Oberoende 2_15.indd - RFHL
n Linköping: Snabb vård till motiverade n Hinseberg: Kritiserad isolering 2/2015 Pris: 20 kr Ges ut av Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling, RFHL. Att SKULDSÄTTA SIG för att bli av med sina skulder Qvinnoqulan Erja om vägen tillbaka och om att hjälpa andra SOFIA VS STATEN MT STATEN FÖR BROTT MOT EUROPA STÄ R HA IA SOF D. ÅR NV VA R FÖ NEN. UTSATT TTIGHETER OCH BARNKONVENTIO KONVENTIONEN FÖR MÄNSKLIGA RÄ 2/2011 oberoende Britt-Inger H Lundqvist Chefredaktör Oberoende INNEHÅLL 2/2015 Ges ut av Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling, RFHL. Utkommer med fyra nummer per år. ISSN-NUMMER 1102-9021 OBEROENDE/RFHL Lagerlöfsgatan 8 112 60 Stockholm Tel: 08-545 560 60 Besöksadress: Lagerlöfsgatan 8 PG: 70 93 54-5 ANSVARIG UTGIVARE Inger Forsgren ANSVARIG FÖR ANNONSER & MATERIAL TILL TIDNINGEN Inger Forsgren 3 Ledare 4 Sofia vs staten 10 Isolering i nästan ett år 14 Öppet brev till Kriminalvården 22 Tidningen Filen 24 Erja och Qvinnoqulan LAYOUT Carina Lindgren MEDLEMSKAP/ PRENUMERATIONER Bli medlem i RFHL för max 100 kronor/år och få gratis prenumeration på Oberoende. Se sid 39. Ring, posta eller mejla in din anmälan till adressen ovan. Observera att endast privatpersoner kan bli medlemmar. Företag och organisationer som vill stödja RFHL betalar för ett stödmedlemskap valfritt belopp över 100 kronor. Endast prenumeration på Oberoende kostar 145 kr/år för privatpersoner, organisationer och företag. OMSLAGSBILD Anders Löwin 2 28 Gröna tjänster för ett bättre liv 30 Politiker med brillorna på 32 Replik om psykofarmaka 34 Livet på ett ungdomshem 36 Filmen: I väntan på ett liv 38 Krönikan 39 Här finns RFHL oberoende 2/2015 LEDAREN /ledaren Ny chefredaktör för Oberoende J ag tänkte berätta lite om mig själv, men vad är det att berätta om? En lagom tjock kvinna i sina bästa år. Trebarnsmamma och mormor, alltså inte helt ung kan den snabbtänkte fort konstatera. Nygift efter nästan 25 års samboförhållande och med två hemmavarande hundar bor jag i Skellefteå. Förutom att jag kommer att jobba med tidningen Oberoende så är jag är en av skaparna av och delaktig i gatutidningen Dik Manusch, en ideell tidning där alla pengar tillfaller de som säljer den. Jag är en engagerad person och brinner för frågor som handlar om orättvisor av olika slag. Att vara fattig är inget man talar högt om, ingen vill vara en partykiller och förstöra stämningen vid fikabordet på jobbet eller var man nu är. Enligt fattigdomsforskaren Peter Townsends definition av fattigdom är man fattig när man som individ, familj eller grupp inte fullt ut kan delta i sociala aktiviteter och sammanhang för att det saknas resurser. Ett annat sätt att se på fattigdom handlar om mat, den som inte har pengar för att handla mat är hungrig, blir otrygg, maktlös och är fattig. Hur man än ser på fattigdomen så bör eller ska den stoppas. ”Att bekämpa fattigdomen ger politikerna engagerade individer” I skrivande stund sitter jag på centralen i Stockholm och väntar på att tåget mot Norrlands mörka skogar ska anlända. Jag har varit i Fittja på Mångkulturellt centrum och diskuterat frågor som fattigdom, strukturell diskriminering, omhändertagande av barn och kan konstaterar att klass är en röd tråd som ger sin färg åt all fattigdom, eller kanske är tråden blå, grön eller gredelin. Vad den än har för färg så måste fattigdomen till varje pris motarbetas. I SCBs statistik kan man utläsa att det finns en dramatisk ökning av fattigdom bland sjuka och arbetslösa. I en jämförelse, med statistik som gjordes för tio år sedan, kan man se att andelen fattiga nu är tre gånger så stor i dessa grupper. De som drabbas hårdast är ungdomar, invandrare och ensamstående kvinnor med barn, enligt Hans Swärd, professor på Socialhögskolan Lunds universitet. Vi måste göra något åt fattigdomen om vi inte ska vakna en dag och upptäcka att vi ohjälpligt har backat i utvecklingen i stället för att 2/2015 oberoende gå framåt. Fattigdomen har nog aldrig varit så tydlig som den är idag. Det somnar hungriga barn i hyreslägenheter, husvagnar och i bilar runtom i ett Sverige som har tappat tron på sin egen medmänsklighet. För politiker är detta ingen högprioriterad fråga, det är ingen väljarmagnet precis. De ser inte att om de tar tag i fattigdomen så har de hux flux fått tag på ett helt gäng nya glada människor som kan rösta och dessutom ett trevligare samhälle för oss alla. Barn som kan vara barn på samma villkor som alla andra, föräldrar som bidrar till samhället och betalar skatt. Att bekämpa fattigdomen ger politikerna engagerade individer som de kan värva röster av. Snacka om win win situation. Nog för denna gång nu ska jag kliva ombord på nattåget till Norrland, sova mig hemåt till gubben, hundarna och de mörka skogarna i den delen av Sverige där solen aldrig går ner. Britt-Inger H Lundqvist tillträder i samband med nästa nummer av Oberoende, 3 Inledning Sofias kamp mot staten – öppnar för nya möjligheter för omhändertagna barn B akgrunden till stämningen är den sk Ersättningslagen för vanvård inom svensk social- och barnavård 19201980 där 1980 är stoppgräns. Sofia Rapp Johansson, författare och föreläsare, tillhör den grupp som därmed inte ges rätt till ekonomisk ersättning. Utgången av det här fallet, även om det i slutänden går vidare till Europadomstolen, är viktigt för alla barn som idag är omhändertagna. Vinner Sofia Rapp Johansson sin kamp har hon vunnit för alla svenska barn som är placerade och utsätts för kränkande behandling. Vidare öppnar det dörren för alla dem som vanvårdats efter 1980 att kunna kräva ersättning av staten. Komplicerad process Att föra talan mot svenska staten som representeras av JK (Justitiekanslerämbetet) är en komplicerad process som dragit ut på tiden. I fyra år har Sofia Rapp Johanssons advokat Jens Victor Palm och hans medhjälpare förberett och arbetat med målet. Precis som i fallen före 1980 är Sofias fall preskriberat så tillvida att inget av det hon utsatts för kan föras till en vanlig domstol. Ersättningslagen täcker också bara preskriberade ärenden som alltså inte kan föras i domstol. 4 FÖRSTA ETAPPEN av Sofia RappJohanssons stämning av svenska staten är över. Tingsrättens dom i det unika målet faller den 18 juni. Flera försök har gjorts att driva kravet på att ersättningen skall omfatta även de som vanvårdats efter 1980. Men ingen politiker har tagit tag i frågan och den får anses som politiskt död idag. Det var också den frustrationen som drev Sofia att prova en rättslig väg. Jens Victor Palm vid Legio Advokatbyrå, betraktade uppdraget som intressant främst sett i relation till Europakonventionen och eventuella brott mot den och barnkonventionen. Det skulle också visa sig att en rättsprocess mot staten inte bara är svår utan också dyr. Slutnotan för första etappen är 750 000 kr (skall slås ut över de fyra åren). Men om det kan avgöras som ett konventionsärende finns möjligheter att få ner kostnaderna eftersom staten “ska” ge medborgare den möjligheten enligt likabehandlingsprincipen. Fyra artiklar grunden Det har tidigare drivits sk vanvårdsfall i svensk domstol där sökanden har förlorat. Det beror på att ärendena har fallit för preskriptionstiden och att inget av dem prövats som brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter (EKMR). Sofias advokat har lyft fyra huvudartiklar ur konventionen: n Artikel 8 – rätt till skydd för privat- och familjeliv n Artikel 14 – förbud mot diskriminering n Artikel 2 till första tilläggsprotokollet – rätt till undervisning n Artikel 13 – rätt till ett effektivt rättsmedel Det är också där som hela bevisfrågan läggs, alltså inte mot enskilda förövare. Ingen gjorde något Den första dagen dominerades av Sofias historia. Den karaktäriseras av brist på tillsyn, brist på ansvar från myndigheterna, som trots att de känt till hennes situation helt enkelt inte gjorde något. Detta gäller från uppväxten till den dag hon fyllde 18 och avskrevs från LVU. JK David Löfgren säger också att han inte ifrågsätter det som hänt, men däremot om det är statens ansvar eller kommunens. David Löfgren anser att oberoende 2/2015 talan borde förts mot Enköpings kommun som hade det yttersta ansvaret för Sofia. Detta var också en debatt inför ersättningslagen, men eftersom det inte handlade om förövarperspektivet 1920-1980 eller 2/2015 oberoende enskilda personer, fosterhem etc brott mot barn, så borde ju utgångspunkten vara samma också i det fall som Sofia driver. När JK remissbesvarade ersättningslagen hade man ingen invändning mot beloppet 250 000 kr eller att frågan blev en uppgörelse för staten. I det aktuella målet menar JK att 250 000 är för högt sett ur svensk skadeståndspraxis och att staten inte skall ställas till ansvar för det som hänt Sofia. Foto: Anders Löwin 5 Inledning Det intressanta i Sofiafallet är just att det prövas som ett konventionsbrott. Sverige skrev under konventionen 1952. Vad stöder sig då talan på i de olika paragraferna? Artikel 8 ger rätt till skydd för privatoch familjeliv. Sofia och hennes syskon separerades utan att de blev informerade och en del av familjehemmen motarbetade kontakter mellan syskonen. Staten har skyldighet att medverka till att umgänge mellan barn, föräldrar och syskon genomförs. Här pekas på en fällande dom I Europadomstolen som gäller Finland där en biologisk pappa som hade rätt att träffa sina barn som bodde hos morföräldrarna, nekades detta och domstolen ansåg att det inte gjorts tillräckligt för att främja kontakten med barnen. Ett snarlikt fall finns i Sverige där syskon placerats långt från varandra och den biologiska familjens bostad. Europadomstolen ansåg att Sverige inte gjort tillräckligt och inte hade respekterat föräldrars och barns rättighet till fortsatt familjeliv. Negativt särbehandlad Europadomstolen säger inte nej till ingripanden men betonar att samhället skall skapa förutsättningar för återförening. Artikel 14 tar upp förbud mot diskriminering som beskrivs som central och att alla skall behandlas lika. Den artikeln kan kopplas till andra artiklar. Den stödjer sig på att ingen skall diskrimineras på grund av börd (ursprung) och används i Sofias fall för att hon som familjehemsplacerad blivit negativt särbehandlad i förhållande till de biologiska barnen i familjehemmen. På det HVB-hem där hon bodde förtalades också hennes mamma och familjehemmet jämförde henne med mamman 6 i negativa ordalag. Men Jens Victor Palm tryckte också på att diskriminering omfattar Sofias rätt att ersättas för den vanvård hon utsatts för därför att personer som vanvårdats innan 1980 haft den möjligheten. Sofia stängdes av från skolan på grund av påstådda sexuella trakasserier mot en lärare, det strider mot artikel 2 i första tilläggsprotokollet. Genom att vägra barn undervisning förlorar de inte bara skolgång utan får också bära skulden för ett beteende som de inte rår över. Staten har ansvar Staten är ersättnigsskyldig enligt tolkningen av artikel 13 som syftar till rätt till ett effektivt rättsmedel. I det här fallet innebär det att när det i svensk rätt saknas möjligheter till rättsmedel för en kränkning av mänsklig fri- eller rättighet eller när det helt saknas ska den lidande ha möjlighet att få sin ekonomiska eller ideella skada ersatt. Sverige har ett utdömt skadestånd enligt EKMR. Enligt artikel 4 i barnkonventionen kan aldrig staten frånsäga sig sitt ansvar genom att hänvisa till en kommun. För Sofias del innebär det också rätten (barnkonventionen art 4) att få sitt ärende prövat enligt Europakonventionen och på så vis även få resurser för att få sin sak prövad. Jens Victor Palm tar upp ett exempel där den nya skollagen förbjuder diskriminering och kränkande behandling av barn och elever. Elever som mobbas i skolan och där skolan underlåter att agera ger även utsatta barn möjlighet att kräva skadestånd. Jens Victor Palm rör sig mellan barnkonventionen och Europakonventionen eftersom artiklarna i bägge dokumenten har samma innebörd. Främst handlar det om artik- Illustration: Emma Hedman oberoende 2/2015 2/2015 oberoende 7 Inledning melse ska omfattas av Upprättelseutredningens förslag till upprättelse, så länge de utförda handlingarna inte kan omfattas av åtal. Tidsgränsen godtycklig Foto: Anne Skånér larna 2 – 12 i barnkonventionen. I Sverige används uttrycket om barnets bästa, det innebär att barn har samma människovärde som vuxna. Barn behöver också mer skydd på grund av sin utsatthet. Artikel 3 hävdas som unik eftersom barnets bästa alltid ska speglas inom alla samhällsområden. Barnets bästa saknar definition eftersom det tas kulturell hänsyn, t.ex olika länders situation. Men tanken är att det skall ses utifrån barnets ögon. Det innebär att man måste tala med det berörda barnet. I Sofias fall var det helt klart hon skulle omhändertas och i inlagan står det att det skulle skett tidigare. Men staten ska se till att de som får betalt för att ta hand om barn inte missbrukar sin ställning. Ingen uppföljning Här menas att de familjer som haft hand om Sofia inte alltid levt upp till detta och att samhället inte följt upp hur hon haft det. Sammantaget kan sägas att talan omfattar brott mot både barnkonventionen och Europa- 8 konventionen. I båda konventionerna betonas kontakten med anhöriga och enda undantaget är om det skulle gå emot barnets bästa. Men samtidigt förpliktigar det bara till att respektera barnets rätt till kontakt med föräldrarna. Staten skall även ha en skyldighet att underlätta kontakten. Familjer har ingen äganderätt till sina barn men barnen har rätt till sina föräldrar. Barn skall skyddas från övergrepp och kränkningar också i sin familj och om en stat gör en så ingripande åtgärd som att skilja ett barn från dess familj, måste staten garantera att barnet inte far illa och vanvårdas. I talan finns ett starkt stycke om likabehandlingsprincipen som gäller att alla är lika inför lagen. Och att alla ärenden skall handläggas och beslutas likvärdigt. När regeringen sätter stopp vid 1980 frångår man detta när det gäller ersättningsfrågan för vanvård. Göran Johansson, Vanvårdsutredningens utredare, anser att alla som har blivit utsatta för övergrepp eller försum- Även andra instanser har uttalat sig mot detta. Till exempel tycker Barnombudsmannen och BRIS att personer som utsatts för vanvård efter år 1980 också ska ha rätt till ersättning. Samhällets styvbarn anser att rätt till ersättning borde ges alla vars vanvård är preskriberad. Socialstyrelsen anser att det är olyckligt att regeringen inte har motiverat anledningen till avgränsningen i tid. Lagrådet menar att regeringen inte har lämnat någon annan förklaring till tidsavgränsningen än ”ett inte helt lättbegripligt resonemang om vikten av att undvika att systemet kan tillämpas jämsides med gällande civil- och straffrättsliga regler”. Den ersättning om 250 000 kr för vanvård är en ersättning som samtliga berättigade erhåller på grund av upplevelser de drabbats av som barn. Av artikel 2 i barnkonventionen framgår att alla barn ska behandlas lika. Detta innebär att rättigheterna under barnkonventionen inte kan fördelas enligt statens godtycke. Staten kan inte upprätthålla vissa barns rättigheter, medan andra barns rättigheter förbises, vilket är något som statens föreslagna agerande får till följd. Kompenserar staten gruppen som vanvårdats mellan åren 1920 och 1980, innebär det att även barn från 1981 och framgent måste kompeseras, annars sviker staten medvetet de grund-läggande principer och åtaganden som barnkonventionen bygger på. TEXT Anne Skånér oberoende 2/2015 Grunderna för talan mot staten För det första är staten ersättningsskyldig gentemot Sofia för att staten har kränkt hennes mänskliga fri- och rättigheter grundat på EKMR (Europakonventionen för mänskliga rättigheter) (artiklarna 8 och 14 EKMR och artikel 2 till första tilläggsprotokollet). Eftersom Sofias rättigheter enligt EKMR har blivit kränkta, innebär det att hon genom artikel 13 ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel för att pröva saken. För det andra är staten ersättningsskyldig gentemot Sofia för att staten genom sin aktuella lagstiftning medvetet fråntar henne möjligheten till ett effektivt rättsmedel, vilket i sig själv strider mot artikel 13. I denna del är det viktigt att notera att svenska domstolar är obenägna att döma ut ersättning för ideella kränkningar, alltmedan Europadomstolen i en betydligt högre grad är generösa med ideella ersättningar när mänskliga fri- och rättigheter har kränkts. Med andra ord innebär artikel 13 i sig själv en grund för prövning i Sofias fall. Angående lagstiftningen om ersättning för vanvårdade barn är det positivt att staten har upprättat denna, men negativt och godtyckligt att staten endast väljer att upprätthålla EKMR för gruppen som blivit vanvårdade mellan åren 1920-1980. För samtliga fall som har inträffat från 1981 och framåt, erbjuder svensk lag inget skydd. Om Sverige ska upprätthålla sina åtaganden enligt EKMR, ska rättsmedel som upprätthåller de mänskliga rättigheterna implementeras fullt ut. Kravet på att rättsmedlet ska vara effektivt innebär bland annat att det ska finnas tillgängligt för de som drabbats, inte enbart för en viss del av gruppen. Som lagförslaget ser ut nu, upprätthåller Sverige endast de mänskliga rättigheterna för en begränsad och godtyckligt utvald del av de vanvårdade. Uppdatering! Stockholms tingsrätt anser inte att vare sig staten eller kommunen har ansvar för det som hände Sofia Rapp Johansson som barn. I ett 70-sidors dokument framgår det att staten inte har ansvar för men inte heller misstror det Sofia har utsatts för. I det här fallet är det självklart att staten inte vill förlora mot en enskild medborgare vilket skulle i så fall släppa loss en mängd krav på ersättning för dem som vanvårdats efter 1980. Jens Vicotor Palm, målsägarnas advokat som arbetat i fyra år med frågan var ganska klar över att det skulle bli avslag i tingsrätten. Han vill nu föra ärendet vidare och troligt är att frågan hamnar i Europadomstolen. För Sofia och hennes syster är det inte gratis att driva process mot staten och en omfattande insamling har startats för att stötta deras krav på upprättelse också för dem som vanvårdats efter 1980. Anne Skånér Oberoende behöver fler skribenter, fotografer, illustratörer! Har du något du vill skriva om, eller har du redan skrivit något som du skulle vilja publicera? Skicka texten till oss så kanske vi kan trycka den. Hör av dig! Vi behöver just dina erfarenheter! Du kanske även har bilder vi kan ha nytta av. Skicka ett mail till oberoende.rfhl@gmail.com 2/2015 oberoende 9 I september förra året fick kvinnoanstalten Hinseberg allvarlig kritik från Justitieombudsmannen (JO) för att en kvinna suttit isolerad i nästan ett år. Tidningen Oberoende tog kontakt med kvinnan och fick under våren 2015 reda på att det inte bara rörde sig om en utan två kvinnor som suttit isolerade. Det visade sig även att de bägge kvinnorna (vid namn Riffe och Nathalie) fortfarande var avskilda, trots kritiken. Dock inte i isoleringscell utan på en säkerhetsavdelning där de vistas utan andra intagna. Isolerade i nästan ett år En vän JO-anmälde Det var inte förrän en vän till Nathalies familj fick nog och JOanmälde hela händelsen som de båda fick komma till säkerhetsavdelningen. Via brev berättar Riffe att avdelningen öppnade precis innan kritiken mot Hinseberg hann komma och precis som Nathalie säger hon att avdelningen är isolerad och kontrollerad med hög personaltäthet. Det finns endast två platser på avdelningen, en avdelning som för övrigt inte har några fönster mer än inne i de båda cellerna. – Skillnaden mellan att sitta isolerad och vara på en säkerhetsavdelning med en annan intagen är att man slipper sitta i en cell hela dagarna. Vi kunde börja plugga och jobba men avdelningen är fortfarande väldigt kontrollerad och säkerheten hög. – Man är lite i en bubbla, berättar Nathalie i ett brev till tidningen. Dömd för grov misshandel Historien började när de båda kvinnorna placerades i så kal�lad avskildhet efter att de blivit misstänkta för misshandel i juni 2013. De häktades och dömdes så småningom för grov misshandel (Riffe mot sitt nekande och Nathalie efter att ha erkänt) och befann sig i häkte från och med slutet av juni till och med mitten av september 2013, då de fördes tillbaka till Hinseberg. Väl tillbaka på anstalten blev de isolerade på nytt och var så i nästan över ett år. När Oberoendes reporter försöker boka in ett besök för att intervjua kvinnorna får vi avslag från Hinseberg. Vi väljer därför att intervjua dem via snigelpost 10 hon skulle vara isolerad så pass länge som det slutligen blev, men när dagarna blev veckor och sedermera månader förstod hon att isoleringen antagligen skulle bli långvarig. – Jag frågade nästan varje dag om någon visste när jag skulle få komma ut från isoleringen men ingen visste något och jag fick inga svar. – Ovissheten var det som var jobbigast med hela isoleringstiden, att bara sitta där och inte veta nått. Som i en grotta och frågar hur de båda fördrev dagarna i total avskildhet. Deras historier är likartade och båda berättar att de hade en timmes promenad om dagen, en promenad som bestod av en utomhusvistelse i något de beskriver som en liten bur. De berättar även att de nästan aldrig stannade ute hela timmen, utan ibland oberoende 2/2015 gick de tillbaka efter bara några minuter. I cellen tillbringade de sedan resten av dygnet och läste böcker, tittade på TV och sov. – Dagarna såg likadana ut vil- 2/2015 oberoende ket tärde på psyket i längden. Vissa dygn sov jag mig igenom både dag och natt, skriver Nathalie. Nathalie berättar även att till en början förstod hon inte att – Det känns nästan som man befinner sig i en grotta, fast en grotta skulle vara mycket trevligare att vistas i. Nathalie kommer en tid efter att vår brevväxling startat till en annan avdelning (Boken) där hon får träffa andra intagna, men berättar att de 20 månaderna som hon suttit på säkerhetsavdelning och isolerad har satt sina spår. – Det kändes märkligt att träffa andra intagna efter att jag suttit avskild så länge. I början blev jag även trött i huvudet av alla intryck. 11 Isolering - en kritiserad metod Detta har hänt Två kvinnor som var intagna vid anstalten Hinseberg placerades i så kallad avskildhet efter att de blev misstänkta för misshandel i juni 2013. Sedan domen fallit i september fördes de tillbaka till anstalten och placerades på nytt i avskildhet. Kriminalvården uppger i ett yttrande att det bedömts nödvändigt att hålla ena kvinnan avskild på grund av hon varit inblandad i en våldshandling mot en annan intagen och på grund av de risker som ”identifierats kring hennes personliga omständigheter”. I mars förra året gjordes en JO-anmälan då de båda fortfarande var isolerade på anstalten och Justitieombudsmannen, JO, riktar allvarlig kritik mot kriminalvården. När vi får tag på Riffe, även denna gång via brev så berättar hon att hon är kvar på säkerhetsavdelningen. Riffe är även den av de båda som nekat till misshandeln. Något hon än idag håller fast vid. – Jag är oskyldig! Jag hade precis storstädat avdelningen och låg i min cell och vilade när någon kom och låste min dörr. 12 Beslutet om att den intagna kvinnan skulle hållas avskild omprövades i dussinet beslut som JO tagit del av. Samtliga beslut hänvisade till händelsen i juni och risken för ytterligare våld. JO uttrycker förståelse för att det begränsade antalet anstaltsplatser för kvinnor är en särskild utmaning för kriminalvården. Men det måste ändå finnas en beredskap att hantera svårplacerade intagna: JO anser att kriminalvårdens skäl till att hålla den intagna avskild är oacceptabla då det handlar om resursbrist och oförmåga att hålla vissa intagna separerade från andra. Jonas Klinteberg Sanningen kanske aldrig kommer att komma fram men jag kommer aldrig erkänna något som jag inte gjort. Jag frågar Riffe om kriminalvården någonsin förklarat varför hon satt isolerad och varför hon fortfarande är kvar på säkerhetsavdelningen. Hon berättar då att kriminalvården anser att hon är en fara för andra männ- iskor. Förre kriminalvårdschefen skall även ha sagt att hon saknar empati och att det därför inte går att sätta henne bland andra människor. Psykisk tortyr – Jag har inte fått någon möjlighet att bemöta anklagelserna och vet inte ens vart jag ska vända mig, om jag ska vara helt ärlig. oberoende 2/2015 Foto: Kriminalvården. Redigering Jonas Klinteberg Tidningen Oberoende hörde av sig till psykologen Calle Brunell för att reda ut vad som händer med en individ som blir isolerad. Vad händer med en människa om man isolerar den i en cell på det sätt som intervjupersonerna beskriver? Vi människor är relaterande varelser, vi har svårt att fungera ensamma. Vi är beroende och förlitar oss på social kontakt med andra för att avgöra vad som är verkligt och vad som inte är verkligt, att särskilja det inre från det yttre. Kvinnorna beskriver en miljö med väldigt lite möjlighet till mental stimulans eller aktivitet. I de allra flesta fall är isolering skadlig för den psykiska hälsan, det finns inga andra former av frihetsberövanden som skapar så stora psykologiska trauman som just isoleringen. Människor reagerar olika på isolering, oftast brukar reaktionerna vara kraftiga. Depression, perceptuella förändringar, impulskontrollstörning, sömnrubbningar och ångest är vanligt, men även mer allvarliga psykiatriska tillstånd som psykos, självskadebeteenden och suicidalitet är direkta effekter av att vara socialt isolerad. En isolering kan därmed skapa psykisk sjukdom i annars friska individer, och är en av anledningarna till att metoden är så kritiserad. För den som redan är drabbad av psykisk ohälsa kan konsekvenserna vara förödande. Ibland leder isoleringen i sig just till de beteendeproblem som straffet är till för att stävja; raseriutbrott, impulsgenombrott och social missanpassning. Att förstå varför man blivit isolerad, och att veta – Jag vet inte hur resten av straffet ser ut och jag vet fortfarande inte hur länge jag ska bli kvar här på säkerhetsavdelningen. Framtiden får helt enkelt utvisa. Någon utsluss kommer jag iallafall inte att få. Det är inget annat än psykisk tortyr att sitta isolerad eller på säkerhetsavdelning så länge som jag gjort. – Jag hoppas att jag inte har blivit allt för skadad men jag tror att återanpassningen till samhället kommer vara en stor utmaning då jag säkert kommer ha svårt att befinna mig på platser med mycket människor. När Oberoende ställer samma fråga till Nathalie svarar hon precis som Riffe att den stora utmaningen kommer ligga vid återanpassningen till samhället, 2/2015 oberoende Kraftiga reaktioner på isolering. längden på straffet brukar anses som skyddande faktorer. Nathalie beskriver att hon blev ”trött i huvudet” när hon kom ut från ”bunkeravdelningen” och fick träffa fler medintagna. Varför blev hon det? Att bli satt i isolering innebär en stark begräsning av vilka vi tillåts att vara som människor. Individens eget självbestämmande och valfrihet ersätts av fängelsestrukturen. Många fångar blir snabbt beroende av att denna struktur reglerar deras uppförande. När man sedan blir frisläppt är man ovan inför friheten och får svårt att hantera både intryck och beteende. En vanlig reaktion på detta blir att antingen agera ut för att testa omgivningen eller att dra sig undan sociala kontakter. Man går från att vilja ha social kontakt till att skrämmas av den. Själva förändringen i stimulansnivå, från tydlig deprivation, till mer normala intryck kan göra att både kropp och hjärna reagerar starkt. Det blir som en överdos av intryck. Jonas Klinteberg och att vistas bland folk. – Tilliten till andra människor är nog även något jag kommer få brottas med under lång tid, avslutar hon. Oberoende har sökt kriminalvården för en kommentar, men utan framgång. TEXT OCH FOTO Jonas Klinteberg 13 Öppet brev till generaldirektör Nils Öberg ENLIGT RIKSREVISIONENS senaste rapport (2015) återfaller cirka 40 procent av alla dömda i brott inom tre år. För de som suttit i fängelse är siffran 70 procent. En större del av straffet borde därför användas för rehabilitering och reintegrering i samhället, menar Jörgen Filipsson och Lennart Tholén. V i är två intagna, Lennart Tholén och Jörgen Filipsson, som båda har lång erfarenhet från hur det är att vara intagna i kriminalvården. Jörgen Filipsson arbetar i dag på RFHL i Göteborg och ingår numera i redaktionen för tidningen Oberoende, som ges ut av RFHL. Lennart Tholén arbetar på Högskolan i Malmö och skriver dessutom en handbok som riktar sig till intagna och anhöriga inom kriminalvården. Vi vill härmed ge förslag på åtgärder inom fem områden där vi anser det vara nödvändigt att utveckla kriminalvården. 14 Flera insatta politiker, tjänstemän och intagna inser att kriminalvården inte kan fortsätta ha en repressiv inriktning med ett alltför ensidigt fokus på säkerhet på anstalterna. Det är enligt vår erfarenhet alltför stor del av verkställigheten som är rent förvar. Enligt Riksrevisionens senaste rapport (2015) återfaller cirka 40 procent av alla dömda i brott inom tre år. För de som suttit i fängelse är siffran 70 procent. Siffrorna är och borde vara en varningsklocka till högre tjänstemän och politiker att något är fel, riktigt fel. Samhällskostnaderna är enorma och de personliga tragedierna för familjerna är stora. Det måste därför komma till stånd en förändring så att återfallen minskar. Enligt all kriminologisk forskning är det förebyggande arbetet viktigast för att förhindra en ökad brottsutveckling. Trots detta är det endast 7 miljoner av totalt nästan 41 miljarder av budgeten inom rättsväsendet som satsas på det lokala brottsförebyggande arbetet. Re-integrera intagna Vi anser att det går att förena samhällets krav på att straffa individen och att re-integrera intagna i samhället. Med nuvarande kriminalvårdspolitik så straffas enbart den intagne samt anhöriga till dömda, många åter- oberoende 2/2015 faller därför snabbt i brott vilket siffrorna tydligt visar. Dömda personer som vill förändra sina liv skall ges chansen att göra det på ett tidigt stadium i verkställigheten. Vi anser att en större del av straffet – cirka en tredjedel av verkställigheten – borde gå till att re-integrera och slussa ut personer som avtjänar sina straff. Idag får endast 12 procent av de intagna en adekvat utsluss. Enligt vår och mångas uppfattning satsar anstalterna endast på ”säkra” kort i första hand, alltså intagna med ett arbete, ett hem och ett väl fungerande socialt nätverk vilket innebär att de mest behövande helt enkelt blir utan. Vi hävdar att beslutsfattandet inom kriminalvården är alltför toppstyrt i dag. Kriminalvårdare som arbetar ute på avdelningarna har väldigt lite att säga till om – trots att de står närmast klienterna. Arbete – sysselsättning I dag består sysselsättningen för det stora flerantalet intagna av ett ganska meningslöst monteringsarbete eller ingen sysselsättning alls. Det är knap- 2/2015 oberoende Lennart Tholén och Jörgen Filipsson. Foto: Lennart Tholén 15 Öppet brev past någon merit att ha utfört meningslösa monteringsarbeten eller påhittad sysselsättning för den intagne. Det ger heller inte något nytt lärande eller kunskap. De flesta verkstäder som kriminalvården bedriver går med stora ekonomiska förluster, det är också stora problem med att hitta produkter som fängelserna kan producera till en rimlig kostnad. Det är ofta stopp i produktionen på grund av att det saknas material, eller en dålig orderingång, det finns därmed för lite sysselsättning för de intagna. Vi anser att varje anstalt borde ha en eller flera yrkesutbildningar. Den intagne bör ges möjlighet att söka till det fängelse där det finns en yrkesutbildning som denne är intresserad av. Detta har försvårats avsevärt sedan närhetsprincipen togs bort. Det försvårar möjligheten till att kunna bygga upp ett fungerande livsviktigt socialt nätverk med arbete, fritid och social trygghet i närorten Yrkesutbildning eller studier Denna åtgärd är oerhört viktigt för att den intagne ska reintegreras till ett fullvärdigt liv utan kriminalitet och missbruk. Det bör ges möjlighet att efter verkställigheten gå vidare till en fullständig yrkesutbildning eller studier ute i samhället, exempelvis genom Lernia. När man skaffat sig ett yrke eller en utbildning har man skapat en identitet ”jag kan något och jag är någon”. Många unga kriminella saknar idag en identitet och söker sig därför till kriminella gäng eller nätverk där man begår brott för då blir man någon, man blir sedd och respekterad. Många intagna säger att de vill ha ett yrke; vi menar att det skapar en ny identitet och position i sam- 16 hället och är en viktig plattform för re-integreringen i samhället. Många hantverksyrken saknar i dag arbetskraft, det är därför särskilt lämpligt att utbildning sker inom bristyrken (inom industrisektorn, VVS, elektriker, plattsättare osv.). Eftersom flertalet intagna har kortare straff bör anstalterna ge en introduktion till en yrkesutbildning. Den kan exempelvis vara på två till sex månader för den intagne, där man ges möjlighet att ”prova på” om man passar för yrket. Det bedriver undervisning ute på anstalterna. Skolinspektionen hävdar att det saknas en tydlig målsättning och det finns brister i samverkan. Effekterna av genomförda åtgärder utvärderas som regel inte. Vi anser det vara viktigt att lärarna inom kriminalvården har en tydlig målsättning för den intagne där det tydliggörs uppsatta mål, som ska klaras av under en begränsad tid. Får inte adekvat hjälp finns en hel del kompetens bland de som arbetar i produktionen på verkstäderna. Produktionsledare och annan personal borde kunna utnyttjas till att omskola sig som yrkeslärare och till att assistera yrkeslärare. Skolinspektionen hävdar att lärare inte gör utredningar om orsaker till inlärningssvårigheter i tillräcklig omfattning. Forskning från 2010 av Ginsberg m.fl. visar att olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar försvårar studier i allt väsentligt för en stor andel intagna. Enligt denna undersökning är det så mycket som 40 procent av de intagna som har obehandlade ADHDstörningar (Attention-deficit/ Hyperactivity disorder). Anstalterna borde göra betydligt fler utredningsinsatser eller remittera vidare så att rätt medicinering ges. De intagna får inte den adekvata hjälp de har rätt till i undervisningen och väljer därför ofta att avbryta sina studier. Kunskapen hos lärarna är dålig, det behövs mer vidareutbildning av lärare framförallt om ADHD och hur man hanterar tekniska hjälpmedel för att underlätta inlärning. Det behövs också fler speciallärare/pedagoger ute på anstalterna för klienter med dyslexi och dyskalkyli. Utbildning Oklara lärarroller Forskningen visar att ju mer utbildning en intagen får, desto mindre är risken för återfall i brott. Vi anser att utbildning av intagna är en av de mest befrämjande åtgärder som kan göras för att minska återfall i brott. Skolinspektionen har i sin senaste rapport (Vuxenutbildning i anstalt 2012:6) visat på allvarlig kritik mot hur kriminalvården Distansstudier är mycket vanligt inom klientutbildningen. Skolinspektionen hävdar att stödet till distansstuderande varierar i kvalitet och behöver utvecklas. Lärarrollerna är oklara och det finns ett behov av kompetensutveckling gällande oberoende 2/2015 Illustration: Emma Hedman distansundervisning. Det saknas även gemensamma riktlinjer för hur exempelvis en god interaktion mellan studerande, distanslärare och handledare ska säkerställas. Vi menar att lärare måste vidareutbilda sig i hur man använder sig av pedagogik (didaktik) på distans. Vi ser det som ett nödvändigt hjälpmedel att använda webbkamera och streamade föreläsningar i undervisningen. Kriminalvården måste öka 2/2015 oberoende insatser för de intagna som har svårt att hänga med i undervisningen, det gäller särskilt matematik och språk. SFI på distans är nästan en omöjlighet utan stöd av en närvarande lärare, de som har dyslexi får ingen hjälp och ger snabbt upp undervisningen. Vi två som skriver detta har visserligen klarat att studera på högskola i kriminalvården, men hur många är det som klarar av att studera med 2 X 20 minuters internettid i veckan? (2010 var det 150 högskolestuderanden och 2014 var det 35). Lärarnas goda vilja Forskningen visar att ju mer utbildning en intagen får, desto mindre är risken för återfall i brott. På högre säkerhetsanstalter finns det i regel studieassistenter (kriminalvårdare) som går ut på internet med den intagne. Paradoxalt nog är högskolestudier nästan omöjligt att genomföra på lägre säkerhet (klass III) 17 Öppet brev jämfört med högre säkerhet. Lärare ansvarar endast för att utbilda elever som läser SFI och Komvux. Lärarna försöker ändå att hjälpa intagna med högskolestudier, genom att avsätta tid för att gå ut på internet med de högskolestuderande – men det hänger på lärarens goda vilja (om och när tid ges) som avgör om den intagne kan studera på högskola. Studier ökar självförtroendet och ger de intagna betydligt större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Alla former av studier borde vara prioriterade det leder enligt alla undersökningar bort från kriminalitet. Kvalitetsarbete måste prioriteras, vi menar att det krävs en ökad samverkan och erfarenhetsutbyte mellan lärarna inom klientutbildningen som ett led i utvecklingsarbetet. Fortbildning och pedagogiska diskussioner bidrar till att lärarnas kunskaper hålls aktuella och utvecklas ytterligare. Rektorernas roll är viktig för att stärka lärarna i deras roll. Flera rektorer har vag kännedom om hur undervisningen går till ute på anstalterna de intar en alltför avvaktande hållning i utvecklingsarbetet. Rektorerna måste bli mer aktiva i sin roll när det gäller att pedagogiskt leda utvecklingsarbetet på anstalterna. Behandling/missbruksvård I dag bedrivs till stor del endast 12-stegsprogram (med ursprung från Minnesotamodellen) för intagna med missbruksproblematik. Det finns flera religiösa inslag i 12-steget som många intagna har invändningar mot. Den kriminalvårdsanpassade manualstyrda behandlingen saknar i väsentliga delar ett realistiskt och verklighetsanpassat innehåll som exempelvis mötesgående externt eller besök av 18 Kriminalvården bör ha större fokus på ADHD, menar undertecknarna. utomstående grupper eller andra aktiviteter. Modellen måste följas enligt en fast uppgjord plan som skapar rigiditet. Vi menar att alla intagna inte är stöpta att passa in i samma mall som kriminalvården förordar. På anstalten Skänninge har det skett en kraftig minskning av platser på 12-stegsprogrammen på senare tid. En uppföljning måste göras där det måste undersökas varför klienter inte längre efterfrågar denna typ av behandling. Självmedicinering Inom 12-steg finns det en nolltolerans mot läkemedel, varför klienter med ADHD inte kan få nödvändig medicinering (Concerta och Ritalin) under pågående behandling, vissa undantag finns men är mycket få. Detta är troligen en av orsakerna till varför klienter väljer bort 12-stegsprogrammen. Klienter med ADHD är uppskattningsvis 50-70 procent av dem som söker behandling mot sitt missbruk. Många missbrukare som går på amfetamin kallar sig ”självmedicinerande”. När de tar drogen ute i samhället blir de lugnare och fungerar oftast bättre psykiskt och socialt. Det är endast hos några procent av de intagna man kan se en förändring efter att de gått 12-stegsprogrammet. Det beror på att det saknas eftervård i samhället. oberoende 2/2015 Foto: Jonas Klinteberg Vi menar att kognitiv beteendeterapi vore ett utmärkt alternativ till 12-stegsprogrammet, i kombination med daglig friskvård (fysisk träning) och SFT (social färdighetsträning) SFT skulle med fördel kunna innebära att göra en hushållsbudget, lära sig laga mat, att kunna betala räkningar via Internet osv. KBT gör att individen blir uppmärksam på sitt problem och verkar för en positiv förändring av beteendet. Vi menar vidare att all form av individualterapi ger betydligt bättre resultat. Fler psykologer I dag finns det två fungerande ”program” inom kriminalvården: 2/2015 oberoende Prism (mot missbruk) och One to One, som är ett program mot kriminalitet i huvudsak. Här är resultaten bättre än i grupprogrammen. Vi anser också att man bör dubbla insatsen av psykologer och psykoterapeuter på anstalterna, vilket bevisligen ger mycket goda behandlingsresultat. Uppskattningsvis är det 50 procent av de intagna som blir hjälpta av psykologer och psykoterapeuter genom enskilda terapisamtal (psykodynamisk terapi eller KBT). På Anstalten Tidaholm var det 2010 cirka 70 sökande till psykolog, det var sju intagna som fick hjälp. Anstalten erbjöd 2012 en kvarts tjänst till 165 intagna vilket får anses som rent stötande. Kriminalvården måste underlätta för intagna som har ADHD, då en mycket stor andel av de intagna inte får nödvändig hjälp att få en diagnos och rätt medicinering. Intagna med fastställd diagnos får ingen medicinering vid ankomst utan måste först gå igenom kriminalvårdens beslutshierarki innan behandling kan återupptas vilket skapar stor oro och stress för den intagne. Kriminalvården måste i större utsträckning remittera intagna till psykiatriker och göra fullständiga ADHD-utredningar under pågående verkställighet. Det måste inrättas fler ADHDavdelningar på landets anstalter. Kriminalvården måste ge adek- 19 Öppet brev vata mediciner till intagna som har ADHD, vilket måste kombineras med social träning och olika vardagssysslor. Avdelningar med ADHD-inriktning bör också ha studier eller yrkesutbildning i verksamheten. Det är även viktigt att kriminalvården fortbildar personal som arbetar med ADHD för att ge ökad förståelse och kunna hantera intagna i den dagliga verksamheten. Tyvärr går det inte att kombinera dagens 12-stegsprogram med ADHD-medicinering, det är två paradigm som står mot varandra. Det finns alltså en inbyggd konflikt i synen på hur kriminalvården ser på neuropsykiatriska störningar och missbruksvård. tidisciplinära team runtom på anstalterna eller regionen med representanter från socialtjänsten, Kronofogden, frivården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, hälso-och sjukvården, civilsamhället och frivilligorganisationer tillsammans med en adekvat medicinsk utredning utifrån psykiska/psykiatriska funktionshinder med tillhörande rehabiliteringsplan för en lyckad återintegrering. Fotboja minskar återfallen Studier har gjorts i Florida (USA), där intagna med straff på Frivård – Utslussåtgärder Besluten om utslussåtgärder ligger i allt för stor omfattning på kriminalvårdens huvudkontor och regionkontoren. Anstalterna och frivården måste få större befogenheter att besluta om utslussningsåtgärder – i de fall den intagne sköter sig och vill anpassa sig till samhället. Kriminalvårdare ute på anstalterna måste öka sin kompetens (vidareutbildning) när det gäller att formulera och ge förslag på utslussningsåtgärder i verksamhetsplaneringen (VSP) för den intagne. Med Fängelselagen (FARK, 2011) skall verksamhetsplanering vara styrande för den intagnes verkställighet – det fungerar inte tillfredställande i dag. Vi hävdar att en lång utslussning ger en ökad integrering av intagna i samhället och motverkar fortsatt brottslighet. Adekvat utredning Vi anser att arbetsförmedlingen idag fyller en viktig funktion ute i anstaltsmiljön där intagna får god hjälp. Vi menar att kriminalvården bör inrätta mul- 20 Endast 10 procent långtidsdömda med fotboja återföll i brott. tio år eller mer har använt fotboja under hela strafftiden och där man arbetar eller studerar ute i samhället. Det visade sig att endast 10 procent återföll i brott. Kriminalvården har en kraftig minskning av antalet personer som får fotboja sedan 2008, vilket måste vara helt emot lagstiftarens intentioner. Vi ser vidare idag en stor tröghet i systemet och en rädsla ute i anstaltsmiljön för att bevilja fotboja dels p.g.a. det minskade antalet intagna och dels rädslan för personalminskningar som en följd av detta. Även om en intagen går alla preventiva program i kriminalvårdens regi och studerar/arbetar samt har god skötsamhet så premieras detta inte tillräckligt i dag. Om en intagen avtjänar sju eller 14 år så är det ingen skillnad i utslussning, båda får ett år och trots att lagen medger upp till två års utslussning är det ingen intagen som får det. Utsluss och frigång Det bör nämnas att halvvägshuset i Malmö för närvarande är halvtomt trots många sökande. I övrigt har inte platserna ökat under ett stort antal år. Vinsten för den enskilde och samhället genom olika utslussåtgärder är stor. Den intagne ges möjlighet att integreras i samhället genom praktik, studier eller arbete och därmed återbetala sin skuld till samhället och en chans att återförenas med familj och vänner. Vi menar att möjlighet till ökad frigång ute i samhället kraftigt motverkar återfall i brott. Många av våra synpunkter är kända sen tidigare, vi har stöd från de främsta kriminologerna och intagna i våra resonemang. Vi kan med fog säga att vi har en samlad kompetens av hur det är att vara intagna i kriminalvården då vi sammanlagt har mer än 20 års erfarenhet. Vi emotser tacksamt ett svar, vi kan nås på post genom kriminalvården eller via mail. Med vänliga hälsningar! Göteborg och Malmö den 20 januari 2015 Jörgen Filipsson fil. kand. Sociologi Samhälle hälsa filipsson.jorgen@gmail.com Lennart Tholén fil. mag. pedagogik & fil. kand. psykologi tholen57@gmail.com oberoende 2/2015 2/2015 oberoende 21 n Janne Karlsson Filens uppgift är även att skapa opinion mot hårdare tag. Här debatterar Jonas Klinteberg mot kriminalvården i STVs program Debatt. Filen – en tidning för frihetsberövade – Filen är en tidning för alla frihetsberövade, vare sig det är inom kriminalvården, psykiatrin, SiS eller i flyktingförvar. Dock finns den huvudsakliga kategorin av läsare på våra fängelser. 22 – Man har samarbete med ”Ingen människa är illegal” som i sin besöksverksamhet har tolkar som kan översätta en del av materialet. Det finns också en engelsk del i tidningen. Det hjälper ju inte dem som inte kan engelska och är en av de största utmaningarna Filen har, att nå ut till den gruppen. Det här berättar Jonas Klinteberg, som är ansvarig utgivare på Filen, när Oberoende ringer upp. – Det finns två syften med tidningen: det ena är att ge röst åt frihetsberövade, det andra att skapa opinion ute i samhället. – Det blåser hårda vindar rent oberoende 2/2015 kriminalpolitiskt där allt handlar om längre och hårdare straff. Jag tänker att vi måste tänka om och fokusera på vad vi fyller straffet med. Rehabiliteringen ska alltid komma före straffet, enligt min mening. Många glömmer bort att alla kommer ut en dag och ska då bo granne med oss andra. Jag vill i alla fall hellre bo granne med en rehabiliterad före detta fånge som mår bra än med en orehabiliterad som mår dåligt. Jonas berättar att tidningen tidigare uppstod ur spillrorna av Kåkbladet: Kåkbladet var helt beroende av kriminalvården som höll med lokaler bland annat. Tyvärr blev det så att när förmåner drogs in fungerade heller inte redaktionen. När delar av redaktionen återuppstod som Filen skänkte man sina pengar dit. I januari 2013 kom det första numret ut. 2/2015 oberoende Filen ges ut fyra gånger pe r år. Upplaga: 1000 exemplar Pris: 40 kr Prenumeratio n för frihetsber övade kostar (det går att be 70 kr tala med frim Övriga prenum ärken). erationer sam t mer info hitta r du på hemsi www.tidninge dan: nfilen.se Det går även att skriva till F ilen: Tidningen File n Box 110 46 580 11 Linköp ing Vi ger ut fyra nummer per år och har 250 prenumeranter men eftersom många prenumeranter är förtroenderåd är det svårt att veta hur många som läser tidningen, i alla fall långt fler än 250 personer. – Ungefär en tredjedel av tidningen utgörs av insändare. Om det händer något viktigt och ingen skickat in någon text täcker vi upp med redaktionellt material. TEXT Monica Brundin 23 I RFHL:s medlemsföreningar drivs ett antal verksamheter och projekt. I en serie reportage kommer vi att få möta en del av de människor som varje dag arbetar med att försöka få andra in i eller tillbaka till ett liv där man kan känna att man tillsammans både växer som människa och känner att man klarar av sitt liv, på alla plan. I detta nummer berättar Erja om sin väg tillbaka och om hur hon nu försöker hjälpa andra. Projektet ReTurn (sid 28-29) hjälper människor på ett högst konkret sätt tillbaka efter kanske lång frånvaro från arbetsmarknaden. Erja och Qulan J ag förstod inte hur allvarligt och hur nära döden jag alltid var, jag förstod ingenting egentligen. Jag hade inte problem, det var ju alla andra som hade problem med mig. Mina barn hade blivit familjehemsplacerade, först min son och sedan min dotter. När sociala tog min dotter så hade jag ingenting kvar, ingenting som höll mitt hopp till ett drogfritt liv uppe. Jag var suicidal, jag orkade inte leva, jag orkade ingenting egentligen, för mig var det normalläge att ta livet av mig. Varför ska just jag leva, jag har ingenting, jag har mist mina barn, jag har mist deras kärlek, jag har mist allt. Det är lika bra att dö och det gjorde jag, men de fick igång mig igen. Jag försökte ta livet av mig elva gånger men jag lever fortfarande. Det fanns visst en annan plan för mig i livet, det förstod 24 jag inte då men det gör jag idag. Jag har alltid varit väldigt destruktiv, allt eller inget har varit mitt motto, och det var så det var. Ingenting fick vara halvdant gjort utan skulle livet rasa så skulle det fan rasa ordentligt och det gjorde det med besked. I allt detta eskalerade mitt drogmissbruk ännu mer, nu skulle jag krypa, nu skulle jag bli en ännu vidrigare människa. I allt detta fanns bara ilskan kvar, ilskan över allt och alla. En ilska som byggdes upp mer och mer över mitt eget liv och hur fan kunde jag ställa till det så här? Likgiltig inför livet, likgiltig för allt och alla. Fick livet tillbaka Jag blev dömd till åtta månaders fängelse för grov skadegörelse, det blev omvandlat till två års behandling och detta är jag tacksam för idag, tacksam över livet som jag fick tillbaka i och med denna behandling. Jag gjorde min behandling på Västberga gård i Stockholm, där var jag över ett år. Det var kbt -behandling och den räddade mitt liv. Där fick jag alla verktyg som jag behövde för att bli av med mitt missbruk. Studera I behandlingen ingick att jag skulle ordna egen lägenhet i Örebro, mina barn var familjehemsplacerade utanför Örebro, dit skulle jag flytta såklart. Jag skulle också hitta ett jobb, jag hade jobbat i restaurangbranschen i femton år och dit ville jag inte igen. Vad var kvar: studera, jag hittade Örebro folkhögskola på nätet, allmän linje/samhälle, börja från början och utbilda mig till något som jag ville bli. Det blev fyra års skola för mig. Efter samhällssåret, blev det fritidsledarlinjen i två år och ef- oberoende 2/20153 Det finns inga problem som inte går att lösa, menar Erja. Med Qvinnoqulan i Örebro jobbar hon för att få människor att få hoppet åter och att inte att gå tillbaks till missbruk. ter det humanistisk behandling. Dessa år var härliga år, jag var fast i pluggandet. Jag pluggade psykologi B på distans bara för att jag kunde. Qvinnoqulan Stockholm startade 2005, vi gick dit på introduktion. Jag var fast, vi möttes av två kvinnor: Annika och Mille, de log. Jag tänkte varför ler ni, jag var fortfarande avig mot kvinnor som ler. Kvinnor som ler är ingenting för mig, de har alltid en baktanke med allt, dessa tankar var tankar som jag har burit i mitt tidigare liv. Kvinnor ska man absolut inte lita på och helst inte om de ler. Qq=kärlek Men så fel jag hade, känslan av att vara på Qq för mig var, kärlek och hemma. Dessa två underbara kvinnor fick mig att inse hur fel jag hade haft angå- 2/2015 oberoende ende kvinnor, dessa två kvinnor lämnade mig ifred, jag fick sitta ifred och bygga min drömfångare med ryggen mot alla. Jag fick också prata när jag ville, det var som det var just då och så fick det vara. Idag nio år senare är jag fortfarande god vän med Annika. Annika ringer jag när jag mår dåligt, Annika och jag är helt enkelt bäst i att vara ärliga mot varandra, vi säger sanningen till varandra med respekt. Jag skulle gå på Qvinnoqulan i Örebro när jag flyttade till Örebro, detta var sommaren 2007, jag visste inte då att det inte fanns någon qula i Örebro utan den skulle finns våren 2013 och jag skulle starta upp den. Nuvarande ordförande för Rfhl Riks, Inger Forsgren ringde mig när jag var mellan två jobb. –Hej Erja, jag vet att du är Foto: Erika Lukkarila arbetslös, nu är det dags för dig att starta upp en Qvinnoqula i Örebro, vad säger du? –Ja självklart, det gör jag. Det var det och där började ett nätverkande utan dess like, kom ihåg nu att jag kände inte en enda människa i Örebro, förutom några jobbarkompisar och lärarna på Örebro Folkhögskola. Egen lokal Min bästa vän Sladjana som jag träffade på folkhögskolan första dagen var med på idén, hon har lyssnat på mig sedan 2007 att det borde finnas en Qq i Örebro, vi har bollat idéer och tankar runt detta i så många år och nu skulle vi sätta igång. Inger fick mig att ta kontakt med Marie Nanberg och jag lovar Marie känner alla i Örebro och då menar jag alla. Marie fick ihop den första 25 styrelsen, vi fick låna lokal av X-cons en gång i veckan och vi var igång. Tanken hela tiden var så klart att vi skulle ha egen lokal men det tog sina år innan vi kom dit. Vi hyrde också lokal av IOGTNTO under ett år, men det var inte heller vår egen lokal. Det var bra, men det kunde så klart bli bättre, jag hade mina delmål och detta var några av dom. Nu hyr vi lokal av ÖBO och det är bra MEN det kommer att ta sina år innan jag kan slappna av och tänka, ”satan i gatan” va bra det blev men vi kommer dit och jag ger mig aldrig. Vår verksamhet Planerna på att kunna hjälpa människor och få dessa att må bra i sin nykterhet smittar; de är för gott att se glädjen i en människa när de säger ” vet du Erja, nu har jag varit nykter i tre månader tack vare Qq”, det är en känsla som är för god, den går inte att beskriva. Att se en människa i ögonen, se glädjen och den nya drogfria blicken som jag inte såg första dagen, det är en härlig känsla. Vi anser att den mentala/andliga biten är ett tillfrisknande, att möta sina egna rädslor eller att finna harmoni i sig själv genom mindfullness eller yoga. Där tänker vi att vi tar in utbildade personer/företag/kursgårdar till hjälp, dessa har vi redan varit i kontakt med och vi får reducerade priser. Vi i personalen kommer under hösten 2015 gå en MI-utbildning vi behöver denna utbildning i samtalen med människor, i samtalen där man inte lägger i personliga åsikter utan att det är mer professionellt. Att man lägger sina egna värderingar och tyckande åt sidan och lyssnar istället. Besökarna bestämmer själva aktiviteterna. Vi lagar mat tillsammans eller går ut och går. Vi har även självhjälpsgrupper. Vi är nog den enda föreningen i Örebro som har massagebänk och kvinnorna kan få massage av en utbildad massös. Har gett resultat Nätverkandet har gett resultat, vi samarbetar med beroendecenter och psykiatrin i Örebro, NBV, NSPH-T, (H)järnkoll NSPH, och olika föreningar såsom AHA, Verdandi, Bryggan, Rädda Barnen, Simon, FPS, Föreningarnas Hus, CM-teamet Örebro osv osv. Vi sprider också vår information genom sociala medier såsom Facebook, Twitter och vår hemsida som är i uppbyggnadsfasen. Vi har ett samarbete med Beroendecenter i Örebro, vi är där en gång i veckan med samtalskontakt för de intagna. Beroendecenter kommer att förmedla kontakten när de stöter på kvinnor som behöver oss. Vi är med i Bro-rådet i Örebro (ett lokalt brukarråd), och hösten -2014 avslutade vi en stor brukarrevision och den beställningen kom från försörjningsstöd och Servicecenter i Örebro. Bra kontakt med politiker Vi har bra kontakt med politikerna i föreningsutskottet i Örebro, de tror på Qvinnoqulan, vi fick projektbidrag och det gick till vår lokal. Det som jag tänker är att det finns människor i samhället som tror på Qq och stöder oss, det är bättre än alla pengar i världen, absolut så måste pengar finnas i en fattig förening, men det känns gott när jag tänker på alla som vi har fått projektbidrag av, nätverkandet har gett resultat. Nu är det mun-mot-mun-metoden som gäller och fortsatt nätverkande så att ingen glömmer bort att vi finns. Sommarläger På Qvinnoqulan bestämmer besökarna själva aktiviteterna som att laga mat tillsammans eller gå ut och gå. 26 Det som är på gång nu fram till sommaren är två läger, en med bara kvinnor i juni och ett mamma/barnläger i augusti. Till mamma/barnlägret har vi fått sommarbidrag från Örebro kommun och vi kommer att åka till Göteborg gå på Liseberg, sova över på vandrarhem och ha oberoende 2/2015 det riktigt bra i några dagar. Senaste årsmötet blev vi Qvinnoqulan/Rfhl Örebro län. Jag har träffat på män som inte är missbrukare eller brottslingar, män som mår dåligt på grund av olika omständigheter. Dessa män passar inte in i vissa föreningar som finns i Örebro, utan de vill träffa likasinnade som är i samma situation, umgås och prata om det som är viktigt just för dem. Jag tänker att vi öppnar upp för denna grupp till att börja med en dag i veckan, tex en lördag och ser hur stort behovet egentligen är. Kvinnor från SFI Jag har också kommit i kontakt med mycket välutbildade kvinnor som går på Sfi men som behöver träna på svenska språket och det sociala att komma ut i samhället. Jag vet att vi är det rätta stället för dessa kvinnor och de är på väg till oss. Dessa kvinnor har inga drogproblem eller annat utan de behöver den sociala biten för att lära sig mer svenska. Att komma in i det svenska samhället inte med engelskan, spanskan eller franskan som de kan flytande och har som sitt andra eller tredje språk, utan med svenskan. Länstäckande Nu när vi är länstäckande så tänker jag också ta kontakt med alla behandlingshem i länet, berätta om oss, berätta för alla att vi är rikstäckande Jag hoppas och tror att vi har föreningsutskottet och landstinget med i våra projekt, jag hoppas också på ett gott samarbete med Örebro kommun och Region Örebro (landsting) och att alla mina idéer och projekt slår väl ut både ekonomisk och att det finns människor som tror på detta. Det som är viktigt är att vi har ett ärligt samarbete med både 2/2015 oberoende – Vi är nog den enda föreningen i Örebro som har massagebänk och kvinnorna kan få massage av en utbildad massös. Örebro kommun och Region Örebro. Det är bara att ringa mig så kommer jag och berättar om Qq och Rfhl, det finns inga problem som inte går att lösa. Det är ingen idé att krångla till det utan försöka göra det så lätt som möjligt. Vi finns för att stötta och få människor att få hoppet åter och att inte att gå tillbaks till missbruk. TEXT OCH FOTO: Erja Lukkarila 27 Re Turn ger människor en chans att komma tillbaka Ann Charlotte Johansson, arbetsledare och koordinator i projektet Re Turn. RFHL Göteborg har startat Re Turn - ett projekt där man erbjuder sin egen variant av begreppet ”grön rehab”. Utanför RFHL:s lokal i Backa på Hisingen ligger en trädgård mitt i betongdjungeln, den är inklämd mellan höga, långa huskroppar men på något sätt lyckas solen leta sig dit ändå. Fruktträd blommar och odlingsbäddar väntar på att frön ska spira upp ur jorden. Ett soldäck håller på att växa fram på föreningens baksida. I en friggebod på tomten står 28 gräsklippare och häcksax och väntar, för det är inte meningen att deltagarna i Re Turn bara ska sitta och sola. Trädgårdsjobben har börjat trilla in och snart är det dags att snöra på sig jobbskorna och åka ut till dagens kunder. – Vi säljer gröna tjänster och en del röjningsarbeten på vindar, källare och garage bland annat. Det här är vårt försök att starta ett litet socialt företag där människor som stått långt ifrån alla sociala sammanhang och arbetsmarknaden ska få en chans att komma tillbaka, säger Jörgen Filipsson som är projektledare. Projektet startade i år och söker just nu sin form men räknar med att få ekonomiskt stöd från Västra Götalandsregionen och från Göteborgs kommun. Jörgen och ytterligare en anställd kommer att kunna erbjuda fyra deltagarplatser. Satsar på det friska – Vi vill satsa på det friska, erbjuda hälsocoachning och utbilda människor i sociala rättigheter samtidigt som de får en meningsfull arbetsträning med hjälp av våra gröna tjänster. oberoende 2/2015 Jörgens egen väg in i RFHL har varit krokig och lång. För nästan 9 år sedan dömdes han till ett långt fängelsestraff. Under fängelsetiden bestämde han sig för att bryta med en livsstil som innehöll kriminalitet och missbruk. Han pluggade sociologi och socialpsykologi bland annat och genomgick en rad missbruksbehandlingar. – Jag började skriva artiklar om kriminalitet och missbruk och intagnas förhållanden inom anstaltsvärlden. En del av dem publicerades i Oberoende och till slut blev jag invald i Oberoendes redaktion, det var på det viset jag kom in i RFHL. Det var också genom RFHL som han så småningom fick en utvecklingsanställning (med lönebidrag) för att kunna jobba hos RFHL Göteborg. – Göteborgsföreningen har alltid jobbat jättebra med läkemedelsfrågan och det gör den fortfarande. Men vi vill samtidigt öppna upp för nya målgrupper: människor med psykisk ohälsa, socialt betingat utanförskap, missbruk och kriminalitet. Och den här typen av projekt kan vara ett sätt att göra just detta. På Jörgens visitkort står det motivatör och titeln som han har gett sig själv verkar inte helt tagen ur luften; han verkar kunna prata hur länge som helst om ”empowerment”. Ta makten över sitt eget liv, det är precis det han hoppas att deltagarna i Re Turn ska kunna göra. Re Turn in action. Mikael Helskä i full aktion med första stora trädfällningsjobbet. Jörgen Filipsson peppar. TEXT Bodil Sundvall FOTO Ann Charlotte Johansson 2/2015 oberoende 29 Vård utan väntan L inköping, den femte folkrikaste kommunen i Sverige, har gjort sig känd som en experimenterande kommun där man bland annat strävar efter att vård för missbruk ska vara lättare tillgänglig för den som söker hjälp. Oberoende möter Daniel Andersson, folkpartistiskt kommunalråd och ordförande för omsorgsnämnden i Linköping. – Det är omsorgsnämnden som har ansvar för att Linköping har rätt palett av insatser, inklusive förebyggande sådana, att erbjuda kommuninvånare som har behov av det. Jag har haft uppdraget som IK nämndens SYMBOLPOLmITt när fråordföran– Det är ledsa änniskor rör m de sedan gor, som be ar igt illa, fastn årsskiftet, som far väld ik. och var i symbolpolit dessförinnan politisk sekreterare åt min föregångare på denna post, säger Daniel och fortsätter: Stolta – Det vi gör i Linköping, och som vi är stolta över, är att ligga i framkant för att sänka tröskeln för individens tillgång till missbruksvård. Insatser som Acceptance & Committment Therapy, 12-stegsprogram i grupp, motiverande samtal och haschavvänjning erbjuder vi utan 30 I LINKÖPING behöver en person med missbruksproblem inte få sitt liv kartlagt och stå i kö för att få behandling. myndighetsbeslut om bistånd. Den som har missbruksproblem i Linköping behöver inte, för att få tillgång till sådana insatser, först boka tid hos socialförvaltningen, sedan vänta på utredning, därefter få sitt liv kartlagt och slutligen stå i kö för behandling. Vi håller istället dessa insatser öppna direkt för den som anser sig behöva dem. Motivationen skiftar snabbt – När en kommuninvånare känner att hen har alkohol- eller drogproblem, och är motiverad att ta tag i det, kan vi därmed på mycket kort tid se till så att behandling påbörjas. Det är bra, eftersom missbrukares motivation kan skifta väldigt snabbt. Vi vill kunna fånga upp den hjälpsökande just då hen är motiverad, och inte låta det dröja tills det kanske är för sent. Det finns inga rationella skäl att det ska vara mer byråkratiskt att söka hjälp för missbruksproblem hos kommunen, än att söka hjälp för psykiska eller somatiska besvär hos landstinget. – Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som är central tillsynsmyndighet, är kritisk till vårt tillvägagångssätt, och menar bland annat att det kan äventyra individens rättssäkerhet, men vi håller inte med. Om individen inte är nöjd med de generella insatser som erbjuds utan beslut, kan hen alltid gå till socialförvaltningen och begära individuell prövning. Individens rättssäkerhet gällande sådan hjälp som måste finnas enligt lag har inte minskat i Linköping, men vi kan med vår modell erbjuda mer än vad lagen kräver. Förstärkt öppenvård – Under senaste året har vi dragit ner på antalet inneliggande platser på behandlingshem och flyttat över de resurserna till förstärkt öppenvård. Det medför att istället för att ett fåtal individer får en plats på ett behandlingshem, har många fler kunnat få en ganska intensiv öppenvård i sin hemmiljö. Sådan behandling kan vi nu erbjuda uppemot hundra personer varje år, för kostnad motsvarande 17 platser på behandlingshem. Det handlar bland annat om Community Reinforcment Approach, som utmärks av att terapin äger rum i den hem- vardags- och oberoende 2/2015 familjemiljö där individen ska stärkas att klara att avhålla sig från missbruk. De som deltagit hittills har genomgående varit nöjda, och det är nog ofta ett bra alternativ, även om det givetvis också finns de som behöver komma till behandlingshem. Nationell studie – Vi har nyligen, i samarbete med bl a Linköpings universitet, genomfört en nationell studie över socialtjänst utan biståndsbedöming, och den visar att allt fler kommuner nu jobbar åt samma håll som Linköping. Där framgår bl a att 57 svenska kommuner nu erbjuder drogavvänjningsprogram, och 68 erbjuder öppenvårdsbehandling för alkohol/drogmissbruk, utan biståndsbeslut. Dock verkar IVO ha utsett Linköping till försöksobjekt i jakten på rättspraxis som ska minska kommunernas rätt att arbeta så flexibelt. Detta gäller även andra vårdområden, i synnerhet boendestöd och äldreomsorg. Sprutbyten En annan omdebatterad fråga just nu är sprutbyten. Hur ser Linköpings kommun på det? Daniel Andersson säger: – Vi har idag ingen kommunal policy i den frågan utan ser det som en fråga för sjukvården, alltså i detta fall Landstinget i Region Östergötland, som idag inte erbjuder sprutbyten. Person- 2/2015 oberoende Det gäller att fånga upp den som är motiverad menar Daniel Andersson, folkpartistiskt kommunalråd och ordförande för omsorgsnämnden i Linköping. ligen tycker jag det är ledsamt när frågor, som berör människor som far väldigt illa, fastnar i symbolpolitik. Det viktiga är att se till vad som faktiskt fungerar. Du och jag börjar inte knarka för att det erbjuds rena sprutor, det funkar inte så. Forskningen om sprutbyten har väl tidigare spretat i många år, men nu verkar det tydligt att det är en effektiv metod att hindra spridning av HIV och blodinfektioner. Eftersom det främst är en smittopreventiv insats, är det landstingets bord. Men jag tror också att sprutbyte kan vara en ingång till en förtroendefull kontakt mellan missbrukaren och det etablerade samhället. TEXT OCH FOTO David Munck Bakgrundsbild: Clemensfranz 31 /repliken Värt att vänta på D et är bra att Oberoende (nr 1/2015) gett röst åt några personer som har negativa erfarenheter av antidepressiv medicin och annan psykofarmaka. Nästan all medicin har biverkningar, och psykofarmaka har mer biverkningar än de flesta. Att medicinska förklaringar till psykisk ohälsa kan tränga ut andra förklaringsmodeller, grundade i analys av det samhälle vi lever i, är en klar risk. Och att läkemedelsföretagen gör stora vinster skulle inte ens de själva förneka. Det är dock inte så att läkemedelsföretagen försöker dölja biverkningarna av sina preparat. Den förskrivande läkaren har en skyldighet att informera om vanliga biverkningar. Detta missas ibland, vilket är tjänstefel; gudarna ska veta att detta hänt mig. Men numera finns, i varje ask med medicin, en bipacksedel där alla kända biverkningar listas för den som orkar läsa. På bipacksedeln för Anafranil, den medicin som jag tog i mer än tjugo år, anges också korrekt att man ofta kan må sämre de första 1-2 veckorna man tar medicinen, och vad man ska göra om man få tankar på att skada sig själv. Det är välkänt att en del självmord och självmordsförsök begåtts genom att någon, som fått förskrivet Anafranil eller någon annan så kallad tricyklisk antidepressiv medicin och varit oförberedd på den initiala försämringen, svalt 32 hela burkens innehåll i syfte att avsluta inte bara lidandet, utan livet. Att sådan försämring också kan komma efter intag av alkohol, som tillfälligt slår ut medicinens effekt, anges inte (det kan ske efter vanlig salongsberusning, men bipacksedeln säger bara att ”omfattande alkoholkonsumtion” påkallar försiktighet med Anafranil). Dock anges riskerna vid graviditet, amning och bilkörning. Sammantaget skulle jag säga att bipacksedeln Lyckopiller är ett begrepp som bör förpassas till papperskorgen för Anafranil ger vid handen att tillverkaren väsentligen spelar med öppna kort. Det är heller inte så att läkemedelsfabrikörerna utger sig för att sälja lycka på burk. Även om svaren på filosofiska frågor är svåra att bevisa, säger intuitionen och det sunda förnuftet hos de flesta av oss att lycka inte kan fås genom ett piller och inte är något som kan frikopplas från gärningar, lärande, mod, svåra livsval och relationer till andra människor. Och kanske till och med att vi inte kan sätta fullt värde på lycka om vi inte vet hur det känns att sakna den. Enda gången jag sett ordet ”lyckopiller” användas positivt, och alltså inte som något att argumentera mot, är i en ökänd artikel av filosofen Torbjörn Tännsjö på DN Debatt den 2 juni 1996, rubricerad ”Lyckopiller förbättrar världen”. Tännsjö medger där att ”det perfekta lyckopillret” inte finns idag, men menar att det bör skapas. På frågan om vi skulle vilja leva i en ”upplevelsemaskin”, som stimulerar våra hjärnor med lyckoupplevelser medan vi flyter omkring i en bassäng, landar Tännsjö i ett jakande svar. Han förutser vissa av de invändningar som hans text skulle komma att möta, men avfärdar dessa som ”skönandlig snobbism”, vilket enligt min mening säger mest om Tännsjö själv. Tännsjös utskällda artikel skadade psykofarmakabrukare på 90-talet, vilka ibland misstänktes för att dela Tännsjös torftiga och endimensionella syn på livets mening. I själva verket kämpade vi mest för att överleva i ett samhälle med en massarbetslöshet som de flesta inte tidigare kunnat besinna under vår livstid, och med ofta sönderslagna samhällsstrukturer. Vissa gick under. Andra – som jag – hade turen och privilegiet att klara sig. Under 2014/2015 har jag oberoende 2/2015 Begreppet ”lyckopliller” används sällan som något positivt, menar skribenten. under överinseende av psykiatrikern Simon Kyaga, som är känd för sin strävan efter avstigmatisering av psykisk ohälsa, långsamt trappat ner min Anafranil. Och nu på våren nådde jag ner till noll. Det har tagit tid för mig att ackommodera till mitt nya medicinfria tillstånd, och kanske har jag inte fullt greppat det ännu. Ingen psykofarmaka (särskilt inte en som likt Anafranil skapades på 60-talet) slår till bara mot de känslor och symptom som påkallat förskrivningen. Vi har inte så exakta och finfördelade kunskaper om hjärnan att sådan precision skulle vara möjlig. Detta medför att jag nu upplever att medan mina symptom från yngre år inte kommit tillbaka, troligen eftersom jag har mognat från dem, får jag nu som omedicinerad en ökad möjlighet att känna olika slags starka känslor. De kan triggas av musik, film eller litteratur, av möten med andra människor och av upplevelser och minnen av mitt verkliga liv och vad som format 2/2015 oberoende Photo by Gabi Butcher© det. Någon gång är det underbart, ibland är det fint, ganska ofta är det jobbigt. Då jag också har ett neuropsykiatriskt syndrom (Tourettes) som medfört impulsivitet och svårigheter att avläsa sociala koder, genomgår jag också något av en sådan ”samvetstripp” som vissa med liknande syndrom berättat om. Den ärrade nöjesprofilen Anders Bagge, som fått adhd-diagnos och tidigare självmedicinerade sitt odiagnostiserade syndrom med alkohol, berättar för Expressen den 1 november 2014: ”Jag ringer runt och ber om ursäkt och skriver mejl där jag ber om förlåtelse ibland för att jag betett mig på vissa sätt. Det har att göra med att man inte förstår sig själv. Det är det jag börjat jobba med, att vara här och nu och analysera. Det är allmänt jag skrivit till många, jag skriver att jag inte ville såra personen, om jag gjort det.” Det är nog bra att försöka vara mild mot sig själv. Och kanske låna en fras som några överlevare av sexuella övergrepp formulerade på 90-talet, ”honoring what you did to survive”. Ändå är det för enkelt att säga att alla fel vi gjort beror på kapitalismen. Samhälle, kropp, psyke och den egna viljan utgör alltihopa beståndsdelar. Och oavsett vad det mesta beror på är eget ansvarstagande bra, och bättre sent än aldrig. Gällande biverkningar är det för övrigt troligt att den belastning på hjärtat, som långvarigt intag av Anafranil medför, gör att mitt liv blir ett antal år kortare. Detta är i så fall min gåva till Pensionsmyndigheten, som därmed behöver försörja mig i färre år som ålderspensionär. Nej, ”lyckopiller” (ett begrepp som bör förpassas till papperskorgen) skapar inte en bättre värld, varken med dagens existerande substanser eller med de imaginära i Tännsjös filosofiska scheman. Som någon med mera existentiellt djup uttryckt det, slutar lycka på bokstaven a för att lycka egentligen är ett verb. Det kan inte uppnås utan att agera och handla. Vad antidepressiv medicin i bästa fall kan göra – och däri ligger dess existensberättigande – är att sätta igång en god cirkel som gör att personen själv kan ta tag i sin livssituation och förhoppningsvis nå fram till en punkt där hen inte längre behöver psykofarmaka. Det är meningen att det ska gå ganska fort, vilket det dock inte alltid gör. Mig tog det över tjugo år. Men det var värt att vänta på den dagen. TEXT David Munck 33 ktet driver RFHL proje Sedan årsskiftet fonden. vs Ar av d ring” med stö nd rä fö r fö iva kr ”S som är omhänder t är att ungdomar kte a oje pr sk ) ed lse m t Syfte tutionsstyre tion (Statens Insti titu ins ftet Ssy SI ed en m tagna på och andra eller för sig själva om a bli t riv at sk t at om t handlar få lära sig En del av projekte n. tio ua sit av sin ra ra va att föränd Texterna måste tig tryckt tidning. publicerad i en rik Här kommer det t bli publicerade. at r fö t te ali kv d go andra bidraget. Robin väntar på ett samtal som aldrig kommer. Han saknar familj och vänner. Oron och ångesten gör att han får svårt att sova på nätterna. Här beskriver han livet på ett ungdomshem. Jag brukar stiga upp klockan 08:15, borsta tänderna, bädda sängen och rulla upp persiennerna. När vi äter frukost är det oftast väldigt tyst och dystert. Alla ungdomarna är morgontrötta och ingen orkar riktigt umgås med någon annan. Klockan 08:40 ska alla ungdomar vara samlade i stora rummet för att planera sin eftermiddag och berätta vad man vill göra på kvällen. Det kan vara allt från att gå på bio eller ta en fika. Efter det börjar verksamheten för de som vill. Några går kanske ner och har slöjd medan några meckar med bilar. Vi kan också gå ner till skolan och läsa upp våra betyg, något som jag valt att göra. Efter att skolan är slut 14:30 så finns det inget att göra, man bara ligger på rummet till 16:45 då det är mat. Efter maten brukar vi spela TVspel. Det finns både bra och dålig personal här på hemmet. Personal jag tycker är dålig upplever jag har en tråkig attityd och det känns som att de inte gillar 34 Livet på ett ungdomshem oss intagna. Det känns många gånger som att de bara kommer till arbetet för att de ska få sin lön. Den personal jag tycker om, tycker jag om för att jag kan prata öppet med dem och berätta hur jag känner. Jag ser att de faktiskt bryr sig och att de är väldigt måna om oss ungdomar. Runt 17:30 får vi åka iväg på en aktivitet, det kan vara bio eller att gå och fika. När jag är tillbaka från aktiviteten brukar jag oftast spela Playstation 3 eller titta på TV. Jag kan bli arg, ledsen och få mycket ångest på grund av att jag inte är hemma. Jag saknar mina vänner och min familj. Jag får inte ringa hur mycket jag vill utan bara tre gånger om dagen. Jag ringer min bror varje kväll och frågar hur han har det, vad som hänt under dagen och hur mina vänner mår. Jag ringer även mamma och frågar hur hon har det och om hon kommer och oberoende 2/2015 hälsar på mig snart. Jag har även börjat prata mycket med min pappa och brukar frågar om han vill komma och hälsa på mig och kanske hitta på något. Klockan 21:00 är det kvällsfika och efter det brukar jag röka en cigarett. 21:45 är det läggdags och då tittar man på den filmen man har valt innan på dagen. Vi kallar det nattfilm. 2/2015 oberoende Här på hemmet har jag jättesvårt att sova på nätterna. Sjuksyster har skrivit ut många olika sömnoch ångestdämpande mediciner, så att jag ska kunna sova och koppla av. Jag tänker mycket på hur jag hade det innan jag hamnade på behandlingshem och ställer ofta frågan till cheferna när får jag åka på permission eller flytta hem. De svarar alltid att de inte vet utan att det är upp till mig själv. Så det är inte speciellt lugnande då det gått tre år och jag har ännu inte fått något svar på när jag flyttar. Jag undrar varför jag är kvar här. Jag har inte gjort något jättefarligt. Varje dag hoppas jag att socialtjänsten ska ringa och säga att “nu är det inte många veckor kvar innan du flyttar hem”. Men ett sådant samtal får jag aldrig. TEXT Robin FOTO Jonas Klinteberg 35 /kultur Vi behöver alla vara behövda I väntan på ett liv Regi: Håkan Pienowski, Leif Stenberg förmåga att följa sina personer i filmen utan att ta ifrån dem sin integritet. Leif Stenberg som är den röda sammanhållande tråden i filmen, lyfter deltagarna så att den kraft de har verkligen blir synlig. Något som också gör filmen till aktörernas film är musiken; all musik som spelas har skrivits av deltagarna eller framförs av dem. Också han dog innan filmen var klar. Håkan Markstedt från Solkraft i Skellefteå svarar för ett vackert pianotema. Skådespelare: Tore Andersson, Jan-Olof Alenius, Christopher Jarvis, Ingemar Andersson, Lars-Gunnar Johansson, Sören Andersson, Mattias Lithner, Willy Pettersson, Göran Stålspets I väntan på ett liv är en av de bästa dokumentärer som gjorts om människor vars förmåga samhället slutat tro på. Filmen har gjorts av Håkan Pieniovski och Leif Stenberg. I en timme följer vi teatergänget Tro, Hopp och Mod, från Bakfickan i Umeå, som i fem år spelat teater om livets mörka men också humoristiska sida. Skådespelarna är före detta missbrukare och patienter inom psykvården. Teaterprojektet startades på initiativ av journalisten och filmaren Leif Stenberg, som i många år arbetat för att skapa konstruktiva aktiviteter för människor som samhället lämnat bakom sig. I filmen möter vi fd kåkfararen Willy, som själv gått från missbruk, kriminalitet till nykterhet och som idag arbetar för att stötta andra i utsatthet. Vi möter Olle, som dog strax efter det att filmen blev klar. Olle tillbringade – när han inte spelade teater – livet i en fåtölj i vardagsrummet omgiven av bilder från barndomen och Bibeln. Olle pratar med Gud, Gud ringer på de mest omöjliga tider och tar reda på hur Olle har det. 36 Att göra film om utanförskap och social fattigdom kan lätt bli kletigt, patetiskt, men här finns inga spår av detta. Det är en film som lyfter publiken men också skapar ilska och sorg men den visar oss att även människor som är uträknade har en funktion, det ”är rätten att vara behövd”. Filmen visades i samband med att Föreningen Skyddsvärnet hade sitt årliga majmöte på ABF. Filmen har gjorts med stöd av SVT och Film i Norrbotten, teatern får sponsorstöd från LO Syd, ABF och skådespelaren Claes Malmberg. SVT sänder filmen i juni. Missa den inte. Regissören och filmaren Håkan Pieniovski har en lång meritlista som dokumentärfilmare och fotograf. Han är skolad i Christer Strömholms skola. Det märks också i hans filmning, där varje bild är noga avvägd. Det är inte bara innehållet utan filmens helhet från innehåll, bildspråk och klippning som gör att den fäster både på näthinnan och i själen. Han har åtskilliga Grand Prixnomineringar bakom sig. Filmen En plats i solen Kristallennominerades 2013. Den filmen gjordes också tillsammans med Leif Stenberg. TEXT OCH FOTO Anne Skånér n Lars Kinnander Dikten Recensenten tycker att filmen är varm, nära och kärleksfull. Vi möter före detta patienten från den misslyckade psykvården, som drömmer om så normala saker som kärlek från en kvinna, barn och villa. Eller han som går på dans men som alltid får nobben och säger ”det blir bättre nästa gång”. Teaterprojekt är ett socialt projekt där människor med olika erfarenheter av utanförskapets mörka sidor delar med sig av sin erfarenhet till allt från gymnasieungdomar till studenter på högskolan. Man kan säga att teatern från Bakfickan är del av undervisningen vid olika skolor i Västernorrland. Filmen om gänget där jag bara saknar en röst – en kvinna – är varm, nära och kärleksfull. Den andas respekt för andras liv. Håkan Pieniovski har en oerhörd oberoende 2/2015 Känner du dig ensam? Betänkt då att universum Bestå blott ej av bara sol Stjärnor och måne Utan även av din själ Och min… 2/2015 oberoende 37 Här finns RFHL! Att sko sig på utsatta A tt leva med skulder och en ekonomi där man ständigt måste prioritera bort också det mest nödvändiga tär på en, både fysiskt och psykiskt, och gör att man lever under ständig stress. Det leder dessutom till att man drar sig undan i olika sammanhang därför att nästan allting man gör tillsammans med andra kostar pengar. Det är inte bara det att man inte har råd; det är också en skam och ett socialt stigma att vara fattig, vilket i sin tur leder till att man inte gärna pratar med andra om sina ekonomiska problem. Det är inte alltför ofta man till exempel ser facebookuppdateringar om att man har ont om pengar. Den andra haken är att exakt samma tjänst som Skuldsanera erbjuder kan man få utförd alldeles gratis hos våra kommunala skuldrådgivare. Jag har själv befunnit mig i den situationen att jag mått så dåligt av alla inkassobrev som ramlat in att jag inte orkat öppna dem. De hamnade på hatthyllan under lång tid tills jag äntligen kontaktade en skuldrådgivare som i detta kaos redde upp situationen och fick iväg en ansökan om skuldsanering. Jag tror att det är här företag som finner sin marknad. ”Jag har själv Skuldsanera När man väl fattat beslutet att mått så dåligt av man vill ta tag i sin situation vill man att det ska gå snabbt alla inkassobrev och man är desperat. Det är i det läget lätt att blunda som ramlat in för cynismen i affärsidén. Det här är en stor bransch att jag inte orkat långt innan man kommer till skuldsanering. Det är många öppna dem” Det är också svårt och sitter långt inne att söka hjälp. Då har det oftast gått så långt att man inte har någon rimlig möjlighet att själv göra något åt sin situation. Tyvärr är väntetiden hos landets skuldrådgivare lång och någonstans här är det cyniska företag som Skuldsanera kommer in. Den affärsidé man bygger sitt företag på går ut på att hjälpa människor att skriva ansökningar om skuldsanering. För detta tar man runt 13 000 kronor. Det är till och med så att man rekommenderar sina blivande kunder att ta lån för att kunna finansiera detta. Eftersom alla förstår att kreditvärdigheten inte är på topp i det här läget, tipsar man om att låna hos släkt och vänner. Kort sagt: man rekommenderar att man ska skuldsätta sig ännu mer för att få hjälp att bli av med sina skulder. Men nu är det två hakar med det här. Den ena är att man inte kan garantera att ansökan går igenom. Jag lyssnade på ett radioinslag i höstas där en representant för företaget sa att man inte betalar tillbaka något om ansökan avslås men vid en koll på deras hemsida kan man nu se att man betalar tillbaka halva avgiften vid avslag. Något har man väl tagit till sig av kritiken. 38 företag som köper och säljer ens skulder, så många att man knappt vet vad det var för skuld från början vilket gör det ännu svårare att bringa reda i härvan av obetalda fordringar. Man kan invända att man en gång själv orsakat sina skulder. Det är i viss mening sant men inte alltid. Ibland blir man lurad, ibland blir man arbetslös eller drabbas av något annat som gör att man tappar greppet. Det är alldeles för lätt hänt och framför allt i dessa tider av snabba smslånföretag som helt lever på människors desperation. Det borde faktiskt vara förbjudet att sko sig på människors olycka och utsatthet. Krönikan Monica Brundin oberoende 2/2015 FÖRBUNDSKANSLIET Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm Tel: 08-545 560 60 E-post: info@rfhl.se www.rfhl.se LÄNSMEDLEMSFÖRENINGAR RFHL Gävleborg Södra Stapeltorgsgatan 13, 802 53 Gävle Tel: 070-038 51 78 E-post: gavleborg@rfhl.se www.rfhlgavleborg.se RFHL Halland Tynavägen 2 A, 302 57 Halmstad Kontaktperson: Dean Trbojevic Tel: 070-947 47 60 E-post: dean.trbojevic@rfhl.se www.rfhl.se/halland RFHL Jönköping Svavelsticksgränd 17, 553 15 Jönköping Tel: 036-19 07 76 E-post: info@rfhljonkoping.se www.rfhljonkoping.se RFHL Norrbotten Edeforsgatan 86, 972 33 Luleå Telefon: 072 506 22 14 E-post: lulea@rfhl.se RFHL Oberoende Skåne Almbacksgatan 18, 211 54 Malmö Tel: 040-611 91 35, 0706-64 07 42 E-post: oberoende.skane@rfhl.se RFHL Stockholm LM Ericssonsväg 26, 126 26 Hägersten Tel: 08-545 560 64 E-post: stockholm@rfhl.se www.rfhl.se/stockholm RFHL Uppsala Bangårdsgatan 13 753 20 Uppsala Tel: 018-12 44 22 E-post: oberoende.info@gmail.com Hemsida: www.oberoende.info RFHL Göteborg Sångspelsgatan 1, 422 41 Hisings-Backa Tel: 031-82 51 91, 031-82 15 64 E-post: kontakt@rfhl-goteborg.com www.rfhl-goteborg.com RFHL Helsingborg Tel: 072-303 98 52 E-post: helsingborg@rfhl.se RFHL Katrineholm c/o/ Halvarssen Köpmangatan 14 641 30 Katrineholm RFHL Luleå Edeforsgatan 86, 972 33 Luleå Telefon: 072-709 40 30 E-post: lulea@rfhl.se RFHL Lund St. Södergatan 58 A 222 23 Lund Tel: 076-075 52 56 E-post: rfhl.lund@gmail.com dag.lundberg@rfhl.se RFHL Malmö Almbacksgatan 18, 211 54 Malmö Tel: 040-611 91 35 E-post: rfhl.malmo@rfhl.se www.rfhl.se/malmo RFHL Qvinnoqulan Norrköping Repslagaregatan 11, 602 25 Norrköping Tel: 070-721 28 57 E-post: qvinnoqulan.norrkoping@gmail. com Musketörerna I Sollentuna Tel: 076-945 70 12 E-post: info@musketorernaisollentuna.se www.musketorernaisollentuna.se RFHL Stockholm LM Ericssonsväg 26, 126 26 Hägersten Tel: 070-797 20 29 E-post: stockholm@rfhl.se Hemsida: www.rfhl.se/stockholm MEDLEMSFÖRENINGAR 432 RFHL Youngsters Anna Ögren Tel 072-3216499e RFHL Storuman Ove Wollgarth Tel: 070-645 31 76 E-post: ove@wollgarth.se RFHL Båstad Hans Johansson Tel: 073-769 55 92 E-post: hans.johansson@rfhl.se Kamratföreningen Lågan Åsbogatan 27, källartrappan 262 63 Ängelholm Tel: 0431-41 17 69 E-post: allan.hedman@rfhl.se RFHL Gotland Marika Hård af Segerstad Tel: 073-626 80 68 E-post: marika@vibble.se Kvinnogruppen Meri Inger Julin Tel: 0920-22 62 67, 070-22 390 28 QVINNOQULAN QvinnoQulan Luleå Tel: 072-709 40 30 QvinnoQulan Malmö Maryana Nejderud Tel: 070-017 79 47 QvinnoQulan Sandviken c/o NBV Gävleborg, Storgatan 36 811 31 Sandviken Tel: 073-461 57 10 E-post: qq.sandviken@rfhl.se QvinnoQulan Stockholm Grindsgatan 37, 118 57 Stockholm. Tel: 08-640 57 91 E-post: qvinnoqulan@gmail.com QvinnoQulan Västervik Fiskaregatan 5, 593 33 Västervik Tel: 076-139 95 68 E-post: karin.andrea@rfhl.se QvinnoQulan/RFHL Örebro Län Kontaktperson: Erja Lukkarila Västra Vintergatan 230, 703 44 Örebro Tel: 070/227 50 33 E-post: qvinnoqulan.orebro@hotmail.com OMBUD Eskilstuna: Lennart Clarstedt Tel: 070-376 84 77 E-post: lennart.clarstedt@gmail.com Karlskrona: Eva Öhlin Tel: 0708-79 37 71 E-post: ohlins@glocalnet.net Skellefteå: PO Boström Tel: 076-808 10 39 Tomelilla: Ingrid Jonsson Tel: 0417-230 36 Umeå: Gini Mohlin Tel: 073-915 83 07 E-post: gini.mohlin@live.se BEHANDLINGSHEM Iris Utvecklingscenter Mullsjö Box 113, 565 23 Mullsjö Tel: 0392-375 00 Boendekollektivet Holma Tel: 070-656 99 99 RFHL Qvinna Lagerlöfsgatan 8, 11260 Stockholm. E-post: therece.teir@gmail.com På grund av att vårt medlemsregister inte fungerar finns inte den portofria talongen med i detta nummer. Vi arbetar på att få ordning på problemen. Om du vill bli medlem i RFHL kontakta då din lokala medlemsförening. Finns ingen medlemsförening på din ort kan du bli medlem i riksföreningen. Har du några frågor är du välkommen att ringa kansliet på telefon 08-545 560 60. 2/2015 oberoende oberoende 2/2011 39 n Janne Karlsson Frälsaren
© Copyright 2024