1. No category

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 48
Aug 2013
Trettonde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
2
Nytt från BHF
2
Smått och gott
3
Krönikan
3
Anne o Arne donerar ...
4
Grillfest i Börjelsbyn
4
Extasloppet
5
En vandring längs älven 5
Lars-Alberts äventyr
6
Getfarm i Bondersbyn
7
Familjedag
8
Midsommar på holmen
8
Trivselkväll
9
Harrens Dag
9
Ett brandtal ...
10
Sommarkrysset
Kalender
Från Tallbacken till ...
Annonser m.m.
Omslagsbild:
Getabocken Karl X af Selet
Foto: Lars-Erik Holmberg
11
12
12
12
I april samlades man i St. Lappträsk och tillverkade fågelholkar av ihåliga granar som
Thomas Johansson tagit rätt på i skogen.
Även de yngsta spikade och lärde. Totalt
byggdes 14 holkar i varierande storlek som
under sommaren fått hyresgäster som blåmes, flugsnappare och kanske nån knipa.
När satte DU upp en fogelholk sist? Ta chansen nästa sommar!
Du kan börja bygga redan nu!
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ordförande Linda Roos
Sekreterare Ingela Svanberg
Kassör
Ruben Gustafsson
Ledamot
Tommy Nilsson
Ledamot
Annika Gustafsson
Suppleant
Emma AlamäkiHuhta
Suppleant
Torbjörn Pettersson
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
larserik.holmberg@telia.com
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
ollebjorkman@telia.com
Karl-Gunnar Hansson
27024
hansson.kg@telia.com
27046
Ingrid Ragnarsdotter
Irdotter@hotmail.com
27092
Annika Gustafsson Yvonne Enström
27137
stenheden@telia.com
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
kjell@manfredsmaskin.se
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
andersson.bild@gmail.com
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk am.and@telia.com
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
tommy.ronnberg@bondersbyn.se
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
larserik.holmberg@telia.com
27010
Medlemsavgifter 2013
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Bankgiro:
211-7943
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Mars, Juli, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet
material och bilder från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 300 ex.
2
Bondersbyarn
Ledare
Under en lång tid har Hembygdsgårdens Fördelen med ett kök på nedervåningen
uppvärmning vintertid, diskuterats på är givetvis också att 'kökspersonalen' inte
hembygdsföreningen styrelses möten. behöver springa i trappen.
På detta sätt hoppas vi att uppvärmningsOlika förslag har framförts och många
timmar har lagts ner på att ta fram under- kostnaderna vintertid för byggnaden kan
lag till hur det skulle kunna se ut och vad sänkas.
Den beräknade kostnaden för byggnatiode olika idéerna skulle kosta.
Efter många och långa funderingar där nen väntas bli ca 100 000kr.
Arbetet kommer främst att utföras av
olika idéer har stötts och blötts, har styKnut Enström,
relsen beslutat
men även anföljande:
dra, bl.a från
- Ett nytt kök
styrelsen komkommer
att
mer att hjälpa
byggas i hallen
till. Startdapå
nedervåtum är ännu
ningen.
inte
spikat,
- En vägg
men förhoppkommer
att
ningen är att
sättas upp för
det skall vara
att avskilja den
klart
innan
blivande något
mindre hallen Bondersbygården står inför en omfattande och väl- vintern.
och det nya kö- behövlig upprustning
ket. Ytterligare
en värmepump kommer att installeras och
ovanvåningen kommer att kallställas vin- Vi går en spännande höst till mötes!
tertid. Skulle behovet uppstå, att lokalerna Linda Roos
på ovanvåningen behöver tas i bruk, då ordf.
görs detta givetvis. Samtidigt kommer det
att finnas två kök om det behovet skulle
finnas.
Nytt från BHF
Årets solmöte på Raggdynan inföll på
midsommarafton, riktigt rätt dag i år för
midsommarsolståndet.
Populariteten att vandra upp till toppen
av berget visade sig vara på en väldigt
”låg nivå” denna kväll.
Myggen hade inga problem att ta sig tid
däremot.
Vid midnatt var vi endast sex personer
som såg den sköna solen rulla över horisonten.
Bondersbygårdens sommarcafé´
Från mitten av juni t.o.m. sista juli har vi
bedrivit caféverksamhet i Bondersbygården: måndagar till fredagar tre timmar om
dagen.
Det har visat sig vara en populär verksamhet. Bybor och grannbybor väljer att
dricka sitt eftermiddagskaffe tillsammans.
En del stämmer också träff där.
Turister, både bilburna och med välpackade cyklar har stannat och bedårats av den
makalösa utsikten över älven.
Juli månad är fortfarande den period då
folk är mest lediga och därför har besöksfrekvensen varit störst under den tiden.
Sortimentet på brödfatet är anpassat till
gästernas favoriter. Bakningen har skett
under sena kvällstimmar då svalkan i
Bygdegårdsköket varit mest human.
TACK TILL ALLA SOM FIKAT
DENNA SOMMAR!
”Bondskt Cafe´
En spontan ide´och förfrågan kom från
Lena Bäckström (St. Lappträsk/Kalix)
om en cafe´kväll med bondska som tema.
Det bygdemål som vi här i trakten är
”uppfödda” med och nu tappert försöker
bevara.
Vi bestämde en fredagskväll (26/7). Hedvig Andersson Börjelsbyn, som är en flitig
diktskriverska, kom och läste några verk,
bl.a. ”Bjerka”, en beskrivning om björkens alla användnings områden. Sedan
fick vi den i sångversion av hennes barnbarn Josefina eller ”Vera Vinter” som hon
också är känd som.
Olle Björkmans text: Vorn Böy till melodi efter Mikael Wiehes ”Mitt Land”, blev
en succé som allsång.
Lena och undertecknad ”pratsjöng” eller
rappade som det kallas, en dikt av musikern Alexander Lindgren från Påläng.
Vi delade ut blad med texter på svenska
som skulle paras ihop med rätt mening på
bondska. Hedvig hade gjort uppgifterna
som blev ett mycket intressant diskussionsämne.
Seth Lindbäck från St Lappträsk, Kalle
Söderholm, Ingrid Widestig, Börje Berlin
och Ann-Marie Andersson berättade historier.
Ungefär 65 personer fikade och hade en
kul kväll tillsammans.
Annica Gustafsson
Smått o gott
Herberts comeback
Bondersbyns ende riktige idrottsman gjorde i sommar comeback på tävlingsarenan,
efter 22 års uppehåll! Herbert Häggström
deltog i årets O-ringen i klassen H80 och
placerade sig högt i prislistan. Redaktionen bugar sig inför denna prestation och
utnämnet Herbert till ”Årets Krutgubbe”!
Kurts traktor har startat igen
En annan bybo som har anledning att känna sig nöjd är Kurt Enström på Ronningen. I våras stannade hans kära traktor, och
sedan dess har Norrbottnisk dieselexpertis varit sysselsatt med att finna och laga
felet. I slutet av juli, efter flera månaders
stillestånd, startade motorn till Kurts stora
lycka. Och befolkningen på västra sidan
av älven kunde andas ut!
Byn har fått en rondellhund
Under försommaren uppenbarade sig
plötsligt en Rondellhund i den lilla trafikdelaren vid Bondersbygården. Ingen vet
varifrån den kommer eller vad den heter.
Kanske har den jagats bort från en annan
rondell av någon sammanslutning som
inte gillar rondellhundar?
Vägbom i Stangloberget
Smått o Gott noterar att det numera finns
en vägbom som skyddar den värdefulla
vägen på Stangloberget. Indirekt skyddar
den även naturen från skövling av bär och
besparar naturälskande den bedårande utsikten mot älven. Helt stängd är dock inte
vägen, ty via ett telefonsamtal kan besökaren passera ”nålsögat” och få låna en
nyckel!
Midlandsvägen flyttad
Under sommaren har ett parti av Midlandsvägen flyttats längre från älven.
Arbetsinsatsen motiveras med att vägen
sakta men säkert är på väg att fara ner i
älven. Smått o Gotts redaktion kan dock
inte godta Trafikverkets motivering, ty
Kosjärvvägen har ju tillåtits att fara ända
åt h...e, utan att bli åtgärdad!
Ny bybo på Potasvirja
Efter att ha minskat sin befolkning med
50% de senaste 5 åren, kan nu Potasvirja
notera ett glädjande tillskott. Skrothandlaren och sommarstuguägaren Kjell Fogelqvist har mantalsskrivit sig i Bondersbyn .
Grannarna väntar nu bara på att hans kära
hustru Kristina, f.d. lärare och numera
”trädgårdsdesigner”, gör detsamma!
Krönikan
Hej alla världsmedborgare i
Bondersbyn m.o.
Undertecknad har av "EU" utsetts till att
undersöka byns förutsättningar att i framtiden kunna vara autonom i den oroliga
ekonomi som råder i unionen.
Jag har under 2 veckor i sommar kommit fram till att Bondersbyn har enorma
resurser till att "stå på egna ben" i framtidens Europa. Här nedan följer en listning
av alla de faciliteter som finns i byn och
gör den så unik:
Bygdegården, med snart 2 KÖK och uthyrningslägenhet
Kafé.
Äventyrslandet.
Boulebana.
Sågverk/byggvaruhus.
Snart ett eget mejeri för ostprod.
Lasbils- och taxiåkeri.
Viltfarm/konferenscentrum med "hotell",
militärmuseum och biograf.
Egen polisstation på Brattland med dubbelbemanning och 2 svartvita polisbilar.
Förskola.
2 mjölkproducerande jordbruk.
Hästgårdar.
Får- och getfarmer.
”Alltiallo” Knut.
Egen produktion. av kött och fisk genom
jakt och håvning/notning.
Mängder av råvaror i skog och mark i
form av hjortron, blåbär, lingon, hallon,
vinbär, åkerbär, svamp m.m.
Egen allmän bastu med spa i Kalixälven.
Vedprodproduktion på gamla landsvägen.
Representant i systembolaget i Kalix.
Omfattande renskötsel.
Och sist men inte minst en av sveriges
mest beresta MC-klubbar, "Potasvirja MC
Sweden" eller internationellt benämnd
"Farmer Village Angels".
Har säkert missat ngt, men ovanstående
räcker för att ge byn en enorm potential att
överleva i framtiden.
Nu ser Birgitta och jag fram emot den
stundande reduceringen av skogens hov.
Lev väl och sköt om varandra.
Vi ses i September.
Per-Åke Spets
Anm. EU= egen uppfattning.
”Utredaren med assistent” studerar
byns förutsättningar för vinterturism
Samfälligheten får böta 5000 kr
Sommarens ”snackis” i byn är nog att
byns Samfällighetsförening dömts att böta
5000 kr för en avverkning år 2009 i Pitskatan i Långforsen. Föreningen lämnade
inte in någon avverkningsanmälan och
hade heller inget tillstånd från Länsstyrelsen att avverka. Älvstranden ingår i ett
s.k. Natura 2000-område som kräver särskilt skydd och tillstånd från Länsstyrelsen. Domstolen bedömer förseelsen som
lindrig och dömer därför bara föreningen
att betala en företagsbot om 5000 kronor.
Bondersbyarn
3
Anne och Arne
donerar pengar
till föreningen
När Anne och Arne Johansson i St. Lappträsk fyllde år i våras, fick dom en del penninggåvor av vänner som ville fira dem.
Nu har de skänkt dessa pengar till Bondersby Hembygdsförening att användas
till byagårdens upprustning.
Hembygdsföreningens styrelse bugar
djupt för denna gåva till en förening som
står inför omfattande investeringar.
Anne är blygsam och säger:
- Tacka istället de som gav oss pengarna!
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Grillfest i
Börjelsbyn
Den 19 juli var det första gången som det
var Grillkväll på Börjelsbyns nya samlingsplats, många bybor o en hel del hemvändare kom för att äta en hamburgare o
dicka en öl
Text o foto:
PA Andersson
4
Bondersbyarn
Extasloppet i Stora Lappträsk
Extasloppet 2013 avgjordes 18 juli och
tävlingen samlade 51 deltagare jämnt fördelade på sträckorna 5 och 10 km.
Tävlingen startade 1988 och arrangeras
av OK Vargen med Lars Wikström i spetsen.
Loppet är ett terränglopp i riktigt obanad
terräng.
Starten sker vid badplatsen i Stora Lappträsk och börjar längs vägen i ca 1 km men
sen....
Då går loppet över blöta myrar där löparna sjunker ned till knäna, genom stenskravel, uppför Kamlungekölen, genom
snårskog, över berg igen. När löparna äntligen kommer ned mot sjön igen avslutas
loppet med 300 meter löpning i vattnet
och målgången sker när man sprungit/
gått/nästan kravlat sig uppför stranden vid
badplatsen och kastat sig över mållinjen
uppe vid kanten av badstranden.
Namnet på loppet kommer av den extas
som löparna känner när de klarat av den
kraftmätning som loppet verkligen är.
Ja, vem vinner då? Jo, detta är en tävling
där du tävlar mot dig själv i första hand.
Före start gissar du hur länge du kommer
att hålla på och alla klockor lämnas kvar
vid starten.
Segrare blir den som bäst har gissat hur
lång tid det tar att springa den sträcka man
valt.
Årets segrare, Anton Larsson, gissade sin
tid så när som på 9 sekunder!
Sedan blir det förstås en tävling om snabbaste tiden också.....
Den långa sträckan vanns i år av Olov
Wikström, som sprungit detta lopp förbi
familjens sommarstuga många gånger.
Snabbast på den korta sträckan var …..
Efter målgång är det skönt med ett bad i
sjön, lite dricka och kanske en varmkorv.
Byaföreningen Vision – Stora Lappträsk
hjälper varje år till med serveringen till
alla åskådare och trötta löpare.
Vi säger välkommen tillbaka nästa år
och du som inte har prövat på Extasloppet
kanske ska göra det!
Övre bilden:
Per Bäckström, Stora Lappträsk springande sitt andra Extaslopp och 2 minuter snabbare tid än han gissat.
Nedre bilden:
Målgång för Per
Text: Ann-Mari Andersson
Foto: Mikael Utter o Britt-Mari Olsson
En vandring längs älven
Den andra helgen i september varje år så är det European Walking Day och då passar tusentals människor
runt om i Europa på att vandra och upptäcka nya saker.
Östra Norrbottenskretsen av STF (Svenska turistföreningen) valde år 2012 att gå
längs Kalixälven, från Kamlunge till Bondersbyn. Söndagen den 9/9 var vi 15 personer och två hundar som samlades vid
campingen för att tillsammans utforska
möjligheterna till en strandnära vandringsled längs älven.
Vädret var på vår sida och vi fick en fin
dag. Mestadels kunde vi gå på stigar längs
älven, men vid några tillfällen gick vi upp
på landsvägen. Det var en bit i Kamlunge,
förbi Nybruket och från Pataudden förbi
Råvanäsudden som vi fick asfalt under
fötterna.
För att kunna gå närmare älven skulle det
alltså behövas lite röjning och broar på ett
par ställen. Det blev stopp för fika både
vid Neopalaforsen och på Pataudden där
vi kunde njuta av solskenet och de vackra
vyerna.
Det borde alltså vara möjligt att iordningsställa en vandringsled längs älven utan allt
för stora insatser. Bondersbyn & Co har
planer på detta, men behöver finansiering
för genomförandet.
STF Östra Norrbotten vill gärna bidra till
fler vandringsleder i närområdet. Pengar
har vi inte, men kanske kan vi bidra med
någon arbetstimme eller vara medsökande
vid eventuella projekt. Är ni intresserade
av att upptäcka ert närområde tillsammans
med andra är ni välkomna att bli medlemmar och delta i STF Östra Norrbottens
aktiviteter. Läs mer på www.stfturist.se/
ostranorrbottenskretsen eller ta kontakt
med mig.
Text o foto: Anna Häggström
Bondersbyarn
5
En skogsarbetares anteckningar; 6, sista delen
Halsduksbälte botade magont, stör och kraft räddade häst!
Här slutar Lars-Albert Larssons berättelse från det ryska äventyret i början av 1900-talet.
När Påskhelgen var över, fick jag börja
med att bygga en villa åt disponenten tillsammans med en svensk, som var från
Västerbotten. Arbetet räckte i fyra månader. Sedan fick jag fara upp till timmermottagningen i Murmansk.
Där var jag tills jag skulle upp till timmerkörningen. Då hade jag inga timmerkälkar och måste göra mig ett par nya.
Men hela sommaren hade jag måst spela
varenda söndag på dansbanan hos ryssarna, så de fick hoppa. Ryssarna undrade,
varför jag inte ville ta arbete vid sågen och
stanna där över vintern. Jag svarade att det
var bättre förtjänst i skogen, och där fick
jag jaga fågel.
Det fanns mycket tjäderfågel och stora
hökar, så när man om söndagarna gick till
skogen, hade man snart en hel börda. Om
det var kallt, var tjädrarna inte alls rädda.
Man kunde få skjuta flera fåglar från samma ställe. När man hade 3-4 stycken var
det bara att fara hem igen.
Hästköpet
Innan jag for upp till timmerskogen köpte
jag mig en häst av en finländare.Den fick
jag betala 430 kronor för. Selen kostade
60 kronor och smide och kättingar 70 kronor. Tillsammans 560 kronor. Vår arbetsplats låg vid en annan älv, än där vi kört de
föregående vintrarna. Älven hette Olida
älv. Det var 14 mil från Kola stad.
Vi byggde koja för hästar och folk och
började därefter med timmerkörningen.
När vi kört timmer 1-2 veckor, stod jag
en dag på bakkälken och styrde den och
spände hårt mot kälkmeden. Där jag stod,
brände det till i magen och när jag tog dit
med handen för att känna efter, hade jag
en stor bula på magen. Det gjorde ganska
ont, och jag hade inget annat att göra än
att fara hem till kojan och börja fundera
på hur jag skulle göra. Långt var det till
läkaren, hela 14 mil. Och inte vågade jag
fara och skida till Kola. Jag kunde ju bli
kvar och duka under.
Magbandet
Jag funderade och funderade. Till slut
kom jag till ett förslag som jag ville pröva.
Jag började med att sy mig ett bälte av en
hemvirkad halsduk. Den halsduken var
nog 25 cm bred. Jag sydde fast en skinnbit
i varje ända, sydde fast knappar på den ena
änden och gjorde knapphål i den andra.
Så drog jag in magen allt vad jag kunde
och tog mått på det viset. När bältet var
färdigt knäppte jag på mig det. Det kändes
ganska bra men snävt. När jag fått på mig
bältet, gjorde jag några böjningar på alla
vis med kroppen. Bulan kom inte ut mera!
Dagen därpå for jag ut i skogen och arbetade som vanligt. Det gick smärtfritt och
jag kände ingenting. Det onda var över.
Detta halsduksbälte fick sitta kvar så länge
det höll. Såret på maghinnan helade under
6
Bondersbyarn
”lasset gled ner på redaxeln så att framkälken kom upp på hästryggen”.
tiden, och ingenting mera har jag känt av första stockarna igen för att få fullt lass på
den sträckningen.
kälkarna, sedan man kommit upp på basOm jag hade farit till Vardö lasarett, hade vägen.
jag säkert fått ligga där hela vintern, och
Jag hade ordnat så att vi tog bara halva
det hade blivit ganska dyrt. Det kan lyckas lasset vid sidan av vägen. Resten hade jag
med ett och annat, bara man provar. Det fällt tvärs över vägen och sen med en spak
kan ju låta som om detta inte är sant, men rullat stockarna intill vägen. Det var detta
det är inga lögner som jag här skriver.
som gjorde att det gick så fort för oss i
skogen.
Det går bra
Vi hade bra skog den här vintern, så vi Otursdag
tjänade bra. Men vi hade en lång körväg, Men en gång hade vi en otursdag. När vi
6 km, och av den vägen gick 2 km över körde nedför en backe, gled lasset ned
en insjö. Vid jultiden sjönk isen, så att det på redaxeln och sköt på redet, så att ena
nästan var omöjligt att komma över sjön selpinnen gick upp. Ena redskakeln for
med ett lass.
bakom ett träd och bröts av. Men det var
En söndagsmorgon tog jag därför häs- bara att fara till kojan och hämta en ny.
ten och for till skogs och högg mig virke Det fanns färdiga om det skulle behövas.
till en ny bakkälke. Medarna på den var 6 Om en timme var vi på väg med lasset
tum breda och 3 meter långa. Med denna igen. När vi hämtade nästa lass, som vi
bakkälke kunde kusken hela tiden vara på tog närmare kojan, följde jag med Vikframkälken och sköta den. Då var det pro- tor för att äta middag. I en större backe
blemet löst. Men de andra kuskarna hade lossnade skakelträet och lasset gled ner
det nog så besvärligt. De låg ofta med lass på redaxeln så att framkälken kom upp på
i lass sida med vägen. Ny bakkälke var vår hästryggen. Det var tur att jag var med.
räddning. Vi behövde inte lägga av något Jag sprang från bakändan av lasset, stack
timmer på sjön och tjänade därför bra.
en stor stör under lasset, böjde mig ner så
Vi var 10 hästar på den vägen, men alla att jag fick spaken på axeln. Så välte jag
lag var skuldsatta när körningen var slut lasset och kälken från hästryggen. Hästen
på våren. Men Viktor och jag hade en rask reste sig genast. Den var inte skadad. Inte
häst. Den gick en mil på en timme, så vi en skråma på hela kroppen. Då sade jag
hann köra tre vändor om dagen. Men vi till Viktor: ” Nu skall vi sluta för idag, när
for en halv timme tidigare än de andra, för det gick så lyckligt”! Det var en lördag ….
att vi inte skulle bli stängda på vägen av
Så slutar Lars-Alberts berättelse. Han
framförvarande hästar som gick saktare.
hann aldrig fullborda sina minnesanteckMan kunde inte köra om an annan häst
ningar från arbetet uppe i de ryska skomed timmerlass.
garna. Tack vare hans systerson rektor
De andra körarna hann inte mer än två
Evert Lundbäck i Kalix kunde de publicevändor per dag, så det var inte underligt
ras i Kuriren i slutet av 1974. Bondersatt de var skyldiga när våren kom. Dessbyarn har lånat tidningsklippen av Axel
utom var de tre man på varje häst. VikHansson i Bondersbyn och kan nära 30 år
tor och jag var ensamma i lagen. Jag var
senare publicera berättelsen igen. Det går
huggare och Viktor kusk eller körare. Jag
många historier om hur stark Lars-Albert
ställde det så bra för mig i skogen, att vi
var. Det vittnar inte minst avslutningen
aldrig behövde köra någon enda stock exav hans egen berättelse om. Vi tar gärna
tra fram till vägen. Först köra fram en del
emot historier om Lars-Albert som vi kan
stockar till vägen, lasta av dem och sedan
publicera i tidningen.
ytterligare stockar körts fram, lasta på de
Jaana och Knut satsar på getost
Getter har i alla tider varit en ovanlig boskap i byn. I hjälpskattelängden från 1599 anges att det finns fyra
getter i byn. I senare skattelängder lyser de med sin frånvaro. Idag, 400 år senare, skriver Jaana AlamäkiEnström och Knut Enström ny historia i byn genom att starta en getfarm och egen osttillverkning!
En fräsch affärsidé
Jaana och Knut introducerar ett nytt ostmärke på marknaden: Kalixost.
Under detta produktnamn skall de själva
producera och sälja olika sorters getostar.
De olika ostvarianterna skall få namn efter byns olika områden.
Produktionen skall ske med en getbesättning av svensk lantras, fri från sjukdomen
CAE, och som utfodras så långt som möjligt med getens naturliga betesväxter.
Mejeri o försäljning i Bondersby Livs
De har köpt gamla Bondersby Livs, som
de nu skall bygga om till mejeri och försäljningsställe. Mejeridelen blir i källarplanet. Knut startar nu ombyggnationen
med målet att de kan erbjuda marknaden
de första ostarna senast midsommar 2014.
Getterna får bo på Backen tills vidare
De 12 getterna och 2 bockarna som köptes
in i våras, nu ca 5 månader gamla, skall få
bo i Olof Hanssons ladugård på Backen.
Getterna kommer från Trehörningssjö och
bockarna från Östersund.
Osten skall göra byn känd
Jaana hoppas att osttillverkningen och att
de olika sorterna får namn från byadelarna, skall göra byn mera känd, och kanske
locka tills nya bybor och aktiviteter.
De planerar bl.a. att framställa färskost,
källarlagrad ost och en slags fetaost för
sallader.
Getmjölken är lite unik
”Medelgeten” mjölkar ca 2,8 liter mjölk
om dagen. Mjölken är naturligt homogeniserad, dvs grädden skiljer sig inte från
mjölken. Den håller samma fetthalt som
komjölk, och kan drickas av mjölkallergiker. Den innehåller dock laktos. Mjölken
Jaana med ”sällskapsbocken” X-et
Avelsbocken Karl X laddar med rönnlöv
är så ”mild” att den kan ges till exempelvis hundvalpar som ersättning för tikens
mjölk. Smör som görs av getmjölk blit
vitt, eftersom karotenet som ger kosmöret
sin gula färg omvandlats till A-vitaminer
Bocken Karl X har huvudansvaret
Den svarta bocken heter Karl X och är den
egentliga avelsbocken. Namnet syftar inte
på att kungen Karl den X var en bock, utan
anger den alfabetiska födelseordningen i
den bocklinjen!
Den andra bocken, X-et, är en s.k. ”sällskapsbock”, och vem vet, kanske han
också en dag får göra tjänst? Idag går de
på gärdan nedanför ”Dåvi” och laddar upp
inför höstens fröjder. Det sägs att unga geter skall ha unga bockar ...
Utbildning och planering
Sedan en tid har både Jaana och Knut genomgått en del utbildningar. Jaana kan
Knut, Jaana och lilla Elsa ”goosar” med
bockarna
titulera sig: ”Mejerska”, och Knut har
förkovrat sig i getens sjukdomar och foderbehov.
Jaana berättar att det ingalunda är lätt att
göra getost. Mycket kan gå fel. Det gäller att hålla temperatur, luftfuktighet och
Ph-värdet under kontroll. Hennes franska
ostlärare säger att det kan vara svårt i detta
kalla klimat.
Positiv marknad
Jaana berättar att de får mycket positivt
gensvar från ostälskare, bybor, m.m. när
de berättar om sitt nya getostprojekt.
Mest positiv är nog Back-Olle. Han tycker dom skall skaffa 1000 getter. Och fler
skall det bli. Nästa steg blir 30 st, sedan
får framtiden utvisa.
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
De 12 getterna leker vilt bland cementrören hemma i Selet
Bondersbyarn
7
Familjedagen i april
Familjedagen i April bjöd på mulet väder.
Trots detta kom några tappra till denna
tillställning. Dagen bjöd på en tur med
häst och vagn, pulkåkning för de som klätt
sig med galonkläder. Efter detta kunde
man värma sig med fika i Bygdegården.
Text: Annica Gustafsson
Foto: Jaana Alamäki
Här kör kusken Knutte ett lass
deltagare bakom finnhästen i
den gamla trillan
Midsommar på (Stor)Holmen
Midsommarfirande kan te sig olika från
landskap till landskap. Det är väl känt att
Mellansverige och framförallt Dalarna
sticker ut extra i firandet.
På Storholmen i Bondersbyn hos Inga
Pettersson och sonen Karl-Erik har midsommaraftonen markerats extra under
minst 45 år.
Inga som ursprungligen är dalkulla har
sett till att en midsommarstång varje sommar klätts på tomten.
Bybor släkt och vänner vallfärdar dit,
binder stång och kransar. Så blir det ringdans och lekar. Man avslutar med ett riktigt knyt-kalas-fika.
Inga annonsering-många vet…
Text: Annica Gustafsson
Foto: Ella Andersson
Inga Pettersson och Anna Häggström binder blomsterkransar
Efter midsommarfirandet på Storholmen, brister Guinilla Häggström ut i följande kväde:
Idag är det midsommarafton.
En midsommarstång står här
med sommarens grönska och
utslagna blommor.
I tidigt skede belövad,
senare bekransad och prydd.
Holmen är ju dit man måste
på förmiddag,
så det hela blir klart och kan se så här
pampigt ut vid middagstid.
Varje plats har sitt.
Holmen har midsommar.
Jag tror inte att midsommarfirandet
somnar in under Ingas vård.
Och jag tror nog
att man är välkommen dit,
svårligen kanske båtledes,eller även det
går bra
men till fots följer man bara vägen.
”Sommarens Ros” till byns får och
getägare!
Under året har det skett stora förändringar av djurhållningen inom byn.
Knut, Kalle, Gustav, Anders, Karl-Erik
och Börje har sett till att fylla ängar och
holmar med kringströvande hjordar av
får och getter och det betyder mycket
för att bevara vårt öppna landskap.
Även om någon båttransport blev lite
besvärlig och äventyrlig, så kom alla
djur till sina rätta sommarvisten.
Getterna och fåren växer bra, är mycket sociala och tar gärna mot besök.
Fram på höstkanten återstår då bara
att samla ihop hoparna och att ”skilja
fåren från getterna”.
”den gamle före detta fårfarmaren”
8
Bondersbyarn
Bondersbyns trivselkväll för hemvändare
Den 13 juli var det fem år sedan senaste
hemvändarfesten.
Som vi skrev i förra numret av Bondersbyarn har ”ursprungsentusiasmen”
minskat och vi gjorde därför en enklare
tillställning denna gång.
Närmare hundratalet personer hade i alla
fall tagit sig till Bondersbygården denna
kväll. Det var mycket glädjande med
tanke på att flera grannbyar hade liknande
evenemang. Vädret var verkligen på ”vår sida”. En
vacker kvällssol inledde aftonen och behaglig temperatur bäddade för uteservering. Hamburgare var huvudmenyn till
detta stora urval av diverse drycker. Så
kunde man förstås njuta av den klassiska
kaffetåren.
Text: Annica Gustafsson
Mingelbilder: Martin Häggström och
Jaana Alamäki-Enström
Harrens Dag - Kamlunges Nationaldag
Ja nu var de åter dags för Harrens dag ,
det som Anton kallar för Kamlunges ”Nationaldag ”. det pågår ju förberedelser för
den här dagen hela året . Det är priser som
ska ”tiggas” av olika företag, planering
och samordning mellan de olika platserna
efter älven . Det som är nytt för
I år är att harren ska vara 35 cm som
myndigeterna har bestämt, det gör ju inte
att Kamlunge får fler godkända än vanligt.
Däremot tror jag att det blir bättre i framtiden om alla följer dom nya reglerna. För
harren blir ju inte lekstorlek förrän den är
över 35 cm, men alla som fiskar måste bli
medvetna om detta, visst vore det väl rolig
om man kunde gå ned till älven älven och
få ett par fiskar så har man middag för två.
Tyvärr ser man att man tar harrar i
strömmingsstorlek och lägger på halstret,
när dom slutar ta fisk kanske vi når målet
och kan ta dom där två till middag.
Men nu till årets evenemang efter alla
förberedelser som pågår under året så träffas vi på fredag eftermiddag då fixas alla
bord och bänkar , korvmojar, husvagnar,
rastkojor, grillar, ved mm. på lördag förmiddag samlas väl 30-40 personer då bres
det laxmackor och saltas sik flera hundra
av varje. I år blev det ca 500 sikar som
skulle halstras.
Evenemanget börjar på lördag kl.1400
med försäljning av startkort sen börjar vi
försäljningen av sik och annat.
Tillströmmningen av folk var god det berodde väl på det fina vädret som vanligt
när det är Harrens dag det vill säja sol och
25 grader varmt.
Tävlingen började kl. 17.00 och pågår till
kl. 20.00. ganska fort så fick man en harr
som var godkänd den var 37 cm. Det blev
bara 2 st fiskar som blev godkända.
Den som vann i Kamlunge var faktiskt
en Bondersbyare, inte riktig , men en som
har stuga där. Han heter Björn Nagander
och han fick en harr som var 39 cm och
vägde 495 gram. 2:a blev Kurt Brännmark
från Risögrund med en harr som var 37
cm och vägde 358 gram.
Det var ganska dramatiskt när Björn fick
sin fisk han hade vadat ut ganska långt ut
i forsen och när harren högg kom han på
att håven var hemma men det slutade ju
lyckligt.Det som är glädjande är att många
fick fiskar som var lite för små så att på
något eller några år så har vi många harrar
som är över 35 cm.
Evenemanget i övrigt var ju Roger
Qvarnström med sina musiktävlingar så
att folk hade det trevligt . Emellanåt så
spelade Silvertones från Luleå så att
dom som ville svänga sina lurviga också
fick röra på sej.
Text. Kjell Rönnbäck
Foto. Anton Rönnbäck
Bondersbyarn
9
Ett brandtal från 1916
Bland dom gamla handlingar som hittades i en trossbotten då Dåvi-bynningen” renoverades” fanns också
skrivelsen: ”Till den frisinnade allmogen inom Norrbottens län” som skrevs inför valet 1916 och som gällde
kvinnlig rösträtt och alkoholfrågan.
Till den frisinnade allmogen
inom Norrbottens län,
Mer än någonsin förut vid landstingsmannaval gäller det nu för allmogen
att sluta upp kring valurnorna. Det
gäller i första rummet kampen för det
lokala vetot enl. nykterhetskommittens förslag, näml. att varje myndig
man som kvinna skall få lägga sitt ord
i vågskålen när det gäller spritdryckernas vara eller icke vara. Det har ej
mindre betydelse härvidlag än i fråga
om prästval att kvinnorna få ett ord
med i laget, ty det är de som mest få
lida av rusdryckernas befintlighet till
allmänt bruk.
Icke nykterhetsfolk (spritvännerna) vilja ej gå längre än till kommunalt veto, näml. att antalet röster
och sålunda pengarna skola avgöra
dylika frågor. Om vi nu icke stödja absolut pålitliga nykterhetskandidater
så riskerar vi att nykterhetsfrågan
löses på sådant sätt att de som nu
insatt pengar i dylika företag allt fortfarande skola få skörda vinster på bekostnad av folkets lycka och välstånd.
Men genom riksdagshögerns kompakta enighet när det gäller motstånd vidgenomförande av sådana
riksviktiga frågor som särskilt röra
folket självt, och speciellt i denna
fråga, är faran den att ett stödjande
av högerpartiet vid allmänna val är
ett direkt stöd åt kapitalismen för
tillgodohavande av sina speciella intressen – vilka aldrig sammanfalla
med allmogens – samt därigenom
förhindra folkliga reformer, ej minst
norrländska. Det är därför av allra
största vikt att all kraft nu insättes
från allmogens sida för de stundande
landstingsvalen.
Även röstberättigade med lågt röstetal få icke bliva modlösa därför att
storfyrkarna väga så mycket, ty nu
spelar antalet röstande ofantligt stor
roll.
Men det gäller ej blott dessa frågor
utan även huruvida den cyniska förstakammarhögern skall allt framgent
få styra och ställa med sveriges folk
efter eget behag. Även de frisinnade
måste kämpa för sina idéer med
kraft. Upp därför till livlig uppslutning
på valdagen den 25 mars
Fram med de frisinnades valsedlar!
Luleå i mars 1916
Oscar Sander
Ordf. i södra valkretsen
10
Bondersbyarn
Oskar Sander som skrivit artikeln inför
valet 1916 blev senare vägmästare i Kalix
Vägdistrikt under 1930 – 40 talet och det
är under den period då våra byavägar projekterades och byggdes.
Vi har inte sett eller hört något som tyder
på att Sander var politiskt aktiv sedan han
blev Kalixbo.
Oscar Sanders upprop 1916 bör ses med
tidens intensiva nykterhetsdebatt som
bakgrund. ”Nykterhetsfrågan” hade debatterats intensivt under sent 1800-tal och
de första decennierna av 1900-talet och
den liberala falang som kallades ”de frisinnade” liksom många socialdemokrater
ville se en folkomröstning i frågan, vilken
kom till stånd 1922.
1920 infördes Motbok för alkohol.
Tilldelning för gifta män var 4l starksprit i månaden.
Motbok var ett häfte med plats för
stämplar, där inköp av alkohol på
Systembolaget stämplades för att ha
koll på köpta ransonen. För att försöka minska alkoholkonsumtionen.
Motboken infördes av läkaren Ivan
Bratt och användes i Sverige från
1917 fram till 1955. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922, blev permanentandet av motbokssystemet en politisk
kompromiss. Motboken främsta syfte
var att minska spritdrickandet. Den
som hade motbok kunde köpa i stort
sett obegränsat med vin. Sprit sågs
vara förknippat med fylleri och alkoholism. Vindrickandet ansågs skötas
under mer finare former, berördes
därför inte av restriktionerna. Antalet
motböcker var den 31 dec 1948 totalt
1 878 705 stycken, den genomsnittliga
inköpsrätten per motbok och månad
var 1,82 liter sprit.
Nykterhetsvännerna förlorade knappt.
Men redan 1915 infördes en spritransonering genom det s.k. Brattsystemet, vilket
gav 4 l. starksprit som största tilldelning.
Motboken, där alla spritinköp registrerades, avskaffades 1955.
Några begrepp i Sanders skrivelse kanske är bortglömda. ”De frisinnade” var
en utbrytning ur det liberala partiet och
hade sina talrikaste väljare bland frireligiösa, nykterister och arbetare. Liberaler-
na återfanns främst i städerna bland borgare, köpmän och andra företagare. 1934
återförenades frisinnade och liberaler till
Folkpartiet. Men man bör observera att
både liberaler och frisinnade då räknades
som vänsterpartier.
Ett annat säkerligen bortglömt begrepp
är ”fyrktalet”. Det var ett system att gradera rösträtten beroende på väljarens förmögenhet eller fastighetsinnehav. Enligt
1909 års rösträttsreform kunde en väljare ha upp till 40 fyrkar, d.v.s. 40 röster.
Enligt 1862 års kommunallagar kunde
fyrktalet vara obegränsat, något som bl a
innebar att en stor industriägare eller en
storgodsägare i praktiken kunde tillsätta
hela kommunfullmäktige. Det vore intressant att se en röstlängd från tiden för att få
reda på om någon av Bonderbyns bönder
hade mer än en fyrk, dvs mer än en röst.
Ett annat begrepp grundat på samma
princip var ”vägfyrken”. Det var ett sätt
att fördela skyldigheten att underhålla
vägarna, för Bonderbybönderna främst
sträckan Kalix-Morjärv och innebar att
man hade längre underhållssträcka ju större hemman man ägde. Det lite underliga
var att man kunde ha sin underhållssträcka
långt bort från den egna byn.
Först 1921 togs fyrktalen bort till förmån
för allmän och lika rösträtt för män och
kvinnor, sist bland Nordens länder.
Oscar Sander var vägmästare i Kalix och
jag minns honom från min barndom och
ungdom. Han hade mycket att göra med
min far, Gustaf, som var vägstyrelsens
ordförande i Kalix fram till vägväsendets
förstatligande.
Sander var en företagsam och originell
herre, som bl a startade och drev ett cementgjuteri i Kalix och Bastuträsk. Han
var också lite grand av uppfinnare, ibland
med mindre framgång.
Han konstruerade bland mycket annat en
diskmaskin som han laddade med familjens finporslin för en testkörning. Ut kom
endast en avsevärd mängd porslinskross.
Hans tålmodiga hustru Elin lär både ha
skrattat och gråtit.
Han var mycket snäll och generös och
efter kriget köpte han bil, en Ford Prefect,
som i folkmun kallades ”ståplats för fyra”.
Han kom farande till oss en gång med
underverket och sa till mig: ”Nu ska du,
Gunnar, och jag fara ut och övningsköra”,
vilket vi också gjorde, trots mamma Alidas ängsliga protester. Det var mitt livs
första körlektion.
Text:
Gunnar Pettersson
Olle Björkman
K-G:s sommarkryss nr 48
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2013
Lördag 17
Lördag 28
Lördag 19
Söndag 17
Lördag 14
aug
Nationalälvens Dag
kl 16.00 Sikfest/Surströmming
kl 19.30 Notdragning, sik o kaffe
kl 19.00 Kaffe o sik
sept kl 19.00
Musikpub, teater
okt
kl 18.00
Mångkulturell afton
nov
kl 18.00
Höstsoppa
dec kl 16.00
Julfest
Lösning kryss nr: 47
Bondersbygården
Sörudden
Enaholmen
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Från Tallbacken till Slottet!
I augusti förra året tog Frida Johansson sitt pick och pack och for till
Kiruna för att tillsammans med ett tjugotal andra göra GMU – den
Grundläggande Militär Utbildningen, och i april 2013 flyttade hon ner
till Stockholm för att tjänstgöra på K1, vilket bland annat innebär att
stå vakt utanför slottet. Men hur kom det sig att flickan från Tallbacken i Börjelsbyn valde att ta just den här spännande vägen i livet?
Från början var Frida inte alls intresserad
av försvarsmakten, trots att pappa Tommy
kommit med förslaget att hon skulle pröva
och söka till GMU flera gånger. Frida berättar att intresset vaknade till liv då hon
fick hem några broschyrer om GMU, eftersom hon ända sedan gymnasiet funderat på att läsa till polis och vetat att den
grundläggande militärutbildningen är väldigt meriterande att ha med sig i bagaget.
Hon sökte, blev kallad till diverse tester
och fick slutligen en utbildningsplats i Kiruna på gamla I22, som nu går under namnet I19, hos Lapplandsjägargruppen.
- Jag ville ha en utmaning och prova på
någonting nytt, byta miljö och prova mina
vingar. Samtidigt så visste jag inte riktigt
vad jag gav mig in i, och hade inte så stora
förväntningar huruvida jag skulle komma
in eller inte, säger Frida.
Det bästa av två världar
På frågan om varför hon blev intresserad
av att söka till Livbataljonen och Livskvadron kommer svaret ganska naturligt
– hästarna!
- Den största anledningen till att jag sökte
till Livbataljonen och Livskvadron (den
beridna högvakten) är att jag här har möjlighet att kombinera den "gröna tjänsten"
med mitt livs största intresse - hästarna!
Här får jag det bästa av två världar.
På frågan om hur en typisk dag kan se ut
på K1 svarar Frida såhär:
- Våra dagar ser väldigt olika ut. Ena dagen står vi i stallet och mockar medan vi
nästa dag står på slottet i den finaste uniformen vi har.
En dag med beriden vakt innebär tidig
uppstigning, då vi först motionsrider hästarna och sedan har förövning. Sedan, ungefär mitt på dagen, beger vi oss till slottet där vi sedan står vakt på olika poster
dygnet runt.
När vi sedan har gjort vår högvaktsdygn,
kommer en annan pluton och avlöser oss.
Då åker vi ut till K1 igen, och tar hand
En ljus framtid
Frida ser väldigt ljust på framtiden och säger såhär om den: - Min plan är att jobba
vidare på Livskvadron så länge som jag
känner att det är utvecklande och stimulerande - det finns så många vägar att gå
och så många inriktningar att välja. Men
jag tar en sak i taget och ser vart det leder
helt enkelt. Jag är väldigt glad och tacksam för den starten jag fick genom vistelsen i Kiruna. Att flytta till Stockholm har
varit en stort steg. Det är en väldigt vacker
stad (tro mig, jag har sett den från post alla
möjliga tider på dygnet)! Men att komma
från Kalix och acklimatisera sig har varit
lite kämpigt. Hem hem för mig kommer
alltid vara Börjelsbyn! Det är en förmån
att ha en så fantastisk plats att komma hem
till och hämta krafter.
Frida Johansson i paraduniform
om utrustning och hästar. Min dag brukar
börja 07.30 och sluta 16.30.
Ett varierande och utmanande jobb
- Det bästa med mitt jobb är hästarna!
Jag är otroligt glad för att jag har hittat
en kombination som fungerar och ett jobb
som jag faktiskt kan livnära mig på, som
ger mig tid i stallet och på hästryggen.
Det är även ett varierande och utmanande
jobb. Man kommer sina kollegor nära och
lär sig att fungera i en grupp - ta hand om
varandra och hjälpa varandra, säger Frida.
Men som alla andra jobb har även detta
en baksida – de som går högvakt är sällan lediga när alla andra är det, t.ex under
storhelger och sommarhalvåret då det är
turistsäsong. De långa dagarna kan också
medföra att det är svårt att skapa en rutin,
och ett ”vanligt” samboliv, menar Frida.
- Men å andra sidan får vi ganska långa
ledigheter andra tider på året, och tjänar
extra när vi gör högvaktsdygn så man får
helt enkelt göra det bästa av situationen,
fortsätter Frida.
Oanade vändningar
Men tiden uppe i Kiruna gav mer än bara
ett drömjobb; det var nämligen under
dessa tre månaderna som Frida träffade
sin pojkvän och blivande sambo Johannes. Frida beskriver tiden i Kiruna så här:
- Dessa tre månader är utan tvekan de
bästa i mitt liv. Jag hade så otroligt roligt!
Var i en fantastisk grupp och omgiven av
rakt igenom godhjärtade människor. Hela
GMU:n är för mig ett fantastiskt minne!
Tack vare den fina starten är jag där jag är
idag - på Livskvadron, Beridna Högvakten
i Stockholm. Livet tar oanade vändningar
när man minst anar det. Det gäller bara att
våga ta chansen och prova någonting nytt!
Text: Fanny Johansson
Foto: Helena (Livgardeskopis)
Efterlysning!!!
Är det någon som har gamla bilder
på Lidens huvudbyggnad?? Gärna
interiörbilder!
Kontakta redaktionen.