PM - Att förstå & möta människor i kris 15 hp
TEOLOGISKA HÖGSKOLAN STOCKHOLM PM, vt 2014 Att förstå & möta människor i kris 15 hp Jenny Stubelius Claes Dahlquist Mårdvägen 18 Sannelundsgatan 10 644 36 Torshälla 554 47 Jönköping jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se ”Förbereda sig kan man alltid – beredd är man aldrig.”1 Beredskapsplanen som förutsättning för kris-‐ och katastrofhantering på samhällsnivå med hjälp av appen Kairos, ”tiden är inne”. ”När dalen är genomfrusen och täckt av vinter, gå då ner till de låga platserna. Där rinner fortfarande det levande vattnet, medan höjderna för länge sedan stelnat under isen. Därnere har framtiden sitt fäste. Utvecklingen avgörs från botten, inte från topparna.” Magnus Malm om psaltarpsalmen 104 1 Daniel Brattgård Handledare: Cecilia Melder Teologiska Högskolan Stockholm Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se 1. Behov - Bakgrund & definitioner Vid kriser och katastrofer är ”de till synes små insatserna” (Arman & Rehnsfeldt 2012:7) av oerhörd betydelse för den enskilda människan. Detta kan ses som en medmänsklig handling som vi i stundens ingivelse, behov och förutsättning ser. Den typen av insats sker spontant i mellanmänskliga relationer och förutsätter varken ansvar eller skyldigheter även om våra värdegrunder ofta ser det som naturligt och ger stor lindring och möjlighet till återhämtning efter en extraordinär händelse. Det förefaller som en inneboende känsla i många av oss människor att hjälpa varandra när det som inte får hända faktiskt inträffar. Vi utgår från ett hälsoperspektiv som betonar det friska (Arman & Rehnsfeldt 2012:7) och Cullberg hänvisar till att krisreaktioner inte är sjukliga företeelser, utan naturliga reaktioner på svårhanterliga händelser. Omsorgen för människans helhet känns grundläggande då vi består av kropp, själ och ande eller om vi kallar det existens. Krisstödet som vi ger varandra är gränslöst på många plan, över olika religionstillhörigheter, samhällsklasser och kulturella skillnader. Kriser kan ibland förena människor som annars inte skulle samverka eller träffas. KAMEDO-rapporten 72 om bombningarna i bland annat Jerusalem beskriver att religionen har ”en väsentlig roll som sannolikt blir mest påtaglig när människorna upplever sjukdom, död och sorg” (Socialstyrelsen 1998:17). Vidare verkar det som att olika kulturer, samhällen och länder har skilda beredskaper både dokumentmässigt och mentalt, till exempel har den judiska kulturen stor betydelse för människor i det israeliska samhället (Socialstyrelsen 1998:26). Rapporten ”Det är säkert ingenting – men tänk om det är det” hänvisar till Cullbergs tankar att människor oavsett kultur och religion ska bemötas utifrån aspekterna och frågorna om vad som har hänt, hur detta berör människan på insidan, livssituation och socialt nätverk. Även Pellmer & Wramer ger nytt ljus åt den kontextuella grunden för hur människor mår, i boken ”Grundläggande folkhälsovetenskap”. Behovet och efterfrågan av beredskapsplaner och rutinbeskrivningar vid händelse av extraordinära händelser har ökat allteftersom antalet situationer tilltagit. Ett sammanställt material känns angeläget för såväl människor som drabbas som för människor som ska arbeta i, under och efter extraordinära situationer och händelser. Lagar och förordningar i Sverige beskiver vikten av att utöva gemensamma insatser vid kriser och katastrofer. Myndigheter, landsting, kommun, polis, trossamfund/kyrkor och även ideella verksamheter har mer eller mindre utformade beskrivningar kring hur arbetet eller insatsen ska bedrivas i dessa fall. Vid händelse av kris, katastrof och extraordinära händelser har samhällets instanser ett ansvar Sida 2 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se enligt lag och förordningar att hantera krissituationer. ”Socialstyrelsens krisarbete är att bidra till att minska konsekvenserna av allvarliga händelser för samhället”. Socialstyrelsen har en informationsdel på hemsidan som är på teckenspråk. Samhällets ansvar i krissituationer ser annorlunda ut och präglas även här av gränslöshet. Olika samhällsinstanser, frivilligorganisationer, trossamfund och andra intressenter samarbetar. Norge har en föredömligt övergripande hemsida som heter http://www.kriser.no/ som gör att det är lätt att finna information och få samma information oavsett var i landet katastrofen eller krisen händer. Hemsidan fungerar bland annat som resursbank och innehåller rutinbeskrivningar. Sverige har en hemsida som heter http://krisinformation.se som ger en övergripande bild. Behovet av kompetensbanker och rutinbeskrivningar anses som grundläggande, parallellt med övningar och kompetensutbytestillfällen. Det framgår mycket tydligt i olika rapporter (ex Socialstyrelsen KAMEDO-rapport 97 angående bombattentatet i Oslo och skjutningarna på Utøja 2011) att det är av största betydelse att olika aktörer samarbetar vid kriser och katastrofer. Dyregrov påpekar att undersökningar visar att i norska kommuner med kristeam har haft ett betydligt bättre krisstödsarbete än kommuner utan kristeam (Dyregrov 2008:15). Generellt sett har kyrkornas roll i det svenska samhället marginaliserats mer och mer under efterkrigstiden, vilket blivit extra tydligt i de senaste årens debatt kring om skolavslutningar kan vara i kyrkan eller inte. Som ovan visats har ändå religionen betydelse när människan hamnar i kris och då blir också samverkan med trossamfunden viktiga i samhället. Människans hälsa blir mer och mer avgörande faktorer som påverkar synen i vardagslivet. Begreppet hälsa innehåller till stor del diametrala definitionsbeskrivningar men vi utgår från en grundsyn att hälsa betyder olika för olika människor beroende av kontext, livssyn och grundförutsättningar (Medin & Alexandersson 2000:37). Under senare tid har den existentiella hälsan fått mer betydelse och människan ses utifrån ett helhetsperspektiv som kropp, själ och ande. Ur ett religionspsykologiskt perspektiv visar Cecilia Melder i sin avhandling hur det existentiella hälsoperspektivet är viktigt för hela folkhälsan. Genom den så kallade tredje folkhälsorevolutionen kring millenniumskiftet där utgångspunkten är en mer sammansatt syn på vad hälsa och sjukdom är än tidigare samt att orsakerna till välbefinnande eller inte är mer komplexa till hela livssituationen (Melder 2011:35). Den existentiella hälsodimensionen påverkar upplevelsen av hälsa i såväl den fysiska, psykiska, sociala och den ekologiska hälsodimensionen, men verkar också som en autonom hälsodimension vid sidan Sida 3 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se av de övriga (Melder 2011:209). Detta fylls inte automatiskt med ett kyrkligt innehåll, inte ens livsåskådningsmässigt. I vårt postmoderna samhälle behöver människor bearbeta sina existentiella behov med egna meningsskapande strukturer. Örjan Wallin från SST (nämnden för statligt stöd till trossamfund) konstaterade vid sitt föredrag att samhället inte längre är sekulariserat. Staten är i och för sig sekulär, men med invandringen har det blivit ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Även Carl-Reinhold Bråkenhielm lyfter fram i sitt föredrag att det kanske snarare skett en sakralisering i vårt samhälle. Inte till offentlig religion, utan till privatreligion. Det är en utmaning för kyrkan i sitt krisberedskapsarbete i mötet med den postmoderna människan i sina existentiella behov. Örjan Wallin pekade också på att vi lever i en brytningstid där staten jobbar med sin sekulära identitet och har svårt att förhålla sig till trossamfunden. De existentiella frågorna tappas lätt bort och många har svårt att ta till sig de traditionella formerna vi är vana att erbjuda. I en omgivning med många olika aktörer är det viktigt att vara ödmjuk och öppen för människors egna tankar och behov. Cecilia Melder pekar utifrån sin studie på ”att det är viktigt, att man på olika sätt skapar stödjande miljöer som erbjuder människor möjlighet att utveckla och vidmakthålla funktionellt existentiella meningsskapande strukturer i dagens postmoderna Sverige” (Melder 2011:241). Währborg beskriver i sin bok ”Stress och den nya ohälsan” att det finns ett samband mellan förändringar i livshändelser och den fysiska- och psykiska hälsan hos människor. Olika kriser och katastrofer i livet påverkar människor i olika grad. På en SRRSskala (The Social Readjustment Rating Scale), uppkommen på intuition, beskrivs hur olika situationer påverkar oss som människor. Währborg är dock noga med att redogöra för att kontexten till stor del ligger till grund för hur vi reagerar. Skalan visar på att förlust och separation är de enskilt mest besvärliga situationerna (Währborg 2009:78-81). När den teoretiska bakgrunden till DEF (Det Existentiella Förbandet) beskrivs, poängteras vikten av den meningsskapande gemenskapen i mötet mellan den drabbade och vårdaren, där lidandet så småningom kan bli uthärdligt och en ny livsförståelse växa fram (Arman & Rehnsfeldt 2012:123). Marta Weston Cullberg beskriver i sin bok människans behov av existentiell tröst som handlar om en andlig reparation. ”Den existentiella trösten handlar om att bli sedd på djupet och att bli mött i sin tröstlöshet. Det är en tröst där vår djupa ensamhet upphävs och känslan av maktlöshet blir mindre påtaglig.” (Weston Cullberg 2012:89). Då kan till och med det svaga bli en tillgång i livet. Tom Lundin säger: ”Jag vill påstå att utan tillgång till vårt depressiva rum kommer vi försöka skydda oss mot kunskapen om livets villkor och undvika Sida 4 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se det riskabla lyssnandet. Och vi kommer ständigt att vilja blunda för att fly den olycka och sorg som vi möter” (Cullberg 2006:216). Definitioner: • Kris – en oväntad händelse som hotar samhällets grundläggande resurser där de normala resurserna inte räcker till utan fler resurser behöver samordnas. • Katastrof – allvarlig händelse där resurserna inte längre räcker till och kvalitén inte kan bibehållas. • Allvarlig händelse – händelse där resurserna måste organiseras och ledas på särskilt sätt (samlingsbegrepp inom hälso- och sjukvård). • Extraordinär händelse – en händelse vilket innebär allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner som kräver snabba insatser (av bland annat kommun och landsting). • Tre principer i krishantering: A. Ansvarsprincipen – samma ansvar som i normalläget. B. Närhetsprincipen – den som är närmst och ”hemtam” agerar. C. Likhetsprincipen – så lika normalstrukturen som möjligt. 2. Målsättning med informationsinsamling Vi har valt att länka de olika dokumenten som vi har för avsikt att behandla, ge exempel på och i förlängningen använda i ett mer praktiskt arbete. Flertalet av de instanser och personer vi har haft kontakt med har förklarat behovet av att vissa dokument och uppgifter, av förståeliga skäl, inte bör komma till allmänhetens nyttjande. Därför är exempelvis rutinbeskrivningar och arbetsbeskrivningar i det här dokumentet endast benämnda och länkade för åtkomst för presentationen för att inte röja känsliga uppgifter. Svenska kyrkans handbok i krisberedskap säger att deras önskan är att handboken ”kan utgöra ett konkret och användbart underlag till stöd för både planering och insatser”. Enligt Svenska kyrkans kyrkoordning (kap. 2 § 11) står det ”församlingen eller, om församlingen ingår i ett pastorat, pastoratet ska vidta beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten under kris och höjd beredskap”. Vid ett telefonsamtal med Per Mossegård, samordnare på Kriscentrum vid Vårsta diakonigård, klarläggs att handboken håller på att uppdateras och digitaliseras. Dessutom har den gamla avsiktsförklaringen mellan Svenska kyrkan och gamla Sida 5 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se KBM (Krisberedskapsmyndigheten) blivit ett samverkansavtal med nya MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). På hemsidan för Vårsta diakoni presenteras också ett krisstödsprogram: ”Crisis Comprehension Adaptive Modell” (CCAM). Programmet anses vara tvärvetenskapligt och utgår ifrån ”kommunikologi” som handlar om processer i kommunikation och förändring. Det är svårt för oss att bedöma nyttan av detta i vårt beredskapsarbete. Vi har valt att titta på två avgränsade geografiska områden i vårt PM för ämnet. Dels Eskilstuna med en viss närliggande och mer överordnad nivå då Eskilstuna tillhör Strängnäs stift och Sörmlands län, dels Jönköping med fokus på tätorten och kommunen, men även här ett regionalt samverkansperspektiv i Växjö stift och Jönköpings län. Strängnäs stift ligger i startgroparna i att utforma en beredskapsplan. Kyrklig beredskap i Strängnäs stift finns endast som arbetsdokument och har ännu inte fastställts av stiftsstyrelsen. Dokumentet innehåller fem bilagor. Den första innefattar bland annat ansvarsområden, åtgärdskalender och ledningsgrupp. Den andra bilagan handlar om kriskommunikation. Den tredje behandlar beredskapsgrupp, den fjärde gäller lista över respektive chef som är utsedd i krisledningsgruppen och den sista bilagan innehåller kontaktuppgifter. Arbetet i Växjö har ännu inte kommit igång ordentligt. På beredskapsplan – svenskakyrkan intranät – Växjö stift finns endast kansliets egen beredskapsplan länkad som typexempel för pastoratens eget beredskapsarbete. Landstinget Sörmlands katastrofplan innefattar både regional och lokal nivå. TiB (tjänsteman i beredskap) ska inom 5 minuter ”påbörja samordning och ledning” och göra sig en bild av läget. ”TiB bedömer om det är en allvarlig händelse och beslutar initialt om beredskapsnivå för Regional Katastrofledning (RKL)” (s. 12). TiB beslutar om beredskapsnivå som innefattar stabsläge, förstärkningsläge och katastrofläge och vad varje nivå innebär och exempelvis vilka resurser som krävs. Sörmlands landsting inbegriper tre sjukhus som samverkar vid behov. Länsstyrelsen i Södermanlands län har en ”överenskommelse om effektivare samverkan i Södermanlands län i händelse av en krissituation mm – DSAM” som är ett dokument för en typ av avtal vad som gäller vid händelse av kris med höjd beredskap i länet. Dokumentet finns framtaget för att användas vid extraordinär händelse och bygger på att endast ett visst antal personer från Sörmlands Krisledningsråd (SKR) finns företrädda. DSAM ska inom 30 minuter ha ett överläggningsmöte på telefon. Vi har även tagit del av Sida 6 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se Länsstyrelsen i Södermanlands dokument från årsredovisningen 2012 där beredskapsplanen mm finns omnämnd. Landstinget i Sörmland har en så kallad ”Åtgärdskalender vid allvarlig händelse” som innehåller en utförlig checklista på 17 punkter för PKL-chefen att följa vid händelse av kris som är godkänd av katastrofkommittén på MSE (Mälarsjukhuset Eskilstuna). Olika avdelningar inom Landstinget Sörmland har varierade krishanteringsplaner. Ett exempel är Tolkcentralen (teckenspråk-, dövblind- och vuxendövtolkar) som har utformat ett dokument som beskriver och definierar ”händelser som kan utlösa en sådan krissituation” och även en åtgärdsplan. Även Eskilstuna kommun har dokument för att hantera situationer vid extraordinära händelser. Ett sådant dokument är exempelvis ”Barn- och utbildningsförvaltningens ledningsplan för extraordinär händelse” som beskriver kommunens övergripande ledningsplan, syfte, mål, konkret ledningsplats, larmförlopp mm. I Jönköping har Landstingets kris- och katastrofmedicinsk beredskapsplan ungefär samma uppläggning som i Sörmland med en regional nivå med en TiB som ansvarig och en lokal nivå för vart och ett av de tre sjukhusen och vårdcentralerna i länet. Parallellt har kommunerna i länet en egen beredskap med utgångspunkt från Socialtjänstlagen (2 kap 2§ 1 st) och innebär ett direktiv att ansvara för alla de som vistas i kommunen. Det presenteras i tre sammanhängande dokument, där huvuddokumentet Handlingsprogram trygghet och säkerhet beskriver ansvaret att upprätthålla de grundläggande och samhällsviktiga funktionerna i kommunen genom sårbarhetsreducerande åtgärder samt krishanteringsförmåga (s. 19), vilket sedan utvecklas i Delprogram krisberedskap. När larmet går är det jourhavande räddningschef som fungerar som TiB inom kommunen och vid extraordinär händelse samlas krisledningsnämnden och hela krisledningsstrukturen byggs upp. Parallellt byggs krisstödet upp genom att POSOM-gruppen sammankallas som i sin tur presenteras i Plan för krisstödssamordning. Gruppen består i första hand av cheferna för socialtjänsten, skolförvaltningen och räddningstjänsten, som sedan knyter relevanta personer till gruppen. Utbildningsförvaltningen blir framför allt involverad när det finns barn med i bilden. Det finns en 25-årig väl inarbetad samverkanstradition mellan Jönköpings POSOM-grupp, sjukhusets PKL, polisen samt med kyrkorna och sjukhuskyrkan (s.2). Södermanland har ett liknande och väl fungerande arbete. Dessutom finns ett närverk med psykiatriska akuten, akuten, vårdcentraler, ambulansen, stora arbetsgivare och företagshälsovården. (s.3). Även SST:s broschyr om trossamfundens insatser i samhällets krisberedskap, som lyfter denna samverkanstradition som intressant. Jourhavande räddningschef rapporterar hela tiden till Sida 7 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se Länsstyrelsens TiB och om krisen är svår eller omfattar fler kommuner går den in i en samordnande funktion. I Regional risk- och sårbarhetsanalys för Jönköpings län konstateras att Länsstyrelsen inte har några stora resurser för krishantering, men har en samordnande funktion och kan bidra med viss experthjälp och är en länk mellan lokal och nationell nivå (s.69). Detta sker inom ramen för F-samverkan som innefattar länets alla kommuner samt Ydre kommun i Östergötlands län, landstinget, länsstyrelsen, polisen, SOS Alarm, försvaret och adjungerande efter behov (s.2). Jourhavande i respektive organisation kan ta initiativ till samverkan. Dessutom finns Räddsam-F en samverkan mellan länets räddningstjänster och SOS Alarm. Inom polisen finns en nationell satsning på samarbetet med Svenska kyrkan. En av pastoratets (indelningsenhet för församling) diakoner går nu en av rikspolisstyrelsens kurser med mål att nå större samsyn och skapa lokala samarbetsavtal mellan organisationerna. Räddningschefen upplever ett gott samarbete med polisen, men de kämpar med stora omorganiseringar i regionen. FRG (kommunens frivilliga resursgrupp) kallas bara in vid när praktisk hjälp behövs och inte i krisstödsarbetet. Övriga frivilligorganisationer som finns till hands är brukshudsklubben och bilkårister, medan Röda korset för en ganska tynande tillvaro i krisberedskapsarbetet. Det nya Missing people har goda kontakter med polisen. Vid en jämförelse mellan Eskilstuna och Jönköping ser man många likheter. Där finns regionala samverkansorganisationer i båda länen. Däremot verkar Eskilstuna ha en enklare larmkedja där landstingets TiB har huvudansvaret vid larm medan i Jönköping finns en TiBfunktion inom både kommunen, landstinget och länsstyrelsen. De har ett väl utarbetat samverkansnätverk genom SOS Alarm, men situationen avgör vem som tar initiativet (Regional krissamverkan i Jönköpings län s.5). Ett spännande utvecklingsarbete angående andlig vård är på gång inom landstinget i Jönköpings län. Utifrån sitt policydokument håller man på att arbeta fram ett nytt arbetsmaterial. Det lyfter fram hur hälso- och sjukvården även ansvarar för människors andliga vård utifrån en helhetssyn på människan där även det existentiella behovet är viktigt för hälsan. Det finns relationer framför allt med sjukhuskyrkan, som i sin tur har kontakt med de kristna kyrkorna, samt en muslimsk koordinator i Huskvarna och en buddhistisk koordinator i Göteborg. Däremot ingen judisk kontakt eller med andra minoritetstrosinriktningar. Dokumentet uttrycker en stor öppenhet för trossamfundens verksamhet och man kan ana en allt större förståelse för det existentiella folkhälsobegreppet. Det verkar således som att det ligger i tiden att utarbeta krishanteringsplaner, åtgärdslistor och liknande för att verka på bästa möjliga sätt vid en extraordinär situation och kris. Det är Sida 8 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se tydligt att det är olika nationella, såväl som internationella, händelser som har utlöst förståelsen av och behovet kring dokument som kan underlätta vid krisarbete. Det är viktigt att skapa mening och begriplighet för att göra det hanterbart för en människa i kris (Antonovsky 2005:43). Ett övergripande mål med alla dessa dokument är att visa på behovet av en sammanställning som i förlängningen kan resultera i en app för mobiler och paddor. Den kan möjliggöra och erbjuda information på ett lättillgängligt, uppdaterat och övergripande sätt. Appen kan med fördel innehålla en del som är tillgänglig för allmänheten när det gäller kris med avsikt att fungera som resursbank, informationskälla, innehålla länkar och kontaktuppgifter hos myndigheter m.fl. En annan del av appen kräver inloggning för personer som arbetar med beredskapsplaner och krisarbete. Eventuellt kan även appen utformas för unika inloggningar vid specifika kriser och möjligheter till ett eget digitalt forum. Detta bland annat för att flertalet av dokumenten innehåller telefonnummer och andra sekretessbelagda uppgifter som allmänheten inte bör få del av. Men ”olyckor och katastrofer har i alla tider väckt stort intresse hos både allmänhet och medier” (Englund 2008:23). Vi tror att en samlad bild av krisen eller katastrofen är viktig och i möjligaste mån kan bidra med en lättare arbetsbörda för katastrofarbetets personal. Vi tänker oss att appen ska, likt den norska hemsidan om kriser och katastrofer, innehålla ett antal aktuella länkar till de instanser, myndigheter och andra betydelsefulla aktörer. Exempel på dessa är: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Socialstyrelsen, Bris (Barnens rätt i samhället), Brottsofferjouren (Boj), Brottsoffermyndigheten, Kvinnojouren, Regeringen, Missing people, Polisen, SOS Alarm (112), landstingen, SMHI, radio & tv, kommun, Försvarsmakten, Krisinformation, Smittskyddsinstitutet (SMI), Länsstyrelsen och Svenska kyrkan (som övergripande och sammankallande trossamfund). Sida 9 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se 3. Genomförande av projekt Kairos, ”tiden är inne” – en app för kris- och katastrofarbete (inkl. tidsplan, budget och resursbehov) Bakgrunden, det initiala informationsinhämtandet och målbeskrivningen utgör underlaget för den projektplan som redovisas för en motivering till en lättillgänglig och samlad plattform för kris- och katastroffrågor. 3.1 Uppdragsgivare Uppdragsgivare för projektet är Sveriges kommuner och Landsting samt andra aktörer på området. 3.2 Bakgrund När det som inte får hända ändå händer, är det av yttersta vikt att människan som existentiell varelse med allt vad det innebär. Fokus bör ligga på en helhetssyn på människan. Frågorna om meningen med livet, rättvisor och orättvisor, död och liv, vad händer efter detta mm är de frågor som får störst plats hos oss människor när något händer. Vårt behov av andliga och trosinriktade samtal får en större dignitet än vid livet till vardags för många av oss. Därför finns det ett stort behov av ett samlat arbete för både fysiskt- och själsligt eller andligt plan för de människor som drabbas av kriser och katastrofer (Kyrkohandbok i beredskap 2007:34). Sverige är uppdelat i olika regioner, län, stift osv. Vissa regioner har ett mer genomarbetat kris- och katastrofarbete än andra. Till stor del beror detta på hur pass drabbade regionen/området har varit genom åren. 3.3 Syftet med Kairos Appens syfte är att skapa ett samlat forum för information, rutiner, länkar, kontaktuppgifter och arbetsbeskrivningar för att skapa ett mer genomarbetat och allmäntillgängligt material för hela Sverige. 3.4 Mål Målet med projektet är att skapa en tvådelad app för beredskapsplan för extraordinär händelse på lokal-, regional- och nationell nivå. Nyttan med projektet är att föregå kris- och katastrofarbete innan det är ett faktum. Appen ska kunna leda till att arbetet med enskilda beredskapsplaner, arbetsbeskrivningar, rutiner (mm) kan spridas och tillvaratas av fler aktörer Sida 10 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se inom samma arbetsfält men inom olika regioner och områden. Appen har även som mål att skapa en trygghet hos dels människor i samhället på informationsbasis och dels för aktörer som arbetar på området. Det finns ingen mening med att uppfinna hjulet på nytt. Genom appen kan även speciell spetskompetens mer övergripande och effektivare användas. Exempel på detta kan vara språkkompetenser, traumateam, specialistsjukvård osv. 3.5 Avgränsningar Projektet innefattar inte att fördela arbetet inom regionerna eller att vidareutveckla regionernas interna arbete utan detta ska ske på regional och lokal nivå. 3.6 Risker Risker med projektet föreligger. Dels finns en risk för att beredskapsplaner, rutiner och arbetsdokument som kommer att finnas tillgängliga i appen kommer att stagnera och bli stela dokument som inte kontinuerligt förändras och används. Det föreligger även en risk att inloggningar till appen offentliggörs för allmänheten och på så vis gör större skada än nytta, dvs. det finns alltid en risk att information kommer i fel händer och med tvivelaktiga avsikter. Därför bör extra hänseende tas vid utformningen av appen och dess inloggningsmöjlighet. 3.7 Organisation Regeringen bör föreslå till landsting och kommuner att initiera ett projekt som är sammankallat för kris- och katastrofarbetet på nationell nivå. Projektetägare bör rimligen vara SST (Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfunden) som är en statlig myndighet som redan nu samordnar samfundens roll i krisberedskapsfrågor. Projektgruppen bör bestå av 2-3 personer inom deras redan etablerade krisberedskapsarbete. Speciell spetskompetens på teknisk support jämte krisarbetet är nödvändigt. 3.8 Tidsplan Projektgruppen behöver initialt kategorisera regioner och/eller lokala områden över Sverige. Eftersom Sverige är uppdelat i olika kommuner, landsting och stift krävs det av projektgruppen att inleda ett samarbete med lokala aktörer i alla Sveriges områden för att säkerhetsställa materialets dignitet och omfattning. Dessa regionala och lokala aktörer får i uppgift att revidera och uppdatera sina dokument, rutiner och kontaktuppgifter. Allteftersom materialet färdigställs i de olika kommunerna, landstingen och stiften (och övriga aktörer) Sida 11 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se samlas detta in av projektgruppen som startar en kategorisering av materialet utifrån kategori av dokument, målgrupp, område osv. SST:s projektgrupp upprättar en kontaktlista på ansvariga för kontinuerlig uppdatering av dessa dokument, en så kallad sammankallande funktionsperson inom varje område, förslagsvis TiB (tjänsteman i beredskap) på aktuell nivå (ex länsstyrelse, landsting eller SOS Alarm) eller annan. Detta inledande arbete kommer att ta cirka 6 månader. Sedan behöver projektgruppen utforma en funktionell app som möjliggör att olika typer av information, länkar och dokument finns tillgängliga. Appens utformande kommer att bestå av två olika delar, en för allmänheten som är mer på informationsbasis med länkar och kontaktuppgifter, dels en inloggningsvariant för arbetet i kris- och katastrofarbete. Utformandet av appen beräknas ta cirka en månad och cirka en månad till att testköra appen. Därefter startar arbetet med att koppla dokument mm till appen. Detta arbete är av största noggrannhet och kommer att ta cirka 5-6 månader beroende av det insamlade arbetets omfång. Med hänsyn till behovet av att appen med dess material är under ständig uppdatering och revidering för att ges relevans kommer arbetet med den kontinuerliga uppdateringen av dokumenten, länkarna och kontaktuppgifterna på appen att ske i SST:s regi under den ordinarie arbetsgången. Projektet budgeteras med 1 miljon per person och år inklusive OH-kostander (resor, telefon mm). • Initialt arbete 6 månader på 3 personer: 1 500 000 kr • Appens utformning 2 månad på 3 personer: 500 000 - 510 000 kr • Dokument & länkar kopplas till appen 5-6 månader på 3 personer: 1 250 000 – 1 500 000 kr Totalt: 3 250 000 – 3 510 000 kr 4. Utvärdering Appen kommer fortlöpande att utvärderas, revideras och uppdateras genom samtal med regionernas sammankallande funktion och SST. Ett avstämningsmöte med varje område kommer att ske minst en gång per år om det inte föreligger uppdateringar osv dessförinnan. Sida 12 av 13 Teologiska Högskolan Stockholm Att förstå och möta människor i kris 15 hp 2014-01-31 Jenny Stubelius & Claes Dahlquist jenny.stubelius@telia.com claes.dahlquist@svenskakyrkanjonkoping.se 5. Litteraturlista Antonovsky, Aaron (2005). Hälsans mysterium (2 uppl.). Stockholm: Natur & Kultur. Arman, Maria & Rehnsfeldt, Arne, 2012: DEF – Det existentiella förbandet. Existentiellt omhändertagande efter katastrof. Stockholm: Liber. Cullberg, Johan, 2006: Kris och utveckling. Samt Katastrofpsykiatri och sena stressreaktioner. Stockholm: Natur & Kultur. Dyregrov, Atle & Dyregrov, Kari, 2008: Krisepsykologi i praksis. Bergen: Fagbokforlag. Englund, Liselotte 2008: Katastrofens öga, En studie av journalisters arbete på olycksplats. Doktorsavhandling: Göteborg University, Institutionen för journalistik och masskommunikation. Kyrkokansliet Uppsala, Svenska kyrkans kriscentrum. 2007: Svenska kyrkan Handbok i krisberedskap. Solna: Intellecta. Medin, J och Alexandersson, K (2000). Begreppen hälsa och hälsofrämjande – en litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur. Melder, C A 2011. Vilsenhetens epidemiologi. Uppsala: Uppsala Universitet. Pellmer, K, och Wramner, B (2007). Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber AB. Socialstyrelsen, 1998: "Det är säkert ingenting – men tänk om det är det!", Bombattentaten i Jerusalem, Ashkelon och Tel Aviv 1996, KAMEDO-rapport 72. Socialstyrelsen, 2009: Krisberedskap inom socialtjänstens område, Vägledning för planering. Socialstyrelsen, 2011: Bombattentatet i Oslo och skjutningarna på Utøya 2011, KAMEDOrapport 97. Weston, Cullberg, Marta, 2012. Tröst och reparation. Stockholm: Natur & Kultur. Währborg, Peter, 2009: Stress och den nya ohälsan. Stockholm: Natur & Kultur. Sida 13 av 13
© Copyright 2024