SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4
ODYSSÉ SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2013 Atlanticas båtförsäkring i Europa! Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget: • En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien • Valfri hemmahamn inom EU/EES • Svensk kundtjänst och skadereglering • Transport av båt ingår både på land och via båt Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige och dessutom till en rimlig premie Din båt – vårt gemensamma intresse! Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780 LEDARE December 2013 ODYSSÉ SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2013 Tänk så förutseende grundarna till vår förening var som insåg att Medelhavet skulle locka så många av oss svenska båtälskare! Tack Hugo Tiberg och Ebbe Gustafsson! OM-tanke! O m inte Om hade varit, så hade SXK varit en viktig grupp längreseglare fattigare! Flertalet av oss har tidigt läst Göran Schildts, Ebbe Gustafssons samt andras seglingsböcker och hämtat inspiration där. Men sedan 1988 har kunskap också erbjudits och hämtats vid medlemsträffar inom vår förening. Mycket erfarenhet om vägen mot Medelhavet har kunnat läsas i Azurblå Bladet – tidningen som sedan blev Odyssé. Och nu fyller SXK-Medelhavsseglare 25 år! Har över 3 000 medlemmar! Att fira detta jubileum och glädjas åt att vi fyller 25 år är inte bara att se tillbaks – det är lika mycket att blicka framåt. Glädjande är att ungdomar också börjar ta plats i föreningen. Vid en medlemsträff nyligen så hälsades vi alla välkomna av en Med-inbiten tonåring. Häromdagen talade jag med en annan ung seglarentusiast som sade ”vad kan vi hjälpa till med, min bror och jag som planerar att segla till Medelhavet”. Vår webbutvecklare får inspiration och stöd av unga med- lemmar som pekar på utvecklingsidéer för vår webb. Och ungdomarna tycker att Medelhavsseglarna är en förening som lockar med sitt kunnande och medlemmarnas vilja att hjälpa varandra! Glädjande är också att se all den medlemsaktivitet som råder på föreningens webbsida. Här lämnas positionsangivelser, ges goda råd och många diskussionstrådar vävs samman. Många har tagit för vana att dagligen gå in på vår hemsida. Vid en träff i Göteborg nyligen så ställde jag frågan ”Hur många är här för första gången”. En tredjedel av de närvarande 120 medlemmarna svarade ”ja”. Så härligt att våra träffar lockar så många nya medlemmar! Många frågor surrar självklart i huvudet på den medlem som planerar att bege sig iväg på sin första längresegling mot Medelhavet. Vilken typ av båt skall jag välja? Vilken utrustning skall jag ha ombord? Hur skall jag förbereda mig? Hur går det till att segla i Medelhavet? På vår MedelhavsseglarKurs kan du få svar på många frågor. Naturligtvis finns det många om och men inför seglingen. Ett gott råd fick åhörarna vid Ulla och Roger Svenssons härliga föredrag nyligen: Besluta dig för ett avresedatumdatum – och genomför dina drömmars seglats! I Medelhavet väntar äventyret och här finns även reservdelar och hjälp – om det skulle behövas! ⚓ Till er alla nya medlemmar vill jag gärna säga: Gå in på www. medelhav.se och lägg in dina kontaktuppgifter. Bekanta dig med hur sidan är uppbyggd. Där finns MYCKET att hämta! Finns din e-postadress inlagd här, så har vi också en snabb väg att nå dig med information om medlemsträffar etc. Bleke, Medelhavet. Foto: Jonas Arvidsson INNEHÅLL NR 4/2013 TEMA: Jubileum 4 Åter på plats 7 Så bildades SXK-Med 8Medelhavskurs 12 50 år senare 15Vinterstuga 18 Första svenska vintern Övriga artiklar 22 Paris maritime 26Biscaya 30Veteranbåt Fasta rubriker 34Signalstället 36Skeppsbiblioteket 38Båtjuridik 40Klubbnytt Nina Brodd Ordförande ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare ANSVARIG UTGIVARE Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04 REDAKTÖR Björn Hansson, odysse@medelhav.se, tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04 REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI IKEKO AB, Göteborg Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001, Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion. ÖMÄRK ILJ T M LAYOUT Jonas Arvidsson, skidbladner@mac.com, tel: 0300-298 38 ÖVRIGA I REDAKTIONEN Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund, Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och Elisabeth Gröndahl ANNONSER Jan Burström, tel: 0910-77 84 73 Annonsmaterial skickas till: annonser@medelhav.se. Medlemmars privata annonser införs gratis en gång. REDAKTIONELLT MATERIAL Tidningen Odyssé är en medlemstidning. Åsikter i signerade artiklar är författarens och delas inte nödvändigtvis av redaktion eller styrelse. Upphovsrätten till insänt material är författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den tryckta som den digitala versionen av Odyssé samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha material som inte tidigare publicerats. Texter skickas till odysse@medelhav.se Texter skickas i formatet Microsoft Word med e-post. Signatur accepteras men insänt material skall vara försett med för- och efternamn, telefon och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm inte att också bifoga textförslag till personruta och bild till denna. Bilder skickas till odyssebilder@medelhav.se Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha formatet jpg och vara så lite komprimerade som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta innebär ungefär: Helsida = 3700 x 2460 pixlar Halvsida = 2592 x 1944 pixlar Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av dig till redaktionen för anvisningar. www.medelhav.se UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ v10, v18, v 40, v49 Material skall vara redaktionen tillhanda senast sex veckor före utgivning. PRENUMERATION Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år, utomlands 300 kr/år. prenumeration@medelhav.se KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka Maria Fasth, 08-4482882, maria.fasth@sxk.se ODYSSÉ – nr 4, december 2013 1 F Ö R S T K L A SS I G FÖRSÄKRING FÖR MEDELHAVET I SAMARBETE MED SVENSK A KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE I ÖVER 20 ÅR V I V E T VA D S O M K R ÄV S 2 Mariehamn +358 (0)18 29 000 fritidsbat@alandia.com Stockholm +46 (0)8 630 02 45 viggby@alandia.se Göteborg +46 (0)31 49 20 60 goteborg@alandia.se HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 helsinki@alandia.fi www.alandia.com ODYSSÉ – nr 4, december 2013 ÅRSMÖTET Redan när han visade sig i samband med att styrelsen presenterades inhöstade vår nestor, vice ordförande, Hugo Tiberg sin första applåd av årsmötet. Hugo flitigt applåderad på jubileumsårsmötet Det 25:e årsmötet hölls i ”Bullkyrkan” i Grillska Huset vid Stortorget, Gamla Stan i Stockholm. Till vardags huserar Stockholms Stadsmission där med sin verksamhet för behövande. Andra applåden fick Hugo när ordförande Nina Brodd satte föreningens nya röda mössa med klubbemblem och allt på hans huvud så att han skulle slippa kisa mot projektorljuset. Den tredje när Hugo, under dragningen av verksamhetsberättelsen med uppgiften om att vi nu är över tre tusen medlemmar, påminde om SXK:s invändning mot hans och Ebbe Gustafssons förslag att bilda en medelhavskrets. – För det krävs 20 personer och det kan ni aldrig bli, berättade nestorn. Omvald blev Hugo Tiberg också utan att det påpekades särskilt att han nu är den ende i styrelsen som varit med från början i den 25-årsjubilerande föreningen. Det behövdes liksom inte. Även Stanley Johnsson, ansvarig för Region Ost, omvaldes på tre år. Ende nyvalde var onsalabon Jan-Olof Östlund som sekreterare tre år framöver efter PA Nordström. Östlund ser som sin främsta utmaning att verka för en föryngring av föreningens ideella krafter. Bland frågorna från medlemmarna om föreningens goda ekonomi var varför det fanns en diff på nästan 60 000 kronor mellan vad hemsidan kostat under verksamhetsåret och de 70 000 som budgeterats. – Det beror främst på att allt planerat inte blivit av, sa Nina Brodd. Vi arbetar ideellt och tiden räcker inte till för alla men vi har äskat medel i årets budget. Sen blev det utmärkelser: Årets Odyssé- pris för bästa litterära bidrag ges till Fia Isendahl och Björn Josefsson för artikeln Äntligen Medelhavet! i Odyssé nr 4/2012, med motiveringen: ”En observant och spänstig framställning om den efterlängtade premiären i Medelhavet, där behovet av lugn och lusten till äventyr har livfullt sammansmälts ”. Förre ordförande Bengt Björlin fick hedersomnämnande för artikeln Azorerna – en given mellanlandning, i Odyssé nr 1/2013. ”En lockande och välskriven skildring av denna Europas yttersta utpost, jämte klargörande infosida”, tyckte juryn. Imraypriset för artiklar med betydelsefull information ges till Arne Nilsson för artikeln Härskarnas fyrbyggen gav klirr i kassakistan, i Odyssé nr 3/2013, där ”Efter ett relevant personligt anslag skildras intressant och fängslande markanta fyrars historia med gott val av representativa objekt.” Claes Wessbergs artikel Fyrar jag minns i samma nummer renderade hedersomnämnande för att den “skildrar fyrar som författaren själv besökt och kulminerar i en insiktsfull och lärorik beskrivning av en ståtlig turkisk fyr med bibehållet åldrigt maskineri.” Claes kunde som ende pristagare på plats själv ta emot sin utmärkelse. Ett sextiotal medlemmar kom till årsmötet i ”Bullkyrkan” vid Stortorget i Stockholm. Att dela ut Odyssépriset ligger Hugo Tiberg varmt om hjärtat. Att begreppet Medelhavet är stort, lika gränslöst som havet självt, illustrerades av föredraget efter lunchbuffén. Vi fick följa med på Gunilla och Jan Nogeus seglats i norra Stilla Havet åren 2010-13. Från Panama gick kursen västerut mot Galapagos och Marquesas, norrut mot Okinawa och österut längs Japans och Alaskas kust till gränstrakterna vid British Columbia där de tillbringade sin mesta tid, över två år, bland dimmiga snötäckta vildmarker innan de tog sin OE-36:a Liva landvägen över kontinenten f v b på egen köl till Ulebergshamn. Deras bilder var minst sagt varierande, från sjölejon bland badande på beachen till björnspår på en annan strand, från languster och mudcrabs till lax och hälleflundra. Och så alla dessa fantastiskt gästfria människor längs vägen! Lite kyligare än vi är vana vid, men inspirerande. ⚓ Claes Wessberg fick hedersomnämnande för sin artikel om självupplevda fyrar. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 3 Åter på plats i Medelhavet efter 25 år med SXK-Med TEXT OCH BILD: JAN-OLOF ÖSTLUND JAN-OLOF ÖSTLUND började segla i mitten på 60-talet och har tillsammans med hustrun EvaBritt ägt och seglat olika båtar, först i skandinaviska vatten sedan 1973 och från 1988 i Medelhavet. Det har också blivit fem resor genom Europa på kanaler och floder genom åren. Jan-Olof valdes till föreningens sekreterare vid årsmötet. Olive Island Marina. Första gången vi kom till Medelhavet 1988 hade färden gått via kanaler och floder i Tyskland och Frankrike med Maxi 95:an Belladonna. M ed undantag av några enstaka år har vi haft våra båtar stationerade på lite olika ställen sedan dess, i Frankrike, Italien och Kroatien. Vi har seglat längs franska Rivieran, runt Korsika och Sardinien, till Balearerna, Sicilien, Malta, Joniska övärlden och runt Peloponnesos samt på senare år huvudsakligen i Kroatien. Efter två somrar i nordliga vatten var det i augusti i år dags att återvända. Den här gången blev det landtransport från Laboe utanför Kiel till Koper i Slovenien. Vår nuvarande båt Nordic Star är en Jeanneau Sun Odyssey 40.3. Med ett djupgående på nästan två meter kunde det inte bli kanalerna. Även om vi funderade på att segla runt prioriterade vi att komma snabbare till vår bas i Kroatien. ”Juniorer” och ”gubbar” När jag tänker tillbaka på åren som medelhavsseglare poppar många händelser och möten upp i minnet. Ett exempel är första träffen med Medelhavsseglarna i Stockholm hösten 1988 då 4 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Ebbe Gustafsson och Hugo Tiberg ledde mötet. Ebbe, Hugo och en del andra ”gubbar” hade redan då mycket erfarenheter av kanalresor och medelhavssegling, som vi ivrigt tog del av. Vi var då inte 40 år fyllda och tillhörde de yngsta på mötet. Vi hade gått ner via kanalerna under sommaren och då haft stor nytta och glädje av Ebbes kanalbok Det nya båtlivet. Sedan följde ett antal år med lite förlängda semesterseglingar i västra Medelhavet. Vi har sedan gått kanalerna ytterligare några gånger upp och ner. En period hade vi båten i Port Napoléon utanför Port-StLouis-du-Rhône, första gången 1995, tillsammans med en av de engelska bröder som skulle starta upp marinan. Då fanns bara tomma kajer, asfalterade planer och stora hallar som varit använda i helikopterverksamhet för fartygstrafiken i området. liknande utveckling på många håll i Medelhavet. Nya hamnar och mycket mer båtar, mer och högre avgifter och så vidare, men om man är beredd att söka sig lite vid sidan av allfarsvägarna finns fortfarande lugna platser och naturhamnar att ankra i utan avgifter. Vi var mycket nöjda med Maxi 95:an för kanalgång och sommarsegling i Medelhavet. Exempelvis har den en bra sittbrunn för medelhavssegling, lätt åtkomlig motor för service och en bra akterkabin för gäster, barn eller som ett rejält stuvutrymme. När vi för första gången kom till Kroatien 2004 blev vi så förtjusta att vi beslutade oss för att byta till en modernare och lite större båt, initialt för skärgårdssegling i Kroatien, på sikt för halvårsvisa längre turer. Detta har påverkat både val av båttyp och utrustning. Naturhamnar finns än I dag har många medlemmar varit i hamnen, som nu är full av båtar både på land och i sjön. Det har under de senare åren skett en Utrustad efter hand Vi är mycket nöjda med vår Jeanneau som vi i takt med ökad insikt och önskemål efter hand kompletterat med utrustning, bland annat ett större delbart soltak som vi fick skräddarsytt i Split. Samma firma sydde oss vintertäckning som skyddar väl mot både sol och sand. Vi har också satt in extra dieseltankar och kan nu välja tanktillfällen när det är lite mindre kö och undvika att tanka i pålandsvind. Vi har satt i en Watermaker som ger oss ”oändligt med färskvatten” och tillsammans med en Sodastream ett utmärkt bubbelvatten. Att kunna spola av och tvätta båten med färskvatten liggandes på ankare är inte heller så dumt. När vi rustade vår nya båt med ankarkätting så tog vi till ordentligt. Vi visste ju att vi ville ligga mycket på svaj i Kroatien. I många fall har ankringsplatserna ganska stort djup så vi köpte hundra meter kätting. Nu kan vi lättare finna platser; om det är mycket båtar kan vi lägga oss ytterst. Vi har använt CQR-ankare under många år och varit ganska nöjda med det. När vi nu rustat för en ny period i Medelhavet har vi bytt till ett 20 kilos Rocna, ett modernare ankare som fått mycket bra värden i senare ankartester. Vår uppfattning efter årets säsong är att det är utmärkt och visar att även ankare utvecklas. Dävertar och värmare Vi ligger oftast på svaj i naturhamnar. En gummibåt med hård botten ger trevlig och snabb gång vid lite längre turer för exempelvis matinköp. Vi har den i dävertar för att slippa lyfta upp den på fördäck. Framförallt slipper vi ha den i vägen där. Vi tycker också det är skönt att vid lite längre seglingar slippa ljudet som blir när man släpar jollen efter båten. Ibland vill man dock i land. Marinorna tenderar att bli allt trängre i takt med att båtarna växer i antal och storlek. En av de saker som vi inte tyckte vi skulle ha när vi beställde båten var bogpropeller. Nu har vi förra året installerat en rejäl sådan som gör det mycket lättare att manövrera i hamnarna. Med Maxi 95:an seglade vi bara i högsommartid så vi hade inte någon tanke på att beställa värmare till nya båten. Nu seglar vi mycket mer för- och eftersäsong och då är en värmare mycket skönt att ha, även i Medelhavet. Nu har vi installerat en. Elvinsch och hårtork Vi har också ”lyxat” till det med en elvinsch som vi använder för att hissa storen och rulla in genuan, särskilt skönt när det är över 30 grader varmt samt när vi är liten besättning. Vinschen är också värdefull i samband med riggarbeten då det ju kan bli ett antal resor upp och ner. En annan grej på lyxlistan är invertern som ger oss 220 volt. Mycket uppskattat av hustrun för hårtork och annat. Bättre än sitt rykte Under några år hade vi Maxi 95:an stationerad i Sibari i italienska hålfoten, Tarantobukten. Vi hade Sibari som bas och seglade bland annat i Joniska övärlden. Sibari ligger bra till på vägen mellan västra och östra Medelhavet och om man vill vinterförvara sin båt till en måttlig kostnad. Marinapersonalen liksom verkstadsdelen var bra. De var flitiga och höll tider, inte alls så som man allmänt målar upp södra Italien. Det är nu ganska många år sedan och hur det fungerar i dag vet jag inte. Sibari ligger ”mycket på sidan om” både vad gäller landtransporter och vid återkomst sjövägen. Inför hemresa så behöver man då lite mer reservtid för eventuellt motväder. Ska man åka till och från båten många gånger under året så är detta naturligtvis något att tänka på. En del hamnar i södra Italien är också känsliga för igensandning. Ett år blev vi tvungna att ta ut båten landvägen med lastbil. Charterparties Mellan 2004 och 2011 har vi haft Marina Kremik utanför Primosten som bas. Det är en naturligt väl skyddad hamn med oliv- och vinodlingar på sluttningarna runt om. Flytbryggorna är försedda med fingerpontoner som underlättar förtöjning när man som vi oftast bara är två personer ombord. Fingerpontonen är också värdefull för att komma ombord på sidan av båten om man vill ha aktern ut eller har gummibåt i dävertar. Bra med Kremik är också att den ligger hyfsat nära Splits flygplats. En nackdel är att Från Östersjön till Medelhavet på två dagar. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 5 Några nyttiga adresser http://www.port-napoleon.com http://www.marina-sibari.it http://www.marinakremik-adriatiq.com/en http://www.oliveisland-marina.eu/ http://www.yachttransport.de/de/ http://www.foerdenautic.de/ http://www.marina-koper.si/ Olive Island Marina. det inte investerats mycket i miljön och att marinan ligger lite för sig självt utan närhet till annan restaurang och matbutik än marinans egen. Ryktet säger också att den minibuss som användes för kommunikation med Primosten nu slutat köra. I Kremik var det mycket charterbåtar och därmed mycket folk på restaurangen fredagar och lördagar samt stundtals lite extra mycket inlednings- och avslutningsfestande – ibland till solens uppgång. En bättre bashamn När vi i år kom tillbaka till Kroatien ville vi söka en ny stationering och har nu Olive Island Marina på ön Ugljan utanför Zadar som bas. Vi har bara varit här sedan början av september så än är det kanske lite tidigt att recensera marinan men just nu känns det mycket positivt. Marian gick i konkurs i våras och drivs nu i ny regi. Ett omfattande renoveringsoch kompletteringsarbete pågår. De bygger bland annat swimmingpool, planterar mer växter, renoverar byggnader och ställer iordning parkeringsytor med mera. En ny travellift ska komma i december. Just nu har de byggt en länga med förråd. Vi har hyrt ett av dem där vi bland annat har utombordare och cyklar. Vi kan där också sätta iland oljebytare, verktyg, mål6 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 ningsutrustning och annat vi bara använder någon gång per år samt naturligtvis vintertäckningen. Marinan har en bra restaurang men vi kan också cykla på småvägar till restauranger i närliggande byar. Familjemarina Marinan profilerar sig nu för att locka privatbåtar och bli en ”familjemarina”. De charterbåtar som har haft sin bas här flyttas. Till nästa år ska en ny serviceverkstad etableras liksom en mindre butik för dagligvaror. Det blir naturligtvis lite extra med transport då marinan ligger på en ö men det finns bra färjeförbindelser med Zadar. Från flygplatsen kan man åka taxi till Zadar hamn för 150 kronor. Marinan kan sedan hämta med sin båttaxi för 300 kronor. Förtöjning sker vid flytbryggor med traditionella mooringlinor, lite negativt jämfört med Kremiks fingerpontoner, men vi tycker att det är så mycket annat som talar för Olive Island Marina. Koper–Kiel tur och retur på bil När vi tog hem båten landvägen hösten 2011 seglade vi upp till Koper i Slovenien och Koper Marina. Många båtar som kommer till Adriatiska havet landvägen använder just Koper Marina. Vi tycker att de är mycket bra att ha att göra med, både i själva arbetet men också för mail och telefonkontakter. Marinan har bra kontakter med åtminstone chaufförerna på det transportföretag som vi anlitat – Sleepy Yachttransporte. Lastning och lossning koordineras med upptagning och sjösättning på ett bra sätt. Sleepy har också varit bra att ha att göra med. De är baserade i Heikendorf strax utanför Kiel. Där finns också Wolfgang Kahl som driver Förde Nautic. Vi vinterförvarade båten i en inomhushall hos Wolfgang som under vintern installerade bogpropeller och värmare och hjälpte till med sjösättning och påmastning. Förde Nautic har gjort bra arbeten till vettiga priser. Wolfgang svarar inte alltid så snabbt på e-post men telefonkontakt går bra. När vi nu på sensommaren tog ner båten anlitade vi samma firmor som vid hemtransporten. Också nu fungerade allt bra. Avslutningsvis Det finns naturligtvis mycket mer att säga och många andra idéer och möjligheter kring utrustning av båtar, val av marinor och transportörer samt köp av tjänster som kan vara nog så bra som de jag beskriver. Kanske kan våra erfarenheter och val vara av värde att reflektera kring för den som planerar en medelhavssegling för att sedan forma sina egna val efter enskilt behov och situation. ⚓ Det blev ungefär som det beslöts enligt protokollet TEXT OCH BILD: BENGT BJÖRLIN Sten Andrén har sparat ett protokoll från allra första mötet vid bildandet av föreningen 1988. Sten var med via telefon från Göteborg till de andra på Kryssarklubbens kansli i Stockholm. P rotokolldatum är 88-05-02. Så här gick det till när SXK-Med bildades: Punkt nummer ett konstaterade att det fanns vissa kontaktsvårigheter, bland annat med telefonförbindelse, innan initativtagaren Hugo Tiberg kunde hälsa alla välkomna till mötet. Hugo valdes till mötesordförande och redogjorde för läget, namnbildning och upptagande i Kryssarklubben. Man beslutade att bilda Medelhavskretsen och att namnet skulle vara ”Svenska Seglares Medelhavskrets”. Syftet skulle vara att vara kontakt- och informationsorgan mellan medlemmar som seglar, eller planerar att segla i Medelhavet. Styrelsen säte beslöts att bli Stockholm med tanke på närheten till riksföreningen och eventuellt medlemsskap där. OBS! ”Eventuellt” Det är intressant att notera ”eventuellt” medlemsskap. När föreningen bildades var man inte säker på att man skulle tillhöra Kryssarklubben. Till ordförande i den nybildade föreningen valdes Ebbe Gustafsson. Styrelsen skulle bestå av ordförande plus fyra medlemmar varav tre från Stockholm och två från Göteborg, valda för tre år. Styrelsen kom att bestå av: Ebbe Gustafsson, Håkan Werner, Rolf Höök, Sten Andrén och Branislav Cvetkovic, de båda sistnämnda från Göteborg. Efter att man föredrog ett preliminärt förslag till stadgar fick Hugo Tiberg och Ebbe Gustafsson i uppdrag att utarbeta dessa för slutligt fastställande vid kommande årsmöte. Som det var tänkt Den nyvalde ordföranden tog sedan över ordet och tackade för förtroendet. Nu hade man Sten Andrén har låtit gravera in vårt klubbmärke på familjegraven. kommit till punkt tio där man diskuterade kretsens uppgifter; många förslag framkom. När man läser vad som diskuterades ser man att det i stort har blivit som man hade tänkt sig att föreningen skulle fungera. Man kom också fram till att snarast utkomma med en medlemstidning (Medelhavsbladet?); till redaktör valdes Branislav Cvetkovic. Årsavgiften diskuterades också och förslagen varierade mellan 25:- och 200:-. Hugo Tiberg föreslog att man skulle ha två olika avgifter, en för ordinarie en för familjemedlem, för att snabbare erhålla ett större medlemsantal. Det slutade med att man bestämde sig för tvåhundra kronor för ordinarie medlem och tio för familjemedlem. Man tog också beslut om ett omgående styrelsemöte den åttonde maj hos ordföranden, på Stensunds Folkhögsskola, Trosa. Hur gick det? Kryssarklubben var tidigt kallsinnig till att en Medelhavskrets skulle bildas; det gick inte enligt stadgarna. Kretsmedlemmarna måste vara minst 20 personer; klubbens styrelse kunde inte föreställa sig att det fanns så många som var intresserade av segling i Medelhavet. Dessutom föreskrevs bostadsband till kretsens geografiska område. Men det hindrade inte Hugo, Ebbe och de övriga att fortsätta med föreningens uppbyggnad. Det blev så småningom en anslutning till Kryssarklubben och med nytt namn ”Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare”. Den föreslagna föreningstidningen fick namnet Azurblå Bladet och kom ut med sitt första nummer i juni 1988. Namnet behölls fram till 1991 då man bytte till Odyssé. Nummer 2-93 kom med färgomslag, det enda numret hittills med liggande omslagsbild. I samband med registreringen av namnet Odyssé blev tidningen en periodisk skrift och var då tvungen att ges ut fyra gånger per år istället för som tidigare tre. Lösningen blev ett separat matrikelnummer. Tidningen håller i dag en hög kvalité och är mycket uppskattad bland medlemmarna. Numera på nätet I och med hemsidans uppdatering har kontakterna mellan medlemmarna förenklats. Via den sker ett stort utbyte av information, helt i linje med vad man diskuterade vid bildandet 2 maj 1988. Föreningen har under de gångna tjugofem åren hela tiden utvecklats. Antalet medlemmar har stadigt ökat. Föreningen är mycket aktiv, genom lokala informationsträffar och på båtmässor både i Sverige och Danmark. Det finns all anledning att i samband med 25-årsjubileet beundra och högakta de som en gång startade ”Svenska Seglares Medelhavskrets”. Sten Andrén som lånade mig protokollet från mötet är fortfarande medlem i Medelhavsseglarna och har sin båt i Preveza Grekland. Han är en trofast medlem och har låtit gravera in Medelhavsseglarnas logo på familjegraven. ⚓ ODYSSÉ – nr 4, december 2013 7 Hej, drömmande medelhavsvänner En kurs som gör drömmen verklig TEXT OCH BILD: INGER OCH JAN JAKOBSSON Vi, Inger o jag, drömde om att segla i Medelhavet när vi blir pensionärer. Tiden går fort och nu kände vi att det var dags att få kunskap om livet och seglingen i detta hägrande hav. N är Medelhavsseglarnas inbjudan kom om föreningens första kurs i segling i Turkiet i september i år slog vi till direkt. Vi hade inga mer förväntningar än att vi skulle segla och övernatta i naturhamnar och lära oss om seglarlivet. Naturligtvis så hoppades vi också på gott o varmt väder... Gissa hur mycket mer vi fick uppleva och få med oss hem! Vi börjar med vädret. Efter vår fina sommar trodde vi inte att det vädret gick att överträffa. Men se, i mitten av september så fick vi ytterligare två veckor högsommar med sol från morgon till kväll och de flesta kvällar så hade vi 24 -26 grader varmt. Vi stortrivdes och konstaterade att människan är ett vanedjur som anpassar sig snabbt. Klara ansvarsområden Åter till seglingen och kursen. Carin och Michael hade från början satt ribban att varje par skulle ha sina ansvarsområden såsom skeppar- och matansvariga. När vi inte hade ansvar så var vi “lediga”, det vill säga att vi med fullt fokus kunde koncentrera oss på kursen och ibland slappa och njuta av sol och värme. Denna fördelning gjorde att alla kände sig delaktiga. Så här i efterhand kan vi konstatera att vi blev ett väl sammansvetsat och fungerande gäng. Vi fick även en nyttig lektion i skepparansvar och vad detta innebär. Vem är skeppare ombord? Är det den som står vid rodret eller är det den som gastar? Vi var tre par som var med på kursen och jag vet att alla fick med sig mycket hem vad gäller detta ämne. Framför allt så fick den som 8 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 alltid gastat hemma chansen att bli skeppare och skepparen gasta, lärorikt för alla parter. Vinden var ”fel” Kursen var inte så mycket segling och segeltrim för det kunde vi ju innan. Det blev en hel del motorgång, vinden var ju “fel” hela tiden. Vi fick ett par fina segeldagar men för det mesta var vinden i näbben. Vinden är ju också ett eget kapitel, den är rätt förutsägbar. Lite grovt uttryckt, stiltje på morgon för att öka till några sekundmeter på förmiddagen, vilket inte ger så mycket kraft i seglen. Klockan 12:05 ökar den till fem-sex meter per sekund och, naturligtvis, från fel håll. Klockan tre drar det på ytterligare, för det mesta åtta-nio meter, ibland upp till 12-13, för att mojna vid sextiden. Anledningen till att vi fick fel vindriktning var att vi hade ett planerat schema med natthamnar där skepparparet skulle förtöja för natten, vilket ingick i kursen. Vad gick då kursen ut på? Michael hade som mål att vi skall behärska en stor 45 fots segelbåt. Det primära i hans budskap var att förstå båten och hur olika vindar påverkar den och därefter manövrera den på bästa och enklaste sätt in i hamn och förtöja. Förberedelse och ordergivning till övrig besättning var också en stor del i kursen. The Art of Mooring Det svåra är inte att segla, det kan alla, men att förtöja med en 45-fotare utan att göra bort sig eller skada egendom det är en kunskap. Vi fick på nära håll se en tilläggning där det inte fanns kunskap eller klar rollfördelning om- bord. Inga förberedelser var gjorda såsom att fendra av och att ha tamparna klara. De gjorde två förtöjningsförsök med oss, tiotalet åskådare som stod med stora fendrar i högsta hugg, efter andra försöket blev det högsta fart ut. De tog en annan natthamn och till råga på allt så var det nästan stiltje. Vi fick verkligen bekräftelse på hur viktigt det är att vara väl förberedd innan en manöver ska göras. Den nya och stora utmaningen för oss svenskar i Medelhavet, är att lägga till med aktern mot land eller brygga och att använda ankaret i fören (där Carin var en otroligt god instruktör) eller färdiga lazylines..... Med andra ord: Du backar in på plats, släpper ankaret och stannar tio centimeter från betongkajen, går i land med förtöjningen och lägger fast aktern. Det är hur enkelt som helst ; ). Fråga Katharina. Hjälpsamme herrn Alla skepparpar fick känna på förtöjning på lite olika sätt och under lite olika former och förutsättningar. Michael hade is i magen och gav sig inte förrän vi kunde. Ja, vi Vi valde rätt kurs! Kursdeltagare och kursledare på Medelhavsseglarnas kurs 2013. övade så många tilläggningar mot boj att det till sist blev övermäktigt för killen i grannbåten. Han låg väl förtöjd i sin boj och kom över med sin jolle och erbjöd oss hjälp!!!!! Gissa om vi och han skrattade gott. Vi fick även ett par gånger uppleva att planeringen inte höll. Skepparparet fick ändra den uppgjorda planen och gå mot annan natthamn eller hastigt och lustigt förtöja om båten. På en av de första etapperna med bra segling var undertecknade skepparpar. Denna dag innehöll allt från motorgång i gammelsjö med lite sjösjuka hos några i besättningen till att få segling i 12-14 sekundmeter för att till sist övergå i nattsegling och tilläggning i Kas marina i becksvarta natten. Denna dag fick vi känna på alla vädertyper och samtidigt förstå vikten av att alltid ha en reservplan. Smockfullt i Kalkan Vårt första mål var att ha natthamn i Cold Water Bay men efter rapporter från systerbåten att det rullade i gammelsjön så tog vi be- slutet att fortsätta söderut mot Kalkan. Här fick vi bra segling i en fin halvvind ända fram. Vi turades om med rodret men det blev tuffare o tuffare i och med att vinden ökade under eftermiddagen. Väl framme i Kalkan och med alla förberedelser gjorda så backar vi in i hamnen som vi blivit lärda för att konstatera att det är smockfullt. Det finns inte en plats. OK, helt förståeligt 12-13 m/s på eftermiddagen och klockan var någonstans fem-halvsex. Vad gör vi nu? På initiativ av överskepparen Michael så tog vi beslutet att fortsätta till Kas där det skulle finnas en nybyggd marina så stor att där finns garanterat natthamn. Vi satte kurs mot Kas, lite medvetna om att den sista biten skulle vara i mörker. Hmm, inga problem tyckte vi, lite mörker är väl inget. Riktigt kolsvart En dag på sjön satte sina spår, vi började bli hungriga! Inga problem, Evy o Hans som hade kökstjänsten såg till att vi var alerta och serverade oss tilltugg och mellanmål. Tiden gick och det började skymma och vi hade en bit kvar. Problemet var att skymningen i Medelhavet inte är speciellt lång, det är som att dra ner en rullgardin. På 15-20 minuter var det kolsvart, riktigt kolsvart. Vi hade en bit kvar, i detta läge var man rätt glad när man tittade på djupangivelserna på plottern. Det var 400-600 meter under oss. Vi behövde inte oroa oss för förrädiska grynnor. Fyrar och sjömärken såg vi inte en skymt av varken på plotter eller i verkligheten. Vi närmade oss Kas och det var rätt spännande. Natten var kolsvart. Om babord såg vi landkonturen som lystes upp av hus och vägbelysning. Rakt för över var det kolsvart. Det visade sig vara en landtunga utan hus som gick ut i viken som vi var på väg att gå in i. För att komma rätt i detta så skulle vi ha tag i en fyr som hade två blixtar var tionde sekund. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 9 Men det var inte så lätt att upptäcka fyren. På stranden låg nämligen ett diskotek och något mer nöjesställe – med röda och gröna lampor! Med hjälp av plottern och samlade ögon från hela besättningen så hittade vi den så småningom och kom fram till marinan. En joker i natten Marinan anropas via VHF där vi förklarar att vi önskar natthamn, han ber oss vänta på “Joker”-båten så hjälper de oss. Vi fortsätter att närma oss marinan och det är fortfarande “becksvart” och med stadens ljus i bakgrunden, detta medförde att skepparen tappade mörkerseendet och missade den stora betongpiren rakt för över. – Ho ho, ropade överskepparen, ser du inte piren? – Jo nu, svarade jag och gjorde en liten fin styrbordssväng. Vi avvaktar och väntar på jokerbåten, den dyker upp och visar oss var vi skall in. OK, nu kör vi. Fendrar ut, gummibåten bort från aktern, avdela en ur besättningen till fören och ta hand om “lazylinan”, två akterförtöjningar fram. – Alla klara? – Ja. Vänd båten utanför marinan och backa in, jokerbåten har förberett och är beredd med förtampen (lazyline). Vi närmar oss den anvisade platsen backandes och det är dags att göra en 90-gradare in mot bryggan, det går rätt bra med hjälp av bogpropellern. Under tiden tar förgasten emot förtöjningen från jokerbåten. Vi fortsätter sakta men 10 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 säkert backa mot bryggan. En meter från bryggan så kastas akterförtöjningen till ytterligare en marinakille som hjälper oss med tilläggningen. Rätt spännande Nu är det under kontroll, båten förtöjs så att den ligger säkert och klarar hårda vindar. Marinakillarna hjälper till med detta – om ni inte redan kan det så får Michael och Carin lära er på nästa medelhavskurs. Efter detta äventyr var alla förtjänta av en god middag i sommarnatten i 25-26 gradig värme. Efter god mat och måltidsdryck mådde alla rätt bra och somnade snabbt. Så här i efterhand kan vi konstatera att mörkernavigering i Medelhavet är rätt “spännande”. Nästa dag låg vi kvar i hamn; det blåste tolv meter redan på morgonen. Vi valde att se om oss själva, tvätta kläder och få lite kultur. Vi besökte amfiteatern i Kas med utsikt över den grekiska ön Kastellorizo, jag testade akustiken och den var fantastisk. I mitten på en speciell punkt kunde jag “nästan” viskande kommunicera med dem som hade klättrat högst upp i bänkraderna. Helhäftigt – på den tiden behövdes inga högtalare. Hon fick oss Ett annat tilläggningsäventyr var när Katharina och Niklas var skepparpar och vi skulle söka natthamn i Kale Köy, ett lite gammaldags och pittoreskt ställe med mycket historia. Den försvunna staden som är den mest kända ligger där liksom en fästning från den turkiska storhetstiden. Många av oss gjorde en utflykt upp till den. Vi ville ha natthamn mot eftermiddagen och närmade oss sakta men säkert Kale Köy. Niklas som var skeppare hade gjort alla förberedelser och vi närmade oss bryggorna, tog sikte på Hassan Deniz restaurangbrygga. Fru Hassan Deniz stod på bryggan och viftade och visade in oss bakom en annan båt med fören inåt!!?? Jag tror att Niklas tyckte det var en för kort plats att förtöja på men jag tror han litade på fru Hassan Deniz. Mycket riktigt så var bryggan för kort! Hennes idoga vinkade var bara ett sätt att få in Niklas till hennes brygga så att han inte skulle välja någon annan. Hon fick honom! Om du ligger vid en “restaurangbrygga” för natten förväntas du äta i deras restaurang, vilket vi även gjorde denna kväll. Som sagt: Hon fick oss. Kram och kyss Nu var det dags att förtöja båten på riktigt för natten vilket hon även visste skulle göras. Hon visade att vi skulle ligga på andra sidan bryggan och sa att det bästa är att förtöja med aktern inåt. Vad hände nu? Vi förstod vad det innebar, Niklas skulle vända båten runt bryggan och till råga på allt blåste rätt kraftig eftermiddagsbris som pressade båten mot bryggan. Hela familjen Hassan kom och hjälpte till, farfar Hassan, som var säkert 75 fanns där, vig som en 40-åring. Han drattade på ändan och höll på att åka i plurret. Niklas började med att ta sig loss från bryggan med hjälp av backslag, bogpropeller, mycket fendrar och handkraft. Vi hade rätt bra press mot bryggan. Han valde att göra en 180-gradare runt bryggnocken, han skulle bara få ut båten tillräckligt långt så att den kunde gå runt bryggan och att någon hade kontroll och grepp på” lazylinan” och som kunde flytta den från aktern till fören. Med hjälp av vinden, handkraft och fendrar så fixade han det hela och vred runt båten och så vi låg på rätt sida med fören utåt och lazylinan ordentligt fastsatt i främre knapen. Naturligtvis fastsatt med tre kramar och en kyss. Denna manöver var inte planerad men den byggde på mycket samarbete mellan skeppare, besättning och inte minst herr och fru Hassan. Efter detta så heter denna til�läggning Niklas 180-gradare. Förresten: tre kramar och en kyss är hur du lägger fast en tamp runt en knape. Att våga börja om Nu till nästa äventyr. Vi har efter man-överbord-övningar och mycket badande gått mot Ucagiz för att söka natthamn. Sin vana trogen blåser vinden ordentligt igen fram på eftermiddagen. Hans och Evy är skepparpar; det är deras tur att lägga till. Innerhamnen är full så vi väljer att lägga oss utanför. Här finns inget lä och det blåser 15 m/sek rakt in i styrbordssidan. Överskepparen tycker att det är bra träning att lägga till här. Hans gör alla förberedelser med jolle, ankare ner (Evy beredd), aktertampar med mera men sidovinden gör att han inte kommer dit han vill. Stopp, börja om igen, upp med ankaret och ut. Börja om igen ännu längre ut och med bättre fart så att avdriften inte blir så stor. Japp, nu fungerar det! Hans hade det tufft med sina 15 m/s rakt i sidan och en stor lyxyacht i lä. Han var lite svettig men han fixade det, Bravo! Inger fick en liten tår i ögat efter denna fina tilläggning. Det som alla lärde sig av detta var att våga börja om och se till att ha tillräckligt fart så båten har styrförmåga och går dit du vill. Kurs med mersmak När vi inte hade något att göra så tog Michael fram sina reptampar och körde knopövningar, favoriterna var pålstek och dubbelt halvslag. Dessa två knopar är de som för det mesta används vid förtöjning, gissa om vi tränade och tränade. Michael ville att vi skulle kunna dem i sömnen, till sist kunde Inger bara klara en pålstek när hon blundade! Han undrade då hur hon skulle komma i land för att kunna göra knopen ; ). Denna kurs rekommenderas, den ger mersmak av segling i Medelhavet och framförallt så vågar du åka ner och hantera en båt i Medelhavet utan problem. Som ni förstår så har dessa två veckor gett oss otroligt mycket. Utöver att vi nu vågar ta steget och komma iväg så har vi fått många nya seglarvänner. Vi kom också underfund med att vi nog inte kommer att ta ner vår båt till Medelhavet och segla den där. Vi förlänger istället den svenska säsongen genom att vara i Medelhavet under vår och höst i hyrd båt. Hoppas vi ses i Medelhavet någon gång framöver. ⚓ Kan alla seglare hålla rätt kurs i Medelhavet? Under två år har vi arrangerat olika former av seglingar i Medelhavet. Årets segling blev en välorganiserad tvåveckors kurs. Avsikten med kursen var att eleverna skulle få ett stärkt självförtroende som i framtiden kunde leda till ett seglarliv i Medelhavet. Deltagarna blev därför intervjuade under långa telefonsamtal. Seglingskunnande på hemmavatten i egen båt var ett självklart elevgrundkrav. Marknadsföringen startade vid årsskiftet. I början av februari hade de två båtar vi chartrat fyllts med sex elever/båt. Två ur reservlistan fick i ett ganska sent skede hoppa ombord. De två fyrahytters kursbåtarna var en Sun Odysse 439 och en Bavaria 45 tillhörande Navigare Yachting hämtades ut på havet i den mysiga staden Göcek öster Marmaris. Kursens lärare var jag (Stefan Helsing), Anita Helsing samt Michael och Carin Schweizer. Kursens huvudmålsättning var att öva: Segling på öppet hav, navigation, säkerhet ombord, man-över-bord, tilläggning och svajankring. Alla elever genomförde flera dagar som skeppare ombord. Frukost- och lunchansvaret växlade mellan elevhytterna. Sammanfattning • Elevenkäten är positiv. • Vi som lärare har lärt oss mycket. Allt går att göra bättre. • Ett glatt elevgäng känner sig säkrare på Medelhavet. • Flertalet elever seglar i Medelhavet på egen hand nästa år. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 11 På egen köl 50 år senare TEXT OCH BILD: ELISABETH GRÖNDAHL OCH HANS JOHANSSON Vi ligger utanför gamla hamnen i Nice och väntar på grönt ljus för att få gå in i hamnen. För 50 år sedan bodde jag (Elisabeth) en sommar på strandpromenaden, Promenade des Anglais, med mina föräldrar. Nu skall jag få uppleva Nice igen. Hur mycket har förändrats? ELISABETH GRÖNDAHL och HANS JOHANSSON har seglat i Medelhavet med sin S/Y Hera II, en Bavaria 34 (2007-2012). De tog kanalerna via Holland, Belgien och Frankrike ner och seglade i franska och italienska vatten. Hemvägen gick via Canal du Midi, Biscaya och Engelska kanalen. Promenade des Anglais, Nice. S om barn lockades jag av Göran Schildts beskrivningar om hur han för 65 år sedan lade ut från Långedrag* för att ta sig till Medelhavet. Att läsa om dessa äventyr fick mina föräldrar att med bil ta oss barn till franska Rivieran. Vägval När jag och Hans först kom till Medelhavet med Hera II, seglade vi direkt från Porquerolles till Korsika. Vi trodde att franska Rivieran var för dyr och exklusiv. Oj vad fel vi hade! Vi är nu på väg hem och bestämmer oss för att uppleva kusten mellan Menton och Port-St-Louis du Rhône. Vi ligger i Calvi på Korsika och har 95 nm att gå. I strålande solsken i en NV vind på 4-8 m/s lägger vi ut mitt på dagen. Planen är att komma fram när det börjar ljusna. Efter två timmar dör vinden ut och vattenytan ligger spegelblank. Hav och himmel flyter ihop. Plötsligt ser jag en tromb långt borta. Det är svårt att bedöma avstånd när det inte finns något annat att relatera till. Jag skärper blicken och koncentrerar mig Möte på havet Något långt mörkt syns under tromben. Det är en val ropar jag. Den kommer närmare och närmare. Det är vattenstrålen från and12 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 ningshålet som jag har tagit för en tromb. Valen försvinner två gånger och kommer upp igen och simmar nu rakt emot oss. Kommer vi att krocka? Precis innan viker den av och simmar förbi Hera II och försvinner ner i djupet. Det är ett mäktigt möte med en 20 meter lång val. Troligtvis är det en kaskelot. Djupet under båten är 2 500 meter. Vi ser också under dagen stora flockar av mindre delfiner som simmar förbi men inte kommer så nära. Sista natten Nattmörkret sänker sig över oss, stjärnorna lyser. Ju närmare land vi kommer syns allt fler fiskebåtar som trålar fram och tillbaka. Vid gryningen är vi framme och kastar ankare utanför hamnen i Menton. Sover några timmar, tar ett morgondopp och ordnar med hamnplats. Ett bra sätt efter en nattsegling att samla kraft innan vi anlöper hamn. Detta blir vår sista nattsegling i Medelhavet. Citronfestival Menton ligger inbjudande framför oss. Husen klättrar uppför bergen i vackra pastellfärger med mycket grönska och höga bergstoppar i bakgrunden. Vi strövar omkring i gränderna där det är mycket kommers, gatumusik och restauranger. Varje vår firas här en stor citronfestival. Menton är känd för sin smakrika Limoncello. Vi köper en flaska citronlikör som smakar gott till kaffet. Jag har en smalfilm, inspelad här för 50 år sedan och nu överförd till DVD. Den visar på ett annorlunda badliv. Min familj sitter på sina handdukar och äter sin matsäck på en nästan tom och ostädad strand. Boka hamnplats Hans ringer till hamnen i Monaco och vill boka plats. Tyvärr är vår båt för liten för att få tillgång till en gästplats. Däremot får vi plats i Port de Cap d´Ail som ligger precis bredvid vid Monaco. Det är bara att till fots passera den osynliga gränsen. Ett perfekt utgångsläge för att gå på upptäcktsfärd i Monaco. Vi tillbringar flera dagar med att vandra omkring i vackra parker med fina planteringar. Besöker kasinot där enorma lyxbilar står parkerade utanför. På små torg sitter vi i kvällsmörkret och äter tillsammans med stora familjer där barnen leker bredvid. Kända byggnader Vi vandrar upp till furstepalatset och hamnar mitt i det årliga firandet av Monacos befrielse från den tyska ockupationen den 2/9 1944. En stor konvoj av gamla ameri- kanska militärfordon, motståndsmän klädda i tidstypiska kläder och militärer kommer körande i procession och parkerar utanför palatset. Imponerande är Oceanographique museum och forskningsinstitut som firade hundraårsjubileum 2010. Byggnaden ligger på klipporna med ett magnifikt läge ovanför Medelhavet. Här finns en unik samling av sällsynta arter efter tidiga upptäcktsresor och enormt stora akvarier med bland annat fyratusen fiskarter. Väl värt ett besök! Båten framför oss gör fel och högtalarna ropar kraftfullt, Det känns lite osäkert hur vi skall manövrera. Allt går bra och vi får en fin plats långt in nära toalett och dusch. Hamnavgiften är 27 euro inklusive el, vatten, dusch och Wi-Fi. Runt hamnen finns många små restauranger och det är inte långt till alla aktiviteter. Vi tar oss upp på ett högt berg i närheten, där vi kan blicka ner över den berömda badstranden och intilliggande strandpromenad. Det var långt där borta jag bodde för 50 år sedan. Trafikljus Förutom ett översiktskort så klarar man sig med ”Bloc Marine; Votre livre de bord”. Det är ett 700-sidigt “häfte” med alla franska medelhavshamnar och som dessutom innehåller kustnära sjökort. Allt detta för 26 euro. Här finns mycket information att läsa. Nästa hamn vi har beställt plats i är Nice. Seglingen dit är fin med mycket vackert att titta på. Det blåser en del när vi ligger och väntar på att få gå in i hamnen. Denna består av flera bassänger. Vi måste gå förbi dessa för att ligga längst in. I de yttre ligger stora färjor. Det är för att färjorna behöver plats som inloppet regleras med trafikljus. Skall jag hitta? Vi börjar vandra ner för berget och längs havet. Jag känner igen byggnader, hotell och känslan att gå lite ovanför stranden och titta ner på badgästerna. Däremot är stranden mycket mer utbyggd med restauranger, solstolar och parasoller. Vi går och går. Det är långt till Promenade des Anglais 253. Trottoaren är nu mer planerad och disponerad för cykling, skateboard och inlines. Det finns fler sittplatser med tillgång till skugga. Jag kommer inte ihåg att det var så långt att gå. Nu är även den biten av stranden där vi bodde moderniserad. Till slut hittar vi huset. Det ser precis likadant ut som för 50 år sedan. Det är en lång tid, men minnena finns kvar. Den största skillnaden är att då gick allt avlopp direkt ut i havet. Vi simmade omkring i rester från toaletten. Inte så trevligt! Det finns mycket att uppleva i Nice. Det är lätt att åka buss när vi skall lite längre. Mycket värda ett besöka är Chagalls och Matisses museer. I Gamla Stan finns en stor blomstermarknad, restauranger och barer. På kvällen upplever vi mycket gatuteater. Sandstrand Färden fortsätter mot Cannes där vi inte får plats i hamnen på grund av en stor båtmässa. Vi seglar förbi de fina öarna Lérins där det finns bra ankringsmöjligheter. I stället väljer vi La Rague som har bra bussförbindelser med Cannes. I Cannes finns, till skillnad från Nice som har småsten, en sandstrand. Mycket som finns är kopplat till filmfestivalen. Vi kan fotografera oss tillsammans med träfigurer föreställande kända skådespelare. Även här har jag badat som tonåring och det är ingen större skillnad mot den tiden. Det är lite lugnare och färre människor på stranden nu än när jag var här. Sanary-sur-Mer. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 13 På hamnkontoret arbetar en norsk tjej som säger att det är vanligt att gästande båtar som ropar upp på annat språk än franska får svaret att hamnen är full. Detta beror på språkbrister och att det annars lätt blir missförstånd. Ankarvik Utanför Saint-Tropez ligger många båtar för ankare. Vi lägger oss i Baie des Canoubiers alldeles innan hamnen. En skyddad vik endast öppen för nordliga vindar. Nästa dag går vi till Marines de Cogolin där vi med en smidig färjeförbindelse lätt når Saint-Tropez. Saint-Tropez har försökt behålla karaktären av fiskeläge men är samtidigt översvämmat av konstnärer som vill sälja sina tavlor. Utefter kajerna ligger enorma lyxyachter och skymmer utsikten. Det är roligt att ha varit här, men känns inte speciellt trivsamt. Fransmännen ser SaintTropez som Rivierans västligaste punkt. När vi rundar Cap Camarat och går vidare väster ut vet vi att om Mistralen slår till så blir vindarna hårdare på denna sträcka. En pärla Efter ett par underbara dagar med ankring utanför Porquerolles seglar vi vidare till Sanary-sur-Mer. En liten trivsam fransk stad där det spelas boule vid kajen på eftermiddagen. Här känns det väldigt avstressande. Två gånger i veckan är här en stor marknad med blans annat mycket mat och fisk. 14 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Här har staden tagit helt andra beslut än i Saint-Tropez. Här får inga stora båtar plats nära kajen. En mycket aktiv förening för små gamla segelbåtar i vackra färger har tillgång till hela den inre hamnen. I gengäld ställer alla båtinnehavarna upp med att segla ut med turister vid vissa helger. Vi sitter i vår båt och ser hur de femtio båtarna seglar fram och tillbaka med hugade gäster. Båtägarna är klädda i äldre kläder och styr skickligt sina båtar. Ett riktigt skådespel! Ett annat beslut är att de, som har fast båtplats, måste lämna den en månad varje säsong, för att ge möjlighet för gästande båtar att besöka staden. Kanske var det därför vi lätt fick plats. Skönt eftersom Mistralen härjade några dagar. Vackraste kuststräckan I en engelsk båttidning utnämns sträckan Marseille till Cassis som den vackraste. Hit kommer man inte lätt med bil, men det finns många vandringsleder. De vita kalkstensklipporna stupar rakt ner i havet. Vi får plats i den pittoreska hamnen Cassis. Härifrån är det lätt att utforska ”Les Calanques” både till fots eller med båt. Det är inte lika lätt att ankra inne i vikarna längre. På grund av alla turistbåtar som kör fram och tillbaka är stora delar förbjudna för ankring. Storstadspuls Vi tycker om myllret, pulsen och kontrasterna i hamnstaden Marseille. Ett bra ställe att ta emot gäster som kan ta taxi från flygplatsen ända fram till båten. Alla vackra byggnader som är upplysta på natten gav en magisk känsla som fick barnbarnen att somna i sittbrunnen. Bra val Jag tror inte så mycket har förändrats av semesterlivet vid franska Medelhavskusten. Denna sträcka har varit attraktiv för utländska turister under mycket lång tid. Solen, värmen, atmosfären och baden har alltid lockat. Hamnavgifterna är billigare här än i de franska och italienska hamnar vi besökt tidigare. Billigaste var Cavalaire-sur-Mer med 25 euro, dyrast Cap d´Ail med 55. Medelavgiften var 33 euro inklusive vatten, el och dusch. Det underlättar att beställa plats innan man kommer fram till hamnen. Franska Medelhavskusten är en kust att längta tillbaka till. ⚓ Fotnot * Schildt köper Daphne strax efter krigsslutet, seglar från Finland till Stockholm, där han bygger om och utrustar henne vintern 1947/48. Den 17 maj seglar han från varvet på Djurgården för att via Göta kanal ta sig till Göteborg och Långedrag. Därifrån seglar han ett par veckor senare för att via Limfjorden nå Nordsjön. (Red:s anm) Menton Våra golfvänner i Torrevieja på kaffe i båten innan vi skiljs för sommarsäsongen. EVA och KJELL CARLSSON seglade till Medelhavet 2007 i sin Bavaria 42:a Aguila. Färden gick via Kielkanalen, Holländska kanalerna och sen dagsegling utefter kusten till Lagos i Portugal där båten övervintrade 2007-2008. Sedan fortsatte färden in i Medelhavet. Någon hemfärd blev det aldrig. Båten används nu som ”vinterstuga” i Torrevieja och är till salu. Nu är jubileumsseglingsåret till ända i våra nordiska farvatten men längre söderut fortsätter det ytterligare en tid. Vid seglatsens slut – en ”vinterstuga” F ör vår del avslutas detta år med att vårt aktiva båtliv har kommit till sitt slut och vi blickar tillbaks på händelser som betytt mycket för vårt båtliv. Vi, Eva & Kjell, födda 1946, valde att lämna våra yrkesverksamma liv 2008 för att leva som längeseglare. Vi började segla 1977 i en 23 fots båt tillsammans med våra två barn, då sex och sju år gamla. Vintern 1978 blev vi förtjusta i skrovformen på en båt på marinan men visste inte vad det var för båttyp. Det dröjde en bit in på seglingssäsongen innan vi såg henne komma seglande och vi kunde se segelmärkningen, OE32. På flytande mässan under Västerbron visades OE36:an upp och innan vi visste ordet av så tillbringade vi två veckor 1979 i Oxelösund med att plasta vår OE32:a, Nenni. Betydelsefull minieskader Med henne seglade vi på ostkusten och till Åland. Vi gjorde några eskadrar i TEXT OCH BILD: EVA OCH KJELL CARLSSON SXK:s regi, anmälde oss 1994 till eskadern Rügen runt men vi var för få deltagare. Vi fick planeringsråd av SXK Stockholmskretsen och genomförde den ändå – på tre båtar. Det blev en förändring i vårt båtliv, inte minst för att vi träffade Clas och Marianne som då seglade Allegro 33:an Sussilull. Vi fyra hyrde en båt och deltog i en eskader i Thailand i februari året därpå. 1999 ifrågasatte vi vårt båtliv och prövade lite bilåka i Sverige och Danmark, vilket inte alls passade oss. Samtidigt gick son och sonhustru i tankar på att byta upp sig båtmässigt. Vi slog ihop penningpåsarna och köpte 2000 en Bavaria 42 som vi döpte till Aguila (örn på spanska). Vi utrustade den efter eget tycke och smak. Av teknikintresset fylldes båten med mycket tekniska prylar. Med tiden utökades den unga familjen med tre barn och villa; det blev dags att köpa ut dom och kanske ge oss iväg längre när vi slutade jobba. Pensionärsinskolning Som ung skolar man in sig i skolsystemet, praoar sig in i yrkeslivet; någon form av förberedelse inför ett liv som pensionär behöver man ha. Vi hade aldrig haft mer än fyra veckor – så hur skulle det fungera att vara ledig längre? 2006 skulle Clas och Marianne vara ledare för SXK Stockholmskrets eskader till Amsterdam. Det var lämpligt att följa med för att se om detta var ett framtida liv för oss. Eskadern varade i åtta veckor med fantastiskt fint väder. Sju båtar som deltog fick uppleva en fantastisk resa. Nu var vi sålda på att ge oss iväg och vara längeseglare utan att nattsegla, bara glida fram i arbetsdagstakt. Det blev mycket planerande och vi hittade en hemsida där man seglat just på det sättet. Det gick alltså. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 15 Midsommar utefter Portugals kust. De som gjort den seglingen var en kollega till Kjell på ett annat kontor i Sverige. Här fick vi många råd. Ett bra avstamp Nu var idén klar. 2007 skulle vi segla till La Rochelle. Det skulle ta tre månader. Det kändes som en bra avstamp när vi skulle starta vårt pensionärsliv 2008. Vintern 2006-2007 gick vi på kanalkurs, longrangecertifikatkurs, seminarier och föredrag om allt som kunde ge oss mer kunskap, ja allt som berörde ämnet – Segla iväg. Nu tänkte även Clas och Marianne ge sig iväg. Vi förlängde till en fyramånaders resa till Lagos i stället. Kul med två båtar. Clas och Marianne hade gjort resor både till England och även ett sabbatsår till Kanarieöarna så det fanns mycket kunskap och erfarenhet för oss att ta del av. Vi planerade för att bara behöva packa det sista i båten och ge oss iväg. Glöm att det är så det fungerar! För oss båda kom jobben med krav som vi inte har kunnat planera in eftersom vi inte vetat att de skulle dyka upp. Det innebär att vi jobbat utan att styra något själva. Tiden gick med den ena oplanerade uppgiften efter den andra. Det är just detta med planerat och oplanerat. Rubbade cirklar När man ger sig in på ett projekt som långsegling är planering och långa listor A och 16 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 O. Man prickar det ena efter det andra på listan, nya saker dyker upp och hela tiden är allt planerat. När sedan oplanerade saker stör hela den planerade delen påverkas humör, psyke och inställning till omgivningen som stör det planerade. Mot slutet blev det väldigt tungt. Så ett gott råd till er som ska ge er iväg: Säg ett datum när ni ska iväg och behåll för er själva att det i verkligheten är ett antal dagar senare. Låt ingen påverka er att utnyttja dessa dagar till oplanerade arbetsuppgifter. Vi föresatte oss att ge oss iväg den 4 juni 2007 efter middag på Bullandökrogen med barn, barnbarn och en orolig mamma på 93 år. Flygbiljetter hem hade vi från Faro i Portugal den 1 oktober. Inte samma vädertur Den första stora känslan var när slussportarna stängdes bakom oss i Kiel. Vi tog vägen över Helgoland, Norderney och sen Standing Mast Route (kanalvägen) genom hela Holland. Nu hade vi inte vädertur som året innan men det var tur att vi var på de holländska kanalerna. Här ett utdrag ur loggboken: ”6 juli. Iväg under järnvägsbron 09.17 i motvind 12 -18 m/s. Vi orkar i 3,5 timme sen går vi in i Willemstad och får en fin plats som 3:dje båt från kaj i den mysiga inre stadshamnen. 12 M, 20 €. Nu har vi gått i regnställ och stövlar i 3 veckor, kan det aldrig ta slut. Vind ska man ha när man har segelbåt, men vindarna skall vara av sådan styrka och från sådant håll så att seglingen blir en njutning och inte ett hårt jobb.” Utdraget visar på en känsla som ofta förekom och längre fram kopplade vi den till att vi hade en sluttidpunkt, 1 oktober. Vi färdades sedan med utgångspunkt från tidvattnet så att vi fick medåka och inte motåka. Att ligga inne i hamn och vänta bättre väderförutsättningar är en nödvändig dygd för den som inte är våghalsig av sig. Det räcker med att någon i besättningen har betänkligheter mot att ge sig ut i rådande väder för att det skall kunna förstöra det fortsatta båtlivet tillsammans. Vi hade regler att inte gå ut över tio m/s om vi inte var överens att vinden var på sådant sätt att det blev behagligt. Inte fråga om om Att vara ute med båt innebär alltid att det kommer överraskningar när saker går sönder, det är inte frågan om det ska gå sönder utan när går det sönder. Att ha vanliga reservdelar redan hemifrån är bra. I Kielkanalen gjorde vi den obehagliga upptäckten att motorn inte gick att stänga av via nyckeln utan en var tvungen att gå ner och stänga av direkt på motorn. Felet varade fram till 2011 innan en kamrat hittade en sladd som glidit isär. Sladden fanns inte inritad på Volvo Pentas elschema så det gick inte att leta efter den heller. Första nattseglingen blev mellan La Rochelle och San Sebastian och det var en fin upplevelse. Vi rekommenderar dock ingen att ligga på svaj i San Sebastian då hela Biscaya rullar in i viken. Sedan dagseglade vi hela spanska nordkusten som var helt tom på andra båtar; en del fartyg såg vi men annars tomt. Det finns mycket att upptäcka på denna sträcka men man ska ha tid. Med-i-gänget-känslan Vid La Coruna kom känslan av att verkligen tillhöra dom som inte var ute på semestersegling utan vi var verkligen på väg långt bort. Nu kom det båtar som tagit vägen över England. Vi blev några båtar som seglade längs Atlantkusten och stötte på varandra lite då och då. Vi fick se delfiner och palmer, en helt ny miljö att leva i. När vi skulle ge oss iväg från Cascais utanför Lissabon fick vi motorproblem och gick in i hamn igen. En tekniker gav beskedet att motorn inte gick att använda: – Lägg upp båten! Det kommer att ta två-tre veckor. Detta var den 13 september så vårt flyg var i fara. Sedan tyckte Eva att vi seglar direkt till Lagos och får hjälp av någon där om motorn strejkar, det var bara 115 M dit. Utdrag ur loggboken 14 och 15 september: ”07.20 kastar vi loss och tar oss för tomgång till pirändan där vi sätter segel. De första 5 timmarna prövar vi gennacker, genua o storen, det blir till slut genua och stor eftersom vi får bidevind och vi gör 2 knop så när klockan är 12 har vi kommit 10 M, ser inte lovande ut. Men sen kommer vinden, vi får länsa i 10-12 m/s och gör 7-8 knop under eftermiddagen. När det mörknar har vi sett mycket delfiner och tar in storseglet så det blir lättare att segla i nattmörkret. Vi har en vind på 6-10 m/s och gör 5,5-6,5 knop, det går bra och vi tror oss vara framme i Lagos 07.30. Kl 7.30 får vi vinden i nosen och den går ner till 1-3 m/s så det blir segt de sista sjömilen. I Lagos väntar Anders på Arctic Fox för att ta emot oss, han får vänta till 10 innan vi tuffar in. Vi klarerar in, tankar diesel och går till vår vinterplats, brygga D plats 12 där vi backar in.” Hinder på vägen 2008 går vi in i Medelhavet för att fortsätta österut men redan två veckor efter start skadar Kjell sig så illa i höger knä att det resulterar i en knäprotes april 2009. Vi har då gått utefter spanska kusten med planer på att ta oss till Balearerna men återigen dyker det upp problem. Kjells mamma går bort. Vi hittar en plats i Torrevieja att ligga så länge vi behöver vara hemma. När vi kommer tillbaks är det dåligt väder i två veckor. Först den 1 oktober beger vi oss utefter kusten till Tarragona där vi bestämt oss för vinterplats. Där ligger redan Doublefun med Clas och Marianne. Tarra- gona var en pärla att vara i, gammal stad som var befriad från turister. Där trivdes vi. Året därpå ligger vi still på grund av knäprotesen. Vi fortsätter österut den 9 april 2010 men ännu en gång slår oturen till. När Kjell på Mallorca spänner riggen sker något som inte skall hända i höger axel. Efter god hjälp av Medelhavsseglarnas ombud Pedro Alomar kommer vi i kontakt med läkare som ordinerar vila i två-tre veckor och att sen söka specialist hemma. Åter till Tarragona och sen hem. Operation i november gav beskedet att bicepssenan inte gick att återinsätta. Vid vägs ände: Golf Efter flera olyckliga händelser under våren 2011 så kommer vi iväg först i slutet av augusti och tillbringar en månad på Balearerna innan vi styr till Torrevieja där vi fortfarande ligger. Efter ytterligare en knäprotesoperation i oktober 2013 är vårt båtliv till ända. Sommaren 2011 funderade vi på vad vi skulle göra vintertid, sommartid skulle vi vara i Sverige. Vi prövar på golf, sagt och gjort, tog grönt kort och började spela. I Torrevieja bor (vintertid) Ulla och Karl-Henrik från Fragancia som deltog i Amsterdameskadern. Vi har fått ett rikt socialt liv och är medlemmar i Scandinavian Golf Club. Detta är vårt nya liv. Båten är svår att sälja så vi använder den som ”vinterstuga”. ⚓ Gott om tid viktigast Några sammanfattande ord att ta med sig är: 1.När ni bestämmer att ge er iväg ta ett hemligt datum som är senare än det ni säger officiellt. 2.Ska ni ha besök på båten skall de komma till den plats ni befinner er så att inte ni ska behöva vara ute i dåligt väder och jobba hårt för att vara framme i tid. Det är alltid lättare att ta sig fram landvägen till en mötesplats. 3.Se till att ha god tid på er. Gott om tid är nog det viktigaste för att känna harmoni. 4.För att hålla kontakt med andra seglare är kortvågsradio en välsignelse. Man får även mycket bra användbar information den vägen. 5.Ha minst två datorer med ombord. Det händer alltid konstiga saker med datorer och de händer när det inte får hända. En dator bör vara helt utan internetkontakt, en ren arbetsdator. 6.Lägg in tid för saker som går sönder. Det är inte frågan om det går sönder utan när. 7.Att segla på detta sätt innebär kontakter med många nya vänner man aldrig annars skulle träffat. Man hjälper varandra med vad man kan och det är ett helt nytt socialt liv trots att man blivit ”kommen till åren”. Utanför spanska atlantkusten blev vi ofta uppvaktade av delfiner. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 17 Salt Whistle Bay Mayreau Karibien TEXT OCH BILD: BENGT BJÖRLIN Första svenska vintern på sju år Så minns vi vår längre seglats Samtidigt som föreningen Medelhavsseglarna har 25-årsjubileum firar vi också 25 år som medlemmar. De senaste sju har vi seglat på heltid med vår HR-352:a Miss Blue. Här följer några tillbakablickar från de åren. V i lämnade vår hemmahamn Fiskebäck i juli 2006 för att på obestämd tid leva ombord. Vi hade inga fasta planer förutom att byta livsstil från ett förväntat och inrutat liv som pensionär. Det kändes inte speciellt lockande. Vi sökte ett otryggare och ovissare liv och att ta dagarna som de kom. Vi hade sålt vårt radhus och köpt en lägenhet som reträtt ifall vi av någon anledning skulle ångra oss. Vi har aldrig haft den känslan. Över Nordsjön och genom Skottland hade vi tänkt gå. Men tiden blev knapp; väderläget var inte det bästa. Det blev Kielkanalen, vidare genom Holland på The Standing Mast Route och längs franska kusten söderut. I mitten av september kom vi till Camaret-Sur-Mer utanför Brest. Oktober kom och det blev lite för sent att korsa Biscaya. Vi valde att övervintra i marina Moulin Blanc i Brest; vädermässigt inte bra men det kunde inte dämpa vår entusiasm. Vi stortrivdes med vårt nya liv. 18 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 När våren kom väntade upplevelser i Bretagne, både på floder och öar. Ett område som vi absolut vill rekommendera. Ett lyxliv Vintern därpå övervintrade vi i Lagos, Portugal tillsammans med andra svenska båtar. Alla hade Medelhavet som mål utom vi. Vi trivdes med att vara ”liveaboarders” men hade fortfarande inga fasta planer. Tillbringade våren längs Algarvekusten, gjorde en minnesvärd färd upp i gränsfloden Guadiana och till Spanien. I Lagos hade Miss Blue försetts med vindroder; det skulle bli ett utmärkt tillfälle att testa det i passadvinden till Porto Santo och Madeira. Sagt och gjort. Vi fick härlig segling i tre dygn. Vindrodret fungerade perfekt; det var en fantastisk känsla att bara sitta i sittbrunnen och njuta av färden. Det kom att bli vår tredje besättningsmedlem. Efter Porto Santo fortsatte vi till Madeira där vi under en månad gjorde många vandringsturer uppe i bergen och på levadorna. Men vår nyfikenhet pockade; vi funderade på vart vi skulle fortsätta. Största problemet i vårt lyxliv var vart vi skulle segla. Varför inte fortsätta med passadvinden söderut? Ett år på Kanarieöarna På Kanarieörna stannade vi på olika platser under ett års tid och träffade många likasinnade. Naturligvis diskuterades färdmål. – Har ni varit i Brasilien? Frågan kom från en engelsman i Santa Cruz på Teneriffa. Han var entusiastisk, visade bilder och berättade att han hade seglat dit två gånger. Vi tog till oss vad han berättade men det blev inte så mycket mer just då. Efter Las Palmas och Puerto Mogan på Gran Canaria blev La Gomera en favorit. Marinan i San Sebastian är välordnad och ön har ett stort urval av fina vandringsleder. Här trivdes vi verkligen och hade funderingar på att stanna riktigt länge. Då anlände två svenska båtar. Det var ensamseglaren Nisse med sin OE-32:a Kairos och Bosse och Helen på Najad 36:an SeaQwest som vi tidigare hade träffat i Mogan. De hade planer på att segla till Brasilien och vi mindes engelsmannens entusiasm. Vi behövde inte övertalas. Levnadsglada Brasilien I december 2009 lämnade vi La Gomera med kurs på Cap Verde. Jul och nyår firade vi tillsammans i Mindelo innan vi satte kurs mot Fernando da Noronha utanför Brasiliens nordöstra del. Vi hade tur med väder och vind, seglingen gick som på räls, som man säger. Efter tretton dygn ankrade vi utanför öns lilla hamn. Det blev två dyra dygn, 1 500 SEK för ankringsavgift inklusive turistskatt på en orolig ankarplats. Och vi fann inte ens ön speciellt intressant. På fastlandet kom vi till en marina i Jacaré vid floden Paraiba, den blev vår bas för en tid. Efter karnevalsbesök och andra utflykter seglade vi söderut mot Salvador och Bahia. Nu var vi ensamma, Nisse hade seglat direkt från Fernando till Salvador och Rio, Helen och Bosse till Manaus vid Amazonas. Den stora bukten Bahia Salvador har ganska många platser att segla till men mesta tiden tillbringade vi vid ön Itaparica där de flesta långseglare håller till. Brasilien var annorlunda och spännande, inte likt någon annan plats vi varit på, brasilianarna levnadsglada och vänliga. Vi blev varnade för ficktjuvar och att inte ha mycket pengar med oss när vi var på karnevalsbesök. Befogat, jag blev av med en pung med småslantar. Vi lämnade Miss Blue vid en boj under två månader och reste hem. Hon låg tryggt och säkert, vaktad av brasilianaren Zee, en vänlig och mycket hjälpsam man som vi hade blivit rekommenderade. Så småningom satte vi kurs norrut, en kort tid tillbaka i Jacaré innan vi fortsatte längs nordkusten. Vindarna var friska till hårda och vi tog vilopaus i Luis Correia, en fiskeby belägen uppströms i en flod. Hit kunde man bara komma vid högvatten, vi hade tur och fick en långsidesplats utanpå en gammal skorv. Det blev en minnesvärd tid här med fiskarna som med sina ”Bastardos”, seglande fiskebåtar, låg ute på fiske under flera veckor. När vinden lättade något lämnade vi med saknad Luis Correia med kurs mot Franska Guyana som inte är mycket att orda om, dyrt och smutsigt. Men vi hade ett par intressanta dagar ute vid ”The Devil Islands”, Djävulsöarna. Ett franskt par som vi träffade kunde det mesta om öarna så vi hade en utmärkt guidning. Marknad i Maragojipe Bahia Salvador Brasili en . Salvador Brasilien. Hiss upp till Gamla Stan Pelourinho. Unga Steelba ndsmusiker. Trivsamt i Suriname Två dygn i ganska svag vind tog oss till Suriname. Vi ankrade utanför Domburg vid Suriname River cirka trettio sjömil från havet. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 19 elé n Mont P lla e d n u r g k n. I ba aden. A ue Karibie02 ödelade hela st m. iq n i t r a M o 9 St. Pierre ett utbrott i maj 1 ar fängslad, omk v id m som v re utom en, so innevåna Marina Por t Louis St. G eorges Gren ada Karibie Göteborg 2006 Brest 2006-2007 Lissabon 2013 Azorerna 2012-2013 Lagos 2007-2008 Kanarieöarna 2008-2009 Kap Verde 2009-2010 St. Martin 2012 Tobago Ritas Café i Domburg Surinameseglarnas träffpunkt. Suriname Franska Guyana Fernando de Noronha Jacaré Bahia Salvador 2010 Vår segling 2006-2013 I Suriname hade vi den besvärligaste inklareringen av alla under våra år ute. Den tog två dygn och kostade 40 € per person. Tiden förflöt med besök inne i den stora staden Paramaribo. Vi hade det trevligt med de övriga seglarna som fanns här. Det var inte möjligt att förtöja mot land utan man var hänvisad till att ankra eller ligga vid boj – om det fanns någon ledig. Ett holländskt par hade byggt sig en egen liten ö vid flodbanken. Av massor av PETflaskor hade de byggt ihop till en liten ö, fast förankrad vid land. Där hade de en koja med uteplats och även förtöjning för sin båt. En månad stannade vi här innan vi lättade ankar. Vi var lite oroade om vi skulle få upp ankaret; seglare hade tidigare haft problem med skräp på botten. Men vårt kom lätt upp, vi följde tidvattenströmmen ut till öppna havet och satte kurs mot Tobago i Karibien. sig. Men det tog oss fem dygn med mycket svaga vindar, hårda vindar och nästan ständiga squall – häftiga regnbyar, och dålig sikt. I slutet på november 2010, efter 550 sjömil från Domburg, droppade vi ankar i Man of War Bay vid Charlottenville på Tobago. Det kändes skönt. Nu hade vi kommit till Karibien och såg fram emot nya spännande och intressanta upplevelser. Tiden på Tobago präglades dock tyvärr av regn, massor av regn. Värst när vi med buss besökte huvudstaden Scarborough på andra sidan ön. Det var som att åka med bussen på en flod; vägen var bitvis helt översvämmad. Vi tröttnade, seglade söderut till Trinidad. Under våra år i Medelhavet fick vi ofta frågan om vi inte skulle segla till Karibien. Nej, det hade vi absolut inga planer på, men nu var vi här ändå. Så är det med seglarlivet, planer är ofta till för att ändras. Karibien hade vi aldrig tänkt oss Rutten brukar inte medföra några problem. Man har strömmen och ofta även vinden med Karibien och hem till Europa Vi anlände till marinan Coral Cowe i Chaguramas på Trinidad luciadagen 2010 och 20 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 träffade flera svenskar som brukade lägga upp sina båtar här under orkansäsongen. De var klubbkamrater i den lilla föreningen VSSL (Vi Som Seglar Lite eller Vi Som Står på Land). Genom föreningens cybertidning VSSL-Nytt kände vi till varandra men hade aldrig träffats. Det var trevligt att mötas ”live” och inte bara genom cyberrymden. Firade jul i den populära viken Scotland Bay och nyåret i marinan tillsammans med våra nya vänner. Första säsongen seglade vi från Trinidad till Antigua och besökte naturligtvis många av öarna. Favoriterna blev de franska Martinique och Les Saintes. Även Dominica kommer högt på listan över favoritplatser. Vi tillbringade orkansäsongen i den fina marinan Port Louise på Grenada. Det blev en toppentid, trevliga samkväm med andra seglare, mest amerikanare, i en mycket väl skyddad marina med hög standard. Priset var också okej, 3 000 SEK per månad. I slutet av november hade vi för en gång skull bestämda planer. Vi var nöjda med Ka- n. da och båtplats askor. Egen ö med hyd , byggd av PET-fl er iv R e m a n ri , Su vid flodbanken “Bastardos” kall ade fiskarna i L ouise Correia Brasilien sina båtar. ribien, det hade varit en fin tid och vi hade fått många nya vänner men nu ville vi norrut till St. Martin, vidare över Atlanten och ”hem” till Europa. Det var en stor upplevelse att segla runt bland öarna men två säsonger räckte. Den nittonde maj 2012 lättade vi ankar i Marigot Bay med kurs mot Azorerna. Till en början hade vi bra vind som efterhand dog ut. Många dagar bjöd svag vind eller stiltje, ibland låg vi länge stilla och bara väntade. Vi förtöjde i Hortas marina på ön Faial i Azorerna efter 24 dygn och 2 500 sjömil. Det kändes ganska bra. Framtiden Vi kom att tillbringa ett minnsvärt år på Azorerna. Innevånarna var vänliga och trevliga, atmosfären lugn och behaglig; mycket fanns att se och uppleva. Trots en tropisk storm i september och massor av regn och blåst under vintern trivdes vi mycket bra. Det var stor skillnad från det tidigare livet på Kanarieörna, Brasilien och Karibien men det är ju omväxlingen som vi hela tiden söker. Även om vi tar det mycket lugnt och stannar länge på de platser där vi trivs styr nyfikenheten oss. Det som finns bortom horisonten lockar. Så länge hälsan står oss bi och lusten finns så kommer vi nog att fortsätta ett tag till även om det inte blir några fler atlantkrossningar. Det finns mycket kvar att upptäcka och uppleva. Vad har de här sju åren gett oss? Har vi förändrats genom möten med andra seglare och ”locals” i de länder som vi har besökt? Kanske, men vi har lätt för att att anpassa oss, och vi har inga fördomar om folk från andra länder och kulturer. Miss Blue står nu på land på Tagus Yachtservice i Amoras nära Lissabon. Vi skall försöka klara första vintern i Sverige på sju år. Det känns lite ovant; vi har inte vant oss vid mediabruset från radio, löpsedlar och teve. Det känns naturligvis bra att träffa barn och barnbarn lite oftare men vi saknar det sociala livet med de andra seglarna. Man lever ganska okomplicerat och enkelt ombord på sin båt. Det finns inte många måsten och det är lätt att knyta nya kontakter. Vi ser fram emot våren när vi reser tillbaka till Miss Blue för nya äventyr. ⚓ BENGT BJÖRLIN var i fyra år SXK-Med:s ordförande och därefter i två år redaktör för Odyssé. Bengt och hustrun Ritva gick med sin förra båt Vagabond 31:an Donna Mi kanalvägen till Medelhavet och seglade där sexton somrar och ett sabbatsår. Donna Mi togs hem till Sverige 2003 och byttes ut mot Miss Blue, en Hallberg-Rassy 352, med vilken de seglat till Kanarieöarna, Syd- och Mellanamerika samt Västindien. Nu befinner de sig i Lissabon. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 21 Supersonique TEXT OCH BILD: LARS R MELANDER 22 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 M ed pendeltåg från Paris kommer man långt. Många av RER-systemets (Réseau Express Régional) ändstationer ligger vid Seine eller dess bifloder Marne och Oise. Landskapet längs linjerna är många gånger förförande vackert och i praktiskt taget varje flodkrök finner man en liten småbåtshamn eller en förtöjningsplats för pråmar. Stora delar av våren tillbringade jag på dessa tåg. I ryggsäcken hade jag penslar, märlspik och segelgarn. Det var så klart La Mitrailleuse, som låg bakom detta. La Mitrailleuse La Mitrailleuse var en av regionens fiskegiganter. Hon missade aldrig en chans att optimera sitt fiske. Favoritagnet, Ikea-köttbullar inbakade i pain au chocolat, gick vid floderna under namnet La Mitrailleuse. Jag kände madame sedan gammalt. Ett par år tidigare hade hon, under långa, mörka ålafiskenätter präntat in franska fisketermer i min motsträviga hjärna. Det var jag tacksam för. I gengäld hade jag, inte utan framgång, undervisat henne i ämnet praktiska, skånska kraftuttryck. – Ditt dj-a ålahu(v)e! blev en av madames favoriter. La Mitrailleuse (Kulsprutan) kallades hon på grund av sitt snabba tal och sin vassa tunga. Men trots vår långa bekantskap var madame ett mysterium. Vad jobbade hon med? Var bodde hon? Vad hette hon på riktigt? Och varför fiskade hon allt som oftast iklädd elegant mörkblå dräkt med guldknappar och pumps? Inget av detta hade jag lyckats få reda på under åren. För madame var en kvinna, som utstrålade: ”Ne vous mêlez pas!” Lägg er inte i. Melankoli Arbetet på Institutet gick sedan länge trögt och de många sömnlösa nätterna ägnade jag allt oftare åt grubbel och filosofiska diskussioner på Radio Notre Dame. Egentligen tydde allt på att min gamla parismelankoli var på väg att bryta ut. Och bara en huskur fanns mot detta: en natts ålafiske med La Mitrailleuse. Därför släntrade jag en tisdag framåt niotiden på kvällen in på Bar de Nantes för en Pucko och en påse jordnötter… och lite efterforskningar. Av la patron, madame Vivienne, fick jag mycket riktigt veta, var La Mitrailleuse höll till en afton som denna och när tåget mot Melun framåt midnatt lämnade Gare de Lyon, satt jag därför nöjd och glad på andra etage. Jag hade varit effektiv… och en rysk balalajkaorkester på perrongen förebådade fiskelycka. Ett ”ålahue” i Melun På floden mullrade dieselmotorer. Jag var i pråmars land. Från Allée du Marché i den ïBricolage på provtur utanför La Varenne. Monsieur le Saxophoniste på Pont de Joinville. gamla galliska staden Melun smög jag in i parken och ner längs stigen mot det ställe, där L’Almont mynnar i Seine. Parkbänkarna längs den lilla ån var sedan länge upptagna av traktens uteliggare. En och annan var vaken och jag frågade efter madame. Inga besked. Bara att fortsätta in i strandbuskagen. Det väldiga fängelset på ön ute i Seine nästan lutade sig över L’Almont, och jag erinrade mig klottret på en husvägg i staden. Den var belägen på lagom läsavstånd från fängelsets gallerfönster och löd: ”Courage Prisonniers!” (Mod, fångar). Trösterikt i en mörk tid! – Bonjour, monsieur Ålahue. Man har förvarnat mig om er ankomst, så jag har ordnat ett extra spö. Klubben bjuder på fiskekort. Varför har ni inte hört av er tidigare? Mycket prat och en hel del fiske blev det denna natt vid L’Almont. Vid soluppgången rodde madame och jag i lånad eka till Quai Maréchal Joffre där hon tänkte sova av sig hos ordföranden i den lokala fiskeklubben. Denne hade lämpligt nog sin husbåt förtöjd just nedanför Taverne L’Anguille Glissante (Hala Ålen) och med illmarig blick slank madame ner i akterruffen. Själv återvände jag till Institutet med två feta Melun- ålar i min Uniprix- påse. Samvaron med madame hade varit uppfriskande. Med mig hem hade jag dock en kryptisk order att ”i lämplig skeppshandel införskaffa utrustning för splitsning av wire”. Dagen därpå var det så tänkt att jag skulle möta madame mitt på bron i Joinville le Pont, just där minnesmärket över de stupade från andra världskriget står. Stora ting var i görningen och inga undanflykter accepterades. –Kunde jag förresten på vägen slinka in på Père- Lachaise (en kyrkogård) och lägga veckODYSSÉ – nr 4, december 2013 23 Splitsningsarbete ombord i Bricolage. Monsieur Veillon dirigerar lastningen av madames flygel. ans blombukett på Chopins grav? Madame hade av vissa orsaker inte haft råd denna vecka. Bricolage i Joinville le Pont I en skeppshandel i Boulogne Billancourt fick jag dagen därpå tag i det nödvändigaste. Mitt uppdrag på Père-Lachaise glömde jag heller inte. Men vad hade madame i kikaren? Man kommer till Joinville le Pont på roligaste sätt genom att ta gul Métro-linje ut till ändhållplatsen, Chateau de Vincennes. Där väntar en halvtimmes behaglig promenad genom Bois de Vincennes ner till den lilla staden. En liten kopp café noir i kiosken vid norra änden av Lac des Minimes bör man ta sig tid för. Pont de Joinville förbinder floden Marnes västra och östra strand. En bit ut på bron kan man ta sig ner till spännande Île Fanac med dess villor, kanotuthyrningar, fik mm. Ungefär mitt på bron står också minnestavlan över stupade under befrielsen 1944. Men madame då, var var hon? Jag såg bara en vindpinad saxofonist bland skotrar och motorcyklar. – Monsieur Ålahue? Madame har skickat mig att möta er. Hon har fullt upp med arbete nere på Bricolage. Fick ni tag i verktyg? – Visst, monsieur le Saxophoniste, men tillåt mig fråga, vad det egentligen är för bricolage madame håller på med? – Bah! Som ni vet, monsieur, betyder bricolage ”hemmasnickeri, hobbyarbete” eller i värsta fall ”något som är slarvigt tillverkat” och det senare är dessvärre ett mycket passande namn på den husbåt madame just köpt. Nere vid båthamnen syd om bron stod hon och viftade framför ett udda bygge i 24 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 svart och rostbrunt. Jag noterade omgående förmastens okonventionella utförande samt madames gester. De gick inte att misstolka: ”Slut på pengarna! Hjälp!” Min uppgift blev nu, att i besparingssyfte splitsa vant och stag för Bricolage. Jag vågade inte nämna att mina kunskaper i wiresplitsning (eller splejsning) var lika rostiga som de wirestumpar, jag var satt att arbeta med. Det skulle också tillverkas en rejäl hisswire inför lastningen av ”ett ohyggligt viktigt föremål” nere på andra sidan den 597 m långa Tunnel de Saint Maure, som bildar genväg mellan flodkrökarna kring halvön Saint-Maur-des-Fossés. Med tanke på lastens betydelse, valde jag att göra en kransplits i stället för en vanlig Liverpoolsplits. Jag berättade för gänget ombord att vi, under en lastresa på den Australiska ostkusten, en gång i tiden fått splitsa om alla kranwirar ombord i en styckegodsare. Stuveriet hade vägrat befatta sig med en båt med ”liverpoolsplitsade” kranwirar. – C’est bon, monsieur, sade monsieur Veillon, madames andre medhjälpare utöver monsieur Le Saxophoniste, det är bra att ni lägger ribban högt. Vi ska lasta en av madames käraste ägodelar. På andra sidan tunneln förtöjde vi direkt intill en trefot med winch. I den monterade vi kranwiren. Ned till kajen kom så en flakbil med madames dyrgrip… en flygel! Skulle den ombord i Bricolages lilla salong? Jodå, monsieur Veillon hade, ”som monsieur nog såg, svetsat loss hela däcket ovanför salongen för detta ändamål”. Ombord kom flygeln förvånande lätt, men för passage fram till styrhytten skulle man i fortsättningen vara tvungen att antingen krypa under flygeln eller gå via fördäck. – Pas grave, menade madame! Inget problem. Arbetsdagen var över. Bricolage och madame blev liggande vid kaj och vi medhjälpare gav oss, till tonerna av L’étude Révolutionnaire, ut på en långpromenad ända bort till Porte de Vincennes. Inget hade avtalats om fortsatt arbete med Bricolage och mina skrivbordshänder värkte och blödde efter arbetet med wiren. Splitsakuten i Poissy Men det blev ytterligare ett dussintal ”arbetsresor” ut till båthamnar runt Paris, dit madame ställt kosan med den halvfärdiga Bricolage. Så ringde hon en onsdag: – Skulle monsieur Ålahue kunna slå följe med monsieur Veillon nästföljande dag till Piossy, där monseur le Saxophoniste numera hade sin pråm ”parkerad”. Flera personer i därvarande båtkollektiv hade trängande behov av wirearbeten och monsieur Ålahue torde vara rätt man för jobbet. Efteråt vankas lammgryta, motorcykelutflykt samt lite boule på stranden. Poissy, där de stora bilfabrikerna ligger, hade jag besökt många gånger tidigare. Där finns resterna av Le Pont Ancien, 1200-tals bron, som så ofta raserats och återuppbyggts under de stora krigen, men som slutligen bombats sönder och samman av de allierade under andra världskriget. Där vimlar också av minnesmärken över fallna motståndsmän. På tåget ut pratade monsieur Veillon om madame: – Nog hade väl monsieur Ålahue under de gångna veckorna förstått att madams passioner var fisket i floderna och Chopins pianomusik. Men hennes tredje och allt överskuggande passion, den hade monsieur Ålahue nog inte kunnat lista ut än. Kanske var det bäst så. Tids nog skulle det ändå komma fram. Behovet av wirearbeten visade sig vara outsläckligt och på skoj hade båtkollekti- –Överljudflygning var hennes liv och vid den hemska olyckan utanför Paris år 2000, som förövrigt blev slutet för Concorde-planen, miste hon sina närmaste vänner. Nu vet ni allt om La Mitrailleuse, monsieur. Överraskning i Pointoise Den kvällen tog monsieur le Saxophone, monsieur Veillon och jag tåget ut till Pontoise, där madame förtöjt sin husbåt för en tid. Pontoise ligger vid Seines biflod Oise strax nordväst om Paris. För tillfället var madame själv ute på kusten och fiskade torsk med ordförande i Meluns ålafiskeklubb… vilket tydligt oroade monsieur Veillon. Nu, när hennes sista hemlighet var avslöjad, tyckte vi, i alla fall, att det var fritt fram för en liten överraskning. På nyfernissade brädor av ek, en i aktern och två på bogarna, målade vi i futuristisk stil Bricolages nya namn, Supersonique (ung. Överljudsfarkost). Vi betraktade nu ”fartyget” som ”sjöklart” och redo för en resa till Warszawa. Madame kunde hädanefter hämningslöst ägna sig åt sina tre passioner, fiske i floderna, Chopins pianomusik och långfärder i överljudsfarkoster. Det tyckte vi hon var värd. La Mitrailleuse såg i sin blå overall ut som en liten flicka i sparkdräkt. vet satt upp en skylt med texten Splitsakuten vid monsieur Saxophones båt, en ganska bedagad svart lastpråm. På grässlänten mot floden stod en brevlåda för varje pråm samt en samling skotrar och motorcyklar. Här bodde flertalet ägare året om. Madame var i toppform och såg i sin blå overall ut som en liten flicka i sparkdräkt. Vid prisutdelningen efter bouleturneringen spelade monsieur le Saxophoniste brasilianskt och madame avslöjade sin plan att gå kanalvägen till Warszawa. Vad hon skulle göra i Warszawa fick jag veta under ett hoppigt samtal på monsieur le Saxophonistes motorcykel, då han med sitt instrument hängande på ryggen skjutsade mig hem i högtrafik. Hon skulle, ”som monsieur Ålahue självfallet begrep” nedlägga en blomma i det Heliga Korsets Kyrka (Świętego Krzyża), där ju Chopins hjärta ligger begravt. Un enregistrement très émovant Under varje vistelse i Paris försöker jag hinna med minst två besök på Le Musée de l’Air et de l’Espace (Flyg- och Rymd museet) i Le Bourget. Sista dagen före min resa hem propsade monsieur Veillon på att få följa med till museet. Monsieur hade en bakgrund inom flyget och arbetade på sin lediga tid med att restaurera flygplan åt museet… om han inte hjälpte madame, vill säga. I dag hade han något alldeles extra i kikaren. Detta visade sig vara ett besök ombord i de två legendariska Concorde-planen i Hall Concorde. Vi tilläts klättra runt i planen helt fritt. Monsieur bad mig göra en teckning av ett landningsställ och sedan skulle vi lyssna till ”un enregistrement très émovant” (en mycket rörande inspelning). Så här lät den: – God afton. Jag heter Isabelle Lacoste och kommer att vara er flygvärdinna under denna transatlantiska flygning… Vi kommer inom kort att passera dubbla ljudvallen… ”. Etc. etc. Under uppspelningen, stirrade jag på den upp och nedvända teckningen i monsieurs hand... och ”poletten trillade ner”. – Helt riktigt, monsieur, konstaterade monsieur Veillon. Det är madame ni hör och landningsstället, ja, det är förstås ett sådant som vi monterat upp och ned som förmast på Bricolage. Madame heter, som ni nu förstår, Isabelle Lacoste och hon var, som ni också måste förstå, en av de sista flygvärdinnorna, och naturligtvis den tjusigaste av dem alla, i dessa historiska maskiner. Mot Landvetter och Warszawa Strax efter avgång från L’Aéroport ParisCharles de Gaulle sneglade jag ut genom fönstret. Jag var säker på, att jag skymtade en liten rostbrun fläck med underlig förmast nere på floden. Den tycktes stäva i överljudsfart mot Warszawa… och från cockpit kom ett meddelande från madame: – Ni glömde er märlspik, monsieur Ålahue. Hämta den gärna i Warszawa i höst. ⚓ LARS RUBEN MELANDER var 17 år när han gick till sjöss första gången. I perioder for han som jungman, lättmatros och matros i tiotalet båtar i handelsflottan. Mest blev det jordenruntfart med kylbåtar men också linjefart på Medelhavet. Var också mönstrad i ett par fartyg inom svenska marinen. Lars arbetar numera som illustratör och konstnär. I familjen talas franska och tyska, så drömmen är att färdas till Medelhavet via Frankrike och Tyskland. De seglar S/Y Ofelia, en Hanse 312. Hemmahamn är Uddevalla. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 25 Bara inte BISCAYA låg i vägen TEXT OCH BILD: CLAES WESSBERG Få farvatten i vår del av världen är så fruktade och mytomspunna som Biscaya. Gamla beckbyxor får tårar i ögonen då de berättar om våldsamma passager över det ökända farvattnet och otaliga är de medelhavsseglare in spe som förklarat att de gärna skulle segla ner båten på utsidan, om bara inte Biscaya låg i vägen. F CLAES WESSBERG är urgöteborgare med rötter i mellersta Bohuslän. Har alltid sysslat med båtar och segling och med hustrun och seglingskamraten Britta under 40 år ägt ett tiotal båtar. Somrarna har ägnats åt Nord- och Östersjöns kuster med Göteborg och senare Malmö som bas. Sen 2005 har april till september ägnats åt Europas atlantkust och Medelhavet. ör den som varken kan eller vill gå kanalerna mot Medelhavet finns alternativ över Biscaya: •Snabba vägen från Sydengland eller Irland direkt till La Coruña i Spaniens nordvästra hörn. •Korta resan från nordvästra hörnet på Bretagne, t.ex. från Brest. på Atlanten, når sockeln reser sig sjön, blir obehaglig och ofta farlig. Lägger man till att Biscaya ligger mitt i lågtrycksbanorna och ofta hemsöks av kraftiga dimmor, särskilt under vår och höst, så förstår man varför området är så beryktat. Seglar man under sommaren och passar vädret är det emellertid ingen svår passage. Det är inga avskräckande distanser. Från Falmouth till La Coruna är det 430 sjömil, från Brest hundra kortare. Man kan också göra dagsseglingar efter fransk-spanska kusten där längsta hoppet inte är mer än 65. Snabbseglaren missar Tyvärr är det så att den som snabbt hastar över Biscaya också missar några av Västeuropas bästa och mest spännande seglingsfarvatten, franska Atlantkusten och Spaniens nordkust. Jag hade, liksom de flesta andra på väg söderut, uppfattningen att det gällde att passera Biscaya så snabbt som möjligt. Av familjeskäl blev det nödvändigt att lämna båten i Frankrike under några veckor mitt i sommaren och vi fick i stället två härliga perioder, fyllda av upplevelser och möten. Grunt, blåsigt och dimmigt Varför är då Biscaya så fruktat? Kontinentalsockeln, ett relativt grunt område utmed Franska kusten, är en av orsakerna. Djupet minskar snabbt från tre-fyra tusen meter till omkring hundra bara 50 nm från kusten. När de stora vågor, som föds i stormar ute 26 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Vi kom från vår favorithamn i Bretagne, Lezardrieux, och hade passerat ”Côte de granit rose”, ett område med rosa granit liknande Bohusläns. Vi såg inte så mycket av kusten eftersom vi hade regndis som snart övergick i riktig tjocka. Tjocka är inte ovanligt i dessa farvatten i slutet av maj. Det kan bli riktigt otrevligt med tanke på den kraftiga tidvattenströmmen. Med hjälp av radar och GPS letade vi oss in i Trébeurden, sista hamnen före departementet Finistère. Vi fick vänta någon timma vid boj innan vi kunde passera den automatiska tidvattensklaffen och förtöja vid en ponton. Turen gick sedan vidare till idylliska L’Aber Wrac’h via den beryktade Chenal de Four och till Camaret utanför Brest. Razerfart Farvattnen är fulla av grund, tidvattenskillnaden är över fyra meter vilket ger krafti- Hamnen i Priac – vid lågvatten och högvatten. ga strömmar. Det kan vara mycket besvärliga förhållanden vid dåligt väder särskilt när ström möter vind. Men som vanligt den här sommaren hade vi lugnt och fint väder – till och med den stående atlantdyningen som alltid rullar in från väster höll sig i skinnet. Camaret blev också en charmerande bekantskap. I stället för att snabbt dra över Biscaya beslöt vi oss för att gå vidare åt sydost och se lite mer av vad kusten har att erbjuda. Det betydde att vi kom att passera ytterligare en beryktad passage, nämligen Raz de Seine. I en laber bris seglade vi i sex knop genom sjön och med fyra knops medström fullkomligt rasade vi förbi de stora fyrarna La Plate och La Vielle. I Audierne tog vi en boj för natten och fortsatte nästa morgon vidare mot Concarneaus marina. På vägen passerade vi flera flockar med jagande delfiner. Några var lite nyfikna på Gefion och lekte i bogvattnet några minuter innan de återförenades med sin flock. Vi gick vidare och tog natthamn i Port Trudy på Ile de Groix utanför Lorient. Där fick vi besked hemifrån att vi behövdes där. Som tur var har området mycket goda förbindelser och vi kunde ta oss hem snabbt. Ostindisk bas Vi återvände till Lorient tre veckor senare. Gefion har legat mycket säkert bakom mäktiga slussportar i den centrala hamnbassängen som egentligen är en byggdocka från 1600-talet. Själva staden ligger i ett välskyddat läge i La Granges mynning. På 1660-talet grundlade Ludvig den XIV det franska Ostindiska Kompaniet. Det fick sitt säte i Port-Louis längre ut i flodmynningen. Senare flyttades kompaniets huvudkontor in till det varv där franska ostindiefarare byggdes. En ny stad som fick namnet Lorient (Orienten eller Ostindien) växte upp. Hela franska Atlantkusten från engelska kanalen till Garonnes mynning är präglat av krig: de fransk-engelska 100-årskrigen, spanska tronföljdskriget, Napoleonkrigen och nu senast de båda världskrigen. Ludvig den XIV:s befästningsspecialist hette Sebastien Le Prestre de Vauban, inblandad i byggandet eller bättrandet av de flesta dåtida franska fortifikationerna, så även den mäktiga fästningen i Port-Louis. Vi kom att träffa på honom fler gånger i fortsättningen. Vår egen fästningsbyggare Erik Dahlberg var, liksom de flesta samtida fortifikationsingenjörerna, influerad av Vauban. Tysk ubåtsbas Lorient blev en av tyskarnas ubåtsbaser under andra världskriget. En väldig bombsäker byggdocka finns fortfarande kvar. De allierade raderade ut staden under sina försök att slå ut ubåtsbasen och Lorient byggdes, inte alltför charmigt, upp igen efter kriget. Ubåtsdockan fyller i dag ändamål som maritimt centrum. Där bygger man bland annat stora katamaraner för kappseglingar runt jorden. Vid vår återkomst var det full fart i Lorient med den årliga keltiska festivalen. Bretagnarna är nämligen – liksom irländare, walesare och skottar – kelter. De har ett helt eget ursprungsspråk och mycket gemensam kultur. Hela staden, som är mycket pittoresk med gamla hus i pastellfärger, trånga gränder och mycket blomsterfägring, genljöd av säckpipor och trummor, spelade av nationalklädda festdeltagare. Det sjöngs och dansades till långt in på morgonen. Efter att ha festat runt kändes det skönt att komma ut till den vackra ön Belle-Île, utanför flodmynningen. Vi tog en boj i ytterhamnen i skydd av Vaubans mäktiga fästning. Skaldjursmecka Det här är seglingsområdet par preference i Frankrike. Under augusti är det fullt av seglare och turister. Trots det hittade vi alltid ankarvikar och hamnförtöjning och stämningen var på topp. Trakten är också ett fullkomligt Mecka för skaldjursälskare. Moules frites må vara Belgiens nationalrätt men det är här man skall äta musslor – för att inte tala om ostron. Vi lär oss det mest basala för att hitta rätt bland alla sorter. Till exempel att Belons som odlas i Belons flodmynning är de mest exklusiva, att ostron sorteras efter storlek med en fyra för de minsta och nollnoll för de största och att de smakar helt olika beroende på i vilka färskvattensbassänger (claires) de odlats. Att vandra runt i stora saluhallen som i Pornichet och se kommersen hos säkert tjugo olika fiskhandlare som bjuder ut sina varor är en upplevelse. Vi är vana att havskräftor och räkor säljs kokta, men det är omöjligt att sälja här. Allt skall vara vivant, det vill säga levande. Oregerligt Saluhallar finns fortfarande i alla franska orter med självaktning. Här säljs allt från fräscha grönsaker, färdiglagat och olika delikatesser, som patéer, vilt kött och fågel och – ost, ost och åter ost! Ett berömt citat av Charles de Gaulle ”Hur kan någon regera ett land som har 265 olika sorters ost?” får en helt annan innebörd här. Ja, att vandra runt i detta överflöd är en ren njutning. Stormarknaderna är inte sämre, risken att svälta ihjäl är obefintlig så länge man har några euro kvar i plånboken. Dessutom ODYSSÉ – nr 4, december 2013 27 hänger en plattform som körs från strand till strand. Liknande konstruktioner har vi sett i Kielkanalen och över Nervíon i Bilbao. Militärt rutnät Rochefort är liksom Marstrand utlagd med gatorna militärt stramt i ett rutnät med räta vinklar. Här finns också det gamla repslageriet, Corderie Royal, Europas längsta byggnad, nästan 500 meter lång när den stod färdig i början av 1700-talet. Linjeskepp och fregatter byggdes rent industriellt; när det gick som bäst ett fartyg av minst ostindiefararen Götheborgs storlek var tredje månad från de tre dockorna. Totalt 350 fartyg. I dag fungerar bara en av torrdockorna. Där bygger man en kopia av fregatten l’Hermione, det fartyg med vilket Frankrike skickade general Lafayette och vapen till Georg Washington, som hjälp mot britterna under amerikanska frihetskriget. Bygget går nu långsamt, kanske i brist på pengar. Staden är intressant och väl värt ett besök. Belle Île. finns det gott om restauranger, små och stora, dyra och billiga; alla erbjuder förmånliga menyer, tre till fem rätter, nästan alltid både gott och prisvärt. Det är lätt att öka i vikt i den här miljön. Matlagningen ombord behöver inte bli speciellt betungande. Inte underligt att vi blir kvar på denna kust där vi gör strandhugg i små pittoreska hamnar som Etel, Piriac, Joinville, Sable d’Olonne, Pornichet, Pornic, L’Herbaudière och La Rochelle. Grundad av en viking Några besök har fäst sig speciellt. Vi gick upp i floden Vilaine. Här måste vi passera en sandbank vid högvatten och sedan slussa in eftersom en kraftverksdamm tvärs över utnyttjar tidvattnets ebb och flod. Vilaine slingrar sig fram i det bretonska landskapet. En båt med litet djupgående kan via kanaler gå tvärs över Bretagne och komma ut vid St Malo. Under de fransk-engelska krigen på 16och 1700-talen hade franska flottan ankarplats i staden La Roche-Bernard. En hög klippa med ett fort gav fartygen och staden skydd och en vik i Vilaine bildar en förnämlig naturhamn där det också fanns ett reparationsvarv. Den idylliska staden, grundad av den normandiske vikingen Bernhard på 900-talet, har smala vindlande gatoroch är i dag ett tillhåll för konstnärer och konsthantverkare. Alltid denne Vauban! En annan upplevelse – också förbunden med floder och fransk-engelska krig – är en tur på La Charante upp till Rochefort. 28 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Den franska flottan hade förlorat mängder med fartyg under 1600-talet och måste byggas upp igen för att kunna mäta sig med den engelska. Ludvig den XIV:s finansminister Colbert fick uppdraget att anlägga ett skeppsvarv som kunde skyddas mot den överlägsna engelska flottan. Valet föll på Rochefort, då en liten by, en bit upp i floden Charante. Vauban – alltid denne Vauban – byggde en fästning på Ile d’Aix i flodmynningen och två fort på sandbankar längs farleden, ett av dem välkänt för TV-publiken som Fort Boyard i ”Fångarna på fortet”. Ile d’Aix är också känt för att Napoleon tillbringade sina sista dagar i frihet här efter slaget vid Waterloo. Han överlämnade sig senare som fånge till HMS Bellerophon och skeppades ut till S:t Helena där han möjligen förgiftades. Hängfärja Vi tog boj utanför Ile d’Aix för att avvakta högvattnet över sandbankarna och gå in i la Charante tidigt nästa morgon. Natten blev orolig eftersom atlantdyningen låg tvärs vindriktningen. Vi rullade ordentligt. Vid fyratiden var det dags. I flodmynningen drog en dimma in. Sikten blev bara några meter. Vi fick helt lita på vår radar och gå mycket långsamt, vilket var svårt med ett par knops medström. När solen gick upp och bröt igenom dimman blev det otroligt vackert. Längs stränderna stod små hus på pålar med sänkhåvar för sardinfiske. Så småningom passerade vi den märkliga färjebron strax utanför Rochefort. Från en vagn på en stor fackverkskonstruktion Hamn på det torra Det började bli höst och det gällde att hitta vinteruppläggning, säker i vinterstormarna. Vi fick tips om en ”port a sec” en bit uppför Loire nära Nantes. Ägaren till ”Loire Nautic Service”, Bernhard Rondot, är en sympatisk och serviceinriktad ung man som jobbat som charterskeppare och med båtunderhåll både i Frankrike och i Västindien. Vid högvattnet gick vi in i kylkanalen till ett stort värmekraftverk i Cordemais där Bernhard väntade med hydraulisk lyftvagn som ställde Gefion på plats, trygg i sin stålvagga. Efter en seg vinter tog vi i slutet av april i år snabbtåget TGV från Paris till Nantes, hämtades av Bernhard och tog in på hotell i Savigny under vårutrustningen. När den var klar höll en kuling oss inblåsta några dagar i Pornic tillsammans Anam Cara, en engelskflaggad Westerly Oceanlord med en skotsk skeppare begiven på rosévin. Sällskapslivet blev häftigt och för att vila ut drog vi vidare trots att kulingen inte bedarrat. Men ett fäste till storens rullrev släppte i bommen. Vi blev tvungna att gå in till Les Sable d’Olonne för att reparera. Mönsterstad ur ruinerna Vi hade planerat att gå rakt över Biscaya från la Rochelle till Bilbao, 190 nm, men vädret ville inte trots att vi var segelsugna efter den långa vintern. Väderkartorna, som vi tar ner på kortvåg, antydde bättre villkor senare i veckan och vi gick vidare till jättemarinan Port Des Minimis i La Rochelle. Där gav oss tidvattnet sämre handlingsfrihet varför vi trots motvinden drog vidare till Royan, en liten stad i mynningen av Gironde. Där låg flera seglare som skulle gå vidare uppför floden och via Canal de Midi till Medelhavet. Royan har också hyst tyska ubåtsdockor och blivit helt utplånad av allierat bombflyg men hade tur och blev återbyggd som en mönsterstad med marknaden som nav och centrum. Resultatet är, jämfört med Lorient, mycket lyckat. När väderkartorna lovade lätta vindar från nordväst, möjligen lite dimma, visade det sig att militären skulle ha övning på det stora skjutfält som sträcker sig från Port Médoc på andra sidan Gironde till Cap Breton nära spanska gränsen och 50 nm ut från kusten. Hela norra sektorn var avspärrad för ubåtsövningar och missiltester. Det var med andra ord bara att gå utanför skjutfältet och hoppas att fransmännen siktar rätt. Dunder och granater! Vi lämnade Royan med tidvattnet vid niotiden på morgonen med kurs på Guggenheimmuseet i Bilbao. Det gick undan och vi fick en fin dag med vacker solnedgång. Fram mot midnatt dog vinden och en dimma tjocknade till. Vi körde med motor och radar med varningszon. Som vanligt tog den kvinnliga besättningen första vakten 18-24 och den manliga 24-06. Allt dröp men man kunde se stjärnorna när man låg ner. Flera gånger under natten hörde vi motorljud och kraftiga detonationer inne på skjutfältet. Vi kunde se fartygsrörelse. Fransmännen verkade mena allvar med sitt skjutande. Vid soluppgången siktade vi Pyrenéerna vid horisonten och vid tolvsnåret kunde vi segla in under de stora pirarna. På loggen läste vi 175 nm, inte illa på 27 timmar! Tyvärr pågick reparationsarbete i Real Club Nautico som ligger centralt i Bilbao så vi blev hänvisade till marinan i förstaden Getxo. Guggenheimfilial Vi hade kommit till den spanska provinsen Vizcaya. Här är man lokalpatriot. Det gäller att sätta rätt gästflagg – den baskiska, röd med vitt och grönt kors, inte den spanska. Getxo är en trevlig förstad med spårvagnsförbindelse in till centrala Bilbao. Skepparen har tillbringat mycket tid här då han jobbade med stålindustrin, men nu är alla stålverk stängda. På frigjord industrimark finns nu den europeiska filialen av Guggenheimmuseet, en fantasifull skapelse, helt täckt med titanplåt, av den amerikanske arkitekten Frank Ghery. Vi såg fantastiska verk av den tyske målaren, fotografen och skulptören Anselm Kiefer. Vi känner hans verk från Louisiana norr om Köpenhamn men detta blev en upplevelse över det normala. Upptagning i Cordemais. Avancerad kokkonst Bilbao är huvudort inte bara i provinsen Vizcaya utan även i Baskien. Det baskiska köket ”la nueva cucina vasca” räknas som ett av de mest avancerade i världen men prismässigt är det inget för fattiga seglare från Norden. Annars står stjärnkrogarna tätt. Vi nöjde oss med den baskiska – och portugisiska – nationalrätten bacalao, klippfisk. Den kan serveras i en gryta där torrfisken varvas med grönsaker och potatis eller Bacalao a la Braz, små bitar av bacalao blandade med ägg, lök och potatisflarn eller varför inte Kokotxas, persiljestuvade torskkinder – mums! Till detta dricker vi gärna Txakoli, ett vitt baskiskt vin eller något annat lämpligt från närbelägna regionen Rioja. Förfäderskonst Den spanska nordkusten med mer än 70 hamnar sträcker sig 300 nm från franska gränsen till La Coruña i väst. Kusten är hög och med höga bergmassiv bakom, utlöpare till Pyrenéerna. Ett stort antal djupt inskurna havsvikar, rias, påminner om de norska fjordarna. Det blev skön sträckbogssegling i nordvästlig vind. I Santanders välorganiserade marina hyrde vi bil för utflykt upp i berg med pass på upp mot 1 200 meter. Vi besökte idylliska byar och sevärdheter som Altamiragrottorna med sina grottmålningar utförda av våra konstnärligt begåvade första förfäder. Vi passerade också fotvandrande pilgrimer på väg till Santiago de Compostela, ett av Europas stora vallfärdsmål. Att det är frå- gan om pilgrimer på väg till St Jakobs grav syns på de kammusselskal man har fäst på ryggsäcken. Kammussla heter för övrigt coquille Saint-Jacques på franska och Jacobsmuscheln på tyska. Inblåst i bleke På vår väg mot väster, nu i en stående dyning på 1,5-2 m, övernattade vi i charmiga städer som San Vicente de la Banquera, Gijon, Ribadeo, Viveiro och Cedeiro och ankrade upp i vackra rior, de spanska fjordarna. Riorna är ett kapitel för sig. Det finns ofta en tröskel i inloppet. När atlantdyningen står på kan det vara helt omöjligt att komma in eller ut. Man kan bli ”inblåst” långa tider även om det är vindstilla. Hade vi inte bokat vinterplats i Lagos på Portugals sydkust är det fara värt att vi blivit kvar i detta förnämliga seglingsrevir ytterligare en säsong. Slutpunkten för vår kryssning längs Biscayas kust blev nu charmiga La Coruña, en mötesplats för långseglare från alla världens hörn. Vägens värde Vi har mycket kvar att uppleva under vår fortsatta resa söderut och tankarna går osökt till ett citat ur Karin Boyes dikt ”I Rörelse”. Nog finns det mål och mening i vår färd Men det är vägen, som är mödan värd. Segla lugnt! ⚓ ODYSSÉ – nr 4, december 2013 29 Med veteranbåt till Adriatiska Vi hade en vild idé att transportera vår nästan hundra år gamla Petterssonbåt Tay till Kroatien för tre veckors upplevelser i den adriatiska övärlden. TEXT OCH BILD: NILS PERSSON Vi bodde i vår ”trä husvagn” under bilresan ner. V år idé började ta form i höstas när vi köpte en registrerad boogietrailer som kunde ta Tay:s vikt. Med den skulle vi kunna hålla åttio kilometer i timmen. Vintern utnyttjades till att utrusta båten och ta fram en pärm med alla papper som erfordras. Vi visste att det bara var att åka hem igen om något intyg skulle saknas, så det gällde att få med allt. Resan ner de 300 milen gick förvånansvärt smidigt. Lite omlastning och ökat lufttryck i däcken gjorde underverk på ekipaget som var 17 meter långt och brett som en långtradare. Skall jag vara ärlig, och det skall man väl, så var det ofta hjärtat satt i halsgropen när det smalnade av och långtradarna dundrade förbi så vi krängde och vinglade i luftdraget. Kändes lite annorlunda att sitta vid autobahn och äta frukost i båten. Tysklands motorvägsnät var inte så slätt som vi hoppats på. Bitvis skakade och hoppade vi fram som på värsta tvättbrädan. Väl framme i marinan i Kroatien och Marina Kremik fick vi professionell hjälp med sjösättning. När Tay låg i vattnet infann sig ett leende som jag lovar gick från öra till öra. Känslan var obeskrivlig, glasklart ljusblått vatten och 35 grader varmt. Efter att ha visat upp erforderliga intyg på försäkring, internationellt certifikat, kompetensbevis, crew list och Evidence of Seaworthiness, fick vi vår vignette. Fick och fick, det kostade 1 205 kn plus turist skatt på 500 kn, det vill säga 1 800 kronor. Trähusvagn Vi bodde i båten under resan. Vår ”trähusvagn” fungerade alldeles utmärkt. En tillfällig portaporti förenklade livet på morgonen. Badad nalle Nu låg den adriatiska skärgården öppen framför oss. Första veckan hade vi sällskap av dotter och barnbarn. Trångt, väldigt mysigt och 30 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 mycket badande. Passade på att bada min Iphone också. Synd på alla bilder som försvann. Första anlöpet gjordes i den pittoreska lilla staden Skradin och nationalparken Krkas med sina fantastiska vattenfall. Nästa hamn blev på ön Drvnik. Här bor våra vänner Helja och Marinko. Marinko sköter deras restaurang Tramontana och Helja som är konstnär ställer ut tavlor och stenkonst. Marinko berättade stolt att han återigen vunnit första pris för sin olivolja. Nu var de yngre i familjen badsugna så kursen styrdes mot Bol. Där blåste det småspik så efter ett kort bad i havet rundade vi Brac och anlöpte Milna. Dagen efter fick badankorna sitt lystmäte på Palmizana. En mysig hamn på Paklinskiöarna utanför Hvar. Här stannade vi två dagar och myste med varmt vatten och en sol som stod i zenit. Efter en vecka var det dags för Anna och Tess att mönstra av i Primosten. Det kändes väldigt tomt i båten när vi la ut utan dem. havet NILS PERSSON och ÅSA SÖDERSTRÖM har sedan 2006 seglat i Kroatien med chartrade båtar. Hemma i Sundsvall har de vid sidan om Petterssonbåten en Koster från 1943 som de gärna seglar efter norrlandskusten. Båda båtarna har de tillsammans renoverat till i närmast nyskick. Hade båten klarat den långa och skakiga transporten. Minuterna efter sjösättningen kändes långa – Vi kunde andas ut, inget läckage eller vibrationer. Inte obemärkt Vindstilla och 40 grader i skuggan gjorde att man helst befann sig på sjön. Men det var alltid lika roligt att lägga till i hamnarna då en svensk veteranbåt drog till sig stor uppmärksamhet och många nya bekantskaper. I Kroatien lägger man till med aktern mot kaj. Det är en väldigt fin service när man skall lägga till. En hamnvärd överräcker en mooringlina som är ankrad ett 30-tal meter ut från kajen. Den fäster man i fören, samtidigt som han tar hand om aktertampen. Kostnaden för att ligga i marinor ligger mellan 150 och 400 kronor per natt för en båt i Tays storlek. Det hände några gånger att det kostade över 600 kr. Men i gengäld låg vi gratis många gånger också. I avgiften ingår vatten, el, toalett och dusch. Duscharna är värda att nämna. Alltid superfräscha, helkaklade och nästan alltid lika rena som duschen därhemma. Propellermalör När vi la ut från kajen på Brac trasslade mooringlinan in sig i propellern så jag fick göra ett skönt dopp. Vi hade tur; den låg bara ett halvt varv runt propellern så varken lina eller propeller fick några skador. Vi anlöpte ny hamn i stort sett varje dag. Vi är förtjusta i att äta ute; i Kroatien är det inte speciellt kostsamt. En öl kostar ungefär 18 kronor, en normal maträtt runt 70. Fisk kan däremot vara väldigt dyrt. Missöden, ja visst hände väl lite av det slaget. Vi gick närmare 600 sjömil och då kommer man inte undan ett och annat. Mest spännande var det när vi låg och drev med havererad propelleraxel bakom en backande färja. Men det slutade lyckligt, lika så när en kylarslang gick sönder i grov sjö. Tay hade det kämpigt i solen. Träet på fördäck krympte så det blev stora glipor i nåten och hon läckte ordentligt när vi spolade bort saltet som låg i drivor på däck. Men efter några månader hemma har hon återhämtat sig. Janssons på Korculavis Midsommarafton firades i Vela Luka på Korcula med en hemgjord Janssons frestelse, dock med ansjovisen utbytt till lufttorkad skinka då ansjovisburkarna inte klarat resan från Sverige. På väg till Solta fick vi sällskap av två delfiner som hoppade med oss under tio minuter. Dom hade väl aldrig sett något liknande flytetyg. Många hamnar som tidigare varit små och mysiga har byggts ut till exklusiva yachthamnar. Maslinica på Solta, är ett sådant exempel. För fem år sedan var det en liten trevlig hamn, i dag samsas lyxyachterna här och det kostar 600 kronor att ligga en natt. Tråkigt tycker vi som uppskattar just det lilla och genuina. Infriade förhoppningar Det var en stor frihet att åka snabb motorbåt, nja tio knop i alla fall. På en halv dag kunde vi lägga många sjömil bakom oss. Den här dagen tog vi kurs 50 sjömil mot ön Scedro i sundet mellan Hvar och Korcula. Vi hade hört att det skulle vara en mysig ö och våra förhoppningar blev verkligen infriade. Vi kom fram tidigt och möttes av alla som lämnade ön. Vi hittade en plats längst in i en vik vid en stenbrygga och med en liten restaurang som närmaste granne. Vattnet var närmare 30 grader varmt så till och med jag vågade mig på ett dopp. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 31 På midsommardagen hittar vi vår vackraste plats hittills. Den lilla ön Scedro utanför Hvar. Husets vin kom från egna druvodlingar. Restaurangen sköttes av en fantastisk kvinna som var både servitör, kallskänka och kock samtidigt som hon passade sitt barnbarn. Sängvätning Sista veckan tillbringade vi i Zadar och nationalparken Kornaterna. På vägen dit mötte vi ganska hårt väder. Tay brukar gå skapligt torr i grov sjö men nu var vågorna lite väl höga så vårt 100-åriga fördäck började släppa in hela Adriatiska havet i våra sängar. Vi tvingades vända och söka lä i Biograd, en jättemarina 14 sjömil från Zadar. Zadar är en fascinerande stad. I den gamla stadsdelen kan man gå och titta på kulturskatter hela dagen. Havsorgeln är väl det som förknippas mest med Zadar. Orgelns 35 rör i olika längder och diametrar drivs av vågornas energi som trycker upp luft vilket i sin tur skapar en konsert av mystiska toner. Vill man ha en stunds avkoppling och njuta av solnedgången så är detta platsen man skall besöka. Dramatisk morgon När vi la ut från båtmacken på morgonen kom vi i vägen för en backande jättefärja. – Flytta på dig! skrek Åsa. Färjan backar på oss. – Jag backar för fullt men det händer ingenting. 32 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 – Vi blir mosade, backa! skrek hon igen. Ja, jävlar det blir vi nog, tänkte jag. Färjans akter var nu bara några meter från oss. I sista sekund såg kaptenen att vi låg där vi låg och lyckas gira sidvarts för full maskin. Vad hade hänt, varför fungerade inte backslaget? En snabb titt under huven visade att utgående axel snurrade runt. Felet låg alltså efter backslag någonstans. Vi blev inblåsta i Levrnaka. Men det gick ingen nöd på oss. Restaurangen var i toppklass. Under en promenad såg jag något underligt. Bland drivveden låg det hundratals skor. Vi återvände till våra vänner Helja och Marinko på Drvnik för några sista mysiga dagar innan båtupptagning och hemfärd. ⚓ Fantastiskt ljusspel Vi fick bogsering av personal från marinan. Det visade sig att en flänskoppling hade släppt från axeln. Med vår vanliga tur låg en marinverkstad 30 meter från båten. Dom var bussiga och la allt annat jobb åt sidan och hjälpte oss reparera axeln med kemisk metall. Reparationen måste härda i 24 timmar så då fick vi tid att uppleva solplattan. Några steg från havsorgeln hittar man ”Solplattan” – Pozdrav Suncu (Hälsning till solen). Den samlar upp energi under dagen och när mörkret faller på sprider den fantastiska ljusspel. Nu tog vi kurs mot Kornati, nationalparken som så många talat om. Det var verkligen en annorlunda natur som mötte oss. Öar som tycktes vridna till spiraler, klippor som reste sig rakt upp ur det djupa blå havet. Landskapet påminde om våra kala fjäll. SUMMERING Räckte det med tre veckor? Nja, man vill alltid ha mer och så kände vi även när vi tog upp Tay. Allting är så bekymmerslöst och skönt på dessa breddgrader. Vad har allt kostat? Transporten kostade med diesel, vägavgifter och färja, 18 000 kr. Hamnavgifter, en ganska stor post, 7 000 kr. Vignette och turistskatt, 1 800 kr. Matkontot landade runt 10 000 kr. Drivmedel där nere är lite billigare än hemma, hamnade på 3 500 kr för 600 sjömil. Sjösättning och parkeringsavgifter för bil och trailer, 4 000 kr. Summa summarum runt 45 000 kr att väga mot att hyra en segelbåt i tre veckor där bara hyreskostnaden för båten ligger på samma belopp. Kan vi tänka oss göra om äventyret? JA! Absolut. Resan, 600 mil ner och hem genom Europa var bekymmerslösa och nästan avkopplande. Åka med egen båt i Adriatiska havet är en obeskrivlig upplevelse som man inte kan få nog av. Flaskpost från Sydafrika TWO OCEANS har fått sitt namn från de två hav som sammanfaller vid Afrikas södra kust, kalla Atlanten och varma Indiska Oceanen. Klimatet längs kusten är tempererat med kyliga vindar från havet och en lägre nattemperatur vilket medför att druvorna mognar långsamt och ger en större smak. www.twooceans.se Two Oceans Cabernet Sauvignon Merlot 2012 Two Oceans Chenin Blanc Sauvignon Blanc 2012 Two Oceans Shiraz Rosé 2012 LYSANDE Bengt-Göran Kronstam i Dagens Nyheter, 13/11 2012 Ett mörkfruktigt vin från Kapprovinsen med mjuk bärighet, lakritstoner och god syra. Bra till grillad kyckling och buffé. Chenin Blanc är Sydafrikas vita druva. Fruktig doft med inslag av gröna äpplen och tropiska frukter. Smaken är torr, fruktig och frisk. Bra till lättare maträtter med fisk/skaldjur, gärna grillade. God till kyckling och ljust kött. 65 kr, varunr 5069. Finns på box 199 kr. 65 kr, varunr 2027. Mikael Mölstad i Svenska Dagbladet, 11/1 2013 REKOMMENDERAS Smaken är frisk och mycket fruktig av röda skogsbär. Fräsch eftersmak. Välsmakande som aperitif, god till tillagade skaldjur/fisk, kyckling och fräscha sallader. 65 kr, varunr 6460. Alkoholkonsumtion under graviditeten kan skada barnet. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 33 SIGNALSTÄLLET Slussfranska, någon? Katinka Lindahl efterlyste på vår webb erfarenheter och specialkunskaper i den franska som krävs för att kommunicera med slussvakterna. Till exempel: Hur länge måste vi vänta till nästa öppning? Var kan vi förtöja? Hon fick flera svar. Johan Prison i s/y Xavita tyckte inte det var mödan värt att lära sig facktermerna. ”Det är ingen idé för dom pratar så fort och har dålig ljudkvalité i sina vhf och högtalare. Ber man dom att upprepa ’plus longtemps’, så kommer det en ny snabbsalva. Det är bara att vänta och vänta tills det blir grönt :-)” Thomas Hedmalm höll med. ”Så rätt så rätt...rabbelfranska kallar jag det. Men det finns ändå en riktigt bra anledning att lära sig lite fraser på franska, det lättar nämligen upp fransmännen något alldeles otroligt om man börjar med lite ’Bonjour Madame... Merci beaucoup, monsieur...’ eller gärna ’Mon francais est terrible, monsieur, est’que vous parlez une peu d’anglais...?’ Är en riktig vinnarfras! De flesta fransmän kan nämligen liiiiiite engelska, men skäms otroligt att använda den. Perfekt då att bryta språk-isen med att visa sin egen oförmåga till franska språket. Ingen ide alls att ge sig in i en komplicerad sluss-franska på en brusig vhf-linje, funkar bara inte. Men om dom kan liiite engelska: Locka fram den!” Katinka Lindahl kände igen den erfarenheten från andra Parisbesök och fick tips av Thomas Hedmalm att kontakta Catharina Grünbaum, språkvårdare på DN med gedigen kännedom om franska kanaler. Själv hade han varit på Catharina och Tommy Grünbaums föreläsning i ämnet. ”Fick lära mej massor och bygga upp ett litet kontaktnät.” Henrik Stephenson-Möller bekräftade att engelska var en bristvara i franska slussar och bjöd på en liten kanalordlista. Och en början till parlör: ”Vid VHF anrop av sluss i Frankrike säger man: – Écluse (slussens namn), ici bateau de plaisir suédois (båtnamn), montant/avalant. Mer behövs inte, det är av ondo. ’Suédois’ är till för att hindra onödig fransk svada. Om man ändå får det upprepar man bara ovanstående mening för att klargöra att man inte förstår. När man kommer fram till slussen kan man övergå till teckenspråk. Pirjo Migou Skarbrandt hade också goda erfarenheter av ordlös kommunikation: ”Man löser situationen när den uppstår. Med teckenspråk. Den värsta situationen vi råkade ut för var när en av de automatiska slussarna vägrade fungera – de gör det ibland. Är det mitt på dagen har personalen koll och åker med mopeder mellan slussarna, men detta var dagens första slussning. På det obemannade slusshuset satt en telefon. Den som svarade pratade bara franska, min franska är obefintlig, men jag kunde ändå uttala namnet på slussen. Där tog det stopp. Numret på slussen? Totalkört. Med teckenspråk lyckades vi få två franska gentlemän att ringa åt oss. Inom en halvtimma var slussningen klar. Vår erfarenhet av de franska kanalerna är att det är bra om man kan franska, men absolut ingen fara om man inte kan. De tyska kanalerna är värre”. SvenskaTyska Franska Sluss SchleuseÉcluse Uppslussning zum Berg Montant Nerslussning zum Tal Avalant Nöjesbåt Sportboot Bateau de plaisir Pråm BinnenschiffPéniche DieseloljaDiesel Gazoil Rödprit/Origonol Brennspiritus Alcool Brûlante Vad gör vi med masten? Nyblivne medlemmen Göran Arvedahl blev lite fundersam när han läste Anders Fernqvists artikel ”Masttransport med problem” i årets andra Odyssénummer. Han skall nästa år segla från Stockholm till Le Havre där han måste masta av. Båten är drygt tio meter lång, masten 14. Han gick i september ut på vår hemsida och efterlyste kontaktuppgifter till någon seriös transportfirma. Han fick två förslag: Grundtips Torgersson Transport i Henån, gardera med Wolfgang Graf. Bara Sven-Erik Andersson anmälde avvikande uppfattning: ”Förstår inte problemet. Varför ödsla en massa pengar på masttransport när du ändå själv skall dit? Det du behöver är ett kors bestående av två plankor i aktern, en tvärslå på pulpiten i fören och en stötta bestående av en planka där masten normalt står. Dessutom sex spännband eller vanliga skotlinor eftersom masten måste säkras för eventuell grundstötning. Låt det som sticker ut av masten vara akter över eftersom båten är bredast där. Har gått de flesta kanalerna så, inklusive Donau utan problem. Då vet man att masten är framme när man själv är det, dessutom sparar det en del pengar som i varje fall jag inte har överflöd av.” Planiavägen 13, 131 54 NACKA • Tel: 08-718 32 45 • Fax: 08-718 29 07 • E-post: ted@finisterra.se ODYSSÉ – nr 4, 34Finisterra_184x61.indd 1 december 2013 2010-01-29 14.31 Svettigt i ruffen? Växla värme med vatten från djupet! Ett av många skäl för att segla i Medelhavet är det behagliga klimatet. Men ibland kan det bli väl behagligt, särskilt sommartid när temperaturen går upp mot 30 grader i skuggan. Vad kan man då göra för att få lite svalka? Förutom Bimini och en så kallad Windscoop, som för ner svalkande vindar genom förluckan i båten, har vi ombord på Gefion under många år använt 120 mm datafläktar, nästan ljudlösa och med mycket beskedlig strömkonsumtion (0,3 A), för att hålla nere temperaturen i akterkabinen under varma nätter. En luftkonditionering hade naturligtvis löst problemet helt, men med tanke på kostnaden, 25-30 000 kronor, platsbrist och att man måste ha landström eller generator igång, de flesta går på 230 V, är inte heller detta ett alternativ. Hyttkylare På en av vårens båtmässor hittade jag emellertid en ny produkt, Cabin Cooler, som verkade för bra för att vara sann. En listig apparat som bygger på principen att havsvatten på större djup har lägre temperatur än luften. Priset, kring 4 000 kr, verkade överkomligt om produkten bara höll vad den lovade. Genom vänligt tillmötesgående av uppfinnaren och entreprenören Bo Carneholm fick jag möjlighet att prova en enhet under årets vår och höstseglats i Adriatiska havet. Cabin Coolern består av två enheter förbundna med en dubbelslang. Dels en rörkylare som kan sänkas ner i havet med dubbelslangen, dels en värmeväxlare med två eller tre tolvvolts fläktar, en cirkulationspump och ett utjämningskärl. Hela systemet fylls med vanligt vatten, rörkylaren sänks ner till största möjliga djup, cirkulationspumpen och fläktarna startas och vattnet cirkulerar i system ungefär som i värmesystemet i huset eller villan. Vattnet kyls i rörkylaren av det kalla bottenvattnet och kyler ner ruffluften via värmeväxlaren. Fläktarna ser till att den kylda luften cirkulerar i ruffen. Anläggningen är energisnål och drar under 1 A. behövt mer värme än kyla. I mitten av maj började temperaturen stiga och var i början på juli uppe i 30 grader innan vi for hem för sommaruppehållet. Vi hade möjlighet att använda Cabin Coolern under ett flertal veckor i olika driftssituationer För de praktiska testerna användes en digitaltermometer för att mäta temperaturen på ingående och utgående kabinluften och en badtermometer med blyvikt för att mäta ytvatten respektive djupvattentemperaturer. Till förfogande stod en tio meter lång dubbelslang och en förlängning med ytterligare fem meter. Det går åt tre meter för att komma från vår akterruff till vattenytan, alltså kan rörkylaren nå ett maxdjup på sju respektive tolv meter. Plus den friska fläkten! Enligt mina mätningar varierar ytvatten och djupvattenstemperaturerna på normala ankardjup tre-fyra grader. Det är tillräckligt för att ge en märkbar kyleffekt på tvåtre grader. Därtill kommer den kyleffekt man får av fläktarna. Populärt brukar man räkna med att 1 m/sek motsvarar en kyleffekt på en grad. En enkel mätning av fläkteffekten med en manuell vindmätare visade 1m/sek två meter från värmeväxlaren. Vid hamnbesök däremot ger Cabin Coolern begränsad effekt men med hjälp av fläktsystemet ger den sammantaget viss svalka. Här kommer några typiska exempel på driftssituationer som kan möta medelhavsseglaren. 1. Förtöjd vid djupvattenkaj, vattendjup 18 m. Ytvatten 21,5°C. a.Vattentemperatur på 12 m djup 17,0°C b.Luft in i värmeväxlaren 30,0°C c.Luft ut ur värmeväxlaren 24,5°C d.Temperaturdifferens 5,5°C 2 .Förtöjd i hamn, vattendjup 5 m. Ytvatten 23,0°C. a.Vattentemperatur på 5 m djup 23,0°C b.Luft in i värmeväxlaren 27,0°C c.Luft ut ur värmeväxlaren 24,5°C d.Temperaturdifferens 2,5°C 3.Förtöjd i hamn, vattendjup 4 m. Ytvatten 27,0°C. a.Vattentemperatur på 4 m djup 27,0°C b.Luft in i värmeväxlaren 30,0°C c.Luft ut ur värmeväxlaren 28,5°C d.Temperaturdifferens 1,5°C 4.Uppankrad, vattendjup 7 m. Ytvatten 24°C. a.Vattentemperatur på 7 m djup 22,0°C b.Luft in i värmeväxlaren 27,0°C c.Luft ut ur värmeväxlaren 24,5°C d.Temperaturdifferens 2,5°C Vi uppfattade produkten som klart användbar om man ankrar ofta på djup med märkbara temperaturdifferenser mellan ytoch djupvatten. Tillbringar man däremot största delen av tiden i hamn fungerar ett par enkla fläktar lika bra. Mer information om Cabin Coolern kan man hitta på www.cabincooler.eu. Claes Wessberg Reality check Så långt teorin, men fungerar det i Medelhavsseglarens verklighet? Våren var kall då vi seglade upp norrut via Albanien och Montenegro och vi hade ODYSSÉ – nr 4, december 2013 35 SKEPPSBIBLIOTEKET Önskeresan – en försenad recension TEXT: ARNE NILSSON Hur är det att läsa om en bok som man fascinerades av för 55 år sedan och som fick stort inflytande på mitt liv? Svar: Ytterst intressant måste jag tillstå Den bok det gäller är Göran Schildts Önskeresan som jag hittade på hyllan för reseskildringar i Bosarps Folkbibliotek mitt på den skånska landsbygden. Närmaste seglingsbara vatten var Ringsjön och den enda vattenkommunikationsled jag kände till var Rönne å. Men reseskildringar satte fart på tonåringens drömmar. Genom denna bok fick jag klart för mig att det var fullt möjligt att ta sig fram rakt (nåja) genom Europa och ner till det sägenomspunna Medelhavet med sina antika lämningar. Och tänk vilka fantastiska upplevelser som väntade på vägen: Kielkanalen, holländska och belgiska renässansstäder, franska floder, Paris, ja hela Europa öppnade upp sig framför tonåringen. Nu gällde det bara att lära sig manövrera båt och segla, skaffa lämpligt bobart flytetyg med tillförlitlig motor, skaffa sig ett yrke som tillät bortovaro lämplig tidrymd varje år, ja det var en hel del som skulle på plats innan man kunde ge sig iväg i Göran Schildts kölvatten. Kvarts sekels inkubation Det tog faktiskt 25 år innan historieläraren efter sitt första år i yrket kunde lägga ut från Stenungsund dagen efter examen 1983 (Man kunde göra så på den tiden!) för att inte återkomma – med båten vill säga - förrän tio år senare. Höst, vinter och vår krävde full lärarinsats för att klara ekonomin. För trettio år sedan fanns egentligen ingen annan pilot för franska kanaler än Önskeresan. Jo det fanns en engelsk pensionerad officer som gett sig den på att han skulle befara samtliga Europas kanaler och beskriva dem i en hel radda böcker. Dessa lånade jag förstås på biblioteket och plöjde, men att köpa dem klarade jag inte av. Dessutom hade jag av en slump fått tag i en fransk kommersiell karta som omfattade hela västra Europas kanaler och deras dimensioner. Men på det stora hela så var det Göran Schildt som talade om för mig vad som var 36 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Inspirerar än idag. möjligt och vad jag skulle akta mig för. (På plats i Frankrike fanns det emellertid förträffliga kanalkartor att hämta information ur. Fast dagens kartor är sjutton så mycket bättre!) Kulturell lots Och vilken guide han var! Han inte bara beskrev kanalerna och färden på dem, utan han guidade även i den europeiska kulturen på ett ytterst kunnigt vis. Han var i botten konstvetare som gjort sin avhandling på Paul Cézannes, men han var också vän med André Gide som han skrev en bok om innan denne fick sitt nobelpris. Arkitekten Alvar Alto och filosofen Georg Henrik von Wright liksom teaterpersonligheten Vivika Bandler tillhörde hans vänkrets. Och inte drog han sig heller för att nämna sådana glömda storheter som Stendhal och Baudelaire. Man blev ju bara tvungen att slå upp dem och se om man möjligen kunde läsa en liten bit. Att läsa om boken nu i mogen ålder var således ytterst givande. Det var ju så mycket av de filosofiska resonemangen man i ungdomen hoppade över till förmån för de mera handfasta äventyren. Men Schildts språkbruk är inte precis lättvindigt: ”spattbrutna kroupierer” kanske den med agrar bakgrund fortfarande kan förstå, men vad tusiken gör en ”manikalisk gammal miss”? (Ledtråd: det har med mani att göra.) Och en del av hans resonemang är väl lite ”out of date” men lik- väl skulle jag på det varmaste vilja rekommendera dem som ännu inte stiftat bekantskap med Göran Schildts författarskap att åtminstone försöka ta till sig Önskeresans beskrivningar om hur det var att ta sig fram på Frankrikes kanaler för 65 år sedan. Hel bokserie Sedan finns det ju en rikhaltig fortsättning att ösa ur: Daphne fortsatte att segla på Medelhavet i ett trettiotal år och besökte inte bara Italien, Grekland, Turkiet och Spanien utan tog sig också uppför Nilen tills katarakterna tvingade dem att vända. Allt är skildrat i en serie böcker: I Odysseus´ kölvatten, Daphne och Apollon, Solbåten, Ikaros hav, Det gyllene skinnet, o s v. Det är relativt enkelt att åtminstone få tag på Önskeresan. När jag nu skulle läsa om den, ville jag inte ytterligare slita på mitt gamla häftade exemplar utan sökte på nätet efter ett hyggligt inbundet exemplar och fick ett för 30:- + porto. Diverse antikvariat hade ett 20-tal att välja på. Det fanns en bakväg! Vad kunde jag då ha för nytta av att läsa om en resa som företogs 25 år tidigare när jag lade upp mina egna planer. Jo, först och främst rutten. Skildringarna av en tjurig Nordsjö med tidvatten som jag inte hade en susning om hur jag skulle beräkna för att slippa återuppleva den strandning som Gör som jag – läs om! Som läsaren väl vid det här laget har förstått, är jag en stor beundrare av Göran Schildts berättelser från ett sargat och fattigt – men ack så vänligt – efterkrigseuropa. Om än den här recensionen är bra senkommen, så är den en allvarligt menad rekommendation till dem som ännu inte stiftat bekantskap med detta författarskap. Och för dem som redan läst: gör som jag och läs om! ⚓ barndomens gränslösa vik blir en sommar liten och instängd. Dragningen ut mot fjärden, den som förenar sig med det stora havet, följer Elisabeth in i framtiden. Hon delar denna längtan med Ulf och en dag, många år senare, står de vid randen till drömmen. Men det är svårt att överge det vanliga, det trygga. Att kasta loss ... I Havet håller oss samman får vi följa Elisabeth och Ulf på segelbåten Cassiopeias långa färd. Möten och äventyr är många medan de långa, tysta timmarna ombord på den lilla båten väcker minnen hos Elisabeth och frågor om vem hon är. Författare: Elisabeth Fernström ISBN: 978-91-86621-69-8 HAVET elisabeth fernström Ulf och trebarnsmamm gymnast och har arbeta år med ergonomi. Hon disputerat med en avha datorarbete. Friluftsliv, spänning tyr har varit en viktig d liv. Ett av hennes tidiga domsminnen är sjösjuk som förföljde henne i m framöver. Men trots detta har dragits till sjön och seg Optimistjolle till Cassio Najad 390. Horisonten ningskraft har aldrig fö och än idag seglar hon år gammal, Cassiopeia mans med Ulf. håller oss samman håller oss samman Domesticerad flod Sedan var det den vådliga nerfarten på Rhône där jag knappast kunde ha herrskapet Schildts tur. Fast någonstans hade jag sett en uppgift på att nu var fader Rhône kanaliserad och tämjd. Och det stämde ju som tur var. Den delen av min resa var helt odramatisk trots de katedralstora slussarna. Eller var det kanske snarare tack vare dem. Den sista biten av kanalfärden kunde jag inte följa i Daphnes spår, eftersom den fina genvägen från Ètang de Berre under kustbergen och direkt in i Marseilles hamn tyvärr rasat och var oframkomlig 1984. Drömresan – tillbakablickar på ett liv Något har hänt under de senaste månaderna. Vi lever, genom de omständigheter vi själva valt, tätt samman och i denna närhet också åtskilda. Vi sitter nära, vi tar i varandra när vi passerar, sängen är smalare än den hemma. I tiden finns utrymme för ensamhet som heter tystnad och tystnaden är inte längre ilsken eller hotfull. Den livnär sig på samhörighet. HAVET Burgundisk idyll Från Paris fanns fortfarande tre vägar att ta sig fram till Saône-Rhône och eftersom jag gärna ville följa Daphnes spår, så fick det bli Canal du Bourgogne med sina 189 slussar. Men den käre vännen Göran Schildt hade ju beskrivit färden så idylliskt. Med hjälp av unga viga matroser som mönstrat på, blev faktiskt den här delen av färden just så idyllisk som han beskrivit. Och tur var väl att vi bara stack 1,30 för mitt på kanalen stod en skylt att största til�låtna djupgående nu var 1,40 på grund av vattenbrist! Numera lär det i praktiken vara omöjligt för segelbåtar att ta denna led eftersom den slammat igen när nu inte pråmarna orkar med de många slussarna. elisabeth fernström Daphne råkade ut för och så när hade kostat hennes besättning livet, lockade mig inte det minsta. Och inte min besättning heller kan jag tillstå. Men via de engelska skildringarna av diverse kanalvägar var jag klar över att det gick att gena över Tyskland, Holland och Belgien för att så att säga bakvägen ta sig till Paris och där ansluta till Göran Schildts rutt. Sedan var det tidsperspektivet. Jag blev klar över att ville jag uppleva något av natur och kultur på vägen så räckte det inte med ett sommarlov för att ta sig till Medelhavet. Amigo 27:an måste övervintra någonstans längs vägen. Ett bekymmer som fick lösa sig på vägen vilket det också gjorde utan några större problem. elisabeth fernström – Jag skulle vilja ha en Irish Coffee” säger jag till bartendern. Hans missnöje med min beställning är tydlig. Han rynkar bistert pannan och jag förstår att jag gjort bort mig. Givetvis serverar man inte kaffe och te på pubar. Gubbarna närmast oss sänker sina immiga, till brädden fyllda ölglas och tittar misstänksamt på mig. – Sorry we don´t serve Irish Coffee, säger bartendern. Det hade han inte behövt säga. Det är jag redan pinsamt medveten om. – En lager tack, hasplar jag ur mig när han avbryter mig. – But we do serve Scottish Coffee, gurglar han av skratt. Elisabeth Fernström och hennes man Ulf befinner sig på sin sedan många år planerade önskeresa på en pub i västra Skottland. Litterär debut? Deras fina reseskildring har både likheter och skillnader med Göran Schildts Önskeresan. Båda startar från Stockholm – egentligen alldeles för sent på dagen på grund av alla farvältagande vänner – och tvärar över landet för att vinna tid och lämnar Sverige via Göteborg för att via Danmark ta sig över Nordsjön. Men här skiljs vägarna för att inte sammanfalla igen förrän i Schildts nästkommande tre böcker. Paret Fernström går via Norge till Shetland, Orkney, Skottland, Irland, Frankrike, Spanien, Portugal via Gibraltar till det hägrande Medelhavet. På färden får vi ta del av många spännande och intressanta strandhugg. Det för mig kanske mest intressanta är det ensliga Fair Isle mellan Shetland och Orkney med sina sextio invånare. Liksom Daphne hotar deras Najad Cassiopeia att bli vrak på en sandbank när vind och vågor till slut pressar dem vidare över banken. Men det finns stora skillnader också: Där Schildt levererar kulturessäer, gör författarinnan med resan som bakgrund tillbakablickar på sitt liv som hon försöker förstå och reflektera över. Hon använder en mycket mogen och lyrisk prosa som gör läsningen högst njutbar. Är det här verkligen hennes förstlingsverk? På gott och ont Efter halva boken är man inne i Medelhavet där många upplevelser väntar. Både onda och goda. Ett äventyr som väl snarast kan anses dråpligt är jakten på den förmenta musen i Fiumicino. Hon visar sig vara en stor fet råtta som har bestämt sig för att Cassiopeia skall bli hennes och hennes ofödda ungars nya hem. Exempel på en god upplevelse är när ett gäng turkiska tonårspojkar försiktigt närmar sig och i stället för det fruktade anfallet räcker över Ulfs plånbok som han glömt kvar på ett kafébord. Detta leder förstås till nya positiva bekantskaper och äventyr. Ytterligare ett positivt äventyr är när de av en ren slump räddar en grekisk fiskare som flyter omkring på en fiskelampa sedan hans båt gått till botten. Mer än ett halvt dygn har gått sedan olyckan innan de får syn på honom och kan dra honom ombord. Illa är det att deras bekanta i en fransk båt tidigt en morgon envisas med att gå iväg i onödigt hårt väder och praktiskt taget backar över Cassiopeia vilket bl a åstadkommer ett knytnävsstort hål i skrovet. Att få detta reparerat på ett godtagbart sätt visar sig inte helt enkelt. Uppföljare? Jag tycker det är synd att Elisabeth i stort sett slutar sin berättelse i Israel när hon uppskattningsvis har en tredjedel kvar av sin och Ulfs resa. Av denna charmerande författarinna hade jag hade gärna läst om resten av resan som tydligen gick via Korintkanalen till Dalmatien, den italienska klacken, Malta, Tunisien, Sardinien, Korsika och så slutligen kanalvägen hem. Visst borde där väl finnas stoff för ytterligare en bok. Arne Nilsson ODYSSÉ – nr 4, december 2013 37 Söker Du tips på Julklappsböcker? Här kommer tre förslag på intressanta nyutgivna böcker skrivna av våra medlemmar. HAVET röm elisabeth fernst ET HAhåV ller oss samman Medelhavet en sommar Att förverkliga en dröm i början och i mitten av livet Kanalspecial Kolla in nästa nummer av På Kryss! Där hittar du en artikel om boken och kartan European Waterways och ett mycket bra erbjudande för medlemmar – endast 99:för det bästa och mest överblickbara planeringsverktyget som finns får en kommande kanalresa. Ordinarie pris är 225:-. Det finns endast 150 stycken till detta pris. Först till kvarn gäller... tröm, gift med elisabeth ferns ma, är sjukUlf och trebarnsmam arbetat många gymnast och har Hon har även år med ergonomi. avhandling om disputerat med en datorarbete. ing och ävenFriluftsliv, spänn del i hennes tyr har varit en viktig tidigaste barnliv. Ett av hennes ka, ett gissel domsminnen är sjösju i många år som förföljde henne framöver. hon alltid Men trots detta har seglat allt från dragits till sjön och Cassiopeia, en Optimistjolle till ontens dragHoris 390. Najad försvagats, ningskraft har aldrig hon, snart 70 och än idag seglar peia tillsamår gammal, Cassio mans med Ulf. an håller oss samm ch Tips till tomten elisabeth fernström . SKEPPSBIBLIOTEKET Havet håller oss samman Författare: Elisabeth Fernström Se recension på sidan 37! Boken kan beställas via bokhandeln, från förlaget (Ord&visor förlag) eller via nätbokhandeln. ISBN: 978-91-86621-69-8 Pris 260: - Turkiet tur och retur med S/Y Vagabond Medelhavet en sommar Att förverkliga en dröm i början och mitten av livet Författare: Lars Olming och Ingegerd Alvbring Författare: Håkan Thorell En fartfylld skildring av två ungdomars och två vuxnas upplevelser när familjen förverkligar sin drömsemester: 3 288 distansminuter, åtta länder, två kontinenter, 121 dagar – i en Grandezza 31 DC! Här skildras långseglarlivets glädjeämnen och vedermödor i en Vagabond 31 under sex år i Medelhavet, inklusive kanalfärderna tur och retur, med tips om fina ankringsvikar, fantasieggande historiska platser och fiktiva möten med självaste Odysseus. Illustrerad med kartor och färgbilder. Boken kan beställas direkt från författaren hakan.thorell@me.com eller beställas via bokhandlarna, ISBN: 978-91-7533-064-8. Boken är utgiven av Papertalk. Pris 220: - Boken kan beställas direkt av förf: imalv@ hotmail.com, via bokhandeln eller nätbokhandeln. ISBN: 978-91-7533-042-6. Boken är utgiven av PaperTalk. 378 sidor. Pris: 240:- inkl. porto BÅTJURIDIK Kroatisk båtjuridik efter EU-tillträdet Kroatien sägs börja anpassa sina båtregler efter EU:s regelverk, men det verkar tveksamt om de uppfyller kravet på fri rörlighet. Enligt ett officiellt informationsblad återgivet i Nautische Nachrichten nr 3/2013 ska följande nu gälla. Moms I momshänseende gäller som Odyssé tidigare har förutskickat att åttaårsregeln erkänns. Båtar sjösatta åtta år eller mer före tillträdet den 1 juli 2013 ska anses momsade och inte belastas med ytterligare moms. Skatter Vid insegling uttas fortfarande sjösäkerhetsavgifter, i storleksordningen 1 500 kr för en tiometersbåt, men man får ingen vignett att hålla reda på, utan bara kvitto. Eftersom 38 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 landet inte har tillträtt Schengenkonventionen gäller fortfarande krav på polisanmälan vid ankomst utifrån. I landet uttas fortsatt uppehållsskatt (sojourn tax) att betalas i hamn- eller marinakontoret före avsegling. Den gäller ägaren/ nyttjaren och alla som sover över ombord under utnyttjande i kroatiska vatten och för en tiometersbåt närmare 1 500 kr för upp till ett år. Ankomstregler Kroatien har som sagt inte tillträtt Schengenkonventionen. Ankomst får ske bara per närmaste väg till följande gränskontrollstationer: Umag, Poreč, Rovinj, Pula, Raša (Brzica), Rijeka, Mali Lošinj, Zadar, Šibenik, Split, Ploče, Korčula, Dubrovnik, Vela Luka, UIbi. Endast sommaröppna (1 apr-31 okt) är: ACI marinan i Umag, Novigrad, Sali, Božava, Primošten, Hvar, Stari Grad (Hvar), Vis, Komiža och Cavtat. Kompetensbevis och andra dokument Skepparen ska ha kompetensbevis antingen efter sin flaggstats regler – för Sverige minst NFB-förarintyg – eller ta prov enligt kroatiska regler. Därutöver uppges krävas: •besättningslista (crew list) eller i förekommande fall passagerarlista, •förteckning på personer som får använda båten (fortfarande två gånger båtens maxbesättning +30%), •sjövärdighetsintyg (DoC, försäkran om överensstämmelse, för CE-märkta båtar), vid motorstyrka över 15 kW intyg om ansvarsförsäkring, samt •nationalitets- eller ägarcertifikat, i förekommande fall med angivelse såsom befälhavare. Hugo Tiberg Kurs i Medelhavssegling hösten 2014 längs den underbara turkiska kusten Vill du lära dig mer om segling i Medelhavet? Här är ett bra tillfälle! När: 14 dagar från lördag 20 september till lördag 4 oktober 2014 Var: Utsegling och avslutning i Göcek, Turkiet Båttyp: Sun Odyssé 439 eller liknande Kursen innehåller bland annat segling på öppet hav, navigation, säkerhet, väder och vindar i olika delar av Medelhavet, hamnpiloter, tilläggning i hamnar och marinor, svajankring. Målet är att ge deltagarna ett ökat intresse för segling i Medelhavet samt bättre kunskap om lokala förhållanden. Vi vänder oss till seglare som har planer på att segla i Medelhavet i hyrbåt eller på egen köl. Deltagarna ska vara aktiva med skepparen som instruktör. Priset inkluderar: Båthyra, transitlog för Turkiet, kursledare och skeppare. Varje deltagare står själv för resa t.o.r Dalaman tex med Turkish Airlines. Storleksordning för flygresa och transfer flygplats till Göcek c:a 3.300. Kostnader för mat, dryck, bränsle och hamnavgifter tillkommer. Reservation för prisändring beroende på valutaförändringar mm. SXK Medelhavsseglare Intresseanmälan till Stefan Helsing, kursledare, senast 15 mars 2014. Epost: regionnord@medelhav.se Telefon: 070-661 44 62 Pris för medlemmar i SXK Medelhavsseglare: SEK 12.700. För icke medlemmar SEK 12.900, baserat på 6 personer + skeppare/utbildare per båt. SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE www.medelhav.se ODYSSÉ – nr 4, december 2013 39 KLUBBNYTT Rekordmånga på träffen som gjorde skäl för namnet Regn på tvären och allmänt höstrusk. Det är det som krävs för att slå rekord i antalet besökare till Höstträffen. Trots att vi tvingades tacka nej till ett antal hugade gäster, var vi ändå 120 i lokalen. Extra glädjande var att en tredjedel var här för första gången, något som är både viktigt och roligt. Blandningen av gamla rävar och nya medlemmar skapar en härlig dynamik i diskussionerna. Dagen bestod av tre olika programpunkter: 1. Toalett ombord – en källa till problem? Anders Meiton lyckades med konstycket att få ett så tråkigt ämne att bli både inspirerande och framförallt kunskapsfyllt. Det var nog fler än jag som äntligen förstod hur vi skall bli av med lukt på toaletten (som finns innan man går in, vill säga). Tusen tack Anders för att du bjöd på din kunskap! 2. Grundsund – Turkiet – Grundsund. Vad kan vara bättre i dag än att få njuta till vackra visor och underbara bilder. Ulla och Roger Svensson berättade om deras treåriga segling som täckte in både lastbilstransport, husbil, segling i Medelhavet, hemresa via Gibraltar och kanalerna i Holland. En mycket heltäckande rutt minst sagt. Det var många av oss som blev inspirerande av bilderna och rycktes med i Rogers härliga visor. Vid frågestunden efteråt var det någon som undrade hur mycket de investerat i extra utrustning. Ulla svarade med ett leende att det viktiga inte var utrustningen, utan att man gav sig iväg. Jag tror det var dagens bästa råd till dem som funderar på att söka sig till varmare breddgrader. Om någon ändå hyser sina tvivel på sin kapacitet, hade Carin och Michael svaret i nästa pass. SYD Vinterns första medlemsaktivitet ägde rum den 25 november. Vi arbetar nu med planeringen av ytterligare aktiviteter. Har du tid och lust att vara med i region Syds arbetsgrupp, så hör av dig till regionsyd@medelhav.se Engagerade medlemmar välkomnas gärna i arbetsgruppen – ju fler idéer och arbetsinsatser desto bättre träffar! 40 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Ulla och Roger Svensson berättade med sång och musik om sin treåriga segling i Medelhavet. VÄST 25 januari 2014 – Kaféträff Klockan 13.00 – 17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg Våra kaféträffar är mycket populära och trivsamma. Vi sitter 10-15 runt varje bord och delar med oss av våra erfarenheter. Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och filmer på dessa träffar som går i mysets och trivselns tecken. Ämnesområdena är ännu inte klara men kan bli några av följande: • Genom kanaler och floder till Medelhavet • Västra Medelhavet • Östra Medelhavet • Bryggsnack om allt möjligt • Ankring och tilläggning • Alternativ till egen båt i Medelhavet Kom gärna med förslag på ämnesområden! Mer information kommer att finnas på www.medelhav.se i god tid före träffen. En härlig medelhavsinspirerad buffé serveras under träffen. Anmälan: Anders Meiton (till höger) berättade om Gobius tanknivåmätarsystem. 3. Carin och Michael Schweizer, som varit instruktörer på vår kurs i medelhavssegling nu i höst, berättade om hur väl allt hade fungerat i Turkiet. Ett antal glada medelhavsseglare har återvänt till Sverige med nya kunskaper. Ny kurs kommer hösten 2014, så håll ögon och öron öppna. I år tog platserna slut lika fort som till dagens event. Med kaffe, dammsugare och en ståtlig landgång i magen kände vi oss rustade att möta Göteborgs charmiga höstväder igen. Det är inte utan att jag funderar på vad vi gör här … OST Håkan Thorell Vid pressläggningen av detta nummer av Odyssé arbetar vi fortfarande med att boka in datum för spännande föreläsningar till vinterns medlemsträffar på Sjöhistoriska. Håll utkik på www.medelhav.se under ”vi informerar” och i ”Kalendern”! NORD Aktiviteter planeras i samarbete med lokala båtklubbar inom region Nord. Information om var och när kommer på webben! senast måndag den 20 januari på www. medelhav.se eller till goran.maj@allt2.se eller på telefon 0732-412714. Avgift: 150 kronor per person. Betalas kontant vid entrén. OBS! Max 80 personer. 1-9 februari 2014 - Båtmässan, Göteborg Tillsammans med SXK Västkustkretsen har vi en monter på båtmässan i Göteborg där vi informerar om vår verksamhet och värvar nya medlemmar. Vi berättar om segling i och till Medelhavet och kommer eventuellt att hålla föredrag i olika ämnen för mässbesökarna. Om du är intresserad att vara funktionär i montern kontakta Göran Lindqvist, goran.maj@allt2.se 16 mars 2014 – Kasta loss (OBS söndag) Klockan 12.00 – 18.00 i SSRS-huset, Långedrag. En minikurs för dig som vill förverkliga drömmen och segla lite längre – ända till Medelhavet. Vi som skall reda ut begreppen är erfarna långseglare. Exempel på ämnen som vi tar upp är Kunskaper och förberedelser, Vägen dit, Seglingsområden, Väder vind och ström, Ekonomi samt Livet ombord. Lättare förtäring kommer att serveras. Mer information i kommande nummer av Odyssé samt på föreningens webbplats. Anmälan: senast måndag den 10 mars på www.medelhav.se eller till michael@windjammer. se. Avgift: 150 kr per person för medlemmar och 250 kr per person för ej medlemmar (betalas kontant vid entrén). TILL SALU - Din Tid är Nu! Hallberg Rassy 36 / SEK 1.050.000 -92 Hanse 370 / SEK 975.000 -06 Sun Odyssey 39DS / SEK 1.150.000 -07 Bavaria 44 Vision / SEK 1.200.000 -06 Hallberg Rassy 48 / SEK 5.300.000 -05 Sun Odyssey 49DS / SEK 1.795.000 ex VAT -06 Sun Odyssey 54DS /SEK 3.500.000 -08 Swan 59 / EUR 500.000 -91 En klassiker! Radar + Plotter -07, Logg -08, Bogpropeller, Ankarwinch fören (el) +aktern. Sprayhood +Sittbrunnstält-08. 2 hytter I mkt gott skick! Raymarine Tridata + Plotter, El-ankarwinch, Folding propeller, Bogprop, Värmare, 2x Sittbrunnstält. 2 hytter Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator, AIS, Värmare, AC, Tvättmaskin, Elström Segel -05/-11. 3 hytter Välutrustad. Aldrig i charter! Generator, Watermaker, Värmare, Bogpropeller, AC, Hyd.landgång. Klassisk mast, Rullbom. 4 hytter Välutrustad båt i bästa skick! Simrad Autopilot, Ekolod, Logg, Plotter -13, Folding prop. Värmare, Varmvattenberedare. 2 hytter I utmärkt skick! Raymarine Logg, Lod, 2x Plotter + Radar. VHF, AIS, Bogpropeller, Värmare, Ljudanläggning, Larm. 3 hytter I mycket bra skick! Ev. fin större segelbåt i byte. Raymarine E120, Tridata + Radar. Bogpropeller, Värmare, Jolle. 3 hytter Helrenoverades -09. Båt + mast omlackad, ny Raymarine elektronik + Radar. Generator, Watermaker, AC, Värmare. 4 hytter Vi har alltid ca 100 båtar till salu - se vår hemsida! HELSINGBORG 042 14 40 50 0705 36 73 99 WWW.NAVARK.SE INFO@NAVARK.SE ODYSSÉ – nr 4, december 2013 41 Aircondition Cabin Cooler 12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden ! Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system. Passar utmärkt i båtar med cabin. Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten. Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid. Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten. Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:Lite exempel på hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt, har svårt att sova, noll vind samt mygg, känns det igen ? Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr, då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen. Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller. De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det skönt som på ett lyxhotell. www.cabincooler.eu tel:0046 640 42002 Smarta båtlarm - få information och larm direkt i din mobil Temperaturgivare Magnetgivare Siren Trampmatta IR-sensor GPS-larm Enkel installation - trådlösa enheter Yachtsafe GPS-larm gör det enkelt att hålla koll på din båt. I din telefon kan du se båtens position, aktuell batterispänning, temperatur mm. Dessutom kan du få larm vid inbrott, förflyttning, hög eller låg temperatur, vattenläckage och låg batterispänning. Alla givare är trådlösa och har batterier som ger flera års driftstid. Larmenheten/ GPS-larm ansluts till 12 VDC och drar bara 7 mA. 42 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Vattennivågivare Köp antingen från butik, webbutik eller få det komplett installerat. Se hemsidan för mera information. www.yachtsafe.se R wireless alarm and control solutions Skandinaviens största sidensortiment! Kvalité & känsla sedan 1989! Siden - lagom varmt i alla väder! Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering. Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:- Se Sidenbadlakan Barnunderställ 150:- / 90:200:- / del Sidenmorgonrock 480:- sidenselma.se för aktuella erbjudanden! Reseset (3 delar) 800:- För dig som vill resa lätt & sova riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan. Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen kvalité. Rymliga mått 112x220. 250g. Infällt örngott. 4 färger. www.SidenSelma .se Postorder 018 - 60 00 06 Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen. ODYSSÉ – nr 4, december 2013 43 TORGERSSON TRANSPORT AB När kräfterna tagit slut och När krafterna tagit slut och seglen inte är uppe, seglen inteär ärlösningen. uppe är WinchRite WinchRite lösningen. Batteridriven winschhandtag Batteridrivet winchhandtag som utför arbetet för dig. som utför arbetet åt dig. Båttransporter till och från Medelhavet Box 86, SE-473 23 HENÅN Telefon: +46 (0)304-313 30 MA R I NT E C www.torgerssontransport.com Sweden HB www.marintec.se • post@marintec.se • 0738117 020 Sortiment och priser på: Information: Telefon: www.marinwebben.se info@marinwebben.se 031-693110 Kompasser-NMEA NavTex Kartplotters iAIS till iPhone/iPAD VHF Wi-Fi Acess system Instrument AIS/Transponder 44 ODYSSÉ – nr 4, december 2013 Pantaenius för dig i Medelhavet. Med 3 egna medelhavskontor och ett oslagbart kontaktnät, är vi alltid snabbt på plats om oturen är framme. Mer än 17000 båtägare i Medelhavet har valt Pantaenius och vi är säkra på att vi kan hitta en försäkringslösning även för dig! 50% av självrisken för medlemmar i Svenska Kryssarklubben. Tyskland ∙ Storbritannien ∙ Monaco ∙ Danmark ∙ Österrike ∙ Spanien ∙ Sverige ∙ USA Föreningsgatan 26 · 211 52 Malmö · Tel. +46-40-20 66 60 · info@pantaenius.se www.pantaenius.se www.hqhh.de SPECIALIST PÅ BÅTFÖRSÄKRINGAR GER11007 PA N TA E N I U S POSTTIDNING B Svenska Kryssarklubben Svenska Kryssarklubben Medelhavsseglarna Medelhavsseglarna Box 1189 131 27 Nacka Strand ISSN 1104-757 NAVIGARE-YACHTING.COM KROATIEN • GREKLAND • TURKIET • THAILAND • SVERIGE • VÄRLDEN 20% RABATT på båthyran för medlemmar i Medelhavsseglarna NAVIGARE YACHTING EXPERIENCE TOGETHER VÅRT ERBJUDANDE • Hyr segelbåt • Köp segelbåt i vårt charterprogram • Boka grupp & konferens för företaget • Vinterförvara & reparera din båt hos oss i medelhavet Oavsett om du är en erfaren livsnjutare eller nyfiken semesterfirare kan du luta dig tillbaka och lita på vår erfarenhet, som marknadsledare i Skandinavien och ett av de största segelcharterbolagen i Europa. Sedan starten 1995 har vår flotta växt till över 120 segelbåtar i medelhavet och Thailand. Vill ni upptäcka andra destinationer så har vi kvalitetssäkrade partners med båtar i hela världen.Vår framgång beror till stor del på att vi lyckats leverera service, kvalitet och värde för pengarna såväl till våra båtköpare som till charterkunderna. Välkommen till vår hemsida och läs mer om att investera i egen båt, hyra båt eller ta med företaget på segelbåt. Kontakta oss idag: 08-654 38 20 www.navigare-yachting.com
© Copyright 2024