1. No category

SLUTRAPPORT
Projekt: Hälsosamtal asylsökande
År 2011-2013
Åsa Nordberg
Projektledare
Kunskapsnätverket hiv/STI Norr
Innehållsförteckning
Sammanfattning ………………………………………………………………………………………………………………………………… 3
1. Kort presentation av projektägaren: Kunskapsnätverket hiv/STI Norr…………………………………………….. 3
2. Bakgrund ……………………………………………………………………………………………………………………………………….. 3
3. Projektorganisation ………………………………………………………………………………………………………………........... 4
4. Projektbudget ………………………………………………………………………………………………………………………………… 4
5. Mål ………………………………………………………………………………………………………………………………………………… 4
6. Målgrupp / Preventionsgrupp ………………………………………………………………………………………………………… 4
7. Urval ………………………………………………………………………………………………………………………………………………. 4
7.1. Arbetsgrupp …………………………………………………………………………………………………………………………….. 4
7.2. Deltagare vid utbildningsdagar ………………………………………………………………………………………………… 5
8. Metod / planering ………………………………………………………………………………………………………………………….. 5
9. Aktiviteter och resultat…………………………………………………………………………………………………………………… 6
9.1. Framtagning av dokument för samtal kring sexuell hälsa ………………………………………………………. 6
9.2. Utbildningsdagar ……………………………………………………………………………………………………………………. 7
10. Utvärdering ………………………………………………………………………………………………………………………………….. 7
10.1. Intervjuer med personal ………………………………………………………………………………………………………. 7
10.2.1. Enkät vid utbildningsdagen 2012 ………………………………………………………………………………………. 8
10.2.2. Enkät vid utbildningsdagen 2013 …………………………………………………………………………............... 9
10.3. Webenkät …………………………………………………………………………………………………………………………… 9
11. Diskussion …………………………………………………………………………………………………………………………………… 10
12. Slutsats och förslag till fortsatt utvecklingsarbete ……………………………………………………………………….. 11
Bilaga A: Samtalspunkter ……………………………………………………………………………………………………………………
Bilaga B: Kunskapsunderlag ………………………………………………………………………………………………………………..
Bilaga C: Program för referensgruppsmöte (utbildningsdag) 2011 ……………………………………………………..
Bilaga D: Program för utbildningsdagen 2012 …………………………………………………………………………………….
Bilaga E: Program för utbildningsdagen 2013 …………………………………………………………………………………….
Bilaga F. Enkätmall för utvärdering av utbildningsdagar……………………………………………………………………..
2
Sammanfattning
Kunskapsnätverket hiv/STI Norr har under perioden 2011-2013 bedrivit ett projekt där målet varit en utarbetad
mall för samtal med asylsökande, flyktingar och övriga invandrade om sexuell hälsa. Målet har också varit fördjupad kunskap hos personal som utför hälsosamtal.
Dokument – samtalspunkter och kunskapsunderlag – med frågor, fakta och råd gällande sexuell hälsa och
hiv/STI-prevention har framtagits. Tre utbildningsdagar för personal i de fyra norrlänen som utför hälsosamtal
(vid tredje tillfället inbjöds även barnmorskor att delta) med nyanlända migranter har genomförts. Under utbildningsdagarna har deltagarna fått kunskaper om hur man kan samtala om sexuell hälsa med personer från andra
kulturer, om kvinnlig könsstympning samt om epidemiologi, sjukdomslära och smittskyddslagen. Dessutom har
forskningsresultat gällande hinder och utmaningar vid genomförandet av hälsoundersökningar presenterats.
Dagarna har även innehållit gruppdiskussioner och övningar.
För utvärdering har enkäter delats ut i samband med utbildningsdagarna. Intervjuer har gjorts med personal
inom de fyra norrlänen som utför hälsosamtal med nyanlända migranter, före och efter framtagandet av dokumenten. Dessutom har en webenkät skickats till personal som utför hälsoundersökningar.
Målet för projektet har uppfyllts. Personal som använt sig av de framtagna dokumenten uppskattar dessa. De
har fått ett hjälpmedel för att kunna tala om sexuell hälsa och känner sig tryggare. Det är dock många som ännu
inte har använt dokumenten eller ens känner till dem. Det har reagerats på att dokumenten är för omfattande
och att man har tidsbrist. Dokumenten har marknadsförts vid utbildningsdagarna och publicerats på olika sätt,
exempelvis som länk från befintliga riktlinjer på landstingets interna websidor. Det behövs dock fler insatser för
att marknadsföra och att få dem integrerade i verksamheten. Deltagare vid utbildningsdagarna som besvarat
enkäterna har upplevt att de fått ökad kunskap och att de fått användning för denna i sitt arbete. Stor personalomsättning inom asylsjukvården och fler yrkesgrupper inom sjukvård/hälsovård/offentlig verksamhet som möter asylsökande visar på fortsatt behov av utbildning inom området sexuell hälsa och hiv/STI-prevention.
1. Kort presentation av projektägaren: Kunskapsnätverket hiv/STI Norr
Kunskapsnätverket hiv/STI Norr bildades 2009 och innefattar de fyra nordligaste landstingen, dvs. landstingen i
Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland. Kunskapsnätverket arbetar hälsofrämjande och förebyggande inom området sexuell hälsa. Nätverket består av en styrgrupp med en representant från varje landsting samt ytterligare fyra representanter och några ersättare från respektive landsting. Dessutom har nätverket
anställda projektledare. Verksamheten bedrivs med statligt ekonomiskt stöd via Folkhälsomyndigheten (fd.
Smittskyddsinstitutet).
2. Bakgrund
Det finns inga enhetliga dokument med frågor och instruktioner kring sexuell hälsa och hiv/STI-prevention som
kan användas vid hälsosamtalet med asylsökande, flyktingar och övriga invandrade. Hälsosamtalet skiljer sig
också åt mellan regioner och kommuner. Situationen i sig kan vara avgörande för om samtalet kommer in på
frågor kring sexuell hälsa.
2010 anordnade Kunskapsnätverket hiv/STI Norr en Kick Off-dag i Umeå med temat ”Migration och Sexuell
hälsa”, där man betonade betydelsen av att ta upp om sexuell hälsa under hälsosamtalet. Många av deltagarna
var sjuksköterskor som själva utför hälsosamtal. Under en gruppdiskussion framkom tydligt behovet av en mall
för samtalet kring sexuell hälsa och hiv/STI-prevention. Det framkom också ett behov av utbildningsinsatser för
3
personalen. Många upplever det som svårt att samtala om frågor kring sexualitet med personer från andra kulturer och traditioner. De tycker att de saknar kunskap och upplever att hälsosamtalen har låg prioritet på hälsocentralerna/vårdcentralerna.
3. Projektorganisation
Projektorganisation har varit Kunskapsnätverket hiv/STI Norr, som innefattar de fyra nordligaste landstingen.
Nätverket består av en styrgrupp med en representant från varje landsting samt ytterligare fyra personer och
några ersättare från respektive landsting.
Arbetsgruppen för projektet har förutom projektledaren bestått av sex distrikts-/sjuksköterskor inom asylsjukvården, en smittskyddssjuksköterska samt två samordnare inom asylsjukvården. Under åren har några i arbetsgruppen ersatts av andra personer.
Projektledaren har haft sin fysiska placering i Luleå. Arbetsgruppen har haft cirka fem möten per år för planering,
uppföljning och utvärdering, i de flesta fall via telefon.
4. Projektbudget
I rapporten redovisas inte projektbudget. Inom budget ingår lön för projektledare (25%), administrativa kostnader, omkostnader i samband med planeringsmöten och utbildningsdagar (resor, lokal, förtäring, logi samt föreläsararvode).
5. Mål
Projektets mål är dels fördjupad kunskap hos personal som utför hälsosamtal, men också en utarbetad mall för
samtal kring sexuell hälsa.
6. Målgrupp / Preventionsgrupp
Målgruppen är personal som utför hälsosamtal med asylsökande, flyktingar och övriga invandrade inom de fyra
nordligaste länen.
Personer med utländsk bakgrund är en identifierad preventionsgrupp av Folkhälsomyndigheten. Preventionsgruppen för detta projekt är därför migranter som erbjuds hälsosamtal.
7. Urval
7.1. Arbetsgrupp
Under Kick Off-dagen i Umeå 2010 fick intresserade deltagare anmäla sig till att ingå i en framtida regional arbetsgrupp för att utarbeta en gemensam mall för hälsosamtal med migranter om sexuell hälsa och hiv/STIprevention. Ett antal personer anmälde sig. För att arbetsgruppen skulle kunna bildas krävdes att de anmäldas
inbjudan till att medverka i gruppen först förankrats hos deras chefer. Det skulle inte innebära några kostnader
för deras respektive arbetsgivare.
4
När projektledaren under 2011 kallade personerna på anmälningslistan till ett första möte så var det två som
inte hade möjlighet att ingå i arbetsgruppen. För att få en geografisk spridning kompletterades därför arbetsgruppen med personer som visat intresse för frågan. Under projekttiden har några i arbetsgruppen olika anledningar slutat och ersatts av andra med adekvat kompetens, erfarenhet och intresse.
7.2. Deltagare vid utbildningsdagarna
De som deltog vid utbildningsdagarna hade fått inbjudan via e-post. Projektledaren fick kontaktuppgifter från
den förre projektledaren och ordnade efter hand fram fler kontaktuppgifter från andra inom Kunskapsnätverket,
från samordnarna för asylsjukvården samt från Smittskydd.
Eftersom det finns fler yrkesgrupper inom sjukvård/hälsovård som möter asylsökande m.fl. och kan ha behov av
utbildning inom området sexuell hälsa så valde arbetsgruppen att under 2013 utvidga inbjudan till utbildningsdagen till att även omfatta barnmorskor i norrlänen. Dessa skulle även kunna få användning för de framtagna
dokumenten för samtal kring sexuell hälsa.
8. Metod och planering
Under våren 2011 bildades arbetsgruppen. Innan arbetet med framtagning av dokumenten för samtal kring sexuell hälsa och hiv/STI-prevention med asylsökande m.fl. påbörjades gjordes en inventering av hur man arbetar
med hälsosamtal och sexuell hälsa inom norrlänens asylsjukvård. Projektledaren tog kontakt med Robert Jonzon, som då var utredare vid Smittskyddsinstitutet för att få veta om det fanns andra landsting som framtagit
dokument för samtal. Robert tipsade om två landsting som höll på, respektive hade utarbetat, mallar/checklistor
för hälsosamtal. Vid kontakt med projektansvariga framkom att det i ena fallet inte rörde sig om en mall gällande
sexuell hälsa, i det andra fallet hade man inte ens påbörjat något arbete. De projektansvariga blev intresserade
av att få ta del av de dokument som detta projekt skulle framta.
Vid arbetet med att ta fram dokument med frågor, instruktioner och fakta har gruppen haft WHO:s definition
på Sexuell hälsa som grund, och har utgått från behov som identifierats hos erfarna sjuksköterskor. Dessutom
har information hämtats från den nationella klamydiahandlingsplanen om preventionsmetoder. Vid framtagningen har forskaren och tolken Faustine Nkulu Kalengayis forskningsresultat och erfarenheter använts som
stöd. Dessutom har barnmorskan/författaren/föreläsaren Martina Franck samt en referensgrupp bestående av
personer från asylsjukvård och smittskydd i Norrland bidragit med sina kunskaper och erfarenheter.
Utbildningsdagarnas programinnehåll har bestämts av arbetsgruppen. Förslag och uttryckta behov noterades
under utbildningsdagarna, vilket påverkade de val som gjordes. Även synpunkter från nätverkets styrgrupp vägdes in. Föreläsarna valdes utifrån kompetens och rekommendationer.
Inbjudan till utbildningsdagarna skickades ut före sommarsemestern så att alla i målgruppen skulle få tid på sig
att planera in datumet och för att kunna förankra inbjudan hos sina respektive chefer. Inbjudan skickades per epost, med en påminnelse i början av hösten.
För att undanröja hinder för deltagande var utbildningsdagarna kostnadsfria och deltagarna bjöds på både fika
och lunch. I inbjudan framgick att respektive arbetsgivare själva fick stå för eventuella resekostnader. I några
undantagsfall bekostade projektet logi för långväga resande. Projektet bekostade däremot arbetsgruppens resor och i några fall även logi.
5
9. Aktiviteter och resultat
9.1. Framtagning av dokument för samtal kring sexuell hälsa
Projektledaren har tillsammans med de övriga i arbetsgruppen framtagit samtalspunkter och kunskapsunderlag
för samtal kring sexuell hälsa. Detta har skett i samråd med styrgruppen. Nätverksgruppen har hållits informerade och haft möjlighet att påverka projektets innehåll.
Forskaren Faustine Nkulu Kalengayi, med flerårig erfarenhet av tolkning inom sjukvården, har varit kopplad till
projektet. Hon har dels bidragit vid framtagandet av samtalspunkterna och kunskapsunderlagen, dels har hon
vid utbildningsdagarna föreläst utifrån sin forskning om svårigheter som uppstår i mötet mellan vårdpersonal
och patienter som är nyanlända migranter.
Vid framtagandet av samtalspunkterna och kunskapsunderlaget har även barnmorskan/föreläsaren/författaren
Martina Franck bidragit med sina kunskaper och erfarenheter. Hon har också föreläst vid två av utbildningsdagarna.
Primärvårdsstaben i Västerbottens Läns Landsting beslutade att hälsocentralerna inte skulle ingå i projektet.
Brist på tid och behov ansågs vara orsaker för beslutet. En hälsocentral har dock varit involverad genom att låta
en personal ingå i projektets arbetsgrupp, vilket har varit till god nytta.
De samtalspunkter och det Kunskapsunderlag som arbetsgruppen tagit fram för samtal med asylsökande m.fl.
om sexuell hälsa och hiv/STI-prevention är indelat i tre delar: (1) Flicka/kvinna, (2) Pojke/man, och (3) Hiv/STI –
och innehåller fakta, råd och frågor. I början av kunskapsunderlaget finns uppradat olika saker som personalen
bör tänka på innan och i början av samtalet. Det handlar bland annat om patientens bakgrund och om tolkning.
I Flicka/kvinna-delen tas det bland annat upp om myten om mödomshinnan, om graviditet, könsstympning, preventivmedel och sexuella övergrepp. Mycket utav detta tas även upp i Pojke/man-delen. I Hiv/STI-delen beskrivs
olika STI:s (sexuellt överförbara infektioner) och symptom. Alla känner inte till de olika infektionerna, men dom
känner kanske igen symptomen. Det tas även upp om kondomanvändning, testning och om Smittskyddslagen.
Dessutom ingår även information om provtagning.
Det har under arbetets gång gjorts justeringar i dokumenten, så att det framgår tydligt att de ska ses som ett
komplement till redan befintliga riktlinjer inom landstingen i de fyra nordligaste länen och att de kan användas
både vid hälsosamtal och vid andra samtalstillfällen. Bland annat så byttes orden ”formulär” och ”manual” ut
mot ”Samtalspunkter” och ”Kunskapsunderlag”.
Dokumenten har marknadsförts vid projektets utbildningsdagar, samt vid olika möten för asylsjukvårdspersonal.
De har på olika sätt publicerats, exempelvis som länk från befintliga riktlinjer eller på annat sätt från landstingets
interna websidor.
Under utbildningsdagarna diskuterades dokumenten och då framkom att personalen som gör hälsoundersökningarna inte har så mycket tid avsatt för samtal. Vidare anser de att verksamhetsansvariga i vissa fall inte ser
det som en besparing om man avsätter tid för information om hiv/STI vid hälsosamtalet, trots att man på det
sättet bidrar till att minska risken för nysmitta och smittspridning. Erfarna sjuksköterskor som använt materialet
tycker att när man ändå har patienten på plats och får en halvtimme extra för samtal, så att man hinner informera ordentligt, vinner man tid därför då slipper man fler extra besök med ökade resekostnader.
Personal har även uttryckt att det kan kännas svårt att ta upp om sexuell hälsa vid första samtalet med patienten.
Dokumenten går att använda även vid andra samtalstillfällen. Några har använt delar av dokumenten vid särskilda gruppinformationer och det har fungerat bra.
6
Inom arbetsgruppen upplevdes det efter något år som att acceptansen för dokumenten ökade hos den personal
som använde dessa vid hälsosamtal. De går inte igenom hela dokumenten vid varje samtal, utan väljer ut vissa
delar efter behov.
Aktörer från olika delar av Sverige har kontaktat projektledaren och visat intresse för att få ta del av de framtagna dokumenten.
9.2. Utbildningsdagar
Under hösten 2011 genomfördes den första utbildningsdagen i Umeå, kallad ”referensgruppsmöte”. De som
deltog vid Kick Off-dagen inbjöds (de fick utgöra projektets referensgrupp), men även fler personal som utför
hälsosamtal inbjöds. Det var drygt tjugo deltagare. Hälften av deltagarna kom från Norrbotten. Minst antal deltagare kom från Jämtland, endast två personer. Deltagarna fick lyssna till Martina Franck, som föreläste om
sexuell hälsa ur ett multikulturellt perspektiv samt om kvinnlig könsstympning. Faustine Nkulu Kalengayi föreläste kring de svårigheter som uppstår i mötet mellan vårdpersonal och patienter som är nyanlända migranter.
Dagen innehöll även gruppdiskussion kring innehåll, marknadsföring och användande av de dokument för samtal
som arbetsgruppen framtagit. Det diskuterades även om utbildningsbehov hos personalen som utför hälsosamtal. Synpunkter och förslag inkom.
Den andra utbildningsdagen anordnades under hösten 2012, även denna gång i Umeå. Antalet deltagare var
närmare 30. Drygt hälften av dem var nya, dvs. de hade inte deltagit tidigare. Denna gång var nästan hälften av
deltagarna från Västerbotten och några barnmorskor hade anmält sig. Flera deltagare kom också från Norrbotten. Från Västernorrland var de någon färre än tidigare och från Jämtland kom endast en person. Faustine Nkulu
Kalengayi presenterade vad som framkommit vid intervjuer som hon gjort, främst med personal som utför hälsosamtal, men även med annan landstingspersonal inom de fyra norrlänen. Martina Franck förmedlade – genom
föreläsning och dialog utifrån patientfall – tips och råd för samtal med asylsökande m.fl. om sexuell hälsa. Hon
ledde också en gruppövning i reflekterande samtal. Under dagen presenterades och diskuterades de framtagna
dokumenten för samtal, som till viss del hade omarbetats efter synpunkter och förslag från bland annat deltagare vid förra utbildningsdagen. Några asylsjuksköterskor som ingick i arbetsgruppen, och hade börjat använda
dokumenten vid samtal, berättade för deltagarna om sina erfarenheter av detta. Arbetsgruppen fick ytterligare
synpunkter och förslag från deltagarna.
Vid den tredje utbildningsdagen i Umeå, som genomfördes under hösten 2013 deltog betydligt fler än tidigare,
drygt sextio personer. Av dessa var nästan hälften från Västerbotten. Antalet deltagare från Norrbotten och
Västernorrland var nästan lika. Från Jämtland kom fler än föregående år, fem personer. Detta år hade inbjudan
även gått ut till barnmorskor. Många av dessa anmälde sig. Dessutom deltog ett antal skolsköterskor. Cecilia
Dhejne, psykiatriker och auktoriserad klinisk sexolog, delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter kring
hur man talar om sex med fokus på personer som inte är uppväxta i svensk kultur. Hennes pass innehöll även
en gruppövning och diskussion. Faustine Nkulu Kalengayi presenterade sin forskning om utmaningar vid genomförande av hälsoundersökningar. Smittskyddsläkare Stephan Stenmark föreläste om global och nationell epidemiologi, sjukdomslära samt om smittskyddslagen. Dessutom presenterades de av arbetsgruppen framtagna dokumenten för samtal kring sexuell hälsa, nu utformade som samtalspunkter med tillhörande kunskapsunderlag.
10. Utvärdering
10.1. Intervjuer med personal
Forskaren Faustine Nkulu Kalengayi har forskat kring utmaningar vid genomförande av hälsoundersökningar.
Hon har gjort intervjuer med personal som genomför hälsoundersökningar/samtal samt med patienter. Resultat
av denna forskning har presenterats under utbildningsdagarna. Specifika frågor har ställts gällande synpunkter
7
på och användandet av de framtagna dokumenten, om dessa uppfyller personalens behov vid samtal kring sexuell hälsa. Utvärderingen av intervjuerna baseras på nio individuella intervjuer av asyl-/flyktingsjuksköterskor på
olika hälsocentraler i de fyra norrlänen, fyra i Norrbotten, en i Västerbotten, två i Västernorrland samt två i
Jämtland. Både personal som ingått i projektets arbetsgrupp, men även andra har intervjuats.
Intervjun bestod av följande huvudfrågor med tillhörande följdfrågor: (1) Hur använder du mallen? (2) Vad
tycker du om mallen? (3) Vad skulle du vilja ändra? Intervjuerna genomfördes på respektive arbetsplats.
Utvärderingen visar att dokumenten uppskattades eftersom samtliga beskrev dem som ett hjälpmedel, som gav
trygghet vid samtal om sexuell hälsa. De påminde om vad man skulle prata om så att man kunde få med det
väsentligaste. Dessutom gör kunskapsunderlaget hälsosamtal allmängiltigt och likadant på olika ställen. Däremot användes inte dokumenten av alla asyl-/flyktingsjuksköterskor vid hälsosamtal med nyanlända. Det framkom att de flesta som använde dokumenten var de som ingick i arbetsgruppen. De övriga hade olika förklaringar
till varför de inte använde samtalspunkterna och kunskapsunderlaget. Bland annat hade ingen sagt till dem att
använda dokumenten, man glömde att göra det och fortsatte med de befintliga dokument man hade, eller så
ansåg man att dokumenten var tidskrävande och inte gick att använda på grund av tidsbrist.
Samtliga var överens om att dokumenten var för omfattande och det framkom dessutom önskemål om att de
borde komprimeras för att kunna användas i samband med hälsosamtal. De som var med om utarbetandet av
dokumenten hävdade däremot att det inte var tänkt att man skulle ställa alla frågor, utan man kunde anpassa
frågorna efter patientens behov. Dessutom ansåg de att man behöver lära sig använda dokumenten innan man
förstår hur de fungerar, och anpassa dem efter den person man har framför sig för att få ett riktigt samtal.
Vidare påtalade några att det kändes som olämpligt eller kränkande att ställa frågor om sexuell hälsa vid första
mötet, särskilt till de som blivit utsatta för våld eller tortyr. De menade att de flesta nyanlända är avvaktande vid
det första mötet. Man skulle förlora i stället för att få information om man ställde frågor om sexuell hälsa vid
första mötet. En del av de svarande kände att de hade mycket stort ansvar, men inte tillräckliga befogenheter
och kompetens för att utföra den vård som de ansåg vara nödvändig.
Det fanns dessutom oro bland de svarande för att dokumenten skulle göra hälsosamtal fyrkantigt, vilket kan
leda till att man inte tänker på något annat vid samtalet och följer dokumenten till punkt och pricka.
10.2.1. Enkät vid utbildningsdagen 2012:
Vid följande två utbildningsdagar delades en enkät ut till deltagarna för utvärdering.
22 av totalt 26 deltagare besvarade enkäten. Samtliga ansåg att de fått ökade kunskaper inom det aktuella området och att de kommer att få användning av den information, tips och råd de fått under dagen i sina respektive
arbeten.
Detta tyckte några av deltagarna var bra under utbildningsdagen:
”Tips om hur man kan beröra svåra frågor. Fritt fram för frågor och kommentarer under föreläsningarna, högt i
tak.”
”Vardagliga problem – penetrerar från olika håll utifrån arbetsuppgifter.”
”Bra med tips och idéer från andra i grupperna. Tips om vad man samtalar om.”
”Gruppdiskussionen – reflekterande samtalen.”
”Allt, men mest intressant hur man arbetar praktiskt och var man finner mer info.”
”Information, reflektion, kunskapsbank inom gruppen, arbetsmetoden, stöd, nya möten.”
”Att STI ses som en naturlig del i övriga frågor och information.”
8
”Jag tycker att ni/vi gjort ett bra arbete att ha som underlag.”
Detta saknade några av deltagarna under dagen:
”Hade önskat mer info om könsstympning, både manlig och kvinnlig.”
”Mer patientfall och diskussion kring dilemman.”
”Genomgång av STI-sjukdomar – symtom, behandling, nya rön. Tips om hur jag kan tolka symtomen.”
En övrig kommentar var:
”Känns bra att få dela med sig och att höra att jag inte är ensam om problemen som vi stöter på vid hälsosamtal
och annars vad gäller asylsökande och flyktingar.”
10.2.2. Enkät vid utbildningsdagen 2013:
43 av totalt 61 deltagare besvarade enkäten. Samtliga ansåg att de fått ökade kunskaper inom det aktuella området. Alla utom en svarade att de i sina respektive arbeten kommer att få användning av den information de
fått under dagen.
Detta tyckte några av deltagarna var bra under utbildningsdagen:
”Lättsamma, innehållsrika föreläsningar. Möjlighet till frågor gav föreläsningarna mer innehåll.”
”Epidemiologi, sjukdomslära och smittskyddslagen. Kunskapsutbyte med andra.”
”Cecilia: Bra att tydliggöra omedvetna föreställningar och normer. Faustine: Intressant, visste inget om detta
innan. Stephan: Informativt och uppdaterat.”
”Info från Smittskyddsläkaren var mycket bra och informativt. Spännande med Faustines studier – ser fram emot
kommande studier.”
”Uppdatering. Normalisera diskussion om sexualitet. Tydlighet med syftet med mötet inte minst viktigt när man
möter människor från andra kulturer. Bra info Stephan Stenmark.”
Detta saknade några av deltagarna under dagen:
”Mer om hur asylsökande och flyktingar upplever kontakten med barnmorskor och hälsosamtal. Vad ska vi ändra
på, vad är bra”
”Mer diskussion och tid till att ställa frågor.”
”Mera tid för smittskyddet. Mera av Faustines undersökningar.”
En övrig kommentar var:
”Värdefull dag! Viktigt att detta är återkommande!”
10.3. Webenkät
En webenkät skickades under hösten 2013 ut till personal som genomför hälsoundersökningar (inkl. samtal) med
asylsökande, flyktingar och övriga invandrade i de fyra norrlänen – totalt till 121 e-postadresser. Aktuella kontaktuppgifter erhölls från samordnare för asylsjukvården i Norrbotten, Västernorrland och Jämtland. Eftersom
Västerbotten saknade samordnare och man ville undvika att missa att skicka enkäten till någon så gick enkäten
ut till e-postfunktionsbrevlåda vid varje hälsocentral (både landsting och privat). Adresserna kom från Smittskyddsenheten i Västerbotten.
9
49 personer har besvarat enkäten. Det är mindre än hälften, färre än förväntat. Av de 49 personerna var 9 från
Jämtland, 13 från Norrbotten, 16 från Västerbotten och 11 från Västernorrland. De flesta är sjuksköterskor/distriktssköterskor. Tre läkare har också besvarat enkäten, samt två chefer.
57% (28 pers.) kände till de framtagna samtalspunkterna och kunskapsunderlaget. De flesta hade fått kännedomen om dokumenten via Kunskapsnätverket eller via landstingens samordnare för asylfrågor.
På en fråga om det ingår i hälsosamtalet att tala om sexuell hälsa så svarade 55% att det inte ingår och 45% att
det ingår.
9 personer använder dokumenten som stöd vid hälsosamtalet. Av de 8 personer som inte använder dokumenten
så beror det på tidsbrist (42%), innehållet är inte relevant (17%) man har tillräckligt med kunskap själv (17%).
25% har inte angett någon orsak.
På frågan vad främsta orsaken till att det inte ingår att prata om sexuell hälsa under hälsosamtalet så svarar
personalen följande; Det finns inte med i riktlinjerna (36%), man saknar grundkunskap i ämnet (18%), tidsbrist
(9%), det känns inte viktigt (9%). 27% har angett annan ospecificerad orsak.
Vid en jämförelse mellan hur stor plats frågor om sexuell hälsa och hiv/STI-prevention i hälsosamtalet får idag
kontra för ett år sedan kommer följande svar; ungefär lika mycket som tidigare (41%), mer än för ett år sedan
(24%). Resterande 35% vet ej. De kan ha jobbat med hälsoundersökningar mindre än ett år och därför går det
inte att jämföra.
På en fråga om vilken påverkan kunskapsunderlaget haft när det gäller utvecklingen att sexuell hälsa tar större
plats idag under hälsosamtalet har 82% svarat att det haft en viss påverkan. För 18% har dokumentet varit helt
avgörande.
Av de som besvarat webenkäten har 22% deltagit vid Kunskapsnätverkets utbildningsdagar, 76% har inte deltagit. Dessa personer har fått värdera i vilken grad de fått användning för den information de fått under utbildningsdagarna. Skalan är från 1-5 där 1 innebär att de inte alls fått användning och 5 att de absolut fått användning. De har svarat enligt följande: 1 (0%), 2 (18%), 3 (27%), 4 (27%), 5 (27%). Detta kan tolkas som att alla, mer
eller mindre, har fått användning för den information och kunskap de fått under utbildningsdagarna.
11. Diskussion
Ett på nationell nivå ökat fokus på den preventionsgruppen och hälsoundersökningen, det intresse och behov
som framkom under Kick Off-dagen samt möjligheten att söka bidrag till framtagande av dokument och anordnande av utbildningsdagar var anledningar till att initiativet till projektet togs.
Att involvera verksamhetscheferna initialt i projektplaneringen skulle troligtvis medfört att projektet skulle ha
prioriterats mer inom primärvården, eller motsatsen, området är nedprioriterat inom primärvården så därför
hade projektet kunnat genomföras.
Från början var det tänkt att dokumenten skulle bli en integrerad del av de ordinarie dokumenten för hälsosamtal. Det framkom att de befintliga dokumenten ser olika ut i de fyra länen. Man gör på olika sätt och har olika
system för hälsoundersökningen. Dokumenten skulle behöva anpassas till de olika journalsystemen. I två av
länen hade man nyligen omarbetat formulären. När koppling till journalsystemen saknas påverkas troligtvis möjligheten att dokumentera på ett strukturerat sätt. Detta i sin tur innebär att eventuell uppföljning försvåras.
Eftersom dokumenten blev omfattande så reagerades det mycket på detta och att man inom asylsjukvården
hade tidsbrist. Omständigheterna gjorde att planen fick ändras en aning. I stället skulle dokumenten utgöra ett
komplement till befintliga formulär och man skulle inte behöva ta upp varje fråga vid samtalen.
10
Det har inte varit helt lätt att försöka motivera personal inom asylsjukvården att använda sig av samtalspunkterna och kunskapsunderlaget. Flera har uttryckt att dokumenten är för omfattande. Tiden som avsätts för samtal är så begränsad av den ersättning som ges för utförda hälsoundersökningar. De är oroliga för att de inte ska
hinna med fler frågor och information till patienterna, trots att dom tycker att det är så viktigt. Från arbetsgruppen har det betonats att det inte är meningen att alla frågor ska tas upp vid varje samtal. Önskvärt vore att tid
avsätts på att sexuella hälsan kan involveras i hälsosamtalet. Faktorer som troligtvis påverkar är den ekonomiska
kompensationen från Migrationsverket, samt prioriteringsgraden på vårdcentralerna/hälsocentralerna.
Marknadsföringen av de framtagna dokumenten till personal i Västerbotten som utför hälsosamtal har försvårats av att samordnare för asylsjukvården saknats, men även beslutet från Primärvårdsstaben i Västerbottens
Läns Landsting om att deras hälsocentraler inte skulle ingå i projektet och använda de framtagna dokumenten
har haft en påverkan. Trots beslutet deltog vid utbildningsdagarna många sjuksköterskor och annan landstingspersonal från Västerbotten. Det vittnar om att det finns ett behov, dels av ökad kunskap inom området sexuell
hälsa, men även ett behov av att träffa kollegor från andra landsting för erfarenhetsutbyte.
Faustine Nkulu Kalengayi skulle intervjua personal inom asylsjukvården som utför hälsosamtal, före de framtagna dokumenten för samtal marknadsförts och börjat användas, samt efter att de marknadsförts och börjat
användas. Det var svårt att få tag i personal att intervjua, som inte på ett eller annat sätt varit involverade i
projektet och dess aktiviteter. Hon försökte få intervjua personal på privata vårdcentraler, men det var endast
en vårdcentral som tackade ja till intervju.
Det var en låg svarsfrekvens på webenkäten. På grund av detta kan inte svaren på webenkäten generaliseras
utan står för de svarandes åsikter. Orsaker kan vara tidsbrist, brist på intresse, prioriteringsgrad på vårdcentraler/hälsocentraler.
12. Slutsats och förslag till fortsatt utvecklingsarbete
Målet för projektet är uppfyllt. En arbetsgrupp har framtagit dokument som kan användas som ett komplement,
ett stöd vid samtal om sexuell hälsa med asylsökande, flyktingar och övriga invandrade. Utbildningsdagar har
anordnats för personal som utför hälsoundersökningar av preventionsgruppen. Även barnmorskor och några
skolsköterskor har deltagit. Enligt enkätsvar har samtliga deltagare fått ökad kunskap. De anser sig ha användning av denna i sina respektive arbeten.
De slutsatser som Faustine Nkulu Kalengayi drar efter intervjuer med asyl-/flyktingsjuksköterskor är att dokumenten är uppskattade. I en tidigare studie uppgav de flesta asyl-/flyktingsjuksköterskor att de inte visste vad
som skulle ingå i samtal kring sexuell hälsa, och vilka frågor man skulle ställa. I den senaste studien var nästa alla
överens om att de fått ett hjälpmedel för att kunna tala om sexuell hälsa och samtliga uppgav att de kände sig
tryggare än tidigare. Det största problemet som återstår är att få alla som arbetar med hälsoundersökningar av
nyanlända asylsökande/flyktingar att använda dokumenten. För att lyckas med detta behövs kanske träffar på
regional nivå (i respektive län), där de sjuksköterskor som ingick i arbetsgruppen kan berätta för andra kollegor
och förklara hur de har tänkt att dokumenten ska användas samt lära dem hur man kan använda samtalspunkterna och kunskapsunderlaget på ett effektivt sätt. Dessutom krävs det att samordnare i respektive län medverkar och är delaktiga i marknadsföringen samt uppföljningen av användandet. Slutligen är dokumenten kanske
inte den enda lösningen, eftersom det även framkom att vissa sjuksköterskor fortfarande kände sig osäkra i
mötet med patienterna, vilket tyder på brister i kulturkompetens och ett behov av kompetensutveckling.
Som Faustine konstaterar behövs det mer insatser för att marknadsföra dokumenten och försöka få dem integrerade i den ordinarie verksamheten i de fyra norrlänen.
11
Genom utbildningsinsatser har personal inom asylsjukvården fått en kompetenshöjning, men personalomsättningen är stor. Många sköterskor inom asylsjukvården känner sig ensamma och upplever att hälsoundersökningarna (inkl. samtal) har låg prioritet på hälsocentralerna. De stora geografiska avstånden gör att de sällan träffar
asylsjukvårdskollegor från andra hälsocentraler. De behöver träffa kollegor för erfarenhetsutbyte, bli stärkta och
få ökad kompetens. Då skapas förutsättningar för en bättre kontinuitet, ett bättre omhändertagande och ett
effektivare preventivt arbete bland patienterna.
Fler yrkesgrupper inom sjukvård/hälsovård/offentlig verksamhet som möter asylsökande m.fl. antas ha behov
av utbildning inom området sexuell hälsa och hiv/STI-prevention. Detta har bland annat uttryckts av barnmorskor och skolsköterskor i samband med utbildningsdagar.
En kartläggning av yrkesgrupper och inventering av utbildningsbehov, samt anordnande av utbildningsdagar är
därför värdefulla i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Vill slutligen framföra ett tack till deltagarna i arbetsgruppen, till referensgruppen samt till Smittskyddsinstitutet
och andra som på olika sätt möjliggjort genomförandet av projektet! Ett särskilt tack till Anna-Karin Öberg (LVN)!
12