1. No category

ODYSSÉ
e
ls
le
K
al
Majas resa
ti
ll
år
sm
öt
et
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 3/2014
Atlanticas båtförsäkring i Europa!
Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:
• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien
• Valfri hemmahamn inom EU/EES
• Svensk kundtjänst och skadereglering
• Transport av båt ingår både på land och via båt
Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige
och dessutom till en rimlig premie
Din båt – vårt gemensamma intresse!
Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780
LEDARE
Oktober 2014
INSPIRATION
– FÅR vi medlemmar som endast seglar våra båtar i skandinaviska farvatten, också hissa Medelhavsseglarflaggan under båtens spridare?
D
enna ytterst försynta och vänliga fråga
fick jag nyligen från en
medlem.
Svaret blev naturligtvis:
– Självklart! Det är ju på det
sättet som vi kan känna igen
och kan ta kontakt med varandra. Utbyta erfarenheter, planer,
tips och tankar – samt ha trevlig samvaro inte bara på medlemsträffar utan även ute på haven, i hamnar och ankarvikar.
Jag måste tillstå att jag blir
glad varje gång jag möter en
medlemsbåt som stolt för vår
föreningsflagga! Det har faktiskt blivit en vana att år från år
skriva in i loggboken namnen på
de medlemsbåtar som jag möter. Och den vanan har jag både
längs de skandinaviska kusterna
och i Medelhavet.
Under ett par sommarveckor
seglandes i Medelhavet i år har
jag haft glädjen att se segelyachterna Viking, Nordic Star, Pela,
Adria och Swallow som alla seglar med vår klubbflagga hissad.
Eftersom jag i skrivande stund
fortfarande befinner mig ombord på vår båt i Kroatien, så
kommer jag säkert att möta ytterligare ett antal medlemmar.
Saknar du Medelhavsseglarflaggan, så kan du köpa den på
våra träffar, i vår monter på båt-
mässorna eller beställa via hemsidans butik. Du kan även beställa den hos Maria Fasth på
SXK-Kansli.
Unga medlemmar som i sommar seglat långt med vår flagga
under spridarna är besättningen på Vegan Maja. Från hemmahamnen i Ljungskile till Medelhavet har våra fyra seglare från
ungdomsgruppen nu tagit sig. En
utförlig artikel finner du självklart i detta nummer av Odyssé. Just när detta skrivs rundar de
den italienska klacken.
Följ även gärna deras äventyr på www.medelhav.se där du
under ”Vi informerar” finner en
länk till deras blogg.
Att det inte krävs stora båtar för att förverkliga seglingsdrömmar framgår också när man lyssnar till årets
föredragshållare i samband
med årsmötet nu i november
i Malmö. I ”Passage through
ice” sökte Edvin Buregren inte
Medelhavets värme utan ville
bli den förste att segla Grönland – Alaska genom isen. Han
och hans båda besättningsmedlemmar lyckades med bedriften! Ett spännande föredrag som vi hoppas att du har
möjlighet att lyssna till.
Vi Medelhavsseglare tänjer
alltmer ut gränserna för våra seglingsvatten – många medlemmar seglar över Atlanten och flera fortsätter jorden runt. Vi vill
behålla kontakten med er som
seglar längre än till Medelhavet.
Inspiration till långsegling får vi
genom att ta del av era berättelser. Odysséredaktionen välkomnar bidrag och på vår webb kan
ni fortsätta att ange era positioner runt jordklotet.
I styrelsen börjar vi allt mer
tala om ”Medelhavsseglare and
Beyond”.
Så – bästa medlemmar – låt
vår standert stolt vaja under spridarna på din båt. Om du så seglar i Sverige, Norge, Danmark,
via kanalerna, i Medelhavet, Karibien eller till Australien!
Maja är framme i Cala Feola, Ponza.
Foto Giuseppe Romano
INNEHÅLL NR 3/2014
3 Sjöräddning på Rhône
4 Maja i Medelhavet
10 Östra Turkiet
13 Stadsliv till havs
15 Snurrigt snurreköp
Fasta rubriker
17Signalstället
18Båtjuridik
19Skeppsbiblioteket
20Klubbnytt
24Sjöboden
Med soliga och varma
hälsningar,
Nina Brodd
Ordförande, ordforande@medelhav.se
ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare
ANSVARIG UTGIVARE
Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04
REDAKTÖR
Björn Hansson, odysse@medelhav.se,
tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04
REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI
IKEKO AB, Göteborg
Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001,
Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion.
ÖMÄRK
ILJ
T
M
LAYOUT
Jonas Arvidsson, skidbladner@mac.com,
tel: 0300-298 38
ÖVRIGA I REDAKTIONEN
Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund,
Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och
Elisabeth Gröndahl
ANNONSER
Jan Burström, tel: 0910-77 84 73
Annonsmaterial skickas till: annonser@medelhav.se.
Medlemmars privata
annonser införs gratis en gång.
REDAKTIONELLT MATERIAL
Tidningen Odyssé är en medlemstidning.
Åsikter i signerade artiklar är författarens och
delas inte nödvändigtvis av redaktion eller
styrelse. Upphovsrätten till insänt material är
författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den
tryckta som den digitala versionen av Odyssé
samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha
material som inte tidigare publicerats.
Texter skickas till odysse@medelhav.se
Texter skickas i formatet Microsoft Word med
e-post. Signatur accepteras men insänt material
skall vara försett med för- och efternamn, telefon
och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild
med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm
inte att också bifoga textförslag till personruta
och bild till denna.
Bilder skickas till odyssebilder@medelhav.se
Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha
formatet jpg och vara så lite komprimerade
som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att
medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta
innebär ungefär:
Helsida = 3700 x 2460 pixlar
Halvsida = 2592 x 1944 pixlar
Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar
Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av
dig till redaktionen för anvisningar.
www.medelhav.se
UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ
v10, v18, v 40, v49
Material skall vara redaktionen tillhanda senast
sex veckor före utgivning.
PRENUMERATION
Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år,
utomlands 300 kr/år.
prenumeration@medelhav.se
KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN
SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka
Maria Fasth, 08-4482882, maria.fasth@sxk.se
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
1
F Ö R S T K L A SS I G
FÖRSÄKRING
FÖR MEDELHAVET
I SAMARBETE MED
SVENSK A KRYSSARKLUBBENS
MEDELHAVSSEGLARE
I ÖVER 20 ÅR
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
2
Mariehamn +358 (0)18 29 000 fritidsbat@alandia.com Stockholm +46 (0)8 630 02 45 viggby@alandia.se
Göteborg
+46 (0)31 49 20 60 goteborg@alandia.se HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 helsinki@alandia.fi www.alandia.com
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Hur kallar man
på sjöräddning
på floden Rhône?
BENGT och SOLWEIG WANNERHEIM seglar HallbergRassy 312:an Vagabond. Har seglat i Östersjön sedan
början av 60-talet. De var sedan ute i tre och ett halvt år,
gick genom kanalerna till Medelhavet, fortsatte över till
Västindien och sedan hem igen samma väg.
TEXT OCH BILD: BENGT OCH SOLWEIG WANNERHEIM
V
i är på hemväg uppför Rhône, efter
tre års segling till bland annat Västindien, och har en lång sträcka att
gå den här dagen. Hoppas nå Viviers innan
kvällningen, vilket betyder nästan tolv timmars gång. Det finns inte några andra platser att stanna vid över natten i den här delen av floden.
Dagen går ganska händelselöst förbi
fram till sju på kvällen då det klonkar till
från motorn. Den stannar. Vi provar att starta på nytt, men så fort vi lägger i backslaget
framåt eller bakåt så stannar den igen. Förmodligen har det fastnat något i propellern.
Vi börjar driva med strömmen, som är
två-tre knop, och får snabbt i ankaret, som
tar på sex meters djup med drygt 50 meter
kätting ute. Vi ligger inte mitt i floden, utan
lite på sidan. Vi vill å ena sidan inte vara i
vägen för fartygstrafiken, men å andra sidan inte heller komma för nära strandbanken som består av sprängsten.
Ring 112!
Vi ropar på VHF-radion på senaste slussen
vi passerat, men får först inget svar. Efter
en stund får vi dock kontakt med en annan
sluss, som tyvärr inte har några resurser att
hjälpa oss, men rekommenderar att vi ringer
larmnumret 112 för att få hjälp.
Där tar det på grund av språkförbistringen en stund att förklara vad vi har för problem och att vi behöver hjälp att bogsera bort
Vagabond. Det kan de inte hjälpa oss med,
trots att vi innebär en trafikfara i floden. De
erbjuder oss istället att evakuera oss som är
ombord. Vagabond får vi alltså lämna åt sitt
öde, men den tanken kan vi inte ens tänka!
Till slut förstår de att de måste kontakta kanalmyndigheterna, så att de skickar en
båt som kan bogsera oss. Vi rapporterar också händelsen till försäkringsbolaget, Pantaenius, där vi stämmer av hur vi ska hantera
situationen, samt får lite goda råd.
Först säger de att kanalmyndigheten lovat att skicka en båt omgående. Nästa gång
är de förvånade över att den inte redan kommit. Tredje gången måste de erkänna att de
inte lagt två strån i kors för att hjälpa oss:
– Floden inte är deras ansvarsområde!
I alla slussar finns det skyltar som talar om att
man ska ringa 112 om man får problem, men
det har de aldrig hört talas om. Vi får dock ett
telefonnummer till ett företag som kan hjälpa oss, vilket dock senare visar vara felaktigt.
Vi har också fått ett telefonnummer från
slussvaktaren, men där är det givetvis ingen
som svarar klockan tio en fredagskväll. Så vi
tänder våra lanternor och inriktar oss på att
sitta ankarvakt under natten.
Som tur är kommer det ingen trafik mellan midnatt och halv sex nästa morgon. Så
natten blir trots allt ganska lugn.
var att återvända klockan elva. Redan strax
efter två kommer han tillbaks (tid är ett ganska tänjbart begrepp i Frankrike) och tar oss
på bogsering till ett ställe där det är så lite
ström att det går att dyka.
Efter en halv minut kommer han upp
och konstaterar att det sitter en “plastpåse”
i propellern.
Efter ytterligare en kvart kommer han
upp igen med “påsen”, som visar sig vara en
armerad plastsäck, av den typ som man har
på byggen för byggavfall. En kubikmeter
stor, det vill säga fem kvadratmeter plastväv
som ska hålla för ett ton. Inte undra på att
propellern inte ville snurra.
Snart är vi på väg igen, till Viviers, gårdagens tänkta kvällshamn, där dykaren har
sitt företag och där vi kan göra upp det ekonomiska.
Relativt snar hjälp
Vid sjutiden på lördagsmorgonen kommer
det förbi en liten båt med brandmän ute på
övning. Nu får vi hjälp. Deras båt är för liten
för att kunna bogsera oss, men de lyckas få tag
i ägaren till företaget som kan hjälpa oss och
beordrar honom att komma omedelbart. För
säkerhets skull åker de och hämtar honom.
Vid niotiden är han ombord och konstaterar det vi misstänkt: stopp i propellern.
Han åker hem igen för att hämta sin båt,
en medhjälpare och dykarutrustning och lo-
Två plus – många minus
En summering ger plus i kanten för brandmännen som hjälpte oss effektivt, likaså till
dykaren som egentligen hade ledig lördag,
men många stora minus för larmcentralen
som inte bara var nonchalant, utan till och
med ljög för oss när dom sa att dom hade
begärt hjälp.
Pantaenius gjorde en delreglering av
skadan redan följande måndag. Slutregleringen skedde sedan utan problem när vi
kom hem. ⚓
Fem kvadratmeter armerad plastväv.
Det ser mörkt ut
Timmarna går, det mörknar. Vi ringer tillbaks till larmcentralen flera gånger för att
höra hur det går.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
3
Maja och hennes resa
Båten, en gammal Albin Vega, köptes redan 2009 av den dåvarande ägaren Thomas Grahn som tidigare seglat båten till Florida med Sven Yrvind. Resan till Medelhavet började planeras 2012 och i år, den 13 juni 2014, bar det av. Rutten har gått längs atlantkusten, in i Canal des deux mers, söderut genom Bonifaciosundet och vidare till ön Ponza
dit båten nådde i slutet av augusti i år. Maja kommer sedan att seglas runt Italien, upp till Kroatien och slutligen, i november, tas till vinterhamn i Grekland. I mars 2015 återupptas resan och forsätter fram till skolstart i slutet på augusti. Förmodligen ska båten då tagits hem till Sverige men ingenting står skrivet i sten (Petter fotograf).
Hela besättningen, iklädda hederströjor, är framme på Ponza! Bryggägaren Khaled står i mitten - Giuseppe Romano (Jacobs pappa) är fotograf.
4
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Anders Hansander är en 30-årig programmerare från
Uppsala. Anders kommer att vara med på Maja fram till
vinteruppläggningen då han har både flickvän och jobb
som saknar honom i Sverige.
Anders
Oj, långseglingen ska verkligen bli av på riktigt! Det var
vad som slog mig när jag och
Kalle cyklade mellan Ljungskile och Lyckorna. Lite matvaror
skulle lastas på båten.
D
et var flera dagar in på de slutliga förberedelserna före avresan så
man kan kanske tycka att det borde sjunkit in vid det laget. Det var svårt att
inse att vi skulle bo på en båt så länge, förmodligen framförallt för mig som saknade
sjövana och därför inte riktigt kunde föreställa mig hur det kunde vara.
Jag hade också hela tiden haft känslan
att någon skulle dra sig ur eller att det skulle
komma någonting annat i vägen. Det kändes som ett enormt projekt som krävde så
mycket förberedelser att något måste hinna
gå fel innan vi kom iväg.
Lite sanning ändå
När vi väl seglat iväg och efter mindre än
en vecka seglat förbi Danmark och lagt till i
Kiel kändes det helt annorlunda. Det kändes
plötsligt som att allt som krävdes för en långsegling var att sätta sig i båten och segla iväg.
Det var ju inte helt sant, mycket förberedelser hade krävts. Speciellt Kalle och Petter hade jobbat mycket med båten, vi hade
alla gått kurser och gjort vad vi kunnat för
att öka vår seglingsrelaterade kunskap. Petter hade länge planerat färdvägen.
Det var dock en del sanning bakom
känslan också. Detaljplanering kunde man
ta efter hand och det vi inte hunnit fixa innan avresan kunde ordnas längs vägen.
Skulle jag bli sjösjuk?
Före resan hade jag givetvis både förväntningar och oro. Förväntningarna gällde det
enkla, sköna liv jag tänkte mig, alla platser
vi skulle komma till och alla lagom äventyrliga seglatser vi skulle göra.
Anders, från segling i Stora bält. Jacob fotograf.
Oroade mig gjorde jag för den lilla yta vi
skulle leva och komma överens på.
En annan sak jag oroade mig för var sjösjuka. Jag föreställde mig skräckscenariot då
jag bara skulle må dåligt dygnet runt de första veckorna tills jag förhoppningsvis till slut
skulle vänja mig.
Nästa segling gick dock bättre. Det var
fortfarande lika starka vindar men en snäl�lare vindriktning.
Jag kände nu också igen de första tecknen på sjösjuka och kunde direkt göra sådant som jag mådde bättre av, som att sitta
vid rodret.
Skulle vi bli ovänner?
Just besvärliga relationer ombord var något
vi tog på allvar och såg som en stor risk att
förstöra resan. Jag, Kalle och Jacob hade ju
umgåtts tätt på den friluftsutbildning där
vi tre lärde känna varandra. Situationen på
en båt, med det begränsade utrymmet, och
att vara ute under så lång tid var dock något nytt.
Faktiskt läste vi alla en bok som hette
just Relationer ombord före seglingen och
hittills har vi kommit bra överens. Speciellt
till havs. På kanalerna har man ibland känt
att irritationsnivåerna varit något högre och
att de sedan försvunnit så fort man seglat
iväg igen mot nästa mål.
På kanalerna har jag känt att det varit värdefullt med någon egen sysselsättning. Kanske några böcker man vill få all
tid man kan till att läsa eller om man har
någon intressant universitetskurs att läsa
på distans.
I härlig hastighet
Angående mina förväntningar så är fina seglatser något vi fått en hel del av. Den andra
etappen är en av dem jag har starkast och
mest positiva minnen från.
Från att under den första seglingen haft
en släng av sjösjuka kunde man plötsligt njuta av att Maja surfade fram över vågorna i en
härlig hastighet.
Vi satt sent på kvällen och spelade ukulele
och sjöng några sånger medan vi tittade på alla
stora vågor och djupa vågdalar runt båten.
Kattegatt tuffast
Skräckscenariot angående sjösjukan besannades som tur var aldrig. Den tuffaste seglatsen hittills visade sig typiskt nog vara den
allra första långa etappen från Lyckorna till
Anholt. Då kände jag mig dålig och ville
mest gå och lägga mig.
Stressless på sjön
Ett annat trevligt minne är första seglingen med autopilot. Den hade varit felkonfigurerad när vi gav oss av ifrån Sverige men
vi hade fått ordning på den i Kiel. En kväll
när vi gav oss av från Leer, för att sträcksegla till Amsterdam, kopplade vi in den. Sedan kunde vi alla sitta under filtar och fika
och se på när autopiloten gjorde jobbet. Det
kändes som en väldig lyx just då.
Det har naturligtvis också varit givande att känna hur vi blivit mer och mer vana
och bekväma med segling och kanske framförallt med långseglingar; att vi efter ett tag
längtar ut på havet igen och känner att det
är en plats dit man kan bege sig för att koppla av och känna hur stressen försvinner. ⚓
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
5
Petter Mogenfelt är 23 år och har rollen som kapten
på båten. Seglingen med Maja innebär ett sabbatsår
från civilingenjörslinjen i Lund. Under vinteruppläggningen kommer Petter att söka lyckan i Norge.
Petter
Korsikas bergstoppar har just
uppenbarat sig på horisonten;
vi har seglat två nätter på rad
för att nå fram. Jag står och
håller mig i förstaget och tittar mot ön. Det är den 8 augusti och vi har snart varit borta i
två månader.
Petter. Kalle är fotograf.
S
eglen är fyllda i en skönt fläktande bidevind och vattnet känns ljummet när det skvätter upp på däck.
Det känns så grymt bra att vara just här. Vi
ska till Grekland med en omväg till Kroatien vilket betyder att många sjömil kvarstår, men på något sätt har Korsika varit den
plats där jag upplever att vi är framme.
Medan Korsikas konturer blir tydligare
tänker jag först tillbaka på Tyskland en månad tidigare. Regnet smattrar på däck, det är
14 grader, vi har nästintill polarklädsel och
Medelhavet känns långt borta. Sen tänker
jag på delfinerna som simmade med båten i
Bretagne och markerade att Sverige faktiskt
var långt borta. Och vad hände med den där
stormen – eller åtminstone kulingen – som
vi hela tiden väntat på att vi skulle bli utsatta för? Den kanske hamnar i nästa artikel.
Korsika – en personlig seger
Innan jag går tillbaka mot sittbrunnen går
tankarna tillbaka till början. Segelprojektet
startade på allvar för två år sen när jag och
min bror Kalle ringde upp Jacob från den
bohuslänska skärgården. Svaret var positivt
och inte långt senare hade vi fått med oss
Anders också.
Men för mig så går Medelhavsdrömmen
fem år bak i tiden. Jag räknade distanser på
google maps i pojkrummet och kom fram
till att ett års avbrott från det vanliga livet
borde räcka till åtminstone Kroatien, kanske även Grekland? Om man tar vägen via
Canal de Garonne och Midi så ska det ju gå!
Ung och dum så tänkte jag att det skulle
gå att låna pappas trots allt stora men näst6
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
intill platta segelbåt, den som stampar och
klagar så fort man kommer utanför skärgården. Pappa förklarade hur det stod till och
plötsligt stod Maja på varvet nedanför huset.
Besättning var inte klar, inte mycket fanns
mer än min vilja att långsegla innan vuxenlivet satte hinder. Men efter flera mer eller
mindre långa sommarseglingar så blev det
till slut av.
Att se Korsika blev därför mer än glädjen
över att vara på en kul plats, det var även en
lättnad och en personlig seger.
Möten på vägen
Man blir ofta avskärmad från omgivningen
på en långsegling. Ibland för att man inte
kan språket, andra gånger för att man helt
enkelt guppar runt på havet. De möten som
trots allt sker kan istället bli desto mer minnesvärda.
På Canal du Midi fick vi sällskap av engelsmannen John som höjde stämningen med
sin livsglädje. Han kunde ha varit vår pappa men seglade ändå helt ensam i en liten
kappseglingsbåt, utan att verka bekymrad
alls. I stället fick han oss att göra en tävling
av slussandet där vi började springa i förväg till slussdörren och öppna. Vi sparade
inte många sekunder men det var kul och
blev en ursäkt till att löpträna. När jag tog
avsked till John så sa han att jag gärna fick
komma till Mallorca där han skulle lära mig
att kappsegla.
En annan dag, när vi skulle lämna hamn,
kom en fransk familj fram och pratade intresserat med oss om båtar och livet. Sen kom deras barn springande med den ena matvaran
efter den andra tills vi hade fått flera kassar.
De städade ur båten efter semestern.
Lita på eget omdöme
Under tidigare seglingar har jag ibland velat fråga andra om de vet något om området
eller vädret som jag missat. Under den här
långfärden har det gått över till att snarare
knappt lyssna ens på råd.
I Bretagne blev vi lurade till att ge oss
ut i motström. Vi blev tillsagda att det var
bråttom för att få rätt timing. När vi väl var
ute visade det sig att vi borde ha gjort som
vi tänkt och väntat en eller två timmar till.
På samma sätt har vi blivit varnade för
medvind som enligt både rapport och verklighet knappt överstiger 10 m/s.
Är man osäker kan det vara bra att fråga
men jag har verkligen fått inse vikten av att
göra egna bedömningar, de tycks stämma
bäst med verkligheten.
Ekonomisk överlevnad
Eftersom det bara är Anders i besättningen
som jobbade före avresan var det också bara
han som hade nämnvärd reskassa med sig.
Lösningen för oss andra har varit att läsa distanskurser med studielån.
Hittills har det fungerat bra trots relativt
dyra länder längs vägen. Man får helt enkelt
välja bort lyx som restaurangmiddagar, taxiresor och spontanshoppande.
För andra som planerar att göra samma
sak så bör det dock påpekas att man får välja kurser med omtanke. Varken studiemotivation eller internettillgång är den bästa när
det finns så mycket annat man vill göra. ⚓
Kalle Mogenfelt, 25 år, är kaptenens något äldre bror
som till vardags studerar Globala Studier i Göteborg, varvat med en eller annan intressant språkkurs. Lugn söker han i böcker, kala klippor och mosstäckta skogar.
Kalle
Det är hett och lummigt. Omkring oss har den rödglödgade morgonens galande tuppar bytts mot motorljud från
bilar, vespor och båtar allteftersom byn vaknat till. Vi är
på Ponza. Det är i slutet av
augusti.
U
nder gårdagskvällen hördes mest
vågskvalp, fågeltjatter och milt
kvällssorl som vi lyssnade till medan vi frossade i familjen Romanos nyfångade och nygrillade fisk, bläckfisk och skaldjur. Natten i det hus vi fått oss tilldelat blev
första gången sedan avresan som Petter fick
sova i en riktig säng.
Nu ligger han och solar på terrassen efter
att ha kastat ett öga på att Maja guppar säkert
där hon ligger förankrad i viken nedanför.
Starka drivkrafter
Det är fascinerande vad drömmar och vilja kan
åstadkomma. I en planeringsprocess för ett
stort projekt finns det utöver glädje så mycket
utrymme för trötthet, frustration och ibland
närmast desperation: motorer vägrar fungera
ordentligt, elsystem trilskas, däcksmålningen
blir ett kemiskt balansexperiment, budgeten
pressas, besättningen måste svetsas ihop…
Även om belastningen fördelas blir det
oundvikligen den som står vid rodret fsom
tar den tyngsta bördan och sätts på prov efter prov. Min tjurskalligt envise och modige
bror tog sig som vanligt igenom dem alla.
Han är inte typen som skryter men gudarna ska veta att han lagt ner sin själ i dygn
av fokuserat informationssökande, utnyttjat
sina kunskaper i alltifrån strömlära till olika
materials hållfasthet och framförallt ständigt drivit på för att se till att inget hinder
någonsin tett sig oöverkomligt.
Stabil kapten
Samma sak har gällt också efter avresan och
från Skagerraks kalla junivindar till Tyrren-
Kalle vid segling mot Perros-Guirec, Breteagne. Petter är fotograf.
ska havets varma mistral har brorsan förblivit lika stabil såväl i navigeringen som i sammanhållandet av oss.
I boken Relationer ombord, som också
Anders skrivit om, påpekar i och för sig Marie
Blomquist att grabbgäng har en tendens att
fungera bra tillsammans. Det stämmer att vi
har varit bra på att tala ut tillsammans. Samtidigt exkluderar det förstås inte värdet av att
ha en ledare som vet att hantera små konflikter som annars kunde blivit större. Broderskönsjungandet till trots bör ingen tvivla på att vi ombord på Maja kan skatta oss lyckliga åt att ha den kapten vi har.
Blomquist talar i boken mycket om förväntningar. Många som läser det här kan
nog relatera till hur svårt det kan vara att
lägga sig till med ”rätt” inställning under en
resa som är mer än en nöjestripp, som är en
verkligt stor del av ens liv snarare än en paus
i det.
Som i sommarlovslandet
Fram tills nu, har jag upplevt att det gått
att leva kvar i semesterillusionen, i barndomens sommarlovsland. Oavsett hur mycket
vackert jag, vi, sett har tanken på Medelhavet, den plats vi ville nå för att sedan börja
koppla av på allvar, alltid funnits ständigt
närvarande.
Det betyder på intet vis att resan dit inte
varit storslagen. Inom mig bär jag, bland
så mycket annat, souvenirer av Nordtysklands oändliga lerkanaler, Nordsjöns mystiska mörker och serena soluppgång och
Ijsselmeers förunderliga träskorvssegelvatten.
Sedan kom Frankrike
Läsåret 2012/13, då seglingsförberedelserna
ännu var i sin linda, bodde jag i Strasbourg
där jag utöver att införskaffa begagnad GPS
och autopilot till båten också studerade och
knöt band till den franska världen med allt
vad det innebar av litteratur, gammal arkitektur, mat, vin och framförallt vänner.
Det kändes därför, fånigt nog, som ett
kärt återseende när vi tidigt på morgonen
i början av juli tuffade in i Boulogne-surMers hamn, mötta av små presenningstäckta fiskebåtar som gick ut ifrån de bågformade vågbrytarna för att lägga nät. Språket
längs kajkanten var bekant och välklingande, den sydeuropeiska värmen var äntligen
där för att stanna och livet var gott att leva.
Atlantkusten bredde ut sig framför oss
med omväxlande segling bland såväl bretonska skär som distanser över öppet vatten
längre söderut. Även om nätterna och morgnarna med ständig vind i seglen, som de sjömil vi tillryggalade på väg mot Cherbourg i
Normandie, naturligt nog varit de mest stimulerande minns jag ändå väl den säregna
känsla som infann sig under en nattlig, motoriserad överfart till Belle-Île.
Delfinliknande läten
Vi lämnade kusten i skymningen i höjd med
Penmarch och satte spikrak kurs mot Den
vackra ön, ankomsttid beräknad till gryningen. Fastlandets ljus och konturer avlägsnade sig, resten av besättningen gick till
kojs i ruffen.
Plötsligt fann jag mig själv ute i en guppande utomjordisk sfär där allt som existeODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
7
rade i mörkret var motorns brummande och
de lätta, delfinlika läten autopiloten gav ifrån
sig när den då och då gav rorkulten en mjuk
knuff. Det var inte fråga om navigation utan
snarare ett slags lustig, långsam skyttelåktur.
Visst slet jag mig titt som tätt ifrån Eugènes och Le Père Goriots öden i Balzacs jytter-Paris – för att kontrollera att vi inte kommit ur kurs eller var på väg att krocka med
något förlupet tankfartyg – men till stor del
spenderade jag natten vaggad bortom de vatten vi korsade.
Viktigt vara solo
Att ibland få vara mol allena ombord, liksom
på land, skulle nog de allra flesta anse livsviktigt när man lever så tätt inpå varandra som vi
gör, hur mycket man än gillar varandra. Att
några gånger i veckan ta ett ensampass vid
rodret, en morgonpromenad eller löprunda
eller en stilla espresso vid ett cafébord – bi-
drar mycket till den individuella och därmed
den gemensamma friden. Särskilt oumbärligt
borde det bli när man bor fyra personer på en
boyta på bara 8,25 x 2,5 meter.
Också att dela upp sig i par, sätta sig i
nya konstellationer, gör ofta gott: som när
Anders och jag hyrde cyklar i Amsterdam,
snirklade oss runt bland stadens alla broar
och smågator och avslutade med att gå på
Van Gogh-muséet; som när Maja just nått
Korsika och Petter och jag under en förmiddag till hälften gick, till hälften sprang upp
och ner längs oländiga bergsstigar på öns
norra del och kom tillbaka till strandens butiker med törsten brännande i struparna; eller som när Jacob och jag åkte till Sardinien
tillsammans.
Sardinskt leende
Sedan lång tid tillbaka hade vi bestämt att vi
skulle sammanstråla med en gemensam vän,
Algherobon Vittorio som tidigare varit på
besök i Sverige. När vi nu äntligen kom fram
mottogs vi med öppna armar och spenderade en vecka med många skratt och hundratals oanständiga italienska ordskämt.
Brokiga klippkuster, vissa i granit och inte
alls olika kära gamla Bohuslän, livliga familjemiddagar, hisnande fartbilturer, snårtäckta
berg och ett vackert sardinskt leende på en
nattstrand under en stjärnstrålande himmel
är några av alla de fortfarande så närliggande,
starka intryck jag tog med mig därifrån.
Och än väntar Ponza på att upptäckas.
Ön lockar där, alldeles inpå, på andra sidan
datorskärmen. Det är dags att avsluta den
här texten för att se mer av alla de grottor,
berg, bukter och havsvarelser som Jacob aldrig slutar tala om.
Resans mål har slutligen blivit suddigt
och det är mycket, mycket bra. ⚓
Jacob Romano växte upp på landet som stadsmänniska.
Sedan flyttade han till staden och blev naturälskare. För
närvarande studerar han Dataspelsutveckling med inriktning på ljud vid Högskolan i Skövde, men måste regelbundet långfärdas någonstans i det vilda för att nära
sin primitiva sida.
Jacob
Maja seglar bestämt och hastigt
på det nästan tretusen meter
djupa Tyrrenska havet, svindlande djup för någon som mestadels navigerat på gröngrumliga nordiska vatten.
Jacob på Nordsjön, utanför frisiska öarna. Kalle är fotograf.
J
ag har följt havets färgutveckling
sedan första dagen, då vi lade loss
i Lyckorna med Grekland i siktet,
i syfte att iaktta förändringarna i dess nyanser. Ju mer söderut vi tog oss, desto mer
liknade havet det jag mindes från min tid
i Italien.
För mig har Italien varit ett lika viktigt mål
för seglingen som Grekland. Min far är född
på Ponza, en liten ö i det Tyrrenska havet. Där
har även jag levt, tillräckligt för att ha en bestående bild av områdets hav, dess färg, form och
beteende, klart inristad i min hjärna.
8
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Klarblått och rent
Det är klarblått, präglat av överdrivna uppstickande solstrålar från djupet och långa vågor. Närmare kusten kan man inte låta bli
att förundras över vattnets otroliga renhet,
trots den absurda turismverksamhet som
varje sommar plågar ön. Det beror delvis
på den brant sluttande havsbottnen, speciellt utanför öns södra del Monte Guardia.
Det möjliggör en omfattande vattencirkulation som snabbt spolar bort både öbornas
och turisternas intensiva försök till förorening – och de försöker verkligen!
Den branta sluttningen utanför Ponza
och de andra två öarna i samma bergskedja, Zannone och Palmarola, anses vara en
släckt vulkan. Arkeologisk litteratur hävdar
att öarna intet annat är än vulkanens mynningar. Bergen är mycket olika. Havet och
vinden har givit de mjuka bergsarterna vackra, böljande former. En av besättningsmedlemmarna tyckte:
– Det ser ut som kräm.
Det vulkaniska arvet har skänkt ön en
färgsammansättning god nog till de största
konstnärernas paletter.
Vad är en öbo?
Under min barndom på Ponza var jag föga
intresserad av fiske och natur, utan längtade till staden där vänner med mina intressen
väntade, folk som talade italienska och inte
någon ful dialekt. Trots en handfull människor som jag ännu håller kära, trivdes jag
aldrig helt på den största av de Pontinska
öarna. Jag hade känslan av att inte passa in
och inte fick leva ut till fullo.
Året jag fyllde sexton flyttade jag till
fastlandet. där jag paradoxalt nog äntligen
skulle börja förstå vad det innebär att vara
öbo, men även, delvis, att bli en riktig öbo.
En sån som förbannar sitt land men aldrig
skulle kunna leva utan det.
Jordens pärla
Paradiset är alltid det man förlorat, och detta gällde även för mig. Trots allt negativt jag
förknippade med Ponza, kände jag även en
stolthet över mitt arv. Jag sålde ön till folk
som den vackraste i världen, likörerna som
där producerades som de absolut godaste,
fiskarna i Ponza var givetvis världens skickligaste och stormarna de våldsammaste.
Varje gång jag återvände till ön kände
jag stolthet, en stolthet blandat med obehaget som vuxit under min barndom. Jag ville få världen att svälja att Ponza var Jordens
pärla, men ville egentligen inte själv ha så
mycket med den att göra.
Med andra ögon
Maja seglar bestämt och hastigt på det nästan tretusen meter djupa Tyrrenska havet,
svindlande djup för någon som mestadels
navigerat på gröngrumliga nordiska vatten.
I sann romantisk anda flyger en mås förbi, bara sekunder innan jag får syn på land.
Det kan inte annat vara än Palmarola, den
sköna, nästan obebodda ön, som jag varenda dag admirerade från altanen i Cala Feola
där vi bodde, på väg till skolan. Palmarolas
form är någonting som jag inte kan ta miste
på, något jag skådat varje dag under sju-åtta år och som därför är lika bekant för mig
som dricksvatten.
Men... jag känner inte igen ön. Delvis
har den inte fullständigt uppenbarat sig,
samtidigt som de höga vågorna rytmiskt
skymmer dess nedre former. Delvis, slår det
mig, har jag ju aldrig sett öarna VÄSTERIFRÅN.
Jag ser Palmarola, bokstavligen, från
ett nytt, spegelvänt, perspektiv. Med andra
ögon. Först när La Forcina uppenbarar sig,
Palmarolas mittpunkt, där tre vassa bergpelare reser sig i luften – vilket får det att likna en treudd och där det ryktas att djävulen håller till – blir jag medveten om att det
utan tvekan är just den ön vars former jag
Segling för babords halsar utanför Aber-Ildut,
Bretagne - Petter fotograf.
lärt mig känna igen från barndomen, fast
från fel håll!
Obehaget borta
Snart seglar vi förbi öns sydligaste spets,
Punta del Mezzogiorno, och samma scenario upprepar sig med Ponza, som jag ej heller
tidigare sett på stort avstånd från västligt håll.
Kanske var det denna perspektivändring,
kanske det faktum att vi seglat två och en halv
månad för att ta oss hit, kanske en blandning
av de båda, men för första gången på länge
var obehagskänslorna jag tidigare lidit av när
jag närmat mig Ponza borta, helt ersatta med
stolthet och respekt för det jag med mina besättningskamrater gjort och för det otroligt
vackra som uppenbarade sig framför oss.
En mäktig blandning av färger på klipporna, från kritvitt till jordbrunt, från grått
till buskgrönt, och Chiaia di Lunas överdrivet branta bergsväggar, vilka kostat många
människor livet. Sedan, Ponzas högsta topp,
Monte Guardia, söder om vilken en gammal
gasfyr står placerad på en absurt brant, vass
och oregelbunden klippa.
Trångt och dyrt
Därefter är man på öns östra sida, och måste segla, efter en gipp, mellan Faraglioni di
Calzone Muto och la Secca delle Formiche.
De första är klippor mitt i havet, de andra
ett farligt grundområde. Till vänster, längre in i landet, finns ett av de sydligaste samhällena på ön, i Scotti, men nästan ingenting
av samhället kan skådas från havet. Öborna
bygger gärna sina hus långt borta från områden där saltvattnet kan stänka och förstöra odlingarna.
Efter Faraglioni della Madonna girar
man så småningom babord förbi Pilatusgrottorna (le Grotte di Pilato), grottbassänger från romersk tid där det sägs att rika aristokrater odlat muränor.
I den pittoreska hamnen, som också är
öns pulserande hjärta och centrum, finns det
ett fåtal pontoner. Endast de som har rikligt
med tur lyckas hitta plats och betalar mellan
tio till arton euro per meter, per natt.
Alla andra ligger ankrade på öns (lugnare)
nordvästliga områden, i Cala Feola och Cala
dell’ Acqua, för att regelbundet fly tillbaka
till hamnens havstrafikkaos när de dominanta nordvästliga vindarna hotar yachternas säkerhet och känsligare sjöfarares nattro.
Det krävdes en seglats
Efter en natt på Ponzas pontoner och positiva väderraporter, flydde vi hamnkaoset genom att runda den nordligaste delen, förbi
Cala Inferno (Helvetesbranten) och sulfitlerstranden vid Cala Felce, förbi Cala Cecata och Cala dell’ Acqua, till Cala Feola, där
jag växt upp.
Efter en för mig rätt lång segling, ser
jag den med nya ögon. Det är den vackraste
platsen på Jorden. Folkets dialekt pulserar
skönt i åhörarens öron. (Vad säger jag? Ett
språk är det ju, inte dialekt!). Havsbottnen
syns i över tio meter djupa partier.
Det krävdes en segling, att jag faktiskt
fick kämpa för att ta mig till min barndoms
hemort, för att åter bli förälskad i trakten.
Och, med samma upptäckarlust som tagit mig och mina kamrater genom Europa,
hoppas jag kunna återupptäcka ön i dess helhet, från de arkeologiska lämningarna, till
den vackra dialekten, och göra dem inte bara
till mitt, utan till en del av mig.
Såsom denna segling. Något bestående,
som lever kvar, inte i hjärtat eller hjärnan,
utan i jaget, egot. För en sjöman är inte en
person, utan ett ständigt tillstånd, ett personlighetsdrag, precis som öbon.
Därför säger jag: Vill ni återupptäcka
gamla trakter, av vilken anledning som
helst, gör resan dit till en bedrift! ⚓
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
9
Spännande resa
TEXT OCH BILD:
LOU-LOU BÄÄRNHIELM-BERG OCH PELLE BERG
Ishak Pasha Saray.
Ayder.
Ani.
Borg utanför Van.
Med båten som bas besökte vi 2012-13 de flesta någorlunda kustnära sevärdheterna i västra
D
är övervintrade sedan s/y Froggy
sedan – dock utan oss ombord –
december-mars. Att segla längre
österut lockar inte; kusten är tämligen ointressant och trevliga ankringsplatser få, även
om där lär finnas en del fina marinor. Våra
gamla planer att fortsätta till Syrien och Libanon har vi av förklarliga skäl skrinlagt.
Våren -13 gjorde vi en spännande bilresa till centrala Turkiet med Kappadokien
som höjdpunkt. Det inspirerade och väckte
nyfikenheten på vad som finns ännu längre
österut. Turkiet är nära 200 mil brett från
Izmir i väst till iranska gränsen i ost. Landet gränsar i öster mot Georgien, Armenien,
Azerbajdzjan, Iran, Irak och Syrien.
Efter att ha läst ett antal böcker, både
guideböcker och skönlitteratur, bland annat
Orhan Pamuks Snö, som utspelar sig i Kars
på gränsen till Armenien, hade vi en grovplan. Ytterligare goda tips fick vi av marinachefen i Finike, Ziya Dal, som har stor erfarenhet av turistnäringen. Ziya är sedan i år
Medelhavsseglarombud.
Praktgrav
I arla morgonväkten den 15 april tog vi våra
ryggsäckar och åkte buss till Antalya varifrån vi via Ankara flög till Malatya. Vi anlände sent på eftermiddagen.
Vi ville besöka Nemrud Dagi, ett berg
på 2 100 meters höjd där kung Antiochos
10
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
på 100-talet f Kr lät uppföra ett stort antal
statyer, åtta-nio meter höga, föreställande
grekiska gudar, lejon, örnar och naturligtvis kung Antiochos själv i mitten. Dessa jättestenar och reliefer, oerhört välgjorda och
detaljerade finns på ömse sidor om ett cirka
50 meter högt stenröse, under vilken kungen troligtvis ligger begravd.
Platsen “upptäcktes” 1861 av Karl Sester, en tysk ingenjör som rekognoserade nya
transportvägar för det ottomanska rikets
räkning. Intressant att det blir en upptäckt
så snart västerlänningar finner en plats som
lokalbefolkningen förmodligen känt till i
alla tider. 1987 hamnade Nemrud Dagi på
UNESCOS världsarvslista (som så mycket
annat).
Hotellet vid vägs ände
Det sägs att bästa utgångspunkten för besök
är den lilla staden Katha, cirka 40 km söder
om berget, dels för att vägen därifrån till
berget är vacker, dels för att man kan komma med bil så nära att det blir en ganska
kort och bekväm promenad upp. Att vi valde Malatya var för att det finns bättre flygförbindelser dit och att staden låg bättre till
för våra vidare planer. Och själva Nemrut
Dagi lär ju vara likadant oavsett vilken väg
man tar dit!
Malatya är en trevlig stad med vacker
moské, stor basarstadsedel med bomullsga-
ta, koppargata, skomakargata och så vidare,
men mest känd för sina aprikoser som gärna säljs överdragna med choklad. Men april
är inte aprikossäsong, den är i juli. Egentligen var april en månad för tidigt för vår resa.
Man är långt ifrån och högt över havet så det
är rejält kallt och risken för igensnöade vägar
är stor. Men vi hade tur, det gick att köra de
tolv milen till “hotellet” vid vägs ände, varifrån vi fick vandra de sista tre kilometrarna
upp till toppen.
Kylig inkvartering
Hotellet hade stått tomt och ouppvärmt hela
vintern och öppnats ett par dagar innan vi
kom. Stenhus blir då ganska svåruppvärmda.
Vi var de första gästerna för säsongen, och det
enda rum som hade kamin bodde hotellvärden i. Vårt rum var kallt. Mycket kallt.
Efter att ha vandrat upp, förundrats över
människans fåfänga, beundrat den storslagna milsvida utsikten över snöklädda berg och
dalar, frusit för att bese solnedgången som
ingen turist med självaktning ska missa (vilket vi ändå gjorde eftersom solen gick i moln
innan den försvann bortom bergen) och sedan tagit oss ner var det dags för middag.
I den iskalla matsalen fick vi soppa (troligen en turkisk variant på Blå Bands pulversoppa) och varm köttgryta med ris och
vatten. Men det smakade bra och var välkommet.
till östra Turkiet
Skomakargatan i Malatya
Ön Akkdamar i Vansjön
Ararat.
Sumela Monastery.
och södra Turkiet, från Bosporens mynning i Svarta havet till Finike strax väster om Antalya.
Efter att ha tinat upp något med te, cay,
i hotellvärdens rum var det dags att gå och
lägga sig. Med fem filtar, fleecetröjor, sockor och lite whisky lyckades vi somna. Det
ångade om oss vid utandning.
Väckning klockan fem, rask påklädning
och vandring någon kilometer upp för att
avnjuta soluppgången. Den var vacker. Frukost och återfärd till Malatya.
Etnisk rensning
Långt i öster ligger staden Van, några mil
från gränsen till Iran.
Den var en gång huvudstad i det Urartiska riket och har ständigt varit utsatt för
territoriella och andra konflikter. I början
av 1900-talet utgjordes majoriteten av befolkningen av armenier som drabbades hårt
av etnisk rensning under och efter första
världskriget. Staden tillhörde omväxlande
Turkiet och Ryssland, tillfördes Armenien
1919 men återtogs senare av Turkiet. Större delen av befolkningen är kurder och stridigheter mellan den kurdiska separatiströrelsen PKK och den turkiska armen har
varit vanliga.
Vi tänkte ta tåget till Van, men det visade sig att nästa tåg skulle gå om sex dagar! Långfärdsbuss samma kväll skulle ta tio
timmar – så den fick det bli.
Dagen spenderade vi i Battalgazi (Eskimalatya), dvs gamla Malatya, någon mil bort.
Stillsam fridfull plats med imponerade karavanseraj och mäktig moské.
Saltare än havet
Buss på natten är inte kul, men vi kom till
Van halv sex på morgonen. Nu hade vi inte
förbokat hotell, men utsett förstahandsval
i Lonely Planet. Lyckligtvis var det öppet
och rum fanns det för oss omedelbart. Efter ett par timmars sömn, dusch och frukost
lekte livet. Staden Van ligger vid östsidan
av den stora Vansjön, stor som 2/3 Vänern.
Sjön är saltare än havet och en populär badoch fiskesjö.
Mest sevärd är den lilla ön Akdamar
med en armenisk kyrka byggd på 900-talet.
Dit ville vi. Efter förfrågningar om bussar,
färjor och öppettider ringde hotellreceptionisten en guide, Mr Remzi, som strax dök
upp.
Han talade mycket bra engelska, verkade
kunnig och hade en bekväm ny bil. Han kunde dessutom ta oss runt till flera andra sevärdheter runt Van under dagen så vi slog till.
Blommande mandelträd
En strålande men sval solskensdag, fin färd
längs sjön och trevlig tur med liten färja till
ön. Mandelträden stod i full blom med kaskader av rosa och vita blommor, den bysantinska kyrkan var vacker och välbehållen (och
renoverad) med fantastiska väggmålningar.
Utvändigt är den beklädd med reliefer med
bibliska motiv. Hela platsen är en idyll.
Mr Remzi tog oss sedan vidare österut
längs dammiga vägar till en liten by vid foten av ett berg som kröntes av en urgammal
borg från vilken vägarna till och från Iran
bevakats. Den stora porten var låst, men
Remzi visste förstås vem i byn som hade
nyckel, så vi fick en alldeles egen tur i den
mäktiga borgen, som man nu håller på att
renovera.
Krigsherrars trakter
Efter en mycket snabb halt utanför det äckliga kattmuseet – Van är känt för sina katter med ett blått och ett gult öga – besökte
vi Gamla Van, en gammal huvudstad i Araratregionen.
Av alla dessa murar, fort, borgar och bevakningstorn man ser överallt inser man att
dessa trakter ständigt varit i fejd med omgivningen och regerade av allehanda krigsherrar.
Följande morgon ville vi åka till Kars,
cirka 40 mil norrut. Även denna gång lyckades Remzi övertyga oss om att han skulle
köra oss dit i stället för att vi skulle åka buss.
Och det var klokt, eftersom vi kunde ta en
betydligt mer spännande väg upp.
Bortflaxad historia
På vägen stannade vi vid Ishak Pasha Saray, ett palats från sent 1600-tal. ImponeranODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
11
ka och grymma folkomflyttningen mellan
Turkiet och Grekland 1923 flydde de grekiska munkarna (inte samma munkar…) efter
att ha grävt ner ikonen eftersom de inte fick
ta med sig någonting. Sju år senare lyckades
dock en munk ta sig tillbaka och hämta ikonen som nu finns på museum i Grekland.
Hoppla.
de, men inte jättespännande. Visst är det bra
att turkiska staten underhåller och renoverar
gamla anläggningar, men ofta tar man i lite
för mycket så att historiens vingslag nästan
flaxar bort. Svår balansgång.
Under flera timmars färd dominerades
fonden av Mount Ararat, majestätiskt 5 137
meter över havet. Det lär inte vara jättesvårt
att bestiga, men tyvärr hade vi inte de fem à
sex dagar expeditionen skulle ta.
För några år sedan hävdade en expedition att man med 99 % säkerhet hade funnit resterna av Noahs ark. Bildbevis finns
det på Youtube. Nåja…
In the middle of nowhere låg en liten by
på “prärien” och plötsligt kom ett gäng grabbar galopperande ikapp oss. Hästarna hade
varit stallade under vintern och var nu fulla
av energi vilket ryttarna gärna visade oss.
Välhållna kyrkoruiner
Kars är en smutsig sliten stad. Den har omväxlande varit ottomansk, rysk, armenisk,
rysk igen och turkisk. Förhållandevis många
greker bodde här före 1923, liksom längs kusterna, både mot Svarta och Egeiska haven.
Staden känns rysk, och många av de sotiga
husen vittnar om sedan länge svunnen glans.
Förutom att söka atmosfären och det
uppdiktade hotellet i Pamuks bok reser
man till Kars för att bese Ani, en urgammal armenisk huvudstad några mil österut.
Det som finns kvar idag är ett stort område
med resterna av stadsmuren och förvånansvärt välhållna kyrkoruiner i stort antal, med
vackra väggmålningar som nutida besökare
dessvärre kompletterat med sina namn och
datum. Andra ovälkomna besökare är får
och kossor som lämnar sina namnteckning12
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
ar på golvet. Längs ruinstaden går en flod
som också utgör gränsen till Armenien. Av
den gamla stenbron finns bara fundamenten
kvar, det 30 m långa spannet är raserat.
Ursäkt, inte erkännande
Mellan Turkiet och Armenien finns ingen
tillåten passage. Den enda vägen är spärrad.
Vill man komma in i Armenien får man åka
via Georgien. Sekler av osämja ligger förstås
bakom, men det stora hindret är att Turkiet vägrar erkänna det folkmord som begicks
mellan 1915 och 1917 liksom den etniska
rensningen efter det turkiska frihetskriget
under tidigt 1920-tal. En ursäkt, men inte
ett erkännande, lär ha framförts, och det är
lång väg kvar. Och Turkiet lämnar ju än i
dag protestnoter till länder som beskriver
det som folkmord.
Från Kars åkte vi buss till Trabzon vid
svartahavskusten. Trabzon är inte jättespännande, men en bra utgångspunkt för utflykter
till Ayder, Uzungül och Sumela Monastery.
Ayder, liksom Uzungül, ligger högt över
havet och påminner mest om alplandskap i
Österrike eller Schweiz. Många hotell och stugor verkar också ha fått inspiration från Alperna, medan moskéerna känns mer lokala.
Återbördad ikon
Sumela Monastery grundades 386 e Kr och
ligger som ett örnnäste högt upp på en klippvägg 1 200 meter över havet. Imponerande
byggnad. Hur gjorde de? Enligt historien
hittade två munkar en madonnaikon i en
grotta i berget och såg detta som ett tecken
på att “Här ska det byggas”.
På 1600-talet grundades här ett grekiskt
utbildningsinstitut. Under den dramatis-
Vanmäktigt internet
Vår resa började närma sig sitt slut. Vi ville åka tåg, eftersom vi hört att Turkiet har
charmiga gamla tåg med restaurangvagn
där man serveras god mat och vin vid dukade bord och att frukost serverades i de
privata sovhytterna. Men att hitta rätt och
boka biljetter på Internet visade sig oöverstigligt och vare sig hotell eller resebyråer
kunde hjälpa oss.
Närmaste station fanns i Samsun, sex
timmars bussfärd bort. Vi tog bussen dit.
Väl framme hade stationen stängt för dagen.
Åtta följande morgon var vi på plats och fick
biljett till Sivas – en 30 mil lång resa som tog
nio timmar.
Och inte fanns det någon restaurangvagn!
Men vi hade en påse jordnötter, och en
vänlig lokal resenär hade en termos med te.
Anlända till Sivas, något hungriga, skulle vi
köpa biljett till nattåget som skulle gå några timmar senare till Ankara. Det visade sig
att det skulle gå kl 00.30 och dessutom sakna sovvagn!
Men det var ju trevligt att bo en natt i Sivas, det hade vi aldrig gjort förut. Eller hört
talas om. En trevlig stad där vi strosade runt
en solig dag och sedan kunde ta nattbussen
till Antalya för vidare befordran med lokalbuss till Finike.
Nio på morgonen klev vi ombord på
Froggy och somnade gott efter två fantastiska veckor! Vi hoppas kunna besöka de sydostligaste hörnet av Turkiet nästa april, och
kanske rent av ta tåget till Teheran.
Om det finns restaurangvagn och egen
sovkupé! ⚓
LOU-LOU BÄÄRNHIELM-BERG och PELLE BERG gick
med sin Froggy, Beneteau Oceanis 393, 2008 genom
holländska, belgiska och franska kanaler via Korsika
och Sardinien till Tunisien.Sedan dess har de tillbringat
sju-åtta månader ombord varje år. Efter Malta, Italien,
Kroatien och Montenegro har Grekland och Turkiet
omväxlande varit hemmabas på senare år.
Stadsliv till havs
TEXT OCH BILD: LENA KEMPÉN
Chartersegling i Adriatiska
havet. Rutinerna känns igen
efter ett antal gånger.
Glass-sugen.
T
umla ut ur taxin med stora trunkar.
Köa till incheckningen. Löpa till
stora matmarknaden. Streta tillbaka med överfulla ryggsäckar och två tunga
påsar i vardera handen. Packa in snabbt,
snabbt. Kasta loss och trixa sig ut mellan
alla andra uttrixande båtar. Sätta kurs mot
rekommenderad första ankringsplats – dit
alla andra kommit före.
Vid vår senaste segling i Kroatien ”råkar
vi ut” för ett alternativ. Ett trevligt alternativ.
Väl anlända till Marina Kornati i Biograd och
tryggt instuvade i en Elan 340 tillsammans
med icke-så-väldigt-sugen-på-alltför-häftigseglings-dotter konstaterar vi en vind på nära
kulingstyrka. Vi ser båt efter båt stånka sig ut
och är nära att få in en 50-fotare i skrovsidan,
när vind och mooring-linor gör allt för att inte
hjälpa upp saken.
Inte bara segelturism
Beslutet blir: Vi stannar kvar en natt. Biograd har vi bara sett ur hamnperspektiv. Vad
finns bakom den närmaste restaurangen?
Med sköna skor på fötterna ger vi oss av.
Stora fiskebåtar vid stadskajen lastar av lådor med fisk. Mindre varianter av fiskebåtar,
charmigt vitmålade med blå kanter och blå
åror, guppar bredvid. Ovanför kaj och gata
sträcker sig ett stråk av uteserveringar. Där
ska vi nog hamna sen.
Vi kommer fram till en småbåtshamn och
upptäcker stora hotellkomplex ovanför den.
Här finns det alltså en turistindustri utöver
segelcharter. Ett hotell har privat badområde
nedanför, men sen dyker den upp; stranden.
När vi seglat har vi i princip aldrig träffat på någon riktig badstrand ute på öarna. Visst har vi besökt den famösa Zlatni
Rat, bara för att konstatera att reklamen om
”sandstrand” stämmer dåligt. Hela hornet
består av små stenar, som gör det obehagligt att gå barfota.
Vårt simmande har hittills skett från båten i härligt turkost vatten. Den här turen
gör ett avslitet korsband det hela lite otäckt
att plaska på djupt vatten. Nu åker baddräkten fram. Visserligen består stranden även
här av pyttesmå stenar, men det är härligt
att kunna simma en längre sträcka och veta
att det finns en nåbar botten under magen.
Rekorderlig strudel
Strandpromenaden ringlar vidare under
pinjeträden. Med ojämna mellanrum dyker
små barer och restauranger upp.
På kvällskvisten när vi återvänder möts vi
av ett myller av människor. Det är Strudel-
fest i stan. Längs kajen sträcker sig ett långt
”bord”, där olika restauranger och bagerier
bygger ihop en 1 200 meter lång strudel fylld
med körsbär. Man satsar på att slå världsrekord i strudellängd. Jag tror man lyckades.
Vi slår oss ner på restaurang Aquarium
och avnjuter en underbar middag med fisk
och skaldjur allt medan mörkret sänker sig
över havet. När vi sedan lite sötsugna går ner
till strudelbordet finns inte en smula kvar av
den 1,5 ton tunga strudeln.
Havets egen orgel
Nästa morgon – efter att ha nyttjat den förnämliga serviceanläggningen alldeles ensamma - lämnar vi Biograd i strålande sol
och en härlig ”lagom” västlig vind. När vi
styr in i naturviken Soline har gårdagens segelarmada redan lämnat den och vi får gott
om plats.
Efter några sköna dagar i skärgården vill
vi återse Zadar, där vi tidigare bara gjort ett
snabbt besök. I den totalt skyddade inre
hamnen finns det ingen utsikt att skryta
med, men det blir desto trevligare när man
korsat bron över till gamla stan. Liksom i
andra gamla städer finns här ett myller av
smala gränder kantade av små affärer och
massvis med serveringar och restauranger.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
13
Fiskebåtar i Biograd.
Strandliv, Biograd.
St Donat-kyrkan, Zadar.
Hälsning till solen, Zadar.
Vi motstår inte glass ur en disk med
hiskeligt dekorerade glass-skapelser på vår
snirkliga väg ner mot kajen. Visserligen har
vi tidigare noterat att oavsett var i världen vi
hamnar, så drar fötterna oss alltid mot vatten, men den här gången har vi ett specifikt
mål. På ett parti under den mäktiga strandpromenaden finns en havsorgel inbyggd.
Vågorna som slår in under stenkajen skapar
musik i de inmurade orgelpiporna. I dagens
stilla bris uppstår lugna vaggande klanger.
Vi undrar hur det kan låta en stormdag.
Beprövad taktik
Ovilliga att lämna kontakten med havet hittar vi Restaurang Bruchetta alldeles ovanför
kajen. Där lyckas vi sätta i oss ett kilo musslor var – och det är ingen större svårighet.
Tillsammans med en flaska Graservina koras lunchen till årets bästa.
Med styrka i kroppen söks detsamma
för själen, vilket resulterar i ett besök i St
Donat-kyrkan som uppfördes på 900-talet
14
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
e Kr. Vi reflekterar över tidskontraster, där
vi vandrar omkring i medeltidens atmosfär
och samtidigt får en guidning på engelska
via iPhonen.
Ännu en anledning till att besöka Kroatiens hamnstäder är den inhemska butikskedjan Aqua. Skepparmaken vet vad det
innebär, när den blå skylten med vita bokstäver dyker upp: snabbt hitta ett vattenhål.
Med honom tryggt placerad med en pivo
kan jag laborera bland de marininspirerade
blå-vit-randiga plaggen i underskön hundraprocentig bomull. De går inte att motstå,
men då heter ju affären också ”vatten.”
Jordnära norrsken
När mörkret sänkt sig och middagens bläckfisksallad samt grillkött vilar i magen går
vi åter ner till strandpromenadens yttersta
hörn, för att beskåda installationen Hälsning till solen. Det är en rund solpanel monterad ovanpå kajen, där solenergin som lagras under dagen används till ett ljusspel i
mörkret. 300 små solpanelplattor växlar färg
och skapar mönster, som rör sig likt ett sprakande norrsken – fast då på marken.
Tillbaka i den trygga hamnen i Zadar
kryper vi ner i båten och konstaterar att upplevelsen av stadsliv till havs överensstämmer
med namnet på vår Elan 340: Bravo. ⚓
LENA KEMPÉN, Luleå seglar om sommaren längs Ljusa
kusten och Höga kusten. Säsongen förlängs genom
segling i Kroatiska vatten. Hon skriver artiklar i båtpressen samt inspirerar andra kvinnor till att ta rodret genom
att anordna prova-på-seglingar.
TEXT OCH BILD: TOM KOLSRUD
Det går inte fort att köpa
snurra i Grekland!
Oskattbara dokument.
Våren började med en ”skilsmässa”. Precis som Odysseus hade jag frestats av en siren och varit landkrabba på Egina nära ett år, men med ny
lärdom i bagaget har jag satt segel igen och fortsatt på fria vatten.
2
014 är mitt åttonde år i Medelhavet.
Som pensionär kan jag segla här på
heltid, men detta år har varit fyllt
med alla möjliga problem.
Jag har alltid vetat att allt kan hända; det
är bara frågan om när.
Någon där uppe tyckte nog det hela blev
för bra och såg till att jag fick ett motorhaveri. Gamla ”Ester”, en Volvo Penta MD 21
fick kamaxelbrott. Utan motor tog jag mig
till Itea i Korintviken, där jag hoppades hitta en lösning.
Första åtgärd var att hänga en bättre
snurra i fästet bak på Monsun. Min gamla
på 2,2 hästar och dålig kylning skulle inte
klara jobbet att ta mig in och ut ur hamnar.
Kontor på krogen
Det är inte lika enkelt i Grekland som hemma att köpa en utombordare från en firma.
Jag öppnade ”kontor” på en taverna med
bra wifi för att se om jag kunde hitta något
lämpligt objekt på nätet. Som jag satt där
berättade ägaren att en annan gäst kände en
som drev en verkstad och som kanske visste
var jag kunde få tag i en begagnad motor till
ett vettigt pris.
Två timmar senare dök verkstadsägaren
upp med frun som kunde prata engelska.
Det verkade som dom hade en femhästars
Yamaha i verkstaden, god som ny.
Utdrag ur loggbok:
I dag kl 0830 GMT + två timmar = Grekisk Maybe Time (numera heter samma tid
UTC) har dom lovat att komma och hämta
mig med bil och ta mig till verkstaden så jag
får titta på motor’n.
Kväll. Frun till verkstadsägaren kom och
hämtade mig på utlovad tid, undrens tid är
inte förbi än.
Vi åkte till verkstaden och tittade på motorn, den är i nyskick och knappt använd,
priset: 500 euro, inte mycket att tjafsa om
så jag bestämmer mig för att köpa den och
lämnar 100 euro i handpenning.
Den har två cylindrar, 5 hk, friläge, fram
och back och inbyggd tank med möjlighet
att ansluta en extern tank om jag så önskar,
precis en sådan jag vill ha.
Fall för kustbevakning
Om ni nu tror att det räcker med ett kvitto när jag köper den får jag göra er besvik-
na. Nu är vi i Grekland, landet där stat och
kommun har 60-procentig överanställning
men kan inte sparka ut alla dessa till ett samhälle som redan har över 25 % arbetslöshet.
I stället prövar man med alla medel att hålla dem med någon form av sysselsättning.
På Egina är det 40 % arbetslöshet bland
vuxna och 60 % bland ungdomar.
Grekiska staten har ändå lovat en neddragning med 25 000 personer för att få ytterligare EU-bidrag.
Nu till saken: Det måste finnas ett köp/
säljavtal mellan den gamla ägaren till motorn och den nya. Med det går man sedan
till Coast Guardens kontor. Det är dom som
har hand om’et här i Itea.
Blanketter skall fyllas i och få fina
stämplar och underskrifter som intygar att
outboarden har fått ny ägare, att den är min.
”Kan ju vara stulet”
Vid en eventuell myndighetskontroll av
Kustbevakningen måste det finnas dokument som intygar äganderätten till allt ombord. Ett kvitto kan vem som helst skriva
och accepteras inte som tillräckligt bevis på
äganderätt. Motorn kan ju vara stöldgods.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
15
Precis en sån om jag ville ha!
Rött kvastskaft = växelreglaget, fram-back-och friläge.
Gult kvastskaft = gasreglaget. Bara att vrida.
Därför behövs ett stämplat dokument utfärdat av myndighet. Sådan är byråkratin
här. Verkstadsägaren vågar inte ge mig motorn innan alla dokument är stämplade och
klara.
När skall grekerna komma till rätta med
sin ekonomi/byråkrati?
Rätt svar: Aldrig.
Medelhavsmentaliteten tillåter tyvärr
inte förenkling och effektivitet. Samarbete
är ett okänt begrepp och gemensamma kostnader som behöver skattemedel för att täckas är ointressanta. Här är alla sig själv och
sin familj närmast. Den lilla inkomst som
finns går åt till de egna kostnaderna; numera räcker det knappt till maten. Få har råd
att betala el- och vattenräkningar.
Upprensning – inte bidrag!
Jag brukar säga att även om effektiviteten
ökades med 100 % skulle det inte märkas
någon skillnad.
Det är synd att säga det och jag borde
troligen inte göra det, men vad Grekland behöver är en revolution, en riktig upprensning, inte understöd.
TOM KOLSRUD har seglat
i Medelhavet i åtta år, tolv
månader om året. Grekiska
Aegina har varit hans “hemmahamn” senaste året. Tidigare
har han bland annat seglat två
år i vattnen runt Korsika och
Sardinien.
Monsun är en tvåmastad, nio
meter lång, Klagshamnskryssare som byggts om med bland
annat djupare köl, större roder
och längre peke för dubbla
försegel.
16
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Tisdag. Köp/sälj-avtalet för outboarden
är klart, men vid besöket på Coast Guardens
kontor blir det stopp; dom kan inte hitta den
rätta blanketten att använda så dom får beställa nya från Aten.
Tid det kommer att ta?
– Räkna med ett par veckor, sade verkstadsägaren.
Jag är ju i Grekland. Många led skall
vara med och besluta innan det går att skicka
några blanketter till Itea.
Jag kan inte göra annat än vänta; kommer ingenstans utan motor.
Tur man ligger gratis och inte har bråttom.
Oskattbart!
Det så viktiga dokumentet från Coast Guarden intygar två veckor senare att aktersnurran är min.
Nu återstår bara en tur till skattekontoret som tyvärr är stängt och öppnar först på
måndag – ytterligare två dagars väntan.
Måndag morgon på skattekontoret får
jag beskedet att den skatt jag vill betala
är borttagen sedan 1 maj. Varför skickade
Tre knop framåt!
Coast Guarden mig dit; är dom inte informerade om att skatten är borttagen?
När motorn skulle slutbetalas stod det
bara 200 euro på kvittot, säljaren ville ha 200
euro ”under bordet” och dom 100 i handpenning fanns inte nämnda
Om jag betalat hela beloppet vitt, skulle
han ändå bara ha betalat 200 i skatt. Är det
konstigt att den grekiska ekonomin är som
den är?
Remote control
Snurran hänger nu i aktern på Monsun i ett
fäste jag tidigare har monterat om det skulle behövas. Från motorn har jag med några slangstumpar i olika dimensioner och två
kvastskaft fixat fjärrstyrning av växlar och gas
från sittbrunnen. Fungerar alldeles utmärkt!
Med denna framdrivningslösning tog
jag mig först till Trizonia där jag blev inblåst
i tre veckor och sedan till Messalonghi. Jag
övervintrade här 2011-12 och kan rekommendera marinan.
Under vintern skall den gamla motorn
ersättas av en ny.
Annars allt bra. ⚓
SIGNALSTÄLLET
Money, money, money…
Funderingar kring adriatiska priser och avgifter
U
nder den gångna vintern har det
varit intensiv diskussion om den
grekiska båtskatten. Medelhavsseglarna och våra internationella partners
i England och Tyskland har tillsammans
med lokala intressenter protesterat med resultat att införandet av skatten skjutits fram
på obestämd tid.
Undertecknad som under den gångna
säsongen har seglat i Adriatiska havet från
söder till norr och tillbaka har haft anledning att reflektera över priser och seglingsavgifter.
Det grekiska skatteinitiativet sticker inte
ut nämnvärt i jämförelse. Att fattiga nationer försöker ta ut avgifter av oss besökare är
väl inget att säga om men låt oss jämföra hur
olika nationer tacklat problemet.
Räcker en mansålder
Om vi startar med Grekland så fordrar
myndigheterna ett trafikdokument, Depka, för båtar över sju meter. Det skulle tidigare stämplas mot en avgift vid in- respektive utlöp i varje grekisk hamn. Systemet har
aldrig fungerat fullt ut.
Grekland har nyligen infört nya bestämmelser. Nu räcker en stämpel per år. Avgiften är €15. Dessutom kostar Depkan €30 i
inköp, men räcker i gengäld en mansålder.
Depkan kommer att gälla som registreringshandling för kontroll av den kommande båtskatten. Den är tänkt att fungera som
följer:
•Båtar under 7 m längd är skattebefriade,
•Längd 7,1-8 m €200, 8,1-10 m €300 och
10,1-12 m €400 per kalenderår.
•För båtar över tolv meter betalar man per
månad € 10xLÖA per månad i sjön. Ingen skatt utgår då båten ligger upplagd antingen på land eller i sjön. En rabatt på 30
procent utgår för de båtar som stannar i
landet mer än 11 mån.
För en rätt vanlig båttyp på 42” (12,6 m)
som seglas tre månader på våren och två på
hösten och ligger på land övrig tid blir skatten alltså € 10 x 12,6 m x 5 mån = € 630.
För samma båt som ligger hela året i vattnet
blir skatten 10 x 12,6 x 12 x 70 % =€1 060.
Hur uppbörden av skatten skall ske är ännu
inte helt klart.
Agentberoende
Albanien har inga speciella båtskatter eller
avgifter ännu men det blir trots allt en del
kostnader.
Hamnavgiften är €10 per natt i de statliga hamnarna, men eftersom fritidsbåtar
fortfarande måste klarera in respektive ut i
varje hamn är man hänvisad till en agent
som sköter alla papper. Sedvanliga handlingar, det vill säga pass, båtregistreringshandling, besättningslista och försäkringsbevis behövs vid inklareringen.
Engångskostnaden varierar med agent
men ligger på €40-50. Stannar man en
längre period i samma hamn sjunker alltså
dygnskostnaden och levnadsomkostnaderna i landet är låga.
I övrigt finns ännu så länge bara en Marina (Orikum, nära Vlore) men man har stora planer på att utveckla båtturismen och en
ny marina är under konstruktion i Dürres.
Seglingstillstånd krävs
Montenegro har få hamnar men den fantastiska Kotorviken är väl värt ett besök. Här
krävs seglingstillstånd enligt följande:
7d
1 mån
3 mån
6 mån
1 år
7-12 m
€40
€95
€200
€280
€400
12-17 m
€127
€220
€400
€540
€750
De sedvanliga dokumenten behövs vid inresa: pass, officiell båtregistreringshandling,
besättningslista samt försäkringsbevis. Personalen vid inklarering är vänlig och korrekt.
Säkerhetsavgift
Kroatien har fina skärgårdar och är en
mycket populär destination. Den tidigare
Vignetten har i samband med EU-inträdet
döpts om till ”Safety and navigation fee”.
•Från den 1 januari 2014 beräknas kostnaden enligt följande: (20 x L)+(2 x P)
=årsavgiften i kuna där L=LÖA i m och
P=motoreffekten i kW. För vår exempelbåt med en LÖA på 12,6 m och en motoreffekt på 40 kW (55 hk) blir årskostnaden 20 x 12,6 m + 2 x 40 kW= 332 kuna,
cirka €45.
•Förutom ovanstående betalar man en
Lighthouse fee (fyr och båkavgift) på 10
x LÖA i kuna, 20 för en informationskarta samt en administrationsavgift på 40.
•Dessutom tar man ut en besöksavgift (sojurn tax) som är avhängigt av båtlängden
och den tid man önskar stanna i landet.
15 d
30 d
90 d
1 år
5-9 m 150 Hkr
8d
300 Hkr
400 Hkr
600 Hkr
1000 Hkr
9-12 m 200 Hkr
350 Hkr
500 Hkr
650 Hkr
1100 Hkr
12-15 m 300 Hkr
400 Hkr
600 Hkr
750 Hkr
1300 Hkr
Sammanfattar vi nu kostnaden för vår
exempelbåt som seglar sju månader i Kroatien får vi följande totalkostnad:
•Safety and navigational fee
332
•Lighthouse fee, 12,6 x 10=
126
•Karta
20
•Administrationsavgift
40
•Sejourn tax 1 år 1300
•Totalt för 7 månader
1818 kuna
eller cirka €240
Avgiftslösa
I Slovenien skall man formellt ha ett seglingstillstånd som kostar 15 US dollar men
det verkar som om myndigheterna inte längre tar ut denna avgift vid kortare besök. För
den som ligger permanent i någon av landets
marinor utgår avgiften.
Italien tar inte ut några extra skatter eller avgifter av gästande båtar förutom sedvanliga hamnavgifter. så kan vi pusta ut och
stänga plånboken för tillfället då vi når den
nordligaste punkten på vår resa.
Rätt mycket bök
Som jämförelse kostar ett års seglingstilstånd,
crusing permit, i Turkiet (något beroende på
båtstorlek och provins) omkring €100 med alla
avgifter och ett så kallat Blue Card – ett kontokort som används för att registrera hur mycket
man pumpar ur sin septiktank. Det är från i år utsläppsförbud längs hela
Turkiska kusten. Till detta kommer en eventuell agentkostnad om man inte kan ordna
alla stämplar själv, och som varierar från €
50-300.
För uppehåll i Turkiet gäller dessutom
speciella begränsningsregler. Om man vill
stanna mer än tre månader under en sexmånaders period behövs ett tillfälligt uppehållstillstånd, residence permit, för varje
person ombord. Det gäller lika länge som
seglingstillståndet, det vill säga i ett år. Tillståndet kostar USD 30 per person och en
agent tar lika mycket per person för att hjälpa till. Med andra ord rätt mycket bök även
i Turkiet.
Skälig kostnad
Man brukar säga att man får vad man betalar för och det gäller även i Medelhavet.
Seglingsavgifter och annat krångel är trots
allt ett litet pris att betala för möjligheten att
segla i dessa fantastiska farvatten. ⚓
Claes Wessberg
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
17
BÅTJURIDIK
Grekisk skatt
och pålagor
Den hotande grekiska båtskatten TPP, varom vi berättat
i föregående nummer har ännu inte blivit så underbyggd
att den kunnat debiteras.
E
nligt tyska Kreuzer Abteilungs Atén-baserade Joachim Rollhäusser ligger hela paketet på is. Istället ska hamnavgifterna ha höjts.
Enligt engelska Cruising Association (CA) har myndigheterna
dock med¬delat att skatten ska börja tas ut så snart den nödvändiga
administrationen är på plats. Härtill kommer en ny lag (no. 4256 i
kraft den 14 april 2014) med diverse omformulerade och delvis lättade regler för segling i Grekland.
Nya formalreglerna
Enligt CA gäller detta:
1. Alla EU-båtar över sju meters längd som seglar i Grekland ska
ha det trafik-dokument som kallas Depka, och som i fortsättningen ska ha permanent giltighet för respektive båt. En båt
som anländer till Grekland utan Depka måste skaffa en ny hos
vederbörande hamnpolis till en kostnad av uppemot 400 kronor. Båtar från tredje land måste ha en transitlog.
2. När båtskatten TPP kommit i funktion, kommer Depka respektive transitlog att användas som ett registreringsdokument
som upptar och betygar betald skatt.
3. Så länge båten finns kvar i Grekland måste Depka uppvisas för
hamnpolisen en gång om året.
4. Båtar från Schengenländer ska presentera en aktuell besättningslista med pass- eller ID-nummer att uppvisas vid begäran.
5. Det krävs inte längre (såsom formellt tidigare) passpoliskontroll vid (a) ankomst till varje hamn. (b) upptagning på land,
(c) sjösättning, (d) avgång från hamn eller (e) ändring av besättningslistan.
6. Fiskelicens krävs inte längre för att fiska från en båt.
7. Kontakt med hamnpolis krävs annars bara om det har skett en
olycka eller skada ombord.
8. Hamnpolisen har rätt att visitera båten för att kontrollera om
avgifter är betalda.
9. Försäkringsbrev måste medföras och ange gällande åtagna ansvarsgränser, för 2013: 300.000 € för kroppsskada och dödsfall, 150.000 € för tredjemansskada och 90.000 € för havsförorening.
10.Icke-EU-båtar avkrävs fortsättningsvis inte tremånadsavgift.
18
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Nytt om skatten
Båtlängd beräknas enligt nationellt registreringsdokument utjämnat uppåt till närmaste decimeter. När skattedebiteringen kommer
igång, ska det införas en övergångsperiod då straffuttag ska undvikas för uraktlåten betalning. Betalning ska kunna ske on line, till
hamnpolis, till skattekontor, via agenter eller bank.
Som vi tidigare meddelat uttas ingen skatt för båtar på land. CA
anger att detsamma möjligen kan komma att gälla båtar som permanent förvaras på särskild förtöjningsplats i sjön.
Båtar upp till tolv meter betalar en fast avgift per kalenderår
(anges dock ändrat till löpande år, se förra Odyssé):
Från 7,1 till 8 m 200 €
Från 8,1 till 10 m 300 €
Från 10,1 m till 12 m 400 €.
Båtar från 12,1 m och uppåt debiteras årligen 100 € x båtlängd i
meter, alltså 1 240 € för en 12,4 m båt. Det ges dock möjligheter
till rabatter, såsom Odyssé har angett tidigare, och få båtar väntas
betala den fulla avgiften. Vid försök att smita från avgiften stadgas
debitering av dubbel avgift.
Hugo Tiberg
SKEPPSBIBLIOTEKET
Vindarnas hus
Författare: Lise Devrient
Recito Förlag
ISBN 978-91-7517-561-4
Förstockad byråkrati
och grekiskt lättsinne
L
ise Devrient och hennes make tog chansen att segla i
Medelhavet när tillfället dök upp. Genom Medelhavsseglarna hade de blivit bekanta med Ebbe och Gunnel
Gustafsson och fick prova på medehavslivet som delägare i deras båt Mariga.
De skaffade sedan en egen båt för sina sommarseglingar och tog
sig från Turkiet till den grekiska övärlden. När de kom till Leros blev
de helt betagna, som så många andra. De återvände dit varje sommar
och så småningom föddes tanken på att köpa ett hus på ön.
Det första var litet, 27 kvadratmeter, med blå dörrar, inklämt
mellan andra hus nedanför borgen Kastro. De blev varmt välkomnade av befolkningen och ett otal katter, tuppar och duvor.
Så småningom övergick tillvaron från pittoresk till instängd.
Överfulla soptunnor, hundskit i gränderna, bullrande mopeder
var inte längre så charmigt. De trevliga grannarna flyttade. Måt�tet var rågat när de upptäckte att det ständiga skällandet och ylandet från ett antal hundar berodde på att dessa stod fastkedjade i
en närbelägen ruin, med kullvälta vattenskålar och utan mat.
Påpekande till polis och ägare möttes av oförstående huvudskakningar. Till detta kom en ”fågelman” som fångade in flyttfåglar och hans hustru som matade katterna med gift! Det var
dags att leta efter ett nytt hus.
Planen var att bygga ett miljöhus med elkraft från bara sol och
vind. De förde en ojämn kamp med förstockad byråkrati och grekiskt lättsinne. En svårtillgänglig tomt med fantastisk utsikt blev
deras val och medan alla otroliga turer med byggherrar och arkitekter pågick, bodde de där i en husvagn. De förtvivlade i en evinnerlig väntan på bygglov och en planlös schaktning. De väntade
mer eller mindre tålmodigt på kontrakt, rörmokare, betongbilar.
Livfullt beskriver författaren alla tänkbara och otänkbara vedermödor i samband med husbygget.
Till slut var huset färdigt och med ett släp fullastat med möbler och prylar körde paret hela vägen från Sverige till Grekland. I
Tyskland stoppades de av polisen, släpet vägde dubbelt så mycket
som tillåtet. Det blev dryga böter och krav på att skaffa en annan
dragbil. I skydd av mörkret smet de från bilprovningen efter omlastning och lyckades ta sig till Leros.
Till det spännande byggäventyret har författaren fogat intressanta avsnitt om Leros dramatiska historia kompletterad med
grekiska seder och traditioner. Den detaljerade beskrivningen av
husbygget ger en vältalig bild av skillnader mellan Grekland och
Sverige. Dåligt väder avslöjade brister och slarv i bygget. Vind-
generatorn lade av, regn sipprade in, det rök in från pannan. Men
all möda gav resultat. Den charmiga berättelsen beskriver många
slags prövningar innan paret till slut får sin vindgenerator att fungera och kan fånga vinden till Vindarnas hus.
Ingegerd Alvbring
Hallberg Rassy 42F
Vi säljer nu vår mycket fina och komplett långfärdsutrustade Hallberg Rassy
42F byggd 2001. Det är en underbar och
bekväm båt som lätt hanteras av liten
besättning. Ny navigationsutrustning 2012.
Båten ligger i Grekland. Kontakta oss för
mer information och bilder.
Design: Germán Frers
LOA: 13.22 m LWL: 10.35 m B: 3.95 m, 13
ton, djup: 2 m Pris: 2,35 MSEK
goran.maj@allt2.se
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
19
KLUBBNYTT
KALLELSE TILL ÅRSMÖTE
FÖR SXK-MEDELHAVSSEGLARE
Tid: lördagen den 15 november 2014 klockan 13.00 - ca 16:30
Plats: Restaurang Aroma, Scaniaplatsen 2, Västra Hamnen, Malmö
Föredragningslista
Stämman öppnas av styrelsens ordförande
1. Val av ordförande att leda mötets förhandlingar
2. Val av sekreterare för stämman
3. Val av två personer att jämte mötesordföranden justera mötets protokoll
4. Fråga om mötets stadgeenliga utlysning
5. Fastställande av dagordning och röstlängd
6. Föredragning av styrelsens förvaltningsberättelse
7. Revisorns berättelser
8. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
9. Val av ledamöter i styrelsen
10. Val av revisor och suppleant för denne
11. Val av fyra personer att vara valberedning
12. Fastställande av verksamhetsplan och budget för kommande verksamhetsår
13. Fastställande av föreningsavgifter (tillägg: Styrelsens förslag avseende ungdomsavgift)
14. Övriga frågor
15. Stämman avslutas
I direkt anslutning till årsmötet sker utdelning av Odyssépriset och Imraypriset.
Efter årsmötesförhandlingarna samlas vi för trevlig samvaro runt dukade bord.
Vi får under eftermiddagen även lyssna till ett spännande seglingsföredrag
För att beräkna mat och dryck vore vi tacksamma om vi får din anmälan senast måndagen
den 3 november.
Skicka anmälan till:
regionsyd@medelhav.se, eller
Claes Wessberg, Nicoloviusgatan 8A, 217 57 Malmö, tel: 0705-538 338
Övrig information inför Årsmötet och parkeringsanvisning presenteras på föreningens
webbsida.
Välkomna!
Styrelsen för SXK-Medelhavsseglare
Valberedningens förslag:
Kassör/Skattmästare
Ledamot
Ledamot
Revisor Revisorssuppleant
20
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
Lars-Olof Norlin
Claes Wessberg
Stefan Helsing
Magnus Åkerman Peter Sandström
omval 3 år
omval 3 år
omval 3 år
nyval 1 år
nyval 1 år
VÄST
8 NOVEMBER 2014 – HÖSTTRÄFF
Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem,
Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Program:
13.00 Välkommen
13.15 Designern och långseglaren Rolf Eliasson berättar
om båtdesign. Han är en av våra mest kända båtkonstruktörer i Sverige. Nimbus, Aquador, Overseas och
Winga är några kända märken som förknippas med
honom. Men han har också gjort en hel del uppmärksammade ”one-off byggen” - som de självrätande och
osänkbara räddningskryssarna för Sjöräddningssällskapet på tolv respektive 20 meter, för att nämna några exempel.
14.15 Paus
14.45 Biscaya, mer än bara en översegling, Claes Wessberg
berättar om seglingar i Normandie, Bretagne och
spanska nordkusten.
16.15 Förtäring och trevlig samvaro
17.00Slut
Anmälan:
Senast måndag den 3 november på www.medelhav.se eller till
hakan.thorell@cgi.com eller på telefon 0733-985103
Avgift 120 kronor per person. Betalas kontant vid entrén.
24 JANUARI 2015 – KAFÉTRÄFF (PRELIMINÄRT DATUM)
Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem,
Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Våra kaféträffar är mycket populära och trivsamma. Vi sitter
10-15 runt varje bord och delar med oss av våra erfarenheter.
Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och filmer på dessa
träffar som går i mysets och trivselns tecken. De olika ämnesområdena är ännu ej beslutade.
En härlig medelhavsinspirerad buffé serveras under träffen.
Mer information i kommande nummer av Odyssé samt på
www.medelhav.se.
31 JANUARI - 8 FEBRUARI 2015 – BÅTMÄSSAN, GÖTEBORG
Tillsammans med SXK Västkustkretsen har vi en monter på
båtmässan i Göteborg där vi informerar om vår verksamhet
och värvar nya medlemmar. Vi berättar om segling i och till
Medelhavet och kommer eventuellt att hålla föredrag i olika ämnen för mässbesökarna. Om du är intresserad att vara
funktionär i montern kontakta Göran Lindqvist, regionvast@
medelhav.se.
Vi förfinar din båt
Vid vårt varv i Estland utanför Tallinn bygger vi
våra Diva och Campusbåtar. Här erbjuder vi
också all tänkbar service för båtägare och
försäkringsbolag. Vi utför alla typer av renoveringsarbeten, ombyggnader och reparationer. Med
ett välutrustat snickeri och ett komplett glasfibervarv med skickliga hantverkare inom trä och
glasfiber levererar vi högsta kvalitet till attraktiva
priser. På plats finns också arbetsledning med
lång erfarenhet av båtbyggnation, renoveringar
och segling.Vill du fräscha upp din gamla båt
eller har du köpt en båt från Europa som är lite
sliten så kan vi förvandla den till nästan ny!
Våra specialiteter:
Exklusiva inredningssnickerier, teakdäck
eller artificiell teak på däck, glasfiberarbeten,
nytillverkning eller avancerade reparationer.
ALFA YACHT
SERVICE
ALFA YACHT ett bolag i Baviagruppen
www.alfayacht.se
14 MARS 2015 – VÅRTRÄFF (PRELIMINÄRT DATUM)
Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem,
Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Programmet kommer att bli intressanta föredrag om segling
i Medelhavet.
Mer information i kommande nummer av Odyssé samt
på www.medelhav.se.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
21
22
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
SYD
VÄST
Medelhavssnack
på hamnfestival
Båtmässa
i medvind
TILLSAMMANS med SXK Öresundskretsen ställde Medelhavsseglarna Syd ut på hamnfesten i Limhamn 31/7-2/8.
Öresundskretsen hade ordnat en trevlig tipsrunda medan
Medelhavsseglarna Ingvar Mann och Claes Wessberg hade
knopskola för oinvigda.
Festivalen var livligt besökt men det blev trots allt tid för
lite medelhavssnack mellan varven, bland annat med besökande Medelhavsseglare som mellanlandat i Limhamn på väg
söderut.
DEN FLYTANDE båtmässan Öppna Varv hölls som vanligt i
Claes Wessberg
Grattis!
slutet av augusti. I år i Ellös och Henån. Huvuddelen av det
rekordstora antalet båtar visades i Ellös på Hallberg Rassys
varvsområde tillsammans med en mängd montrar med båttillbehör och annat med anknytning till båtar.
Medelhavsseglarna tillsammans med Västkustkretsen delade en monter i Ellös. Trots regnskurar med jämna mellanrum kunde solen bryta fram ibland och värma en strid ström
av besökare.
Vår monter besöktes av många, både medlemmar och intresserade. Tack vare våra engagerade monterfunktionärer
kunde vi ge bra information om medelhavssegling. Stort tack
för en fin insats!
Göran Lindqvist
HUGO TIBERG
Medelhavsseglarnas grundare, har nyligen firat sin 85:e födelsedag.
Vi medlemmar gratulerar!
SLOBODAN och KUNGEN. Vårt ombud i Kroatien, Slobodan Anicic, har utnämnts till
Kommendör av Kungliga Nordstjärneordern, den högsta utmärkelse en utländsk medborgare kan få. Utnämningen skedde på Kungliga Slottet i Stockholm den 3 december 2013.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
23
Upplev det nya, säkra sättet att segla i
medvind!
Med ASB, Automatic Safety Brake Bombroms
Behöver du inte frukta den ofrivilliga gippen.
ASB-BOMBROMS
FINNS NU I TVÅ
ASB Bombroms ger dig full kontroll på
storseglet
och ett effektivt skydd mot såväl
person- som materiella skador.
STORLEKAR
ASB-105 UPP TILL 30 M²
Det blir lika enkelt att göra en säker gipp
som att hantera en självslående fock!
Pris 7.995kr
ASB-130
Tack vare automatiken bromsas storseglet
endast när det behövs.
FRÅN 31-55 M²
Pris 11.995kr
Säkerhetssystemet hos ASB Bombroms
fungerar utan att man
Behöver lämna tryggheten i sittbrunnen
ASB Bombroms passar de flestasegelbåtar.
ASB-BOMBROMS
NU GODKÄND AV FÖRSÄKRINGSBOLAG
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
H E L M T E C. Telefon +46(0)31 788 58 87. info@helmtec.se | www.helmtec.se
ariehamn +358 (0)18 29 000 fritidsbat@alandia.com Stockholm +46 (0)8 630 02 45 viggby@alandia.se
46 (0)31 49 20 60 goteborg@alandia.se HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 helsinki@alandia.fi www.alandia.com
Aircondition
Aircondition
Cabin Cooler
Cooler
Cabin
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:-
Finnsi två
i 2 storlekar:
Finns
storlekar:2-fläktars
2-fläktars3450:4140:-,3-fläktars
3-fläktars3900:4620:Lite exempel påFinns
hur effektiv
Cabin
Cooler
är:
Om
du
har
båt,
har
svårt
att
sova,
noll
vind
samt mygg, känns det
i två
storlekar:
2-fläktars
4620:Lite exempel på hur effektiv
Cabin
Cooler är: Om
du har båt,4140:-,
har svårt 3-fläktars
att sova, noll vind
samt mygg, känns det
igen ?
igen ?
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
skönt som på ett lyxhotell.
skönt som på ett lyxhotell.
www.cabincooler.eu
www.cabincooler.eu
24
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
tel:0046 640
640 42002
42002
tel:0046
ODYSSÉ – nr 1, mars 2014
27
Nu är den härliga hösten här! TILL SALU!
Amel Super Maramu 2000 / EUR 285.000 -01
Malö 36 / SEK 1200.000 -97
Hallberg Rassy 48 / SEK 4.695.000 -05
Hallberg Rassy 62 / EUR 995.000 -05
Malö 47 / SEK 5.500.000 -11
Sun Odyssey 43 DS / SEK 1.145.000 -02
Swan 371 / SEK 850.000 -80
Hallberg Rassy 54/ EUR 850.000 -08
En härlig långseglare! Infällbar propeller, elektriska toaletter,
extra kyl/frys, vindgenerator, 3 hytter.
Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator,
AIS, 2xVärmare, AC, Tvättmaskin, Elfström Segel -05/-11. 3 hytter
En fantastisktt fin Malö i ny design, interiört och exteriört. Bra
komfort, värmare, el-ankarwinch i för och akter., 3 hytter.
En klassiker! Säker gedigen seglingskänsla! Epoxibehandlad,
3 lågigt gasolkök, el ankarwinch i fören, rod-rigg, 2 hytter.
En välskött och perfekt familjebåt! Förstärkt skrov, kevlar
mattor, storsegel med stående lattor, 2 hytter.
I fantastiskt skick! Kan seglas single-handed, MaxSea TimeZero,
dubbla oberoende Autopiloter & Plottrar, stor Watermaker., 4 hytter
En attraktiv båt med bra prestanda och rymlig. El-ankarwinch i fören, värmare, bottenmålad/ Epoxi behandlad.
Extremt välhållen och välutrustad! Dubbla autopiloter,Wifi
antenn, ny batteribank-14, eltoaletter, segel i toppskick, 4 hytter.
Vi har alltid drygt ett 100 tal båtar till salu - se vår hemsida!
HELSINGBORG 042 14 40 50
0705 36 73 99, 0705 92 29 90
WWW.NAVARK.SE
INFO@NAVARK.SE
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
25
...
...inte bara segel!
MOTORBÅTSKAPELL
SITTBRUNNSKAPELL
STORSEGELKAPELL
SPRAYHOOD
BÅTDYNOR
SPIRALFJÄDERMADRASS
STACKPACK/LAZYBAG
RULLFOCKSKAPELL
SPINNAKERSTRUMPOR
UTEPLATSTAK MM
ll
llfockskape
Linförare ru
Formsprutad
spinnakerstrumpstratt
Det är finurliga detaljer som skapar helhet och
funktion! Här några patenterade exempel.
Nu säljer vi även importsegel!
www.royalmarine.se
Tändsticksvägen 8, 593 38 Västervik
Tel 0490-177 00 eller 177 14
info@royalmarine.se
26
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
www.royalmarine.se
Skandinaviens
största
sidensortiment!
Kvalité &
känsla sedan
1989!
Siden - lagom varmt i alla väder!
Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering.
Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:-
Se
Sidenbadlakan Barnunderställ
150:- / 90:200:- / del
Sidenmorgonrock 480:-
sidenselma.se för aktuella erbjudanden!
Reseset (3 delar) 800:-
För dig som vill resa lätt & sova
riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan.
Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen
kvalité. Rymliga mått 112x220.
250g. Infällt örngott. 4 färger.
www.SidenSelma .se
Postorder
018 - 60 00 06
Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen.
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
27
TORGERSSON
TRANSPORT AB
När kräfterna tagit slut och
När
krafterna
tagit slut och
seglen
inte är uppe,
seglen
inteär
ärlösningen.
uppe är
WinchRite
WinchRite
lösningen.
Batteridriven
winschhandtag
Batteridrivet
winchhandtag
som utför arbetet för dig.
som utför arbetet åt dig.
Båttransporter
till och från
Medelhavet
Box 86, SE-473 23 HENÅN
Telefon: +46 (0)304-313 30
MA R I NT E C
www.torgerssontransport.com
Sortiment och priser på:
Information:
Telefon:
WiFi AIS Transponder
NavTex
28
ODYSSÉ – nr 3, oktober 2014
AIS Transponder
Wi-Fi Acess system
Sweden HB
www.marintec.se • post@marintec.se • 0738117 020
www.marinwebben.se
info@marinwebben.se
031-693110
AIS Transponder
WiFi NMEA-mux
NMEA 2000 Server
Trådlös router
03/2014
www.hqhh.de
Välj Europas ledande
SWE13078
båtförsäkring
med över 80.000
försäkrade båtar och
40 års erfarenhet
Ingår detta i din nuvarande försäkring?
Din nuvarande
försäkring
PANTAENIUS
Nytt för gammalt
Inga åldersavskrivningar
Fast överenskommet
försäkringsvärde
Assistans
Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar
ingår upp till sek 50.000
Ingen självrisk
Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott,
brand, transportskada, blixtnedslag
Året runt
Använd båten året runt utan tillägg
Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag.
Halv självrisk för medlemmar i SXK.
Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien
pantaenius.se
POSTTIDNING B
Svenska Kryssarklubben
Svenska
Kryssarklubben
Medelhavsseglarna
Medelhavsseglarna
Box 1189
131 27 Nacka Strand
ISSN 1104-757