Liza Marklund - Piratförlaget
ETT GRATISMAGASIN FRÅN PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011 Liza Marklund Jan Guillou ”Jag ska skriva 1900-talets historia” k ! tillbaka! äär tillb B t ik Bengtzon AAnnika Alex Schulman Kristina Ohlsson ”Jag kommer aldrig lämna henne” ÄÄng ngllava avakkter t – en rikt ikktiigtt ruggig historia Jo Nesbø ”Läs- och skrivkunnighet är grunden till demokrati” g a a H a n i t r Ma ”Därför testar jag allting på riktig t” Katerina Janouch ””Jag Jag m måste åste öva öva påå att att vara vara modig modig”” ARJA, BJÖRN, MALIN, ZINAT – ÅRETS DEBUTANTER www.piratforlaget.se PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011 PIRATFÖRLAGET / KAPTENSGATAN 6 / 114 57 STOCKHOLM / TEL: 08-412 13 50 / FAX: 08-545 678 58 / INFO@PIRATFORLAGET.SE Ann-Marie Skarp Förlagschef och VD ann-marie@piratforlaget.se Mattias Boström Produktion/redaktion mattias@piratforlaget.se Sofia Brattselius Thunfors Förläggare sofia@piratforlaget.se Foto: Peter Knutson KONTAKTA OSS Cherie Fusser Marknadschef cherie@piratforlaget.se Piratförlaget Magasin 2011 © Piratförlaget 2011 Text: Tidningskompaniet Form: WDW Creative FOTO: PETER KNUTSON (där annat ej anges) Anna-Lena Ahlström (Kristina Ohlsson, Katerina Janouch och Martina Haag) Jenny Palmblad PR- och informationschef jenny@piratforlaget.se Anna Hirvi Sigurdsson Redaktör anna@piratforlaget.se Anna Carin Sigling Ekonomichef annacarin@piratforlaget.se Madeleine Lawass Försäljningschef madeleine@piratforlaget.se Lars Jexell Försäljning / Storkundsansvarig lars@piratforlaget.se Lottis Wahlöö Förlagskoordinator lottis@piratforlaget.se Karin Eriksson Ekonomiassistent/ Förlagsassistent karin@piratforlaget.se Anders Olofsson Säljare anders.brombergspirat@gmail.com Annika Marklund (Liza Marklund) Håkon Eikesdal (Jo Nesbø, sid 17) Jörn Grönlund (Unni Lindell) Orlando G Boström (Petra Östergren) Gabriella Corti (Jonas Jonasson) Nicholas Larsson Kopp (Morgan Larsson) Stellan Herner (Mark Levengood) Nina Hansen (Anne Holt & Even Holt) Peter Jönsson (James Patterson) Roger Borgelid (Helene Tursten) Björn Terring (Monika Ahlberg) Fredrik Sandberg/Scanpix (Martina Haag, renracet sid 43) Viveka Pierrou Alm (Thorbjörn Larsson, sid 63) Thron Ullberg (Anne Holt, sid 73) Siv J Seglem (Unni Lindell & Fredrik Skavlan) Stefan Tell (Erik Titusson) TACK TILL: Häringe Slott RÄTTELSE: Fotografier på Petra Östergren som publicerades i 2010 års magasin togs av fotograf Orlando G Boström. ILLUSTRATIONER: Eric Thunfors OMSLAGSILLUSTRATION: Eric Thunfors Erik Titusson Förläggare och VD Lilla Piratförlaget erik@lillapiratforlaget.se TRYCK : Durin Productions AB, 2011 ANN-MARIE SKARP, FÖRLAGSCHEF OCH VD PÅ PIRATFÖRLAGET: ”Författarmöten betyder så mycket” Varje år gör vi ett magasin för att presentera våra böcker för er, kära läsare. Det är ett stort nöje att se text och bild växa fram. För detta är resultatet av det våra författare och vi på förlaget arbetat med. Författaren på den ensamma kammaren bakom datorn, och vi med att förvalta deras alster. Och nu är det dags för böckerna att möta omvärlden. Vi vill förstås locka er att läsa en bok eller alla böcker ur magasinet och en sak vet vi – ett viktigt skäl till att man väljer just den ena eller den andra boken är mötet med författaren. Och möten kan ju vara så många, ibland sker de i verkliga livet – som till exempel på en bokmässa eller ett bibliotek – ibland genom tv-rutan, eller som här i en intervju där författaren berättar om sin bok, om hur och varför den kommit till. I år har vi en mycket varierad utgivning, så här finns utan tvekan något för alla. Eller allt för någon – den sanne bokälskaren! Här finns spänning, relationer, historia, politik, musik och fascinerande personers öden och äventyr. Välkomna till ett nytt läsår med Piratförlaget, ett år då också Annika Bengtzon är tillbaka – hon är lika välkommen som efterlängtad! PIRATFÖRLAGET MAGASIN /3 CHRISTOFFER CARLSSON ARJA SAIJONMAA Om året som förändrade hennes liv för alltid ”Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet” 48 BJÖRN VINGÅRD Startade journalistkarriären när allt var möjligt 62 ”Jag har lärt mig leva med såren” 58 /4 SARA LÖVESTAM Barns utsatthet i en gripande historia 10 ANNE & EVEN HOLT MALIN WOLLIN Krönikesamling inspirerad av Kristina från Duvemåla ZINAT PIRZADEH PIRATFÖRLAGET MAGASIN 44 Syskonen skrev en thriller om hjärtkirurgi 54 32 Innehåll: UNNI LINDELL ”Jag hinner aldrig skriva alla böcker innan jag dör” 20 BRITT-MARIE MATTSSON ”Kennedys historia har allt” 68 2 3 6 10 13 14 17 20 23 24 27 28 31 32 34 35 39 40 44 48 52 54 58 62 66 68 72 74 75 KONTAKTA PIRATFÖRLAGET LEDARE Ann-Marie Skarp LIZA MARKLUND Annika Bengtzon är tillbaka! SARA LÖVESTAM Barns utsatthet i gripande skildring FRUKOSTKLUBBEN ALEX SCHULMAN JO NESBØ ”Man vill träffas på riktigt igen” ”Att provocera är en del av min genuppsättning” Huvudjägarna – om att alltid vilja ha mer UNNI LINDELL ”Jag hinner aldrig skriva alla böcker innan jag dör” RAKT PÅ SAK Eldsvåda, fredagsmys och succé KRISTINA OHLSSON PRYLAR Änglavakter är en riktigt dyster historia 6 ting för bokälskaren CHRISTOFFER CARLSSON RAKT PÅ SAK Radhusdisco, ljudbokslista och boxnytt ANNE & EVEN HOLT Syskonen skrev en thriller om hjärtkirurgi JAMES PATTERSON Kärlek, konstkupper och kallblodiga mord KATERINA JANOUCH RAKT PÅ SAK Utsätter sina karaktärer för obehagliga överraskningar Bryssel, detektiver och matkassar MARTINA HAAG JAN GUILLOU Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet ”Därför testar jag allting på riktigt” ”Jag ska skriva 1900-talets historia” ARJA SAIJONMAA Om året som förändrade hennes liv för alltid PSYKOLOGIFORSKNING MALIN WOLLIN Lycka är att läsa? Krönikesamling inspirerad av Kristina från Duvemåla ZINAT PIRZADEH ”Jag har lärt mig leva med såren” BJÖRN VINGÅRD Startade journalistkarriären när allt var möjligt DIGITALISERINGEN E-bokens utveckling BRITT-MARIE MATTSSON ANNE & ANNE HOLT MYSTISKA MILLA ”Kennedys historia har allt” Deckarförfattaren debuterar som barnboksförfattare Spöke som kämpar för djurens rätt LILLA PIRATFÖRLAGET – ERIK TITUSSON ”En dröm som gått i uppfyllelse” PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2011 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xx LIZA MARKLUND Familj: Gift med Mikael Aspeborg. Tre barn. Hästen Regaton. Bor: Stockholm och Marbella i södra Spanien. Uppvuxen: I Pålmark, en by två och en halv mil utanför Piteå i Norrbotten. Utbildning: Journalistlinjen Kalix Folkhögskola 1984-1985. Priser och utmärkelser: Bland annat vinnare av Polonipriset, Debutantpriset, Årets Författare, Årets Pitebo, Årets Bok, Årets Kvinna, Scanorama Awards, Svenska Litteraturpriset, Sankt Eriksmedaljen. Bakgrund: Har skrivit elva romaner och en faktabok. Böckerna har sålt i drygt elva miljoner exemplar på 30 språk. Aktuell: Med krönikesamlingen Nya röster sjunger samma sånger – och andra krönikor 1985–2010 och Du gamla, du fria, den nionde romanen om Annika Bengtzon. PIRATFÖRLAGET MAGASIN /6 Efter tre år som Kvällspressens korrespondent i Washington är Annika Bengtzon tillbaka i Sverige. Hon har återförenats med maken Thomas, återgått till sin tjänst på kriminalredaktionen och flyttat till de gamla hemkvarteren. Har Liza Marklund äntligen låtit Annika Bengtzon få lugn och ro? Skulle inte tro det. DET ÄR NÄR CHEFREDAKTÖR ANDERS SCHYMAN plötsligt kallar in Annika Bengtzon till konferensrummet Grodan som avgrunden öppnas. Annika får veta att hennes make, som är anställd på Justitiedepartementet, har försvunnit under en konferens i Kenya. Ämnet för konferensen är Frontex, den EU-myndighet som har till uppgift att säkerställa EU:s gemensamma gränsskydd mot omvärlden. Snart går det upp för Justitiedepartementet och Annika Bengtzon att Thomas och hans kollegor har blivit kidnappade. Kraven från kidnapparna: Frontex ska avskaffas, gränserna mot Europa öppnas, skyddstullarna upphävas. När kraven avvisas avrättas gisslan i delegationen, en efter en. – De papperslösa flyktingarna kommer från Nigeria, Tchad och många andra afrikanska länder till södra Europa i hopp om en bättre tillvaro. Jag ser hur de säljer falska Gucciväskor där jag bor i södra Spanien och jag funderar ofta på om det var detta de drömde om när de riskerade livet för att ta sig hit, säger Liza Marklund. Frontex, som är en i allra högsta grad verklig organisation, är inte problemet, menar hon. – Att utrota fattigdomen och orättvisorna är enda lösningen på dilemmat. Men många i vår del av världen är inte intresserade av att minska klyftorna eftersom vi tjänar på dem. Den nya järnridån som Europa håller på att bygga upp är en av vår tids stora politiska frågor. I den nionde romanen om Annika Bengtzon – Du gamla, du fria – konstaterar Annikas kvällstidningskollega Berit: ”Frontex senaste påfund är att låta den nya, ofria världen själva stänga till sina gränser. Det är väldigt praktiskt. Vi i den gamla och fria slipper frågan helt och hållet. Khadaffi i Libyen fick en halv miljard av vår egen EU-kommissionär för att hålla flyktingar från Somalia, Eritrea och Sudan internerade i enorma koncentrationsläger.” Efter den senaste tidens dramatiska händelseutveckling i Nordafrika har frågan om Europas gränspolitik blivit än mer aktuell. Men idén till handlingen i romanen fick Liza Marklund redan för tre år sedan då hennes vän och författarkollega Tove Alsterdal skrev sin roman Kvinnorna på stranden. Liza Marklund var redaktör för boken, vars tema är människohandel och slaveri. I Du gamla, du fria konstaterar Liza Marklund att vi har vant oss vid och blivit likgiltiga inför de tragedier som regelbundet utspelar sig kring Medelhavet. ”Ilandflutna båtflyktingar på Italiens och Spaniens badstränder hade blivit så vanliga att ingen brydde sig. De blev inte ens notiser i media längre, inte i Medelhavsländerna och absolut inte i Sverige. Det skulle vara, i så fall, om någon svensk charterturist hade snavat på liken och inte fått något skadestånd från resebyrån.” Gisslandramat i romanen utspelar sig i Liboi, en liten ort i nordöstra Kenya, knappt två mil väster om gränsen mot världens kanske farligaste land: Somalia. Dit flög Liza Marklund med privatplan och egen pilot. – När vi hade landat samlades 200 personer runt planet och jag greps av polis. Vi fick reda på att två personer hade blivit skjutna samma morgon. Polisen tog mig till förhör och undrade varför jag hade kommit dit. De hade aldrig varit med om att ett privatplan hade landat i Liboi förut, berättar Liza Marklund. – Jag berättade att jag var författare. Att jag skriver romaner, fik- PIRATFÖRLAGET MAGASIN /7 DELAR AV HANDLINGEN UTSPELAR SIG I AFRIKA Inför arbetet med nya romanen reste Liza Marklund till Liboi i Kenya, en karg plats i öknen där människor bor i hyddor, manyattas, som byggs bakom en mur av ris och taggbuskar som skydd mot pirater och rovdjur. Att en del av handlingen i Du gamla, du fria utspelar sig i Afrika är ingen slump. – Jag har varit ganska mycket i Kenya de senaste åren. Jag älskar naturen, människorna och djuren, konstaterar Liza Marklund. Här har hon också kunnat utveckla ett av sina nya stora intressen – att fotografera. Resorna mynnar ut i fotoböcker som hon låter trycka upp i fem exemplar. – Det blir bilder på lejon, bufflar, schakaler, gamar, kompisar och massajer. Det är otroligt roligt, säger hon. Även i Liza Marklunds förra roman om Annika Bengtzon – En plats i solen – utspelade sig delar av handlingen i Afrika, den gången i Marocko. tiva historier, och att handlingen i min kommande roman skulle utspela sig i Liboi. För att kunna gestalta det så måste jag se hur ljuset faller, känna hur jorden luktar och uppleva de intryck som mina romanfigurer gör. Polischefen tittade på mig som om jag var helt galen. Sedan fick jag gå runt i två timmar med två tungt beväpnade soldater som sällskap. När vi flög därifrån berättade piloten, som har flugit i Kenya i 35 år, att han aldrig hade varit med om något liknande. Det andra temat i Du gamla, du fria är bekant för alla som har läst Liza Marklunds böcker eller krönikor de senaste decennierna: våldet mot kvinnor. Annika Bengtzon har återgått till sin tidigare tjänst som nyhetsreporter på Kvällspressen och skickas ut till en mordplats i förorten Axelsberg i södra Stockholm. En småbarnsmamma ligger död och översnöad bakom ett daghem, knivhuggen i nacken. Det är fjärde kvinnan som på kort tid har mördats på ett liknande sätt i Stockholmstrakten. Kvällspressen anar att en seriemördare är i farten och till slut börjar till och med polisen tro det. Annika Bengtzon avfärdar teorin eftersom hon vet att kvinnor ofta mördas just med kniv bakifrån och att mördaren påfallande ofta är kvinnans före detta man. – Det är intressant att se hur olika mediernas nyhetsvärdering ser ut beroende på vem gärningsmannen är. Om det rör sig om en seriemördare så är det otroligt intressant. Om det handlar om en hustru- mördare så är det helt iskallt, konstaterar Liza Marklund. För Annika Bengtzon blir det ett krig på flera fronter. Hon försöker att stå emot drevet på tidningen där alla hoppas på en seriemördare, samtidigt ska hon hålla ihop familjen och förbereda sina barn – Ellen och Kalle – på att deras pappa kanske aldrig mer kommer hem. – Jag har läst massor av litteratur om kidnappningar och Annikas första reaktion är, precis som för nästan alla anhöriga, att ta upp telefonen och ringa den som har blivit kidnappad. När dagarna börjar gå blir Annika mer och mer professionell. Hennes hårda kärna tar över och hon tar tag i sin situation. Det är 13 år sedan vi träffade Annika Bengtzon första gången. Hur tycker du att hon har utvecklats? – På ett sätt är hon tillbaka på ruta ett. Hon är nyhetsreporter igen och gör jobbet med lätt uppgivenhet. Hon är inte så företagsam och jag förstår inte varför hon inte tar sig därifrån. Men egentligen är hon nog som de flesta av oss. Vi vet vad vi har och även om det vi har är dåligt så är det i alla fall bekant, säger Liza Marklund och tillägger: – Men jag tror att Annika har blivit lite coolare, lite stabilare. Jag har en god vän som är psykoterapeut och hon säger att tidigare var Annika ett fall för slutenvården. Nu är hon on ett fall för öppenvården. DU GAMLA, DU FRIA En ung småbarnsmamma hittas död. Hon är det fjärde offret på kort tid. På Kvällspressen anar man en seriemördare, något som Annika Bengtzon avfärdar som vilda fantasier. Hennes man Thomas blir under en konferens i Nairobi kidnappad tillsammans med sex personer från olika delar av Europa. Samtidigt som kvinnomorden blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika. Utgivningsdag 30 november 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0334-2 / Ljudbok ISBN 978-91-642-2221-3 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2228-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4179-5 PIRATFÖRLAGET MAGASIN /8 ”Tyvärr ser inte världen ut som jag vill ha den” I 25 år har Liza Marklund roat, oroat och provocerat i sina krönikor. Makthavare har synats. Misshandlade kvinnor har fått en röst. Nu samsas de bästa krönikorna i Nya röster sjunger samma sånger – och andra krönikor 1985–2010. ATT LÄSA LIZA MARKLUNDS KRÖNIKOR har varit lite som att gå omkring med ett skavsår. Obekvämt, efterhängset. Gång på gång har hon envisats med att skriva om ämnen som hennes chefer egentligen inte ville veta av. – I alla år har jag fått höra att mina saker är fullkomligt stendöda kommersiellt. ”Vi säljer inte en tidning på det här.” Jag har stångat huvudet blodigt, en gång i veckan, konstaterar hon. Ämnet hon har återkommit till, från den första krönikan i Norrbottens-Kuriren 1985, är våldet mot kvinnor. Då kallades kvinnorna ”gnälliga kärringar”. Att slå sin fru hade nyss blivit kriminellt. När polisen ryckte ut till familjer där en kvinna höll på att bli ihjälslagen hette det att man kom dit ”för att medla”. – Jag kommer aldrig att glömma den första misshandlade kvinnan jag intervjuade. I texten kallades hon Sara och vi träffades i hennes kök. Hennes man hade ett helt batteri av advokater som kunde berätta vilken subba hon var, medan Sara inte hade något juridiskt ombud, bara en kompis från kvinnojouren som följde med henne till rätten. Så är det inte i dag. Mycket har blivit bättre, konstaterar Liza Marklund. När hon valde att vända blicken bakåt och på nytt läste sina krönikor från Norrbottens-Kuriren, Arbetaren, Aftonbladet, Expressen, Financial Times, tyska Welt am Sonntag, danska Dagbladet Information, finska Iltalehti och norska Verdens Gang slogs hon av hur hon så konsekvent har hållit sig till samma ämnen. – Om jag är stolt över någonting så är det att jag inte har gett mig om kvinnovåldet. Det har varit så provocerande för många. Att skriva om det är inte populärt i ett enda läger, förutom hos läsarna och de drabbade kvinnorna. När jag gjorde Lite stryk får dom tåla för TV4 fick jag tre tusen brev, mejl och fax. Det här är ett samhällsproblem som vi har negligerat i så många år, och jag har blivit ett slags sista överklagandeinstans. Om ingen annan har lyssnat så har de här kvinnorna vänt sig till mig. Att bli en offentlig röst för att kunna driva de frågor hon brinner för var ett mycket medvetet beslut från Liza Marklund. Ett sätt att nå den här plattformen där andra lyssnade på henne var att börja skriva romaner. Elva miljoner sålda böcker senare får man nog säga att Liza Marklund har lyckats. All tid hon ägnat åt research och intervjuer för sina krönikor har hon haft nytta av när hon skriver romaner. Krönikorna har tvingat henne att ständigt hålla sig uppdaterad i den dagliga debatten. Men i och med att hon nu har samlat dem i bokform tycker hon att tiden är inne att lämna krönikeskrivandet bakom sig. Känner du inte att du sviker alla dessa kvinnor som du har gett en röst? – Nej. Jag tycker att medierna tar den här frågan på större allvar i dag. Jag har sagt det jag ska säga. Tyvärr ser inte världen ut som jag vill ha den. Man ska inte tolka det som att du har gett upp? – Nej. Jag har inte haft någon illusion om att jag skulle förändra världen. Så stora pretentioner har jag inte. När man skriver en krönika så händer ingenting alls 99 gånger av 100. Men jag tror på droppen som urholkar stenen. Dessutom så är det som min pappa brukar säga: Man ska sluta när det är som roligast. Du trivdes inget vidare när du var chef heller? – Det var spännande och kul och på några ställen gick det ganska bra. Men jag får inte ut något av det. Jag vill styra mig själv och jobba på egen hand. Jag är uppvuxen i storskogen och jag tror att det märks. Hur har du förändrats som krönikör under de här 25 åren? – Jag har blivit säkrare och tordats bli mer seriös. Ett tag försökte jag alltid att skruva till det och vara lite extra provokativ. Med åren har jag lagt av med det. Jag har blivit mer orädd och självständig och tänkt att gillar de inte vad jag skriver så får de väl sparka mig. Men det har de inte gjort. I stället har de bara gett mig mer och mer utrymme. Har du blivit en snällare krönikör? – Nej. Jag bestämde mig tidigt för att aldrig stryka medhårs. Jag har försökt att inte vara en röst mitt i kören som skriker samma sak som alla andra. Ambitionen har varit att ta ett steg längre, vända på argumenten och säga: Vänta nu, är ni inte på väg åt fel håll? Jag har jobbat journalistiskt med mina krönikor och inte suttit och känt efter så mycket, vilket jag tycker att många krönikörer gör i dag. Jag har lagt ner mycket tid på varje krönika och minns varenda en som jag har skrivit. Vad ska du göra nu när du slutar som krönikör? r? – Resa. Jobba för Unicef. Skriva romaner. r. Fotografera. Spela piano. NYA RÖSTER SJUNGER SAMMA SÅNGER För första gången är Liza Marklunds krönikor samlade i en fullmatad volym som målar en bred och brokig bild av hennes liv, journalistik och författarskap under 25 år. Här finns framgångens baksida, dess utsatthet och ensamhet, lyckan över barnen och vardagen. Här hittar vi hennes brinnande engagemang för de allra mest utsatta. Men här avslöjas också de pinsamma misstagen, de dråpliga missförstånden och texterna hon inte vågade publicera när det begav sig. Utgivningsdag 23 mars 2011 / Mjukband med flikar / Ca 240 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0349-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4166-5 PIRATFÖRLAGET MAGASIN /9 ”Det mig SARA LÖVESTAM Gör: Lärare i svenska för invandrare och frilansskribent, bland annat krönikör i QX. Har agerat sidekick i radioprogrammet Lantz i P1. Bor: I Stockholm. Utmärkelser: Vann Bok-SM 2009 med sitt bokmanus Udda. Blev nominerad till priset Årets bok vid Gaygalan 2010. Hennes blogg (http://sara.kipara.se) har nominerats till flera priser. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 10 m o n i t o g å är n ” t u l l i v m so Sara Lövestam hade läst att snittåldern för en debuterande författare är 42 år. Därför öppnade hon i tio år refuseringsbreven med jämnmod. Än fanns det gott om tid. HON VAR BARA 28 ÅR NÄR HON FÖR TVÅ ÅR SEDAN vann Bok-SM och som förstapris belönades med utgivning av sitt manus till romanen Udda. – Det var en bekräftelse på att sättet jag har valt att skriva på fungerar. Men hade jag inte vunnit så hade jag ändå fortsatt att försöka bli utgiven. Åtminstone tills jag fyllde 42, säger Sara Lövestam. Före debutromanen hade hon skrivit manus till fyra böcker. Ett av refuseringsbreven avslutades med orden ”Ditt språk är bra, men din handling är förutsägbar och dina karaktärer endimensionella.” – Då tänkte jag att nu jäklar ska ni få se på en oförutsägbar story och karaktärer med många dimensioner, berättar Sara Lövestam. Det är ingen överdrift att säga att hon lyckades. Den som har läst om systembolagschefen Martin som går i gång på kvinnor med amputerade kroppsdelar eller Paula som helst lyssnar på bandinspelningar av partikelverb glömmer inte karaktärerna i första taget. Förutsägbara är de inte. – Tänk om jag hade gett upp efter åtta år. Om jag hade slutat då så hade ingenting av det här hänt. Jag visste ju hela tiden att jag inte var fullärd. Jag har alltid varit väldigt självkritisk, konstaterar Sara Lövestam. Hennes tidiga manus var självterapeutiska, men innan hon började skriva Udda var det som om en pollett trillade ner. Plötsligt kom hon på att hon faktiskt inte behövde skriva om något som hon hade varit med om eller som hon önskade att hon hade varit med om. – Jag hade begränsat min fantasi fast det inte behövdes. En spärr släppte och allting blev mycket lättare, säger hon. Nu är Sara Lövestam tillbaka med sin andra roman – I havet finns så många stora fiskar. Om det går en röd tråd mellan böckerna så är den inte lätt att upptäcka. – De manus jag har skrivit har alla varit väldigt annorlunda jämfört med det jag har skrivit innan. Det är något som trycker på inom mig och vill ut, något som måste få sägas. När det väl har kommit ut så är jag färdig med det och vill gå vidare. Det som måste sägas den här gången: Vad händer när ett barn inte blir tillräckligt sett och älskat? – Jag vet nästan exakt vilken dag det gick upp för mig att jag måste skriva den här boken. En person i min närhet berättade vad hon hade varit med om under sin uppväxt och jag kunde så tydligt se vilken effekt hennes historia hade fått på resten av hennes liv. Jag önskar så starkt att jag kunde gå in i hennes liv för 20–30 år sedan och rätta till allt som gick snett. Att skriva den här boken är mitt sätt att hantera att jag inte var där. Boken kan också ses som ett förlåt för att jag inte fanns där, även om det förstås vore omöjligt eftersom jag också var ett barn då. Jag skulle önska att boken på något sätt har makt att förändra något för ett barn som är barn nu. I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes perspektiv, men i romanen finns också de vuxnas förmåga att rättfärdiga sina handlingar inför sig själva. Huvudpersonen Maltes mamma skyller på förskolepersonalen. Förskolepersonalen följer sina bestämmelser. Alla intalar sig själva att de har gjort rätt, även om allting går fatalt fel. Sara Lövestam tillhör de lyckligt lottade. Hon hade en harmonisk upp- PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 11 5 ringar barn- och ungdomsskild för som har betytt mycket Sara Lövestam Gud 1. Det är slut mellan i. ett Maz och mig av Katarina m och min barndo Titlarna bara flimrar förbi från och det här är en ker böc ga mån ungdom. Jag läste så fortfarande. Det av dem som jag bär med mig dat med det riktigt allvarliga. humoristiska, lättsamma blan a 2. Min vän Percys magisk rk. gymnastikskor av Ulf Sta nerna, är rätt så feg och Ulf, en av de två huvudperso om någonting, och alldeles klumpig. Percy lockar ur hon nits inom honom hela i slutet förstår man att allt fun litet, blygt barn. som mig tiden. Det tilltalade växt och hon minns den tydligt. Hon minns hur det var att sitta i gräset, minns vintrarna som aldrig tog slut och att hon som femåring satt på en stol och tittade ner på sina dinglande ben. – Jag tänkte att jag måste komma ihåg hur det känns att vara så här liten när benen inte når ner till golvet. Jag var ett nördigt och reflekterande barn. Även i dag så identifierar jag mig med barnen som står och tänker och lägger ihop ett och ett. Sara Lövestam läste tidigt och hon läste mycket. En kärlek till svenska språket föddes och som är påtagligt levande i allt hon skriver – böcker, blogg och krönikor. I heltidsjobbet som lärare i sfi (svenskundervisning för invandrare) handlar det om att lära ut grunderna i språket – allt ifrån att förklara hur ett ord är uppbyggt till placeringen av satsadverbialet i en bisats. Om kvällarna skriver hon. Då handlar det om de små nyanserna, finliret.Ska hon skriva förvirrad eller konfunderad? Långsamt växer berättelserna fram. – Jag jobbar länge med varje mening. Jag läser den om och om igen och tillsammans med meningen före. Hur är rytmen? Är meningen överflödig? Ska den bort? Jag är väldigt närvarande i den meningen och den måste kännas bra innan jag går vidare. Men när jag väl hittar rätt, då behöver jag sällan gå tillbaka. ället 3. Barnen från Frostmofj av Laura Fitinghoff. här hur många barn som läser den inte vet Jag men ger, gån era fl n ene elst sentimentala sekelskiftesteg norrländsk med t viss ot någ är Det jag gjorde i alla fall det. barn som kämpar för stoisk strävan och renhjärtade sina småsyskon. Och sin get. 4. Matilda av Roald Dahl. rentav ske att du är okej som du är, kan Budskapet är igt viktigt för mig att höra fantastisk. Det har varit väld är verkligen ett nördbarn, under min uppväxt. Matilda förmågor. och hon visar sig ha oanade ia Gripe. 5. Agnes Cecilia av Mar at i mina egna man hittar tem Det förflutna hinner ikapp, at de böcker som har inspirer av en böcker också. Det här är att bra går det faktiskt mig och fått mig att inse att fantisera väldigt mycket. I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR På dagiset har Malte helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den så tänker han inte på det andra. Mamma som sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Hur det som är hemma är hemligt. Och på mannen med det blonda håret som antingen är hans vän eller något helt annat. En roman om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Utgivningsdag 16 mars 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 331 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström och Sara Lövestam / ISBN 978-91-642-0351-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4165-8 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 12 Frukost med litterära inslag Apelsinjuice, kaffe, fil med flingor – och ett livligt litterärt samtal. Deltagarna i bokcirkeln Breakfast Book Club anser att nyckeln till en lyckad diskussion är att stänga av datorn och samlas runt ett bord. ”Efter bokcirklar på nätet, Facebook och Twitter är det här det nya. Man vill träffas på riktigt igen”, säger Petra Jankov Picha, som dragit i gång frukostmötena. KLOCKAN ÄR 07.32 OCH DET BLÅSER på Kungsgatan i centrala Stockholm. Inne på konditori Vetekatten har det redan bildats kö till kassan. Längst fram står Petra Jankov Picha, 37 år, och rullar en barnvagn fram och tillbaka med långsamma rörelser. Där sover sonen Bob, knappt tre månader gammal, helt ovetande om att han snart ska delta i en bokcirkel. Längst in i ett rum mot en innergård möbleras det samtidigt om. Ett långbord tar form. Täckjackor och halsdukar åker av medan bordet fylls av glas, tallrikar, assietter och flera exemplar av boken Utrensning av Sofi Oksanen. Ur några sticker det fram nedklottrade anteckningsblad. Breakfast Book Club var först på plats när det anrika kaféet öppnade för dagen och gör sig nu hemmastadd i sitt stammisrum. Ann-Catrin Malmlöf behåller sin jacka över axlarna. Det kommer dröja ännu ett par timmar innan värmen stigit ordentligt av trivsam trängsel och ångande kaffekoppar. Hennes klocka ringde 05.40 hemma i Orminge i morse. En knapp timme senare satte hon sig på bussen mot stan. Bredvid sitter Rosemari Södergren, som är med för första gången. Hon driver en kulturblogg och meddelar att månadens bok också spelas som pjäs på Stadsteatern. Informationen väcker allas intresse och Rosemari börjar leta upp speldatum med sin mobiltelefon. Petra avbryter och meddelar att de drar i gång direkt eftersom Bengt-Erik måste gå tidigt. Det var hon som startade bokcirkeln för nästan exakt ett år sedan. Petra hade drivit en bokblogg i fem år och var sugen på ett annat sätt att diskutera skönlitteratur. Nätet erbjöd inte de djupa samtal hon var ute efter. Hon slängde ut en fråga på Twitter om det fanns intresse för en bokklubb IRL, in real life. Resultatet blev Breakfast Book Club. – Jag har en liten dotter hemma också, och med två barn är det fullt kaos mellan fem och åtta på kvällen med välling, bad och sagoläsning. Det fick bli tidiga morgnar. Men jag är livrädd att försova mig varje gång, säger hon och skrattar. Det har faktiskt hänt att någon deltagare missat väckarklockan, men alla runt bordet är överens om att det är ett roligt och annorlunda sätt att starta dagen. De kommer med bussar, pendeltåg och bilar från olika delar av länet. Diskussionslustan och den gemensamma kärleken till böcker övervinner morgontröttheten. Bengt-Erik Engholm tar en klunk kaffe och inleder. Utrensning utspelar sig under Sovjetunionens ockupation av Estland under andra världskriget där den unga kvinnan Aliide förälskar sig i en mot- ståndsman. Kärleken får henne att begå ett förräderi som får konsekvenser över 50 år senare. Han drar paralleller till kriget i forna Jugoslavien där grannar och goda vänner plötsligt blev fiender, splittrade av religion och maktstrider. Petra frågar om någon läst något av Joyce Carol Oates eftersom hon tycker att de båda författarnas språk påminner om varandra. Pär Trehörning nickar instämmande. – Jag tror det här är en av de bästa vi läst faktiskt. Jag hade troligen aldrig läst boken om jag inte varit med i klubben, säger han. – Jag trodde den skulle vara mer detaljrik. Men det är en väldigt bra berättelse som är mänsklig och verkligen skildrar tidsepoken, fyller Ann-Catrin Malmlöf i. Hon leder svenskkurser och skriver på sin andra roman. Att få prata språk, form, upplägg och stilistik helt ostört med personer i olika åldrar en stund är ovärderligt, säger hon. Just i dag är de bara fem. Flera är sjuka och några tyckte boken var så trist att de inte ville läsa ut den. – Jag har inte heller läst ut den, jag hann inte. Men det spelar inte så stor roll, säger Marie Eriksson. Ibland räcker helt enkelt inte tiden till. Så är det för alla i bokcirkeln då och då – och ingen har problem med att erkänna det för de andra. I frilansöversättaren Maries fall är det inte så konstigt. Hon har alltid tre–fyra läsprojekt på gång samtidigt och är dessutom med i ytterligare en bokcirkel. – Men där känner alla varandra sedan tidigare och det finns en tendens att vi diskuterar annat än boken, bekänner Marie med ett skratt. Det visar sig att nästan alla har en egen tolkning av bokens slut, vilket leder till ännu ett ivrigt samtal. Så är plötsligt tiden slut. Rummet töms på bara några minuter. Petra har via ett förlag kommit över några inbundna exemplar av nästa månads bok, den hyllade Spill av Sigrid Combüchen, och erbjuder dem för en hundralapp styck. Pär Trehörning tar en i farten på väg ut. Nu ska han vidare till sitt jobb på Svenska Journalistförbundet, bara några kvarter bort. Ann-Catrin ska träffa en väninna och Petra ska uträtta ärenden i stan. Lille Bob har precis öppnat ögonen i sin vagn. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 13 ”Jag ko PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 14 vet att jag aldrig mmer lämna henne” Alex Schulman är journalisten och den provocerande bloggaren som förra året förvånade många när han utkom med sin självbiografiska, mycket kärleksfulla bok Skynda att älska. När det var dags igen blev det en enda lång kärleksförklaring till frun Amanda – en berättelse om hur kärleken kan förändra oss alla. ALEX SCHULMAN VILLE SKRIVA EN ROMAN. En kärleksroman. Därför att det är svårt och utmanande att skriva om kärlek utan att hamna i ett träsk av dåliga liknelser och andra romantiska fällor. Men plötsligt insåg han att han själv satt på en fantastisk kärlekshistoria. – Så mot bättre vetande gjorde jag det igen – skrev en bok om mitt eget liv. Jag tror absolut inte att alla är intresserade av mitt kärleksliv, men jag hoppas att andra ska kunna identifiera sig med det jag skriver och känna att ”precis så där var det när jag träffade Kalle”. I Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött får vi följa ett år i Alex Schulmans liv. I första kapitlet lämnar han med resväskor i händerna sin dåvarande fru och deras gemensamma lägenhet – precis ett år efter föds hans dotter Charlie på Danderyds sjukhus. Det är en bok om att hitta den stora kärleken men även om personlig utveckling. – När boken börjar är jag djupt trasig och olycklig. Under det här året när jag träffade Amanda växte jag fem år på ett år tror jag – jag blev vuxen helt enkelt, säger Alex. Hur förhåller sig din fru till denna kärleksförklaring? – Hon fick läsa boken först några dagar innan den skickades till tryck och hon blev stum, nästan överrumplad. Inte förrän hon läste boken en andra gång förstod hon vad det var, då blev hon väldigt rörd. Vi är båda två väldigt stolta över att vi har ett dokument över hur vi träffades, som vår dotter kan läsa när hon blir äldre. Tror du på evig kärlek? – Jag har problem med ordet evig eftersom att jag är så otroligt rädd för döden. Både jag och Amanda kommer att dö och därför är vår kärlek inte evig. Men däremot tror jag på kärlek tills döden skiljer oss åt – och det är med Amanda. Jag vet att jag aldrig kommer att lämna henne. Vi träffar honom på Riche, en av många barer kring Stureplan där Alex är en välkänd profil. Han står och skvallrar med källarmästaren Anders om en fest de var på i helgen. Men utelivet kring Stureplan börjar bli mer och mer ointressant för Alex, som helst av allt bara skulle vilja njuta av lugnet på Gotland. – Det går inte nu mitt i den här mediekarusellen, men helst skulle jag vilja vara på Gotland och skriva på en ny bok, säger Alex. Jag måste ha utsikt när jag skriver och så måste det vara rent och fint omkring mig. Jag ser Jan Guillous självbiografi Ordets makt och vanmakt framför mig där han sitter framför ett stort fönster med en fin gammal skrivmaskin och naturen utanför – så vill jag ha det. Vad är det för bok du kommer att skriva? – Jag vet inte än men det kommer att bli en roman. Jag hade ångest redan när den här boken kom över att jag återigen skrev en bok utifrån mitt eget liv. Jag vill inte framstå som en narcissist. Det var ett väldigt stort intresse för boken innan den kom, med över 2 500 förhandsbeställda exemplar på bara några dagar. Folk verkar ändå vilja läsa om dig. Har ditt bekräftelsebehov förändrats med all fin uppmärksamhet? – Jag har fortfarande ett stort bekräftelsebehov, men det har varit mycket värre. Det fanns en tid då jag kände mig ofrälst. Jag ville vara någon, men alla förlag refuserade mig. Nu är jag i stället extremt bekräftad, och visst finns det en mättnad i det hela. Men jag är jättedålig på att ta emot beröm, min fru säger att jag blir konstig och obehaglig om någon kommer fram till oss och berömmer mig. Jag måste bli bättre på det. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 15 13 I dag vågar Alex kalla sig författare, och hans dröm är att ägna sig åt bokskrivande på heltid. Han tycker om energin som finns bakom ett bokprojekt, den som sätter honom på hårdare prov än journalistiken. Hur är du när du skriver? – Jag är alltid sen så min förläggare har det rätt tufft. När jag skrev Skynda att älska var skrivandet väldigt drabbande, det tog emot hela tiden och jag fick tvinga mig själv att skriva. Den här gången däremot var det lustfyllt och jag längtade hela tiden tills jag fick sätta mig ner och skriva. Jag kan tänka mig att jag kommer behöva hitta lite fler ”sätt att jobba på” när jag ska skriva en fiktiv historia. Inspireras du av någon annan författare? – När jag läser en bok av någon jag tycker om kan jag bli otroligt färgad av den, och det är farligt. Därför försöker jag att inte läsa något när jag skriver. Dessutom hinner jag inte läsa sedan jag fick Charlie. Det blir mest dikter, Tranströmers samlade verk ligger alltid bredvid sängen. Det är även denne diktare som inspirerat Alex till den 70 bokstäver långa titeln, en liknande mening finns i en av Tranströmers dikter. Alex Schulman blev med sin blogg Att vara Alex Schulman känd i hela Sverige som svårt provocerande och, enligt många, en skitstövel. Under 2007 blev bloggen den största och mest lästa i Sverige med omkring 300 000 läsare per vecka. – Bloggen var ett experiment, jag var en karaktär som skulle vara en idiot. I dag gör bloggare så här hela tiden, men det var helt nytt då och folk blandade ihop bloggen med vem jag var privat. Och det har jag fått betala för. Var dina ömsinta böcker ett sätt att lämna skitstövelstämpeln bakom dig? – Jag hade ett stort behov av att berätta vem jag egentligen var. Jag ville inte hamna i något fack. Därför gillar jag egentligen inte heller att alla helt plötsligt ska gå omkring och tycka att jag är snäll. Det kanske är därför som jag fortsätter jobba med saker som Paradise Hotel – för att få en bra mix. Du lade så småningom ner bloggen för att du var trött på att vara elak. ”Bloggkaraktären Alex Schulman har gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande”, skrev du själv på bloggen. Nu har du börjat blogga igen. Hur tänker du? – Jag vill fortsätta blogga för att det är det bästa sättet att kommunicera med dem som läser mig. Dessutom övar jag mig på att skriva – jag måste vara den mest produktiva skribenten i Sverige! Jag har hört att man ska läsa mycket för att bli en bra författare, men jag tycker att man ska skriva, skriva, skriva. Men var sak har sin tid och därför kommer jag inte skriva elakheter på den här bloggen. Men jag kommer aldrig att sluta provocera – det är en del av min genuppsättning. ”Att provocera är en del av min genuppsättning.” ALEX SCHULMAN Familj: Hustrun Amanda och dottern Charlie. Mamma, två bröder (Calle och Niklas) och fyra halvsyskon. Uppvuxen: ”Överallt i Sverige men framför allt i Farsta där jag formades som människa.” Karriären i korta drag: Reporter på Se & Hör (”Jag fick sparken därifrån för att jag inte direkt hade koll på mina källor”), startade Mingel.se, chefredaktör för Stureplan, skribent på Aftonbladet. Samtidigt har han gjort tv, radio och skrivit fyra böcker. Bibliografi: Privat: mejlkorrespondens (tillsammans med Carolina Gynning, 2007), Skynda att älska (2009), Bajsfesten (2010), Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött (2011). Blogg: Alla får plus på Aftonbladet (blogg.aftonbladet.se/schulman). Bloggar jag läser varje dag: ”Min frus (yourlife.nu), min brors (schulmania.blogspot.com) och Bloggkommentatorerna på Stureplan.se.” Mest romantiska filmen: ”Absolut Min bästa väns bröllop.” Mest romantiska låten: Hallelujah med Jeff Buckley (”Ja, jag vet att Leonard Cohen gjorde den först …”) ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände från den sommardag då Alex separerar från sin dåvarande fru till ett år senare då hans dotter Charlie föds. En historia om hur ett år förändrar hans liv. Utifrån blogginlägg och krönikor har han skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. Utgivningsdag 26 januari 2011 / Mjukband med flikar / Ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0347-2 / Uppläsare av ljudboken: Alex Schulman / Ljudbok ISBN 978-91-642-2212-1 / E-bok ISBN 978-91-642-4163-4 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 16 ”Läs- och skrivkunnighet är grunden till demokrati” Jo Nesbø bestämde sig för att ge Harry Hole en paus och skrev Huvudjägarna – en historia om den hårda rekryteringsbranschen och om att alltid vilja ha mer. Jo däremot behöver inte mer – alla intäkter från boken går därför oavkortat till kampen mot analfabetism. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 17 CHEFSREKRYTERAREN ROGER BROWN drivs av kickarna på jobbet men framför allt av en enorm kärlek till sin fru. För att kunna hålla uppe hennes dyra livsstil börjar han att stjäla konst – allt för att inte känna sig otillräcklig. På jobbet kommer han i kontakt med Clas Greve, den perfekte kandidaten till alla sorters toppjobb. Om Roger bara kunde komma åt hans Rubensmålning i hundramiljonersklassen … – Huvudjägarna är på sätt och vis en thriller om en lärorik resa. Rogers liv går ut på att göra en karriär, en klassresa så att han ska bli bra nog i sin fars ögon. Han är uppslukad av en egoistisk förälskelse, ytliga känslor och rädsla för nederlag. Han genomgår någon form av förbättring under bokens gång, säger Jo Nesbø, och fortsätter: – Jag tror att det är väldigt vanligt att söner känner så, att de måste vara tillräckligt bra i sin fars ögon. Om jag ser tillbaka på mitt eget liv, ser jag att jag också gjort val i livet, som jag trodde att min pappa skulle bli glad för. Till exempel att jag studerade ekonomi. Min pappa var ekonom. Det var innan Jo påbörjade sin författarkarriär som han hann med att utbilda sig till civilekonom och göra ett antal år som börsmäklare. Det var också då han fick viss insyn i hur en headhunter jobbar. – Rekryteringsbranschen är en riktig cowboybransch, väldigt svår att överblicka, många firmor är oseriösa utan några som helst förkunskaper. Vem som helst kan starta en firma. Du har tidigare sagt att det är viktigt för en författare att ha vissa drag gemensamt med sin huvudperson för att förstå denne. Förutom behovet att bli uppmärksammad av sin far – vilka drag delar du med Roger Brown? – Cynismen. Den kalla, realistiska synen på mänskliga relationer samtidigt som vi kan bli hopplöst förälskade – både Roger och jag. Delar du även Rogers konstintresse? – Jag gillar Julian Opie och Rembrandt. Men jag är enkel – jag gillar egentligen allt som blivit geniförklarat. En egenskap som Jo definitivt inte delar med Roger är hans ständiga önskan efter mer materiella ting. Han är en av Nordens mest framgångsrika författare. Hans kriminalromaner om Harry Hole finns i dag utgivna i över 40 länder. Med totalt sex miljoner sålda böcker världen över, innebär det att han som femtioåring lyckats köpa sig allt han vill ha. Därför går alla intäkter från boken Huvudjägarna, samt filmen som har premiär i höst, oavkortat till Harry Hole-stiftelsen som Jo instiftade 2008. Stiftelsen stödjer projekt som hjälper barn i tredje världen, till exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Än så länge har boken samlat in 13 miljoner kronor. Varför startade du stiftelsen? – Jag kände att jag aldrig kommer ha en livsstil som rimmar med mitt bankkonto. Jag visste att jag inte skulle vakna upp en morgon och ha lust att köpa en stor yacht, eller så. Det är inte min grej. Jag har rest sedan jag var väldigt ung och insåg tidigt att utan läs- och skrivkunnighet kommer aldrig tredje världens länder kunna bli demokratier och på sikt närma sig i-ländernas levnadsstandard. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 18 xx Skulle du vilja kalla dig själv för filantrop? – Nej, jag är en egoist. Jag ger fortfarande inte bort alla mina pengar. Men jag respekterar verkligen välbärgade människor som inser att deras förmögenhet inte ger dem rätt till att förbruka världens resurser på annat sätt än någon annan. Jag gillar inte uttrycket ”Because I deserve it”. Jo vet med säkerhet att han inte kommer skriva en fortsättning på Huvudjägarna, däremot kommer boken stå som förlaga till filmen med samma namn som går upp på biografer i höst. Regissör är Morten Tyldum, som även bland annat regisserat Varg Veum. En av Norges största skådespelare, Aksel Hennie, är klar för huvudrollen Roger Brown och den danske skådisen Nikolaj Coster-Waldau spelar hans nemesis Clas Greve. Nesbø har medvetet valt att hålla sig borta från manusarbetet. Vis av eget manusskrivande utifrån andras böcker vet han vilka omfattande förändringar som oftast behöver göras när man skriver filmmanus. I stället jobbar han med att avsluta skrivandet av den nionde boken om Harry Hole. JO NESBØ Familj: Dottern Selma, 11 år, som är – ”Jag kommer aldrig ha en livsstil som rimmar med mitt bankkonto.” den som fick Jo att även börja skriva barnböckerna om doktor Proktor. Karriär: Har jobbat som taxichaufför, sjöman, börsmäklare, varit lovande fotbollsspelare och haft framgångsrika år med rockbandet Di Derre. Försörjer sig som författare på heltid sedan år 2000 och spelar och sjunger på klubbar och pubar. Mest känd för: Böckerna om kriminalkommissarien Harry Hole. Harry Hole-stiftelsen: Alla intäkter från Huvudjägarna går till Harry Holestiftelsen, som Jo Nesbø instiftade 2008. Hittills har boken gett 13 miljoner kronor. Pengarna går till projekt som hjälper barn i tredje världen, till exempel Pakistan och Indien, att lära sig läsa och skriva. Nesbø väljer soundtrack till Huvudjägarna: A Hard Day’s Night med the Beatles. Allt med Joy Division, Velvet Underground och Depeche Mode. JO OM PASSIONEN FÖR KLÄTTRING ”Det som är intressant med klättring är att du lär dig ödmjukhet inför dina mentala gränser. De flesta tycker inte det är pinsamt att prata om fysiska begränsningar, men att erkänna mentala gränser som panik, fruktan som tar över … det är något som de flesta, speciellt män i min ålder, har svårt för. Klättring handlar mycket om att hantera fruktan, smaka på paniken.” HUVUDJÄGARNA Roger Brown, Norges bästa och mest underbetalda headhunter, har en oerhört vacker hustru och dyr villa, och måste stjäla konst för att kunna upprätthålla sin livsstil. Clas Greve är en man med både kvinnotycke och en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och hans hustru kommer vara honom evigt trogen. Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börjar. Utgivningsdag 26 januari 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 283 sidor / 135x210 mm / Omslag FinePic®/Mattias Boström / Översättning Per Olaisen / ISBN 978-91-642-0346-5 / Uppläsare av ljudboken: Jonas Malmsjö / Ljudbok ISBN 978-91-642-2210-7 Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2211-4 / E-bok ISBN 978-91-642-4162-7 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 19 xx ”Jag hinner aldrig skriva alla böcker jag vill innan jag dör” Unni Lindells hjärna fungerar inte som andras. Det kan räcka med att en muffins faller i golvet på ett kafé för att en mordintrig ska födas. Det är ganska ansträngande att leva så, vart hon än vänder sig riskerar hon att snubbla över ett lik. SOCKERDÖDEN – UNNI LINDELLS NYA NAGELBITARE – var fjolårets mest sålda kriminalroman i Norge. Kriminalkommissarie Cato Isaksen återvänder för åttonde gången till brottsplatsen. Precis som i de senaste böckerna har Isaksen sällskap av Marian Dahle, inspektören som ibland har jämförts med Lisbeth Salander, men som föddes före Stieg Larssons datahacker och därför snarast får betraktas som hennes storasyster. Den här gången får Cato Isaksen och Marian Dahle ett ovanligt krävande och uppmärksammat fall på sitt bord. Sexton år har passerat sedan den tröstätande, nu vuxna kvinnan Kari Helene hittade sin lillebror Gustav stel, blå, död. Plötslig spädbarnsdöd hade det slagits fast i polisrapporten, men så kommer Kari Helenes minnen tillbaka och bilden av vad som egentligen inträffade den där dagen blir tydlig. Det händer när hon står i kön till Oslokaféet Pascal och beställer en kokoskaka och två muffins med aprikosfyllning och florsocker. På just detta kafé satt en dag Unni Lindell. Hon hade promenerat dit från sin skrivarlya på Parkveien i Oslo (gatan där statsminister Jens Stoltenberg har en representationslägenhet). En expedit skulle med sin tång just lägga en muffins i en påse när hon tappade den. Unni Lindell såg som i slowmotion hur bakverket studsade mot disken och landade på golvet i ett moln av florsocker som sakta upplöstes och försvann. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 20 – I samma sekund som detta sker så vet jag vad boken ska handla om, konstaterar Unni Lindell. På samma sätt som kriminalromanens pusselbitar faller på plats för Unni Lindell öppnas portarna till en plats i romankaraktären Kari Helenes hjärna. En plats som har varit förseglad i sexton år. Det blir upptakten till en spiral av våldsamheter. Idéerna och intrigerna kommer uppenbart lätt till Unni Lindell. – Det är mitt stora problem. Jag får för många idéer, och hur mycket jag än jobbar så kommer jag aldrig att hinna skriva alla de böcker jag vill innan jag dör, säger hon. Hon har lärt sig att det är så hennes hjärna fungerar. En dag när hon satt och arbetade hörde hon signalen från glassbilen. Hon såg raden av barn som snällt väntade på sin tur att handla. För de flesta av oss hade det varit en fridfull bild av livet i villaidyllen. I Unni Lindells värld lurar alltid en fara under ytan. Vad händer om ett av barnen försvinner på vägen hem? Det finns ju ett frysrum i bilen. Intrigen till Honungsfällan var född. En annan kväll gick Unni Lindell och maken Per Christian på promenad en bit från sommarstugan. När de passerade en industrilokal kom två tonårspojkar ut ur byggnaden. När pojkarna förstod att de var upptäckta såg Unni Lindell hur de drabbades av dåligt samvete. UNNI LINDELL Bor: I ett hus vid havet på Høvik, strax utanför Oslo. Skrivarlya i Oslo. Familj: Maken Per Christian Garnæs, vuxna sönerna Christian och Fredrik samt en katt. Tidigare böcker med kriminalkommissarie Cato Isaksen i huvudrollen: Ormbäraren, Drömfångaren, Sorgmantel, Nattsystern, Orkestergraven, Honungsfällan och Mörkermannen. Utmärkelser: Många litteraturpriser, bland annat Aschehougpriset, Kritikerpriset och Rivertonpriset. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 21 PÅ ”OM KLOCKAN SÅ BLIR TIO BBAT I KVÄLLEN OCH JAG HAR JO 2 000 16 TIMMAR SÅ SKA DE DÄR G.” ORDEN SKRIVAS, VARJE DA UNNI LINDELLS NYA KRIMINALROMAN SOCKERDÖDEN HAR KOPPLINGAR TILL DÖDSSYNDEN FROSSERI. DET HÄR ÄR VAD UNNI LINDELL SJÄLV HELST ÄTER OCH DRICKER: 1. FRUKOST Jag äter alltid stora frukostar med ägg, bacon och stekt potatis. Många undrar varför jag inte blir tjock. Jag skriver mig smal. 2. TÅRTOR Jag är väldigt duktig på att baka marsipantårtor och får ofta beställningar till bröllop och andra högtider. 3. MIDDAGAR Jag tycker mycket om stora middagar och föredrar fisk av alla de slag. 4. VIN OCH CHOKLAD En bit god choklad och ett glas rött är väldigt trevligt. Det kan jag unna mig redan på förmiddagen. Som en sann konstnär. 5. CHAMPAGNE Mark Levengood har lärt mig att champagne är gott till allt och när som helst på dygnet. Och det funkar faktiskt. Jag har druckit champagne till en torr brödskiva med getost på. – Då dök en hel historia upp i mitt huvud. Jag visste på en gång vad som hade skett inne i den där byggnaden. Det är fantastiskt att ha en sådan gåva, men jag får aldrig vara i fred. När min make såg att det hände något med mig suckade han bara och sa: ”Åh nej, inte nu igen.” Men han börjar vänja sig. Vi har varit gifta i 33 år. Om idéerna kommer lätt så går det tyngre med skrivandet. Inspiration är som bekant för amatörer, och Unni Lindell är den första att skriva under på det. – Jag börjar väldigt optimistiskt. Första 50 sidorna brukar gå bra. Sedan ser jag hur dåligt det är och vill slänga allt. Ångesten kommer. Jag börjar sova dåligt. Då måste man fortsätta. Man får inte ge upp. Det är så lätt att tänka att man behöver putsa fönstren eller handla mat, men det får man inte göra. Jag ger mig inte förrän jag har skrivit 2 000 ord. Om klockan så blir tio på kvällen och jag har jobbat i 16 timmar så ska de där 2 000 orden skrivas, varje dag. Det går på ren vilja, men jag håller på att ta livet av mig med varje bok. Hon tycks dela inställningen med sin norska kollega Anne Holt, som en gång har sagt att ”författande är 70 procent disciplin och 30 procent hårt arbete”. Mot slutet av boken blir det om möjligt ännu jobbigare, menar Unni Lindell. Under de sista veckorna före deadline vill hon inte umgås med någon. – Då jobbar jag dygnet runt och är helt asocial. Det är en väldigt slitsam process. Man kan undra varför hon inte lugnar sig lite. Tar det lite piano. Njuter av havsutsikten. Dricker ett glas vin. Unnar sig en fönsterputs. Låter glassbilen komma och åka utan att Cato Isaksen måste blandas in. – Men det är ju så fantastiskt att det här slitet lönar sig. När recensionerna kommer och folk köper boken. Mitt livs motto är att den som vill se regnbågen måste också stå ut med regn. Uppehållsvädret tycks dröja ytterligare en tid i Oslotrakten. SOCKERDÖDEN En vardaglig händelse får Kari Helene att plötsligt minnas något hon helt förträngt. Polischefen Martin Egge är en gammal vän till familjen och den enda Kari Helene vågar avslöja allt för. Men Martin blir påkörd av en bil och kort därefter dör han på sjukhuset. Oslopolisens våldsrotel får därmed ett ovanligt krävande och uppmärksammat mordfall på sitt bord. Men inspektör Marian Dahle drabbas även personligen då hon stod polischefen väldigt nära. I sin sorg sätter hon den egna karriären på spel, och lojaliteten till kriminalkommissarie Cato Isaksen och hela polisteamet på hårda prov. Utgivningsdag 16 mars 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 135x210 mm / Översättning Margareta Järnebrand / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0348-9 / Uppläsare av ljudboken: Magnus Roosmann / Ljudbok ISBN 978-91-642-2213-8 / E-bok ISBN 978-91-642-4164-1 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 22 Rakt på sak Eldsvåda, fredagsmys och succ é PETRA ÖSTERGREN Vilka böcker skulle du rädda om det började brinna? – Jag skulle kasta mig över min gammelmorfar JE Rovas lilla memoarskrift Några minnen ur mitt liv där han berättar om sin uppväxt i Tornedalen, sitt jaktintresse och hur han byggde upp sin affärsverksamhet med handel, sågar och marker. Den använder jag som en bas till Esmaratrilogin. Och sedan skulle jag springa som en galning till vardagsrummet där jag förvarar en samling kvinnlig 1700-talslitteratur. Inte skulle vi väl kunna låta Brenner, Nordenflycht och Lenngren förgås i lågorna? Försäljningssiffror Inbundet: 135 000 Pocket: 625 000 Ljudbok: 40 000 Dags för fredagsmys! I år är det nästan bara mat som gäller för Emma Hamberg. Bloggen Husmorsorna har gjort comeback på Amelia.se och Emma ger ut en kokbok på temat fredagsmys. Vilket är receptet för det ultimata fredagsmyset, Emma Hamberg? Don efter person. ”Är du så trött att ögonlocken hänger någonstans efter hälarna, ja då är det soffläge som gäller. Äta något snabbt men gott som det går att ligga och äta samtidigt. Varför inte varma mackor?” Festlig fisksoppa. ”Om du är tok-på-gång och bara vill fredagsfesta hela natten lång med varenda människa som uppbringas kan från telefonlistan – ja, då är det ju bara att ta fram största kastrullen och brassa i gång något supergott som är lätt att göra sju liter av. En italiensk fisksoppa blir perfekt.” Vuxenmys. ”Ensam med din käraste? För att inte verka allt för ivriga på karamellen kan ni ju laga mat i ett par timmar tillsammans, för att avsluta sittningen med en liggning, eller vad man nu ska säga. Lite vuxenmys som fredagsmys helt enkelt. Jag rekommenderar en koreansk bi bim bap!” Biff med bea. ”Eller så kan man göra som jag och min familj. Vi äter samma sak varenda fredag och tröttnar aldrig: biff med bea! Som sagt, don efter ork. Ha en fin fredag nu, kära vänner!” Debuten som gjorde succé När Jonas Jonassons debut om den hundraårige hjälten Allan Karlsson utkom hösten 2009 fick den blygsam publicitet. Trots det spred sig ordet om en ovanligt rolig historia bland läsarna. Under julhandeln blev Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann den tredje mest sålda boken. Och när pocketutgåvan kom våren 2010 fullkomligt exploderade försäljningen. I dag har boken sålt i 800 000 exemplar. – Det är ytterst ovanligt att debutanter säljer så här bra, säger den ansvariga förläggaren Sofia Brattselius Thunfors på Piratförlaget. Men så är det också en ovanlig historia. Boken belönades även med ett antal fina priser under 2010, bland annat Bokhandlarnas pris ”Årets bok 2009” och Iris ljudbokspris. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en varm historia som skildrar Allan Karlssons framfart i Sverige och världshistorien. Nu håller Allan även på att erövra resten av världen – 18 länder i och utanför Europa har köpt rättigheterna till succén. Och fler är på gång. Vi svenska fans ser fram emot filmen och tv-serien som regisseras av Felix Herngren, och Jonas Jonassons nästa bok så klart. Pennan glöder just nu i skrivarstugan. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 23 Fem böcker som har förändrat Kristina Ohlssons liv Rosens broderskap av David Morrell. Den fick mig för det första att vilja bli författare och för det andra att vilja bli agent. Han är pappa till alltihop. Vinnaren av Sam Teague. Det är egentligen en ungdomsbok som jag läser om nästan en gång per år. En fantastisk historia om en idrottstränare som tar hand om och börjar coacha en utvecklingsstörd kille. Jag gråter varje gång. Kramer mot Kramer av Avery Corman. Boken är så överlägsen filmen. Den största kärleksbok jag har läst. Rött regn av Dennis Lehane. En av de bästa böcker jag någonsin har läst. En ögonöppnare för hur ett bra författarskap ser ut. Så jäkla begåvat. Dels har han ett väldigt bra språk, dels tycker jag att Lehane här har komponerat en storslagen historia på 600 sidor som aldrig blir spretig eller tråkig. Warrior självbiografi av Ariel Sharon Därför att den påminde mig om att det finns många bilder av verkligheten. Det gick upp för mig hur långt ifrån varandra människorna i den israelisk/palestinska konflikten står. Boken gav mig en större insikt i varför frågan är så olöslig som den är. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 24 ”Jag är inte ute och jagar terrorister på nätterna” Kristina Ohlsson arbetar som Counter Terrorism Officer på världens största säkerhetsorganisation. Det är inte ofta som en författares liv verkar lika spännande som en av hennes romankaraktärers. Författare ska väl bekämpa terrorister i sina böcker, inte i verkligheten? ÄRLIGT TALAT SÅ LÅTER FÖRFATTARES LIV SÄLLAN SÄRSKILT UPPHETSANDE. De flesta sätter sig varje morgon framför sin dator (eller skrivmaskin av märket Adler) och hamrar. De brottas med karaktärernas trovärdighet, inre konflikt, själsdjup, med gestaltning, dialog, dramaturgi och andra abstrakta ting. Ibland äter de lunch. Det är världens ensammaste jobb och det pågår dag efter dag. Hemingway och Hunter S. Thompson stack ut från mängden och tycktes leva spännande liv samtidigt som de skrev, men så sköt sig också båda med hagelgevär i huvudet. Kristina Ohlsson, nu aktuell med sin tredje kriminalroman – Änglavakter – skulle inte kunna låsa in sig från morgon till kväll för att skriva. – Jag är ett socialt djur, jag funkar inte om jag inte får gå till jobbet. Men om du hör talas om en arbetsgivare som tycker att det är okej att jag sitter på jobbet och skriver böcker hela dagarna så tar jag gärna emot tips, säger hon. Kanske är det fortfarande ett 20 år gammalt telefonsamtal som gör att Kristina Ohlsson vägrar att släppa taget om sin andra karriär. Redan som tolvåring hade hon bestämt sig för att hon ville skriva. Hon skickade brev till flera författare. Maria Gripes svar var kort: ”Jag hinner inte svara på alla dina frågor. Ring mig så pratar vi om saken.” De pratade i över en timme och Maria Gripe sa: – Du har inte förstått hur ensamt det är att vara författare. – Men jag älskar att vara ensam, svarade Kristina. – Du vet inte vad ensamhet är för du bor hemma hos din familj. Som författare är du ensam hela dagen, kanske hela kvällen, för du har inga kollegor. Det där har Kristina Ohlsson burit med sig sedan dess. – Då ville jag inte ha några motargument som tog ner min dröm på jorden. Nu när jag faktiskt kan kalla mig författare så förstår jag att hon hade helt rätt. Samtalet förtog dock inte skrivlusten. När Kristina var tretton år skickade hon in en kärleksnovell (Priset för en vän) till en tävling och vann. Belöningen: gratis mensskydd i ett år. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 25 KRISTINA OHLSSON Bor: I Wien och Stockholm. Gör: Är Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, världens största regionala säkerhetsorganisation). Läser helst: Kriminalromaner och memoarer. Utmärkelser: Sydsvenska deckarpriset Stabilo, nominerad till ”Årets bästa svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademin för Tusenskönor. Den där andra karriären, vid sidan av författandet, har tagit henne till Utrikesdepartementet, Försvarshögskolan, Säpo, Bagdad och nu Wien, där hon arbetar som Counter Terrorism Officer på OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Men det är först sedan Kristina Ohlsson blev författare som hon har förstått att det är någonting exotiskt och fantasieggande med hennes andra yrkesliv. – Det beror på vilka referensramar man har. När jag jobbade på Säpo så tyckte jag att det var som att jobba på Skatteverket ungefär. Folk i min omgivning hade liknande karriärer, så det var ju inget särskilt med det, säger hon och fortsätter: – Min nuvarande tjänst i Wien är inte heller särskilt spännande. Jag är inte ute och jagar terrorister på nätterna. Jag är statsvetare med ett skrivbordsjobb. Just nu förbereder jag ett seminarium som handlar om att olika länder ska bli bättre på att motverka terrorism. Så kanske överträffar dikten i det här fallet trots allt verkligheten. Uppföljaren till de framgångsrika böckerna Askungar och Tusenskönor (som har sålts till 15 länder) heter Änglavakter och är en från början dyster historia som sedan blir ännu mörkare. – Jag kände ganska tydligt när jag skrev att jag ville slå an en ton direkt, en stämning av att det är på väg åt helvete. Med den här undergångstonen bär jag läsarna i en riktning som de nog inte riktigt har tänkt sig. När jag lät några kompisar läsa den tyckte de att den var jättebra, men de ville att jag skulle skriva om slutet, säger Kristina Ohlsson. Det gjorde hon naturligtvis inte. Kanske har hon sett lite för mycket av verkligheten för att tro på lyckliga slut. Liksom tidigare är det utredaren Fredrika Bergman som läsaren får följa. Ett av bokens teman är så kallad snuffilm, alltså en typ av film där människor påstås ha dödats framför kameran för filmens skull. – Jag ville gå till botten med varför fenomenet har blivit så stort, trots att inget polisdistrikt i världen någonsin har rapporterat att de har kommit över en snuffilm, berättar Kristina Ohlsson. Bli inte förvånad om författaren och terroristbekämparen i framtiden dyker upp i ytterligare en ny identitet. – Jag funderar på att utbilda mig till journalist. Jag insåg under mediernas rapportering kring självmordsbombaren i Stockholm och de gripanden som skedde i Göteborg tidigare under förra året att det finns en stor kunskapslucka bland journalister i de här frågorna. Det saknas grundläggande fakta och det tycks som om journalister medvetet eller omedvetet inte förstår ämnet. Jag tror att jag skulle kunna skriva med viss pondus i ämnet. ÄNGLAVAKTER En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en studentt som varit försvunnen i två år. Under utredningens gång görs flera fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Spåren leder till den mörkaste av sanningar. Och när fallets upplösning närmar sig kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till platsen? Utgivningsdag 6 april 2011 / Inbunden med klotrygg / Ca 400 sidor / 135x210 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0353-3 / Uppläsare av ljudboken: Mirja Turestedt / Ljudbok ISBN 978-91-642-2214-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4167-2 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 26 6 prylar för bokälskaren Varför skulle en riktig bokälskare nöja sig med att köpa böcker? Det finns ju hur mycket fina bokprylar som helst där ute. Vi har valt ut sex. STÖTTANDE FÖRFATTARE Allt började med att Strindbergsmuseet ville ha något kul att sälja i shopen. Industridesignern Jan Landqvist tog då fram ett bokstöd i svartlackat stål i form av Strindberg själv. Det tog inte lång tid förrän förfrågningar om allt fler författare trillade in, och i dag finns 19 av våra största författare representerade i serien Svenskt litteraturstöd. Säljs bland annat på Kungliga biblioteket i Stockholm. MINISTRING VACKERT HUNDÖRA Magnetbokmärken i mönster signerade ingen mindre än Carl Johan De Geer. Fint och praktiskt! Finns hos Pocketshop. Även våra kära tummade pocketböcker förtjänar en fin fylla. Här har Nisse Strinnings klassiska hylla stöpts om i ett mindre format. Finns bland annat hos Designtorget, www.designtorget.se. LYSANDE! Lampan Night Beam är en praktisk liten batteridriven sak som kläms fast på boken. Perfekt för resan eller när du inte vill hålla din sängpartner vaken. Säljs bland annat hos www.resklar.se. LIVVAKT LITTERÄR FIKA För oss som sparar även pocketböckerna kan det vara bra med ett skydd så att pärmen klarar stranden, badkaret och tågresan. Här ett i skinn från Ordning och reda, www.ordning-reda.com. Kaffemuggar baserade på Penguin Books klassiska, vackra bokserie från 1935 som designades av Edward Young. Finns att köpa på bland annat www.papercutshop.se. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 27 Målningen i bakgrunden: Lars Karngård CHRISTOFFER CARLSSON Bor: Solna. Studerar: Doktorand i kriminologi vid Stockholms universitet. Familj: Mor, far, lillebror och flickvännen Mela. Litterära förebilder: ”Jag har egentligen inga förebilder, men jag älskar allt av Michael Chabon och Bret Easton Ellis.” PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 28 a r d l i k s e ”Jag vill m o s n e t e h g tryg nästan stryper dig” Nu är Sveriges nya noirstjärnskott Christoffer Carlsson tillbaka med en ny spänningsroman, denna gång en glesbygd noir. Stillsam småstadsidyll möter grov brottslighet när sex barndomsvänner återförenas i sin hemstad en dallrande het sommar. I skuggan av den klaustrofobiska tryggheten inleder de en stöldturné och ett öde hus blir deras tillfälliga fristad. Men den skyddande fasaden är inte vad den verkar vara. Eller? VID 23 ÅRS ÅLDER KALLAR RECENSENTERNA HANS SPRÅK FÖR DRIVET, stilistiskt säkert och fränt. ”Brådmogen debutant” skrev Borås Tidning och associerade till starka litterära entréer av bland andra Klas Östergren och Lars Andersson. Fallet Vincent Franke har redan sålts till fyra länder och har även getts ut som pocket. Läsarna fick möta den missbrukande, trasiga karaktären Vincent och följa med till en fiktiv undre värld i Stockholm. En läsupplevelse som kan liknas vid en bilresa där gaspedalen möter mattan hela vägen och man krampaktigt tvingas hålla i sig för att hänga med. Den här gången gör Christoffer Carlsson precis tvärtom. Han drar ner på sitt rasande tempo och sjunger långsamhetens lov. Hans nya bok, Den enögda kaninen, utgår från ett fridfullt samhälle mitt ute på den svenska landsbygden. Huvudpersonen David Flygare återvänder tillfälligt till sitt föräldrahem och kompisen Lukas som bor kvar – arbetslös och likgiltig men ständigt på jakt efter nya kickar. Lukas tar med David till ett hus utanför tätorten och sammanför honom med fyra bekanta från förr. Till grilldoft och tonerna av Springsteen, Nancy Sinatra, Ronettes och Band of Horses dras de in i sommaren som kommer att förändra deras liv för alltid. De blir snabbt outcasts och svetsas ofrivilligt samman av frustration, brott, droger, sex och lögner. Hur känns det att ge ut bok nummer två? – På ett sätt är det väldigt annorlunda. När man kommer som debutant kan man inte förvänta sig någonting. Men många läste ju den första och tyckte mycket om den och det skapar självklart en press på mig. Fast en väldigt lyxig press. Samtidigt känner jag att jag har en grund att stå på och det är en helt annan historia den här gången. Det är samma genre, men mer av en glesbygdsnoir, säger Christoffer Carlsson. Även tonen och språket bryter av mot förra boken. Nu är det mer avskalat och enkelt. Dialogen är mer laddad och det sägs mycket mellan raderna. För att hitta rätt och skapa den gruppdynamik som får de sex vännerna att gå från rastlösa unga vuxna till brottslingar läste Christoffer Carlsson socialpsykologiska artiklar och tittade på filmer där liknande miljöer skildras. – Det blir lite av en psykologisk studie. Det kan irritera mig när jag läser en bok och känner att det inte är karaktären, utan författaren, som berättar. Varje människa har ett sätt att se världen och det speglar sig genom språket. I den här mer traditionella miljön pratar man också på ett visst sätt. Därför ser det olika ut i mina två böcker. Jag är nyfiken på hur det kommer att tas emot av läsarna. Mycket i romanen balanserar på gränsen mellan verklighet och illusion, och den kan läsas som en enda lång bekännelse av huvudpersonen David. Samtidigt är det en berättelse om en sommar, inspirerad av filmen Farväl Falkenberg. – Jag ville åt känslan av att allt är väldigt stilla, det är fantastiskt fint väder, idylliskt och man är tillsammans med dem man älskar – men någonting avgörande håller på att hända. Den där darrningen i stillheten. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 29 Och det var just också under ett par vackra sommarmånader som Christoffer Carlsson skrev Den enögda kaninen. Han stängde in sig i sina föräldrars villa utanför Halmstad, rökte cigaretter, drack kaffe och bara jobbade. Resultatet blev en bok som drabbar författaren själv hårdare än hans debut. – Den här ligger närmare mig som person än Fallet Vincent Franke. Jag ville skildra mitt förhållande till den här typen av platser där alla känner varandra och där det finns personer som gjort dig till den du tror att du är. Tryggheten som nästan stryper dig. Jag målar kanske inte upp en så ljus bild, men jag är absolut inte föraktfull. Jag har stor respekt för både människorna och platsen. Sommaridyllen krackelerar när brotten som de gamla barndomsvännerna i boken begår blir allt grövre. Och i takt med att de blir allt mer desperata börjar det hända märkliga saker i det övergivna huset. Som läsare börjar du ställa dig själv svåra frågor. Vad skulle du själv göra om du hamnade i samma situation? Vad skulle hända med din familj, ditt jobb, dina andra vänner? Och framför allt – vad är viktigt för dig, i ditt liv? Du skildrar effektivt att det inte finns enbart onda eller goda människor. Är det något du fått med dig i din pågående doktorandutbildning till kriminolog? – Absolut. För mig är den här boken nästan mer kriminologisk i sina teman med uppväxtförhållanden, livsvillkor, normer och förväntningar på hur man bör leva sitt liv och vad som kan hända om man inte vill eller känner att man kan leva upp till det. Eller personer som dras till varandra och lär av varandra. Mycket av det är klassisk kriminologisk teori. Jag vill utmana läsaren att ta ställning – vad tror du? e till d n a l l å h r ö f t t i m a ”Jag ville skildr känner a l l a r ä d r e s t a l p den här typen av varandra och där det finns personer som gjort dig till den du tror att du är” DEN ENÖGDA KANINEN Bortom det lilla samhället Dalen finns ett övergivet hus. Det är det första David Flygare får veta när han återvänder till sin barndomsstad för sommaren. Tillsammans med fem vänner tillbringar David de långa sommardagarna vid huset. De solar, grillar, dricker, har sex och gör inbrott i skydd av natten. De gömmer stöldgodset i huset. Men stölderna skapar oro i det lilla samhället. Och då en ensam, gammal man dessutom försvinner börjar det koka under ytan, vad är det egentligen som pågår i Dalen? Utgivningsdag 18 maj 2011 / Mjukband med flikar / 448 sidor / 130x190 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0356-4 / E-bok ISBN 978-91-642-4169-6 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 30 Rakt på sak Radhusdisco, ljudbokslista oc h boxnytt Caroline af Ugglas Topp 4 ljudböcker att lyssna på när man målar: 1. En sannolik historia av Karin Alvtegen 2. Mark Levengood så klart – gärna MORGAN LARSSON Vad får vi höra på Radhusdisco Soundtrack? – I Radhusdisco Soundtrack har jag listat de låtar som omnämns i boken. När jag skrev Radhusdisco var det som om min hjärna ständigt ackompanjerade de scener jag beskrev med allt från romantiska tryckare och hårdrocksexplosioner till galen italodisco och kajalsminkad synthpop. Mina favoriter är True Colors (Cyndi Lauper), Islands in the Stream (Dolly Parton och Kenny Rogers), I natt e hela stan vår (Noice), ryska nationalsången (Red Army Choir), Tarzan Boy (Baltimore, och ja, jag tycker den är helt genial – på riktigt!) och förstås den vackraste, sköraste och mest längtansfulla av dem alla, Smalltown Boy med Bronski Beat. Gå in på Spotify och lyssna på hela listan – och minns! Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig och Hjärtat får inga rynkor 3. Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk 4. Snabba cash av Jens Lapidus Ulf Karl Olov Nilsson, UKON Vilka litterära personer skulle du helst analysera? – Kapten Ahab i Moby Dick (för att möta det blinda, idiotiska hatet), Maggie Simpson i tv-serien Simpsons (för att det ibland kan betyda oerhört mycket att bara säga några enkla ord) och till sist vore det naturligtvis inte dumt att träffa dr Jekyll och mr Hyde i parterapi (för den asymmetriska symmetrins skull och övningen i diplomati). Mark Levengood i en låda Ska du bort på kalas? Eller vill du bara göra någon lite extra lycklig? Piratförlaget har lösningen. Nu utkommer Mark Levengoods tre välgörande böcker samlade i en box. Den perfekta presenten. Mark Levengood har i många år varit en av våra mest populära radioröster, tv-programledare och krönikörer. 2006 utgav han Sucka mitt hjärta men brist dock ej, 2008 Hjärtat får inga rynkor och 2010 Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – nu förenas de tre böckerna i en vacker box. När man läser Marks texter är det inte svårt att förstå varför han är så älskad. I samtliga verk bjuds läsaren in i Marks alldeles egna fantastiska universum. Här finns texter som tål att återvändas till, ofta och gärna. Helt enkelt en varm presentrekommendation som funkar lika bra till farmor som till bästisen. UR FINSKA HJÄRTANS DJUP Tre böcker i en box Sucka mitt hjärta men brist dock ej, Hjärtat får inga rynkor och Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig. Mark insveper läsaren i ett universum där det mjuka blandas med det vassa, det rubbade med det kloka och det vardagliga med det extraordinära. Hans böcker, som bygger på personliga betraktelser, situationer och händelser, har gått rakt in i hjärtat på sina läsare och gjort Mark Levengood till en av våra mest populära författare. Utgivningsdag 19 oktober 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Illustrationer Ilon Wikland / Omslagsform Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0364-9 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 31 SYSKONSAMARBETE BLEV THRILLER OM HJÄRTKIRURGI I sitt arbete som hjärtspecialist räddar Even Holt livet på människor. I den gastkramande thrillern Flimmer låter han dem dö, en efter en. Tillsammans med sin syster Anne Holt har han skrivit en thriller om ett skräckscenario som inte kan inträffa. Eller? PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 32 12 ANNE HOLT Familj: Tine Kjær, dottern Iohanne. Gör: Skriver. Bakgrund: Har arbetat som jurist, journalist, politiker och författare. Har utgett 16 böcker och är översatt till mer än 30 språk. EVEN HOLT Familj: Fru och barnen Amalie, Amund och Jenny. Gör: Hjärtspecialist. Bakgrund: Utbildad civilingenjör vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim 1985. Avlade cand. med. vid universitetet i Tromsø 1991. Erhöll doktorsgrad vid Ullevål universitetssjukhus 1999. ”Vid tiotiden började vi arbeta och höll på till klockan fyra-fem på morgonen.” SYSKONEN EVEN OCH ANNE HOLT har alltid stått varandra nära, men valde helt olika inriktningar på sina yrkeskarriärer. Even är utbildad civilingenjör och läkare. Han är framstående kardiolog, hjärtspecialist, på Bærum sjukhus utanför Oslo. Anne är storasystern som var både tv-ankare och justitieminister innan hon sadlade om och blev en av Skandinaviens mest lästa författare. Even har ibland kvalitetssäkrat Annes romaner, men den här gången blev det mer än så. Bakgrunden är att han i sitt arbete besökte New York för att delta i en hjärtkonferens som bland annat handlade om hjärtstartare och pacemaker, dessa högteknologiska hjälpmedel som hjälper hjärtat att slå i rätt takt och som egentligen är små datorer. På konferensen talades om risken för att någon skulle hacka sig in i dessa minidatorer. Tänk om någon planterade ett datavirus i en pacemaker? Tanken avfärdades. Fullständigt omöjligt, konstaterades från flera håll. – Men jag började tänka att detta faktiskt är en möjlighet. Det har tidigare ansetts omöjligt också att hacka sig in i Pentagons datorer, men ändå har flera studenter lyckats göra just det. När en ung tysk lyckades landa med ett litet flygplan på Röda Torget i Moskva på 1980-talet sa man också att det egentligen inte skulle gå. Så varför inte? Ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att detta skulle vara en toppenidé till en kriminalroman, berättar Even Holt. Hemma i Oslo nämnde han sina tankar för syster Anne. Hon tyckte att idén var intressant och tänkte använda den som en del i den bok hon då höll på att skriva – Frukta inte. Even lovade att leverera en detaljerad medicinsk beskrivning av ett möjligt scenario. Men någon beskrivning dök aldrig upp, och till slut ställde Anne Holt ett ultimatum: Skicka en detaljerad redogörelse för mordet eller också får du skriva en roman med mig. I sex månader arbetade de sedan fram handlingen i Flimmer, romanen som inleds på ett operationsbord i Oslo och slutar på en parkbänk i Central Park, New York. – All research har varit väldigt intressant. För mig som hjärtspecialist har det varit viktigt att skapa en realistisk historia som trots allt ändå bara är fiktion. Det har också varit intressant och roligt att samarbeta med Anne, som verkligen kan kriminallitteratur och vet hur en handling och berättelse måste utvecklas för att bli bra, säger Even Holt. Den stora utmaningen har varit att få tid att skriva. Inget av syskonen är direkt sysslolöst. – Ofta åkte vi till våra gamla föräldrar som bor 13 mil från Oslo. När de hade somnat vid tiotiden så började vi arbeta och höll på till klockan fyra–fem på morgonen, berättar Anne Holt. Arbetet fortsatte med dagliga telefonsamtal. Anne skrev och Even kom med input. Mycket kretsar kring karaktären Sara Zuckerman. Hon är en sällsynt begåvad kirurg och hjärtläkare och vet om det. Hon är född i Tromsø, men har arbetat i USA i många år och har på goda grunder samlat ihop en ansenlig mängd fiender. – Det har varit mycket tillfredsställande att skapa en karaktär som har fått de drag som vi normalt bara ser hos män: hon är suverän i sitt yrke och arrogant, säger Anne Holt. Flimmer är mer en thriller av internationellt snitt än en klassisk kriminalroman. När Sara Zuckermans tidigare kollega Erik Berntsen dör bara något dygn efter att hon har opererat in en ny hjärtstartare på honom, så visar det sig att mer än människoliv står på spel. Förgreningarna leder till Mercury Medical, världens största företag inom farmaci och medicinsk elektronik. Den norska Oljefonden har investerat 500 miljarder kronor i företaget, som drivs av den till synes osårbare före detta Vietnamveteranen Otto Schultz. Tills allt plötsligt rämnar. Hans fru lämnar honom, han utsätts för utpressning, den amerikanska finansmarknaden kraschar, fritt fall. Profit och girighet är huvudpersonernas drivkrafter. Frågan är hur långt de är beredda att gå för att rädda sitt anseende – och börskursen. Reaktionerna från Even Holts kollegor har varit genomgående positiva. ”Äntligen får man läsa en roman i medicinsk miljö där fakta är korrekta”, har flera sagt. – Mina kollegor har kommit med mycket smickrande kommentarer. Det har också varit roligt att träffa alla patienter som berättar att de har läst boken. Det som har överraskat mig mest under processen är hur enormt mycket arbete och slit som krävs för att skriva en bok. Men trots det har det varit väldigt givande, konstaterar Even Holt. Frågan är om han nu har fått blodad tand. Ska han byta spår och fortsätta att ha ihjäl folk i stället för att rädda dem? Det fiffiga är att han inte behöver välja. Ytterligare två böcker i serien är planerade. de. Och läkarrocken behåller han på. FLIMMER Läkaren Sara Zuckerman behärskar avancerade hjärtoperationer till fullo. Ändå dör en patient två dagar efter en genomförd operation. Så dör ännu en patient, och läkarna upptäcker att det lilla chip – hjärtstartaren – som opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala tekniken. Stora ekonomiska värden står på spel och flera personer ställs inför en annalkande katastrof … Utgivningsdag 18 maj 2011 / Inbunden med skyddsomslag / 462 sidor / 135x210 mm / Omslag Terese Moe Leiner/Mattias Boström / Översättning Margareta Järnebrand / ISBN 978-91-642-0355-7 / Uppläsare av ljudboken: Torsten Wahlund / Ljudbok ISBN 978-91-642-2216-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4168-9 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 33 13 Kärlek, konstkupper och kallblodiga mord ”The wildest thriller yet from one of America’s most influential authors”, skrev New York Times när den amerikanske spänningsmästaren James Pattersons bok utkom. James Patterson Bor: West Palm Beach, Florida. Aktuell: Med Livräddare, den svenska översättningen av Lifeguard. UNDER DE SENASTE ÅREN har James Patterson sålt fler böcker än någon annan författare – det betyder runt 220 miljoner exemplar runtom i världen. Sedan 2006 har var sjuttonde inbunden bok som sålts varit ett Pattersonverk. Dessutom sitter han på rekordet för flest titlar på New York Times bästsäljarlista (63 stycken), vilket har tagit Patterson rakt in i Guinness rekordbok. Att han är framgångsrik, det kan vi enas om. Och förra året blev han även ordentligt känd för den svenska publiken när han gav ut Postcard Killers, en kriminalhistoria skriven tillsammans med Liza Marklund. Samma år gav Piratförlaget även ut Bikini och Dubbelspel. Livräddare, som Patterson skrivit tillsammans med Andrew Gross, handlar om Ned Kelly som jobbar på en lyxig semesteranläggning i Florida. Där träffar han gästen Tess McAuliffe och blir blixtförälskad. När Neds kusin en dag erbjuder honom att vara med om en konststöld har han svårt att tacka nej. Det enda Ned behöver göra är att sätta i gång några larm runtom i staden för att förvilla polisen. Men allt visar sig vara en fälla – rånet går åt skogen och medhjälparna mördas. Och det är nu det riktiga nagelbitandet börjar… ”The wildest thriller yet from one of America’s most influential authors”, skrev New York Times när boken kom ut i USA – och det är sant. Livräddare är inget annat än uppskruvad action rakt igenom. Vad är ingrediensen för att göra böcker så här spännande? – När det gäller deckare och thrillers måste du få läsaren att bli intresserad av karaktärerna, helst från första sidan. Och det måste finnas frågor som läsaren vill få besvarade. Läsaren ska känna att han kommer att klösa ut ögonen på sig själv om han inte får veta hur det går. Överraskande vändningar är också väldigt bra, saker som läsaren inte såg komma. Känner du alltid igen en bra historia? – Jag tvivlar inte längre på mina idéer, inte när jag väl tänkt igenom den och kommit i gång. Jag har en decimetertjock mapp med uppslag hemma. När jag ska börja med en ny bok går jag igenom mappen, plockar ut några som jag gillar och sätter mig i några timmar och stirrar på varje papper. Då brukar jag förstå vilken historia jag vill berätta och därefter börjar jag skissa fram några kapitel och fundera på karaktärerna. Sedan är jag i gång. ”Kort och snabbt – som en tv-serie” 3 frågor till översättaren Björn Linné som har översatt tre James Patterson-titlar. Är det ovanligt svårt att översätta James Patterson? – Nej, inte alls, tvärtom. Hans raka, enkla språk gör att det är ovanligt lättjobbat. Men så är jag är van vid typen – tidigare har jag översatt 15 Ed McBain-romaner. Vad särskiljer hans skrivande? – Han skriver i korta kapitel och snabba scener. Det känns mer som en rapp tv-serie än en roman. Och det funkar bra i den här genren, tycker jag. Vad är den största utmaningen i ditt jobb – och hur går du tillväga? – Största utmaningen är definitivt att få ett sådant flyt i språket att det inte märks att boken är översatt. Dessutom måste man försöka förstå andemeningen i det författaren skriver och det är inte alltid lätt. Först läser jag hela boken och markerar de partier som jag tror kan bli problematiska att översätta. Sedan översätter jag faktiskt rätt av, det har fungerat at allra bäst för mig. Det är ett väldigt roligt och självständigt jobb. LIVRÄDDARE Ned försörjer sig som servitör, bartender, livräddare – och ibland genom smärre brott. En kväll drabbar katastrofen honom med full kraft då hans vänner behöver göra en sista stöt i livet, men allt går fruktansvärt snett och alla fyra dör. Ned tvingas fly och möter på sin flykt FBI-agenten Ellie. Hon är till slut den enda som tror på att han är oskyldig till de sju mord som följer. Utgivningsdag 29 juni 2011 / Mjukband med flikar / Ca 350 sidor / 150x230 mm / Omslag Eric Thunfors / Översättning Björn Linné / ISBN 978-91-642-0350-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4170-2 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 34 ”Jag måste öva på att vara modig” Cecilia Lund hittar ett brunt paket i brevlådan. Inuti ligger Doris Lessings roman Det femte barnet. Inget konstigt i sig. Förutom att Cecilia själv väntar sitt femte barn. Och innehållet i boken är allt annat än trevligt. ”Jag övar mig på att vara modig genom att utsätta mina karaktärer för obehagliga överraskningar”, säger Katerina Janouch, författare till Tigerkvinnan. Katerina fotograferades på Fjärilshuset i Stockholm. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 35 TIGERKVINNAN, DEN FJÄRDE BOKEN I SERIEN om barnmorskan Cecilia Lund, är en mångfacetterad roman. Under den bedrägliga ytan lurar faror och lockelser från flera håll. Katerina Janouch målar denna gång ingående porträtt av såväl Cecilia själv, som storasystern Susanna och modern Christina. Cecilia och maken John väntar sitt femte barn. Hon fortsätter dock att jobba på BB, trots att hon är trött. Det verkade vara en bra idé från början, men nu känns det som om alla pockar på hennes uppmärksamhet – det ofödda barnet, hennes systrar, mannen och barnen. Dessutom dyker Johns vuxna son Simon upp igen, precis när hon invaggat sig själv i tron att han skulle hålla sig borta för gott. På jobbet känns det som om det kommer in fler komplicerade fall än vanligt, och Cecilia dras likt en magnet till de kvinnor som verkar ha det svårast. Cecilias storasyster Susanna har aldrig behövt beblanda sig med liv och död. Kanske är det just därför hennes perfekta liv ter sig alltmer tragiskt. Hon känns som en vacker fågel fångad i en guldbur, där hon sitter ensam i lyxvillan, oförmögen att tala med sin man de korta stunder han är hemma. I stället söker hon tröst på nätet, något som visar sig vara ödesdigert. Du kallar själv Tigerkvinnan för en relationsroman. Jag skulle vilja lägga till samhällskritisk roman. Håller du med om det? – Ja, visst innehåller den samhällskritik, särskilt när det gäller Susannas liv och leverne. Det finns en växande problematik kring meningslöshet i vårt samhälle i dag. Det har ju att göra med att vi har fått det lite för bra och slutat respektera livet. De som har valt att stå utanför det galna ekorrhjulet av konsumtionshysteri och perfektion ses som konstiga snarare än sunda och ges dåligt samvete för att de inte jagar samma ideal, säger Katerina Janouch. Samtidigt som den egoistiska och bortskämda systern behöver Cecilias hjälp förstår systrarna att allt inte står rätt till med mamman, journalisten och tv-kvinnan Christina, som befinner sig på toppen av sin karriär med eget magasin och tv-show. De vet att hon gillar att ta sig ett glas efter jobbet, men nu verkar hon ha tappat kontrollen över alkoholen. Christina själv hävdar dock att hon har det stressigt på jobbet och bara behöver ett par lugnande droppar mellan varven. Särskilt som hon på senare tid fått ta emot flera hotfulla brev på sitt skrivbord. Obehagskänslorna stiger i takt med att man vänder blad. Vem är det egentligen som skickat boken till Cecilia och varför känner hon sig alltmer iakttagen? Vem är mannen som erbjuder sina tjänster till Susanna? Och vem är det som ligger bakom breven till Christina? – Jag är själv ganska konservativ och rädd för förändringar, så jag misstänker att mitt skrivande är ett sätt att bearbeta mina rädslor genom att utsätta mina romankaraktärer för tvära kast och obehagligheter. Jag behöver öva mig på att vara modig, säger Katerina. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 36 KAT ERINA OM MOD VAD ÄR MOD? ”Mod är en färskvara, som man måste träna sig på dagligen. Det är också en egenskap som hjälper oss att överleva, även om det ibland verkar vara tvärtom.” VARFÖR BEHÖVS MOD? ”Jag tror man behöver det i allt från det lilla till det stora. Att våga hoppa från femman på badhuset, att våga säga ifrån när en orättvisa begås, att våga testa sina egna gränser. Mod gör oss till bättre människor, helt enkelt.” VILKA MODIGA MÄNNISKOR SER DU UPP TILL? ”Människorättskämpen Ayaan Hirsi Ali, alla oppositionella som kämpar mot diktaturer, plus min egen pappa Grantisek Janouch, som alltid sagt ifrån och gått sin egen väg, trots att det ofta gjort hans liv mindre bekvämt. Om jag kan uppnå en tiondel av hans mod så är jag nöjd.” ”Det finns en växande problematik kring meningslöshet i vårt samhälle i dag.” KATERINA JANOUCH Bor: I villa i Bromma. Familj: Maken Robert och fem barn. Yrke: Författare, journalist och sexrådgivare. Aktuell med: Tigerkvinnan, den fjärde boken i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Kopplar av med: Trädgårdsarbete. ”Jag har en liten trädgård i stan och en stor på landet, där jag planterar blommor, kryddor, frukt och grönsaker.” PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 37 ”Jag har alltid varit fascinerad av förändringar. Hur hela livet kan ställas på ända på ett ögonblick.” Ja, du utsätter Cecilia för många livskriser i dina böcker. Hur mycket klarar en människa av innan det blir för mycket? – Jag har alltid varit fascinerad av förändringar. Hur hela livet kan ställas på ända på ett ögonblick, vilket ju också är kärnan i barnmorskeyrket. Det är klart att man inte klarar hur mycket som helst, men samtidigt tror jag att vi ofta är starkare än vad vi tror. Varför har du valt barnmorska som yrke till Cecilia? – Därför att jag hyser en enorm respekt för dem. Barnmorskor har ett otroligt krävande, tungt och spännande jobb, som jag vill skildra. Dessutom har de skamligt dålig lön. Med böckerna om Cecilia Lund vill jag glänta på dörren till en barnmorskas vardag och i förlängningen få människor att förstå vilken livsviktig insats de bidrar med i samhället. Som läsare får man ta del av Cecilias intimaste tankar under graviditeten, som handlar om allt från missfall och handikapp till otrohet och lust. Varför är detta viktigt att skildra? – Särskilt gravida kvinnor gestaltas oftast ganska fyrkantigt, och omgivningen vill helst inte se den gravida kvinnan som en sexuell varelse, utan mer som en madonna. Men även gravida har känslor och tankar som inte alltid är rumsrena eller så politiskt korrekta och det tycker jag är spännande att skriva om. Hur mycket av dig själv har du lånat ut till Cecilia? – Jag har använt drag från både mig själv och personer i min omgivning när jag skapat flera karaktärer i boken, men det är klart att Cecilia ligger mig närmast om hjärtat. Cecilia har förutom Susanna och Christina även tät kontakt med sin lillasyster Maria och mormodern Sonja. Varför tar kvinnorna så stor plats i dina böcker? – Jag tycker det är mycket mer spännande att skriva om kvinnor än om män. I litteraturhistorien tilldelas kvinnorna ofta bara en biroll, medan männen får vräka ut sig och vara komplexa. Nu vill jag ge kvinnorna samma utrymme. TIGERKVINNAN Cecilia Lunds familj har återupptagit rutinerna efter den stormiga sommaren. Men relationen till John har blivit något ansträngd på grund av barnet de väntar. Även i Cecilias systrars liv sker förändringar. Kärlekskriser och arbetslöshet, hur hanterar man livet när saker inte blir som man tänkt sig? Cecilia får ett paket med ett obehagligt budskap. Någon håller ögonen på hennes familj. Någon vill henne illa. Eller, gud förbjude – hennes barn. Utgivningsdag 17 augusti 2011 / Mjukband med flikar / Ca 450 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0335-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4171-9 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 38 Rakt på sak Bryssel, detektiver och matka Vilken är bästa bokhandeln i Bryssel? – En ny favorit i Bryssel är Cook & Book, ett ställe där man äter god brunch och känner sig lite som om man är på en sämre minivariant av Kulturhuset. Annars köper jag nästan alla mina böcker på nätet. Du är tillbaka efter ett år i Italien, hur känns det? – Jag kan bara konstatera att vi har flyttat från ett land som är politiskt bankrutt till ett land i politiskt kaos. Men människosynen känns på det stora hela friskare här i Bryssel. Det är färre nakna tjejer på tv och fler kvinnor ute i förvärvsarbete. Även om det regnar mer och grönsakerna inte är lika goda … Och så är det skönt att vara hemma i sitt eget hus, i sin egen vardag. ssar HELENE TURSTEN LISTAR 3 KVINNLIGA FAVORITDETEKTIVER 1. Miss Marple. ”Miss Marple påminner så starkt om min farmor. En till synes stillsam och spröd, vithårig dam som gärna handarbetade och lyssnade på radion. Men bakom den blida ytan dolde sig ett knivskarpt intellekt. Hon var intelligent, intuitiv och hade stor människokännedom.” Vad gör man helst i Bryssel? – Många brukar säga att det bästa med Bryssel är att det är så lätt att ta sig härifrån – två timmar med tåg till London, en dryg timme till Paris. Det är inte en helt rättvis beskrivning. Det är lätt att trivas i Bryssel. Även om jag är så beskaffad att jag helst stannar hemma i mitt eget hus och gör så lite som möjligt. Min man däremot är helst ute och springer i någon av de vackra lövskogar som finns häromkring. 2. Dr Kay Scarpetta, rättsläkare. ”Böckerna är skrivna av Patricia Cornwell, som själv har arbetat flera år på olika rättsläkarstationer. Dr Kay Scarpetta är verkligen ’a woman in a men’s world’, och det klarar hon galant i kraft av sin kompetens. Dock finns det alltid människor som av olika skäl vill sabotera för henne. Inte minst mördarna.” Malin Persson Giolito är sedan 2007 jurist på Europeiska kommissionen i Bryssel. Hon har tidigare utgett romanerna Bara ett barn och Dubbla slag på Piratförlaget. Andra boken om Sophia Weber utkommer under hösten 2012. 3. Kriminalaren Barbara Havers. ”Barbara Havers, i Elizabeth Georges böcker om kommissarie Thomas Lynley, är en ’riktig’ människa. Hon är något av det mest oglamorösa som figurerat inom krimlitteraturen. Dock har hon stor empati med de svaga i samhället.” VAD FINNS I DIN DRÖMMATKASSE, MONIKA AHLBERG? • Färska fiskar från kalla vatten. • Kött från glada djur. • Grönsaker och frukter i vackra klara färger med fast och fint kött. • Doftande örtkryddor. • Vällagrad parmesanost och len mozzarella. • Smör och grädde. • Ljuvliga smaksättare från världens alla hörn som vitlök, ingefära, citrongräs och chili. • En mild och god olivolja, vit balsamvinäger och mitt härliga julsalt! Den som saknar inspiration i mataffären kan införskaffa Monika Ahlbergs matkasse på Mathem.se. Hennes bok Monikas jul är en mycket omtyckt och vacker kokbok som kommer vara ett givet inslag i bokhandeln även julen 2011. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 39 15 t g i t k i r a p t l l a r a t s ”Jag te g a j d a v a t e for a tt v ” m o r a k snac För att kunna skriva trovärdigt vill Martina Haag gärna göra och uppleva allt som händer i hennes böcker. – Om jag ska beskriva att någon åker hundsläde, men aldrig har gjort det innan, så blir det ju bara min schablonbild av hur jag tror att det är att åka hundsläde. Därför testar jag allting på riktigt för att veta vad jag snackar om. När jag skrev I en annan del av Bromma pryade jag i växeln på TV4 för att min huvudperson jobbade där och nu när hjältinnan i min nya bok tävlar i ett renrace på Talvatissjön, så är jag ju så illa tvungen att göra det själv också. EFTER FRAMGÅNGARNA MED Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma är Martina Haag nu tillbaka med sin tredje roman Glada hälsningar från Missångerträsk. Den här gången heter huvudpersonen Nadja Löwgren, en hårdrocksälskande singeltjej som driver en reklamljudstudio i Stockholm. Nadja är innerstadsmänniska ut i fingerspetsarna och får lite panik av att bara komma utanför tullarna. Hon har längtat efter barn i hela sitt liv och nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 40 Nadjas syster Lotta däremot bor långt uppe i Lappland i den lilla orten Missångerträsk, tillsammans med man och fem barn och en minst sagt tjurig svärfar. Lotta har tröttnat på sin stressiga tillvaro. Nu ska hon och maken Magnus åka till Paris, ta in på hotell och rädda äktenskapet. De två systrarna gör en hemlig överenskommelse för att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig… – Jag älskar att vara uppe i norra Sverige, jag tycker att det är jättehärligt. Speciellt när man har fått på sig skoteroverallen, säger Martina. MARTINA HAAG Bor: I Bromma. Familj: Maken Erik och barnen Jackson, Lucia, Dino och Diana, katten Törnrosa samt hundarna Hjortfot och Pimme. Böcker: Hemma hos Martina (2004), Underbar och älskad av alla (2005), Martina-koden (2006), I en annan del av Bromma (2008), Fånge i Hundpalatset (2010). Martina fotograferades på Häringe Slott. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 41 Det hånglas ju en hel del på skotrar och fjäll i Glada hälsningar från Missångerträsk, är det också något som lyder under Testa-innan-du-skriver-principen? – Hörrudu, jag har bott i Skellefteå i ett år när var tjugofem och jobbade på Västerbottensteatern. – … Och? – Jag har gjort min hemläxa, hehe. De som har läst Martinas tidigare romaner kommer att känna igen sig. I Glada hälsningar från Missångerträsk finns både pinsamma situationer och gapskratt. Men också ett stråk av vemodighet, ja det måste vara lite sorgligt också, för så är ju livet, konstaterar Martina. Är det jobbigt att läsarna alltid förväntar sig att du ska vara rolig? – Nej, det enda som är jobbigt är att fotografer vill att jag ska skratta på alla bilder till tidningar. ”Får vi se lite mer tänder nu, lite mer, lite till”, tjatar de. Och så står man där på omslaget och grinar som en galen stegosaurus med helt tom blick. Usch, ångest. Men däremot vill jag ju att folk ska tycka att mina böcker är roliga. Det bästa betyget man kan få, är ju om man lyckas få folk att skratta. Jag vill vara omtyckt och om jag är rolig så ökar chansen jämfört med om jag är tråkig. Jag blir jätteglad när folk kommer fram till mig och berättar att de har suttit och läst min bok på bussen och inte kunnat låta bli att skratta högt fastän de andra passagerarna vände sig om. Skrivprocessen brukar ta lång tid för Martina. Den här gången har inte varit någon skillnad. – Det blir bara svårare och svårare. Jag vill känna att ”bättre än så här kan det inte bli”, innan jag lämnar ifrån mig texten. Men jag blir aldrig helt nöjd. Så jag vänder och vrider och skriver om och skriver om. Jag är så fruktansvärt omständlig. All denna ansträngning ska till slut kännas oansträngd. Lättläst är inte samma som lättskrivet. Och hon vet att det är läsningen som ska vara lustfylld, inte skrivandet. – Jag är extremt disciplinerad. Med fyra barn så måste jag vara det. Jag jobbar jättetajt med min syster (Bea Uusma Schyffert) som också skriver en bok. Vi sitter bredvid varandra och jobbar med min bok mellan 9 och 11 och sedan jobbar vi med hennes bok mellan 13 och 15. Då går det ut på att stärka varandra, komma med förslag till förbättringar. Hur bra är självförtroendet i skrivandet? – Det går i vågor, jag pendlar hela tiden mellan total hybris och djupaste förtvivlan. Jag kan ligga vaken på nätterna och skriva om hela boken i huvudet. Men andra stunder så kan jag tycka att jag är ett geni och sitta helt pinsamt och skratta jättehögt åt mina egna texter, säger Martina och fortsätter: – När jag blir rik så ska jag köpa ett litet kontor med utsikt över Stockholm. På en vägg bakom mig ska jag hänga upp varendaste filmaffisch på alla olika språk från Underbar och älskad av alla-filmen, varje bokomslag på alla språk som den har blivit översatt till och varenda pris som jag har fått och varje gång som jag tycker att jag är värdelös så ska jag bara vända mig om och titta på den där väggen. Men ifrågasättandet och tvivlet behövs samtidigt. Om jag bara var nöjd direkt med det som jag hade skrivit, så skulle det ju inte bli så bra. Man måste lägga ribban högt. Problemet är att om man har bjudit på spaghetti och köttfärssås en gång och folk tycker om det, så vill man ju gärna bjuda på slottsstek med hemodlade haricots verts och svartvinbärsgelé och gräddsås nästa gång. Saker som jag stenhårt trodde på när jag var liten (men som nu, vid 44 års ålder inte känns lika 1. Att Gene Simmons i Kiss hade låtit skära av sin egen tunga och istället helt fuskigt sytt fast en jättelång kotunga. Då är det ju inte någon konst för honom att hålla på och göra såna där tuffa grejer på scenen. 2. Att Salt- och Pepparligan härjade i tallbacken bakom gympasalen på Visätra skola. Annica Bergströms storasyrra hade varnat mig. När man spelade Halli hallå på rasten och bollen råkade studsa snett, så att man måste springa och hämta den i buska rna, kunde dom plötsligt stå där, framför en på stigen. Två vuxna män i kostym, beredda med knivar och kryddor. Den ena helt klädd i vitt. Den andra helt klädd i svart. Med platta små hattar. Och så frågade de strängt i korus: Vad är klockan? Och om man då inte visste vad klockan var så tog de tag i ens handled och så skar dom upp långa sår i armen på en och hällde i salt och peppar. Jag lärde mig klockan skitsnabbt efter att jag fick höra detta. 3. Att glamrockdrottningen Suzy Quatro hade på sig sin tajta, silvriga skinnoverall dygnet runt, att hon till och med sov i den och att den en dag inte längre gick att ta av, för att henne s hud hade vuxit fast och blivit ett med overallen. 4. Att om man inte släppte bowlingklotet tillräckligt snabbt eller råkade fastna med fingrarna för att man hade tagit ett klot med för små hål på Fritt-Valt-Ämne-Bowling, så kunde man råka följa med klotet i farten och glida iväg på den hala banan, för att sen med jordens hastighet fortsätta ner bakom käglorna och under banan färdas hjälplöst vidare i mörkret på ett underjordiskt rullband, med ena armen utsträckt med bowlingklotet längst fram och sen, TJOFF! så pressas man med full kraft in i den smala gången som leder upp till de förväntansfulla glada bowlarna som står vid banan och väntar på att klotet ska ploppa upp igen och när all hud och kött skalats av kommer det till slut bara ut en skeletthand som fortfar ande har fingrarna kvar i klotet. Och personalen tittar på varand ra, åh nej, det har hänt igen, säger dom förtvivlat och så spolar dom snabbt bort blodet och alla slamsorna. Håcke G i 5B försvann på det här sättet och ibland kan man se något skelettaktigt inne bland käglorna, om man kollar snabbt. Det var därför hans familj bara hade flyttat, helt utan förvarning efter sportlovet i femman. 5. Om man verkligen vill någonting tillräckligt starkt så kommer det att slå in. Förr eller senare. Det är först när man själv släpper sin dröm som drömmen dör. Bara man biter sig fast som en grävling och vägrar släppa taget, hur hårt dom än bankar en i huvudet med en pinne, så kommer ens önskning till slut att slå in. Ur Glada hälsningar från Missångerträsk PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 42 självklara längre) n o j s s i t lva a T a p e c a r n e R I en av scenerna i boken tävlar Nadja i ett renrace på Jokkmokks marknad. Martina var naturligtvis tvungen att testa, för att berättelsen skulle kännas trovärdig och autentisk. – Jag låg på en väldigt smal och väldigt skranglig träkälke som var fastspänd bakom en övertänd ren. Två renskötare höll fast renen i hornen. ”Jag pendla r he la tid en m ella n total hybris oc h d jupaste fortvivla n” Det enda jag hade att hålla mig i var ett litet litet tunt snöre. Man ligger på magen och tävlar, jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. De räknade ner, 3-2-1, och så Pang! släppte man renen som stack i väg i världens fart över isen. Det gick så fruktansvärt fort. Jag var livrädd! Men det gick ju bra! Fast jag trodde att jag skulle svimma. Och sen var det hur lätt som helst att beskriva renracet i boken. Fast Nadja vinner, jag åkte ut direkt. GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK Två systrar, en är innerstadsstockholmstjejen som är singel och längtar efter barn men inte har hittat den rätte, den andra är småbarnsmamma i Lappland som fått nog och planerar en resa för att rädda äktenskapet. De gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men inget går riktigt som de tänkt sig. Utgivningsdag 24 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 200 sidor / 135x210 mm / Omslag Lotta Kühlhorn / ISBN 978-91-642-0323-6 / Uppläsare av ljudboken: Martina Haag / Ljudbok ISBN 978-91-642-2217-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4172-6 PIRATFÖRLAGET MAGASIN /43 JAN GUILLOU Bor: I Stockholm och Östhammar i norra Roslagen. Karriär i korthet: Juridikstudier i två år. Reporter på FiB/aktuellt och Folket i Bild/Kulturfront. Avslöjade IB-affären 1973, för vilket han dömdes till tio månaders fängelse. Programledare för Magazinet och Rekord-Magazinet i Sveriges Television. Belönad med Stora Journalistpriset. Ordförande i Publicistklubben. Krönikör i Aftonbladet. Har röstats fram till Sveriges viktigaste opinionsbildare. Böcker: Har sedan bokdebuten Om kriget kommer 1971 skrivit över 40 böcker, varav de tio om Carl Hamilton har sålt i mer än fem miljoner exemplar. De fyra romanerna om tempelriddaren Arn och hans ättlingar har hittills sålts i 2,2 miljoner exemplar. Aktuell: Med nya romanen Brobyggarna. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 44 ” Det är så enormt stort att jag nästan rodnar” ”JAG SKA SKRIVA 1900-TALETS HISTORIA” Tre norska bröder. Två världskrig. Ett århundrade. Jan Guillou är tillbaka med sin mest omfattande romansvit någonsin. I SIN FÖRRA BOK, ORDETS MAKT OCH VANMAKT, blickade Jan Guillou tillbaka på sitt skrivande liv: avslöjanden som har resulterat i både fängelsedom och Stora Journalistpriset. Politiska ställningstaganden som har gett honom vänner och fiender för livet. Romangestalterna Carl Hamilton och Arn Magnusson som för alltid har ritat om kartan för svensk skönlitteratur. Ordets makt och vanmakt möttes av stor respekt, för att inte säga hyllningar. ”Jan Guillou skriver bättre än andra svenska journalister. Men har han någonsin skrivit så bra”, undrade Dagens Nyheters recensent. ”En av de mest underhållande memoarböcker jag har läst”, skrev Aftonbladet. Ordets makt och vanmakt var ett avslut och ett bokslut. Det var inte självklart hur Jan Guillou skulle formulera nästa kapitel. – Jag har skrivit 40 böcker och har statistiskt 20 år kvar framför mig. Jag insåg att om jag ska hinna med en tredje stor romanserie så måste jag börja nu, säger Jan Guillou. Om man vill vara dramatisk och låta en smula ödesmättad kan man därför se det som Jan Guillou nu har skrivit som början till slutet. Detta är hans sista bokprojekt och något som garanterat kommer att hålla honom sysselsatt så länge han lever. – Det är så enormt stort att jag nästan rodnar när jag berättar det. Det är på gränsen till storhetsvansinne att gapa över detta, men någon gång ska man spänna bågen. Jag ska skriva 1900-talets historia. Mänsklighetens största, grymmaste och blodigaste århundrade, konstaterar han. Utan att rodna. Idén föddes egentligen redan för fem år sedan, under en svampplockning med hustrun och förläggaren Ann-Marie Skarp. ”Det är lustigt att ingen använder sig av formen släktkrönika i Sverige. Det är en gammal fin engelsk specialitet som man kan göra mycket av”, sa Ann-Marie Skarp bland kantarellerna i norra Roslagen. ”Det beror nog på att det kräver en sådan oerhörd research. Det är förmodligen bara jag som kan göra det”, svarade Jan Guillou. Därmed var formen bestämd. Men vad skulle den fyllas med? I de tio böckerna om Carl Hamilton skildrade Guillou kalla kriget och dess slut, ett slags löpande samtidskrönika. Med de fyra böckerna om Arn (plus Madame Terror och Fienden inom oss) berättade Guillou om kriget mot islam, det heliga, om hur det började och om del II i nutid. – Det är vår tids viktigaste fråga, men jag hade sagt det jag kunde säga. Jag skulle bara ha upprepat mig om jag hade fortsatt, konstaterar han. Den tändande gnistan hittade Jan Guillou i sin egen släkt. Hans morfar tog ingenjörsexamen i Dresden 1901, vid världens förnämsta tekniska universitet. När morfar och två av hans bröder – fattiga bondpojkar från norska fylket Østfold – utexmaninerades i Dresden höll rektorn på skolan ett brinnande och framtidsoptimistiskt tal. Århundradet som just hade börjat skulle innehålla så stora tekniska språng, menade rektorn, att de nästan skulle vara svåra att föreställa sig. Han utlovade fantastiska saker som kommersiell flygtrafik mellan länder, kanske rent av mellan kontinenter, och oceanernas djup PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 45 ”Ingen kan den här historien. Den är bortglömd och genom den kan jag också beskriva kolonialismens början som är så viktig för 1900-talet.” skulle genomfaras på ett sätt som inte hade varit möjligt annat än i romaner av Jules Verne. Och det bästa av allt: teknikens framsteg skulle föra det gudomliga med sig att det omöjliggjorde alla krig. Stormande applåder i aulan. Den ljusnande framtid var deras. Det är nyckelscenen i Jan Guillous nya roman Brobyggarna. – Det är en hisnande tanke att pojkarna i den här aulan ännu inte hade sett ett flygplan, men att de under sin livstid skulle få uppleva hur människan landade på månen, säger Jan Guillou. Hur det gick vet vi. Under 1900-talet visade människan sina bästa och sämsta sidor. – Historia är väldigt intressant om man tar ner den och berättar ur mikroperspektiv i stället för makroperspektiv. De flesta av oss känner ju historien och kan rabbla årtalen för skotten i Sarajevo, när Hitler kom till makten, atombomberna i Japan. Allt det där finns att läsa i uppslagsverken. Det som blir spännande är när man försöker att närma sig de enskilda människorna som levde då. Hur tänkte de här norska pojkarna som inte hade en aning om vad som väntade vid horisonten? Jan Guillou ställer de mest centrala frågor man kan formulera i litteratur: Vad är en människa? Hur blev vi de vi blev? Och den mer konkreta och fasansfulla frågan: Hade du och jag kunnat bli nazister? – I efterhand, när vi vet facit, är det så lätt att reflexmässigt svara nej. Självklart hade jag inte blivit nazist. Vi behöver bara säga Auschwitz så är tanken på ett annat svar omöjlig. Men om du hade varit född i Heidelberg 1919? Om du hade blivit uttagen till ett elitläger med Tysklands finaste ungdomar, där alla hoppades på att det nya Tyskland skulle få revansch för ett krig som var orättfärdigt? Om du lever i den miljön och inte har hela bilden klar för dig, skulle vi med samma självklarhet kunna svara nej på frågan? Efterklokheten bedövar oss från insikt, konstaterar Guillou. Det är ingen biografi han skriver. Huvudpersonerna i boken lever sina egna liv och även om två bröder (Oscar och Sverre) har fått låna Jan Guillous egna förnamn så är detta en roman och ingenting annat. Den egna familjehistorien har fungerat som inspiration i det stora romanbygget. Så istället för att låta pojkarna vara bonddrängar från Østfold (som Guillous morfar) förvandlas de till faderslösa fiskarpojkar från Vestlandet. – Østfold är det osexigaste landskapet i hela Norge. Där finns ingenting. På Vestlandet finns fjälltoppar med snö, vattenfall, hav, fjordar. Där blir det lite schvung i historien. Tack vare att pojkarnas tekniska talanger upptäcks (på nätterna bygger de i smyg en exakt modell av vikingaskeppet Gokstadsskeppet i skala 1:5) finansieras deras studier av herrklubben Den gode Hensikt. I stället för att bli fiskare utbildas de alltså till järnvägs- PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 46 ingenjörer och brobyggare. Handlingen utspelar sig i två vitt skilda världar. En av bröderna – Lauritz – återvänder av moralisk plikt till Norge efter sin tekniska examen för arbetet med Bergensbanen, det spektakulära järnvägsbygget från Bergen till Oslo, tvärs över högfjällsplatån Hardangervidda. En annan av bröderna – Oscar – flyr till tyska Östafrika, dagens Tanzania. Även hans tekniska utbildning kommer väl till pass i samband med det gigantiska järnvägsbygget mellan Dar es-Salaam och Tanganyikasjön. – Man hade byggt järnväg förr, men inte bland människoätande lejon, anfallande noshörningar, malariaträsk och giraffer som trasslar in sig i telegrafledningar, berättar Jan Guillou. Med Afrikaperspektivet får Guillou möjlighet att berätta om första världskriget ur ett perspektiv som inte är sönderskrivet eller uttömt på History Channel. – Ingen kan den här historien. Den är bortglömd och genom den kan jag också beskriva kolonialismens början som är så viktig för 1900-talet. När vi lämnar de tre fiskarsönerna och den första delen i romansviten är över har året blivit 1919. Första världskriget är slut. Hur många delar det här jätteprojektet kommer att mynna ut i vet inte Jan Guillou i dag, men den logiska slutpunkten för berättelsen om 1900-talet skrivs den 11 september 2001. Utmaningarna är flera. En är att hitta ett språk som passar för tiden han skildrar och som alltså måste förändras och moderniseras ju närmare nutid handlingen kommer. – Med Hamilton använde jag ett journalistiskt språk. Det skulle låta som om en sändning av Rapport pågick i bakgrunden. Syftet var att övertyga läsaren om att saker sker i samtiden som absolut inte har hänt. Att hitta språket i Arn krävde en del övning. Det bestod av en saklig 1830-talssvenska med en och annan fornnordisk glosa. Nu ska historien berättas i en klassisk, episk stil. Inte journalistisk stil och inte pastisch. Men jag är bra på att imitera, så när jag har läst ett par romaner från den här tiden så löser jag det. Det föresvävade dig aldrig, efter 40 böcker och fyllda 67 år, att trappa ner och njuta lite av vad du har åstadkommit? – Jo. Det är inte nödvändigt att skriva böcker. Om man inte har någonting att säga så ska man hålla käften. Men … En större berättelse än den här finns inte. Och jag tror att det skulle kunna bli jävligt tråkigt att vara pensionär. Tänk om du inte hinner färdigt? – Döden är ingenting att sörja i förväg. Den kommer till alla som får leva och ha hälsan, säger Jan Guillou och skrattar. JAN GUILLOU OM RESEARCH – Research är som en skattjakt. I det här fallet har det handlat om i huvudsak två spår. Norsk litteratur om det stora järnvägsbygget av Bergensbanen samt engelskspråkig litteratur om The Great War in Africa. Jag kan tröska volym efter volym av olika källor och undra vad fan jag håller på med. Men så plötsligt hittar jag guld. Det kan vara en detalj som jag vet lyfter historien. BROBYGGARNA Tre små bröder tvingas söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäcker man att de är ovanligt tekniskt begåvade, och med hjälp av välgörenhet utbildas pojkarna till järnvägs- och brobyggare. Tre bröder i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundradet någonsin. Utgivningsdag 7 september 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 430 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0319-9 / Uppläsare av ljudboken: Tomas Bolme / Ljudbok ISBN 978-91-642-2220-6 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2227-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4175-7 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 47 ”Jag vill ha PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 48 44 att unga ska våga ideal och visioner” Arja Saijonmaa vet att musik kan vara så mycket mer än en stunds trallande. Musik kan starta revolutioner och vara på liv och död. Nu har hon skrivit en bok om mannen som förändrade hennes liv för alltid. SÅNGERSKAN ARJA SAIJONMAA KRÄVER INGEN NÄRMARE PRESENTATION. Det räcker att nämna Jag vill tacka livet och Högt över havet så väcks allsångslusten till liv. Men författaren och idealisten Arja Saijonmaa? Vad många inte vet är att hon har en fil.kand. i drama, litteratur och musikvetenskap från Helsingfors universitet och att ett av hennes stora intressen är att läsa. – När jag på 90-talet arbetade i FN-kommissionen för kultur mot apartheid i New York så fanns det i mina resväskor bara plats för en och annan sko när jag flög hem. Resten av utrymmet var fyllt av böcker som jag hade köpt hos olika bokhandlare, berättar hon. Nu gör hon romandebut efter att i fem år ha arbetat med En ung naken kvinna – mötet med Mikis. Innehållet är självbiografiskt, men det är ingen traditionell självbiografi hon har skrivit. – Min ambition är litterär och jag vill skriva poetiskt. Detta är berättelsen om ett år i mitt liv. Ett år som har styrt allt som har hänt sedan dess, konstaterar Arja Saijonmaa. Berättelsen börjar i november 1970 och är dramatisk inte bara för Arja. I Europa pågår ett uppror mot diktaturer, vänstervindar blåser. I Grekland har den populäre sångaren Mikis Theodorakis fängslats för sin musik. En av sångerna han sjunger, Den hemliga stranden, tycks för en utomstående handla om sol, vind och vatten, men är så känslig för militärjuntan att man riskerar att arresteras på gatan om man så bara visslar melodin. En ung teater- och musikstuderande Arja Saijonmaa fastnar för skönheten i musiken, men förstår inte heller hur detta kan vara så känsligt. Hon får veta att kompositören till Den hemliga stranden och flera andra av hennes favoritsånger ska komma till Helsingfors för att tala inför studenter, politiker och allmänhet. Hon får också reda på att den grekiske världsstjärnan Mikis Theodorakis, som då nyligen släppts ur grekiskt fängelse efter att ha torterats, söker en lokal sångerska eller skådespelerska som kan framföra hans sånger, gärna på finska. Arja Saijonmaa övertalas att åta sig uppdraget. Mitt under hennes föreställning kliver Theodorakis upp på scenen och ersätter den finske pianisten. Efter tre sånger tillsammans med Arja Saijonmaa slutar han mitt i en fras, reser sig, tar mikrofonen och säger, riktad mot publiken: – Arja ska följa med mig på världsturné. Så började Arja Saijonmaas nya liv. Hon fick två dygn på sig att avsluta sitt gamla. – Det var som ett mirakel, så omvälvande dramatiskt, ett big bang, att den här mannen dyker upp och öppnar portarna till världen, säger hon. Hon anländer till Paris, som på många sätt är navet för revolutionen och där många regimkritiker lever i exil. Världsturnén tar dem runt stora delar av Europa, till Sydamerika och Australien. Arja Saijonmaa beskriver i boken Mikis Theodorakis frihetskamp, hur politik och musik inte är två olika saker utan oskiljaktiga, och om hur det de sjunger på sin turné bokstavligt talat är på liv och död. När som helst kan Mikis Theodorakis och hans landsmän föras bort. – Sången var ett verktyg för en bättre värld. Han var orädd, en frihetshjälte, en visionär, en kompositör. Självklart blev jag kär i honom, berättar hon. Men hon erkände aldrig sin kärlek för Mikis Theodorakis. Inte då. Tvärtom avvisar hon honom när han tämligen bryskt och klumpigt försöker förföra henne i en lägenhet i Paris. Arja, med ena benet i gips efter en skidolycka, föser bort honom. När Arja i nutid har återvänt till den här tiden, via bland annat mängder av facklitteratur och sina dagböcker, har hon rest i spåren av den världsturné som nu firar 40-årsjubileum. Hon har gjort en mental världsturné, och den andra resan har varit nästan lika omtumlande som den första. ”Det är klart att det märks att jag är någon sorts kapitalistisk salongskommunist” PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 49 Mer om Mikis Theodorakis Mikis Theodorakis är kanske mest känd för att ha skrivit musiken till filmen Zorba med Anthony Quinn och Alan Bates i huvudrollerna. Som dirigent av egna verk har Theodorakis turnerat flitigt i hela världen. Hans skapande innehåller dels symfonier, kammarmusik och operor, dels folkmusikaliskt inspirerade sånger och körverk. Theodorakis blev under juntatiden (1967–1975) fängslad och torterad. En internationell kampanj, där flera kända musiker och artister deltog, ledde till att han blev frisläppt, och han tillbringade därefter några år i exil. I Sverige har, vid sidan av Arja Saijonmaa, även Sven-Bertil Taube framfört översatta versioner av Theodorakis politiska sånger. – När jag läste mina dagböcker så chockades jag över den känslomässiga turbulens jag befann mig i. En verklig sturm und drangperiod. Var jag verkligen så desperat? Det hade jag inte förstått. Jag har nog tryckt tillbaka de här känslorna. Nu visste jag inte vad jag skulle göra av allt det här. Skulle jag våga berätta om min personliga ångest? Den känns ju i efterhand så banal jämfört med den livsviktiga kamp som pågick på ett politiskt plan. Jag var tvungen att samla självförtroende för att våga öppna mig. Över berättelsen vilar en blandning av lycka för att hon är utvald, men samtidigt ett vemod och en smärta. Hon är den enda icke-greken i turnésällskapet, en blond och främmande fågel som tillbringar kväll efter kväll vid det kringresande sällskapets middagsbord, ofta utan att förstå mycket av vad som sägs. Arja har beskrivits som en brobyggare som tog Mikis Theodorakis musik ut i världen och som blev hans apostel, men hon förstod också att det var en utopi att tro att hon fullt ut skulle bli en del av hans kultur. Hon var ensam i Paris, väntade på besked från den store konstnären: Var hon fortfarande med i gruppen? Plötsligt fick hon besked att hon hade fått sparken. Hon skulle inte få följa med till Australien. En vecka senare var hon välkommen igen, utan förklaring. Det vilar också en sorg i den outtalade kärleken. Hon brottas med sitt grubbel: Ska hon anförtro Mikis Theodorakis att hon är förälskad i honom eller skulle det vara dödsstöten för deras samarbete? Under det ambitiösa arbetet med att skriva boken har hon fått låna Mikis Theodorakis egna dagböcker, och många av personerna som var med på världsturnén har hon sökt upp igen. – Vissa har jag haft kontakt med kontinuerligt, andra har jag återförenats med. Jag hade glömt bort hur viktiga de här personerna var för mig. När så mycket står på spel så kommer man varandra väldigt nära. Men det gick lång tid innan jag visste om det skulle bli en bok av allt mitt arbete. Det här har varit mitt hemliga projekt. Jag har åkt till Aten mellan inspelningar av alltifrån Let’s Dance till Stjärnorna på slottet, men jag har inte velat prata med någon om det, berättar Arja och fortsätter: – Att jag nu har lyckats skriva boken är en sådan eufori, extas. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 50 Det et första fatala mötet. Jag ssjöng. jö jöng jön ö g. Han an hoppade upp på scenen, lyfte fte mikrofonen och sa: ”Arja ska följa med mig på världsturné.” Jag gjorde det! Jag kände inte att jag kunde gå vidare med mitt skrivande eller ens med mitt liv innan jag lade det här bakom mig. Det är som om den här epoken stod i vägen och blockerade mig när jag ville gå vidare till andra saker. Nu har jag erkänt inför mig själv vilken stor inverkan den här tiden har haft på mitt liv, och det är en befrielse. Arja har förstått att intresset för de turbulenta åren har ökat på senare tid. Många yngre personer har frågat om frihetskampen och fått något avundsjukt i blicken. – De menar att vi hade någonting att tro på. Vi slogs för vår övertygelse. Jag tror att många i dag känner sig vilsna och inte vet vad de ska kämpa för eftersom fiendebilden är mycket mer komplicerad. Vi hade en tydlig motståndare och det gjorde kampen enklare. Vi spelade för att störta diktaturer. Om det är något jag hoppas på med den här boken så är det att ge unga inspiration till att våga ha ideal, visioner och något att brinna för. Det vore en välsignelse. Jag har ingått en pakt med en av mina vänner från den här tiden att alltid behålla min idealism och naivitet. Jag tror att de är en motor för nyfikenheten. I slutet av En ung naken kvinna bryts Arjas kontrakt med Mikis Theodorakis turnésällskap. Hon kan inte längre bo kvar i Paris, hon måste gå vidare med sitt liv. I bokens epilog, i nutid, söker Arja upp Mikis Theodorakis igen. Den nu drygt 80-årige mannen sitter på sin takterrass i Aten och tänder ännu en av de Havannacigarrer som Fidel Castro skickar till honom varje månad. Arja Saijonmaa berättar för Theodorakis att hon har en bekännelse att göra. Något hon burit på i åratal, nästan hela sitt vuxna liv. Hon berättar om förälskelsen, men också om drömmarna, idealismen, musiken, att hon älskar honom och alltid kommer att göra det. Mikis Theodorakis är tyst, länge, länge medan han bolmar på sin cigarr. – Och jag som inget märke. Jag är en idiot, jag är en idiot, mumlar Theodorakis för sig själv. Och blinkar mot henne. ARJA SAIJONMAA Bor: I Stockholm, Helsingfors och Paris. Uppvuxen: I Mikkeli i östra Finland nära ryska gränsen. Utbildning: Studerade piano vid Sibeliusakademin och har en fil.kand. i drama, litteratur och musikvetenskap vid universitetet i Helsingfors. Karriär: Har spelat in 35 album som har sålts i fler än två miljoner exemplar och belönats med flera guld- och platinaskivor. Nominerades 1987 till goodwillambassadör för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) i Genève, och har fått det internationella Eleanor Roosevelt-priset (Prize for Human Rights) för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Tidigare bok: Arjas saunabok om bastutradition som myt och livsstil. Boken blev en stor försäljningsframgång i Norge där den först gavs ut och finns nu också på svenska och finska. EN UNG NAKEN KVINNA – MÖTET MED MIKIS Året är 1972. Mannen är världsstjärnan Mikis Theodorakis, kvinnan är Arja Saijonmaa. I denna självbiografiska historia berättar Arja om det år då hon möte mannen som skulle förändra både hennes karriär och hennes livsfilosofi. Det är en öppen, humoristisk och personlig skildring om att finna sin väg i livet och att våga leva ut sina drömmar. Utgivningsdag 31 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Innehåller bildark och musik-cd / Ca 450 sidor / 150x230 mm / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0345-8 / Uppläsare av ljudboken: Arja Saijonmaa / Ljudbok ISBN 978-91-642-2218-3 / E-bok ISBN 978-91-642-4173-3 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 51 Lycka är att … läsa? Piratförlaget grottar ner sig i forskningen Att böcker och läsning är en värld full av vällust, lyckorus och sköna stunder är vi bokmalar på Piratförlaget fullt övertygade om. Men vad säger egentligen forskningen om hur läsningen påverkar oss? Vi blev nyfikna och började söka efter sanningen. DU SÄTTER DIG I SOFFAN MED EN KOPP TE, öppnar en bok och inom några sekunder är du totalt uppslukad, som borta. Bokens värld blir för en stund mer verklig än världen du själv lever i. Känner du igen dig? Vi på Piratförlaget kan vittna om att vi varit med om den här typen av fantastiska läsupplevelser både en och två gånger i livet. Men hur kan en bok ha ett så starkt inflytande på dig att allt annat för en stund förlorar sin betydelse? Vi vände oss till den psykologiska forskningen för att få svar på hur vi egentligen påverkas av att läsa. Om vi börjar med den grundläggande frågan varför vi väljer att läsa böcker. För en del av oss är svaret på den frågan självklart, medan andra aldrig på allvar funderat på den. Man kan ju även fråga sig om anledningen ens är av betydelse så länge böcker får oss att må bra. I en engelsk studie fick ett antal läkarstudenter just den här frågan – varför läser de skönlitteratur? De nämnde anledningar som att de ville få inspiration, lära känna sig själva bättre och få ta del av känslomässiga upplevelser. Dessa motiv handlar till viss del om en vilja att lyssna på det som författarna vill förmedla med böckerna. Men det ger oss ändå inte svaret på vad den råa läsupplevelsen består av, den som får oss att helt förlora oss i en bok. Vi hittade Victor Nell – en forskare som ägnat sex år att studera läsning av skönlitteratur. I sina experiment på University of South Africa kopplade han försökspersoner till olika maskiner och mätte hur ”försökskaninerna” påverkades av att läsa skönlitterära böcker. Han lyckades bland annat konstatera att vi läser våra favoritpartier i böckerna betydligt långsammare än andra partier. Men hans viktigaste upptäckt var att aktiviteten i kroppen är väldigt hög under tiden som vi läser, samtidigt som vi försätts i ett annat medvetandetillstånd. När vi slutar läsa minskar aktiviteten i kroppen igen. Victor Nell jämförde tillståndet som läsningen skapade med den som uppstår under hypnos. Böcker tycks helt enkelt trollbinda oss på ett sätt som får vår hjärna att gå in i en sorts trans. Jo, det har vi märkt … Det som Victor Nell observerade i sina studier kan mycket väl vara samma fenomen som av den amerikanska psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi döpts till ”flow”. Han menar att när vi upplever flow koncentrerar vi oss på det vi gör och stänger ute alla intryck från omgivningen, kanske till och med våra egna känslor. Det är också i det fokuserade tillståndet av flow som vi har störst förmåga att lära PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 52 oss nya saker. Efteråt har vi ingen koll på hur mycket tid som har passerat, samtidigt som en skön känsla av tillfredsställelse infinner sig. Enligt studier av Csíkszentmihályi infinner sig upplevelsen av flow oftare när vi läser skönlitteratur för nöjes skull än när vi läser facklitteratur med syftet att lära oss något. Det verkar alltså vara ”flow” vi befinner oss i när en riktigt bra bok suger tag i oss och verkligheten för en stund förlorar sin betydelse. Inom lyckoforskningen lyfts flow ibland fram som en form av lycka, eller som en komponent i vår förmåga att känna oss lyckliga. Kanske är det verklig lycka att få läsa en riktigt bra bok? Att vi bokmalar mår bra av att läsa är kanske inte särskilt överraskande – vi blev även nyfikna på om det finns andra direkta fördelar med att förlora sig i en bok. Mycket tyder på att det finns ett samband mellan kreativitet och läsning. I en studie av högskolestudenter fann man att läsning av skönlitteratur fick dem att skatta sin kreativitet högre. Detta är inte direkt överraskande då personer som läser mycket generellt är mer öppna för nya erfarenheter och gärna söker sig till nya sammanhang och upplevelser. Vi har genom böckerna möjlighet att besöka andra världar som vi normalt inte har tillgång till – på så sätt blir vårt eget liv berikat med tankar och känslor som vi inte möter i vår vardag. När vi forskade vidare insåg vi att de fiktiva karaktärerna i böckerna till och med kan utgöra ett livsviktigt stöd i våra liv. Två amerikanska forskare har ägnat mycket tid åt att studera äldre, till synes isolerade människor. Några av dem var isolerade på grund av fysiska problem, andra hade väldigt få vänner kvar i livet. Flertalet av de här personerna hade dock livsgnistan kvar och ansåg sig inte vara ensamma. Och den gemensamma nämnaren för dessa personer var deras kärlek till boken. Böcker tycks alltså kunna lindra människans ensamhet och erbjuda en form av sällskap. Läsning är ju, till skillnad från mycket annat, en aktivitet som ställer väldigt få krav på människors fysik, ekonomi och sociala umgängeskrets. De här forskarna berättar bland annat om en 86-årig kvinna vars hjärtproblem hade gjort det omöjligt för henne att lämna sin lägenhet under fem år. Ändå tyckte hon att livet var värt att leva. På frågan hur det kändes att vara bunden till hemmet pekade hon på sina bokhyllor och svarade: ”Jag är inte ensam. Jag har hela världen här intill mig.” LÄSNING I SKOLAN DÖDAR LÄSLUSTEN? Att skönlitteratur hjälper barn och ungdomar att utveckla sin läs- och skrivförmåga är en sedan länge vedertagen sanning. Dessutom har flera studier visat att den inre motivationen att läsa inte försvagas av påverkan utifrån. Exempelvis tycks inte barn som fått betalt av sina föräldrar för att läsa förlora sin naturliga läslust på grund av dessa mutor. Man kan med andra ord avfärda myten om att obligatorisk läsning i skolan hämmar intresset för böcker. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 53 ”Det var bättre förr – absolut” Många tycker till om Malin Wollin, ännu fler tycker om henne. Nu kommer hennes bästa krönikor i en samlingsvolym Malin från Skaftnäs, inspirerad av Kristina från Duvemåla. I AUGUSTI 2006 BLOGGDEBUTERADE MALIN WOLLIN som Fotbollsfrun, döpt så eftersom hon är sambo och har tre barn med den tidigare allsvenske fotbollsspelaren Joachim Lantz. Han var under elva säsonger en trygg mittback i Kalmar FF. Hon är något mer offensiv i sin läggning och sparkar helst uppåt. Aftonbladets och tidningen Amelias läsare har lärt känna henne som en person med drastisk humor och stor självdistans. När ett urval av hennes bästa krönikor nu ska samsas står – något överraskande – Kristina från Duvemåla som den sammanhållande länken. Krönikorna delas in i avsnitt som vart och ett handlar om livets väsentligheter: kärleken, barnen, utseendet. Mellan kapitlen reflekterar Malin Wollin kring sin vägledare Kristina. – Som kvinna, mamma och flickvän så är hon en förebild, konstaterar Malin Wollin. Hur tänker du då? – Många av dagens ikoner och de som tjejer ser upp till är pillerknaprande anorektiker. Kristina står för allting som jag vill vara. Känns hon inte lite … daterad? – Nej. Vi har mycket att lära av henne. I dag har alla så fruktansvärt stora drömmar. Vi vill se allt och vara allt på en och samma gång. Vi ska kämpa för vårt kön och samtidigt vara sexiga och vältränade och ha vackra hem. Kristina var glad för det lilla i livet. Hon arbetade hårt och var nöjd om hon fick leva i frid och föda sina barn. Det finns någonting i det som är väldigt, väldigt sunt. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 54 Det låter som en reaktion mot inredningshets och vår ständiga strävan efter yttre statusmarkörer? – Det är inte så att vi har stampat jordgolv hemma hos oss och bara badar barnen på julafton. Vi vill också gärna ha ljust och fräscht och att alla fotografier är sorterade i vita boxar från Granit. Det inredningsintresset delar nog inte Kristina med mig. Men det är ett slags reaktion mot att allt ska vara så hysteriskt och att vi aldrig kan vara nöjda med det vi har. Jag är väldigt värdekonservativ. Det var bättre förr, det tycker jag absolut. Utveckling är inte alltid bra. Vi utvecklar ihjäl oss. Kristina var nöjd bara hon fick sitt astrakanäpple. Men en del saker har väl blivit bättre sedan Kristinas tid? – Självklart har kvinnor det mycket bättre i dag än på Kristinas tid, och ingen vill ju ha tillbaka 1800-talets kvinnosyn. Min romantiska syn på Kristinas liv förblindar mig, men en del saker var enklare på hennes tid. Allt behövde inte bli en könskamp då. Det fanns inte mycket feminism att prata om. Man odlade sin lilla lott och det var ganska gött. Häromdagen fick jag ett sms från en kompis som ville att vi skulle gå på afrodans. Nej, det ska vi inte, tänkte jag. Jag vill bara sitta här och laga min morotssoppa. Men du har ofta skrivit om hur du handlar coola klädmärken och om hur du vill att din kropp ska se ut. Är det inte lite motsägelsefullt? – Jag har blottat mig i nästan varenda krönika jag har skrivit och jag sätter fingret på mina egna tillkortakommanden. Jag är inte stolt över att jag köper en Filippa K-klänning. Jag försöker göra upp med mig själv, men jag är också barn av min tid. Jag vill hellre vara snygg än ful. Jag vill hellre ha ett fint hem än ett fult hem. “Det fanns inte mycket feminism att prata om. Man odlade sin lilla lott och det var ganska gött.” MALIN WOLLIN Bor: I Kalmar. Gör: Krönikör i Aftonbladet och Amelia. Driver bloggen Fotbollsfrun. Familj: Sambo med fotbollsspelaren Joachim Lantz, som tidigare spelade i Kalmar FF. Barnen Astrid, 8, Saga, 6,5, och Arvid, 2,5. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 55 s m ä sk å s r e t x e t a l m a g r e s ä l g a j r ” r ä å ”N a t t å r ä m o s n r a b t t e jag som Både du och Kristina är från Småland. När kom du i kontakt med henne första gången? – Jag är uppvuxen på landet och hon har alltid funnits i mitt medvetande. Mamma gillade Utvandrarserien, men det som verkligen frälste mig var när jag var 16 år och såg musikalen i Malmö. Nu älskar mina barn den. Framför allt gillar de när Karl Oskar sjunger ”Det ska det satans fega kräket få betala! Ja, jag ska visa honom vem han vågat slå!” Hela mitt vuxna liv har jag haft Kristina som ledstjärna. Från början var det meningen att Malin Wollin skulle bli kantor. Det tyckte pappa och förr i tiden så gjorde man som sina föräldrar sa. Eller, inte riktigt. Problemet var att Malin inte ville spela orgel och inte trodde på Gud, så i stället flyttade hon till Stockholm och jobbade på förskola och på SJ, för det här var på den tiden som ungdomar fick arbete. – Jag hade ingen plan, jag trivdes inte och lät bara tiden gå. Så fruktansvärt korkat, minns hon. Så Malin flyttade hem till Kalmar och såg att lokaltidningen Barometern sökte ungdomsreportrar till sin (numera nedlagda) ungdomsbilaga åXå. Hon var 21 år, fick jobbet och minns en intervju med en jämnårig kille som hade dömts till åtta års fängelse. – Men texten blev inte tillräckligt lång så min redaktör bad mig att ta ett varv till med den. Jag skrev om och skrev om och sedan sa han att det var den bästa text han hade läst. Jag vet inte om han menade att det var den bästa text han hade läst senaste timmen eller i hela sitt liv, men jag lärde mig att en text kan bli så mycket bättre om man kämpar och pillar med den. Hur tycker du att ditt skrivande har utvecklats sedan du började skriva? – Jag hoppas att jag är väldigt mycket bättre. När jag läser gamla texter så skäms jag som ett barn som är åtta år och hittar en teckning som hon ritade när hon var sex. Jag var väldigt omogen, alldeles för arg och alldeles för upprorisk. Man blir gammal, lat och moderat och vill bara titta på På spåret. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 56 xx Malin Wollins fem favoritkrönikörer 1. BENGT OHLSSON. Han har en fantastisk penna och är så klok. Jag delar ofta hans åsikter. 2. JAN GUILLOU. Hans insatthet är så enorm och han talar verkligen övertygande för sin sak. Han driver sin linje och följer den till sista blodsdroppen. 3. MARTINA HAAG. Selfmade. Det finns någonting väldigt inspirerande för alla att hon har gjort det på egen hand. Hon hade dåligt betyg i svenska och blir ändå utsedd till årets krönikör och skriver böcker. Hon släpper aldrig den där underdogkänslan och har sagt att hon alltid kan plocka fram tonårstjejen i sig. Så känner jag också, men i mitt fall handlar det om att jag alltid kan plocka fram barnet som inte fick vara med. Jag kan alltid hitta min utsatthet. Det spelar ingen roll om man blir hela världens president, man kommer ändå alltid känna att man slår ur underläge, och för en krönikör är det helt ovärderligt. 4. LARS BERGE. Vi krönikörer kan inte uppfinna hjulet varje dag. Någon månad har jag lämnat 18 krönikor, och då förstår alla att det är svårt att hitta nya ämnen till alla. Lars Berge är väldigt bra på att se saker från en annan vinkel. Han skriver engagerat och lyckas dra ämnet två eller tre varv till så att han hittar en ny infallsvinkel på ett känt ämne. 5. LINDA SKUGGE. Hon har förvisso slutat att skriva krönikor, men det bryr jag mig inte om. Ingen kunde väcka sådan ilska som hon. Man kan tro att det är lätt, men det måste skrivas med finess för att folk ska bli förbannade. Om du inte har någon trovärdighet så skulle folk bara nonchalera dig. KRÖNIKA Vi står i köket. Det är måndag och vi lyxar till det med risotto på grädde med räkor, avokado, färsk persilja, färska champinjoner, paprika och pillede reker som Joachim har pillet. Till och med lite vitt vin slinker ner i räkröran. Så ska livet levas, vardag ska kunna bli fest. Då är det lätt att älska sitt liv som medelbanan i vintervardagen. Vi står och tittar in i kylskåpet. Joachim letar som en man, tittar rakt fram och säger: ”Inte där inte där inte där inte där inte där.” Jag letar som en kvinna: ”Där är den!” Vi börjar tjafsa om något, jag har glömt vad. ”Din gamla mongol”, säger Joachim. ”Mongol?” ”Ja, du har alltid sett ut som en mongol, det är du och Djingis Khan.” ”Djingis Khan? Var han mongol?” ”Javisst.” ”Djing djing Djingis Khaaan han hette Joachim heeela dan.” ”Vad fint du sjunger, nu ser du ännu mer ut som en mongol, det måste varit några mongoler som förirrade sig till Sverige och våldförde sig på dina släktingar, eller vänta nu! Du är ju polsk, Wollin är en polsk ö och mongolerna har invaderat Polen, där har vi lösningen, du är en POLSK MONGOL!” ”Jamen då ska jag ÅKA till Mongoliet och umgås med dem.” ”Ja, gör det, så kan du sitta där och dricka...” ”Getmjölk.” ”Jakmjölk.” ”Mongolerna skulle inte hålla på och rätta mig hela tiden.” (Har de inga getter i Mongoliet? Dricker de inte den mjölken? Eller gör de underbar getost av den? Jag skulle trivas som mongol, äta hemmaystad getost i ett mysigt tält.) Men vad himla rolig min kille är ändå. Hysteriskt. Rolig och vet alltid bäst. Eftersom han inte sov sig igenom skolan. Inte vet jag om mongolerna har invaderat Polen eller om Wollin är en polsk ö eller om jag kommer från den ön. Jag vet inte om mongolerna invaderade någon alls, kan man invadera andra länder från ryggen på en jak? Jag blir tvungen att googla mongoler i Polen. Jo, visst har mongolerna invaderat Polen, självklart har de det, självklart hade Joachim rätt. Jag kanske är en mongol. Mongol-Malin, med jakmjölk i ådrorna och vindpinade kinder. Jag är en stolt mongol. En polsk mongol. Och Joachim kan vara hur rolig han vill. Han har skaffat tre halvmongolpolska barn med mig. Invaderar bäst som invaderar sist. MALIN FRÅN SKAFTNÄS I denna krönikesamling får ni följa med i Malin Wollins liv. Om hur det är att vara sambo med en man med principer och att vara fotbollsänka. Hon avslöjar att hon är en riktig klängranka till flickvän och hade högst personliga skäl till att skaffa barn. Och hon erkänner att hon i vuxen ålder försöker trotsa sin mamma med både tunnbrödstårta och fula ord. Och inte minst så förklarar hon sin kärlek till Kristina från Duvemåla. Utgivningsdag 7 september 2011 / Mjukband med flikar / Ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0361-8 / E-bok ISBN 978-91-642-4176-4 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 57 ZINAT PIRZADEH Familj: Sönerna Armand och Caspian, sambon Knut Berggren samt bonusbarnen Isac, Rex och Julian. Tidigare arbeten: Inom äldrevården, modellbranschen och skolan som studie- och yrkesvägledare (bland annat på Rinkebyskolan och på Engelska Skolan Norr samt Fogelströmska gymnasiet i Stockholm). Utbildning: Har tagit fil.kandexamen på studie- och yrkesvägledarutbildningen, samt två års studier vid Karolinska och Socialhögskolan. Skådespelarroller: I Helena Bergströms regidebut Se upp för dårarna, i Beck – Det tysta skriket, i ett avsnitt av tv-serien Solsidan samt huvudrollen i Pokerface, en film av Denize Karabuda. Utmärkelser: På Svenska Standupgalan 2010 utsågs hon till landets bästa kvinnliga ståuppare med följande motivering: ”Hårt arbetande, rolig och modig som få. Med ett tjockt lager skinn på näsan.” Årets scen-mama 2010. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 58 ”Jag har lärt mig leva med såren” Skådespelare, ståuppkomiker och nu romandebuterande författare. Vad Zinat Pirzadeh än tar sig för så är målet alltid detsamma: att sprida hopp och glädje. FÖRRA ÅRET UTSÅGS ZINAT PIRZADEH TILL LANDETS BÄSTA KVINNLIGA STÅUPPARE. Skrattet är aldrig långt borta när man träffar henne. Inte heller tårarna. – När jag ståuppar så har jag inga krav på mig att få folk att skratta. Det viktigaste är att de känner någonting. De kan lika gärna gråta. En tant kom fram till mig efter en föreställning och sa att hon hade gått sju år i terapi, men hon hade aldrig mått bättre än när hon hade lyssnat på mig. Vilken lycka att få höra det, säger Zinat Pirzadeh. Många blev starkt berörda när hon sommarpratade i Sveriges Radio 2007. Hon berättade då om sin uppväxt i Iran, flykten från ett tvångsäktenskap och kampen för att hon och hennes son skulle få stanna i Sverige. Först efter nästan 20 år här har hon orkat gå till botten med vad som verkligen hände. I debutromanen Fjäril i koppel har hon inspirerats av sin uppväxt och sitt liv i Iran. Romanens huvudperson Shirin har tydliga likheter med verklighetens Zinat. – För tio år sedan hade jag aldrig kunnat skriva den här boken. Då var jag inte tillräckligt helad efter allt jag hade varit med om. Nu är jag stark nog och står med båda fötterna på jorden, konstaterar hon. Men det innebär inte att arbetet har varit smärtfritt. – Två gånger drabbades jag av en så stark panikångest att jag var tvungen att uppsöka läkare. Han frågade om jag hade varit med om något traumatiskt. Jag skriver en bok, svarade jag. Jag har inte skrivit av terapeutiska skäl, det har varit jättejobbigt. Samtidigt tror jag på att välkomna alla känslor. Det går inte att gå genom livet och tro att man alltid ska vara lycklig. I Sverige skäms vi ibland för att vi mår dåligt, men i livet ingår också det mörka. Det är en naturlig del av att vara människa, säger Zinat Pirzadeh. Att hon har valt att skriva om sina upplevelser är naturligt, med tanke på vilken släkt hon kommer ifrån. Både mamma och mormor var litteraturlärare. Mormor utbildade sig till och med i Paris. Zinats fem bröder skriver poesi. – Jag växte upp med att vi satt i en ring och läste poesi. Vi lärde oss många dikter utantill och om vi inte kunde dem så fick vi stryk. Men kunde vi dikterna så fick vi beröm och presenter, berättar Zinat. När hon var 13 år slog hon vad med de 25 eleverna i sin klass om att hon skulle kunna skriva uppsatser åt samtliga när de hade läxa till dagen därpå. Ingen trodde henne, men efter att ha låst in sig på toaletten och skrivit hela natten hade hon skrivit 25 olika uppsatser plus en till sig själv. Orden kommer lätt till Zinat Pirzadeh och hon har tidigare bidragit med kapitel i antologier som Färdlektyr (2005), Dråpliga kulturkrockar (2006), Vänskap (2008), Min mormors historia (2009) och Mera kackel (2010). I romanen Fjäril i koppel finns ett tydligt avgränsat före och efter. Före den iranska revolutionen som exploderade 1978 och ersatte shahen med Ayatolla Khomeini. Snart följde kriget mot Irak. Innan dess existerade någon form av normalitet i huvudpersonen Shirins liv i Mazandran, den nordiranska provinsen vid Kaspiska havet. Zinat beskriver det som en magisk och mystisk värld, där mirakel plötsligt kunde ske. Shirins pappa föds stum och säger inte ett ord förrän han är sex år. När han så en dag börjar prata tror folk att han bär på övernaturliga PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 59 Zinat och Sverige Zinat Pirzadehs favoritförfattare heter Selma Lagerlöf. – Hon och Harry Martinson är mina husgudar. Jag tycker om Selma Lagerlöfs språkbruk, hennes fantasi, det magiska och de plötsliga vändningarna. Hon använder ofta cliffhangers som gör att man vill fortsätta att läsa. Efter nästan 20 år i Sverige känner sig Zinat mer nationalistisk än många av sina landsmän. – Jag älskar att mina barn får växa upp trygga, älskar att de inte behöver bli barnsoldater, älskar att det inte kommer några bomber. Jag älskar verkligen Sverige och varje gång jag sjunger ”Jag vill leva, jag vill dö i Norden” så gör jag det så högt att folk brukar vända sig om och titta på mig. Men jag menar verkligen varje ord. krafter. Han överöses med gåvor och av en jägare får han en livs levande björn som kommer att leva med familjen i flera år. Efter revolutionen hjälper inga mirakel. Magin är förlorad, ersatt av blod. En höstdag tar Shirins barndom slut. Hon är elva år när hennes killkompis Emad, som går bredvid henne i demonstrationståget, plötsligt skjuts av soldater. ”Allt blev rött. Jag visste inte om det var han som dog eller jag”, skriver Zinat i boken. Det blir inledningen på en tsunami av ondska. Traktens pojkar ger sig av till fronten och återvänder i likkistor. Den som har en avvikande åsikt torteras och avrättas. Blod flyter i fontänerna. Till och med stranden vid havet, där familjen brukade samlas på veckosluten, är förändrad. Kvinnorna som tidigare solade och badade i bikini, får nu bara bada fullt påklädda och avskilda från männen bakom en betongmur. Från helikoptrar övervakas att män och kvinnor inte kommer varandra för nära. Dans och musik förbjuds offentligt. Shirin ser en kvinna som påstås ha varit otrogen stenas till döds på torget inför jublande människor. Shirin hittar en av sina bästa väninnor (som en gång har sagt till henne att aldrig bli en fjäril i koppel) bokstavligt talat slaktad i sitt eget sovrum. Shirin förstår att hon inte kan stanna. – Jag flydde inte för att jag inte trivdes. Jag flydde för att jag var livrädd, konstaterar Zinat i dag. Hon hade aldrig kunnat förlika sig med tanken att hon inte skulle ha samma rättigheter som en man. – Jag har alltid haft en stark rättvisekänsla. En inre kompass. Jag tyckte att det var fel att jag blev bortgift. Jag ville välja mitt liv själv och redan när jag var liten så sa jag att jag inte kunde förstå varför inte kvinnorna kunde få fria till männen. Hela mitt liv har jag varit ifrågasättande. Min mamma var rädd för att min tunga kunde kosta mig livet. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 60 ”Vi har alla ett ansvar att inte fastna i en offerroll” Mycket av det hon skriver om i sin debutroman har hon inte ens berättat om för sina barn. – De vackra sakerna känner de till. Om grönsakerna i vår trädgård, att jag vattnade och saltade dem direkt på buskarna innan jag åt dem. Men jag ville inte att de skulle få reda på allt som jag har varit med om. Jag ville inte belasta deras liv med min historia. De ska få vara närvarande här och nu. För något år sedan tog Zinats syn på kvinnoförtryck en ny vändning. – Jag hade alltid sett detta som främst ett problem i Mellanöstern. Men så hamnade jag i en mycket destruktiv relation här i Sverige och kom till en ny insikt. Kvinnoförtryck har inga geografiska begränsningar. Svenska kvinnor kan vara lika utsatta, även om de varken behöver bära burka eller ingå tvångsäktenskap. På ett sätt var det lättare att leva under förtryck i Iran. Där kunde jag skylla på mina föräldrar och på systemet. Men här var det jag som hade försatt mig i den här situationen och jag själv som måste se till att ändra på den. Jag tror att svenska kvinnor kan känna igen sig i detta känslomässiga förtryck. Men vi har alla ett ansvar att inte fastna i en offerroll, säger Zinat. Livet och döden är hela tiden påtagliga i Fjäril i koppel. Redan som tvååring var Zinat dödförklarad. Hon hade drabbats av infektionssjukdomen röda hund och slutade andas. Läkaren på sjukhuset gav upp. Hoppet var ute. Zinat placerades under ett vitt lakan på ett bårhus bland massor av andra lik. Hennes åttaårige bror vägrade acceptera att hans syster var död. ”Vakna, jag vet att du inte död, jag vet att du bara leker i sömnen!” Han lyfte upp sin syster och skakade henne, hällde ett glas vatten på henne. – Det här berättade min bror för bara två år sedan, när han ville påminna mig om att jag bör värna mer om mitt liv med tanke på att Gud hade gett mig livet åter. Det är inte så många som får en ny chans, berättar Zinat. Efter att ha varit dödförklarad i flera minuter började Zinat andas igen. Kanske är det dödförklaringen som är grunden till att hon älskar livet så, funderar hon. Vad är ditt budskap med Fjäril i koppel? – Att det alltid finns en gnutta hopp. Jag kan inte instämma med uttrycket att tiden läker alla sår. Däremot så tror jag att man kan lära sig att leva med såren, acceptera dem och se dem som en del av livet. Jag kunde ha valt att tycka synd om mig själv resten av livet, men jag tänker istället att jag är glad att jag lever. Och lever man, så är det i alla fall en början. Då har man chans att forma sitt liv utifrån de förutsättningar man har. FJÄRIL I KOPPEL Shirin är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne både i svårigheter och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset. Innan revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne Utgivningsdag 14 september 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 230 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0365-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4177-1 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 61 Björn Vingård, i ett kvarts sekel chefredaktör för några av Sveriges största tidningar, blev journalist i en tid då allt var möjligt. I en Mad Men-inspirerad roman om verkligheten fångar han en epok då auktoriteter föll och Mick Jagger åt köttbullar i Örebro. Välkommen till Drömfabriken. MARS 1967 OCH EN HELT ANNAN TID. Björn Vingård är utsänd av tidningen Expressen för att bevaka Rolling Stones Sverigeturné när arrangören plötsligt frågar honom: ”Jag kollade just deras kontrakt och där står att de ska ha en Road manager under hela turnén. Har du någon aning om vad det kan vara för något?” Björn Vingård är inte helt säker, men anar att det handlar om att någon ska följa med bandet under resan och se till att allt funkar. Jobbet är hans. Han ska ju ändå med och skriva. Ungefär 20 minuter in i sin nya yrkeskarriär hittar Björn Vingård Rolling Stones-medlemmen Brian Jones livlös på hotellrummet. Efter att jourhavande läkare har fått liv i gitarristen inleds en vecka där Vingård, Mick Jagger, Keith Richards, Bill Wyman, Charlie Watts och Jones åker från Helsingborg till Jönköping, Örebro och Göteborg i två vita turnébussar och äter köttbullar på svenska vägkrogar. – Det säger någonting om hur öppet och oskyldigt samhället var. På stående fot blev jag erbjuden att bli road manager för Rolling Stones, och det var inget konstigt med det. Det tyckte varken jag eller Rolling Stones, konstaterar Björn Vingård. Hans yrkesliv är fullt av hisnande historier och flera gånger har han blivit tillfrågad om att skriva sina memoarer. Att ens tänka den tanken tycker han har verkat självupptaget. Däremot. Om han bara själv slapp att spela huvudrollen så kom allt i ett nytt läge. Därför har han valt att kalla sin debutbok Drömfabriken – bakom kulisserna en roman om Bonniers, och låtit handlingen kretsa kring den unge reportern Astolf Erixson. Det minst sagt ovanliga förnamnet är en hyllning till Pär Rådström som i 50-talsromanen Ärans portar berättade om den unge fotografen Astolf Felixson. Inga andra namn i boken är fiktiva. Här får vi möta Allan Edwall, Lasse Berghagen, Pia Degermark, Lill-Babs och Jack Nicholson. Det var först när Björn Vingård såg tv-serien Mad Men, som utspelar sig på den fiktiva reklambyrån Sterling Cooper i New York på 60-talet, som han kom på hur han skulle skriva boken. – Då kände jag direkt att det är ju precis det här jag har varit med om, fast i svensk redaktionsmiljö. Det var förlösande att se att man kan berätta en historia utan lik i bagageluckan eller några stora dramatiska händelser. Att skildra tidsandan, relationerna, myllret, allt det där ville jag också få med. Beröringspunkterna mellan de galna reklammakarna på Madison Avenue på Manhattan och redaktionsrävarna på Torsgatan i Vasastan är många. Kreativiteten styrde och tyglarna var fria. ”Gör som du vill så länge du levererar”, var ett mantra i båda miljöerna. Om vägen till en bra idé gick via en lång representationslunch, så visst, inga problem. – Det fanns en sorglöshet som grundade sig i att konkurrensen var ”Alla kommer från en miljö där det finns mycket att berätta, det gäller bara att se det” PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 62 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 63 ”Skulle vi till Tylösand för ett reportage om badmode så åkte vi eget reportageplan.” ation r i p s n i d r å g örn Vin briken Så fickvBa jD römfa t om fönstre n e g att skri t u v e l k om aåringenonsas Jonasson ck att berätta en kul hisetoocria.h r d n u H . 1 gi ls te att det lig berätte nn av J och försvat inspirerad av den för kjaeng märärsak nt så är det ocksåanenofrota dessa förr i tiden”. väldig fabri lade m ”Jag blev er i Dröm roman kal som händ ler skälm el et d an m om Även ikareskro skröna. P en form av öm är Rådseltlerr blivande journalisteorr. att P v a r a t g tr por ister 2. Äranvasr den en kultbok för allabiljoduocrnhalden som alla villseAvastraol.f.JaJag har läst en et r en före m roman ”På 60-tal r sin tid.” elixson va klä sig so og bra fö n Astolf F h började den var n oc en en m Fotografe , ok b ad på oner rläste sig te så imp många fö h blev in are år oc n verige) se å p om den anal 9 i S K å p s a is my utan mv y efter Em (tv-serie so ner Emm är n vi M en D . Mad en g tror att på pricken ationer. Ja okument, h er sd oc d op ti en ed ra pp ig kt b slyckas m air sätts u ”Fantastis r som mis .” sikalen H r doktore så mycket -talet. Mu e 0 d 6 ra r d fö mord elle n rä åg nostalgiv et som fö d en on ti av år el är en d för det dMAGASIN PIRATFÖRLAGET / 52 xx en vurm det finns en 3. Mad M BJÖRN VINGÅRD Familj: Hustrun Eva och sonen Clas. Bor: I Stockholm och Simrishamn. Bakgrund: Utbildad vid journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på Expressen. Därefter på olika Bonniertidningar, bland annat chefredaktör för Damernas Värld, Resumé, Sköna hem/Allt i Hemmet, Året Runt och Vi i Villa. Har även varit vd för Svenskt Tenn och för pr-firman Jerry Bergström. Är styrelseordförande för Antikbörsens förlag. mindre. Det fanns mycket pengar och gott om tid. Skulle vi till Tylösand för ett reportage om badmode så åkte vi eget reportageplan. För intervjuer till en filmvisning kunde vi kliva ombord på en båt mellan Venedig och Kanarieöarna och vara borta i en vecka. Det var en rolig tid, för ingenting var omöjligt, säger Björn Vingård. Men tillägger, mer allvarligt: – Det fanns samtidigt en spritromantik som jag verkligen inte saknar. Jag såg många kollegor gå under. Journalistjobbet var som skapat för alkoholister. När jag började på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning frågade vaktmästaren varje eftermiddag om redaktörerna önskade något från Systembolaget. På kvällarna stod brännvinsflaskorna framme och nattredaktionen drack öppet. När jag började mitt första chefredaktörsjobb på Åhlén & Åkerlund 1981 fanns något som kallades för fredagspåsar. Klockan tre varje fredag dukade sekreterarna fram den här påsen till personalen. På tidningen Se innehöll den brännvin och kaviar. På Veckojournalen var det champagne, på Husmodern sherry, på Damernas Värld var det vitt vin med tilltugg. Jag avskaffade det där, för jag såg hur vissa kollegor aldrig tog sig hem på helgen. Det som slår läsaren av Drömfabriken är att journalisterna levde i en – i dag otänkbar – symbios med personerna som de skrev om. När Astolf Erixson ska intervjua Pia Degermark, som fick Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes för sin huvudroll i Bo Widerbergs Elvira Madigan och under några år var en av Sveriges hetaste skådespelerskor, bor han hemma hos henne i både London och Berlin. – Ville man intervjua Barbra Streisand så ringde man hennes manager eller skrev brev. Självklart gick det. Ville man prata med Olof Palme så knallade man upp till statsrådsberedningen och knackade på. Möjligen satt en sekreterare emellan, men det var inga problem att få prata med folk, berättar Björn Vingård. Drömfabriken utspelar sig mellan 1965 och 1977, och parallellt med det sorglösa livet på redaktionen pågår ungdomsrevolter och protester mot Vietnamkriget. Astolf Erixson kommer till New York och läser på en skylt vid Times Square: War is over! If you want it. Merry Xmas from John & Yoko – Jag kom till New York och det kändes att något stort var på gång. När man är mitt uppe i en stor samhällsförändring så förstår man inte vidden av den. Men i efterhand vet vi ju att det skedde någonting väldigt omvälvande under 60-talet. Auktoriteter dog eller naggades i kanten och det stora trycket underifrån exploderade. Protesterna mot Vietnamkriget tog fart. Bob Dylan sjöng protestsånger. Här hemma tvingades Olof Palme åka ut till kårhusockupanterna för att lyssna på dem. En ny och välutbildad generation var på väg ut i samhället och allting kastades omkull. Detta är också en del av Drömfabriken. Det ligger en förväntan om en ny och bättre tid i luften. Den sexuella revolutionen pågår. Ingen har hört talas om aids. Med hjälp av sina sparade bordsalmanackor återvände Björn Vingård till den här tiden. Under sina 44 år som journalist har han sällan haft anledning att titta bakåt. Det har alltid funnits en ny deadline att passa, nya sidor att skicka till tryckeriet. Det som slog honom när han nu saktade ner och funderade på sitt liv var hur mycket han faktiskt har upplevt. I Portugal hyrde han en gång en frack och låtsades vara greve för att komma in på en privat fest där Hollywoodkändisar och flera kungahus var representerade. Det slutade med att han fick hoppa in som toastmaster eftersom värdparet fick för sig att Vingård hade varit just detta under Nobelfesten. Han har turnerat med Cirkus Scott och den färgstarka Madame Bronett som förvarade biljettpengarna i en shoppingkasse under bordet. – Jag tror att alla journalister drömmer om att få skriva en bok, men jag antar att det finns en anledning till att det inte har blivit av för mig förrän nu. Kanske för att det är ett ensamt arbete och att jag är van vid en redaktionsmiljö. Kanske för att jag är lat. Det är arbetsamt att skriva. Och svårt. Jag gick i cirklar runt datorn innan jag vågade börja. Björn Vingård frågade Jan Guillou hur man gör och fick svaret: ”Vissa går omkring och tänker och känner efter. Riktiga författare skriver. Skriv.” När Björn Vingård väl hade börjat så kunde han nästan inte sluta. – När jag hade skrivit klart ett kapitel var jag hög. Jag har aldrig tagit knark, men jag föreställer mig att det är så här det känns att ta speed. Det var en oerhörd upplevelse. Jag har läst intervjuer med etablerade författare som säger att texten tar över. Jag har aldrig riktigt förstått det. För mig har aldrig någon text tagit över, tvärtom. Det har varit ett svettigt hantverk för att komma till punkt. Men nu förstår jag plötsligt vad de menar, hur det är att absorberas och dras in i en annan värld. Tror du att läsarna kommer att uppfatta det som du har skrivit som fiktion eller verklighet? – De får tro vad de vill, men jag har nästan inte hittat på någonting. Verkligheten räckte mer än väl. DRÖMFABRIKEN – BAKOM KULISSERNA Det var i Bonnierhuset allt kunde hända. Och oftast gjorde det också det. Det var 60-tal och medievärlden förändrades från att ha varit konservativ och mossig till att bli hetast av allt. Men det var det ingen som förstod just då. Tvärt om – då levde alla livet på Stockholms nattklubbar och restauranger. Utgivningsdag 31 augusti 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 300 sidor / 180x220 mm / Omslagsillustration Tatjana Jeremic / Omslagsform Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0363-2 / Uppläsare av ljudboken: Björn Vingård / Ljudbok ISBN 978-91-642-2219-0 / E-bok ISBN 978-91-642-4174-0 PIRATFÖRLAGET MAGASIN /65 E-bokens utveckling År 2000 gav Piratförlaget ut Sveriges första e-bok: Liza Marklunds Paradiset. Här delger Thorbjörn Larsson, ordförande i Elib, sin syn på digitaliseringen av boken och internets utveckling. MARS 2011: Jag sitter framför en av de fyra dataskärmarna nere i lobbyn på det stora hotellet på Kuba. Möjligheterna att nå omvärlden via internet är begränsade. Efter en kvart kommer jag in på nätet och kan läsa vad som hänt hemma. Men jag vågar inte byta sajt, då kan allt haverera som det gjorde i går. Castros Kuba är ett land där nästan alla kan läsa och vi turister är den viktigaste inkomstkällan. På gatan en bit utanför ringlar en kö av kubaner som väntar på att få ringa i telefonkiosken, en sådan som vi använde i Sverige före mobilernas tid. Nej, Facebook och Twitter är inte stora här på Kuba, såvitt jag kan se. På hotellet finns inga tidningar och inga böcker. Men på rummet kan vi titta på CNN och några andra tv-kanaler. När vi hört samma nyheter ett antal gånger tar vi fram våra böcker. Jag läser Daniel Domscheit-Bergs bok Wikileaks och min medresenär läser Björn Kumms bok om Fidel Castro. I hennes handväska ligger surfplattan med ett tiotal böcker nerladdade. HÖSTEN 1994: Kulturredaktionen på Aftonbladet lade i samarbete med JMK på Stockholms universitet ut delar av sitt innehåll på internet. Så började resan för Aftonbladet.se. Vi gjorde som Håkan Juholt gjorde några år senare – började med kulturen. En sak är att läsa en recension om böcker på nätet – men att läsa en hel bok digitalt, fungerar det? PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 66 xx JANUARI 1998: Jag sitter i publiken på Älvsjömässan. På scenen står amerikanen Nicholas Negroponte. – Snart, säger han, räcker det med en tom bok. Stoppa in den i datorn och fyll den med innehåll från datorn. Läs boken. Töm den och fyll den med nytt innehåll. Datorn blir ditt bibliotek. Det är tyst bland åhörarna, en skeptisk tystnad. AUGUSTI 2000: Det är snart bokmässa i Göteborg. Piratförlaget ger ut Sveriges första e-bok: Liza Marklunds Paradiset. Hur gick det till? Jo, en av Piratförlagets grundare Sigge Sigfridsson ringde Adlibris och frågade: – Kan ni fixa en e-bok? – Javisst, sa Pär Svärdson eller om det var Fabian Fischer. Och några månader senare, bildades Elib, distributör av e-böcker och digitala ljudböcker Som styrelseledamot i Piratförlaget och i Aftonbladet fick jag frågan: – Vill du bli ordförande i Elib? – Ja tack, sa jag. Och på den vägen är det. Distribution är en förutsättning för innehållet. Innehållet måste nå ut till läsarna även om de politiska makthavarna inte alltid gillat de nya okända distributionsformerna. Några exempel på vad som hänt med digitaliseringen sedan 1957: 1957 uttalade sig kommunikationsministern Gösta Skoglund i riksdagen om den nya medieformen television. Han sa: ”Tv är inget för det friluftsälskade svenska folket.” 1959 och 1961 fick den svenska statsradion konkurrens av två piratradiostationer. 1961 tog riksdagen beslut om att all medverkan i kommersiell radio var kriminellt. 1965 dömdes Britt Wadner på Radio Syd till en månads fängelse för att hon sände radio från sin båt. Hon avtjänade straffet på Hinseberg. 1996 sa kommunikationsministern Inez Uusmann: ”Internet är kanske bara en fluga som blåser förbi.” MARS 2011: När jag kommer hem från Kuba sätter jag på datorn och gör två saker: jag beställer Thomas Gustafssons pappersbok om Kuba och läser mina mejl. En god vän har mejlat en text från TT som berättar att en ny fiberoptisk kabel har dragits 160 mil med båt från Venezuela till Kuba. Den ska kopplas in i juli och så småningom ge kubanerna 3 000 gånger snabbare internet. Det kommer att ta lite tid. Nya distributionsformer tar tid. Bokdistributören Elib har redan fyllt tio år. Thorbjörn Larsson i Phuket,Thailand, njuter av en bok på sin läsplatta. THORBJÖRN LARSSON Gör just nu: Styrelseledamot i Piratförlaget sedan starten 2000, ordförande i Elib. Karriär i korthet: Har vigt hela sitt liv åt journalistiken. Startade första tidningen redan på gymnasiet tillsammans med Anders Gerdin. Chefredaktör för Aftonbladet (1987–1997), efter det VD samt styrelseordförande för TV4, styrelseordförande för Expressen (2001–2006), var med och startade Stockholm City, styrelseordförande för Skånemedia, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Nyheter (2006–2009). Utmärkelser: Mottog Stora Journalistpriset 1995. Text: Thorbjörn Larsson PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 67 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 68 ”Kennedys historia har allt” Politik, maktspel, pengar, glamour och otrohet. Alla ingredienser finns i historien om klanen Kennedy. Britt-Marie Mattsson har i sin nya roman fångat familjen som aldrig upphör att fascinera. BRITT-MARIE MATTSSONS INTRESSE FÖR FAMILJEN KENNEDY väcktes redan när hon var tolv år gammal, 1960. Hennes pappa arbetade som informationsdirektör på Broströmskoncernen i Göteborg och prenumererade på de amerikanska tidskrifterna Time, Look och Life. Där fanns bilder på den leende John F. Kennedy och hans Jackie med barnen, med släkten, med hundarna; solen tycktes alltid skina över deras liv i residenset på Cape Cod på den amerikanska östkusten. – Det var så vackert och verkade så idylliskt att de bodde där allihop tillsammans. På bilderna stod den unge, vackre presidenten med ett glas champagne. Han som skulle rädda oss från Chrusjtjov och missilerna. Allt jag var intresserad av sammanföll: politik, maktkamper, glamour. Jag insöp allt med hull och hår och var oerhört fascinerad, minns Britt-Marie Mattsson. Sedan dess har hon som journalist bevakat nio amerikanska presidentval på plats i USA, och fascinationen för klanen Kennedy har inte avtagit. I dag är dock bilden en aning mer nyanserad. Fasaden har med åren krackelerat. Bakom stomatolleendet och det välputsade varumärket fanns en mörkare verklighet. Bit för bit, decennierna efter morden på först John F. Kennedy och sedan lillebror Robert, trädde bilden av ett dubbelliv fram. Å ena sidan den lyckliga familjen, myten som odlades och polerades friskt. Å andra sidan de ständiga utomäktenskapliga affärerna. – Myten om den sammanhållna familjen levde dock kvar väldigt länge. Dels för att Jackie Kennedy redan ett par dagar efter att hennes make sköts kallade till sig dåtidens främsta skribenter och började bygga myten. Men jag tror också att många som hade trott på den vackra bilden valde att blunda in i det längsta. Vi ville inte veta allt. Det är inte roligt att känna sig lurad, och när man väl är lurad så är det inte roligt att erkänna att man är lurad. Därför är mångas försvarsreaktion naturlig när de säger att de inte bryr sig om hur Kennedy betedde sig privat, konstaterar Britt-Marie Mattsson. Och tillägger: – Det som gör det hela problematiskt är att familjen själv hade sålt in bilden av sig själva som den lyckliga familjen. Det var en del av deras varumärke. Det är en helt annan sak om det skrivs att andra politiker har haft älskarinnor. De har aldrig polerat sin familjekrona och ställt upp på familjereportage. Britt-Marie Mattsson köper inte att den ständiga otroheten skulle vara en del av tidsandan och i så fall göra beteendet mer begripligt. – Att männen hade utomäktenskapliga affärer var inte mer accepterat då än det är i dag. I så fall hade de inte smusslat med dem. Däremot var det säkert lättare att undgå att bli upptäckt. I dag hade deras beteende förmodligen avslöjats av paparazzifotografer. Men självklart spelar tidsandan in. När JFK:s mamma Rose tar fram en klädhängare för att aga barnen så måste man sätta in det i ett sammanhang. Det var inget konstigt då utan en accepterad uppfostringsmetod. PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 69 BRITT-MARIE MATTSSON Familj: Maken Sören Holmberg och barnen Johan och Jenny. Bor: I Göteborg och på somrarna i Kullavik söder om stan. Bakgrund: Journalist med mångårig erfarenhet från Göteborgs-Posten, bland annat som utrikeschef. Numera förstereporter på tidningens utrikesavdelning. Belönad med Stora Journalistpriset, Vilhelm Moberg-sällskapets pris och Västra Publicistklubbens pris för sin journalistik. Programledare i Sveriges Television 1993–2000 för Nattkafé, Profilerat och Britt-Marie Mattsson. Programledare för Ikväll på TV3. Har bland annat skrivit tre romaner som utspelar sig i internationell politisk miljö: Bländad av makten, Snöleoparden och Maktens kulisser. ”Många har försökt att kopiera det Kennedy gjorde, men ingen har lyckats lika bra.” PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 70 När Britt-Marie Mattsson nu tecknar porträttet och fördjupar bilden av klanen Kennedy binds trådarna ihop, från den karriärlystne och revanschsugne strebern, pappa Joe, fram till senatorn Teds död 2009. Britt-Marie Mattsson har läst det mesta som finns publicerat om klanen Kennedy, rest i familjens fotspår och bevakat flera av deras valkampanjer. – Jag har hållit mig väldigt strikt till de verkliga händelserna som bildar stommen i boken. Men jag har använt romanens form för att kunna vara lite friare. Jag vet ju inte exakt vad personerna sa till varandra. Det som jag hoppas kunna tillföra till allt som är skrivet om familjen är en sammanhållen berättelse om hur en dynasti föds och utvecklas. Det senare har blivit själva kärnan i Britt-Marie Mattssons nyfikenhet på klanen Kennedy: Hur gör man när man bygger en dynasti? Hur går man till väga när man skapar ett presidentskap och utvecklar ett varumärke som får en person att framstå som larger than life, större än livet självt? – Många har försökt att kopiera det Kennedy gjorde, men ingen har lyckats lika bra. JFK:s pappa Joe insåg vilken hjälp man kan ha av medierna. Det som har överraskat mig mest under all research till boken är just hur hänsynslös Joe var i sin sociala klättring. Han byggde upp imperiet och insåg tidigt Hollywoods potential i glappet mellan stumfilm och talfilm. Han gjorde en förmögenhet i filmindustrin och bedrog sin hustru med skådespelerskan Gloria Swanson. Hon blev kraftigt skuldsatt medan han blev stormrik. Han var fullständigt skrupelfri i sin strävan att bli accepterad i de fisförnäma kretsarna. Men trots alla pengar så blev han inte mer än möjligen en penningaristokrat. Då insåg han att enda sättet att bli fullt ut accepterad är att lyckas i politiken. Där iscensatte han sin och sedan sonens karriär närmast som en Hollywoodproduktion och där ingick att putsa på den vackra fasaden. Myten Kennedy lever vidare. Fortfarande, 48 år efter mordet på John F. Kennedy, tycks ämnet outtömligt. I en färsk bok ”bryter JFK:s Secret Service-agenter tystnaden”, för att ta ett exempel. En annan ny bok redogör för vad John F. Kennedy gjorde samtliga 1 036 dagar under sitt presidentskap. Hösten 2011 kommer också skräckförfattaren Stephen King med en tusensidig roman om en engelsklärare som reser i tiden och hoppas kunna förhindra Kennedymordet. Romanens titel är 11/22/63, datumet då JFK sköts i Dallas. – Alla presidenter väcker förstås ett intresse, men Kennedys historia har allt. Som en verklighetens dokusåpa där alla ingredienser är med. Jag är lika fascinerad nu som 1960, fast på ett annat sätt. Att de lyckades bygga upp myten och se till att den fortfarande lever vidare, det kan man förstås känna en viss beundran inför, konstaterar Britt-Marie Mattsson. Huvudpersonerna i klanen Kennedy Joseph P. ”Joe” Kennedy Familjens överhuvud. Skapade en stor förmögenhet på Wall Street och i Hollywood. Avled 1969, 81 år gammal. Rose Kennedy Gift med Joe, födde nio barn. Avled 1995, 104 år gammal. Joseph Patrick Kennedy, Jr. Joes och Roses äldste son, omkom i strid under andra världskriget. John F. ”Jack” Kennedy Näst äldste sonen. President i två och ett halvt år innan han mördades i Dallas 1963. Jacqueline Kennedy Onassis Gifte sig med John F. Kennedy 1953 och fick två barn. Avled i cancer 1994. Robert F. ”Bobby” Kennedy Justitieminister och senator för delstaten New York. Mördades 1968 under sin kampanj för att bli demokraternas kandidat i presidentvalet. Edward ”Ted” Kennedy Yngst av Joes och Roses barn. Senator från Massachusetts från 1962 till sin död 2009. John F. Kennedy, Jr. Son till John F. Kennedy och Jacqueline. Omkom, 38 år gammal, i en flygolycka då hans privatplan havererade 1999. VI TOLERERAR INGA FÖRLORARE – KLANEN KENNEDY ”Vi tolererar inga förlorare”, det var på den grunden som Joseph P. Kennedy byggde sin familjedynasti. Kennedydynastins framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en förmåga att från början skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare. Utgivningsdag 19 oktober 2011 / Inbunden med skyddsomslag / Ca 450 sidor / 150x230 mm / Omslag Arne Öström / ISBN 978-91-642-0362-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4178-8 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 71 r y t n e v a Hisnande p a k s n a v h oc Anne Holt debuterar som barnboksförfattare Som författare till en rad framgångsrika kriminalromaner känner vi henne väl. Men barnboksförfattaren Anne Holt är någon helt annan. Hon kommer alltid att bjuda på lyckliga slut. ATT SKRIVA EN BOK FÖR BARN i åldrarna sex–tio år är en helt annan utmaning än den hon är van vid då hon brottas med sina trotjänare till karaktärer, Hanne Wilhelmsen, Inger Johanne Vik och Yngvar Stubø. – Det är enklare med barnböcker för man slipper all research och kan bara skriva på. Utmaningen är i stället att hitta ett sätt att skriva både komplext och enkelt så att både vuxna och barn känner att de har behållning av det de läser, konstaterar Anne Holt. Hon är omgiven av läsande barn och hennes dotter Iohanne fyller nio i år. – Det har blivit problematiskt att få tag i tillräckligt många böcker till barnen. Vi har avverkat de flesta på biblioteket, konstaterar hon. En sak har slagit Anne Holt när hon själv läser barn- och ungdomsböcker. Magi- och fantasygenren har fullständigt exploderat. Det kryllar av trollstavar och lasersvärd, alver, orker och parallella världar. – Jag tycker mycket om de moderna böckerna där fantasin får fritt spelrum, men jag märker att barnen runt mig ibland önskar sig mer realistiska berättelser, gammaldags historier i Astrid Lindgrens anda. Så jag ville skriva en traditionell berättelse i en modern kontext som ett alternativ till all magi, berättar Anne Holt. Så föddes tanken om åttaåringarna Maj-Britt och Mars-Britt. I trädgården bredvid Maj-Britt Solgård-Larsens har plötsligt en ny flicka flyttat in i en äggformad husvagn. En flicka som inte är som Maj-Britt, utan snarare hennes motsats. Maj-Britt är blyg, försiktig, klok, eftertänksam, har lätt att rodna och nära till tårar. Hon har långt, mörkt hår. Mars-Britt Krakow däremot gillar läskiga saker, är inte rädd PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 72 24 för någon, har en hund som heter Rambo och det vitaste hår som Maj-Britt någonsin sett. – Vad heter du, frågar den nyinflyttade grannen första gången de träffas. – Maj-Britt, säger Maj-Britt. – Det var ett väldigt gammaldags namn. – Det har jag fått efter min farmor, säger Maj-Britt. Hon hette Britt. Och så är jag född i maj. Alltså blev det Maj-Britt. – Jag heter också Britt. Och jag heter det efter min mormor. Och eftersom jag är född i mars heter jag Mars-Britt! Det blir början på en vacker vänskap och ett hisnande äventyr. De nya vännerna provar ett livsfarligt familjespel som man får elektriska stötar av om man svarar fel. Polisen kommer på besök sedan Rambo bryskt räddat Maj-Britt undan mobbare. Maj-Britt måste rycka in och hjälpa sin mamma som har fastnat i en linbana högt uppe bland trädtopparna. I Norge har boken blivit en sådan framgång att den används i under-visningen på flera skolor. – Man har använt en del problemställningar som jag tar upp i boken och utifrån dem låtit eleverna lösa uppgifter på lektionerna. Reaktionerna har varit fantastiska. Barn blir ju så mycket mer entusiastiska än vuxna när de tycker om något. Jag har fått brev där elever i en klass har ritat varsin teckning om något som händer i boken, berättar Anne Holt. Hon upplever att könsrollsmönstren i många barnböcker är stereo- 5 favoritbarnbocker 1. Utan släkt av Hector Malot. Handlar om den lille pojken Remi som mister sina föräldrar och måste resa runt och uppträda för att få mat. Det är en helt otrolig bok som betyder mycket för mig. 2. Mästerdetektiven Blomkvist av Astrid Lindgren. Alla pratar om Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta, men min favorit var den här och den bidrog till att jag började skriva kriminalromaner. 3. Flemmingserien av Gunnar Jørgensen. Jag tycker mycket om de gamla pojkböcker som jag hittade i min pappas bokhylla. De här är skrivna på 30-talet, och när jag läser dem nu i efterhand så märker jag att de är relativt fascistiska. 4. Flickatrilogin av Mary O’Hara. Böckerna handlar om en liten amerikansk flicka som lever på prärien och får en häst som heter Flicka. 5. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Jag var 13 år och två månader gammal när min mamma sa att jag var tillräckligt stor för att läsa de här böckerna. I och med det så tog jag klivet upp från barnlitteraturen. Jag minns att böckerna gjorde ett otroligt starkt intryck. Det bästa med allt var att jag nu insåg att jag kunde börja läsa alla vuxenböcker som fanns i vårt hem. En ny värld öppnades. typa. Antingen är de strikt traditionella – eller också överdrivna åt andra hållet. När de här två flickorna och deras familjer möts visar det sig att Maj-Britt och Mars-Britt egentligen har mer gemensamt med den andras föräldrar. – Här har jag försökt att visa att de här två flickorna, som är så olika, ändå kan mötas. Och att båda faktiskt får lov att vara som de är, konstaterar Anne Holt. För bokens illustrationer står hennes syssling och namne Anne Holt, som tidigare bland annat har tecknat böckerna om Kokos, världens minsta elefant. Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen är första delen i en serie böcker ANNE HOLT Familj: Tine Kjær, dottern Johanne. Gör: Författare. Har tidigare bland annat arbetat som polis, jurist, advokat, journalist och pr-konsult. Utmärkelser: Bland annat Rivertonpriset, Bokhandlarpriset och Cappelenpriset. som åtminstone kommer att ha en sak gemensamt: De ska sluta lyckligt. – Jag upplever det som om många försöker att komplicera verkligheten så våldsamt i dag. Barn älskar att det är spännande och läskigt på vägen, men när sista kapitlet är över ska det råda fullständig ordning och harmoni i mina barnböcker, säger Anne Holt. MAJ-BRITT, MARS-BRITT OCH HUSVAGNEN En morgon upptäcker Maj-Britt att det flyttat in en ny flicka i grannens trädgård, i en husvagn! Hon säger att hon heter Mars-Britt och hon är allt som Maj-Britt inte är. Och har allt som Maj-Britt inte har. Mars-Britt är blond och äventyrslysten och väldigt, väldigt snäll. Maj-Britt är mörk, försiktig och har lätt för att rodna. Mars-Britt klarar nästan vad som helst! Men hon lyckas också röra till det för sig på alla möjliga sätt, och snart visar det sig att det ibland kan vara riktigt bra att vara tyst, klok och eftertänksam. Som Maj-Britt. Utgivningsdag 23 mars 2011 / Inbunden, färgillustrationer / 135 sidor / 172x226 mm / Omslag Mattias Boström / Översättning Barbro Lagergren / ISBN 978-91-642-0352-6 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 73 25 MILLA KÄMPAR FÖR DJURENS RÄTT Unni Lindell och Fredrik Skavlans spöke Mystiska Milla har nu blivit en internationell angelägenhet. Böckerna har sålts till 13 länder, och i det fjärde äventyret går turen till Spanien. UNNI OCH FREDRIK TRÄFFADES första gången på en fest då han var 18 år och hon 26. Åren gick och med jämna mellanrum sprang de på varandra. Unni Lindell hade en tid burit på idén till karaktären Mystiska Milla, den tuffa spöktjejen som bor i en syfabrik, och sökte någon som kunde ge kropp och själ åt hennes figur. – Jag bläddrade i böcker på bokhandlar och var ute på nätet och tittade. Inget var helt passande. Så fick jag se en nyutgåva av Peter Pan som Fredrik hade tecknat. Den kändes rätt i magen på en gång. Han har ett speciellt uttryck och ser de små detaljerna, berättar Unni Lindell. Fredrik Skavlan var måttligt intresserad. Unni Lindell mejlbombade honom tills han tänkte om. Samarbetet började i uppförsbacke. – Fredrik hittade inte Millafiguren. Ibland är det svåra att göra något enkelt. Han gav Milla fräknar och kom med det ena förslaget efter det andra. Alla var jättenöjda, men jag kände att det inte var Milla. Alla har så stor respekt för Fredrik. Han är det bortskämda sladdbarnet i familjen och har aldrig blivit satt på plats. En dag stod han på trappan utanför mitt hus med 50 teckningar under armen. När vi lade ut teckningarna på köksbordet så hittade jag Milla, berättar Unni Lindell. Fredrik Skavlan har hunnit ångra samarbetet många gånger. – Ja, till exempel när Unni tvingar de mig att teckna hela Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Men jag ångrar mig aldrig länge varje gång, säger Fredrik. Nu tycks de också ha hittat en samarbetsform som fungerar. – Först träffas vi och diskuterar handlingen. Jag har förslag till karaktärer och händelser och Unni har förslag till teckningar. Sedan FREDRIK SKAVLAN Familj: Sambon Maria Bonnevie, tre barn, en hund. Bor: Pendlar mellan Stockholm och Oslo. UNNI LINDELL Familj: Maken Per Christian Garnæs, två vuxna söner och en katt. Bor: I ett hus vid havet på Høvik, strax utanför Oslo. försvinner Unni i veckor och månader, och det nästa jag hör är att hon har varit på akuten med ett eller annat dramatiskt symptom på att hon är utarbetad. Då vet jag att manus är färdigt och att jag kan börja teckna, konstaterar Fredrik Skavlan. Mystiska Milla har i tidigare äventyr tagit sig till London och Sankt Petersburg och där träffat bland andra Shakespeare, Florence Nightingale och Dostojevskij. Den här gången utspelar sig handlingen i Madrid, där Milla träffar Picasso, Dalí och Christofer Columbus. Det finns en bildningstanke bakom böckerna och ambitionen är att man ska vilja veta mer om platserna och personerna som Milla möter. I Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är det politiska budskapet tydligt: Man ska inte plåga djur. Tjurfäktning är därför en tradition som måste stoppas. Vart äventyret tar vägen nästa gång är redan bestämt. I slutet av boken frågar Mystiska Milla upptäckaren Columbus om de inte kan åka till Amerika. – Yes, we can, svarar Columbus. MYSTISKA MILLA OCH JORDGUBBSGIFTET I spökskolan saknas Mystiska Milla igen. Den här gången har hon gett sig i väg till Spanien med sin farbror Torres Damast, som var tjurfäktarskynke i sin ungdom. De flyger efter fabrikör Mysac, som tagit med sig fru Vampe och hunden Grymma Gräll på bilresa genom Europa. Och sonen Pinneus förstås, som stuvats in i bagageluckan. Utgivningsdag 28 september 2011 / Inbunden med klotrygg / Ca 160 sidor / 150x200 mm / Illustrationer i färg / Översättning Barbro Lagergren / Omslagsillustration Fredrik Skavlan / Omslag Blæst Design / Terese Moe Leiner / Mattias Boström/ ISBN 978-91-642-0354-0 PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 74 ”Jag hade många starka läsupplevelser som barn” ERIK TITUSSON OCH PIRATFÖRLAGET SATSAR PÅ BARNEN Piratförlaget tror på bra böcker för barn och startar därför ett nytt barnboksförlag – Lilla Piratförlaget. Vd och delägare blir Erik Titusson, som har jobbat med barnböcker sedan 2003. ”Det här är en dröm som gått i uppfyllelse”, säger Erik. UNDER SENHÖSTEN 2010 satt de gamla kollegorna Erik Titusson, kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA, och Sofia Brattselius Thunfors, förläggare på Piratförlaget, och pratade över en lunch. Sofia frågade vad han helst av allt ville göra. – Jag svarade att jag ville starta ett barnboksförlag men att det var svårt utan ett större förlag i ryggen. Varpå Sofia sa att ”det borde du göra tillsammans med oss”. Det var så det hela började, säger Erik Titusson. Piratförlaget ger i dag ut barnböcker av bland andra Anne Holt, Jo Nesbø, Unni Lindell och Fredrik Skavlan. Med Erik fick förlaget nu den kompetens och erfarenhet som behövdes för att till 100 procent kunna satsa på en större och bredare barnboksutgivning. Och Erik Titusson fick chansen att förverkliga sin dröm tillsammans med ett etablerat förlag. – Det är så otroligt svårt för ett litet förlag att nå ut till bokhandeln så jag är väldigt glad över att få samarbeta med en stark organisation. Det ska bli så kul, säger Erik. Och responsen på nyheten om det nystartade förlaget har varit överväldigande. – Jättemånga har hört av sig och vill veta mer. Det känns som att det finns en längtan efter nya initiativ i barnboksvärlden. Varför ville du starta ett barnboksförlag? – Jag har länge jobbat med barn- och ungdomslitteratur, bland annat som chef för marknadsföring och information på Rabén & Sjögren. När man jobbat med barnböcker ett tag inser man hur många fantastiska böcker, illustratörer och författare det finns där ute. Jag vill ge upphovsmännen ett personligt engagemang – det är hjärtat i Lilla Piratförlaget. Varför detta intresse för barnböcker? – Jag har alltid läst mycket. Jag hade många väldigt starka läsupp- ERIK TITUSSON Gör: Vd och förläggare för Lilla Piratförlaget. Bor: I Stockholm. Familj: Sambo. levelser när jag var liten. När jag sedan började jobba med barnböcker 2003 kändes det som om jag hade kommit hem. Lilla Piratförlaget kommer främst att ge ut svenska böcker för barn och ungdomar från 0 till 18 år, men även översätta utländska pärlor. – Arbetet med ALMA har gett mig en överblick över världens barnoch ungdomslitteratur och ett stort internationellt kontaktnät. Förlaget kommer att satsa på flera genrer, men det ska vara hög kvalitet på de böcker som väljs ut. – Jag gillar till exempel hästböcker, en genre som har oförtjänt låg status, säger Erik. Även bilderböcker ligger mig varmt om hjärtat och ungdomsböcker hade jag väldigt stor glädje av när jag var svårmodig tonåring. Varför anser du att det är viktigt för barn och ungdomar att läsa? – Astrid Lindgren kallade läsning för ”det gränslösaste äventyret”. Det håller jag med om. Känslan av att låta sig uppslukas av en bra berättelse är svindlande. I litteraturen kan man både hitta sig själv och samtidigt få förståelse för andra sätt att leva och jag tror att man som ung har ett stort behov av att sätta sig själv i ett större sammanhang. Där är litteraturen oöverträffad. 5 BÖCKER SOM PÅVERKADE ERIK NÄR HAN VAR BARN 1. RÖDA ZORA av Kurt Held 2. JANNE MIN VÄN av Peter Pohl 3. LISTIGT, ALFONS ÅBERG av Gunilla Bergström 4. TINTIN I TIBET av Hergé 5. SKATTKAMMARÖN av Robert Louis Stevenson PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 75 ÅRETS UTGIVNING 2011 ALEX SCHULMAN: ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNG UTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT UTK 26 JANUARI MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0347-2 LJUDBOK 978-91-642-2212-1 E-BOK 978-91-642-4163-4 SID 14 KRISTINA OHLSSON: ÄNGLAVAKTER UTK 6 APRIL INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0353-3 LJUDBOK 978-91-642-2214-5 E-BOK 978-91-642-4167-2 SID 24 JO NESBØ: HUVUDJÄGARNA UTK 26 JANUARI CHRISTOFFER CARLSSON: DEN ENÖGDA KANINEN UTK 18 MAJ INBUNDEN 978-91-642-0346-5 LJUDBOK 978-91-642-2210-7 MP3-LJUDBOK 978-91-642-2211-4 E-BOK 978-91-642-4162-7 MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0356-4 E-BOK 978-91-642-4169-6 SID 17 SARA LÖVESTAM: I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR UTK 16 MARS INBUNDEN 978-91-642-0351-9 E-BOK 978-91-642-4165-8 SID 28 ANNE HOLT & EVEN HOLT: FLIMMER UTK 18 MAJ INBUNDEN 978-91-642-0355-7 LJUDBOK 978-91-642-2216-9 E-BOK 978-91-642-4168-9 SID 32 SID 10 UNNI LINDELL: SOCKERDÖDEN UTK 16 MARS INBUNDEN 978-91-642-0348-9 LJUDBOK 978-91-642-2213-8 E-BOK 978-91-642-4164-1 SID 74 LIZA MARKLUND: NYA RÖSTER SJUNGER SAMMA SÅNGER UTK 23 MARS MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0349-6 E-BOK 978-91-642-4166-5 JAMES PATTERSON: LIVRÄDDARE UTK 29 JUNI MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0350-2 E-BOK 978-91-642-4170-2 SID 34 KATERINA JANOUCH: TIGERKVINNAN UTK 17 AUGUSTI MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0335-9 E-BOK 978-91-642-4171-9 SID 35 SID 9 ANNE HOLT & ANNE HOLT: MAJ-BRITT, MARS-BRITT OCH HUSVAGNEN UTK 23 MARS INBUNDEN 978-91-642-0352-6 SID 72 MARTINA HAAG: GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK UTK 24 AUGUSTI INBUNDEN 978-91-642-0323-6 LJUDBOK 978-91-642-2217-6 E-BOK 978-91-642-4172-6 SID 40 ARJA SAIJONMAA: EN UNG NAKEN KVINNA – MÖTET MED MIKIS UTK 31 AUGUSTI INBUNDEN (INKL MUSIK-CD) 978-91-642-0345-8 LJUDBOK 978-91-642-2218-3 E-BOK 978-91-642-4173-3 BRITT-MARIE MATTSSON: VI TOLERERAR INGA FÖRLORARE – KLANEN KENNEDY UTK 19 OKTOBER INBUNDEN 978-91-642-0362-5 E-BOK 978-91-642-4178-8 SID 48 SID 68 BJÖRN VINGÅRD: DRÖMFABRIKEN – BAKOM KULISSERNA UTK 31 AUGUSTI MARK LEVENGOOD: UR FINSKA HJÄRTANS DJUP UTK 19 OKTOBER INBUNDEN 978-91-642-0363-2 LJUDBOK 978-91-642-2219-0 E-BOK 978-91-642-4174-0 INBUNDEN (BOX) 978-91-642-0364-9 SID 31 SID 62 JAN GUILLOU: BROBYGGARNA UTK 7 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0319-9 LJUDBOK 978-91-642-2220-6 MP3-LJUDBOK 978-91-642-2227-5 E-BOK 978-91-642-4175-7 LIZA MARKLUND: DU GAMLA, DU FRIA UTK 30 NOVEMBER INBUNDEN 978-91-642-0334-2 LJUDBOK 978-91-642-2221-3 MP3-LJUDBOK 978-91-642-2228-2 E-BOK 978-91-642-4179-5 SID 6 SID 44 MALIN WOLLIN: MALIN FRÅN SKAFTNÄS UTK 7 SEPTEMBER MJUKBAND M FLIKAR 978-91-642-0361-8 E-BOK 978-91-642-4176-4 SID 54 ZINAT PIRZADEH: FJÄRIL I KOPPEL UTK 14 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0365-6 E-BOK 978-91-642-4177-1 SID 58 UNNI LINDELL & FREDRIK SKAVLAN: MYSTISKA MILLA OCH JORDGUBBSGIFTET UTK 28 SEPTEMBER INBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0354-0 SID 74 FÖR MER INFORMATION OM FÖRFATTARNA OCH VÅR UTGIVNING, KONTAKTA: JENNY PALMBLAD TEL: 08-412 13 58 JENNY@PIRATFORLAGET.SE MISSA INTE VÅR HEMSIDA! TÄVLING AR! TTAR- ! A F R Ö F JUER INTERV SMAKP UR BÖC ROV KERN A LYSSNA PÅ UTDRAG FACEBOOK BLOGGAR! TW IT T ER !
© Copyright 2024