Att vilja s˚a mycket

Att vilja sa˚ mycket
En studie i John Landquists filosofi och dess mottagande
Peter Antman
Detta a¨ r en internetversion av min c-uppsats i id´ehistoria,
Att vilja s˚a mycket, Id´ehistoriska uppsatser nr 25 (Stockholm, 1991).
¨
˚
Peter Antman ager
upphovsr¨atten till denna text, om inget annat specifikt anges. Den far
¨ or
¨ inte spridas vidare i nagot
˚
darf
kommersiellt eller icke-kommersiellt sammanhang utan
¨
˚ det bra att lasa
¨ den har,
¨ eller att ladda hem den for
¨ privat bruk.
mitt samtycke. Daremot
gar
˚ sjalvklart
¨
¨ lankar
¨
˚ inte laggas
¨
Det gar
bra att gora
till dessa html-versionen, men sidorna far
¨ allman
¨ access pa˚ nagon
˚
upp for
annan server.
Inneh˚all
1
INLEDNING
2
FILOSOFIN
2.1 INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2.2 FILOSOFISKA ESSAYER . . . . . . . . . . .
2.2.1 Tiden: detta trolska och ogripbara v¨asen
2.2.2 Tillbaka till det autentiska . . . . . . .
2.2.3 Kunskapen om livet . . . . . . . . . .
2.2.4 Immanent livsfilosofi . . . . . . . . . .
2.3 VILJAN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2.3.1 Traditionsuppgo¨ relsen . . . . . . . . .
2.3.2 Viljans ontologiska status . . . . . . .
2.3.3 Det fundamentala i livet . . . . . . . .
2.3.4 Friheten och personligheten . . . . . .
2.3.5 Ett historiefilosofiskt embryo . . . . . .
2.3.6 Viljan och det moderna . . . . . . . . .
2.3.7 Intuition . . . . . . . . . . . . . . . . .
¨
2.4 MANNISKOKUNSKAP
. . . . . . . . . . . .
2.4.1 Kritiken av allm¨anbegreppen . . . . . .
2.4.2 Kunskapsteorin som blir ontologi . . .
2.4.3 En expressivistisk psykologi . . . . . .
2.4.4 Det historiska begreppet . . . . . . . .
2.4.5 En humanistisk utopi . . . . . . . . . .
2.5 AVSLUTNING . . . . . . . . . . . . . . . . .
3
4
5
MOTTAGANDET
3.1 INLEDNING . . . . . . . . . . . . . .
¨
˚ PARNASSEN . . . . .
3.2 INTRADET
PA
3.2.1 Vad a¨ r filosofi? . . . . . . . . .
3.2.2 En tr˚ang litter¨ar scen . . . . . .
3.2.3 Var g˚ar konflikterna? . . . . . .
¨ TILL UNIVERSITETET . . . .
3.3 ADJO
3.4 KULTURSKRIBENTEN . . . . . . . .
3.5 DEN MOGNA FILOSOFEN . . . . . .
3.5.1 Livsfilosofins betydelse . . . . .
3.5.2 Mellan idealism och radikalitet .
3.6 DEN SISTA STRIDEN . . . . . . . . .
˚
3.7 AVSLUTNING: JOHN 50 AR
. . . . .
SLUTORD
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
11
11
13
14
16
17
18
19
20
22
24
25
26
27
28
29
30
31
36
37
39
40
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
43
43
43
44
48
51
52
54
55
56
58
62
64
67
3
5
LITTERATUR
71
Kapitel 1
INLEDNING
Sedan fem till tio a˚ r tillbaka har en m¨angd olika forskningsprojekt, uppsatser och avhandlingar skrivits om tiden i Sverige runt f¨orsta v¨arldskriget. P˚a n˚agot s¨att ver-kar det h¨ar
intresset f¨or hur Sverige s˚ag ut innan socialdemokratins verkliga genombrott under 30-talet
ha att g¨ora med just socialdemokratins, eller den svenska modellens, bortty-nade. Vad var
det som gl¨omdes bort? Vad fanns det f¨or olika alternativ? Vad f¨or-v¨antade sig m¨anniskorna
som levde d˚a, utan facit i hand, av framtiden? Dessutom a¨ r s¨akert in-tresset f¨or just den h¨ar
perioden kopplad till den kritik av positivismen som p˚a allvar b¨orjade ta fart under 70-talet
¨
och som har lett till ett lite mer pluralistiskt universitet. Aven
d¨ar tycks r¨orelsem¨onstret
g¨alla. Uppsalaskolan etablerades strax efter sekelskiftet, men dess verk-liga storhetstid intr¨adde under trettiotalet. Vad fanns det f¨or alternativ till den? Var verkligen dess framtid s˚a
sj¨alvskriven?
Om man kopplar bort segrarblicken och f¨ors¨oker se tiden fr˚an sekelskiftet fram till 30talet lite mer ur dess eget perspektiv framtr¨ader en oerh¨ort turbulent period d¨ar v¨aldigt lite a¨ r
sj¨alvklart. Om vi, vilket ofta sker, ser p˚a det nya Sveriges framkomst som kampen mellan ett
progressivt arbetarparti och en konservativ och gammalsvensk tra-dition - ”klass mot klass”
- riskerar vi att missa n˚agonting, sm˚aborgerligheten, libe-ra-lerna. F¨or mig tycks de inte alls
s˚a obetydliga som efterv¨arldens historieskrivning ofta l˚atit oss tro. Denna sm˚aborgerlighet
kan lite schematiskt s¨agas tro starkt p˚a den en-skilde individens kraft och p˚a utvecklingen
i allm¨anhet, ofta med betoning p˚a dess ideella si-dor. N¨ar man pysslar med den h¨ar tiden
a¨ r det ocks˚a l¨att att sl˚as av den furi¨osa ut–givningen av olika filosofiska texter. Aldrig har
det v¨al o¨ versatts och introducerats s˚a m˚anga filosofiska inriktningar tidigare i Sverige - ett
drag vi kanske k¨anner igen i dag. Utan tvekan gick debattens v˚agor h¨oga - en os¨aker och
s¨okande tid tr¨ader fram
En av de verkligt betydelsefulla personerna under den h¨ar tiden hette John Landquist.
Han f¨orde en intensiv kamp mot Uppsalaskolan och f¨or sin egen filosofi, och med en stark
position i svenskt kulturliv kunde han f¨ora ut sina id´eer p˚a bred front. Kanske kan man
till och med s¨aga att han a¨ r ett tecken i tiden, just att han kunde agera som han gjorde
s¨ager n˚agot om tiden sj¨alv. Men vad har man haft att s¨aga om Landquist de f˚a g˚anger det
har skrivits om honom? Jo, man har kopplat ihop honom med den konservative Fredrik
B¨oo¨ k och sedan mer eller mindre avf¨ardat honom som f¨orlegad och tillh¨orande historiens
skr¨apkammare.1 Men Landquist var liberal, en borg-are med en f¨or tiden modern syn p˚a
filosofin, men samtidigt kan man finna m˚anga element som p˚aminner om B¨oo¨ k och det
gamla Sverige. F¨ormodligen var det l¨attare f¨or de som levde d˚a a¨ n f¨or oss att se dessa
skillnader, men ska vi skriva a¨ rlig historia s˚a b¨or vi trots det o¨ va upp v˚ar k¨anslighet inf¨or
1 Se
fr a Konrad Marc-Wogau, Studier till Axel H¨agerstr¨oms filosofi (Falk¨oping, 1968), 195-208,
samt den modernare Staffan K¨allstr¨om, Den gode nihilisten (Stockholm, 1986), 88-95, som b˚ada g¨or
just detta.
5
dessa skillnader.
Det finns inte mycket skrivet om John Landquist, han a¨ r en r¨att bortgl¨omd per-son. Men
under de senaste a˚ ren har han b¨orjat dyka upp lite h¨ar och var - inte som hu-vudper-son, men som en referens och ett m˚aste n¨ar man skildrar den tid det h¨ar handlar om. Det a¨ r som
om 10- och 20-talets historia a¨ r om¨ojlig att skriva utan att ta med Landquist.
Hans biografi a¨ r a¨ nnu inte skriven, men a¨ r man nyfiken p˚a Landquist finns det trots det
ett del litteratur. Den sj¨alvklara ing˚angen a¨ r Staffan Bj¨orcks artikel om honom i Svenskt
biografiskt lexikon och John Landquists sista och tredje fru, Solveig Landquists,bok Den
goda viljan: Ett liv med John Landquist. Dessutom har han sj¨alv skrivit ett antal memoarliknande texter, framf¨or allt i b¨ockerna Som jag minns dem och I ungdomen. Den mest
fullst¨andiga - men d¨armed inte sagt b¨asta - biografin o¨ ver Landquist a¨ r min John Landquist: Den bortgl¨omde filosofen, som framf¨or allt f¨ors¨oker p˚avisa hans stora betydelse
under 10- och 20-talet. Om John Landquists filosofi och hans betydelse kan man framf¨or
allt l¨asa i Crister Jacobsons P˚a v¨ag mot tiotalet, som behandlar Landquists inflytande p˚a
tiotalisterna, och i Jean-Franc¸ois Battails Le mouve-ment des id´ees en Su`ede a` l’ˆage du
bergsonisme, d¨ar Landquist a¨ r huvudpersonen i hans skildring av den bergsonska filosofins
inflytande i Sverige, samt i Kjell Krantz Alf Ahlberg-bio-grafi. John Landquists g¨arning
inom psykologin har Jan B¨armark och Ingmar Nilsson skrivit om i Lychnos.
Men inte i n˚agon av dessa texter har man a¨ gnat n˚agot st¨orre utrymme a˚ t Landquists
filosofi, inte heller har man uppm¨arksammat det mottagande han filoso-fiska verk fick. Just
om dessa tv˚a saker handlar denna uppsats.
F¨or den som inte innan vet s¨arskilt mycket om John Landquists person a¨ r s¨akert denna
uppsats v¨al specialiserad och n¨arg˚angen k¨allmaterialet, d¨arf¨or a¨ r en kort presen-tation av
honom befogad.
John Landquist f¨oddes den 3 december 1881 i Stockholm. Han v¨axte upp i en utpr¨aglat borgerlig milj¨o - hans far, Axel Landquist, var kyrkoherde i Katarina f¨or-sam-ling
p˚a S¨odermalm. H¨osten 1899 skrev han in sig vid Uppsala universitet och b¨or-jade studera litteraturhistoria, men bytte tidigt inriktning till filosofi. I Uppsala umgicks han mest
i litter¨ara kretsar. Tillsammans med f¨orfattarna Sigurd Agrell och Sven Lidman, samt den
blivande konsthistorikern Harald Brising bildade han v¨anskapskotteriet Les quatre diables.
¨
Aven
Sigfrid Siwertz kom att ing˚a i gruppen, och i utkanten figurerade den unge och arge
litteraturkritikern David Sprengel och den blivande Bergson¨overs¨att-aren Algot Ruhe.2
Landquists tillvaro pr¨aglades av franska symbolister, flan¨ormentalitet och schopenhauersk pessimism. Samtidigt var han engagerad i Verdandi i Uppsala och i Radikala klubben i Stockholm och han anger sj¨alv att han under tiden k¨ampade f¨or att ta sig ur
livsledan och f¨or att finna en filosofisk motivation d¨arf¨or.3 V˚aren 1907 till-bring-ade han
¨
i Paris tillsammans med bland andra Siwertz och f¨orfattaren Anders Osterling.
H¨ar fann
han sin filosofiske mentor Bergson och tillsammans med Siwertz diskuterade han dagligen
Bergsons doktorsavhandling Essai sur les donn´ees imm´edia-tes de la cons-cince. Nu hade han funnit sin filosofiska v¨ag och p˚a kort tid skrev han sin doktorsav-handling Viljan,
2 Peter
Antman, John Landquist: Den bortgl¨omde filosofen, Seminarieuppsats f¨or Id´ehistoriska
institutionen vid Stockholms universitet (Stockholm, 1988), 5f. Agrell och Lidman debuterade som
poeter 1903 och Siwerts 1905. Sprengel kom med tiden att utveckla ett intensivt hat till Landquist,
fr¨amst f¨or dennes roll som Strindbergsutgivare. Se David Sprengel, ”John Landquist som kritiker”,
Dagen 19/4 1914; idem, ”V˚ara Strindbergsentrepren¨orer” och ”Den nye Ballhorn” Nya Dagligt Allehanda 16/2 och 18/2 1915. ”[U]nge John Landquist kan n¨armast karakt¨ariseras som en liten Ellen
Key i byxor (kortbyxor) - och man vet, hur pass mycket Strindberg tyckte om Ellen Key”, heter det t
ex i ”V˚ara Strindbergsentrepren¨orer”.
3 John Landquist, Som jag minns dem (Stockholm, 1949), 33, 145; idem, I ungdomen: Scener ur
den f¨orlorade tiden (Stockholm, 1957), 10, 165.
som bem¨ottes med stor skepsis fr˚an filosoferna i Uppsala.4 D¨aremot kom den att betyda
mycket f¨or f¨orfattare och den bildade allm¨anheten. Crister Jacobson har i sin avhandling
o¨ vertygande visat att f¨orfattare som Siewertz, Gustaf Hellstr¨om, Ludvig Nordstr¨om och
Sven Lidman tagit djupa intryck av Landquists praktiska filosofi i sina egna spekulationer
o¨ ver viljan och friheten.5
John Landquist kom att verka utanf¨or universitetet och blev under 10-talet en av de
mest uppburna litteraturkritikerna. Mellan 1910 och 1922 var han gift med Elin W¨agner.
Utan tvekan stod han i centrum av den litter¨ara generation som f˚att namnet tiotalisterna,
han var n¨ara v¨an med samtliga och som litteraturrecensent p˚a DN agerade han som deras
ideolog och allierade och f¨orde fram dem p˚a bred front.6
1912 blev han av Bonniers erbjuden arbetet att redigera Strindbergs samlade verk - vilket f¨ormodligen a¨ r det som Landquist a¨ r mest k¨and f¨or. Under 10-talet var han ocks˚a delaktig i den f¨orsta introduktionsv˚agen av Freud och psykoanalysen. I ett verk om Fr¨oding
˚ 1916 inanv¨ande han Adlers teori om kompensation f¨or att f¨orst˚a Fr¨odings diktning. ”Ar
nebar syns¨attet n˚agot revolutionerande nytt”, skriver Carl Fehrman och me-nar att den blev
n˚agot av kutym.7 1927 kom hans o¨ vers¨attning av Freuds Dr¨om-tyd-ningar ut ef-ter samr˚ad
med Freud sj¨alv.
Han r¨orde sig allts˚a p˚a flera fronter samtidigt. Dels var han litteraturrecensent och
p˚averkade p˚a det s¨attet den allm¨anna opinionens smak och val av litteratur. Dels var
han litteraturhistoriker och skrev om personer som Fr¨oding, Hamsun med flera, och var
d¨arigenom delaktig i att forma bilden av det f¨orflutna, vilket han a¨ ven gjorde genom att
agera som utgivare av olika f¨orfattares samlade skrifter och brev. Till detta kommer att han
laborerade med en litteraturteori - han ville allts˚a dess-utom vara med och p˚averka sj¨alva
litteraturhistoriens inre. Vid sidan av detta var han kulturdebatt¨or och var p˚a det s¨attet
med och styrde den st¨orre kultursynen, och kunde p˚a det s¨attet ocks˚a f¨ora ut sin filosofi,
en filosofi som han dessutom arbetade med som mer profes-sionell filosof - med fr¨amsta
funktionen att p˚averka sin generations f¨orfat-tare. Han spe-lade s˚a-ledes m˚anga roller och
var inflytelserik inom dem alla.
1936 b¨orjade ett nytt kapitel i hans liv n¨ar han tilltr¨adde som professor i psyko-logi i
Lund - till slut kom han tillbaka till universitetet. Trots hans bristf¨alliga kunskaper inom
modern, experimentiell psykologi kom han att s¨atta avg¨orande sp˚ar i svensk psy-kologi
och pedagogik. ”Som metodiker kan v¨al somliga av oss beteckna sig som auto-didakter.
Men hans inflytande var desto st¨orre, d˚a det g¨allde sj¨alva grundsynen p˚a stu-diet av det
psykiska livet”, skriver en av hans elever aprop˚a hans g¨arning.8 Under denna tid gav han
ut den ett otal g˚anger omtryckta Pedagogikens historia och - vid sidan av Marc-Wogaus
Filosofin genom tiderna - 1900-talets mest omfattande svenska filosofi-antologi, De filosofiska m¨asterverken.
1938 gifte han sig med Solveig Bohlin, hans tredje fru, och 1940 fick de dottern Maria. 1947 flyttade de upp till Stockholm igen och han fortsatte sitt arbete vid Aftonbladet
som han inlett under 20-talet. Han skrev en m¨angd b¨ocker och var bland annat delaktig
4 Antman,
Landquist, 11ff.
Jacobson, P˚a v¨ag mot tiotalet, tv˚a studier: N˚agra principfr˚agor i svensk litteraturkritik
1900-1910; Viljeproblemet i svensk litteratur 1900-1910 (Uppsala,1961), 25,118, 127,167, 170f, 178,
198, 207f, 215ff, 250, 302, 310-315.
6 Antman, Landquist, 18f. Sven Stolpe anser att Landquist t o m a
¨ r den mest betydelsefulla av
dem alla: ”Han har l¨art dem t¨anka, han tecknar ofta mer komplicera oden a¨ n de sj¨alva g¨or, [...] hans
livs˚ask˚adning har en helt annan rikedom a¨ n deras”. ”Elan vital personifierad” i M¨oten med John
Landquist: En v¨anbok, red. Jan Agrell (Lund,1961), 97.
7 Carl Fehrman, Forskning i f¨
orvandling (Stockholm, 1972), 85ff.
8 Torsten Hus´en, ”Den akademiska l¨araren” i M¨
oten med John Landquist: En v¨anbok (Lund,1961),
58.
5 Crister
i rabaldret runt Sartres introduktion i Sverige. Landquist tog tydligt st¨allning mot Anders
Wedbergs angrepp p˚a Sartre.9
1974 dog John Landquist. Rubrikerna talade sitt tydliga spr˚ak: Den ”siste huma-nisten”
hade g˚att bort.10
John Landquist verkade under hela det moderna Sveriges framv¨axt, han dog lagom till
oljekrisen och det borgerliga makt¨overtagandet 1976. Men det a¨ r min fasta o¨ vertygelse att
˚
hans verkliga betydelse i svensk kulturliv var som st¨orst mel-lan 1912 och 1936. Artalen
a¨ r inte absoluta, men 1912 blev han erbjuden editionen av Strindbergs samlade skrifter
och 1936 drog han sig tillbaks till en professorstj¨anst, dessutom var han mer a¨ n lovligt
otydlig under kriget d˚a han h¨oll p˚a Tyskland. 1938 kom Saltsj¨obadsavtalet. D¨armed var
den sm˚aborgerliga period som gjort Landquist stor o¨ ver.
L˚at oss a˚ terg˚a till uppsatsen huvud¨amne, Landquists filosofi. Fr˚an b¨orjan var det meningen att den skulle ta sin utg˚angspunkt i hans filosofi f¨or att str¨acka sig ut till en skildring
av tiden i allm¨anhet, fr˚an den abstrakta tanken ner till det sociala och ekono-miska livet.
Den ansatsen har jag inte lyckats genomfo¨ ra - framf¨or allt eftersom uppsat-sen d˚a skulle ha
blivit kanske dubbelt s˚a tjock - men den har a¨ nd˚a p˚averkat utseendet p˚a uppsatsen.
Utg˚angspunkten var och a¨ r ett f¨ors¨ok att till¨ampa en metod och teori som jag f¨or-s¨okt
formulera11 Kortfattat g˚ar den ut p˚a att man b¨orjar med den yttersta formen, det som personen i fr˚aga sj¨alv har givit upphov till - texterna - f¨or att sedan s¨oka sig vi-dare till underliggande formlager. Texten pekar s˚a att s¨aga utanf¨or sig sj¨alv mot andra mer omfat-tande
for-mer, vilket varken inneb¨ar att texten ensam betingar det som ligger utan-f¨or den - idealism - eller att det som ligger utanf¨or texten helt betingar den, materialism. Texten a¨ r b˚ade
sj¨alvst¨andig och osj¨alvst¨andig. Sj¨alvst¨andig eftersom den a¨ r med och formerar den form
som till exempel kan kallas svensk filosofi, eller svenskt kulturkli-mat, och osj¨alvst¨andig
eftersom den a¨ r p˚averkad av att just ing˚a i denna form, eftersom detta s¨atter gr¨anser f¨or vad
som kan s¨agas och hur det s¨ags. Anledningen till att man b¨orjar med den abstrakta formen
a¨ r f¨or att undvika reduktion, att undvika det allt f¨or vanliga s¨attet att skriva s˚a kallad materialistisk historia. Ist¨allet f¨or att b¨orja med en ut-l¨aggning om ti-dens sociala och ekonomiska
villkor, oftast en n¨armast pliktm¨assig kort presentation, och sedan placera in id´eerna som
brickor bland dessa villkor, g˚ar man an-dra v¨agen. F¨orhoppningsvis kan det leda till en lite
mer dynamisk historieskrivning.
Tyv¨arr har jag inte lyckats genomdriva programmet fullt ut. Om det medf¨or att det a¨ r
om¨ojligt att o¨ verhuvud taget genomdriva den teoretiska ansatsen kan jag inte ta st¨allning
till h¨ar, men ansatsen s¨atter gr¨anserna f¨or denna uppsats.
Uppsatsen best˚ar d¨arf¨or av tv˚a delar. Den f¨orsta behandlar Landquists egna filosofiska
texter. Den andra hur dessa texter togs emot i pressen och hur Landquist agerade f¨or att
f¨orsvara dem.
Del ett utg¨ors av en n¨arl¨asning av hans tre fr¨amsta filosofiska verk, Filosofiska essayer, Viljan och M¨anniskokunskap. Jag har valt att behandla dem var f¨or sig i krono-logisk ordning. En annan m¨ojlighet hade varit att behandla dem en masse, f¨ordelen hade
varit att man f˚att ett samlat grepp p˚a hans filosofi, vilket kanske hade gjort den l¨attare att
v¨ardera. En nackdel hade varit att vissa nyanser i hans filosofi hade f¨orsvun-nit. F¨or det
f¨orsta a¨ r b¨ockerna v¨aldigt olika, de har inte samma filosofiska status, och det enklaste s¨attet
att p˚avisa detta a¨ r att skildra dem i sin egenart. F¨or det andra ut-veck-las hans filo-sofi under
9 Thure Stenstr¨
om, Existentialismen i Sverige: Mottagande och inflytande, Acta univ. Ups. Historia
litteratum 13 (Uppsala, 1984), 181-206.
10 Carl Fehrman, ”Den siste humanisten”, Svenska Dagbladet 4/4 1974.
11 Peter Antman, Id´ehistoria och kritik: Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv utifr˚
an den kritiska
teorins tradition, Seminarieuppsats f¨or Institutionen f¨or vetenskapsteori vid G¨oteborgs universitet
(G¨oteborg, 1989).
a˚ ren, den genomg˚ar vissa betydelsefulla f¨or¨andringar som har en del att s¨aga om Landquist
sj¨alv men kanske ocks˚a om tiden. Sist men inte minst a¨ r del tv˚a ocks˚a kro-nologisk, och f¨or
att f¨orst˚a vissa av reaktionerna hos mottagarna b¨or man k¨anna till just det enskilda verkets,
inte Landquists filosofi i allm¨anhet. Kanske kan den f¨orsta delen s¨a-gas vara pr¨aglad av
orden ”i synnerhet”, den a¨ r med andra ord mycket de-taljerad och kanske aningen sv˚ar f¨or
den icke alltf¨or filosofiskt bevandrade.
Del tv˚a best˚ar av ett antal nedslag i kulturdebatten med utg˚angspunkt fr˚an Landquists
filo-sofi, men den handlar inte enbart om hans filosofi utan ocks˚a om hur han etablerar
sig och agerar p˚a den kulturella scenen. Den b¨orjar 1906 med reaktionerna p˚a Landquists
de-butverk, Filosofiska essayer, och slutar 1931 med n˚agra artiklar till hans 50-˚arsdag.
I reaktionerna p˚a hans filosofiska verk kan man i samma andetag l¨asa in flera olika
niv˚aer. F¨or det f¨orsta sker en v¨ardering av filosofin utifr˚an den tidens m˚att-stockar, vi kan
se vad den hade f¨or betydelse d˚a och kanske dessutom l¨ara oss n˚agot om den. F¨or det
andra tar recensenterna st¨allning f¨or och emot och d¨arigenom g˚ar det att avl¨asa vad det
fanns f¨or alternativ till Landquists filosofi. P˚a det s¨attet f˚ar vi en konkret inblick i var olika
filosofiska skiljelinjer gick. Dessutom kommer personliga och pro-fessionella konflikter
upp till ytan som handlar om vem som f˚ar filosofera och vem som har r¨att att verka som
kulturskribent. Till sist handlar det p˚a ett mycket allm¨ant och kanske outalat plan om det
allm¨anna kulturklimatet. Hur s˚ag det ut? Vilka var det som bar upp det?
Det viktigaste materialet a¨ r ett antal recensioner och debattartiklar i samband med
recensionerna.12 F¨or bakgrundsteckningar och f¨or att fylla ut bilden n˚agot har di-verse
¨
sekund¨arlitteratur och artiklar av och om John Landquist anv¨ants. Aven
h¨ar a¨ r de-taljrikedomen stor eftersom jag velat ge en s˚a levande bild av tiden som m¨ojligt - att f˚a m¨ota de
olika personerna med deras egna ord.
Jag hoppas att jag s˚a sm˚aningom kan komma tillbaka till a¨ mnet och ge den st¨orre bakgrund jag inte ger h¨ar. F¨orhoppningsvis kan den h¨ar uppsatsen utg¨ora en nyansering och
grund till en s˚adan skildring. Inte bara f¨or mig sj¨alv.
12 Utan
hj¨alp av Barbro Cardell p˚a Bonniers arkiv hade denna del inte varit m¨ojligt. Ett stort tack
till henne f¨or alla artiklar som jag fick fatt p˚a den v¨agen.
Kapitel 2
FILOSOFIN
2.1 INLEDNING
John Landquist kom att utveckla en egen historiefilosofi. I centrum av hans t¨an-kande st˚ar
livet. Livet a¨ r str¨avan, det a¨ r vilja, enligt Landquist. Men det a¨ r inte n˚agon all-m¨an livsstr¨om
eller v¨arldsvilja. Livet a¨ r varje individuell m¨anniska och hennes vilja. Ska man f¨orst˚a historien och vad kunskap a¨ r, s˚a m˚aste man utg˚a fr˚an den konkreta m¨annis-kans erfarenheter,
hennes psykologiska v¨asen.
Landquists filosofi ing˚ar i ett m¨onster. Kring sekelskiftet tr¨adde en rad s˚a kallade livsfilosofer fram och h¨avdade att filosofin tagit miste i sina ambitioner att grunda en absolut kunskap p˚a naturvetenskapens metoder. I st¨allet menade de att man m˚aste utg˚a fr˚an
m¨anniskan. Men inte m¨anniskan som t¨ankande varelse utan som le-vande. Det a¨ r i livet de
finner filosofins grund. Sinsemellan tolkade de olika livsfiloso-ferna livet p˚a olika s¨att men
deras str¨avan att n˚a den konkreta m¨anniskan var gemen-sam.
Livsfilosoferna var dock inte ensamma i denna str¨avan. Man kan s¨aga att de var en gren
p˚a det ”konkretas” tr¨ad. Det h¨or till bilden. Landquists filosofiska f¨ors¨ok kan a¨ ven placeras
in i en st¨orre str¨omning.
Sedan Kants och Hegels dagar kan man, lite grovt, s¨aga att den kontinen-tala filosofin
pendlat mellan utropen ”Tillbaka till Kant” och ”Mot det konkreta”. Till det senare ut-ropet
har Hegel ofta verkat inspirerande och det har tagit sig uttryck i en str¨a-van att o¨ verskrida
Kants formalistiska och abstrakta filosofi - man har s¨okt s¨anka ner det kun-skapsteoretiska
subjektet i historien och samh¨allet.1
F¨ors¨oken att o¨ verskrida Kant ser lite olika ut beroende p˚a om man betonar subjektet
eller det samh¨alle eller den historia som subjektet s¨anks ner i. Landquist beto-nade subjektet, vilket f˚ar vissa konsekvenser f¨or hans filosofi. En annan som betonar subjektet n¨ar
han vill o¨ verskrida Kant a¨ r Martin Heidegger. Ja, Heideggers och Landquists kritik av Kant
o¨ verensst¨ammer faktiskt p˚a n˚agra centrala punkter.
1926 skriver Martin Heidegger - i efterklangen av nykantia-nismens v¨alde - i Sein und
Zeit att filosofin m˚aste o¨ verskrida Kant. Problemet med Kant, menar Heidegger, a¨ r ”att han
underl¨at att utar-beta n˚agon f¨oregripande /f¨oreg˚aende/ ontologisk analytik av subjektets
subjektivitet.”2 Visserligen f¨orde Kant in tiden i subjektet, men han fattade tiden i analogi med rummet och inte som n˚agonting specifikt f¨or subjektet. Dessutom var subjektet, i
Descartes efterf¨oljd, en aldrig ifr˚agasatt punkt. Subjektet an-s˚ags stabilt och s¨akert - det
1 Se
t ex Paul L¨ubcke ed., V˚ar tids filosofi (1982), sv o¨ vers. (Stockholm, 1987), 291-294; SvenEric Liedman, ”Hegel i Sverige: Varf¨or inte?”, H¨aften f¨or kritiska studier 6/1978, 8; Charles Taylor,
Hegel (1975), sv. o¨ vers. (Stockholm/Lund, 1986), 669-711.
2 Martin Heidegger, Varat och tiden (1927), sv. o
¨ vers., del 1 (Lund, 1981), 45.
11
Jag, som beledsagar intuitionen ”Jag t¨anker, allts˚a finns jag” hade inte satts i fr˚aga. Just det
f¨ors¨oker Heidegger g¨ora. Och han g¨or det med tiden som ledstj¨arna. Subjektet a¨ r, enligt
honom, s˚a att s¨aga drabbat av tid. Innan det kan yttra en kun-skapssats s˚a lever det redan
tidsligt - det kunskapsteoretiska subjektet s¨atts i gung-ning. 3
Hegel framf¨orde en liknande tanke. Det kantska subjektet och dess katego-rier framstod
f¨or Hegel som formella och inneh˚allsl¨osa. D¨arf¨or m˚aste en fr˚aga st¨allas: vilken a¨ r subjektets
erfarenhetshistoria, som gjort att den uppfattar sig och arbetar med de kate-gorier som
den g¨or? Hegel historiserade subjektet. Men hans historiserade sub-jekt a¨ r inte de enskilda
m¨anniskornas medvetande, utan ett st¨orre subjekt: v¨arldsanden, sj¨alva grun-den i tillvaron,
substansen.4 Detta som ett exempel p˚a den andra v¨ag man kan ta f¨orbi Kant.
F¨or att f¨orst˚a bredden i str¨avan mot det konkreta kan p˚apekas att en person som Max
Horkheimer under 30-talet kunde uttrycka en liknande tanke som Heidegger. Kant aktiverade f¨ornuftet, gjorde det kritiskt, men beh¨oll det av-skiljt och abstrakt. Transcendent. Det
stod utanf¨or v¨arldsf¨orloppet. Kants aktiva subjekt m˚aste d¨arf¨or s¨an-kas ned i den historiska
str¨ommen.5 Men Horkheimer valde den hegelska v¨agen. Trots att man utg˚ar fr˚an samma
grundproblem hos Kant kan man n˚a v¨aldigt olika filosofiska st˚andpunkter. Horkheimer och
Landquist g˚ar o¨ verhuvud taget inte att j¨amf¨ora.
Det g˚ar att tala om en tredje r¨orelse, som f¨or o¨ vrigt p˚a intet s¨att a¨ r homogen. Tv˚a
moment i den a¨ r historismen och existensfilosofin. Historismen uppstod parallellt med Kant
och Hegel och framf¨or allt Hegel blev utsatt f¨or deras kritik. Hegel ans˚ags g¨ora v˚ald p˚a
historien med sina be-greppsliga konstruktioner. Ist¨allet m˚aste varje kultur och epok ses
som n˚agot i sig v¨ardefullt och individuellt, v¨art att unders¨oka i sin s¨arart. Historien med
all dess konkreta myller av individualiteter g˚ar inte att pressa in i ett te-leo-logiskt schema,
menade man. Existensfilosoferna an-s˚ag a˚ sin sida att Hegels system var ett o¨ vergrepp p˚a
de m¨anskliga indivi-derna, som bara blev brickor i andens framfart. I st¨allet skulle den
kon-kreta m¨anniskan uppm¨arksammas, hennes m¨anskliga existens, hen-nes liv i v¨arlden.6
I Sverige konvergerar dessa tendenser i filosofen John Landquist. Vi skulle kunna ge
honom olika epitet: existensfilosof, historiefilosof, livsfilosof, bergsonian el-ler den siste
f¨oretr¨adaren f¨or den Geijerska personlighetsfi-losofin.7 Men han a¨ r ocks˚a n˚agot eget.
Landquists filosoferande b¨orjade i ett klimat av efterbostr¨omi-ansk nykantia-nism a´ la
Burman samt den framspirande superkantianismen hos H¨agerstr¨om. Men ocks˚a i ett litter¨art
klimat d¨ar schopenhauersk pes-simism var legio; en pessimism som sekel-skiftet dr¨op av.8
Landquist laddar upp f¨or uppg¨orelse och alldeles automatiskt blir Kant hu-vudfienden.
Det rena f¨ornuftets Kant, fenomenalismens Kant. Precis som Heidegger tar Landquist
v¨agen o¨ ver tidsproblematiken.
Kants uppfattning av tiden klyver jaget i ett idealt - trancsen-dent - jag och i ett empiriskt jag, menar Landquist. D¨armed tappar det ideala jaget kontak-ten med till-varon
och det empi-riska jaget blir underordnat naturlagarna. Det empiriska jaget blir d¨arf¨or helt
determine-rat, medan det ideala jaget tar plats i ”de f¨ornuftiga andarnas rike”.
Men jaget a¨ r n˚agonting helt, menar Landquist. Det a¨ r ett psykolo-giskt-and-ligt jag som
3 ibid.
Se fra §6, ”Uppgiften att destruera ontologins historia”, 40-49.
t ex GWF Hegel, ”F¨oretal till Andens fenomenologi” (1807), sv. o¨ vers. i Kris 20/21.
5 Kanske framf¨
or allt uttryckt i Max Horkheimer, ”Traditional and critical theory” (1937) i Critical
Theory: Selected Essays, eng trans. (NY, 1972).
6 Se t ex L¨
ubcke, 19f; Herbert Marcuse, Reason and revolution: Hegel and the rise of social theory
(1941), 2nd ed. (London, 1977), 251-267; Fjodor Dostojevskij, Anteckningar fr˚an k¨allarh˚alet (1864),
sv. o¨ vers. (1985; Stockholm, 1989).
7 Som historiefilosof eller bergsonian s˚ag samtiden honom. Se t ex. kapitlet ”En nutida svensk
historiefilosof”i John Gustavson, Omkring det moderna kulturproblemet (Uppsala, 1924), 105-153.
Som personligetsfilosof ser Thure Stenstr¨om honom i Existentialismen i Sverige, 67f.
8 Antman, Landquist, 6ff..
4 Se
skapar historia, och som upplever tid. Tiden g˚ar inte att fatta i analogi med rum-met: ”Tiden
a¨ r livets form”, skriver han.9 Subjektets tidslighet och historiskhet spr¨anger det abstraktempiriska jaget. Men samtidigt kan han ber¨omma Kant. Ty ”d¨armed att Kant renade den
moraliska v¨arlden fr˚an all naturalism och flyttade den utanf¨or feno-men-v¨arlden, naturens
v¨arld, s˚a l¨amnade han en m¨ojlighet o¨ ppen f¨or ett his-toriskt betraktelse-s¨att [...] Det g¨allde
att flytta in ‘frihetens inre un-derbara v¨arld‘ i det historiska livets kamp.”10 Kant fattade tiden som fe-nomenv¨arldens form, men Landquist menar att tiden a¨ r noumenv¨arldens (tinget
i sig) form, och d¨arf¨or kliver denna del in i den konkreta m¨ansk-liga historien. Ty historien
a¨ r historien om det and-liga upph¨ojandet hos m¨annis-kan.
N¨arheten till Hegel a¨ r uppenbar, men Landquist hade inte mycket till o¨ vers f¨or denne
t¨ankare. ”Hegel var en metafysisk diktare” heter det p˚a ett st¨alle11 , han ratio-naliserade
s¨onder individualiteterna. Ist¨allet hyllar Landquist historis-men, den spirande historiska
v¨arlds˚ask˚adningen, som han kallar den. ”Om Hegels cen-tralbegrepp a¨ r f¨or-nuftet, s˚a a¨ r
histo-riska skolans livet.”12 Och det a¨ r livet Landquist vill f˚anga, s˚adant det a¨ r i och f¨or
sig. Men den historiska skolan har hittills bara arbetat intu-i-tivt och aldrig utarbetat en
h˚allbar filosofi, menar han. Just det vill Landquist ta p˚a sig och d¨arf¨or ut-veckla en logik,
en psykologi och en kunskapsteori som passar dess be-hov.13
Men nu har vi givit oss iv¨ag allt f¨or l˚angt. L˚at oss i st¨allet b¨orja d¨ar Landquist sj¨alv
b¨orjade, med Filosofiska essayer.
2.2 FILOSOFISKA ESSAYER
H¨osten 1906 kom John Landquists f¨orsta bok ut, Filosofiska essayer. Det a¨ r talande att det
just var en bok som tar upp filosofiska a¨ mnen. Trots att Landquist skulle bli mest k¨and
som Strindbergsutgivare och litteraturkritiker var den filosofiska inriktningen en st¨andig
understr¨om i hans f¨orfattarskap, kanske a¨ r den till och med a¨ r hans grund.14 Han f¨ors¨oker,
fr˚an och med denna bok och en l˚ang tid fram¨over, artikulera en v¨arlds˚ask˚ad-ning, ett s¨att
att se p˚a verk-ligheten, som kan best¨amma hans o¨ vriga aktiviteter. Jag a¨ r b¨ojd att h¨avda att
Landquists egentliga intresse a¨ r filosofin och att vi b¨or se honom som filosof, trots att han
hela sitt liv kom att verka utanf¨or fackfilosofiska sammanhang.
Det a¨ r just som filosof vi ska f¨olja honom h¨ar. I Filosofiska es-sayer b¨orjar hans f¨orsta
steg att bilda sig en v¨arldsbild. Boken best˚ar av ett antal ess¨aer om a¨ mnen som det irrationella i livet, den religi¨osa k¨anslan, om t¨ankandet med k¨anslan och om ti-den, samt tv˚a
litter¨ara es-s¨aer. Landquist har sj¨alv angivit att ess¨an om tiden a¨ r den vikti-gaste.15 Det a¨ r
de tankarna han d¨ar formulerar som han kommer forts¨atta ar-beta med; hans uppg¨orelse
med Kants tidsuppfattning a¨ r grunden f¨or hans fortsatta fi-losofe-rande. Den centralaste
tanken i Landquists filoso-fiska f¨orfattarskap f¨orblir den han for-mulerar redan h¨ar: tiden
a¨ r en metafysisk realitet. Tiden a¨ r en m¨ansklig erfara-renhet, en psyko-logisk erfarenhet
uppkommen genom m¨anniskans identitetsutveckling och hennes ak-tivitet.
De andra ess¨aerna b¨ar inte lika klart framtidens pr¨agel, men a¨ r trots det vik-tiga. I
dem b¨orjar han laborera med en antropologi och en kun-skapsteori. Tankar som med tiden
9 John
Landquist, M¨anniskokunskap: En studie o¨ ver den historiska och den konstn¨arliga kunskapen (Stockholm, 1920), 202.
10 John Landquist, Erik Gustav Geijer: Hans levnad och verk (Stockholm, 1924), 344.
11 ibid., 428.
12 ibid.
13 John Landquits selbsdarstellung i Alf Ahlberg, Filosofiskt lexikon (Stockholm, 1925), 119.
14 Kjell Krantz skriver t ex i Filosofen i exil: Publicisten och folkbildaren Alf Ahlberg, Gothenburg
Studies in the History of Science and Ideas 10 (G¨oteborg, 1989) om Landquist: ”det var utan tvivel
filosof han ville vara”, 142.
15 Ahlberg, Lexikon,119.
kommer ta allt fastare form; faktiskt redan tv˚a a˚ r senare i hans doktorsav-hand-ling
2.2.1 Tiden: detta trolska och ogripbara v¨asen
L˚at oss b¨orja med tidsess¨an. ”F¨or att fatta tid m˚aste man upplefva tid”, skriver Landquist.16
Tiden a¨ r av praktisk h¨arkomst, den uppkommer i k¨anslan av kampen f¨or tillvaron. Tiden a¨ r
s˚aledes, enligt Landquist, inte en transcendent form, inte en fastlagd a˚ sk˚adning s˚asom Kant
ville se den.17
Kants filosofi har varit enormt befruktande f¨or den europeiska tanken, anger han, men
f¨or v˚ar moderna tid a¨ r den utlegad: hans system a¨ r ”en hel lifrustkammare af gamla
f¨orrostade begrepp.”18 Det a¨ r d¨arf¨or dags att artikulera en ny syn p˚a tillvaron. En syn som
inte likt Kants s¨atter en absolut gr¨ans mellan tanke och vara, utan som vill f˚anga livet i
dess helhet. Livet a¨ r mycket rikare a¨ n den abstrakta, p˚a naturveten-ska-pen fotade, kunskapen, menar Landquist. ”Kants naturvetenskapliga logik innefattar ej hela verkligheten, och
d¨arf¨or blir det n¨odv¨andigt att spr¨anga den.”19
Men hur? Landquist st¨aller en implicit fr˚aga: vad a¨ r egentligen tid? Han kom-mer fram
till att tid inte kan vara en sinnlig form. Kant fat-tade tiden efter rumsf¨o-rest¨all-ningen,
han t¨ankte sig tiden med hj¨alp av bilden av en linje.20 Men, menar Landquist, att t¨anka sig
tiden p˚a det s¨attet inneb¨ar att tiden blir likt ett allm¨anbegrepp, en abstraktion av den kaotiska tillvaron. Och allm¨anbegreppen f˚angar ingenting av vikt, menar han. Kunskapens k¨alla
a¨ r m¨anniskan sj¨alv och hennes upplevelser. Rummet upplever vi genom v˚ara yttre sinnen,
menar han, och d¨arf¨or a¨ r rummet n˚agot yttre och perifiert som inte ber¨or m¨anniskans egentliga inneh˚all.21 Ist¨allet m˚aste man unders¨oka sj¨alva cen-trum, livet sj¨alvt. Och vad finner
Landquist d¨ar? Jo, den konkreta m¨annis-kan, en psykologisk varelse.
”Existens tillkommer ursprungligen blott k¨anslan af mig sj¨alf och mina till-st˚and”.22
Det a¨ r den enskilde individen som a¨ r st¨alld i v¨arlden, med sina upplevelser, k¨anslor och
str¨avanden, vilka inte g˚ar att f˚anga i n˚agra allm¨anbegrepp. D¨arf¨or m˚aste en annan kunskapsk¨alla g¨ora sig g¨al-lande: de subjektiva, teleologiskt f¨argade k¨anslobe-greppen.23
K¨anslan blir f¨or Landquist den f¨ormedlande l¨anken mellan tanke och vara. K¨anslan
a¨ r det f¨orsta. Varje teoretisk a˚ sk˚adning a¨ r en avledning av de upplevelser m¨an-niskan har
i v¨arlden. Och den f¨orsta upplevelsen a¨ r upplevelsen av tid. ”Vi ha en k¨ansla af sj¨alfva
o¨ fverg˚angen, af identitet och f¨or¨andring p˚a samma g˚ang, och denna k¨ansla a¨ r tiden i dess
embryon-iska stadium.”24 Tiden a¨ r sj¨alva livets form, det som k¨annetecknar li-vet. ”Tiden
a¨ r immanent i lifvet sj¨alft”,25 skriver Landquist, och inget axiom som st˚ar o¨ ver livs-fl¨odet.26
Landquist vill allts˚a utveckla en immanent livsfilosofi och d¨ari-genom o¨ ver-komma den
kantska dualismen mellan sinnlighet och f¨ornuft, mellan sinnlighet och fri-het. Hos Kant
a¨ r f¨ornuftet frihetens omr˚ade. Men friheten ligger utanf¨or v¨arldens sam-manhang eftersom
v¨arlden endast a¨ r a˚ tkomlig via f¨orst˚andet. F¨orst˚andet fattar allt via rummets och tidens
former, och d¨armed a¨ r allt yttre fullst¨andigt determinerat eftersom rum-met och tiden l¨agger
ett raster av kausalsammanhang o¨ ver v¨arlden, vilket inneb¨ar att ingen frihetshandling a¨ r
m¨ojlig i den sinnligt tillg¨angliga v¨arl-den. Friheten har ist¨al-let ett eget omr˚ade d¨ar f¨ornuftet
16 John
Landquist, Filosofiska essayer (Stockholm, 1906), 98.
116.
18 ibid., 69.
19 ibid., 73.
20 ibid.
21 ibid., 89.
22 ibid., 119.
23 ibid., 72f.
24 ibid., 80f.
25 ibid., 114.
26 ibid., 75.
17 ibid.,
lagstiftar o¨ ver sig sj¨alv och d¨ar det kan starta egna kau-salked-jor. Enligt Kant a¨ r m¨anniskan
s˚a som fri tillh¨orig en intelligibel v¨arld vilken lyder ”under lagar, som a¨ ro oberoende av
naturen och s˚aledes icke empiriska utan grundade endast i f¨ornuftet.”27
Den gr¨ansen vill Landquist uppl¨osa genom att f¨ora in tiden i f¨or-nuftets do-m¨aner vem vill leva i den intelligibla v¨arldens tidsl¨oshet? undrar han.28 Friheten f¨or-verkligas
i v¨arlden och h¨anger d¨armed intimt samman med ti-den. Frihet a¨ r utveckling inom den
m¨anskliga historien, och utveckling och tid a¨ r samma sak.
Men han str¨avar inte mot en monism. V¨arlden a¨ r tudelad, den a¨ r ma-teria och ande,
men anden a¨ r inkarnerad i v¨arlden. Men det a¨ r inte Hegels v¨arldsande, utan livet, livet i
varje m¨anniska. Rummet och tingen beskri-ver Landquist som utspridda utan n˚a-got inre
sammanhang. Bland tingen finns ingen utveckling, ingen egentlig f¨or¨andring. Men livet
verkar bland dessa ting. ”Hvad som k¨annetecknar lifvet i motsats mot den oorga-niska natu-ren a¨ r just sammanhanget”, menar han.29
Livet a¨ r allts˚a n˚agot andligt. I oss har vi en st¨andig livsdrift, en-ligt honom, en str¨avan att
expandera. Men samtidigt finns en str¨avan att h˚alla ihop, att finna n˚agot enhet-ligt; och det
enhetliga uppkommer genom jagets sj¨alvmedvetande. I kampen mot till-varons brutalitet
konstitueras m¨anniskans jag och jaget a¨ r den arkimediska punkt, som g¨or att vi o¨ ver huvud
kan uppleva tid. Tiden a¨ r sj¨avmedvetandets form uttrycker han det.30 Men i ja-get och
i sj¨alvmedvetandet ligger djupast viljan - viljan till framsteg, till sammanhang. Viljan a¨ r
allts˚a det som ligger djupast och det ”som s¨atter tidens ur-verk i g˚ang”.31 Tiden a¨ r den
a¨ ndam˚alsstr¨avande, sj¨alvmedvetna fri-hetens form. Den a¨ r en form som f¨oruts¨atter b˚ade
teleologin och det me-kaniska, enligt Landquist, ty den uppkommer n¨ar det teleologiska
s¨atter sig emot och f¨ors¨oker ta det mekaniska, naturen, i sin tj¨anst.32
Men n¨ar Landquist f¨ors¨oker f˚anga tiden hamnar han i f¨orl¨agenhet. Tiden g˚ar n¨amligen
inte att s¨atta i en formel.33 Tiden, detta ”trolska och ogripbara v¨asen”34 , a¨ r ju kopplad till
varje individ, tiden a¨ r individuell, den a¨ r kopplad till varje individs egna upplevelser. Den
blir s˚a att s¨aga en per-sonlig h¨andelse. Landquist f¨ors¨oker uppamma n˚a-gon sorts f¨orsta orsak, men utan att hamna i en f¨orsta orsak. D¨arf¨or kan han b˚ade s¨aga att ”[s]j¨alfmedvetandets
identitet betingar tiden”35 och att ”[u]tan tiden upp-stode intet jagmed-vetande”.36
B˚ada tv˚a tycks betinga varandra. Tanken a¨ r annars hos Landquist att tiden uppst˚ar ur till
exempel den enkla upplevelsen att om jag a˚ terv¨ander till en plats n¨ar ett an-tal a˚ r f¨orflutit
s˚a upplever jag platsen som of¨or¨andrad men att jag sj¨alv f¨or¨andrats un-der tiden.37 Jaget
blir s˚a en arkimedisk punkt, d¨arf¨or att det a¨ r jag som upplevt att mitt jag ut-vecklats. Men
samtidigt a¨ r jaget ingen fast punkt, ty det a¨ r ju just det som genom-g˚att f¨or-¨andring. D¨arf¨or
blir tiden s˚a ogripbar f¨or honom.
Men Landquist kan trots det inte l˚ata bli att finna sin arkime-diska punkt - a¨ ven om han
27 Immanuel Kant, Grundl¨
aggning av sedernas metafysik (1785), sv o¨ vers. (1920; G¨oteborg, 1987),
102. Se a¨ v. tredje antinomin i idem, Kritik der reinen Vernunft (1781; Stuttgart: Philipp Reclam Jun.,
1985), 488ff (enligt andra utg˚avans (1787) paginering 472ff).
28 Landquist, Filosofiska essayer, 126.
29 ibid., 75.
30 ibid., 81.
31 ibid., 111.
32 ibid., 120.
33 ibid., 73. Se a
¨ ven: ”Tiden f¨orblir alltid mer eller mindre obest¨amd och uppn˚ar aldrig den genomskinliga och fasta ordning, med hvilken kropparna i rummet ligga grupperade f¨or oss.”, 89.
34 ibid., 76.
35 ibid., 116.
36 ibid., 118.
37 ibid., 121. Detta g¨aller f¨
orst˚as allt mindre under den moderna tiden, d˚a en stad kan ha bytt skepnad p˚a n˚agra a˚ r, utan snarare upplevelsen av antingen odlad - sedan generationer - eller or¨ord natur.
a¨ r inte konsekvent - i viljan.38
Tiden och viljan blir p˚a s¨att och vis uppenbarelser i v¨arlden som kommer ur det bl˚a.
Dessutom a¨ r det en extremt subjektivistisk l¨ara. Han kan ibland uttrycka sig som att varje
m¨anniska har sina egna rums- och tidsupplevelser, sitt eget rum och sin egen tid.
2.2.2 Tillbaka till det autentiska
¨ detta irrationalism och hur kan man tala om en gemensam tid?
Ar
Landquist stretar emot att bli kallad f¨or irrationalist. ”F¨ornuftet a¨ r principen f¨or allt
¨
sammanhang, s˚aledes a¨ fven f¨or tidssammanhang”.39 Aven
k¨ansloupplevelser skulle i
40
s˚adana fall vara f¨ornuftiga h¨andelser. Men detta kan inte f˚angas med de tradi-tionella
f¨ornuftsbegreppen, menar Landquist, och d¨arf¨or m˚aste f¨ornuftets gr¨anser spr¨angas.41 Han
vill ut¨oka f¨ornuftets dom¨aner. Livet a¨ r f¨ornuftigt och kan f¨orst˚as, men det kan bara f¨orst˚as
genom histo-risk vetenskap, genom poesi eller musik. ”Dansen a¨ r det ‘rena‘ f¨ornuftets mest
graci¨osa form”, kan han skriva utan att darra p˚a pennan.42 Landquist vill s˚aledes f¨ornuftigt
utl¨agga livet och tiden och hans filosofiska projekt kommer att utvecklas mot att skapa
begrepp som passar detta a¨ ndam˚al.
Landquist a˚ terf¨or andligheten till en irrationell upplevelse f¨or att sedan ratio-nellt s¨oka
f˚anga den.
Att vi kan uppleva gemensam tid beror, enligt honom, p˚a att vi a¨ r r¨att lika va-randra
och att vi inte alltid a¨ r nyskapande. Ofta a¨ r vi ned-sjunkna i vanan, och i vanan be-ter vi oss
n¨astan som natur. ”D¨arf¨or att v˚art lif vanligen f¨orflyter med ungef¨ar samma hastighet, har
det varit m¨ojligt att bilda fiktionen om den objektiva tiden”.43 Vi kan ana vad Landquist vill
g¨ora upp med. Det a¨ r den industrialiserade tiden, det a¨ r t˚agen som obe-tingat g˚ar, klockan
som med precision best¨ammer arbetsdagens l¨angd. Det a¨ r mas-sam-h¨allets tr¨oghet. ”Det a¨ r
dock icke tiden, som a¨ r obeveklig, utan tingen i rummet, som oryggligt r¨ora sig p˚a ett visst
klockslag”.44 Landquist vill hitta tillbaka till det au-tentiska, unika och personliga. Det a¨ r
d¨arf¨or han g¨or uppror mot de abstrakta begrep-pen, mot na-turvetenskapen och allt som
hotar att dra ner individens andliga skaparlusta i det oorga-niskas tr¨oghet. ”Den dumma
passiva individen t. ex. har en viss analogi med rummet.”45
Och d¨armed beger vi oss in i hans antropologi. Lanquist k¨anner en stark motvilja mot
massamh¨allet:
Den moderna statens, vetenskapens, industriens arbetsmekanism hotar att,
fast¨an kulturprodukt, v¨axa upp till en andra materiell natur, hvars blinda maskineri krossar det lefvande och v¨ardefulla.46
Arbetsdelningen har gjort oss opersonliga, tycks han mena, vi har alla blivit dussinm¨an-niskor.47 Den religi¨osa k¨anslan f¨or livet har f¨orsvunnit. Rationaliseringsprocessen
har splittrat v¨arlden, den religi¨osa k¨anslan f¨or livet har f¨orsvunnit, d¨arf¨or kan ingen l¨angre
38 ibid.,
114f.
78.
40 ”Den v¨ardefullaste kunskapen a
¨ r icke den naturvetenskapligt begreppsliga men den som
upplefvelsen ger.” [min kurs.], ibid., 127.
41 Det a
¨ r just dessa gr¨anser som Kant ville finna och s¨akerst¨alla f¨or att f¨ornuftets verksamhet skulle
kunna ses som s¨akert; Landquist str¨avar s˚aledes delvis tillbaka till tiden f¨ore Kant.
42 ibid., 78.
43 ibid., 87.
44 ibid., 88.
45 ibid., 18.
46 ibid., 50.
47 ibid., 18f, 50.
39 ibid.,
tro p˚a ett allh¨arskande f¨ornuft. Ist¨allet menar han att det a¨ r slumpen som allt som oftast best¨ammer v¨arldens g˚ang. ”Aldrig skall n˚agon som Hegel a¨ n en g˚ang s¨oka skildra f¨or-nuftets
suver¨ana g˚ang genom v¨arldshistorien med anspr˚ak p˚a att blifva h¨ord.”48 Detta ef-tersom
alla m¨anniskor a¨ ger en akillesh¨al - vi a¨ r alla fysiska, bundna till naturen, och natu-ren a¨ r
i sig meningsl¨os. Gentemot m¨anniskans motivstr¨avanden s¨atter naturen slumpen och det
irrationella, den a¨ r det absolut anders. Den viktiga fr˚agan f¨or Landquist a¨ r om det innerst i
v¨arlden a¨ r det mekaniska eller teleologiska som h¨arskar.
”Lifvet a¨ r en oafbruten, ofta sm¨artsamt k¨and kamp mot tyngdlagen, som vill str¨acka alla
kroppar i stabil nivellerande j¨amvikt mot marken”.49 Landquists reaktioner p˚a det moderna
samh¨allet v¨axer ut till en existentiell antropologi. M¨anniskan a¨ r st¨alld ensam i v¨arlden.
Hon f¨ods med ett o¨ verskott av energi, men omgivningens tillr¨attalagd-het kros-sar hennes
h¨oga f¨orhoppningar. F¨or att o¨ verleva m˚aste hon anpassa sig. Hon m˚aste bilda begrepp om
v¨arlden, l¨ara sig vad som a¨ r farligt och vad som a¨ r a¨ t-bart. Med sitt lilla f¨or-nuft lyckas
hon genomlysa blott delar av helheten och hennes bildning a¨ r egentligen inte en autentisk
kunskap om livet utan blott en rustning runt den skr¨opliga kroppen f¨or att skydda sig mot
till-varons brutalitet.50 ”Den stupida massan har makten”, skriver Landquist, och menar
bakterierna, men det kan lika g¨arna tolkas som det till natur vordna massamh¨allet.51
Ur upplevelsen av livsenergi och de brustna f¨orhoppningarna v¨axer den reli-gi¨osa
k¨anslan fram: n˚agonstans m˚aste alla v˚ara m¨ojligheter kunna f¨orverkligas! Men i det moderna samh¨allet finns inte ens denna l¨angtan kvar, ty genom naturvetenskapens fram-v¨axt
har m¨anniskan f˚att st¨orre makt o¨ ver naturen, hon k¨anner sig s¨aker p˚a sig sj¨alv och ”har
d¨arvid blifvit mindre religi¨os [—] rymden har f¨or m¨anniskornas blickar blifvit allt klarare
och tommare.” Men d¨armed tappar ocks˚a m¨anniskan kontakt med livet. Livet blir tomt och
me-ningsl¨ost eftersom all denna kunskap endast r¨or vid periferin.52
Landquist vill hitta tillbaka till centrum igen och detta centrum finner han i livet.
M¨anniskan har en livsdrift, en omedveten vilja till enhet - hon kan fortfa-rande tro. Men att
tro handlar inte om relig¨osa dogmer f¨or Landquist. Inte heller om en l¨angtan till ett evigt
och rofyllt hinsides d¨ar livets realiteter upph¨ort. Tron a¨ r p˚a livet och person-lig-heten. ”F¨or
person-ligheten gifves ingen slump” ty personligheten a¨ r n˚agot som m¨an-nis-kan m˚aste
k¨ampa sig till.53 Hon har ett genius, som han uttrycker det, vil-ken st˚ar o¨ ver det animaliska. Genom personligheten f˚ar m¨anniskan insikt i att ”v¨arldsordningen har moralisk andlig
inneb¨ord.”54 M¨anniskan b¨ar p˚a en o¨and-lig m¨angd m¨ojligheter och dessa f¨orverkligas genom viljan. Vara och b¨ora a¨ r inte splittrade utan m¨anniskan f¨orverkligar sig i v¨arlden. Det
hon beh¨o-ver a¨ r en tro p˚a livet och Landquist skriver: ”V˚ar tid fordrar en kon-fessionsl¨os religion.”55 Det a¨ r livsstr¨avandet som sk¨an-ker mening a˚ t livet. ”Den rent immanenta
arbetsgl¨adjen a¨ r ett bevis p˚a tillvarons f¨or-nuftighet.”56
2.2.3 Kunskapen om livet
Men livet g˚ar inte att komma a˚ t med naturvetenskapen eftersom den inte har n˚agot att
g¨ora med det goda. M¨anniskan har en plikt, att realisera sin personlighet, och f¨orst˚an-dets
”objektiva kategorier komma icke a˚ t dess outs¨agliga, sig st¨adse utvecklande sub-jektivi48 ibid.,
4f.
7.
50 ibid., 10-26.
51 ibid., 22.
52 ibid., 47ff.
53 ibid., 27.
54 ibid., 51.
55 ibid., 57.
56 ibid., 62.
49 ibid.,
tet”.57 Men livet, menar han, g˚ar att f¨or-st˚a genom k¨anslan - det a¨ r poeterna som a¨ r livets
uttolkare. Landquist ef-terstr¨avar en direkt och autentisk kontakt med livet som inte a¨ r
f¨ormedlad via abstrakta kategorier. Han vill n˚a in i dess konkreta rikedom.
Detta blir en fr˚aga som l¨ange f¨oljer honom. Fr˚agan a¨ r: p˚a vilket s¨att kan man n˚a kontakt
med livet? Senare svarar han: genom in-tuitionen. Men i Filosofiska essayer a¨ r det genom
k¨anslan, eller som han skriver i tidsess¨an: ”En k¨ansla kan endast af samma k¨ansla begripas
och tiden endast af tiden sj¨alf . F¨or att fatta tid m˚aste man upp-lefva tid.”58
I ess¨an ”Om t¨ankandet med k¨anslan” s¨oker han utveckla detta. Jag ber¨or det bara som
hastigast eftersom han senare g˚ar ifr˚an dessa tankar.
Landquist utvecklar en extrem nominalism. Ord a¨ r bara flatus vocis, de a¨ r likt ”sedlar
i v˚ar hand”.59 Orden och begreppen vi anv¨ander a¨ r alltid riktade, likt en str˚alkas-tare lyser
de upp delar av verkligheten men l˚ater resten f¨orbli i dunkel. Begreppen a¨ r i sig sj¨alva
provisoriska, de a¨ r fiktioner som uppkommit genom erfaren-heten. De antar objek-tivitet
endast genom att vi st¨oter p˚a de fenomen de betecknar till-r¨ackligt ofta.
Men det finns n˚agonting hos m¨anniskan som f˚angar en mycket st¨orre del av tillvaron,
och det a¨ r k¨anslan. ”K¨anslan af olikhet a¨ r ju sj¨alslifvets f¨orsta och fundamen-tala yttring,
och ur den utdifferentierades sedan hela begreppsv¨arlden.”60
Orden vi anv¨ander a¨ r inm¨angda med k¨ansla, enligt Landquist; v¨arl-den lever i oss i
f¨orsta hand som en st¨amning.61 Just detta g¨or att att vi o¨ ver-huvud kan t¨anka st¨orre tankar
och f˚anga mer komplexa fenomen, till exem-pel livet. K¨anslan f˚angar n¨amligen, enlig Landquist, i en akt st¨orre delar av v¨arl-den a¨ n begreppen kan g¨ora. K¨anslan a¨ r grun-den till v˚ar
kunskap.
Landquist anv¨ander ett speciellt namn f¨or detta k¨anslot¨ankande: heniden. Heniden a¨ r
det organ, eller den psykologiska process, som s¨atter oss i kontakt med verk-ligheten, den
a¨ r ”en dubbelvarelse af tanke och k¨ansla [...] af form och materia”.62 Men egentligen a¨ r
det sv˚art att ange vad de skulle kunna vara f¨or n˚agot, senare o¨ verg˚ar han till begreppet
in-tuition.
Landquist t¨anker sig att heniden kan o¨ verlappa den kantska dualismen mel-lan sinnlighet och f¨orst˚and. Framf¨or allt ger henidt¨ankandet uppkomst till konst och re-li-gion. Den
a¨ r livsmystikens organ.
2.2.4 Immanent livsfilosofi
Utan tvekan kan vi s¨aga att Landquist s¨oker artikulera en livsfilosofi. Dessutom en livsfilosofi med klart optimistiska toner. M¨anniskan a¨ r inte i grunden best¨amd - eller determinerad - av naturen eller naturlagarna. Hon a¨ r en andlig varelse med vilja; en andlighet och
vilja som hon f¨orverkligar i historien.
F¨or Landquist a¨ r begrepp som tid, vilja, jag, personlighet, utveck-ling, and-lighet och
frihet enormt framtr¨adande. Men lika viktigt a¨ r ordet immanent, som visserli-gen inte
f¨orekommer lika ofta som de andra. Landquist g˚ar emot en abstrakt uppdelning av de
m¨anskliga f¨orm˚agorna. Anden verkar h¨ar och nu p˚a jorden, inte i en transcendent v¨arld.
Men det a¨ r inte n˚agon hegelsk v¨arldsande utan enstaka individer, som s˚a att s¨aga a¨ r utkastade p˚a jordet utan n˚agon m¨ojlighet att f¨orlita sig p˚a n˚agot annat eller n˚agon an-nan a¨ n sig
sj¨alva. En trans-cendent v¨arldsplan kan inte komma p˚a fr˚aga eftersom varje individ a¨ r n˚agot
s¨are-get, en-ligt Landquist. Dessutom f¨orankrar han det grundl¨aggande i sin filosofi i olika
57 ibid.,
57.
98.
59 ibid., 140.
60 ibid., 157.
61 ibid., 147.
62 ibid., 167.
58 ibid.,
existenti-ella upplevelser, inte i det f¨ornuftiga t¨ankandet. Utan tve-kan a¨ r det en uppg¨o-relse
med den tyska transcendentalfilosofin. Men Landquist a¨ r ingen Feuerbach. Han blir aldrig
materialist. Fortfarande a¨ r det andliga och teleologiska det viktiga. P˚a s¨att och vis kan man
se hans filosofi som ett spr¨angt hegelskt system, d¨ar f¨ornuftet omvandlats till psykologi.
Dessutom vet vi - genom Landquist sj¨alv - att den a¨ r ett f¨ors¨ok till uppg¨o-relse
med schopenhauersk pessimism. Lycka a¨ r, enligt Landquist, inte att komma utan-f¨or de
v¨arldsliga str¨avandena, att slippa undan den eviga viljan. Friheten ligger inte utanf¨or fenomenv¨arlden utan a¨ r en kamp i v¨arlden. Friheten f¨orverkligas genom histori-ens kamp,
eller snarare ge-nom varje individs kamp.
Landquists tidsutl¨aggning p˚aminner mycket om den Bergson gjorde i sin doktorsavhandling 1889. Men Landquist h¨avdade livet ut att att han inte st¨ott p˚a Bergsons filosofi
innan Filosofiska essayer.63 Bergson kom s˚a sm˚aninom att bli en av hans stora l¨arom¨astare,
och d¨arf¨or har det varit viktigt f¨or honom att inte framst˚a som epigon, med stor s¨akerhet
kan jag skriva under hans eget p˚ast˚aende. Hade han l¨ast Bergson hade han aldrig an-v¨ant
henidbegreppet f¨or att beskriva det t¨ankande som n˚ar v¨arldens inre, utan begreppet intuition, vilket var s˚a framtr¨adande f¨or Bergson, och som senare blir Landquists ”sesam o¨ ppna
dig”.
Varifr˚an kom impulserna? Rent filosofiskt och id´ehistoriskt ligger historiska skolan n¨ara
till hands. Windelband hade Landquist sj¨alv studerat f¨or 1904 och Dilthey var nog inte
helt obekant.64 Dessutom h¨oll psykologin p˚a att introduceras i Sverige. N¨ara ligger ocks˚a
Nietzsche. 1909 skriver han att Nietzsche f¨or den moderna m¨annis-kan be-ty-der ”ingenting mindre a¨ n en - religion” och att hans verk a¨ r ”den kulturskatt, af hvil-ken framtiden
skall byggas”.65 Hans n¨asta filosofiska verk handlar om viljan. Det a¨ r det kar-di-nalproblem
som vaskats fram ur de f¨orsta fiosofiska spekulationerna. Viljan a¨ r, f¨or Landquist, det karakt¨aristiskt m¨anskliga.
2.3 VILJAN
1908 kom doktorsavandlingen ut p˚a Bonniers f¨orlag undet titeln: Viljan: en psykolo-gisketisk unders¨okning. Han hade arbetat med den i forcerat tempo och p˚a tv˚a a˚ r a˚ stad-kommit
den dittills digraste filosofiska avhandlingen - 350 sidor - i svensk historia.66
I sin uppbyggnad har den en helt annan filosofisk stringens a¨ n Filosofiska es-sayer.
Landquist granskar, diskuterar och avf¨ardar en m¨angd psykologiska och filoso-fiska teorier,
allting i relation till det centrala problemet: viljan. S¨allan finner han en te-ori som st˚ar i
samklang med sin egen. Den a¨ r n˚agot helt nytt insk¨arper han g˚ang efter annan. Han k¨ampar
f¨or att omvandla filosofin, en om-vandlig med f˚a f¨oreg˚angare, enligt Landquist sj¨alv. Men
n˚agra namn dyker upp ibland: en Leibnitz, en Fichte, Kirkegaard, Nietzsche och Bergson.
Men skalar man bort utanp˚averket, alla namn och problemomr˚a-den, kvarst˚ar en filosofisk mosaik som sprudlar av uppslag och p˚ast˚aen-den, men som a¨ r sv˚ar att binda samman
till en enhetlig teori. Den filosofiska stringensen a¨ r delvis bara yta. Det a¨ r inte ett djupt
filosofiskt verk, men a¨ r inte enklare att sammanfatta f¨or det. Sammanhangen sak-nas. Begreppen staplas p˚a varandra eller ligger bredvid varandra i en utstr¨ackt kedja, d¨ar det a¨ r
n¨ast intill om¨ojligt att avg¨ora vil-ket eller vilka begrepp som a¨ r mest grundl¨aggande och
vilka som a¨ r avledningar. Fast som Landquist sj¨alv ut-trycker det s˚a kan inte ”den verkliga viljeprocessen i sin lefvande enhet p˚a n˚agot s¨att beskrifvas; men den kan konst-n¨arligt
63 Antman,
Landquist, 11.
Landquist, ”Mina Uppsala˚ar” i Uppsala minnen, h˚agkomster och livsintryck 18, uppl. 2
(Uppsala, 1937), 301.
65 John Landquist, ”Nietzschebiografier”, Svenska Dagbladet 16/2 och 2/3 1909.
66 Landquist, ”Mina Uppsala˚
ar”, 303.
64 John
meddelas och etiskt v¨arderas”.67
Viljan a¨ r en i h¨ogsta grad etisk avhandling, en hyllning till livet och till fri-he-ten. Viljan
a¨ r ingen satanisk makt som h˚aller oss f˚angna, den g¨or oss fria, menar han. Den utg¨or inte
heller en egoistisk maktfilosofi, utan vill visa p˚a m¨anniskans inneboende m¨ojligheter.
Avhandlingen presenteras som en monografi o¨ ver frihetsproblemet.68 Men f¨or att f¨orst˚a
vad frihet a¨ r m˚aste man, enligt Landquist, b¨orja med att f¨orst˚a viljan. Predikatet fri tillkommer endast en vilja, skriver han.69 Viljan a¨ r den grund som frihe-ten reser sig p˚a. Om man
s¨ager att n˚agon a¨ r fri, s˚a inneb¨ar det att man ser personen som en vilja, som ett handlande
subjekt. Men vad a¨ r d˚a vilja? Vilken v¨ag m˚aste man ta f¨or att f¨orst˚a viljan?
Landquist ger en f¨orsta h¨anvisning: ”En studie o¨ fver friheten blir en studie o¨ f-ver viljan
[...] och en studie o¨ fver viljan blir en studie o¨ fver det m¨anskliga lifvet o¨ fver hufvud, dess
villkor och f¨orm˚aga.”70
Det huvudsakliga felet hos tidigare filosofer som behandlat fri-hetens och vil-jans
problematik a¨ r att de bortsett fr˚an det konkreta livet, menar han. De har st¨angt in det
m˚angfasetterade livet i abstrakta begrepp. V¨agen ur detta a¨ r, enligt Landquist, att n¨arma
sig psykologin.
Viljan a¨ r n˚agot omedelbart i livet som inte kan h¨arledas ur n˚agot annat, den a¨ r ett s¨arskilt
och ouppl¨osligt psykologiskt faktum. Och endast genom att o¨ ppet n¨arma sig detta psykologiska faktum kan friheten och viljan f¨orst˚as.
Landquist forts¨atter h¨ar sin kamp mot den abstrakta filosofin. Filosoferna har hittills
inte haft n˚agot ”sammanhang med det psykiskt verkliga”.71 De har utg˚att ifr˚an att tanken
a¨ r det f¨orsta. N¨ar de s¨okt be-svara fr˚agor om vilja och frihet har det alltid varit fr˚an ett
perspektiv d¨ar jaget g¨ors till objekt i en reflektion. Jaget st¨aller sig s˚a att s¨aga utanf¨or sig
sj¨alv, och d¨armed uppkommer illusionen av att jaget alltid a¨ ger fullt medve-tande om sina
handlingar och m¨ojligheter. Enligt Landquist leder detta till en ab-strakt och transcen-dent
filosofi. Jaget g¨ors till ett fast och best¨andig centrum, gentemot vilket ett annat fast och
best¨andigt st¨alls: naturen. Dessa blir tv˚a fasta punkter som st˚ar mot varandra.72
Men m¨anniskan a¨ r i f¨orsta hand inte en reflekterande varelse, en-ligt Landquist, utan
ett handlande jag som a¨ r omedelbart aktivt. Hon a¨ r i f¨orsta hand enga-ge-rad i det praktiska
och d¨arf¨or a¨ r reflektionen ett avlett fenomen. Innan t¨ankandet kom-mer li-vet, som den
process ur vilken reflek-tionen o¨ ver v¨arlden reser sig.73
2.3.1 Traditionsuppg¨orelsen
Eftersom det h¨ar handlar om friheten delar Landquist upp den dittillsva-rande filosofin i tv˚a
grupper: indeterminister och determinister.
Indeterministerna beskrivs av honom som den filosofi d¨ar viljan i varje o¨ gonblick kan
v¨alja vad som helst av ett antal m¨ojligheter. Viljan a¨ r enligt indeter-mi-nis-terna fullkomligt fri. Den har inga andra best¨am-ningsgrunder a¨ n sig sj¨alv. I varje en-skilt fall n¨ar en
m¨anniska v¨aljer st¨al-ler hon upp ett antal motiv eller m˚al, vilka hon ratio-nellt t¨anker igenom f¨or att sedan v¨alja ut det mest passande. Motiven a¨ r skilda fr˚an viljan - det viljande
subjektet - och kan som ur en kortlek v¨aljas hur som helst.74
67 John
Landquist, Viljan: En psykologisk-etisk unders¨okning (Stockholm, 1908), 10.
III.
69 ibid., 3.
70 ibid., 4.
71 ibid., 113.
72 ibid., 10, 13-18, 52f, 63.
73 ”I handlingen, icke i reflexionen, ligger v˚
ar s¨akraste befrielse.”, ibid., 220.
74 ibid., 83-88.
68 ibid.,
I grunden leder indetermi-nismen all-tid till godtycklighet, menar Landquist, eftersom
motiven inte har n˚agot med viljan att g¨ora. En viljemytologi kallar han den. Viljan st¨alls upp
som en fast punkt, en substans som egentligen a¨ r skild fr˚an v¨arlden.75 Landquist menar att
id´en om en helt fri vilja upp-kommmit ur reflektionen efter det att valet a¨ r gjort, eftersom
det d˚a verkar som om det hade varit m¨ojligt att handla annor-lunda. Men i f¨orsta hand
a¨ r vi handlande m¨anniskor, och i handlingen samlar sig viljan och motivet till en enhet
d¨ar inget annat kan finnas. Viljan och motivet f¨orvandlas sam-ti-digt. Den vilja som indeterministerna beskriver och tar till insikt f¨or fri-heten st˚ar egentligen utan-f¨or v¨arlden, menar Landquist, den st˚ar utan sammanhang med de verk-liga m¨anniskornas agerande.76
Deterministerna beskriver viljan som betingad av n˚agot annat a¨ n sig sj¨alv. Viljan a¨ r ofri.
M¨anniskan a¨ r ett empiriskt subjekt som alltid a¨ r underkastad kausali-tetsla-gen. St¨aller man
upp kausaliteten som ett lag-begrepp inneb¨ar det att en h¨andelse med n¨odv¨andighet alltid
a¨ r betingad av en annan. Landquist menar att denna a˚ sk˚adning bygger p˚a ett rumsbegrepp.
M¨anniskan a¨ r verksam inom rummet och i det finns inga kvalitativa skill-nader, endast
kvantitativa. M¨anniskan a¨ r som en byggkloss i rummet enligt determi-nisterna, anser Landquist. Deterministerna g¨or ett lika abstrakt spr˚ang som indeterminis-terna, menar han, de
hypostaserar viljan eller sj¨alen till n˚agot f¨ardigt, till en utstr¨ackt substans, och d¨armed reduceras v¨arlden till ting, som ligger utom va-randra och om vilka man kan g¨ora exakta
matematiska be-r¨akningar.77
Varken indeterminister eller deteminister f¨orst˚ar vad viljan egentligen a¨ r, tycker Landquist. B˚ada f¨orh˚aller sig abstrakt till v¨arlden och missar d¨armed det v¨asent-liga, det konkreta livet. Indeterministerna f¨orl¨agger viljan utanf¨or v¨arlden i en tankens sf¨ar d¨ar viljan
intellektuellt har full kontroll o¨ ver sina handlingar. Men i tankens v¨arld a¨ r viljan endast ett
allm¨anbegrepp. Samma g¨aller f¨or deterministerna trots att de place-rar viljan i v¨arlden. Deterministerna t¨anker sig att v¨arlden kan f˚angas i gene-rella lagbe-grepp, som kausalitet och
rum. Men p˚a samma s¨att som den konkreta vilja smiter undan inde-terministernas allm¨ant
t¨ankta vilja, s˚a smiter den undan deterministernas allm¨ant t¨ankta kausalitetsbegrepp.78
Hans kritik formar sig till en total uppg¨orelse med traditionen. I grund och botten a¨ r
det Platon han g¨or upp med. Enligt Landquist finns inget suver¨ant kunskaps-subjekt, en
gud eller v¨arldsande som kan f˚anga hela v¨arldens pro-cesser. Den Platonska id´ev¨arlden a¨ r
endast en v¨arld av former och gene-rella lagbundenheter. Men verklighe-ten a¨ r i grunden
individuellt inneh˚all, enligt Landquist: ”Genom lagarna kommer man aldrig till individen,
och det a¨ r den som a¨ r fri.”79 Verkligheten best˚ar av individuella ting och indivi-duella
sj¨alstillst˚and.80 De individuella tingen kan subsumeras under lag-be-grepp ty de a¨ ger ingen
utveckling, de a¨ r enbart olika varandra till kvantiteten. Men de psykologiska tillst˚anden a¨ r
utveckling, de a¨ r kvalita-tiva. Och kvaliteter a¨ r n˚agot st¨an-digt nytt, enligt honom, som inte
kan pressas in i n˚agra allm¨anbegrepp.
Den hittillsvarande filosofin och metafysiken har s˚aledes varit statisk, menar han. Varat har hypostaserats till en of¨or¨anderlig sub-stans, vare sig det g¨aller tankens former eller
materiens utstr¨ackning och d¨arigenom ligger det utanf¨or livet.81 Men varat a¨ r, enligt Landquist, f¨or¨andring. ”Sj¨alens handlingar a¨ r dess vara, i denna ska-par den sig.”82
75 ”Det finnes [...] intet medvetande om att vi kunnat handla p˚
a ett annat s¨att. Det a¨ r ett transcendent
p˚ast˚aende.” ibid., 100.
76 ibid., 94-101.
77 ibid., 118-126.
78 ibid., 133-142.
79 ibid., 134.
80 ibid., 118f.
81 ibid., 71f,133.
82 ibid., 72.
2.3.2 Viljans ontologiska status
Hans filosofi a¨ r dualistisk. Det existerar tv˚a olika v¨arldar, eller vara-re-gioner, enligt honom. Den ena andlig och den andra materiell. Dessa v¨arldar styrs av olika v¨asenslagar. Den
materiella v¨arldens - naturens, som best˚ar av enskilda ting - v¨asenslag a¨ r rummet och den
andliga v¨arldens a¨ r tiden. Eller som han skriver: ”Den ena lefver i tiden, den andra a˚ sk˚adas
och t¨an-kes i rummet.”83
Den vara-region som a¨ r viktig f¨or honom a¨ r andens. Han har s˚ale-des inte l¨amnat idealismen, men l˚atit den ta plats i v¨arlden, eller i histo-rien. Trots att tingen ex-is-te-rar utanf¨or
det m¨anskliga medvetandet s˚a a¨ r den andliga v¨arlden - det m¨anskliga - en be-tingelse f¨or
att vi ska kunna tala om v¨arlden. Den existerar f¨orst f¨or oss. Det vik-tiga f¨or Landquist
a¨ r allts˚a att a˚ terv¨anda till det v¨asentliga: den m¨anskliga aktiviteten. Oftast, me-nar han,
gl¨ommer vi oss sj¨alva eftersom v˚art handlande a¨ r omedelbart. Sj¨alva grunden till att vi kan
t¨anka o¨ ver naturen eller reflektera o¨ ver oss sj¨alva f¨orsvinner i sin sj¨alvklarhet. Och det a¨ r
d¨arf¨or id´eerna om naturens makt o¨ ver m¨anniskan eller om en ideal id´ev¨arld kan uppkomma. Men dessa blir endast abstrakta konstruktioner och d¨ar-f¨or m˚aste vi, en-ligt Landquists
re-cept, a˚ terv¨anda till livet f¨or att se vad m¨anniskan i grunden a¨ r. ”Intet ex-isterar utom
genom individen; det a¨ r individen sj¨alf man m˚aste k¨anna.”84
I andens v¨arld a¨ r inte tanken det prim¨ara utan de individuella sj¨alstill-st˚anden, enligt
Landquist. Men det a¨ r inte en kaotisk v¨arld, den har en riktning eftersom livet a¨ r teleologiskt. Men det a¨ r inte teleologiskt i den meningen att det a¨ r f¨orutbe-st¨amt eller att
det str¨avar mot ett speciellt m˚al. Det a¨ r teleologiskt d¨ar-f¨or att djupast i livet finns viljan.
Och ”viljan a¨ r af teleologisk art, s¨at-tande och genomdrifvande a¨ ndam˚al”.85 Men viljan a¨ r
ingen allomfattande m˚als¨attande vilja, den har sin plats i individerna och varje indi-vid a¨ r i
sig samtidigt sluten och o¨ ppen. Sluten d¨arf¨or att hon a¨ r helt originell - varje in-divid a¨ r sin
egen kvalitet - o¨ ppen d¨arf¨or att hon str¨avar fram˚at och kan ta in intryck ut-ifr˚an och framf¨or
allt att hon kan uttrycka sig. En inte helt o¨aven j¨amf¨orelse vore Leibniz monader, men med
f¨onster och utan en preetablerad harmoni. Den drift som Leibniz tillskriver mo-naderna apeti-tus - skulle d˚a motsvara Landquists vilja.86
N¨ar Landquist beskriver viljan anv¨ander han ofta ord som ur-sprunglig, m˚alinriktad,
kvalitet, v¨ardeskapande, o˚atkomlig, nyskapande och individuell. N¨armare a¨ r sv˚art att komma. Ibland tycks viljan konstitu-era jaget, men lika ofta anges viljan som jagets egen.87
Ett f¨ors¨ok till sammanfattning skulle bli ungef¨ar s˚a h¨ar: Den andliga v¨arlden a¨ r liv,
och livet a¨ r alltid individuellt. Men allt individuellt har inte karakt¨aren av/hos ett subjekt,
ett enhetligt jag. Djuren har liv men ingen karakt¨ar, de ligger n¨armare den ma-te-riella
tr¨ogheten. Livet a¨ r s˚a att s¨aga graderat, enligt Landquists filosofi.
Det h¨ogsta, mest energiska och omedelbara uttrycket f¨or livet a¨ r viljan. Viljan finns som
en kraft i livet, den a¨ r livets samling till en kraftpunkt, ”viljan [...] be-tecknar jaget sj¨alft.”88
Genom viljan kan indivi-den samla sig till ett enhetligt jag, till en personlig-het, som han
f¨oredrar att uttrycka det. Denna personlighet a¨ r inget f¨ardigt ting utan a¨ r st¨andigt stadd
i f¨or¨andring. Men f¨or¨andringen kommer inte utifr˚an, den a¨ r per-sonlighetens eget verk.
Inte heller a¨ r den skapad i ett t¨ankandets avskildhet. Viljans h¨ogsta uttryck a¨ r hand-lingen.
Egentligen g˚ar vilja inte att skilja fr˚an handlingen, dessa a¨ r ett och det samma. Ty varje
83 ibid.,
172.
308.
85 ibid., 139.
86 En j¨amf¨
orelse han sj¨alv inte drar sig f¨or: ”I hela litteraturen, vare sig den a¨ ldre eller den yngre,
har jag icke funnit n˚agot som st˚ar s˚a n¨ara denna h¨ar gifna framst¨allning och skiljedom som Leibniz.”,
ibid., 101ff.
87 ibid., 65.
88 ibid., 6.
84 ibid.,
handling i v¨arlden a¨ r all-tid fullkomligt nyskapande, ing-enting uppre-par sig. Det finns
inte ett jag som f¨orst vill en handling och sedan utf¨or den. Det sker samtidigt, efter-som det
jag som g¨or handlingen f¨orvandlas samtidigt med den. Varje hand-ling a¨ r en up-penbarelse i
v¨arlden av n˚agot kvalitativt nytt. Men efter-som det a¨ r en personlighet som handlar inneb¨ar
det inte bara att handlingarna a¨ r en m¨angd slumpar-tade inhopp i verklig-heten. Karakt¨aren
danas genom handlingen, n˚agot tillkommer och n˚agot bevaras. ”M¨anniskan blir en karakt¨ar genom att handla lika mycket som hon handlar p˚a grund af sin karakt¨ar. Hon f¨ornyas
och skapas genom sina handlingar. Handlingen och karakt¨aren forma och st¨arka hvarandra
o¨ msesidigt.”89
Landquist menar allts˚a att karakt¨aren blir till i sina handlingar. Handlingen avsl¨ojar inte
n˚agot fast bakomliggande medvetande. Handlingen a¨ r karakt¨aren, det nya, det som visar
sig.90 Eller som Landquist uttrycker det: ”Viljandet [...] a¨ r afg¨o-rande, a¨ r verk-sam-het.”91
¨
Aven
att uppr¨atth˚alla jagets enhet, personlig-hetens kontinuitet, kr¨aver vil-jans styrka. Ska
vi f¨olja Landquist st¨andiga betoning av handlandet s˚a a¨ r a¨ ven detta uppr¨atth˚al-lande en
handling, men en handling som inte ”visar” sig. Detta kallar han f¨or omedveten vilja.92
Men trots att han hela tiden betonar att viljan a¨ r handling s˚a me-nar han att be-slutet
a¨ r det viktigaste momentet i viljan. Handlingen a¨ r alltid en f¨oljd av beslutet, en f¨oljd som
ofta g˚ar automatiskt. Det som finns i handlandet a¨ r alltid ”beslutets alltj¨amt lefvande och
fasta vilja.”93 Men han anger ytterligare ett moment i handlingen: o¨ ver-l¨aggningen. I o¨ verl¨aggningen pr¨over jaget sig sj¨alv, motivet och medlen.94 Framf¨or allt pr¨o-vas moti-vens och
medlens v¨arde och m¨ojligheter. Dessa j¨amf¨ors med den egna per-sonligheten. ”Min personlighets intressen a¨ ro principen, med hvilken jag j¨amf¨or de m¨ojliga handling-arna”.95 Men
Landquist har ju tidigare f¨ornekat m¨ojligheten av ett fritt val mellan olika motiv i kritiken av
¨
inde-terminismen? Han f¨ors¨oker g˚a runt proble-met p˚a tv˚a s¨att. Overl¨
aggningen f¨oreb˚adar
viljeakten och a¨ r inget konstitutivt moment. Dessutom a¨ r det ingen intellektuell h˚allning
¨
utan f¨orsigg˚ar i form av k¨ansla, intuition och tro p˚a m¨ojlighe-terna. Overl¨
aggningen skulle
s˚aledes mer vara en k¨ansla f¨or det r¨atta, f¨or det som o¨ ver-ensst¨ammer med mitt jag. Ytterligare ett pro-blem finns. Varje handling a¨ r kvalitativt ny och d¨arf¨or kan den inte vara
o¨ verlagd, ty d˚a vore den f¨orutbe-st¨amd. N¨ar o¨ verl¨aggningen verkligen sker a¨ r det redan ett
beslut. Det a¨ r f¨orst i beslutet som viljan tr¨ader in och d˚a a¨ r motivet eller m˚alet ett med beslutet. Viljan a¨ r allts˚a a¨ nnu obest¨amd s˚a l¨ange vi o¨ verl¨agger, enligt honom. F¨orst i beslutet
a¨ r viljan verksam och d˚a finns endast ett motiv och det a¨ r ett med beslutet.96
Beslutet a¨ r ett innerligt jas¨agande till motivet fr˚an v˚ar personlighet, en obeskriflig lefvande f¨oreningsakt mellan viljeobjektet och v˚art jag.97
Tidigare har han h¨avdat att viljan visar sig i handlingen, men nu menar han att jaget
vi-sar sig i beslutet, det a¨ r ”dess starkaste uttryck”, som han skriver.98 Med beslutet skapas n˚a-got nytt, ett kvalitativt spr˚ang har tagits och personligheten har f¨or¨an-drats. Det
kvali-tativa spr˚ang som beslutet framkallat kan dock inte veten-skapligt f¨orklaras. Det a¨ r
av mystisk art, en ”sagog˚afva”, ett ”Sesam o¨ ppna dig” som vi alla a¨ ger.99 Beslutet formar
89 ibid.,
177.
72.
91 ibid., 15.
92 ibid., 68-75.
93 ibid., 39.
94 ibid., 30.
95 ibid., 40.
96 ibid., 51f.
97 ibid., 25.
98 ibid.
99 ibid., 26.
90 ibid.,
individen, utmejslar henne: jaget skapar sin egen bildningshistoria genom beslu-ten. Men
besluten a¨ r aldrig slutgiltiga, ty nya m¨ojligheter ligger framf¨or jaget.
¨
Overl¨
aggningen kan i Landquists filosofi n¨armast likst¨allas med den aristo-te-liska
m¨ojligheten. N˚agot driver oss mot tingen, mot att agera, enligt Landquist. Viljan kastar
oss mot v¨arlden och innan vi handlar har ”vi en insikt, en dr¨om, ett sv¨armeri om tingen,
som b¨ar oss mot dem”.100 I viljan ligger redan inbakad m¨ojligheten, motivet, a¨ n-dam˚alet,
eftersom viljan a¨ r riktad.
I andens ontologiska region finns m¨ojligheten som en kategori. M¨ojligheten a¨ r personlighetens makt att f¨orverkliga sig sj¨alv. P˚a ett st¨alle anv¨ander Landquist en liknelse som g˚ar
tillbaka till Platon:
M¨ojlighetens intuition lyser alltid o¨ fver viljan. Makten a¨ r dess sol. Utan
den ligger m¨anniskan stilla som ett fartyg i tjocka.101
I Staten anv¨ander Platon denna solmetafor f¨or att f¨orklara det h¨ogsta goda och dess f¨orh˚allande till verkligheten. Solen lyser upp v¨arlden och g¨or det m¨ojligt att ha kunskap om
den, den ger konturer. Samtidigt a¨ r solen det som g¨or att v¨arlden existerar, att den lever och
v¨axer. I en j¨amf¨orelse skulle solstr˚alarna vara m¨ojligheterna, det som g¨or att viljan f˚ar en
rikt-ning i v¨arlden, att den har n˚agot att handla f¨or. Det ontologiska villko-ret a¨ r att makten
a¨ ger existens. Makten g¨or att viljan kan existera i v¨arlden, att den inte bara blir en hoppl¨os
o¨ nskan inst¨angd i ett ”l¨angtans lif i tysta rymder”.102
2.3.3 Det fundamentala i livet
Detta g¨or det a¨ nnu sv˚arare att f˚a en best¨amd uppfattning av hur dessa f¨oreteelser h¨anger
samman. Ett alltf¨or enkelt f¨orsvar vore att s¨aga att li-vet a¨ r flytande, att allt a¨ r statt i f¨ora¨ ndring och att inget har en ontolo-gisk f¨orrangst¨allning, en f¨orenkling han faktiskt sj¨alv
g˚ar emot. P˚a flera st¨allen h¨anvisar han till olika arkimediska punkter, eller p˚ast˚ar att det i oss
m˚aste finnas en k¨arna.103 Eller som han skriver i sin kritik av determi-nismen: kau-sa-liteten
”kommer aldrig till ett f¨orsta faktum, en n¨odv¨andighet hvilande p˚a sig sj¨alf” ef-tersom det
”djupa och v¨asentliga [min kurs.] i oss a¨ r att vilja.”104
I inledningen till avhandlingen f¨orklarar Landquist att han inte t¨anker dis-ku-tera sitt
problems ontologiska, metafysiska och kunskapsteoretiska si-dor, endast de psykologiska.105 Men om och om igen g¨or han ontologiska utta-landen. Det talas om v¨a-senslagar,
v¨asen och v¨asentligheter. Han kan inte h˚alla det ute. I sin kritik av den tradi-tionella filosofin
g¨or han sj¨alv nya st¨allningstaganden vad g¨aller ontologin, men a¨ ven g¨allande metafysiken.
Landquist kritiserar ju -som vi sett - den tidigare metafysikens transcenden-ta-lism och
dess hypostaserande av fasta substanser f¨or att de s¨oker finna en of¨or-¨anderlig grund till
verkligheten. Max Horkheimer har i ess¨an ”Zu Bergsons Metaphysik der Zeit” kritiserat Bergsons traditionsuppgo¨ relse f¨or att p˚a nytt hamna i en hypostaserad och ab-strakt
substans.106 Hans kritik tr¨affar a¨ ven Landquists filosofi - ”den isolerade och f¨orevi-gade
100 ibid.,
48.
29.
102 ibid., 29f.
103 ibid., bla 66, 75, 241.
104 ibid., 126.
105 ibid., IIIf.
106 Likheterna mellan Landquists och Bergsons tidsfilosofi a
¨ r stora. Det r¨acker med en titt i t ex
V˚ar tids filosofi f¨or att uppt¨acka det. Bergsons k¨arnpunkt a¨ r att han s¨oker en omedelbar erfarenhet
bakom den filosofiska traditionen och kritiserar den f¨or att ha gl¨omt den avg¨orande skillnaden i verkligheten, den kvalitativa. F¨or Bergson a¨ r jagets substans dess st¨andiga f¨or¨andring; gentemot de fasta
substanserna st¨aller han s˚aledes likt Landquist f¨or¨andringen. L¨ubcke, 279ff.
101 ibid.,
v¨axlingens id´e a¨ r lika statisk och abstrakt som vilket hypostaserat be-grepp”.107 V¨axlingen
g¨ors till n˚agot absolut, till en ny substans som ska kasta sitt toa-talt f¨or-klaran-de ljus o¨ ver
verkligheten. De upph¨ojer s˚a, om vi f¨oljer Horkheimer, ett moment i tillva-ron till absolut
f¨orklaringsgrund och har d¨armed inte l¨am-nat den statiska metafysiken.
Kanske a¨ r Landquist inte lika konsekvent som Bergson, ty n¨ar Landquist vill uttrycka
det v¨asentliga s˚a a¨ r det alltid viljan som det h¨an-visas till. Viljan a¨ r det funda-men-tala,
det a¨ r viljan som a¨ r f¨or¨andring och det a¨ r den som ligger bakom alla individu-ella fenomen. Landquist verkar till och med distansera sig fr˚an sin grundtes att allt a¨ r individuellt n¨ar han s¨oker f˚anga tillvarons grund: ”Grundviljandet a¨ r en m¨aktig b¨olja som p˚a
sin rygg b¨ar de enskilda viljornas sm¨arre v˚agor.”108 P˚a denna viljans rygg k¨an-ner kan sig
lika s¨aker som Zenon gjorde p˚a sk¨oldpaddans rygg: Landquist ers¨atter den tra-ditionella
medvetandefilosofin med en vilje-metafysik. Kanske a¨ r det d¨arf¨or han har s˚a sv˚art att sj¨alv
vara konsekvent.
Men att Landquist sj¨alv hypostaserar en substans inneb¨ar inte att hans pro-jekt a¨ r diskvalificerat. Snarare visar det p˚a hans egen in-st¨allning till sin omv¨arld. V¨arlden a¨ r stadd i
st¨andig f¨or¨andring, p˚a n˚agot s¨att g˚ar tillvaron fram˚at. Men det a¨ r inte en naturalis-tisk evolutionsteori han propagerar f¨or. Framstegen sker i andens v¨arld, inom kultu-ren. Att det sker
framsteg beror p˚a tre saker: viljan a¨ r v¨ardeskapande, den a¨ r tid och den a¨ ger minne. Viljan a¨ r riktad mot framtiden: ”Det a¨ r ljuset fr˚an framtiden som brinner i nuets handling.”109
Men samtidigt st˚ar viljan p˚a n˚agot: det av sig sj¨alv bej-akade f¨orflutna. Viljan a¨ r dessutom
indivi-duell, v¨arlden best˚ar ju enligt honom en-dast av individer: ”Hvad vi finna i det andliga arbetet a¨ r till slut blott - v˚ar egen vilja.”110 V˚ar egen vilja. I grunden a¨ r det endast
den som med s¨akerhet existerar f¨or oss. N¨ar han ska f¨orklara f¨or¨andring och ut-veckling
finns intet annat att g˚a tillbaka till a¨ n de in-di-viduella v¨ardeskapande handling-arna. Dessa
f¨orblir of¨ormedlade och elitis-men ligger d¨armed n¨ara till hands.
2.3.4 Friheten och personligheten
Men avhandlingen hade ju som m˚al att utreda friheten? Landquist menar att friheten inte
a¨ r en id´e man k¨ampar f¨or. Frihet a¨ r att gestalta och f¨orverkliga sina a¨ ndam˚al, inte ”att vilja
f¨or att vilja fritt” eftersom det ”strider mot lifvets omedelbarhet att g¨ora fri-hetsid´en till
dess praktiska medelpunkt.”111 Friheten a¨ r s˚aledes n˚agot inre, det a¨ r n¨ar ja-get helt a¨ ger
sig sj¨alv.112 Och jagets samling a¨ r ett resultat av viljan. Friheten a¨ r s˚aledes ett resultat av
vil-jan.113 Friheten a¨ r n˚agot som uppst˚ar i v¨arlden genom ak-tiviteten, den a¨ r en h¨andelse.
Landquist har en definition: ”friheten a¨ r ja-gets makt att f¨orverkliga sina a¨ n-dama˚ l”.114
Tidigare har hela tiden viljan st˚att i centrum. Genom viljan konstituera-des ju ett enhetligt
jag. Men fri-heten h¨anger samman med jaget. Jagets enhet a¨ r ”frihetens ar-kimediska medelpunkt, genom hvilken man r¨or sig sj¨alf och v¨arlden”.115 Frihet finns allts˚a endast f¨or de
som a¨ ger ett best¨andigt jag. Med jaget menar han i det h¨ar samman-hanget, f¨or det f¨orsta,
att varje m¨anniska a¨ ger ett individuellt jagmedve-tande, en intui-tion av jaget, och, f¨or det
107 [”die
isolierte und verewigte Idee des Wechsels ist ebenso statisch und abstrakt wie irgendein
hypotasierter Begriff”.] Max Horkheimer, ”Zu Bergsons Metaphysik der Zeit” (1934) i Gesammelte
Schriften Band 3 Schriften 1931-1936 (Frankfurt am Main, 1988), 246.
108 Landquist, Viljan, 61.
109 ibid., 178.
110 ibid., 65.
111 ibid., 148.
112 ibid., 151.
113 ibid., 148.
114 ibid., 150.
115 ibid., 241.
andra, att det finns en erfarenhet av att det i li-vet sj¨alvt finns en st¨andig str¨avan till samman-hang, samt, att var och en a¨ ger en jagets gnista, en v¨a-sentlig uppgift att f¨orverkliga
som a¨ r hennes egen och som varje m¨anniska kan komma till insikt om.116
Varje m¨anniska a¨ ger en jag-k¨ansla av n˚agot slag, menar han. ”Jag har en mer eller
mindre abstrakt k¨anslorepresentation a¨ fven af mitt eget jag, och den blir kon-kretare eller intuitivare ju mer utpr¨aglad min per-sonlighet a¨ r.”117 En utpr¨aglad person-lig-het a¨ r en
som a¨ ger enhet. Denna str¨a-van finns i livet sj¨alvt och det a¨ r den som Landquist kallar
vilja. Med den sista jag-karakt¨aristiken kommer vi n¨armast hans fri-hetsid´e. Jaget inne-b¨ar
n¨amligen inte det faktiska jaget ”utan det jag som vi vilja, som vi fattat som v˚art a¨ ndam˚al att
f¨orverkliga. D¨armed blir friheten jagets makt att f¨orverkliga och a¨ ga sig sj¨alf.”118 I grunden
a¨ r friheten s˚aledes inte att kunna g¨ora vad som helst, utan att bli en personlighet. Friheten
tillkommer endast de personer som har tillr¨ackligt stark vilja att f¨orverkliga sin innebo-ende
personlighet - att bli en ut-pr¨aglad karakt¨ar, som han brukar uttrycka det.
Detta a¨ r en m¨ojlighet som tillkommer m¨anniskan som m¨anniska, det a¨ r Landquists
humanistiska credo - att skapa sig sj¨alv.119 Men varf¨or blir inte alla m¨annis-kor utpr¨aglade
personligheter? Vad a¨ r det som fattas? Utifr˚an sin filosofiska position kan han bara ge ett
svar: de har inte till-r¨ackligt stark vilja.
Danandet av vilja, av personligheten, kan beskrivas som en kulti-verings-pro-cess, d¨ar
m¨anniskan stiger h¨ogre och h¨ogre i andlighet. De flesta lever p˚a en vegetativ niv˚a. De
styrs mest av vanan och olika irrationella drifter, de a¨ r f¨orsjunkna i tillvaron och kan enligt
Landquist j¨amf¨oras med tingens materialitet och inordnas under rummets ka-tegori.120 De
har inte valt sig sj¨alva, utan snarare valt bort sitt eget jag till f¨orm˚an f¨or under-kastelse.
Ju mer jaget kultiveras, ju mer utmejslad viljan blivit, desto starkare blir viljan och
desto st¨orre blir personligheten eftersom de be-tingar varandra. ”Den som har, honom blir
gifvet; den som a¨ ger och s¨oker kunskap skall alltid f˚a a¨ n mer”121 , tycker Landquist.
Ur detta utvecklas embryot till en historieteori. F˚a a¨ r de stora individualite-terna, men
det a¨ r de som skapar historien och b¨ar upp kultu-ren, de a¨ r utvecklingens avantgarde. ”Den
store mannen a¨ r utvecklingens ledare, v¨ardenas utformare och indivi-dualiteten historiens
m˚al.”122
2.3.5 Ett historiefilosofiskt embryo
L˚at oss ta ett steg tillbaka. M¨anniskan a¨ r, enligt Landquist, verksam i v¨arlden. Den si–tuation hon st¨andigt befinner sig i karakt¨ariseras av tre existentiella villkor: det f¨or-flutna, nuet
och framtiden. Dessa kan om-slutas av en rambeteckning, tiden. Tiden a¨ r, som vi vet, i
Landquists filo-sofi den andliga v¨arldens v¨asensform. M¨anniskan lever i ti-den, hon lever
under de tre existentiella villkoren. Viljan a¨ r tidens motor och tiden a¨ r li-vets - eller viljans
- form. Han betonar nuet i den existentiella triaden. Det a¨ r nuet som a¨ r st¨andigt levande
och nyskapande.123 Men samtidigt kan han inte f¨orbise traditionen. ”Just v˚ar f¨orm˚aga att
best¨amma oss af min-nen och af dem bildade f¨orest¨allningar om v¨arden a¨ r ett v¨asentligt
villkor f¨or v˚ar frihet.”124 Om inte minnet fanns kunde ingen kon-tinuitet a¨ ga rum och ingen
v¨arde¨okning ske. Utan minnet kunde personligheten inte dana sig sj¨alv, ty den skulle vid
116 ibid.,
150.
41.
118 ibid., 151.
119 ibid., 27.
120 ibid., 198f, 300.
121 ibid., 161.
122 ibid., 325.
123 ibid., 174.
124 ibid., 217.
117 ibid.,
varje handling f¨orlora sig sj¨alv. Minnet, menar Landquist, a¨ r att s¨aga ja till sitt eget f¨orflutna
och b¨ara det med sig som ett eget beslut, det a¨ r viljans verk.125
Men varje minne a¨ r individuellt. Minnet best˚ar av de egna erfa-renheterna och dessa
kan ingen annan ha. Att minnas 10 a˚ r skulle ta 10 a˚ r, menar han, och att full-st¨andigt
f¨orst˚a n˚agon annan skulle inneb¨ara att bli den andra.126 Egentligen a¨ r det fel att s¨aga att
m¨anniskan lever i ti-den, snarare lever hon med den. Tiden a¨ r n¨amligen, en-ligt Landquist,
inte en abstrakt och o¨ verindividuell tid. Varje individ har sin egen tid. Tiden a¨ r en erfarenhet
av kvalitativa skillnader, av jagets handlingar och f¨or¨an-dring. Egentligen utvecklar han
inte sitt tidsbegrepp mer i avhandlingen a¨ n i Filosofiska es-sayer, men nu h¨anvisar han till
Bergson. N¨ar Landquist skriver om tiden g¨or han det ofta som om den vore en realitet, men
en an-nan realitet a¨ n till exempel rummet och tingen. Men i f¨orl¨angningen av hans m¨anniskosyn a¨ r tiden ett resultat av viljans kvali-tetsska-pande aktivitet. Den a¨ r precis som
viljan en of¨oruts¨agbar h¨andelse i v¨arlden.
Individen b¨ar sin egen erfarenhetshistoria och historien skapas genom indi-vi-dernas
agerande. Inget o¨ verindividuellt existerar i hans filo-sofi. Inte ens tiden. ”D¨armed a¨ r gifvet
att man ej kan f¨oruts¨aga fram-tida lif och handlingar.”127 Jaget a¨ r kas-tat mot framtiden med det f¨orflutna som utg˚angspunkt. Men varje aktivitet a¨ ger rum i nuet. Endast
”¨ogonblickets vilja [...] har konkret individuellt lif.”128 Och det a¨ r endast det kon-kreta livet
som visar upp v¨arlden, endast det kan vetas som redan h¨ant. Landquist f˚ar sj¨alv sammanfatta:
Hvarje viljande a¨ r en nyskapelse [...] [och] hvarje framtida viljande a¨ r en ny
syntes, en skapelse, som f¨or¨andrar karakt¨aren och som s˚adan naturligen icke
kan f¨orst˚as f¨orr¨an just i och med det att man aktivt ge-nomlefver den. D¨artill
kommer att hvarje framtida l¨age, som skall kr¨afva handling af oss, ocks˚a a¨ r
individuell, ej kan f¨oruts¨agas.129
Historiska skeenden kan s˚aledes aldrig f¨orklaras enligt Landquists filo-sofi. De kan
bara visas fram och f¨orst˚as ty ”hvar individuellt v¨ardefull handling a¨ r ett mysterium”.130
Och historien a¨ r de viljestarka m¨annens historia, dessa ”[d]e hemligt utvalda”, vilka tj¨anar
som f¨orebilder f¨or oss andra stackare - som frihetens personifierare.131 Varje m¨anniska b¨ar
p˚a denna m¨ojlighet, men den a¨ r f˚a f¨orunnad att utveckla. Detta menar han a¨ r det etiska
momentet i hans filosofi eftersom ”friheten till slut a¨ r ett med det goda lifvet.”132
2.3.6 Viljan och det moderna
Som avslutning vidgar vi ringen n˚agot och tittar o¨ ver kanten p˚a den filoso-fiska diskur-sen.
Precis som Filosofiska essayer a¨ r Viljan pr¨aglad av me-taforer vilka visar p˚a de st¨orre problem Landquist brottas med, de visar p˚a hans samtidssyn. I Viljan dominerar metafo-rer
f¨or den handlingskraf-tige mannen. Landquist har sj¨alv angivit att Viljan var ett f¨ors¨ok att
ta sig ur sekelskiftets handlingsf¨orlamning och flan¨ormentalitet samt Schopenhauers grepp
om honom. Gentemot ”de sm˚a automatiska promenader i k¨app och galoscher, som vissa
filosofer a¨ lska taga som exem-pel p˚a ‘handling”‘ st¨aller Landquist bef¨alhavaren f¨or en torpedb˚at p˚a fi-entligt vatten: han m˚aste s¨aker h˚alla m˚alet framf¨or o¨ gonen, vara tyst och dj¨arv,
125 ibid.,
178.
170.
127 ibid., 170.
128 ibid., 178.
129 ibid., 173.
130 ibid., 177.
131 ibid., 323.
132 ibid., 337.
126 ibid.,
sp¨and intill det yttersta och handla i r¨atta o¨ gon-blicket, begagna alla m¨ojligheter f¨or att
”med elegant styrka b¨oja ut viljans makt-b˚age”.133 En annan metafor a¨ r hans j¨amf¨orelse
av viljans styrka med krigarens rust-ning.134 Men samtidigt tvekar han. Egentligen a¨ r det
ju konsten han h˚aller h¨ogst. Den konstn¨arliga och etiska viljan kr¨aver mer kraft a¨ n ”vissa
brutala och h˚ardhudade ‘handlingsm¨anniskor‘ med sina starkare armb˚agar och bullrande
segrar”.135 Han upp–skattar de stora f¨altherrarna, nationalhj¨altarna, reli-gionstiftarna, men
rynkar p˚a n¨asan a˚ t kapitalets m¨an, dessa ”som haft tillf¨alle att beg˚a de stora hemliga brot˚ andra sidan kan han j¨amf¨ora
ten”, som f¨ortal, aff¨arsbedr¨agerier, konkurser med mera.136 A
ja-get med en stark in-dustriman som stillsamt ”l˚ater sina tj¨anare, de flinka vanorna, de hyrda f¨ore-st¨allning-arna utf¨ora hvardagens arbete och blott i betydelsefulla o¨ gonblick tr¨ader
fram och s¨ager sitt fasta och tydliga bud.”137
Han tilldelar g¨arna ungdomen viljans sporrande kraft. Det a¨ r den som om-vandlar v¨arlden medan de a¨ ldre f¨orvaltar den.138 Mot denna ungdomsdyrkan st¨aller han en annan metafor f¨or nedsjunkenheten, f¨or viljel¨osa, ”burgna kr¨amarfamil-jer”.139 Framg˚angens m¨an, de
med de verkliga viljorna, a¨ r f¨altherrarna, stats-m¨annen, aff¨ars-m¨an-nen, veten-skapsidgarna
och diktarna.140 Men till aff¨ars-m¨annen och till penningen har han - som vi sett - ett ambivalent f¨orh˚a-llande. Gentemot folket finns det d¨aremot ingen ambivalens: den stora mas-san
a¨ r amorf och utan kontur, ”den a¨ r odedicerad, l¨att suggere-rad”.141
Avhandlingen pr¨aglas s˚aledes mycket mindre av den f¨ortvivlan inf¨or moder-niseringsprocessen som han uttryckte i Filosofiska essayer. I Viljan hyllas handlingen och
initiativet. Men ofta antar den hyllade handlingen en aristokratisk pr¨agel. Landquist h˚aller
en viss distans till en aktivitet, den ekonomiska, som ju inte p˚a samma s¨att kan s¨agas o¨ ka det
and-liga v¨arde som a¨ r s˚a viktigt f¨or honom. N˚agot kollektiv a¨ r det o¨ ver-huvud inte fr˚agan
om. Den store mannen a¨ r idealet. Samtidigt m˚aste insk¨arpas att han of¨or-blom-merat hyllar
f¨or¨andringen. Allt statiskt a¨ r f¨orhatligt, livet m˚aste fri-g¨o-ras ur sin tr˚anga kostym och l˚atas
blomma fritt. Eller r¨attare sagt, de som kan ta f¨or sig ska g¨ora det.
Det a¨ r l¨attare att utr¨ona Viljans influenser. I sin kultursyn a¨ r Landquist pr¨a-glad av
Nietzsche, som han ocks˚a ger n˚agra hyllningens ord, och i sin filosofi a¨ r han bergsonian.
Windelband avf¨ardar han som person-lighetsmystiker - vad a¨ r han sj¨alv? - och Rickert som
abstrakt kulturde-terminist.142
2.3.7 Intuition
I avhandlingen betonar Landquist g˚ang p˚a g˚ang att individen a¨ r n˚agot hem-lighetsfyllt som
aldrig g˚ar att f˚a full kunskap om. Varje nyskapande hand-ling a¨ r n˚agot originalt som inte
kan a˚ terf¨oras p˚a en orsak. Vi kan knappast s¨aga att han i Viljan f¨ors¨oker ut-veckla en kunskapsteori. Den kunskap vi kan ha a¨ r om det som visar sig, som framtr¨a-der i v¨arlden. Ska
man ange n˚agon form av kunskapsk¨alla i Viljan s˚a a¨ r det k¨anslan. Ett kan s¨agas: a¨ nnu har
133 ibid.,
61f.
30.
135 ibid., 34f.
136 ibid., 111.
137 ibid., 153.
138 ibid., 179.
139 ibid., 196.
140 ibid., 232.
141 ibid., 264. En ambivalens och inriktning som han delade med sina generationskamrater, tiotalisterna. Se t ex Kurt Bergengrens beskrivning av tiotalisterna i ”De borgerliga som avsl¨ojade kapitalismen”, Aftonbladet 18/8 1979: ”Mer eller mindre direkt beskrev de f¨oljderna av en alltmer cynisk
liberalism i det ekonomiska livet.”
142 Landquist, Viljan, 312ff.
134 ibid.,
han inte fullt studerat sin Bergson. Enligt Bergson finns det ett prioriterat kun-skapsorgan
som direkt n˚ar kontakt med livet: intuitionen.
1911 publicerade John Landquist artikeln ”Diktens originalitet” i vilken han med kraft
h¨avdar intuitionen och inlevelsen som det kunskaps-organ som kan f¨orst˚a en dikt. Tankarna
g˚ar tillbaka till avhandlingen. Varje h¨andelse a¨ r unik och kan inte redu-ce-ras till n˚agot
annat - den kan inte or-saksf¨orklaras. Landquist menar att den kompara-tiva metoden som
anv¨andes vid universiteten a¨ r fullst¨andigt meningsl¨os f¨or att f¨orst˚a dikt-verk. Endast via
intuitionen kan det g¨oras.143
F¨or o¨ vrigt producerade han inga filosofiska skrifter under en l¨angre tidspe-riod. Ist¨allet
hade han klivit in i det konkreta livet som jour-nalist och kulturdebatt¨or.
F¨orst under tjugotalet a˚ terv¨ande Landquist till den filosofiska grund˚adran f¨or att lansera
en historiefilosofi - den historiska a˚ sk˚adningen som han kallade den - p˚a bred front.
I ett antal ess¨aer i b¨ockerna Det levande f¨orflutna (1919), Erik Gustav Geijer (1924)
och Humanism (1931) samt i en selbsdarstellung i Alf Ahlbergs Filosofiskt lexi-kon (1925)
ger han levande sammanfattningar av sin historiesyn.
Men den mest genomarbetade utl¨aggningen sker i boken M¨anniskokunskap som kom ut
1920. Den kan utan tvekan ses som John Landquists filosofiska huvudverk och testamente.
Borta a¨ r det romantise-rade och utsmyckade spr˚aket. Han har ist¨allet ta-git sig an uppgiften
att inte bara inspirerat p˚avisa utan a¨ ven argumentera och diskutera varje sak f¨or sig. Bokens
anspr˚ak a¨ r enorma: att omfatta hela den m¨anskliga kunskapen, men framf¨or allt att f¨ornya
den. D¨arf¨or a¨ r en utf¨orlig diskussion ber¨atti-gad.
¨
2.4 MANNISKOKUNSKAP
Kunskapsteorin m˚aste bli en teori om den praktiska m¨anniskokunskapen, historieskrivningen och konsten, uttrycker Landquist det i inledningen. Den hittillsvarande filosofin
har f¨orbisett detta. Filosofin har bara varit inrik-tad p˚a allm¨anbegreppslig kunskap och om
den n˚agonsin trott att den f˚angat det specifikt m¨anskliga s˚a har den tagit fel, enligt Landquist. Ty det ”viktigaste f¨orem˚alet f¨or t¨ankandet: livet g˚ar icke in i allm¨anbegrep-pen.”144
Trots det har filosofin och logiken gjort anspr˚ak p˚a att t¨acka hela t¨ankandet, men det a¨ r ett
anspr˚ak som han vill tillbakavisa.145 T¨ankandets dom¨aner m˚aste ut¨okas till m¨an-niskan.
”M¨anniskan a¨ r f¨or m¨anniskan kun-skapens f¨orem˚al framf¨or andra.”146 M¨an-niskan a¨ r inget
allm¨anbegrepp, hon a¨ r en levande och handlande individ och det a¨ r denna in-dividualitet
som kunskapen om henne m˚aste komma a˚ t, enligt Landquist. Som vi ser a¨ r det sitt gamla
projekt som han h¨ar vill fullf¨olja.
Landquist menar att logiken hittills endast r¨ort vid tillvarons yta. Den har sammanfattat tingens egenskaper under olika lagbegrepp, men aldrig n˚att tingen i sig. Men
m¨anniskokunskapen st¨aller ett annat krav en-ligt Landquist: ”att innesluta kunskap om
sina f¨orem˚al s˚adana de a¨ ro i sig sj¨alva.” Han h¨avdar att m¨anniskokunskapen har den
f¨orm˚agan, att den kan n˚a en omedelbar kontakt med en omedelbar verklighet.147 Och eftersom hans fi-losofi f¨oreskriver att verkligheten a¨ r individuellt psykologiskt liv s˚a m˚aste
ocks˚a m¨anniskokunskapens begrepp och tillv¨agag˚angss¨att ha den karakt¨aren. Fanns inte
m¨anniskokunskap menar han att v¨arlden skulle vara kaos och utan utveck-ling. Eftersom
nu v¨arlden inte a¨ r s˚adan m˚aste det ex-istera n˚agot s˚adant som m¨annisko-kunskap, ty det a¨ r
143 John
Landquist, ”Diktens originalitet”, ursprungligen i Dagens Nyheter 13/8 och 15/8 1911,
omtryckt i Essayer (Stockholm, 1913).
144 Landquist, M¨
anniskokunskap, 21.
145 ibid., 1f.
146 ibid., 5.
147 ibid., 5.
i f¨orsta hand m¨annis-kan som konstituerar v¨arlden.
M¨anniskokunskapen innesluter tre problemomr˚aden som vart och ett m˚aste fungera
efter denna kunskaps villkor: en logik, en psykologi och en kunskapsteori.
Hans diskussion om logiken g˚ar att dela upp i tv˚a delar: dels i en kritik av den
allm¨anbegreppsliga logiken och dels i en utl¨aggning av m¨an-niskokunskapens spe-ciella
logik. Kritiken av allm¨anbegreppen har en n¨ara koppling till hans kunskapsteori, som s˚a
sm˚aningom utmynnar i en teori om livet. L˚at oss b¨orja d¨ar. Hans teori f¨oruts¨at-ter i sin tur
en psykologi. Ur detta framtr¨ader sedan hans egen logik.
2.4.1 Kritiken av allm¨anbegreppen
”Livets betydelsefulla verkligheter l˚ata blott t¨anka sig i historiska begrepp och i konst-n¨arliga symboler.”148
Allm¨anbegreppen f˚angar det gemensamma och generella, det som alltid a¨ r. Enligt Landquist f˚angar de det gemensamma hos en m¨angd indivi-duella f¨orem˚al. Dessa f¨orem˚al, menar han, har inget samband med varandra, de ligger utom varandra. Denna sambandsl¨oshet
och m˚angfald o¨ vervinner allm¨anbe-greppen genom generaliseringar. Han menar d¨arf¨or att
allm¨anbegreppen inte n˚ar verkligheten som den a¨ r, de f˚angar inte inne-h˚allet utan bara ett
omf˚ang av best¨amningar. Allm¨anbegreppen har egentligen ing-enting med verkligheten att
g¨ora, de a¨ r endast konstruktioner. ”Naturvetenskapen a¨ r en veten-skap om det allm¨anna och
d¨arf¨or om det overkliga.”149 Tankeg˚angarna k¨anner vi igen fr˚an tidigare.
De historiska begreppen m˚aste d¨aremot f˚anga det enskilda och icke a˚ terkom-mande.150
Endast d˚a kan de s¨agas n˚a historiens v¨asen. F˚a har uppt¨ackt detta enligt Landquist. Men
med Dilthey och Windelband b¨orjar insikten att den historiska kunska-pen a¨ r n˚agot helt
annat a¨ n den naturve-tenskapliga; den historiska kunskapen handlar n¨amligen, enligt honom, om de enskilda h¨andelser som utg¨or historien - d¨arf¨or m˚aste de ocks˚a ha en annan
uppbyggnad. 151
Den som verkligen f¨orst˚att problematiken a¨ r Heinrich Rickert. Dennes bragd ligger i
att han p˚avisat att det g˚ar att skapa begrepp f¨or historiska h¨andelser och att dessa begrepp
innesluter kunskap, och att de dessutom a¨ r n˚agot helt annat a¨ n allm¨anbe-grepp.152
Hur t¨ankte sig Rickert dessa begrepp? I enlighet med Windelband utgick han ifr˚an att
man till¨ampar tv˚a olika metoder p˚a sitt material. Naturvetenskapen anv¨ander en generaliserande begreppsbildning och his-torievetenskaperna en individualiserande.
Verkligheten, menade han, a¨ ger en outt¨omlig m˚angfald i tv˚a rikt-ningar: en extensiv, vilket inneb¨ar att det i rummet och tiden existerar en outt¨omlig m˚angfald ge-staltningar, och
en intensiv, vilket inneb¨ar att varje s˚adan individuell gestaltning ocks˚a a¨ ger en outt¨omlig
m˚angfald. Den v¨arld som kunskapen n¨armar sig kan s˚aledes i sig sj¨alv inte ha n˚agon enhet.
Vetenskap a¨ r att via begreppskonstruktion o¨ vervinna denna outt¨om-lighet. S˚aledes m˚aste
b˚ade natur- och kulturvetenskaperna v¨alja ut viktiga egen-skaper ur detta kaos f¨or att skapa begrepp. Naturvetenskapen g¨or det ge-nom generali-sering och ge-nom att underordna
den extensiva outt¨omlighe-ten under olika lagbegrepp. Den historiska vetenskapen ber¨or
inte den extensiva m˚angfalden men m˚aste p˚a n˚agot s¨att g¨ora urval i den intensiva. Rickerts princip f¨or detta urval, f¨or den individuella be-greppsbildningen, a¨ r att s¨atta historiska
h¨andelser - unika men o¨oversk˚adliga i sig sj¨alva - i f¨or-bindelse med ett kulturv¨arde. Detta,
menar han, g¨or de individuella begrep-pen objektiva.153
148 ibid.,
21.
28.
150 ibid., 12.
151 ibid., 25f.
152 ibid., 40.
153 ibid., 11f, 27ff.
149 ibid.,
Men en s˚adan filosofi kan inte Landquist g˚a med p˚a. Han menar ju i st¨allet att verkligheten i sig sj¨alv g˚ar att ha kunskap om. Landquists fi-losofi utg˚ar fr˚an en dua-lism. Den
ena sidan i denna dualism representeras av ett andarnas rike och i detta rike r˚ader inte kaos
utan m˚alinriktad vilja. Rickert o¨ ppnade logiken f¨or historisk begrepps-bildning - d¨ari ligger
hans f¨ortj¨anst - men han stannar enligt Landquist kvar i abstrak-tionerna n¨ar han inte f¨orst˚ar
att historieskrivningen skiljer sig fr˚an naturvetenskapen, inte ”blott genom sin metod utan
a¨ ven sitt inneh˚all”.154
M¨anniskokunskapen har allts˚a ett helt annat objekt, det histo-riska livet, dy-namiken,
vilket ontologiskt och inte bara kunskapsm¨assigt har en helt annan karakt¨ar a¨ n naturen.155
Historikern s¨oker n˚a kunskap om den form som det historiska objektet sj¨alv utgestaltat,
vilket inte a¨ r outt¨omligt eftersom objektet, den agerande individen, redan gjort urvalen
sj¨alv. Historikern m¨oter inte en o¨oversk˚adlig m˚angfald, han m¨oter en re-dan f¨ar-dig form,
”en av de historiska objeketen sj¨alva enligt v¨ardeprinciper urvald och gestaltad verklighet,
som det g¨aller f¨or honom att inleva sig i.”156
Den historiska verkligheten a¨ r en v¨arderande ande som utv¨aljer och begr¨an-sar. I historien danas personligheterna och det a¨ r dessa som a¨ r historikerns objekt. Dessa har av sig
sj¨alva skapat en enkel enhet som det g¨aller f¨or historikern att f¨orst˚a
Detta f˚ar flera konsekvenser. Urvalsprincipen a¨ r inte abstrakt och godtycklig utan finns
i livet sj¨alvt. Att f¨orst˚a historien inneb¨ar inte att konstruera begrepp utan att f¨orst˚a denna
som den verkligen var, att n˚a den originala formen. D¨arf¨or kan Landquist h¨avda att historisk
kunskap a¨ r ome-delbar; och s˚a faller han tillbaks p˚a sin avhandlings onto-logiska villkor:
”Det andliga livets enkelhet framg˚ar ur en viljas varaktighet och upp-riktig-het.”157
2.4.2 Kunskapsteorin som blir ontologi
N¨ar Landquist unders¨oker den historiska logiken a¨ r han tvungen att uttala sig om hur verkligheten ser ut eftersom han menar att det a¨ r den som p˚averkar logikens utseende. Att det
g˚ar att ha kunskap om verkligheten beror, enligt honom, inte p˚a n˚agra transcen-dentala
kunskapsvillkor, n˚agra a priori, utan p˚a hur v¨arlden a¨ r konstruerad.
Det finns en naturlig o¨ verg˚ang fr˚an hans logik till kunskapsteorin. Heinrich Rickert
var nykantian och han kritiseras av Landquist f¨or att vara alltf¨or abstrakt och fr¨ammande
inf¨or den verkliga historien.158 P˚a samma s¨att har han ju tidigare kritiserat Kant och g¨or
s˚a a¨ ven i denna kunskaps-teoretiska utl¨aggning. B˚ada kritiseras f¨or att de f¨ortingligar det
m¨ansk-liga handlandet. Det konkreta jaget reduceras till ett teoretiskt jag, som tar plats
som en del i den begreppsliga konstruktionen. P˚a detta s¨att fj¨ar-mar man sig fr˚an livet.
Sj¨alva kardinalpunkten a¨ r att b˚ade Rickerts och Kants filosofier g˚ar ut p˚a att vi aldrig kan
f˚a kunskap om verkligheten som den a¨ r i sig. Tingen a¨ r alltid kunskapsobjekt f¨or oss och
i detta tr¨ader det m¨anskliga t¨ankandet in som ett betingande raster. Att vi kan tala om att
tingen har former beror p˚a att det a¨ r vi sj¨alva som ger tingen sina former, vi tilldelar dem
s˚a att s¨aga intellektets former.
Men Landquists filosofi g˚ar ut p˚a att varje individ formar sig sj¨alv i v¨arlden och att
denna form a¨ r direkt tillg¨anglig f¨or kunskap, utan n˚agra f¨ormedlande a˚ sk˚ad-nings-former.
Detta a¨ r hans kunskapsteori enkelt uttryckt.
L˚at oss g˚a in i den mer i detalj. Landquists kunskapsteori blir al-drig ren kun-skapsteori.
Kunskapen a¨ r en del i den konkreta livsprocessen och d¨arf¨or kan kunskap al-drig avskiljas
som ett omr˚ade f¨or sig bortom li-vet. ”Kunskapsteorien och teorien om livet a¨ ro ouppl¨osligt
154 ibid.,
29.
12.
156 ibid., 36.
157 ibid., 45.
158 ibid., 41.
155 ibid.,
f¨orenade.”159 Kunskapsteori och ontologi sm¨alter samman. Att st¨alla fr˚a-gan hur vi f˚ar
kunskap om livet och vad livet a¨ r, inneb¨ar det samma. Enligt Landquist kan s˚aledes en
kunskapsteoretisk fr˚aga aldrig st¨allas utan att samtidigt den ontologiska dimensionen behandlas.
Den kunskapsteoretiska fr˚agan lyder: finns det en kunskapsf¨or-m˚aga som di-rekt kan
uppleva livets omedelbara enhet, och hur ser den i s˚a-dana fall ut?
F¨or att besvara fr˚agan tar han en omv¨ag via Kant och ur kritiken av Kant - som a¨ r
fundamental160 - v¨axer s˚a hans egen position fram.
Kantkritiken
Landquist inleder med samma typ av kritik som han levererat f¨orut. Kant inordnar det
empiriska jaget och d¨armed psykologin i den sinnliga f¨oreteel-sev¨arlden. Allt empiriskt a¨ r
enligt Kant underordnat kausaliteten och exis-terar f¨or kunskapen endast som feno-men.
Denna fenomenv¨arld - som a¨ r den enda man kan ha verklig kunskap om enligt Kant - a¨ r
best¨amd av rummets och tidens principer, vilka subjektet sj¨alv l¨agger p˚a fe-nome-nen. Kant
placerar s˚aledes det som Landquist anser som ett ting i sig och som originalt aktivt inom
samma kategorier som tingen. En om¨ojlighet f¨or Landquist.
Men hans kritik forts¨atter och blir l˚angt mer grundl¨aggande a¨ n ti-digare. Den a¨ r inte
helt l¨att att f¨olja.
Enkelt uttryckt p˚ast˚ar Landquist att tiden a¨ r det fundamentala i Kants filosofi och att
Kant har missuppfattat tidens v¨asen genom att skilja den fr˚an det konkreta sub-jek-tet, och
att Kants l¨ara d¨armed faller platt till marken.161
Inom parantes kan s¨agas att Landqist inte a¨ r ensam om att h¨avda att tiden a¨ r det viktigaste i Kants filosofi. ”Med tidens hj¨alp skapar v˚ar fantasi de kategorier, som ‘dikterar‘ natur-lagarna”, skriver en kantkommentator, som ocks˚a han menar, likt Heidegger, att
Kants tidsuppfattning a¨ r fundamental f¨or f¨orst˚aelsen av hans filosofi.162 Fantasin st˚ar allts˚a
f¨or in-billningskraften.
Att redog¨ora f¨or Landquists genomg˚ang av Kant och hans argu-mentering a¨ r
o¨ verfl¨odigt, den a¨ r knappast full¨odig och n¨ar han kommer till sj¨alva kardinalfr˚agan, om
det transcendentala medvetandet kan skapa en tidsuppfattning eller ej, lutar han sig mot
sin egen kunskapsteori: Det transcendentala jaget kan inte ge upphov till eller f¨or-st˚a tid
eftersom det aldrig upplevt tid. Han r¨or sig s˚aledes inte p˚a Kants dom¨aner.
Men vi kan ta det som en int¨ackt f¨or att han f¨ors¨oker kullkasta hela det kant-ska systemet och att han ocks˚a tror att han g¨or det, ty Landquist menar att ”Kants l¨ara om ti-den
bildar [...] sj¨alva k¨arnan i hans teoretiska filosofi.”163
Vad han i sj¨alva verket g¨or a¨ r att han inleder sin kunskapsteori med en be-trak-telse o¨ ver
tiden. Kants kunskapsteori visar sig, enligt Landquist, bygga p˚a en fel-aktig kon-ception av
tiden. Men att tiden a¨ r fundamental f¨or f¨orst˚a-elsen av kunskaps-teorin h˚aller han med om.
F¨or att f¨orst˚a m¨anniskokunskapen m˚aste man f¨orst˚a vad tiden a¨ r.
Landquist behandling av Kant a¨ r inte s¨arskilt ovanlig. Hegel, till exempel, an-s˚ag att
Kant bara plockat ihop kategorierna, men att det kvarstod att visa hur de his-to-riskt v¨axt
159 ibid.,
229.
B¨armark och Ingemar Nilsson sv¨avar lite p˚a m˚alet i sin ”M¨anniskokunskap och psykologi:
En ess¨a om John Landquist”, Lychnos 1987, 141-142, n¨ar de skriver att han ville ”fylla ut en lucka
hos Kant”. Kjell Krantz d¨aremot anser att det a¨ r en total uppg¨orelse Landquist a¨ r ute efter, och p˚a den
punkten har han alldeles r¨att, 142f.
161 Landquist, M¨
anniskokunskap, 196.
162 Arsenij Gulyga, Immanuel Kant (1977), sv. o
¨ vers. (G¨oteborg, 1990), 126f.
163 Landquist, M¨
anniskokunskap, 196.
160 Jan
fram, det kvarstod att skriva en subjektets erfarenhetshistoria.164 S˚aledes a¨ r det tiden som i
grunden kan visa upp det transcendentala f¨ornuftets enhet. Landquist ut-vecklar en liknande
tanke-g˚ang: ”Varje tidsmedvetande a¨ r inneh˚allsfyllt; det a¨ r fyllt av jagets his-toria. Denna
historia g¨or jaget till personlighet.”165
Att st¨alla en kunskapsteoretisk fr˚aga utan att innan eller sam-tidigt st¨alla en ontologisk
a¨ r som att l¨ara sig simma p˚a land l¨ar Hegel ha uttalat sig.166 Landquist f¨oljer den uppmaningen.
Men vad a¨ r det f¨or ett jag som Landquist talar om och hur kan det ha en er-farenhetshistoria? Han har inte l¨amnat sitt gamla t¨ankande bakom sig. Jaget a¨ r den kon-kreta,
empiriska personen som a¨ r verksam i v¨arlden. Om inte m¨anniskan hade ett minne s˚a fanns
ingen f¨orfluten tid f¨or henne. Tiden a¨ r inget kroppsligt ting, den h¨or samman med jagets erfarenhet och sj¨alvmedvetande. Jaget infogar sig inte i en tid, hon infogar sig inte i rummets
tid, utan hon infogar rummet, orten, i sin tid, menar han.167
Det a¨ r det reala, inneh˚allsrika jaget, som genomlever tid och i detta
genomle-vande fattar denna tid. Tiden a¨ r den andliga livsprocessens form. [...]
Ur med-vetendet och det reala jagets varaktighet och ur denna k¨alla ensamt
h¨amta vi verklighetens begrepp.168
Att o¨ ver huvud kunna tala om verkligheten inneb¨ar att det existerar ett realt jag som
upp-lever tid. Medvetandet om v˚ar varaktighet a¨ r s˚aledes villkor f¨or att ”fatta tingens best˚and.”169 Varje medvetandetillst˚and om v˚art inre och det yttre m˚aste beledsagas av det reala jaget. Det a¨ r endast det som kan sk¨anka varaktighet a˚ t medvetandet. Substantialitetens
be-grepp kan f¨orst bildas genom det reala jagets tidserfarenhet. Landquist byter s˚aledes ut
Kants transcendentala jag - eftersom det inte kan bilda n˚agot som helst begrepp om tid och
substantialitet - mot det konkreta ja-get.
Tv˚a fr˚agor inst¨aller sig: Hur konstitueras ett jagmedvetande och vilket a¨ r tidsmedvetandets s¨att att t¨anka sig sj¨alv?
Tiden och intuitionen
Den senare fr˚agan s¨oker ett kunskapsteoretisk svar. Vi b¨orjar med den. Landquist vill finna ett s¨att att f˚a kunskap om den m¨anskliga aktiviteten, om livet sj¨alvt. Som vi vet an-ser
han att livet a¨ r en process som formar sig sj¨alv, en utformning som individerna st˚ar f¨or.
Livet sj¨alvt a¨ ger inre sammanhang och enkelhet, dessutom a¨ r det individuellt. Tiden a¨ r en
grundsten b˚ade i medvetandet och i livet. Landquist h¨avdar att tid a¨ r skeende. Ett skeende
a¨ r, enligt honom, n˚agot absolut, det a¨ r n˚agonting som stiger fram. Detta skeende kan inte
konstrueras av ett f¨ornuft eftersom det a¨ r en verklig h¨andelse i v¨arlden; ”det kan bara vara
164 I
”F¨orordet” skriver Hegel t ex: ”Att leda omkring en of¨or¨anderlig form av vetande subjekt
bland det som a¨ r f¨orhanden [...] det motsvarar inte [...] vad som kr¨avs: n¨amligen den rikedom som
springer fram ur sig sj¨alv och de sig sj¨alv best¨ammande olikheter mellan gestalterna.” (15) Hegel
menar att det kommer ”an p˚a att uppfatta och uttrycka det sanna inte som substans utan lika mycket
som subjekt” (16), och sammanfattar sin metod: ”Andens omedelbara existen, medvetandet, har som
sina tv˚a moment vetandet och den f¨orem˚alslighet som a¨ r negativ till vetandet. Genom att anden
utvecklas i detta element och d¨ar utl¨agger sina moment, s˚a k¨annetecknas dessa av denna motsats,
och de upptr¨ader alla som medvetandeformer. Vetenskapen om denna v¨ag a¨ r vetenskapen om den
erfarenhet, som medvetandet g¨or.” (22).
165 Landquist, M¨
anniskokunskap, 203.
166 Ingvar Johansson, ”P˚a andra sidan objektivism och relativism”, H¨
aften f¨or kritiska studier
2/1988, 54.
167 Landquist, M¨
anniskokunskap, 197.
168 ibid., 197f.
169 ibid., 197.
verkligt och upplevas i denna sin verklighet.” Tid a¨ r en h¨andelse som upplevs. Men enligt
Landquist finns det n˚agot som uppfattar denna upp-levelse samtidigt och det a¨ r en uppfattning som likt upplevelsen a¨ r enkel. Ja, upplevelse och uppfattningen av upple-velsen
sammansm¨alter i hans filosofi till en ouppl¨oslig en-het. Denna f¨orm˚aga kallar han intuition.
”Intuitionen a¨ r ett inre seende av det verkligt andliga”, skriver han.170
Syntesen sammanfattar olika egenskaper under allm¨anbegrepp, den h˚aller samman objekten i dess yttre manifestationer. Men objekten betraktas inte i sin andliga enhet. Livet
a¨ r d¨aremot andlig enhet och kan d¨arf¨or bara fattas av en uppfattning som a¨ r enkel, menar
Lanquist. Vi k¨an-ner igen det fr˚an kritiken av allm¨anbegreppen.
”Tiden a¨ r livets form.” Och tidsmedvetandets s¨att att uppleva sig sj¨alv a¨ r in-tuitionen.
”Vara och veta a¨ r i livet en akt”, och varat a¨ r li-vet sj¨alvt, enligt Landquist.171 Intuitionen a¨ r
s˚aledes livets fattning av sig sj¨alv och denna uppfattning a¨ r omedelbar, ”den fattar f¨orem˚alet
sj¨alvt i dess eget livsfl¨ode.”172 Kunskapen om livet a¨ r s˚aledes inte f¨ormedlat via n˚agra
kategorier, det a¨ r direkt upplevt och ingen fiktion, det a¨ r inte en be-greppslig konstruktion.
Landquist sammanfattar: ”Livet i sin inre, enkla, individuella sida a¨ r s˚alunda intuitionens
objekt och kan endast fattas av intuitionen.”173
Landquist a¨ r s˚aledes identitetsfilosof. Vad det g¨aller livet, s˚a a¨ r tanken o¨ ver li-vet och
livet sj¨alvt identiskt. Tanken n˚ar livet som det a¨ r i sig sj¨alv. Men kan denna upp-fattning
¨ inte alla ord och begrepp just skilda fr˚an livet ge-nom att alltid uteverkligen meddelas? Ar
sluta sidor av det, genom att reducera livsfl¨odet. Ordet bord kan ju till exempel anv¨andas om
b˚ade ett och alla bord, orden a¨ r i sig sj¨alva abstraktioner. Landquists filo-sofiska f¨orebild,
Bergson, tyckte ungef¨ar s˚a. Orden utvecklas i m¨annis-kans kamp mot den yttre naturen och
kan j¨amf¨oras med en yttre rustning. F¨orst˚aelsen av livet kan d¨arf¨or egentligen inte uttryckas i ord, utom m¨oj-ligen i poesin. Men vad har d˚a denna upplevelse f¨or giltighet, kan den
¨ det inte snarare en mystisk upplevelse
verk-ligen g¨ora anspr˚ak p˚a sanning eller a¨ kt-het? Ar
bortom det medelbara?
Landquist menar att s˚a inte a¨ r fallet. Intuitionen a¨ r, enligt ho-nom, giltighets-s¨at-tande.
Den g¨or, vad han kallar, existentialomd¨omen om verkligheten. Ett existential-om-d¨ome a¨ r
i hans filosofi det samma som ett p˚ast˚aende att ”detta a¨ r sant”. Men efter-som tanke och
vara samman-fal-ler i en identitet, enligt honom, s˚a a¨ r tankens sanning inte ett med-delande
av n˚agon slags o¨ verensst¨ammelse; det handlar inte om korrespon-dens.174 Tankens sanning
a¨ r att vara ett utryck f¨or livet. Livet a¨ r giltig-hetss¨at-tande, me-nar Landquist. Sanningen a¨ r n˚agot som uppenbarar sig, som lyser igenom i livspro-ces-sen.175 ”Vara och giltighetss¨attande intuition a¨ ro tv˚a v¨asentliga och oskiljaktiga si-dor hos livet.”176 Och detta
kan inte kallas irrationalism, tycker han, utan snarare en ut-¨okning av tankens do-m¨aner.
Landquist anser att a¨ ven intuitionen a¨ r en teoretisk akt, den a¨ r ”en art av intel-lektuell verksamhet” och denna verksamhet a¨ r, menar han, fullt lo-giskt best¨am-bar.177 Vi a˚ terkommer
till detta i hans utl¨aggning av det historiska begrep-pets logik och av symbo-len, som a¨ r
hans svar p˚a dessa fr˚agor. Symbolen a¨ r n¨amligen den form som in-tuitionen medelar sig
genom.
170 ibid.,
201.
202.
172 ibid., 203.
173 ibid., 212.
174 ibid., 221.
175 ibid., 202.
176 ibid., 204.
177 ibid., 209.
171 ibid.,
Jag och Du
L˚at oss nu g˚a till den f¨orsta fr˚agan: hur konstitueras det medvetna jaget? I sin avhand-ling
menade Landquist att jaget konstituerade sig sj¨alv i sin en-samhet genom viljans kraft i
li-vet. Jaget var individens samling till en personlighet i str¨avan att f¨orverkliga sig sj¨alv.
I M¨anniskokunskap anser han att jaget konstitueras i en gemen-skap - utan gemenskapen vore jaget ingenting, heter det nu. Det fanns icke. I en formel f˚angas hans nya
st˚andpunkt: intet jag utan ett du.
En fullst¨andigt ensam m¨anniska skulle aldrig kunna skapa sig en uppfattning av sitt jag
eller sin omv¨arld, menar Landquist. Han skulle inte kunna s¨atta en gr¨ans mel-lan sig sj¨alv,
det inre, och den yttre naturen. Han skulle vara ”en serie opersonliga till-st˚and.”178 F¨orst en
gr¨ans kan skapa ett jagmedvetande hos individen. Men denna gr¨ans kan aldrig utg¨oras av
natu-ren, a l´a Fichte.179 ”Att minnas, det a¨ r att minnas en annan m¨anniska”.180 Landquist
menar s˚aledes att f¨orst m¨otet med en annan m¨anniska s¨atter den gr¨ans som konstituerar det
egna jaget. Ty om minnet f¨orst konstitueras av ett annat jag s˚a har en solit¨ar individ ingen
historia. Och som vi minns s˚a kan ett jag utan egen erfa-ren-hetshistoria inte uttala sig om
v¨arlden, enligt honom. ”Ett du inleder v¨arldens ge-stalt-ning.”181 Dess n¨arvaro g¨or att jaget
skapar ett medvetande om sig sj¨alv, ytter-v¨arlden och den andre, detta du.
Genomg˚aende i Landquists filosofi a¨ r ju kritiken av medvetan-defilosofin, eller en filosofi som s¨atter t¨ankandet och t¨ankandet o¨ ver det egna jaget i f¨orsta rummet. Landquists
po¨ang a¨ r nu att visa att denna in-st¨allning a¨ r ett specialfall och inte tillvarons grund. ”Detta
filosoferande a¨ r ett alster av en speciell teoretisk inst¨allning p˚a tillva-ron.”182
Medvetandefilosofin kan f¨oras tillbaka till Descartes k¨anda Cogito ergo sum. Inneb¨orden i denna sats a¨ r att den f¨orsta s¨akra intuition m¨anniskan har a¨ r om sin egen existens: jag t¨anker, allts˚a finns jag. T¨ankandet g˚ar s˚a f¨ore existensen. D¨arefter kan kunskapen om v¨arlden och andra individer v¨axa fram. I f¨orl¨angningen ger detta upphov till
id´en om det transcendentala jaget som ger v¨arlden sina best¨amningar - hos Fichte g˚ar det
s˚a l˚angt att jaget sj¨alvt s¨atter v¨arlden som ett motst˚and f¨or sina handlingar och Hegel me-nar
att v¨arldsanden i en process skapar sig sj¨alv, v¨arlden och historien.
Gentemot detta menar Landquist att den f¨orsta intuitionen a¨ r av en annan m¨anniska,
ett du. Descartes sats kan omformuleras: ”Du finns, allts˚a existerar jag”. Och detta a¨ r inte
en intuitiv transcendent sats utan en intuitiv empirisk, menar han. Den kun-skap denna
upplevelse f¨ormedlar ligger utanf¨or jaget. Ett du kan, enligt Landquist, al-drig finnas i ett
a prio-riskt f¨orst˚and, ty detta f¨orst˚and v¨axer fram f¨orst n¨ar m¨otet med ett du har erfarits.
”Uppfattningen av tid, vilja, jag och du g˚ar i begreppet f¨ore alla katego-rier”, sammanfattar
han sin filosofi.183
Om det var problematiskt att i avhandlingen visa p˚a hur jaget konstituerades och vad
som kunde anges som fundamentalt s˚a har han i M¨anniskokunskap givit sin l¨osning av
problemet:
Det f¨orsta a¨ r den intuitiva erfarenheten av det verkliga, och urerfa-renheten
i denna erfarenhet a¨ r upplevelsen av ett du. Denna erfarenhet v¨acker jagmedvetande. Jagmedvetande a¨ r tidsmedvetande. Ur den f¨orsta dunkla dubbelupplevel-sen av ett jag och ett du spirar tiden upp. Tidsmedvetande a¨ r vetande om
ett jag som varar och ett du som varar.184
178 ibid.,
212.
213ff.
180 ibid., 213.
181 ibid.
182 ibid., 216.
183 ibid.
184 ibid.
179 ibid.,
I sin selbsdarstelleung uttrycker han det lite mer prosaiskt: ”Den levande intuitionen
a¨ r intuitionen av ett samh¨alle.”185 Samh¨allet a¨ r dock, f¨or Landquist, inte den materiella
or-ga-nisationen, inte institutioner och eko-nomi, utan en andarnas gemenskap.186
Men ett problem kvarst˚ar: hur f˚ar man kunskap om andra m¨annis-kors enhet-liga jag?
Trots att han anser att ”intuitionen av det verkliga jaget [...] tillika [¨ar] intui-tion av de
m¨anniskor som best¨amt och be-st¨amma jaget” s˚a a¨ r hans filosofi s˚a individua-listisk - den
erfarenhets-historia varje individ har ber¨or i grunden endast individen sj¨alv - att in-tuitionen, sammansm¨altningen mellan upplevelse och uppfattning, med sv˚arighet direkt kan
o¨ verf¨oras till att g¨alla intuitionen av andra m¨annis-kors liv.187 Den ”genomskinliga skiljande hinnan mellan dem a¨ r ogenom-tr¨anglig: den ene kan aldrig bli den andre.”188 Men
trots det menar han att det g˚ar att f˚a verklig kunskap om andra in-di-vider, framf¨or allt
his-toriska individer. Hur g˚ar detta till?
Svaret finns i hans psykologi. M¨anniskan har en psykologisk dis-position, menar Landquist, som g¨or att hon kan komma i kontakt med och leva sig in i andra m¨anniskors liv.
2.4.3 En expressivistisk psykologi
Dilthey menade att grunden till att en m¨anniska kan f¨orst˚a en annan m¨an-niska just lig-ger
i det att hon a¨ r en m¨anniska sj¨alv. I en annan m¨anniskas uttryck kan man k¨anna igen sig
sj¨alv och d¨arigenom n˚a en direkt f¨orst˚aelse.189
Landquist menar n˚agot liknande. Varje m¨anniska b¨ar p˚a en o¨andlig m¨angd av
m¨ojligheter, anlag som Landquist kallar det. Men en m¨anniska kan aldrig f¨orverkliga alla
dessa anlag. I den historiska och personliga proces-sen utgestaltas vissa best¨amda drag hos
m¨anniskor, ett urval av anlagen sker.190
Men m¨anniskan a¨ r medveten om sina m¨ojligheter, hon a¨ r medveten om de anlag som
hon aldrig f¨orverkligat. Hon lever, enligt Landquist, ett dubbelt liv: dels hen-nes verkliga
liv, dels ett undantr¨angt liv av anlag, ett de ”of¨oddas underv¨arld” och ”dr¨ommens skog”.191
Tack vare sina anlag kan en m¨anniska f¨orst˚a en annan m¨anniska; hon kan f¨orst˚a en
o¨andlig m¨angd utgestaltade karakt¨arer a¨ ven fast hon sj¨alv a¨ r begr¨ansad av sitt verkliga liv.
”Den enskilde h¨amtar materialet till sin insikt om det annorlunda artade m¨anniskolivet ur
sina icke f¨or-verkligade anlag.”192
Det m¨ojliga f¨orst˚ar det reella. D¨armed har han en psykologisk grund till m¨anniskokunskapen. ”Anlagets v¨arld a¨ r den psykologiska f¨orut-s¨attningen f¨or m¨annis-kokunskapen. [...] Detta anlag g¨or honom samh¨orig med m¨anskligheten.”193
185 Ahlberg,
Lexikon,121.
anknyter ”n¨armast till Dilthey och dennes hegelianskt f¨argade id´e om ett ‘historiens
rike‘ utanf¨or och oberoende av ‘naturens rike”‘, skriver Kjell Krantz, 142.
187 Landquist, M¨
anniskokunskap, 218f.
188 ibid., 153.
189 Dilthey skriver t ex: ”the first condition for the posibility of history as a science lies in the recognition that I myself [is] an a historical being, that the one who examines history also makes history”.
Citerat ur Michael Ermarth, ”The transformation of hermeneutics”, The Monist, vol. 64 2/1981, 182.
Stora likheter finns mellan Diltheys och Landquists filosofi. Se t ex Kurt Mueller-Vollmer, ed., The
Hermeneutics Reader (Oxford, 1986), som skriver: ”Dilthey thought at first that psychology could
provide a firm basis for his enerprise [...] he began to create his own [...] which aimed at investigating
the structures of human mental activities and their inherent order. [...] In Dilthey’s view, understanding as a methodological concept has its roots and its origin in the process of human life itself: it is
primarily a ‘category of life‘”, 24f.
190 Landquist, M¨
anniskokunskap, 173-179.
191 ibid., 173, 175.
192 ibid., 15.
193 ibid., 175.
186 Landquist
Processen att s¨atta sig in i en annan m¨anniskas personlighet och att f¨orst˚a denna via sina
egna of¨orverkligade anlag kallar Landquist ink¨an-nande - en f¨orsvensk-ning av Diltheys
Einf¨uhlung. Ink¨annandets f¨orem˚al a¨ r andra m¨anniskor och dess karak-t¨aristik a¨ r att l¨agga
in liv i dess f¨orem˚al. Landquist lutar sig mot det som brukar kallas analogiar-gumentet och
mot en expressivistisk teori.194
Eftersom f¨orem˚alet f¨or ink¨annandet a¨ r en annan m¨anniska s˚a kan man utg˚a fr˚an att
a¨ ven denna m¨anniska a¨ r en personlighet, en andlig enhet. Genom analogi fr˚an sina egna
upplevelser, sin sj¨alviakttagelse, kan s˚aledes den f¨orst˚aende och ink¨annande personen utg˚a
ifr˚an att hans objekt a¨ ger en sj¨al, precis som han sj¨alv. D¨arigenom kan han utg˚a ifr˚an att
det bakom dess uttryck finns en personlighet, en personlighet som just kommer till uttryck
i sina handlingar.
Ink¨annandet inneb¨ar ett aktivt engagemang i den andra sj¨alens - personlig-he-tens - inre
liv. Ink¨annandet a¨ r att f˚a en direkt kontakt med den andras inre, en direkt upplevelse av den
andras enhet.
Men att ink¨anna kan aldrig o¨ verg˚a till att vara, erk¨anner han. Ink¨annandet n˚ar aldrig in
i den andras ”produktiva k¨arna” utan f¨orblir vid en f¨orst˚aelse av dennes sj¨alsliga inneh˚all.
Det finns hela tiden en sp¨anning mellan den un-ders¨okande och det unders¨okta som Landquist j¨amf¨or med en dialog.195 Den sp¨anningen ger ink¨annandet en egenart, den blir, enligt
Landquist, objektiv. Ink¨annandet har n¨amligen en kvalitet som det unders¨okta saknar, den
v¨ar-derar sitt objekt och st¨aller det i relation till objek-tets egna v¨arderingar, till ett kulturellt v¨ardesystem och till sina egna v¨arderingar. Detta me-nar Landquist a¨ r om¨oj-ligt f¨or
det handlande objektet sj¨alvt eftersom det omedelbart le-ver sitt liv. Ink¨annandet a¨ r d¨arf¨or
samtidigt engagemang, v¨ardering och distans.
Den sp¨anningen menar Landquist ger upphov till en objektiv his-torieveten-skap. Det
historiska livet sj¨alvt a¨ r v¨arderande och endast en historievetenskap som sj¨alv a¨ r v¨arderande
kan kallas objektiv. Att v¨ardera a¨ r enligt Landquist att f¨alla omd¨omen, vil-ket endast a¨ r
m¨ojligt om histo-rikern f¨orst˚ar f¨orem˚alets v¨ardering. ”Att f¨orst˚a betyder att den uppfattande ut¨over genomlevandet av f¨orem˚alets v¨ardering sj¨alv v¨arderar denna v¨ar-dering.”196
Han m˚aste s˚a att s¨aga g¨ora en dubbel man¨over, en dubbel v¨ar-dering. Landquist beskriver
man¨overn som att man pr¨ovar f¨orem˚alets egna v¨arderingar i f¨orh˚al-lande till dess samtids, samtidigt som man pr¨ovar dessa b˚ada v¨arderingar i f¨orh˚allande till den historiska
v¨ardeverkligheten i stort.197 Den historiska v¨ardeverkligheten likst¨al-ler han med ”de yppersta his-toriska f¨oreteelserna p˚a samma omr˚ade.”198 En person som age-rar i histo-rien
kan aldrig fullt avg¨ora sin egen roll eller betydelse, det kan endast de ef-terkommande
g¨ora.199
Landquist har nu g˚att varvet runt och kopplat ihop m¨anniskokun-skapen med historievetenskapen. ”Intuitionen” a¨ r n¨amligen ”v¨arderande p˚a angivet s¨att.”200 Intuitionen a¨ r
giltighetss¨attande, den f¨aller omd¨omen, d¨ar-f¨or a¨ r v¨ardering ett omd¨ome.
2.4.4 Det historiska begreppet
Men a¨ ven h¨ar finns en sp¨anning, menar Landquist. Det a¨ r inte samma sak att ha ett omd¨ome som att f¨alla ett.201 En intuition kan man ha - en upplevelse gr¨ansande till mysti-ken
194 Taylor
g¨or en utm¨arkt genomg˚ang av expressivismen, 17-49.
169.
196 ibid., 233.
197 ibid., 234.
198 ibid., 236.
199 ibid., 235.
200 ibid., 234.
201 ibid., 170.
195 Landquist, M¨
anniskokunskap,
- men inte f¨orr¨an den meddelas kan den f˚a allm¨angiltighet. Men hur ser den form ut som
intuitionen medddelar sig med, har den en egen logik?
”Det historiska begreppet a¨ r den historiska verkligheten sj¨alv, som i det intu-i-tiva
t¨ankandet o¨ verg˚ar fr˚an varats till giltighetens form.”202 Det historiska begreppet? Ja, intuitionen vill han nu ge en begreppslighet som skiljer sig fr˚an den syntetiserande kunskapsf¨orm˚agans allm¨anbegrepp.
Att det historiska begreppet ska vara individuellt och dessutom f˚anga det in-dividuella i
sin enkelhet, det vet vi. Dessutom ska det f˚anga li-vet som det a¨ r i sig sj¨alv. I det historiska
begreppet ska det som vi redan ber¨ort i hans teori inrymmas.
Landquist menar att det historiska begreppet endast har inneh˚all. Det subsu-merar med
andra ord inte objektets individualitet, dess inneh˚all, under allm¨anna termer, utan visar fram
inneh˚allet i en enkel och indivi-duell bild. Detta inneh˚all a¨ r objektets egen historia.203 Den
fastst¨aller den personlighet den unders¨oker i hennes k¨arna, i hen-nes tids-f¨oljd och i hennes
handlingar.204
Landquists utl¨aggning av det historiska begreppet p˚aminner mycket om her-meneutiken
och framf¨or allt om den hermeneutiska cirkeln. Begreppets inneh˚all a¨ r hel-heten av dess
delar. Helheten a¨ r den v¨asentliga personligheten som ska f¨orst˚as och f˚angas i dess olika
handlingar. De delar som bygger upp begreppet a¨ r de v¨asentliga handlingar som anses vara
ut-tryck just f¨or personligheten. Personligheten - helheten - be-tingar s˚aledes delarna, men
utan delarna vore hon ingenting eftersom det a¨ r i delarna hon kommer till uttryck. Varje del
inneh˚aller d¨arf¨or helheten.205
Men det historiska begreppet medf¨or tv˚a problem: F¨or det f¨orsta har Landquist inte diskuterat dess logik, endast h¨avdat att det f˚angar det individuella och att det a¨ r hermeneutiskt
uppbyggt. F¨or det andra kan man undra vad skildrandet av olika in-dividuella h¨andelser
eller personligheter som bara framtr¨att en g˚ang - eftersom histo-rien a¨ r eng˚angig - har f¨or
v¨arde.
B˚ada dessa fr˚agor s¨oker han besvara genom en teori om symbo-len. ”Det a¨ r genom sin
karakt¨ar av symbol, som den individuella historiska bilden upph¨ojes till be-grepp.” Dessutom ett betydelsefullt s˚adant. Symbolen har n¨amligen, menar Landquist, en logisk byggnad som g¨or att den kan f˚anga det individuella, a¨ ven det mots¨agelsefulla, och presentera
det i en individuell framst¨allning. Samtidigt f˚ar de historiska gestalterna och h¨andelserna
betydelse som symboler. De uppst¨alls som f¨orebilder, som symboler, vilka representerar en
kulturepok eller n˚agot gemensamt m¨anskligt.206 I sin enast˚aen-de-het framst˚ar symbolerna som n˚agot att f¨olja och str¨ava efter, ty det a¨ r dessa gestalter som format den historiska
verkligheten och kulturen. De a¨ r idealen, Zarathustra. D¨arf¨or a¨ r historien viktig, enligt Landquist.207
Symbolen a¨ r allts˚a en individuell bild. Men den drar till sig lik-nande bilder ur livets
sf¨ar. Symbolen m¨attas med bilder. Men genom att varje bild den drar till sig och som den
betecknar a¨ r individuell s˚a menar Landquist att den f˚angar den enhet som redan f¨oreligger
i verkligheten. D¨armed o¨ verkommer den inte n˚agon individuell m˚ang-fald. Samtidigt fastst¨aller den det rent individuella och har d¨arf¨or inte subsumerat en m˚angfald av ting under
sig. Symbolen a¨ ger s˚alunda, enligt honom, ”ett perspekti-vist-iskt djup” som f˚angar livet i
ett icke allm¨ant begrepp. Detta a¨ r vad vi kunde kalla intui-tio-nens medelbara omd¨ome.208
Den a¨ ger dessutom, enligt Landquist, en rent formell logik. Den har dock en logisk
202 ibid.,
273.
12,65.
204 ibid., 51.
205 ibid., 65ff.
206 ibid., 68f.
207 ibid., 73.
208 ibid., 68
203 ibid.,
egendomlighet som a¨ r dess styrka. Den a¨ ger flera bety-delser. Landquist menar att trots
att den skiljer sig fr˚an den klassiska logiken s˚a f¨oljer den a¨ nd˚a de tre s.k. tanke-lagarna:
identitetssatsen, mot-s¨agelsesatsen och satsen om det uteslutande tredje.209
F¨or att vara en uttalad erfarenhetsfilosof - i sin egen bem¨arkelse - g¨or han n˚a-got
m¨arkligt f¨or att visa symbolens logiska o¨ verensst¨amelse med tankelagarna. Han me-nar att
det finns tv˚a betydelser i begreppet en-tydigt: logisk och ontologisk entydig-het. Felet med
den klassiska logiken a¨ r att den blandat in den ontologiska entydigheten i logi-ken. Han
menar s˚ale-des att den klassiska logiken baserar sina uteslutningar p˚a erfa-renhe-ten. Att
en m¨anniska inte kan vara a¨ ven en r¨av, till exempel, a¨ r f¨or den klas-siska logiken sj¨alvklart.
Men enligt Landquist a¨ r det en erfarenhetssats, inte en logisk. Rent logiskt skulle s˚aledes
m¨anniska och r¨av kunna vara det samma, anser Landquist. D¨arf¨or har symbolen en logik;
symbolen a¨ r logisk entydig, men den a¨ ger flera system av bety-delser, vilka kan vara of¨orenliga i erfarenheten, men som t¨ankandet kan ha intresse av att sam-man-h˚alla. I tanken kan
s˚aledes m¨anniskan vara en r¨av. Symboliskt.
Landquist formulerar sedan om de tre tankelagarna s˚a att det f¨or symbolen g¨aller att
den inbegriper den klassiska logiken samt att den drar in eller negerar de bety-delsefulla
likheter eller olikheter som f¨oreligger.210 ”Den princip, som bildar symbolen, a¨ r s˚alunda
likhetens princip. [...] I sym-bolen sammant¨ankas of¨orenliga men liknande indi-viduella
objekt till en meningsfull helhet.”211
B˚ade diktkonst och historievetenskap anv¨ander symboler. De har samma objekt och
fungerar p˚a exakt samma s¨att. Skillnaden a¨ r att diktarens objekt a¨ r ideala - han uppst¨aller
fiktiva symboler som trots det ska f˚anga livet i dess k¨arna. Den historiska symbolen d¨aremot
a¨ r baserad p˚a en reel tidsf¨oljd om vilken den f¨aller exi-sten-tialomd¨o-men.
D¨armed har Landquists livs- och historiefilosofi tagit sig igenom de tre problemomr˚adena och visat att den kunskap som m¨anniskokunskapen ger upphov till i n˚a-gon
mening a¨ r f¨ornuftig och att den har en egen logik som dock f¨oljer de generella tan-kelagarna. Men framf¨or allt har han f¨ors¨okt visa att intuitionen inte a¨ r n˚agot mystiskt och
ir-rationellt, utan bottnar i f¨ornuftig verksamhet.
2.4.5 En humanistisk utopi
Men M¨anniskokunskap inneh˚aller ocks˚a n˚agot annat, fast det inte a¨ r fram-tr¨adande. Den
inneh˚aller en kommentar till moderniseringsprocessen.
Tidigare genomstr¨ommades tillvaron, enligt Landquist, av magi. Mellan olika ting och
f¨oreteelser ans˚ags finnas en andlig f¨orbindelse eller likhet. Men denna magiska kraft i
v¨arlden har naturvetenskapen brutit ner. Vad det g¨aller tingens v¨arld bekymrar det inte
Landquist, d¨ar finns ju inte denna f¨orbindelse enligt honom.
Men magin hade ett positiv inneh˚all och detta inneh˚all lever vi-dare i konsten - och
i historien - ty d¨ar existerar den andliga f¨orbindelsen. V¨arlden har ”profanerats”, f¨or att
uttrycka det med Marx ord, eller seku-lariserats, med ett modernare uttryck. V¨arlden har
tappat sin allomfat-tande mening och splittrats upp i olika kompetensomr˚a-den med sin
egen logik. Tillvaron kan inte l¨angre ses som enhetlig och individen kan inte ses som naturligt inkorporerat i ett s˚adant system. Men denna v¨arldens f¨orlo-rade hemlighetsfullhet har,
menar Landquist, internaliserats i konsten. ”I konstskapandet har [...] magin utveck-lat sig
p˚a det h¨arligaste s¨att”.212
Landquist betonar nu mer a¨ n n˚agonsin tidigare att individen lika mycket a¨ r en produkt
av yttre tryck som av inre str¨avan. De elitistiska dragen i Viljan a¨ r drastiskt nedtonade.
209 ibid.,
82-89.
88.
211 ibid., 89.
212 ibid., 127.
210 ibid.,
”En personlighets gestalt a¨ r en gemensam skapelse av individens utvidg-ningsstr¨avan och
omgivningens tryck.”213 Omgivningens tryck f¨orhindrar ofta indivi-den att realisera sina
m¨ojlighe-ter och o¨ nskninger, och hotar att dra ner henne i automa-tism.214 Men anlagen
finns d¨ar och dessa blommar ut i dr¨ommar eller i konstn¨arligt skapande - i konsten kommer
tillvarons mening till uttryck.215 D¨ar a¨ r m¨anniskan fri, dikten a¨ r hennes plats f¨or befrielse.
Ur konsten v¨axer en utopisk kraft fram som eggar och inspirerar m¨anniskan, eftersom
den visar p˚a m¨ojligheten att vara sj¨alvst¨andig och fullst¨andig. Poetiskt formu-le-rar Landquist konstens kraft:
S˚asom m˚anen drar havsvattnet ur klippornas tr˚anga klyftor, skall konsten
draga m¨anniskans k¨ansloliv mot det o¨ ppna ur inst¨angning i kroppens och omgivningens f¨angelse.216
Skalden visar denna m¨ojlighet hos m¨anniskan och o¨ ppnar via symbolerna den, enligt
Landquist, v¨ardefullaste kunskapen: den om m¨anniskornas sam-h¨orighet.
Konsten sk¨anker s˚aledes mening och samh¨orighet a˚ t en splittrad, p˚atr¨ang-ande och avsakraliserad verklighet. Den m¨anskliga gemenskapen a¨ r en andarnas ge-menskap. Men det
a¨ r ingen andarnas gemenskap i den kantska ”intelligibla v¨arlden” utan h¨ar och nu, genom
historien, i denna v¨arld.
2.5 AVSLUTNING
Under tjugotalet g¨or han flera andra utl¨aggningar av sin historiesyn i olika b¨ocker. I en
ess¨asamling, som utkom 1919, finns till exempel en uppg¨o-relse med Schopenhauer d¨ar
den kamp han f¨ort fr˚an Filosofiska es-sayer g¨ors synlig.
Endast genom att se tiden som en realitet kan en optimistisk historie- och m¨annoskosyn
existera, menar Landquist217 Det s˚aledes inte enbart ett tekniskt (filosofiskt) fel att beskriva
allm¨anbegreppen, och framf¨or allt a˚ sk˚adningen, som det enda s¨attet att f¨orst˚a verkligheten,
utan ocks˚a ett moraliskt, ty det leder till resignation.
Schopenhauers, Kants och i slut¨andan Platons fel a¨ r att de g¨or ti-den till en tom form,
eftersom tiden i deras filosofier st¨angs f¨or utveckling och fri-het, enligt Landquist. Den
tomma tiden f˚angar m¨anniskan likt ”ekorren i sin bur”, skriver han.218
I ess¨an betonar han minnet p˚a ett s¨att han inte gjort n˚agon annanstans. Minnet a¨ r en
v¨asentlig utrustning som g¨or att de individuella v¨ar-dena kan v¨axa.219 I min-net ackumuleras v¨ardena och traditionen. Indivi-dualiteterna brukar han ju annars se som en viljans skapelse, men nu anger han att ”[i]ndividualiteten a¨ r en bildning av v˚ara minnen.”220
Eller mer poetiskt ut-tryckt: ”Minnena vidgar v˚art maktomr˚ade o¨ ver tiden, spr¨anger v˚art
bero-ende av det flyktiga sinnliga nuet och h¨ojer oss d¨armed o¨ ver natur-proces-sen.”221
I en senare ess¨asamling, 1931, heter det att ”[l]iksom termerna upplysning och f¨ornuft
k¨annetecknade upplysningstiden, s˚a k¨annetecknar ordet utveckling v˚ar tid.”222 Denna utveckling karakt¨ariseras av Landquist, dels som en existentiell sp¨anning mellan minnet och
213 ibid.,
174.
175.
215 ibid, 169f, 182.
216 ibid., 169f.
217 John Landquist, Det levande f¨
orflutna: Betraktelser o¨ ver samtida fr˚agor (Stockholm, 1919), 197.
218 ibid., 199f.
219 ibid., 202.
220 ibid., 205.
221 ibid., 204.
222 John Landquist, Humanism: Inl¨
agg (Stockholm, 1931), 239.
214 ibid.,
m˚alet, vilkas samspel ”¨ar den egentliga sj¨alsutvecklingen”, och dels som en sp¨anning mellan den nyskapande individen, som m˚aste p˚atvinga massan sitt nyskapande, och den motstr¨aviga massan.223
Under denna tid skriver han ocks˚a en selbsdarstellung till Alf Ahlbergs Filosofiskt Lexikon. Den a¨ r till st¨orsta delen en sammanfattning av M¨anniskokunskap. H¨ar ger han sig
sj¨alv ett antal samanfattande epitet: ”Landquist a¨ r empirist, intuitivist, realist, indeterminist
samt evolutionist [...] i sin syn p˚a minnet som bevarande och frihe-ten som nyska-pande
makt.”224
H¨ar anger han ocks˚a en best¨amd skillnad fr˚an Bergson. Denne har utvecklat sin l¨ara i
sammanhang med biologin. Landquist d¨aremot har satt den i samband med his-torien och
estetiken, och i f¨orl¨angningen med det goda livet. Han anger ocks˚a - evigt str¨avande att
p˚atala sin egen orginalitet - att han funnit sig ha n¨armat sig den geijerska personlighetsfilosofin.225
F¨orutom M¨anniskokunskap s˚a a¨ r ocks˚a en bok om Geijer hans stora verk under tjugotalet.
I den presenterar han den ”historiska v¨arlds˚ask˚adningen” - enligt Thure Stenstr¨om p˚a
hans mest inspirerade s¨att226 - och s¨atter in den i ett historiskt samman-hang.
Landquist anger storstilat att den historiska a˚ sk˚adningen b¨orjat bryta sig fram i skilda
l¨ander och att den a¨ r den nya tidens livs˚ask˚adning. Den st¨orsta influensen till detta a¨ r Bergson. Men eftersom Bergson aldrig a¨ gnat sig a˚ t det historiska livet m˚aste man ocks˚a s¨oka sig
tillbaka till Dilthey. Dock mest f¨or inspirationen eftersom Dilthey, enligt Landquist, brister
i analytisk och systematisk kraft.227
Den f¨orsta verkliga representanten f¨or den historiska a˚ sk˚ad-ningan a¨ r Erik Gustaf
Geijer, h¨avdar Landquist. Han n˚ar livet med st¨orre v¨arme och konkretion a¨ n n˚a-gonsin
de st¨orsta tyska filosofer.228 Annars f¨or han tillbaka dess r¨otter till Herder och Vico.229
Kant prisas men avf¨ardas - hans stora po¨ang a¨ r den absoluta skillnaden mellan naturlagar och normer. I och med att han flyttade normernas v¨arld utanf¨or naturens o¨ pp-nade han
m¨ojligheten f¨or ett historiskt betraktelses¨att. ”Det g¨allde att flytta in ‘frihetens inre underbara v¨arld‘ i det historiska livets kamp.”230
Fichte och Schelling anges som de f¨orsta stora omv¨alvarna, vilka f¨or in ett historiskt
betraktelses¨att i sina system eftersom de g¨or varat historiskt.231 D¨aremot Hegel har han
inte - i linje med Geijer sj¨alv232 - mycket till o¨ vers f¨or. Hegel var fr¨am-mande f¨or historismens uppfattning, han rationaliserade s¨onder livet och kunde inte f˚anga det en-g˚angiga.233
”Hegel var en metafysisk diktare”.234
Men de verkliga pionj¨arerna a¨ r den historiska skolan, vilka hela tiden stod i opposition
till Hegel. Uppkommen som en reaktion p˚a upplys-ningens abstrakta fram-tids-tro f˚angar
de det enskilda i historien och ser varje kulturepok som n˚agot v¨ardefullt i sig. Det a¨ r den
traditionen som Landquist anser sig fullf¨olja genom att utveckla en filo-sofisk begrepps223 ibid.,
250, 266f.
Lexikon, 122.
225 ibid., 121.
226 Stenstr¨
om, 48.
227 Landquist, Geijer, 302f.
228 ibid., 315.
229 ibid., 339.
230 ibid., 344.
231 ibid., 344, 365.
232 Svante Nordin, Romantikens filosofi: Svensk idealism fr˚
an H¨oijer till hegelianerna (Lund, 1987),
161.
233 Landqist, Geijer, 381, 428f.
234 ibid., 428.
224 Ahlberg,
apparat till dess intuitivt fattade historiska a˚ sk˚adning.235 Men han kriti-se-rar dem f¨or en
sak: det organiska statsbegreppet. Livet kan aldrig f¨orst˚as i biologins bil-der, menar han. Ty
det som karakt¨ariserar historien - minnet och den nyskapande hand-lingen - sak-nar motstycke hos organismen.236 Men det a¨ r inte den historiska sko-lans kon-servatism han kritiserar, ty ”en historisk v¨arlds˚ask˚adning a¨ r i sig varken kon-servativ eller revolutio-n¨ar.”237
Man kan s¨aga att Landquist i sin filosofi f¨ors¨oker inkorporera b˚ade ett kon-servativt och
ett utvecklingshyllande grepp. Det f¨orflutna be-varas i minnet. Vi lever inte som vindfl¨ojlar
i nuet. Men nuet a¨ r alltid nyskapande och o¨ ppnar sig mot framti-den. Det grundl¨aggande
draget, det han k¨ampar f¨or, a¨ r utan tvekan en optimistisk fram-stegsfilo-sofi. Den historiska
skolan bevarar s˚aledes traditionen f¨or att framtiden ska vara ett st¨an-digt o¨ kande v¨arde,
d¨armed g˚ar v¨arlden fram˚at.
Landquist f˚ar avsluta med tv˚a programatiska formuleringar:
”Den historiska uppfattningen s¨oker och gestaltar v¨ardets tillblivelse och v¨axt mitt i
verk-ligheten.”238 ”Den fruktar icke f¨ornyelsen”.239
235 ibid.,
429f.
309ff.
237 ibid., 313f.
238 ibid., 358.
239 ibid., 314.
236 ibid.,
Kapitel 3
MOTTAGANDET
3.1 INLEDNING
Nu h¨ojer vi blicken fr˚an Landquists filosofiska verk, hans texter, f¨or att rikta oss mot de
sammanhang, den kontext, som Landquist var inblandad i. Vi ut¨okar den filosofiska cirkeln till att g¨alla a¨ ven debatterna om hans filosofi.
Landquist a¨ r inte en fullst¨andigt fri och autonom akt¨or. Hans agerande sker i ett st¨orre
sammanhang. Landquist sj¨alv reagerar p˚a olika tendenser i tiden, likv¨al som Landquists
person ger upphov till motinl¨agg eller medh˚all.
Tanken a¨ r s˚aledes att skildrandet av olika konflikter som Landquist varit in-blandad
i samt det kulturella mottagandet av hans filo-sofiska b¨ocker har n˚agot att s¨aga om b˚ade
Landquist och tiden. Reaktionerna placerar in Landquist i en str¨omning, eller som en b¨arare
av vissa str¨omningar i tiden, som man a¨ r f¨or eller emot. Landquist kan s˚a-ledes s¨agas utg¨ora
en utl¨osare av vissa konfliktsituationer som finns i hans samtid och vilka synligg¨ors genom
Landquists agerande.
I st¨allet f¨or att redog¨ora f¨or en slags kulturstr¨omning eller kulturtillst˚and och sedan
placera in Landquist som en bricka i dessa, ses Landquist som ett handlande sub-jekt som
i sina handlingar och i reak-tionerna p˚a dem o¨ ppnar sprickor mot den st¨orre sam-tid som
han agerar i och samtidigt a¨ r en del av.
Denna del a¨ r s˚aledes koncentrerad till Landquists person. Men huvudsyftet a¨ r att via
koncentrationen f˚a en inblick i st¨orre samman-hang. Landquist blir genom sin of-fentlighet
och sin snabbhet att ta till debattens form en miniatyr av n˚agot st¨orre. N¨ar man dessutom
bet¨anker att han under 10-talet kom att bli en v¨aldigt betydelsefull kul-turperson s˚a kan
man med gott samvete s¨aga att de konflikter som uppstod genom Landquists agerande a¨ r
betydelsefulla konflikter.
Landquist var under sitt liv inblandad i a˚ tskilliga konflikter och debatter. N˚agra har
varit verkligt betydelsefulla medan andra kanske mest har handlat om makt-kamp p˚a en
tr˚ang kulturscen. Nedan koncentreras p˚a det mottagande de tre filosofiska b¨ockerna fick och
Landquists egna reaktioner, men vi g¨or ocks˚a utflykter i annat av be-ty-delse. P˚a det s¨attet
f˚ar vi p˚a samma g˚ang samtidens v¨ardering av Landquist och en in-blick i olika skiljelinjer.
¨
˚ PARNASSEN
3.2 INTRADET
PA
H¨osten 1899 inledde John Landquist sina studier vid Uppsala universitet. Fr˚an b¨orjan hade han t¨ankt inrikta sig p˚a litteraturvetenskap. Men bort-st¨ott av professor Sch¨ucks at-ti-tyd
till litteraturen b¨orjade han studera filosofi i st¨allet. Samtidigt umgicks han i ett unglit-ter¨art
v¨anskapsg¨ang. Han debuterade som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet och b¨orjade arbe43
ta p˚a boken Filosofiska essayer. Under h¨osten 1906 h¨oll han ett f¨ore-drag in-f¨or Filosofiska
f¨oreningen i Uppsala utifr˚an tidsess¨an i den kom-mande boken. Filosoferna i Uppsala var
avvisande och professorn i teore-tisk filosofi, Anders Burman, blev, enligt Landquist, m¨akta
f¨orgrymmad och l¨ar ha f¨allt uttalandet att ”L:s filosofi liknade en fj¨aril som man inte kunde
r¨ora utan att det sk¨ona stoffet f¨oll av”.1 D¨armed hade han skaffat sig en motst˚andare av
rang inom universitetsv¨arlden.2
Samma h¨ost kom boken ut. Den 11 november stod den med bland Bonniers litter¨ara
notiser i Stockholms Dagblad. Den f¨orsta recensionen stod att l¨asa i Uppsala Nya Tidning
14 november och den sista i tredje numret av Ord och Bild 1907. F¨or en sentida be-traktare
framst˚ar det som om den fick offant-ligt stor uppm¨arksamhet f¨or att vara ett debutverk.
Jag har funnit hela 23 artiklar, redaktionella kommentarer ober¨ak-nade. Men nio stycken
ing˚ar i samma tidning: Stockholms Dagblad. D¨ar f¨ordes en in-tensiv debatt, som senare har
ka-rakt¨ariserats som en uppg¨orelse mellan olika gruppe-ringar inom den unga litteraturen.
¨
Mer om det nedan. Aven
f¨or samtiden framstod det som ett evenemang p˚a den svenska
bok-marknaden, d¨ar ”fiender” attackerade varandra och k¨anslorna tog o¨ verhand.3
Det intressanta a¨ r inte de personliga p˚ahoppen i sig, men motiven bakom. Varf¨or blev
reaktionerna blev s˚a starka?
Mottagandet g˚ar fr˚an fullst¨andigt avf¨ardande, d¨ar Landquist be-skrivs som far-lig f¨or
filosofin4 och f¨or samh¨allet,5 o¨ ver mer likgiltiga reaktioner d¨ar boken ses som god, vacker,
v¨al skriven men utan djup, till h¨ogt prisande d¨ar Landquist hyllas som f¨or-nyare av svensk
filosofisk litte-ratur,6 en ungdomens uttolkare och ideal.7
Allm¨ant kan det s¨agas att boken fick ett blandat mottagande. Med ett undan-tag. Ett
genomg˚a-ende drag hos recensenterna a¨ r att han ber¨oms f¨or sin stilistiska f¨or-m˚aga och sin
konst-n¨arliga beg˚avning.
Men fr˚agan a¨ r om denna ordkonst har n˚agon plats inom filosofin? Ingen re-cen-sent
ser i Landquist en traditionell filosof, som utreder olika specialproblem - f¨ore-tr¨a-delsevis
kunskapsteoretiska - med precisa be-grepp. Det kan ju inte heller s¨agas vara Landquists
pretantion. Men inneb¨ar det att Landquists funderingar och teorier, hans f¨or-s¨ok att belysa allm¨an-m¨anskliga problem i ess¨ans form, inte har n˚agon plats inom filo-so-fin? Den
principiella fr˚aga detta utvecklas till a¨ r: Vad a¨ r filosofi?
3.2.1 Vad a¨ r filosofi?
I ett antal mindre betydande recensioner - med signatur och utan - kommer mer popu-l¨ara
inst¨allningar till filosofin i dager. Man kan s¨aga att de utg¨or en f¨orsta, ytterst opro-blematiserad, vy o¨ ver vilka inst¨allningar till filosofin man kunde ha.
¨
I G¨oteborgsposten och Orebros
Dagblad avf¨ardas boken som tomma spe-ku-lationer.
Man tycker visserligen att Landquist har ett vackert spr˚ak, men det lyckas inte d¨olja tankens grundhet och o¨ dslighet. B˚ada recensenterna tycker att boken a¨ r ett samme-lsurium av
ologik och mots¨agelser. I GP a¨ r artikelf¨orfattaren uppbragd o¨ ver hans ambi-tion att f¨orklara
1 Landquist,
”Mina Uppsala˚ar”, 301f; idem, Som jag minns dem , 132f.
Landquist, 10.
3 Birger Liljekrantz,Svenska Dagbladet 22/5 1909; redaktionella kommentarer i Aftonbladet 5/1
1907, ochStockholms Dagblad 17/12 samt 29/12 1906. Om recensionerna i det f¨oljande inte har
n˚agon speciell rubrik st˚ar enbart namn p˚a recensenten och tidningen. I dessa fall r¨or det sig allts˚a om
recensioner av Landquist b¨ocker.
4 Harry Meurling, Aftonbladet 5/1 1907.
5 i[var Conradson], Stockholms Dagblad 17/12 1906.
6 Allen Vann´erus, ”Anm¨alan av Psyke, tidskrift f¨
or psykologisk forskning, f¨orsta h¨aftet”, SvD 8/11
1906; idem, SvD 20/12 1906.
7 Fredrik B¨
oo¨ k, ”En ny essayist”, G¨oteborgs Handels- och Sj¨ofartstidning, 6/2 1907.
2 Antman,
och dessutom kritisera Kant. Tonen a¨ r: Filoso-fin a¨ r ett all-var-ligt a¨ mne, s˚a bort med dina inspirerade spr˚akgirlanger. Filosofin a¨ r en specialdisci-plin som f¨or att n˚a djupt m˚aste
begr¨ansa sig.8
I Figaro och Nya Dagligt Allehanda a¨ r recensenterna mer tveksamma. Det a¨ r en l¨asv¨ard
bok, anser man, som kan ge lite f¨orstr¨oelse - men egentligen har allt sagts f¨orut, med st¨orre
djup och sk¨arpa.9
¨
I Social-Demokraten och Karlstads Tidning a¨ r de mycket positiva. Antligen
a¨ r det
n˚agon som kan skriva om filosofi p˚a ett levande s¨att. ”En bok, som hvarje bild-ningss¨okande
b¨or skaffa sig”, skriver signaturen JH i Karlstads Tidning. H¨ar skymtar a˚ sikten fram att
filosofin a¨ r n˚agot mycket mer a¨ n fackfilosofernas ”v¨arldsfr˚anv¨anda” ter-mer. I SocialDemokraten j¨amf¨ors Landquist med Nietzsche, det p˚atalas att tankarna t¨ankts f¨orut men
att boken trots det a¨ r uppfriskande.10
Redan i dessa allm¨ant h˚allna och korta recensioner skymtar konflikten om filo-sofins
hemh¨orighet. Vem f˚ar filosofera och hur ser filo-sofin ut?
Vem f˚ar filosofera?
Konflikten f¨ors upp till ett principiellt plan i tv˚a recensioner av filo-soferna Karl Hedvall
och Hjalmar Meurling. B˚ada skolade i Uppsala under Anders Burman och ing˚aende i gruppen runt Axel H¨agerstr¨om.
Karl Hedvalls recension a¨ r den f¨orst som publiceras. Det a¨ r som om han le-gat beredd
i startgroparna.
Hans budskap a¨ r l¨att att tyda: Landquists bok a¨ r en kata-strof som filosofi, den a¨ r ett
of¨orblommerat uttryck f¨or irrationalism och som s˚adan har den ingenting att g¨ora in-nanfo¨ r
vetenskapens portar. Invektiven haglar. Hedvall s¨ager inte s˚a mycket om vad filo-sofi b¨or
vara, desto mer om vad den inte f˚ar vara. Landquists bok a¨ r inte till-r¨ackligt djup, inte
tillr¨ackligt grundlig, inte tillr¨ackligt vetenskaplig. Den a¨ r en poetisk vision, ett uttryck f¨or
personliga upplevelser, och poesin har inget att g¨ora inom filoso-fin. Det sa redan Kant.
Hedvall menar att filo-sofin inte har med n˚agra personliga egen-skaper att g¨ora. Filosofin
a¨ r en ren vetenskap, likt fysiologi och geologi. Att kalla Landquists bok f¨or fi-losofi vore,
enligt Hedvall, som att kalla den k¨anslo-m¨assiga upp-levelsen man har n¨ar man kikar ner i
det glittrande vattnet fr˚an en ”lustkutter” f¨or hy-drografi.
Enligt Hedvall har erfarenheten inte n˚agot med sanning att g¨ora. Sanningen a¨ r ett objektivt och transcendent system av satser. En antrozentrisk eller psykologisk te-ori f˚angar
enbart detta ”ovetenskapliga hvardagst¨ankande”.
Det st˚ar alldeles klart att Hedvall a¨ r djupt missn¨ojd med Landquists s¨att att fi-losofera,
ja, egentligen a¨ r det inte filosofi Landquist sysslar med. Men det r¨acker inte med att kritisera Landquists filosofiska f¨or-s¨ok - det l˚ater kanske h˚art, men Hedvall a¨ r h˚ard - makten ska
ocks˚a visas. Den typ av filosofi som Landquist sysslar med tilltalar endast kvinnor, ”kvinnliga m¨an”, ”tankesvaga” och andra l˚agt st˚a-ende, skriver han. Och den typen av t¨ankande
a¨ r f¨or evigt avst¨angt fr˚an kunskapens g˚ar-dar, ”vetenskapens sanna k¨alla och korrektiv.”
Landquists filosofi, och med honom all Gefuhlsgeschw¨atzigheit a` la Nietzsche m˚aste utan
”prut afvisas af vetenskapen.” Budskapet g˚ar inte att missf¨orst˚a. Enligt Hedvall har Landquist spekulationer ingenting att g¨ora med filosofi eller vetenskaplighet. D¨aremot a¨ r det
konst, ty d¨ar f˚ar k¨anslorna g¨ora sig h¨orda. Konsten a¨ r k¨anslornas dom¨an.11
Harry Meurlings recension st˚ar i Aftonbladet i januari 1907. D˚a har redan flera strider
utk¨ampats - och Meurling vill g˚a in p˚a n˚agra filo-sofiska detaljer. Meurling menar, likt Hed¨
B-m., ”Flera ‘tankebilder”‘, G¨oteborgsposten, 24/12 1906; Orebro
Dagblad 13/12 1906.
Nya Dagligt Allehanda 27/2 1907; Figaro 29/12 1906.
10 G-g.B., Social-Demokraten 22/12 1906; J.H., Karlstads-Tidning 17/12 1906.
11 Karl Hedvall, Uppsala Nya Tidning 14/11 1906.
8 B.
9 Q.,
vall, att boken egenligen a¨ r lyrik och att Landquist b¨or h˚alla sig till det omr˚adet. Filosofin
f¨orpliktigar till stringens och logik, och det kan Landquist inte leva upp till. Om det var en
religi¨ost inspirerad person som framlagt Landquists tankar s˚a kunde man till˚ata det, men
en akademiker f˚ar inte bete sig s˚a.
Ett senare utalande av Meurling a¨ r v¨art att citera:
Den som l¨aser filosofi p˚a sp¨ann i tanke att klara av s k livsfr˚agor han kommer ej till filosofin med det r¨atta l¨arjungasinnet. Fil a¨ r ej en motsvarighet till
re-li-gionen i den meningen att man skulle gen filoso-fien f˚ar v¨arden att leva
p˚a. Filosofi a¨ r vetenskap, men det a¨ r ej reli-gionen.12
Det kunde mycket v¨al vara en sammanfattning av st˚andpunkten i recensio-nen.
Meurling lyckas med en mycket m¨arklig formulering n¨ar han vill visa att Landquist
a¨ r en fara f¨or filosofin. Farligast av allt i Landquists filosofi a¨ r dennes grund-p˚ast˚aende att
tiden skulle vara av f¨ornuftig art, ty om all verklighet har tidens form skulle det leda till att
all verklighet skulle vara f¨ornuftig, vilket Meurling finner orim-ligt.
F¨or det f¨orsta a¨ r det en f¨orvanskning - eller ett missf¨orst˚and - av Landquists st˚andpunkt.
Egentligen a¨ r det sv˚art att veta vad han menar. Kanske handlar det om vem som ska f˚a
filosofera. Vore all tillvaro f¨or-nuftig s˚a hade varje m¨anniska lika stor r¨att att filosofera,
och alla hade samma tillg˚ang till det f¨ornuftiga. S˚a a¨ r nu inte fallet menar Meurling och
su-mmerar: ”s˚a l¨ange herr Landquist g¨or anspr˚ak p˚a att vara filosofisk skrift-st¨allare, a¨ r
han utsatt f¨or det mest tragiska sj¨alfbedr¨ageri, ty han hindras h¨arige-nom att tillvarataga sin
verkliga beg˚afning.”13
L˚at oss stanna upp och fundera lite o¨ ver vad dessa - faktiskt r¨att elaka och argsinta
- artiklar egenligen ger uttryck f¨or. I dem kommer filosofins specialisering till ut-tryck.
Filosofin hade traditionellt setts som alla kunskapers krona, som ocks˚a skulle in-kludera
moraliska fr˚agor. Men en str¨avan hade funnits fr˚an Kant till positivismen och nykantianismen att g¨ora den teoretiska filosofin till en exakt vetenskap. Strategierna var olika, men
en gemensam karak-t¨aristik kan s¨agas vara att det alltid g˚att till genom av-gr¨ansningar och
utest¨angningar. Det a¨ r det Hedvall och Meurling f¨ors¨oker. Filosofin ska g¨oras lika vetenskaplig som naturvetenskapen - det nya idealet.
Kant dristade sig att a¨ ven behandla etiska, religi¨osa och este-tiska sp¨orsm˚al. Det finns
till och med de som h¨avdar att detta var Kants egentliga intresse; s˚a inte Uppsalafilosoferna:
det enda som har plats i det filosofiska riket a¨ r den teoretiska filo-so-fin och den ska str¨ava
efter full-st¨andig objektivitet.
Det finns en sida i b˚ada recensionerna som mycket v¨al kan tolkas som f¨or-akt, men lika
mycket som ett tecken p˚a en specialiseringsprocess. Filosofin a¨ r enligt de b˚ada filosoferna
en intern disciplin d¨ar man endast samtalar med de redan invigda, med spe-cialisterna.
Varken Hedvall eller Meurling vill egentligen f¨ora ett samtal med Landquist, b˚ada skriver
att de g¨or det mest av plikt. Landquist a¨ r inte en v¨ardig sam-talspartner.
Landquist stod inte svarsl¨os - det gjorde han n¨astan aldrig - och fast det a¨ r p˚a Hedvalls
recension han svarar g¨aller den ocks˚a Meurlings.
¨
Aven
Landquist kan tricken att sparka undan benen. I Hedvalls re-cension k¨an-ner han
en ”allvarsdrypande” ton, tjock av sentimentalitet s˚a fort Hedvall talar om veten-skap och
logik. ”H¨ar r¨ojer sig ett slags Gef¨uhlsgeschw¨atzigheit, som a¨ r verlogen.” P˚a s¨att och vis har
detta en dub-bel po¨ang. Hedvall kan inte sj¨alv leva upp till den av ho-nom hyllade objektiviteten. Men det kan ocks˚a ses som ett svar p˚a ett filosofiskt pro-blem. M¨anniskan a¨ r alltid
12 Citerat ur
Svante Nordin, Fr˚an H¨agerstr¨om till Hedenius: Den moderna svenska filosofin (Lund,
1984), 64.
13 Meurling, Aftonbladet 5/1 1907.
k¨annande, menar Landquist, och hennes objektivitet f¨orsvin-ner n¨ar hon f¨or-nekar detta d˚a a¨ r hon verlogen.
Gentemot kravet p˚a en skarp gr¨ans mellan vetenskaplig filosofi och vardags-kunskap
eller religion st¨aller Landquist en pluralistisk filo-sofi. Han a¨ r d¨arf¨or inte sen att tillbakavisa
rationalisternas maktanspr˚ak: ”Det a¨ r ett ironiskt o¨ de att just rationalister-nas kriticism blir
det mest dogmatiska af allt i v¨arlden.”
Filosofi a¨ r, enligt Landquist, en kulturell f¨oreteelse. Ist¨allet f¨or att b¨orja med abstrakta
teoretiska utl¨aggningar menar han att filosofin ska ta sin b¨orjan i m¨anniskans problem.
Filosofen b¨or erk¨anna tillvarons m˚angfald och d¨armed inta en mer o¨ dmjuk och nyfiken
attityd. Filosofin ”¨ar ett hundraportadt Thebe”, och om Hedvall vill st˚a och vakta en av
dessa f˚ar han st˚a d¨ar, skriver Landquist ironiskt och menar att han i vilket fall som helst
inte t¨anker g˚a den v¨agen.
Sanningen a¨ r inte n˚agot man har fix och f¨ardig i sin hand, svarar han, den kan s¨okas p˚a
m˚anga v¨agar. Avf¨ardandet av tidsspekulationerna menar Landquist enbart visar upp intoleransens och inte vetenskapens sanning. Sj¨alv g¨or han inte anspr˚ak p˚a att ha l¨ost ”detta det
sv˚araste af alla problem”. Men han har f¨ors¨okt, och det kan ingen ta ifr˚an ho-nom. ”Det
a¨ r s˚a l¨att, doc H., att vara trollkarl n¨ar man bollar med de abstrak-taste be-grep-pen; n˚agra
om¨arkliga handr¨orelser och svart har blifvit hvitt.”14
Konflikten a¨ r tydlig och den a¨ r den samma som kunde avl¨asas i de mer all-m¨anna
recensionerna.
Att tilltala
¨
Aven
en annan filosof av facket - den psykologiskt inriktade Allan Vann´erus - gav Landquists bok en recension.
Hans f¨orsta artikel kom innan Filosofiska essayer givits ut och tog upp en ar-tikel i
tidskriften Psyke av Landquist, ess¨an ”Om t¨ankandet med k¨anslan”. Landquist f˚ar ber¨om,
framf¨or allt f¨or att den a¨ r skriven s˚a att allm¨anheten kan l¨asa den. Vann´erus tycker att
uppsatsen a¨ r tanke-v¨ackande och anger att Landquist a¨ r r¨atta personen att skriva mer om
a¨ m-net.
En inte ointressant iaktagelse g¨or Vann´erus n¨ar han misst¨anker ”att vi g˚a en period af
‘stimmungsphilosophie‘ till m¨otes”. Han tycks inte beklaga det.15
Vann´erus finner Landquists stil tilltalande men ser den inte enbart som ett utanverk,
utan som resultatet av ett ”rikt och k¨ansligt tempera-ment.” Med Landquist har svensk
filosofi f˚att n˚agot s˚a s¨allsynt som en lyriker, menar han, som inte i f¨orsta hand anv¨ander
det abstrakta t¨ankan-det ”utan den st¨amningsbundna fantasin”. ”Att v˚ar filo-sofi icke blivit
fattigare genom denna ackvisition a¨ r sj¨alfklart.”
Vann´erus a¨ r dock inte helt n¨ojd och tycker att Landquist brister i logisk sk¨arpa. Men
det viktiga h¨ar a¨ r den samtalsvillighet som Vann´erus ger uttryck a˚ t. Landquist m˚a ha fel i
vissa av sina spekulationer, men han a¨ r en v¨ardig filosofisk de-batt-motst˚andare.16
¨
De blivande v¨annerna Anders Osterling
och Erik Hed´en tycker b˚ada att Landquist visar
¨
upp en personlig beg˚avning som b˚adar gott inf¨or fram-tiden. Bakom Osterlings
recension
h¨ors ett glatt utrop o¨ ver att n˚agon kan skriva filosofi med livet som bakgrund utan att fastna
i interna och torra begrepp.17 Hed´en d¨aremot tycker att Landquist visar f¨or lite aktning f¨or
filosofins arbetss¨att, men att det a˚ andra sidan finns en f¨ortj¨anst i det, ty d¨arigenom har
Landquist m¨ojligheten att vara o¨ ppnare f¨or livet.18 I gr¨ans-landet mellan vetenskap och
14 John
Landquist, ”Genm¨ale till docenten Karl Hedvall”, Uppsala Nya Tidning 17/11 1906.
SvD 8/11 1906.
16 Vann´erus, SvD 20/12 1906.
17 Anders Osterling,
¨
Sk˚anes Nyheter 17/11 1906.
18 Erik Hed´en, Ord och Bild 3/1907, 188-190.
15 Vann´erus,
l¨attfattliga framst¨allningar, mellan filosofi och littera-tur kommer Landquists beg˚avning att
blomma ut som b¨ast, anser de b˚ada.
¨
Aven
v¨annen Fredrik B¨oo¨ k placerar in Landquist i gr¨anslandet mellan veten-skap och
litteratur. Men B¨oo¨ k a¨ r helt utan f¨orbeh˚all vad det g¨aller logisk stringens och annat; det a¨ r,
enligt B¨oo¨ k, snarare n˚agot som talar till Landquists f¨ordel.
B¨oo¨ k anser att Landquist ing˚ar i ess¨aisternas tradition fr˚an Montaigne. Han ser i Landquist ”en essayistisk beg˚afning af f¨orsta slag.” Ess¨an har inte rent vetenskap-liga syften,
menar B¨oo¨ k, men kan ocks˚a d¨ar-f¨or f˚anga tillvaron p˚a ett mycket betydelse-ful-lare s¨att
a¨ n den torra och knivskarpa logiken. Livet visar upp s˚a m˚anga sidor och de filo-sofiska
sys-temen kan endast f˚anga enskilda bitar av detta. D¨aremot kan ess¨an som arbe-tar med
st¨amningsladdade bilder f˚anga livets myllrande rikedom.
S˚a som B¨oo¨ k h¨ojer Landquist till skyarna, m˚aste nog recensionen ses som en v¨antj¨anst.
Det betydelsefulla i den a¨ r B¨oo¨ ks inst¨allning till fi-losofin, som a¨ r mycket lik Landquists.
B¨oo¨ k menar att boken har mycket att s¨aga till den l¨asande all-m¨anheten och att den
f˚angat m˚anga av de problem som r¨or ungdomen. Ja, han vill i Landquist se ett ideal f¨or den
yngre generationen, en person ”som f¨orm˚ar motarbeta kulturens f¨orflack-ning.”19
3.2.2 En tr˚ang litter¨ar scen
Men det som f¨ortj¨anar epiteten litter¨art evenemang och fientliga utspel a¨ gde rum i Stockholms Dagblad. H¨ar tillkommer tv˚a dimensioner: litteratur och politik. Gustaf Otto Adelborg a¨ r ocks˚a den ende recensenten som av-f¨ardar Landquist, b˚ade hans bok och hans
person, helt och h˚allet. Inte hel-ler stilen faller honom p˚a l¨appen.
I debatten, som varar en och en halv m˚anad, kommer en tydlig konflikt upp till ytan:
den mellan tv˚a unga litter¨ara grupper som strider om en plats i offentligheten. D¨armed a¨ r
det n¨astan om¨ojligt att skilja de f˚a argumenten fr˚an de personliga p˚ahoppen. Men det g˚ar
trots det att ur-skilja de tre problemkomplexen: filosofi, politik och littera-tur-kotteri.
P˚a ett filosofiskt plan - visserligen mycket outf¨orligt uttryckt - propagerar Adelborg
f¨or en absolut gr¨ans mellan filosofi och livsvisdom. Filosofin m˚aste bearbetas ”med klart
logiskt tvingande vapen”. Men det intressanta vetandet anser han ligger utan-f¨or filosofins
omr˚ade, livets rikedom. Men att n˚a dit genom att diskutera tiden, eller f¨or-s¨oka tillr¨atta-visa
Kant genom livsargument a¨ r om¨ojligt, menar han. Filosofin n˚ar n¨amli-gen aldrig det verkligt viktiga, enligt Adelborg. Dit n˚ar man endast genom inre visshet. Endast den inre vissheten ger upphov till betydelsefull kunskap. Livet a¨ r s˚ale-des, i hans tappning, otillg¨angligt
f¨or kunskap. Livet kan man endast ha en inre upple-velse av, vilket kan f¨ormedlas i poesin.
F¨or o¨ vrig tycker han att Landquist brister i ”klar st¨allning o¨ fver hufvud.”20
Den f¨orsta att svara p˚a kritiken a¨ r Landquists gamle v¨an Sigfrid Siewertz. Han s¨ager
inte mycket om Landquists filosofi, men menar att det a¨ r en rik bok, full av livg¨o-rande
tankar och att det i f¨orsta hand a¨ r en kon-kret filosofi, en konstn¨arsfilosofi.21
En knapp m˚anad senare svarar Landquist sj¨alv. D˚a har striden re-dan rasat och avslutats
av redaktionen.
Landquist l¨agger an ungef¨ar samma ton som i svaret till Hedvall: vad har du f¨or r¨att
att d¨oma mig? Den inre visshet som Adelborg h¨an-visar till a¨ r inte bara luddig, en-ligt
Landquist, den leder ocks˚a till dog-matik och till tro p˚a att man har r¨att ”att d¨oma o¨ fver
andras v¨arlds- och lifs˚ask˚adningar.” Landquist rekommenderar Adelborg att f¨orst g¨ora en
or-dentlig inventering av sin egen filosofiska st˚andpunkt.
Landquist ser allts˚a samma position v¨axa fram ur Adelborgs ”inre visshet” som ur Hedvalls filosofiska position. Han menar att det finns tv˚a traditioner av visshets-anspr˚ak. Den
19 B¨
oo¨ k,
GHT 6/2 1907.
Otto Adelborg, ”Ny literat-filosofi”, Stockholms Dagblad 28/11 1906.
21 Sigfrid Siwertz, ”‘Ny litterat-filosofi‘: Ett svar”, Stockholms Dagblad 12/12 1906.
20 Gustaf
ena a¨ r spekulativ, s¨okande och relativ, den tror att det finns n˚agot sant i varje a˚ sikt och att
var och en a¨ r sann i det han bejakar. Den andra utg¨ors av systemfilo-so-ferna och de som
tror de kan n˚a en direkt extatisk kontakt med Gud. Dessa anser att det finns ett Ena, en
enhetlig och f¨ardig v¨arld som, om den bara s¨okes p˚a r¨att s¨att, kan upp-t¨ackas.
Trots att Adelborg talar om inre visshet och betydelsefull kun-skap hamnar han, enligt
Landquist, i samma dogmatiska position som rationalisterna. Mot Adelborgs ”profetiska
anspr˚ak” st¨aller han tvivlets v¨ag. ”L˚at oss dricka v¨arlden, f¨ordjupa oss i det objektiva, i allt
som erbjuder sig.”22
Adelborg svarar p˚a Landquists kritik, men tonen a¨ r resignerad och bitter. Han a¨ r
f¨orv˚anad o¨ ver att Landquist visat en ”viss human vilja”, men avs¨ager sig vi-dare samtal
- med Landquist vill han inte diskutera den inre vissheten.23
Den grundl¨aggande konfliken g˚ar egentligen inte mellan f¨orh˚al-landet till den teoretiska filosofin, men i olika f¨orh˚allningss¨att till livs-filosofin, till livet. Adelborg kom senare att
bli en f¨ork¨ampe f¨or Kierkegaard och Landquist f¨or Bergson. Adelborgs in-v¨andning mot
Landquist a¨ r att han a¨ r allt f¨or sekulariserad. Den inre vissheten a¨ r en re-li-gi¨os upplevelse som inte har med filosofin att g¨ora. Landquist d¨aremot anser att fi-losofin inte a¨ r nog
sekulariserad, filosofin m˚aste, menar han, ner p˚a jorden.
En konflikt mellan tv˚a grupper b¨orjar bli synlig. Adelborgs huvud-inv¨and-ning mot
Landquist a¨ r just dennes st¨allning till religionen. Att den abstrakta vetenska-pen sekulariserar eller ”profanerar” religionen g¨or ing-enting enligt Adelborg. Men Landquist a¨ r
”personligt profanerande”, vilket leder till ”skymfande yttre afst˚andsta-gande” fr˚an religionen. D¨arf¨or m˚aste man ta avst˚and fr˚an Landquist som f¨orfattare, ef-tersom han kan
f¨orleda svaga personer.24
Sigfrid Siwertz tillbakavisar anspr˚aken med ironin som hj¨alp: ”Det existerar ingen plikt
att vara religi¨os. Det g¨aller p˚a samma s¨att som satsen: Det existerar ingen plikt att vara
genial. F¨or detta b¨or a¨ fven ni vara tacksam, hr A.”25
De personliga aversionerna kommer till ytan och en skribent ry-ter ifr˚an: ”det krusas
och krypes p˚a ett s¨att som sl˚aende erinrar om det fr˚an politiken bekanta a¨ ckliga fj¨asket f¨or
socialisterna.”26 Konflikten ut¨okas till en politisk.
Landquist var i sin ungdom medlem av Verdandi i Uppsala och Radikala klubben i
Stockholm, och s˚ag sig sj¨alv livet ut som liberal och frisinnad, trots starka kontakter med
konservatismen. Han kom s˚a sm˚a-ningom att st˚a n¨ara flera socialdemo-kra-ter, bland andra
Erik Hed´en, Ludvig ”Lubbe” Nordstr¨om och Hjalmar Branting sj¨alv.27
De han f˚ar emot sig st˚ar i en konservativ tradition som vill h˚alla religionen fri fr˚an tvivel.
I grund och botten handlar det om att man, likt Hedvall, inte anser att ett an-tropologiskt
syns¨att p˚a den kunskap man finner be-tydelsefull a¨ r rimligt. Religionen kan inte vara en
k¨ansla och dr¨om som uppst˚att ur ett h˚art jordeliv, den a¨ r en absolut sanning.
Men att den stora konflikten a¨ r mellan tv˚a litter¨ara grupper be-h¨over man inte ens l¨asa
mellan raderna f¨or att f¨orst˚a.
Adelborgs inledningsartikel a¨ r till st¨orsta delen ett personligt p˚ahopp p˚a Landquist. Det
a¨ r f¨orm¨atet av Landquist att tro sig kunna belysa m¨anskliga problem o¨ ver huvud. Han har
en bristande personlig enhet och a¨ r fullkomligt oredlig. Han be-skrivs som grund, nerv¨os
och visar, enligt Adelborg, en ”fullkomlig brist p˚a grundligare psyko-logisk sans”. Skriva
22 John
Landquist, ”Om den inre vissheten”, Stockholms Dagblad 29/12 1906.
Otto Adelborg, ”Om ‘den inre vissheten‘: Ett kort svar till hr Landquists utredande
genm¨ale”, Stockholms Dagblad 10/1 1907.
24 Adelborg, Stockholms Dagblad, 28/11 1906.
25 Siwertz, Stockholms Dagblad 12/12 1906.
26 i[var Conradson], Stockholms Dagblad 17/12 1906.
27 Antman, Landquist, 20f, passim.
23 Gustaf
kan han inte alls. Budskapet a¨ r ett och endast ett: bort med Landquist fr˚an den litter¨ara
parnassen.28
I Siwertz motkritik f¨ors striden mellan rivaliserande grupper fram. Vem a¨ r denne Adelborg, undrar han, som kan komma med s˚adana ove-derh¨aftiga uttalanden och tro sig f˚a
geh¨or? En ”ung, fullkomligt ok¨and” student, vars monstru¨osa stil ”dammar torrt ur kollegieh¨aftena.” Siwertz ironiserar med vass penna o¨ ver Adelborgs f¨orm˚agor. ”Allt dunklare och
konturl¨osare blir A. mot slutet af sin artikel. Skymningen s¨anker sig d¨ar-¨ofver, en ljusets
l˚anga och o¨ dsliga agoni.”29
Bakgrunden till de personliga p˚ahoppen ges i en redaktionell kommentar och ett beriktigande av John Landquist.
Den redaktionella kommentaren - som minst sagt a¨ r lika delaktig i stridighe-terna undrar vad det a¨ r f¨or underligt med John Landquists bok eftersom saken b¨orjat anta proportioner som om det g¨allt ”samh¨allets v¨al och ve.” Man menar att rykten b¨or-jat sprida sig
om Adelborgs ”rysliga attentat” innan artikeln publicerades. V¨anner till Landquist skulle
d˚a ha f¨ors¨okt stoppa artikeln via varnande brev och telefonsamtal, ”ett slag af censur fr˚an
utomst˚aende, som st˚ar t¨amligen ensamt.”
Men tidningen tog ”utan tvekan in den fruktade artikeln” och menar att Siwertz artikel
har den enda f¨ortj¨ansten att den ”visar att v¨an-skapen a¨ nnu har sin plats i Norden.”30
Landquist svarar i sitt beriktigande att han aldrig deltagit i n˚a-gon censure-rande verksamhet. Men a¨ nd˚a skymtar de personliga tvisterna fram n¨ar han p˚apekar att Adelborg g˚att
runt och visat upp manuskriptet f¨or flera stycken i Uppsala.31
Det a¨ r en liten v¨arld det r¨or sig om och litter¨ara tvister blir per-sonlig agg.
Den 17 december inneh˚aller tidningen hela fyra artiklar plus re-daktionskom-mentar.
En av dem a¨ r Landquists beriktigande. De andra be-skrivs i m˚alande ordalag av redaktionen
som ”tre fiender” som till-sammans - ”helt tillf¨alligt” - bem¨oter Siwertz kri-tik. De tre a¨ r
f¨orfat-tarna Gustaf Ullman, Adelborg sj¨alv och en ung f¨orfattare under pseu-donymen ”-i”.32
Intresset har v¨ants bort fr˚an Landquist. B˚ade Ullman och ”-i-” skriver att de a¨ r
¨ a tycker ”-i-” att Adelborgs
fullst¨andigt ointresserade av boken, de har inte l¨ast den. And˚
kritik a¨ r ber¨attigad, ”endast litet f¨or mild”. Ullman prisar Adelborgs klara re-sonemang vilket med all respekt i v¨arlden inte kan bekr¨aftas - och menar att det vik-tiga nu a¨ r publicistisk takt. Mot denna har Siwertz f¨orsyndat sig.
Vad skapar denna blindhet? Invektiven fyller b˚ade den Adelborgska och Siwertzska
texten. ”-i-” ger svaret. Det handlar om de litter¨ara kot-terierna. Siwertz har f¨orsyndat sig
eftersom han a¨ r v¨an med Landquist. Skribenten vill skapa en gemensam front mot de litter¨ara v¨antj¨anster som han anser tr¨angt in i konsten. Ett ”pojkv¨alde” har spritt sig, fullt
av ”ungdomlig omogenhet och arrogans”, d¨ar fj¨ask och v¨antj¨anster b¨ar fram obetydliga
talanger.
Adelborg skriver sj¨alv att han inte vill befatta sig med Siwertz person efter-som han
endast anv¨ander en insinuant ton, och avf¨ardar honom som en ung f¨orfattare med gl¨attad
elegans.
28 Adelborg,
Stockholms Dagblad, 28/11 1906.
Stockholms Dagblad, 12/12 1906.
30 Stockholms Dagblad 12/12 1906. Maria Palm h¨avdar i artikeln ”Klara Johnsson, Fredrik B¨
oo¨ k
och den ‘Adelborg-Conradsonska skolan”‘, Svensk Litteraturtidskrift 4/1974, att det gjorts flera strykningar av redaktionen i Adelborgs artikel f¨or att f˚a bort de v¨arsta p˚ahoppen,18.
31 John Landquist, ”Ett beriktigande”, Stockholms Dagblad 17/12 1906.
32 Det hela sker under rubriken ”‘Ny litterat-filosofi‘: Inl¨agg i diskussionen om John Landquists
filosofiska essayer” och delaktiga a¨ r Gustaf Ullman, ”En erinran till en litter¨ar debatt”, Gustaf Otto Adelborg, ”En kort f¨orklaring med anledning af hr Sigfrid Siwertz ‘svar”‘ och peudonymen -i-,
Stockholms Dagblad 17/12 1906.
29 Siwertz,
Tre dagar senare publiceras en kommentar av Siwertz. Genom antydningar undrar han
vilka som egentligen utf¨or v¨antj¨anster och vem som a¨ r pojke. Bakom pseu-do-nymen ”-i-”
anar han Ullmans skyddsling Ivar Conradson. Och appr˚ap˚a pojkv¨alde a¨ r v¨al ”-i-” lika ung
som jag menar Siwertz, eller kanske till och med yngre.33
En grupp unga f¨orfattare anklagar en annan grupp lika unga f¨or-fattare f¨or att vara
ytliga, skriva d˚aligt och att deras framg˚angar beror p˚a v¨antj¨anster och kryperi. Den andra
gruppen ger tillbaka med samma mynt. Och bakom de ”tre fienderna” ser man pl¨otsligt tre
v¨anner som gemensamt bek¨ampar Landquist, Siwertz och deras v¨anner.34
I ett k˚aseri p˚a julafon i samma tidning beskrivs med ironi det litter¨ara klima-tet i Stockholm. Unga skalder kl¨attrar p˚a varandra. Snobbism och kotterier a¨ r vardag och f¨orm˚aga a¨ r
det alls inte fr˚agan om, utan att vara en omtyckt person som g˚ar r¨att kl¨add, kan sv¨anga sig
med de r¨atta fraserna och k¨anner r¨att personer. Huvudpersonen heter Putte - identifierbar
som Ivar Conradson - och beskrivs som en obehaglig typ.35
Litter¨ara fejder i tidningarna kom att bli vardagsmat. Ur debat-ten kan utl¨asas att den
unga generationen f¨orfattare, f¨odda p˚a 80-talet, nu b¨orjade g¨ora sina debuter. Och att en lika
viktig ingrediens i debuten som att ge ut sj¨alva boken var att etablera sig i den kulturella
offentlig-heten, att skapa uppm¨arksamhet runt sin person.
De f¨orsta a˚ ren efter sekelskiftet kan beskrivas som en mediali-sering av kul-turutbudet
och framf¨or allt som en tid d˚a ett antal unglitte-r¨ara grupper slogs om vem som skulle bli
tongivande i den nya litteraturen.36
3.2.3 Var g˚ar konflikterna?
Texten Filosofiska Essayer, Landquists agerande i den kulturella offentli-gheten och den
kulturella offentlighetens reaktioner placerar in Landquist i ett sammanhang och visar samtidigt hur detta sammanhang ser ut. Den plats han f˚ar beror b˚ade av hans eget age-rande och
vilka positioner som a¨ r m¨ojliga att inta. Han a¨ r ju sj¨alv med och konstituerar offentligheten, men det inneb¨ar inte att valm¨ojligheterna a¨ r o¨andliga.
Landquist tilltalas i pricip av alla som en samtalspartner vad det g¨aller litte-ra-tur. Han
anses vara en god skribent och konstn¨arlig skildrare. Med ett undantag. Och undantaget
f¨or fram en konflikt just inom det konst-n¨arligt-litter¨ara f¨altet. Landquist upp-levs som en
utmanare utifr˚an en an-nan ung litter¨ar grupps ideal och position. D¨ar handlar striden om
vem av de unga som ska f˚a betydelsefulla st¨allningar i offentlighe-ten, med m¨oj-lighet till
makt att f¨ora fram sitt program, men ocks˚a till inkomster.
Det handlar ocks˚a om en intern konflikt mellan vad vi kan kalla tv˚a konku-re-rande
livsfilosofier, och i f¨orl¨angningen mellan tv˚a inst¨all-ningar till politiken och samti-den.
Landquist tillh¨orde de sk stockholmsnovelisterna och var n¨ara v¨an med samt-liga som
kom att utg¨ora tiotalisterna. De propagerade f¨or en borgerlig och verklig-hetstill-v¨and pro33 Sigfrid
Siwertz, ”Ny litteratfilosofi”, Stockholms Dagblad 20/12 1906.
Palm skildrar gruppen som ”en samling strebrar”, som inte var ”s¨arskilt nogr¨aknade med
medlen.” (s. 24) Adelborg beskriver hon som en auktorit¨ar person, flitig i studentlivet, men med
starka fiender inom Verdandi. Kring Adelborg bildades under tiden 1906-1908 ett litter¨art kotteri,
med bla Gustaf Ullman och Klara Johnson, med Conradson som impressarie. (s. 22) Klara Johnsson
arbetade p˚a Stockholms Dagblad och var den som skrev red-kommentarerna i den litter¨ara fejden.
Hennes aversioner mot Siwertz var bekant sedan tidigare genom elaka recensioner. (s.18) Gemensamt
f¨or gruppen var en stark motsatsst¨allning till stockholmsnovelisterna, till vilka b˚ade Landquist och
Siewertz h¨orde, och till socialt engagemang, sj¨alva hyllade man dikten som gav uppenbarelser. (s. 23)
35 Erik Norling, ”Skalden: En studie”, Stockholms Dagblad 24/12 1906. Se a
¨ v. Palm, 22.
36 Se t ex Krantz, 138ff, 163f; Claes-G¨
oran Holmberg et al menar i En svensk presshistoria (Stockholm, 1983) att ”[d]en moderna draken, tidningen f¨or n¨astan alla” f¨oddes med sekelskiftet och att en
ny typ av skribenter d¨armed kom fram, d¨aribland B¨oo¨ k och Landquist. ”De lyckosamma tidningarna
kunde numer locka de tongivande opinionsbildarna.”, 110ff, 123f.
34 Maria
sa. Adelborg och hans v¨anner stod mot stockholmsf¨orfattarna och kr¨avde gent-emot dem
provinsens f¨oretr¨ade. De str¨avade efter en idealistik-religi¨ost f¨ar-gad litteratur. I efterhand
vet vi att tiotalisterna och Landquist - som deras f¨orsvarsad-vokat - blev oerh¨ort betydelsefulla, medan Adelborg och Conradsson hamnade i skymundan. Men 1906 var det strid p˚a
kniven, och det handlade om framtiden.37
P˚a ett st¨ore plan kan en splittring i det allm¨anna tidsklimatet sk¨onjas. Gr¨ansen g˚ar mellan de som g¨arna ser en mer konkret filosofi, som handlar om m¨annis-kans fun-damentala
problem och som kr¨aver en smidigare begreppsapparat och ett o¨ pp-nare f¨or-h˚allningss¨att,
och de som i filosofin ser en allvarlig och sv˚ar syssels¨attning f¨or experter, som kr¨aver
string-enta begrepp. Den senare st˚andpunkten beh¨over inte vara en st˚andpunkt hos den
framv¨axande fackfilosofin, utan kan lika g¨arna vara ett st¨allningsta-gande f¨or bo-str¨omsk
spekulation.
R¨or vi oss till de mer konkreta st¨allningstagandena blir gr¨an-serna lite suddi-gare, men
a¨ r trots det sk¨onjbara. En position a¨ r den som anser att det a¨ r tid f¨or en prak-tisk filosofi som
behandlar m¨anniskans si-tuation och utsatthet och att detta kr¨aver ett an-nat f¨orh˚allningss¨att
till filosofin. En mellanposition intas av de som tycker att den traditio-nella eller vetenskapliga filsofin a¨ r en viktig sysels¨attning, men att det a¨ r lika vik-tigt att s¨atta det i relation till
mer konkreta och m¨anskliga problem, utan att g¨ora an-spr˚ak p˚a begreppens tyngd. Den
tredje st˚andpunkten st˚ar Hedvall och Meurling f¨or, som inte anser att vem som helst f˚ar
filosofera. Filosofin a¨ r en vetenskap och endast den som god-k¨ants i fackgemenskapen a¨ r
v¨ard att samtala med.
Hedvalls vaktande vid vetenskapens portar skulle Landquist f˚a k¨anna p˚a, ty den port
Hedvall bevakade var universitetets. Domen var str¨ang: h¨ar har du inte att g¨ora.
¨ TILL UNIVERSITETET
3.3 ADJO
H¨osten 1908 blev John Landquist f¨ardig med sin avhandling. Hans handle-dare, Karl Reinhold Geijer - professor i teoretisk filosofi, tillika psykologiskt inriktad - r˚adde Landquist
att v¨anta med att l¨agga fram avhandlingen. Geijer var tj¨anstledig och kunde d¨arf¨or inte
agera till dess b¨asta. Landquist anger sj¨alv att han var ivrig att f˚a det o¨ ver-st¨okat - d¨arf¨or
¨
f¨ojde han inte r˚adet. Aven
Burman var borta fr˚an universitetet och i hans st¨alle var Hedvall
38
till-f¨orordnad.
Enligt Svante Nordin var det en disputation omgiven av rykten, som dess-utom satt en
del sp˚ar i svensk litteratur. B˚ade Landquist sj¨alv och Jean-Franc¸ois Battail anser att dispu-tationen var omgiven av intriger. Landquist f¨ors¨okte bland annat f˚a B¨oo¨ k som andra
op-ponent, vilket inte lyckades. Som tredje opponent verkade Siwertz.
I ett brev till Hedvall skrev Burman att avhandlingen skulle rivas i stycken. Taktiska steg
vidtogs. Bed¨omningen av den skedde i universitetets korridorer och kolle-gierum. Hedvall
h¨oll sin opponering inf¨or sektionen och yrkade p˚a ett sl¨atstruket B, vil-ket a¨ ven Burman
gjorde brevledes. Mot detta opponerade sig Karl Reinhold Geijer och den kon-ser-vative
historikern Harald Hj¨arne som ville ge Landquist Med ber¨om god-k¨ant, vilket skulle inneburit en karri¨ars-m¨ojlighet inom universitetet. Axel H¨agerstr¨om yrkade p˚a en medelv¨ag.
Genom kompromisser tillerk¨andes han ett Ba. Allt var klart in-nan disputa-tionen, som
a¨ gde rum i en till br¨adden fylld f¨orel¨asningssal, f¨or o¨ vrigt den st¨orsta p˚a universitetet. Som
f¨orste opponent agerade Harry Meurling. Men b˚ade han och andra opponenten - psykologen
Sidney Alrutz - var beskedliga mot Landquist.
37 Se
t ex Stenstr¨om, 27ff; Palm,22; Jacobson, 60f, 66.
skildras detta i: Landquist, ”Mina Uppsala˚ar”, 302f; idem, Som jag minns dem, 133; Svante
Nordin, H¨agerstr¨om, 23f; Jean-Franohois Battail, Le mouvement des ide´es en Su`ede oa l’ocge du
bergsonisme (Paris, 1979), 22f. Se a¨ ven Antman, Landquist, 13f.
38 B¨ast
Det har sagts att man aldrig var ute efter att underk¨anna av-handlingen. Att g¨ora det
hade varit en skymf mot professor Geijer. Det r¨ackte med att ge Landquist ett s˚a l˚agt betyg
att hans chanser inom uni-versitetet var avskurna.39
Battail anar starka utomfilosofiska aversioner mot Landquist. Man hade inte g˚att s˚a h˚art
fram, menar han, om det enbart g¨allt intellek-tuella st˚andpunkter.40 Det a¨ r mycket m¨ojligt
att det fanns personliga sk¨al, Uppsala var inte s˚a stort, men vi vet att ocks˚a att Hedvall
redan 1906 hade st¨allt upp sig som sanningens vakt gentemot Landquists, som han tyckte, irrationella filosofi. I grunden handlar det d¨arf¨or om ett fi-lo-sofiskt st¨all-ningstagande.
Landquists filosofi var inte vetenskaplig i uppsalafilosofer-nas mening och d¨arf¨or hade den
inte p˚a universitetet att g¨ora.
En inte oviktig bakgrund var de filosofiska positionerna p˚a uni-versitetet. Om-kring
¨
1905 hade H¨agerstr¨om samlat en krets l¨arljungar kring sig. Annu
s˚ags han av de flesta
som den legitima arvingen till Burmans bostr¨omskt-kantianska rationalism.41 Men n˚agot
¨
var p˚a g˚ang. 1905 publice-rade Hedvall ett ”Oppet
brev” till f¨orsvar f¨or H¨agerstr¨om, som
blivit sn¨avt bed¨omd vid en professurskonkurens i Lund. Den riktade, enligt Nordin, uppm¨arksamheten p˚a en ny krets filosofer i Uppsala.42 En ny filosofi med bas i en samling
yngre m¨anniskor h¨oll s˚aledes p˚a att ta gestalt. Relationerna till den a¨ l-dre filosofin var inte
klar, och den brytning med Burmans filosofi som H¨agerstr¨om skulle komma att g¨ora l˚ag
enbart i luften. Men det a¨ r sk¨al nog f¨or att t¨anka sig att Landquist blev en god yttre fiende,
med vars hj¨alp man kunde visa upp enighet inom leden.43
Men hela det filosofiska Sverige var inte n¨ojda med bed¨omningen. Landquist fick efter˚at
brev fr˚an Hans Larsson, Efraim Liljequist och Vitalis Norstr¨om - alla viktiga filosofer - d¨ar
samtliga ans˚ag att avhand-lingen blivit f¨or sn¨avt bed¨omd.44
Hur s˚ag d˚a recensionsmottagandet ut? Tyv¨arr a¨ r det sv˚art att dra n˚agra st¨orre slutsatser
eftersom jag endast funnit tre recensioner.
Allen Vann´erus beskriver den som ett levande konstverk och an-ser att Landquist har en
god framtid som ess¨aist eftersom han kan f¨orena intuition och logiskt f¨orst˚and. Han tilltalar
Landquist men h˚aller inte med hans filosofiska slutsatser. Vann´erus anar under den levande
framst¨all-ningen n˚agot absolut. Landquist tycks ”hypostasera viljan som en abstrakt princip”. Han kritiserar Landquist f¨or att vara allt f¨or individualiserande och f¨or att det hela
utmynnar i ”personlighetskult och nietzsche-anism”.45
De b˚ada andra recensenterna uppskattar Landquists bok och be-r¨ommer dess levande
n¨arhet till livet. B˚ada a¨ r fullst¨andigt eniga om att det a¨ r god och berikande konst. Men en
¨ detta filosofi eller inte? Sven Ros´en ger be-sked: ”detta
spricka o¨ ppnar sig mellan dem. Ar
a¨ r konst, ja, ut-s¨okt konst, men icke vetenskap, detta a¨ r sj¨alfull poesi, men icke filosofi.” Ty
det a¨ r inte Kant.
Filosofi a¨ r begreppets klarhet, menar Ros´en, men bakom alla Landquists bil-der
f¨orsvinner begreppen i godtycklighet. Men som livsskildrare har han mycket att s¨aga till
den bildade allm¨anheten, s˚a l¨ange han inte har filoso-fiska anspr˚ak. Han bekla-gar att den
har getts ut som doktorsavhand-ling. Men Ros´en vill a¨ nd˚a sluta Landquist i sina armar
eftersom han s˚a tydligt och best¨amt h¨avdar individens roll i his-torien.46
Birger Liljekrantz h˚aller med Ros´en att det inte a¨ r vetenskap, men menar att det f¨or den
39 Battail,
23.
40 ibid.
41 Se
t ex Svante Nordin, Den Bostr¨omska skolan och den svenska idealismens fall (Lund, 1981),
169, 176; idem, H¨agerstr¨om, 36.
42 Nordin, H¨
agerstr¨om, 36.
43 Antman, Landquist, 13.
44 Landquist, ”Mina Uppsala˚
ar”, 303.
45 Allen Vann´erus, Ord och Bild 1909, 284-287.
46 Sven Ros´en, Stockholms Dagblad 16/9 1909.
skull kan vara filosofi. Vetenskapen handlar till sin defi-nition om det gene-rella, om lagar
och kontinuiteten. Det vill han inte f¨or-neka. Men livet a¨ r s˚a mycket mer, menar Liljekrantz,
och det ska filosofin f˚anga: ”¨afven under begreppens isbroar f¨orst˚ar han [Landquist] att l˚ata
lifvets b¨ackar porla”.
Landquist ber¨oms f¨or att ha tagit sig an en av de st¨orsta psyko-logiska upp-gif-terna i
tiden, att skildra viljan, och d¨armed f¨ort fram pro-blem som a¨ nnu inte synts till i den svenska filosofiska diskussionen. Han har lagt grunden till en ny filosofi, me-nar Liljekrantz, och
tycker sig h¨ora Zarathustras r¨ost, ceasarviljan och den h˚arda kam-pen. I Landquist ser han
”en filosofisk ciceron af rang” som kan h¨oja Sveriges kultu-rella niv˚a.
Endast ett problem finns. Landquists filosofi a¨ r alltf¨or indivi-dualistisk. Hans frihetsfilosofi finner ingen pardon hos Liljekrantz. ”Hur skulle det l¨angre bli m¨ojligt att operera
med m¨anniskor, i skolorna, i sam-h¨allet, i fall vi i sista hand ans˚age, att m¨annis-koviljan
faller utanf¨or n˚a-got slags lag eller kontinuerligt sammanhang.”47
Det a¨ r inte helt l¨att att avg¨ora, men h¨ar verkar det som b˚ade det konservativa l¨agret och
det liberala vill l¨agga beslag p˚a Landquist. Det konservativa med en restrik-tion: frihetsfilosofin.
3.4 KULTURSKRIBENTEN
Universitetet var av f¨orklarliga sk¨al st¨angt f¨or Landquist och han fick s¨oka sin utkomst
p˚a annat h˚all. N¨armast till hands l˚ag den publicistiska verksamheten. Efter en sejour p˚a
Kungliga Biblioteteket kom hans verk-samhet helt att inriktas p˚a litteraturkritiken.48
John Landquist blev med tiden en av de mest uppburna kritikerna i landet och var den
som p˚a bred front f¨orde fram och f¨orsvarade de s˚a kal-lade tiotalisterna.49 Utan att o¨ verdriva
kan man s¨aga att han var en av ti-dens litter¨ara smakdomare som till stor del avgjorde
vad som l¨astes och s˚aldes. Med sin starka position kunde han ocks˚a f¨ora ut sin filosofiska
grundh˚allning - under 10-talet var den f¨ormodligen mer inflytel-se-rik a¨ n Uppsa-laskolans.
Som kritiker utvecklade han en mycket vass penna och m˚anga var de stri-dig-heter han
var inblandad i. Framf¨or allt stod stridigheterna under 10-talet mellan ho-nom och hans
gamle v¨an Fredrik B¨oo¨ k.50
Brytningen med B¨oo¨ k kan ses ur flera perspektiv. Filosofiskt stod de varan-dra n¨ara
och h¨amtade b˚ada sin grundkonception fr˚an Bergson, b˚ada betonade intuitio-nen som den
ledande kunskapsk¨allan. Men Fredrik B¨oo¨ k hade anammat den h¨ogerakti-vis-tiska tolkningen av Bergson, framf¨or allt filtrerad via Barr´es, och stod n¨ara ungh¨o-gerns organ Det
nya Sverige och Adrian Molin. F¨or Landquist d¨aremot var Bergson en liberal filosof, en
fri-hetens apostel som inte hade n˚agot att g¨ora med Barr´es tolkning.51 Birger Lijekrantz
lovord o¨ ver Landquist passade egentligen b¨attre p˚a B¨oo¨ k.
B¨oo¨ k h¨oll dessutom p˚a det storsvenska och var en h¨angiven kriti-ker av Landquists
v¨anner, tiotalisterna.52 Ett sk¨al till ov¨anskap s˚a gott som n˚agot. Med all s¨a-kerhet spelade
s¨akert sj¨alva den polemiska karakt¨aren i att vara ledande kritiker i ett s˚a li-tet land som
47 Birger
Liljekrantz, SvD 22/5 1909.
Bj¨orck, ”John Landquist”, Svenskt biografiskt lexikon, band 22 (Stockholm,1979), 237.
49 Battail, 25; Erik Hjalmar Linder, Fem decennier av nittonhundratalet, vol.1 (Stockholm,1965),
24,121; Krantz, 139ff.
50 ”Animositeten mellan dessa ledande kritiker var [...] ett betydelsefullt faktum i Sveriges tr˚anga
litter¨ara v¨arld, o m˚anga fenomen fick sin plats best¨amd av kraftspelet mellan dessa motsatta poler”,
skriver Bj¨orck, 239.
51 Battail menar att Bergson kunde anv¨andas i de mest motsatta l¨ager, fr˚an h¨
oger till v¨anster, fr˚an
Adrian Molin o¨ ver Landquist till Algot Ruhe.
52 John Landquist, Tankar om den skapande individen (Stockholm, 1970), 15f; Linder, 24,26; Fehreman, Forskning i f¨orvandling , 110.
48 Staffan
Sverige in. Det var o¨ ver-fl¨odigt med tv˚a B¨oo¨ k eller Landquist. V¨agen till en egen profil
gick via avgr¨ansning.
Landquist inledde sin brytning med B¨oo¨ k i en recension i Ord & Bild genom n˚agra
elaka ord - mer beh¨ovdes inte.53 Men den verkliga bryt-ningen kom en kort tid se-nare n¨ar
de st¨allde sig p˚a var sin sida i Strind-bergsfejden, en strid som Landquist varit delaktig i att
iscens¨atta, och i vilken han tog st¨allning f¨or Strindberg.54
Strindbergsfejden ledde inte bara till en permanent brytning med B¨oo¨ k utan ocks˚a till
att samtiden fick upp o¨ gonen f¨or den unge kritikern.55 1911 blev han fast an-st¨alld litteraturkritiker p˚a Dagens Nyheter och med Fredrik B¨oo¨ k som Svenska Dagbladets dito var
skyttegravarna gr¨avda.
1912 p˚ab¨orjade John Landquist utgivningen av August Strindbergs samlade verk p˚a
Bonniers. Hans tidigare f¨orsvar av Strindberg var nu grund-ligt bekr¨aftad; Landquist hade valt sida i 10-talets litter¨ara och politiska klimat och p˚a de flesta s¨att av-sagt sig
sitt romantiska och levertinska f¨orflutna. Hans v¨anner och bundsf¨orvanter blev libera-ler
och socialdemo-krater. Kanske kan man till och med s¨aga att han tillh¨orde tio-talets kulturradikaler.56
Tiden hos DN varade till 1917 d˚a Otto von Zweigberg, chefredak-to¨ ren, lyckas sparka Landquist efter en l˚ang tids ov¨anskap.57 Fram till 1924 stod John Landquist utan
fast anst¨allning d˚a han anst¨alldes av Aftonbladet. Han fortsatte visserli-gen sin kritikerverksamhet, men a¨ gnade ocks˚a tiden a˚ t att skriva ett antal b¨ocker.
Sommaren 1917 bodde han i K¨openhamn d¨ar han tagit upp sina filo-sofiska studier
igen. Meningen var att det skulle bli en bok om viljefilosofen Vitalis Norstr¨om.58 Den s˚ag
dock aldrig v¨arldens ljus. Ist¨allet blev det en egen filosofibok, M¨anniskokunskap.
3.5 DEN MOGNA FILOSOFEN
Mottagandet av M¨anniskokunskap ser delvis annorlunda ut om man j¨amf¨or med de ti-digare b¨ockerna. Filosoferna vid universiteten h¨oll sig borta, trots att det var Landquists mest
filosofiska bok. Kanske berodde det p˚a att han inte l¨angre var ett hot mot den pro-fessionella
filosofin. Landquist h¨oll ist¨allet till i den allm¨ankulturella sf¨aren - d¨ar just uppsalafilosoferna tyckte att han h¨orde hemma. Han var en f¨orfattarnas filosof, som man inte beh¨ovde
sam-tala med.
53 Solveig
Landquist, Den goda viljan: ett liv med John Landquist (Stockholm, 1975) 45f. Landquist a˚ ngrade sitt tilltag och skrev ett brev till B¨oo¨ k: ”I mer a¨ n en m˚anad har jag varit olycklig f¨or
den sv˚ara f¨orl¨opning jag gjort mig skyldig till”. Brevet a¨ r daterad 3/7 1910 - fem dagar senare gick
han till f¨ornyad attack (se nedan). Rolf Arvidsson, ”John Landquist och Fredrik B¨oo¨ k: v¨anskap och
brytningen” i Svensk Litteraturtidskrift 3/74, 27f.
54 Strindbergsfejden inneh¨
oll en m¨angd dimensioner och Landquist hade ingen framtr¨adande plats i
den som helhet. Men vad det g¨aller Strindbergs betydelse som litter¨ar f¨ornyare och svensk huvudfigur
var Landquist en av hans ivrigare f¨orsvarare, n˚agot han inledde med artikeln ”Strindberg har r¨att!”
i Aftonposten 8/7 1910, som till stor del var riktad mot B¨oo¨ k. Jacobson, 100f; Solveig Landquist,
39; John Landquist, John Landquist om Strindberg, personen och diktaren, ed. Solveig Landquist
(Stockholm, 1984), 40f.Landquist hade dessutom under arbetet med en bok om Heidenstam 1909
f¨ormedlat en fejd mellan denne och Strindberg, vilken hade stora likheter med den verkliga fejden.
Landquist,Som jag minns dem, 34f; idem, Om Strindberg , 30-39.
55 Linder, 23.
56 Antman, Landquist, 17f.
57 Landquist, Som jag minns dem, 69; idem, I ungdomen , 139,143, 158f. Skiljelinjen gick vid
Finlandsfr˚agan - Landquist var h¨angiven Finlands sak. Men splittringen hade funnits d¨ar innan, det
var Bonnier sj¨alv som s˚ag till att Landquist fick en plats vid tidningen, inte Zweigberg.
58 Landquist, Som jag minns dem, 129; idem, I ungdomen, 159.
3.5.1 Livsfilosofins betydelse
Tystnaden a¨ r a¨ nd˚a talande. Uppsalafilosoferna brukar ses som den h¨ar ti-dens mest in-flytelserika filosofer. De kom s˚a sm˚aningom att inspirera f¨orfattare och andra kulturb¨a-rare.
Utan att vara alltf¨or generaliserande kan man p˚a-st˚a att om Landquists bok kommit ut under
30-talet s˚a hade den bem¨otts med uppsalafilosofiska argument, kanske inte av filo-soferna
sj¨alva, men av andra inom Landquists eget gebit. Den talande tyst-naden i motta-gandet
av hans bok tycks allts˚a s¨aga att uppsalafilosofin fortfarande h¨oll sig inom sitt ny-ligen
avgr¨ansade universitets¨amne, att dess betydelse a¨ nnu inte var s¨ar-skilt stor.
Ytterligare en sak pekar i den riktningen. Ett genomg˚aende drag i recensio-nerna a¨ r
h¨ovligheten mot Landquist, och trots att i princip alla har n˚agon inv¨andning mot hans filosofi - framf¨or allt f¨or att den utmynnar i mystik - s˚a godk¨anns han av samtliga som
samtalspartner. En anledning kan s¨akert vara John Landquists uppburna st¨allning som kulturskribent - man kunde inte angripa honom utan att r¨akna med veder-g¨allning.59
Men vid sidan av maktperspektivet g¨or sig n˚agot annat g¨allande. Samtliga re-censenter
utg˚ar fr˚an en gemensam grund, att livsfilosofin a¨ r betydelsefull och att den a¨ r den dominerande filosofin i tiden. De inv¨andningar man g¨or mot Landquists bok sker hela tiden
innanf¨or det perspektivet. Skillnaden g˚ar inte mellan tv˚a fundamentalt olika s¨att att se p˚a
filosofi utan a¨ r variationer p˚a samma tema.60
R¨or man sig ned till de enskilda recensionerna blir perspektivet givetvis lite mer splittrat, men grundlinjen kvarst˚ar.
Per Hallstr¨om menar att boken har viktig praktisk betydelse, men att den st¨al-ler allt f¨or
h¨oga krav p˚a intuitionen.61 Att den individuella m¨an-niskan a¨ r m¨annis-kostudiets viktigaste
objekt har alltf¨or ofta gl¨omts bort. Ist¨allet har v¨arldens otillg¨ang-lighet och kaos betonats.
”Vi m˚aste ha v¨ar-den, om m¨ojligt r¨atta v¨arden”, skriver han och menar att trots logiken har
m¨anniskan alltid str¨avat efter att l¨ara k¨anna den andra m¨anniskan. Enligt Hallstr¨om m˚aste
filosofin tillbaka till livet.
Om logiken kan underst¨odja detta a¨ r det bra och Hallstr¨om menar att just det har filosofen Richert lyckats med, han har vunnit en blygsam plats a˚ t historien. Att Landquist sedan
ut¨okat detta till att g¨alla a¨ ven dikten och konsten a¨ r beundransv¨art. S˚a l˚angt sl˚ar han f¨olje
med Landquist.
Men egentligen g¨or han halt vid Rickert. Den historiska verklighe-ten a¨ r n¨amligen till
sitt inre o¨oversk˚adlig, menar Hallstr¨om. Landquists filosofi a¨ r ”ett pro-gram f¨or den ideale
historiker, som aldrig funnits”, menar han. Intuitionen a¨ r en v¨ag till kunskap om m¨anniskan,
men den n˚ar aldrig a¨ nda fram, den a¨ r bem¨angd med m¨ansklig os¨aker-het. Landquists dr¨om
om total o¨ verensst¨ammelse mellan, abstrakt uttryckt, a˚ sk˚adning och ob-jekt kommer aldrig
att uppfyllas.
Per Hallstr¨om menar att det hos Landquist sj¨alv a¨ r l¨att att upp-t¨acka intuitio-nens
os¨akerhet eftersom han missf¨orst˚att samtliga f¨orfat-tare han tolkat. P˚a s˚a s¨att har han markerat tv˚a gr¨anser. Dels den filoso-fiska, men ocks˚a en litter¨ar. Det sista a¨ r inte s¨arskilt
59 Kjell
Krantz beskriver i sin bok om Alf Ahlberg Landquists uppburna st¨allning. Enligt honom
a¨ r Landquist ett paradigm f¨or den frie skribenten, det a¨ r han som banar v¨ag och hj¨alper andra. N¨ar
Ahlberg efter en misslyckad universitetskarri¨ar i Lund flyttar upp till Stockholm a¨ r det till Landquist
han f˚ar ett rekomendationsbrev f¨or att kunna ta sig in p˚a kulturscenen och n˚a fram till r¨att personer,
68, 138-142, 145.
60 Att livsfilosofi var g˚angbart och n˚
agot dominerande under denna tid kan man f˚a en aning om
i Sven Linn´er, Livsf¨orsoning och idyll: En studie i rikssvensk litteratur 1915-1925 (Uppsala, 1954)
och i Jan Stenkvist, Den nya livsk¨anslan: En studie i Erik Blombergs f¨orfattarskap till och med 1924
(Stockholm, 1968).
61 Per Hallstr¨
om artikel, ”M¨anniskokunskap”, a¨ r fr˚an SvD, men den a¨ r varken daterad eller
fullst¨andig. Men den finns i Bonniers arkiv, d¨arf¨or har jag valt att anv¨anda den.
f¨orv˚anande, Per Hallstr¨om var n¨amligen Fredrik B¨oo¨ ks vapendragare i Landquists och dennes litter¨ara gr¨al under 10-talet.
Men de tv˚a tvivel han anf¨or a¨ r tvivel som g˚ar igen hos fler, de tycks vara kardinalpunkterna: Kan man g˚a f¨orbi Rickert och kan intuitionen g¨ora anspr˚ak p˚a total kon-takt
med verkligheten?
Men trots inv¨andningar a¨ r de flesta o¨ verens om att Landquists bok a¨ r ”en verklig bragd”62 , ett tungt v¨agande inl¨agg i den svenska debat-ten,63 som f¨ortj¨anar uppm¨arksamhet a¨ ven av den l¨asande allm¨anheten.64 Algot Ahlstedt menar i en under-d˚anig
recension i Aftonbladet att Landquists intuitionsbegrepp alltf¨or mycket n¨armar sig det mystiska, men att den trots det a¨ r verklighetsorienterad. Dess stora kvalitet lig-ger n¨am-ligen i
att den a¨ r s˚a livsbejakande.65 Vad man a¨ n har att s¨aga om Landquists filosofi s˚a ber¨oms han
f¨or sin inriktning p˚a livet.
John Landquist representerar n˚agot som alla recensenterna k¨an-ner igen, en ny inriktning som a¨ r p˚a v¨ag att introduceras i Sverige. Signaturen B.E. menar att det ”i v˚ara dagar”
sker n˚agonting i filosofin ”en livsprocess [...] ett spr¨angande av gamla for-mer f¨or t¨ankande
och be-greppsbildning”. Han ser det nya i intuitionsfilosofin.66
¨
Aven
Leon. L-d. a¨ r inne p˚a samma linje. Landquists bok b¨ar p˚a ett ”betydelsefullt budskap” som pekar fram˚at mot en ”fruktbringande a˚ rstid f¨or t¨an-kande[t]”. Ty a¨ ven fast hans
intuitionsbegrepp a¨ r magiskt s˚a bryter det upp fr˚an den stela begreppsfixeringen, framf¨or
allt uppskattas kritiken av Kant.67
Men intuitionen kan ocks˚a bli en kraftigare vattendelare. Alf Ahlberg menar att intuitionen endast kan g˚a tv˚a v¨agar, antingen a¨ r den mystisk a` la Bergsons eller ocks˚a a¨ r den en
syntetiserande logisk kraft som hos Hans Larsson. Landquist lutar f¨or mycket a˚ t det f¨orsta
h˚allet, men det diskvalificerar varken intuitionen i sig eller John Landquist ef-tersom man
m˚aste vara tacksam f¨or varje bidrag i denna fattiga debatt, forts¨atter Ahlberg.68 B.E. vill
d¨aremot inte a˚ terf¨ora intuitionen till logiken utan ser en annan poten-tial i den. Intuitionen a¨ r det kraftfullaste s¨attet att komma bortom materia-lismen menar re-censenten, den
leder n¨amligen i slut¨andan till tron. Landquist har visat hur intuitionen g˚ar religionen till
m¨otes, menar han, och ”n¨asta steg i det intuitiva t¨an-kandet borde bli att g¨ora religionens
verklighet till en sj¨alvst¨andig egenart vid sidan av, ja, varf¨or ej framf¨or [...] historien och
konsten”. S˚a talade en idealist p˚a den tiden. Den andlighet Landquist labo-rerar med ska
tillbaks till den o¨ verhistoriska f˚allan. Kanske be-r¨or B.E. helt enkelt det som intuitionen f¨or
en sekulariserad generation ersatte, n¨amli-gen tron.69
Landquist f˚ar rollen att kristallisera olika filosofiska posititoner. Hans filo-sofi verkar
vara o¨ ppen f¨or m˚anga tolkningar - kanske f¨or att den a¨ r s˚a luddig - och m¨oj-lig att s˚a att
s¨aga b¨oja till sin egen fav¨or. Han lyckas till och med locka fram en gammal bo-str¨omian.
Recensionen a¨ r osignerad men genom stilen och formuleringarna kan man sluta sig till att
det a¨ r Karl Pira som ligger bakom den. Det Landquist s¨ager har sagts f¨orut av Bostr¨om och
d˚a p˚a ett mycket b¨attre s¨att, menar han. Landquist upp-m¨arksam-mar inte det eftersom han
62 John
Gustavson, ”En bok om m¨anniskokunskap”, Stockholmstidningen 16/1 1921.
Ahlberg, ”M¨anniskokunskap: John Landquists nya bok”, G¨oteborgs Handels- och
Sj¨ofartstidning 17/12 1920; Leon. L-d., ”John Landquists bok om M¨anniskokunskap: Ett dj¨arft och
storstilat verk”, Nya Dagligt Allehanda 22/12 samt 23/12 1920.
64 Algot Ruhe, ”Svensk litteratur just nu”, Folkets dagblad Politiken 7/12 1920; B.E., ”Fr˚an
t¨ankandets verkstad: En ‘livsprocess‘ p˚a filosofins omr˚ade”, Svenska Morgonbladet 11/2 1921; B.E.,
¨ oten 16/2 1921.
Ostg¨
65 Algot Ahlstedt, ”Historiens och konstens filosofi”, Aftonbladet 17/4 1921.
66 B.E., Svenska Morgonbladet 11/2 1921.
67 Leon. L-d., , NDA 22/12 samt 23/12 1920.
68 Alf Ahlberg, ,G¨
oteborgs Handels- och Sj¨ofartstidning 17/12 1920.
69 B.E., Svenska Morgonbladet 11/12 1921.
63 Alf
a¨ r s˚a obevandrad i filosofihistorien och skral med logiken, men sl˚ar omed-veten om det ett
slag f¨or Bostr¨om och d¨armed f¨or den tidl¨osa Guden. Framf¨or allt ber¨oms Landquist f¨or att
han tagit sig f¨orbi ”den tankesvaga naturalism” som beh¨arskar samtiden enligt Pira och f¨or
¨
hans personlighetsfilosofiska st˚andpunkt. Aven
fast recensionen egentligen g˚ar ut p˚a att f¨ora
fram Bostr¨oms filosofi s˚a upp-t¨acker Karl Pira n˚agot som f˚a andra p˚atalat hos Landquist,
hans beroende av den svenska tra-ditionen. En tradition som f¨or o¨ vrigt helt f¨orsvann under
30-talet.70
3.5.2 Mellan idealism och radikalitet
De tv˚a tyngst v¨agande recensionerna stod rektorn John Gustavson och v¨annen Erik Hed´en
f¨or. B˚ada samtalar med Landquist, mellan Hed´en och Landquist uppst˚ar det en debatt med
intressanta utsv¨avningar och John Gustavson publicerar fyra a˚ r senare en bok d¨ar Landquist
ges stort ut-rymme71, men mellan de b˚ada recensenterna reser sig en av-grundsklyfta.
Hed´en vill g¨ora upp med idealismen och tyskeriet medan Gustavson upp-m¨arksammar just
det idealistiska och tyska och tar avst˚and fr˚an det som fj¨armar sig d¨ar-ifr˚an.
Den nya livsk¨anslan
John Gustavsons recension a¨ r svepande och ber¨ommande och n¨ar han kriti-serar Landquist
a¨ r det sv˚art att se vad han menar vore b¨attre. Framf¨or allt ber¨oms Landquist f¨or att han introducerar och g¨or ett inl¨agg i den tyska filoso-fiska debatten. Gustavson menar att f¨ors¨oket
att o¨ verskrida Rickert a¨ r lovv¨art, men kommer p˚a den punkten med kritik. Landquist lyckas inte med det han f¨oruts¨atter sig, han f¨orblir inom Rickerts sf¨ar och f¨orblir d¨armed ocks˚a
irrationalist. Gustavson motiverar det inte n¨amnv¨art men h¨anvisar till Vitalis Norstr¨om och
Fichte.72 F¨or att b¨attre f¨orst˚a hans position m˚aste vi g˚a till hans bok Omkring det moderna
kulturproblemet.
John Gustavson m˚alar i ett kapitel om John Landquist, ”En nutida svensk historiefilosof”, upp en bild av den moderna kulturen som han menar genomg˚ar en djup kris. Denna
kris har drabbat nykantianismen och dess uppdelning av verkligheten ”i en full-komligt
amorf massa - inneh˚allet - och en abstrakt, tom formv¨arld.”73 Verklighetens utveckling har
spr¨angt de gamla systemen, inneh˚allet pockar p˚a. Mot detta har en ny livsfilosofi vuxit
fram som tar sin utg˚angspunkt i livet.74 Gustavson menar att det a¨ r en monistisk filosofi
som h¨amtar sina utg˚angspunkter fr˚an inneh˚allet ist¨allet f¨or formen. F¨or denna inriktning a¨ r
Landquist en full¨odig representant.
Gustavson h˚aller med Landquist att historien inte konstitueras av n˚agra transcendentella principer utan av materialet - historien - sj¨alvt. Men sedan vill han inte f¨olja
l¨angre. Landquist faller n¨amligen i en psykologiserande f¨alla, enligt Gustavson.75 Landquist g¨or enligt honom tv˚a fel. F¨or det f¨orsta utg˚ar han fr˚an att den historiska verk-ligheten
70 [Karl
Pira], Dagens Tidning 14/1 1921. Thure Stenstr¨om har uppm¨arksammat just detta n¨ar han
kallar Landquist den siste personlighetsfilosofen. I sin unders¨okning av existentialismens mottagande
i Sverige uppm¨arksammar Stenstr¨om att en specifikt svensk existentialistisk version - personlighetsfilosofin med r¨otter i Schelling silad via Geijer och Bostr¨om - gjorde att Sverige inte var o¨ ppet f¨or
influenser utifr˚an. Utifr˚an det perspektivet tonas Landquists beroende av Bergson ner och hans starka
inriktning p˚a kulturen och historien blir mer f¨orst˚aelig, 43ff, 67f.
71 John Gustavson, Kulturproblemet . Ett kapitel a¨ r vikt a
˚ t Landquists filosofi och a¨ r en ink¨annande
kritik av dennes position. Till dags dato a¨ r det den mest intr¨angande analys som gjorts om Landquists
filosofiska g¨arning.
72 Gustavson, Stockholmstidningen 16/1 1921.
73 Gustavson, Kulturproblemet, 105f.
74 ibid., 107.
75 ibid., 114f.
och de histo-riska begreppen fullkomligt sammanfaller, han a¨ r en naiv realist. F¨or det andra f¨orankrar han all kunskap och v¨ardes¨attning inom den psyko-logiska v¨arl-den.76 Genom
individualiseringen av kunskapen och den naiva realismen menar Gustavson att Landquist
n˚ar en position d¨ar han f¨ornekar helhetsbe-grepp som feodalism med mera. Men framf¨or
allt missar han de andliga menings- och v¨ardehelheterna. ”Ett o¨ verindividuellt andligt liv
f¨orm˚ar han ej att r¨akna med.”77 John Gustavson vill helt en-kelt undvika den relativism
som ligger implicit i Landquists filosofi: ”Genom att full-st¨andigt f¨orankra v¨ar-dena inom
det psykiskas sf¨ar g¨or man dem med n¨odv¨andighet del-aktiga av det blott psy-kologiskas
subjektivitet, tillf¨allighet, relativitet och pro-blema-tisk-het.”78
John Landquists filosofi g¨or d¨arf¨or att inneh˚allet blir lika amorft som hos nykantianerna, menar han. Eftersom han g¨or den relativa psykolo-giska kunskapen absolut
leder Landquists filosofi till en panteism d¨ar alla skillnader suddas ut.79
Men vad s¨atter Gustavson ist¨allet? Inneh˚allet i v¨arlden menar Gustavson a¨ r vissa absolut giltiga v¨arden. En ny livsk¨ansla har brutit fram i och med Nietzsche som spr¨angt ”sig
ur subjektivismens skuggv¨arld f¨or att fatta posto i en v¨ardenas objektiva v¨arld.”80 Men det
a¨ r inte en veten-skapens och rationalismens v¨arld utan sj¨alva kultu-rens f¨oruts¨attning.81
Dessa v¨arden a¨ r inte n˚agra historiska skapelser trots att de uppen-barar sig i historien, utan a¨ r o¨ verempiriska, och man kan enbart n˚a dem genom intuition och de har ingenting
med det som normalt kallas kunskap att g¨ora, de kan inte rationali-se-ras. Dessa tankar har
framf¨or allt f¨orts fram av Vitalis Norstr¨om som menar att det a¨ r i k¨anslan man omedelbart
˚
upple-ver de absoluta v¨ardena.82 Gustavsons filosofi a¨ r p˚a flera s¨att sj¨alvmots¨a-gande. A
ena sidan f¨ornekar han kunskapens transcendens, a˚ andra sidan h¨avdar han att v¨ardena a¨ r
just transcendenta. P˚a den f¨orsta punkten sl˚ar han f¨olje med Landquist, den an-dra punkten
skulle Landquist aldrig h˚alla med om. Gustavsons kritik a¨ r av intellektualis-men, av inriktningen p˚a teoretisk kunskap, inte av n˚agot evigt och upph¨ojt. P˚a s¨att och vis n¨armar han sig
d¨arf¨or B.E. och Pira i deras krav p˚a en reli-gi¨os verklighet som ligger bakom v¨arlden. Gustavsons filosofi a¨ r ett motgift mot den tillta-gande sekularise-ringen, Landquists d¨aremot
a¨ r ett f¨ors¨ok att f¨orst˚a den och skapa be-grepp som kunde f˚anga seku-lariseringen. J¨amf¨or
man Gustavson och Landquist fram-st˚ar John Gustavsons filosofi som konservativ och John
Landquists som radikal. Det a¨ r skillnader man s˚ag d˚a, och som vi b¨or str¨ava efter att se a¨ ven
i dag.
Bort fr˚an tyskeriet
Enligt John Gustavson stod en ny tid f¨or d¨orren, kapitalismen hade spelat ut sin roll och
den nya livsk¨anslan och de absoluta v¨ardena skulle bilda en ny kultur.83
Erik Hed´en trodde ocks˚a p˚a en ny samh¨allsordning, men den han slogs f¨or var socialismen, vilket f˚ar honom att kritisera Landquist fr˚an ett helt annat perspektiv. I det h¨ar fallet
framst˚ar ist¨allet Landquist som den mer konservative.
Hed´en a¨ r den of¨orsonligaste av samtliga recensenter. Visserligen p˚apekar han att det a¨ r
en tankev¨ackande bok som a¨ r v¨ard att lovorda och att det han kritiserar egentli-gen a¨ r den
r¨orelse som Landquist a¨ r en del av - ja, han g˚ar s˚a l˚angt att han skriver att Landquist a¨ r en
s˚a sansad person att han kan hantera dessa id´eer men att de blir far-liga f¨or mer tankesvaga
76 ibid.,
117-124.
77 ibid.,124f.
78 ibid.,
126.
150ff.
80 ibid., 68.
81 ibid., 70.
82 ibid., 70f.
83 ibid., 3ff.
79 ibid.,
- men egentligen a¨ r han ute efter fundamenten till Landquists filosofi.84
Framf¨or allt vill Hed´en g¨ora upp med den idealism som han anser beh¨arska Sverige. Till
detta kopplar han tre saker: F¨orst och fr¨amst vill han f¨orsvara naturveten-skapen och den
klassiska logiken mot dess vedersa-kare, f¨or det andra - vilket a¨ r kopplat till det f¨orra - vill
han f¨orsvara allm¨anbegreppen som en v¨ag till kunskap, eller egentli-gen som det enda s¨attet
att kontrollera kunskapen, och f¨or det tredje vill han g¨ora upp med det tyska inflytandet i
Sverige och bergsonianismen.
Den spekulativa tyska filosofin har sitt grepp om Sverige, anser han, och be-klagar att
a¨ ven frisinnade svenskar har givit vika f¨or tyskeriet. Hed´en menar att en stark riktning
inom filosofin - till vilken h¨or ett antal on¨amda tyskar och Bergson - str¨avar bort fr˚an
den klassiska logiken och dess sanningsbegrepp. Eftersom detta sanningsbe-grepp ligger
bakom all naturvetenskap, enligt Hed´en, s˚a a¨ r det ocks˚a en attack p˚a den.
”Har d˚a naturforskningen gjort bankrutt i v˚ara dagar?”, undrar han och sva-rar i samma
andetag: ”Tv¨artom, den har aldrig vunnit s˚a ly-sande resultat.” Det a¨ r det som a¨ r problemet
f¨or idealisterna p˚apekar han. Naturvetenskapen har n¨amligen f¨orkla-rat ”m¨anniskan f¨or ett
naturv¨asen bland andra s˚adana” och det klarar inte den dr¨om-mande idealisten. Ist¨allet konstruerar hon en sk¨on sf¨ar som st˚ar bortom naturvetenska-pen och natur-lagarnas v¨arld. Men
eftersom man sagt adj¨o till det klassiska sanningsbe-greppet finns det inte n˚agon m¨ojlighet
att kontrollera dessa resultat, d¨arf¨or a¨ r de inget annat a¨ n fantasier.85
”Individualitetens v¨asen a¨ r lika o˚atkommlig f¨or oss p˚a naturens omr˚ade som p˚a sj¨alens”,
skriver Hed´en och menar att Landquists starka boskillnad mellan ting och m¨anniskor inte h˚aller. Naturvetenskapens be-grepp lyckas heller aldrig fastst¨alla alla de individuella
egenskaper ting a¨ ger. Man kan inte beg¨ara den f¨orm˚agan av kunskapen som handlar om
det allm¨anna. Antingen kan intuitionen j¨amst¨allas med intelligensen, och d˚a tvingas man
anv¨anda allm¨anbegreppen eller s˚a hamnar man i mystiken.
Varf¨or a¨ r d˚a denna mystik s˚a farlig? Hed´en g¨or en po¨ang av talet om indivi-duella
historiska begrepp som f˚ar politiska konsekvenser:
Beg¨ar man exempel p˚a s˚adana begrepp, f˚ar man bl. a. till svar: ‘begreppet
Goethe‘. [...] Ah, fr˚agar man, a¨ r d˚a varje m¨anniska ett be-grepp? R¨aknade t. ex.
G¨oteborgs stad 205.944 begrepp vid a˚ rskiftet? Men nej, s˚a a¨ r icke meningen.
Hamnarbetaren Pettersson och kontors-bitr¨adet Lundstr¨om skola ej smickra
sig med att g˚a omkring som le-vande begrepp. Det a¨ r blott de stora m¨annen
som a¨ ro begrepp [...].
Bakom vilar en elitism - vem ska avg¨ora vilka som a¨ r de stora och varf¨or? Idealismen
sk¨onm˚alar verkligheten, menar Hed´en, den f˚ar den att se b¨attre ut a¨ n vad den verkligen a¨ r.
Den f˚ar det att se ut som om r¨attvisa och frihet finns. ”Men denna billiga op-timism a¨ r just
vad tiden icke t˚ala. Skola vi komma ur det r˚adande el¨andet, m˚aste vi f¨orst v˚aga se el¨andet i
o¨ gonen.”86
Landquist vet vem han debatterar med, och hans svar a¨ r helt in-riktat p˚a de politiska
dimensionerna. John Landquist tar ocks˚a avst˚and fr˚an det tyska och kastar till-baks Hed´ens
kritik av Bergson: ”Med f¨orf¨aran skulle dr Hed´en genk¨anna sina argument mot Bergson
i tyska patrioters kritiker av den franska filosofin under kriget.” Genomg˚aende i sin bok
me-nar Landquist a¨ r en kritik av ”det ledande tyska filosofiska t¨ankandet” och dessutom a¨ r
han ju sedan gammalt kritisk mot kantianismen.
Ist¨allet vill Landquist placera in sig i en fransk filosofisk tradition fr˚an Descartes till
Bergson och menar att denna framf¨or allt handlar om en intuitionistisk fri-hetsl¨ara, som
84 E[ri]k
H[ed´e]n, ”Modern filosofi” I och II, Social-Demokraten, 11/1 och 13/1 1921.
11/1 1921.
86 Hed´en, 13/1 1921.
85 Hed´en,
han arbetat vidare p˚a. Den m¨anskliga gemenskapen byggs, enligt Landquist, upp av fria
individer som igenk¨anner varandra i sin individualiet.
Uppbrottet med allm¨anbegreppen bli d¨arf¨or till en f¨oruts¨attning f¨or friheten enligt Landquist: ”Alla autokrater fram till tsarismen och bolsjevismen ha hyllat denna den klassiska
logikens uppfattningen om det individuellas v¨ardel¨oshet i sig sj¨alvt och som f¨orem˚al f¨or
kunskap.” Hed´en har missuppfattat vad befrielse a¨ r och vad socialde-mokratin st˚ar f¨or, menar Landquist, och implicit att det i Hed´ens t¨ankande ligger aukto-ri-t¨ara drag.
Landquist g¨or n˚agot mycket o¨ verraskande, som jag inte har sett n˚agon an-nanstans hos
honom, han anl¨agger sitt pespektiv p˚a socialdemo-kratins kamp. De flesta m¨anniskor a¨ r
alienerade, de a¨ r endast allm¨anbe-grepp och m˚alet f¨or socialdemokratin a¨ r att ”lyfta prolet¨aren upp till v¨arde som individualitet i sig sj¨alv”, skriver Landquist. ”Socialdemokratins
kamp a¨ r fr˚an logisk synpunkt just en kamp till f¨orm˚an f¨or det indi-vi-duella historiska begreppet gentemot individens f¨orfall till ett allm¨anbegrepp i upp-fatt-ningen.” Hans elitistisk
f¨argade filosofi har givit vika f¨or synen att alla m¨anniskor b¨or ha m¨ojligheten att utveckla
sin individualitet. Dessutom a¨ r svaret ett s¨att att sl˚ass p˚a Hed´ens egen plan-halva. 87
”Intellektualismen, tron p˚a den antika logiken, v˚agar jag kalla den franska fi-losofins
klassiska tradition. Mot den v¨ander sig medvetet Bergson”, svarar Hed´en och undviker
den politiska fr˚agan om friheten. Kunskapen f˚ar vi via erfarenheten, den ome-delbara
a˚ sk˚adningen, p˚atalar han. Men det f¨orn¨amligaste s¨attet att kontrollera kunska-pen p˚a a¨ r
och f¨or-blir det logiska t¨ankandet.
Hed´en v¨ajer f¨or m¨ojligheten till godtycke, och godtycke a¨ r just vad idealis-men leder
till. Det finns bara tv˚a v¨agar upprepar han p˚a nytt inf¨or det h˚arda faktum som natur-lagarna
st¨aller: att godta dem och g¨ora det b¨asta av situationen eller att idealistiskt dr¨omma bort
naturlagarna. Det sista har Bergson valt att g¨ora och denna farliga f¨alla a¨ r det n¨ara att
Landquist faller i.88 Vi kan f¨orst˚a hans starka betoning av kontrollen av kun-skapen om vi
g˚ar tillbaka till ett par tidigare artiklar i vilka han skri-ver om B¨oo¨ k och Landquist. Den
som Hed´en egentligen a¨ r ute efter a¨ r B¨oo¨ k, om vilken han skriver:
Hans skrivs¨att speglar ock v˚ar tids ledande egenskap: viljan. I all sin
sj¨alvupp-tagenhet har han ett m˚al, som han a¨ rligt sl˚ass f¨or. M˚alet a¨ r inte precis
h¨ogt [...] klassv¨aldets bibeh˚allande.89
Och bakom betoningen av viljan tycks alltid Bergson sp¨oka. Hed´en f¨orklarar h¨ar med
utm¨arkt tydlighet varf¨or han inte t˚al Bergson och varf¨or denne inte kan r¨aknas in i en frihetlig filosofi:
Nu a¨ r emellertid Bergsons predikan om m¨anniskans upph¨ojdhet o¨ ver naturlagarna och om en s¨arskild, upph¨ojd, okontrollerbar kunskaps-fo¨ rm˚aga en utm¨arkt grundval f¨or ungh¨ogertron p˚a den utvalda, kultur-b¨arande o¨ verklassens
r¨att att utan kontroll eller allm¨an lag f¨orfoga o¨ ver underklassen.90
Hed´ens vilja att kunna kontrollera kunskapen visar sig ha sin grund i viljan att begr¨ansa
den starkes r¨att och a¨ r ett f¨orsvar f¨or den r¨attvisa lagen.
87 John
Landquist, ”Intuitionsfilosofins inneb¨ord, ett replikskifte: Ett inl¨agg fr˚an dr John Landquist”, Social-Demokraten 24/1 1921.
88 E[ri]k H[ed´e]n, ”Intuitionsfilosofins inneb¨
ord, ett replikskifte: Ett svar”, Social-Demokraten 24/1
1921.
89 Erik Hed´en, ”Tv˚a kritiker: Doc. Fredrik B¨
oo¨ k”, Social-Demokraten 10/1 1914.
90 Erik Hed´en, ”Tv˚a kritiker: Dr. John Landquist”, Social-Demokraten 10/2 1914.
3.6 DEN SISTA STRIDEN
Uppsalafilosoferna beh¨ovde inte bry sina huvuden med Landquist, han hade ju inga pretantioner p˚a en universitetsstol - de h¨oll helt enkelt till i olika v¨arldar. Men s˚a f¨or-blev det
inte, v¨arldarna skulle p˚a nytt st¨ota ihop och rabaldret runt Filososfiska essayer och Viljan
f˚a sin forts¨attning.
1927 seglade n¨amligen en filosofisk strid upp p˚a den svenska parnassen. Hans Larsson
l¨amnade sin professur i teoretisk filosofi i Lund och ans¨okningsg˚angen kom att bli mycket
h˚ard. Svante Nordin har ing˚aende beskrivit det avancerade intrigspel som uppsalafilosoferna an-v¨ande f¨or att f˚a sin kandidat Einar Tegen tillsatt. I striden kom kraftiga mots¨attningar
mellan lundafilososfin och Uppsalaskolan, men lun-dafiloso-fin fick respit genom att Alf
Nyman gick segrande ur striden.91
John Landquist var en av de s¨okande.92 N˚agot han enligt sig sj¨alv gjorde mest som
f¨orstr¨oelse, vilket kanske kan betvivlas.93 De tv˚a sak-kunniga fr˚an Lund, Hans Larsson
och Efraim Liljequist, kompetensf¨orkla-rade Landquist, men satte honom inte i f¨orsta rummet. Arvid Grotenfelt, en finsk filosof, kompetensf¨orklarade a¨ ven han Landquist och satte
honom som 3:e kandidat. De b˚ada uppsalafilosoferna Axel H¨agerstr¨om och Adolf Phal´en
inkompetensf¨orklarade d¨aremot Landquist. De ans˚ag att han brast i sin penetrering och
fixering av begreppen, samt att hans teorier var lud-diga och osammanh¨angande.94
Tills¨attningen gav upphov till en m¨angd klago- och stridsskrif-ter.95 En av dessa hette Uppsalafilosofin och sanningen och bakom den l˚ag Landquist. I den attack-erar han
H¨agerstr¨oms och Phal´ens filosoferande, framf¨or allt Phal´en g˚ar han h˚art a˚ t. Pamfletten utmynnar i en rasande kri-tik av Uppsalaskolan som helhet och som feno-men. Landquist
menar att den som filosofiskolan a¨ r ytterligt dogmatisk och d¨armed ofiloso-fisk eftersom
den f¨orskjuter allt annat t¨ankande a¨ n sitt eget. Han varnar f¨or dess makt-lystnad och siar,
att om uppsalafilosofin genom sakkunnighets-institutionen lyckas be-s¨atta alla fi-losofiska
stolar kommer det svenska filosofiska klimatet att f¨ortvina.96 ”Fr˚an universite-ten komma
d¨aremot att str¨omma unga rader av uppstyltade, av en kvasi-logisk vrede be-satta Erasmus
Montanusar, som varhelst de f˚a tillf¨alle, [...] skola f¨orkunna sin antimeta-fysiska abrakadabra”.97
Pamfletten var mycket polemisk och Nordin menar att dess slagkraftighet gjorde intryck
p˚a m˚anga.98 Marc-Wogau g˚ar s˚a l˚angt att han h¨avdar att den l¨amnat ma-te-rial till de flesta
senare angrepp som upp-salafilosofin utsattes f¨or.99
M˚anga av formuleringarna, b˚ade hos Landquist och hans mot-st˚andare k¨anns igen fr˚an
de tidigare m¨otena. Uppsalafilosoferna ser ingen filosof i Landquist, han har inte p˚a universitetet att g¨ora - det kunde de r˚ada o¨ ver, det var d¨ar de hade sin makt. Men Landquist
besatt en helt annan position nu som ledande kulturskribent - hans a˚ sikter hade tyngd och
fick ge-nomslag. Striden runt professuren tycks ha v¨ackt Landquists strids-vilja mot uppsaliensarna, ty varje nytt tillf¨alle till kritik tog han beredvilligt tag i.
91 B¨ast
beskriven a¨ r den i NordinsH¨agerstr¨om , 77-88. Se a¨ ven Marc-Wogau, 195-208, och
K¨allstr¨om, 77-116.
92 Nordin, H¨
agerstr¨om, 78.
93 Landquist, Som jag minns dem, 134.
94 Nordin, H¨
agerstr¨om, 24, 81f.
95 ibid.,82f.
96 ibid,. 83. Marc-Wogau, 198.
97 John Landquist, Uppsalafilosofin och sanningen: N˚
agra ord om tv˚a sakkunniga f¨or tills¨attandet
av filosofiprofessuren i Lund (Stockholm,1929), 29.
98 Nordin, H¨
agerstr¨om, 83.
99 Marc-Wogau h¨avdar att Landquist ber¨attat f¨
or honom att han aldrig l¨ast n˚agon av Phal´ens skrifter,
hans skulle ha tagit sin kritik ur luften: 196, 198. Landquist skriver i en av sina b¨ocker att H¨agerstr¨om
senare uttyckte a˚ nger o¨ ver sin h˚arda bed¨omning: Som jag minns dem, 134.
N¨ar Allen Vann´erus gav ut en bok om Axel H¨agerstr¨om var Landquist inte sen att dra
ut p˚a korst˚ag och det a¨ r nu som termen v¨ardenihi-lism fotas om H¨agerstr¨oms filosofi. Landquist varnar f¨or uppsalafiloso-fins kulturnedbrytande konse-kvenser - den rationaliserar
s¨onder och sl¨anger p˚a soph¨ogen det som h˚aller ihop samh¨al-let, det som a¨ r dess k¨arna,
v¨ardena.100
1933 kom ytterligare ett tillf¨alle att slipa v¨arjorna. Svante Bohman - en av H¨agerstr¨oms
l¨arjungar - la fram en avhandling som tr¨angde in p˚a de uppburna litteratur-historikernas
omr˚ade. Utifr˚an den Uppsalienska metoden visade han att Esaias Tegn´er inte alls var
s˚a p˚a-verkad av Kant och Fichte som b˚ade Albert Nilsson och Fredrik B¨oo¨ k h¨avdat i
sin Tegn´erforskning. Ist¨allet menade Bohman att Tegn´er pr¨a-glades av ”det na-turliga
medvetandet”. Det naturliga medvetandet var en term som upp-salafilosoferna an-v¨ande
n¨ar de ville p˚avisa f¨ordomar. Det naturliga medvetandet a¨ r inte genomt¨ankt och fullt av
mots¨agelser och myter, menade de, och om det skulle st¨allas mot en strikt tanke skulle
det falla platt till marken. Tegn´er skulle allts˚a vara o¨overt¨ankt och det h¨og-sta i hans dikt
p˚averkat av n˚agot slags allm¨ant och luddigt vetande.101
Fredrik B¨oo¨ k rasade i tv˚a artiklar i Svenska Dagbladet och at-tackerade Bohmans avhandling, men framf¨or allt uppsalafilosofin som hel-het. Det enligt honom barbariska resultatet menade han var ett direkt resultat av den filosofiska metoden, vil-ket skulle visa p˚a
dess underm˚alighet. H¨ar ska st¨ammas i b¨acken, tafsa inte p˚a v˚art om-r˚ade - B¨oo¨ k vill att
avhandlingen underk¨anns.
¨
Aven
Landquist tr¨adde in p˚a scenen, denna g˚ang fr˚an en b¨attre position a¨ n n˚a-gonsin,
som chefredakt¨or f¨or kultur och politik p˚a Aftonbladet, och avlossade en kraftfull salva i
artikel ”Den pekoralistiska doktorsavhandlingen”. Landquist menade att Bohman d¨omde ut
Tegn´er d¨arf¨or att denna inte filosoferade enligt Uppsalaskolans krav, ett grepp som historikern Landquist inte kunde k¨anna annat a¨ n v¨amjelse inf¨or. Historikern ska f¨orst˚a, a¨ ven det
olikartade, inte d¨oma.102
B¨oo¨ ks och Landquists angrepp blev inte obesvarade. De yngre filo-soferna Anders
Wedberg och Stig Hadenius besvarade kritiken, men menade att Uppsalaskolan inte kunde ses som en enhetlig a˚ sk˚adning. Alla de-lade inte H¨agerstr¨oms h¨oga uppskatt-ning av
avhandlingen, meddelade de. Dock, filosofin a¨ r en v¨arderingsfri vetenskap och ”diktarfilosofer” b¨or inte hymlas med.103
Detta Landquist sista m¨ote med den ursprungliga uppsalafilosofin kan v¨al s¨a-gas sluta
0-0. Uppsalafilosofins intr˚ang p˚a de stora och firade litteraturhistoriker-nas om-r˚ade lyckades de sl˚a tillbaka. Ingen f¨or-s¨okte sig p˚a det igen. Man lyckades r¨adda sin egen genre och
mota tillbaka filosoferna till deras eget fack.104 Kanske kan man s¨aga att n˚agon slag ohelig fred sl¨ots: ni g¨or vad ni g¨or och vi g¨or vad vi g¨or. Den littera-turhisto-riska in-riktning
som de tre humanisterna stod f¨or k¨ordes d¨aremot o¨ ver av den kompara-tiva och empiristiska litteraturvetenskap som blivit allt st¨orre inom uni-versitetet. Uppsalafilosofin tog sin
h¨amnd bakv¨agen, men mest ge-nom att B¨oo¨ ks och Nilssons po-sitioner helt enkelt blivit
omoderna.105
100 Marc-Wogau, 199ff.
K¨allstr¨om, 93.
H¨agerstr¨om, 67, 135f. Marc-Wogau, 205.
102 Nordin, H¨
agerstr¨om, 68f. Marc-Wogau, 205f. K¨allstr¨om, 86.
103 Nordin, H¨
agerstr¨om, 69. K¨allstr¨om, 77ff, 87.
104 Nordin, H¨
agerstr¨om, 68ff. Marc-Wogau, 206f. K¨allstr¨om, 90f.
105 Se Thomas Forsers et al Humaniora p˚
a undantag (Stockholm, 1978), d¨ar Forsers och Kurt Aspelins bidrag skildrar just den kampen.
101 Nordin,
˚
3.7 AVSLUTNING: JOHN 50 AR
Mitt under r˚adande strid - om man nu kan kalla det s˚a, det r¨orde sig ju trots allt om en period
p˚a sex a˚ r - fyllde John Landquist 50 a˚ r. Som vanligt med uppm¨arksammade per-soner gav
det upphov till n˚agra artiklar. P˚a s¨att och vis kan artiklarna ses som uppsu-meringar av
Landquist g¨arning. Han kom visser-ligen att verka ytterligare i m˚anga a˚ r, ja, 1935 blev
han professor i psykologi i Lund, och han var s¨akert en betydelsefull kultur-skribent med
a˚ lderns och erfarenhetens r¨att. Men han var inte l¨angre en ledande person - hans filosofi
gick i graven n¨ar den verkliga offensiven inleddes f¨or det nya Sverige under 30-talet.
Kanske s¨ager inte den h¨ar typen av artiklar s˚a mycket om vilken st¨allning en person har det a¨ r ju trots allt hyllningsartiklar. Jag tror a¨ nd˚a det kan ha sitt v¨arde att se hur tong˚angarna
g˚ar och vilken aspekt man v¨aljer att betona. Att Landquist a¨ r en bety-del-sefull person i
det svenska kulturlivet ifr˚agas¨atter ingen av skribenterna. Olle Holmbergs ord tycks g¨alla:
”Landquists a¨ ra och v¨arde a¨ ro icke bestridda, och hans posi-tion i v˚ar nu-tida kultur a¨ r s˚a
stark den beh¨over vara.”106
N¨astan o¨ verraskande a¨ r det Landquists filosofiska sida som be-tonas a¨ ven fast han f¨or
den stora publiken mest var k¨and som litteratur-kritiker. Tre av de fyra skri-ben-terna tycker
dessutom att detta b¨or bel¨onas p˚a n˚agot vis, med en l¨arostol vid n˚agot uni-versitet eller
genom att v¨aljas in i Svenska Akademien.107
Ivar Pauli d¨aremot anser att Landquist gjort sin f¨orn¨amsta insats ”som litte-raturhistoriker och litter¨ar essayist”. Han har ”mer a¨ n en g˚ang sagt r¨atta ordet i r¨atta o¨ gonblicket” skriver Pauli, men tvekar lite n¨ar han beskriver Landquists position. Han a¨ r b˚ade
frisinnad och konservativ. Pauli anar n˚agot religi¨ost hos Landquist, en pietet f¨or h¨avd-vunna
ideal och traditioner. D¨arf¨or, menar Pauli, kan Landquist trots sitt frisinne och sin dj¨arvhet
k¨anna sig hemmastadd i en politisk h¨ogermilj¨o.108
N˚agot liknande p˚apekar ocks˚a C. Bj¨orkman som hyllar Landquists indivi-dualistiska
filosofi och inriktning p˚a de stora m¨annen. Han menar att han i sin libera-lism ocks˚a har
k¨ansla f¨or de h¨ogre v¨ardena. ”Den gamle liberalen John Landquist a¨ r n¨amligen i grund och
botten en god borgare, ty han vet att m¨anniskoslivet fordrar ord-ning och h¨og disciplin, och
han vet att disciplinen liksom v¨ardigheten a¨ r h¨alsans tukt”. Landquist a¨ r ingen radikal, han
h¨or hemma i de sansades l¨ager.
Bj¨orkman p˚atalar att Landquists f¨orfattarskap har en filosofisk motivering och att han
- trots att han ”blev Bergsons f¨orste och fr¨amste profet h¨ar i landet” - har en allde-les
egen filosofisk h˚allning som bottnar i hans egna upplevelser. I akademin h¨or han hemma!,
avslutar Bj¨orkman sin artikel.109
Olle Holmbergs artikel a¨ r inget annat a¨ n ett lovtal o¨ ver Landquists person: som litteraturhistoriker tillh¨or han de fr¨amsta i svensk historia och som filosof a¨ r han en av de
betydelsefullaste i samti-den. Men kanske kommer han a¨ nd˚a sanningen n¨ara n¨ar han skriver att Landquist a¨ r ”den ende f¨or en st¨orre grupp av l¨asare verksamme filoso-fen i sin
generation.” Det a¨ r inte som filosof av facket han f˚att betydelse utan genom sin inverkan
p˚a en generation av f¨orfattare. ”Han framlade en filo-sofi som kunde ha prak-tiskt intresse
a¨ ven f¨or romanf¨orfattare: en realis-tisk, optimistisk, i viss m˚an aktivistisk filosofi, som genom tro p˚a li-vet gjorde livsskildring legitim.” Holmberg menar tiotalis-terna, de f¨orfat-tare
106 O[lle]
H[olmber]g, ”John Landquist 50 a˚ r”, DN 2/12 1931. Holmberg var Landquists n¨ara v¨an
och var den som stred mest intensivt f¨or att han skulle f˚a professuren i Psykologi. Se Bj¨orck, 240;
samt B¨armark och Nilsson, 143ff.
107 Olle Holmberg, DN 2/12 1931; Hans Larsson, ”John Landquist: Till 50-˚
arsdagen den 3 december”, Aftonbladet 1/12 1931; C. B[j¨orkma]n, ”Filosofen bland svenska litteraturkritiker”, NDA 2/12
1931.
108 I[var] P[auli], Social-Demokraten 2/12 1931.
109 Bj¨
orkman, Nya Dagligt Allehanda 2/12 1931.
”som nu bildar k¨arncellen i svensk kultur”.110
Ser vi tillbaks p˚a mottagandet av f¨orsta boken kan vi konstatera en sak. De re-censenter
som i Landquist s˚ag ett f¨orfattar¨amne och som ans˚ag att det var en verk-samhet han borde
a¨ gna sig a˚ t ist¨allet f¨or filosofin fick delvis r¨att. Han utmanade aldrig universi-tetsfilosofin
och hade ingen som helst inverkan p˚a den, han blev ist¨allet en f¨or-fattarnas filosof, det var
d¨ar han hade sin betydelse. Om Landquist i Sverige delvis var unik i den rollen s˚a var han
det inte ur ett internationellt perspektiv. I samband med att filosofin specialiserades och
blev allt mer sv˚artillg¨ang-lig togs klassiska filosofiska fr˚a-gor om det goda livet o¨ ver av
konstn¨arer och f¨orfattare - livets filosofi blev en ”ren” kulturangel¨a-genhet.111
Hans Larssons artikel a¨ r i det h¨ar sammanhanget den intressantaste. Larsson var ju sj¨alv
filosof och dessutom tillsammans med Landquist och H¨agerstr¨om en av de mest inflytelserika.112 Visserligen hade han kanske st¨orre frihet att skriva om Landquist nu n¨ar han inte
l¨angre var professor. Hans Larssons artikel kan utan tvekan ses som ett sen-kommet inl¨agg
i de infekterade striderna om vem som skulle eftertr¨ada honom.
B˚ade H¨agerst¨om och Phal´en inkompetensf¨orklarade ju Landquist och me-nade att
M¨anniskokunskap var ett sammelsurium av osammanh¨angande och ologiska tan-kar. Larsson menar ist¨allet att just den boken a¨ r ett vik-tigt inl¨agg i den filosofiska debat-ten. ”Lyckligtvis har man i v˚ara dagar mer o¨ ga f¨or att vetenskapligheten har m˚anga former, vardera med sin f¨or-tj¨anst - och sin begr¨ansning.” Eftersom Landquist har en a¨ kta filoso-fisk
l¨aggning borde han ha f˚att en plats inom universitetet, menar han.
Hans Larsson finner n˚agot i Landquists filosofi som tilltalar ho-nom, a¨ ven om den inte
o¨ verensst¨ammer med hans egen filosofi. Men vad? Jo, Landquist a¨ r en konkret filosof, han
lyckas inf¨ora ett konkret material i de abstrakta filosofiska katego-rierna, vilket f˚ar dem att
leva.
Han menar att sj¨alva kardinalpunkten i Landquists filosofi och speciellt i hans
utl¨aggningar om tiden handlar om livets mening, ”och det a¨ r just f¨ortj¨ansten hos alla John
Landquists skrifter att de f˚a en att k¨anna detta samanhang.” Och bakom denna str¨a-van att
finna tillbaka till den eviga livsk¨anslan anar Larsson en religi¨os drivkraft, en driv-kraft som
Landquist skulle ha haft a¨ ven om han aldrig st¨ott p˚a Bergson.
Visserligen a¨ r han djupt influerad av Bergson, forts¨atter Larsson, men han blir aldrig
lika flytande, lika f˚angad i det eviga livsfl¨odet som Bergson, ty Landquist har en dimension som denne saknar, historien och det best¨andiga. ”Till och med n¨ar han just talar om
det st¨andigt nya, ligger best¨andighetstanken under.” Best¨andighetstanken f˚ar en-ligt Larsson just sin betydelse i att den handlar om meningen med livet. Best¨andigheten g¨or enligt
Landquist att m¨anniskan kan utvecklas, att hon kan bli en per-sonlighet. Best¨andigheten f˚ar
d¨arf¨or en etiskt betydelse hos Landquist, menar han. P˚a den punkten skiljer han sig som
mest fr˚an Bergson, men det a¨ r ocks˚a den som Hans Larsson uppskat-tar mest.113
P˚a s¨att och vis a¨ r Larssons artikel n˚agot av en historiens ironi. Han uppm¨ark-sammar
Landquists filosofi just n¨ar klockan b¨orjat kl¨amta f¨or den. Hans Larssons egen filosofiska g¨arning b¨orjade sitt f¨orfall vid samma tidpunkt, a¨ ven fast den fick konst-gjord andning
genom Alf Nyman. Varken den eller Landquists filosofi l˚ag l¨angre i takt med realiteterna.
Den idealistiskt f¨argade humanism, som b˚ade Larsson och Landquist stod f¨or, och det bildningsbegrepp som h¨orde samman d¨armed dog ut i och med att det so-cialdemo-kratiska
Sverige v¨axate sig allt starkare under 30-talet. D¨ar passade H¨agerst¨oms ratio-nalism b¨attre.
110 Holmgren, DN
2/12 1931. Crister Jacobson har i P˚a v¨ag mot tiotalet visat att Landquists inverkan
p˚a tiotalisterna var stor och n¨astan genomg˚aende.
111 Se fra H. Stuart Hughes, Consciousness and Society : The reorientation of European Social
Thought 1890-1930 (1958), revised ed. (New York, 1977), 395-401, 405ff,431.
112 Nordin, H¨
agerstr¨om, 23.
113 Larsson, Aftonbladet 1/12 1931.
Snarare tillh¨orde Landquist och Larsson den sm˚aborger-liga period som man kan s¨aga att
tio- och tjugotalet utgjorde.
L˚a oss avsluta med Larssons hyllningsord till Landquist och den typ av filo-sofi han
stod f¨or och som Larsson sj¨alv kunde k¨anna igen sig i. Det a¨ r den d¨oende sva-nens s˚ang:
Forskare av Landquists typ ha sin styrka mindre i oangripbarheten a¨ n i rikedomen av tankar; mindre i begreppens a¨ n i a˚ sk˚adningarnas klarhet, mindre i
bevisandet a¨ n i p˚avisandet.
Det a¨ r ord en uppsalafilosof eller analytisk filosof aldrig skulle skriva un-der. Det var
de som tog makten vid universiteten, d¨arf¨or har vi ocks˚a vetat s˚a lite om John Landquists
filosofi, trots att den en g˚ang var betydelse-full. S˚a skrivs en vinnarnas historia.
Kapitel 4
SLUTORD
Det a¨ r utan tvekan s˚a att det a¨ r sv˚art att placera in Landquist i n˚agot fack. Var han konservativ eller radikal till exempel? Socialist var han inte, men inneb¨ar det att han per definition var konservativ? Det tror inte jag.
˚ ena sidan finns drag vi kan
Hans filosofi inneh˚aller element som pekar a˚ t flera h˚all. A
kalla kulturkonservativa. Han hyste en stark pietet f¨or det f¨orflutna och ta-lade li-vet ut om
vissa h¨oga v¨arden som fanns i samh¨allet och som m¨anniskan borde f¨olja. Han beundrade ocks˚a mycket de ”stora m¨annen”, men inte det moderna samh¨al-lets, som politiker och
f¨oretagsledare, utan adeln och milit¨a-rer. Ska man dra en konsekvens av detta s˚a a¨ lskade
Landquist de som han p˚a n˚agot s¨att tyckte inkarnerade nationen, det allm¨anna, medan han
tyckte betydligt mindre om s¨arin-tressena. Dessutom visar han, framf¨or allt i Filosofiska
essayer, en fru-stration inf¨or det moderna samh¨allet, den linj¨ara tiden, maskinerna, naturvetenskapen. N˚agonting har g˚att f¨orlorat, tycks han mena.
Samtidigt ans˚ag han sig sj¨alv vara liberal och utvecklade en filosofi som st¨allde
m¨anniskan och individen i centrum. Varje kollektivistisk filosofi, s˚av¨al marxis-men som
konservativa filosofier om samh¨allet som en organism, avf¨ardade han med av-sky. I centrum av hans filosofi st˚ar ocks˚a begreppet utveckling - ingenting f¨orblir vad det a¨ r, me-nar
Landquist, allt f¨or¨andras, gamla f¨orh˚allanden g˚ar under och nya upp-st˚ar. Men den utveckling han tror p˚a, a˚ tminstone i sin filosofi, a¨ r inte en materiell, utan en andlig. Det a¨ r v¨ardena
som utvecklas, menar Landquist. I egentlig mening a¨ r det v¨al bara de enstaka individerna
som utvecklas, som blir personligheter, men dessa in-divider ger upphov till v¨arden som
sedan kan f˚a allm¨an betydelse. I sin senare filosofi har han delvis l¨amnat individcentreringen och menar att ett jag f¨orst konstitueras i en ge-menskap, att man f¨orst inf¨or ett du kan
uppfatta sig sj¨alv som ett jag. Man kan s¨aga att detta tyder p˚a att Landquist g˚att i en mer
konservativ riktning, men det beh¨over inte betyda det. Till ex-empel Sartre menar i sin filosofi att medvetandet om det egna jagets ansvar f¨orst upp-st˚ar i m¨otet med en annans blick.
F¨ormodligen kan man s¨aga att Landquists filosofiska utveckling a¨ r en utveckling inom ett
existentialistiskt program, som senare ocks˚a kom att genomfo¨ ras p˚a olika s¨att av v˚ara stora
existensfilosofer. Varf¨or inte j¨amf¨ora med Husserls livsv¨arldsbegrepp?
Ser vi p˚a Landquists g¨arning i den litter¨ara v¨arlden framtr¨ader ocks˚a denna dub-belhet.
Han var n¨ara lierad med Stockholmsnovelisterna, eller tiotalisterna, och propa-ge-rade f¨or
en borgerlig, verklighetstillv¨and prosa. Det viktiga i litteraturen var, enligt Landquist, inte det estetiska, inte konsten f¨or konstens skull, utan hur v¨al den lyckades skildra livet.
Litteraturen skulle skildra m¨anniskan i hennes konkreta tillvaro, hur hon re-agerade och
agerade inf¨or olika existentiella situationer, vilka val hon gjorde, vilken mo-ralisk halt hon
visade upp, och sist men inte minst hur hon behandlade sin m¨ojliga frihet. Utan tvekan gick
Landquist i spetsen f¨or den tidens moderna prosa.
I Strindbergsfejden valde han Strindbergs sida och d¨arigenom hade han ocks˚a p˚a m˚anga
67
s¨att valt sida a¨ ven i sin framtida g¨arning. Strindbergsfejden fungerade ju som den tidens
litter¨ara och politiska vattendelare. Under hela sitt liv beundrade han och skrev om Strindberg (f¨orsta artikeln om Strinberg publicerade han 1905 och sista 1973) - han var en av
v˚ar tids st¨orsta Strindbergsk¨annare. Men n¨ar han p˚a a˚ lderns h¨ost blev tillfr˚agad om vilka
f¨orfattare han beundrade mest svarade han att Strinberg var den st¨or-ste prosaf¨orfat-taren
och att Heidenstam var den st¨orste poeten.1 Heidenstam? F¨or oss kanske det inte l˚a-ter s˚a
m¨arkligt, men hade man varit med i Strindbergsfejden och tagit st¨allning, s˚a innebar det att
man uppskattade antingen Strindberg eller Heidenstam. Jag tror inte att det fr¨amst handlar om att Landquist p˚a a˚ lderns h¨ost kunde vara gener¨os, det pekar snarare in i hj¨artat av
˚ innan fejden hade han skrivit en bok om Heidenstam och under den
hans ambivalens. Aret
brinnande striden h¨oll Landquist fast vid att den hand-lade om sak och inte person, man
kunde tycka att Strindberg hade r¨att utan att tycka illa om Heidenstam. Precis som i sin
filosofiska och politiska h˚allning stod Landquistt mitt-emellan a¨ ven i den litter¨ara. F¨or att
ta tv˚a k¨anda namn, som var eller hade varit Landquist v¨anner, stod Landquist mittemellan
den kon-servative Fredrik B¨oo¨ k och den radikale Erik Hed´en. Med b˚ada hade han kontroverser, han kritiserade b˚ada men fick ocks˚a motta kritik, men om det st¨alldes p˚a sin spets s˚a
valde han sida, och den sida han valde var Hed´ens - de b˚ada k¨ampade till exempel intensivt
¨ a a¨ r det s˚a att
tillsammans f¨or att B¨oo¨ k inte skulle f˚a sin professur i litteraturhistoria. And˚
han l˚ag mycket n¨armare B¨oo¨ k a¨ n Hed´en, vad g¨aller den filosofiska grundsynen.
Kanske a¨ r det just ordet ”mittemellan” som karakt¨ariserar Landquist. Han hade v¨ant sig
bort fr˚an den a¨ ldre prosan, men i ett st¨orre perspektiv - och det handlar inte om s˚a m˚anga
a˚ r - framst˚ar han som en klassisist. Modernismen f¨orstod sig Landquist aldrig p˚a. Redan
1914 stod det klart f¨or de nyare f¨orfattarna, d˚a han med stora a˚ th¨avor gick a˚ t den unge P¨ar
Lagerquist.2 I b¨orjan av 30-talet framst˚ar Landquist som en representant f¨or en konservativ
och f¨or˚aldrad prosa utan kontakt med den nya litteraturen.3 Landquist f¨orstod till exempel
heller inte Astrid Lindgrens eller Ingmar Bergmans stor-het - ”Det sjunde in-seglet” tyckte
han var misslyckad eftersom smultronen var overkligt stora.4 Det a¨ r allts˚a inte bara s˚a att
han intog en mellanposition under den tid som h¨ar skildrats, han intar - tillsammans med
m˚anga andra - ocks˚a en position mellan det gamla och det nya Sverige. Kanske kan det
f¨orklara m˚anga av hans f¨or oss ambivalenta a˚ sikter.
Men vad kan det h¨ar betyda? N¨ar Landquist b¨orjade p˚a universitetet och n¨ar han gjorde
sin debut som skribent och f¨orfattare r˚adde i Sverige en slags sekelskiftsde-ka-dens inom
litteraturen, som bedrevs enligt 90-talets estetiska program. Den uttr˚akade och belevade
dandyn var mode och f¨orfattarna poserade i sv˚armod och pessimism. Jag tror man kan s¨aga
att starka romantiska str¨omningar h¨arskade i Sverige.
Varf¨or Landquist valde att g¨ora upp med detta och s¨oka sig till en mer opti-mistisk
v¨arlds˚ask˚adning v˚agar jag inte svara p˚a. Men att det h¨anger samman med en st¨orre utveckling och de konvulsioner Sverige genomgick tror jag st˚ar utom tvivel. Den verkliga
moderniserings- och industrialiseringsfasen b¨orjade i Sverige under 1890-talet. Det var tider f¨or drivkraftiga individer, f¨orhoppningar b¨orjade knytas till framtiden, sa-ker och ting
f¨or¨andras och det g¨allde att hoppa p˚a t˚aget om man skulle vara med och p˚averka framtiden. Det f¨orsta decenniet av 1900-talet fanns ocks˚a en enormt stor kull av ungdomar som
f¨otts under 80-talet. Det blev vanligt att man hyllade undomen som n˚agot speciellt, de hade
kanske ett alldeles eget uppdrag att fylla, inte bara att som tidi-gare fylla de platser som
stod till f¨orfogande.
1 John
Landquist, ”Sj¨alvportr¨attet/81”, VI 31/5 1972.
Lilja, Det moderna m˚aleriet i svensk kritik 1905-1914 (Malm¨o, 1955), 258; Sprengel,
”John Landquist som kritiker”, Dagen 19/4 1914.
3 Gunilla Domell¨
of, I oss a¨ r en m˚angfald levande: Karin Boye som kritiker och prosamodernist,
Acta Universitatis Umensis Ume˚a Studies in the Humanities 77 (Ume˚a, 1986), 16-22.
4 Solveig Landquist, 142, 209f.
2 G¨
osta
Landquist verkade mitt uppe i det h¨ar och i centrum av hans filosofi kommer ett drag i
tiden till uttryck - viljan. Nu g¨allde det att vilja, att st˚a p˚a sig. Vad skulle han an-nars v¨alja?
Det gamla byr˚akratiska Sverige gick under, de olika barri¨arerna mellan klas-ser och grupper
b¨orjade sakta luckras upp. Det var inte l¨angre s˚a sj¨alvklart att l˚ag st¨allning i samh¨allet
automatiskt innebar att man f¨orblev d¨ar, inte heller var det s˚a sj¨alvklart att a¨ rvda anor och
positioner i framtiden skulle visa sig vara de viktigaste. Det var individens tid. Och om man
valt bort det patriarkala, men a¨ nd˚a inte k¨ande hemh¨o-righet inom arbetarr¨orelsen kvarstod
inte n˚agon kollektiv hemort. Vad kunde man d˚a g¨ora annat a¨ n att hylla utveckling och vilja
i allm¨anhet, n˚agon konkret ort d¨ar man kunde verka fanns ju inte f¨or dessa personer.
¨ a st¨ammer inte bilden helt. Man kunde ju rimligen ocks˚a v¨alja att hylla vetenskaAnd˚
pen, den ekonomiska verksamheten och a¨ nd˚a tro p˚a individen och viljan. Varf¨or har Lan¨ hyllandet av
dquists filosofi s˚a m˚anga romantiska drag? L¨amnade han aldrig det gamla? Ar
utvecklingen och den realistiska romanen bara utanverk?
¨
Aven
h¨ar pekar kanske Landquists position in i centrum av tidens konvulsio-ner och
m¨ojliga val. Sigfrid Siwertz har beskrivit den unkna st¨amning som unga studen-ter upplevde vid universitet, hur den filosofi som bedrevs d¨ar allt mer hade fj¨armat sig fr˚an samh¨allet
och den allm¨anna kulturdebatten.5 Gamle Bostr¨om hade, trots sin ra-tio-na-lism, a¨ nd˚a spelat en roll utanf¨or seminarielokalerna, men Burmans nykantianskt f¨ar-gade bostr¨omianism
hade inga s˚adana pretantioner. Man kan s¨aga att filosofiprofes-sio-nen v¨ant sig in˚at, och
gjort sin egen sanning till den enda intressanta.
Hur upplevde en ung student detta, en ung student som hade insupit sekel-skif-tets
litter¨ara och kulturella st¨amningar? Landquist po¨angterade g˚ang efter annan att n˚agot hade
skett, att man levde i en ny tid, som kr¨avde nya begrepp och ett nytt s¨att att filoso-fera f¨or att
man skulle kunna f¨orst˚a samtiden. F¨or honom var inte kraven p˚a ex-akthet, p˚a naturve-tenskaplig relevans, viktigt. Det enda viktiga var att finna en v¨arlds-˚ask˚adning med vilken man
kunde f¨orst˚a och leva i den moderna v¨arlden. Just i den am-bitionen var han kanske omodern, han t¨ankte sig att man kunde skapa en fullst¨andig v¨arlds˚ask˚adning, en som kunde
f¨orklara sj¨alva grunden i tillvaron, i en v¨arld som just gick mot fragmentering och specialisering. Men samtidigt, och d¨ar finns en f¨alla f¨or oss som tittar tillbaka med hela den
naturvetenskapliga utvecklingen och dominansen i ryg-gen, l˚ag Landquist r¨att i tiden, han
f˚angade upp n˚agot som m˚anga av hans generations-kamrater k¨ande, och om-satte det i en
livsfilosofi.
Livet hade b¨orjat tr¨ada fram bakom 1800-talets offici¨osa fasad. Men det blommade
inte riktigt ut. N˚agonting annat kom i st¨allet f¨or det rigida a˚ rhundrade som hade klarats
av, tekniken, larmet - ja allt vad vi f¨orknippar med det moderna. Den unga ge-nerationen
levde i ett glapp mellan tv˚a tider. Samtidigt som man ville titta fram˚at med klara o¨ gon
fanns en brustenhet hela tiden n¨arvarande, n˚agot h¨oll p˚a att g˚a f¨orlorat. Denna k¨ansla av
f¨orlust omsattes i en livsfilosofi d¨ar man f¨ors¨okte ta sig f¨orbi det me-kaniska samh¨alle som
man tyckte var p˚a v¨ag att v¨axa fram. Men v¨agen gick inte o¨ ver social kamp, utan genom
att i tillvaron sj¨alv hitta en plats d¨ar man p˚astod att det natur-liga och au-tentiska fanns
kvar, n¨amligen i livet. Ja, p˚a m˚anga s¨att blev livet och de olika livsfilosofierna en sorts
f¨orl¨angning av religionen, eller kanske ett relig¨ost behov, i en allt mer sekulariserad v¨arld.
Jag tror att man utifr˚an dessa tankeg˚angar l¨attare kan f¨orst˚a Landquist och hans betydelse. Det ironiska, inte f¨or oss men f¨or Landquist, a¨ r d¨are-mot att sett ur ett st¨orre perspektiv
s˚a var Landquists filosofiska position len del i den professionalise-ringsprocess som de olika universitetsdiciplinerna genomgick. Genom att s˚a h˚art profi-lera sig sj¨alv kom han under
en tid skapa ett eget ut-rymme f¨or sin typ av filosoferande, och underbyggde d¨arigenom
boskillnaden mellan fackfilosofi och den kultur- och f¨or-fattarfilosofi han sj¨alv lanserade.
Under ett tjugotal a˚ r fungerade hans filosofi som ett varum¨arke p˚a en ny professionell mark5 Nordin,
Den bostr¨omska skolan, 175f.
nad, de fria skri-benternas. Jag tror man kan s¨aga att n¨ar det kom till hans konfrontation med
Uppsa-lasko-lan i slutet av 20-talet och i b¨or-jan av 30-talet s˚a var den boskillnaden redan
klar, socialt accepterad, men d¨aremot den filosofi Landquist levt av p˚a v¨ag att f¨orsvinna.
Det fanns nya varianter som passade ti-dens krav b¨attre.
Ur filosofiskt perspektiv b¨or man givetvis j¨amf¨ora Landquists filosofi med Uppsalaskolans, ja, o¨ verhuvud n¨arma sig den som en filosofi bland andra som kunkure-rar om logik,
rimlighet och sanning, men ur ett id´ehistoriskt perspektiv fyller de olika funktioner och f¨or
att ge Landquist r¨attvisa b¨or han ses i det sammanhang han verkligen h¨orde hemma, ja, som
han faktiskt var med och skapade. Jag hoppas att jag a˚ tminstone lyckats antyda det h¨ar, och
eventuellt lagt en grund som g˚ar att arbeta vidare fr˚an.
Kapitel 5
LITTERATUR
Adelborg, Gustaf Otto, ”Ny litterat-filosofi”, Stockholms Dagblad 28/11 1906.
Adelborg, Gustaf Otto, ”En kort f¨orklaring med anledning af hr Sigfrid Siwertz ‘svar”‘,
Stockholms Dagblad 17/12 1906.
Adelborg, Gustaf Otto, ”Om ‘den inre vissheten‘: Ett kort svar till hr Landquists utredande genm¨ale”, Stockholms Dagblad 10/1 1907.
Ahlberg, Alf, ”M¨anniskokunskap: John Landquists nya bok”, G¨oteborgs Handels- och
Sj¨ofartstidning 17/12 1920.
Ahlberg, Alf, Filosofiskt lexikon (Stockholm, 1925).
Ahlstedt, Algot, ”Historiens och konstens filosofi”, Aftonbladet 17/4 1921.
Antman, Peter, John Landquist: Den bortgl¨omde filosofen, Seminarieuppsats f¨or Avdelningen f¨or id´ehistoria vid Stockholms universitet (Stockholm, 1988).
Antman, Peter, Id´ehistoria och kritik: Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv utifr˚an den
kritiska teorins tradition, Seminarieuppsats f¨or Institutionen f¨or veten-skapsteori vid
G¨oteborgs universitet (G¨oteborg, 1989).
Arvidsson, Rolf, ”John Landquist och Fredrik B¨oo¨ k: v¨anskap och brytningen” i Svensk
Litteraturtidskrift 3/74.
Battails, Jean- Franc¸ois, Le mouvement des id´ees en Su`ede a` l’ˆage du bergsonisme
(Paris, 1979).
B. B-m., ”Flera ‘tankebilder”‘, G¨oteborgsposten, 24/12 1906.
B.E., ”Fr˚an t¨ankandets verkstad: En ‘livsprocess‘ p˚a filosofins omr˚ade”, Svenska Morgonbladet 11/2 1921.
¨ oten 16/2 1921.
B.E., Ostg¨
Bergengren, Kurt, ”De borgerliga som avsl¨ojade kapitalismen”, Aftonbladet 18/8 1979.
Bj¨orck, Staffan, ”John Landquist”, Svenskt biografiskt lexikon, band 22 (Stockholm,1979).
B[j¨orkma]n, C., ”Filosofen bland svenska litteraturkritiker”, Nya Dagligt Allehanda
2/12 1931.
B¨armark, Jan och Nilsson, Ingemar, ”M¨anniskokunskap och psykologi: En ess¨a om
John Landquist”, Lychnos 1987.
B¨oo¨ k, Fredrik, ”En ny essayist”, G¨oteborgs Handels- och Sj¨ofartstidning, 6/2 1907.
[Conradson], i[var] , Stockholms Dagblad 17/12 1906.
Domell¨of, Gunilla, I oss a¨ r en m˚angfald levande: Karin Boye som kritiker och prosamodernist, Acta Universitatis Umensis Ume˚a Studies in the Humanities 77 (Ume˚a,
1986).
Dostojevskij, Fjodor, Anteckningar fr˚an k¨allarh˚alet (1864), sv. o¨ vers. (1985; Stockholm, 1989).
Ermarth, Michael, ”The transformation of hermeneutics” i The Monist, vol. 64 2/1981.
71
Fehrman, Carl, Forskning i f¨orvandling (Stockholm, 1972).
Fehrman, Carl, ”Den siste humanisten”, Svenska Dagbladet 4/4 1974.
Figaro 29/12 1906.
Forser, Thomas et al, Humaniora p˚a undantag (Stockholm, 1978).
G-g.B., Social-Demokraten 22/12 1906.
Gulyga, Arsenij, Immanuel Kant (1977), sv. o¨ vers. (G¨oteborg, 1990).
Gustavson, John, ”En bok om m¨anniskokunskap”, Stockholmstidningen 16/1 1921.
Gustavson, John, Omkring det moderna kulturproblemet (Uppsala, 1924).
Hallstr¨om, Per, ”M¨anniskokunskap”, Svenska Dagbladet, odaterad, Bonniers ar-kiv.
Hed´en, Erik, Ord och Bild 3/1907.
Hed´en, Erik, ”Tv˚a kritiker: Doc. Fredrik B¨oo¨ k”, Social-Demokraten 10/1 1914.
Hed´en, Erik, ”Tv˚a kritiker: Dr. John Landquist”, Social-Demokraten 10/2 1914.
H[ed´e]n, E[ri]k, ”Modern filosofi” I och II, Social-Demokraten, 11/1 och 13/1 1921.
H[ed´e]n, E[ri]k, ”Intuitionsfilosofins inneb¨ord, ett replikskifte: Ett svar”, SocialDemokraten 24/1 1921.
Hedvall, Karl, Uppsala Nya Tidning 14/11 1906.
Hegel, GWF, ”F¨oretal till Andens fenomenologi” (1807), sv. o¨ vers. i Kris 20/21.
Heidegger, Martin, Varat och tiden (1927), sv. o¨ vers., del 1 (Lund, 1981).
Holmberg, Claes-G¨oran et al, En svensk presshistoria (Stockholm, 1983)
H[olmber]g, O[lle], ”John Landquist 50 a˚ r”, DN 2/12 1931.
Horkheimer, Max, ”Zu Bergsons Metaphysik der Zeit” (1934) i Gesammelte Schriften
Band 3 Schriften 1931-1936 (Frankfurt am Main, 1988).
Horkheimer, Max, ”Traditional and critical theory” (1937) i Critical Theory: Selected
Essays, eng trans. (New York, 1972).
Hughes, H. Stuart, Consciousness and Society : The reorientation of European Social
Thought 1890-1930 (1958), revised ed. (New York, 1977).
Hus´en, Torsten, ”Den akademiska l¨araren” i M¨oten med John Landquist: En v¨an-bok
red. Jan Agrell (Lund,1961).
Jacobson, Crister, P˚a v¨ag mot tiotalet, tv˚a studier: N˚agra principfr˚agor i svensk litteraturkritik 1900-1910; Viljeproblemet i svensk litteratur 1900-1910 (Uppsala, 1961).
J.H., Karlstads-Tidning 17/12 1906.
Johansson, Ingvar, ”P˚a andra sidan objektivism och relativism”, H¨aften f¨or kri-tiska
studier 2/1988.
Kant, Immanuel, Kritik der reinen Vernunft (1781; Stuttgart: Philipp Reclam Jun.,
1985).
Kant, Immanuel, Grundl¨aggning av sedernas metafysik (1785), sv o¨ vers. (1920;
G¨oteborg, 1987).
Krantz, Kjell, Filosofen i Exil: Publicisten och folkbildaren Alf Ahlberg, Gothenburg
Studies in the History of Science and Ideas 10 (G¨oteborg, 1989).
K¨allstr¨om, Staffan, Den gode nihilisten (Stockholm, 1986).
Landquist, John, Filosofiska essayer (Stockholm, 1906).
Landquist, John, ”Genm¨ale till docenten Karl Hedvall”, Uppsala Nya Tidning 17/11
1906.
Landquist, John, ”Ett beriktigande”, Stockholms Dagblad 17/12 1906.
Landquist, John, ”Om den inre vissheten”, Stockholms Dagblad 29/12 1906.
Landquist, John, Viljan: En psykologisk-etisk unders¨okning (Stockholm, 1908).
Landquist, John, ”Nietzschebiografier”, Svenska Dagbladet 16/2 och 2/3 1909.
Landquist, John, ”Diktens originalitet”, Dagens Nyheter 13/8 och 15/8 1911, samt Essayer (Stockolm, 1913).
Landquist, John, Det levande f¨orflutna: Betraktelser o¨ ver samtida fr˚agor (Stockholm,
1919).
Landquist, John, M¨anniskokunskap: En studie o¨ ver den historiska och den konstn¨arliga kunskapen (Stockholm, 1920).
Landquist, John, ”Intuitionsfilosofins inneb¨ort, ett replikskifte: Ett inl¨agg fr˚an dr John
Landquist”, Social-Demokraten 24/1 1921.
Landquist, John, Erik Gustav Geijer: Hans levnad och verk (Stockholm, 1924).
Landquist, John, Uppsalafilosofin och sanningen: N˚agra ord om tv˚a sakkunniga f¨or
tills¨attandet av filosofiprofessuren i Lund (Stockholm,1929).
Landquist, John, Humanism: Inl¨agg (Stockholm, 1931).
Landquist, John, ”Mina Uppsala˚ar” i Uppsala minnen, h˚agkomster och livsintryck 18,
uppl. 2 (Uppsala, 1937).
Landquist, John, Som jag minns dem (Stockholm, 1949).
Landquist, John, I ungdomen: Scener ur den f¨orlorade tiden (Stockholm, 1957).
Landquist, John, Tankar om den skapande individen (Stockholm, 1970).
Landquist, John, ”Sj¨alvportr¨attet/81”, VI 31/5 1972.
Landquist, John, John Landquist om Strindberg, personen och diktaren, ed. Solveig
Landquist (Stockholm, 1984).
Landquist, Solveig, Den goda viljan: ett liv med John Landquist (Stockholm, 1975).
Larsson, Hans, ”John Landquist: Till 50-˚arsdagen den 3 december”, Aftonbladet 1/12
1931.
Leon. L-d., ”John Landquists bok om M¨anniskokunskap: Ett dj¨arft och storstilat verk”,
Nya Dagligt Allehanda 22/12 samt 23/12 1920.
Liedman, Sven-Eric, ”Hegel i Sverige: Varf¨or inte?”, H¨aften f¨or kritiska studier 6/1978.
Lilja, G¨osta, Det moderna m˚aleriet i svensk kritik 1905-1914 (Malm¨o, 1955).
Liljekrantz, Birger,Svenska Dagbladet 22/5 1909.
Linder, Erik Hjalmar, Fem decennier av nittonhundratalet, vol.1 (Stockholm,1965).
Linn´er, Sven, Livsf¨orsoning och idyll: En studie i rikssvensk litteratur 1915-1925 (Uppsala, 1954).
L¨ubcke, Paul, ed., V˚ar tids filosofi (1982), sv o¨ vers. (Stockholm, 1987).
Marcuse, Herbert, Reason and revolution: Hegel and the rise of social theory (1941),
2nd ed. (London, 1977).
Marc-Wogau, Konrad, Studier till Axel H¨agerstr¨oms filosofi (Falk¨oping,1968).
Meurling, Harry, Aftonbladet 5/1 1907.
Mueller-Vollmer, Kurt, ed., The Hermeneutics Reader (Oxford, 1986).
Nordin, Svante, Den Bostr¨omska skolan och den svenska idealismens fall (Lund, 1981).
Nordin, Svante, Fr˚an H¨agerstr¨om till Hedenius: Den moderna svenska filosofin (Lund,
1984).
Nordin, Svante, Romantikens filosofi: Svensk idealism fr˚an H¨oijer till hegelia-nerna
(Lund, 1987).
Norling, Erik, ”Skalden: En studie”, Stockholms Dagblad 24/12 1906.
Palm, Maria, ”Klara Johnsson, Fredrik B¨oo¨ k och den ‘Adelborg-Conradsonska skolan”‘, Svensk Litteraturtidskrift 4/1974.
P[auli], I[var], Social-Demokraten 2/12 1931.
[Pira, Karl], Dagens Tidning 14/1 1921.
Q., Nya Dagligt Allehanda 27/2 1907.
Ros´en, Sven, Stockholms Dagblad 16/9 1909.
Ruhe, Algot, ”Svensk litteratur just nu”,Folkets Dagblad Politiken 7/12 1920.
Siwertz, Sigfrid, ”‘Ny litterat-filosofi‘: Ett svar”, Stockholms Dagblad 12/12 1906.
Siwertz, Sigfrid, ”Ny litteratfilosofi”, Stockholms Dagblad 20/12 1906.
Sprengel, David, ”John Landquist som kritiker”, Dagen 19/4 1914.
Sprengel, David, ”V˚ara Strindbergsentrepen¨orer”, Nya Dagligt Allehanda 16/2 1915.
Sprengel, David, ”Den nye Ballhorn”, Nya Dagligt Allehanda 18/2 1915.
Stenkvist, Jan, Den nya livsk¨anslan: En studie i Erik Blombergs f¨orfattarskap till och
med 1924 (Stockholm, 1968).
Stenstr¨om, Thure, Existentialismen i Sverige: Mottagande och inflytande, Acta univ.
Ups. Historia litteratum 13 (Uppsala, 1984).
Stolpe, Sven, ”Elan vital personifierad” i M¨oten med John Landquist: En v¨anbok, red.
Jan Agrell (Lund,1961)
Taylor, Charles, Hegel (1975), sv. o¨ vers. (Stockholm/Lund, 1986).
Ullman, Gustaf, ”En erinran till en litter¨ar debatt”, Stockholms Dagblad 17/12 1906.
Vann´erus, Allen, ”Anm¨alan av Psyke, tidskrift f¨or psykologisk forskning, f¨orsta h¨aftet”,
SvD 8/11 1906.
Vann´erus, Allen, SvD 20/12 1906.
Vann´erus, Allen, Ord och Bild 1909, 284-287.
¨
Orebro
Dagblad 13/12 1906.
¨
Osterling, Anders, Sk˚anes Nyheter 17/11 1906.