1. No category

Karlstads Hembygdsblad
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
MA J 2 0 1 0
Karlstad för 50 år sedan
Om Romstadsolympiaden berättar Ulf Karlsson i det här bladet. Karlstadsgrabben, som upplevt många
av de riktiga olympiaderna, ses här träna höjdhopp för 50 år sedan och beundras av
Foto: Nils Göran Jonsson
”Romstadsolympikerna” Lennart Berndtsson och Lars Olsson.
SIDA 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Program 2010
Vårgudstjänst
Söndagen den 9 maj kl.11.00
Vårgudstjänst i Acksjöns kapell.
"Våren kommer till vår fröjd".
Predikan av Margaretha Lothigius.
Efter gudstjänsten dricker vi kyrkkaffe på Gammelgården.
Vårresan
Tisdagen den 25 maj
till
Måltidens Hus, Grythyttan
Kostnad 285:- inkl resa, lunch och guidning.
Buss avgår från Norrstrandskyrkan kl 09.00
Betalning sker på bussen, om möjligt jämna pengar.
Anmälan kan göras till Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30
eller Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Teaterresa
Onsdagen 30 juni
till
Västanå Teater där vi ser
”En midsommarnattsdröm”
av Shakespeare
Teaterresan kostar 375:- inkl resa o inträde
Buss avgår från Norrstrandskyrkan kl 15.30
Betalning sker på bussen, om möjligt jämna pengar.
Anmälan kan göras till Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30
eller Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Café Slussvakten
Sista torsdagsträffen våren 2010
Torsdagen
6 maj Mats Bergström den sjungande doktorn berättar
Höstens träffar publiceras i septembernumret av Hembygdsbladet
och på hemsidan
www.karlstadshembygd.se
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 3
Ordföranden har ordet
Det är med stor tillfredsställelse och glädje jag kan notera att vi haft årsmöte den 24 mars med ett 70-tal deltagare.
Kanske ett uttryck för att vår verksamhet är intressant och engagerande. Det värmer. På annan plats i tidningen
kan Du läsa mer om årsmötet. Som framgick av vår verksamhetsberättelse hade vi ett lyckosamt och bra 2009. Nu
gäller att arbeta vidare på den verksamhetsplan vi lagt för innevarande år. Vill naturligtvis inte vara gnällig och
negativ men fortfarande återstår en grannlaga uppgift att få fram en sekreterare och även se över den generationsväxling som är förestående inte minst i styrelsen. Hans Erwald har lovat att hjälpa oss till och med maj som adjungerad. Tiden går fort och nu är det snart endast vårresan den 25 maj och teaterresan den 30 juni kvar av vårens
program (se annonser). Vi hoppas – efter all kyla och snö - på en varm och härlig sommar med rekreation som
stärker oss inför höstens arbete. Önskar Er alla en trevlig sommar!
Carl-Göran Tollesby
Till sist
Kal och Osborn var på gamla Ullevi och tittade på fotboll. Under matchen sparkades en boll upp på läktaren. KaI
sparkade tillbaka bollen men det bar sig inte bättre än att hans sko följde med.
Då hörs en röst nere från läktaren.
- Du Kal, dä va la tur att Du inte “necka”.
Krönika
Rödhaken, som jag
skrev om i förra numret
av Bladet har överlevt
den stränga vintern och
Ove! En mycket söt
hona har i dagarna dykt
upp så nu är allt som
det ska vara när våren
och sommaren är på
väg. Min favoritfågel
har i många år varit
domherren men nu har
jag definitivt ändrat
mig och den absoluta favoriten är
stjärtmesen. Vet ni inte hur den ser
ut rekommenderar jag att kolla i
fågelboken eller på nätet. Den
skickliga fotografen Anders Hanson hade ett reportage i NWT för
några veckor sedan om just stjärtmesen med de allra vackraste foton man kan tänka sig.
Vi som bor i hus blir hela tiden
överhopade med glättade reklamtidningar med annonser om allt
som en villaägare måste köpa.
Nytt kök eller badrum eller pool
eller uterum eller något annat lyxigt som kostar massor med pengar.
Är folk miljonärer eller…? Men
när man läser vidare i tidningarna
så erbjuds det lån på exempelvis
350 000 kr utan säkerhet och till
förmånlig ränta. Verkar fullkomligt livsfarligt för vissa personer
som har dålig koll på verkligheten.
Katten Ove i Karlstad har fyllt tre
år och mår mycket bra. Nu är han
ute hela dagarna och smyger på
småfåglarna. Han behöver röra på
sig efter den långa vintern med
mycket snö för han har blivit lite
rund om magen. Vi köpte en byrå
på det stora möbelvaruhuset i väst-
ra delen av stan, en modern byrå
med lådor som löper som på räls.
Det kom naturligtvis Ove på så
han hoppar upp på byrån, drar ut
den andra lådan uppifrån och kryper ner i lådan för att därefter ta
sig in bakom lådorna för att göra
en inventering. Han är som ni förstår mycket uppfinningsrik.
Ha en bra sommar önskar
Text: Monica Gustafsson
Foto: Johnny Gustafsson
SIDA 4
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Så genomfördes två av grenarna i Romstadsolympiaden
Med ”hoplånade ”redskap hade vi även höjdhopp. Lennart Berndtsson och Lars Olsson väntar på sin tur
Spjut:Trädgårdsmästare Lindskogs stödkäppar i bambu, avsedda för de resliga höstdhaliorna
visade sig vara utmärkta som
spjut. En oskriven, sällsam regel
sade att varje deltagare absolut
behövde ett eget spjut. Denna regel blev fritt omtolkad av de flesta
som försedde sig med både två, tre
och i vissa fall fyra spjut. Efter att
hela startfältet slutligen hade försett sig med nödvändigt antal kastredskap såg Lindskogs, tidigare så
mäktiga dhalieland ut som en
krigszon. De blommor som nyss
stått mäktiga och i full prakt, slokade betänkligt och såg mest trötta
och sorgsna ut. Naturligtvis blev
ett av samtalsämnena i kvarteret
hur detta kunde ha gått till. Spjuttävlingen vanns överlägset av
”Slingen” som uppvisade exceptionella kasttalanger. För övrigt
inte den enda talang han sedermera ”kastade bort”.
Längdhopp:
Inför längdhoppet konstaterades
att vi var i avsaknad av såväl spade som kratta. Omedelbart yppade
sig en möjlighet för ”Åbbe” att
visa vad han gick för. ”Åbbe” saknade fullständigt talang för idrott
men hade andra kvaliteter som nu
skulle visa sig värdefulla. Genom
mångårig träning av låsdyrkning,
sina elva år till trots, fixades med
lätthet spade och kratta från Lundwalls källare och även ”Åbbe”
kunde känna sig som en vinnare
för ett tag.
Längdhoppet blev alltid föremål
för stor dramatik och
anledningen var att
varje hopp inte fick
mätas. Det enda måttband som stod till
förfogande ägdes av
”Luddas” som inte
tillät mätning av varje
hopp. Anledningen
var att tävlingen avgjordes i tvillingarnas
potatisland där den
mörka, feta lerjorden
skulle göra måttbandet skitigt och klibbigt. Vi fick därför
tillämpa en syftningsmetod där en glasspinne sattes i kanten
av landet i jämnhöjd
med den bakre nedslagsmarkeringen.
Själva syftningsproceduren ledde oftast
till skilda tolkningar
och varje hopp framkallade polsk riksdag.
Varje deltagares
längsta hopp skulle
sålunda mätas först
efter det att samtliga
hopp hade genomförts. Tävlingen
fick dessutom ett abrupt avbrott på
två timmar då tvillingarnas pappa
kom utrusande fullständigt hysterisk efter att ha konstaterat att tre
rader av den fina potatisen dragits
upp och skövlats för att möjliggöra längdhoppsmomentet. Turligt
nog skulle tvillingfadern till sitt
skiftjobb två timmar senare varvid
tävlingen kunde återupptas.
Längdhoppssegrare blev Guggu
”tvilling” som i briljant sittstil visade sig vara den spänstigaste.
Någon dålig förlorare hävdade att
segern till stor del berodde på att
potatislandet var tvillingarnas
hemmaplan.
Text :Ulf Karlsson
Foto: Nils Göran Jonsson
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 5
Maj Bylock var vårens första berättare i slussvaktsstugan.
tävling utlyst av Rabéns förlag.
”Modernt” skriven litteratur
snabbt blir ”gammal” menade
Maj, men berättande med historisk
bas överlever länge.
Maj Bylocks produktion fortsätter
och här kommer ett urval av böcker som vi fick höra om:
Drakskeppet i tre delar, Frankrike
som geografisk plats. Finnkulturen
och utdrag ur gamla domprotokoll
gav stoff till berättelserna i de sju
”Häxböckerna”. Böcker med historier kring Valloner följde i sju
böcker, och Druidernas och kelternas öden gav 3 böcker bl. a.
”Fågelprinsen”, Äventyrsklassikerna”, blev en stor ”produktion”
med 29 böcker utgivna på Rabéns
förlag.
Bibeln har också funnits med i två
utgåvor och psalmen 524 i vår nya
psalmbok bär titeln ”Är dagen
fylld av oro och bekymmer”.
Läraren och Författaren Maj Bylock tog oss med på en ”livsresa”
som tog sin början på Gotland.
Tidigt betydelsefull för den lilla
flickan blev morfadern som berättade om historiska händelser och
med uppmuntran av små premier
växte läs- och skrivintresset. Det
blev snart bidrag till tidningar och
till pjäser som övades i skolan.
Skolbiblioteket var litet men blev
av stor betydelse för lärandet. Under krigsåren när Maj var 12 år
flyttade familjen till Karlstad. Pappan, som var veterinär, fick dotter
Maj som behjälpare med bokföringsarbete, och med sin lilla lön,
30 kr/mån. kunde hon betala en
kurs på firma Kontorssystem på
Herrgårdsgatan. En månadslön
kostade det.
En dag berättade en spåtant för
Maj hur hon skulle möta sin tillkommande. Det blev på en buss på
väg till Semis som hon mötte Olle
Bylock. Maj utbildade sig till folkskollärare, en tid lärare för s.k.
hjälpklass. Paret Bylock flyttade
till Hagfors där nya arbetsuppgifter kallade.
Maj skrev texter till en radioföljetong. Gotland och Värmland blev
centrala platser som användes i
berättandet. Mycket omfattande
blev uppdraget att skriva profana
texter till morgonsamlingar för
skolor på låg- och mellanstadierna. Skrivande av undervisningsmaterial blev mycket omfattande
och volymerna som utgavs uppgick till 7 miljoner ex. Maj uppgav
att detta skrivande skapade en
stark bas för det fortsatta författarskapet. Läroboksförfattandet avslutades när Maj var 50 år.
En tidig och viktig bok var
”Solstenen” som också gavs som
musical.
Maj blev vinnare i en samnordisk
Maj sammanfattade följande som
drivkraft i skrivandet! ”Att få
språkupplevelser och att förstå sig
själv”. Uppfyllda av att ha lyssnat
till Maj Bylocks fascinerande berättelser tog vi med oss hem nya
kunskaper och en föresats att gå
till biblioteket och låna mer av
hennes böcker.
Tacksamt tog vi också emot det
skrivna material som sammanfattade författarskapet och de förnämliga stipendier och belöningar
som Maj Bylock välförtjänt tillerkänts. Bland många utnämningen
till Hedersdoktor vid Karlstads
universitet 2006.
Nyligen har meddelats att Maj
Bylock utsetts till mottagare av
2010 års Mårbackapris.
Maj Bylock avtackades med en
stor och varm applåd och undertecknad överlämnade en vårblomma.
Text: Karl Axel Hjerdt
Bild: Lennart Fernqvist
SIDA 6
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Familjen Karlsson på Romstad
Övre raden fr v. Olle, Sven, Bengt, Erik och Kjell. Nedre fr v .Margot, Pappa Axel, mamma Ellen och Åke.
Stora familjer var inte alls ovanligt förr och min pappa Olle, som
föddes 1912 var en av sju i en
syskonskara som i övrigt bestod
av fem bröder och en syster. Deras föräldrar, tillika min farmor
och farfar hette Ellen och Axel
Karlsson. Nio personer i två rum
och kök krävde naturligtvis att
man fick ta hänsyn till varandra i
många avseenden och speciellt
tufft kan jag tänka mig att det var
för min faster Aagot som fick stå
ut med den grabbiga uppväxtmiljön.
Farfar drev en liten speceriaffär
som låg i källarplanet i huset,
Norra Karlsholmsgatan 1, medan
farmor var hemmafru och skötte
markservicen. Pappa var näst
äldst av syskonen där storebror
Åke var några år äldre. Övriga
syskon lystrade till namnen Aagot, Bengt, Erik, Sven och Kjell i
nämnd åldersordning. Farmor
och farfar bodde i kvarteret bredvid oss och jag var väldigt ofta
och hälsade på dem. Jag fick alltid
knäckebrödsmackor med Kalles
kaviar av farmor och hon var för
det mesta glad och positiv trots
besvärande bensår som inte ville
läka. Många blev också de korta
besöken i farfars affär där jag
”tittade in” för att tigga en kola
eller något annat smågodis. Affären var liten och var det mer än 34 kunder så blev det trängsel. Den
var ändå någorlunda lönsam och
gick att leva av. Så småningom
ärvdes affären av pappa då farfar
blivit för gammal och fått ohälsa. I
samma veva som farsan övertog
den lilla affären fick han erbjudandet att köpa en större och modärnare butik, som benämndes som
snabbköp vilket var ett nytt begrepp. Namnet på affären var ”KJ-W Jonsson efterträdare” och låg
på Älvviksgatan. Farsan drev affä-
Foto: Privat
ren fram till slutet av sextiotalet
men när varuhusen Epa och Tempo etablerade sig i centrum minskade försäljningen och affären fick
läggas ned. Jag jobbade själv extra
som springschas och minns att jag
fick 50 kronor i veckan. Hade jag
en bra vecka kunde jag dessutom
få in en dryg tia i dricks. Idag har
huset byggts om och inrymmer en
montessoriförskola.
Mamma kämpade också i affärsbranchen och drev en liten manufakturaffär som mest sålde tyger,
underkläder och strumpor. Även
denna lilla rörelse föll offer för
varuhusens etablering och fick
läggas ner. Huset som inrymde
mammas affär är numera rivet
men var länge en närbutik.
Många i den ”Karlssonska” syskonskaran hade begåvningar av
olika slag, främst med inriktning
mot musik och teater. Farsan spelade inga instrument men hade
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
ändå musiken i blodet och lyckades med konststycket att bli distriktsmästare i foxtrotdans. Efter
ett sent besked om att mamma blivit hastigt sjuk och inte kunde
komma till Nickebos dansbana
som uppgjort fick han ”hugga”
första bästa tjej som hängde vid
dansbanan och fråga om hon var
villig att dansa. Fullständigt ofattbart lyckades den nya konstellationen med att vinna DM och pokalen var en av farsans allra stoltaste
priser där hemma. Farbror Erik var
mycket aktiv inom teaterbranchen
och gick som ung Kalle Flygares
teaterskola i Stockholm. Erik figurerade i många olika teatersammanhang och många minns säkert
hans suveräna tolkningar som
Gustav Fröding. Han tillhörde
dessförinnan under många år ensemblen i Anils revyer men mest
förknippas han med Värmlänningarna” där han var regissör mellan
1973 – 1986. Farbror Kjell, alltjämnt i livet var skicklig musiker
där han trakterade de flesta instrument men med klarinett och oboe
som specialiteter. På tidigt femtiotal hade han faktiskt självaste
Monika Zetterlund som solist i sitt
elva man starka band ”Kjell Karls-
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 7
sons”. Detta var i Monicas tidiga
begynnelse som artist och gästspelet blev endast ett halvår innan hon
upptäcktes av den danska orkestern Ib Glindermans och värvades
till Köpenhamn.
Kjell var verksam inom militärmusikkåren i drygt tjugo år innan han
gick över till den kommunala musikskolan där han på slutet av sin
yrkesverksamma tid var biträdande rektor.
Farbror Bengt minns jag mest för
de fantastiska presenterna från
USA som han tog med hem till oss
barn efter att ha mönstrat på
Gripsholm i början av femtiotalet.
Brorsan Björn och jag fick leksaker som ingen annan i kvarteret
hade sett tidigare och vi var inte
lite stolta.
Farbror Åke spelade och sjöng
efter bästa förmåga och gav både
gitarrlektioner och underhöll Karlstads pensionärer med sina spelningar på olika servicehus. Detta
gjorde han långt efter det att han
fyllt 85 år och han var mycket
uppskattad var helst han uppträdde.
hon var helt underbar som människa. Hon svarade för vår uppfostran nästan i lika hög grad som
våra föräldrar och min saknad av
henne när hon gick bort var mycket stor. Näst yngste brodern Sven,
även han ännu i livet, jobbade
inom kommunen i hela sitt yrkesverksamma liv och var den i syskonskaran som besökte vår familj
mest under min uppväxt. På så sätt
fick jag en stark relation till den
alltid genomsnälle farbrodern.
Ja, detta var ett litet koncentrat av
familjen Karlsson som på sätt och
vis blev starkt förknippade med
Romstad, inte minst genom de
olika affärsverksamheterna. Den
musikaliska ådran har dessvärre
inte förts vidare av vare sig mig
själv eller brorsan. Mina två egna
musikaliska äventyr inskränker sig
till en avbruten gitarrkurs till följd
av irritation över en störande
”elev” samt att jag blivit bjuden på
grogg av ”Jockmocks-Jocke” men
det är en helt annan historia....
Ulf Karlsson
Faster Aagot var barnflicka åt mig
och brorsan när vi var små och
När Eva och Göran Lill slutade med sin båttillbehörsbutik, som var inrymd i bostadshuset, blev det ett stort
rum över. Där tänker de nu få plats med de föremål, foton, böcker, tidningsurklipp, teckningar, filmer (av bl a
Åke Hermansson) och mycket annat de samlat på sig om Karlstad. Vi vill inte skapa något museum utan ett
Karlstadsrum med prylar vi ropat in på aktioner och köpt på antikmässor. Även vänner och bekanta har bidragit med olika föremål, som t ex den här bilderboken av hovfotografen Jäger med många fina Karlstadsmotiv.
Göran visar här ur boken ett par bilder av Stadsträdgården, en med och en utan tornbyggnaden.
Bild och text Lennart Fernqvist
SIDA 8
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Vi badade i Ampa
Här badar vi med kamrater från Viken. Jag längst till Vänster och min broder Sven till höger.
Bad är hälsa, sa en inramad affisch på väggen i omklädningsrummet till gymnastiksalen på
Tingvallaskolan. En flicka i hel
baddräkt långt före bikinins tid
stod beredd att dyka från en
brygga ner i en sjö. Lövrika
träd omringade sjön och solen
sken.
Svenskarna uppmanades att
lära sej simma och ta vara på de
rikliga tillfällen som bjuds av
den svenska naturen. Vi kan
bada i älvar, sjöar, år och tjärnar förutom bassänger för att
inte tala om utefter vår långa
kustlinje. Nästan varhelst man
befinner sej i Sverige finns lugna vattendrag, där man kan lära
sej simma.
En svensk flicka på språkkurs i
England senare i förra seklet
blev tillfrågad om hon kunde
simma. ”Naturligtvis kan jag
det. Det kan väl alla,” var hennes svar. Det gäller kanske Sverige men inte övriga världen. I
England finns många vuxna
som aldrig lärt sig. Jag har sett
på Cypern gifta utländska par
på semester, där en av partnerna simmar men den andra stannar på stranden. De är helt öppna om att de aldrig har lärt sej
simma.
Min bror och jag anmäldes till
ett simläger på Alsters Strandbad. Det måste ha varit på sommaren 1942. Vi bodde i Viken
och gick över järnvägsbron,
inte tunneln som tillkom senare, till stationen där en stor
skock högljudda ungar klev på
tåget till Alsters station. Stranden var långgrund och vattnet
var varmt i den skyddade viken.
Där lärde vi oss simma. Mitt på
förmiddagen fick vi ställa oss i
kö för att få mellanmålet, som
bestod av ett glas äppelmust
och en fralla med mjukost. Det
var nektar och manna för en
tom barnmage. Senare på dagen
fick vi äta våra medhavda
smörgåsar.
Vi släpptes inte i väg till vattnet
förrän en timme efter smörgåsarna. Medan vi vilade pratade
vi med lärarna. En flicka sa att
hon kände någon i London,
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
som hette Dajvid. Lärarinnan sa
att det kan han inte heta. Det är
antingen David med svenskt
uttal eller Dejvid med engelskt
uttal. Flickan visste absolut att
mannen hette Dajvid. Det är en
viss social skillnad mellan de
två uttalen.
Efter badlägret sökte vi oss till
badplatser i och utanför Karlstad. Eftersom vi bodde i Viken
gick vi på Ampa, som var viken
mellan Orrholmen och Marieberg. Ibland kunde vi ta vägen
genom kåkbebyggelsen på Vikengatan, som vimlade av
lekande ungar. Där kunde man
se genom fönstren bara glödlampor utan skärm hängande
från taket. Om man var där senare på kvällen kunde man se
en åttabarnsmor med uppmålat
ansikte och i höga klackar gå ut
på stan för möten med några av
stadens herrar. Nu är området
sanerat och ett bostadsområde
och Vikenkyrkan har byggts
där. Dessförinnan var området
en skräphög och vattnet var
rena gyttjan men traktens ungar
badade och hade roligt där. Vi
muddrade upp sand och lera
med tårna och doppade huvudet
under vattnet. Vi var friska som
nötkärnor.
När vi bodde i Klara cyklade vi
ut till Borgmästarholmen, där
vi badade i den inre strömfåran,
som hade en långgrund botten.
Vattnet nådde bara upp till axlarna där. Utanför låg en holme
med en strand, som inte var lika
ofarlig. Man hade bara en liten
sträcka ut i älven att hålla sej
på, innan det blev djupt. Där
fanns en brygga och senare till
och med en kall dusch. Borgmästarholmens popularitet
sjönk i slutet på fyrtiotalet, då
vattnet blev förorenat av utsläppen från pappersfabrikerna i
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
norr utefter Klarälven. Vattnet
är nu renare och man kan bada i
Klarälven igen. Strömfåran
mellan stranden och holmen har
nu syltats ihop och man kan gå
ut till holmen på norra spetsen.
Cyklar eller regelbundna bussturer på sommarn tog oss ut till
strandbaden på Bomstad och
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Skutberget, där vi kunde bada
på sandstrand eller från klippor.
Vill man nu ta sej ett dopp på
lunchrasten kan man bada på
två ställen i innerstaden. Jag ser
att staden har gjort i ordning en
brygga vid Sandgrundsuddens
västra älvkant, där badande solar eller simmar. Man kan göra
SIDA 9
detsamma vid Klarabron nedanför Teatern, en stor tillgång
för alla som bor eller besöker
staden. Vem behöver fara till
Spanien för att bada?
Text: Gerd David
Foto: okänd KHF-arkivet
Här i den norra delen av Mariebergsviken, nedanför Wennbergs verkstad, (som ni kan se till vänster på bilden),
var Ampa där vi och många andra Vikenbarn har badat. Tittar man noga kan man urskilja piren som fanns i mitten av vikens norra ände. Huset till vänster i förgrunden utmed Långövägen där det var grönsaksaffär och skomakeri i källaren, finns kvar än idag. Mellan huset och verkstaden ner till höger mot Mariebergsviken är Wennbergsparken där Pilgårdarna och Vikenkyrkan ligger idag. I bakgrunden Orrholmen med sågverket.
Karlstad och Klarälven
som Läggpuzzle.
I dagarna publiceras bilder på var restaurang ”Båten” skall omplaceras
längs kajen vid Älvgatan.
Här visas en bild från denna plats som
är gjord som förlaga till ett 40 bitars
läggpuzzele år 1921.
Puzzlets tillverkare har uppenbart
gjort ett antal stadsmotiv. Syftet var
väl småskaligt kommersiellt, men
också pedagogiskt för dåtida juniorer.
Man kan konstatera att denna klassiska Karlstadsvy är sig väldigt lik.
Dock har Karlstadsbryggeriets massiva byggnad i fonden fått ge plats till
hyresfastigheter.
Text: Karl-Axel Hjerdt, Foto: Lennart Fernqvist.
SIDA 10
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
VEM VAR ANDERS FORSBERG(1871-1914) I KARLSTAD?
Anders Forsbergs ojämförligt största betydelse som tecknare blev i serien ”Svenska hem”.
Man kan säga att Anders Forsberg
tillhör den svenska skämtteckningens klassiker. Han är vår ende betydande tidssatiriker från förra
sekelskiftet. Genom teckningsserien ”Från svenska hem” är hans
plats säkrad i den svenska konsthistorien.
Emellertid blev hans livsöde tragiskt. Det slutade med ett pistolskott från egen hand i LillJansskogen utanför Stockholm 16
maj 1914, endast 42 år gammal.
Hur kunde det sluta så illa?
För att ta det hela från början, så
föddes han i Karlstad 30 juni
1871. Han gick i skola här i staden
och tog sin studentexamen år
1889. Han var son till Otto Wilhelm Forsberg, som här drev en
klädes- och speceriaffär. Föräldrarna bodde under Anders Forsbergs uppväxt i det Nygrenska
järnhandelshuset vid Stora Torget.
Som ung student for Anders Forsberg till Stockholm, där han frånsett några år på 90-talet var bosatt
till sin död. Åren 1890-93 gick
han på Tekniska skolan och tog
examen vid Teckningslärarinstitutet. Forsberg gjorde 1893 ett porträtt av Gustaf Fröding. Han kom
även fortsättningsvis att ha kontakt
med honom, så länge Fröding levde. Då Fröding under sina sista år
bodde på Gröndal på Djurgården,
var Forsberg en av de få vänner,
som alltid var välkommen dit.
Vänskapen blev betydelsefull även
i annat avseende. Forsberg lärde
närmare känna Frödings vårdarin-
na, Signe Trotzig, och förbindelsen ledde till förlovning. Denna
blev dock olycklig och bröts.
Under år 1897 började Forsberg
att publicera sina teckningar i
STRIX. Han blev ingen humorist,
däremot en kritisk humanist och
en moralist, som fördjupade sig i
mänskliga svagheter. De mest äkta
anekdot- teckningarna från de första Strix- årgångarna framställer
fattigt allmogefolk, lytestiggare,
filosoferande dårar, lanthandlare
präster m m. Forsberg saknade
Albert Engströms förmåga att demonstrera sina känslor. Forsberg
nöjde sig med att konstatera förhållandet och låta ironin och giftet
droppa som tårar ur ett sorgset
öga. Han kunde också, trots allt, i
likhet med Engström skildra kolingstudier med dråplig effekt,
såväl som figurer med grotesk
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
uppsyn och trasgrannlåt som ställde dem utanför all bitter verklighet.
våren 1944 ett antal av Forsbergs
teckningar som bl a förvärvats av
Nordiska Museet.
Anders Forsbergs ojämförligt
största betydelse, som tecknare,
blev i serien ”Svenska hem”. Genom den vann han berömmelse.
Uppslaget hämtade han från Thomas Theodor Heine, vars satiriska
skildringar från tyskt familjeliv
först i ”Fliegende Blätter” och sedan från 1896 i ”Simplicissimus”
följdes med europeisk uppmärksamhet. Teckningar av Anders
Forsberg separatutställdes första
gången på Gummessons Konsthall
i Stockholm 1943, och gjorde ett
mycket starkt intryck på konstkritikerna. Forsberg betraktas sedan
dess som i det närmaste jämbördig
med Oskar Andersson (OA) och
Albert Engström. I Karlstad på
Värm lands Museum utställdes
Vad gäller privatlivet var Anders
Forsberg en enstöring. Han har
lämnat få, för att säga praktiskt
taget inga uppgifter om sig själv.
Han skrev aldrig ett brev i onödan
och yttrade sig mycket sällan i det
sparsamma umgänget. Han sökte
sin livsorientering i Nietzsches
läror och fick en mörk livsfilosofi.
Som mogen och erkänd konstnär
hade han endast tillfälligt någon
känsla för framgången. Han tvivlade på sig själv och under de sista 5
åren av sitt liv blev han alltmer
gripen av djup livsleda. Självmordet blev därför slutakten på en
människa, som hade slutat tro på
meningen med livet. Han ansåg
vid 42 års ålder sitt liv som definitivt avslutat och förfelat.
Torsdagsträffen den
8 april i Kafé Slussvakten
till den förnämliga boken med
titeln ”25 konstnärer illustrerar
Gustaf Fröding”. Under många
år och fram till år 2003 efterträdde Barbro Järliden Ingvald
Rosenblad som sekreterare i GF-sällskapet. För Alsters Herrgård, Minnesgård för Gustaf
Fröding och för Värmländsk
Brukshistoria, blev Barbro Järliden Intendent efter Ingvald Rosenblad. Barbro Järliden med
make Anders och två små barn
blev då också, enligt villkor som
ställdes, bosatta i en flygelbyggnad på Alster. Barbro berättade
om hur denna tid som boende
och ensamanställd på Alster gav
henne ansvar och arbete 7 dagar
i veckan. Miljön där arbete och
boende sammanföll var påfrestande men gav också möjlighet
att få vandra i och ta del av en
underbar parkmiljö. Så fick vi
lyssna till Barbros berättelse om
Gustaf Frödings släkthistoria,
om hans uppväxt, om systrarnas
betydelse för honom, om kärlekshistorierna och om den
långa svåra sjukdomstiden. Där
har Psykiatriprofessor Cullberg,
”Mitt liv med Gustaf Fröding”.
Denna rubrik valde Barbro Järliden när hon mycket välvilligt mötte upp som berättare vid Hembygdsföreningens Aprilträff i
Slussvaktstugan. Barbro växte upp
i Eskilstuna. Hon berättade om sin
tidiga uppsatsskrivning där. Valet
blev att skriva om Fröding och
hans Diktsamling Guitarr och
Dragharmonika. Barbro berättade
också om sin tidigt starka känsla
för värmlänningen Nils Ferlins
poesi. Efter studieåren i hemstaden kom hon till Uppsala där hon
tog en Fil.kand. i Konsthistoria.
Den första anställningen blev som
Amanuens på Värmlands Museum
i Karlstad året 1971, där då Gösta
von Schoulz var Landsantikvarie
och sedan 20-talet år legendarisk
museichef. År 1969 hade Gustaf
Fröding-sällskapet bildats med
Rolf Edberg som Ordf. och Ingvald Rosenblad som Intendent och
sekreterare. Barbro Järliden fick
inför Sällskapets årsbok 1977 det
stora uppdraget att skriva texter
SIDA 11
I konstverket, som Anders Forsberg, egenhändigt betitlat ”Ord
till ungdomen” har han också
skrivit in följande minnesvärda
ord ”nej min herre, en oppositionsman, en revolutionär, en
man utan position som ni kan
aldrig få min dotter. Bena ert
hår, skaffa er snygga gångkläder
men framförallt en solid position. Även mitt hjärta klappar
varmt och ungdomligt för friheten. Men för en korrekt frihet, en
frihet garanterad av mogna män i
min ställning”.
I verkligheten finns konstverket
att beskåda i min affär Ö:a Torggatan
.
Arne Söderberg
som grundligt forskat i Frödings
sjukjournaler, framfört som en
sannolik grund till sjukdomstillstånden det alkoholmissbruk som
grundlades redan under skolåren.
Barbro Järliden läste sedan på sitt
varma och engagerade sätt några
av de dikter som hon valt ut och
som står henne särskilt kära : Här
nämns Sagoförtäljerskan, Idealism
och realism och En Ghasel.
Barbro berättade också om sedlighetsåtalet för dikten En Morgondröm och om prövningarna i vänskapsförhållandet med Verner von
Heidenstam, där vännen på kort
tid inför Frödings begravning
skrev den vackra, av Alfvén tonsatta, Gustaf Frödings Jordafärd.
Alla vi som lyssnade var gripna
och tacksamma för Barbro Järlidens fina framställning av ”sitt liv
med Gustaf Fröding”. Barbro Avtackades med Frödingshistoriskt
material och kommer att få stadsdelsboken om Viken.
Karlstad den 10 april 2010
Karl Axel Hjerdt
SIDA 12
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Karlstads Hembygdsförenings årsmöte 2010
Vid årsmötet avtackades föreningens nestor Lennart Edberg som här applåderas av från vänster Hans Erwald, Margareta Widstrand och Märta Eurenius
som även de avtackades för sitt arbete i styrelsen av ordförande Carl-Göran Tollesby.
Årets årsmöte hölls som vanligt
i Betlehemskyrkans lokaler,
den 24 mars. Det har blivit som
en tradition att vara i Betlehemskyrkans lokal, centralt
med bra kommunikationer.
Prick kl 18,30 hälsade föreningens ordförande Carl-Göran
Tollesby alla välkomna till årsmötet och därefter hölls en parentation över avlidna medlemmar. Sedan förklarades mötet
för öppnat. Detta var föreningens 17:e årsmöte. Till ordförande för mötet valdes, med acklamation, Kjell Fredriksson, som
vanligt svingade klubban med
glimten i ögat.
Verksamhetsåret 2009 genomgicks och ansvariga i respektive
områden fick berätta om ”sina”
verksamheter. Resultat och balansräkningen redovisades som
vanligt av föreningens kassör
Inger Falk. Årets positiva resultat hänger samman med försäljning i Gammelgården samt
bokförsäljning, förklarade
Inger. Mötet gillade vad dom
såg och hörde. Det klubbades
med sedvanlig snabbhet och
styrelsen beviljades ansvarsfrihet.
Valberedningen hade haft ett
tufft jobb för att finna ersättare
till avgående styrelsemedlemmar och andra funktionärer.
Fullt ut hade dom inte lyckats
och mötet valde då att sätta vakant på två poster
(styrelseledamot och valberedare).
Till ordförande för kommande
år (2010) föreslogs och valdes
Carl-Göran Tollesby. Nyval till
styrelsen valdes Anders Söderberg. Övriga i styrelsen finner
Du på sista sidan i denna tidning.
Verksamhetsplanen för 2010
fastställdes sedan Carl-Göran
redovisat denna. Under paragrafen övriga frågor tackade
Carl-Göran för förtroendet att
få leda Hembygdsföreningen
ytterligare ett år men han var
bekymrad över att det är så
svårt att få medlemmar att engagera sig till ex. vis styrelsearbete.
Olle Bylock tackades för gåva
som han skänkt till föreningen.
Det är dokument från KBAB
tiden som föreningen ska ta väl
hand om. Kjell Fredriksson avtackades och avgående funktionärerna Lennart Edberg, Märta
Eurenius, Margareta Widstrand,
Hans Erwald och Lars Karfs (ej
närvarande) avtackades med
blommor och presenter.
Hembygdsföreningen bjöd sedan på kaffe, fralla och mazarin
till alla ca 70 närvarande. KarlAxel Hjerdt presenterade kvällens underhållare som var ingen
mindre än Carina Ekman, känd
Fröding-tolkare. Carinas resa
med Fröding började i ”gropa”
i Ransäter. Carina började med
dikten om ”vårn” och sedan
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 13
fick vi vara med om Carinas
olika möten där Fröding var
inblandad. Underhållningen var
mycket uppskattad av samtliga
närvarande.
Text: Hans Erwald
Foto: Lennart Fernqvist
Lennart Edberg passade på att tacka Maj och Olle Bylock för deras gåva. Th. Bernhad Nilsson
Fyra av våra många nya medlemmar fr.v. Göran Lill, Kjell-Åke Svantesson med fru Siri och Ingemar Green.
Ovan Carina Ekman
Nedan Nya medlemmen Bert Olsson
Trivsamt och gott vid kaffebordet hade fr.v Inge Nilsson, Inger Carlsson, Bert Olsson, Ulla Nyrén,
Sverre Nyrén och Anders Carlsson. Med ryggen mot kameran Margareta Widstrand.
Känner Du Din stad?
Försök att komma på var de här
klockorna finns i Karlstad
Rätt svar på sidan 15.
1
2
3
SIDA 14
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Karlstad för 50 år sedan
Redan för 50 år sedan var Lillskogen i Mariebergsskogen mycket
populär hos barnen, att få vara med att mata och klappa om de
små gulliga djuren var för många barn en upplevelse dom kom att
minnas för resten av livet.
Cirkus Scott paraderar för sista gången i Sverige och Karlstad med
vilda Levande djur, till cirkusplatsen på Våxnäs ,där man satte upp
sitt tält med plats för 5000 personer.
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
SIDA 15
Karlstad för 50 år sedan
Ovan: Stora inryckningsdagen 1960 hämtade 21 000 blivande soldater, i hela landet 70 olika pinaler att
packa ner i säcken, som kom att väga 40kg då den bars till luckan. Här på I2 var som på alla andra
regementen runt om i Sverige dagpenningen 2:75 för meniga.
Nedan:Bridgekvällarna drog till sig många deltagare för 50 år sedan.
50-åriga bilder från VF-arkiv
Svar till frågorna på sid. 13
1. Mitt i City
2.Drottningatan
3.Centralstationen.
SIDA 16
K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D
Å R G Å NG 1 7 NU M ME R 2
Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Studiecirklar och ledare:
Herrhagen
Kurt Johansson
054-83 06 96
Klara
Ingrid Magnusson
054-53 39 66
(Norsell)
Romstad
Lennart Fernqvist
054-56 83 05
Vill du själv ordna en cirkel kontakta Gunnar Engstrand
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2010
Ordförande
Carl-Göran Tollesby
054-10 05 30
V ordförande
Karl-Axel Hjerdt
054-83 04 35
Sekreterare
Vakant
Kassör
Inger Falk
054-56 83 06
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist
054-56 83 05
Kurt Johansson
054-83 06 96
Ralph Nilsson
054-15 93 15
Kerstin Sundelöf
054-18 85 67
Arne Söderberg
054-52 47 81
Lennart Warolin
070-4941415
Suppleanter
Gunnar Engstrand
054-56 17 95
Inger Johansson
054-18 18 59
Sverre Nyrén
054-56 84 74
Berit Watz
054-52 40 60
Gammelgården
Arbetsgrupper
054-15 16 40
Arkivalier
Kerstin Sundelöf
Kurt Johansson
Margareta Widstrand
Miriam Hanning
054-18 85 67
054-83 06 96
054-18 88 30
054-85 00 90
Bildgruppen
Hans Erwald
Lennart Fernqvist
Ralph Nilsson
Sverre Nyrén
054-85 00 90
054-56 83 05
054-15 93 15
054-56 84 74
Redaktionen
Lennart Fernqvist
Monica Gustafsson
Bernhard Nilsson
Ralph Nilsson
Kerstin Sundelöf
Lennart Warolin
054-56 83 05
054-56 68 25
054-15 44 34
054-15 93 15
054-18 85 67
070-4941415
Vår hemsida har ny adress: www.karlstadshembygd.se
E-post: 054.151640@telia.com
Hjälp oss att bevara karlstads
historia.
Har du något gammalt
fotoalbum liggande
med bilder från förr?
Även negativ, glasplåtar eller diabilder går
utmärkt. Vi lånar dem
gärna och skannar av
för att sedan lägga ut
dem på Internet. Där
kan alla beundra och
njuta av dina gamla
fina bilder, som också
kan komma forskningen Hos Fernqvists i Öjenäs hade man bara en ko så häst fick man vara själva. Här är det Erik och Nils som bärgar skörden
Foto: Maj Fernqvist 1932
till nytta. Efter inskanning får du tillbaka dina album och bilder i oförändrat skick.
Skicka dem till oss i Karlstads Hembygdsförenings bildgrupp eller ring så hämtar vi. Vår adress och våra telefonnummer hittar du här på sidan i ramarna ovanför.