så
proportioner.
Danmark. Äntligen hade bygget
11 september sänkte det glo-
börjat två år tidigare.
snabbt!
bala resandet. Tornet föll.
11 minuter från Kastrup stannar
Arthur ville bygga Stockholms
Hotellet vid Norra Bantorget
hade stora utskjutande spet-
Huset blev alldeles vanligt.
Förstämningen fångade alla.
Var blev trianglarna av?
tågen vid Hyllie station. Exakt
mest spektakulära byggnad. Han
sar. Upphängda i diagonalstag
250 meter från perrongmitt skulle
fick en markanvisning vid Norra
upphävde de tyngdlagen. Vi
mosaik av åtta glassorter. Ett
Arthurs hotellentré ligga. »Scandi-
Bantorget. Vi ritade ett fritt format
gjorde hela höghusets gavlar som
kamouflage av varierande
navian Tower« skulle bli Europas
hotellpalats. Grönt glas i den övre
växlande trianglar, en trappa till
våningshöjder och funktioner.
högsta hus. Med 274 m till översta
delen och röd, polerad mahogny
molnen, en Jakobs stege.
En abstraktion.
bjälklaget, 88 våningar över mark
bakom kristallklara glas i sockeln.
och hela 326 meter till antenntopp
En självsäker rival till Grand Hôtel.
var byggnaden HÖGST.
Det blev ett mer nedtonat
Vi hade precis vunnit tävling-
Politikerna och tjänstemännen
redan klar. Arthur hade sin affär.
let var på g.
Allt inom var okej, allt utanför
En entreprenör ersattes med
Arthur ville bygga Stockholms
Den ekonomiska boxen var
log och bilder publicerades. Hotel-
stenhus.
en om ett nytt flygledartorn på
De återuppstod som yta. En
en annan. Plötsligt var kragande
är otänkbart.
Där stod slaget.
Arlanda flygplats. Där var skaftet
högsta hus. Politiker och tjänste-
bjälklag och en »unik« silhuett
GERT WINGÅRDH
smalt, men toppen, huvudet, brett
män övervägde var det kunde fin-
för kostbart. Kvar blev bara ett
KAROLINA KEYZER
1
2
JÄRNVÄGEN
E4
2
1
SITUATIONSPLAN 1:10 000
1. KISTAMÄSSAN
2. ERICSSON
64
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
65
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
1. Hotellrummen är funktionella med vitmålade väggar, vitoljad askparkett på golvet
och möbler och lös inredning från Vitra
och Montana.
1
ENTRÉPLAN 1:500
1. ENTRÉ
2. RECEPTION
3. BAR
4. BUFFÉ
2. Lobbyn är stor och öppen – matsal,
bar och reception i ett enda vitmålat rum
med golv av kinesisk granit och vitmålad
douglasgran. Alla möbler från Vitra.
5. KÖK
6. KONFERENS
4
3
Foto Tord-Rickard Söderström (1), Åke E:son Lindman (2)
2
FAKTA
Adress: Arne Beurlings torg 3 A, Kista.
Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor AB genom
Gert Wingårdh, Karolina Keyzer (formgivare),
Josefin Larsson, Rickard Karlsson, Stefan
Nilsson, Per Odebeck, Anna Stenberg, Vendela
von Malmborg, Tuva Gotte, Johan Israelsson,
Johan Berg, Hanna Samuelsson, Fredrik Nilsson,
Erika Carnbäck (medverkande), Robert Hendberg, Fredrik Gullberg, Pieter Sierts (visualiserare). Inredning: Arthur Buchardt, Wingårdh
Arkitektkontor AB & Kiil Interiör. Stadsplan: Lola
Arkitektur & Landskap/Tema. Konstnärlig
utsmyckning: Konstfack studenter genom
Scandic. Övriga konsulter: VVS: Teknoplan. K:
Integra. E/Tele: ÅF, Styr/Regler: Sweco, Akustik: ACAD, Kök: Metos. Sprinkler: FCC Sprinkler & Service. Brand: Brandskyddslaget. Byggherre: Call Tower Invest AB. Entreprenadform:
Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör: PEAB.
Fasadentreprenad: Skandinaviska Glassystem.
Bruttoarea: 23 000 kvm. Byggnadskostnad:
490 mkr (exkl tomt). Byggnadsår: 2009–11.
5
6
6
6
1
1
2
2
3
2
2
2
2
PLAN 33 1:500
PLAN 34 1:500
1. LOBBY
1. BAR
2. KONTOR
2. TERRASS
3. TEKNIK
1
2
HOTELLRUM PLAN 3–21 1:500
66
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
67
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
WINGÅRDHSLANDET: VICTORIA TOWER
1
2
3
1. Skybaren har en takhöjd på 8 meter.
2. Fasaden består av åtta olika glastyper
i silver- och guldnyanser.
3. Fasaden är uppbyggd av cirka
8 800 trianglar.
Foto Åke E:son Lindman (1, 3), Ola Fogelström (2)
VÄGG (UTIFRÅN)
ISOLERGLAS
ISOLERAD FYLLNING MED
MINERALULLFÖRSTÄRKNING
CEMENTBASERAD SKIVA
MOT INSIDA
INVÄNDIGT YTSKIKT AV
LACKERAD ALIMINIUMPLÅT
FOGDELNING MELLAN
FASADELEMENT I HÖRN
VERTIKAL BÄRANDE
ALUMINIUM PROFIL
I FASAD ELEMENT
GLASHÅLLARE
I DELNING MELLAN
FASADELEMENT
I HÖRN
HORISONTELLT FASADSNITT 1:10
68
arkitektur 1-2012
arkitektur 1-2012
69