Nr 4, 2012 - Österhaninge Församling
Österhaninge församling September Malin Sävstam om livet efter tsunamin. Sid 7-8 Soheila Fors skapar fristad för kvinnor. Sid 9-11 Audité 19.00 Jordbro 2012 .00 Fritis 13 ö Infomöte Vendels om kon- en ion firmat Höstens program Kyrkpub och grupper. 19.00 Sid 12-17 Ögonblick som förändrar livet Annika Östberg är fri efter 28 år i fängelse. Sidan 4-6 NR 04 nr 4/12 edag Familj ö vendels När två blir tre. Sid 18-19 Österhaninge församling Besöksadress Runstensvägen 14 Postadress Box 113, 136 22 Haninge Telefon växel 08-555 670 00 telefontid mån-tors kl 08.30-15.00 fre kl 8.30-14.00 Telefax 08-555 670 03 Hemsida www.osterhaningeforsamling.se E-post: osterhaninge.forsamling@svenskakyrkan.se Plusgiro 10 00 04-1 Bokning av dop Karin Olausson 08-555 670 25 Bokning av vigsel eller begravning Marika Guhrén 08-555 670 04 Kyrkogårdsförvaltningen Kyrkogårdschef Kai Toneby 08-555 670 01 Assistent Carolina Hösöyen 08-555 670 02 E-post: osterhaninge.kyrkogard@svenskakyrkan.se Behöver du prata med någon som har tystnadsplikt? En präst finns alltid tillgänglig måndag-fredag kl 10.00-12.00. Ring vår växel 08-555 670 00 eller besök oss. Mellan kl 21.00-06.00 kan du nå Jourhavande präst på telefon 112. Notiser Öppet bibelstudium Ny förskollärare Öppet bibelstudium för ovana och vana bibelläsare. Varannan söndag kl 10.0011.30 i Jordbro kyrka. I ngen föranmälan. Vill du veta mer, kontakta Veronica Willner. Start: 7.10. Jag heter Ylva Lundgren och börjar jobba som förskollärare i Jordbro kyrka i augusti. Jag kommer att ha barntimmar och minior- Haningedagen Lördag 18 augusti kl 12-17 finns Öster haninge församling med på Haningedagen vid Rudan. Kom och träffa oss och hämta information om höstens alla spännande verksamheter! Alla som besöker tältet får en liten present. Vi ses! Kyrkoherde Martin Marcolla Telefon 08-555 670 34 Redaktion & information Redaktör/informatör Charlotte Persson 08-555 670 36 Informationsassistent Catharina Fredrikson 08-555 670 35 Grafisk produktion AD Design, Stockholm Tryck TMG Sthlm Omslagsfoto Lisa Ljunggren Våra kyrkor S:t Eskils kyrka Runstensvägen 14, Handen Österhaninge kyrka Klockarlötsvägen Jordbro kyrka Moränvägen 17 Vendelsö kyrka Skomakarvägen 18 Brandbergens församlingslokal Jungfruns gata 415 Nu är det dags för dig som är född 1998 att anmäla dig till konfirmation. Välkommen till informationsträff för föräldrar och konfirmander onsdag 5 september kl 19 i S:t Eskils kyrka. Du kan läsa mer om de olika alternativen och anmäla dig på hemsidan: www. osterhaningeforsamling.se. Sista anmälningsdag är den 9 september. Konfirmand i Assisi Söndag 26 augusti direkt efter gudstjänsten i Jordbro kyrka, berättar Gabriella Gomera Ita och Giancarlo Gomera Ita, tidigare Assisikonfirmander, om sin resa i Franciskus fotspår. Missa inte det! grupp samt bedriva verksamhet på öppna förskolan på familjecentralen som är belägen strax intill. Jag är bosatt i Norra Söderby tillsammans med min man och min son, som är två år gammal. Tidigare har jag arbetat på förskola och som lågstadielärare här i Haninge. Jag tycker väldigt mycket om att arbeta med människor och ser verkligen fram emot att få möjlighet att göra det inom församlingen. Gilla oss på facebook Österhaninge församling finns på facebook – gilla oss och håll dig uppdaterad om vad som händer i församlingen. Ögonblick som förändrar livet Gå en Alphakurs En Alphakurs är en grundkurs i kristen tro. Kursen är öppen för alla och ger en möjlighet att utforska vad den kristna tron handlar om. I höst startar en ny Alphakurs och fortsättningskursen Beta. En Alphakurs innehåller tio träffar och en helg. Varje kurstillfälle inleds med att vi äter tillsammans, följt av ett föredrag med ett tema per tillfälle. Därefter samlas vi i smågrupper och samtalar kring kvällens tema. Start/prova på kväll: Onsdag 12.9 kl 18.00-20.30 Tid: Tio onsdagar kl 18.0020.30 + en helg. Plats: Jordbro kyrka Kostnad: Kursen är gratis. Avgift tillkommer för kursmaterial, mat samt helgen. Anmälan och frågor: Veronica Willner. Österhaningesalen klar att invigas Under ett års tid har bygget av en ceremonilokal på Österhaninge begravningsplats pågått. I oktober är lokalen färdig att invigas. Den nya lokalen skall kunna användas för begravningar av alla, oavsett religiös tillhörighet. Tidigare har inte någon sådan neutral, konfessionslös lokal funnits inom församlingen. Lokalen är ritad av Åsa Flarup-Källmark, A-sidans arkitektkontor och Bengt Krusemo, Bjerking AB. Ö PPN A RUM Föreläsning med biskop Anders Arborelius I våras blev föreläsningen inställd, nu är han tillbaka. Möt Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius, som talar om att leva i Jungfru Marias och hel gonens närhet. Torsdag 18 oktober kl 18.30 S:t Eskils kyrka Betraktelse Carl-Henrik Widlund präst Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. Denna vers av Alf Henrikson förekommer ofta i döds annonser, antagligen för att den så tydligt uttrycker den känsla av vanmakt man kan uppleva inför tidens och händelsernas obevekliga gång: Tiden rör sig bara åt ett håll, varje händelse och handling är oåterkallelig. Världen förändras hela tiden och blir aldrig densamma mer. Ibland kan vi kanske känna en vilja att gå tillbaka, antingen för att lägga tillrätta det som inte blev som vi tänkt oss, eller för att få uppleva våra finaste ögonblick igen. Men vi vet att det inte går att få tiden att gå i repris. Det hör till tillvarons grundvillkor att vi är underkastade tiden och rummet. En enda är inte bunden av tiden och rummet, och det är Gud själv, även om kyrkans tro är att Gud har valt att för vår frälsnings skull träda in i tiden och rummet. Kanske kan man tänka att det hör till den mänskliga tillvarons storhet att varje ögonblick är unikt och oåterkalleligt. Vad vore livet utan dessa ögonblick som förändrar hela vår tillvaro? Ibland kan det gälla även de ögonblick vi i förstone ångrar, men som ändå lär oss något viktigt om livet och oss själva. Därmed inte sagt att vi i alla lägen måste ta emot allt som sker med glädje och tacksamhet. Den som drabbas av svåra olyckor måste få ge uttryck för sin smärta och känsla av meningslöshet. Den som skadat sig själv och andra måste leva med sitt ansvar för det som hänt. Men det hör till människans storhet att hon blivit betrodd av Gud att förvalta varje enskilt ögonblick. Åter till Henrikssons dikt. Tiden tycks hejda sig. I själva verket är det ju just det den aldrig gör. Jag tänker på några rader ur psalm 180 i vår psalmbok: Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det! Besinna att varje ögonblick är en Guds gåva. Och att ansvaret att ta vara på varje ögonblick är ett uttryck för att vi är skapade till Guds avbild. 4 Text: Ann Thörnblad Foto: Lisa Ljunggren Ögonblick som förändrar livet ”Ögonblick som förändrar livet” är en bok av Annika Östberg som handlar om hennes liv och de val hon har gjort. En vårdag 1981 skar ett snitt i ödets väv när två män mördades av pojkvännen Bob Cox. Om sin medverkan i brotten, om fängelsetiden och de val hon gör idag, handlar boken. I höst kommer hon till Österhaninge församling för att berätta sin livshistoria. Alla tycker någonting om Annika Östberg. Hennes namn väcker känslor och tankar som följs av kommentarer som pendlar mellan ”Jag tror att det var hon som fick pojkvännen att skjuta polismannen” till ”Vad bra att hon har fått upprättelse och fick komma hem till Sverige igen. Det var ju inte hon som gjorde det.” När hon är ute i landet, på bibliotek, i församlingar och inom kriminalvården – och berättar om sitt liv och ögonblicken som förändrade det, drar hon fulla hus. Det är många som vill höra hennes historia med egna ord. Se den långa, tuffa blondinen som fick ett 28-årigt fängelsestraff i kaliforniskt fängelse men under de åren lärde sig att leva under begränsade förhållanden, och när hon passerat livets halvlek kommit ut som en fri, mogen kvinna. – Jag var inte alls beredd på den här uppmärksamheten, säger Annika som är 58 år idag och har varit fri sedan förra våren. Jag tror att den har flera nivåer. Många som träffar mig har följt mitt liv genom tidningsartiklar, tv-dokumentärer och nu vill de höra historien från personen själv. Så visst finns det en nyfikenhet. Men jag tror att det går djupare än så. Alla har sina svårigheter som de kämpar med under livet och jag är någon som har gått igenom ännu värre saker och kommit ut på andra sidan, säger Annika. Hon talar med lugn och klar röst med en amerikansk accent och utstrålar tydlighet, eftertänksamhet och stringens. Hennes formuleringar är både direkta och poetiska, så har hon också skrivit under hela livet. I boken Ögonblick som förändrar livet skriver hon med stor nykterhet om sitt liv, hur det var, hur det blev och vad det var som egentligen hände. Det finns ingen tendens att romantisera eller lägga till rätta. Hon berättar om den harmoniska uppväxten i Hässelby, där hon levde i samklang med sin mamma och de närmsta släktingarna, och hur känslan av samhörighet bröts när hennes mamma gifte sig med amerikanen Braxton och de flyttade till New York. Annika kände sig annorlunda och lyckades aldrig bli en del av den nya världen. Styvfadern Braxton tyckte mest att hon var i vägen och försökte kon trollera henne med regler och psykisk misshandel. När hon var 13 år rymde hon hemifrån och sedan följde ett liv med droger och relationer med kriminella män. Den stora kärleken under den här tiden, var hennes son Sven, som föddes 1970 när Annika var 16 år. Åren i fängelset har gett henne möjlighet till ett kritiskt granskande, att gå igenom kedjan av val och händelser fram till den ödesdigra vårdagen 1981 då två människor miste livet. Joe Torre och polismannen Richard Helbush. Båda sköts till döds av Annikas pojkvän Bob Cox. I sorgearbetet och bearbetningen av händelserna kom ångesten i form av frågor om varför hon inte hoppade av redan efter det första mordet och varför hon inte gjorde andra val. Mordet 5 Möt Annika Östberg som föreläser i Öppna rum torsdag 20 september kl 18.30 i S:t Eskils kyrka på polismannen Richard Helbush har förföljt henne. Särskilt minns hon bilden av honom i dödsögonblicket. – Det går inte att sammanfatta i några ord. Men den överväldigande känslan var ”horror”, det finns inget riktigt bra ord för det på svenska. Det är en sjuk känsla som både innefattar skräck, sorg och rädsla. – När man ser en människa dö är det någonting som händer i universum. Allting tar stopp, plötsligt är det ett vakuum där det har varit ett liv och allting håller andan. Och sedan sugs världen in i ”super speed”. Men den känslan, i den nanosekunden, går inte att förklara och det är något som jag har försökt att förstå och levt med. Det har också bidragit till min tro. Att livet är mer än vad vi gör här och nu. Annika säger att hennes bok handlar om val och hon liknar kedjan av val vid en rörelse som bildar en domino effekt. Det ena leder till det andra och ett tillsynes obetydligt val kan längre fram få ödesdigra konsekvenser. – Men bland kommer du till vägkorsningar med möjlighet att välja en annan väg. Då gäller det att stanna upp, vilket är svårt, för då måste du erkänna för dig själv att du gjorde fel och kliva tillbaka och börja om. Ibland kan det vara enklare, i stunden, att bara fortsätta. Hennes livs tuffaste ögonblick, som bildade ett brott i livets väv, gläntade på dörren till en tro. I samma ögonblick som hon kom i kontakt med livets värde öppnade det långsamt upp för en Gudstro. 6 – När man är mitt uppe i hemskheter och ondska kan man undra om det är värt det. Men det du ger ut, får du tiofalt tillbaka. Både på gott och ont och jag har sett det fungera. Det kommer inte alltid i den form som du hade tänkt dig, men det händer saker. Genom samtal med en fantastisk fängelsepräst, Leif Eliasson, och tolvstegsprogrammet, öppnade jag mig långsamt för möjligheten att det finns en högre makt som bryr sig om mig. – Genom tolvstegsprogrammet gjorde jag också en djupgående självrannsakan där jag konfronterades med mitt liv, de val och handlingar jag har gjort. När det väl var gjort kom en skön känsla av att börja bli bekväm med sig själv. Annika får ofta frågan om hon har försonats med sin del i brottet. Och hon beskriver det arbetet både utifrån en mänsklig och en andlig nivå. – På en mänsklig, personlig nivå har jag försonats med brottet. Jag har suttit 28 år i fängelse och på en andlig nivå tror jag mycket på förlåtelse, men det kräver ett arbete. Inom den evangelikanska kyrkan i USA är det vanligt att man via andedopet som vuxen, anser sig vara rentvättad och fri från sina skulder. Men jag tror inte att det är så enkelt. Kan jag leva med jag har gjort idag? Ja, absolut. Men kan jag säga att allt är betalt? Nej, det tror jag inte. Om mitt liv ligger i ena vågskålen, och alla skador jag har tillfogat i den andra, så har jag ett arbete kvar att göra för att skapa mer balans. Det jag gör nu, att berätta om mitt liv och förmedla hopp till kvinnorna som sitter på Hall och Hinseberg, är mitt sätt att betala tillbaka. – Kvinnorna som jag mötte i fängelset i Kalifornien, deras ansikten, kommer för alltid att vara en del av mitt liv. Våra liv har flutit ihop under åren som har gått, vi delade samma livsvillkor och de blev min familj. Där fanns Diane, som en gång varit en vanlig hemmafru, och som mördade sin make efter många år av misshandel. Där fanns Leslie, som var en av ”Manson kvinnorna” och så Anne, en av mina första cellkamrater, som satt inne för inbrott. När man lever med en person så nära inpå sig, utan några som helst avskildheter, skapar det en väldigt speciell vänskap. När min son Sven var 15 år, dödades han i en bilolycka av en berusad förare, och hennes kärleksfulla stöd hjälpte mig genom de fruktansvärda dagarna. Det är en sorg som jag fortfarande inte har orkat bearbeta, säger Annika. – Vi kvinnor gav varandra styrka och hjälpte varandra att hålla hoppet levande. Vi använde vår humor, det blev mycket galghumor… Man måste kunna skratta och hitta det roliga i eländet för att överleva. Från vänskapen hämtade jag det mesta av min kraft, lärde känna mig själv och uppskatta den jag är. Det var 3000 kvinnor som var intagna på anstalten, så det var aldrig lugnt, det var alltid någonting som pågick och det fanns ingen neutral plats att gå till så kvinnorna gav varandra utrymme på det sätt som var möjligt. – Våra korridorer var långa, och när någon gick förbi var det en oskriven regel att aldrig titta in i någons cell. Kanske klädde rumsgrannen på sig. Det var vårt sätt att ge varandra space där det egentligen inte fanns något. Hur har fängelsetiden förändrat dig? – Jag har vuxit upp och mognat som människa. Jag har levt ett annorlunda liv med annorlunda upplevelser och lärt mig att uppskatta det som är esoteriskt viktigt. Att inte investera i saker, för allt som du ägde kunde tas ifrån dig. I stället investerade jag i personer och relationer. Jag har lärt mig att se på saker ur ett annat perspektiv och värdesätta nuet. Titta på fåglarna som hoppar omkring och förundras över naturens skiftningar. Idag bor hon i en tvårumslägenhet i Basta arbetskooperativ i Nykvarn. Utanför fönstret ser hon röda stugor och naturen i sin prunkande försommarskrud. Här lever hon med Golden retrievern Tasha. Hur är det att vara tillbaka i ett liv i frihet? – Det är väldigt svårt att sammanfatta i några ord. Men jag tar ingenting för givet. Allra mest uppskattar jag naturen och att vara ute i skogen med Tasha. Det finns egentligen ingen riktigt tystnad någonstans, men det är underbart att bara vara omgiven av naturliga ljud! När Annika inte är ute och berättar sin ”lifestory” skriver hon på en ny bok. Om vad som har hänt i Sverige, sedan hon lämnade fosterlandet. Och då tänker hon inte på de yttre för ändringarna i första hand. – Jag har varit borta från Sverige och den globala världen i 30 år och för söker skildra vart vi är på väg med mina ögon. 7 Livet förändrades för alltid Fram till annandagen 2004 levde Malin Sävstam ett gott liv med en harmonisk familj, hus i Bromma och karriär. Efter tsunamin förändrades allt. Hon och äldsta sonen var de enda överlevande i familjen. Malin stod och borstade tänderna när den rasande vågen reste sig. H ennes man Mats ropade att hon måste s kynda sig eftersom ofantliga mängder vatten närmade sig och hon kastade sig ut ur badrummet och såg hur den nyss så honungsgula sanden åts upp av en grön-grå-svart sörja som vällde fram. Malin, Mats och deras tre barn Elsa, Harald och Axel springer för livet för att undkomma vatteninfernot som slukar allt som kommer i dess väg. Men vattnet närmar sig från två håll och hur snabbt de än springer har de ingen chans. Malin håller sin dotter Elsas hand tills kraften från vattnet gör att Elsas hand rycks ur hennes. På några minuter förvandlades semesterparadiset till helvetet självt och i sin bok När Livet Stannar berättar Malin Sävstam sin historia och om hur en tsunami för alltid kom att förändra hennes och sonen Axels liv. Tsunami, ett japanskt ord som fram till annandagen år 2004 var ett a bstrakt begrepp för de flesta svenskar men efter den såriga julen förknippas med mardrömslika bilder som påminner om en krigssituation. – Livet tvärnitade. När jag låg i vattnet, vilket kändes som att befinna sig i en jättelik tvättmaskin, tänkte jag att nu dör vi allihop. Men hur märkligt det än var överlevde jag och Axel som då var 15 år, säger Malin och ser på mig med en klar och rak blick. Vi sitter på Rival, en förmiddag i slutet av maj, och Malin utstrålar både sårbarhet, närvaro, klokskap och en stark, energisk vilja under vårt samtal. De olika uttrycken skiftar under samtalets gång beroende på vad vi pratar om. Hon är klädd i ljusa kläder, bär en tunika med röda mönster och förundras någonstans själv över den resa hon har gjort under de här 7,5 åren. – När jag tänker på det undrar jag hur jag har klarat av det. Å ena sidan dog jag, den gamla Malin finns inte längre, men å andra sidan har jag levt vidare. Jag får ofta frågan hur man överlever förlusten av sina barn och svaret är att det gör man inte. Det är inte en sorg som tiden läker, utan en sorg som du ständigt lever med. Jag var liksom en vas som gick sönder och som nu är ihoplimmad igen. Och en ihoplimmad vas är betydligt skö rare än den som aldrig har gått i golvet. Jag har en otrolig respekt för mänskligheten och våra förmågor. Om människan inte hade klarat av sina sorger och kriser hade vi inte överlevt som art. Vi är rustade att gå vidare, även när det värsta har hänt, säger hon. Ganska snart efter att vågen hade lagt sig återförenades Malin med sin man Mats och deras son Axel. I boken beskriver hon med en vardagsrealistisk skärpa vilket skick de befinner sig i och om leran som har borrat sig in på all möjliga och omöjliga ställen. Malin har klumpar på hakan, armarna och låren. Klumpar som inte släpper sitt fäste utan senare får opereras bort. Malin och Axel kommer så småningom till ett sjukhus i Bangkok men Mats är så pass dålig att han inte k larar flygresan utan vårdas på ett sjukhus i Phuket. Den 30 december Möt Malin Sävstam som föreläser i Öppna rum torsdag 22 november kl 18.30 i S:t Eskils kyrka 8 dör han. I praktiken kvävs han av all lera som har samlats i lungorna. När Malin och Axel landar på A rlanda en vintrig januaridag vet de fortfarande inte om Elsa och Harald lever. Under året som kommer får de ta emot de smärtsamma beskeden. Elsa identifieras under sommaren 2005 och Harald i december samma år. – Vi var tio personer som reste till Thailand och vi var fyra personer som återvände, berättar Malin som i tsunamin också förlorade sin bästa vän Madeleine med sambo och gudsonen Kristian. När man läser Malins bok, som bygger på dagboksanteckningar, är det stort och förunderligt att hon orkat leva vidare efter så många förluster. Det kunde ha stukat henne för alltid. Men, parallellt med sorgen, har hon aktivt velat och arbetat för att livet ska gå vidare. Hon skriver ärligt och insiktsfullt om vägen tillbaka och om motstånden och svårigheterna. När hon kommer hem är hon så förlamad av sin egen sorg att hon inte förmår vara mamma fullt ut till Axel. Han känner sig övergiven av sin m amma, de kommer allt längre ifrån varandra och det tar tid innan tilliten repareras. – Om det första året handlade om en kamp för den fysiska överlevnaden så handlade det andra året om att förstå och återfå livets mening. Men det kräver ett ständigt arbete, jag behöver fortfarande jobba med mig själv såväl fysiskt som mentalt för att inte glida tillbaka i leran igen, reflekterar Malin. Under hela sorgeprocessen har hon haft ett stort stöd av prästen och terapeuten Louise Linder, som hon skriver ömsint och kärleksfullt om i boken, och vänner och familj. Hon har också börjat praktisera yoga och mindfulness som hon beskriver som två vik tiga redskap som hjälper henne att förhålla sig till livet som det är. Inte som hon skulle vilja att det var. – Jag började meditera, praktisera yoga och mindfulness under samma period och det har ökat min med vetenhet och hjälpt mig att landa i acceptans. Men det betyder inte att livet blivit enkelt och att mina redskap resulterat i en kvick fix, men det är redskap som hjälper mig att vara kvar på rätt spår. Idag är jag mer glad över det jag har än ledsen över det jag saknar och har förlorat. I höst ska jag gå en kurs för att bli yogalärare, säger Malin och strålar med hela ansiktet när hon säger det. Under samtalet återkommer hon flera gånger till att hon faktiskt dog den där annandagen för 7,5 år sedan vilket i sig innebär att hon delvis är pånyttfödd. När jag frågar hur den nya Malin förhåller sig till livet jämfört med den gamla, svarar hon att den nya Malin är obehagligt ärlig och spelar inte med på samma sätt den ”gamla”. – Jag säger ofta vad jag tycker och har blivit mer intresserad av att prata om saker som man inte ser eller kan ta på och där svaren på frågorna inte är givna. Jag blir mindre inspirerad av ett perfekt yttre och en blank yta än av människor som vågar visa upp sprickorna i fasaden. Andligheten har också blivit en del av mitt liv och jag har en tro på att det finns något större än oss. – Jag prioriterar annorlunda idag och är mer eftertänksam. Livet är inte bara något som ska levas nästa år eller om två år. Livet är möten, det här nuet som du och jag delar just nu. Den medvetenheten hade jag inte tidigare även om det inte utesluter att jag också kan planera för framtiden. – Jag har fått en andra chans och idag samlar jag på ”lycko-nu:n” det vill säga stunder när jag är lycklig i nuet, betonar hon. I sin bok sätter Malin också fingret på vad som kännetecknar liv. Hon beskriver det bland annat som för mågan att känna kärlek. Till andra människor, en partner, sina barn eller ett arbete. Och när kärleken lämnar kroppen, så gör också livet det i praktiken. Hon var som en levande död den första tiden efter tsunamin men så hände något. Livet ville rota sig i kroppen, hjärtat och själen igen och hade mer i beredskap än vad hon hade kunnat föreställa sig. Långsamt tog en förälskelse till en annan man plats. Det började som en vänskap med ärliga och innerliga samtal om existentiella frågor. Han var en av dem som åkte ner till Thailand för att leta efter Elsa och Harald och därmed också såg förödelsen med egna ögon. Långsamt började de samtalen skapa band och en dag kände Malin, parallellt med den fysiska smärtan som sorgen för med sig, ”glada pip i magen”. – Ur den vänskapen växte kärlek fram, men det var inte okomplicerat för han var inte fri. Men idag lever vi ihop, vi gifte oss 2009, berättar Malin och definierar i nästa andetag ordet livskraft. Att ”i den mest snustorra ökensanden kan det spira liv.” I mars 2013 kommer hennes nästa bok, ”Kärleken är starkare än döden”. – Om den första boken handlade om död, sorg och överlevnad så handlar den här boken om kärlek, acceptans och förändring. Det gäller att fånga och ta vara på den kärlek som trots allt finns, säger hon. Text: Ann Thörnblad Foto: Patrik Miller 9 ”Religionen ska bygga en stege mot himlen” Text: Ann Thörnblad Foto: Lasse lagerholm 10 På väggen i Soheila Fors arbetsrum hänger en tavla som föreställer Pippi Långstrump. Hon är mitt i ett språng, håller ut armarna mot livet tillsammans med de röda, spretande flätorna. Pippi har funnits med henne som ett slags syster från flickåren. En förebild som har visat att det går att vara både stark, självständig och snäll som tjej. Det var inte någon självklarhet i den iranska delen av Kurdistan där Sohelia växte upp. ”Jag lärde mig tidigt att pojkar behandlades som prinsar och flickor som dörrmattor. Vi fostrades till att bli kvinnor som födde många barn och var lydiga mot männen. Det var ett ideal som jag inte kunde göra till mitt och som väckte rebellen inom mig. Men pappa uppmuntrade mig till självständighet och han såg mig för den jag var,” säger Soheila. Det mörka håret är ledigt uppsatt och hon är klädd i blåjeans och en vit blus. Hon är lång, vacker med oliv färgad hy och bruna ögon och ut strålar fasthet och värme. Vi sitter i tehuset i Karlskoga som öppnade i oktober 2010 och som sedan dess blivit en oas för hundratals kvinnor från fyra världsdelar och fyra religioner. Soheila bjuder på kaffe och kakor inne i själva hjärtat av huset. Ett generöst rum med skira tyger och kuddar i siden och sammet, Hon berättar att tehuset en gång var ett sjukhus och att vi sitter i det gamla förlossningsrummet där nya liv tagit sina första andetag. ”Många kvinnor i Sverige lever med hedersrestriktioner och får inte vara i miljöer med främmande män. Eftersom bara kvinnor är välkomna till tehuset under dagtid har det blivit et ibland sägs. I den framgångsrika pernnor och män i olika anal för anden. Finansjournalisten tycker att llsdebatten. Näringsledarskapet och att tron msidolen är medveten nsvar gentemot sina be.” Universitetsrektorn nte går att förena tro o skulle utesluta kritiskt terapeut. Hennes sehöll 14 intervjuer med ga personer, fick rejält På tal om 15 röster d www.braselpublishing.se Vardagen blir trång och sluten och det blir svårt för ljuset och uppbyggande tankar att leta sig in och skapa goda vanor. Soheila växte upp i Gilangharb, en bergsby i östra Iran. Hon var näst yngst i en syskonskara om fem, med en pappa som uppmuntrade det vilda i henne och med en mamma som var rädd för vad det vilda skulle göra med henne och därför tyglade det. ”Jag försökte vara som en kille – jag hade kort hår och klädde mig i byxor. Min själ var aldrig hemma i vår kulturs könsroller. Jag älskade att läsa och sökte mig ”Men livet blev inte bättre i det nya landet. Jag misshandlades av min man och isolerades i vår lägenhet. Sverige är kanske inte så sekulariserat som det ibland påstås. I boken ”På tal om tro…” berättar 15 vanliga men mer eller mindre offentliga personer om sin tro och vad den betyder. Det är kvinnor och män i olika åldrar och med varierande yrken. Hur tänker troende människor i Sverige i dag? Hur påverkar den kristna tron yrkeslivet och det privata? Några personer som intervjuas är näringslivsprofilen Ebba Lindsö, popartisten Danny Saucedo, styrelseproffset Kristina Axén Ohlin, journalisten Lars Adaktusson och artisten Gladys Del Pilar. 15 röster mindre kända. Alla är kulturpersonligheter kor, företagsledare och vding, en cancerfors- Gemenskapen är en nyckel – för utlämnad till ensamhet och isolering fryser människan. till familjens bibliotek, vilket mamma var emot. ’Du blir g alen av alla böcker’, sa hon. Men jag var nyfiken på livet och ville inte hålla mig inom ramarna.” När Soheila var tonåring tog Khomeini makten i Iran. Under hans styre var landet en hård diktatur och mellan 1980 och 1988 låg Iran i krig med Irak. Landet hamnade i en ekonomisk kris. ”Jag blev gerillasoldat i den iranska delen av Kurdistan och lärde mig att göra bomber och hur man hanterar vapen.” Genom sitt politiska engagemang, och kampen för ett självständigt Kur distan, träffade hon en iransk man och blev kär. De gifte sig, men drömmen om kärleken urartade till en mardröm, ”Vi bodde med hans föräldrar i en liten lägenhet och eftersom jag hade gift mig med en man från arbetar klassen blev jag först förskjuten av min familj. Men pappa ångrade sig och vi hann försonas innan han fängslades och senare dog 1989. Han torterades till döds på grund av sina åsikter. Några år senare fick vi hjälp av en släkting att fly från Iran och kom till Sverige.” Fler än man tror, tror på Gud På tal om tro ... å Gud! en godkänd plats och ett andningshål. När kvinnor från Mellanöstern kommer till väst lever de ofta isolerade. De sitter hemma i lägenheten och ensamheten skapar ofta dålig hälsa. Tehuset blir en fristad för kvinnorna där de också kan gå kurser i bland annat matlagning, data, svenska och handarbete.” Soheila säger att hon känner igen sig i dessa kvinnor. I deras historia ser hon sin egen, och vet därför att det är möjligt att bryta destruktiva mönster. Ann Thörnblad ro ... Libris ”På tal om tro …” är en intervjubok av Ann Thörnblad, författare, journalist och psykosyntesterapeut. Hon har tidigare skrivit den uppmärksammade boken Skål! 14 berättelser med nyktra alkoholister. Boken ges ut av Brusell Publishing i samverkan med Libris och kan beställas på www.libris.se. 11 Jag hade inga vänner, min man var otrogen och jag såg ingen mening med mitt liv – så jag blev beroende av antidepressiva medel, kunde inte äta någonting och försökte ta livet av mig. När jag v aknade upp igen var jag fullständigt dränerad på livskraft.” Kanske var det Guds försyn, men när Soheila befann sig på sitt livs absoluta botten fick hon en ingivelse att åka tillbaka till Iran. I Sverige fanns det ingenting som ens påminde om ett hem för henne. Det gjorde för ont att leva och i sitt tillstånd av förtvivlan bad hon till en Gud som hon egentligen inte trodde på: ”Om du finns, Gud, ta mig hem, jag orkar inte leva längre.” Så vaknar hon en natt och bländas av ett skimrande ljus, flera timmar före gryningen och morgonljuset. I sovrummet sitter en man med brunt hår och vita kläder på en persisk kudde. Soheila möter hans blick och den sköljer över henne som en svalkande, klar sommarmorgon. Vaken och kärleksfull på en och samma gång. Den omfamnar allt hon varit och den smärta hon har gått igenom, men ser också den kvinna som är i vardande. ”Jag frågar: ’Vem är du?’ och han svarar: ’Jesus. Du får lära känna mig med hjärtat och inte med munnen.’ Jag glömmer aldrig hans ansikte”, säger Soheila märkbart berörd. ”På morgonen vaknade jag och ville äta för första gången på länge. Jag gick till en bokhandel och frågade efter en bok om Jesus, men handlaren bad mig att genast försvinna ’innan jag blir av med mitt huvud’. Det var inte lätt att berätta för släkt och vänner, som alla är muslimer, att jag blivit kristen. Så efter några inledande försök behöll jag det för mig själv.” Eftersom det är straffbart i Iran att vara kristen flyttade Soheila tillbaka till Sverige och familjen bosatte sig i Hedemora. Men allting som hade hänt mellan Soheila och hennes man hade vittrat sönder äktenskapet och paret Många kvinnor som har sitt ursprung i Mellanöstern lever isolerade i Sverige Foto Matton.. skildes ganska snart efter att hon hade kommit tillbaka till Sverige. yrkesutbildningar som ger dessa kvinnor en egen försörjning. ”Som barn hade jag alltid undrat varför så många var rädda för Gud. De levde i fruktan för att göra fel istället för att vara trygga i att Gud älskade dem. Hösten 2011 öppnade Saras hus i Karlskoga, som är ett skyddat boende för kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld, och som Soheila är initiativtagare till. Personalen som arbetar där är själva invandrare och förstår hederskulturen.”Jag har blivit hotad till livet flera gånger och polisanmält det. Men jag kan inte leva i fruktan, jag måste göra det som jag tror på och där har Gud gett mig en kallelse. Det finns så många exempel på hur kvinnor far illa, vilket är en ständig drivkraft till att fortsätta mitt arbete. ”Jag vill vara en röst och ett språkrör för dessa kvinnor.” Religion ska bygga en stege mot himlen och det gör muslimer genom sina gärningar. Det som är unikt med kristendomen är att Gud själv steg ner och blev en människa av kött och blod. Han vet vad det innebär att gå på den här jorden med alla frestelser. Det blir svårare att döma då och därför kan han förlåta”, säger S oheila. Soheila sökte sig till kyrkan och fick nya vänner i Svenska kyrkan. Prästen i församlingen blev som en andlig far och vägvisare in i den kristna tron. Det var också genom kyrkan hon träffade sin nuvarande man sedan 14 år, Kjell Fors. 2006 bildade fyra personer, däribland Soheila, den ideella föreningen Khatoon, som är kurdiska och betyder ”Stark och självständig kvinna”, vilket sammanfattar föreningens vision. De vill hjälpa kvinnor som på olika sätt är utsatta att stå på egna ben. I första hand ska föreningen möta akuta basbehov som mat, kläder och husrum, men målet är också att kunna starta När jag frågar varifrån hon får modet och kraften att fortsätta sitt arbete, säger hon att det är tron på Gud – ”Gud ger mig kraft att gå över berg och dalar” – och på förmågan att vända mörker till ljus. Oavsett vad vi har varit med om kan vi använda spillrorna och erfarenheterna från det förflutna till att bygga ett nytt liv, menar Soheila. ”Jag har själv varit nere på den absoluta botten och hade ingen självkänsla, men tog mig ur den situa tionen. Kan jag så kan kvinnorna som kommer till tehuset. Jag vill väcka deras självkänsla till liv igen och tron på att de har ett värde. 12 Öppna rum - en mötesplats för livets frågor Plötsligt händer det. Förändringar som gör att livet tar en ny riktning. I höst är temat i Öppna rum ”Ögonblick som förändrar livet” och vi får möta två föreläsare som båda mött dramatiska förändringar som skakat om och fått konsekvenser för det fortsatta livet. Deras livsberättelser kan väcka funderingar kring mitt eget liv: vilka ögonblick har påverkat min livsväg starkast? förändrar livet m so k lic nb o g Ö a: Tem Öppna föreläsningar Pilgrimsvandring Två torsdagar i höst inbjuder vi till öppna föreläsningskvällar med intressanta föreläsare i S:t Eskils kyrka. Ingen anmälan. Söndag 7 oktober kl 9.30-16.00 Livsresan Torsdag 20 september kl 18.30 Ögonblicksval i livet kanske inte verkar livs avgörande – men är det. Varje val, varje handling, stora som små, bär med sig konsekvenser. De val jag gjort i mitt liv har skapat svallvågor som för evigt berör mitt livs hav. Att stå öga mot öga med detta faktum är både en djupgående och skrämmande upplevelse. Men att bli medveten är också att ta ansvar, att lära sig att tänka i termer av vilka effekter även den minsta handling kan få. Annika Östberg har suttit i amerikanskt fängelse i 28 år, dömd för mord, även om hon själv bara var närvarande vid mordtillfället. 2008 överflyttades hon till Sverige och i maj 2011 blev hon frigiven. När livet stannar Torsdag 22 november kl 18.30 Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde? Så tänkte Malin Sävstam när hon kom tillbaka från Thailand efter flodvågskatastrofen. Hon hade förlorat två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner – och hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt. Tiden som följde var fylld av smärta som blev rent fysisk. Ett år senare skrev hon i sin dagbok ”jag vet nu att man inte dör av sorg”. Malin delar med sig av sina insikter efter katastrofen och förmedlar en kunskap som hon önskar att hon hade haft innan hon förlorade allt. Hur hade hon levt sitt liv om hon fått börja om från början? Hur hanterar hon sitt liv idag? Hur går man framåt? Malin och hennes historia lämnar ingen oberörd. Tema: Tacksamhet. Vi utgår från Stockholms Pilgrimscentrum Tyresö och vandrar runt Albysjön, ca 11 km. Den första delen av vandringen är i kuperad terräng och ganska krävande. I samarbete med Västerhaninge- Muskö församling. Ingen kostnad. Ledare: Bengt och Birgitta Andersson, Charlotte Persson Anmälan senast 1 oktober. Av högsta klass Avslappnande och lärande 13 Med ett enda ord – fantastiskt! Underbar, härlig, stor, öppen, fylld av Rymd och Kärlek! Givande, berikande. Det var en nåd att vara här. Workshop Så här tycker tidigare deltagare om Workshopen Ögonblick som förändrar livet Så här tycker tidigare deltagare om ”En dag i stillhet” Otroligt fin musik under dagen. Häftigt att finna gemenskapen fast man inte pratar med varandra Jätteskön dag med skön massage och god mat Ni skapar en skön avslappnad atmosfär Jag är en lite bättre mamma där hemma efter den här dagen En dag i stillhet Lördag 10 november i Jordbro kyrka kl 9.00-17.00. I kyrkans öppna rum får vi vara tillsammans i tystnad, med meditation och musik. Möjlighet till massage. Ledare: Eija Alpimaa Magnusson. Kostnad: 100 kr plus 250 kr för dig som vill ha massage (anges vid anmälan). Anmälan senast 26 oktober. Ett barn kommer till världen, en oväntad förälskelse drabbar mitt i livet, en närstående dör under loppet av några sekunder. Alla är de ögonblick som förändrar livet och ibland är det så att en dag förändrar vår privata tideräkning. Det blir ett före och ett efter. Gemensamt för ögonblick som förändrar livet är att de också förändrar oss i grunden. Under en helg kommer vi att prata om ögonblick som förändrar livet. Och det behöver inte alltid vara stora skeenden som nämns ovan. Ibland kan ett skifte ske efter en lång process. Vi pratar om nyorientering och hur vi integrerar våra nya erfarenheter i vardagen. Vi kommer också att beröra livets övergångar. Det blir samtal utifrån ämnets frågeställningar blandat med kreativa övningar. Ledare: Ann Thörnblad, diplomerad psykosyntesterapeut och skribent. Tid: lördag 13 oktober kl 10.00-16.00 och söndag 14 oktober kl 12.30-16.30 i S:t Eskils kyrka. Kostnad: 200 kr för båda dagarna. Anmälan senast 8 oktober. Samtalsgrupper Samtalsgruppen Vela Vela är en öppen grupp för sökare och troende. Vi har Bibeln i fokus både som religiöst dokument men också litterärt. Ingen kostnad. Ledare: Leif Wiking. Start: tisdag 18.9 kl 18.30, därefter varannan vecka, 5 gånger. Anmälan uppskattas, men det går också bra att dyka upp till första kurstillfället. Skrivargrupp Vi arbetar med höstens tema och använder boken ”Att skriva om sitt liv” av Ingalill Walfridsson. Ledare: Carita Wigell-Collmar. Start: torsdag 20.9 kl 15.00-17.00, därefter varannan vecka, 7 gånger. Anmälan senast 10 september till Studieförbundet Sensus, 08-615 57 87, e-post: mari.abrahamsson@sensus.se Samtalsgruppen Veta Hur kan Bibelns texter hjälpa oss på vägen? För dig som är vetgirig och vill få mer kunskaper om kristen tro. I ngen kostnad. Ledare: Eija Alpimaa Magnusson. Start: torsdag 13.9 kl 19.00, därefter varannan vecka, 5 gånger. Anmälan senast 11 september. Anmälan Anmäl dig genom att maila: karin.olausson@svenskakyrkan.se eller ring 08-555 670 25. Avgiften betalas på pg 10 00 04-1 senast sista anmälningsdag. För skrivargruppen, anmälan till Sensus. 14 Kalendarium Söndag 30 september Gudstjänster och andakter För utförligt program, se annonsering i Mitt i Haninge och www. osterhaningeforsamling.se 18.00 S:t Eskils kyrka Musikcafé med servering Fahlstedts Flickor Reunion V Mikael Fahlstedt 18.00 Vendelsö kyrka Konsert Jubel med Södertörns brass Varje vecka: Söndag 7 oktober S:t Eskils kyrka ons kl 8.00 Morgonmässa ons kl 12.00 Lunchmusik, start 5.9 sön kl 11.00 Gudstjänst Vendelsö kyrka tors kl 18.45 Kvällsmässa, start 6.9 sön kl 11.00 Gudstjänst Jordbro kyrka Söndagar kl 16.00, följande datum: 26.8 Gudstjänst med små & stora. Höstupptakt. Barnloppis 9.9 Stilla gudstjänst med nattvard 23.9 Jazzgudstjänst 7.10 Skördegudstjänst med små & stora 21.10 Internationell gudstjänst med nattvard 4.11 Musikgudstjänst med ljuständning 18.11 Gudstjänst med kyrkoårsspel Småbarnsgudstjänst: Fredag kl 9.30, följande datum: 28.9, 26.10 kyrka Vendelsö 45 år 17.00 S:t Eskils kyrka Kyrkokonsert Franska delikatesser Erland Hildén, orgel Vallakyrkan Sinnesrogudstjänster Lördagar kl 18.00, fika från 17.00. Följande datum: 22.9, 20.10, 17.11 och 15.12. Söndag 14 oktober 17.00 Österhaninge kyrka Musikgudstjänst Skördevesper Österhaninge kyrkokör, Mikael Fahlstedt; dirigent, orgel och piano. Kyrkbuss. Konserter Onsdag 22 augusti 19.00 Österhaninge kyrka Sommarkvällsmusik Ave Maria i våra hjärtan Tzvetelin Tchakalov, sång, Mikael Fahlstedt orgel och piano Onsdag 29 augusti 19.00 Österhaninge kyrka Sommarkvällsmusik Orgel under japanskt överinseende Kazuko Wakai, orgel Söndag 16 september 18.00 Vendelsö kyrka Konsert På återseende Torbjörn Liljeqvist Almuth Lundström m fl Söndag 21 oktober 14.00 Vendelsö kyrka Konsert Vi sätter oss i ringen – sånger av Lars-Åke Lundberg 18.00 S:t Eskils kyrka Musikcafé med servering Österhaninge kyrkokör med solister och instrumenta lister, Mikael Fahlstedt Söndag 28 oktober 18.00 Vendelsö kyrka Kammarkonsert Söndag 4 november 17.00 S:t Eskils kyrka Allhelgonamusik Österhaninge kyrkokör, Mikael Fahlstedt Söndag 2 september Familjedag 11.00 Gudstjänst Skoj med flöjter och slagverk Mattias Fabian, Björn Gideonsson 18.00 Konsert med besök från Japan Kazuko Wakai, Ann-Christine Wilund Söndag 11 november 17.00 S:t Eskils kyrka Kyrkokonsert Lilla Akademin; Fortepiano Filharmoni – unga solister, piano Söndag 18 november 18.00 S:t Eskils kyrka Musikcafé med servering Södertörns ungdomskör, Maria Stavroulaki och M ikael Fahlstedt Söndag 25 november 18.00 Vendelsö kyrka Konsert Allt-om-året-sång Vendelsö körensemble Träffpunkter Soppa på musik Jordbro kyrka En tisdag i månaden kl 12.00 musik, soppa och trevligt sällskap: 11.9 Finska tongångar Hannes Hellgren 9.10 Gunnar Klum, solosång. Mats Jansson, piano 6.11 Ellman/Larsson Constellation Kryckan Vallakyrkan Sleipnervägen 111 En mötesplats för hemlösa, missbrukare och utsatta. Öppettider: tis, ons, tors kl 8.00-14.00 café (kl 8.00 frukost, kl 12.00 lunch) fre kl 8.00-13.00 café Kyrkpub Vendelsö kyrka Fredag kl 19.00-22.30 21.9 Soul och gospel 9.11 Abba-tema En träffpunkt med musik och tänkvärt innehåll. Barnpassning. 15 Suomenkielinen toiminta Finskspråkig verksamhet Café tisdag Elämän käännekohdassa 4.9 Arv, testamenten och bouppteckningar Anders Lindgren och B arbro Klingstedt från Halldoffs Begravningsbyrå. 18.9 Samtal och gemenskap 2.10 Egna och andras dikter Malin Persson 16.10 Samtal och gemenskap 13.11 Diabetes i dag Siv Leandersson företagssköterska från Globenhälsan Jeremialle tuli tämä Herran sana: ”Mene savenvalajan työpajaan! Siellä saat kuulla, mitä minä haluan sanoa sinulle.” Minä menin savenvalajan työpajaan, jossa hän parhaillaan työskenteli pyöränsä ääressä. Jos valmistumassa oleva astia meni pilalle hänen käsissään, hän muotoili samasta savesta uuden, sellaisen kuin halusi. Silloin minulle tuli tämä Herran sana: ”Enkö minä, Herra, voi tehdä sinulle, Israelin kansa, samalla tavalla kuin tämä savenvalaja savelleen? Katso, niin kuin savi on valajan kädessä, niin sinä, Israelin kansa, olet minun kädessäni. Jordbro kyrka Öppen träffpunkt med kaffe, småprat, gemenskap, andakt, olika program. Varannan tisdag kl 9.30-11.30 (jämna veckor) Lunchmusik och soppa S:t Eskils kyrka Onsdagar kl 12.00 Lunchmusik med varierat innehåll, start 5.9 Sopplunch kl 12.30 Musiklunch Vendelsö kyrka Tisdagar kl 12.00-13.00 lunch till självkostnadspris och ett kortare musik program, följande datum: 4.9 Japanskt tema 2.10 Visan i tid och rum – från Bellman till Beatles Peter Nydahl, Bo Simonsson 13.11 Nonna Shilo, piano med gäst Öppet kyrktorg Vendelsö kyrka Fredagar kl 13.00-15.00, start 7.9 En träffpunkt för daglediga i alla åldrar, möjlighet till en kopp kaffe, en sång, en berättelse, samtal och gemenskap. Kontaktperson: Eva-Lisa Oldeberg Torsdagscafé Brandbergens församlingslokal Jungfruns gata 415 Fika och program varje torsdag kl 13.00, start 6.9 Kontaktperson: Malin Persson Kontakt För telefonnummer till respektive kontaktpersoner se sidan 19. Arbetskretsen i Handen S:t Eskils kyrka Fika och gemenskap varannan måndag kl 13.00, start 17.9. Vi inleder med andakt i kyrkan. Kontaktperson: Malin Persson Vendelsö kyrkliga syförening Vendelsö kyrka Syföreningen träffas varannan tisdag kl 13.0015.00, start 4.9 och Stödstrumporna varannan torsdag kl 18.00-21.00, start 30.8. Nya och gamla medlemmar är välkomna. Kontaktperson: Britt Lindberg Joskus joudumme elämässä vaikeaan käännekohtaan. Syitä voi olla monenlaisia. Asioiden tärkeysjärjestys voi muuttua paljonkin onnettomuuden, sairauden tai vaikka taloudellisten vaikeuksien seurauksena. Voi tuntua siltä, että koko elämä menee sirpaleiksi, eikä mistään löydy liimaa jolla palat saisi uudestaan yhteen. Kaikki se mikä ennen oli tärkeää onkin saavuttamattomissa ja mielessä pyörii kysymys: Miksi kävi näin? Miksi juuri minä? Miksi – kysymyksiin ei aina ole helppo löytää vastausta, mutta rikkinäisinäkin saamme olla Jumalan kädessä. Hän ei heitä sirpaleita hukkaan vaan luo niistä uutta. Hänen hyvissä käsissään haavat voivat parantua ja sirpaleistakin voi tulla jotain aivan uutta, eheää ja kaunista. Tutussa laulussa sanotaan: Olen särkynyt saviruukku Pala palalta murtui pois Vain ihmettelin ja itkin En millään murtunut ois Anna savelle uusi muoto Tee minusta uusi ruukku Niin rakkautesi nyt näytät Taas murtunutta käytät Sinä Herra minut murskasit Vaan talletit kaikki palat Niin paljon minua rakastit Tahdoit uutta kokonaan Tahdon kertoa särkyneille Ei siruja heitetä pois Kallista halpa savikin Mestarin kädessä ois Syksyn toimintaa St. Eskilin kirkolla 2/9 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus 19/9 klo 18.00 Laulu-ilta 30/9 klo 15.00 Jumalanpalvelus 17/10 klo 18.00 Laulu-ilta 28/10 klo 15.00 Ehtoollisjumalanpalvelus 14/11 klo 18.00 Laulu-ilta 25/11 klo 15.00 Jumalanpalvelus 16 Barn & Ungdom Fasta grupper Anmälan sker till respektive kyrka, se kontakter sid 19. Ändringar kan förekomma, se hemsidan för aktuell information: www. osterhaningeforsamling.se Babycafé med babymassage och babyrytmik Jordbro kyrka Torsdag 10.00-11.30, start 13.9 Babymassage S:t Eskils kyrka 0-10 mån Tisdag 9.30-11.30, 5 ggr, start 11.9 Onsdag 13.30-14.30, 5 gånger, start 12.9 Babygrupp 0-10 mån Vendelsö kyrka Mån, tor 10.00-12.00 Pysselgrupp för vuxna med barn 0-6 mån Vendelsö kyrka Tisdag 10.00-11.30 Fast barn- och öräldragrupp f med ABC-träffar S:t Eskils kyrka 0-5 år Fredag 9.00-11.30, start 7.9 Barntimmar Jordbro kyrka 4-5 år Ons, fre 9.00-11.30, start 29.8 S:t Eskils kyrka 3-5 år Mån, ons, fre 9.00-11.30 Miniorer Jordbro kyrka 7-11 år Torsdag 14.30-16.30, start 20.9 Öppna grupper Ingen anmälan. Öppen babygrupp S:t Eskils kyrka 0-8 mån Onsdag 13.00-15.30, start 5.9 Öppen barn- och Föräldragrupp S:t Eskils kyrka 7-9 år Tisdag 14.30-17.00 Jordbro kyrka 0-3 år Måndag 9.00-11.30, start 10.9 Juniorer S:t Eskils kyrka 0-3 år Tis, tors 9.00-11.30, start 4.9 Torsdag 13.00-15.30, start 6.9 S:t Eskils kyrka åk 4-5 Onsdag 15.30-17.30, start 5.9 Vendelsö kyrka 10-12 år Tisdag 14.00-16.30, start 28.8 57:an och 67:an Jordbro kyrka åk 5-7 Måndag 16.00-18.00, start 24.9 S:t Eskils kyrka åk 6-7 Torsdag 15.00-18.00, start 6.9 Fritidsgrupp Vendelsö kyrka 7-11 år Mån, ons 13.00-16.00, start 27.8 eller Tis, tor 13.00-16.00, start 28.8 Sång och musik Anmälan sker till respektive kyrka, se kontakter sid 19. Babyrytmik Jordbro kyrka 0-2 år se Babycafé S:t Eskils kyrka 0-1 år Måndag 13.30-15.00, start 3.9 Småbarnsrytmik S:t Eskils kyrka 1-2 år Onsdag 9.30-11.30, start 5.9 Vendelsö kyrka 0-5 år Mån-tor 9.00-11.30, start 22.8 Mötesplats för adoptionsfamiljer Lördagar 10.30-13.00, följande datum S:t Eskils kyrka: 15.9, 10.11 Vendelsö kyrka: 13.10, 15.12 Kontakt: Eva- Lisa Oldeberg Alla barn i centrum – ABC ABC är tematräffar för föräldrar med barn 3-12 år, med syftet att främja barns utveckling genom att stärka relationen mellan föräldrar och barn. Under träffarna ges möjlighet att diskutera föräldraskap med andra föräldrar. Innehållet handlar bland annat om hur föräldrar kan främja sitt barns självkänsla, hur man kan arbeta för att stärka relationerna i familjen och hur konflikter kan förebyggas. I samarbete mellan Österhaninge församling och Haninge kommun. Anmälan och frågor: anki.bokvist@svenskakyrkan.se, tel 555 670 55 gertrud.eriksson@svenskakyrkan.se, tel 555 670 47 Minisång Jordbro kyrka 3-6 år Onsdag 14.30-15.30, start 5.9 Musikalgrupper Jordbro kyrka 7-9 år Tisdagar 16.00-16.45, start 4.9 Jordbro kyrka från 10 år Tisdag 17.00-18.00, start 4.9 Kontakt För telefonnummer till respektive kontaktpersoner se sidan 19. 17 Körer Ungdom UGH – Unga i Guds hjärta Ungdomsgrupp från 14 år S:t Eskils kyrka Onsdagar 17.30-21.30, start 22.8 Glad, ledsen, nyfiken, less eller galen? Kom som du är och häng i St Eskils ungdomsgrupp! Här råkar du ut för allt möjligt, som t ex filmer, pyssel, X-box, diskussioner, utflykter, spakvällar, bowling och funderingar kring Gud och livet. Tillsammans firar vi även mässa och fikar en hel del. En skön blandning av lek och allvar utlovas! Vill du veta mer, ring Karin Lind. QV Ungdom Ungdomsgrupp från 14 år Vendelsö kyrka Torsdagar 18.45-22.00, start 6.9 Vuxenkörer Österhaninge kyrkokör S:t Eskils kyrka Tisdag 18.30-21.00, start 4.9. Anmälan till M ikael Fahlstedt Audite Här får du vara sig själv fullt ut, utan krav från skola, kamrater eller familj. Du får chansen att gå in i olika projekt och kan känna dig för om något passar just dig. Vill du veta mer, ring Mikael Gyllstedt eller Henrik Stenman. Tjejgrupp Vendelsö kyrka, åk 7-8 Kontaktperson: Eva-Lisa Oldeberg Jordbro kyrka Tisdag 19.00-21.00, start 4.9 Anmälan till Sara Bjäde Södertörns ungdomskör S:t Eskils kyrka Från 18 år. Övar en lördag i månaden 9.00-12.00 Körledare: Mikael Fahlstedt och Mia Stavroulaki Anmälan till Mikael Fahlstedt Vendelsö körensemble Vendelsö kyrka Onsdag 18.30-20.30, start 15.8. Anmälan till Ann-Christine Wilund S:t Eskil gospel S:t Eskils kyrka Torsdagar varannan vecka 17.30-19.30, start 16.8 Körledare: Lisa Bengter Anmälan via Sensus hem sida, www.sensus.se eller tel 08-615 57 87 Kostnad: 600:-/termin. I samarbete med Sensus. Ungdomskör Vendelsö kyrka Från 13 år. Tisdag 18.30-20.00, start 28.8. Anmälan till Kamilla Arlestrand Barnkörer Vendelsö kyrka Anmälan till Kamilla Arlestrand Lilla kören 5-6 år. Tisdag 15.00-15.30 Barnkören åk 1-3. Tisdag 16.00-16.45 Stora kören åk 4-6. Tisdag 17.00-18.00 18 När två blir tre När vi träffat någon som vi vill dela livet med brukar vi ofta, efter en tid, börja längta efter barn. Det är ett stort beslut att ta och två personer är inte alltid i takt. Är vi beredda att ta detta stora steg i livet? Och kommer vi att kunna få barn? Ibland längtar båda efter samma sak och upplever föräldraskapet som en önskad investering inför framtiden och är beredd att ta de uppoffringar som det medför för de egna behoven i nuet. Men ofta ligger den ena före och den andra känner sig mer tveksam till en så avgörande förändring. Den som är mer tveksam kan känna att det är ett stort ansvar. Hur stor del av min frihet kommer nu att försvinna? Nyblivna föräldrar säger ofta att man inte alls kan förstå i förväg hur det kommer att bli. Många av de tankar och principer man har om barn uppfostran visar sig sen inte alls fung- era i verkligheten. Man har fått två nya roller: Mamma och Pappa – och uppmärksamheten vänds nu mot det lilla barnet för att ge det kärlek och omsorg. Mammor är sårbara En nybliven mamma behöver ägna sig helt och fullt åt barnet och önskar att partnern ska ha förståelse för det och på alla sätt underlätta den första svåra tiden med en ny människa i familjen. I allt det nya kan det vara svårt att tydligt visa vad man behöver och mamman är beroende av omgivningens och partnerns lyhördhet. Finns inte den lyhördheten kan det ge grogrund för en framtida bitterhet mot partnern. Viktigt är också att även mamman har egen tid. Hon behöver få vara i fred ibland och göra egna saker. Att under veckor och ibland månader inte kunna sova en hel natt kräver sin kvinna eller man. För att stå ut bättre är det viktigt att man till en del delar på vaknätterna mellan föräldrarna. Pappaledigt De flesta pappor tar ut en del av föräldraledigheten, ofta med planer på att samtidigt bygga om eller att göra något annat tidskrävande projekt. Nästan alla upplever snart att det tar mycket mer tid att ta hand om barnet och övrig markservice hemma än vad man kunde tro i förväg. Nästan alla upplever pappaledigheten som en helt underbar tid. Ingen tid för sig själv eller sin partner Småbarnsföräldrar är ofta samtidigt i en intensiv period i sitt yrke, jobbar hårt eller vill göra karriär. Övertid är 19 Kontakta oss Kyrkans familjerådgivning är en samverkan mellan församlingar i Stockholms stift. För enskilda samtal (45 min), familjesamtal (vuxna personer) och parsamtal (90 min) är avgiften 250 kronor. Tidsbokning 08-615 11 70 eller kyrkansfamiljeradgivning@gmail.com. www.kyrkansfamiljeradgivning.org inte ovanligt. Det blir ofta mycket svårt att hitta egen tid och lika svårt att hitta tid för att vara med varandra. Många par tar sin parrelation för självklar och tänker att den nog alltid kommer att fortgå. Sedan, plötsligt en dag, märker man hur man kommit ifrån varandra och parrelationen har alltmer blivit en kamratskap, ett projekt att vara föräldrar för sina barn. Man har glidit isär och gör inte så mycket tillsammans förutom det vardagliga och aktiviteter med barnen. För trött för sex? Sexualitet är ett centralt område där känslor av närhet, intimitet och bekräftelse kan infinna sig. I samlivet sker en öppning i parternas jag som ger en helhet och liv i relationen och stärker samhörigheten. Sex speglar hur man har det med varandra. Efter förlossningen önskar de flesta göra en paus när det gäller samlag. Innan den sexuella lusten och orken återkommit efter förlossningen är det bra att finna andra former för vuxen kärlek. Ömhet, närhet, innerlighet o smek som inte leder till sex. Det är också viktigt att man visar eller säger till när det känns bra med sex igen så att ens partner förstår att nu är det ok att ta initiativ. Den sexuella relationen upphör en tid efter förlossningen. De flesta vet om det och det är inte konstigt. Bekymmersamt för relationen blir det om kvinnan stannar kvar i en känslo mässig mättnad genom barnet och tappar intresset för att nå mannen intimt. Spädbarnet blir ammat och får uppmärksamhet och närhet. Mannen kan känna sig utanför och kan k omma in i en känslomässig bristsituation. Bristen på närhet får många män att bli nedstämda eller söka sig utåt för tröst. Vare sig det blir på det ena eller andra sättet så fungerar det menligt för relationen. En stor del av den glädje och närhet man tidigare upplevt har försvunnet. Detta i kombination med tidsbrist och att man glidit isär ökar risken för att parrelationen skall brytas upp. Det är lätt att bli så uppslukad av föräldraskapet att man försummar den viktiga tiden tillsammans. För att må bättre i sin relation som man och kvinna behöver man ibland kunna mötas och vara tillsammans utan barn. Ge inte upp för snabbt! Det är ofta lättare att fly från sin partner än att se på sig själv. Problemen följer då med in i nya relationer och man förbrukar partner efter partner i ett desperat behov av att hitta lös ningar på egna problem. Om du/ni har problem så kan ni genom att vända er till familjerådgivningen få hjälp att se vad som handlar om relationen och vad som mer handlar om de egna personliga problemen. Text Lennart Melander, Leg psykolog, leg psykoterapeut Relationerna Artikelserie, del 4 I en artikelserie skriver terapeuterna på Kyrkans Familjerådgivning om de möjligheter och svårigheter vi möter i våra relationer. Tidigare artiklar i serien hittar du i Österhaninge församlingsblad nr 1, 2 och 3 2012. De finns att läsa på www.osterhaningeforsamling.se S:t Eskils kyrka Runstensvägen 14, Handen, vx 555 670 00 Präster Eija Alpimaa Magnusson, 555 670 53 Magnus Crispin Back, 555 670 52 Attila Neumerker, 555 670 40 Annelie Ekström, 555 670 37 Kenneth Landelius, 555 670 51 Diakon Malin Persson, 555 670 31 Musik Catharina Ekeberg, kantor, 555 670 13 Mikael Fahlstedt, organist, 555 670 12 Församlingspedagog Elisabet Hillbratt, 555 670 43 Församlingsassistenter Karin Lind, 555 670 44 Mia Sjödin, 555 670 39 Barnverksamhet Anki Bokvist, 555 670 56 Birgitta Ohlsson 555 670 57 Helena Andersson, Gertrud Eriksson, Kristina Karlsson Ehlén, 555 670 47, 555 670 55 Vaktmästare 555 670 90 Vendelsö kyrka Skomakarvägen 18 Präster Per Hilmer Larsson, distriktschef 555 670 73 Mikael Gyllstedt, 555 670 77 Diakoni Eva-Lisa Oldeberg, diakoniassistent, 555 670 72 Musik Ann-Christine Wilund, kantor, vuxenkör 555 670 71 Kamilla Arlestrand, körledare, 555 670 29 Församlingspedagog Henrik Stenman, 555 670 74 Barnverksamhet Britt Lindberg, Ninni Winberg, Susanne Kumlin, 555 670 75 Jordbro kyrka Moränvägen 17 Präster Veronica Willner, distriktschef, 555 670 61 Carl Henrik Widlund, 555 670 62 Musik Sara Bjäde, kantor, 555 670 65 Barnverksamhet Barbro Widarsson, Ulla Sunesson, Ylva Lundgren 555 670 67 Fritidspedagog Susanne Park, 555 670 68 Brandbergens församlingslokal Jungfruns gata 415 Diakon Malin Persson, 555 670 31 Kryckan Vallakyrkan, Sleipnervägen 111, 777 80 90 Katija Smalliakowa, diakon, 555 670 66 Leif Wiking, präst, 555 670 54 Carina Ekman, diakoniassistent musiken Jag har levt i Ann-Christine Wilund kom till Vendelsö kyrka som kantor 1972, lagom för att arrangera en femårskonsert i den nybyggda distriktskyrkan. Lars-Åke Lundberg var präst då och barnkören som Ann-Christine började jobba med, hade strax innan sjungit in den kända barnskivan ”Vi sätter oss i ringen” – den enda barnskiva hittills som belönats med en guldskiva. – Vendelsö kyrka har alltid varit väldigt familjär, och det är den ju fort farande. Det är en fantastisk samlingspunkt med mycket att ge, tycker jag. Redan från början fanns en fin barnverksamhet och den är verkligen på topp idag. Som kantor har Ann-Christine jobbat med körverksamheten i Vendelsö kyrka, spelat och sjungit i gudstjänster, på äldreboenden och förstås på många dop, vigslar och begravningar. Mycket tid och engagemang har också lagts på konserter med ibland långväga gäster. Lagom till kyrkans 45-årsjubileum i höst går Ann-Christine i pension. – Jag har levt i musiken hela mitt liv. Jag tycker det mesta är roligt och är så nyfiken på allting. Hon beskriver sig som en obotlig tidsoptimist som alltid har många järn i elden. Under den mest aktiva perioden sjöng Ann-Christine i Opera kören, där hon hade en heltidstjänst, parallellt med arbetet som kantor i Vendelsö kyrka. – Jag har alltid haft en fot i kyrkan och en fot i teatervärlden. Det blev ju väldigt bra. Jag hade naturligtvis tänkt bli världsorganist och en stor sångare. Visserligen blev jag tippad i ungdomsåren att kunna bli det, men man måste ju vara flitig också, säger hon och skrattar. Allt går inte bara av sig självt. – Jag läste bland annat pedagogik på universitetet. En av docenterna sa: ”pedagogik är sunt bondförnuft”. Det ligger mycket i det. Pedagogik och sångpedagogik är som solen med alla strålarna, – det är stort att hjälpa någon på vägen. När man sjunger är det så mycket som ska fungera – det musikaliska, tekniken… De som sjunger de stora rollerna på operan gör av med lika mycket kalorier som en byggnadsarbetare. Att sjunga kan låta lätt, men kräver mycket träning och energi. Det musikaliska intresset fanns redan tidigt hos Ann-Christine: – Jag anmälde mig att spela blockflöjt och mandolin i skolan utan att mamma visste om det. Och jag ville absolut börja spela piano. Jag grät och önskade mig ett piano varje jul. När jag var 10-11 år fick jag det äntligen. Orgelstudierna började tidigt och under gymnasietiden jobbade hon som kantorsvikarie. Hon är född i Hälsingland och uppväxt i Motala och kom till Uppsala 1965, där hon läste på universitetet och tog en fil. kand. – Jag flyttade till Stockholm 1969. Då var jag sufflös på Oskarsteatern och Riksteatern och så träffade jag min man och vi gifte oss. Jag jobbade också som musiklärare och sångpedagog och skaffade mig en kyrkomusikerutbildning. Sen började jag jobba på Operan. – Jag har varit ute mycket i världen, träffat folk och vågat bilda min egna uppfattningar. Vad ska du göra nu när du blir pensionär? – Om jag hade pengar, skulle jag resa, resa och resa. Jag älskar att alltid vara på väg. Jag inser att jag håller på att bli gammal men jag känner mig som en 25-åring. Jag har alltid kunnat sysselsätta mig och har aldrig sagt att något är tråkigt. Kanske kommer jag att ha elever, sjunga själv och ha egen konsertverksamhet nu när jag inte har någon anställning. Och så älskar jag mitt hus! Text Charlotte Persson Foto Catharina Fredrikson Vendelsö kyrka 45 år På 1960-talet byggdes nya villaområden i den norra delen av Österhaninge församling och 1967 invigdes en distriktskyrka i Vendelsö efter ritningar av arkitekt Rolf Bergh. Ytterväggarna var från början mörkt rödfärgade med svarta lister och hörnfoder. Kyrkan är byggd tillsammans med ett församlingshem, 1980 utökades det med lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Under 2005 byggdes kyrkan om till en ljusare, större och öppnare kyrka, bland annat tillkom ett stort kyrktorg med 7 meter i takhöjd och fasaden målades om i en ljus färg. Totalt kan 200 personer rymmas här. Efter ombyggnaden rymmer kyrkan också nya kontorsrum, personalrum och sammanträdesrum.
© Copyright 2024