BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I
Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN • Nr 4/2014 (70) God Jul och Gott Nytt År Redaktionen Chefredaktör och ansvarig utgivare Guy Catani, DKM Redaktör Martin Gardberg – materialbearbetning Grafiker, Christel Westerlund – layout och produktion Redaktionssekreterare Teljo Kolkka – ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer Redaktionsråd 2014 Guy Catani, ordförande Sam Björklund Martin Gardberg Teljo Kolkka Regionredaktörer 1.1.2014 S:t Augustin, Sam Björklund Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson Phoenix, Rudy Palmberg Tyrgils, Göran Strengell Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg Redaktionens adress Föreningsbandet Stor Capitlet i Finland Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors Föreningsbandets följande fyra nummer utkommer: NrUtkommer Materialinlämning 1/2015 1 mars (vår) senast 20 januari 2/2015 1 juni (sommar) senast 20 april 3/2015 1 sept. (höst) senast 20 juli 4/2015 1 dec. (vinter) senast 20 oktober Annonser Annonschef Bo Gerkman Tilinurkka tel: 0400 449 724 Prenumerera på Föreningsbandet genom inbetalning av prenumerationsavgift till Föreningsbandets konto: Aktia Bank 405540–21267 i Finland Betalningar i Sverige: via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumerantens namn och postadress. Prenumerationsavgifterna är: i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande numren fr.o.m. inbetalningen. Omslaget: Foto: Martin Gardberg 2 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Innehåll Sju OM i sextioårig Loge Bengt Klemets s. 4 Rosslyn Chapel Rolf Söderback s. 8 Mellan stoderna i Salomos tempel Magnus Ottosson s. 18 Det skotska frimureriet Guy Catani s. 22 Mina bröder, s. 3, Guy Catani • Ledaren: OSM Anders Strömberg på besök i Vasa, s. 7, Roger Sohlberg • En härlig golfdag tillsammans, s. 11, Kenneth J Jönsson • En dejlig Nordisk Andreastraef Aarhus, s. 12, Kenneth J Jönsson • Ikonmåleri – en konstform medi symbolvärde, s. 14, Martin Gardberg • Kärt besök i SJL Tyrgils av OSM, s. 25, Göran Strengell • Mästaren, FRISEM i Helsingfors i grad VIII, s. 25 • Fattigvård och Frimurarebarnhuset i Helsingfors, s. 26, Sam Björklund • Frihetens bro, Alf Robert Günsberg / Våra huvudverktyg, Göran • Strengell, s. 29 Polaris 10 år firades på Bjorli, s. 30, Kenneth J Jönsson • Stella Guy Catani årets gubbgolfmästare, s. 31, Christer Lindroos • Professorn och som blev företagsledare inom bageri• branschen, s. 32,filosofen Henrik Nordell 2015, s. 33 • Sjömurarträffen Kryss, s. 34, Rolf Söderback • Stipendieutdelning • Antagna bröder, s. 36med musikinslag / Skidmurarträffen 2015, s. 35 • Översekreteraren informerar, s. 37 • Foto: Lars Hedman Ledaren Mina bröder! A rbetsåret 2014 närmar sig sitt slut. Då Du får detta nummer av Föreningsbandet i Din hand har vi ännu några sammankomster kvar i alla våra frimurarsamhällen inom den Sjätte Fördelningen innan vi kan stilla oss och inleda julfirandet tillsammans med våra nära och kära. Arbetsåret som lider mot sitt slut har varit ett arbetsfyllt år med många sammankomster och receptioner i alla våra enheter. År 2014 kan betecknas som ett bra år då vi nästan inom alla områden nått de mål som sattes för året. Men mina bröder, hur har vi på det personliga planet uppnått de mål vi satte för oss själva? Jag vill citera Exordium (inledningen) till den lilla bok som utkom till S:t Johannes logen S:t Augustins 50 års jubileum 1973. Denna lilla bok vari dåvarande Ordförande Mästaren för SJL S:t Augustin bl.a. skrev: Denna bok är berättelsen om en skara beslutsamma män vilka upplevt den sokratiska dialogen i sitt inre och insett, att det finns svar som har större betydelse för utgestaltningen av deras mänskliga tillvaro, än svaret på den triviala frågan: Vad lever jag av? I ett avgörande skede av sitt liv, har de slutit sig samman till den brödrakrets, för att gemensamt lära sig den levnadskonst som utgör svaret på frågan: Vad lever jag för? Sokrates mötte på en av Atens gator en ung man. Han spärrade vägen för honom med sin käpp och frågade. Vad heter du? – Xenofon, svarade mannen – Och vet du var man kan köpa bröd och kött? frågade Sokrates. – Ja, svarade Xenofon, på Agoratorget – Vet du också var man kan köpa kläder och skor? – Ja, jag vet, var både skräddaren och skomakaren bor. – Det är bra, fortfor Sokrates utan att sänka käppen. Eftersom du vet så många nyttiga ting, kan du kanske också säga mig, var man kan lära sig att bli en god människa? Då teg Xenofon och rodnade. Varpå Sokrates sade till honom: – Vad tjänar det slutligen till att ha kunskaper både om det ena och det andra, när du ändå inte har reda på det enda, som är nödvändigt att veta? – Och hur vill du bruka allt ditt vetande, om du ej förstår att bruka det i det godas tjänst? Det är inte mera värt än verktyget i händerna på den okunnige. Han hanterar det av en slump och löper så fara att skada både sig själv och andra därmed. Då Xenofon stod svarslös och förvirrad, medveten om att han så länge hade negligerat livets viktigaste lärdom, sade Sokrates till honom: – Kom, vi skall tillsammans studera denna vetskap, som heter levnadskonst. Mina bröder, med dessa Sokrates tankar för nästan 2500 år sedan, önskar jag er alla ett innehållsrikt och framgångsrikt frimurarår 2015. Samtidigt vill jag önska er och era nära och kära EN GOD OCH VÄLSIGNAD JUL 2014! Guy Catani, DKM Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 3 Korsholm minns sina OM DKM Guy Catani uppvaktar logens OM Jarl Söderholm med anledning av logens sextioårsjubileum. fPM Lars Nordmark deltar i uppvaktningen. Sju OM i sextioårig Loge SJL Korsholm firar år 2014 sitt 60årsjubileum. I det svenska frimureriets historia är det ingen lång tid men i ett lokalt perspektiv är det desto längre. Nya bröder har antagits i en jämn ström: när jubiléet firas har u nder åren 533 nya medlemmar sett frimurarljuset. De allra flesta av dem har vandrat vidare i detta förunderliga landskap. För en del av dem har takten varit långsam, för andra desto snabbare. De äldsta av dem har lagt ner sina jordiska verktyg. De yngsta har just börjat sin vandring mot framtiden. Men gemensamt för dem alla är att de vandrar mot ett mål. I denna artikel skall jag kort följa logens sextioåriga historia genom dess Ordförande Mästare (OM). I sin loge är han ensam ansvarig för logens arbete och utveckling, vilket gör 4 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 att mycket av det som händer eller inte händer beror på de beslut han fattar. Naturligtvis kan han inte driva logens arbete utan sina ämbetsmän, men det yttersta ansvaret är hans. SJL Korsholms första OM var odontologie licentiat Gösta Segerberg. Han började sin frimurarvandring år 1927 i SJL S:t Augustin och blev genast från början en mycket intresserad broder. Han fick grad X år 1957. I sitt frimureriska arbete trängde han allt djupare in i dess livsfilosofi och ägnade både tid och krafter åt att tillsammans med andra bröder skapa ett frimurarcentrum i Österbotten och Vasa. Han tillhörde grundläggarna av Brödraföreningen Korsholm år 1932 och valdes till dess ordförande år 1951. Segerberg avled år 1978. Segerberg kom att betyda mycket för det österbottniska frimureriet inte minst genom arbetet med att få fram en egen lokal för föreningens sammankomster. Möten hölls en gång per månad, men arbetet med att till varje möte städa om Minnessalen i Österbottens Muséum var betungande. Åren efter kriget hade brödraskaran vuxit och då man fick möjlighet att hyra övre våningen vid Kyrkoesplanaden 16, dåvarande Hotell Ernst hus, tog man den chansen. Många bröder ställde upp för att utföra ändringsarbeten och reparationer, och i november 1952 invigdes den nya lokalen. Bröderna i Vasa kunde för första gången gå till ett eget frimurartempel. Under Segerbergs energiska ledning väcktes också intresset för att bilda en egen S:t Johannes Loge. Det undersöktes vilka ekonomiska uppoffringar som skulle krävas av bröderna och en promemoria finns i arkivet där alla kostnader uppskattats. Bröderna var entusiastiska och alla var ense om att det skulle år. Han styrde sin loge med en fast och vänlig hand och gav aldrig avkall på ritualens stringens. Trygve Granroth var också mycket aktiv då Brödraföreningen S:t Peder i Jakobstad blev deputationsloge under Johanneslogen Korsholm. Han höll många föredrag vid de österbottniska frimurarsammankomsterna och delade med sig av sina stora frimureriska kunskaper. Trygve Granroth avled år 2001. Den tredje OM var ingenjören Fjalar Rosenlöf, som varit aktiv frimurare i SJL Korsholm sedan år 1956. Efter ett flertal ämbetsmannauppdrag i logen, bland annat 12 år som DM, tillträdde han OM-ämbetet år 1982, ett ämbete som han också innehade i 12 år. Bland de stora händelser som inträffade under Rosenlöfs OM-tid var grundandet av en sydösterbottnisk frimurarklubb. Frimurarklubben var den första i landet, och den inledde sin verksamhet i april 1988. Rosenlöf hade i ett brev redan i mars 1985 tagit kontakt med de femton bröderna som fanns i Sydösterbotten. Han konstaterade att den ”norra flanken” var säkrad genom S:t Peder och att man nu borde aktivera bröderna i söder. Så skedde, och klubben grundades i april 1988 med kyrkoherde Holger Andersson som ledare. Som en kuriositet kan nämnas att klubben fick namnet Triangeln först tre år senare! I det fortgående arbetet att aktivera passiva bröder ingick bildandet av två utskott, fadderutskottet och undervisningsutskottet. Under Rosenlöfs ordförandemästartid utsattes frimurarna i landet för fräna angrepp i tidningspressen. På finlandssvenskt håll var angreppen från kristligt håll särskilt framträdande. Fjalar Rosenlöf skrev en 40-årshistorik över SJL Korsholm år 1994 och förblev också i övrigt en aktiv frimurare fram till sin död i oktober 2013. Fjalar Rosenlöf efterträddes som OM av odontologie licentiat Anders Granström, som installerade sig i sitt ämbete i september 1994. I sitt installationstal gjorde han en tillbakablick på de 40 år som gått, och övergick därefter till att se framåt. Som ny OM kunde han bli den som skulle leda logen in i ett nytt årtusende med en allt snabbare föränderlig framtid. Men den Konungsliga Konsten var oföränderlig och handlade om personlig karaktärsdaning, en inre etisk och religiös utveckling och en gemensam strävan att föra det goda framåt. Anders Granström tog sitt ord förandemästarskap på stort allvar och styrde sin loge med fast hand. Under årens lopp upplevdes detta grepp om Museets arkivbild vara möjligt att ombilda föreningen till en loge. Relativt snabbt grundades SJL Korsholm. Invigningen förrättades den 28 maj 1954 och följande dag hade man en logesammankomst i grad I. Logen hade inlett sin verksamhet och förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete fanns. Man hade aktiva bröder, en egen logelokal och en stark tro på framtiden. Efter invigningen i maj antogs under hösten fem nya bröder. Följande arbetsår antogs 13 nya bröder. Här kan nämnas att bröder från Jakobstad och Gamlakarleby redan hade börjat ansöka om medlemskap i logen, kanske främst för att inte behöva resa till Helsingfors för reception. Antalet antagna var årligen mellan åtta och tolv. Samtidigt började man sikta på att få en brödraförening till Jakobstad, och detta lyckades år 1957, då Brödraföreningen S:t Peder invigdes. Brödraföreningen blev år 1980 en S:t Johannes Loge med samma namn. Under de följande åren diskuterade man möjligheterna att i stället för den hyrda logelokalen kunna skaffa t.ex. en aktielokal i något nybygge. Småningom utkristalliserade sig tanken på en separat byggnad, men också detta som en del av ett bostadsaktiebolag. År 1964 kom så ett tillfälle då K W Hasselblatt och Gösta Bergman föreslog att man vid Skolhusgatan 13 skulle försöka få en ändring i stadsplanen så att den för garage reserverade delen skulle utnyttjas som föreningslokal under jord och att man kunde koppla denna del till bombskyddet som var obligatoriskt för bostadsbyggen. Efter stor möda och mycken vånda kunde denna plan förverkligas. Logelokalen på Biblioteksgatan 5 togs i bruk i februari 1966. Ordenshuset i Vasa Gösta Segerberg efterträddes som OM av medicine och kirurgie doktor Trygve Granroth år 1970. Granroth recipierade i S:t Augustin år 1950, men efter att ha flyttat till Vasa kom han att utföra sin frimurargärning inom SJL Korsholm. Hans ämbetsmannabana kom att omspänna 23 år i olika ämbeten inom logen. Han innehade OM-ämbetet i 12 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 5 verksamheten för hårt, vilket ledde till att en del av de äldre bröderna antingen manövrerades ut ur ämbetsmannakåren eller självmant valde att lämna sitt ämbete. Konflikten eskalerade då planerna på en Andreasloge i Österbotten konkretiserades och en grupp bröder med Kapitelmästarens godkännande sökte efter lämpliga logelokaler. Anskaffandet av nya utrymmen på Rådhusgatan 15 för Johanneslogen och för en blivande Stewardsloge i Österbotten ledde slutligen till att Granström hösten 2001 anhöll om avsked som OM, vilket Stormästaren omgående beviljade. Det var alltså i en synnerligen turbulent tid i logens historia som jag, teo- logie doktor Bengt Klemets, under vintern 2002 valdes till logens femte OM. Jag installerade mig i början av maj samma år. Mitt utgångsläge var ett helt annat än min föregångares. Jag hade i förväg klart deklarerat att jag inte hade möjlighet att sköta uppdraget som ett heleller halvtidsjobb. Skulle logens arbete fungera måste ämbetsmännen aktivt delta i beslutsfattandet och självständigt sköta sina ämbetsmannaåligganden. Redan denna första höst utsattes ämbetsmännen för ett eldprov som de klarade med stor heder då jag p.g.a. en personlig tragedi var oförmögen att sköta mitt uppdrag. Under mina år som OM genomför- 6 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 de jag en ny praxis i ämbetsmannakåren. De ämbetsmän som uppnått den sjätte graden eller högre uppmanades att vandra vidare i sin ämbetsmannagärning. Orsakerna till denna ”spark uppåt” var två: Dels behövde den nybildade Andreaslogen Henrik Tavast i Jakobstad ämbetsmän också från Vasa, dels ville jag ha lediga ämbeten för logens nya Johannesmästare. Det var – och är – min fasta övertygelse att nya bröder skall erbjudas ämbeten i sin loge så snart de uppnått mästarvärdighet. Att vara ämbetsman stimulerar till aktivitet, fördjupning och ansvar. Men för att detta system skall fungera kan ingen broder prenumerera på ett ämbete längre än den stadgade tiden. För SJL Korsholm slog denna princip väl ut. Logen aktiverades och föryngrades. Följaktligen var det naturligt att också jag skulle lämna mitt ämbete då den första perioden var till ända. Marknadsföringsdirektör Johan Hagström blev år 2008 logens sjätte OM. Hagström hade under flera år varit synnerligen aktiv i logens undervisningsverksamhet med regelbundna måndagsföreläsningar för bröderna. Man behandlade och diskuterade Johannesgradernas ritualer och intresset var tidvis stort. Samtidigt upplevde Hagström att detta var en skolning för honom själv som ledare av logen. Logearbetet och inte minst receptionerna av nya med- lemmar stod högt i kurs för honom, medan de allt flera administrativa uppgifterna upplevdes betungande. Johan Hagströms tid som ledare för logen blev kort, då han p.g.a. sjukdom blev tvungen att be om befrielse vintern 2011. Logens nuvarande OM, direktören Jarl Söderholm, tillträdde sitt ämbete våren 2011. Han har med företagsledarens driftighet och envishet fortsatt arbetet med att föryngra logens medlemskår och aktivera de unga bröderna till ansvarstagande i loge och samhälle. Under hösten 2013 undersöktes möjligheterna att tillsammans med Österbottens Stewardsloge köpa logelokaliteterna på Rådhusgatan 15 av Föreningen Granatenhjelm. I en god anda kom man överens om köp och finansiering och understödsföreningen Vasa frimurare rf genomförde köpet vid årsskiftet I en osäker och turbulent tid i vårt land och vår värld ser SJL Korsholm med tillförsikt och optimism på de kommande årens verksamhet den Konungsliga Konsten till fromma. Text: Bengt Klemets, X Foto: Johan Hagström, X Källor Fjalar Rosenlöf: S:t Johannes Logen Korsholm 40 år, Brödraföreningen Österbotten. Historik 1963–2003. Filip v Schantz: Festskrift. Österbottens stewardsloge 12.10.2003–12.10.2013 SJL Korsholm recipierar i Stormästarens närvaro OSM Anders Strömberg på besök i Vasa 17.9.2014 besökte Ordens Stormästare Anders Strömberg SJL Korsholm i Vasa. Det var andra gången under logens historia vi hade äran att välkomna Stormästaren. Det väl besökta mötet hölls i grad I varvid Mathias Skytte recipierades till lärlingebroder. OSM Anders Strömberg tillsammans med kvällens värd OM Jarl Söderholm. E n lång rad av bröder följde OSM Anders Strömberg vid hans inoch uttåg, den sk vakten. Deltagande bröder hade samlats i förtid för en sista genomgång av procedurerna. Det kändes då lite skakigt, men sedan då stunden var inne skärpte vi oss och allt förlöpte väl. Kvällens reception leddes av OM Jarl Söderholm. OSM valde att själv avsluta logen. Vi hade besök av bröder från Umeå och Stockholm, samt representanter från finska loger i Vasa, Jakobstad och Borgå. OSM betonade vikten av samarbete över språkgränserna, vi kan alla lära av varandra. OSM bekräftade att nya ritualer är på gång och skall tas i bruk 1.1.2015. Ritualerna är försedda med en förklarande text för att underlätta ämbetsmännens arbete. Han betonade också vikten att få med unga motiverade frimurare. Det är de som skall föra verksamheten vidare. Bra och ärlig information åt sökande är av största vikt så att de får en inblick i vår verksamhet och inte sedan blir besvikna och passiva. Den sjunkande ten- densen beträffande antal medlemmar har nu svängt och SFMO hade år 2013 en tillväxt på 1,3 %. OSM poängterade vidare musikens betydelse, tomrummen kan gärna fyllas med musik. Angående detta finns inga ritualer, vi kan fritt använda fantasins källa. Bröder, ritualer och lokaler är enligt OSM Strömberg vår verksamhets tre grundpelare. En förutsättning för verksamheten är att dessa tre fungerar. Gästande finska bröder; Pirkka Kärki och Perttu Marttila. Text: Roger Sohlberg , VI Foto: Johan Hagström, X Från vänster: OM Österbottens Stewardloge, Carl-Johan Frantz, OM SJL Korsholm, Jarl Söderholm, OSM Anders Strömberg och sedan tre stycken förutvarande OM, Filip von Schantz, Bengt Klemets och Johan Hagström. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 7 Kapellet som alla talar om ROSSLYN CHAPEL Författaren, frimuraren och forskaren Robert Lomas skriver i sin bok från 2011, The Lost Key, att frimureriet har flera än en historia. Frimureriet härstammar från en serie av verkliga, dokumenterade händelser, men även från en serie av mystiska och mytiska skapelser. De sistnämnda har ökat under årens lopp på grund av att man upprepat och kanske förändrat ritualerna åtskilliga gånger. Rosslyn kapellet i hela sin prakt (bilden från Internet). I egenskap av forskare är Lomas ständigt beredd att ändra sin åsikt så fort nya fakta dyker upp. Enligt honom finns det tre historieversioner som är viktiga för att man skall kunna förstå frimureriet. En består av mytiska berättelser som finns i de olika ritualerna, graderna och närliggande ordnar. En annan är den officiella historia som förmedlas av United Grand Lodge of England (UGLE), dvs. den förenade engelska storlogen, då nya bröder träder in i frimureriet. Den tredje versionen består av de verkliga, historiska fakta om var, när och hur frimureriet började. Det finns en ledtråd i den populära historien om frimureriet som påstår att det skapades av Sir William S:t Clair vid byggandet av Rosslyn Chapel i West Lothian i mitten av 1400-talet. De flesta forskare sätter begynnelseårtalet till 1444. 8 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Denna ledtråd, som väckt stort allmänt intresse, innehåller också en del sanning. Efter en noggrannare undersökning av Sir William S:t Clair, kom Lomas dock fram till att det var högst osannolikt att Sir William skulle ha haft kapacitet att upptäcka de centrala idéer som senare skulle bli en väsentlig del av frimureriet. Inom släkten fanns inga spår av stora tänkare eller mecenater inom konsten. De sägs snarare ha varit lycksökare inom politik, eller rentav förbrytare, pirater och inkräktare. Från år 1066 till dess Rosslyn Chapel stod klart år 1484 (Sir Williams dödsår) hade släkten S:t Clair samlat på sig landområden och titlar i den norra brittiska övärlden i så stor mängd att de ägde mera mark än konungarna av huset Stuart. Dessutom ägde de Caithness, Orkney och Shetland, som låg inom det nordiska rikets lagskipning eller jurisdiktion. Inom SCF har vi gjort fyra resor till Skottland i frimureriska sammanhang. Den första företog vi tillsammans med damer till the Isle of Skye år 1992 med logebesök i S:t Kilda i staden Portree, whiskyprovning med guidad tour i Talisker-destilleriet samt besök i Freemasons’ Hall i Edinburgh. Även orterna Inverness, Blair Atholl med slottet Blair Castle och Dunfermline besöktes. Och säg den som ej minns hur häftigt det var i byn Mallaigh, då Loffes buss lastades på tvären för överskeppning till Skye! Andra resan var år 2005 och även då tillsammans med damer. Då var bron över sundet mellan Skye och skotska fastlandet klar. Då hann vi även med ett besök i Rosslyn Chapel och en guidad rundtur (tour) ledd av frimuraren Joe, som vi även mötte i logen S:t Clair senare på kvällen. Damerna deltog i en vanlig rundtur, som var öppen för alla och en var. Det fanns dock nyfikna, som var väldigt angelägna på att vända sina öron åt vårt håll! Den lilla kyrkan var delvis inklädd i byggnadsställningar och plåttak, eftersom där pågick reparationer av den påkostade fasaden, vars idérika och detaljerade symbolspråk hotades att förintas av tidens tand och Atlantens regn. Den tredje resan var på hösten 2012, då vi besökte Orkney med logebesök i logen Kirkwall Killwinning samt Mary’s Chapel i Edinburgh och Caledonian Edinburgh No. 392. Vi fick för första gången delta i märkesmästargraden (MMM eller Mark Master Mason degree), och det var ju helt annorlunda än vad vi varit vana vid. Även denna gång bar det iväg på whiskyprovning och nu till destilleriet Highland Park. Den kvartett som gjorde den resan hade utökats till en sextett, som nu i våras 2014 återupptog kontakterna med det skotska frimureriet. Vi hade bokat en frimurerisk rundtur i Rosslyn Chapel. Ja, sedan gammalt hade vår skotska dryckesvana förvandlats till en stark tradition om cirka 45–50 procentenheter, som skulle granskas och godkännas för export. Destilleriet Auchentoshan stod i tur. I Rosslyn Chapels informationsbroschyr står det att läsa att byggandet av kapitelkyrkan för S:t Matteus, Rosslyn Chapel, utfördes av Sir William S:t Clair och varade i närmare fyrtio år. Det som fortfarande fascinerar världen – inte bara den frimureriska – är den mångfald av dekorationer som pryder kyrkan och som inte tycks finnas annorstädes i samma omfattning. Det var första gången i våras som vi hade tillträde till den berömda och ofta omtalade men aldrig beskådade kryptan, vars takvalv och väggar hade varit beprydda med otroliga ornament och symboliska detaljer. Fukten hade fått grepp om förstörelsens formel! I David Stevensons The Origins of Freemasonry, 1988, Cambridge University Press, sägs, att William Schaws aktiviteter under 1500-talets senare hälft bidrog till att öka intresset för denna byggnad. I The Lost Key säger författaren Lomas, att Bibelns berättelser om Salomo kan spåras i olika figurer och att spåren leder genom Gamla till Nya Testamentet. Sir William S:t Clair’s farfar, prins Henry Sinclair, följde i fotspåren av Leif Eriksson (även Leifr den lyckosamme) till den nordöstra kusten av den nya världen, som man ännu inte kände till. Härifrån hämtade man bl a majs och aloe, vilka ej växte i Europa ännu. Dessa växter finns avbildade i överflöd i Rosslyn kapellet. Detta enligt Lomas i Turning the Templar Key, 2007, Lewis Masonic, Hersham, Surrey. I Rosslyn Chapel, som ligger ca 13 km söder om Edinburgh och i utkanten av byn Roslin med Roslin Castle, finns även gott om Maria Magdalena symboler, vilket vår guide Eddie lät oss förstå. Han är förövrigt en hängiven RK:are som låter sitt arvode för alla guidade frimureriska turer gå oavkortat till Röda Korset. Därför köpte vi även hans skrift om Rosslyn Chapel. Kapellets blyinfattade fönster. dök upp. Dess betydelse är bl a generation, ålder, ras och avkomma. Den sjätte Earlen av Rosslyn hade ändrat namnet till Rosslyn för att få det att se ut och låta mera keltiskt. Efter att ha haft kontakt med Tessa Ransford vid Scottish Poetry Library i Edinburgh, fick han bekräftelse på att ordet Rosslyn borde betyda kunskap som gått i arv från en generation till en annan. Det låter synnerligen vettigt! Rosslyn Chapel var ursprungligen en kapitelkyrka, dvs ett domkapitel som saknade biskop. Det var en katolsk kyrka med 4–6 prästvigda kaniker och 2 korsångare. Avsikten var att tjäna den lilla församlingen och familjen Sinclair med gudstjänster dygnet runt samt även högmässa. I begynnelsen skulle det rika arvet med gregoriansk kyrkosång förhöja framförandet av liturgin. Donationer Norra sidan av Rosslyn kapellet. Varför stavas namnet på byn (Roslin) annorlunda än namnet på kapellet (Rosslyn Chapel)? Lomas förklarar, att det gaeliska ordet ”ross” betyder udde och ”lyn” betyder vattenfall eller damm. Det finns varianter av ”ross” och en är ros med betydelserna ros, kunskap, nederlag, frö/säd samt udde. Eftersom det inte finns något y i gaeliska måste det finnas en annan form, och ordet ”linn” Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 9 gjorde det möjligt att uppehålla denna tradition och avlöna präster och korsångare samt handha andra åligganden som kom församlingen till del. Förfärad mästare framför Lärlingens pelare. År 1560 upphörde den katolska eran på grund av Henrik VIII:s dispyt med påven. Familjen Sinclair fortsatte dock att tjäna påven ända fram till början av 1700talet. Från den tiden var kapellet stängt ända fram till 1861, då det åter öppnades för att följa liturgin hos den skotska episkopalkyrkan, som är en självständig enhet inom den anglikanska kyrkan. Allt sedan slutet av 1980-talet har kapellet förekommit i spekulationer om dess anknytning till frimureriet, vilket har framgått av äventyrsromaner och filmatiseringar av Tempelherreorden, Den Heliga Graalen samt Maria Magdalenas släktskap med merovingerna (frankisk kungaätt). Man har aldrig funnit några originalritningar för kapellet, vilket innebär att man har spekulerat i huruvida det var meningen att kapellet skulle uppföras så här. Faktum kvarstår dock att kapellet är ett exempel på ett av de vackraste konstverken i Skottland. Tillståndet från Rom att uppföra detta kapell är daterat till 1446, men byggnadsarbetena påbörjades först tio år senare. Detta har fått sin förklaring i att Sinclair först ville ha stenhuggarnas och de övriga hantverkarnas bostäder uppförda. Enligt den ursprungliga planritningen skulle kapellet bli en korskyrka, men den verkställdes aldrig. Endast koret kvarstår från den planen. Ett senare tillbyggt annex, jungfru Mariakapell, hade uppförts på en krypta som antogs 10 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Kapellets Lärlinge pelare (från Internet). ha hört till ett tidigare kastell (borg eller slott). I östra ändan av kapellet finns tre pelare som har tilldragit stort intresse dels på grund av deras benämningar men även på grund deras konstnärliga och ovanliga utformning. De har fått speciella namn. Dessa är från norr till söder: Mästarens pelare, Gesällens (vandrarens) pelare och den mest spektakulära Lärlingens pelare. Dessa benämningar härstammar från den georgianska tiden (tidsperiod i England 1714–1830). Dessförinnan kallades pelarna för; Jarlens pelare, Shekinah och Prinsens pelare. Lärlingens pelare har en särskilt intressant historia. Den har fått sitt namn från följande legend som härstammar från 1700-talet: En Mästermurare hade ansvaret för tillhuggningen av stenarna i kapellet. Enligt legenden trodde inte Mästermuraren att en viss lärling kunde utföra det svåra arbetet att hugga ut stenarna för en pelare utan att ha sett originalet, som utgjorde inspirationen för själva utformningen. Mästermuraren reste själv iväg för att taga originalet i ögonskådande. Då han återvände, blev han ordentligt förgrymmad. Han erfor att den högfärdiga lärlingen hade dristat sig till att förfärdiga pelaren under den tid Mästermuraren hade varit borta. I ett vredesutbrott av svartsjuka drog Mästermuraren fram sin klubba och slog lärlingen så hårt i huvudet att han föll ner död. Legenden drar den slutsatsen att som straff för detta brott mejslades Mästermurarens ansikte in på den motsatta pelaren så att det för all tid skulle ha sina blickar vända mot Lärlingens pelare. På arkitraven invid pelaren finns inskriptionen ”Forte est vinum, fortior est rex, fortiores sunt mulieres, super omnia vincit veritas”, vilket på svenska lyder: ”Vinet är starkt, en konung är starkare, kvinnor är ännu starkare, men sanningen besegrar allt.” En norsk författare har även hävdat att här finns mycket som anspelar på nordisk mytologi. Lärlingens pelare skulle påminna om asken Yggdrasil (världsträdet enligt nordisk mytologi). Rosslyn Chapel rönte en viss popularitet i och med Dan Browns bok The Da Vinci Code år 2003, och det förstärktes av den film som spelades in på basen av samma bok. Det uppstod en enorm flora av litteratur i ämnet och författare försökte knäcka Da Vinci koden, t.ex. Simon Cox i Decoding the Lost Symbol år 2009 och John Michael Greer i Secrets of the Lost Symbol år 2009. Författaren till den senare boken framhåller i sin inledning, att Dan Browns verk är uppdiktat, men det innehåller ändå många verklighetstrogna och sanna inslag, som ingår i de vanligaste av våra ockulta källor. Det är främst kopplingarna till frimureriet, Tempelherreorden och Den Heliga Graal som tycks ha väckt ett stort intresse. Dan Brown har sedan dess skrivit åtminstone två andra romaner med närliggande teman: Änglar och demoner 2000 och Inferno 2013. Samtliga handlar om rollfiguren Robert Langdon, Harvard-professorn, som specialiserat sig på religiösa symboler. Frimuraren och historikern Rober L.D. Cooper, kurator för the Grand Lodge of Scotlands museum och bibliotek, har i några skrifter ställt dessa kopplingar i deras rätta dager. I sin bok Rosslyn Hoax (Rosslyn skämtet, min övers.) avvärjer han bestämt försöken att koppla frimureriet, tempelherrarna och Den Heliga Graal till Rosslyn Chapel. Det kanske viktigaste som han försöker avvärja är föreställningen att legenden bakom ”Lärlingens pelare” skulle sammanfalla med något inom frimureriets tre första grader. Han tar också avstånd från teorin om att de skulpterade figurerna skulle ha något att göra med det skotska frimureriet. Men inget tycks hindra de stora strömmar av nyfikna och intresserade som varje år styr sina steg till Rosslyn Chapel, ungefär eller nästan på samma sätt som Geoffrey Chaucers pilgrimer i hans The Canterbury Tales (i slutet av 1300-talet) – Canterbury Sägnerna (min övers.) – att årligen återuppta denna livets resa för att varje gång erfara något nytt som förstärker deras insikt om livets mening och människans kreativitet. Det var fromma pilgrimer som vandrade till Thomas Beckets grav i katedralen i Canterbury. Text och foto: Rolf Söderback, X Tyrgils ute på greenen Prisutdelning fr v: Kenneth Hägg, VI, Kenneth Jönsson, VIII, Guy Catani, X och Aki Hopea, X. En härlig golfdag tillsammans D et regnade i Halikko när vi med Johanna tidigt på morgonen den 14 augusti satte oss i bilen. Under natten hade det åskat, men vi hoppades att det österut i Virvik skulle vara bättre väder. När vi plockade upp Bengt och Pirkko Sandell i Helsingfors, var det redan uppehåll. Framme i Virvik utanför Borgå var det strålande väder och golfen kunde börja kl 10 i solsken. Det var nu 18:de gången som brr Lasse Lindqvist och Aki Hopea hade ordnat Tyrgils golftävling. Två gånger har vi spelat på andra banor, men de allra flesta på Virvik. I år gjordes nytt deltagarrekord, 46 personer ställde upp. 32 bröder samt 14 damer. Vi kom från Åland, Pargas, Åbo, Halikko, Helsingfors med omnejd samt förstås från Borgå. Sedvanligt började vi med gemensam start kl 10 och var klara ca 14.30. Banan var i utmärkt skick, delvis tack vare att man under påföljande helg skulle ha en distriktstävling på samma bana. Greenerna var lämpligt långsamma att putta på. Bastu och lunch efterföljdes av prisutdelning. Alla hade med sig ett litet pris, alltså fick alla ett pris med sig hem. Damernas tävling vanns av Gunn Ikäheimonen, som deltog för första gången. Christina Gustafsson blev andra och Beatrice Björklund tredje. Brödernas tävling vanns av br Kenneth Jönsson, som hade ett otroligt flyt hela tävlingen igenom. Han blev påhejad av medspelarna i sin grupp; br Peik Kuluvainen och br Tom Lönnqvist. I brödernas tävling blev br Kenneth Hägg andra och br Guy Catani tredje. Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX Golfens efterspel i glada vänners lag. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 11 Brödraföreningen Erasmus besöker Danmark En dejlig Nordisk Andreastraef i Aarhus Brödraföreningen Erasmus jämte damer deltog traditionsenligt på Nordisk Andreasmöte, denna gång i Aarhus, Danmark. Dessa möten eller träffar ordnas vartannat år turvist i följande ordning: Aarhus, Göteborg, Reykjavik, Åbo, Bergen. Vi besökte nu St. Andreaslogen De fire Roser, som har sina lokaliteter i ett eget, flott och välbyggt frimurarhus i stadens centrum på Christiansgade. L ogehuset på fyra våningar är byggt 1908 och inhyser förutom S:t Andreaslogen även St. Johanneslogerna St. Clemens och Ygdrasil. Refektoriet högst uppe hade gott om plats för de 180 gästerna, likaså det intilliggande kafferummet där bl.a kaffe med ”kransekage” serverades. Vi startade vår färd med flyg från Åbo och anlände till Köpenhamn fredagen den 13 juni. Därifrån fortsatte vi sedan vidare med tåg och anlände till vårt hotel i Aarhus redan vid lunchtid. Den lunch som vi avnjöt blev för några ”på hälft” eftersom restaurangen (av okänd anledning) inte kunde servera snaps, inte den minsta lilla dram. Men det tog vi igen på kvällen efter logen ... På aftonen besökte vi den lokala St. Andreaslogen och fick vara med om en reception i IV-V graden. Allt gick på danska förstås, men eftersom de arbetar enligt den svenska ritualen så kunde man följa med det som skedde, trots vissa språksvårigheter. Logens OM Knud-Erik Kjaergaard var värd för hela Aarhus-träffen och hans team med br Ebbe Teibel i spetsen gjorde ett fenomenalt arbete för oss alla. För damerna ordnades ett intressant besök till kvinnomuseet i Aarhus och 12 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 middag på Café Hack, ett inneställe på Bispetorvet intill Aarhus Domkyrka (Sct. Clemens kirke). Våra danska värdinnor visade prov på stor gästvänlighet och det ordnade programmet upplevdes som intressant. Tyvärr gick mycket av de muntliga presentationerna förlorade p g a svårigheter att förstå det danska språket. Hur detta kunde undvikas är något vi tillsammans måste fundera på inför kommande träffar. På kvällen ledsagades damerna från restaurangen till logen av en brandvakt klädd i gammaldags utstyrsel. Han berättade historier om och från Aarhus. På logen serverades kaffe och drycker innan vi gick tillbaka till vårt närliggande hotell för en välbehövlig sömn efter en ack så lång men upplevelserik dag. Lördagens program startade med uppstigning i fyra bussar. Vi besökte Moesgaard museum i profil. Glada miner i Vester Mølle. först Moesgaard museum som officiellt öppnar sina dörrar först i oktober 2014 av drottning Margarethe. Men, vi fick komma på en förhandsvisning där chefen, Jan Skamby Madsen, ledde oss runt den fantastiska byggnaden. Föreställ er en byggnad liknande en stor lutande backe, av samma storlek som tre till fyra fotbollsplaner. Arkitekterna skar en fyrkant i den sluttande terrängen och lyfte upp hela ”kakan” underifrån så att taket formade en lutande backe. När vi gick upp på taket, som en del av upplevelsen på muséet, kunde vi se framför oss hur man på vintern med pulka skulle kunna få sig en härlig skjuts ... Själva muséet kommer att specialisera sig på arkeologi och etnografi. Man har redan i höst en utställning om den kinsesiska ”Terracotta-armén”. Efter detta åkte vi till friluftsmuseet Vester Mølle för att se hur man idkar lantbruk, i forntiden och i framtiden. Vi fick höra om att man på denna plats i flera omgångar i slutet av 1800-talet haft svåra stormar som höjt vattennivån med flera meter och ödelagt byggnader. Vi fick också höra att man alltid kunnat återuppbygga det som gått förlorat. I Vester Mølle vill man särskilt för de studerande ge en inblick i framtidens lantbruk och de utmaningar mänskligheten har framför sig. Kommer brödet år 2050 att räcka till för oss alla. I så fall, hur? På kvällen var det dags för jubileums- loge och fest. Festklädda med gradprydnader och band satt vi i Johanneslogens sal i gradordning. Intressant nog så tog CM in bröderna sålunda att alla R&K samt de olika logernas OM gick först in, sedan ämbetsmännen och först därefter övriga bröder med damer. Logen öppnades som en Johannesloge med därtill hörande ritual. Festtalet hölls av R&K Svend Aage Tholstrup. Uttåget gick i samma ordning som intåget. Festmåltiden var på danskt manér utmärkt, riklig och smakfull. Vackert och stiligt dukat med långa bord. Under middagen fick vi lyssna till några lokala förmågor sjungande sånger från de nordiska länderna samt delar ur några operetter. Sedvanliga tal hölls för en publik som trivdes med sina nyvunna eller från tidigare återfunna vänner. Eftersom festmåltiden föregicks av en reception hölls även tal till recipienten, svarstal och faddertal i vanlig ordning. De nordiska gästernas OM eller i vårt fall Erasmus’ ordförande Henric Schmidt, höll tacktal till OM Knud-Erik Kjaergaard och värdlogen. Vi hade med oss som gåva en vacker och smäcker CM-klubba handgjord av vår egen broder Carl-Gösta ”Jösse” Eklund. Även värdinnan, Bente Kjaergaard, fick motta vårt tack för väl utfört värdskap och det varma välkomnandet. Danskarna är duktiga på att med stil genomföra program på ett gemytligt och otvunget sätt. Kvällen avslutades med dans till levande musik och trivsam samvaro i logeutrymmena. På söndagen efter frukost besökte vi Aarhus Domkirke för högmässa och nattvard. Själva mötet avslutades med ”frokost”, alltså lunch på danska. Med dram (snaps). Islänningarna fick det lite besvärligt eftersom Icelandair hade utlyst strejk och man måste stanna ytterligare någon dag i Aarhus. Vi Åbobor fick någon timme för att ströva runt i ”byen” för att på eftermiddagen ta tåget till Kastrup och sedan flyget tillbaka till Åbo. Summa summarum ett mycket väl genomfört möte. Vi fick jämföra våra ritualer i IV-V graden och vi fick se deras vackra logehus. Besökets många intressanta tal och guidningar kom som sagt inte till sin rätta pga de noterade språksvårigheterna. Resekostnaden per person blev € 750 och inkluderade flyg, tåg, hotell, bussar och allt program samt all mat exklusive drycker. I festmåltiden ingick dock normala måltidsdrycker. Nästa Nordisk Andreastraef blir den 19–21 augusti 2016 i Göteborg med SAL De tre Förenade Kronor som värd. Väl mött även då! Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 13 Ikonernas värld fascinerar Ikonmåleri – en konstform med symbolvärde E n konstform som fascinerat mig särskilt är ikonmåleriet som förutom det estetiska också ger uttryck för religiös symbolik. Ordet ”ikon” härstammar från grekiskans ”eiko’n”, dvs bild eller porträtt och betyder bilder av Kristus, jungfru Maria och helgonen. Ikonmåleriet sägs ha sitt ursprung i den kristna målarkonsten från tidig kristendom och särskilt i de målningar som hittats bl a i Roms katakomber. Det egentliga ikonmåleriet sägs dock ha uppstått i det bysantinska riket på 500-talet. Sålunda kan man säga att ikonmåleriet uppstod i den ursprungliga kristna församlingens vagga, som då bestod av en östlig och en västlig gren, vilka idag kallas för den katolska respektive den ortodoxa kyrkan. Det traditionella ortodoxa ikonmåleriet växte fram ur det bysantinska konstarvet och var länge ett omtvistat ämne mot bakgrunden av Gamla testamentets förbud att avbilda Gud (2 Mos. 20:4, 5 Mos. 5:8) och Nya testamentets syn på Kristus som Guds inkarnation (Joh. 1:18). Enligt den här logiken fick man inte avbilda Kristus. I dag finns inte mera några förbud att avbilda Kristus, trots att det nog ännu 14 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 kan finns individer som skulle stöda ett sådant förbud. Inom ikonkonsten har det sagts bl a att Kristusikonerna avbildar Kristus som person medan Hans heliga väsen, dvs det gudomliga, kan helt enkelt inte avbildas även om man skulle önska det. Man kan därför säga att dagens ikonmåleri följer andemeningen i de Heliga skrifterna. Trots att ikonmåleriet har en starkt östlig och ortodox prägel finner vi numera ikonkonst i alla världsdelar och även inom den katolska och den protestantiska kristendomen. Den katolska ikonmålaren Lars Gerdmar har sagt att han ”tror på ikonkonsten som en ekumenisk symbol för gemensam kristen tro. Den förenar kyrkor i öst och väst”. Således kan man se ikonkonsten som en gemensam faktor för de kristna trossamfunden, särskilt mot bakgrunden av ikonkonstens historiska ursprung, som kan härledas till tiden för den ännu odelade heliga katolska och apostoliska kyrkan. Ikoner är en del av bönen i den ortodoxa kyrkan men används också som religiösa prydnadsverk i hemmen och i kyrkan. Ikoner som används vid gudstjänsten invigs före de tas i bruk. Vissa låter välsigna sina privata ikoner i hemmen, men detta är enligt somliga onödigt eftersom ikonerna, genom sitt heliga innehåll och budskap, redan av sig själv kan anses vara välsignade. Inom den katolska och protestantiska kyrkan ses ikonerna som konstverk med religiösa motiv avsedda att smycka hemmets eller kyrkans utrymme. Ikonerna placeras alltid på en värdig plats ofta mot öster i ett hörn. Det sägs att ikoner inte skall signeras eftersom substansen (innehållet) är viktigare än formen och att välsignade ikoner inte skall säljas eftersom de tillhör dem som bett om välsignelsen. Det finns inget ”enda riktiga” ikonmåleri, men det traditionella ikonmåleriet är behäftat med många traditionsbundenheter. På den svenska ortodoxa kyrkans hemsida (www.ortodoxakyrkan. se/ommedv/ikon2.htm) framgår att en ikons andliga kraft och nåd vilar i dess personliga väsen, inte i dess form eller uttrycksmedel, oberoende av om ikonen är gjord med hjälp av äggtempera, olja eller modern akryl på trä, duk eller kalksten. Ikonens form och bakomliggande material och teknik är således av underordnad roll jämfört med själva motivet. Således kan man hävda att alla sakrala bilder är ikoner, oberoende hur de är framställda eller på vilket underlag de är fästade på. Det är det heliga innehållet som gör ikonen! Det finns också de som anser ikonmåleriet vara ett så strikt rituellt arbete att det borde utföras i ett kloster omhuldat av böner. I dag kan vi uppleva en växande skara av ikonintresserade, bland dem också många glada amatörmålare. Den ortodoxa kyrkans ikoner kan sägas representera den traditionella ikonkonsten. Enligt den svenska ortodoxa kyrkans hemsida (www.ortodoxakyrkan. se/ikon/allikon.htm) kodifierades den ortodoxa kyrkans bilduppfattning på kyrkomötet i Nicea 787. Kodifieringen hade som grund den Helige Johannes av Damaskus’ (676-750) teorisystem. Enligt systemet måste varje ikon vara en återspegling av dess urbild och ”konstnären måste hålla sig till den av traditionen givna formen för att bilden skall accepteras av kyrkan”. Denna historiska bildtradition har överförts från mästare till lärling i generationer och finns numera dokumenterad i de ikonografiska handböckerna. Den mest kända sammanställdes på 1700-talet av den grekiska målarmunken Dionysios av Furna. Detta är bakgrunden till ikonmåleriets strikta traditionsbundna regler och det är tack vare dessa regler som ikonmåleriet har kunnat bevara sin typiska särprägel genom århundranden. Således kan man säga att ikonmåleriet är något mera än bara en konstform – det är en slags metod (eller tradition) att visualisera (bildgöra) Guds heliga ord. De initierade ”skriver” med bildens symbolik sina ikoner, dvs de anser sig inte vara ikonmålare utan ikonskrivare! En del hävdar att ikonmåleriet också kan vara en slags meditationsform för inre rening. Ikonmåleriet kräver tid och tanke, men också precision, tålamod och kunskap. I gengäld ger den sinnesfrid och möjlighet till ökad självkännedom. Det finns många tankar om bästa teknik och bästa material för ikonmåleri. Varje ikonmålare måste hitta sitt eget bästa sätt att utforma sina ikoner. Det gäller att välja och vraka mellan tillbudsstående underlag (trä, duk, kalksten mm) och färgsättningsteknik (äggtempera, olja, akryl mm) samt att välja det rätta motivet. Som det redan påpekats är det fritt fram för envar att välja vad som passar en själv bäst. Det viktiga i sammanhanget är att urbilden till det heliga motivet/händelsen blir rätt återgiven! Äggtempera är en miljövänlig, hållbar och användarvänlig färg med många tillverkningsvariationer att fritt välja emellan. Äggtempera kan bestå av äggula och vatten (bindemedlet), ättika eller sprit (emulsionen) och torrt färgpigment (själva färgämnet) samt linolja (vattenbeständigheten). Det finns också andra bra alternativ, t ex akrylfärg (snabbtorkande) eller oljefärg (långsamtorkande). Enligt den svenska ortodoxa kyrkans hemsida (www.ortodoxakyrkan.se/ommedv/ikon2.htm) är akryltekniken vanlig i den ortodoxa världen bland ”de bästa och mest traditionella ikonmålarna”. Trots detta fascineras många av den trevliga äggtemperatekniken som sägs ge ikonen ett längre liv. Ett vanligt och populärt underlag för ikonen är en träskiva, men även andra underlag förekommer. Processen varigenom en ikon framställs kan se ut som följer: En träskiva av hårt träslag skärs ut i önskad storlek, slipas och bearbetas med fisk- eller pärllim. Detta ikonens underlag kallas för ”pannå” på vars främre sida limmas ett linnetyg som bestryks med flera lager av levcas (en genomskinlig ythinna som blandats t ex av fisklim och krita), sålunda att ytan slipas efter varje nytt lager. Sedan pannån på detta sätt grundats avtecknas ikonmotivet med hjälp av ett kalkerpapper för att säkerställa att komposition och form följer traditionen. Motivet förtydligas genom inristning. Själva målarbetet utförs stegvist så att de mörkaste färgnyanserna målas först och de ljusaste sist. Man går så att säga från mörker till ljus, dvs från död till liv. Den ursprungligen ”döda” träskivan har därmed fått ett nytt liv. När bilden nu är färdig ytbehandlas ikonen med vax, lack eller olifa. Därmed kvarstår endast iko- Födelsedagsgrottan av Salme Salkola, 2005. nens verbala beskrivning. Observera att vi redan i processens tidiga skede mötte kristen symbolik, eftersom både fisken och pärlan är Kristussymboler. Även ikonens linnetyg har sagts symbolisera Kristus, Han som i krubban och i graven lindades i linne. Ikonmåleriets färger och urbildens traditionsenliga avbildning är av största betydelse för ikonens slutresultat. Färgernas återgivning och bildernas formgivning har sina strikt traditionella regler. Vi har lärt oss, bl a inom frimureriet, att guldet är symboliskt det ädlaste av alla metaller. Så är det också inom ikonmåleriet, där guldet symboliserar det gudomliga eller det Heliga. Därför är bl a ikonens glorior färgsatta i guld. Även ikonens övriga färger har sin bestämda symboliska betydelse och ger ikonen ytterligare djup och mening. Att finna de rätta färgnyanserna är en viktig del av ikonmåleriet. En del köper sina färger från närmaste specialbutik, medan and ra vill själv producera färgerna. Vissa t o m söker sina pigment från det Heliga landet, t ex från Döda Havet, där det finns rikligt med olika stenarter och annat som kan utnyttjas i färgsättningen. Pigmentets relation till det Heliga landet kan ge ikonen en vacker och intressant ny dimension. Vi har fått erfara att ikonkonstnärer målar (eller skriver) sina bilder med Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 15 modell från historiens gamla förlagor, vilka var starkt stiliserade, med klara färger och en tvådimensionell formgivning utan rumsligt djup och skuggor. De avbildade ansiktena är ofta stora och framåtriktade och heliga personer förses alltid med gloria. I Kristus’ gloria ingår ett kors och Kristus’ välsignelse tecknas genom tre uppåt eller nedåt pekande fingrar, vilka även symboliserar den Heliga Treenigheten. Kristusbarnet avbildas alltid med vuxna ansiktsdrag eftersom Han varit fullkomlig redan från födseln. Detta är endast några få exempel på ikonsymbolik. Det är som i frimurarlogen, där allt har sin bestämda betydelse – ibland dold och ibland mera uppenbar. Man kan säga att allt som nedtecknats på ikonen har symbolisk betydelse. Ingen detalj eller helhet på ikonen har nedtecknats av slumpens kraft eller utan verklig orsak. Ikonens rika symbolik framgår särskilt av de inramade exemplen nedan. Mitt eget förhållande till ikonkonsten är beskådarens, eftersom jag är alltför opraktisk och saknar konstnärliga anlag för att själv kunna måla en ikon. Jag hade redan många år tänkt skaffa en ikon att pryda mitt hem. Konevitsa Gudsmoder (Duvikonen) – den undergörande ikonen! Konevitsa Gudsmoder ikonen är den berömda gamla ryska Mariabilden som i dag är hjärtpunkten i det Nya Valamo klostret i Heinävesi. En fängslande framställning, där Jesusbarnet ömt tittar ner på en liten duvfågel (den Helige Ande) som slagit sig ner på hans utsträckta hand. Konevitsa ikonen är Finlands äldsta ikon. Denna nationalikon utgör en sk undergörande ikon, vilken anses som den finsk-ortodoxa kyrkans mest värdefulla andliga skatt. Den ursprungliga ikonen (som gått förlorad) skulle enligt gammal hävd ha kommit till Konevitsa kloster på 1300-talet från det heliga berget Athos i Grekland med Konevitsa klostrets grundare Arseni. Ikonen fanns ända till 1956 i det urgamla klostret Konevitsa i Pyhäjärvi kommun av Viborgs län. Det var då som klostrets brödraskara flyttade till det nya Valamo i Heinävesi. I Konevitsa finns det bevarat en kopia av ikonen, vars exakta ålder är okänt, men den uppskattas vara från 1500-talet. Att ikonen är en sk undergörande ikon betyder att då mänskor bett framför ikonen har de fått på ett speciellt sätt svar på sina böner; vissa har blivit friska från sina sjukdomar och även andra underverk har inträffat. I tron på ikonens förmåga att göra underverk ingår inget magiskt då ikonen inte av ”egen kraft” gör några underverk, utan är endast ett verktyg för Guds särskilda nåd. Därför är ikonen alltid föremål för den troendes djupa respekt. 16 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Konevitsa Gudsmoder av Salme Salkola, 2005. Gudsmodern bär en mörkblå màforion (mantel) och Kristusbarnet har en dräkt i rött. Han ser vuxen ut, eftersom han var fullkomlig redan vid sin födelse. På många ikoner håller han något i handen, denna gång en duva. Den runda glorian, cirkeln, är ett tecken på fullkomlighet. Gudsmodern pryds ofta med tre stjärnor symboliserande treenigheten: en på huvudet och en på var axel. I detta fall syns endast en stjärna eftersom Jesusbarnet och duvan redan är avbildade. Guds Moder har förkortningen MP OY, det vill säga de första och de sista bokstäverna av ”Guds Moder” på grekiska (MHTHP OEOY = Mitir Theou = Moder till Gud). Det kändes på något sätt att en ikon kunde ge hemmet den saknade rätta balansen. Hur som helst visade det sig att en väns hustru råkade vara bra på ikoner och jag bad henne måla en ikon för mig och min hustru. Valet föll på Ömhetens Gudsmoder – den gudomliga kärlekens mysterium och Den Heliga Birgitta. De skulle pryda sovrummets väggar. Valet var sist och slutligen ganska enkelt, eftersom min mor heter Birgitta och nästa år skulle det firas den Heliga Birgittas 700 års födelsedag. Valet av Ömhetens moder var också lätt med tanke på att denna ikon är en sk ”Vladimir Gudsmoder”-ikon som torde vara den mest kända kristna ikontypen. Några år senare skulle också vardagsrummet prydas med tvenne nya ikoner – även de utförda av samma konstnär (Salme Salkola). Denna gång blev det ”Födelsegrottan” och ”Konevitsa Gudsmoder” (Duvikonen). Den förstnämnda är en julens ikon, där Maria och Jesusbarnet ingår tillsammans med en ängel i skyn, bärande en lysande stjärna, och en åsna och en oxe inne i födelsegrottan. Den vackra Konevitsa ikonen är beskriven i särskild ruta här bredvid. Jag frågade även min goda vän och fadder Georg ”Jojje” Liljestrand om hans förhållande till ikoner. Han berättar som bakgrund att han anslöt sig till den ortodoxa kyrkan för några år sedan och har på sina besök till klosterhalvön Athos skaffat sig ett antal ikoner för att pryda hemmet. Bland hans ikonskatter kan nämnas t ex Theotokos Athos och Kristus Pantokrator. Den förstnämnda beskriver Jungfru Marias besök på Athos i början av vår tideräkning. Enligt berättelsen talade hon till folket på Athos varefter de övergav sin gamla tro och övergick till kristendomen. Enligt sägnen är hon den sista kvinna som besökt Athos. (Nämnda Pantokrator ikonen är beskriven på nästa sida) Jojje skaffade sina ikoner ursprungligen som vackra reseminnen från Athos, men efter att ha studerat dem närmare har han börjat uppskatta och förstå bättre deras djupa religiösa innehåll och mening. Att ikonkonsten är en konstform värt att närmare studera och beskåda är uppenbart. Att fördjupa sig i ikon- Kristus Pantokrator – Den Allsmäktige, Allhärskaren Den vanligaste typen av Kristusikoner är Kristus Pantokrator (från grek. ’den allsmäktige’), en bysantinsk framställning av Kristus den Allsmäktige (med eller utan änglar). Ikonen uttrycker det mest centrala i kristen tro; Guds förköttsligande i Jesus Kristus! Den äldsta bevarande Pantokrator ikonen sägs vara från 500- eller 600-talet och bevaras i kristendomens äldsta kloster, Katarinaklostret i Egypten vid foten av berget Sinai. Theotokos Athos av okänd munk på Athos. konstens traditionella idévärld och historiska bakgrund ger mervärde både för konstutövaren och konstbeskådaren. En viktig iakttagelse i sammanhanget är att du inte behöver behärska konsten för att kunna njuta av den. Kom dock alltid ihåg att ökad kunskap om konstens inre och yttre väsen samt dess material och teknik ger en fördjupad förståelse av det som skall skapas eller beskådas. Text: Martin Gardberg, VIII Ikonen framställer Kristus med en öppen eller stängd evangeliebok i sin vänstra hand; med den högra handen (med tre fingrar pekande uppåt) välsignar han den som betraktar ikonen. De tre fingrarna representerar även Treenigheten. Bokstäverna i Kristus gloria, ὁ-ὢ-ν (ho ón), betyder på g rekiska ”Den Varande” eller ”Han Som Är”. Bokstäverna IC XC är de första och sista bokstäverna i det grekiska namnet för Jesus (IC) Kristus (XC). Texten ovanför änglarna bildar det grekiska ordet ”Ὁ Παντοκράτωρ” ( Pantokrator, Den Allsmäktige). De två änglarna, till vänster och höger om Kristus, är Guds härolder (budbärare), som har i handen De Heliga Skrifterna; Gamla testamentet till vänster och Nya testamentet till höger (ängeln med korset). Den text som syns i den uppslagna Bibeln är oftast Matteus 11:28; ”Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er Kristus Pantokrator. (Den allsmäktige) av okänd munk på Athos. ro”, men även andra verser används, t ex Johannes 7:24, 8:12, 13:34, 14:06, Matteus 11:27 och 25:34. Kristus framställs ofta klädd i en purpurröd chiton (tunika med vida ärmar) med ett guldbroderat clavusband över axeln och i en grön eller blå himation (mantelliknande klädesplagg från antikens Grekland). Clavusband bars ursprungligen av högre officerare och senatorer i det romerska riket. Kristi röda tunika uttrycker Hans gudomliga natur och den gröna eller blåa manteln Hans mänskliga natur. Kristus gick således från gudomlig (yttre plagget) till mänsklig (innerplagget). Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 17 Salomos tempel och Livets träd Br. Magnus Ottosson, R&K, är Fil. kand., Teol. Dr, Prof. em. i Gamla testamentets exegetik (Uppsala) och VDM (Verbi Divini Minister = det gudomliga ordets tjänare). Han betecknar sig som arkeolog och har deltagit i ett flertal utgrävningar i mellanöstern. En hobby har varit att resa till fjärran länder med familjen och ibland som researrangör och guide. Magnus är också en väletablerad och aktiv medlem av vår Orden sedan år 1968. Han är bl.a. Forskningslogen Carl Friedrich Eckleffs grundläggare och förste OM och fOM i SAL Stenbocken, Uppsala. Han har skrivit många Ad Fontes skrifter och är alltjämt en uppskattad föredragshållare och artikelförfattare. Mellan stoderna i Salomos tempel R ubriken antyder att vi är på väg in i Salomos tempel och syftar på de två pelare, vilka är de första koppararbeten, som Hiram, vars mor var en änka av Naftalis stam, utför (1 Kungaboken 7:13-22). Pelarna var 18 alnar höga och tolv alnar i omkrets. Pelarhuvudena var försedda med flätverk med tofsar och kedjor. Lotusblommor och granatäpplen prydde dem. De utgjorde en ståtlig entré för templet. Av vers 21 framgår att ”Han reste pelarna vid förhallen till långhuset och gav den högra pelaren namnet Jakin och den vänstra Boas”. Vi bör komma ihåg att förhallen till templet låg i öster, varvid den högra pelaren är likaså den norra. Om alnen bedöms vara ca 50 cm är pelarnas höjd således 9 meter och omkretsen 6 meter. Allmänt användes ordet pelare men då de var cirkulära, är de att uppfatta som kolonner. De måste ha utgjort en imponerande anblick! Vi skall komma ihåg, att Salomos tempelhus endast var 35 meter långt, 10 meter brett och 15 meter högt. Förhallen var lika bred som templet och 5 meter djup. Själva långhuset, Det Heliga, var 20 meter djupt och Koret, Det Allra Heligaste, var kubiskt, 10 x 10 x 10 meter. Templet blev på detta sätt treindelat, vilket är en uråldrig orientalisk princip. Det hade också tre våningar. Jag ger endast grundstrukturen av templet. Den intresserade av detaljer kan gå till Gamla testamentet. Förutom 1 Kungaboken 7 även 1 Krönikeboken 28 och vidare till profeten Hesekiels tempelvision, Hesekiel kap. 40-44. Till tempelbyggnaden hörde förgårdar med installationer för offer och måltidsoffrens tillredande och mycket annat (bild 1). Bild 1: Salomos tempel. Bilden avritad från H Ringgrens bok, Israelitische Religion, s 144. 18 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Bild 2: Assyriska trädet. S Parpola, Journal of Near Eastern Studies Vol 52 (1993), s 162. Något som verkligen är intressant i fråga om tempelbeskrivningen, utgör uppgiften i 1 Krönikeboken 28:19, ”Allt detta nedtecknades, ty Herren hade uppenbarat det för honom och undervisat honom om alla detaljer i beskrivningen”. Det är hebreiskans tabnit, ”förebild”, som här översätts med beskrivning. Enligt min mening borde översättarna ha betonat den hebreiska termen tabnit, som förekommer i tempelsammanhang och som anger, att arbetet görs efter himmelsk ”förebild”. Samma term används, då Mose bygger Tabernaklet (2 Moseboken 25:40). Det sägs inte, att templet sänktes ned från himmelen såsom i Gudeas tempelvision (ca 2150 f. Kr.), men föreställningarna kring Salomos tempel är inte långt borta från denna idé. Och när vi läser Davids bön i 1 Krönikeboken 29:10 ff, uttalad direkt efter det att hans förberedelser till templet är färdiga, noterar man denna relation. Han tillskriver sin Gud Jahve tillhörigheten av Storhet/ Barmhärtighet, Styrka, Fägring (härlighet), Segerglansen, Majestät och Riket, viktiga begrepp i de medeltida kabbalisternas sefirotiska träd (se omstående sida), som symboliserar universum och vars namn på emanationer torde ha hämtats från Davids bön. I denna förekommer inte mindre än sex av sju sefirotbenämningar. Grundvalen är inte upptagen i Davids bön. Man kan sia om orsaken, men antagligen befann han sig där, då bönen bads. I ”Grundvalen” borde hans palats ha legat. under århundradena. (Simo Parpola, The Assyrian Tree of Life: Tracing the Origins of Jewish Monotheism and Greek Philosophy. Journal of Near Eastern Studies, Vol. 52, No. 3, Jul. 1993, pp. 161-208.) Parpola ger oss bl.a. bilden av Assurnasirpal II: s ”livsträd”, 883-859 f.Kr. (bild 2). Det är indelat i tre sektioner och denna indelning blir typisk för universum och tempel. Indelningen av universum utgöres av elementens värld, planeternas värld och gudavärlden. Jerusalems tempel hade likaså tre avdelningar, elam, ”Förhallen”, hekal, ”Det Heliga” och qodaesh qodashim, ”Det Allra Heligaste”, vilka representerade samma världar som på det sefirotiska trädet. Denna indelning är tydligast framställd på Athanasius Kirchers sefirotiska träd daterat till 1652 (se bild 4 på nästa sida och åtföljande förklaringar). Och vi skall finna, att hertig Carl 150 år senare var väl införstådd med det sefirotiska trädets idé. Vi skall utveckla trädsymboliken kring Innan vi går i närkamp med dessa av- universum i det följande och kan nämna, att den tillhör de allra äldsta föreställningarna i Orienten. Den finländske forskaren, professor Simo Parpola, Helsingfors, har på ett mycket övertygande sätt låtit oss förstå möjligheterna, att uråldrig orientalisk visdom, i synnerhet i trädmotivets form, kunnat leva kvar och via Gamla testamentet och kanske andra källor bevarats och inte minst spritts bildningar finns det prototyper närmast från 1400-1700-talet hos de sefardiska judarna, vilka med utgångspunkt i Davids bön, får man väl förmoda, föreställde sig världen i trädets form, s.k. ilanot, ”träd” i pluralis. Mest berömt är den galileiske kabbalisten Isak ben Salomo Lurias träd, ilan haggadol, ”Det Stora Trädet”. Luria bodde i Safed och levde mellan åren 1534-72. Det är hans tankesystem beträffande skapelse och messianskt orienterad världsbild, som sedan blev normgivande för Kircher. Här presenteras en enkel form av Lurias träd (bild 3). De tre vänstra och de tre Bild 3: Lurias träd 1500-talet (internet). Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 19 skolorna kom ”stammen” av trädet att få messianska aspekter. Jag hänvisar till mina Ad Fontes-häften under åren och naturligtvis till Hugo Odeberg, som utifrån den hebreiska Henoksboken lyfte fram Metatron, ”Den lille Jahve”, ”Han som är närmast tronen”. Inom den kristna kabbalistiken, som övertog det ju- Bild 4: Sefirotiskt träd enligt Athanasius Kircher, Oedipus aegytiacus 1652. Bild från Roger Brook, The tree of life. Symbol of the Centre. London. högra sefiroterna, sedda lodrätt, kallades Jakin och Boas, de två pelarna i Salomos tempel. Det sefirotiska trädet består av 10 emanationer, framställda såsom cirklar. De tre översta tillhör den Övre triangeln, som innehåller Kronan, Visheten, Insikten. Sedan följer Barmhärtigheten, Styrkan, Fägringen, Glansen, Äran, Grundvalen och Riket. Jfr Davids bön. Emanationerna är sammanhållna i ett system av kanaler, 22 till antalet, det hebreiska alfabetets alla konsonanter. Linea media, trädets stam, ger näring åt skapelsen. Den sträcker sig från Kronan i öster till Riket i väster. Skapelsen tänkes ha utgått från ”Ljuset utan Ände”, ein sof or, framställd som en ljusets bevingade skiva i rymden, varifrån en blixt slog ner i det mörka kaos, som först blev den Övre triangeln och varifrån universum formades. ’ain är en hebreisk negation och betyder ”ingenting”. Vid slutet av skapelseprocessen manifesterade sig Gud i den lägsta sefiran, Riket, och nådde sin kompletta individualisering genom att kallas ’ani, ”Jag”. ”Ingenting och Jag”, innehåller samma konsonanter men i olika ordningsföljd, ’ain le ’ani, ”Ingenting (övergår) till Jag”, början — slutet. Inom de judiska 20 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 diska sefirotiska trädet och dess föreställningar, kom givetvis Jesus Kristus att tolkas som den självklara linea media. Det mest utmärkande ”trädet” gjordes år 1652 av Athanasius Kircher (1602-82), kallad Europas lärdaste man. I sin Oedipus aegyptiacus del 2, presenterar han sitt träd, som i sin detaljrikedom för oss nära Davids ovan citerade ”tempelbön” (bild 4). Trädet är indelat i tre delar: från väster, mundus Elementorum, ”elementens värld”; mundus Orbium, ”planeternas värld” och mundus Archetypus, ”den Första världen” med sex avbildade änglar. De kända planeternas symboltecken finns på de sju västliga sefiroterna. Symbolen för Månen placerades i Riket, dvs jorden, som inte räknades bland planeterna. Trädet var helt enkelt makrokosmos, universum. Templet och människornas värld var ett mikrokosmos, en återspegling av universum men fick ändock sin plats på trädet. På Kirchers träd ser man den sjuarmade ljusstaken, symboliserande de kända planeterna. Den omnämns inte i samband med Salomos tempel. Däremot fanns den i Tabernaklet och i Herodes tempel. Vid sidan av ljusstaken finns ytterligare föremål från templet såsom skådebrödsbordet och två altare av jord. Lagtavlorna har naturligtvis en central plats på trädet. Kirchers hebreiska och latinska förklaringar tar vi av utrymmesskäl inte upp här, utan jag hänvisar läsaren till min Ad Fontes-skrift, Menorah. Den Sjuarmade Ljusstaken som Kosmisk Symbol. Skriftserie Nr VII-2, 2010, sid. 37-42. En latinsk text skall vi ändå ta upp och det är den som står i linea media, mittlinjen. Canalis 3 totius TRINITATIS influxus deferens: ”Kanal 3, Hela Treenighetens flöde som för nedåt”. Treenigheten är den Övre triaden. Därmed ges den nedärvda orientaliska trädsymbolen en kristen inläsning. Det är Kristus som håller upp Kosmos. Mellan stoderna Jakin oh Boas står Den Mellersta Pelaren, linea media, i universum och i tempel. Intressant är att den dubbla bokföringen har kommit från denna idé. Jakin är Debet, Boas Kredit och Den Mellersta Pelaren är den ekonomiska ”fåran”. Detta ekonomiska system började tillämpas av italienaren Luca Pacioli år 1492. Hertig Carls träd. Med 1600-talets slut övertog Upplysningen forskningen om universum. De gamla orientaliska och kabbalistiska föreställningarna fick alltmera antikvariskt intresse. Men idén om en blixt som slagit ner i urmörkret och format en punkt varifrån världen emanerades är långlivad. Till sist skall skapelsen återgå till denna punkt, ad unum punctum. Det märkliga är att ovanstående föreställningar kom att prägla hertig Carl, som är 1802, dvs 150 år efter Kircher, själv målade ett treindelat sefirotiskt träd (i element-, planet- och änglavärld) och byggde upp vårt frimurarsystem efter detta (bild 5). Det möter oss i gradernas ritual. Logen blev en återspegling av Salomos tempel som i sin tur var en återspegling av universum. Kristusmonogram har använts sedan urkyrkan. Det äldsta hade formen av ett ankare. Vidare finns XI-ROH, de två första grekiska bokstäverna i CHRISTOS, som är korsinspirerat och därtill kommer ett ord, som upptar de tre första grekiska bokstäverna, I H S, i namnet Jesus. Det latiniserades och lästes Jesus Hominum Salvator, ”Jesus Människornas Frälsare”. Detta är liksom XI-ROH-utförandet mycket vanligt i våra kyrkor. Men det finns ytterligare ett I H S -monogram, som jag letar efter. Det har formen som bilden visar, Bild 6: Kristusmonogram, Iesus Hominum Salvator på altarfronten i Lurs kyrka, Bohuslän. Avritat från originalet, som är ritat av stockholmsarkitekten Knut Norden skjöld år 1930. Förlagan är obekant. dvs I placeras mitt i H och ovanpå sätts S (bild 6). Den enda svenska kyrka där jag sett detta monogram är i Lur, norra Bohuslän. Kyrkan är från 1800-talet men monogrammet är gjort av arkitekt Knut Nordenskjöld vid en restauration år 1930. Denne var frimurare. Det har givit mig misstanken, att monogrammet kan vara en ”miniatyr” av det sefirotiska trädet, varvid staplarna i H representerar Jakin och Boas samt I Den Mellersta Pelaren, linea media. S syftar på ordet Salvator, ”Frälsaren”, som ofta tecknas i Den Mellersta Pelaren. I Dumfries, Skottland, återfann jag monogrammet på en gravsten från 1828 och på ett antependium på predikstolen i St. Michael’s kyrka. Frimureriet har gamla anor i Dumfries med logen Kilwinning och monogrammet kan ha övertagits av frimurarna. En frimurarebroder av det svenska systemet som ser monogrammet i denna form, får genast en klar påminnelse, hur han första gången nalkades templet/logen mellan de två stoderna. Text: Magnus Ottosson, R&K Bild 5: Hertig Carls sefirotiska träd 1802 (frimurararkivet). Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 21 Andreasfrimureriet i skotsk tappning DET SKOTSKA FRIMURERIET Skottland (M Gardberg) D et skotska frimureriet är för oss som är medlemmar i SFMO det som vi kallar Andreasfrimureriet. Det har inte samma klara historiska ursprung som Johannesfrimureriet, som ju har sin tydliga historiska bakgrund i de medeltida bygghyddorna eller byggskråna. Omvandlingen från bygghyddorna, det operativa frimureriet, till det nuvarande frimureriet, det spekulativa, skedde under 1600-talet och blev slutligen fastslaget i och med bildandet av den engelska storlogen 1717 vilket följdes av den irländska storlogen 1725 och den skotska storlogen år 1736. De skotska graderna, och därmed överhuvudtaget de s.k. höggraderna har med all säkerhet tillkommit i medlet på 1700 i Frankrike. Dessa höggraders tillkomst, inklusive det som vi kallar Andreasfrimureriet, är delvis höljt i dunkel och uppgifterna om dess tillkomst är motsägande. Att höggraderna uppstod kan möjligen tillskrivas ett visst behov att skapa sådana grader som icke stod alla till buds, utan förbehölls män av högre ställning i samhället samt adelsmännen. De ville bevara en viss rätt till överhet över Johanneslogerna. Detta ledde till flera förvecklingar och stridigheter, men även till uppkomsten av flera skotska grader och vilket småningom utveckla- 22 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 des till den Urgamla och Antagna Skotska Riten, även kallad Skotska Riten eller 33-gradiga riten som vi i Finland känner som den Urgamla och Antagna Riten i Finland med sina 33 grader. Som en mellanpassus kan vi konstatera att vi tyvärr ofta här i Finland kallar det finska frimureriet för det 33 gradiga systemet, men märk, mina bröder, att det uttrycket är felaktigt för det finska frimureriet innehåller förutom den Urgamla och Antagna Riten med sina 33 grader även det andra höggradssystemet den s.k. York-riten, vilken även den utgår ifrån motsvarigheten till vårt Johannesfrimureri, de 3 första graderna. Men förutom den nämnda Urgamla och Antagna Skotska Riten uppkom under 1700-talet en mängd andra system, över ett 50-tal, med ett fullkomligt vimmel av olika loger. På flera håll, där en övergång från Johannesskedet till den Urgamla och Antagna Skotska Riten ej skedde, kom de skotska graderna att inta en plats mellan Johannesgraderna och höggraderna, så t.ex Royal Arch graden i England, Skottland och flera andra länder, bl.a. även i Finland då en broder följer den s.k. York-riten i stället för den Skotska riten. Samma sak gäller även Märkesmästarmurarna. Men märk mina bröder, att tidigare var det ett måste att innan man blev upptagen i den skotska riten måste man inneha MMM och RA graderna. Så är dock inte fallet i dag. De humanitära storlogerna i Tyskland förkastade allt som stod över Johannesgraderna, såsom irrlärigt och som icke verkligt frimureri. Några storloger däremot, t.ex. Drei Weltkugeln i Tyskland tog dock till sig högre grader. Den Urgamla och Antagna Skotska Riten, är ett av de mest spridda höggradssystemen inom frimureriet. En III-gradens broder kan i den Skotska Riten erhålla ytterligare 30 grader, i praktiken dock bara 29, då den 33 graden är förbehållen bara Ritens högsta ämbetsmän, jmf. med R & K inom SFMO. Det är dock att märka att då vi inom SFMO har en organisation som utdelar alla 10 grader samt R & K graden, så är det inom t.ex. det finska systemet Storlogen för Frie och Antagne Murare Bröder i Finland som utdelar gr I – III och Den Urgamla och Antagna Skotska Riten som utdelar de övriga, m.a.o. från gr 4 till gr 33. Den Skotska Ritens ursprung är delvis höljt i dunkel, fastän det har sina rötter i Frankrike, men dess ursprung är inte helt klarlagt av frimureriska historiker. Det har hävdats att det skulle ha sitt ursprung i Lodge Canongate at Kilwinning i Edinburgh, men även att det skulle ha skapats i Jesuitkollegiet i Clermont 1688 i jacobitiska syften (detta har inget att göra med det frimurereriska höggradskapitlet i Paris vilket stod under ledning av markisen och sedermera hertigen av Clermont under mitten av 1700-talet, vilket var tämligen kortlivat men gav upphovet till ett höggradsystem kallat Clermont-riten). Det mest troliga är dock att det finner sitt ursprung i Rite Perfection, 25 gradsystemet från 1740-talets Frankrike vilket hade som syfte att få ordning på alla de höggrader, som under denna period uppstod som svampar ur jorden. Flertalet nyskapade grader, men även grader från andra äldre ordenssällskap, med eller utan frimurerisk anknytning påverkade utvecklingen. Ritualerna kom delvis att omarbetas av skotten Andrew Michel Ramsay, vilket har gett upphov till den felaktiga uppfattningen om att det skulle ha varit han som varit ritens egentlige skapare. Systemet kom senare under tidigt 1800-tal att i Förenta Staterna byggas ut till det system som vi idag känner som Ancient and Accepted Scottish Rite, eller den skotska riten. Den Skotska Riten är spridd över hela världen och arbetar i dag i drygt 50 länder. Men nu tillbaka till vårt eget Andre- asfrimureri. Den 30 november 1756 grundades den första kända och lagliga S:t Andreaslogen i Sverige. Det var Carl Fredrik Eckleff som tillsammans med ett antal bröder nämnda dag grundade S:t Andreaslogen L´Innocente, vilken även kallades Den Skotska Logen. Dessa bröder hade alla erhållit sina skotska grader utomlands. De s.k. Eckleffska akterna, enligt vilka denna loge grundades och enligt vilka den även utgjordes av en fullmakt, en instruktion och ceremoniella föreskrifter, lagar och ritualer för de olika graderna. Dessa dokument är skrivna på franska och delvis i chiffer. Exakt hur dessa dokument kommit i Eckleffs ägo är inte känt. Man vet att han långa tider vistats i både Tyskland och i Frankrike och att under den tiden blivit frimurare och att han under dessa vistelser stiftat sådana bekantskaper som senare varit honom till nytta. Till Eckleffs trognaste frimurarvänner hörde borgmästaren i Stockholm Andreas Lijdberg och dennes styvson kommerserådet Johan Medling. Denne Medling var under åren 1805-1807 FDM i S:t Andreaslogen Nordiska Cirkeln. Från Johan Medling finns i våra arkiv ett mycket intressant brev som lämnar en del upplysningar om hur detta Andreasfrimureri skulle ha kommit till Sverige. Brevet är skrivet 1822 och lyder: ”Vad jag efter Eckleff hade i min vård och det var mycket – har jag, innan min avflyttning till landet, avlämnat i vår Konung Carl XIII´s egna händer. Då den redlige mannen, verkligen och i sanning upplyste frimurarbrodern Lijdberg, min älskade vän och styvfader 1799 avled, var vår högt älskade styresman (d.v.s. hertig Carl ) i Wien, men före Lijdbergs dödliga avgång, avlämnade han till mig allt vad frimurarorden angick, med antydan att avlämna det i hertigens egna händer; den döda broderns befallning har jag fullgjort och dymedelst uppfyllt mitt åliggande. Vi hava från V. provin- sen och Geneve fått våra första högre kunskaper i frimureriet; alla därtill hörande akter och handlingar överstyrdes var tredje postdag i sönderskurna 32dels ark, omblandade, till Eckleff, som med tillhjälp av en br. Vessman satte dem tillhopa och i ordning; men chiffren för det allra hemligaste sändes hit till Sverige med särskilt bud”. Denna S:t Andreasloge L`Innocente uppgick år 1800 samtidigt med den år 1774 grundade S:t Andreaslogen Glindrande Stiernan i den ny grundade S:t Andreaslogen Nordiska Cirkeln, som än i dag fortsätter sitt arbete i Stockholm. År 2002 återgrundades S:t Andrealogen Glindrande Stiernan i Stockholm. Den skottiska S:t Andreas Logen Phoenix grundades 1777 men logens historia går egentligen tillbaka till år 1776, då legations-sekreteraren Charles Tullman i Stockholm den 30.11. nämnda år erhöll ett konstitutionsbrev för en Johannesloge vid namnet Phoenix vilken även utdelade Andreasgraderna. Vid omorganiserandet av Ordens verksamhet uppgick denna Andreasloge verksamhet i de två vid denna tidpunkt i Stockholm verkande Andreaslogerna L´Innocente och den Glindrande Stjärnan. Dessa nämnda två logers verksamhet uppgick sedan år 1800 i den nygrundade Andreaslogen Den Nordiska Cirkeln vilken i februari 2006 firade sin loge och hela Svenska Besöksrätt mellan riterna (G Catani) Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 23 Det skotska fri mureriets struktur, av Everett Henry 1956. Frimurarorden tillhörande Andreasfrimureriets 250 år jubileum. Vid Stora landslogens sammanträde den 18.4.1777 förklarade hertig Karl av Södermanland: ”att som omständigheterna fodrade, att en S:t Andreas Loge i Finland bleve inrättad samt brodern Björnberg till Mästare för densamma blivit utsedd, så kunde samma loge undfå namnet Phoenix, på det att detta namn icke utur Svenska Frimurare handlingar måtte försvinna”. Sålunda, då logen genom detta beslut erhållit sin första ämbetsman har man ansett att denna Skottiska S:t Andreas Loge Phoenix grundats år 1777. Den första egentliga sammankomsten hölls först den 6 mars år 1790 efter det att hertig Karl av Södermanland besökt Helsingfors och S:t Johanneslogen S:t Augustin år 1782. Protokoll från logens verksamhet finns bevarade fr.o.m. år 1790. Majoren och Friherren Carl Björnberg ledde denna första egentliga sammankomst, fastän logen år 1786 fått en ny Ordförande Mästare i Generallöjtnanten Greve Fredrik Posse, som på grund av omständigheterna var förhindrad att närvara. Logen hade sedan fram till december år 1813, då arbetet lades vilande, 2 Ord- 24 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 förande Mästare till nämligen friherren Axel Christian Reuterholm samt friherren Axel Gabriel Leijonhufvud d.y. Frimureriet i Finland upphörde alltså inte p.g.a. den kejserliga befallningen om ”upphörande av Frimurare Orden och andra hemliga Sällskap” vilket utfärdades först år 1822. Arbetet lades frivilligt vilande och just detta att arbetet lades vilande gjorde det betydligt lättare att åter uppta arbetet efter Finlands självständighet. Alla logens inventarier och prydnader flyttades år 1813 i säkerhet till Stockholm därifrån en del av dessa sedan år 1836 utlånades till Oslo då en S:t Andreasloge där grundades. På denna väg är de fortfarande och kan i dag beundras i museet i frimurarhuset i Oslo. Invid dessa inventarier finns en skylt med följande text: ”Denne del av utstyret, blev lovet utlånt til en loge under opprettelse i Christiania. Lånet skulle vare frem til at denne loge hadde fått anskaffet seg eget utstyr, og så returneres. Det er fortsatt i Norge”. Arbetet i denna vår Skottiska S:t Andreas Loge Phoenix inleddes åter år 1927 i en frimurare brödraförening som sedan år 1934 återinvigdes som en lysande S:t Andreasloge. Verksamheten har sedan dess varit mycket livlig då logen varit den enda Andreaslogen i Finland fram till år 2003 då S:t Andreas Logen Henrik Tawast i Jakobstad invigdes. I t.ex. Schweiz, Frankrike och Nederländerna återfinns det skotska frimureriet i den rektifierade skottiska riten inom det rektifierade skotska systemet som i Schweiz tillhör det självständiga Storprioratet i Schweiz. Samma gäller även i de andra länderna. Alla Storpriorat är självständiga och underlyder inte någon internationell organisation. Även i Schweiz är det skotska frimureriet ett mellanskede mellan Johannesfrimureriet och höggradssystemet. Text: DKM Guy Catani, X Källor: Reijo Ahtokari: Näkymättömän temppelin rakentajat SFMO, Utländskt frimureri, tredje upplagan 2004 Peter Ullgren: Hemligheternas Brödraskap Erik Sommerschield: Det Skotska S:t Andreas-frimureriets utveckling i Sverige under 1700-talet Arvid Lindeman: Andreasfimureriet under 1700-talet Sven E. Alin: S:t Andreasfrimureriet i Sverige under 1700-talet Guy Catani: OM talet vid SAL Phoenix 75års HD 2009 OSM i Borgå Kärt besök i SJL Tyrgils av OSM D Fr v OSM Anders Strömberg, vår nya broder Christoffer Karvonen, OM Erkki Tuormaa, recipientens fadder FÖS Henrik Wikström och KM Tom Waselius. et känns gott att Ordens Stormästare Anders Strömberg gav sig tid att besöka också det ”avlägsna Borgå”. Det var egentligen hans andra besök i SJL Tyrgils, men för två år sedan var han ännu inte installerad som OSM. Vid sammankomsten den 22.10.2014 var logen nära nog fullsatt då Christoffer Karvonen recipierade med FÖS Henrik Wikström och OM Erkki Tuormaa som faddrar. OSM Strömberg nämnde i sitt tal i logen att han inte var där för att granska utan för att lära känna oss. Bröderna uppskattade att OSM själv avslutade logen. I sitt måltidstal betonade han ritualspråkets stora betydelse. Orden måste följa med sin tid så att också nya generationer förstår texten t.ex. om 20 år. Han tycker svenskan i Finland står närmare den gamla svenska texten från 1800-talets början, men att svenskan i Sverige något förflackats och förlorat gamla fina ord, som t.ex. ”eljest”. Text och foto: Göran Strengell, X MÄSTAREN FRISEM i Helsingfors i grad VIII lördagen den 14 mars 2015 i Ordenshuset. Sammankomst med reception i grad VIII hålls fredagen den 13 mars kl. 18.30. Bröder som vid denna sammankomst får sin nya grad är välkomna att delta i seminariet. Instruktion ges av Ordföranden i Brödraföreningen Erasmus, Henric Schmidt (X). Brödramåltidens utgifter ingår inte i seminariets deltagaravgift. Program den 14.3. 08.45 Registrering. Vardagsklädsel. Bröderna bär sitt ordensband under seminariet. 09.00 Morgonandakt, Henric Schmidt 09.30 Morgonkaffe 10.00 Föredrag av Kapitelmästaren för SCF, Tom Waselius (R&K) 10.30(45) Grupparbete 13.00 Lunch i refektoriet 14.00 Föredrag av Ledamoten för Ordens Utbildningsdirektorium Ulf Lindgren (X) 14.30(45) Grupparbete 16.00 Rapportering av grupparbeten i refektoriet. Kaffe. 17.30 Avslutning Deltagaravgiften 35,- € inkluderar utöver seminariematerial morgonkaffe med lätt tilltugg (saltigt), lunch, eftermiddagskaffe, vatten och frukt. Avgiften inbetalas på Föreningen Granatenhjelms konto FI2240554610000042 senast den 25 februari 2015. Anmälan till SCF, Nylandsgatan 9 F, 001200 Helsingfors, senast den 16 februari medelst blankett som finns på Föreningsbandets hemsida www.foreningsbandet.info. Märk kuvertet med Frisem VIII K-G Sandelin. Den som inte har tillgång till internet kan få blanketten tillsänd per post eller via elektronisk post av Karl-Gustav Sandelin, karl-gustav.sandelin@frimuraorden.fi, tel. 040-8213877. Bröderna ombeds att själv vid behov reservera rum i lämpligt hotell. Som information kan nämnas att ett specialpris för deltagare i Frisem VIII har erbjudits av Hotell Anna, Annegatan 1, tel +358 9 616621, epost: info@hotellanna.fi. Priset per dygn för enkelrum är 69,- € och 99,- € för dubbelrum. Det gäller under förutsättning att bokningen görs före den 25 februari. Vid bokningen uppmanas bröderna meddela att de deltar i Frisem VIII, bokningsnummer 177916. Eventuella förfrågningar kan riktas till Karl-Gustav Sandelin, Filip von Schantz, Lars-Olof Ahlfors eller Justus Bergman. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 25 Ett barmhärtighetsprojekt från det förflutna Fattigvård och Frimurarebarnhuset i Helsingfors I nom den sjätte fördelningen har vi sedan mer än 100 år seden att uppvakta vid major Fredrik Granatenhjelms grav i Kajsaniemi på hans födelsedag den första maj. Vid uppvaktningen, som brukar samla ett tjugotal bröder med damer, hålles ett kort tal varefter en krans och tre gula rosor nedläggs på graven. Efter uppvaktningen brukar det bli tid över för fritt umgänge, innan manskören Akademiska Sångföreningen inleder det allmänna förstamajfirandet ett stenkast ifrån graven. Det var här i diskussionerna efter kransnedläggningen som KM Tom Waselius, R&K, i förbifarten nämnde att då den ryska parentesen var ett faktum donerade vi alla medel som ursprungligen insamlats för ett frimurarebarnhus till Helsingfors stads fattigvård med ett av kung Carl XIII godkänt gåvobrev. Det här fick mig att intressera mig för vad det blivit av donationen och vad den kunde vara värd idag. Efter en rad besök på stadens olika kontor och instanser nådde jag slutligen lånechef Eija Venetkoski-Kukka vid stadens Ekonomi och planeringscentrals finansmedelsförvaltnings finansieringsavdelning. Hon hade inlett sin karriär på Helsingfors räkenskaper 1971, ett år efter att en fondreform 26 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 hade genomförts då flera mindre fonder hade slagits samman. Någonstans i hennes personliga arkiv hade hon ett betänkande, utgivet 1970 av Helsingfors stads räkenskaper, där följande notering av frimurarfonden ingår. (fritt översatt från finska) ”Enligt den av Sveriges och Norges konung Carl 30.6.1815 daterade skrivelsen, har frimurarordens Finska sektion donerat 3000 riksdaler till fattigvården i Helsingfors. Medlen var år 1896, 8160 gamla mark. Räntemedlen hade årligen betalats till stadskassan. Medlen 31.12.1969: kapital 106,58 ny mark, utdelbart kapital 10,80 mk. Förslag: Fonden sammanförs p.g.a. de små medlen till Vårdväsendets allmänna donationsfond.” Efter att jag hade kommit över de här siffrorna fick jag mersmak för att ta reda på varifrån pengarna egentligen härstammade. Summan som idag kanske motsvarar ca 5 euro, var tyvärr mycket liten eftersom ingen ränta på ränta hade lagts till när alla räntemedel hade gått direkt till stadens kassa. Hade medlen fått växa i 200 år med en moderat ränta på 5% skulle donationen idag ha ett värde av ca 52 miljoner gamla riksdaler. Bartimeus i Hauho anses som Finlands äldsta fattiggubbe, från slutet av 1600-talet. Från internet. Jag noterar dock att barmhärtigheten fortfarande är en viktig och central del av Svenska Frimurare Ordens verksamhet. Totalt uppgår Ordens välgörenhet numera till mer än 4 miljoner euro årligen. En betydande del av denna välgörenhet kanaliseras till forskning och annat som gynnar barn- och ungdomsvård samt äldrevård. Barnomsorgen har alltid varit ett viktigt tyngdpunktsområde för den frimureriska välgörenheten. Redan år 1753 inrättades Frimurare Barnhuset i Stockholm med uppgift att ta hand om föräldralösa barn. Även i Helsingfors planerade man bygga ett frimurarbarnhus på 1760-talet under ledning av friherre Hans Henrik Boije (f 1716), som då var OM för SJL S:t Augustin. Som ett led i mina efterforskningar kom jag över universitetslektor, filosofie doktor Pasi Paunis undersökning från 1985, om ”Fattigvård i frihetstidens Finland” där det ingår ett avsnitt ”Frimurarnas barnhusprojekt i Helsingfors 1760-65”. Delar av denna utredning, som översatts av Jan-Ivar Lindén och digitaliserats av undertecknad, presenteras på nästa sida. TexT: Sam Björklund, VI Panu Pulmas utredning om frimurarnas barnhusprojekt återges här nedan till valda delar ”... Finlands första frimurarloge grundades 24.6.1756 och tog namnet S:t Johanneslogen S:t Augustin … Logens verksamhet påbörjades år 1758 i Åbo och fortsatte under 1760-62 års riksdag i Stockholm och därefter i Helsingfors.32 Logens egentliga verksamhet anses ha börjat under riksdagen, då man uppenbarligen även fattade beslutet om att grunda ett barnhus i Helsingfors. Den odaterade skrivelse angående grundandet av ett barnhus, som landshövdingen i Nylands och Tavastehus län, Hans Henrik Boije, sände till Kungl. Maj:t, anlände av anteckningarna att döma 24.4.1762, medan det möte som inledde frimurarnas verksamhet hölls den 1 april 1762. Boije som föregående år hade utsetts till landshövding, valdes i detta sammanhang till logens ordförande mästare.33 ... Ett av Boijes vanligaste argument var naturligtvis folkbristen och därmed sammanhängande problem, som enbart kunde lösas genom prioritering av att barn till fattiga föräldrar räddades till livet. Trots projektets allmänna nyttighet ansökte Boije inte om kronans stöd för grundandet av barnhuset, utan enbart om rätt att ordna frivilliga insamlingar.34 Boijes ansökan godkändes i riksrådet den 19.5.1762, 35 varefter insamlingen omedelbart påbörjades bland riksdagsmännen. Efter att riksdagen hade avslutats fortsatte verksamheten i Helsingfors, där logen första gången sammanträdde 28.8.1762. Logens medlemmar bestod, förutom av Sveaborgs och de indelta regementenas officerskår, även av Helsingfors ledande borgare samt ämbetsmän vid länsstyrelsen och förbindelserna med såväl det statliga ämbetsmaskineriet, stadsförvaltningen som armén var sålunda utomordentliga.36 Hösten 1762 började man samla in medel i landshövdingens namn, frimurarnas delaktighet fördes inte i något skede på tal. Emedan det var hopplöst att åstadkomma någon mer betydande insamling utan prästerskapets stöd, vände sig Boije först till Borgå domkapitel. När Boije lade fram ärendet för stiftsstyrelsen, argumenterade han på basen av den allmänna befolkningsfrågan. Som konkret målsättning för barnhuset framlade han å ena sidan uppgiften att rädda fattiga soldatbarn i garnisonen, å andra sidan att underlätta äktenskap bland de fattiga genom att trygga en framtid för deras barn med hjälp av barnhuset. Boije bad domkapitlet stöda insamlingen i länets församlingar och utlovade ryktbarhet för dem som deltog: I anslutning till barnhuset skulle man låta sätta upp en bok, där varje donator skulle få sitt namn och den donerade summan inskriven, vartill deras namn dessutom skulle läsas upp i hemförsamlingarnas kyrkor. Boije avslöjade inga detaljerade planer, men meddelade sig tro att ständerna skulle börja stöda inrättningen, bara man först fått igång den med privata krafter. 37 Taktiken var alltså den samma, som De Geer vid samma tid använde sig av i grannlänet. Domkapitlet förhöll sig tvivlande till Boijes förslag. I sig var projektet ädelt och värt allt stöd, men den ekonomiska säkerheten och allmännyttigheten fordrade tilläggsutredningar. Domkapitlet uppställde även följande reservationer: 1. Ett reglemente borde uppgöras för barnhuset och en direktion tillsättas, där förutom domkapitlet även alla fyra stånden skulle vara representerade. 2. Barnhuset skulle inte få ta in utomäktenskapliga barn, ’til förekommande af den skadeliga följd, at lösagtiga menniskjor eljest skulle taga sig anledning, at så mycket frijare öfwa sin syndiga och lastbara böjelser för otuckt’ i vetskap om att barnen placerades på barnhem. 3. Direktioner skulle grundas i alla församlingar utanför Helsingfors för att handha insamlingen av medel, skaffa information om hjälpbehövande barn samt om hur man skulle bistå sådana barn som inte rymdes på barnhuset. Direktionerna skulle bestå av prästerskapet och kyrkoråden. Domkapitlet meddelade att det skulle be prästerna stöda insamlingen, såvida dessa villkor uppfylldes.38 ... Det första villkoret besvarade han med en förklaring, om att han som sitt rättesnöre hade bestämmelserna i instruktionen för landshövdingarna, enligt Fasadritning av det planerade barnhuset i Helsingfors. Tomten låg på Norra Esplanaden där Sveriges ambassad nu finns. Teckning 1763 av Bengt Gabriel von Spången. Bilden är från Folke Nybergs 250-års historik om ”S:t Johannes Logen S:t Augustin 1756-2006”. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 27 vilka han själv, biskopen och Helsingfors borgmästare skulle stå i ledningen för inrättningen. Han utlovade likväl representation även för domkapitlet. Boije ville dock inte skynda med att tillsätta en direktion, emedan han fruktade att en sådan brådska enbart skulle leda till svårigheter, såvida exempelvis Åbo domkapitel och Helsingfors magistrat ville bli delaktiga i anstaltens ledning. Landshövdingen tilltalades inte heller av tanken på att alla stånd skulle vara representerade, en för stor direktion skulle enbart orsaka konflikter och laglighetsproblem. Boije meddelade, att han tills vidare enbart önskade en direktion bestående av honom själv, biskopen och borgmästaren. Direktionen skulle dock behöva sammanträda först efter att insamlingens resultat var klart för att då besluta om den kommande förvaltningen. Det föreföll som om Boije ville ha fria händer visavi insamlingen. Dessutom gjorde han sig skyldig till att medvetet vilseleda domkapitlet, när man målade upp bilden av ett barnhus som skulle styras på samma sätt som kronans inrättningar. Domkapitlets andra villkor tog Boije klart avstånd ifrån. Han konstaterade en gång för alla, att det föddes många sådana barn i landet, som hade allt för fattiga föräldrar eller som aldrig fick del av någon faderlig omvårdnad. Boije förstod inte hur det kunde vara i enlighet med det kristna kärleksbudet att låta sådana barn gå Tiggarpojken med en fjäder i hatten. Okänd konstnär. under. Till yttermera visso meddelade landshövdingen, att han kände många som inte skulle stöda projektet om man satte sådana begränsningar. Till domkapitlets tredje villkor förhöll sig landshövdingen välvilligt, men inte heller när det gällde direktionerna i församlingarna ville han gå sakerna i förväg.39 28 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Boijes svar gav upphov till konflikter i domkapitlet. Lektor Kraftman motsatte sig stöd till barnhusprojektet och framlade som ett mer ändamålsenligt förslag att man skulle begrunda, hur fattiga barn och åldringar ute i socknarna bättre kunde bli omhändertagna. Domkapitlets majoritet beslöt likväl att nöja sig med Boijes redogörelse och man sände ut ett cirkulär, där prästerskapet uppmanades att stöda barnhusinsamlingen.40 ... Barnhusprojektets framtid föreföll ljus och det verkar som om prästerskapets inställning till frågan i.a.f. ställvis var synnerligen välvillig. I Ingå prosteris riksdagspostulat från år 1764 föreslogs en årlig kollektinsamling till förmån för barnhuset. Förslaget visade att prästerskapet uppfattade projektet som avsett uttryckligen för soldatbarn. 42 Vintern 1762-63 var förhoppningarna om att ett barnhus skulle byggas stora. När kampanjen inleddes fanns det i fonden 1 000 koppardaler, som hade insamlats i Stockholm och det emottagande projektet fick i länet verkade lovande. I samråd med Augustin Ehrensvärd började Boije förbereda ett igångsättande av byggnadsarbetena och använde sig då även av medel som lånades ur fonden för befästningsarbeten och länets lasarettfond. Med dessa medel igångsatte man grundarbeten och inköpte byggnadsmaterial. 43 Fortifikationsofficeren B.G. von Spången, som hade tjänstgjort på Sveaborg, stod för byggnadens ritningar och dessa hade sedan godkänts av Ehrensvärd. Helsingfors skulle få ett ståtligt stenhus.44 Verkligheten visade sig snart besvärligare än förhoppningarna. Även om Boije prisade prästerskapets samarbetsvilja, var insamlingsresultatet en besvikelse. Subskriptioner hade visserligen insamlats för 25 000 koppardaler, men reda pengar fanns det enbart 34 000 daler. De största donationerna kom från regementsofficerare (sammanlagt ca. 12 000) och av ståndspersoner, ämbetsmän och präster (ca. 12 000), medan insamlingen av befolkningen däremot enbart hade gett ca 4 000 daler och genom frimurarnas verksamhet ca. 6 000 daler. 45 Skulden att projektet gick om intet satte Boije senare helt på mössornas makttillträde, ’under hwilket tidewarf, de flästa nyttiga inrättningar i Riket icke undgick at widkännas sådane skötningar hwilka syntes bebåda deras undergång’. Att de lättnader, som beviljats för byggande av stenhus, upphävdes, och framförallt att Ehrensvärd åsidosattes i ledningen för befästningsarbetena, var otvivelaktigt allvarliga bakslag. De medel som hade lånats ur befästningsoch lasarettfonden måste återbetalas, byggnadsarbetena inställas och man var tvungen att sälja byggnadsmaterialet på auktion.46 Barnhuset visade sig vara ett luftslott. Helt till spillo gick resurserna likväl inte, eftersom man med de insamlade medlen från första början årligen hade understött vården av ca.30 barn. Med barnhusets behov i tankarna hade Boije även inköpt ett område för trädgårdsändamål. När han år 1772 lämnade Helsingfors, donerade han sin trädgård till barnhusfonden, vars medel i fortsättningen användes till välgörenhet och för att upprätthålla en skola för soldatbarn på Sveaborg. 47 ” Nothänvisningar: 32 Leinberg 1906, 207-208; Meyer 1933, 13. 33 SRA. Landshövdingarnas skrivelser till Kungl. Maj:t, vol. 21- Lh. Boije till Kungl. Maj:t 1762 (FRA: FR 22); Meyer 1933, 13. 34 Ovannämnda skrivelse av Boije. 35 FRA. NTlka, Ea: 82. Kungl. Maj:t till lh. Boije 19.5.1762 36 Gräsbeck 1951. Till logen hörde enligt matrikeln bl.a. Helsingfors justitieborgmästare Anders Ignatius, rådman Nils Burtz, som år 1763 blev politiborgmästare, från år 1762 landskamrern Johan Alopaeus, lanträntmästare Hellenius söner Fabian och Karl Gustaf (sedermera adlad af Enehjelm) och köpman Anders Byström, som hörde till stadens äldste. Till logen anslöt sig år 1763 bl.a. stads notarien A.M. Alftan, köpmännen Per Sunn och H.J. Tesche samt sekreteraren i finska fästningsbyggnadens upphand lingskommission Johan Kuhlberg, som år 1766 blev justitie- och politiborgmästare i Helsingfors. 37 FRA. NTlka, Da: 30. Lh. Boije till Borgå domkapitel 20.9.1762. 38 FRA. BDA, Ca: 25. Borgå domkapitel 20.10.1762; FRA. NTlka, Ea: 82. Borgå domkapitel till lh. Boije 20.10.1762. 39 FRA. NTlka, Da: 30. Lh. Boije till Borgå domkapitel 3.11.1762. 40 FRA. BDA, Ca: 25. Borgå domkapitel 20.11.1762 och Dc 3:1, domkapitlets cirkulär 27.11.1762. 42 SRA. Prästestd., R 927. Ingå prosteris riksdagspostulat 10.10.1764, § 14. 43 SRA. Städers acta, vol. 22. H.H. Boijes berättelse ang. barnhusprojektet 3.5. 1773. 44 Meyer 1933, 16. 45 SRA. Landshövdingarnas riksdagsberättelser 1765-66, vol. 85. Nylands och Tavastehus län, § 10 (FRA: FR 360). 46 Se fotnot 43. 47 Ibid., samt Meyer 1933, 17. Pennan har talat! Fatta pennan, öppna kranen och låt orden flöda! Redaktionen för Föreningsbandet efterlyser fiktiva eller faktabaserade berättelser och dikter med direkt eller indirekt frimurerisk anknytning. Här nedan finner du två bröder som fattat pennan, öppnat kranen och låtit orden flöda! Ske allt så! Pennan är verktyget, kranen är källan och vattnet är det goda (ordet). Fatta således pennan, öppna kranen och låt orden flöda. Frihetens bro Murarverktyg Mästarna bygger Frihetens bro över mörka hav och land bygger med kärlek, hopp och Guds tro Varmt bröderna räcker öppen hand. Bröderna av Tyrgils hus kandelabers i logesalen tänder morgonsolen i öster ger bröder välsignat ljus Bröderna hugger sten med verktyg i händer. Mästarna förvaltar en trädgård där gräset ständigt grönskar och gror barmhärtigt ger människor vård vandrar fritt och på framtiden tror. Ber fred mellan alla jordens länder gemenskapens himmel lyser blå över fält och land ut till havets stränder bröderna hjälpa och vill förstå. Frimurare samhället bygger frihetens bro som talar, jämlikhet och ära kristna värden, sanning och tro Barmhärtighet i sina hjärtan De alltid vill bära. Våra huvudverktyg GT lär oss öga för öga, tand för tand Tjuven mister sin stjälande hand. Med stränga regler man bygger land. Starka hus byggs på berg, inte på sand. Med vinkeln gör man kubiska stenar För tempel som själar renar. Vinkelrätt envar bör sitt liv inrätta Och skillnaden veta mellan det rätta och orätta. Men DTSB ger oss också passaren som vinkelhakens komplement. Passare som betyder nåd, förståelse, milda sentiment. Om du använder båda kan ditt liv bli en harmoni. TEXT: ALF ROBERT GÜNSBERG, III Duger för dig bara den ena du hotas av hårdaste barbari eller som alternativ demoraliserande anarki. GT:s vinkelhake rättvisa vill betona NT ger verktyg att konflikter försona. TEXT: Göran Strengell, X Frihetsbron i Budapest Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 29 Mc-frimurare i farten – Samling dag 1 Stella Polaris 10 år firades på Bjorli A tt åka motorcykel 2400 km, eller som min broder Jörgen 2700 km, från Egentliga Finland fram och tillbaka till Vestlandet i Norge, kan betyda åtminstone två saker; att vi gillar köra motorcykel och att vi gillar dela upplevelser i trevlig brödragemenskap. En av de svenska bröderna, Micke, som körde med oss från Strängnäs vidare mot Arvika och Norge, berättade följande värdefulla historia: Han kör taxi i Stockholm och en natt eller tidig morgon kom en mycket mörkhyad och litet sluddrigt talande person fram och frågade om han trots sitt utseende kunde få åka till andra sidan av staden. Micke svarade utan att tveka: ”Det är inte färgen på din hy som avgör, utan färgen på ditt hjärta”. Den mörka killen blev glad och kunde få skjuts hem. Lite så där är det kanske även med oss mc-åkare. Många har läderkläder och västar som för de flesta väcker förundran, kanske t.o.m. lite rädsla. Uppe på Bjorli i Norge var vi 77 st som samlades med mc. De flesta var bröder, men även några damer kom körandes med egen hoj eller satt bakom sin man, en broder. George från England hade t ex 30 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 sin hustru Margareth på sin stora Harley-Davidson. Ett annat par kom på en mc Intruder hela vägen från Bucharest, Rumänien. En av de norska bröderna kom dessutom helt utan mc, han åkte en Mercedes. Det gemensamma för de flesta av oss som nu besökte Bjorli är att vi inte tillhör någon registrerad mc-klubb eller -organisation som i sin tur skulle vara en del av någon loge. Nej, de flesta är enskilda frimurarbröder med en särskild hobby och som gärna delar på upplevelser tillsammans. I England, på samma sätt som i USA eller i det finska Finland, har man dock den globala mc-organisationen Widow’s Sons. Men, därom mera en annan gång. Stella Polaris består av bröder inom den Norska Frimurarorden som tycker om att köra mc tillsammans, på motsva- rande sätt som de mc-åkande frimurarbröderna i ”Rasslande Kedjan” i Sverige med associerade bröder i Finland. De bildar ingen officiell klubb, de delar endast sitt mc-intresse och är frimurare. De träffas genom att tillsammans köra till olika resmål, ofta övernattande på en eller annan trevlig plats. I maj nästa år kommer de att göra en tur i Kalifornien. Det har gått 10 år sedan Stella Polaris hade sin första träff och man firade detta med en stor träff på Bjorli i Norge. Vi bröder kom från 10 olika länder, Rumänien, Italien, Schweitz, England, Holland, Tyskland, Sverige, Danmark, Finland och Norge. Någon skulle ännu köra vidare till Nordkapp innan man åkte tillbaka. Under tredagars-träffen åkte vi olika turer via Trollstigen till Geiranger, via Molde till Atlanterhavsvegen och några åkte på grusvägar i fjällen. Vi hade ganska bra tur med vädret, trots att regnet kom sista dagen på väg ner längs Trollstigen och igen när vi skulle åka hem. På morgonen den 24 augusti var det endast 7 grader och dimma. Nedfärden i Gudbrandsdalen kördes i ömsom dimma, ömsom moln och delvis regn. Med br. Jörgen körde vi till Oslo, där det under eftermiddagen blev riktigt vackert. Vi hämtade med oss idéer för hur vi kan utveckla vår mc-samvaro. Flera av våra bröder i de andra länderna har ett välgörenhetstema. Stella Polaris bröder donerar varje år en summa motsvarande en tank bensin till en fond, som stöder unga offer i trafiken. Totalt har man de senaste 10 åren donerat över e 25.000 till detta ändamål. I England har en av Widow’s Sons Chapter donerat ännu större summor. Det arrangeras olika evenemang för att samla in medel för välgörenhet. Man vill även genom sin verksamhet öka förståelsen för frimureri ibland mc-förare samt förståelse för mc-körning ibland frimurare. Nästa sommar 2015 kommer Rasslande Kedjan att samlas i Åboland för att besöka Bengtskär och för att mc-köra i biskop Henriks spår. Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX Gubbgolfarna tävlar i Tallin GUY CATANI ÅRETS GUBBGOLFMÄSTARE D en sjätte Gubbgolf mästerskapsturneringen spelades den 15– 16 september 2014 i Tallinn. Hela sommaren hade Gubbgolfarna med br. Guy Catani som primus motor spelat och övat så gott som varje torsdag med sikte på dessa dagar. Nu var det dags. Måndagen den 15.9. kl 9.00 på morgonen samlades vi 9 bröder i Magasinterminalen för att med Linda Line ta oss till Tallinn. Magasinterminalen lämpade sig ypperligt för oss gubbar med golfklubbar och bagage på grund av den korta vägen man behövde gå till båten. Väl i Tallinn förde vår ”hovchaufför” Vello oss till Estonian Golf & Country Club golfbana där vi efter utlottning av spelgrupperna (den sedvanliga kortleken) ivrigt väntade på att få slå det första slaget. Vädret var soligt och varmt. Banan var i perfekt kondition, greenerna snabba och stämningen broderligt trevlig. Vad annat kunde man önska – jo fina slag och bra placering på prislistan. Väl tillbaka till klubbhuset ställdes vi inför det faktum att fjolårets mästare Guy hade tagit ett redigt 6 bogeypoängs försprång med sitt resultat, tvåa låg Peik Kuuluvainen och trea Lasse Lindqvist ... Vi övernattade på Swissotel där vi även njöt av en synnerligen god middag. Nypotatisen väckte en livlig diskussion men temat var dock, hur vi skulle mäta oss med Guys goda form? Många goda förslag gjordes med fina strategier. Den broderliga andan kunde man inte ta fel på. Följande morgon bar det ut till Niitvälja banan. Vädrets makter hade inte övergett oss nu heller. Sommarklädsel var det enda rätta i denna värme och solsken. Spelarna sändes ut på banan i rangordning, dvs att gårdagens bästa gick ut i den sista tremanna gruppen. Många bravo utrop hördes från banan, men tyvärr även några plask då bollen hittade vägen till de många vattenhind ren. Även denna bana var i utmärkt kondition, kanske något svårare än föregående dagens tyckte några. Efter fullbordad runda och dusch var det dags för en liten matbit och prisutdelning. Andra dagens segrare var Bosse Tötterman och tvåa Pehr Lönnqvist. Det visade sig att Guy stod för pressen och att han efter 2 dagars sammanräknade resultat åter fick ta emot den “Gula Kepsen”. I totaltävlingen placerade sig Bosse Tötterman på andra plats och Banan var i perfekt kondition, greenerna snabba och stämningen broderligt trevlig. Pehr Lönnqvist på en tredje plats. Undertecknad vann priset för slaget “närmast flaggan”. Under båtresan hem spelades många slag på nytt kryddade med glada och konstruktiva kommentarer som väl ofta började med ordet: om… Nöjda av att ha fått vara tillsammans tackade deltagarna br. Lars-Erik Lindh som stått för de effektiva, smidiga och i synnerhet nöjsamma arrangemangen. Text och foto: Christer Lindroos, X Två nöjda gubbgolfare, Lars-Erik Lindh, X och Guy Catani, DKM. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 31 Henrik N intervjuar Henrik B Henrik Bruun, VIII – en frimurare med många järn i elden, med strävan till andlig utveckling – filosofie doktor, företagsledare inom industrin i femte generationen och med stort intresse för yoga och meditation. Henrik Bruun (från internet) Professorn och filosofen som blev företagsledare inom bageribranschen! H enrik berättar med inlevelse sin levnadshistoria. Henrik föddes i Göteborg 1966, där hans far studerade. Sedan flyttade familjen tillbaka till Finland och Henrik började i Tammelunds folkskola för att sedan fortsätta sin skolgång i Vasa. Under gymnasietiden flyttade familjen tillbaka till huvudstaden. Student blev Henrik år 1985 från Norsen. Den akademiska banan inleddes med studier vid Helsingfors Universitet. År 1996 blev Henrik fil.mag. med filosofi som huvudämne. Under studietiden hann han också med en lång rad förtroendeuppdrag vid Nylands Nation. Här träffade han också sin hustru Barbro. Senare föddes 2 barn i familjen, som nu är tonåringar. ”Humanekologi handlar om mänskans växelverkan med sin ekologiska och sociala omgivning, upplyser Henrik. I Tölö Gymnasium har man numera också en linje som omfattar dessa ämnen. Jag hjälpte till att bygga upp den. Min son studerar där nu, men utan yttre påtryckningar, understryker Henrik. ” Återkommen från Sverige till Finland kom Henrik till Tekniska Högskolan med forskning om tvärvetenskap som särskild inriktning. Detta medförde också möj- Forskarbanan lockade Men forskaraptiten växte. Henrik hade speciella intressen. Det var födelsestaden Göteborg som gällde. Han skrev in sig vid Göteborgs Universitet för att studera humanekologi, där han också doktorerade i ämnet. Henrik Bruuns meditationssession i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalmstorg i Stockholm. Foto: Barbro Bruun 32 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 ligheter att tillbringa ett år vid Stanford University i USA som gästande forskare. År 2006 följde en kort tid som professor vid Åbo Universitet och därmed sattes punkt för det aktiva forskarlivet. Frimurare? Hur så? Vid den här tiden blev Henrik också Frimurare. Men igen utan påtryckningar från något håll. Många äldre bröder kommer ihåg Henriks far, Karl Bruun som en aktiv Frimurare. ”Jag hade ju sett och hört om frimureriet inom familjen, men något personligt närmande gjorde jag inte. Under forskartiden växte nog tidvis intresset för andliga frågor, men först under mitt studieår i USA mognade iden och jag recipierade 2005 i St Augustin i grad I. Pappa var naturligtvis den ena faddern. Det gemensamma deltagandet i frimureriet förde oss närmare varandra, poängterar Henrik med en värmande blick i ögonvrån.” Karl gick till den eviga östern för ett par år sedan. Året innan hade frimurarklubben Symbolen glädjen att ordna en resa till Frankrike, Cannes, där Karl under sin pensioneringstid hade etablerat sig som sekreterare för den lokala nordiska och på den tiden ännu informella frimurarklubben Provincia. Arrangemangen gick som smort. Sonen Henrik var då ordförande för Symbolen. Under de år Henrik var ordförande för Symbolen präglades nog också programmet av hans intressen. Vi hade möjligheter att lyssna till flera inspire- rande föredrag med förankring i den akademiska världen. branschen. Det ser ut som om Henrik inte riktigt till en början förstår intervjuarens fråga. Hur har Du upplevt Frimureriet? ”Frimureriet har varit viktigt såväl direkt som indirekt. Framför allt har det inspirerat mig i det andliga sökandet, inte minst under min tid som talman i St Augustin. Det finns många sätt att gå vidare i personutvecklingen. För mig har yogan blivit central. I yogans mera utvecklade former hittar man verkligt djupa andliga dimensioner. I det praktiska livet medför det en strävan till en sundare livsföring. En följd av detta är att jag numera är vegetarian och har praktiskt taget lämnat all alkohol. Det senare var nog inte så lätt som jag trodde, säger Henrik och småler underfundigt.” ”Jo, säger Henrik jag är i ledande position inom industrin. Min farfars farfar var intendent på Finlayson i Tammerfors och därefter arbetade tre generationer Bruun inom Vasa Ångkvarn. Kanske det finns någonting i generna? Frimurerisk filosofi ger nog många goda vinkar i vardagslivet. Det viktiga i alla livets situationer är att, behålla sitt inre lugn, att undvika stress och att i arbetslivet inspirera arbetsteamen att fungera på rätt sätt.” På Henrik Bruuns vapensköld står det: ”Riddare av den inre friden”. Hur går allt det här att kombinera med förvärvslivet? Du har en gedigen forskarutbildning i filosofiskt relaterade vetenskaper och har ett hängivet intresse för andliga frågor. Du förtjänar ditt levebröd som VD för ett kraftigt växande företag i bageri- Text: Henrik Nordell, VIII Sjömurarträff på Aspö Sjömurarträffen 2015 Sjömurarträffen arrangeras sommaren 2015 på den anrika spelmansön Aspö i Korpo, N 59°.57.10´ E 21°.36.76´. Tidpunkt: lördagen den 4 juli. Planerat program: spelmansmusik, gemensam måltid, sjömurarfrågesport, föredrag om Aspös långa historia. På söndagen möjlighet att delta i Korpo församlings högmässa i Aspö kapell. Preliminär anmälan till: krister.santanen@gmail.com. Övernattningsmöjlighet för ca 10 personer finns på Aspö, men förutsätter reservation i mycket god tid. Sjötransport till och från träffen med förbindelsebåt eller annat arrangemang från/till Pärnäs färjhamn på Nagu. Text och bild: Krister Santanen Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 33 Fritid Dags att gnugga kryssknölarna igen... Broder Rolf Söderback gläder oss lagom till jul med ett nytt korsord för att förgylla helgens lediga stunder. Vill du delta i tävlingen om ett pris ska du sända in lösningen med ditt namn och adress senast den 20 januari 2015 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6, 22100 Mariehamn. Lösning och segrare publiceras i nummer 1/2015 av Föreningsbandet. Priset kommer på posten. FÖR FLYG FAL KORT TOTALNETTO STATION ÄNDELSE BLIR KONUNGEN OM SOMMARN LÄNGD- ÄLDRE VÄRDE I GOLF NOMEN NESTOR BYGG ! KAN HÅRET VARA KONST GER BIN MODERNS NAMN ÄRR VANN ESC 2006 GÖR SKO- FRÅGETYP MAKARE HUNDRAS ETTA TRADEMARK BILKLUBB SES I BILD SYRAH STOR I VÄST VÄTE HAR EJ JESUS SLÄKT HÖGST SVENSKT PARTI SÅNGEN HELA NATTEN NORRA GER DI GLÄDJEN RHS 2014 © 1000 FODRAL KEN SLÄKT NEUTRUM TEC- LÅNGA BOSS I RSA FEM I ROM KORT VIETNAM I USA KORT SKIVA AV LÖJTNANT KÖTT SKREV DEN SPRÅK- TILLSATS DECKARE LIGA RUBB- LÄNGD NINGEN ÖVER ALLT BÅTSIDA SYRE DALKARL ÄR Ä VALUTA I VÄST SÄKERHET I ROM I SOVJET FÖR ÖVER FÖR SKOG I NORDEN DATA DATATERM TON APACHEKRIGARE ÄVEN EA LANDLORD MINDRE VAR FÖR KALLAS VARIANT SIDA AV JO KARAT KOM FRÅN SPELAS I YORK SJUNGER I ÅBO PREP. KAN MAN I VIKT UR I TYSKAN ARIMATEA ÅLÄNDSK KOMMUN MED TA NAMNGAV ETT HAV KOM OCH FOR DIFTONG RADON VID ÅRTAL KORS FIN FÖRR OBEKANT OM I EMAIL JUNIPER SAMFÖRSTÅND AMPERE RHS 2014 © 34 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 LOQUI LATINE ! S:T H R A RHS © 2014 U * R A E RHS © 2014 I N O N O N P C V E M N * C I S O * * T R I Föreningen Granatenhjelm r.f. och Caritas-gruppen för Helsingfors frimurarloger arrangerar Stipendieutdelning med musikinslag S U R R E C T I O * G K A L * R U E * R U N T Ö * * X E R G * N O tisdagen den 3 februari 2015 kl. 18.30 U E L S E * L R O M A * N D P * * A V A * I * V C E L E S * B I * S H * I A B * S T * O V A T I O N Kompositör Cecilia Damström medverkar på piano med uruppförandet av beställningsverket ”Under stjärnhimmelen”. E R A * A G R I C O L A C S I B I * E T * I * S E A S S * D E M O N S T * S I D U S * S K R * * S * * A R S A R T E M C U M * L M RHS © 2014 R * L D * C R A * A U * O E A D P A X V O B I * H A E Q U I N O S C T I U Bröder av alla grader jämte följeslagare är hjärtligt välkomna. Reservera gärna datum i nästa års kalender redan nu. Klädsel: kostym med slips, men utan frimurare prydnader. Plats: Ordenshuset, Johannessalen, Nylandsgatan 9F, Helsingfors. Närmare information kommer i Nyländska infobladet för december – januari. Kontaktperson: Christer Lindberg, e-post: christer.lindberg@frimurarorden.fi Lösningen till krysset i nr 3 • 2014 Barn talar till Gud Ingen rätt lösning hade inlämnats i tid till kryss nr 3/2014. Käre Gud, Om du ger mig en likadan lampa som Aladdins, så lovar jag att ge dig vad du vill, utom mina pengar och mitt schackspel. - Raphael SCANDIARENT Porvoo / Borgå www.scandiarent.fi Mestarintie 1, 06150 Porvoo tel. 0400-245038 24H Service Skidmurarträffen 2015! Den traditionella skidmurarträffen för slalomoch skidåkande bröder med damer och övriga familjemedlemmar ordnas på Pyhätunturi den 16 – 19.4.2015. Intresserade bedes taga kontakt med br. Guy Catani senast den 31.1.2015, GSM 0400-447890 eller e-mail guy.catani@frimurarorden.fi Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 35 Antagna bröder Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin Hovmästare Karl Stefan SJÖBLOM Född: 06.02.1970 i Hangö Faddrar: Bengt Hellström Hans-Olof Karlsson Telefon: 040 357 7838 Recipierat:12.03.2014 Åkare Dan Fredrik Valdemar PAUL Född: 09.03.1970 i Helsingfors Faddrar: Henrik Sonck Andreas Bäckström Telefon: 040 739 5229 Recipierat:12.03.2014 Business Advicer Fredrik PRESSLER Född: 15.01.1969 i Borgå Faddrar: Torbjörn Karlsson Gunnar Salingre Telefon: 050 598 8821 Recipierat:03.09.2014 Ekonomie magister Oskar Stefan EKLUND Född: 15.04.1954 i Helsingfors Faddrar: Tom Waselius Bengt Hellström Telefon: 050 388 1112 Recipierat:16.09.2014 Närvårdare Artur BERGMAN Född: 27.10.1985 i Helsingfors Faddrar: Dick Lundell Samuli Ajo Telefon: 050 328 8508 Recipierat:03.10.2014 Violinbyggare Mark Ahlgrén Född: 06.10.1946 i Helsingfors Faddrar: Peik Kuuluvainen Ulf Böstman Telefon: 044 049 31 03 Recipierat:23.10.2014 Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik Ingenjör Christer ISAKSSON Född: 04.05.1961 i Åbo Faddrar: Henrik Karlsson Kenneth Jönsson Telefon: 050 301 8321 Recipierat:02.10.2014 Intendent Ronny HAGELBERG Född: 07.10.1965 i Dragsfjärd Faddrar: Kim Mattsson Roger Mattsson Telefon: Recipierat:11.10.2014 36 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Antagna till S:t Johannes logen Korsholm Lektor Ulf Erik SKINNAR Född: 27.09.1974 i Vasa Faddrar: Tom Smedlund Matias Rönnlund Telefon: 040 762 4475 Recipierat:12.09.2014 Antagna till S:t Johannes logen Ledstjärnan Skolföreståndare Andreas WIKLUND Född: 03.06.1972 i Mariehamn Faddrar: Richard Jokinen Stig-Olof Jokinen Telefon: 040 586 2526 Recipierat:03.09.2014 Verkställande direktör Tomas KARLSSON Född: 21.11.1967 i Finström Faddrar: Sverker Jansson Kenneth Mörn Telefon: 040 535 1017 Recipierat:10.09.2014 Antagna till S:t Johannes logen S:t Peder Företagare Robert LINDELL Född: 18.07.1973 i Karleby Faddrar: Kenneth Kåla Mikael Bergroth Telefon: 0400 265 259 Recipierat:12.09.2014 Antagna till S:t Johannes logen Tyrgils Sjökapten Patrick VIKSTRÖM Född: 06.05.1985 i Helsingfors Faddrar: Jan Vikström Kenneth Hägg Telefon: 040 718 5895 Recipierat:10.09.2014 Ekon.kand. Christoffer KARVONEN Född: 13.03.1986 i Helsingfors Faddrar: Henrik Wikström Erkki Tuormaa Telefon: 044 022 2113 Recipierat:22.10.2014 Antagna till S:t Johannes logen Axel Gabriel Leijonhufvud Ingenjör Taisto Vilhelm VUORIO Född: 17.11.1944 i Lojo Faddrar: Olof Rehnström Jan Björklund Telefon: 0500 469 993 Recipierat:24.09.2014 Översekreteraren informerar Matrikel 2014-2015 Ifall någon önskar SCFs Matrikel 2014-2015, kan den beställas från sekretariatet per e-post os.scf@frimurarorden.fi eller per telefon (044-751 76 22) till ett pris av 7 euro avhämtad från Nylandsgatan 9, Helsingfors, eller 10 euro, hemsänd per post. Utdelade hederstecken inom Stor Capitlet i Finland PBF Christer Lindberg 19.9.2014, SCFF Gunnar Döragrip 19.9.2014, SCFF Lasse Ekelund 4.10.2014, BFM Carl-Gösta Eklund 25.9.2014 och BFM Thomas Grangärd 10.10.2014 Receptioner i Stor Capitlet i Finland Grad VIII 10.9.2014 Karis Jouko Airenne Mariehamn Jack Harju-Jeanty Jan Grajewski Helsingfors Yngve Källberg Träskända Christopher SchmidtÅbo Helsingfors Anssi Lindberg Grad VIII 8.10.2014 Ralf SjödahlPernå Peter BraskénEkenäs Lars Grönroos Tammerfors Michael Antman Borgå Peter Lindblom Dragsvik Grankulla Kjell Koivula Mariehamn Johan Rothberg Sven Westergård Lemland Vi gratulerar frimurarjubilarerna 2015 ! 60 år Aminoff Carl-Gustaf, X Gros Karl-Wilhelm, X 17.02.1955 23.09.1955 50 år Weber Sven-Erik, X Hongelin John, X Witting Örnulf, VII Lavón Reijo, X 22.01.1965 18.02.1965 05.03.1965 26.11.1965 40 år Westerholm Göran, X Nyberg Kim, VIII Lax Lars, X Serenius Jacob, IX Eriksson Karl-Göran, X Blomqvist Birger, X 23.01.1975 20.02.1975 21.02.1975 21.02.1975 26.02.1975 19.03.1975 Hägerstrand Tore, X Krokfors Greger, X Fagervik Kaj, VII Lindh Lasse, X Jacobson Bo, X 17.09.1975 03.10.1975 09.10.1975 06.11.1975 11.12.1975 30 år Backholm Håkan, X Aho Ilkka, X Jansson Leif, X Alfthan von Knut, X Dahlberg Gustav, X Koskinen Jan, X Söderholm Jarl, X Helaskoski Juhani, X Sangder Tom, IX Haldin Kurt, X 15.02.1985 01.03.1985 13.03.1985 17.05.1985 20.09.1985 05.10.1985 01.11.1985 15.11.1985 12.12.1985 20.12.1985 Vid Stor Capitlets i Finland Högtidskapitel den 19 september 2014 fastslog Kapitelmästaren följande: Kapitelrådet 2015, sammansättning: Waselius Tom, R&K (ordförande), Catani Guy, X (viceordförande), Stelwagen Patrick, R&K, Eriksén Rolf, X, Schantz von Filip, X, Williams Karl-Erik, X, Aho Ilkka, X, Ahlfors Lars-Olof, X, Söderberg Rafael, X (ny) och Wikström Henrik, X (sekreterare). Befordringskommittén 2015, sammansättning: Catani Guy, X (ordförande), Eriksén Rolf, X (viceordförande), Dahl Timo, X, Forssell Tryggve, X, Schantz von Filip, X, Williams Karl-Erik, X, Svenfors Ben, X och Bergman Justus, X (sekreterare). Stor Capitlets ämbetsmäns mandat Kapitelmästaren entledigade per 31.12.2014: FFBUSt Ted Sjöström, IX, FABUSt Martin Holmström, IX och AABUSt Robert Vilén, VIII. ... och förordnade fr.o.m. 1.1.2015 t.o.m. 31.12.2017: FFBUSt Martin Holmström, IX, FABUSt, Robert Vilén, VIII och AABUSt Olof Rehnström, VIII. ... samt förnyade förordnandena fr.o.m. 1.1.2015 för: AÖS Justus Bergman, X, t.o.m. 31.12.2017, A Folke Nyberg, X, t.o.m. 31.12.2015 och TMkF Seppo Ristilehto, IX, t.o.m. 31.12.2017. Vid Valkapitlet den 10 september 2014 återvaldes John Nieminen, X, till ÖSkM och Esko Mustamäki, X, till RM, varför de stadfästes av KM i sina ämbeten för år 2015. Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 37 S:t Johanneslogen S:t Peder har härmed äran att inbjuda samtlige bröder till ett Frisem i Grad I och Grad II lördagen den 18 april 2015 på adressen Skepparegatan 15 i Jakobstad En reception i grad I hålles fredagen den 17 april kl. 18.30. Vi inleder lördagen den 18 april med en morgonmässa i Jakobstads kyrka kl. 10.00 och därefter följer seminariearbete i logens lokaliteter ca kl. 11.00. Seminariearbetet avslutas vid 17-tiden. Kostnaden är 30 €, vilket som bindande anmälan med namn och grad angivet, senast den 10 april skall inbetalas på föreningen S:t Peders konto FI65 5567 0720 1043 18. För de bröder som behöver övernatta rekommenderas Stadshotellet, som ligger nära logelokalen. Varmt och Broderligen välkomna på Frisem. 38 Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 Michael Björklund med personal önskar er hjärtligt välkomna till Smakbyn! Smakbyn Åland • Slottsvägen 134, 22520 Kastelholm, Åland Tel. 018-43666 • www.smakbyn.ax • info@smakbyn.ax Frimurarresa till Washington 13-20 maj 2015 Välkommen på en exceptionell resa för frimurare med damer till Washington D.C. tillsammans med br. Robert Cooper, världsauktoritet inom frimureri, bästsäljande författare och mästare i forskningslogen Quatuor Coronati. Reseledare är även br. Henrik Nilsson från Sverige. Dag 1 Flyg Helsingfors-Washington, övernattning i Alexandria Dag 2 Besök i The House of the Temple, Skottska ritens högkvarter, se www.scottishrite.org Dag 3 Besök i Vita Huset, uppfört av skottska frimurare. Guidning av br. Robert Cooper. Dag 4 George Washington National Memorial i Alexandria. Båttur på floden Potomac, besök i George Washingtons hemtrakter Dag 5 Gudstjänst Dag 6 Heldagstur I Washington. Logebesök i USAs första frimurarloge I Fredericksburg Dag 7 Avfärd med flyg från Washington, ankomst till Helsingfors dag 8 Begär detaljerat program med prisuppgifter per e-post info@axtours.ax eller telefon 018-51213. Axtours.ax Ålandsvägen 36, 22100 Mariehamn Tel 018 - 51213 info@axtours.ax www.axtours.ax Föreningsbandet nr 4/2014 • December 2014 39 Tryck: Paino-Kaarina, S:t Karins, 2014 Uppl. 1900 ex. Bröderna önskas En God Jul och Ett Gott Nytt År!
© Copyright 2024