1. No category

Wåra Rötter
Tjust Släktforskarförening
Nummer 3 • 2012 • Årgång 26
Landsarkivet i Vadstena
sid 6
”Trollpackan” i Rumma
var av hederlig släkt
sid 10
Gamlebyveckan 2012
Gammal kärlek rostar
aldrig
sid 8
sid 12
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: hans.viberg@telia.com
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: valdy.svensson@bredband.net
Kassör: Yvonne Andersson-Gullberg
Tel. 0490 - 202 36
e-post: gladhammar@hotmail.com
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Nya medlemmar
Inga-Britt Bernström
Hasselvändan 10
593 37 Västervik
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Kristinebergsgatan 2 T
593 35 Västervik
Tel. 0490 - 321 46
e-post: hasse@wilensjo.se
Eva Johansson
Helgerum Berggård
590 93 Gunnebo
Tel. 0490 - 138 19
e-post: eva@evagun.se
www.algonet.se/~hogman/soldatforskning.htm Hans Högmans mycket omfattande
sida om soldatforskning.
www.statarmuseet.com/Historia.html om Statarmuseet i Skåne och statarsystemets
historia.
www.etgenealogy.se/ Elisabeth Thorsells hemsida om bland annat emigrantforskning
www.konkordiahuset.se Anna-Lena Hultmans hemsida
slaktforskning.info/ en allmän hemsida om släktforskning med en hel del information
www.scangen.se/ skånsk släktforskningssida med möjlighet till personsökning
www.domboksforskning.se/ Marita Perssons sida om domboksforskning
Har du tips på bra hemsidor för släktforskare? Skicka e-post till någon av oss i redaktionen (se rutan till vänster).
På Locknevi marknad
Text: Valdy Svensson
Återigen var vi på Locknevi marknad och visade släktforskning den 12 augusti.
Det var Leif Pettersson och jag.
Inslaget tycks vara populärt, vi hade många besök. Somliga ville ha information om
hur man forskar och vilka program och skivor som finns. Andra ville söka i sin släkt.
Det är synd att bredbandet fungerade så dåligt.
För min del var det en riktig höjdardag. Förutom att träffa släktforskare fick jag träffa
många av mina släktingar och goda vänner från min hembygd.
Ett stort tack till Locknevi Bygdegårdsförening för dess generositet och varma mottagande.
Tor Wiklund
Kolsebro Ekdalen
597 97 Åtvidaberg
Tel. 0120 - 202 59
e-post: torwiklund@gmail.com
Nya tidskrifter har kommit under sommaren
och finns i forskarrummet
Wåra Rötter nr 4 – 2012
kommer i december
Material senast
1 november 2012
Omslagsbild:
Thomas Sellrot har plockat fram en
gammal mantalslängd från Tjust.
Foto: Tor Wiklund
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 3/2012
Thorbjörn Lund
Albert Tengers väg 12
593 36 Västervik
Tips på hemsidor för släktforskare
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Mats Hallerby
Kumla Allé 45 B
135 53 Tyresö
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Sid. 3
Sid. 4-6
Sid. 7
Sid. 8
Sid. 9
Sid. 10-11
Sid. 12-13
Sid. 14-15
Sid. 16
Nya medlemmar. Tips på hemsidor. På Locknevi marknad.
Plötslig död i Helgerum 1856.
Landsarkivet. Medverkan vid bygdedag i Dalhem.
Vad forskar du om? Frågor om fastigheter i Lofta.
Gamlebykursen.
Släktforskardagarna i Gävle.
”Trollpackan” i Rumma var av hederlig släkt.
Gammal kärlek rostar aldrig. Vi kommer från torpare och bönder.
Prästerna bokförde alla flyttningar.
Program höstens 2012.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Plötslig död i Helgerum 1856
Text: Evert Danesten
När någon dog plötsligt och oväntat
kunde rykten lätt komma igång om att
ett brott begåtts.
Området söder om Gåsfjärden är glest
befolkat och mest bestående av jord och
skogsbruk. Men här har brutits kopparmalm i Solstad gruva från 1740-talet till
1921, och i Flivik finns en omfattande
stenindustri sedan 1880-talet. Min far,
Viktor Emanuel Danesten född Nilsson,
var nästan hela sitt liv engagerad i stenbrytningen, från 1930 som förman och
arbetsledare hos A K Fernströms Granitindustrier.
Mina egna anor är från trakterna av
Hjorted, Misterhult, Västrum, Gladhammar och lite Östergötland.
Farfars far hittades död
Min farfars fars, Nils Magnus Jaenssons, far Jaen Nilsson var född i Konglebo 1789 och hans mor Maria Nilsdotter
i Yxnevik 1795. De fick sex barn varav
Nils Magnus var nummer tre i barnaskaran.
Nils Magnus föddes den 9 januari 1824
i Bjulebo i Västrum socken. Han var först
hemmabrukare i Bjulebo fram till 1854 då
han flyttade till Stora Järö. På båda ställena var han frälsebonde och kusk hos baron Karl Raab på Helgerum. Han dog ung
under lite oklara omständigheter.
Vid den här tiden tillhörde Ankarsrums
bruk Helgerum och många transporter
skedde mellan dessa orter. Den 17 september 1856 hade Nils Magnus varit i
Ankarsrum med varor, hemkommen därifrån fann man honom liggande död intill
fordonet. Hästarna hade stannat vid den
så kallade Stenbogrinden vid Helgerums
magasin. Vid en besiktning av kroppen
fann man inga skador varför man antog
att Nils dött av slag. Då det tydligen försvunnit pengar, gick ryktet att en smed,
anställd på Helgerum, tagit pengarna och
ganska omgående åkt till Amerika.
Men detta är obekräftade rykten och visar bara på vilka historier som kan uppstå
efter en sådan händelse.
Tre månader innan Nils hade avlidit
dog parets dotter i en ålder av elva månader. Hustrun Anna-Lisa Olofsdotter hade
nu endast fyraårige sonen Johan Alfred
kvar. Ann-Lisa blev kvar på Stora Järö till
sin död 1875.
Farmors far drunknade
Gåsfjärden är känd av båtfolket som ett
mycket oförutsägbart och nyckfullt vatten. Av egen erfarenhet vet jag att när man
kommer in ifrån ytterskärgården till Gåsfjärden, så blir ofta vinden starkare och
byig och vågorna mer svårbemästrade.
En annan olycka handlar om min farmors far Sven Magnus Jonsson född den
27 december 1817 i Kristdala. Sven arbetade i Solstad och i Skälö gruvor. En aprildag 1861 skulle han frakta förnödenheter
till Skälö gruva rakt över Gåsfjärden. Det
bar sig inte bättre än att han kapsejsade
med storökan och drunknade. Trots efterforskningar hittades aldrig hans kropp.
Svens hustru Anna Helena Persdotter dog
i augusti1862 i feber.
Samma dag, den 24 april, drunknade ytterligare två personer. Det var Sven Erik
Dahlgren, Solstad gruva, 86 år, och Sven
Johansson, Byggverket, 43 år.
Snett över vår nuvarande gräsmatta gick landsvägen fram till troligen 1930-talet, och magasinet ligger nedanför till höger. Grinden
över vägen, där Nils Magnus Jaensson påträffades död, kan ha funnits här. Byggnaden till höger ska vara det Helgerums magasin
som omtalas av Evert Danesten. Fönstret på övervåningen fanns inte från början, det har tillkommit efter 1918. Bilden är tagen från
den gamla landsvägen från Helgerums slott.
Här hittades Nils Magnus Jaensson
Text och bild: Eva Johansson
Evert Danesten kontaktade mig för en
tid sedan för att fråga om jag känner till
var hans farfars far kan ha mött döden, eftersom jag bor i Helgerum. Enligt ClaesGöran Petersen, kunnig hembygdsforskare i Västrum och Tjust, är Helgerums
magasin den logbyggnad som fortfarande
står kvar på Helgerums gård. Det är den
ena av två kvarvarande gamla ekonomibyggnader på gården.
På 1850-talet gick landsvägen från
Helgerums slott och Västrum förbi magasinet, fortsatte uppför en backe och
gick sedan snett över det som idag är vår
gräsmatta. Vägen fortsatte bort till torpet
Stenbo som inte varit bebott sedan sent
1700-tal. Rester av Stenbotorpet finns
kvar än idag, ungefär en kilometer bort.
Därför kan det som då kallades Stenbogrinden ha varit intill magasinet. Någon
annan byggnad eller något torp ska inte
ha funnits här.
Vid den här tiden fanns inte huset som
sedan blev mangårdsbyggnad på gården,
det byggdes 1918. Vägen drogs om, troligen på 1930-talet, så att den senare gick
nedanför boningshuset i stället för framför. Det kan man se på gamla kartor. Rester av den gamla vägen finns kvar bortanför gräsmattan.
Wåra Rötter 3/2012
3
På landsarkivet finns de gamla böckerna
Text: Eva Johansson
Foto: Tor Wiklund
Den allra äldsta bevarade domboken
från Tjust härad börjar med ett protokoll från oktober 1604. Då hölls tingsförhandlingen vid laga ting i gamla
Västervik å Johan Skyttes vägnar.
Först kommer en uppräkning av de
tolv nämndemännen och sedan följer
domen. Thomas Sellrot, enhetschef på
landsarkivet i Vadstena, läser för oss ur
boken.
- Det går ganska bra att läsa den här
tyska handstilen, tycker han.
De flesta släktforskare kanske någon
gång besökt ett landsarkiv, även om de
flesta arkiv numera är tillgängliga på nätet. Mest besök har landsarkivet i Vadstena sommartid, men det är sällan fullt i
forskarsalen. Man kan boka plats om man
vill, om man inte kommer från någon
kommun i närheten av Vadstena.
Här finns kyrkböckerna från drygt 500
församlingar i Småland och Östergötland.
Det är här de står arkiverade, de som vi läser via Arkiv Digital, Svar eller Ancestry.
Originalen skyddas
När man kommer till landsarkivet får
man först skriva in sig och får då en numrerad skrivbordsplats i forskarsalen i anslutning till entrén. Inne i det som idag är
forskarsal bodde soldaterna på 1600-talet
i Vadstena slott.
Varje arbetsplats har antingen dator eller kortläsare. Sedan beställer man in de
volymer man vill titta i. Det är bra att förbereda sig så att man vet vad man vill ha.
- Man kan få hjälp av oss på landsarkivet att hitta det man söker, berättar Thomas Sellrot.
Kyrkböckerna lämnas egentligen inte
ut, de får man läsa via datorn eller mikrokort.
- Skälet är att vi vill skydda originalböckerna, de ska inte användas varken av
besökare eller oss personal. Men ibland
är det ju svårläst och då kan vi ta fram
originalboken för att det ska vara lättare
att se vad det står.
4
Wåra Rötter 3/2012
Tjust härads dombok från 1605 är den äldsta bevarade domboken från Tjust. Här kan
man läsa om hösttinget 1604.
Intill forskningssalen finns flera hyllor
med förteckningar över vilka arkiv och
volymer som finns på landsarkivet. Vet du
till exempel att du vill läsa i en dombok
från Tjust häradsrätt hösten 1843 så hittar
du den rätta volymbeteckningen i en lista.
Här finns också bouppteckningsregister
för vissa tidsperioder, för Tjust häradsrätt
fram till 1875. Den äldsta bouppteckningen från Tjust är från 1690. Från den äldsta
tiden är det bara enstaka bouppteckningar
som bevarats.
Thomas Sellrot visar oss runt i ett av
de stora arkivrummen. Hylla efter hylla,
från golv till tak, med kyrkböcker från senare hälften av 1600-talet fram till 1991.
Flera hundra hyllmeter. I nästa rum står
domböcker och mantalslängder i tjocka
volymer, vissa knappt hanterbara som
böcker. Bland domböckerna finns det en
del mycket gamla exemplar.
- Det är en fantastisk papperskvalitet
i de äldsta böckerna, fram till omkring
1820. Då gjordes papperet av lump. Sedan började man med cellulosa, då blev
det sämre kvalitet som är sprödare och lätt
går sönder.
Domböckerna
Släktforskat har man gjort i alla tider.
Kanske var det förr vanligare i familjer
som vill kunna visa upp sina anor.
I forskarsalen på landsarkivet finns det
plats för släktforskare som vill se gamla
dokument som inte är tillgängliga via nätet.
- Förr, när släktforskarna kom till landsarkiven för att släktforska, fanns det ett
större intresse för domböcker och bouppteckningar, vet Thomas Sellrot. Idag har
besöken minskat, i takt med tillgängligheten på nätet, och vi lämnar inte ut lika
många volymer domböcker och bouppteckningar längre.
Domböcker är alltid offentliga. Titta i
saköreslängden i slutet av domboken, det
fungerar som ett register till rättegångsprotokollen. Domböckerna är digitaliserade i begränsad omfattning.
- Vi gör en del släktutredningar, till
exempel på begäran av en bouppteckningsman när en person avlidit utan bröstarvingar. Ibland kan de bli ganska omfattande.
Det mest intressanta materialet tycker
han är domböckerna, som kan berätta en
hel del om sin tid och sin bygd och de
människor som levde då.
Även Göta hovrätts domböcker finns
numera på landsarkivet i Vadstena.
70-årsgränsen
Generellt gäller en sekretessgräns på 70
år. Det är den senaste uppgiften i en volym som bestämmer om sekretess ska gälla eller inte. Om till exempel en bok över
obefintliga från sent 1800-tal har anteckningar om något från 1950- eller 60-talet,
vilket händer, så är den inte tillgänglig.
- Huvudregeln är att vi lämnar ut så
mycket vi kan. Det vi tar hänsyn till är om
en uppgift kan vara till men för någon, då
gäller sekretess. Men uppgifter som som
inte anses kunna skada någon får man se.
På plats i Vadstena kan man få ut yngre
handlingar. Det man inte får se är missbruksrelaterade dödsorsaker, uppgifter
om adoptioner och könsbyten. Uppgifter
om adoption får bara den adopterade själv
se.
På landsarkiven finns inte bara gamla
handlingar utan också moderna. Till exempel folkbokföringen fram till 1991. De
uppgifterna kan man få se om man kommer till Vadstena. Då får man hjälp av
någon av de anställda på folkbokföringsenheten, som gör en sekretessbedömning
efter att man redogjort för varför man vill
se uppgifterna.
På landsarkivet i Vadstena finns mängder
med gamla kyrkböcker, domböcker, andra dokument och mycket annat. Thomas
Sellrot visar oss runt inne i arkivrummen.
Wåra Rötter 3/2012
5
Fler arkiv
Inte bara offentliga handlingar arkiveras på landsarkiven, utan också en hel del
privata arkiv. Det kan vara gårdsarkiv,
företagsarkiv och även enskilda släktutredningar som släktforskare gjort. Sådana
släktutredningar kan man få titta på.
I Vadstena finns bland annat företagsarkiven för Ankarsrums bruk och Överums
bruk. Dagen innan vi besöker landsarkivet har en sändning med gamla ritningar
levererats från Överum. I företagsarkiven
kan ofta ingå uppgifter om de anställda.
- För de offentliga handlingarna regleras tillgängligheten i lag, men inte för
de privata arkiven. Det kan arkivbildaren
själv bestämma, till exempel vilken tidsgräns som ska gälla för arkivet, berättar
Thomas Sellrot.
Vilka arkiv som finns kan sökas i NAD
på Riksarkivets hemsida.
Magnus Hellstrand på landsarkivet hjälper till att ta fram gamla domböcker och annat
du vill se.
Fakta:
Landsarkivet i Vadstena är det första av Riksarkivets landsarkiv och har funnits på Vadstena slott sedan 1899. Slottet är från Gustav Vasas tid.
I Vadstena finns 43 anställda och 55 000 hyllmeter arkivmaterial.
Huvudman för arkivet är staten. Kommuner och landsting har egna arkiv.
Behöver man hjälp med sökning kostar det 125 kr/kvart.
En del böcker är så tjocka att de knappt
kan hanteras som böcker.
Därför finns landsarkiven:
•
rätten att ta del av allmänna handlingar
•
legala behov (de äldsta handlingarna är lagfarter)
•
forskningsbehov
•
att bevara vårt gemensamma kulturarv
Medverkan vid bygdedag i Dalhem
Den sista juni var Tjust släktforkarförening inbjudan till Dalhem för att visa hur
släktforskning går till via nätet.
Hembygdsföreningen hade denna dag
ordnat olika utställningar i form av äldre
fina bilar, gamla renoverade råoljemotorer och andra maskiner. En utställning av
gamla foton och dopklänningar visades i
kyrkan. Loppis och servering var andra
inslag vid detta välordnade hemvändarmöte, som fick en stor publik.
Hans Wiberg och Hans Wilensjö var
närvarande från vår förening och kunde i
den gamla skolan i Dalhem visa hur det
idag går till att släktforska. Här var det
många från orten som önskade uppgifter
från sin forna hembyggd. Våra representanter hade fullt upp så att kaffet fick intas
under sökningarna. Det är alltid trevligt
att få besöka gamla, tyvärr idag avfolkade, vackra delar i norra Kalmar län.
6
Wåra Rötter 3/2012
Text och foto: Hans Wilensjö
Hans Wiberg hjälper en intresserad besökare att leta efter sin släkt.
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
Jan Hansson
Nils Ottervik
Birgitta Karlsson
1. Nu forskar jag om släkten på min mammas sida, jag följer mormor och morfar
bakåt. Den släkten finns i Kråksmåla och
Fagerhults socknar här i Kalmar län.
2. Min svärfar berättade för mig om sin
farfar som kom från ett barnhem i Stockholm, och ingen visste vems hans föräldrar var. Men det har jag hittat. Hans
mamma kom från Stora Rör på Öland, jag
har hittat den släkten ner till 1700-talet.
Nu har jag fått kontakt med efterlevande
släktingar, som blev väldigt förvånade. I
sommar har en släktträff ordnats.
3. I två år.
1. Jag forskar på min pappas sida i de
skånska socknarna Huaröd och Hörröd.
Det blir mycket forskning om socknarna
också, inte bara om släkten där.
2. Okända släktingar som jag hittat och
som lever idag. När man kommer längre bort än nästkusiner, då har man dålig
koll annars, men nu har jag hittat en del
avlägsna släktingar. Släkten är stor i de
socknarna. Jag har också hittat släktingar
som arbetade för Nobel i Baku i Azerbadjan vid 1800-talets slut.
3. I slutet av 1980-talet började jag släktforska, på den tiden när man fick köpa
mikrokort. Utan internet hade jag inte
fortsatt forska så mycket.
1. På min morfars och min farmors sida
är jag klar och nu har jag börjat på farfars sida. Han kommer från Gladhammars
socken. Min farmor är född i Trollhättan
men hennes familj kom från Hedemora.
Min mormors sida har jag också forskat
på, men det har jag bara på papper än och
ska skriva in i släktforskningsprogrammet.
2. Jag har inte hittat något speciellt, annat än en del gamla släkthistorier som det
visat sig att de inte stämmer.
3. I sju år ungefär, jag släktforskar ihop
med min man. Vi började med mikrokort
nere i forskarsalen i källaren men nu forskar vi på nätet.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta Eva Johansson på e-post eva@evagun.se.
Tre-fyra medlemmar får i varje nummer svara på tre enkla frågor.
Frågor om fastigheter i Lofta
Text och foto: Hans Wilensjö
Hembygdsgården I Lofta, som ligger utmed vägen mellan Lofta kyrka och Gamleby, har öppet under sommarveckorna
med olika teman. Det går samtidigt att få
dricka en kopp kaffe och äta tillhörande
våffla i den vackra hembygdsparken.
Tjust släktforskarförening deltog som
medarbetare varje onsdag under juli månad och det kunde ibland bli välbesökt.
Onsdagen den 11 juli blev det för oss från
föreningen fullt hus med mycket frågor,
bland annat hur man kan få reda på vilka som har bott i de olika fastigheterna i
socknen.
Här har de olika hembygdsföreningarna ett stort arbete framför sig genom att
försöka finna från när huset byggdes tills
det eventuellt revs eller fortfarande finns
Från vänster Barbro Magnusson, Birgitta Torstensson, Anders Torstensson. Valdy
Svensson visar Birgitta Bertilsson hur man söker efter äldre personer via datorn.
kvar. Det är ju mycket lämpligt att gemensamt ha en studiecirkel som tar fram
personforskning samt skriver ner när de
beboddes av de olika personerna. Gärna
illustrerat med några gamla foton av huset
och framför allt någon som bebott husen.
Wåra Rötter 3/2012
7
”Kursen har utvecklat min släktforskning”
Text: Eva Johansson Foto: Hans Wilensjö
Årets släktforskningskurs på Gamleby
folkhögskola hölls vecka 31 som vanligt. Närmare 30 personer deltog i kursen, som bjöd på både föreläsningar
och övningar. Flera av kursdeltagarna
har gått kursen mer än en gång medan
det är första gången för andra. Två
kursdeltagare från Gamleby är Birger
Rydberg och Jan-Olov Pettersson.
- I många år har jag tänkt att jag skulle
gå kursen och nu blev det av. När jag sökte var det ganska förutsättningslöst, så jag
hade inga speciella förväntningar. Men
jag är mycket nöjd med den här veckan,
det var en både intressant och trevlig kurs,
tycker Birger Rydberg.
Variation på föreläsare
Han nämner olika föreläsare, en del
fångade honom mer än andra.
- Det var stor variation på de olika inslagen, både i innehåll och att en del var
ganska teoretiska och andra mer konkreta. På det hela taget var det mycket bra
och jag lärde mig mycket nytt.
Något som han uppskattar är också att
träffa andra släktforskare på kursen, och
få tips av varandra.
Själv började Birger Rydberg släktforska på mikrokortens tid och startade med
att utforska sin pappas släkt och varifrån
hans efternamn kommer. Inspirationen
kom från hans svärfar som var släktfors-
kare och hittade några av Birgers anor i
Östra Ed. Numera forskar han också om
sin mors släkt.
- Det bästa är när man går framåt i olika
familjer och kan hitta nu levande släktingar, till exempel sysslingar man inte
visste fanns. Det är så roligt när man sedan träffas, man känner att man har mycket gemensamt och kommer från samma
ursprung fast man inte känt till varandra.
Utveckla och förbättra
Jan-Olov Pettersson är en av veteranerna på kursen. I år var tredje eller fjärde
gången för honom som deltagare.
- Kursen har utvecklat min forskning,
både genom alla de föreläsare jag lyssnat
på och de andra deltagarna jag träffat. Att
träffa andra släktforskare är en viktig del
av den här veckan. Jag är jättenöjd, säger
han.
Något som kan utveckla kursen menar
han är mer inslag om historiska kartor,
och gärna mer om den praktiska användningen av Arkiv Digital med alla genvägar och alla funktioner som man kanske
inte hittar när man forskar på egen hand.
Ett annat inslag Jan-Olov Pettersson gärna skulle se i framtiden är om hur man gör
sin forskning tillgänglig för andra intresserade.
I 30-40 år har han släktforskat, om sin
egen och om sin frus släkt. Intresset för
historia växte och han läste till arkeolog
De två kursdeltagarna Birger Rydberg
och Jan-Olov Pettersson från Gamleby
pratar minnen från sin barndom i skärgården.
på sin fritid. Då valde han att skriva sina
uppsatser om förhistorisk järnframställning i södra Östergötland.
- Oavsett om jag forskade om min egen
eller min frus släkt hamnade jag antingen
i Mormorsgruvan eller Beresbogruvan i
södra Östergötland. Det väckte mitt intresse för gruvhantering, och därifrån har
jag kommit in en hel del på gamla kartor.
Jag använder mig mycket av Lantmäteriets historiska kartor på nätet. De tror jag
att det skulle vara intressant för alla kursdeltagare att få veta mer om.
Läsning av gammal stil
Text: Valdy Svensson
Foto: Hans Wilensjö
Ett stående och önskat ämne varje år
är läsning av gammal stil. I år var det
Margareta Roupe Wester och jag som
skull ta oss an det. Margareta skulle
lära ut grunderna och jag skulle ta
fortsättningen.
riktigt drivna. De sistnämnda tyckte ju
det var alldeles för lätt, medan de andra
tyckte det var på lagom nivå. Det gladde
mig särskilt att vår yngsta deltagare sa att
hon upptäckt att det går att läsa en text
som från början ser omöjlig ut, bara man
är envis och har tålamod.
Vi hoppas att deltagarna blev nöjda.
Vi delade först in deltagarna i två grupper, med 15 i vardera.
Margareta övade och nötte på bokstäverna med hjälp av overheadbilder. När
man tillräckligt behärskade det gick man
över till mindre ord för att slutligen översätta en enklare text. Det gick strålande
bra.
Jag hade försökt hitta texter av olika
slag från vigsel- och dödböcker, sockenstämmoprotokoll och testamentshandlingar.
Jag delade mina kursdeltagare i två
grupper, de som kunde läsa lite och några
8
Wåra Rötter 3/2012
Margareta Roupe Wester och Valdy Svensson föreläste om gammal stil.
Intensiva släktforskardagar i Gävle
Text: Eva Johansson
Ett viktigt uttalande om folkbokföringen, nya idéer i föreningsarbetet och
massor av ny information och nya kontakter. Årets släktforskardagar hölls i
Gävle sista helgen i augusti.
Tjust Släktforskarförening representerades av Hans Wiberg, Hans Wilensjö
och Eva Johansson.
Dessutom deltog vår medlem Leif
Pettersson, som numera är anställd av
Svenska Släktforskarförbundet. Han sålde böcker och cd-skivor till mängder av
besökare i Rötters Bokhandel på mässområdet. Där presenterades flera nyheter,
bland annat cd-skivan Begravda i Sverige
2, och en ny handbok om soldatforskning.
Ändring i folkbokföringen
Folkbokföringen kan i framtiden komma att ändras så att den enbart baseras på
kommun och fastighet, inte församlingstillhörighet. Detta protesterar släktforskarförbundet emot och årsstämman antog
ett uttalande där regeringen uppmanas att
besluta att ”folkbokföringen ska ske i historiskt stabila distrikt som följer Svenska
kyrkans församlingsindelning”.
Uttalandet diskuterades på ordförandekonferensen:
– Det här är väldigt viktigt för framtida släktforskning, menar Hans Wiberg.
Försvinner församlingsindelningen, som
utgör de tidigare socknarna, då försvåras
släktforskningen betydligt.
Frågan drivs tillsammans med Sveriges
Hembygdsförbund.
Leif Pettersson från Tjust Släktforskarförening sålde böcker i Rötters bokhandel på släktforskardagarna, bland annat
tillsammans med Eivor Grafsund och Siv
Bergman. Foto: Hans Wilensjö.
Årets släktforskardagar var lika välbesökta som tidigare. Foto: Eva Johansson.
Studiecirklar och tidningar
På cirkelledarkonferensen diskuterades
bland annat att i studiecirklar ta upp hur
man gör sitt forskningsresultat tillgängligt för andra.
– De allra flesta vill nog att andra i
familjen och släkten ska ta del av de resultat man fått fram. Men då behöver det
presenteras på ett sätt så att den som inte
är släktforskare kan förstå och ta det till
sig. Hur gör vi det? Kanske kan vi starta
studiecirklar som fortsättningskurser efter
att man lärt sig grunderna, säger Hans Wilensjö.
Redaktörskonferensen gav många nya
uppslag på artiklar och idéer till utveckling av våra föreningstidningar. Vi fick
information om bra gratisprogram. En
undersökning visar att bara en fjärdedel
av föreningstidningarna informerar om
förbundets verksamhet. Detta hoppas vi
kunna ändra på från och med nästa nummer av Wåra Rötter.
På släktforskardagarna prenterades
också den nya internationella delen av
förbundets gravinventering.
Anpassning av databaser
Årsstämman hölls på lördagen med
128 ombud närvarande från de 168 föreningarna i förbundet, bland andra Hans
Wiberg och jag.
På stämman behandlades en motion
från sex föreningar som innebär att man
vill att förbundets utgivning av dvd- och
cd-skivor anpassas till macdatorer, bland
annat för att öka tillkomsten av nya och
unga släktforskare. Förbundets svar är att
det skulle innebära en mycket stor kostnad att konvertera materialet. Motionen
antogs inte, men ett tilläggsyrkande om
vikten av anpassning för mac kom med i
protokollet. Ett förslag från ett av ombuden är att lägga ut konverteringen som ett
examensjobb på en högskola.
Förbundsordföranden Barbro Stålheim
omvaldes för ytterligare två år. Nya i styrelsen är Bo Peter Persson från Linköping, Eri Larsson från Helsingborg och
Carina Strömberg från Härnösand.
Digitalisering pågår
Allt fler arkiv digitaliseras. Bland utställarna fanns flera företag och föreningar med detta i sin verksamhet. Affärsmodellerna är olika, alltifrån gratis till att
man får köpa en hel databas på cd.
Det nya företaget Logium (www.logium.se) skiljer sig från övriga genom att
man köper innehållet från bara det dokument man är intresserad av, för en mindre summa. Än är det mest arkiv som rör
bergshanteringen som digitaliserats, men
fler ska komma.
Genealogiska Föreningen har nu sökbart arkiv för inrikes pass. Företaget
OBDR (Old Books Digitally Remastered)
har digitaliserat gamla böcker om gods
och gårdar samt polisunderrättelser från
tiden kring förra sekelskiftet.
Wåra Rötter 3/2012
9
”Trollpackan” i Rumma var av hederlig släkt
Text: Magnus Bäckmark
Hustrun Sissela Bengtsdotter i Rumma
i Hallingeberg behandlades illa av sin
kyrkoherde. Det ledde till förhör som
ger ledtrådar till hennes släktförhållanden.
Det började annandag pingst, den 17
maj, 1714 i Hallingebergs kyrka. När församlingen sjöng tron gick kyrkoherden
Samuel Rising som han brukade på gången. Den här gången gick han fram till en
ålderstigen bondhustru, Sissela Bengtsdotter i Rumma, och frågade henne: ”Varföre sjunger tu icke?” Hon svarade: ”Jag
är intet god för.”
Det upprepades två gånger. Sedan utbrast kyrkoherden med högt rop: ”Vill tu
icke sjunga, så opp och vik ur kyrkan!”
När han kommit upp på predikstolen fortsatte han: ”Den jag talade med på gången,
efter hon intet vånner sjunga, så förbanner
jag tig, fan fört tig hit idag, fan före tig hädan. Förbannat skall vara tin ingång, förbannat tin utgång, förbannat i denna och
den tillkommande väla [’wähla’, d.v.s.
världen], tin trollpacke.” Tre gånger kal�lade han henne för trollpacka, och sade
också: ”Tu vore värd att skjutas ihjäl för
räver.” Hustru Sissela klagade med tårar
sin ängslighet och kval.
Den 7 juni reste den gamla kvinnan tillsammans med sina svärsöner Olof Hemmingsson och Måns Persson i Rumma
till prosten i kontraktet, Johan Wallin i
Odensvi. Bönderna ville framföra klagomål på sin kyrkoherde och berättade om
den kränkande behandlingen som deras
”gamla svärmoder” fått utstå. Hon sades
vara 80 år gammal och hade legat länge
sjuk. Hon hade kunnat läsa i bok, var för
Karta över Rumma 1786, från Lantmäteriet.
10
Wåra Rötter 3/2012
16 år sedan ifrån Ukna socken dit in [till
Hallingebergs socken] kommen, varav
hederligt folk född, hade hederlig släkt,
var herr Bengt Trozelii i Lofta moster.
Prosten visiterade
Kontraktsprosten Wallin såg uppenbarligen allvarligt på det som bönderna
från Rumma berättade. Redan den 12
juni gjorde han en prostvisitation i Hallingeberg tillsammans med kyrkoherden
Claudius Austrin från Gladhammar och
dennes klockare Claes Hansson. Efter
kristendomsförhör av församlingsborna
− största delen kunde tämligen utreda sig
− infann sig sexmännen och de flesta bönderna av församlingen i sockenstugan.
Wallin frågade om församlingen hade
något att angiva. Omsider svarades att de
hade intet att klaga över.
Wallin läste då upp det han skrivit ned
om klagomålet som berättats för honom.
När Wallin hunnit till redogörelsen av
hustru Sisselas hederliga släkt bröt Rising
in, vänd mot henne: ”Vem tror tu på? Tror
tu på Hans Andersson?” (Hans Andersson, född 1659, död 1724, köpman i Västervik, var en av traktens rikaste personer
vid den tiden, ägde bland annat Ankarsrums bruk.) Rising försvarade sig med att
Gud befallt att vi skola lova och prisa Gud
i kyrkan. ”Gud straffade konung Saul då
han intet lytt Guds bud. Olydnad är en
träldomssynd.”
Wallin bröt av Rising med orden: ”Allt
har sin tid.”
Kontraktsprosten lät hustru Sissela läsa
två trosartiklar, dem hon väl kunde, och
sedan instiktelseorden (instiftelseorden).
På dem stapplade hon litet, övermåttan
turberad som hon var i sådant sorl.
Rising hotade henne: ”Efter tu lupit
till Prosten och klagat uppå mig, löp ock
så till Biskopen, jag skall sättja tig dit.”
Hustru Sisselas mågar och anhöriga frågade om man skulle få kalla henne trupacke (trollpacka) och hålla henne därför.
Rising sade: ”Jag skall bevisa mina ord
av Skriften” och läta hämta kyrkobiblen
fram. Wallin avbröt: ”Den historien han
citerade är oss väl bekant.” Rising utföll
då mot kontraktsprosten: ”Guds hämnd
vare över tig!” − ”varöver allt folket med
mig förskräcktes”, som Wallin skriver i
sitt memorial kring detta i Odensvi prästgård dagen därpå. Den handlingen ligger alltjämt bland handlingarna rörande
Hallingeberg i Domkapitlets i Linköping
arkiv E IV:67, Landsarkivet i Vadstena,
och är alltså källan till hela här refererade
händelseförlopp. (Stavning i citaten är
normaliserad.)
Piga och dräng utdrivna ur kyrkan
Wallin tog nu upp att han fått ett annat
klagomål i vintras. Borgaren i Vimmerby
Lars Sandberg hade då varit hos honom
och angivit att Rising utdrivit hans tjänstepiga ur kyrkan. Under Risings förhör
med församlingsborna hade han också
bett henne att läsa. Hon hade då svarat:
”Jag har gått i kyrkan här, att jag skulle
lära något gott, och intet att läsa; för prästerna hemma plägar jag gå fram och läsa.”
Rising hade då öppnat stolsdörren och befallt henne: ”Efter du intet hörer hit, så
packa tig ur kyrkan fanen i våld.” Medan
hon utgack önskade han en förbannelse
över henne. Rising svarade nu på detta att
hon var en lättfärdig hora som vankat omkring i bygden med sin bolare, som han
kallade Söre, och allestädes hade de legat
tillhopa, där de övernattat. För slik odygd
viste han henne ur kyrkan.
Rising tillade att han själv ur kyrkan
drivit en dräng som var född där i socknen
men statt sig till en inkvarterad kapten i
Västervik och fått gul klädning av honom.
Drängen hade stigit (in) i främsta stolen i
kyrkan som bönder står uti. Rising hade
då frågat honom: ”Du junker, vem har
fört tig främst i herrestola i kyrkan?” ”Jag
står i min fars stol,” hade då drängen svarat samtidigt som han lät upp dörren för
sin far. (Tyvärr nämns ingen av dem vid
namn.)
Rising befallde en bonde som stod
innanför att häva ut drängen. Om inte
drängen gick ut, så skulle Rising själv gå
ut och inte hålla någon gudstjänst. Efteråt,
vid utgången, hade han igen blivit förbannad över saken. Wallin noterade att Rising
själv tyckte att hans handlingssätt var skäligt och tillbörligt.
Vågade inte vittna
Av Wallins anteckningar framkommer
också att han av Olof i Spånga fått berättat för sig, antagligen när de församlade
började gå hem till sitt, att ingen för kyrkoherdens förskräckeliga förbannelse
fördristar sig att säga sanningen och den
emot honom bevittna. De (församlingsborna) önskade samtliga att de måtte
bliva fordrade till edgång först − och
sålunda blevo likasom tvingade att säga
sanningen, så kunde Pastor så mycket
mindre förfölja dem om de emot honom
talte sanningen, om de skulle nödgas att
behålla honom längre.
Till bilden hör att kyrkoherden Samuel
Rising, var 75 år gammal (född 1639)
och på sin ålder uppenbarligen mycket
vresig och brysk. Drygt två år senare,
hösten 1716, gjorde han sig skyldig till
ytterligare en besinningslös utskällning i
kyrkan som var kulmen på en längre tids
motsättningar mellan honom och den adliga familjen Gyllenbreider. Den saken,
som jag skriver om i Släktforskarnas årsbok 2012, ledde till hans avsättning från
ämbetet 1720. Vresigheten hade antagligen åtminstone en del av sin förklaring i
kyrkoherdens sjukdom; han skriver själv i
en redogörelse till domkapitlet den 7 maj
1715 om den stora och långliga tryckande
”passion” som honom graverar (så) att
han icke är människa (att) kunna gå över
sin gård, utan han måste några gånger vila
sig.
Genealogiskt värdefullt i de här anteckningarna är noteringarna om hustru Sissela, som inte bara belägger henne som
svärmor till de båda bönderna i Rumma,
utan även som moster till Bengt Trozelius.
Bengt Andersson,1
född ca 1610/1611, begravd 1667 10/3,
56 år, bonde i Tingstad, Lofta. Nämndeman, riksdagsman 16642. Gift (ej 1634
16/11 i Lofta3) med Ingrid Hansdotter,
född cirka 1611/1612, begravd 1686 28/3,
74 år.
Sochn” (enligt dödboken), begravd 1702
19/10, 63 år, arrendator i Ottinge, Lofta
socken4, död i Skarpinge, Västra Ed, som
han köpt kort före sin död (änkan fick lagfart på gården 17035), ”en förmögen man”
(enligt dödboken). Hans gravhäll står
uppställd i Västra Eds gamla kyrkas ruin.
Barn (bland andra):
Cecilia (Sissela) Bengtsdotter, född ca
1636/37, död i Rumma, Hallingeberg,
och begravd 1730 20/9, 93 år gammal
(”hustru Cicilia i Rumma”). Gift med Jon
Månsson, från 1660/1666 (mantalslängder) bonde i Hyllela, Ukna, därifrån flyttad 1698 till Hallingebergs socken (flyttningslängd i Ukna C:1).
Sisselas barn (åtminstone dessa):
Karin Jonsdotter, född ca 1664/65, begravd 1739 11/2, 75 år. Kom från Hyllela,
Ukna, vid sin vigsel. Gift 1686 31/10 med
Olof Hemmingsson från Snötomta, Ukna
(enligt vigselboken), bonde i Hyllela,
Ukna, ännu 1692 (sons dop 6/11), sedan
i Rumma, Hallingeberg, senast från 1696
(sons dop 15/3), begravd 1724 19/7.
Gunnila Jonsdotter, levde 1715 (son
född 6/11). Gift med Måns Persson, död
1717 5/5 , bonde i Rumma, Hallingeberg.
Brita Bengtsdotter, född ca 1648/49, död
i Skarpinge, Västra Ed, och begravd 1739
21/1, 90 år gammal, ”warit en hederligh
och mycket gifwit emot de fattige, warit
en gång gifft, aflat med sin man 7 barn”
(enligt dödboken). Gift med Lars Persson, född ca 1638/39 ”i Trostad i Lofta
Britas barn (bland andra):6
Bengt Trozelius, född ca 1671/72, död
1721 4/3 på sitt 50:de år (enligt dödboken), kyrkoherde i Lofta.
Mats Karlsson skriver i Anbytarforum (aforum.genealogi.se) / Lofta / 2006-08-15 att
han känner till fem av Bengts och Ingrids barn. Cecilia kände han inte till, men Brita.
Mats redogör för att det vid vintertinget 1701 § 92 framgår att Johan Bengtsson och
Hans Bengtsson i Tingstad är svågrar med Lars Persson i Skarpinge och redogör med
fler domboksbelägg hur de övriga syskonens släktskap med varandra bevisas.
1
2
Berit Sjögren i Anbytarforum / Västra Ed / 2003-11-11
Den uppgiften förekommer på nätsidor, men det var P[er] Eriksson i Vida och Ingrid
Hansdotter i Tingstad som gifte sig det datumet, enligt vigselboken.
3
4
Åtminstone barnen Per, född 1685 15/7, och Elisabet, döpt 1688 26/2, föddes där.
5
Berit Sjögren i Anbytarforum / Västra Ed / 2003-11-11.
6
Att en hans son var herr Bengt Trozelius nämns i Lars Perssons dödboksnotis.
När Sissela Bengtsdotter i Rumma satt i
kyrkbänken Hallingebergs kyrka för att
lyssna på söndagspredikan fick hon utstå
prästens hårda klander. Dramat utspelade sig annandag pingst 1714 i den gamla
kyrkan. Den nuvarande är byggd 1760, så
exakt hur det såg ut när prästen Samuel
Rising skyllde henne för trollpacka vet vi
inte. Foto: Tor Wiklund
Wåra Rötter 3/2012
11
Gammal kärlek rostar aldrig
Text: Valdy Svensson
Foto: Hans Wilensjö
Att gammal kärlek står sig har jag bevis på. Maria Hansdotter förlorade sin
man i slaget vid Poltava. Trodde hon.
Men han kom hem 13 år senare och då
hade Maria gift om sig. Läs här hur det
gick sedan.
Min farfars morfars morfars farmors
far Jochum Christiansson föddes i Hässleby utanför Mariannelund i början av
1670-talet. Han var bonde och rusthållare för Stora Fagerhult nr 118 i Hässleby.
Han var också ryttare vid Livkompaniet
Smålands Husarregemente och fick dra ut
i krig omkring år 1700. Innan dess hade
han gift sig med Maria Hansdottter från
Lönås i Ingatorp. Paret hann få två barn,
Britta och Hans.
När han inte återvänt efter slaget i Poltava 1709 blev en ny ryttare tillsatt för
roten. Maria Hansdotter nämns då som
änka. Hon gifte sig sedan med bonden
och fjärdingsmannen Lars Ingesson och
bosatte sig i Lönås i Ingatorp. 1722 kom
Jochum hem efter fångenskap i Ryssland,
13 år efter slaget vid Poltava. Han fann
då att hans hustru nu hade en ny man
och nya barn. Vad som nu skulle ske fick
avgöras i Södra Vedbo häradsrätt den 23
oktober 1722. En förlikning träffades som
innebar att Jochum förlorade sin hustru
till den nye maken Lars Ingesson, som
fick behålla henne. Vad hustrun själv ville
framgår inte av tingsprotokollet.
Trots överenskommelsen i domstolen
blev inte Jochum nöjd. Ett år senare överföll han Lars Ingesson i avsikt att döda
honom. Kanske var det svartsjukan som
red honom. Enligt Södra Vedbo häradsrätts protokoll 1723 gick det till så här:
”Tänk att hitta ett sådant fint dokument i en gammal tjock Tingsbok från 1722”. Foto med tillstånd vid besök i Vadstena 2011.
Vi kommer från torpare och bönder
Text: Eva Johansson
När vi släktforskar kan vi se i husförhörslängderna att det bodde massor av
människor på landsbygden förr. Men
hur många var de? Och hur såg deras
liv ut? Det vet vi kanske inte så mycket
om men en liten ledtråd kan siffrorna
ge.
Statistiska Centralbyrån, tidigare Tabellverket, har haft koll på befolkningen
sedan långt tillbaka. Från 1750 och framåt finns en hel del statistik om livet i Sverige.
1749 gjordes den första folkräkningen
i Sverige. Den redovisades 1750 och visade att det då fanns 1 780 678 personer
i landet. Av dem var nästan en miljon
kvinnor eller flickor, som alltså var fler än
den manliga befolkningen. Tidigare hade
man beräknar hur många människor som
bodde i Sverige och år 1700 kommit fram
till att det var 1 369 000 personer.
12
Wåra Rötter 3/2012
Ända fram till 1960 var det fler som bodde på landet än i stan, sedan blev det färre.
När fjärdingsmannen Lars Ingesson var
i Fagerhult på förrättning blev han överfallen av Jochum Christiansson som slog
till honom i ryggen med en yxhammare.
Lars syster gick emellan och skadade två
fingrar, men räddade kanske Lars till livet. Vid rättegången hävdade Lars Ingesson att Jochum även kastat en kniv mot
hans bröst men till detta nekade Jochum.
Däremot erkände han slaget med yxan.
Ett vittne som var inkallat vid rättegången
infann sig inte och då begärde Lars Ingesson uppskov tills vittnet kunde lokaliseras. Hur domen sedan föll vet jag inte.
Ytterligare 16 år passerade. Den 19
november 1739 avled Lars Ingesson i
Lönås. Sedan dröjde det inte längre än
till den l mars 1741 då avskedade ryttaren
och Rysslandsfången Jochum Christiansson för andra gången vigdes vid Maria
Hansdotter i Lönås. Då var Maria drygt
60 år och Jockum 70 år. Morgongåvan
blev 16 lod silver. De fick bara några år
tillsammans. Maria dog 1744 i Lönås,
Ingatorp vid 66 års ålder och Jockum
1750 i Stenbro, Hässleby. Han blev 79 år,
en aktningsvärd ålder om man betänker
alla strapatser han utstått. En from önskan
är att deras sista år ändå blev lyckliga.
Det kändes verkligt högtidligt att med
bomullsvantar ta sig an den tjocka domboken från Södra Vedbo häradsrätt och
under nr 62, den 22 oktober 1722, läsa
följande:
Fler överlever
Idag är vi vana vid att se en ålderspyramid där det inte är så stor skillnad på
antalet vuxna i 20-årsåldern eller i 50-årsåldern. Förr var det annorlunda. Då dog
fler tidigt och ålderspyramiden smalnade
av för varje åldersgrupp. Dödligheten har
minskat betydligt sedan dess.
1780 var det bara totalt 644 personer
som var 90 år och äldre. 1996 bestod denna åldersgrupp av drygt 55 000 personer.
Urbanisering
De allra flesta av oss kommer från torpare och bönder. Städernas befolkning var
marginell i jämförelse med landsbygdsbefolkningen i äldre tider. Det är den gängse
bilden. Och den stämmer.
År 1800 bodde 90 procent av svenskarna på landet. Från 1860 minskade siffran stadigt och år 1900 var det 79 procent
som bodde på landsbygden. 1960 hade
de som bodde i städerna gått förbi lands-
Uplästes en förlikning af fölljande innehåld Nämbl:
Anno 1722 d. 23 oct. hafwer Jochum
Christiansson och Lars Ingesson i Lönås
blifvit öfverens och förlikning sig emillan Träffad och gjord, angående en dhen
tvistighet och som them dem emillan ähr
Påkommit, at båda männerna äro blefne
wigda wid hustrun Maria Hansdotter i
Lönhås, så hafwa både männerna förlikt
sig emillan, att Lars Ingesson behåller
sin hustru Maria Hansdotter och Jochum
Christiansson afstår och lebnar hustrun
till Lars Ingesson. Bohaget bytes på det
sätt att Lars Ingesson behåller sitt alt
hwad som han hafwer haft i bohaget, som
hans var när han vigdes och sonen Hans
Jochumsson uttager sin tredjedehl, som
emot dess Syster Britta Jochumsdotter
förra uti bohaget är bytt. Men har stått
inne hos des moder intill nu och sedan
bytes bohaget mitt itu emillan. Jochum
Christiansson och dess förra hustru Maria
Hansdotter tager halfpart hvar och Lars
Ingesson behåller hustruns. Uti wänsgåfva tager Jochum Christiansson den nya
Brännvinspannan och en SölfwerKuppe
/kopp ?/ och den gamble Brännvinspannan behåller Maria Hansdotter utan Låttesbyte, och hafwer wi oss ghjordt det oss
emillan utan dhen ringaste Ryggelse och
med namn och bomärke bekräfta, af Löhnåhs d 23 octobris 1722.
Lars Ingesson Jochum Christiansson
Till Vittnen; Daniel Brandt P. Collin ?
Hvilket på begäran uti Protocollet infördt blef.
bygdsbefolkningen, då bodde 48 procent
på landet. Idag är det cirka 15 procent
som bor i glesbygd, resten i tätorter.
Flyttningen in till städerna var markant
under senare delen av 1800-talet och fortsatte under 1900-talet. 1750 bodde 18
procent av befolkningen i de tre storstadslänen (Stockholm, Göteborg och Malmö
med omgivande landsbygd). 1930 hade
den andelen ökat till 27 procent. De län
som tappade mest befolkning var Östergötlands och Jönköpings län. Siffrorna
Fakta
Folkmängd i Sverige
År
Kvinnor
1750
943 654
1800 1 226 685
1850 1 795 293
1900 2 630 005
Män
837 024
1 120 618
1 687 248
2 506 436
Hela texten från Tingsboken från 1722.
gäller alltså inte emigrationen, bara flyttningen inom landet.
Smittkoppsvaccinationen
1816-35 hade vi en stor folkökning
i Sverige, då många fler barn överlevde
sedan man börjat vaccinera mot smittkoppor. Denna folkökning spelade stor
roll för Sveriges utveckling, till exempel
utbyggnaden av skolor till de många barnen, industrialiseringen och hemmansklyvningarna.
Totalt
1 780 678
2 347 303
3 482 541
5 136 441
Wåra Rötter 3/2012
13
Prästerna bokförde alla flyttningar
Text: Eva Johansson
Prästen skulle kontrollera sina församlingsmedlemmars vandel. Bara den
som skötte sig och hade tillräckliga
kristendomskunskaper fick ta nattvarden. Därför krävdes flyttbetyg från
prästkollegan i den tidigare hemförsamlingen.
Flyttningsattester och flyttningslängder blev allt mer förekommande under
1700-talet, efter en ny bestämmelse 1735.
I socknarna ville man också skydda sig
mot icke önskvärda individer. Socknen
kunde vägra en person att få flytta in om
det fanns risk att han eller hon skulle kunna belasta fattigvården.
Kravet på flyttbetyg gällde inte överklassen, och inte heller alltid medelklassen. 1812 blev flyttbetyg obligatoriska
för alla, och blev ett av flera verktyg för
kontroll av befolkningen.
Så här gick det till
Den som ville flytta gick till prästen och
begärde flyttbetyg. (En sådan här scen
finns bland annat i Utvandrarna). Prästen skulle sedan undersöka den flyttandes
frejd (det vill säga hur man skötte sig).
När det var gjort utfärdades betyget och
man bokfördes i utflyttningsboken. Därmed var man bortförd ur församlingen.
I inflyttningsförsamlingen måste man
gå till prästen och lämna sitt flyttbetyg.
När anteckning skett i inflyttningslängden
var man införd i den nya församlingen.
Under mellantiden tillhörde man ingen
församling alls.
Efter 1735 gällde att flyttbetyget skulle
lämnas in inom en månad, efter 1765 två
månader, men efter 1805 hade man bara
två veckor på sig. 1894 var det åter en månad som gällde.
Många uppgifter
Namn, födelsedata eller dopdata och
hemort skulle anges, och mellan 1848 och
1865 ingick också att den flyttades föräldrar skulle antecknas. På 1700-talet skulle
det också framgå hur länge man bott i utflyttningsförsamlingen. Vart man skulle
flytta var man tvungen att veta eftersom
inflyttningsförsamling också skulle finnas
med.
Familjen antecknades på ett formulär
men barn som var konfirmerade fick eget
flyttbetyg, ibland också hustrun. Ibland
blev det fel uppgifter i den inflyttade församlingens husförhörslängd. Kanske inte
så konstigt egentligen, om den inflyttade
gått med flyttbetyget i fickan hela tiden
och papperet nötts. Och ibland hände det
att födelseförsamling och utflyttningsför-
Utflyttningslängd för Hjorted 1858. Prästen har noterat var de utflyttade kom ifrån i
socknen och till vilken socken de flyttar. Längst ner summerar han hur många män,
kvinnor och barn som flyttat under året. Källa: Hjorteds kyrkoarkiv, SE/VALA/00134/B
I/2 (1834-1866), bildid: C0027350_00096
14
Wåra Rötter 3/2012
samling förväxlades när de skrevs in.
Bland det viktigaste på flyttbetyget var
prästens anteckning om frejd. Prästen
skulle höra sig för på sockenstämman
eller läsa upp i predikstolen vilka som
ämnade flytta, så att andra i församlingen kunde komma med information. För
tjänstehjon skulle husbonden ge ett omdöme. 1805 blev en husbonde tvungen att
skriva orlovssedel, det vill säga ett arbetsbetyg. Var man inte skrivkunnig fick man
ta hjälp av klockaren eller prästen. 1811
blev det förbjudet för prästerna att utfärda
flyttbetyg för tjänstehjon utan orlovssedel. Detta gällde till 1894. Var omdömet
i arbetsbetyget inte tillräckligt bra kunde
prästen vägra skriva flyttbetyg.
På flyttbetyget skulle också framgå om
man var gift eller inte. Trolovning gällde
som hinder för nytt äktenskap. Även kunskaperna i kristendom och läsförmågan
skulle finnas med på flyttbetyget.
Det kan alltså löna sig för släktforskaren ett leta fram flyttningsattesten i kyrkoarkivets bilagor till flyttlängderna. Står
det inget om frejd kan det betyda att prästen inte ville skriva ut det, den som flyttade skulle ju själv kunna läsa det.
”Obestämd ort”
När befolkningen och flyttningarna
ökade under 1800-talet hände det inte
sällan att folk begav sig av för att söka
arbete där det fanns och kanske bara uppgav en församling som sedan inte blev
inflyttningsort. Eller så kunde man säga
som det var och prästen fick skriva ”obestämd ort”. 1862 kom förbud mot sådan
notering. Efter 1873 skulle prästen i inflyttningsförsamlingen meddela utflyttningsförsamlingen, ifall man slog sig ner
i en annan församling än den planerade.
Flyttbetyget användes också för att kontrollera andra delar av livet. Prästerna fick
inte skriva ut flyttbetyg om den som skulle flytta inte betalat sin skatt till kronan.
Prästerna klagade på detta och det ändrades efter 1789, så att flyttbetyg kunde
skrivas ut men saknades kvitto på betald
skatt skulle det framgå på flyttbetyget.
Mantalsskrivningen för skatteuppbörden
skedde varje år, och hade den inte skett
vid flyttningen skulle det också antecknas, så att ingen kom undan skatteplikten.
Det dröjde till slutet av 1700-talet,
innan flyttningslängder fördes generellt i
församlingarna. Men flyttbetygen fanns
långt innan.
Prästen skrev också andra intyg
Prästerna skulle skriva intyg i de mest
skiftande situationer. Dessa fungerade i
många fall som dagens ID-kort.
De flesta arbetade där de bodde men
det fanns också vandringsarbetare som
drog iväg långt på vandringar men inte
flyttade utan återvände hem regelbundet.
Arbetsvandringarna tilltog under slutet av
1700-talet och ökade under 1800-talet.
Till vandringarna krävdes respass och
för att få det krävdes prästbetyg. Dessa
kunde ibland användas som respass. Över
dessa prästbetyg fördes inga längder men
de antecknades i husförhörslängden. Intyg behövdes till exempel för dalfolkets
vandringar till herrarbetet i Stockholm,
hallänningarnas vandringar till jordbruksarbetet i Skåne, knallarna från Västergötland och vandringarna till Bohuslän
under sillfisket från angränsande län. På
1860-talet behövdes rallarna för järnvägsbyggena.
Prästerna utfärdade tiggarpass åt de fattigaste på 1600- och 1700-talet. Passen
gällde oftast det egna häradet, man ville
inte få in tiggare som inte hörde hemma
i trakten.
Om någon församlingsbo sökte statlig
tjänst skulle prästen skriva ett frejdebetyg. Anledningen var att förhindra anställning av någon oliktänkande eller med
bristfälliga kristendomskunskaper. Detta
gällde efter 1735. Dessutom krävdes åldersbetyg, det gällde också för inträde vid
universitet. Efter 1816 krävdes också åldersbetyg från prästen för de pojkar som
sökte till läroverk. Prästbetyg krävdes
också för att få vård på sjukhus.
För brottslingar var prästen tvungen
att skriva intyg med personuppgifter och
frejd till häktningen. Hamnade man i
fängelse skulle fängelseprästen skriva intyg om fången för att denne skulle kunna
friges.
I flyttningslängderna bokfördes de in- och utflyttade i tidsordning. I inflyttningslängderna
kan man se vart i församlingen de flyttade, vilket underlättar för att hitta dem i
husförhörslängden. Detta är inflyttningslängden i Hallingebergs socken 1887. Källa:
Hallingebergs kyrkoarkiv SE/VALA/00122/B I/2 (1870-1893), bildid: C0027414_00094
Drängen Mathias Nilsson är både ”anständig, stilla och beskedlig” enligt flyttbetyget
från år 1800. Det är utställt i Dalhem och han har tydligen tänkt flytta till Västervik
men sedan ändrat sig och flyttat till Gamleby för det är där som flyttbetyget finns.
Källa: Gamleby kyrkoarkiv, Bilagor till flyttningslängderna, SE/VALA/00094/H II/1
(1800-1818), bildid: C0027092_00038
I bilagan till flyttningslängden hittar du själva flyttbetyget. Här är det pigan Maria
Mathilda Månsdotter som flyttar hem till Locknevi från Blackstad 1851. Hon är
”till frejden oklandrad” skriver prästen. Källa: Blackstads kyrkoarkiv, Bilagor till
flyttningslängderna, SE/VALA/00035/H II/2 (1851-1867), bildid: C0026761_00052
Källa:
Gösta Lext: Studier i svensk folkbokföring 1600-1946, Göteborgs universitet 1984
Wåra Rötter 3/2012
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program hösten 2012
Onsdag 12 September
Tid: 19.00 Plats: Museet Näktergalen, Vimmerby Vi ser på utställningen ”Brott och straff förr i tiden”, där Eric Carlsson och
Gunilla Gustavsson tar emot oss. Buss avgår från Spötorget i Västervik
kl. 18.00, begränsat antal platser i bussen. Föreningen bjuder på buss och entré. Anmälan till Kerstin Johansson tel: 076-899 56 14 eller kerstin@tjustanor.com senast 10 september.
Onsdag 26 September
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll
Onsdag 10 Oktober
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Anders Berg, hur man forskar om sjöfolk
Onsdag 24 Oktober
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll
Onsdag 14 November
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Åke Andersson om Västerviks kommunarkiv
Onsdag 28 November
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll
Onsdag 12 December
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Nils Ottervik visar Ancestrys funktioner. Luciakaffe
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter!
Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.