Norrbottens-Kuriren | 29 Fredag 9 december 2011 rnyelsen av länet TIDIG FOLKFEST. Under fem somrar arrangerade Tomas Lind som egen företagare Sjöslaget i Luleå. Marie Israelsson, som betraktar beslutet om Stålverk 80 som centralt. – Där uppstod en chans att tänka nytt. Som jag ser det startade marschen mot ett verkligt modernt samhälle i Norrbotten just där. Själv började hon arbeta som informationschef på Högskolan i Luleå 1976. Där möttes hon av en öppen atmosfär där allt kändes möjligt och när hon och hennes kollegor uppmärksammade svårigheterna att rekrytera kvinnliga studenter till tekniska utbildningar blev det startskottet för en rad projekt. – Jag anser att kvinnorna i hög grad har bidragit till förnyelsen av Norrbotten. Tidigare var det manliga inflytandet otroligt starkt, medan sånt som ingick i kvinnors intressesfärer åsidosattes, säger Ann-Marie Israelsson som under många år drev idén om ett teknikcentrum för barn i länet. Lång resa 1988 fick hon vara med om att inviga sin dröm när Teknikens hus stod färdigt på uni- versitetsområdet i Luleå. – Det var en lång resa som en gång började i en rad mindre projekt med flickor och teknik och forskarskolor för barn. Efteråt är det svårt att peka ut enskilda situationer eller personer, det handlar mer om många samverkande krafter. Men högskolans rektor Torbjörn Hedberg betydde naturligtvis jättemycket för tillkomsten av Teknikens hus liksom kommunalrådet Sven Köhler. Hans insatser var helt avgörande. Det Luleå Ann-Marie Israelsson ser i dag har inte mycket gemensamt med den stålstad hon en gång flyttade till. – Luleå är inte längre som vilken småstad som helst, den skiljer sig på flera sätt från andra. Kulturens hus är naturligtvis en enastående satsning, liksom tidigare Ebeneser och privata initiativ som Sjöslaget. Tänk, då kom till och med Bob Dylan till Luleå! Det var företagaren Tomas Lind som såg till att Dylan intog scenen på dåvarande Vattenfallsparkeringen en sen junikväll 1992. Till det bättre Inspirerad av bland annat Storsjöyran i Östersund arrangerade han och hans företag under fem somrar mellan 1990 och 1995 festivalen Sjöslaget i Luleå. Därefter fortsatte han också att arrangera ett par årliga större konserter i staden fram till 1999 i en tid när det saknades ändamålsenliga scener för musik. Precis som Ann-Marie Israelsson ser han en stad som förändrats till det bättre under senare år. – I dag tycker jag att Luleå är en väldigt vacker stad, det har jag inte alltid tyckt, säger Tomas Lind, vd för bolaget Arra. Genom åren har han ofta haft anledning att fundera över Luleås karaktär och möjligheter. Hem till Tornedalen – Luleå har alltid haft en stark prägel av inflyttning, vilket innebar att ”hem” var någon annanstans för många, även för beslutsfattarna. Man brukade säga att när en Luleåbo åkte hem, då åkte han till Tornedalen och det är klart att om man inte tänker sig att själv dra omkring med sin rollator på stadens gator kan man ju lika gärna skärma av mot havet, säger Tomas Lind som märkt en förändring på senare år. I olika sammanhang brukade han ibland fråga hur många av deltagarna som var infödda Luleåbor. I både hans egen och i tidigare generationer var det sällsynt, men för några år sedan började allt fler räcka upp handen. – Självklart gör det stor skillnad om man tänker sig att man skapar en stad för sin egen och för sina barns framtid jämfört med om man bara tänker sig att man ska vara här en kort stund. Och nästan aldrig under semestrar och fritid. Då blir det ju plötsligt väldigt viktigt att ta ansvar för hela livsmiljön och det tror jag är en förklaring till Luleås positiva utveckling under senare år. Marianne Söderberg Idén om en ljusdrottning föds 1994 firade Norrbottens-Kuriren jubileum för Norrbottens Lucia, ett arrangemang som pågått sedan 1944 när den allra första Lucian röstades fram av tidningens läsare. Först ut var den 18-åriga flickan Rut Sporre som två år tidigare hade flyttat till Luleå från Grycksbo i Dalarna. Idén till omröstningen fick Nils Isakson, som senare skulle bli vd på Kuriren, under sin tid som inkallad vid den finska gränsen. Där såg han hur illa de finska barnen for av kriget och tillsammans med Holger Westerberg, en ung volontär på tidningen, drog han igång lucia-arrangemanget till förmån för Finlands barn. I kommittén bakom evenemanget fanns också representanter för Röda korset och Rädda barnen. Sammanlagt röstade 8.315 personer på sin Luciakandidat denna första gång i historien. Samma dag som den första Lucian kröntes gav Norrbottens-Kuriren ut en 48-sidig luciatidning där många av länets författare och konstnärer medverkade, bland annat Eyvind Johnson och ”Lappmarksdoktorn” Einar Wallquist. Några dagar senare kunde Kuriren meddela att insamlingen givit 6.000 kronor som överlämnats till Röda korset och Rädda barnen. Dessutom hade en anonym privatperson donerat hisnande 10.000 kronor till tidningen för att det varje år skulle arrangeras en lucia-omröstning över hela Norrbotten. Med undantag av två år, 1950 och 1951, har NorrbottensKurirens läsare sedan dess fått rösta fram Norrbottens Lucia. De röda strumporna åkte av Under det radikala 1970-talet, närmare bestämt 1974, tog Marianne von Baumgarten och Karen Söderberg över ledningen på tidningen Femina. Omkring 1960 hade den så kallade populärpressen – veckotidningar, specialtidningar, konsumenttidningar och serietidningar – nått fantastiska upplagesiffror med cirka sju miljoner distribuerade exemplar, en uppgång som startat redan vid mitten av femtiotalet. 1970 vände trenden, upplagorna sjönk, särskilt veckotidningarnas. Något måste alltså göras. På Femina satsade man bland annat på reportage och läsning om litteratur. Dessutom tog man upp könsrollsfrågor utan att smeka medhårs. Som reklamslogan valde man: ”Kvinnor är inte lättledda, ytliga och skvallriga. Det är veckopressen som är det”. Önskar att jag kunde säga att det gick bra, men tyvärr. Satsningen föll varken läsarna eller ägarna på läppen. 1978 lanserades en annan reklamslogan: ”Vi har tagit av oss de röda strumporna”. Under ses en tidningsläsande kvinna med bara fötter. Presshistorien är emellanåt väldigt sorglig. Annonsen | 26/2 1980 Kennedy studerade sjukvård 1971 besökte senator Edward Kennedy Norrbotten för att studera sjukvård. Två år efter olyckan på Chappaquiddickön där sekreteraren Mary Jo Kopechne drunknade i senatorns bil och han själv dömdes för smitning och ett par år innan han på grund av ”familjeskäl” avböjde att bli demokraternas presidentkandidat i kamp mot Gerald Ford. Då som nu stod sjukvårdsfrågorna på de amerikanska demokraternas agenda och under ett Europabesök begärde senator Kennedy själv att få komma till norra Sverige. l Edward Kennedy på besök i Norrbotten. Tillsammans med tio personer från senatens utskott för hälso- och sjukvårdsfrågor besökte senator Kennedy Mjölkuddens treläkarstation i Luleå, lasaretten i Kiruna och Luleå samt LKAB:s läkarstation. I Kiruna följdes besöket av Kurirens lokalredaktör Åke Barck, alltid lika rolig att läsa. Nere i LKAB:s rehabiliteringsverkstad uppstod ”ett litet problem”. Ingen där kunde tala engelska, något som löstes genom att pensionären E.W. ”Jussa” Johansson som tidigare arbetat på samma verkstad kallades in. Enligt Barck talade Jussa Johansson ”sjömansengelska”. Ute på Mjölkudden möttes senatorn av massor av människor med autografblocken i högsta hugg. ”Har ni alltid så här många patienter?” frågade Edward Kennedy. måndag: ny tidningstid