1. No category

Surfplattan öppnar
en helt ny värld!
Utvärdering av projekt eSenior
Lisbeth Lindahl
Rapport 1:2014
1
2
Surfplattan öppnar
en helt ny värld!
Utvärdering av projekt eSenior
Lisbeth Lindahl
3
Kvalitetskriterier för FoU-rapporter vid FoU i Väst/GR
En FoU-rapport vid FoU i Väst/GR ska:
- vara relevant för praktiskt verksamma och politiker inom välfärdsområdet,
- sätta studien i ett vidare sammanhang och vända sig till en bredare målgrupp än de
som är direkt berörda,
- vara utvecklingsorienterad,
- anknyta till relevant forskning/kunskapsutveckling inom området,
- innehålla en beskrivning av metod och tillvägagångssätt samt en genom­arbetad analys,
- vara tillgänglig, välstrukturerad och kännetecknas av god språkbehandling,
- före publicering granskas av forskare och anställda inom Göteborgsregionens
­kommunal­förbund och Västra Götalandsregionen.
© FoU i Väst/GR
Första upplaga augusti 2014.
Layout: Infogruppen GR.
Omslagsbild: Cornelia Schmidt.
Foto: Lisbeth Lindahl om inte annat anges.
Tryckeri: Sandstens, Göteborg.
ISBN: 978-91-89558-83-0
FoU i Väst
Göteborgsregionens kommunalförbund
Box 5073, 402 22 Göteborg
e-post: fou@grkom.se
4
Innehållsförteckning
FÖRORD.....................................................................................................6
SAMMANFATTNING.................................................................................8
1.BAKGRUND.........................................................................................11
Läsanvisning..........................................................................................11
Ord- och teckenförklaringar..................................................................11
Projekt eSenior.......................................................................................12
Projektets samhällsrelevans....................................................................15
2. PROJEKTETS ANTAGANDEN OM EFFEKTER.................................16
Självständighet, trygghet, delaktighet och minskad ensamhet................16
3. TIDIGARE FORSKNING OM IKT BLAND ÄLDRE...........................18
Att ta till sig ny teknik på äldre dar.......................................................18
Finns det risker med internet?................................................................19
Samband mellan IKT och sociala kontakter...........................................19
Internet som intervention mot social isolering bland äldre.....................20
Surfplattans betydelse för anhöriga........................................................21
4. OM FÖLJEFORSKNINGEN.................................................................23
Syfte och metod.....................................................................................23
5. RESULTAT............................................................................................25
Seniorernas perspektiv på iPad-projektet...............................................25
Personalens perspektiv på iPad-projektet...............................................42
Inspirationsmiljön..................................................................................49
Smarthemstekniken................................................................................60
Projektledningens perspektiv..................................................................64
6. DISKUSSION........................................................................................71
iPad-projektet........................................................................................71
Inspirationsmiljön..................................................................................74
Smarthemstekniken................................................................................75
Projektledningens lärdomar...................................................................76
7. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER....................................77
8.REFERENSLISTA..................................................................................79
9.BILAGOR..............................................................................................82
Bilaga 1. Metod.....................................................................................82
Bilaga 2. Övrigt resultat … seniorernas perspektiv på iPad-projektet.....86
Bilaga 3. Lokalisering av inspirationsmiljöer..........................................92
Bilaga 4. Granskare av rapporten..........................................................93
5
Förord
EU-medel för att utveckla tekniklösningar
I samarbete med de tre norska kommunerna Oslo, Fredrikstad och Sarpsborg ville
Göteborgs Stad hitta nya lösningar för att göra vardagen enklare och tryggare för
seniorer i eget hem. När vi beviljades EU-medel från Interreg IV, A-programmet till
projekt eSenior, skapades en unik möjlighet att utveckla, testa och implementera
nya tekniklösningar med våra samarbetspartners.
eSeniors arbetssätt har varit att respektive kommun arbetat med de utvecklingsfrågor som har varit mest angelägna i den enskilda kommunen och sedan delat
med sig av dessa kunskaper till samarbetspartnerna. Genom detta arbetssätt så har
vi fått en större kunskapsbredd och samtidigt mer gemensam kunskap. Resultatet
från eSenior består alltså av en mångfald av erfarenheter. Vår ambition med detta
arbetssätt har också varit att bidra till den ekonomiska tillväxten i Kattegatt/Skagerack-området (KASK) genom att efterfrågan på tekniktjänster skulle öka.
I rapporten ”Surfplattan öppnar en helt ny värld!” kan du läsa om resultatet
från Göteborgs Stads del i eSenior, vilken har handlat om att förebygga och senarelägga behovet av vård och omsorgsinsatser genom att utveckla och testa olika
former av teknikstöd. Här kan du läsa om surfplattor och hur dessa kan bidra
till större delaktighet i samhället och ge ökad trygghet. Du kan också ta del av
resultatet från tester med smarthusteknik där syftet har varit att testa olika tekniklösningar för att minska risken för fall i eget hem. Vidare redovisas erfarenheterna
från visningsmiljöer där man informerat om tekniska produkter (”smarta ting”) för
ökad självständighet och för att underlätta vardagen.
När du läser denna rapport så är min förhoppning att du får mer kunskap och
nya insikter för att förbättra seniorers livssituation, genom att använda teknikprodukter och tjänster för att göra seniorers vardag enklare och tryggare.
Sist men inte minst vill jag tacka de medverkande seniorerna i stadsdelarna Majorna-Linné och Östra Göteborg som har delgett sina synpunkter på vad som kan,
och vad som inte kan, bidra till ökad självständighet, trygghet, delaktighet och minskad ensamhet genom att pröva surfplatta och olika former av smarthusteknik. Jag
vill också tacka de undersköterskor som har arbetat som handledare för seniorerna
6
i iPad-projektet. Avslutningsvis vill jag tacka Lisbeth Lindahl, FoU i Väst/GR, som
i denna rapport har sammanställt alla synpunkter och bearbetat dessa till värdefull
kunskap så att vi ska kunna fortsätta att utveckla nya arbets-former och tekniktjänster för att öka seniorers självständighet och delaktighet i samhället.
Kerstin Karlsson
Göteborgs Stads utvecklingsenhet, Senior Göteborg
7
Sammanfattning
M
ånga äldre saknar kunskap om och tillgång till internet, vilket minskar deras
möjlighet till samhällsinformation och delaktighet i det moderna samhället.
Detta kan ställas mot de förhoppningar som ställs på IT-samhället i framtiden där
tekniska innovationer förväntas effektivisera äldrevården.
Den här rapporten redovisar resultat från följeforskning av den svenska delen
av ett EU-projekt – projekt eSenior. Syftet med projektet var att bidra till ökad
trygghet, delaktighet och självständighet samt minskad ensamhet hos seniorer. För
att uppnå det använde projektet sig av tekniska lösningar av olika slag. Projektet
innebar att seniorer (personer över 65 år) fick lära sig använda surfplatta, testa
smarthemsteknik, ta del av en inspirationsmiljö med smarta ting, testa en robot
med mera. De delar av projektet som handlade om surfplatta, smarthemsteknik
och inspirationsmiljö har utvärderats.
Utvärderingen av hur seniorer lär sig använda surfplatta bygger på enkäter och
intervjuer med 64 seniorer. Resultatet visar att deltagarna var i genomsnitt 78 år
och att 81 procent var kvinnor. Hälften av dem bodde i stadsdelen Östra Göteborg
och den andra hälften i Majorna-Linné. De flesta saknade dator och hade begränsad erfarenhet av datorer. Gruppen bestod till största del av personer som inte hade
något behov av hjälp i vardagen.
Deltagarna fick utbildning individuellt i hemmet eller i grupp. Cirka ett halvår
efter grundutbildningen hade de flesta lärt sig att skicka e-post, fotografera och
titta på TV på nätet. Tio till elva månader senare använde sju av tio surfplattan
flera gånger om dagen. Surfplattan upplevdes främst som ett roligt tidsfördriv och
att den bidrog till ökad delaktighet (ökad information, känsla av att följa med i
det som händer i samhället och påverkansmöjlighet). Surfplattan bidrog i mindre
utsträckning till ökad trygghet, självständighet, sociala kontakter och minskad ensamhet. Men flertalet personer upplevde sig som socialt aktiva, trygga och självständiga redan innan projektet, vilket kan ha påverkat detta resultat.
Arton undersköterskor i hemtjänsten var handledare för seniorerna. Hälften
av dem deltog i en fokusgrupp när projektet närmade sig sitt slut. Samtliga tyckte
att projektet hade varit roligt och lärorikt och flera upplevde att de hade växt i sin
8
yrkesroll som ett resultat av detta arbete. Handledarskapet hade inneburit både
utmaningar och glädjestunder. Utmaningarna handlade om att kunna bemöta seniorer som kräver mycket uppmärksamhet. Glädjen handlade om att kunna bidra
till seniorers lärande och att få ta del av deras nyfikenhet och glädje. Personalen
uppfattade att dylika arbetsuppgifter minskade arbetsbelastningen och gjorde arbetet i äldreomsorgen mer attraktivt.
Projektet byggde även upp en inspirationsmiljö i form av en lägenhet med
smarthemsteknik och smarta prylar. Denna miljö placerades i anslutning till en
träffpunkt i Östra Göteborg och fick god medial uppmärksamhet som lockade besökare. De saker som väckte störst intresse hos besökarna var de smarta prylar som
kunde användas i köket. Intervjuer visade att besökarna ofta kom dit för att de var
intresserade av något specifikt, men fick upp ögonen för ytterligare saker när de
var på plats. I mötet med fixaren1 som arbetade med inspirationsmiljön fick de råd
om fallförebyggande åtgärder och praktiska lösningar som förenklade tillvaron i
hemmet. Intervjupersonerna upplevde att smarta prylar underlättade tillvaron samt
bidrog till ökad självständighet och trygghet. Fixaren såg synergieffekter mellan
arbetet med miljön och det ordinarie arbetet som fixare.
Projektet innehöll även en del med smarthemsteknik, vilket testades av 13 seniorer (11 kvinnor och 2 män). Samtliga besvarade den första enkäten som skickades ut innan tekniken installerades. Resultatet visade att drygt hälften av gruppen
behövde hjälp från hemtjänsten och att fem hade erfarenhet av en fallolycka under de senaste två åren. Förväntningarna på tekniken handlade om ökad trygghet,
att den skulle underlätta tillvaron, att de skulle slippa dubbelkolla saker innan de
gick hemifrån och att tekniken skulle förebygga fallolyckor. På frågan om de hade
problem med det som tekniken var tänkt att lösa, visade det sig dock att de sällan
upplevde sådana problem.
Efter cirka ett halvår besvarade 10 av 12 en uppföljningsenkät. Resultatet visade
att varje person hade testat i genomsnitt 3,56 produkter. De vanligaste produkterna
var nattlig ljusväg och påminnare om att kylskåpsdörren var öppen. Nästan lika
vanligt var att ha prövat en påminnare om påslagna elektriska apparater. Det viktigaste värdet av den testade tekniken var att slippa dubbelkolla saker innan man
gick hemifrån. För övrigt varierade upplevelserna av vad tekniken hade gett. Attityden till den teknik som hade testats var positiv även om den inte alltid hade fungerat. Flertalet upplevde sig inte vara i behov av den här typen av teknik i dagsläget.
Mot slutet av projektperioden, reflekterade projektledningen kring hur projektet hade utvecklats. Arbetet med projektet hade påverkats av att projektledaren
1. Med ”fixare” menas här den eller de personer som har en så kallad fixartjänst. De erbjuder gratis hjälp till äldre personer
i kommunen i förebyggande syfte, till exempel för att motverka fallolyckor. Exempel på tjänster är byte av glödlampor och
gardiner.
9
inte hade skrivit projektansökan och av att de saknade personlig förankring i äldre­
omsorgen. Projektledningen upplevde ändå att de hade lyckats fullfölja det mesta
som planerat och att det mesta hade utvecklats i positiv riktning. Under projektets
gång hände oväntade saker som påverkade processerna så som en överklagad upphandling och att den norska projektägaren gick i konkurs.
Projektet hade fått mycket uppmärksamhet i media, men vissa delar hade varit
svårare att kommunicera på grund av att de inte är lika synliga (smarthemsteknik).
Lärdomarna från projektet handlade om hur viktig en surfplatta kan bli för äldre
personer. Dessutom hade det gett kunskaper om EU-projekt samt näringslivet. Farhågor inför framtiden handlade om vem som skulle ta över kunskaper från projektet. Inspirationsmiljön och iPad-caféerna skulle leva vidare i ordinarie verksamhet.
Men för kunskaperna i övrigt fanns det inte någon självklar mottagare.
10
1. Bakgrund
Läsanvisning
Den här rapporten innehåller en beskrivning av resultatet från följeforskning av
projekt eSenior som genomfördes under 2013–2014. eSenior var ett EU-projekt
som genomfördes i både Sverige och Norge. Syftet med följeforskningen var att undersöka den svenska delen av projektet och främst om informations- och kommunikationsteknologi bidrog till seniorers självständighet, trygghet, delaktighet och
minskad ensamhet. Ett delsyfte var att undersöka projektets betydelse för de undersköterskor som arbetade som handledare för seniorerna i iPad-projektet. Innehållet
i rapporten är dock bredare än syftet, då den även är tänkt att bidra till kunskaper
för dem som vill starta liknande projekt. Därför har erfarenheter från utbildningen
och projektledningens perspektiv på projektet tagits med.
Det finns dock mycket kunskap om projektet som saknas i denna skrift. De som
vill veta mer om projektet kan ta kontakt med Senior Göteborg (www.goteborg.se).
För att öka rapportens läsbarhet har delar av metodavsnittet och resultatet lagts
som bilagor. Fler uppgifter om metod och resultat kan erhållas av författaren.
Författaren ansvarar för innehållet i rapporten. Delar av rapporten har skrivits
av projektet (projektbeskrivningen samt bilaga 3). En granskning av rapporten har
genomförts av en läsgrupp bestående av extern forskare och praktiker (se bilaga 4).
Ord- och teckenförklaringar
IKT
Informations- och kommunikationsteknologi.
iPadEn 9,7 tums surfplatta som marknadsförs av Apple.
Surfplatta
Är en handdator med pekskärm som styrs med hjälp av finger­
topparna. Den är avsedd att kunna hållas i en hand. Olika
tillverkare.
Smarthemsteknik Synonym till smarthusteknik. Exempel på det är påminnelsefunktioner och automatisk justering av persienner.
Senior
Person över 65 år.
11
Pensionär
Äldre personer
…
/…/
n
Frekvens
Person över 65 år, vilket är en traditionell gräns för ålderspension.
Personer över 65 år.
En mindre del av ett citat har tagits bort.
Flera ord eller meningar av ett citat har tagits bort.
Antal personer som har besvarat en enkätfråga. Antalet kan
variera mellan frågor beroende på ett selektivt bortfall.
I tabeller används ordet frekvens, vilket betyder antal personer.
Projekt eSenior
Projekt eSenior var ett gränsöverskridande, skandinaviskt samarbetsprojekt del­
finansierat av EU-medel via Interreg IV A-programmet. Bakgrunden till det ekonomiska stödet var att projektet skulle bidra till att stärka en bärkraftig ekonomisk
tillväxt i regionen Kattegatt/Skagerack (KASK). Projektet innebar ett partnerskap
med Norge. De tre norska kommunerna Oslo, Sarpsborg och Fredrikstad deltog
tillsammans med Göteborg i projektet (se bild).
I Göteborgs Stad deltog två stadsdelar i pilotprojektet: Majorna-Linné och Östra Göteborg. Avsikten med projektet var att utveckla, testa och implementera nya
lösningar (produkter, tjänster och processer) som skulle göra vardagen enklare och
tryggare för äldre och omsorgstagare i eget hem. Försök och tester genomfördes
i nära samarbete med äldre, anhöriga, leverantörer och omsorgspersonal för att
säkerställa god kvalitet, användbara lösningar och skapa ekonomiskt hållbara IKTlösningar som stödjer äldres självständighet, bekvämlighet och trygghet att bo kvar
i eget hem.
Projektets inriktning
I Göteborgs Stad har man tidigare testat andra former av välfärdsteknologi så som
GPS-larm, nyckelfria lås och nattillsyn med kamera, vilket låg till grund för vad
eSenior skulle lägga sitt fokus på. En arbetsgrupp skapades med olika yrkeskategorier och representanter från de båda stadsdelarna, där följande fråga diskuterades:
Vad gör vi idag som vi skulle kunna göra med ny teknik? Med erfarenhet från
hela omsorgskedjan fastnade man för tre olika områden som inte fungerade optimalt ­eller där man såg en stor utvecklingspotential. Sociala kontakter, matinköp
och fallförebyggande valdes ut som intressanta områden att arbeta vidare med.
Göte­borgs Stad skulle även utifrån projektansökan bygga upp en inspirationsmiljö
lokalt som kunde användas för att öka kunskapen hos äldre och personal kring
tekniska lösningar.
Målgruppen som valdes ut till projektet var äldre med litet eller inget omsorgsbehov. Tanken var att arbeta förebyggande så att personer som ännu inte hade
12
något omsorgsbehov skulle klara sig längre tid utan stöd med hjälp av teknik. Goda
sociala kontakter, minskade fallolyckor och god nutrition är faktorer som enligt
erfarenhet ifrån stadsdelarna bidrar till ökad livskvalitet och bättre hälsa.
Projektets olika delar
Projektet omfattade olika delar: ett handlade om att lära seniorer använda surfplatta, ett om att bygga upp en inspirationsmiljö och ett om test av smarthemsteknik.
Ytterligare delar omfattade matinköp på distans, robot på distans med mera.
Användning av surfplattor
För att möta behovet av sociala kontakter lånade projektet ut surfplattor till 75
personer över 65 år, jämnt fördelat mellan stadsdelarna. Intresseförfrågningar lämnades ut via pensionärsföreningar, stadsdelarnas personal och bibliotek. Av dem
som ansökte kom nästan samtliga med. De som helt saknade erfarenhet av dator/
internet prioriterades och därefter gjordes en utlottning av de sista platserna. Arton
undersköterskor från hemtjänsten utbildades för att kunna vara stöd och support
till deltagarna i den här delen av projektet. Kurser sattes samman och support­
tider erbjöds. Föreningen Senior Net anlitades för inledande grundutbildningar och
kompletterade med individuellt anpassade utbildningar för dem som önskade det.
Utbildning och stöd erbjöds både enskilt och i grupp av undersköterskorna fram
till i juni 2014.
Efter detta valde projektet att även låta seniorer som inte var projektdeltagare
gå introduktionskurser med lånade surfplattor på stadsdelens båda träffpunkter.
Drop-in-tillfällen för support startades på tisdagar på en träffpunkt i Östra Göte­
borg, där man kunde samlas och få hjälp av varandra och av personalen. Detta
kommer även att fortsätta efter projektets slut.
Matinköp på distans
Matinköp är idag en svår uppgift för staden att lösa. Dels är det svårt för den äldre
att bestämma vad de vill ha i förtid, dels blir de uppbundna och kan inte göra
andra saker den dag då maten ska levereras. Då det idag finns en privat marknad
för att beställa mat via internet, så tyckte projektet att det vore intressant att testa
om det var möjligt även för en äldre målgrupp. Efter möten med leverantörer av
hemkörda livsmedel och en kartläggning av inköpsprocessen visade det sig dock att
leverantörerna behöver kunder som handlar för minst 500 kronor. Många av de
äldre som idag får hjälp av kommunen handlar sällan varor för över 250 kronor
per inköp. Projektet fick därför lägga ner planerna på att pilottesta matinköp även
om tankarna på en sådan lösning var intressant.
13
Fallförebyggande
För att arbeta fallförebyggande i äldres egna hem togs kontakt med två bostadsbolag i staden. Poseidon och Bostadsbolaget tillfrågades om fastigheter där det bor
många äldre för test av smarthusteknik i ett avgränsat geografiskt område. Hyresgäster över 65 år i två fastigheter fick ett erbjudande om att pilottesta teknik i sina
hem. Av cirka 30 intresseanmälningar var det 15 hyresgäster som kunde tänka sig
att pilottesta den nya tekniken.
En upphandling hade gjorts dessförinnan, där teknik som kunde lösa belysning
nattetid, påminnelsefunktioner för spis, kylskåp, frys, dörrar, fönster med mera,
samt fjärrstyra persienner och elektroniskt tittöga efterfrågades. Det skulle också
finnas möjlighet att styra all teknik med knappar eller med app på någon form av
display.
Inspirationsmiljö
Inspirationsmiljön byggdes upp i stadsdelen Östra Göteborg tillsammans med eSeniors metodutvecklare och personal ifrån stadsdelens förebyggandeenhet. Inspi­
rationsmiljön kommer att lämnas över till stadsdelen och drivas i deras regi efter
projektets slut. Miljön ligger i en liten lägenhet i anslutning till en befintlig träffpunktsverksamhet vilket gör det enkelt för stadsdelen att hålla den i drift inom
ordinarie verksamhet. Här visas smarthusteknik och många andra smarta prylar,
digitala som analoga, som kan vara ett stöd för äldre som bor hemma.
Foto: Johanna Westerlind
14
Robot för videobesök
Under projektets gång har andra intressanta tekniska lösningar dykt upp och prövats. En robot ifrån USA som såg ut att kunna vara ett alternativ till ”Giraffen”2 för
digital tillsyn hemma köptes in. Tyvärr visade sig roboten ”Double Robotics” inte
vara lika funktionell i syftet att utöva digital tillsyn som ”Giraffen”, men visade sig
ha andra användningsområden. Double Robotics är inte skapad i syfte att fungera
som en tillsynsrobot, utan är skapad för videobesök/videosamtal i andra situationer. Tillsammans med Stadsmuseet i Göteborg gjorde projektet några distansbesök
med roboten på en av deras utställningar. Projektet bjöd in till visning på lokala
träffpunkter och kunde via en surfplatta kopplad till projektor och högtalare köra
runt roboten på Stadsmuseet där deras guide visade och berättade om en pågående
utställning. Detta kommer att fortsätta efter projektets slut.
Projektets samhällsrelevans
Vi står inför en alltmer åldrande befolkning, vilket har lett till diskussioner om hur
välfärden ska kunna säkras i framtiden. Socialstyrelsens prognoser visar bristande
resurser såväl finansiellt som kompetensförsörjningsmässigt (SKL, 2010). Till den
diskussionen hör förhoppningar om att en del av framtidens behov av vård och
omsorg kommer att ske med hjälp av ny teknik. Internet kan bidra med hälsoinformation och göra hälsovården mer tillgänglig på landsbygden, bidra till hembaserad
hälsovård och medicinsk omvårdnad (White m fl., 1999). Projekt eSenior kan tänkas bidra till detta då användning av IKT med hjälp av äldreomsorgens personal
har testats.
Projektet byggde på antagandet att en ökad användning av IKT skulle kunna
bidra till att bryta social isolering, otrygghet och bristande delaktighet i samhället.
Samhällsutvecklingen mot en allt större användning av elektroniska tjänster bland
såväl myndigheter som privata näringsidkare riskerar bidra till ett utanförskap för
de grupper som inte har tillgång till datorer och internet. Enligt färsk statistik saknar 46 procent av gruppen över 75 år dator i hemmet och ungefär lika många
saknar internet. Denna siffra är högre bland kvinnor än män (SCB, 2014). Enligt
en artikel i Dagens Samhälle står en halv miljon pensionärer utanför e-samhället
på grund av att de saknar internet (Skarsgård, 2014). En anledning till detta är att
många äldre varken har kunskap om eller prioriterar ny teknik (Nilsson, Sonn &
Dahlin Ivanoff, 2010).
Projekt eSenior byggde även på en idé att IKT skulle kunna bidra till att förebygga och skjuta upp behovet av hemtjänst. För personal inom äldreomsorgen skulle
användningen av IKT kunna bidra till kompetensutveckling och nya arbetsuppgifter, vilket förväntades bidra till högre status. Enligt framtidsprognoser kommer det
att bli svårt att rekrytera kvalificerad personal till äldreomsorgen (Socialdepartementet, 2010).
2. Giraff är en mobil robot skapad för att underlätta äldres kontakt med omvärlden. Den är fjärrstyrd, rullar fram och har en
videoskärm som ”ansikte”. Se www.vinnova.se
15
2.Projektets antaganden om effekter
Självständighet, trygghet, delaktighet och minskad
ensamhet
Projektet grundade sig på ett antal antaganden – till exempel att IKT skulle ­kunna
bidra till ökad självständighet för seniorer. Begreppet självständighet kopplas i
vårdforskningen ofta samman med förmåga att självständigt utföra olika aktiviteter i sin dagliga livsföring. Det är vanligt att en ADL-taxonomi används av arbetsterapeuter för att bedöma detta (Sonn, 1995), men det finns inget enhetligt
sätt att mäta självständighet på. Dessa bedömningar ger inte heller någon bild av
upplevelsen av självständighet.
Användningen av IKT förväntades även bidra till ökad trygghet. Det är ett begrepp med många innebörder. WHO menar att det finns en objektiv och en subjektiv dimension av tryggheten (Maurice m fl., 1988). En liknande uppdelning har
gjorts av Kerstin Andersson (1984) i hennes avhandling som bygger på intervjuer
med patienter. Hon delar in trygghetskänslan i en inre och en yttre trygghet där den
yttre beror på faktorer utanför individen såsom materiell trygghet (bostad, a­ rbete,
pengar, sjukvård), miljötrygghet (djur, musik och natur), trygghet i relationer (nätverk runt individen som familj, vänner och omsorgspersonal) samt kunskaps- och
kontrolltrygghet. Den inre tryggheten, självtryggheten, menar hon påverkas av
barndomsupplevelser, men kan också utvecklas hos vuxna genom nya erfarenheter
och bearbetning av känslor av otrygghet. Den inre tryggheten kan även bygga på
en förankring i tro.
Ett tredje antagande var att IKT skulle kunna bidra till ökad delaktighet. Begrep­
pet delaktighet beskrivs i svenska akademiens ordlista med ord som medverkan,
inblandad, utföra (något) och att vara lierad, i gemenskap med någon (www.svenskaakademien.se/ordlista). I vårdsammanhang används ofta WHO:s definition av delaktighet som finns med i ICF (International Classification of Functioning, Disability
and Health). Här förekommer delaktighet tillsammans med komponenten aktivitet
och omfattar ett brett spektrum av faktorer. Delaktighet beskrivs här som ”en persons engagemang i en livssituation” (Socialstyrelsen, 2003, s.14). Inskränkningar i
16
delaktighet (och aktivitet) omfattar till exempel förmågan att delta i samhällslivet
(Socialstyrelsen, 2003).
I sammanhang som beskriver patienters eller brukares delaktighet nämns ofta
delaktighetsstegen eller delaktighetstrappan. Delaktighetstrappan bygger på Arnsteins stege och innehåller fem steg: information, konsultation, dialog, inflytande
och medbeslutande (Castell, 2013). Detta perspektiv ligger nära begreppet empowerment som beskriver individers inflytande över sin egen livssituation (Östlund,
2013).
Sist men inte minst, utgick projektet från ett antagande om att IKT skulle kunna
bidra till minskad ensamhet. Ensamhet kan delas in i en objektiv och en subjektiv
del där den objektiva handlar om tillgång till socialt nätverk och umgänge, medan
den subjektiva ensamheten handlar om upplevelser av ensamhet. Den subjektiva
aspekten innehåller en mer existentiell dimension som innebär att man kan känna
sig ensam även när man är tillsammans med andra (Ettema m fl., 2010). Ensamhet
beskrivs även omfatta en emotionell och en social del (Baarsen m fl., 2001) och
till skillnad från begreppet social isolering har begreppet ensamhet både positiva,
negativa och neutrala associationer (Graneheim & Lundman, 2010). Begreppet
social isolering har däremot en tydligt negativ koppling till ofrivillig ensamhet i
socialt hänseende.
17
3.Tidigare forskning om
IKT bland äldre
Att ta till sig ny teknik på äldre dar
Det finns hinder som gör att äldre personer inte tar till sig IKT. Wressle (2009) konkluderar i sin rapport att drygt hälften av 86-åringarna i en populationsstudie hade
mobiltelefon och att knappt en femtedel hade dator. Pensionärer över 85 år hade
både mindre tillgång till mobil och dator än yngre pensionärer. Den viktigaste faktorn för att den nya tekniken skulle användas, var att den införlivades i de dagliga
göromålen (Wressle, 2009; Larsson, 2009). Att tekniken är inordnad i vardagslivet
betyder att den ingår i de vanliga rutinerna och därför inte kräver extra uppmärksamhet (Östlund, 2013).
Det verkar finnas en åldersfaktor som gör att äldre inte tar till sig ny teknik.
De verkar ha en mer pragmatisk inställning till ny teknik (Larsson, 2009). Andra
menar att det snarare är utbildningsnivån än åldern som påverkar datoranvändningen. En amerikansk studie visade att cirka femtio procent av personerna över 75
år med högskoleutbildning hade en egen dator (White m fl., 1999). Tidigare studier
visar att följande faktorer ökar användningen av IKT: att vara man, yngre pensionär, högutbildad, gift och inte långvarigt sjuk (Nilsson, Sonn & Dahlin, 2010).
Några forskare menar att dagens IKT inte är tillräckligt attraktivt för äldre
personer och att försämrad inlärningsförmåga och bristande motivation påverkar
intresset. Funktionsnedsättningar av syn, hörsel och kognition påverkar. Äldre personer har kapacitet att lära sig, men förutsättningarna varierar mellan individer.
Några blir överstimulerade medan andra blir uttråkade av att lära sig ny teknik
(Nilsson, Sonn & Dahlin, 2010).
En svårighet som drabbar pensionärer är att ny teknik introduceras i sammanhang som de inte är en del av och därför inte automatiskt får kunskap om. Självbilden, att de som äldre står utanför samhället, är onyttiga med mera, bidrar också till
att många väljer bort det nya. Marknadsföringen av ny teknik riktar sig till yngre
människor.
Det finns flera studier som visar att äldre behöver mer tid för att lära sig IKT.
Även om tidigare datorerfarenhet har viss påverkan har ändå åldern betydelse.
Detta antas hänga samman med de kognitiva förändringar som sker i åldrandet,
18
vilka påverkar arbetsminne, processhastighet med mera. Undervisningsgrupper bör
därför vara små om äldre personer ska kunna styra takten och få den hjälp de behöver (White m fl., 1999).
Finns det risker med internet?
Forskning om de sociala effekterna av internetanvändning går i olika riktning.
Vissa studier visar minskad social aktivitet till följd av internet medan andra visar
på det motsatta. Kvaliteter som är unika i det mellanmänskliga mötet som handlar
om ögonkontakt, delande av känslor och fysisk beröring kan inte ersättas med ett
telefonsamtal eller möten på nätet. Norman (2001) som har gått igenom ett antal
studier på området menar att människor verkar ha mer frekvent kontakt via epost
men att kontakten mellan människor kanske blir ytligare. När ny teknologi införs
bidrar det både till önskade och oönskade effekter. Han lyfter fram det faktum att
användningen av internet sker oavsett tid på dygnet, vilket potentiellt sett kan leda
till minskade arenor för personliga möten (Norman, 2001).
Samband mellan IKT och sociala kontakter
Tidigare forskning föreslår att starka sociala nätverk kan ha positiva hälsoeffekter.
Det finns emellertid inga entydiga resultat som visar att internet bidrar till sociala
nätverk (Hogeboom m fl., 2013). I en undersökning som studerade samband mellan internet- och mobiltelefonanvändning och kontakt med sociala nätverk intervjuades 2 512 vuxna i USA. Resultatet visade inga samband mellan användning
av mobil och internet och social isolering. Det var bara sex procent av dem som
besvarade frågorna som kunde sägas vara socialt isolerade. Tillgången till mobil
och internet var associerat med större och mer varierat nätverk. De som var aktiva användare av sociala medier hade dessutom mer kontakter utanför den egna
etniska gruppen. Att vara aktiv på nätet verkade inte heller begränsa aktiviteterna
i lokalsamhället (Grenade & Boldy, 2008).
En studie av Hogeboom med flera (2013) fann inga skillnader i nära relationer
mellan dem som använde eller inte använde internet, däremot skillnader i antalet
kontakter. Studien bygger på enkätsvar från 2 284 personer över 50 år. Ett resultat var en signifikant skillnad mellan internetanvändare och icke-användare i hur
mycket kontakt de hade med vänner och familj. De som använde internet hade
oftare kontakt, vilket tolkades som att internet bidrog till att stärka sociala nätverk.
Samtidigt visade studien att internetanvändarna träffade närstående utanför familjen mer sällan än icke-användarna. Internetanvändning var oftare förknippat med
att personerna var engagerade i organisationer och samhälle. Forskarna fann inte
några ålderseffekter på sambanden mellan internetanvändning och sociala kontakter.
19
Internet som intervention mot social isolering bland äldre
Att bli äldre förknippas ofta med ensamhet trots att de som är äldre inte upplever
sig mer ensamma än vad yngre gör (Tornstam m fl., 2010). De flesta över 65 år har
god kontakt med barn och barnbarn, många bor tillsammans med en partner och
ingår i ett socialt nätverk. Olika mätningar visar samtidigt att cirka 25–30 procent
i alla åldrar ofta eller ibland känner sig ensamma (Östlund, 2013).
En undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden visar att mellan femtio
och sextio procent av gruppen över 65 år träffar anhöriga varje vecka och att de
gör det i högre utsträckning än hela gruppen vuxna över 16 år. Däremot är det färre
bland pensionärerna som träffar vänner varje vecka. Samtidigt finns det en större
grupp äldre som uppger att de saknar umgänge med nära anhöriga eller saknar en
nära vän. Ibland gruppen över 85 år är det trettiofem procent som saknar en nära
vän och tjugoen procent saknar umgänge med en nära anhörig. Bland 65–84 åringarna är det framför allt männen som uppger det (SCB, 2013).
Orsaker till ensamhet varierar och det är viktigt att skilja mellan självvald och
ofrivillig ensamhet. Det finns människor som av ett eller annat skäl väljer att ha
minimal kontakt med andra. Att bli änka/änkling, leva ensam, ha sämre hälsa och
ha upplevt svåra livshändelser verkar ha samband med ensamhet. För hälsan är
det viktigt att ha någon att anförtro sig till (Grenade & Boldy, 2008). Visuell nedsättning, hörselnedsättning, svårigheter att gå och kronisk smärta är några av de
faktorer som påverkar möjligheterna till socialt samspel. De sociala kontakterna
reduceras också på grund av pensionering, dödsfall och omflyttningar bland familj
och vänner. Social isolering drabbar framför allt dem som flyttar till ett äldreboende
(White m fl., 1999).
Det finns omfattande forskning som handlar om äldres ensamhet.Att känna sig
ensam har samband med låg självkänsla (Andersson, 2011). Social isolering har
även visat sig hänga samman med depression, högt blodtryck och ökad risk för
demens (Findlay, 2003). Det finns studier som visar på risk för förtidig död på
grund av social isolering. Brist på positivt engagemang i familj, vänner och sociala
grupper ökar dessutom risken för självmord på äldre dar (Mellqvist Fässberg m fl.,
2012).
Jämfört med många andra interventioner är användningen av internet ett lågkostnadsalternativ (White m fl., 1999). En grupp forskare följde upp ett program
med en grupp äldre som tillhörde ”a retirement community” (pensionärssamhälle) som fick lära sig använda internet. Samhället bistod med transporter, måltider,
städning samt schemalagda aktiviteter. Femton personer med en genomsnittsålder
på 77 år deltog i programmet. Dessutom deltog åtta personer i en kontrollgrupp.
De som deltog i försöks- och kontrollgrupp hade ingen eller lite datorerfarenhet
sedan tidigare. Det var inga skillnader i ålder och kön mellan försöksgruppen och
kontrollgruppen, men kontrollgruppen hade bättre upplevd hälsa.
20
Interventionen genomfördes med hjälp av tre macintosh-datorer som deltagarna
hade tillgång till dygnet runt. Dessa fanns placerade i ett gemensamt rum. Utbildningen bestod av nio timmars instruktion i grupper med cirka sex personer i varje.
Resultatet visade att de vanligaste användningsområdena var e-post och internet
och att de flesta använde e-post för att kommunicera med familj och vänner. Internet användes framför allt för hobbyrelaterade aktiviteter. Genomsnittstiden vid
datorn var 1,2 timmar per tillfälle. Två veckor efter träningen märktes lägre grad av
ensamhet hos interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Fyra månader
efter interventionen hade pensionärerna fortsatt använda datorerna. Fem månader
senare, när datoranvändningen hade blivit en del av deras dagliga rutiner, märktes
minskad ensamhet hos nio av femton personer.
De problem som beskrevs av deltagarna var att tempot hade varit för snabbt vid
utbildningstillfällena. Några av dem var även rädda för att bli datornördar och mer
isolerade på grund av det. Projektet hade utökat utbildningstiden till nio timmar i
stället för som planerat sex timmar, på grund av det behov som de såg hos gruppen.
Deltagarna hade haft svårt för att komma ihåg instruktioner även om de inte hade
någon kognitiv funktionsnedsättning. Steg-för-steg-instruktioner hade uppskattats.
Deltagarna hade uppmanats att samarbeta och projektledaren märkte att inlärning i grupp bidrog till lärandet. En lärdom var att äldre datoranvändare behövde
mycket bekräftelse och uppmuntran för att kunna lära sig.
Studien hade haft några avhopp på grund av synproblem. En begränsning av
studiens effekter var att de som ingick i pensionärssamhället redan hade visst
­socialt stöd. Förklaringar till den minskade ensamhetskänslan antogs vara den ökade ­sociala interaktionen via e-post samt att deltagarna ägnade mer tid tillsammans
inom ramen för projektet (White m fl., 1999). Denna studie är visserligen liten och
mer än tio år gammal men visar ändå tydliga effekter av användning av IKT bland
seniorer. Det är mycket som har hänt i IT-utvecklingen sen dess, vilket har gjort det
enklare att använda IKT till exempel genom utformningen av surfplattor.
Surfplattans betydelse för anhöriga
En utvärdering av projekt med tekniskt stöd för anhöriga som finansierades av
Hjälpmedelsinstitutet, visar att IKT-stöd uppskattas av yrkesverksamma anhöriga.
Denna grupp anhöriga har sällan tid eller intresse att gå på möten och därför kan
ett virtuellt stöd som fungerar oberoende av tid och plats, bli en arena för anhöriga
(Nka, 2014).
En studie om surfplattans betydelse för anhörigvårdare, genomfördes av studenter på arbetsterapiprogrammet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med
fem kvinnor som hade deltagit i en grupp som lärt sig använda surfplatta. De fyra
teman som de fann i sina intervjuer var: surfplattan som en användbar produkt i
vardagen, surfplattan som en källa till energi i vardagen, en ny kännedom har plan-
21
terats och surfplattan har inte förankrats. Det första temat beskriver surfplattan
som ett medel för att utöva intressen och att den genom sin utformning upplevdes
som lätt att använda. Personer med synnedsättning behövde till exempel inte använda förstoringsglas. Appar underlättade också användningen.
Det andra temat tar upp surfplattan som ett medel för att roa sig och skapa
distraktion från en vardag fylld av måsten. De slutsatser som dras är att surfplattan
skapar möjligheter till information, möjlighet att kommunicera med släkt och vänner samt är en källa till distraktion i vardagen. Surfplattan framstår som fördelaktig
och mer lättillgänglig jämfört med en dator. Problem att ta till sig surfplattan var
relaterat till svårigheter att minnas samt ovilja mot ny teknik (Bäckström & Olausson, 2012).
22
4.Om följeforskningen
U
tvärderingen av projekt eSenior har genomförts som följeforskning av en
­extern utvärderare. Fördelen med det är att utvärderaren inte är en del av
projektet och därför kan beskriva resultat på ett opartiskt sätt genom att ha ett utifrånperspektiv jämfört med om utvärderingen genomförs internt (Vedung, 1998).
Följeforskning kännetecknas av att forskaren följer ett projekt under längre tid och
bidrar genom återkoppling av resultat på vägen (Rossi, Lipsey & Freeman, 2004).
Följeforskningen pågick under de senaste arton månaderna av projekttiden och har
återkopplat resultat under tiden för att bidra till lärdomar på vägen.
Syfte och metod
Det huvudsakliga syftet med utvärderingen var att undersöka betydelsen av IKT
för seniorer (personer över 65 år). Utvärderingen skulle undersöka om projektet
bidrog till ökad självständighet, trygghet, delaktighet samt minskad ensamhet. Ett
delsyfte var även att undersöka projektets betydelse för personal inom äldreomsorgen. Följande frågeställningar skulle belysas:
•Vilka grupper av seniorer deltog i projektet?
•Bidrog användningen av IKT till ökad självständighet, trygghet, delaktighet
samt minskad social isolering?
•Bidrog användning av IKT till ökad kompetens och status hos personal inom
äldreomsorgen?
Vid sidan av ovanstående frågeställningar har även frågor ställts till projektledningen för att få deras perspektiv på projektet. De metoder som har använts har
främst varit enkäter, intervjuer, fokusgrupper och observation. I utvärderingen av
inspirationsmiljön har även en förstudie och statistik som har samlats in av projektet nyttjats. Uppföljningen av iPad-delen av projektet har varit den mest omfattande delen med tre mättillfällen. De frågor som har ställts i enkäter och intervjuer
har framför allt utgått från ovanstående frågeställningar.
I iPad-delen har fler frågor tillkommit efter hand för att intervjuerna genererade
nya kunskaper om vad surfplattan kunde innebära (roligt tidsfördriv, upplevelse av
23
att följa med i samhällsutvecklingen). Några frågor har också tillkommit utifrån
projektledningens intresse (om surfplattan användes för sjukvårdsinformation).
Tabell- och diagramrubrikerna i rapporten innehåller i de flesta fall enkätfrågorna
med exakt ordalydelse. Resultatbeskrivningen innehåller beskrivningar av frekvens
och procent. På grund av avrundning av siffror till hela tal blir den sammanlagda procentsatsen ibland 99 eller 101 procent. För mer information om metod, se
­bilaga 1.
24
5.Resultat
Seniorernas perspektiv på iPad-projektet
Vilka grupper nåddes av projektet?
Resultatet från den första enkät- och intervjustudien visade att det var en jämn
fördelning av deltagare mellan de två stadsdelar som ingick i projektet. Kvinnorna
var dock överrepresenterade för sin åldersgrupp, 81 procent var kvinnor och 19
procent var män. Deltagarna var mellan 66 och 94 år med en genomsnittsålder på
77,6 år. Nedanstående uppgifter är från det tredje uppföljningstillfället.
Tabell 1. Kön och ålder bland seniorer som deltog i iPad-projektet (n = 64)
Stadsdel
Kön
Majorna-Linné
Östra Göteborg
Man
Kvinna
n = 34
n = 30
n = 12
n = 52
50 %
50 %
19 %
81 %
Deltagarna hade varierande utbildningsbakgrund. En dryg tredjedel hade gått folkskola eller grundskola medan en knapp tredjedel hade gått på högskola eller universitet. En fjärdedel hade genomgått realskola eller gymnasium, medan resten av
gruppen hade annan utbildning (se tabell 2).
Tabell 2. Utbildningsnivå bland seniorer som deltog i iPad-projektet (n = 61)
Folkskola/grundskola
Läroverk/gymnasium
Högskola/universitet
Annan
n = 22
n = 14
n = 18
n=7
36 %
23 %
30 %
12 %
Som framgår av tabell 3, hade en knapp tredjedel arbetat inom TCO-området
medan en femtedel hade jobbat i ett yrke som organiseras av LO. Tolv procent
hade haft ett akademikeryrke. Sju procent hade arbetat som chef. Åtta procent som
egenföretagare, medan 23 procent uppgav annan yrkesbakgrund3.
3. Dessa varierade mycket, exempelvis skolmåltidsbiträde, redovisningskonsult och konstnär
25
Tabell 3. Tidigare yrkesområde bland seniorer som deltog i iPad-projektet (n = 61)
LO
TCO
SACO
Chef
Egenföretagare
Annat
n=13
n = 18
n=7
n=4
n=5
n = 14
21 %
30 %
12 %
12 %
8 %
23 %
I fråga om tidigare datorerfarenhet, visade det sig att de flesta saknade dator i sitt
hem innan de påbörjade projektet (60 %). Fler hade dock dator i Majorna-Linné
(46 %) än i Östra Göteborg (29 %).
Knappt hälften hade ingen eller liten erfarenhet av datorer innan utbildningen
(45 %). Av dem med datorerfarenhet hade 66 procent använt dator i hemmet och
53 procent i jobbet. Men det var inte så vanligt att de hade använt internet. Knappt
hälften av dem med datorerfarenhet hade gjort det (47 %). Männen hade något
mindre erfarenhet av datorer jämfört med kvinnorna. Femtio procent av dem svarade att de hade ingen eller liten erfarenhet jämfört med 43 procent av kvinnorna.
Information om projektet hade främst nått ut via pensionärsföreningarna
(60 %). Andra informationskanaler var via bibliotek eller personal i äldreomsorgen.
Upplevd hälsa
Den upplevda hälsan varierade i gruppen, men de flesta upplevde den som utmärkt
(25 %) eller bra (44 %). En knapp tredjedel upplevde hälsan som någorlunda (28 %)
eller dålig (3 %)4. Flera av dem som upplevde sin hälsa som bra kunde trots det ha
flera diagnoser och medicinska besvär som de klarade av att hantera.
Bra, psyket är bra, men jag har en infektion i en fot som fotvården orsakat.
Bra, men jag har diabetes, psoriasis och astma.
Om utbildningen
Förväntningar på utbildningen
Frågan om vilka förväntningar gruppen hade på utbildningen ställdes innan den
hade börjat. Förväntningarna var höga, 68 procent svarade att de hade höga eller
mycket höga förväntningar. På frågan om vad de ville lära sig svarade en fjärdedel
att de ville lära sig använda internet. Fjorton procent ville lära sig fotografera och
lika många ville lära sig ringa och skicka meddelanden med hjälp av surfplattan.
Något färre ville lära sig att använda e-post eller låna böcker.
Intervjuerna vittnade om att de flesta inte hade specifika önskemål om vad de
ville lära sig för att de saknade datorerfarenhet (8 av 20 personer). Ett starkt motiv
till att vilja lära sig använda en surfplatta var för att ”hänga med i utvecklingen”.
4. Resultat från uppföljningen 5–6 månader efter grundutbildningen.
26
Hur fick de grundutbildningen?
Ett halvår efter grundutbildningen ställdes frågor om utbildningen. De flesta hade
fått grundutbildningen i grupp av en extern organisation (61 %). En fjärdedel fick
utbildningen individuellt av sin kontaktperson i hemtjänsten (27 %). Övriga fick
utbildning både i grupp och av hemtjänsten (14 %). Könsskillnader märktes genom
att det var en större andel män som deltog i grupputbildning (71 %) än bland kvinnorna (56 %).
En femtedel hade deltagit vid sex eller fler utbildningstillfällen när enkäten besvarades. En stor grupp hade haft mellan fyra till fem utbildningstillfällen (44 %).
En fjärdedel hade haft mellan två till tre tillfällen, medan de övriga hade deltagit vid
ett tillfälle (7 %). Nedanstående citat är hämtat från en intervju med en deltagare
som hade fått både individuell och grupputbildning.
Sex gånger eller fler. Först två gånger två timmar, sen har jag gått på kurserna
där nere [på träffpunkten]i Skype och spel. Sen kommer NN varje dag till mig
för tillsyn och då kan jag fråga lite. Använder paddan varje dag.
Motsvarade utbildningen förväntningarna?
På frågan om utbildningen motsvarade deras förväntningar svarade hälften att den gjorde det helt och hållet eller i hög grad.
De som hade färre sociala kontakter innan utbildningen var mer
nöjda med utbildningen. För övrigt märktes inga skillnader beroende på bakgrundsfaktorer (se figur 1).
I intervjuerna framkom både positiva och negativa kommentarer till hur utbildningen hade lagts upp. Det fanns en del kritik mot
den grupputbildning som hade genomförts. Kritiken handlade om
gruppstorleken och formerna för dialog mellan lärare och kursdeltagare.
Figur 1. Motsvarade utbildningen dina förväntningar?
(n = 56)
9%
39%
I början var det för stor grupp vilket inte var bra. Ställde inga
frågor, det var så många andra som gjorde det ... Nu är det bra
med en mindre grupp.
36%
Ja, helt och hållet
I hög grad
I viss mån
Nej, inte alls
Det var en bra lärare men irriterande, för det var några som inte
hängde med och då var det medhjälpare som pratade med dom.
Det blev lite panikartat. Det hade varit bättre om läraren hade
gått igenom och att frågorna kom efteråt.
Antalet tillfällen var ok. Utbildarna kunde vara mer strukturella och förklarat
för oss hur vi skulle göra. I stället blev vi avsnästa och tillsagda att hålla tyst.
Hälften upplevde att tempot på utbildningen hade varit lagom medan den andra
hälften inte tyckte det. Många tyckte att det hade gått för snabbt framåt.
27
16%
Det går för fort och det är inte jag som får tycka, blir alltid avbruten, nu gör
vi så istället m.m.
Synskadad, fattar långsammare.
Det fanns även de som hade blivit störda av de andra deltagarna i gruppen.
En del äldre damer är lite jobbiga. Sitter där med ett förstoringsglas. Blir lite
irriterad för att de tar så mycket plats.
De som hade fått individuell handledning hade kunnat styra tempot på ett annat
sätt. Följande citat är från en person som både hade haft individuell handledning
och utbildning i grupp.
Ja, helt och fullt. Har haft mycket nytta av att NN i hemtjänsten varit med
som instruktör. När jag ringer kommer han hit.
Nöjda med antalet utbildningstillfällen?
Resultatet visade att de flesta var nöjda med antalet utbildningstillfällen (58 %)
men att det samtidigt var många som var missnöjda. Det fanns ett samband mellan hur nöjd man var med antalet tillfällen och vilka förväntningar man hade haft
innan. De som hade höga förväntningar innan utbildningen var mer nöjda med
antalet utbildningstillfällen efteråt.
Det fanns dock inget samband mellan nöjdhet och om de hade datorerfarenhet
sedan tidigare, hur de fått utbildningen (enskilt eller i grupp) eller antalet utbildningstillfällen som de hade deltagit i. Det fanns inte heller något samband mellan
tidigare datorerfarenhet och upplevelse av tempot på utbildningen. I den sista uppföljningen ställdes en fråga om vad som var viktigt att tänka på för dem som vill
lära seniorer använda en surfplatta. Dessa svar finns i bilaga 2.
Fått hjälp från projektet eller annan
Flertalet upplevde att de hade fått hjälp från projektet med att hantera sin surfplatta (82 %) och var nöjda med den hjälpen (90 %). De flesta hade även fått hjälp
av andra, främst barn och barnbarn (77 %). Men nästan en fjärdedel hade ingen att
vända sig till för att få hjälp. Det var möjligt att ange flera svar (se figur 2).
28
Figur 2. Får du hjälp av någon annan än projektet? (n = 56)
25
17
15
8
6
3
Har svårt att komma igång, problem med Ipaden, har inga anhöriga som kan
hjälpa mig, ångrar att jag inte begärde individuell utbildning.
Vad hade de lärt sig?
När det hade gått fem–sex månader efter utbildningen hade deltagarna främst lärt
sig att skicka e-post, fotografera och titta på TV med hjälp av sin iPad (se figur 3).
På frågan om vad de ville fortsätta lära sig var de tre vanligaste svaren, internet,
ringa och skicka meddelanden, samt lyssna på radio.
Figur 3. Vad kan du göra med din iPad idag? (n = 54)
Ringa och skicka meddelanden
11
Lyssna på radio
11
Låna e-böcker
14
Betala räkningar
15
Övrigt
16
Använda Facebook
20
Använda Internet
27
Tia på TV
29
Fotografera
38
Skicka e-post
43
29
Hur användes surfplattan?
Hur ofta använde de surfplattan?
Vid uppföljningen 10–11 månader efter grundutbildningen ställdes en fråga om
hur ofta deltagarna använde surfplattan. Sjuttio procent svarade att de använde
den flera gånger om dagen. Sex procent använde den en gång om dagen medan 16
procent använde den några gånger i veckan. Ett fåtal använde den mer sällan eller
aldrig (8 %).
Saknar totalt intresse. Har ett rikt socialt liv utan datorer.
Bland intervjupersonerna var det ett par som inte hade kommit igång med att använda surfplattan. I ett fall berodde det på sjukdom och svårigheter att få hjälp
från handledaren. I ett annat fall handlade det mer om bristande motivation då hon
även hade en dator.
Vad använde de surfplattan till?
Deltagarna fick besvara en fråga om vad de använde surfplattan till när det hade
gått knappt ett år. Det var möjligt att ange flera svar. De vanligaste användningsområdena var att söka information, skicka e-post, fotografera och använda internet i
största allmänhet. Det var mellan 63 och 89 procent som gjorde det. Det var även
vanligt att skicka meddelanden, att titta på TV och använda Facebook. Det var
cirka femtio procent som gjorde det. För övrigt varierade användningsområdena
mycket (se figur 4).
Figur 4. Vad använder du iPad:en till? (n = 62)
Dejta
Lyssna på radio på nätet
3
11
Betala räkningar
13
Annat, vad?
14
Skype
16
Låna e-böcker
18
Spela spel
27
Facebook
31
Tia på TV på nätet
31
Skicka meddelanden
33
Använda Internet i största allmänhet
36
Fotografera
39
Skicka e-post
39
Söka informaon
55
30
Tjugotre procent uppgav att de gjorde andra saker än de förvalda svarsalternativen. Exempel på annan användning var släktforskning, läsa tidningar, matrecept,
titta på konst, lyssna på musik på Youtube, titta på Eurosport, använda korsordslexikon, göra inköp via nätet, använda reseplanerare, titta på kartor eller titta på
erbjudanden från mataffären. Det som var minst vanligt var att använda surfplattan för att dejta.
Intervjupersonerna berättade att de oftast googlade med surfplattan. En av dem
fotograferade mycket och dokumenterade årstiderna på bild. Förutom att ta bilder
själv med hjälp av surfplattan var det flera som tyckte det var roligt att få bilder
skickade till sig för att kunna följa sina nära och kära. Några använde Facebook i
det syftet.
Facebook. Kollar vad vännerna har för sig.
Men Facebook kunde också upplevas som besvärande om det kom oönskade kontaktförsök. En av intervjupersonerna använde Skype för att kommunicera med
barnbarn och barnbarnsbarn på annan ort.
Jag talar med X-stad för där har jag barnbarn och barnbarnsbarn och då
ringer jag och då får jag se hela familjen i den. – Är det skypen du använder
då?) Ja. – Så det har du lärt dig. Ja, det har jag lärt mig och det är himla roligt.
De är så nära en då. – Och de kan se dig också? Jajamen! Jag i ena hörnet och
vi byts om [skratt].
Fördelar med att läsa på surfplattan var att kunna förstora texten och att plattan
kunde hållas med en hand.
– Läser du e-böcker? Om! ... Ja jag är ju äldre och ser sämre och har en arm
som fungerar sämre, jag måste ha en kudde under armen ... och med tummen
och så bläddrar jag. Och kan hålla den med bara en arm.
En annan fördel med surfplattan var dess vikt.
Läser GP och bibeln i stort format. Skönt för den väger inte så mycket.
Fortsatt användning efter projekttiden
Våren 2014 började projektet närma sig sitt slut och en fråga ställdes om deltagarna
ville fortsätta använda surfplattan efter projekttiden. De flesta var positiva till att
fortsätta (87 %). Några var dock tveksamma (7 %), vilket handlade om kostnaden
för att köpa den surfplatta som de hade fått låna. De ville gärna göra det om den
inte var för dyr, för att som flera av dem påpekade, hade de blivit beroende av den.
Att använda iPad har blivit lite ”beroendeframkallande.”
I LOVE IT!
Jag tror att utan iPaden det blir tomt. Jag har använt så flitigt min iPad.
31
Några trodde dock inte att de skulle fortsätta använda surfplattan, vilket berodde
på att de inte hade kommit igång med den riktigt eller använde en dator i stället
(7 %).
Vad bidrog surfplattan till?
På frågan om vad surfplattan upplevdes ha gett dem svarade många av deltagarna
att den hade bidragit till nya kunskaper (65 %) och ett roligt tidsfördriv (64 %).
Nästan lika många upplevde att den bidrog till en känsla av att följa med i samhällsutvecklingen (53 %) samt mer information om det som händer runtomkring
(49 %). När denna fråga ställdes hade det gått ett halvår sedan de fick grundutbildningen. Se figur 5.
Figur 5. Vad har iPad:en gett dig? (n = 55)
Övrigt
Ökad stress och frustraon
Inte särskilt mycket
Underlä€at kontakt med myndigheter m.m.
Ökad trygghet
Minskad ensamhet
Lite bä€re självförtroende
Nya sociala kontakter
Underlä€at kontakt med vänner och…
Mer informaon om det som händer…
Följer med i samhällsutvecklingen
Roligt dsfördriv
Nya kunskaper
2
3
4
9
9
12
15
19
21
27
29
35
36
Ökad självständighet
En frågeställning handlade om surfplattan kunde bidra till ökad självständighet.
Resultatet visar att de flesta inte behövde någon hjälp i vardagen innan projektet
(70 %). Det var bara 16 procent som behövde hjälp med städning, inköp eller dylikt, två procent som behövde hjälp med omvårdnad och sex procent som behövde
hjälp med annat (se figur 6 nästa sida).
32
Figur 6. Klarar du det mesta själv eller behöver du hjälp med något? (n = 57)
5
Hjälp med annat
Hjälp med personlig
omvårdnad och inköp m.m.
3
Hjälp med personlig omvårdnad 0
Hjälp med städning,
inköp och dylikt
9
40
Behöver ingen hjälp
När det hade gått knappt ett år visade det sig att behovet av hjälp
vara oförändrat. Det var ett fåtal som uppgav minskat (3 %) eller
ökat behov (2 %) av hjälp.
Det var inte heller så många som upplevde att surfplattan hade
bidragit till att de klarade fler saker själva när det hade gått ett
halvår efter grundutbildningen (se figur 7). Det var cirka en tredje­
del som upplevde det. Exempel på detta var att betala räkningar,
skaffa information om restider och boka biljetter på nätet.
En fjärdedel upplevde dock att de hade fått lite bättre självförtroende vilket i sin tur skulle kunna bidra till ökad självständighet.
Figur 7. Har användningen av
iPad bidragit till att du klarar
fler saker själv? (n = 56)
11%
25%
24%
40%
Ja, helt och hållet
Ökad trygghet
I hög grad
I viss mån
En hypotes innan projektet vara att surfplattan skulle kunna bidra
Nej, inte alls
till ökad trygghet. Men behovet av ökad trygghet var inte särskilt
stort bland deltagarna. Det var ett fåtal som upplevde sig otrygga
innan utbildningen och den bilden kvarstod efter tio–elva månader (se bilaga 2).
Fem till sex månader efter utbildningen fick de en fråga om vad surfplattan hade
gett dem. Sexton procent kryssade för ökad trygghet bland ett flertal svarsalternativ
(se figur 5). Det visade sig vara enbart kvinnor som hade svarat så och bland kvinnorna var det 21 procent som upplevde att den hade bidragit till ökad trygghet.
Fem månader senare ställdes en särskild fråga om användningen av iPaden hade
bidragit till ökad trygghet med fyra svarsalternativ. Resultatet visade att de flesta
upplevde att den inte hade gjort det eller enbart lite grand (67 %). Men för en
tredje­del hade den gjort det i ganska hög utsträckning (22 %) eller mycket hög utsträckning (12 %). Denna gång var det inga signifikanta skillnader mellan hur män
och kvinnor hade svarat.
Av kommentarerna kan man utläsa att flera av dem inte upplevde något behov
av ökad trygghet.
33
Jag förstår inte riktigt frågan. Jag är snart 74 år och tänker inte så.
Andra har kommenterat på vilket sätt surfplattan hade bidragit till ökad trygghet.
Skicka meddelande, och få meddelande, har fått utökad kontakt.
Genom kontakter med andra personer.
Lättare, snabbare att hitta rätt instans, information.
Intervjuerna bekräftade resultatet från enkäten. Det var få som kände sig otrygga
och upplevde därför inte att surfplattan bidrog nämnvärt till tryggheten. Två av
dem tyckte dock att surfplattan hade bidragit till ökad trygghet i ganska hög utsträckning. En person associerade det till användningen av Facebook och en annan
till att det hade blivit lättare att hålla kontakt med släktingar.
De som bor så långt bort kommer väldigt nära och så har jag släktingar i
Skåne som jag kan prata med.
En intervjuperson motiverades att ta sig ut för att fotografera med hjälp av surfplattan. ”Den öppnar dörren utåt. Jag har den med också när jag är ute.” Surfplattan
upplevdes också som ett tidsfördriv i situationer med väntan, vilket gjorde henne
lugnare.
Ökad delaktighet
Upplevelse av delaktighet har undersökts med hjälp av tre frågor. En handlar om
informationsdelaktighet, en om känsla av att följa med i samhällsutvecklingen och
ytterligare en om påverkansmöjligheter.
Mer information om det som händer runtomkring
Fem till sex månader efter grundutbildningen upplevde hälften
av deltagarna att surfplattan hade gett dem mer information om
det som händer runtomkring (49 %). Resultatet var snarlikt när
det hade gått ytterligare ett halvår (se figur 8).
I intervjuerna berättade deltagarna om möjligheten att läsa
tidningar på nätet och att se på olika nyhetskanaler. Det kunde
även handla om att få lokal information eller ingå i en Facebookgrupp.
Vi, några medlemmar i SPF Linnéstaden, har nyss startat en
Facebookgrupp – sluten, för att tipsa varandra om framtida
händelser i närområdet, d.v.s. Linné.
Vi har flera tidningar dagligen och följer nyheter på svenska
och utländska nyhetskanaler även Ipaden.
34
Figur 8. Har användningen av
iPad bidragit till mer information om det som händer runtomkring? (n = 62).
18%
28%
31%
23%
I mycket hög utsträckning
I ganska hög utsträckning
Lite grand
Inte alls
Skillnader mellan stadsdelarna visade att det var fler i Majorna-Linné som upplevde att de hade fått ”mer information om det som händer runtomkring” (61 %)
jämfört med i Östra Göteborg (34 %) ett halvår efter grundutbildningen.
Känsla av att följa med i samhällsutvecklingen
Ungefär hälften av deltagarna i projektet upplevde att surfplattan hade gett dem en känsla av att följa med i samhällsutvecklingen ett halvår efter utbildningen (53 %). Detta mönster
hade förstärkts fem månader senare. Då upplevde de flesta deltagare att surfplattan hade bidragit till en känsla av att följa
med i samhällsutvecklingen (61 %) (se figur 9).
Kommentarerna till denna fråga handlade om möjligheten
att söka information på ett enkelt sätt och att följa med i nyhetsflödet.
Figur 9. Surfplattan bidrog till
en känsla av att följa med i
samhällsutvecklingen (n = 62).
13%
25%
26%
36%
Om två program krockar på TV kan jag se det på iPaden i
efterhand.
I mycket hög utsträckning
I ganska hög utsträckning
Lite grand
Inte alls
Man söker oftare nu på grund av att det går fort.
Den är så mycket behändigare än vanlig dator, man skaffar
info om mycket mycket enkelt.
Intervjupersonerna hade olika uppfattning om surfplattans
betydelse för att följa med i samhällsutvecklingen. Mobilen nämndes också som
viktig. Möjligheten att boka biljetter på nätet upplevdes som ett lyft.
Men jag tycker det är fantastiskt att kunna beställa biljetter och boka platser var man vill sitta
på teatern. Det är ju det som gäller nu.
Jag har mobilen när jag är ute på stan och ska
fika med barnbarnen. Dom tycker det är coolt
att mormor har en iPad. Men min dotter trodde
inte att jag kunde lära mig den.
Påverkansmöjligheter
Innan utbildningen upplevde en femtedel av deltagarna att de kunde påverka sådant som var viktigt (22 %). Tio–elva månader efter utbildningen
hade den siffran ändrats till cirka hälften (49 %).
Det var framför allt den grupp som upplevde att
de ville kunna påverka mer som upplevde att de
hade fått en ökad påverkansmöjlighet (se figur 10).
35
Figur 10. Upplever du att du kan påverka sådant som är
viktigt för dig?
62%
vår 2013 (n = 37)
49%
vår 2014 (n = 64)
34%
22%
Ja, llräckligt
mycket
16% 17%
Ja, men skulle vilja
påverka mer
Nej, kan inte
påverka alls
En statistisk analys av skillnader mellan tiden före- och efter utbildningen visar en
statistiskt säkerställd förändring mellan dessa tidpunkter (se bilaga 2).
När samma fråga ställdes i intervjuerna svarade två av intervjupersonerna att de
skulle ha velat kunna påverka mer, medan de andra fem upplevde att de kunde påverka tillräckligt mycket. En av dem som skulle vilja påverka mer tog upp psykiska
besvär som ett hinder.
Vissa dar, jag har trauman och PTSD och det tar energi. Måste bearbeta det
som kommer. Slog koden [till surfplattan] flera gånger och det funkade inte
och så skulle jag skicka efter nytt … och allting förskjuts. Jag behöver mer
hjälp och har svårt att ta tag i mina rättigheter.
De som upplevde att de hade förmåga att påverka sitt liv relaterade det till sig själva
och hade en positiv syn på livet som pensionär.
Det är upp till mig själv om jag vill träffa någon eller sitta ensam, kan inte
skylla på någon.
Det är underbart att sluta jobba och kunna göra vad jag vill med mitt liv. Det
är fantastiskt!
Följer med det som händer i samhället
Tio till elva månader efter grundutbildningen upplevde de allra flesta att de kunde
följa med det som händer i samhället runtomkring (85 %). Tretton procent skulle
dock vilja veta mer. Intervjupersonerna associerade denna fråga med att följa med
nyhetsflödet, vilket underlättades av att de lätt kunde läsa tidningen på surfplattan.
En av dem hade gått med i en grupp på nätet som fixaren i hennes stadsdel hade
ordnat. På det viset fick hon information om aktiviteter i närområdet.
Det är en öppen grupp som heter På G för dom som vill va med.
Jämförelser av svaren på denna fråga mellan våren 2013 och våren 2014 visar att
det var fler som upplevde att de kunde följa med i det som händer i samhället efter
att ha deltagit i iPad-projektet jämfört med året innan5. I tabell 4 på nästa sida är
rutorna med positiv utveckling märkta med grönt och de med en negativ utveckling
med rött. De vita fälten visar ett oförändrat resultat.
Minskad ensamhet
Deltagarna fick en fråga om upplevd ensamhet innan utbildningen. Svaren visar att
de flesta sällan kände sig ensamma. Detta mönster kvarstod året efter (se bilaga 2).
En femtedel uppgav dock att de upplevde att surfplattan hade bidragit till minskad
5. Analysen baseras på en mindre grupp av individer som hade fyllt i bägge enkäterna före utbildningen och cirka 10–11 månader efter. För statistisk information se bilaga 2.
36
Tabell 4. Upplevelse av att
följa med i det som händer
runtomkring, våren 2013
och våren 2014.
Följer du
med i det
som händer
runtomkring
i samhället?
Våren 2013
Totalt
Följer du med i det som händer runtomkring
i samhället? Våren 2014
Ja,
llräckligt
mycket
Ja, men
skulle vilja
veta mer
Nej, är
inte så
intresserad
Totalt
Ja,
llräckligt
mycket
13
0
1
14
Ja, men
skulle vilja
veta mer
14
3
0
17
Nej, är
inte så
intresserad
1
0
0
1
28
3
1
32
ensamhet ett halvår efter utbildningen (22 procent). Detta gällde i högre utsträckning personer boende i Östra Göteborg (28 procent) än i Majorna-Linné (14 procent) och verkar hänga samman med att ha fått utbildning i grupp.
De som upplevde sig mer ensamma innan utbildningen uppgav i högre utsträckning att surfplattan hade bidragit till minskad ensamhet.
När det hade gått ytterligare fem månader svarade gruppen ungefär på samma
sätt, men det var en något större andel som upplevde att surfplattan hade bidragit
till minskad ensamhet i ”ganska hög” (19 %) eller ” mycket hög utsträckning”
(10 %). Minskad ensamhet hängde samman med att det hade blivit lättare att ha
kontakt med omvärlden.
Sätt igång mormor! Nu kan jag följa dem på Facebook (kloka barnbarn).
Flera tog dock upp en självvald ensamhet i intervjuerna, att de inte hade så stort
behov av att träffa andra.
Jag har varit bildkonstnär hela mitt liv. Eftersom jag är så gammal så har alla
kollegor dött … det är jättetråkigt att bli gammal. Antingen får de cancer i
50-årsåldern eller så går de bort av något annat vid 70, 75 och de blir dementa
… Nej, så det har varit väldigt ensamt. Men jag har inte svårt att ta mig för
saker och ting.
Intervjuerna vittnar även om ofrivillig ensamhet. En person nämnde att hon inte
hade någon vän som hon kunde få stöd från. En annan person berättade att hon
mådde sämre av att dra sig undan sociala kontakter.
37
Jag gillar att vara ensam, men ibland blir det så mycket att det tippar över.
Seniorträffarna är bra. Jag har tillhört volontärerna där, men inte kommit
igång i år.
Surfplattan var också ett sätt att hålla kontakt med andra om man inte orkade ta
sig ut eller vännerna var bortresta.
Ja det kan man säga, minskad ensamhet. Ibland när jag inte orkar med ... är
jag ensam hemma och då har jag min iPad … för man orkar inte iväg överallt.
Och jag har många vänner som åker på semester och skickar bilder och då är
man med lite grand.
Surfplattans betydelse för socialt isolerade
På frågan om de trodde att en surfplatta skulle vara betydelsefull för en person som
var isolerad i sitt hem, svarade samtliga ja. Sjuttiotre procent trodde att den kunde
vara mycket betydelsefull medan 27 procent svarade ganska betydelsefull.
Min syster som är synskadad, för henne är det ett väldigt sällskap. Jag var
väldigt mycket emot det, det första, men NN sa att jag kunde pröva och nu
är jag helt fast.
Datorn är rörlig. Om man ligger mycket kan man sitta i sängen och skicka
meddelanden och läsa GP.
Men dom som inte är intresserade av något är det inget för. De sitter och tittar på TV i stället. Många äldre håller på med telefon, så det kan kanske vara
något att läsa e-böcker eller lyssna på ljudböcker om man är isolerad.
Ökade sociala kontakter
De flesta uppgav att de hade många sociala kontakter innan projektet (se bilaga
2). Många var med i pensionärsföreningar och liknande. Några pratade med folk
som de mötte när de var ute på promenad eller med personer som de samåkte med
i färdtjänsten.
Men jag är nästan sjukligt social och har varit väldigt aktiv. Jag slutade inte
jobba förrän jag var 72 år … Då hade jag spikade sysselsättningar hela tiden
och nu när man plötsligt sitter ensam en kväll kan man känna sig ensam.
En tredjedel upplevde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter i
ganska (14 %) eller mycket hög utsträckning (21 %). Några hade lärt känna nya
människor genom projektet. Jag har fått träff med seniorträffen. Det var en man
från hemtjänsten som frågade om jag ville vara med på Ipad-projektet.
Bland dem som upplevde att iPaden hade ökat de sociala kontakterna refererades det till kontakter via Facebook och att det hade blivit lättare att upprätthålla
kontakten med släktingar som bodde långt bort.
38
En ny värld har öppnat sig. Underbart!
Genom Facebook samt spel med andra personer.
Kanske lite mer med Finland. Det är dyrt att ringa för de flesta har bara mobil­
telefon.
Men svaren på denna fråga varierade mellan intervjupersonerna. Alla uppskattade
inte kontakter på distans.
I min ålder gillar man face-to-face. Om jag jämför med mina barn och barnbarn så har de ett jättestort nät på Facebook, men inte jag.
En analys av vilka som upplevde att surfplattan bidragit till sociala kontakter,
­visade att den upplevdes bidra till sociala kontakter även bland dem som uppgav
att de hade många kontakter redan innan. Surfplattan verkar ha underlättat upprätthållandet av kontakter på distans. Att det inte kostar något att skicka meddelanden eller använda Skype bidrog till detta.
Roligt tidsfördriv
Frågan om surfplattan upplevdes som ett roligt tidsfördriv inkluderades i uppföljningen då det var många som tog upp det spontant i enkäter och intervjuer innan utbildningen. Svaren visar att 64
procent upplevde detta redan hösten 2013. Det mönstret kvarstod
våren 2014 då sju av tio upplevde att surfplattan gav dem ett roligt
tidsfördriv (se figur 11).
Figur 11. Har användningen av
iPad gett dig ett roligt tidsfördriv? (n = 61).
8%
23%
41%
Kommentarerna handlade om möjligheten att läsa, lyssna på musik
och spela spel på surfplattan.
28%
Roligt har det varit att läsa, se och höra idolen Herbie Hancock,
jazzlegend.
Spelar Word F med olika personer.
Vissa spel är nästan vanebildande. Jag kan se TV-program och filmer i efterhand.
I mycket hög utsträckning
I ganska hög utsträckning
Lite grand
Inte alls
Flera av intervjupersonerna bekräftade att surfplattan bidrog till
glädje och förströelse.
Tiden går så fort.. och batteriet går också.
Det är roligt vi kan sitta här hela familjen och att ta in X-stad och mitt barnbarn, hon är bosatt här uppe och så sitter vi alla här nere och pratar, så det är
väldigt fenomenalt … Då är vi alla, hela familjen. Vi ser ju de små, hur dom
växer och tar sig.
39
Hälsa och sjukvårdsinformation
Fem–sex månader efter grundutbildningen ställdes en fråga om seniorerna trodde
att en surfplatta skulle kunna påverka äldres hälsa. En majoritet (62 %) av dem
svarade ja på den frågan.
Den mentala hälsan, att man engagerar sig.
Ja, man får mer kontakter, annars sitter man bara där utan att göra något.
Det har varit ett par äldre där [på kursen] med handikapp. Det kan vara ett
sällskap.
Hälften trodde att de skulle söka information med hjälp av surfplattan om de blev
sjuka (48 %). Intervjupersonerna lyfte fram att de ville kunna läsa sin journal på
nätet och få information om olika vårdalternativ. De som var mer skeptiska till
information på nätet, tyckte att de fick bra information via de vårdkontakter de
redan hade.
Sökt vårdinformation med hjälp av surfplattan?
Tio till elva månader efter grundutbildningen hade fyra av tio sökt information om
sjukdomar och hälsa med hjälp av sin surfplatta. Men endast en fjärdedel hade sökt
information om vårdgivare (23 %). Tre av intervjupersonerna hade sökt information om en skada eller sjukdom som de själva hade.
Ja inte för att jag är hypokondrisk, men jag har skadat armen och sökt en del där.
Det var ingen av intervjupersonerna som hade sökt information om vårdgivare på
grund av att de redan hade en fast vårdkontakt eller för att de hade använt en dator
i stället.
Sammanfattning av seniorernas perspektiv på iPad-projektet
Deltagarna bestod av en grupp seniorer i åldrarna 66 till 94 år. De var jämnt fördelade mellan stadsdelarna, hade olika yrkes- och utbildningsbakgrund, men bestod
främst av kvinnor. De flesta saknade dator i hemmet och knappt hälften hade ingen
eller liten datorerfarenhet. De flesta behövde ingen hjälp i vardagen och merparten
av dem uppgav att de hade god hälsa.
De flesta hade höga förväntningar på utbildningen innan den började och de
flesta fick utbildningen i grupp av en extern organisation. Hälften av dem upplevde
att grundutbildningen motsvarade deras förväntningar, medan den andra hälften
inte gjorde det. Det kom fram både positiva och negativa kommentarer om utbildningen i grupp.
Knappt ett halvår efter grundutbildningen hade de flesta lärt sig att skicka epost, fotografera och titta på TV på nätet. Tio till elva månader senare svarade
sju av tio att de använde surfplattan flera gånger om dagen. Den vanligaste an-
40
vändningen var att söka information, därefter att skicka e-post och fotografera.
Användningen varierade mycket och flera fördelar med surfplattan lyftes fram, som
dess låga vikt och att den medgav textförstoring. De allra flesta ville fortsätta använda en surfplatta efter att projektet var slut. De som var tveksamma behövde
veta vad surfplatta kostade innan de bestämde sig.
På frågor om vad surfplattan gav framkom det att den främst bidrog till ett
­roligt tidsfördriv och till ökad delaktighet. Delaktigheten visade sig som ökad
påverkansmöjlighet och en känsla av att följa med i det som händer i samhället.
­Surfplattan bidrog däremot i mindre utsträckning till ökad trygghet, ökad självständighet, ökade sociala kontakter och minskad ensamhet. Gruppen som deltog i
projektet var socialt aktiva, trygga och självständiga, vilket kan ha påverkat detta
resultat. Deltagarna trodde dock att surfplattan kunde vara betydelsefull för personer som var isolerade i sina hem.
Fyra av tio hade använt surfplattan för att söka hälsoinformation när det hade
gått tio–elva månader efter grundutbildningen.
41
Personalens perspektiv på iPad-projektet
Motiv till att medverka i projektet
Undersköterskorna tillfrågades om medverkan i projektet redan våren 2012. De
fick då reda på att det kunde handla om upp till femtio procents tjänstgöring. Men
det var inte många av dem som hade arbetat så mycket i projektet. Bland deltagarna från Majorna-Linné hade det snarare rört sig om tio procent av arbetstiden. I
Östra Göteborg varierade omfattningen inom gruppen. Någon hade jobbat femtio
procent medan andra hade arbetat cirka tio procent med att handleda seniorer.
Det hade varit frivilligt att vara med i projektet och personalen angav framför
allt två motiv till att de anmälde sitt intresse. Det ena handlade om en önskan om
att komma ifrån det vanliga arbetet lite grand. Det andra motivet handlade om ett
intresse av att lära äldre personer använda surfplatta.
Det var ett sätt att komma ifrån … ett avbrott i jobbet.
Kul göra något annat, gillar att hålla på med sånt här. Jag tycker att vi behöver
mer teknik i äldreomsorgen.
Flera av dem hade först varit tveksamma till att gå med i projektet, vilket bottnade i
bristfällig datorkunskap eller tilltro till sin förmåga av att vara handledare. Det verkade inte ha varit konkurrens om platserna för någon hade kommit in lite senare i
projektet för att det saknades personal.
Erfarenheter av projektet
Undersköterskorna fick besvara en enkät innan fokusgruppen genomfördes. Svaren
visar att förkunskaperna om surfplattor och datorer varierade mycket inom gruppen (se tabell 5). Likaså att det varierade hur många seniorer de hade haft ansvar
för. Fem av dem hade handlett en eller två seniorer individuellt medan fyra hade
handlett tre till fyra seniorer individuellt. Samtliga hade även arbetat som handledare för grupper med seniorer.
Tabell 5. Undersköterskornas förkunskaper om iPad och datorer (n = 9).
Ingen
Lite
Ganska mycket
Väldigt mycket
Kunskap om iPad
innan projektet
3
4
2
0
Datorvana innan
projektet
0
3
4
2
Organisering av arbetet
I Östra Göteborg turades de två hemtjänstgrupperna om med att ansvara för gruppundervisningen för att arbetsbelastningen inte skulle bli för tung för något av
42
arbetslagen. Förutom att handleda de seniorer som var med i projektet, hade de
även varit handledare för seniorer som kom till iPad-caféerna som inte hade en
egen surfplatta. De fick då låna en surfplatta på plats. Ett problem med detta var
att dessa seniorer inte hade möjlighet att träna mellan gångerna. Senare flyttades
dessa surfplattor till en annan verksamhet, vilket innebar att de fick sluta med dessa
öppna träffar.
Arbetet i projektet utvecklades på olika sätt mellan stadsdelarna. Handledarna
i Majorna-Linné upplevde att det blev för stressigt att hinna med att ge telefonsupport när de arbetade med sina ordinarie arbetsuppgifter. De lade därför över den
supporten på projektledningen.
När vi var ute och arbetade så fick de våra telefonnummer och ville ha support
jämnt. Vi stod mitt upp och kanske höll på och byta i sängen och så ringde de.
Nej, det funkade inte! … så det fick vi lägga ner, telefonsupporten.
I Östra Göteborg hade de däremot behållit telefonsupporten och upplevde inte
samma stress. Var och en hade gett support till mellan tre och sex personer.
Det har aldrig vatt några problem. Då har jag bara bett att få ringa upp senare. /…/ Vi var noggranna med att säga det innan att det inte var för akuta
problem.
De hade varit noggranna med att informera seniorerna om att de inte alltid kunde
ringa upp med en gång och dessutom enbart när de var i tjänst. Under semestern
täckte de upp för varandra så att seniorerna alltid skulle ha någon att kontakta.
Så gjorde vi förra året att vi skrev alla fyras nummer inför semestrarna. Så var
det inte en som svarade kunde dom försöka med en annan.
De tog också emot frågor via mejl, vilket bidrog till att seniorerna lärde sig använda
surfplattan.
Sen har de skickat mejl också om det har varit några problem.
Så gjorde jag med en gubbe där i NN. Mejlade om tid … så han har lärt sig att
skriva och skicka meddelanden.
Det skilde sig åt mellan stadsdelarna i hur de arbetade med grupper. I MajornaLinné märkte de att det inte blev bra om det kom för många personer som behövde
mycket individuell hjälp. De slutade därför med drop in och tog bara emot bokade
besök. Där arbetade de två personal med två seniorer åt gången. I Östra Göteborg
arbetade de med större grupper. De hade bättre resurser lokalmässigt i och med
att de hade tillgång till en träffpunkt där de brukade träffas för att ha iPad-café.
Personalen från Majorna-Linné tyckte dock att det hade fungerat att boka lokal för
sina träffar. De hade varit i hemtjänstlokalen och på en dagcentral för sina träffar.
43
Personalen i de två stadsdelarna hade inte haft något samarbete inom ramen för
projektet, där de hade kunnat utbyta erfarenheter. De hade däremot gjort några
gemensamma studiebesök i början av projektet.
Spontant om projektet
Grupperna ombads att berätta om sina spontana tankar om projektet. Personalen
som arbetade i Majorna-Linné började berätta om sina negativa erfarenheter. De
var besvikna över att de inte hade fått tid att arbeta så mycket med projektet som
de hade blivit lovade. Gruppen som arbetade i Östra Göteborg hade inte samma
erfarenhet och var överlag positiva till projektet. De hade gärna fortsatt med projektet och tyckte att det var trist att det snart var slut.
Att det är ett projekt som tar slut. Det rinner ut i sanden. Puff så är det borta!
Positiva synpunkter
Alla tyckte att projektet hade varit roligt och lärorikt att arbeta med. De tyckte
det var bra att nå ut till äldre människor och lyfta deras IT-kunskap så att de inte
kände sig ”undanskuffade”. De var imponerade över vad seniorerna hade lärt sig.
De hade haft många glädjestunder och upplevde att en ny värld hade öppnat sig för
dem som varit med i projektet.
För många äldre har det öppnat en helt ny värld! En del trodde att dator var en
stor farlig maskin. Många goa skratt. Jättekul att lära ut. De äldres nyfikenhet
var fantastiskt.
I början var det det där roliga, så fort dom peka på nåt hände det nåt med
iPaden. Oj vad hände nu?!! [skratt]
Sådant som de själva tog för givet hade de fått förklara för den äldre generationen.
Det hade också varit roligt att få arbeta med att lära ut till andra, vilket var en ny
roll för dem. De var även nöjda med projektledningen som upplevdes ha lyssnat på
deras synpunkter när de hade kommit med förslag på ändringar.
Negativa synpunkter
De negativa synpunkterna handlade om att det ibland hade varit svårt att möta de
äldres behov av hjälp. Deltagarna hade så olika förkunskaper och hade olika behov
och motiv till att delta i träffarna.
Vi var ju lite på NN-gatan. Där funkade det inte riktigt ... De har ju inre
hemtjänst, flera lägenheter som är ihopbyggda./…/ Dom hade så olika förkunskaper. Vissa var nästan fullärda medan andra inte kunde någonting. Och
någon hade problem med händerna. Det var meningen att vi skulle hålla en
grundkurs. /…/ Sen var det många olika starka viljor.
44
Några som deltog vid träffarna var med främst av sociala skäl.
En del är bara där för sällskapet.
Vi hade en som inte alls var intresserad, för hon hörde ingenting utan bara satt
och tjattra och tjattra och tjattra. [öppet iPad-café]
Andra hade krävt mycket uppmärksamhet och blev arga när de inte fick den respons de önskade.
Vi har varit två personal och haft tre. Men då blir det en som blir utanför, det
funkar inte. För dom behöver så mycket uppmärksamhet och hjälp. Och så är
dom på så olika nivåer /…/ En del blir jättesura när de inte får hundraprocentig uppmärksamhet. Det var inte länge sen det var en dam som inte kunde få
hundra procent … så hon gick!
Det var på vårat öppna café. En dam som kom med en NN [läsplatta] och vi
kunde inte hjälpa henne. Hon blev jättearg…
Personalen visste inte hur de skulle hantera sådana personer och situationer, vilket
gjorde att de kände sig otillräckliga.
Den där damen som drog ut dig? ... Ja, det finns dom som tar över och inte
förstår att vi sitter i grupp … och ska ha en för sig själv … alla ropar ju på en
liksom och inte tar hänsyn. Det har varit svårt att markera … man har ju inte
den där pedagogiska utbildningen.
Vid något tillfälle hade de inte fått tillräcklig information från projektet, vilket
blev besvärligt när de fick frågor från seniorerna. Personal från en av stadsdelarna
upplevde att de inte hade fått rätt förberedelse för uppgiften innan de skulle börja
handleda. De hade fått lära sig parallellt med seniorerna. De hade inte heller fått tid
att hjälpa enskilda seniorer så mycket som behövdes.
Det var en dam som jag var hemma mycket hos, när vi började då … så hon
har inte fått nån hjälp från oss sen innan jul. För det finns ingen tid … det är
bedrövligt.
För de flesta som vi gick hem till klippte man ju navelsträngen på när de
kunde, efter ett tag. Men sen så är det vissa som behöver mera ... och glömmer
då. Har man fyllt nittio så.
De upplevde också att de hade fått många negativa kommentarer från sina kollegor.
Det är inte roligt att gå iväg och hålla en kurs när vi vet att våra arbetskamrater får springa benen av sig … Det är inget roligt då. – Vad säger era kollegor?
Ska ni iväg på det jävla EU-projektet! ... Och det förstår vi ju. För det är ju
faktiskt viktigare att Beda får sina morgonmediciner …
Det har varit avundsjuka … Har ni fått en iPad?
45
Betydelsen av att ha deltagit i projektet?
Undersköterskorna upplevde det spm positivt att ha fått dela glädjen med de äldre
som var med. ”Det har varit jättekul att se de äldre, att skypa, skaffa Facebook.”
Arbetet som handledare hade också bidragit till en utveckling för dem själva. Det
hade stärkt dem och ökat självförtroendet att märka att de hade en förmåga att
lära ut.
Det har gett mig en chans att utvecklas. Allt blir lättare ju mer du kan. Jag vet
inte om det är privat … men jag känner mig starkare.
Det faktum att iPadkunskapen var mer specifik än den omvårdnad som de sysslade
med annars, hade gett dem en känsla av att ha viss expertkunskap. Projektet hade
också inneburit att de fick samarbeta med sina kollegor på ett nytt och positivt sätt.
I vanliga fall arbetade de mest ensamma.
Och att vi har samarbetat så bra i gruppen ... Vi vet det att några kan jättemycket och andra kan inte så mycket och det har inte varit nånting. Det har
känts skönt för mig som inte kunde så mycket. /…/ att dom som kan lite mer
inte tycker att man är töntig när man inte kan så mycket.
Projektet innebar också ett positivt inslag i en vardag med tristess och omorganisationer.
Det här med att bryta tristessen ... det gör ju att man får tillbaka arbetsglädjen
… för att bara gå ut och in och omorganisationer …
Några av dem hade även fått en ny hobby genom det här projektet.
Jag har hittat en ny hobby … jag fotograferar och … jag tycker det är jätteroligt!
På frågan om rollen som handledare hade ökat deras yrkesstolthet varierade s­ varen.
Några tyckte att det nog kunde vara så, medan andra upplevde att begreppet yrkesstolthet var så stort.
Vad hade projektet betytt för de äldre?
Personalen upplevde att seniorerna som de hade mött i projektet var nöjda med vad
de hade lärt sig. De hade märkt glädjen över att lära sig använda en surfplatta. De
starkaste glädjeyttringarna hade kommit från dem som var pigga och alerta.
Vi har haft tanter som har varit euforiska. Nej, jag ska inte gå på pubafton
ikväll! Jag måste göra det här! ... De flesta har varit riktigt pigga ... de har suttit med sina kalendrar för att kolla. Kan jag den dan?
De gav flera exempel på vilken social betydelse iPad-kunskaperna och projektet
hade haft. De lyfte fram kontakter med barn, barnbarn och gamla bekanta. Lika­
46
så att nya kontakter hade etablerats mellan deltagarna som en del av träffarna i
projektet. De hade arbetat aktivt för att skapa nya band mellan människor, till
exempel genom att koppla ihop personer utifrån något gemensamt intresse. De
upplevde också att de äldre lärde sig av varandra, vilket bidrog till att de lärde
känna varandra.
Sen även att de kontaktar varandra för hjälp.
Några av dem som kom till iPad-träffarna gjorde det av sociala skäl. ”Sen har vi
en farbror som kommer på alla supportträffar, men han vill bara ha den sociala
biten.” För dem hade projektet kunnat handla om något annat. De flesta ville dock
lära sig använda surfplattan.
De trodde även att projektet hade bidragit till självständighet kring sådana saker
som att söka information om spårvagnstider. Trygghet trodde de skapades genom
att det var lättare att mejla till närstående än att ringa. Genom att göra det regelbundet, skapades en känsla av att vara i kontakt, även om det var på distans. De
närstående skulle förhoppningsvis reagera på om något hände och de slutade kommunicera. De upplevde att det fanns mycket ensamhet bland deras vårdtagare och
att det låg ett värde i att bryta ofrivillig ensamhet.
På frågan om projektet hade bidragit till en ökad känsla av delaktighet, svarade
de att seniorerna hade blivit introducerade i en värld som de tidigare hade varit
utestängda från. Att de nu visste vad Facebook var för något, att de lätt kunde
söka upp den musik de gillade, resa med hjälp av Google maps och söka upp sin
barndoms stad med mera. De trodde inte att så många hade tillägnat sig den här
kunskapen på egen hand om de inte hade fått vara med i projektet. Det är ett stort
beslut att gå och köpa en surfplatta, välja abonnemang med mera, för någon som
är novis inom området.
Lärdomar
Undersköterskornas bild av vad rollen skulle gå ut på hade förändrats under projektets gång. Från början trodde de att de skulle arbeta mer som traditionella lärare
och lära ut, men projektet lärde dem att det var bättre att ge handledning individuellt.
I början var det väl att vi skulle ha undervisning och lära ut som lärare. Kom
ni ihåg det? Men det funkade inte för de var på så olika nivåer.
En generell lärdom från projektet var att det krävdes mycket tålamod i rollen som
handledare. Det tar tid för seniorer att lära sig och det gäller att ge stegvis information och inte ha bråttom. Många behövde mycket repetition.
Det har varit mycket upprepning och upprepning … just det här med hemknappen, att gå till den.
47
En lärdom var också att det inte fungerade att använda den ideella förening som
projektet hade anlitat för grundutbildningen. För egen del skulle de ha velat få mer
pedagogisk utbildning innan de satte igång. De ville lära sig hur man kan markera
gränser kring en person utan att det upplevdes kränkande. Organisatoriskt hade
de lärt sig att det var bättre att planera in heldagar med projektet än halvdagar.
Behovet av vikarier minskade också om de la in sina tider i tidsplaneringssystemet.
Syn på användningen av IT inom ramen för äldreomsorgen
På enkätfrågan om hur de såg på användningen av IT inom äldreomsorgen svarade
tre av dem att de tyckte att det var ganska viktigt, medan sex personer svarade att
det var mycket viktigt. I fokusgruppen kom de fram till flera olika betydelser. De
såg möjligheter till effektivisering, modernisering och kvalitetssäkring med hjälp av
IT. Det skulle spara tid om de hade kunnat göra matinköp på nätet i stället för som
idag skriva ut inköpslistor och matsedlar på papper och faxa iväg dessa.
De skulle också spara mycket tid på att ha så kallade smarta telefoner i hemtjänsten. De hade upplevt fördelar med att använda surfplattan i kommunikation
med till exempel hemsjukvården. Likaså kunde informationsöverföringen mellan
personal inom hemtjänsten bli säkrare exempelvis genom att man fotograferade
bensår. Ett annat exempel handlade om den rehabilitering som hemtjänsten förväntas stödja, där sjukgymnaster och arbetsterapeuter skulle kunna filma instruktioner
i stället för som idag förmedla dessa via text och en ritad bild.
De ansåg också att den här typen av arbete kunde göra jobbet som undersköterska mer attraktivt i och med att det blev en variation och lite lättare. Vårdtagarna
som de arbetade med vanligtvis är så sjuka att det behövdes något som lättade upp
arbetet.
Sammanfattning av personalens perspektiv på iPad-projektet
Ett motiv till att medverka i projektet var att få ett avbrott ifrån arbetet som undersköterska i hemtjänsten, ett annat var att få möjlighet att lära seniorer använda en
surfplatta. Gruppen som deltog som handledare hade varierande kunskap om iPad
och datorer innan de började i projektet. Några av dem hade mycket lite kunskap
medan andra behärskade en surfplatta sedan tidigare.
Arbetet kom att utvecklas på olika sätt i de två stadsdelarna. Även om projektet
gav ersättning till vikarier kunde det vara svårt att prioritera projektet. Chefsbyten
påverkade detta. I Östra Göteborg arbetade de med större grupper på sina iPadträffar än i Majorna-Linné. Det var också skillnad i hur mycket telefonsupport de
gav mellan stadsdelarna.
Alla tyckte att projektet hade varit roligt och lärorikt för dem själva och de
ville gärna arbeta vidare med dessa uppgifter när projektet var slut. Det hade känts
positivt att få bidra till seniorers kunskaper och arbetet hade både inneburit utma-
48
ningar och glädjestunder. Det som var utmanande var seniorer som krävde mycket
uppmärksamhet och inte klarade av att vänta på sin tur. Undersköterskorna önskade att de hade fått mer pedagogisk utbildning innan start. Glädjestunderna var
många och det var tydligt att undersköterskorna gladdes åt de kunskaper som seniorerna förvärvade under tiden som projektet pågick.
Arbetet som handledare hade även gett undersköterskorna en känsla av att besitta expertkunskaper som de annars saknade i omvårdnadsarbetet. De seniorer
som deltog i projektet var generellt sett friskare än de vårdtagare som de arbetade
med vanligtvis, vilket även det upplevdes stimulerande. Även om de flesta inte tyckte att projektet bidrog till ökad yrkesstolthet, trodde de att arbete med IT kunde
göra det mer attraktivt att arbeta inom äldreomsorgen. De såg flera vinster med
att använda IT i högre utsträckning än idag för en ökad kvalitet och effektivitet i
äldreomsorgen.
Inspirationsmiljön
I början av projektet var det tänkt att en visningsmiljö6 skulle byggas upp i de
båda stadsdelar som var med. Nu blev det bara en sådan miljö i Östra Göteborg.
Orsaken till det var att det inte fanns förutsättningar för en långsiktig lösning i
Majorna-Linné vid tidpunkten för projektet, då det inte fanns personal som kunde
arbeta med den.
Efter en kartläggning kom projektet fram till var miljön skulle ligga i Östra
Göteborg. Placeringen blev på en träffpunkt – Bakfickan – som är belägen vid ett
särskilt boende bakom Kortedala torg. De äldre som hade tillfrågats om intresset
för en inspirationsmiljö tyckte att placeringen skulle vara på en lugn plats där man
också kunde prova sakerna. Bibliotek och affärer passade därför inte lika bra som
på en träffpunkt. Likaså var det viktigt för de äldre att kunna ta sig till miljön med
hjälp av allmänna kommunikationer (för mer information se bilaga 3).
Inspirationsmiljön bestod av ett litet rum med höj- och sänkbar säng och
smarthemsteknik. Här fanns även en rad smarta prylar som kan användas för att
man lättare ska klara sig själv i vardagen, undvika fallolyckor med mera. Inspirationsmiljön var öppen två gånger i veckan för drop-in besökare. Utöver det var det
möjligt att boka besök.
Besökare vid invigningen
Invigningen av inspirationsmiljön ägde rum den 12 september 2013. Det kom cirka
150 besökare vid det tillfället och händelsen uppmärksammades av radio P4.
Vid invigningen fanns en enkät som besvarades av 32 personer. Resultatet visade
att de som hade besvarat enkäten bodde i Kortedala (15), Bergsjön (3), Utby (3)
6. Under projektets gång enades man om att benämna den som inspirationsmiljö.
49
eller annan del av staden (10), företrädesvis i nordost eller Östra Göteborg. De var
antingen seniorer eller personal. Tjugoåtta var kvinnor och fyra var män. De flesta
var mellan 71 och 90 år (56 %) med en variation mellan 28 och 92 år.
De flesta som besvarade enkäten hade fått information om inspirationsmiljön
via någon person, exempelvis på arbetet, via pensionärsorganisation, annan senior­
träff, personal eller granne (16 av 24 = 67 %). Ganska många hade även läst om
miljön i tidningen (9 av 24 = 38 %).
Det som väckte störst intresse i miljön var de smarta prylarna i köket, följt av
fåtöljen som hjälper till vid uppresning. För övrigt var det stora variationer i vad
som upplevdes intressant. Det var möjligt att ge flera svar (se figur 12).
Figur 12. Vad tycker du är mest intressant? (n = 32)
Smarta prylar i köket
Fåtöljen
Små hjälpmedel som underläar…
Ficklampa i eluaget
Hjälpmedel badrum
Dammsugaren
Anglidbricka
Hjälpmedlen
Burköppnare
Belysningsstyrningen
Tvålpumpen
Persiennerna
Visningslägenheten
8
5
3
3
3
2
2
2
2
1
1
1
1
På frågan om de tyckte att något saknades var det bara
4 av 30 (13 %) som tyckte det. Kommentarerna till
denna fråga innehåller förslag på specifika prylar och
bättre information:
Figur 13. Tror du att du kommer
att köpa någon av produkterna?
(n= 30)
17
Godis, gaffel med skärsida, underlägg mellan bricka
och bord, senior-rullvagn, bättre information ute i
stadsdelar, dörröga som visar tydligt den som ringer
på, något att få hjälp att lyfta en kastrull med.
På frågan om deras intresse för att köpa produkterna
var det 17 av 30 (57 %) som trodde att de skulle göra
det. Elva var dock tveksamma (se figur 13).
50
11
2
Ja
Kanske
Nej
Observation september 2013
En vecka efter invigningen besökte jag som utvärderare inspirationsmiljön för en
observation och några kortare intervjuer. Här är ett avsnitt från observationsanteckningen.
Solen sken denna torsdag förmiddag. Det var stopp i spårvagnstrafiken och
jag hade stressat för att komma fram. Skyltarna bakom Kortedala torg visade
vägen till Sekelbo och när jag började närma mig, var det lätt att se att det var
en träffpunkt bakom de stora fönstren. I sittgruppen vid fönstret satt en man
och en kvinna. I köket höll en kvinna på med köksbestyr av något slag. En tjej
med blåställ tog emot – det var fixaren som har hand om inspirationsmiljön.
I lokalen fanns ett bord med smarta prylar av olika slag. Det var specialslevar,
tubklämmare, burköppnare med mera. Fixaren berättade att hon tog ut dessa
saker till köket just på torsdagarna då det var sopplunch. De kunde användas
av dem som tillredde maten. Inspirationsmiljön låg i ett angränsande rum i
förhållande till köket. Här visades både lösa prylar och installerade produkter
för hemmiljö såsom fjärrstyrda persienner och en påminnelsepanel som indikerade öppet kylskåp, fönster med mera.
Paret i sittgruppen satt och lyssnade på en radio som var uppskruvad på hög
volym. Jag fick pratat med dem lite senare och det visade sig att de brukade
komma till ­
träffpunkten
just på torsdagarna. I
köksdelen höll en kvinna
på att tillreda ett improviserat matbröd med sylt i.
Ett par kvinnor kom in för
att titta på inspirationsmiljön. De hade dock inte tid
att låta sig intervjuas. Jag
försökte närma mig paret
som satt vid radion och
bad dem om att få skruva
ner, men det ville de inte.
De satt och väntade på att
reportaget från invigningen skulle sändas.
Det kom in fler personer
för att titta på inspirationsmiljön. De flesta var kvinnor som kom två och två
och några av dem hade tid
att svara på frågor.
Fixaren och två besökare som har kommit
för att titta på smarta prylar.
51
Fjärrstyrda persienner
i inspirationsmiljön.
Intervjuer med besökare september 2013
Anna och Birgit
Anna och Birgit hade läst i tidningen om inspirationsmiljön och även fått information från en dotter. De gick
dit för att få tips om hur man kunde öppna medicinburkar.
Anna 86 år
•Behövde hjälpmedel för att öppna medicinburkar.
•Ville köpa någon produkt, till exempel burköppnare gjord av silikon.
•Skulle åka till Olskrokstorget när det var marknad
nästa torsdag och gå till Hjälpredan för att handla.
•Väntade på en gråstarrsoperation och hade svårt
att se när hon blev bländad och använde därför
keps inomhus.
Burköppnare
Birgit 87 år
•Blev intresserad av den stabila stegen med handtag. Ville veta priset på den.
•Blev lätt yr och behövde något stabilt. Stegen såg
bättre ut än den hon hade hemma.
52
Stabil stege med handtag
•Var även intresserad av ett handtag för petflaskor.
•Hade genomgått en ögonoperation och hade svårt
med synen. Tyckte därför att förstoringsglaset såg
intressant ut.
Fixaren samtalade med besökarna om de olika produkterna. När de pratade om stegen och svårigheten
att nå saker högt upp, föreslog hon att de skulle flytta
ner sådant som de använde ofta till skåp längre ner i
köket. Damerna skrattade och började prata om sin
samlariver och lät henne förstå att det inte var så lätt
att få plats i skåpen.
Cecilia 73 år
Den här kvinnan brukade komma hit på torsdagarna
för att vara med och laga mat. Hon var även med i
iPad-projektet. Hon tyckte inspirationsmiljön var bra.
•Hon tyckte om en termosmugg och en mugg för
personer som var stela i nacken (kunde tänka sig
att köpa den bara för att den var kul) och en speciell kavel. Ytterligare en intressant produkt var
smörasken som kunde användas för förvaring och
för att skära tunna skivor smör.
•När jag frågade om hennes intresse för prylarna,
berättade hon att hon hade skaffat några saker sen
hon fick en knöl i handen. Hon hade ”en kladdig lapp” för att öppna burkar och en liten grej
för att öppna skruvar där hemma. Hon hade fått
dem från en arbetsterapeut. Men de ger en inte så
mycket grejjer längre. Dom har ont om pengar.
•Hon visste inte om hon skulle köpa någon av produkterna som fanns här på inspirationsmiljön.
Handtag för petflaskor
Rejält förstoringsglas
Specialmugg för stel nacke
Dagny och Erik i 80-årsåldern
•Det här paret brukade gå till träffpunkten på torsdagarna för att laga mat och äta.
•De hade bott i Kortedala sen femtiotalet och trivdes bra i området.
•Kvinnan berättade att hon hade en del hjälpmedel
hemma på grund av reumatism och artros i hän-
53
Termosmugg
derna. Hon hade en specialsax och en speciell osthyvel. Hon hade även fått en flasköppnare.
•De här sakerna gjorde att hon klarade fler saker
själv utan att behöva be maken om hjälp.
•Paret klarade sig utan hjälp i hemmet på grund av
att maken hjälpte till med det hon inte klarade.
Han dammsög till och med, sa de lite skämtsamt.
Den pryl som kvinnan var mest intresserad av här
var kortlekshållaren.
•De hade inte kommit dit för inspirationsmiljön.
•När jag frågade vad de tyckte om smarthemstekniken, sa de att de inte behövde det. Mannen brukade reglera persiennerna, men utan honom hade
det inte gått.
Inspirationsmiljön ett halvår senare
Smörask
Specialkavel
Ett halvår efter invigningen av inspirationsmiljön hade
de gjort vissa förändringar. De hade börjat bjuda in
till tematräffar med föredrag om sådant som var av
intresse för seniorer. Exempel på inbjudna gäster var
en begravningsbyrå, syninstruktör, rehabbutik och
Korthållare
ett nätföretag. Det brukade komma mellan femton
och tjugo personer vid varje träff. Många av dem var
stammisar.
Vid det andra observationstillfället pågick ett iPadcafé och det var ingen som kom dit för att titta på inspirationsmiljön. Jag fick ändå
pratat med en kvinna som brukade gå dit. Hon tyckte miljön var bra men var inte
så intresserad av sakerna där för hon hade redan skaffat en del prylar. Hon berättade om en burköppnare och en greppduk som hon hade där hemma och pekade
ut dem i en katalog. Det enda som intresserade henne i miljön var en vikbar skärbräda som hon tyckte verkade praktisk. På frågan om de saker som hon hade var
nödvändiga för att hon skulle kunna laga mat svarade hon att de inte var det, men
att de underlättade.
Efter besöket fick jag telefonnummer till två besökare som ville medverka i en
telefonintervju: Fredrika och Gunborg.
Fredrika 81år
Fredrika hade fått information om inspirationsmiljön av fixaren som hon brukar
träffa på lättgympan på onsdagarna. Hon tyckte spontant att miljön var bra och att
54
den innehöll många fina grejer. Första gången hon var där var på invigningen. Hon
hade en del specialprodukter sedan tidigare på grund av att hon hade reumatism,
till exempel bestick med tjockare handtag och en specialsax som inte krävde någon
kraft. Av de saker som fanns i miljön hade hon köpt en borste som hon kunde
fästa i badkaret som gjorde att hon kunde skrubba fötterna själv. Det var svårt att
komma åt och hon brukade få hjälp av sin dotter med fötterna. Ibland gick hon
även till fotvården.
Hon hade även beställt en pryl som gjorde att hon kunde smörja in sig själv
på ryggen. Det var en slags roller på skaft. Fixaren hade hjälpt till med att ta upp
beställningar och det var många som hade varit intresserade av den. Värdet av
de här sakerna var att hon klarade sig mer själv. När jag frågade om intresset
för smarthemsprodukterna i inspirationsmiljön berättade hon att hon ­istället hade
köpt grenkontakter med avstängningsknapp till kaffekokaren och TV:n.
På eftermiddagen skulle hon till träffpunkten för att få mer information om
smarta prylar. Hon skulle vilja ha en telefon med stora knappar och hade hört talas
om röda prickar att sätta på spisen så att man ser om man har glömt att stänga av
den.
Gunborg 67 år
Gunborg tyckte det var bra med utställningar som i inspirationsmiljön ”så att man
får se vad som finns”. Hon var sjukpensionär sedan drygt tio år tillbaka på grund
av att hon hade fått en stroke. Hon hade några hjälpmedel hemma på grund av sin
artros. Det var en kniv med uppböjt handtag och en specialsax. Hon hade fått dessa
av sin arbetsgivare och tyckte att de gjorde henne mer självständig. Idag fick hon
mycket hjälp av sin man.
Min man är pigg ännu. Jag har svårt att böja mig ner, men vi hjälps åt … det
finns ett grepp som gör att man kan plocka upp saker från golvet och ta ner
saker från hyllorna.
Av de sakerna som fanns i inspirationsmiljön var hon mest intresserad av borsten
som man kunde skrubba fötterna med. Hon hade fått en Doro-telefon av sin dotter i födelsedagspresent. Den hade stora knappar och bra ljud och hon hade lagt in
kortnummer hem till sig själv och till sin dotter. Hon berättade att man även kunde
lägga in information om blodgrupp ifall man skulle råka ut för en olycka.
Intervju med fixaren
Fixaren hade jobbat cirka sju år i den här rollen och totalt sett femton år i äldreomsorgen. Utbildningsmässigt var hon ingenjör, men hade valt att sadla om för att
arbeta med människor. Anställningen som fixare var en heltidsanställning och hon
gjorde i snitt sex besök per dag hos pensionärer. Åldersgränsen för att få denna
55
hjälp gick vid 67 år i Östra Göteborg och hjälpen var kostnadsfri. När hon var
ute på hembesök brukar hon berätta om träffpunkten och inspirationsmiljön. Hon
hade en resväska med smarta prylar som kunde skräddarsys efter den person hon
skulle besöka. Fördelen med hembesöken var att hon också nådde ut till personer
som hade svårt för att ta sig till inspirationsmiljön.
Staden hade ändrat sitt sätt att benämna visningsmiljöerna till att kalla dem
inspirationsmiljöer för att markera att de syftar till att få människor att tänka till
snarare än att sälja produkter.
Anledningen till att rummet ser ut som en lägenhet är för att folk ska känna att
såhär skulle jag kunna ha det hemma … Det ska inte kännas som ett sjukhus
bara för att man har många olika grejjer.
Fixaren bekräftade besöksstatistiken som visar att det mest är kvinnor som kommer till miljön. Hennes intryck var trots det, att det var fler män som kom till inspirationsmiljön jämfört med till träffpunkten. De flesta som kom på besök bodde i
samma stadsdel, men det hade även kommit personer från andra stadsdelar. Många
kommer tillbaka när de får nya frågor.
De som kom till inspirationsmiljön var i hälften av fallen ute efter något särskilt.
Men sen när dom går härifrån så har dom fått nånting annat /…/ för jag berättar ju lite då om fallolyckor och var dom sker och sådär ... många tror ju att
det är utomhus på vintern … men ... sju av tio fall sker hemma och dom flesta
sker i badrummet.
Hon brukade uppmana seniorerna att berätta om vad de hade problem med, i stället för att fråga efter en särskild pryl. Det kunde finnas saker som de inte kände till.
De flesta ville även veta vad sakerna kostar.
Jag säger att priserna varierar, men säger på ett ungefär om jag vet det. Jag kan
inte rekommendera en särskild butik. Får inte favorisera som kommunanställd
… Det finns också broschyrer dom kan titta i.
Hennes intryck var att det var lättare att få äldre personer att skaffa prylar till köket. Hon trodde att det var mer accepterat att inte kunna öppna en burk, jämfört
med att berätta om sina problem med att tvätta fötterna. Hon upplevde att det
hade hänt mycket vad gäller exponeringen av smarta prylar för köket. ”Det finns
burköppnare i vanliga mataffärer i dag.”
Det var inte ovanligt att seniorerna hade kommit på egna lösningar på sina problem, som i följande citat.
Sen är det en del som kommer med egna tips om hur man kan göra … En dam
som sydde ihop badlakan så att de blev två smala rullar. Kunde torka sig med
en arm efter halvsidesförlamning.
56
Smarthemsprodukterna väckte nyfikenhet, men det hade inte varit någon som sa
att de ville skaffa dessa. Hon brukade prata om belysningen ”för det märker jag
fungerar väldigt dåligt när jag är hemma …”. Hon brukade ta upp hur man kunde
skapa en ljusväg från sovrummet till badrummet på natten. Hon tipsade även om
LED-belysning som inte är så strömkrävande.
Hon trodde att flera saker i miljön kunde bidra till självständighet, exempelvis
olika produkter för köket, förstoringsglaset med mera. Vidare att upplevelsen av
att kunna klara sig själv hängde ihop med att känna sig trygg och säker.
Allt hänger ihop, säkerhet och trygghet. Klarar man sig själv och vet vart jag
ska vända mig kan jag känna mig trygg./…/ Bara att lära sig använda en micro
kan göra att man klarar sig bättre själv.
De hade skickat ut inbjudningar till cheferna inom äldreomsorgen men inte fått
särskilt mycket personal på besök. Hon tyckte det var synd att personal från hemtjänsten inte kom dit.
Besöksstatistik
Statistiken över besökarna visar att inspirationsmiljön hade haft mellan 25 och
119 besökare per månad sen den öppnade (se figur 14 och 15). Antalet besökare
varierade över tid. Under hösten kom det flest besökare i oktober. Då hade varit 79
personer på besök, vilket kan bero på nyhetseffekten. Den lägsta noteringen var i
december (se figur 14).
Figur 14. Antal besökare på inspirationsmiljön under sep–dec 2013
79
69
49
37
34
24
10
25
21
20
16
14
10
3
September
2
Oktober
Kvinnor
November
Män
57
Personal
7
December
Totalt
Efter årsskiftet började projektet införa tema-träffar med inbjudna föredragshållare. De inbjudna var butiker som sålde smarta prylar, fixare från annan stadsdel,
en begravningsbyrå med flera.
Nytt från årsskiftet var att inspirationsmiljön tog emot gruppbesök. Detta hade
attraherat fler besökare med både pensionärer, personal och andra. Under årets
första fyra månader hade den besökts av nio pensionärsgrupper, sju grupper med
personal, en grupp med media, en grupp från bostadsbolag och ett utlandsbesök.
Antalet individuella besök minskade över tid, vilket hade kompenserats av gruppbesöken. Miljön hade främst besökts av kvinnor och av seniorer och i mindre utsträckning av personal (se figur 15).
Figur 15. Antal besökare på inspirationsmiljön under jan–april 2014.
119
92
82
63
65
47
27
21
9
15
19
11
2
Januari
19
8
4
Februari
Kvinnor
Män
4
Mars
Personal
Gruppbesök
11
5
3
April
Totalt
Sammanfattning, inspirationsmiljön
Trots att projektet ansträngde sig för att bygga upp inspirationsmiljöer i bägge
stadsdelarna, lyckades de bara göra det i en av dem. Orsaken till det var att det
saknades förutsättningar för att skapa en miljö som kunde finnas kvar efter projekttiden i en av stadsdelarna.
Innan etableringen genomfördes en undersökning om var det var lämpligt att
placera miljön. Valet blev i anslutning till en träffpunkt. Invigningen fick god medial uppmärksamhet och många besökare i början. Uppmärksamhet i radio, TV
och tidningar bidrog till att sprida kunskap om miljön.
58
De saker som väckte störst intresse hos besökarna vid invigningen var de prylar som kunde användas i köket. För övrigt varierade intresset mycket. Intervjuer
med besökare visade att de kunde komma dit för att de var intresserade av något
specifikt, men att de fick upp ögonen för nya saker på plats. I mötet med fixaren
som arbetade med inspirationsmiljön fick de råd och tips om saker som kunde förebygga fall och förenkla tillvaron. De flesta såg en möjlighet att underlätta olika
aktiviteter i vardagen med hjälp av smarta prylar. Detta kunde i sin tur bidra till
ökad självständighet och trygghet.
Fixaren som arbetade med miljön inom ramen för sin tjänst såg synergieffekter i
förhållande till sitt ordinarie arbete. Efter några månader utvecklades inspirationsmiljön genom att tematräffar med inbjudna föreläsare infördes. Detta ledde till ett
ökat intresse att komma dit.
59
Bild: Lars Nejstgaard.
Smarthemstekniken
Hösten 2013 (oktober) tillfrågades 15 seniorer som hade tackat ja till att testa
smarthemsteknik, om de ville besvara en enkät. Två av dem hoppade av projektet
i tidigt skede vilket innebar att 13 personer besvarade den första enkäten (100 %
svarsfrekvens). Det som testades i den här delen av projektet var påminnare om
öppet fönster/balkongdörr, påminnare om öppen kyl/frys, påminnare om elektriska
apparater, belysningsstyrning, elektroniskt tittöga och fjärrstyrda persienner.
Bakgrundsinformation om deltagarna
Testgruppen uppgav att de kände sig hemma i sin bostad (12 av 13) och flertalet
instämde helt eller delvis med att de kände sina grannar (11 av 13). De flesta kände
sig trygga (11 av 13). På frågan om ensamhet instämde sju personer helt med påståendet att de sällan kände sig ensamma, medan sex instämde delvis.
Några av dem (4 av 13) kände sig oroliga, vilket var kopplat till ensamhet, att
inte klara sig själv och oro över att något skulle hända. Fem av tretton hade varit
med om en fallolycka de senaste två åren. Ett par av dem hade ramlat mer än en
gång. De flesta fall hade skett i hemmet.
Hälften uppgav att de hade många intressen (6 av 13) och många sociala kontakter (6 av 13). De flesta gick också ut varje dag (9 av 13). På frågan om behov av
hjälp visade det sig att hälften av gruppen behövde hjälp med städning, inköp och
dylikt (6 av 13). Två personer behövde hjälp med personlig omvårdnad och två
personer behövde hjälp med något annat.
Vilken teknik ville de testa?
Som framgår av figur 16 ville de flesta pröva ett elektroniskt tittöga (10 personer),
påminnare om öppen kylskåpsdörr (9 personer) och belysningsstyrning (9 personer). Flera ville också pröva påminnare om elektriska apparater som var påslagna
(8 personer) och en knapp som släckte alla lampor samtidigt (6 personer). Det var
färre som var intresserade av fjärrstyrda persienner (3 personer). Ingen ville testa en
påminnare som indikerade öppet fönster/balkongdörr (se figur 16).
Figur 16. Vilken teknik har du tackat ja till att pröva? (n = 13)
Påminnare om öppet 0
fönster/balkongdörr
3
Fjärrstyrda persienner
6
Knapp så a alla lampor släcks
8
Påminnare om elektriska apparater
Påminnare om kylskåpet
9
Belysningsstyrning
9
10
Elektroniskt öga
60
Förväntningar på tekniken
De flesta förväntade sig att tekniken skulle bidra till ökad trygghet (10 personer)
och att den skulle underlätta för dem (9 personer). Flera trodde också att de skulle
slippa dubbelkolla saker innan de gick hemifrån (7 personer) och att tekniken skulle minska risken för fallolyckor (6 personer). Se figur 17 nedan.
Figur 17. Vad förväntar du dig av den teknik som du ska testa? (n = 13)
Annat
2
Minskade elkostnader
2
A jag klarar mig mer själv
Minskad risk a ramla
Minskat behov av a dubbelkolla saker
4
6
7
A den ska underläa för mig
A jag känner mig lite tryggare
9
10
Deras förväntningar uttrycktes på följande vis.
Det är fantastiskt att det numera finns så många olika hjälpmedel!
Vill gärna testa för ev. kommande behov och förstå dom som behöver tekniken.
Att man skulle känna sig tryggare och säkrare. Känner några pensionärer som
har vissa hjälpmedel, och de är nöjda. Och när man är ensamstående, så alla
hjälpmedel är välkommet som man behöver.
Problem med det som tekniken kunde lösa
Några frågor ställdes om de upplevde de problem som tekniken var tänkt att lösa.
På frågan om det hände att de glömde stänga spis, kyl eller andra elektriska prylar
svarade två personer att det hände ibland och sex personer sällan. De övriga svarade att de aldrig gjorde det. Det var lite vanligare att ha problem med att justera
sina persienner. Tre personer svarade att de ofta upplevde det, medan två svarade
ibland. De övriga hade sällan eller aldrig problem med persienner.
Det var däremot ganska vanligt att seniorerna gick upp på natten utan att tända
lampan. Sex svarade att de ofta gjorde det, medan två svarade ibland eller sällan.
De övriga fem gjorde aldrig det.
Uppföljning våren 2014
Våren 2014 (6 mån senare) skickades en ny enkät ut till de 13 som testade
smarthemsteknik. Efter en påminnelse erhölls svar från 10 personer (9 kvinnor, 1
man). En person hade avlidit under testperioden, vilket innebär en svarsfrekvens
på 83 procent.
61
Testad smarthemsteknik
Deltagarna hade testat i genomsnitt 3,56 produkter (mellan 2 och 5 per person). De
vanligaste produkterna var belysningsstyrning av nattlig ljusväg och påminnare om
kylskåpsdörren. Nio personer hade testat detta. Sju personer hade testat påminnare
om påslagna elektriska apparater. Fem personer hade testat en knapp som stängde
av all belysning samtidigt. Fem personer hade testat ett elektroniskt tittöga medan
två hade testat fjärrstyrda persienner.
Synpunkter på installationen
Åtta personer hade besvarat frågan om vad de tyckte om installationen. Sju av dem
tyckte att den hade fungerat bra medan en var kritisk.
Mycket kunniga och trevliga tekniker.
Barnsjukdomar i början kyl-frys.
Sju av dem hade kvar tekniken i hemmet medan tre hade lämnat tillbaks den. Orsaker till att de hade lämnat tillbaka den var att den inte hade fungerat, reparation
i lägenheten eller att de inte upplevde sig ha någon användning av tekniken.
Har ej någon användning idag, kanske i morgon!
Vad hade tekniken gett dem?
Tekniken som de hade testat upplevdes ha gett dem lite olika saker. Fyra personer
svarade att de inte behövde dubbelkolla saker innan de gick hemifrån. För övrigt
varierade svaren mycket i fråga om vad tekniken upplevdes ha bidragit till. Det var
möjligt att ange flera svar (se tabellen nedan).
Tabell 6. Vad har den teknik du har testat gett dig? (n = 10)
Teknikens bidrag
Antal
Har underlättat för mig.
2
Bidragit till att jag klarar mig själv mer.
1
Bidragit till att jag känner mig lite tryggare.
2
Minskad risk för fallskada.
1
Minskat behovet av att dubbelkolla saker innan jag går hemifrån.
5
Minskade elkostnader.
0
Annat
1
Några av produkterna skulle kunna minska risken för fallolyckor. Därför ställdes
även en fråga om detta. Det visade sig att endast en av deltagarna hade ramlat
under den period som testet pågick. Personen hade snubblat på rollatorn men inte
skadat sig.
62
Sju personer hade besvarat frågan om tekniken hade medfört ett minskat hjälpbehov. En av dem svarade att den hade gjort det i viss mån medan de övriga svarade
att den inte alls hade gjort det.
Vad tyckte de om tekniken?
Det var fem personer som besvarade en öppen fråga om vad de tyckte om tekniken.
Flera skrev att de tyckte den var bra förutsatt att den fungerade, men att de inte
behövde den ännu. En person upplevde den dock som trygghetsskapande.
Tittögat OK. Tillsägelse när kyl och frys är öppna BRA!
Det är en fördel för äldre personer att kunna få ta del av denna teknik. Den
ger trygghet.
Tekniken bra! Mina behov är i nuläget att ej fortsätta!
När det fungerade var det OK.
Om det fungerar är det till stor hjälp för många. Vid behov hoppas jag att få
återkomma.
Sammanfattning, smarthemstekniken
Det var en mindre grupp på tretton personer som testade smarthemstekniken. De
flesta av dem var kvinnor och kände sig trygga. Hälften av dem behövde hjälp med
städning, inköp och dylikt och två personer behövde hjälp med personlig omvårdnad. Fem personer hade varit med om en fallolycka de senaste två åren.
Innan tekniken installerades hade de förväntningar på att tekniken skulle ­bidra
till ökad trygghet och att den skulle underlätta för dem. Flera trodde även att de
skulle slippa dubbelkolla saker innan de gick hemifrån och att tekniken skulle förebygga fallolyckor. På frågan om de hade problem med det som tekniken var tänkt
att lösa, visade det sig att de sällan upplevde problem så som glömska. Den vanligaste svårigheten var att kunna justera persiennerna.
Resultatet efter sex månader visade att deltagarna hade testat i genomsnitt 3,56
produkter var. De vanligaste produkterna som hade testats var nattlig ljusväg och
påminnare om att kylskåpsdörren var öppen. Nästan lika vanligt var att ha prövat
påminnare om elektriska apparater.
Det viktigaste värdet av den testade tekniken var att slippa dubbelkolla saker
innan de gick hemifrån. För övrigt varierade upplevelserna av vad tekniken hade
gett. Några tyckte att tekniken hade underlättat för dem eller bidragit till att de
kände sig lite tryggare. Det var bara en person som upplevde att tekniken hade bidragit till minskat behov av hjälp (i viss mån). Svaren på en öppen fråga om vad de
tyckte om tekniken vittnar om en positiv attityd, men att tekniken inte alltid hade
fungerat. Flertalet upplevde sig inte heller vara i behov av den här typen av teknik
ännu.
63
Projektledningens perspektiv
Projektledningen som bestod av fyra personer, intervjuades enskilt (projektledaren)
eller i grupp (de övriga) när det var några månader kvar av projekttiden.
Projektets förutsättningar
De upplevde att förutsättningarna för projektet inte hade varit de bästa när det
startade. Det hade varit svårt att få med äldreomsorgen, vilket de trodde påverkades av att den första projektledaren saknade de rätta kontakterna.
Sen tror jag att det var ett minus att varken projektledaren eller projektkoordinatorn kom ifrån äldreomsorgen och inte hade något nätverk.
Det hade inte räckt att sektorscheferna hade godkänt medverkan i projektet. Det
krävdes även ett godkännande från enhetscheferna för att projektet skulle kunna
genomföras med involvering av äldreomsorgen. I Majorna-Linné var förutsättningarna för projektet sämre än i Östra Göteborg på grund av att det saknades en
chef som var ansvarig för den förebyggande delen av äldreomsorgen. Under ­hösten
2013 slutade även chefen och samordnaren för hemtjänsten i Majorna-Linné, ­vilket
påverkade personalens möjligheter att medverka i iPad-projektet.
Projektplanen som de hade att utgå ifrån var alltför optimistiskt skriven när det
gäller ekonomi och tidsåtgång. De ekonomiska kalkylerna byggde delvis på felaktiga antaganden gällande leasing eller köp av produkter, krav på upphandling med
mera. De som arbetade i projektet hade inte varit med i planeringsfasen utan hade
kommit med först senare och behövde därefter skapa klarhet i hur förutsättningarna såg ut, innan projektet kunde sätta igång.
Viktiga händelser över tid
Projektet startade i augusti 2011. Hösten ägnades åt organisering och förankring.
Efter årsskiftet, i februari 2012, startade arbetet med arbetsgrupper med representanter från äldreomsorgen. Under våren arbetade projektet, med hjälp av representanter från äldreomsorgen, fram de tre områden som projektet skulle arbeta med
(matinköp, fallprevention och social aktivitet).
I september samma år slutade den tidigare projektledaren och den nuvarande
projektledaren började. Vid denna tid ägde en dialogkonferens rum i Sarpsborg,
Norge dit kommuner och leverantörer av smarthusteknik bjöds in. Efter denna
konferens skrev projektet en kravspecifikation för upphandlingen av en leverantör
för smarthusprojektet och en öppen förfrågan skickades ut. Två anbud kom in
och en av leverantörerna valdes ut. I december överklagades dock upphandlingen,
vilket försenade den här delen av projektet.
Under hösten 2012 pågick även arbetet med att planera inspirationsmiljöer, där
den stora svårigheten handlade om vilka förutsättningar som fanns för miljöerna
64
på längre sikt. Det krävdes att projektet fick med sig organisationer som ville arbeta
med dessa miljöer under tiden som projektet pågick och även efteråt, vilket inte var
så lätt.
Våren 2013 hände det mycket. iPad-projektet förbereddes och den första utbildningen i hur man använder en iPad genomfördes innan sommaren (av Senior Net
och undersköterskor i hemtjänsten). Projektet fick positivt besked gällande upphandlingen och i juni 2013 påbörjades rekryteringen av deltagare till smarthemsprojektet. Valet av de två adresserna i Majorna och Kortedala utgick från upparbetade kontakter med fastighetsägarna.
I september invigdes inspirationsmiljön i Kortedala, Östra Göteborg och det
kom cirka 150 personer till invigningen, vilket var över förväntan. Under hösten
fortsatte utbildningsinsatserna i iPad-projektet under ledning av projektledningen
och undersköterskorna. Vid samma tid genomfördes hembesök hos dem som anmält intresse för att vara med i smarthemsprojektet och produkterna började installeras i oktober.
Under våren 2014 började man anordna tematräffar i inspirationsmiljön, vilket lockade fler deltagare. iPad-projektet med utbildningsinsatser fortsatte. Våren
2014 var så gott som alla delar av projektet igång.
När intervjuerna med projektgruppen och projektledningen genomfördes i mitten av maj befann sig projektet i slutfasen. Projektet hade förlängts till den sista
september i stället för sista juli.
Just nu känns det ungefär som att sluta nian [skratt ]… Vi gör roliga saker på
slutet … det är lite den stämningen på nåt sätt./…/ Lite examenskänsla med
slutkonferensen och avslutningsfesten.
Men i september skulle bara två av dem jobba kvar. I nuläget pågick mycket arbete
med redovisning av projektet, att hämta hem och sälja produkter med mera. De
reflekterade över betydelsen av vad de lämnade efter sig från projektet.
Jag vill nog gärna att vi lämnar ett väldigt bra avtryck av projektet, så gott det
nu går, det känner jag … Mer med flaggan i topp! Det har ju gått tre år och
det har gått fruktansvärt fort./…/ Jag vill att det ska bli ett bra eftermäle helt
enkelt och att de grejjerna vi kommer fram till ger avtryck i framtiden.
Projektets processer över tid
Så här i backspegeln tyckte de att det hade blivit fart på projektet när den nuvarande projektledaren anställdes. Hon hade arbetat i äldreomsorgen i en av stadsdelarna och hade goda kontakter där.
När NN kom in hade hon just de där [kontakterna]. Det blev en väldig skjuts.
Kanon, hon gick igång direkt. Det var inte lång startsträcka.
65
En lärdom var att de hade haft för bråttom när de skulle rekrytera deltagare till
iPad-delen av projektet. Med facit i hand skulle de inte ha gått via pensionärsorganisationer. Nackdelen med det var att det hade blivit en så begränsad grupp
personer som kom med i projektet och det hade känts svårt att säga nej till dem
som inte kom med.
Vi var oroliga att ingen skulle ansöka till det här iPad-projektet och sen blev
det tvärtom vi fick väldigt många ansökningar /…/ Jag hade önskat att vi
hade gjort ett mer riktat urval … Som det blev då att vi skickade ut till pensionärsföreningar och dom raggade sina i sin grupp och det blev många i en
och samma förening och på samma gata./…/ Vi hade kunnat göra en tydligare
analys av vilken målgrupp vi ville komma åt./…/Det är väldigt jobbigt att säga
nej till folk också. Ja, just i såna här projekt. 98 år och skickar in sin ansökan
och ’nej tyvärr’.
Konsekvensen av rekryteringen var att det hade blivit stor diskrepans mellan aktiva
föreningsmänniskor och de seniorer som undersköterskorna rekryterade och att
projektet inte nått ut till dem som de ville nå – de ensamma. En av dem hade önskat
följeforskning av projektet från början. Det hade varit bra för att få syn på sådana
här saker under projektets gång.
I december 2012 kändes det oroligt när den norska projektägaren gick i konkurs. En motgång som ägde rum ungefär vid samma tid var den överklagade upphandlingen. I det skedet visste de inte vad detta skulle innebär i termer av förseningar, eftersom det fanns en möjlighet för företaget att överklaga till två instanser.
Under jul blev den överklagad./…/Sen bereddes den förvånansvärt snabbt
ändå mot vad vi hade trott. I vårt värsta scenario trodde vi att det skulle
försenas ett halvår. /…/ Men det var oklart när de skulle ta upp det [ärendet].
Som tur var hade deras ärende tagits upp ganska snabbt och företaget som hade
överklagat gick inte vidare. Den del av projektet som handlade om smarthemsteknik kom sen att ta mycket kraft under hösten 2013 och våren 2014 på grund av
problem med produkter och kostnader.
Sen har vi haft problem med leverantörerna också, vad vi fått för utfästelser./…/ Att vad vi har uppfattat att de har lovat, är inte riktigt vad de levererat.
Där finns en diskrepans. Vem ska stå för vad? Det finns inga tydliga, det här är
ju innovation … och då uppstår frågetecken där man inte är överens.
Det som också tog mer tid än förväntat var att projektet hade behövt ägna mycket
tid åt att skapa manualer till iPad-projektet. Enbart manualen för att använda Facebook bestod av mellan tjugo och trettio sidor. När projekttiden började lida mot
sitt slut var det mycket tid som behövdes för att knyta ihop alla trådar, att motivera
projektdeltagarna att behålla sitt engagemang ända till slutet samt förbereda för
slutkonferensen.
66
Projektets kommunikation
Projektet hade fått en hel del uppmärksamhet i media, både av radio, TV och av
lokala tidningar. Vidstående bild är ett exempel på artikel i lokalpressen.
Men vissa delar hade varit svårare att kommunicera, till exempel smarthemstekniken, eftersom den handlar om saker som inte
syns.
Kommunikatören hade velat jobba heltid i projektet och inte
som nu halvtid. Han upplevde att det hade känts splittrat att
dela sin uppmärksamhet mellan flera projekt och hade önskat
ha haft tid att arbeta mer strategiskt med kommunikationen.
På frågan om vad kommunikationen spelade för roll, trodde
projektledningen att den kan ha haft betydelse för hur många
seniorer som hade hittat till inspirationsmiljön.
Projektets betydelse och effekter
Projektledaren tyckte att projektet hade lyckats genomföra det
mesta som planerat. De hade testat många produkter som var
viktiga för målgruppen. Hon upplevde även att attityderna till
teknik i äldreomsorgen hade blivit mer positiva under den tid
som projektet hade pågått och att projektet hade bidragit till
det.
GT 2013-10-20
Det har ju förändrats under projekttiden … och överhuvudtaget just teknik
inom välfärden … Jag tycker mig se … att i samhället har det blivit mera accepterat och man vet att det finns.
På frågan om projektets betydelse trodde projektledningen att iPad-delen betytt
mycket för de seniorer som hade varit med och även för personalen. Ställt i relation till målen trodde de att både användningen av surfplatta och smarthemsteknik
kunde öka de äldres självständighet. Att kunna använda internet och till exempel
boka sina egna biljetter kunde bidra till en känsla av självständighet och kanske
även öka självförtroendet.
Bara en sån sak som att veta vad Candy Crush är när alla pratar om det. Eller
när man läser om saker och ting i tidningarna … att kunna gå in på www eller
ha en e-postadress.
De reflekterade kring svårigheterna att rekrytera seniorer som var ensamma och
isolerade till projektet. Det hade varit svårt att ha det som ett kriterium för medverkan. I syfte att deltagarna skulle lära känna varandra hade de uppmuntrat del-
67
tagarna att välja utbildning i grupp. Att de även hade erbjudit individuell handledning handlade i stället om en önskan om att projektet skulle vara tillgängligt
för personer som inte klarade av att förflytta sig till en lokal eller medverka i en
grupputbildning.
Det var några få som var socialt isolerade, som inte hade så mycket sociala
kontakter. För dom tror jag att det har påverkat, förutsatt att dom har gått på
utbildningarna och träffarna. Sen vet jag inte om det är surfplattan som bidrar
till det. Men att själva projektet har bidragit.
De produkter som var tänkta att vara fallförebyggande bland smarthemstekniken
var persiennerna och belysningen. Även produkter i inspirationsmiljön var tänkta
att minska fallolyckor och bidra till ökad självständighet och trygghet, en trygghet
i att klara sig själv.
Personalperspektivet hade inte varit med från början, men hade blivit allt viktigare efter ett tag. Från början var det inte meningen att projektet skulle arbeta så
verksamhetsnära.
Lärdomar
Projektet hade gett dem olika saker på det personliga planet. Det handlade om nya
slags möten med personal.
Fina individmöten med personal och deltagare ... Jag möter inte undersköterskor i mitt jobb vanligtvis … vi har kunnat dela erfarenheter och det har varit
roligt att se dom … Det var ju frivilligt att gå med ... men de visste ingenting
om det. De var lite skeptiska i början … och det var någon som sa ’näe det här
går inte!’ Och nu är alla jättepositiva.
Projektet innebar även möten med äldre personer som inte är i behov av hjälp.
I projektet har jag fått möjligt att möta äldre på ett annat sätt än vad jag gör
normalt i min vanliga yrkesroll och det har varit väldigt kul. Man kan ju träffa
äldre som privatperson och då är det på ett sätt och i min yrkesroll blir det på
ett annat sätt …[arbetar på trygghetsjouren]. Nu blir det ett personligt möte
med många och här försöker man göra … nånting nytt och många är nyfikna
och intresserade.
Projektet hade även gett dem kunskaper om EU-projekt och ett samarbete med
Norge.
Det har varit väldigt spännande att träffa andra kulturer. Även om vi bara
pratar Norge, så finns det skillnader och det skulle ha varit spännande om vi
hade kunnat koppla på Danmark också. Och det här är ett väldigt spännande
projekt och inte bara spännande och roligt utan angeläget också. Och det tror
jag alla som jobbar med det känner.
Det har varit roligt och för egen del så har det varit väldigt lärorikt som ekonom med alla EU-reglerna … personligen lärorikt.
68
En sak som projektledaren skulle bära med sig från projektet var insikten om hur
mycket surfplattan kan betyda för äldres delaktighet och glädje.
Surfplattan, vad det har inneburit för dom att få ta del av den här världen …
att man har det som ett tidsfördriv, att man känner att man kan påverka det
som är viktigt för en, att man känner en annan delaktighet i samhället … det
har ju blivit som en personlig hjärtefråga som jag kanske inte alls föreställde
mig från början.
Olika erfarenheter från projektet
De hade flera positiva minnen från projektet som de skulle ta med sig. Ett handlade
om ett test av en robot (Double robotics) på Stadsmuseet. Roboten följde en guide
som berättade om utställningen Göteborg från ovan. Olika grupper med seniorer
hade kunnat ta del av detta på distans, vilket hade uppskattats. Ett annat guldkorn
var en berättelse om en kvinna som först inte ville delta i iPad-projektet, men sen
ändrade sig och blev en inbiten spelare av Candy Crush. Ytterligare ett positivt
minne var ett möte mellan en japansk journalist som kom på besök och en av deltagarna i iPad-projektet som använde Skype för att kommunicera med sin son i Japan
när journalisten var med.
Andra lärdomar av projektet var att det inte hade blivit som de hade tänkt sig.
Samarbetet med leverantörer hade upplevts svårt och likaså att behöva säga nej till
seniorer som ville inte fick plats i iPad-projektet. I fråga om smarthemsprojektet
hade det tvärtom varit svårare att rekrytera deltagare än förväntat.
De var besvikna över att den delen av projektet som handlade om matinköp via
internet inte hade gått att genomföra. Om det hade lyckats kunde det ha fått stor
betydelse för äldre och äldreomsorgen. Men även om tiden inte var mogen för detta
idag, skulle det kunna ändras i framtiden om kostnaderna för hemtjänsten steg.
Hur kan erfarenheter från projektet förvaltas?
Några uttryckte en oro för att projektet snart skulle ta slut och att det inte fanns
någon organisation som skulle ta över och förvalta de kunskaper som hade kommit
fram. Projektledaren tog upp att det var svårt att implementera projektet på grund
av att det hade ett så tydligt förebyggande perspektiv. Vems ansvar är det att arbeta
för införandet av ny teknik i hemmet eller lära seniorer använda internet? Är det
kommunens ansvar eller snarare ett ansvar som ligger på nationell nivå? Frågan
handlar också om hur länge ny teknik kommer att vara ny. Det som var ny teknik i
går är gammal teknik i morgon. Undersköterskorna som arbetar i hemtjänsten kan
hjälpa de äldre med att slå ett telefonnummer, men inte hjälpa en vårdtagare att
genomföra ett Skype-samtal.
Varje hem i Sverige oavsett vilken åldersgrupp du tillhör, har massa av teknik
som en gång varit ny teknik. Det var inte helt enkelt att introducera mikro-
69
vågsugnen i folks hem … Det finns inte en undersköterska i världen som inte
skulle hjälpa sin, ja sin senior, att slå ett telefonnummer till sin son … ingen
skulle neka nånting sånt. Men vad är skillnaden mellan ett vanligt telefonsamtal och ett Skype-samtal?
Ipad-träffarna skulle fortsätta på träffpunkterna i de båda stadsdelarna. Av seniorerna i iPad-projektet verkade cirka hälften vilja köpa surfplattan som de lånat.
De surfplattor som blev över hoppades de kunde skänkas till träffpunkterna, men
inget beslut hade fattats ännu. Inspirationsmiljön som skapades inom ramen för
projektet skulle dock finnas kvar efter projektets slut.
Sammanfattning, projektledningens perspektiv
Projektet försenades inledningsvis på grund av brist på personliga kontakter inom
äldreomsorgen, avsaknad av chef för den förebyggande verksamheten i en av stadsdelarna samt att det uppdagades att projektplanen behövde revideras för att inte
bryta mot lagen om offentlig upphandling. Den nuvarande projektledaren hade
bidragit till att det blev fart på projektet genom att ha de rätta kontakterna.
Sett i backspegeln tyckte projektledningen att de hade lyckats fullfölja det mesta
som var planerat inom ramen för projektet. Men under projektets gång hade det
hänt oväntade saker såsom en överklagad upphandling, en konkurs i den norska
delen av projektet samt att den första projektledaren bytte jobb.
Projektet hade fått mycket uppmärksamhet i media, men vissa delar såsom
smarthemstekniken hade varit svårare att kommunicera på grund av att den var
svårare att visualisera. Kommunikatören hade helst velat arbeta heltid med projektet i stället för på halvtid för att kunna arbeta mer strategiskt med kommunikationen.
Lärdomarna från projektet var en ökad medvetenhet om att surfplattan kan
betyda så mycket för äldre personers glädje och upplevelse av delaktighet. Projektet
hade också inneburit nya kunskaper om EU-projekt och nya slags möten med äldre
och personal än vad de var vana vid. Det hade även ökat insikterna om hur svårt
det kan vara att samarbeta med näringslivsrepresentanter (matdistributörer och
leverantörer av smarthemsteknik). Projektledningen uttryckte en besvikelse över
att projektet inte hade lyckats finna en bra lösning på matleverans via nätet för
gruppen seniorer, vilket de hade hoppats på.
Farhågor inför framtiden handlade om hur kunskaper och erfarenheter från
projektet skulle fortsätta förvaltas. Inspirationsmiljön skulle visserligen leva vidare
och likaså iPad-caféerna. Men för kunskaperna i övrigt fanns det inte någon självklar mottagare.
70
6.Diskussion
iPad-projektet
Metoddiskussion
Utvärderingen av iPad-projektet genomfördes med hjälp av både enkäter och intervjuer, det vill säga med en mix av metoder vilket kan ses som en styrka. Intervjuerna ger fylligare information och även svar på hur deltagarna resonerade kring
frågorna medan enkäterna ger en mer generell bild över projektdeltagarnas tankar.
Urvalet av intervjupersoner varierade dock mellan de olika uppföljningstillfällena. Vid det första tillfället genomfördes ett strategiskt urval för att spegla gruppen
deltagare som helhet. Urvalet återspeglade skillnader i kön, ålder och stadsdel. Vid
de två senare uppföljningstillfällena skickades enkäten istället ut till hela gruppen
och urvalet till intervjuerna gjordes utifrån den grupp seniorer som inte hade besvarat enkäten. Anledningen till att alla fick enkäten var för att möjliggöra en statistisk
analys av resultatet. Intervjuerna blev nu ett komplement till enkäten och antalet
intervjuer minskades från tjugo till cirka tio och genomfördes mer strukturerat
intervjuer för att resultatet även skulle kunna kvantifieras.
Vilka grupper av seniorer deltog i projektet?
Cirka hälften av deltagarna i iPadprojektet bodde i stadsdelen Östra Göteborg och
hälften i Majorna-Linné. Detta var även projektets intentioner.
Projektet hade som målsättning att nå seniorer som upplevde ensamhet men inte
hade större omsorgsbehov. Det fanns därmed ett tydligt förebyggande perspektiv
på projektet. I fråga om omsorgsbehov stämde gruppen väl överens med detta kriterium. Det var en mindre andel som behövde hjälp i vardagen.
Men i fråga om ensamhet stämde deltagarna i projektet inte riktigt överens
med projektets mål. De bestod till stor del av en grupp aktiva seniorer med många
­sociala kontakter. Detta var också något som projektledningen reflekterade kring
mot slutet av projekttiden. Lärdomen var att inte rekrytera deltagare via pensionärsorganisationer om man vill nå gruppen ensamma och isolerade.
Frågan om ensamhet och isolering finns väl beskriven i tidigare forskning och
litteratur (Andersson, 2014; Finlay, 2003; White m fl., 1999). Det är skillnad mel-
71
lan ofrivillig och självvald ensamhet (Grenade & Boldy, 2008), vilket även kommer
fram i kommentarerna från deltagarna i den här följeforskningen. Flera av dem
påpekade att de inte hade något emot att vara ensamma vilket kan hänga samman
med det faktum att ensamheten även har en existentiell dimension (Ettema m fl.,
2010). Det finns dock en tydlig koppling mellan social isolering och risk för ohälsa
(Mellqvist Fässberg m fl., 2012), vilket gör frågan angelägen.
För övrigt bestod deltagarna i projektet av en majoritet kvinnor. Kvinnorna var
överrepresenterade utifrån sin åldersgrupp, vilket kan ha påverkats av sättet deltagarna rekryterades på. Det kan även vara så att det är lättare att få kvinnor att
medverka i projekt av det här slaget jämfört med män.
I fråga om utbildnings- och yrkesbakgrund var det stora variationer inom gruppen. Tidigare forskning pekar på betydelsen av utbildningsnivå för att ta till sig ny
teknik (White m fl., 1999), att det främst är äldre med högre utbildning som har
lätt att ta till sig ny teknik. Variationen i yrkes- och utbildningsbakgrund i projektet
kan därför ses som en styrka.
Bidrog användningen av surfplatta till ökad självständighet och
trygghet?
Att vara aktiv, ha vänner och klara sina dagliga aktiviteter påverkar livstillfredsställelsen. Att utöva sina intressen påverkar hälsan positivt (Wressle, 2009). De flesta
av deltagarna i iPad-projektet visade sig vara aktiva och självständiga i vardagen.
De flesta upplevde inte heller hälsoproblem och endast trettio procent behövde
hjälp med inköp, städning och dylikt. De flesta uppgav att de hade många intressen
och att de gick ut varje dag. De flesta kände sig också trygga. Sett mot bakgrund av
det, är det svårt att föreställa sig hur surfplattan skulle kunna öka den här gruppens
självständighet eller trygghet nämnvärt.
Resultatet visar att hjälpbehovet inte hade förändrats tio till elva månader ­efter
grundutbildningen. Om man däremot vidgar begreppet självständighet till att inkludera förmågan att klara av ny teknik, att själv kunna beställa biljetter via internet med mera, bidrog surfplattan till detta. Det var vanligt med sådana kommentarer i både intervjuer och enkäter.
Trots att de allra flesta deltagare uppgav att de kände sig trygga innan iPadutbildningen uppgav ungefär en tredjedel att surfplattan hade bidragit till ökad
trygghet. Denna trygghet verkar vara knuten till ökad kontakt med vänner och
anhöriga på distans.
72
Bidrog användningen av surfplatta till delaktighet samt minskad
social isolering?
I undersökningen som gjordes innan grundutbildningen var det många som uppgav
att de kände sig utestängda från information på ”www” vilket väckte en irritation
hos dem.
Den tydligaste effekten av surfplattan var att den bidrog till en upplevelse av
ökad delaktighet. Detta visade sig i informationsdelaktighet och en känsla av att
följa med i samhällsutvecklingen. Surfplattans påverkan på informationsdelaktighet och känsla av att följa med i samhällsutvecklingen märktes redan cirka fem
månader efter grundutbildningen och kvarstod som ett resultat ett halvår senare.
Medverkan i projektet verkar även ha bidragit till att flera upplevde att de kunde påverka sådant som var viktigt i deras liv. Det var fler som upplevde det efter
utbildningen än året innan och det var framför allt den grupp som tidigare hade
svarat att de ville påverka mer än de kunde, som upplevde att de kunde påverka sådant som var viktigt våren 2014. Hur kan man förstå detta resultat? En förklaring
skulle kunna vara att upplevelsen av att kunna lära sig nya saker som att använda
ny teknik, bidrar till ökad empowerment, det vill säga inflytande över sitt eget liv
(Östlund, 2013). Resultatet kan även ställas mot äldre människors möjlighet att ta
del av e-samhället rent generellt. Just pensionärers bristande tillgång till internet
har uppmärksammats i media som ett demokratiskt problem (Skarsgård, 2014).
Det var färre bland deltagarna som upplevde att surfplattan bidrog till minskad
ensamhet eller ökade sociala kontakter än som upplevde ökad delaktighet. Men det
var trots allt en tredjedel som gjorde det. Analyser över tid visar att de som upplevde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter i högre grad hade
svarat att de upplevde sig som ensamma året innan.
Men även bland dem som hade många sociala kontakter redan innan fanns det
seniorer som upplevde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter.
Intervjuerna vittnar också om att surfplattan bidrog till att upprätthålla kontakter
på distans för dem som redan hade många sociala kontakter. För dem som inte
hade så mycket kontakt med vänner och närstående innebar den en möjlighet till
nya kontakter. Träffarna inom ramen för projektet lyftes även fram som en viktig
del i detta. Det finns tidigare studier som visar att internetanvändning kan minska
ensamhet (White m fl., 1999) och bidra till ökade sociala kontakter (Grenade &
Boldy, 2008) även om det inte finns några entydiga resultat som stärker ett sådant
samband (Hogeboom m fl., 2013).
Ett tydligt resultat som går utanför de aspekter som undersöktes var att surfplattan upplevdes ha bidragit till glädje för många. Sju av tio upplevde att surfplattan
hade gett dem ett roligt tidsfördriv. Flera tog upp att den hade väckt nyfikenhet,
stimulerat till nya intressen och tillgodosett olika slags behov. Detta upplevdes även
kunna minska känslan av ensamhet.
73
Bidrog användning av surfplatta till ökad kompetens och status hos
personal inom äldreomsorgen?
Fokusgrupperna med personal vittnar om att projektet upplevdes som utvecklande.
Det var flera som först hade varit tveksamma till att gå med i projektet, men efteråt
hade känt sig stärkta av att klara av det. Mötet med seniorerna hade inneburit både
glädjeämnen och utmaningar. De hade fått lära sig den pedagogiska rollen som
handledare i det direkta arbetet med seniorerna.
Projektet hade inneburit att de hade fått syn på sin egen förmåga att lära ut,
vilket gav dem ett ökat självförtroende. Arbetet tillsammans med kollegor upplevdes också som positivt och likaså att få något av en expertroll jämfört med i rollen
som undersköterska. Däremot var det inte så många som tyckte att projektet hade
bidragit till ökad yrkesstolthet. Begreppet upplevdes som för stort och kanske lite
högtravande.
De beklagade att projektet snart skulle vara slut. De hade gärna velat fortsätta
arbeta som handledare om de hade haft möjlighet. Den här typen av arbetsuppgifter skulle kunna vara ett komplement till de andra uppgifterna i hemtjänsten för
att minska arbetsbelastningen. De trodde också att sådana uppgifter skulle kunna
locka fler till arbetet inom äldreomsorgen.
Projekt eSenior råkade löpa parallellt med ett annat EU-projekt (IT-lyftet) som
syftade till att öka kunskapen om och intresset för IT hos personal inom äldreomsorgen. En av stadsdelarna (Majorna-Linné) var även med i det projektet. Ett
resultat av det projektet var att en majoritet av personalen som hade nåtts av projektet hade fått en mer positiv attityd till IT. Men projektledningen för IT-lyftet
påpekade att det var svårare att implementera IT och ny teknik i hemtjänsten än på
särskilt boende på grund av den tidsbrist som råder där (Padron Hernández, 2014).
Sett mot ljuset av dessa kommentarer visar resultat från den här följeforskningen
att det även finns möjligheter att inkludera hemtjänsten i ett sådant arbete.
Inspirationsmiljön
I rapporten Inspirationsmiljöer – så gjorde vi (2010) beskrivs elva projekt som hade
utvecklat både fasta och mobila visningsmiljöer. Några av dessa miljöer vände sig
till äldre personer, medan andra främst hade vänt sig till personal (Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Det finns så vitt jag vet inte så många utvärderingar av visningsmiljöer.
Följeforskningen av den inspirationsmiljö som skapades inom ramen för projekt eSenior visar att det går att väcka intresse för en sådan miljö med hjälp av god
kommunikation och en öppenhet för att förändra formerna efter hand. Den här inspirationsmiljön vände sig främst till seniorer, men även till personal, anhöriga och
andra intressenter. Men projektet hade fått anstränga sig för att locka personal från
äldreomsorgen. Efter några månader infördes tematräffar, vilket verkar ha varit en
74
god satsning sett utifrån besöksstatistiken. Det förefaller viktigt att vitalisera och
skapa ett intresse runt de produkter och behov som finns för att en inspirationsmiljö ska kunna bli en plats för nya tankar.
Från början var det tänkt att en miljö skulle skapas i de bägge stadsdelarna som
medverkade i projektet, men de fick nöja sig med en. Den viktigaste orsaken till det
var att miljön skulle leva kvar efter projektets slut.
Inspirationsmiljön bidrog till att förmedla kunskaper om att det finns produkter
som kan underlätta vardagen. De produkter som intervjupersonerna pratade om
upplevdes främst bidra till att underlätta självständighet i vardagen och ökad trygghet/säkerhet. Det som blev tydligt efter observationer och intervjuer med besökare
och personal var betydelsen av att det finns personal på plats som kan prata om de
saker som finns i miljön och om de behov som äldre har. Det räcker inte med en
fysisk miljö med prylar för att bidra till att väcka nya tankar.
Smarthemstekniken
Vilken grupp av seniorer deltog i projektet?
Smarthemstekniken testades av en mindre grupp på 13 personer med lite större
behov av hjälp än bland deltagarna i iPad-projektet. Hälften av dem behövde hjälp
med städning, inköp och dylikt. Fem av dem hade varit med om en fallolycka
­någon gång under de senaste två åren. Nästan alla kände sig dock trygga och de
flesta gick ut varje dag. Hälften uppgav att de hade många sociala kontakter och
många intressen.
Vad bidrog smarthemstekniken till?
Enkäten som skickades ut innan installationen gav som resultat att många förväntade sig ökad trygghet, att tekniken skulle underlätta för dem och att de skulle
slippa dubbelkolla saker innan de gick hemifrån. Det var emellertid inte så många
som upplevde problem med det som tekniken var tänkt att förebygga.
Resultatet från uppföljningen visade att det största värdet av tekniken var att
slippa dubbelkolla saker. För övrigt varierade svaren mycket. Flera av dem som deltog i testet var positivt inställda till tekniken men upplevde sig inte vara i behov av
den i nuläget. Några påpekade att tekniken inte alltid fungerade korrekt, vilket blir
problematiskt när tekniken är ny och tilltron till den inte har etablerats. Som Östlund (2013) skriver i sin bok om teknik och åldrande fanns det stora visioner om
den här typen av teknik på 1980-talet som inte har kunnat omsättas i praktiken.
I en tidigare studie där sängdetektor och liknande teknik hade prövats visade det
sig att de äldre var positiva till flera lösningar. De uppskattade framför allt teknik
som hjälper till att lösa nödsituationer framför teknik som förebygger potentiella
hälsorisker (Boström, 2011).
75
Projektledningens lärdomar
I maj 2014 när projektet började lida mot sitt slut intervjuades projektledningen
om deras perspektiv på projektet. De förmedlade att de i stort sett hade genomfört
det som var planerat och uppfattade projektet som lyckat. Men sett i backspegeln
skulle de ha gjort vissa saker annorlunda om de hade startat det idag. Exempelvis
skulle de ha rekryterat deltagare till iPad-projektet på ett annat sätt för att nå en
bredare målgrupp än vad som blev fallet. Den här delen av projektet var den största
och innebar mycket positivt både för seniorerna själva och för undersköterskorna
som deltog som handledare.
Projektet rymde även oväntade händelser och svårigheter. Jag föreställer mig
att det krävs mod för att ge sig in på områden som smarthemsteknik och samarbete med näringslivet. Det är inte så vanligt att den kommunala äldreomsorgen ger sig in i sådant samarbete, vilket innebär ett gränsöverskridande. Projektet
medförde också nya kunskaper om upphandling, kontakter med underleverantörer
och om den konkurrens som finns (på ett öppet sätt) i näringslivet. Projektet kan
sägas ha bidragit till metakunskaper om projektprocesser och faktorer som påverkar dessa. Till dessa hör insikterna om hur mycket personliga kontakter betyder
för att ett projekt ska förankras i praktiken. Förankringsarbetet tog mycket tid i
­början av projekttiden. Även om externa faktorer som organisationsförändringar
i ­staden troligtvis också hade viss inverkan, kunde projektledningen se betydelsen
av nätverk. Den nya projektledarens kontakter i äldreomsorgen hade bidragit till
att d
­ örrar öppnades genom att ge projektet legitimitet. Det räcker inte att cheferna
högst upp i hierarkin godkänner medverkan i ett projekt för att det ska få access.
Andra metakunskaper var att projektet hade bidragit till kunskaper om EUprojekt och ett stimulerande utbyte med Norge. Ingen av dem i projektledningen
hade varit med i ansökningsfasen då projektplanen skrevs, vilket innebar att de behövde sätta sig in hur den planerade idén skulle kunna omsättas i praktiken. Detta
kan också vara en generell lärdom för andra projekt, att det krävs en ny period med
planering när nya personer ska ta över och förstå och förvalta en tänkt idé, som är
formulerad av någon annan.
76
7.Slutsatser och
rekommendationer
• Att lära sig använda en surfplatta bidrog framför allt till ökad delaktighet och ett
roligt tidsfördriv för de seniorer som var med i projektet. Upplevelse av delaktighet innehöll även en fråga om att kunna påverka sitt liv, vilket är viktigt ur ett
hälsoperspektiv.
• Att lära sig hantera ny teknik kan även ha en symbolisk betydelse och inte enbart
en funktionell. Hit hör glädjen över att kunna lära sig nya saker och att kunna ta
del av samhället som blir alltmer digitaliserat, i stället för att hamna utanför för
att man inte behärskar mediet.
• Eftersom deltagarna i iPad-projektet främst bestod av socialt aktiva, trygga och
självständiga personer fanns det begränsade möjligheter till effekter på ensamhet, trygghet och självständighet av att ha lärt sig använda en surfplatta. Trots
det var det cirka en tredjedel som upplevde att surfplattan hade bidragit till
minskad ensamhet, ökad trygghet och självständighet.
• Cirka en fjärdedel av seniorerna i iPad-projektet hade ingen annan än projektet
att vända sig till för frågor om surfplattan. Det finns ett behov av att utbilda
seniorer om e-tjänster som ingen självklar aktör tar ansvar för i dagens samhälle.
• Projektet bidrog även till att undersköterskorna som medverkade som handledare utvecklades genom rollen som pedagoger. Sådana arbetsuppgifter kan bidra
till minskad arbetsbelastning och ökad variation för personal i äldreomsorgen,
vilket ökar arbetets attraktivitet.
• Inspirationsmiljön som skapades inom ramen för projektet lyckades locka många
besökare genom dess placering, användning av media för att nå ut och genom att
vitalisera sitt erbjudande. Personalens kunskaper och förhållningssätt är A och O
för att en inspirationsmiljö ska bidra till nya sätt att tänka och lösa saker på.
•Smarthemstekniken skapade förväntningar som inte riktigt infriades. Det är
svårt att uttala sig om nyttan med tekniken då testgruppen inte upplevde ett
reellt behov av den. Dessutom var testgruppen relativt liten. Om fortsatta försök
ska göras bör leverantören se över de tekniska problem som uppkom, eftersom
dessa riskerar försämra tilltron till tekniken.
77
• Andra projekt som tar sig an liknande frågeställningar kan dra lärdom av erfarenheterna av det här projektet. Både det som det lyckades genomföra och det
som inte lyckades (exempelvis matdistribution via nätet) kan bidra till värdefulla
kunskaper.
78
8.Referenslista
Andersson, K. (1984) Patienters upplevelse av trygghet och otrygghet. Delrapport i avhandling Omvårdnad och trygghet – en metateoretisk och en fenomenologisk studie
vid Göteborgs universitet. Arlöv: Esselte Studium AB.
Andersson, L. (2011) Hundra år av ensamhet. Tidskriften Äldre i centrum nr 42013.
Hämtad på www.aldreicentrum.se
Baarsen, B. van., Snijders, T. A., Smit, J. H. & Duijn, M. A. J. van. (2001). Lonely
but not alone: emotional isolation and social isolation as two distinct dimensions
of loneliness in older people. Educational and Psychological Measurement, 61, 3,
119–135.
Boström, M. (2011). Teknik och åldrande i Äldre och åldrande. I M. E. Bravell (Red.).
Grundbok i gerontologi, Kap. 14, sid. 330–347. Lund: Studentlitteratur.
Castell, P. (2013). Stegen och trappan – Olika syn på deltagande. Kapitel. Hämtad på
publicationslib.chalmers.se
Ettema, E. J., Derksen, L. D. & Leeuwen, E. van (2010). Existential loneliness and endof-life care: A systematic review. Theor Med Bioeth., 31: 141–169.
Findlay, R. A. (2003). Interventions to reduce social isolation amongst older people:
where is the evidence? Ageing and Society, 23, 647–658.
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2010) Experiences of loneliness among the very old:
The Umeå 85+ project. Aging & Mental Health, 14 (4) 433–438.
Grenade, L. & Boldy, D. (2008) Social isolation and loneliness among older people:
­issues and future challenges in community and residential settings. Australian Health
Review, Vol. 32, No 3, 468–478.
Hogeboom, D. L., McDermott, R.J., Perrin, K. M., Osman, H., Bell-Ellison, B. A.
(2010) Internet Use and Social Networking Among Middle Aged and Older Adults.
Educational Gerontology 36:2, 93–111.
Mellqvist Fässberg, M., van Orden, K., Kimberly, A., Duberstein, P., Erlangsen, A., Lapierre, S., Bodner, E., Canetto, S. S., De Leo, D., Szanto, K. & Waern, M. (2012) A
Systematic Review of Social Factors and Suicidal Behavior in Older Adulthood. Int.
Journal of Environmental Research and Public Health, 9, 722–745.
79
Larsson, Å. (2009) Everyday life amongst the oldest old: descriptions of doings and
possession and use of technology. Dissertation 1119. Department of Social and Welfare Studies National Institute for the Study of Ageing and Later life and Division of
Health, Activity and Caring Linköping University.
Maurice, P., Lavoie, M., Levaque Charron, R., Chapdelaine, A., Bélanger Bonneau, H.,
Svanström, L. & Romer, C. (1998) Safety and Safety Promotion: conceptual and
operational aspects. Quebec: WHO.
Mellqvist Fässberg, M., van Orden, K., Duberstein, P., Erlangsen, A., Lapierre, S., Bodner, E., Canetto, S. S., De Leo, D., Szanto, K. & Waern, M. (2012) A Systematic
Review of Social Factors and Suicidal Behavior in Older Adulthood. International
Journal of Environmental Research and Public Health, 9, 722–745.
Nilsson, K., Sonn, U. & Dahlin Ivanoff, S. (2010) Ny teknik, något för oss? En intervjustudie om de allra äldstas syn på vardagsteknologi. Sundbyberg: Hjälpmedelsinstitutet.
Nka (Nationellt kompetenscentrum anhöriga) (2014) Teknikstöd till yrkesverksamma
anhöriga utvärderat. Hämtat på www.anhoriga.se
Norman, H. NIE (2001) Sociability, Interpersonal Relations, and the Internet: Reconciling Conflicting Findings. American Behavioral Scientist, 45, 3, 420–435.
Padrón Hernández, M. (2014) Slututvärdering av IT-Lyftet. Ett projekt för kompetensutveckling av personal inom äldreomsorgen. Göteborg: Contextio Ethnographic
AB.
Rossi, P., Lipsey, M., Freeman, H. (2004) Evaluation. A systematic approach. London:
Sage Publications.
SCB (2014a) Privatpersoners användning av datorer och internet 2013. Hämtad på
www.scb.se
SCB (2014b) Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC).
Hämtad på www.scb.se Sök på ”Tabeller & diagram” och därefter ”Sociala relationer”.
Skarsgård, Å. L. (2014) Äldre hamnar utanför när internet tar över. Dagens samhälle
nummer 4 2014, sid 31.
Socialdepartementet (2010) Den ljusnande framtid är vård. Delresultat från LEV-projektet. S2010.021
Socialstyrelsen (2011) Behovsbarometern – Äldre – En undersökning om behovet av
hjälp och stöd bland äldre utan äldreomsorg. Hämtad på www.socialstyrelsen.se
Socialstyrelsen (2003) Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa.
Svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health
(ICF).
80
Sonn, U. (1995). Longitudinal studies of dependence in daily life activities among the
elderly. Methodological development, use of assistive devices and relation to impairments and functional limitations. Avhandling vid Institutionen för rehabiliteringsmedicin och Institutionen för Geriatrik, Göteborgs universitet.
SKL (2010). Framtidens utmaning. Välfärdens långsiktiga finansiering. Programberedningen för välfärdsfinansiering. Stockholm: SKL.
Tornstam, L., Rydell, M., Vik, I., Öberg, E. (2010) Ensamheten i Sverige 1985–2008,
Uppsala: Sociologiska institutionen.
Vedung, E. (1998) Utvärdering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur.
White, H., Mcconnell, E., Clipp, E., Bynum, L., Teague, C., Navas, L., Craven, S. &
Halbrect, H. (1999) Surfing the Net in Later Life: A Review of the Literature and
Pilot Study of Computer Use and Quality of Life. Journal of Applied Gerontology,
18 (3), 358–378.
Wressle, E. (2009) 86-åringars vardagsteknologi. En kartläggning av användande, nytta
och problem med vardagsteknologi. Vällingby: Hjälpmedelsinstitutet.
Östlund, B. (2013) Teknik, IT och åldrande. Hur fungerar det för patienter, omsorgstagare och äldre medborgare? Stockholm: Liber.
81
9.Bilagor
Bilaga 1. Metod
Utvärderingen genomfördes under en period på ett och ett halvt år. Under denna
period har avstämningar med projektledningen skett vid ett flertal tillfällen. Framtagande av frågor till enkäter, intervjuer och dylikt har skett i dialog mellan projekt­
ledningen och utvärderaren.
Seniorernas perspektiv på iPad-projektet
Utvärderingen av seniorernas upplevelser av att lära sig använda iPad genomfördes
med hjälp av enkäter, intervjuer och observation. Enkäter och intervjuer genomfördes vid tre tillfällen (se figur 18). Tillfälle 1 genomfördes innan den första grundutbildningen (mars–april 13), tillfälle 2 genomfördes cirka 5–6 månader efter denna
utbildning (sep–okt 13). Tillfälle 3 genomfördes 10–11 månader efter den första
utbildningen (mars–april 14).
Figur 18. Uppföljning av iPad-utbildningen med upprepad mätning.
Grundutbildning
Projektet
Följeforskningen
4-5 månader
eer första
utbildningen
Före
utbildningen
Enkät/intervju:
24 mars - 15 april 2013
fortsa utbildning
15 april - 31 maj
2013
82
Enkät/intervju:
15 sept - 30 okt 2013
9-10 månader
eer första
utbildningen
Enkät/intervju:
21 febr - 3 april 2014
Deltagarna i projektet bestod av personer över 65 år som bodde i Majorna-Linné
eller Östra Göteborg. Utvärderingen omfattade hela gruppen. Vid det första undersökningstillfället inkluderade vi dock inte den pilotgrupp som även var aktiv i
planeringsfasen av projektet.
Vid tillfälle 1 deltog 57 seniorer (13 män och 44 kvinnor). I enkätstudien deltog 37 seniorer och i intervjustudien 20 seniorer (10 kvinnor, 10 män). Urvalet till
intervjustudien gjordes utifrån att gruppen skulle representera både män, kvinnor,
båda stadsdelar och både yngre (<74 år) och äldre (75 år+) seniorer. Svarsfrekvensen var 100 procent.
Vid tillfälle 2 deltog 57 seniorer (14 män och 43 kvinnor) i enkätstudien. Uppföljningen gjordes först med en webbenkät som besvarades av 44 personer. De som
inte hade besvarat den fick en postenkät eller intervjuades. 21 personer besvarade
postenkät och 8 personer intervjuades per telefon (6) eller i hemmet (2). Urvalet till
intervjustudien gjordes utifrån att gruppen skulle representera både män, kvinnor,
båda stadsdelar och både yngre (<74 år) och äldre (75 år+) seniorer. Svarsfrekvensen var 81 procent.
Vid tillfälle 3 deltog 64 seniorer (12 män och 52 kvinnor). Uppföljningen gjordes denna gång med hjälp av en postenkät och med telefonintervjuer. De tio som
inte hade besvarat enkäten ringdes upp för en telefonintervju. Svaren från en person avvek så mycket att dessa uteslöts från analysen7. En person gick inte att nå.
Detta resulterade i intervjuer med 8 personer. Svarsfrekvensen var 98 procent.
Enkäterna har delvis innehållit samma frågor (vid tillfälle 1 och 3). De flesta intervjuer har genomförts som telefonintervjuer. Ett par personliga intervjuer i seniorernas hem genomfördes vid tillfälle två för att få ytterligare belysning av surfplattans betydelse för deltagarna. Då det visade sig att telefonintervjuerna gav fullgod
information användes telefonintervjuer fortsättningsvis.
Enkätresultaten har främst analyserats med hjälp av deskriptiv statistik (frekvens, procent). Jämförelser av resultat över tid baseras på en grupp med seniorer
som hade fyllt i både enkät 1 och 3. Det var 32 personer som hade gjort det. Anledningen till att gruppen var mindre än de 57 seniorer som deltog vid tillfälle 1 är
för att enkäten enbart besvarades av 37 personer och att intervjusvaren vid tillfälle
1 inte gick att kvantifiera.
Analys av samband mellan variabler och över tid har gjorts med hjälp av
Pearson’s correlationer. Analys av skillnader över tid har genomförts med hjälp av
parade t-test (där skillnader i medelvärden och standardavvikelser undersöks). De
frågor som har undersökts här handlar om huruvida användningen av en surfplatta
upplevdes ha bidragit till ökad självständighet, trygghet, sociala kontakter och delaktighet samt minskad ensamhet.
7. Personen tillhörde pilotgruppen som var med och formade projektet initialt och hade arbetat med IT-frågor.
83
Analys av skillnader mellan åldersgrupper, kön och stadsdelar har däremot genomförts med oberoende t-test där bakgrundsvariabeln i dessa fall har lagts in som
oberoende variabel. Programvaran SPSS har använts för den statistiska analysen.
Intervjuerna innehöll samma frågor som enkäterna men var vid tillfälle 1 mer
av samtalskaraktär. Vid tillfälle 2 och 3 har intervjuerna varit mer strukturerade
och svaren har därför även kunnat kvantifieras. Intervjuerna har spelats in på band
efter tillåtelse från intervjupersonerna.
Personalens perspektiv på iPad-projektet
Två fokusgrupper genomfördes cirka 11 månader efter den första iPad-utbildningen. Grupperna bestod av personal från respektive stadsdel. Varje fokusgrupp pågick i 1,5 timme och innehöll även en individuell enkät. Samtalen dokumenterades
med hjälp av en person som tog anteckningar samt med hjälp av bandspelare.
När fokusgrupperna genomfördes våren 2014 var fjorton av arton undersköterskor kvar i projektet. Nio av dem deltog i fokusgrupperna.
Tre var anställda i Majorna-Linné medan sex var från Östra Göteborg. Sju var
kvinnor och två män. De var mellan 35 och 56 år med en genomsnittsålder på 47
år. Sex av dem hade undersköterskeutbildning medan de övriga hade gått social
servicelinje eller vårdbiträdesutbildning. Gruppen hade lång erfarenhet och hade i
genomsnitt arbetat i 17 år i hemtjänsten (mellan 3,5 och 33 år).
Inspirationsmiljön
Inspirationsmiljön har följts upp med observationer, en enkät, några kortare intervjuer med besökare och med hjälp av besöksstatistik. Dessutom har en intervju
genomförts med personalen som var ansvarig för den på plats. Den första observationen ägde rum den 19 september 2013 (7 dagar efter invigningen). Den andra
observationen ägde rum den 4 mars 2014. Statistik över besökarna har förts kontinuerligt under hela projektperioden.
Trettiotvå personer besvarade en enkät vid invigningen av inspirationsmiljön
(både pensionärer och personal). Fyra av dem var män och 28 kvinnor och var
i varierande åldrar (28–92 år). Under hösten deltog fem personer över 65 år i en
strukturerad intervju. Fyra av dem var kvinnor och en var man. Under våren 2014
deltog tre kvinnor över 65 år i en strukturerad intervju (ca 6 månader efter invigningen). Intervjuerna gjordes antingen på plats eller per telefon. Den personal som
arbetade operativt med inspirationsmiljön intervjuades också våren 2014.
Smarthemstekniken
Smarthemstekniken utvärderades med hjälp av en enkät som skickades ut i samband med att tekniken installerades i testpersonernas hem (enkät 1). Enkät 1 skickades ut till 15 personer i oktober 2013. Två hörde av sig och meddelade att de
hade avbrutit sin medverkan i projektet. Tretton personer besvarade enkäten om
84
smarthemsteknik (2 män och 11 kvinnor) i oktober 2013. Fyra av dem bodde i
Majorna-Linné medan nio bodde i Östra Göteborg.
Ytterligare en enkät skickades ut i slutet av april 2014, cirka 6 månader efter
installationen (enkät 2). Efter en påminnelse erhölls 10 av 12 svar. En person hade
avlidit i den ursprungliga gruppen.
Projektledningens perspektiv
Projektledningen bestod av en grupp på fyra personer bestående av projektledare,
projektkoordinator/ekonom, metodutvecklare och kommunikatör. Våren 2013 intervjuades projektledaren och projektets koordinator för att få en bakgrund till
projektet. Våren 2014 genomfördes en intervju med projektledaren och en fokusgrupp med de övriga tre personerna i projektledningen. Uppdelningen vid två tillfällen gjordes av tidsskäl. Intervjuer och fokusgrupper spelades in på band. Vid
fokusgruppen fanns även en dokumentatör på plats som noterade innehållet i diskussionen.
85
Bilaga 2. Övrigt resultat avseende seniorernas
­perspektiv på iPad-projektet
Om utbildningen
De som hade höga förväntningar på utbildningen våren 2013 var mer nöjda med
antalet utbildningstillfällen hösten 2013 (r = .38, p <.05).
Viktigt att tänka på när seniorer ska lära sig använda surfplatta
Det var många seniorer som hade skrivit svar på en öppen fråga i enkäten våren
2014 om vad som var viktigt att tänka på när seniorer ska lära sig använda en surfplatta. Flera svar liknade varandra och handlar om betydelsen av att läraren hade
kunskaper, förklarade tydligt och gav undervisning i mindre grupp och i långsam
takt. Undervisningspassen skulle inte heller vara för långa. Läraren föreslogs hjälpa
till med att guida och sålla bland informationen. Intervjupersonerna hade liknande
synpunkter.
Lärare med kunskap. Gärna arbeta i små grupper tillsammans. Man kunde
kanske träffas i hemmet hos varandra.
Förtydliga saker, man är äldre det tar tid att tänka.
Ta inlärningen i lugn takt, tydligt förklara att det sällan blir fel. Och korta
perioder.
Några kommentarer pekar på betydelsen av repetition för att det är lätt att glömma, att deltagarna själva bör ha tålamod och våga be om hjälp samt att handledaren/läraren är uppmuntrande.
Glömmer fort, blir osäker, hur skall jag göra nu? Tappar till slut tålamodet när
man inte kan! Skulle behöva mer undervisning.
Repetition, tålamod, uppmuntran. Kontaktperson att (våga) besvära.
Att de som tycker att det är svårt och krångligt får mycket uppmuntran och
support, så dom inte ger upp.
En person önskade sig en manual för att kunna repetera på egen hand.
Hur man ska klicka sig fram till önskat mål. Verkar enkelt på kurs. Men glömmer lätt. En manual vore bra att gå tillbaka till.
86
Ökad social aktivitet
Hösten 2013 ställdes en fråga om seniorerna upplevde att surfplattan hade bidragit
till ökad social aktivitet. En fjärdedel av dem upplevde det. Träffarna i projektet var
något som de lyfte fram, vilket framgår av följande citat:
Kommer ut bland folk. Det är roligt att komma dit, de ser så glada ut när jag
kommer. /…/ Har hittat ett ställe att gå till.
Har lärt känna dom som går på kursen. Det går bra med dom flesta, sen retar
man sig på vissa. En tant som skulle vara märkvärdig och pratade om att hon
kunde ”dator” och tyckte spelen var så barnsliga.
Går ut varje dag
Våren 2013 och våren 2014 tillfrågades deltagarna om de brukade gå ut varje dag.
Det var något fler som gjorde det efter utbildningen än innan (se tabell 7).
Tabell 7. Jag går ut varje dag.
Innan utbildning
Efter 10–11 månader
Frekvens
%
Frekvens
%
22
60
44
72
Stämmer ganska bra
8
22
8
13
Stämmer inte bra
7
19
9
15
Totalt
37
101
61
100
Stämmer bra
Förmågan att ta sig ut på olika aktiviteter varierade mellan seniorerna och påverkades av dagsformen.
Men många gånger som jag har bestämt och de väntar att jag ska komma, men
som jag får ringa och säga att tyvärr, att det inte går. – Är det orken? Det är
benen som inte bär för jag är felopererad i min vänstra höft … så jag har värk
natt och dag.
Många intressen
Det var fler som uppgav att de hade många intressen som de ägnade sig åt 10 till
11 månader efter utbildningen (58 %) jämfört med året innan (30 %)8. Intervjuerna
vittnade om att många var aktiva långt upp i åldern. Följande citat är från en dam
på 94 år.
Jag broderar och stickar och virkar och så har jag min sömnad. Och symaskinen den har jag i källaren i pannrummet och därnere sitter jag och syr och
grejjar ... Det är väl det som mest håller mig uppe.
8. Skalan bestod av tre steg: stämmer bra, stämmer ganska bra och stämmer inte bra. Här har de som svarat stämmer bra
tagits med. Det var emellertid skillnader i antalet respondenter mellan mättillfällena. Innan utbildningen var det 37 personer
jämfört med 64 personer året efter.
87
Ökad trygghet
Det fanns inte något större behov av trygghet bland seniorerna. Som framgår av
tabell 8 nedan kände de flesta sig trygga redan innan utbildningen och den bilden
förstärktes året efter.
Tabell 8. Jag känner mig oftast trygg.
Innan utbildning
Efter 10–11 månader
Frekvens
%
Frekvens
%
Stämmer bra
31
86
45
74
Stämmer ganska bra
4
11
15
25
Stämmer inte bra
1
3
1
2
Totalt
36
100
61
101
Ensamhet
De flesta deltagare i projektet kände sig sällan ensamma. Innan utbildningen var
det åtta procent som uppgav att de kände sig ensamma. Året efter var siffrorna
snarlika.
Tabell 9. Jag känner mig sällan ensam
Innan utbildning
Efter 10–11 månader
Frekvens
%
Frekvens
%
Stämmer bra
18
50
32
53
Stämmer ganska bra
15
42
21
37
Stämmer inte bra
3
8
6
10
Totalt
36
100
60
100
Medverkan i projektet verkar ändå ha haft viss påverkan på upplevelsen av ensamhet för de som upplevde sig mer ensamma våren 2013 uppgav i högre utsträckning
att surfplattan hade bidragit till minskad ensamhet (r = .38) våren 2014.
Sociala kontakter
Hur många sociala kontakter man har är inte synonymt med upplevelsen av ensamhet men säger ändå något om de nätverk personerna har runtomkring sig. Det var
något fler som uppgav att de hade många sociala kontakter våren 2014 jämfört
med året innan (se tabell 10).
88
Tabell 10. Jag har många sociala kontakter
Innan utbildning
Efter 10–11 månader
Frekvens
%
Frekvens
%
Stämmer bra
17
46
36
61
Stämmer ganska bra
19
51
19
32
Stämmer inte bra
1
3
4
7
Totalt
37
100
59
100
Andra effekter av surfplattan
I den sista enkäten, våren 2014, ställdes en fråga om surfplattan hade bidragit till
något annat än det vi hade frågat om. Svaren visar att deltagarna hade fått nya intressen och hjälp att få kontakt med omvärlden. Några upplevde sig mer oberoende
och såg surfplattan som ett redskap för att boka resor, biljetter, skriva dagbok och
mycket mer.
Att gå med på detta är ett av det bästa jag gjort på många år!!
Att tiden försvinner.
Reseplanering. Använder mig av att hitta platser, lyssna på olika fågelläten,
använder den som dagbok med mera.
Känner mig mer ”up-to-date”, slänger iväg små mail o annat lätt som en plätt,
OBEROENDE helt enkelt - biljetter, tidtabeller, ordböcker, kartor.
Surfplattan hade också stimulerat till nya intressen och glädje både för deltagaren
i projektet och för andra.
Jag har blivit nyfiken och hoppas att jag lär mig mer och mer.
Har använt den till att ta kort och spela in videor. Detta har jag visat på min
mans äldreboende. Glädje för de boende på en demensavdelning.
Flera tog här upp känslan av att kunna hänga med i utvecklingen och kunna dela
sina upplevelser med barn och barnbarn genom användningen av surfplattan. ”Insyn i den värld som IT-revolutionen innebär. Många diskussioner med barn och
barnbarn som är mycket insatta.” En person upplevde att surfplattan hade hjälpt
henne att sluta med mediciner genom att hon lyssnade på musik. Musiken upplevdes ha en terapeutisk effekt.
Mycket lyssnande på musik på Youtube, musik är bra terapi när man är sjuk.
Har bytt ut alla mina tunga mediciner mot musikvideor och konserter.
Bland dem som hade datorvana sedan tidigare gjordes en jämförelse med bärbara
datorer där surfplattan upplevdes som lättare att ta med sig och mer användarvänlig.
89
Den är ett trendigt komplement till datorn som är lättare att bära med sig.
Ja, upptäcker att den är så användarvänlig. Min Laptop använder jag inte alls
längre. Lätt att ta med!
Skillnader relaterat till bakgrundsfaktorer
Resultatet 5–6 månader efter grundutbildningen visar få skillnader mellan män och
kvinnor, mellan stadsdelarna och mellan dem som fått utbildning i grupp eller enskilt. Det fanns en tendens till könsskillnader i hur många som ansåg att surfplattan
bidragit till trygghet. Inga män uppgav det, medan 21 procent av kvinnorna gjorde
det.
Det fanns ett signifikant samband med ålder som visade att yngre seniorer (74
år och yngre) i högre utsträckning än äldre (75 år och äldre) upplevde att surfplattan gav dem mer information om det som hände runtomkring (65 % jämfört med
36 %).
Det fanns en signifikant skillnad mellan stadsdelarna som visade att det var fler
i Majorna-Linné (61 %) än i Östra Göteborg (34 %) som upplevde att surfplattan
hade gett dem mer information om det som händer runtomkring.
Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan hur man hade fått utbildning (grupp eller individuellt) och upplevelsen av att surfplattan bidragit till
minskad ensamhet, nya sociala kontakter, ökad trygghet eller delaktighet.
Jämförelser av resultat över tid
Jämförelseanalysen över tid baseras på en grupp med 32 seniorer som hade fyllt i
bägge enkäterna våren 2013 och våren 2014. De frågor som har undersökts handlar om huruvida användningen av en surfplatta upplevdes ha bidragit till: ökad
självständighet, trygghet, sociala kontakter, delaktighet samt minskad ensamhet.
Resultatet visar att iPad-projektet framför allt bidrog till en upplevelse av ökad
delaktighet. Detta visar sig både i upplevelsen av att kunna påverka sådant som
upplevs som viktigt (se tabell 11 nästa sida) och i fråga om att kunna följa med det
som händer i samhället.
Jämförelser av svaren på frågan om deltagarna följde med det som händer runtomkring i samhället visar att det var fler som upplevde det så 10 till 11 månader
efter utbildningen (M =1,59; SD = 0,56) jämfört med året innan (M = 1,16; SD =
0,45). T = 3,46, p <. 01, n = 32.
Det var även fler som upplevde att de kunde påverka sådant som är viktigt våren
2014 (M = 2,0; SD =0,63) jämfört med året innan (M = 1,68; SD 0,75), t = 2,31,
p <. 05, n = 31. I tabellen nedan har olika färger använts. Grön färg markerar hur
många som upplevde en positiv utveckling i upplevd påverkansmöjlighet. Röd färg
markerar hur många som upplevde motsatsen, det vill säga sämre påverkansmöjlighet, medan vita fält betyder oförändrad upplevelse.
90
Jämförelserna över tid visar dock att seniorerna inte upplevde minskad ensamhet, ökad självständighet, ökade sociala kontakter eller ökad trygghet mellan våren
2013 och 2014.
Analysen av om det fanns någon undergrupp bland deltagarna som upplevde
minskad ensamhet, visade att de som upplevde sig mer ensamma våren 2013 upplevde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter våren 2014 (r =.39,
p <.05).
Tabell 11. Upplevelse
av påverkansmöjlighet
våren 2013 och våren
2014.
Upplever
sig kunna
påverka
vikga saker
Våren 2013
Totalt
Ja,
llräckligt
mycket
Upplever sig kunna påverka vikga saker
Våren 2014
Ja,
Ja, men
Nej, kan
llräckligt skulle vilja
inte påverka
mycket
påverka mer alls
Totalt
2
3
1
6
Ja, men
skulle vilja
påverka mer
12
7
0
19
Nej, kan
inte påverka
alls
1
1
4
6
15
11
5
31
91
Bilaga 3. Lokalisering av inspirationsmiljöer
Projektet genomförde en undersökning om var inspirationsmiljöerna borde förläggas i de två stadsdelarna. Denna undersökning och sammanställning har genomförts av metodutvecklaren som ingick i projektledningen.
Kön
Antal
Majorna-Linné
Kvinna
9
Man
8
Ålder
Antal
Vet du vad en visningsmiljö är?
Antal
Eget förslag
Antal
60-69
5
Ja
11
Ja
12
Totalt
17
Majorna-Linné
70-79 80-89
7
3
Nej
6
Nej
5
Man
7
902
Östra Göteborg
Kvinna
12
60-69
1
Ja
4
Ja
8
Totalt
19
Östra Göteborg
70-79 80-89
7
11
Nej
15
Nej
11
90–
Resultat när de fick rangordna följande förslag
Ettor är högst rankning och sexor sämst rankning
Entrén på en butik
Bibliotek
Vårdcentral
Lägenhetsmiljö
Träffpunkt
Köpcentrum
Majorna-Linné
11112
1122
–
21
221111111
6666
Östra Göteborg
1116666661566
112552663565
2226111126565
12121111113
212111111112
66336666666566
Övriga kommentarer
Majorna-Linné
•Viktigt med bra förbindelser, nära buss/
spårvagn/flex
•Viktigt med bra parkering
•Vill att vi ska ut och prata med pensionärsråden om visningsmiljöerna
•Vill ej åka planerad buss
•Kunna ta sig dit själv enkelt
•Ej biblioteket pga att det pågår för mycket
annat där
•Ej köpcentrum pga att det är för rörigt där
•Det ska ligga nära
Östra Göteborg
• Närhet till buss/spårvagn/flex – kommentar av
många
• Lugnt ställe så att man kan höra
• Lätt att ta sig dit
• Någonstans där det är lugnt omkring och där
man kan prova/testa sakerna – kommentar av
många
92
Bilaga 4. Granskare av rapporten
Den här rapporten har granskats i en preliminär version av följande personer:
Emma Axelsson, projektledare, Senior Göteborg.
Ingrid Grange, planeringsledare, Kvalitets- och utvecklingsenheten, socialtjänsten,
Härryda kommun.
Greta Häggblom-Kronlöf, lektor, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi,
Göteborgs universitet.
Sara Nordenhielm, planeringsledare, GR Välfärd.
~
Språkgranskningen har genomförts av Märit Malmberg Nord, som är informatör
vid GR Välfärd.
93
”
När du läser denna rapport så är min förhoppning att du får mer kunskap och nya
insikter för att förbättra seniorers livssituation, genom att a­ nvända teknikprodukter och tjänster för att göra seniorers vardag enklare och tryggare.”
Kerstin Karlsson, chef för utvecklingsenheten Senior Göteborg i Göteborgs Stad
D
en här rapporten redovisar resultat från följeforskning av den svenska delen av
ett EU-projekt – projekt eSenior som bedrevs i stadsdelarna Majorna-Linné och
Östra Göteborg. Syftet med projektet var att bidra till ökad trygghet, delaktighet och
självständighet samt minskad ensamhet och innebar att seniorer fick lära sig använda
surfplatta, testa smarthemsteknik, ta del av en inspirationsmiljö med smarta ting, testa
en robot med mera. De delar av projektet som handlade om surfplatta, smarthems­
teknik och inspirationsmiljö har utvärderats.
Resultaten visar bland annat:
–att tio till elva månader efter introduktion använde sju av tio seniorer surfplattan
varje dag och detta bidrog till ökad delaktighet i samhällslivet.
–att den visningsmiljö som byggdes upp i anslutning till en träffpunkt blev välbesökt
och de ”smarta prylar” som framförallt uppskattades var de som kan användas i
kök.
–att erfarenhetern av att testa smarthemsteknik varierade. Attityden till tekniken
var positiv men flertalet upplevde inte att de var i behov av den riktigt ännu.
–att projektet bidrog till att undersköterskorna utvecklades i sin yrkesroll genom
rollen som pedagoger.
I rapporten kan du även ta del av tidigare forskning om Informations- och kommunikationsteknik bland äldre, hemtjänstpersonalens erfarenheter av att handleda seniorerna i
användande av ny teknik samt av projektledningens lärdomar.
Lisbeth Lindahl är filosofie doktor i psykologi, legitimerad psykolog och verksam vid
FoU i Väst/GR.
FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET
Besök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • Tel 031–335 50 00
Fax 031–335 51 17 • e-post fou@grkom.se • www.grkom.se/valfard
94