1. No category

Qvinno
qulan
(
(
kamratstöd
för mammor
på väg ut ur
ett beroende
På Qulan byggs liv
Qvinnoqulan började som en liten, ideell
mötesplats för kvinnor med beroendebakgrund på Söder i Stockholm. Besökarna började vidareutveckla verksamheten,
och några av dem tog så småningom
över som personal. Idag har de tagit fram
en helt egen arbetsmodell som erbjuder
ett starkt komplement till myndigheternas insatser för socialt utsatta mödrar –
och deras barn. Nyckelorden är kamratskap, behov och helhet: på Qulan hjälps
man åt att ”bygga liv”.
RFHL:s medlemsföreningar har startat kvinnoverksamheter, Qvinnoqulor, på flera orter i
Sverige. Först ut var Qvinnoqulan i Stockholm,
som öppnade för sju år sedan av RFHL:s Stockholmsavdelning. Målgruppen var kvinnor med
missbruk. Målet: att genom kamratstöd hjälpa
varandra att komma ifrån missbruk eller beroende – på de deltagande kvinnornas villkor.
Snart stod det klart att många besökare var
mammor. En del hade ännu vårdanden om
sina barn. Andra hade i något skede förlorat
den eller kom till möteslokalen för att få hjälp
att inte tappa umgängesrätten. Det ställde
särskilda krav på mottagandet. Det som från
2
början var en liten pilotverksamhet i en källare på Söder i Stockholm har med åren – med
deltagarnas idéer och behov som riktmärke –
utvecklats till ett unikt arbetssätt att nå mödrar
med beroende eller andra sociala problem, och
indirekt deras barn.
Idag har all personal som arbetar på Qvinnoqulorna själva en bakgrund av beroende,
eller som anhöriga till personer
”Alla som
med beroendearbetar på
problem.UtgångsQvinnoqulorna
punkten för verkhar en bakgrund
samheterna
är
i beroende.”
varje Qvinnoqulas unika erfarenheter och gruppsammansättning. Med det
finns också en gemensam ideologi i Qvinnoqulornas arbetssätt. Den vill vi försöka beskriva i
den här foldern, med Qvinnoqulan i Stockholm
som exempel: de var ”pionjärerna”.
I intervjuerna som följer med foldern ger de
deltagande kvinnorna sin bild av StockholmsQulan och vad den har betytt för dem. Det är bara
genom deras berättelser som vi får hela bilden.
Det är besökarna som formar Qvinnoqulan, och
som har gjort den till ett så viktigt komplement
till vad myndigheterna kan erbjuda Stockholms
mödrar i utanförskap och deras barn!
(
(
3
Qvinnoqulans arbetssätt
Qvinnoqulans verksamhet bygger helt på frivillighet och de flesta av besökarna är kvinnor
som just avslutat eller vill avsluta sitt användande av droger eller andra beroendeskapande
medel. Andra har nyss fått en diagnos som till
exempel ADHD, och känner behov av stöd under tiden de ställs in på medicin. Ytterligare
en grupp har en bakgrund av långvarig psykisk
ohälsa eller har en allmänt betungande social
situation som gör det svårt att orka med vardagen.
Qvinnoqulan har inget program utan formar
aktiviteterna helt efter besökarnas aktuella
behov. Verksamhetsledarna på Qvinnoqulan i
Stockholm har alla själva börjat som deltagare
i verksamheten: Man är både personal och före
detta
besökare,
och i rollen som
”Gemensamt
ledare vill man abför alla är
behovet av stöd solut undvika att
uppfattas som bei mycket som
handlare. ”Vi begäller barnen.”
handlar ingen här!
Vi möter deltagarna där de är just nu, och med det de har i bagaget när de kommer in genom dörren”, sammanfattar en av de anställda.
Det är också vad deltagarna själva beskriv-
(
4
(
er som den viktigaste orsaken till att de valt
att stanna på Qvinnoqulan. Det känns viktigt
med den egna inflytandet över verksamheten,
fokuset på att lösa vardagens problem och att
inte känna sig dömd av personalen eller någon
annan i gruppen.
Den stora merparten av deltagarna har barn
som de antingen själva har vårdnad om eller
som är omhändertagna av de sociala myndigheterna. Inte sällan har man återfått vårdnaden efter avslutat missbruk, men många har
också valt att sluta med drogerna då de blivit
gravida. Gemensamt för alla dessa mammor i
olika stadier av mödraskapet är behovet av stöd
och råd i mycket som gäller barnen.
Peer to peer
För att möta de här behoven har verksamhetsledarna med tiden utvecklat en egen form av
Peer to Peer-utbildning 1), som handlar både
om möten med de enskilda besökarna och en
lösningsfokuserad gruppverksamhet med ett
försiktigt, informellt ledarskap.
I RFHL har man länge talat om denna princip som Exemplets makt. Genom att verksamhetsledarna delar med sig av egna erfarenheter synliggörs möjligheter för deltagarna
att förändra en komplicerad livssituation. Det
här förhållningssättet kombineras med prak5
tisk ”verkstad”. Då läggs tyngdpunkten på rådgivning och hjälp att hitta konkreta lösningar på
de – ofta akuta – problem som många besökare
har när de först kommer till Qvinnoqulan.
Målet i varje enskilt fall är att möta den
besökande kvinnan efter hennes aktuella behov, att informera och stötta i drogförebyggande syfte och att börja arbeta med föräldrarollen.
Erfarenheterna från Qvinnoqulans verksamhet är att såväl barn som föräldrar får ett bättre
psykiskt mående efter deltagande i verksamheten som Qvinnoqulan bedriver.
1 Peer refererar till någon som har en jämbördig position till den
andra eller som tillhör samma samhälleliga/sociala grupp (UNAIDS 1999) *). I svenska språket saknas motsvarande etablerade
begrepp men översättningar som ”jämlike till jämlike”, ”lika lär
lika” eller ”kamratutbildning” används.
En vanlig utgångspunkt för peer education är att man använder deltagare inom en grupp för att förändra kunskap eller
beteenden hos andra medlemmar i gruppen (UNAIDS 1999).
Det bör åtminstone finnas viktiga likheter vad gäller t ex livssituation, erfarenheter, bekymmer och intressen mellan de som
utbildar och de som deltar i utbildningen. En rad olika fördelar
med peer education har framhållits, inte minst när det handlar
om att utbilda personer vilka ägnar sig åt stigmatiserande eller
illegala aktiviteter.
(Torkel Richert, ”Hiv- och hepatitprevention på institution”,
Malmö Högskola 2011)
*) http://data.unaids.org/publications/IRC-pub01/jc291-peereduc_en.pdf (UNAIDS)
6
Mammornas bild av
Qvinnoqulan – ett
stöd till utveckling
Tio besökande kvinnor djupintervjuas i
ett material som bifogas denna folder
och finns att läsa på webben*. Här
beskriver mammorna sina upplevelser
av verksamheten, men berättar också
om sin egen uppväxt, sin väg in i och ut
ur ett beroende och om relationen till
sina barn.
Kvinnorna framhåller kvaliteterna i verksamheten på ett antal återkommande punkter:
n Verksamheten känns personlig, fri från
”myndighetstänk”.
n Man känner igen sig i personalen.
n Aktuella behov styr, inte scheman eller färdigdesignade insatser.
n Qulan blir ett vardagsrum där man bygger
upp ett nytt nätverk och ett systerskap.
n Man får verktyg att ändra sitt liv: hjälp och
stöd i praktiska frågor, som rättegångar, bostad,
sysselsättning, möten med myndigheter och
hälso- och sjukvård.
7
n Man får jobba med sin roll som mamma, utifrån sina och barnens behov.
n Man får ansvar genom att man är med och
utvecklar verksamheten på Qulan och erbjuds
delaktighet i föreningslivet.
n Det blir personliga relationer mellan personal och deltagare.
Kvinnorna beskriver hur de fått metoder och
stöd att bryta med sitt tidigare sätt att leva,
det gäller inte
bara
alkohol
”Det blir
och droger, utan
personliga
också andra derelationer mellan
struktiva livssitpersonal och
uationer. Mamdeltagare.”
morna beskriver
också en annan
syn på föräldraskapet, och en större medvetenhet om att stärka barnens självkänsla och undvika onödiga konflikter.
Intervjuerna ger intryck av att Qulan lever
upp till sitt motto: ”Vi skapar inga behov, vi fyller behov.”
(
(
*) Intevjuerna med mammorna och mer om Qvinnoqulans verksamhet finns att läsa på RFHL Riks hemsida under fliken Socialpolitik/QQ–Föräldrastöd.
8
Målgruppens behov
kommer alltid först
Annika, som arbetar på Qvinnoqulan i
Stockholm, berättar om styrkan i att även
personalen har bakgrund i missbruk:
”De kvinnor som använder
sig av Qvinnoqulan upplever
att det forum för samtal som
Qvinnoqulan erbjuder ger
större möjligheter för konstruktiva, öppna diskussioner om mammarollen och
barnens situation, än vad de
upplever i kontakt med olika myndigheter. Inte
sällan har man själv en problematisk uppväxt
och många känner att de har brister i kunskapen om hur de ska hantera sina barn.
En annan faktor är att missbrukande
föräldrar har svårt att känna sig välkomna till,
och bekväma med samhällets verksamheter för
föräldrar på grund av den stigmatisering som
det innebär att vara missbrukande förälder.
Rädsla för att barnen ska tas om hand av sociala
myndigheter samt känslan av skuld och skam,
är faktorer som bidrar till utanförskapet. Samtidigt finns det erfarenheter som visar att dessa
9
föräldrar kan leva upp till ett gott föräldraskap
om de får rätt stöd och hjälp.
Detta har vi
i
Qvinnoqulans
”Mammorna kan
personal,
som
leva upp till ett
alla har egen bakgott föräldragrund i missbruk
skap om de får
eller andra sociarätt stöd.”
la problem, tagit
fasta på när de utvecklat verksamheterna i såväl Stockholm som
de andra städer Qvinnoqulor nu startats.”
(
10
(
Personalen: “Vi möter
kvinnorna där de är”
”Vi bygger liv här på Qvinnoqulan. Själva
verksamheten kan ju se ut på ett helt annat sätt i en annan ort, utifrån de behov
som kvinnor i olika delar av landet har.
Alla personer är unika, och deras behov
också. Vi försöker helt enkelt möta dem
som kommer hit där”, säger Therece Teir,
verksamhetsledare, som här berättar om
arbetsmetoderna.
Vår metod på Qvinnoqulan
erbjuder en diametralt olik
process för tillfrisknande än
den som de i sjukvården och
socialtjänsten
etablerade
behandlingsmetoderna innebär.
Det sätt vi jobbar på kan
kortfattat beskrivas som strukturerat kamratstöd, delvis i grupp, där vi är mentorer – ett
slags mentorskap för föräldrar. Det har blivit
en egenutvecklad form av Peer to Peer-utbildning, med inslag av KOMET-pedagogik när det
gäller att arbeta med relationen mellan mammorna och barnen. Två av verksamhetsledarna
11
har KOMET-utbildning, och vi startar grupper
för utbildning när behovet finns bland de som
kommer till oss *).
Att bli mött som hel person
Qvinnoqulans besökare har ofta en multiproblematik när de kommer, och som de känner sig
maktlösa i. Vår utgångspunkt är en helhetssyn:
vi vill möta kvinnorna som hela personer. Och
vi utgår från nuläget för mammorna och deras
barn, både praktiskt och känslomässigt.
Kvinnorna kommer till oss av vitt skilda
skäl. En del för att få struktur i en svårhanterlig vardag eller gå en kurs i föräldraskap. Många
behöver få hjälp att lösa vårdnadsfrågor eller
boende, man behöver bisittare i möten med
myndigheter och hjälp med överklagande av
myndighetsärenden. Andra kommer förbi för
att få ett trivsamt rum under en dag för sig själv
eller tillsammans med sitt barn, eller bara ta en
fika och prata om vardagliga ting eller för det
som för stunden känns angeläget. Vi måste vara
så behovsanpassade som möjligt.
I gruppen stöttar och speglar kvinnorna varandra. Vi pratar mående och att struktur, att
alla bitar får falla på plats. Vi pratar inte alls om
droger och alkohol, det är en underordnad del
av att på sikt få ett liv som man har kontroll över.
Just den delade erfarenheten är själva grunden
12
för att det vi gör ska vara framgångsrikt.
Qvinnoqulan beskrivs av besökarna som just
det vi vill vara: ”användbara”. Många besökare
håller också långvarig kontakt med
”Många håller
oss efter att man
långvarig kontakt
slutat delta remed oss efter att
gelbundet. En del
de slutat delta
kommer förbi och
regelbundet.”
hälsar på, med
eller utan sina
barn. Och vi ser förändringarna i kvinnornas
liv, och deras barns.
(
(
Att inte ”behandla” – en styrka
Vi vet att vår mötesplats är ett viktigt komplement till den missbruks- och beroendevård
som bedrivs i landstingets och kommunernas
regi i länet – inte minst när det gäller föräldraskapet.
Vårt sätt att arbeta skiljer sig från hur man
arbetar i de flesta fall inom sjukvården och socialtjänsten bland annat genom att:
n vi aldrig intar en ”behandlande” roll
n frivilligheten är central i alla möten – vi är ingen myndighet
n vi frågar inte efter diagnoser
n vi understryker likheter i erfarenheter och
13
jämlikhet mellan personal och besökare
n våra samtal planeras inte, utan ska få uppkomma i det spontana mötet mel”Våra samtal
lan kvinnorna och
planeras inte,
personalen med
utan ska få uppstarkt fokus på
komma i det
gemensam, inte
spontana mötet.”
minst praktisk,
problemlösning
n vi alltid strävar efter ett holistiskt förhållningssätt i mötet med deltagarna
n vi bygger personliga relationer mellan personal och deltagare
n deltagarna är, de som vill, medskapande till
verksamheten
n vi tänker i termer av ”praktisk empowerment” – deltagarna väljer ibland även att vara
aktiva i vår förenings styrelsearbete.
(
*) www.kometprogrammet.se.
14
(
Ett samarbetsprojekt mellan
RFHL och Sveriges Kommuner
och Landsting, SKL
Sveriges Kommuner och Landsting arbetar med föräldrastöd till gruppen föräldrar med missbruks- och beroendeproblem genom projektet Kunskap till praktik. RFHL och
Qvinnoqulan har under 2012-2014 ett samarbetsprojekt
med SKL, för att delge sina erfarenheter av föräldrastöd
i flera av sina verksamheter. Att utveckla samtalsmetoder och stödfunktioner för gruppen mammor i missbruk är
en viktig förutsättning för att ge verktyg till förbättrade
relationer mellan föräldrar och barn. Relationen med de
biologiska föräldrarna är en skyddsfaktor för barn i riskmiljöer där missbruk/beroende förekommer, men många
barn i denna målgrupp saknar stadigvarande kontakt med
sin föräldrar. SKL:s satsning på föräldrastöd pågår i hela
landet (http://kunskaptillpraktik.skl.se/utvecklingsomraden/foraldrastod).
Samarbetsavtalet 2012 har gällt RFHL:s Qvinnoqulor i
Stockholm och Gävle. 2013 medverkar också Qvinnoqulan
i Malmö. Qvinnoqulornas arbetsmetod för föräldrastöd ska
under projektets tredje år spridas och börja användas i andra delar av landet.
Nästa år kommer vi tillbaka med beskrivning av Qvinnoqulorna i Gävle och Malmö.