Länk till tidningen här.

©
En tidning för
Riksföreningen
­Sjuksköterskan
inom Äldrevård
Geriatriker, dietister inom
geriatrik samt alla professioner
runt den äldre patienten.
Nr 4 SEPTEMBER 2013
Sveriges
största
och mest lästa
Geriatrik- och
äldrevårdstidning
Forskning
Kost och nutrition
Innehåll.
Ansvarig Utgivare
Monica Berglund
ProjektLedare
Akutmottagningen?
David L Hammar
De mest sjuka äldre som lider av demenssjukdom
och kognitiv svikt, utgör de allra sköraste. De har
svårt att uttrycka sina symtom och uttala önskemål­
om vård och behandling. De är i hög grad
­utlämnade till andras bedömningar och beslut.
Chefredaktör
Helle Wijk
Frilansskribenter
Journalist
Eva Gärdsmo Petersson
Medicinjournalist
Pia Vingros
Sarkopeni
Produktion
Att undernäring medför stora konsekvenser för
den ä­ ldre individen är det säkerligen ingen som
motsäger sig idag. Kunskapen om undernäring
och dess konsekvenser har ökat dramatiskt de se­
naste decennierna.
JLD & Kompani KB
Box 86, 193 22 Sigtuna
Annonser
37
Helene Heed
Heed & Heed
Tryck
Foto: Sophia Genitz
David Hammar
Telefon 08-22 33 00
0708-99 66 30
david.l.hammar@tele2.se
Kultur inom äldrevården
Glädjeverkstans clowner kommer till demenssjuka
med värme, glädje och fantasi. Genom nära möten
med de som lever med demenssjukdom försöker
de hitta in bakom sjukdomsskalet, skänka lite livs­
glädje och skapa meningsfulla avbrott i vardagen.
Trydells Tryckeri
Prenumeration
•
•
Folsyratabletter har tidigare endast funnits i 5 mg,
vilket ofta överstiger det terapeutiska behovet.
Studier har visat att en så låg dos som 0,8 mg
folsyra dagligen vanligtvis är tillräckliga för att
uppnå maximal reduktion av plasmahomocystein.1
Folacin®(folsyra) tablett 1 mg är en styrka som motsvarar Läkemedelsverkets rekommendation på den
dagliga dosen för underhållsbehandling av folatbrist.2, 3
Folacin 1 mg motsvarar den
av Läkemedelsverket rekommenderade dagliga dosering
vid underhållsbehandling.2
heart.se
FOL20120921PSE08
Ibland passar 1 bättre än 5!
Folacin 1 mg kan anpassas
till flera indikationer och
patientens behov.2, 3
folacin
F O L S Y R A
43
Ewa Saaws
eva.saaw@koping.se
6 nr/år 275:-
1 mg
Förnya recepten till 1 mg.
Medlemsavgift
300:-
Redaktion
Helle Wijk
David L Hammar
Monica Berglund
Kristina Iritz Hedberg
Kerstin Sjöström
Upplaga 5 650 ex
ISSN 2001-1164
Omslag
Jane Lindell Ljunggren,
­äldreomsorgsexpert,
Kerstin Isaksson, chef på
­Smedsberget och Yngve Gustafson,
professor och överläkare i geriatrik
© Foto: AnnaKarin Drugge
Utgivningsplan 2013
#5Neurologiska
sjukdomar – parkinson.
Minitema: Rehabilitering
Folacin© (folsyra) tablett 1 mg, R X, F B03BB01. Indikationer: Folatbrist eller tillstånd med ökat folatbehov, makrocytär, megaloblastisk anemi med folsyrabrist, försämrat upptag av folat från tarmen vid malabsorption såsom celiaki (glutenintolerans), sprue av annan genes eller tarmresektioner. Vid långtidsbehandling med läkemedel som hämmar folatupptaget eller folatmetabolismen exempelvis vissa antiepileptika, antibakteriella medel i den terapeutiska undergruppen sulfonamider eller
läkemedel innehållande sulfasalazin. Tillstånd där ett ökat folatbehov föreligger såsom vid alkoholism, hemolytiska anemier, behandling med vitamin B12, graviditet
och amning eller genetisk polymorfism i det folatberoende enzymet metylentetrahydrofolatreduktas. Varningar och försiktighet: Då folat kan stimulera celldelning
tillråds försiktighet vid behandling av patienter med folatberoende tumörsjukdom. Folsyratillskott kan öka tillväxt av redan etablerad malignitet. Under långtidsbehandling med folsyra kan en samtidig B12-brist döljas. Dosering: Startdos och underhållsdos beror på indikation. Se www.fass.se för utförlig information. Folacin
finns som tablett 1 mg i plastburk om 100 och 1000 st. Senaste översyn av produktresumén: 2010-08-27. För mer information och prisuppgifter se www.fass.se.
Referenser: 1. Homocysteine Lowering Trialist’s Collaboration. Dose-dependent effects of folic acid on blood concentrations of homocysteine: a meta-analysis of
the randomized trials. Am J Clin Nutr 2005; 82: 806–12. 2. Läkemedelsboken 2011–2012. Kapitel Anemier s. 244-245. 3. Produktresumé Folacin 1 mg, www.fass.se.
Bra äldrevård – inte främst en fråga om pengar..................................................7
”Det finns många tusen farliga medicinkombinationer”..................................10
Brännpunkt............................................................................................................11
Porträtt: Mona Kihlgren........................................................................................12
Stödet till personalen vid vård- och omsorgsboende är avgörande för
deras möjlighet att möta äldre personers situation och behov.......................16
Behöver Alma skickas till akutmottagningen?...................................................20
Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård är med och förbättrar
kvaliteten i äldrevården/omsorgen.....................................................................28
Hög temp i Almedalen!.......................................................................................29
Det ojämlika åldrandet.........................................................................................31
Specialistsjuksköterskan inom vård av äldre gör skillnad..................................33
Sarkopeni..............................................................................................................37
Vad gör en kommundietist?.................................................................................39
Disputation............................................................................................................41
Kultur inom äldrevården.......................................................................................43
Forskningsnytt inom geriatrik..............................................................................46
Lästips....................................................................................................................47
Krönika...................................................................................................................48
Program ”Nationella konferensen i Äldrevård och geriatrik”...........................49
Medlemssidor.......................................................................................................52
3
Foto: Fotoakuten.se
20
Vetenskapsjournalist
Catarina Baldo Zagadou
Grafisk Form
Nr 4 SEPTEMBER 2013
Ordförande har ordet
Kära ­medlemmar!
V
ilken underbar sommar vi har
haft glädjen av i år! För oss alla
som fått semester, tyvärr har
det inte sett ut så för många av våra
kollegor i landet. Det gäller främst
sjuksköterskorna som arbetar på lan­
dets sjukhus som inte fått semester på
grund av sjuksköterskebrist. När det
gäller just sjuksköterskebristen tror
jag att det är en sanning med modi­
fikation, det verkar nämligen som om
kommunerna har klarat sig betydligt
bättre när det gäller att kunnat rekry­
tera nya sjuksköterskor. En av orsaker­
na till det är att lönen är högre i kom­
munerna. Lönen ligger på eller över de
24 000 kronor som upproret handlar
om. En annan orsak tror jag att arbets­
miljön är med möjlighet till god bred­
vidgång, introduktion och lägre tem­
po i arbetet i kommunen.
Vi har fått uppleva något som inte
tidigare har varit möjligt, en TV-serie
om äldre människors liv på ett äldre­
boende i Lycksele. Orsaken är troli­
gen ett ökat intresse för vården av de
äldre, deras livsvillkor och den åld­
rande befolkningen. På fyra månader
ska äldreboendet i Lycksele bli Sveri­
ges bästa, till hjälp har man professorn
i geriatrik Yngve Gustafson, entre­
prenören Jane Lindell Ljunggren och
Leif ­Mannerström, ”stjärnkock” och
restaurang­ägare i Göteborg.
Vi möts av en mycket nedslåen­
de bild om livet på äldreboendet, som
så ofta. De äldre är ensamma, håglösa
och flera uttalar en önskan om att få
dö på grund av tristess och menings­
lös tillvaro. Programmet visar att de
äldre är övermedicinerade och lider av
undernäring. Inledningsvis visar per­
sonalen uppgivenhet, saknar engage­
mang och arbetar mycket rutinmäs­
sigt. Min upplevelse är att de inte ser
de äldres resurser och förmågor och
deras behov av stimulans. De är ock­
så fokuserade på att det behövs mer
pengar och mer personal. Enhetsche­
fen har gett upp sitt ledarskap och sä­
ger att detta är sista chansen att vända
”skutan på rätt köl”.
Sverige är det land i världen som
satsar mest pengar på äldreomsorgen
så visst finns det pengar. Det hand­
lar om vad vi väljer att göra med
dem, vilka prioriteringar som sker. I
socialtjänst­lagen är det tydligt reglerat
vad uppdraget innebär ”de äldre har
rätt till värdigt liv och välbefinnande,
har rätt till trygghet och en menings­
full vardag”. Trots lagen verkar det
som om man tror att det är frivilligt!
Jag vet av erfarenhet att det går att
förändra livet på äldreboendet men
det kräver ett tydligt och närvarande
ledarskap med synliga ledare i verk­
samheten som leder och styr medar­
betarna mot uppsatta mål. Det krä­
ver också en väl förankrad värdegrund
där man tillsammans har diskuterat
vad uppdraget innebär och vem man
är till för. Medarbetarna måste erbju­
das regelbunden kompetensutveck­
ling, möjlighet till karriär och gärna
handledning för att höja kvaliteten i
äldrevården. Det behöver inte kosta så
mycket att bryta invanda mönster och
börja göra något annorlunda. Genom
att börja lyssna på personalen och på
de äldre – på vad de vill, deras idéer
och göra dem delaktiga leder ofta till
positiv förändring.
Det ska bli spännande att följa se­
rien och framförallt den debatt som
jag hoppas att den kommer att väcka.
Äldre­omsorgen har haft tuffa sparbe­
ting under många år och har fått stå
tillbaka för andra sektorer inom kom­
munerna. Debatten borde handla om
vad äldreomsorgen ska prestera och
om det finns förutsättningar för det.
Vidare om hur unga människor ska
lockas att arbeta inom äldreomsorgen
genom att få uppleva det fantastiskt
stimulerande arbete som det är att ar­
beta med och för äldre människor för
att ge dem ett meningsfullt liv de sis­
ta åren.
Glöm inte att anmäla dig till hös­
tens konferens den 5–6 december! Läs
mer i detta nummer om konferensen.
s t!
izee
Sh
y
N
tura
M /R
ak
med f
a
l
a
t
e
B
.se
utiken
b
a
n
e
t
Omsorg in på
bara skinnet
TENA hygien- och hudvårdsprodukter är särskilt framtagna för den
känsliga huden. Tvättkrämen och våtservetterna är ett alternativ till
tvål och vatten som både vårdar, rengör och skyddar huden.
Välkommen in och läs mer om sortimentet och
handla enkelt i tenabutiken.se
Monica Berglund
Ordförande och ansvarig utgivare
monica.berglund@avo.nu
4
Foto: Magdalena Björnsdotter
Redaktören har ordet
Bästa läsare!
N
u är höstens första nummer av Ä ute ur tryckpressarna, till bredden fylld
med intressanta artiklar och reportage skrivna av drivna sjuksköterskor
som arbetar, utvecklar eller forskar inom omvårdnad av äldre. Fokus i detta
nummer är utveckling av den evidensbaserade omvårdnaden blandat med goda ex­
empel från vardagen på hur detta kan praktiseras i vardagen. Likaså får Du en för­
smak av vad vår årliga nationella äldrekonferens kommer att innehålla då två av kon­
ferensens föreläsare skriver om sin forskning och sitt arbete i detta nummer.
Fokus för konferensen i december är ”Sjuksköterskan gör skillnad” ett synnerli­
gen aktuellt ämne! Även om naturligtvis sjuksköterskor inom alla specialiteter gör
skillnad så är vårt fokus inom vård och omsorg av äldre. Det är därför glädjande att
vi idag kan se allt fler tecken på att vård och akademi har tagit Socialstyrelsens kart­
läggning 2012 på allvar avseende bristen på gerontologisk och geriatrisk kompetens
inom vård och omsorg. Olika former för uppmuntrande initiativ från arbetsgivaren
i form av bättre förutsättningar för att studera gör att allt fler sjuksköterskor är in­
tresserade av att söka sig till specialistsjuksköterskeutbildningen inom vård av äldre.
Andra positiva tecken är de tvärvetenskapliga fristående kurser inom geriatrik och
gerontologi som startar upp runt om i landet och som är fullbokade av arbetstera­
peuter, dietister, sjukgymnaster och sjuksköterskor som vill öka sin kompetens inom
äldreområdet för att tillsammans förbättra kvaliteten på vården av den äldre perso­
nen.
Lika positivt och energigivande som detta är, lika nedslående och förfärande är
den syn på vilken kompetens som är mest lämplig för att planera och leda vård och
omsorg av äldre, som kommer till uttryck via Socialstyrelsens beslut i vissa tillstånds­
ärenden. Jag tänker på de avslag som förmedlats i flera fall när privata vårdgivare an­
sökt om tillstånd att få driva äldreboenden under ledning av en föreståndare med
gedigen sjuksköterskebakgrund. Att hävda att en erkänt skicklig legitimerad sjuk­
sköterska med lång erfarenhet av att både arbeta kliniskt inom äldrevård och av att
leda och driva verksamhet inom vård av äldre, inte har den kompetens som krävs för
att ansvara för och utveckla verksamheten är hårresande. Med en sådan kunskapssyn
är det inte märkligt att vi dagligen ser rubriker om otillräcklig omvårdnad, avvikel­
ser i vården och direkt vanvård. Det är därför viktigt att sjuksköterskor som arbetar
inom äldrevården inte bara utför god omvårdnad utan också blir ännu skickligare på
att utveckla och visa effekterna och värdet av denna och presentera resultaten i sam­
hällsdebatten.
Bra äldrevård – inte
främst en fråga
om pengar
Den goda äldrevården, finns den?
Jo, faktiskt. ­Privata demensboen­
det Hattstugan på Gotland har fått
många utmärkelser genom åren.
– ”Vad är vi till för?” Det är ­frågan
vi ständigt måste­ställa oss, ­säger
Jane Lindell Ljunggren, före­
ståndare på Hattstugan och en av
huvudpersonerna i ­reality-serien
Sveriges bästa äldrevård.
››
Helle Wijk
Chefredaktör
helle.wijk@vgregion.se
6
7
Ålder59
Gör
Föreläsare och entrepre­nör.
Driver tillsammans med Pia
Lindell – ”och fantasitska
medarbetare” – privata
gruppboendet och
Hattstugan på Gotland,
där hon också jobbar som
boendeassistent.
Familj
Make och tre vuxna barn.
Aktuell Som expert i tv-program­
met Sveriges bästa äldre­
boende i SVT. Finns att se
på www.svtplay.se/sverigesbasta-aldreboende
Catarina Baldo Zagadou
fil mag i journalistik
baldo@telia.com
T
rendbrottet har kommit smygan­
de. Efter alla år av skandallarm
i äldrevården har fokus flyttats:
Från problem till lösningar.
Det började i somras med radiopro­
grammet Livet på hemmet i P1. Första
riktiga dokusåpan (gjord av Rosa Fernandez och David Rune) från ett äldre­
boende, närmare bestämt Kattrumptul­
lens äldreboende i Stockholm.
Här skildrades en stillsam och gan­
ska trivsam vardag, där människor som
levt långa liv fick träda fram i helfigur,
som unika personligheter. Nyinflyttade
Gunnel, hennes granne Eivor, vitskäg­
gige Lennart, undersköterskan Donika,
95-åriga Rosa och 60+-aren Thomas,
som hälsar på sin mamma Ingegerd på
hemmet fyra dagar i veckan.
I höst blev det tv:s tur, med Sveriges­
bästa äldreboende, fyra dokumentärer
som bygger på tanken att kunskap och
vilja gör skillnad.
I centrum står ett boende i Lycksele,
Smedsberget, ett typexempel på hur det
ofta ser ut i Sverige i dag: Mycket medici­
ner, kal och steril miljö, få aktiviteter för
de gamla, smaklös mat, stor ensamhet –
och missmodig personal.
– Kriminella har det bättre, suckar­
en anhörig i första avsnittet.
– Varför i helvete tar livet inte slut,
utbrister en av de boende.
Som tittare gör det ont att se de gan­
ska apatiska gamla, helt berövade vad
som borde vara en självklar mänsklig rät­
tighet: Ett värdigt liv – även om man
har fyllt 85 eller mer och inte orkar lika
mycket som förr.
Dramaturgin i tv-programmet liknar
den som använts i en annan omdiskuterad
dokumentärserie, Klass 9A, som handlade
om skolan. Sens moralen den gången var
glasklar: Förändring är möjlig. Med rätt
inställning kan så gott som alla elever få
godkända betyg i nian, betyg som räcker
till att komma in på gymnasiet.
Och nej, det handlar inte främst om
pengar. Utan om kunskap, motivation
och inspiration.
Sak samma gäller också i äldrevården.
Precis som i Klass 9A skickar allt­
så Sveriges television ett par av landets
främsta experter på området till det ut­
valda ”standardhemmet” i Lycksele. De
har inga extra resurser att dela ut – och
deras uppgift är att göra något åt situa­
8
Har
skrivit
Boken Leva livet med
demens tillsammans med
Gun Aremyr.
Motto
”Det går att göra stor
skillnad med små medel.”
Viktigaste ingredienserna i
äldrevården: Hemkänsla, att
delta i vardagliga sysslor.
Och beröring.
tionen på bara fyra månader.
En av de två är Yngve Gustafsson,
professor i åldrandets sjukdomar vid
Umeå universitet.
– Allt fler äldre människor får inte
den vård de behöver, konstaterar han.
Och på äldreboendena blir de boende allt
sjukare. Det går inte ihop.
Med hjälp av ett dataprogram tar han
snabbt fram fakta om övermedicinering­
en på Smedsberget. Ja, för det är ju den
vanligaste orsaken till att äldre blir sjuka.
En banal brustablett Alvedon visar sig
till exempel vara boven för en av de gam­
la, Ruth. När hon i stället får Alvedon i
tablettform lyckas hon på kort tid gå ner
20 kilo – och dessutom bli av med den
värsta svullnaden i sina ben.
– Brustabletter innehåller salter som
binder vätska i kroppen, förklarar dok­
torn. Därför ska man inte ge brustablet­
ter till äldre överhuvudtaget.
Jane Lindell Ljunggren, föreläsare
i äldrefrågor och eldsjälen bakom fram­
gångsrika gruppboendet Hattstugan på
sydöstra Gotland, är den andra experten
i tv-serien. När vi talas vid har det sista
programmet inte sänts än, så slutresulta­
tet är det bara de närmast inblandade som
känner till. Men så mycket kan hon säga:
– Jag är väldigt nöjd.
Foto: Magdalena Björnsdotter
Jane Lindell Ljunggren
Hennes allra första replik i serien har ett
mycket tydligt budskap:
– Jag brinner för de här frågorna. Jag
tycker det är ett dåligt betyg för samhäl­
let att det ser ut som det gör inom äldre­
vården.
Vid ett tidigt informationsmöte blir
personalen smått chockad: ”Hur ska det
här gå till? Utan extra resurser? Orealis­
tiskt! Ska vi springa ihjäl oss?!
Men Jane är förhoppningsfull:
– Jag är alldeles övertygad om att det
här kommer att gå. Det går att driva en
äldrevård med mycket delaktighet och
självständighet på en kommunal budget.
– Det är ni som är det allra bästa med­
icinen, fortsätter hon. Glöm aldrig det.
Och Jane vet vad hon talar om, hon
har jobbat med de här frågorna i hela
sitt liv, i mer än fyrtio år. De första dry­
ga ­tjugo åren var hon kommunalanställd.
Sedan 1994 driver hon boendet som hon
har skapat utifrån sitt eget credo: ”Ett
­levande liv, livet ut.”
Hattstugan liknar ett hem – det är
Jane själv som har ritat huset – och ligger
i natursköna omgivningar. Varje dag bör­
jar med att personal och boende tillsam­
mans gör en god frukost.
– Vi umgås verkligen som en familj
här, berättar hon. Vi har dagliga samling­
ar, där till exempel en person får vara i
centrum. ”I dag spelar vi Elsas musik.”
Och sedan pratar vi om det. Eller vi kan
ta fram en korg med gamla föremål som
man kan smaka och lukta på. Tre till fem
personer är med vid dessa stunder, och
alla bidrar på olika sätt till vad den ger.
Så hur kommer det sig att Hattstu­
gan har lyckats så bra – när det verkar så
svårt att få till det på andra äldreboenden
i Sverige?
Jane lyfter fram policyns betydelse:
Att all personal ska veta vad de är till för.
Nämligen: Att sätta de äldre i centrum.
– Man måste få struktur på verksam­
heten, säger hon. Så det handlar också
om en organisationsfråga: Vad gör vi av
vår dag? Annars är det lätt att ingrodda
rutiner tar över.
Det syns tydligt i tv-serien, hur perso­
nalen är van att sitta med listor och sche­
man så fort de får en minut över – i stäl­
let för att gå in till någon av de gamla
och prata.
Ganska snart griper alltså Jane tag i
organisationsplanen, ser till att alla delar
av dagen har ett innehåll, att varje ögon­
blick tas tillvara. Märk väl: För de gam­
las bästa!
Ja, ledarskapet är avgörande:
– Man måste ha en tydlig policy där
det står vad varje enhet är till för. Och det
måste finnas både rutiner och strategier
för hur man kan omsätta policyn i verklig­
heten. Man måste försäkra sig om att alla
ingredienser i omvårdnaden finns med –
både natt och dag, dygnet runt. Hela var­
dagen måste hänga ihop, säger hon.
Innerst inne förstår nog de flesta att
mänskliga relationer egentligen är det allra
viktigaste i vård och omsorg. Ändå tende­
rar vi i Sverige av tradition att inte värde­
Den ena efter den andra går bort, och se­
dan är det bara in med en ny. Personalen
får aldrig tid att reflektera. Man behöver
få handledning och tid att bearbeta för
att klara av det på ett bra sätt.
Inte sällan brister det också i utbild­
ning, påpekar Jane. Även om kommu­
nerna i dag inte anställer någon som inte
har adekvat utbildning, så haltar det ofta
ändå på den punkten.
Som föreläsare har hon varit runt i
hela landet. Den bild hon fått är att da­
gens äldrevård präglas av leda.
– Det har varit så många omorganisa­
tioner under årens lopp. Ändå kan man
inte se någon bättring. Ofta är miljön
också väldigt andefattig. Det är helt en­
den
er i äldrevår
gsfaktor
Sex framgån
h
ka kompetenser oc
arbetsteam där oli
• Ett fungerande
­uppdrag är synliga.
a.
ska och den fysisk
tig. Både den psyki
vik
rt
rhö
s.
oe
stå
är
n
för
,
• Miljö
h säkert
rt och trivsamt – oc
Det bör vara vacke
återkommande
dagligen vara ofta
• Måltiderna måste
svälter faktiskt.
ge
eri
Sv
a gamla i
­höjdpunkter. Mång
ng är A och O för
pati och engagema
em
r
a.
ha
len
na
rso
pe
• Att
revlig miljö för gaml
hälsosam och hemt
?
tid
att lyckas skapa en
ets
arb
r
vänder vi bäst vå
Ställ frågan: Hur an
h en?
de. Hur mår var oc
ndling av de boen
bättre?
må
n
ha
er
• Individuell beha
ell
n
person? Hur kan ho
rje
va
r
förtvina.
ve
e
hö
int
be
att
d
Va
nas för
knoppen måste trä
Både kroppen och
rkivningar för hur ve
ha detaljerade beskr
t
At
a!
ter
en
um
v.
ok
• D
lla kra
r underlag för att stä
samheten drivs ge
sätta ”mjukvaran” lika mycket som ”hård­
varan”, allt som kan vägas och mätas.
– De boende har otroligt många er­
farenheter med sig, påpekar Jane. Även
om de är svårt sjuka kan alla bidra med
någonting. Praktiska sysslor sitter ofta i
ryggmärgen. Kan man inte vara fysiskt
aktiv, kan man kanske vara med i samtal,
ge en länk till hur livet var förr. Alla be­
höver bli sedda.
Kan det vara dödsskräcken
som gör att anställda inte
vågar visa närhet till de
gamla?
– Jag vet inte det, precis. På många boen­
den är omsättningen av de boende stor.
9
kelt inte trivsamt! Man måste komma
ihåg att äldreboendet är de gamlas sista
hem. Så varför ska inte det få vara hem­
likt?
Jane hoppas att tv-serien kan ge in­
spiration, både till politiker och anställda
inom vården.
– Vi har inte råd med allt, det tycker
jag politikerna måste se folk i ögonen och
säga. Men det finns så mycket man kan
göra som inte kostar så mycket. Till exem­
pel bjuda in bibliotek och studieförbund,
så att boendet blir en levande oas – i stället
för ett dödens väntrum.
– Att få till en bra miljö kostar inte
så mycket. Det är personalens inställning
och bemötande som är det viktigaste.
››
BR
Om du fick leda en nationell
satsning på äldrevården,
vilken åtgärd skulle du vidta
allra först?
– Personalsamtal! Teamkänslan är oerhört
viktig – och att alla olika kompetenser
blir synliga och tillvaratagna. Varje en­
het måste ta fram en värdegrund där man
svarar på frågorna ”Vad är vi till för?”
”Vad kan vi bidra med, utifrån våra för­
utsättningar?” Också personalens privata
intressen är viktiga, många av dem kan
tas med in i jobbet.
– Man måste också få tid att prata
med varandra om hur arbetet är och vad
man vill fokusera på framåt. Och alltid
ha utvärderingar! Peka på förbättrings­
områden, klargöra vilka som är ansvari­
ga. Jobbet tar ju aldrig slut. Men när man
får tillfälle att iaktta vad det faktiskt är
man gör, reflektera över det, så hittar man
också möjligheter.
I tv-serien blir det tydligt: Hur glimten
i trötta ögon kan tändas – på ömse håll,
både bland personal och bland boende.
– Och Sveriges bästa äldrevård är
verkligen reality, understryker Jane. Inget
är fejkat. Vi hade inget manus, det ni ser
som tv-tittare är precis vad som hände i
stunden.
Vad blev du mest förvånad
över?
– Att alla var så öppna, både personalen
och de boende tog emot oss med öppna
armar.
Som Margit, till exempel, kvinnan
som Jane tog med sig till en loppis för att
köpa porslin och dukar till matsalen.
– 95 år gammal gick hon direkt till
garderoben och tog fram sina termobyxor
– och det var bara andra gången vi träf­
fades. Hon kände ju egentligen inte mig.
Leendet som sprider sig i Margits an­
sikte när hon sitter i bilen tillsammans
med Jane är mycket lyckligt.
– Att se solen!, utbrister hon. Det är
underbart.
– Ja, säger Jane, jag älskar de äldre! Jag
vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort om
jag inte hade jobbat med det här. De här
mötena man får… de bär en framåt.
Och hon är ingen frånvarande chef.
80 procent av sin arbetstid jobbar hon
”på golvet”. Kvällar och helger, precis
som alla andra, ”mitt i smeten”. l
Äldre i siffror
• Det finns ungefär en kvarts miljon
människor i Sverige som är över 85 år.
• Knappt var tredje, cirka 86 000 personer, bor på ett äldreboende.
• Antalet platser på äldreboenden har
minskat drastiskt under de senaste
åren.
• Om cirka 25 år räknar befolkningsexperterna att den här gruppen är
dubbelt så stor som i dag.
• Varannan över 80 äter mer än tio
mediciner per dag. Och det är ofta
mediciner som kan ge stora biverkningar.
• Medicinbiverkningar är faktiskt den
vanligaste orsaken till att äldre blir
sjuka i Sverige.
• Det största lidandet som drabbar
äldre på äldreboenden är depression. Ungefär varannan boende är
deprimerad.
• Helt i strid med Socialstyrelsens
rekommendationer behandlas äldre
med depression nästan uteslutande
med piller – piller som ger biverkningar.
• Var femte anställd inom äldrevården
skulle vilja sluta och göra något annat, enligt siffror som Kommunal har
tagit fram.
Varning för
missriktad sparsamhet
Se upp för toksnålhet. Som till exempel
att släcka varannan lampa i en korridor.
En enda boende som ramlar ”i onödan” är detsamma som samhällskostnader på många hundra tusen kronor.
Plus lidandet för den enskilda, förstås.
”Det finns många tusen farliga medicinkombinationer”
D
en 29 augusti anordnade Sve­
riges Television en chatt med
professor Yngve Gustafsson.
Flera frågor handlade om mediciner. Här
är en.
Zanna: Blev nyfiken ang detta med
mediciner som krockar, tar ut varandra
eller tom inte bör användas till äldre, är
det några klassiska kombinationer man
som undersköterska bör veta och vara
observanta på? Även om vi inte är medi­
cinskt ansvariga är det vi som ju ser och
delar medicinen varje dag. Jag jobbat på
ett kortidsboende så det är olika männis­
kor som kommer in varje vecka därav att
det vore bra att kunna lite själv då hem­
sjukvården ibland inte har hand om våra
omsorgstagare.
nödvändigt att dom boendes kontaktper­
soner ska vara med när läkaren rondar.
Dom som känner dom gamla bäst ser
hur dom mår och kan vara observanta
om dom gamla förändras när medicinen
byts ut. Det bästa är att få ett team runt
dom boende.
Yngve G.: Det finns många tusen
Läs hela chatten på
www.svt.se/sveriges-basta-aldreboende/
chatt-med-yngve-gustafson
./.
kombinationer som är olämpliga och
det finns knappast någon läkare som kan
hålla det i huvudet. Jag tycker att det är
10
Foto: Petter Cohen, Östersunds-Posten
Men visst: Det är sant att det finns stäl­
len där det är på tok för lite personal, där
man går på knäna, där två personer ska
serva tio svårt demenssjuka. Omöjligt!
Då blir det bara förvaring. Du kan inte
möta den enskildas behov under de om­
ständigheterna.
För så är det ju: Den som är demens­
sjuk kan inte vänta, lika lite som ett litet
barn. Även om man snabbt har glömt vad
det var man behövde, kan känslan av oro
sitta kvar i kroppen i timmar.
NNPUNKT ÄLDREVÅRD
Christer Siwertsson
Sjuksköterskelöner
Problemet är nationellt och jag som landstingspolitiker ser tyd­
liga konsekvenser som yttrar sig i att det blir allt svårare att re­
krytera patientnära personal och att intresset för att som ung
utbilda sig inom dessa yrken minskar. Den tiden är uppenbar­
vensk Hälso- och sjukvård samt hemsjukvården i ­Sveriges ligen nu förbi, när vi politiker vågar tro att exempelvis en sjuk­
kommuner står inför framtida mycket stora utmaningar.­ sköterska med fleråriga akademiska studier vill ta ett arbete med
En av de större utmaningarna är ingångslöner, möjlig­ en ingångslön på 22 000 kronor och i tillägg allt sämre arbets­
het till specialistbildning och utveckling samt löneutveckling miljö, så som det är i Jämtlands läns landsting, där jag är lands­
för den patientnära personalen, främst sjuksköterskor, biomedi­ tingspolitiker.
cinska analytiker, barnmorskor och distriktssköterskor, men
Eftersom att problemet är nationellt, krävs därför att SKL,
även undersköterskor. Dessa fem yrkeskategorier tillhör de (Sveriges kommuner och landsting) börjar agera på riktigt.
kvinno­dominerade yrkena inom hälso- och sjukvården/hem­ Det gäller att förmå landstingen och kommunerna att priori­
sjukvården.
tera den patientnära personalen på ett trovärdigt sätt, vilket är
Vetskapen om att det brister vad gäller löner och löne­ fullt möjligt, om landstingen och kommunerna ringar in sina
utveckling/specialistbildning för ovanstående grupper har fun­ kärnuppgifter som bland annat är Hälso- och sjukvården/hem­
nits under alla årtionden som yrkena funnits. Tidigare regering­ sjukvården och ”taggar ner” en aning när det gäller annat som
ar har flitigt lyft fram dessa yrkesgrupper i ord, men mindre i landsting och kommuner gärna vill syssla med, men som inte
handling, vilket medfört att dagens lönenivåer och utvecklings­ är lagstiftat! Visar det sig sedan man gjort sina omprioritering­
möjligheter konserverats på en låg nivå. Jobbskatteavdraget som ar och kanske höjt några kommunal och landstingsskatter att
alliansregeringen infört, har däremot ökat på mängden kronor pengarna inte riktigt räcker till, ja då är jag inte främmande för
i plånboken ganska rejält för dessa grupper, men även andra en statlig inblandning i form av ekonomiskt stöd för värnandet
yrkes­grupper har fått del av detta, vilket jag inte anser vara fel. av den patientnära personalen i Sveriges kommuner och lands­
Jobbskatteavdraget belönar dock inte efter yrkeskompetens och ting. Men fram till att staten ska behöva gå in är det långt kvar,
ansvar, utan är till för att uppmuntra till viljan att arbeta, fram­ problemet ägs i första hand av kommunerna och landstingen
för att leva på bidrag, vilket är en helt annan sak men inte desto och ska i första hand också lösas på den nivån och då naturligt­
mindre viktigt för det.
vis tillsammans med de fackliga representanterna. l
Christer Siwertsson,
M och oppositionsråd i Jämtlands läns landsting
S
11
TEMA • FORSKNING
Foto: Peter-Lorentz Johnsson
TEMA • FORSKNING
många människor. Hjördis Björvell visa­
de på vikten av prevention vid svår fetma.
Det blev tydligt att forskningen inom
omvårdnaden hade ett annat fokus än den
övriga medicinska forskningen. Den sågs
som ett komplement som kunde förtyd­
liga också andra patientbehov än de rent
Porträtt:
Mona Kihlgren
Sjuksköterskan förväntas vara
autonom och ta egna beslut
samtidigt som hon/han är
begränsad att ta beslut”
Omvårdnads­vetenskapens framväxt
inom äldrevården – ett perspektiv
”Det var en slags uppen­barelse att mjuka data kunde göras hårda
­genom att ställa tuffa krav på den vetenskapliga kvaliteten i mätningarna
av patienternas ­attityder och upplevelser. Det imponerade på mig hur
de allra mest patientnära frågorna kunde få vetenskapliga svar som inte
bara gagnade den enskilda patienten utan var allmängiltiga”.
S
å skriver Kjell Asplund, emeritus­
professor och ordförande i Statens
medicinsk-etiska råd, i boken När
omvårdnad blev vetenskap – de första decennierna 1970–2000 (under tryckning, Liber).
Allt började falla på plats för omvård­
nadsforskningen i Sverige under 1970-ta­
let genom ett idogt arbete bland sjukskö­
terskorna själva och dess professionella
och fackliga organisationer. Med stöd av
framsynta personer inom andra forsk­
ningsområden började de första stegen
12
tas redan under 1960-talet, men helt av­
görande för utvecklingen var emeller­tid
politiska beslut under 1970-talet. Åren
1970 – 2000 var en period som ledde
fram till att ämnet omvårdnad och vård­
pedagogik blev forskarutbildningsäm­
nen. Men utvecklingen är inte färdig.
Det kvarstår problem som behöver lösas
och nya tillkommer. Det är som det ska.
För utveckling är att vara på väg!
En betydande
kunskapsmängd finns
Vi har fått en betydande kunskapsmängd,
en baskunskap omkring många patient­
grupper. Exempel från starten var studier
om vården av döende som påbörjades ge­
nom Ulla Qvarnström. Hon var den för­
sta sjuksköterska som disputerade inom
omvårdnad 1978. Äldrevårdsforskningen
berör många och där var Astrid Norberg,
som landets första omvårdnadsprofessor
i Umeå, en frontfigur. De första projek­
ten rörde demens och problem att inta
föda och svälja. Elisabeth Hamrin stu­
derade stroke, Christina Lindholm för­
bättrade för dem med plågsamma bensår
och Anna-Christina Ek lyfte fram nu­
tritionens betydelse vilket berör oerhört
medicinska. Det var intressant att se hur
sjuksköterskornas funderingar om pa­
tientproblem som rörde deras vardag snart
kunde sättas på pränt. Problemen hand­
lade om vitt skilda områden vilket gjor­
de att den tidiga forskningen kom att bli
mycket individuell eftersom det ännu inte
fanns några omvårdnadsinstitutioner som
samlade upp de nya forskarna. Exempel
på de forskningsområden som fanns med
från starten belyser att forskning fanns
från ­livets början till livets slut vilket också
speglar att sjuksköterskeprofessionen åter­
finns inom hela hälso- och sjukvården.
Vårdtagarens sjukdomstillstånd, väl­
befinnande och hela livssituation belys­
tes. Den medicinska forskningen gav vik­
tiga och nödvändiga kunskaper för att
bättre förebygga, diagnostisera och be­
handla vårdtagarens sjukdomstillstånd.
Omvårdnadsforskningen gav viktiga och
nödvändiga kunskaper för ett bättre om­
händertagande och stöd till vårdtagaren i
hans eller hennes sjukdomstillstånd, om
hur hela livssituationen kunde förbättras.
Omvårdnadsforskningen gav även öka­
de kunskaper om närståendes och vårda­
res situation och behov. Forskningen kan
också sägas tydliggöra ansvarsområden,
ge respekt för arbetet och en inre säkerhet
hos individen – vårdaren: ”Jag vet att det
jag gör är bra för patienten” och hos in­
13
dividen – patienten: ”Det här är värderat
och har ansetts vara bra”.
Projekten är idag inriktade mot att
omvårdnadsinsatserna inom vård och
omsorg ska ge ett ökat välbefinnande,
ett minskat lidande och ett snabbare till­
frisknande, med hjälp av åtgärder som
inte behöver innebära ökade kostna­
der. Studier av vårdarbetets genomför­
ande i relation till resultat och kostnader
är en förutsättning för att kvaliteten ska
bli densamma i en krympande ekono­
mi. Professionell kunskap i vården hand­
lar därför inte bara om traditionell kun­
skap om sjukdomar, hälsa, symtom och
behandlingsmetoder, utan även om män­
niskovärde, relationer och helhetssyn.
Forskning basen för en
profession
Själva basen för en profession och för ut­
veckling mot en god omvårdnad, som är
sjuksköterskans ansvarsområde (Social­
styrelsen 2005), är forskning och an­
vändningen av resultaten. En förståelse
för att den verksamhet som bedrivs mås­
te baseras på forskningsresultat är ett led
i att utveckla den autonomi i yrket som
karaktäriserar en profession. Winroth
(1999) som studerat professioner skri­
ver att sjuksköterskekåren alltmer börjat
beskriva sina arbetsuppgifter i en strävan
att markera sin profession och att få yr­
ket uppvärderat. Att ytterligare, genom
utvärderingar och interventioner, kun­
na visa effekter av vårdarbetet är nöd­
vändigt. Ett ansvar vilar därför på med­
lemmarna i en profession att bibehålla
sin status på arbetsmarknaden, att stän­
digt tillvarata ny kunskap inom sitt verk­
samhetsområde, som kliniskt verksam el­
ler som chef över verksamheten. Denna
typ av vetenskapliga studier är nödvändi­
ga för att visa på värdefulla omvårdnads­
insatser så att dessa kan prioriteras i för­
hållande till andra insatser.
Hälso- och sjukvårdsutredningen
(HSU 2000) visade att det fanns många
››
3 sätt att
visa omtanke
Foto: Peter-Lorentz Johnsson
TEMA • FORSKNING
Mona Kihlgren,
är sjuksköterska,
fil.kand. och professor
emerita. Hon var tidigare
chef vid Centrum för
omvårdnadsvetenskap,
Universitetssjukhuset
Örebro.
studier med utveckling av vårdarbetet
som lett till effektivitetsvinster i form av
snabbare tillfrisknande och ökat välbe­
finnande för vårdtagaren samt minska­
de kostnader. Däremot förekom i alltför
liten utsträckning forskning om effek­
­
ter av personalminskningar, ledarskapets
betydelse och personalomsättning. Om­
vårdnadsforskningen har gjort det möj­
ligt att beskriva resultaten av vård och
omsorg. Bra omvårdnadsinsatser kan då
medvetandegöras för att kunna tillämpas
i vård och omsorg.
Omvårdnadsvetenskapens
egentliga kärna
När ett forskningsområde befinner sig
under uppbyggnad är verksamheten sär­
skilt sårbar. Det är viktigt att hålla sam­
man och vidareutveckla det som kan be­
traktas som omvårdnadsvetenskapens
egentliga kärna; det ”patientnära” per­
spektivet. Annars finns en risk att det
fokus på vårdtagaren som omvårdnads­
personalen företräder och deras speci­
fika frågeställningar inte prioriteras. En
dålig omvårdnad kan innebära att dyr­
bar medi­cinsk behandling inte får avsedd
effekt. Effektivitetsvinster ur ett medi­
cinskt perspektiv kan motverkas av inef­
fektiva omvårdnadsinsatser och tvärtom.
Vårdarbetet tar en stor del av samhällets
resurser i anspråk, och därför är det vik­
tigt att det granskas och värderas. Viktiga
frågor är: Använder vi de resurser vi för­
fogar över på bästa sätt? Är det som görs
relevant? Är det till nytta för vårdtagaren?
Hur utförs arbetet? Är kvaliteten på det
som görs den bästa inom de ekonomiska
ramar vi har till vårt förfogande? Den be­
prövade erfarenheten måste testas, tydlig­
göras och dokumenteras.
Av OECD-länder har Sverige efter
den senaste reduktionen av vårdplatser i
genomsnitt 2,7/1 000 innevånare och i
övriga länder 4,9/1 000 (OECD 2012).
Neddragningen pågår fortfarande. Jäm­
förelsen kan halta p.g.a. utbyggd hem­
sjukvård men det har också inneburit att
belastningen har ökat på närstående. Fle­
ra sjuksköterskor har i sin forskning stu­
derat informella (närstående) och formel­
la (anställda) vårdares situation. När man
följer omvårdnadsforskningen under ett
par decennier om närståendes problem
anger de tyvärr i intervjuer att samhällets
stöd varit och fortfarande är otillräck­
ligt. Avhandlingar inom omvårdnaden
av äldre har även visat komplexiteten i
kommunsjuksköterskans beslutsprocess.
Bemanningen av sjuksköterskor inom
äldrevården skulle t ex kunna minska
onödiga transporter av patienter till akut­
vården, en inhuman och oekonomisk åt­
gärd (Kihlgren m. fl. 2003). Personal
som arbetar inom primärkommunernas
verksamheter har att följa två ”chefer”;
biståndsbedömares beslut enligt social­
tjänstlagen och sjuksköterskors beslut
enligt hälso- och sjukvårdslagen. Karls­
14
son (2007) skriver att förväntningarna på
kommunsjuksköterskan är ”paradoxala”.
Hon har beskrivit detta på följande sätt:
sjuksköterskan förväntas ”vara autonom
och ta egna beslut” samtidigt som hon/
han är ”begränsad att ta beslut”. Hon/
han förväntas ”vara ledare” och samti­
digt ”vara jämställd och underordnad”.
Om förväntningarna på sjuksköterskan
är större än de organisatoriska förutsätt­
ningarna ger möjlighet till kan detta ska­
pa en konflikt hos sjuksköterskan. Flera
forskare framhåller att behovet av studier
inom sjuksköterskans ledarskap är stort.
Av ekonomiska skäl är risken stor att
kommunerna anställer personal med läg­
re utbildning för de svåra uppgifter som
vården av multisjuka äldre innebär. Det
kan ge vårdarna en känsla av att deras ar­
bete är mindre värt och att vem som helst
kan utföra det. Känslan av att vem som
helst kan utföra ens arbete kan få som
följd att vårdarna kan förlora motivation
och engagemang och upplever att det sätt
på hur arbetet utförs saknar betydelse.
Vårdaren kan sägas ha största ansvaret för
kvaliteten i mötet med den sjuke. Över­
taget kan missbrukas genom brist på kun­
skap eller möjligheter att göra det kun­
skap och medkänsla kräver. Studier har
även visat nödvändigheten av olika stöd­
strukturer, som att t ex få fortbildning, att
få feedback på sitt arbete och att ges möj­
lighet och utrymme för reflektion.
Boström och medarbetare (2007) har
haft studier inom kommunal äldrevård
och konstaterat att det finns en stor po­
tential att öka forskningsanvändningen.
Som forskningskonsument måste sjuk­
sköterskan ändå ha ett positivt men ock­
så kritiskt förhållningssätt till forsknings­
resultaten: ”Är dessa resultat tillämpbara i
den kontext jag befinner mig?” Samman­
fattningsvis kan sägas att forskningen om
implementering av ny kunskap visar att
det är en komplicerad process som i hög
grad kräver ledningens egen kunskap och
engagemang.
Proxident muntork är ett enkelt och hygieniskt hjälpmedel
vid munvård. Det mjuka skumgummihuvudet hjälper dig
att ge skonsam vård och lindring till känsliga munnar.
Använd den vid rengöring, behandling och återfuktning.
Tjänster för vård-utbildningforskning saknas
Historien visar att våra svenska pionjärer redan un­
der 1970-talet hade känt behovet av att utforska om­
vårdnadsfenomen och få svar på frågor som skulle
kunna ge patienter och närstående en bättre omvård­
nad och främja deras hälsa. De har varit mentorer
och handledare för många av de 85 professorer i om­
vårdnad/vård­vetenskap som har installerats och som
är sjuksköterskor. Därtill kan vi lägga cirka 1300 dis­
puterade sjuksköterskor (siffror från 2012). Med ti­
den har allt fler högskolelektorat och professurer in­
rättats och besatts. Däremot har den kliniska sektorn
haft svårt att se vad de disputerade sjuksköterskorna
kan användas till. Det har saknats karriärvägar inom
vården, som kunde locka de forskande sjuksköter­
skorna. Under decennier har nya tjänstekonstruktio­
ner efterfrågats, där vård-utbildning-forskning kom­
bineras. Forskning genom samverkan mellan olika
professioner är också nödvändig. Det ger en synergi­
effekt, som förmodligen inte är tvärvetenskaplig, för
varje grupp har sin tradition, men där det ändå finns
ett gemensamt drag så att vi ska kunna ge de männis­
kor vi har att möta och behandla i vården, det bästa
möjliga utifrån vad vi vet och vad vi känner. l
Mona Kihlgren
Referenser
Boström, A-M., Wallin, L. & Nordström, G. (2007).
Evidence-based practice and determinants of research
use in elderly care in Sweden. Journal of Evaluation in
Clinical Practice, 13, 665-673.
HSU 2000. (1996) Behov och resurser i vården - en
analys. SOU 1996:163 B, sid. 173–224. S
­ tockholm:
Socialdepartementet.
Karlsson, I. (2007). Förväntningar och realitet för sjuksköterskor verksamma på äldreboenden. Akademisk
avhandling. Stockholm: Karolinska Institutet.
Kihlgren, A.L., Fagerberg, I., Skovdahl, K. & Kihlgren, M.
(2003). Referrals from home care to emergency hospital
care: basis for decisions. Journal of Clinical Nursing, 1,
s. 28–36.
OECD (2012). Health at a Glance. OECD Publishing.
Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm.
Beställ Proxident muntork hos din upphandlande enhet eller via
OneMed, Mediq, MediCarrier, Staples Sweden eller direkt från
oss på Proxident AB Falun, 023-79 22 22, www.proxident.se
Winroth, K. (1999). När management kom till advokatbyrån. Om professioner, identitet och organisering.
Akademisk avhandling. Göteborg: BAS.
Läs mer
När omvårdnad blev vetenskap – de första decennierna
1970 – 2000 (under tryckning, Liber).
15
TEMA • FORSKNING
TEMA • FORSKNING
Ingela Beck föreläser på den nationella
äldrekonferensen 5–6 december 2013
Den palliativa vårdfilosofin ger stöd till personalen att
fokusera på vårdtagare och deras närståendes situation,
men stödet från ledarna behöver stärkas.
Stödet till personalen vid vårdoch omsorgsboende är avgörande
för deras möjlighet att möta äldre
personers situation och behov
16
Ingela Beck
leg. sjuksköterska, medicine
doktor och lektor i omvårdnad vid
­Högskolan Kristianstad
ingela.beck@hkr.se
Palliativ vård till äldre
personer
Äldre personer som bor vid vård och om­
sorgsboende är oftast svårt sjuka, och de
allra flesta avlider också där (1,2). De som
befinner sig i livets slut uttrycker att de
oftast inte är rädda för att dö men för
att bli totalt beroende. Vidare uttryck­
er de att känner att de får en säker vård
men saknar ett meningsfullt liv och öns­
kar mer inflytande i vården och någon
att samtala med. Självklart är det viktigt
för personen att få möjlighet att behålla
sin värdighet för att uppleva välbefinnan­
de (3). Palliativ vård är en vårdform som
kännetecknas av en helhetssyn på män­
niskan och att stödja personen att leva
med värdighet och med största möjliga
välbefinnande till livets slut. För att detta
ska vara möjligt är en god relation och ett
gott samarbete med personen och dennes
familj av stort betydelse (4). Den palliati­
va vården är alltså mycket väl lämplig för
äldre personer vid vård och omsorgsbo­
ende, trots detta är den bara tillgänglig
för ett begränsat antal äldre personer (5).
De som i praktiken ska tillgodose den
äldres behov av vård och omsorg är un­
dersköterskor och vårdbiträden, en per­
sonalgrupp med begränsad utbildning
i vård och omsorg av äldre och palliativ
vård (6). Sjuksköterskor och enhetschefer
är de som ska ge stöd och handledning
i deras arbete. Trots att personal med be­
gränsad utbildning har till uppgift att
vårda de kanske allra svårast sjuka i vårt
samhälle är deras arbets­situation, och vil­
ket stöd de behöver sparsamt beskriven.
Personalen befinner sig i en
värld av görande
När vi intervjuade personal (7) om de­
ras erfarenhet av palliativ vård till äldre
personer vid vård och omsorgsboende
beskrev de den palliativa vården som en
kontrast till den ”vanliga” vården. Den
vanliga vården baserades på ett ”aktive­
rande” förhållningssätt, med fokus på
den äldres hälsa och oberoende, även om
majoriteten av de äldre var sköra och be­
hövde omfattande hjälpinsatser i varda­
gen. I motsats innebar palliativ vård att
hjälpa den äldre personen, så mycket som
möjligt, att finnas till hands för den äld­
re och deras närstående och fokusera på
symtomlindring. Men den palliativ vår­
den var en kort fas, när vårdtagaren o­ ftast
inte längre kunde äta eller dricka och
var sängliggande. Personalen uttryckte
att det var betydligt enklar att fokusera
uppgifter än på relationsmässiga, känslo­
mässiga och existentiella aspekter. Per­
sonalen beskrev vidare att de kände sig
17
tvungna att möta både närståendes, che­
fers och sjuksköterskors förväntningar på
att prio­ritera olika uppgifter, som att stä­
da, tvätta, utföra medicinska delegering­
ar, beställa varor och ”ringa in” vikarier,
snarare än att prioritera ”varat” dvs re­
lationsmässiga aspekter. Personalen öns­
kade att fokusera mer på relationen med
vårdtagarna och hade dåligt samvete för
vård som de inte hade möjlighet att utfö­
ra. Personalen uttryckte att de sökte efter
erkännande ­eftersom de behövde bekräf­
telse på att de utförde vård och omsorg
av hög kvalitet. De behövde erkännan­
de och stöd från kollegor, sjuksköterskor
och från chefen för att orka med sitt arbe­
te och känna att de utförde ett bra arbete.
Stöd till personalen att
fokusera på ”varandet”
Personal vid tre vård- och omsorgsboen­
de deltog i studiecirklar med tillhörande
workshops tillsammans med deras ledare,
sjuksköterskor och enhetschefer (se ­figur
på nästa sida). Syftet var att ge persona­
len stöd i att fokusera på ”varandet” dvs.
emotionella, existentiella och relations­
mässiga aspekter, för att ge dem förut­
sättningar att ge vård och omsorg av hög
(8)
kvalitet. Innehållet i studiecirklarna baserades på resultatet från ovanstående
studie, annan aktuell forskning och rikt­
linjer avseende palliativ vårdfilosofi, äld­
re personers behov den sista ­tiden i livet
››
TEMA • FORSKNING
samt deras närståendes behov. Work­
shoparna fokuserade på att diskutera
konkreta förslag på förändringar vid bo­
endet. Inför studiecirkelträffarna lästes en
text eller genomfördes en praktisk upp­
gift, exempelvis genomföra en intervju
med en vårdtagare. För att ge möjlighet
till givande diskussioner och reflektioner
över vad de läst och praktiskt genomfört,
i relation till deras nuvarande arbete men
även i relation till tidigare arbetsrelatera­
de e­ ller personliga erfarenheter, strävade
vi efter att små studiecirkelgrupper och
att behålla de befintliga arbetsgrupperna.
Ledarna, sjuksköterskorna och cheferna
fick möjlighet att gå en likande studiecir­
kel som personalen, men med fokus på
deras roll som ledare.
Ökat fokus på mötet
med den äldre och deras
närstående
Genom att ha medverkat i studiecirkeln
bedömde personalen att de fick ökad
möjlighet att fokusera på mötet med den
äldre och deras närstående. Personalen
uppgav att de i ökad omfattning samta­
lade med den äldre om deras liv och det
som gav mening i den äldres liv (9). Vid in­
tervjuer med personal (10) framkom det att
deras syn på mötet med vårdtagarna hade
påverkats av att ha deltagit i studie­cirkeln.
Genom de intervjuer som personalen ge­
nomfört med vårdtagare som en del i stu­
diecirkeln hade de fått ökad kunskap om
vårdtagarens liv. Kunskap som de använ­
de för att anpassa individuella aktiviteter
för vårdtagaren, och som utgångspunkt i
samtal med vårdtagaren. ­Vidare beskrev
de att hade fått ökad insikt om vikten
att fånga stunden i vardagen och ta sig
tid för samtal med vårdtagarna och deras
närstående. Genom diskussioner som de
haft i studiecirkelgruppen hade de också
fått en ökad förståelse för närståendes si­
tuation, och strävade efter att ta sig tid
och rikta uppmärksamhet mot närståen­
de e­ xempelvis när de kom på besök. Det
som också framkom vid utvärderingen (9)
var att personalens hade blivit mer kri­
TEMA • FORSKNING
tiska till boendets förmåga att tillgodo­
se vårdtagarens behov av medicinsk vård
och omvårdnad i jämförelse med innan.
Påverkan på personalens
välbefinnande
Förutom att personalen blev mer kritis­
ka till vården på boendet bidrog sanno­
likt personalens deltagande i studie­cirkeln
också till att personalen på kort sikt upp­
levde sämre välbefinnande (11). Direkt ­efter
studiecirkeln avslut var personalens arbets­
tillfredställelse, när det gällde deras kom­
petens, lägre än innan studiecirkeln. Även
deras tillfredställelse med vård och om­
sorg, när det gällde deras inre motivation,
var lägre både direkt efter och sex måna­
der efter studiecirkelns avslut. Där­emot
bedömde personalen att deras påfrestning
i arbetet hade minskat sex månader efter
studiecirkeln avslut, genom att de hade
fått en ökad förmåga att balansera känslo­
mässigt engagemang. Det framkom också
att de upplevde mindre kritik från vårdta­
garna, men också från deras ledare.
Översikt över studiecirkelträffar (n=7) och deras innehåll till personalen och deras ledare samt tvärprofessionella (n=3)
workshops mellan studiecirkelträffarna.
*samma tema som för personalen men med fokus på deras roll som ledare
18
Ökad öppenhet i
arbetsgruppen
Personalen beskrev (10) att klimatet i ar­
betsgruppen hade påverkats i positiv rikt­
ning genom deras diskussioner under stu­
diecirkelträffarna och work­shoparna. De
gemensamma diskussionerna gav dem en
ömsesidig förståelse och respekt för var­
andra, genom att de blev mer medvetna
om varandras styrkor och svagheter. Den
ömsesidiga förståelsen ledde i sin tur till
en ökad öppenhet i arbetsgruppen, nå­
got som underlättade för dem att påmin­
na varandra om det hur de skulle arbeta
i enlighet med ett palliativt förhållnings­
sätt. Det var viktigt att alla i arbetsgrup­
pen deltog i studiecirkeln, eftersom det
annars försvårade för arbetsgruppen att
genomföra de förändringar som de öns­
kade genomföra.
Frustration över bristande
resurser och ledarskap
Personalen beskrev att de inte hade möj­
lighet att arbeta efter vad de hade lärt
sig (10). Deras förutsättningar för att ut­
föra personcentrerad vård hade tillex­
(9)
empel inte förbättrats . Studiecirkeln
hade däremot inneburit att de hade fått
ökad medvetenet om vad som hindrade
dem från att fokusera på ”varat” relatio­
nen med vårdtagare och närstående. Det
saknades resurser för att arbeta efter vad
de hade lärt sig och ledarskapet beskrevs
som otillfredsställande på vissa enheter.
Personal beskrev exempelvis att de inled­
ningsvis väntade på att ledarna skulle in­
föra de förändringar som de diskutera­
de på workshoparna, men sen förlorade
de hoppet om detta. Vidare bedömde (11)
personalen att chefen var mindre enga­
gerad i deras kunskap, färdighet och ut­
veckling än innan de gick studiecirkeln
och de bedömde att de fick mindre hand­
ledning av sjuksköterskan. Detta ligger i
linje med vad som framkom i intervjuer
med personalens chefer (12), de uppgav att
de knappast genomfört några av de för­
ändringar som de diskuterat på worksho­
parna 14 månader efter studiecirkelns av­
slut, och att de snarare såg studiecirkeln
som en individuell utvecklingsmöjlighet
för personalen än som ett sätt att utveckla
verksamheten.
Sammanfattande
reflektioner
Trots att stödet till personalen på kort sikt
gav upphov till lägre välbefinnande hos
personalen och att de blev mer kritiska
till boendets förmåga att tillgodose den
äldres vård och omsorgs behov, är min
slutsats att personalen måste få möjlighet
att diskutera och reflektera över emotio­
nella och existentiella aspekter i sitt ar­
bete eftersom det ger dem ökade möj­
ligheter att fokusera på relationen med
den äldre och deras närstående, en ökad
­öppenhet och trygghet i arbetesgruppen
men också att de får en ökad medveten­
het om hinder för att genomföra större
förändringar på boendet. Vi behöver sik­
ta in oss på hur vi kan öka möjligheten
för ledare att driva förbättringsarbete till­
sammans med personalen. Vi vet exem­
pelvis att endast ett fåtal sjuksköteskor
har en specialitutbildning inom vård av
äldre, att många inte ser sig som en ledare
inom den kommunal vård- och omsorg
men också att deras roll inom kommunal
vård och omsorg oftast är otydlig (Se ar­
tikel om Specialistutbildad sjuksköterska
gör skillnad, sidan 33). l
Referenser
(1)Socialstyrelsen. De mest sjuka äldres vård och omsorg – en beskrivning utifrån nationella
indikatorer. 2011, Stockholm: Socialstyrelsen.
(2) Andersson M, Hallberg IR, Edberg A-K. Health care consumption and place of death among
old people with public home care or in special accommodation in their last year of life.
Aging Clinical and Experimental Research 2007; 19: 228-39.
(3) Andersson M, Hallberg IR, Edberg A-K. Old people receiving municipal care, their
experiences of what constitutes a good life in the last phase of life: a qualitative study.
International Journal of Nursing Studies 2008; 45: 818-28.
(4) EAPC. White paper on standrads and norms for hospice and palliative care in Europe: part
1 Recommendations from the European Association for Palliative Care. European Journal of
Palliative Care 2009; 1: 278-89.
(5)WHO. Palliative care for older people: better practices. 2011, Copenhagen: World Health
Organization, Regional Office for Europe.
(6)SKOLFS. Skolverkets föreskrifter om kurser för vård- och omsorgsprogrammet. 2010:48,
Stockholm: Skolverket, No. 22 oktober 2010.
(7) Beck I, Törnquist A, Broström L, Edberg A-K. Having to focus on doing rather than being
– Nurse assistants’ experience of palliative care in municipal residential care settings.
International Journal of Nursing Studies 2012; 49: 455-64.
(8)www.Vardalinstitutet.net. Studiemanual-Palliativ vård och omsorg med inriktning mot äldre
personer i särksilt boende.
(9) Beck I, Jakobsson U, Edberg A-K. Applying a palliative care approach in residential care:
effects on care provision and caring climate. submitted.
(10) Beck I, Törnquist A, Edberg AK. Nurse assistants’ experience of an intervention focused on
a palliative care approach for older people in residential care. International Journal of Older
People Nursing 2012: doi:10.1111/j.748-3743.2012.00343.x.
(11) Beck I, Jakobsson U, Edberg A-K. Applying a palliative care approach in residential care:
effects on nurse assistants’ work situation. Palliative & supportive Care Accepted for
publication.
(12) Augustson H, Törnquist A, Hasson H. Challenges in transferring individual learning to
organizational learning in residential care for older people Journal of Health Organization
and Management 2013; 27: 390-408.
19
TEMA • FORSKNING
TEMA • FORSKNING
r på den nationella
Maria Björck föreläse december 2013
äldrekonferensen 5–6
Behöver Alma skickas
till akutmottagningen?
det kan inte nonchaleras. Nils fick åka
iväg till akutmottagningen
Foto: Patrik Björck
”Vården av de mest sjuka äldre” är ett aktuellt ämne som ofta debatteras, och det
pågår olika projekt för att kartlägga och förbättra vården. De mest sjuka äldre som
dessutom lider av demenssjukdom och kognitiv svikt, utgör de allra sköraste i denna
patientgrupp. De har svårt att uttrycka sina symtom och uttala önskemål om vård och
behandling. De är i hög grad utlämnade till andras bedömningar och beslut.
Maria Björck
leg. sjuksköterska, specialist­
sjuksköterska inom vård av äldre
Falköpings kommun
maria.bjorck@falkoping.se
J
ag arbetar som sjuksköterska inom
kommunal äldrevård och har pa­
tientansvar för bland annat en de­
mensavdelning. Jag har erfarenhet av hur
det är att snabbt göra bedömningar av
patienters behov av sjukhusvård, och jag
har varit med om att sjuksköterskor un­
der jourtid skickat in patienter till sjuk­
hus, vilka jag haft patientansvar för, där
jag upplevt det som tveksamt om det
verkligen var nödvändigt. Jag gör nu en
studie för att kartlägga vilka patienter
som skickas till akutmottagningen från
särskilda boenden, och min förhoppning
är att den ska kunna ligga till grund för
ett förbättringsarbete. Först vill jag be­
rätta om två patienter som vi kan möta i
kommunens äldrevård.
Nils
Nils är 89 år och bor på den demens­
avdelning där jag är patientansvarig sjuk­
sköterska. Nils har en långt framskriden
vaskulär demens. Han har högt blod­
tryck och besväras ibland av kärlkramp.
Han är rullstolsburen och förflyttas med
lyfthjälpmedel. Han behöver matas men
kan ibland hålla en mugg och dricka
själv. Nils kan svara enstavigt men det är
inte alltid det blir rätt. Han ser nöjd ut
och vi tolkar det som att han mår gan­
ska väl. Han är känslig för förändringar
och störningar i tillvaron och kan bli oro­
lig och uppjagad. Vid sådana tillfällen är
det svårt att veta vad som utlöst oron –
är det magen, har han ont, är han trött,
sitter han illa, har han hört eller sett nå­
got som stört honom? – personalen är
­lyhörda och brukar reda upp situationen.
Nils tacklar av långsamt men det har inte
skett någon dramatisk försämring. Något
20
besök av läkare har inte varit påkallat på
länge. Nils har två döttrar som månar om
­honom och hälsar på ibland. De är nöj­
da med omvårdnaden och tycker att han
har det bra.
En måndag morgon får jag rapport
om att Nils blivit inskickad till akutmot­
tagningen kvällen innan. Omvårdnads­
personalen hade larmat på jourhavande
sjuksköterska vid på söndagskvällen. Nils
var orolig och visade ilska mot persona­
len. Han grimaserade och hötte med nä­
ven. Han ville inte vara stilla i sängen, han
var svettig, andfådd och rödmosig om
kinderna. Personalen hade provat att ge
kärlkrampsspray men det hade inte gjort
någon skillnad. Sjuksköterskan gjorde ett
tillsynsbesök. Hon kände på pulsen, den
var snabb. Nils andades häftigt och var
mycket orolig. När sjuksköterskan frå­
gade om han hade ont sa han JAA. Var
har du ont, frågade hon? JAAAA, svara­
Alma
de Nils. Har du ont
i bröstet? JAA, sa
Nils. Sjuksköterskan
gav y­tterligare en dos
spray mot kärlkramp.
Under tiden som hon
undersökte Nils så larma­
de hennes telefon, det var
fler patienter som behövde tillsyn. Sjuk­
sköterskan, som inte tidigare hade träf­
fat Nils, tyckte att hon inte kunde uteslu­
ta att han hade fått en hjärtinfarkt eller
hade en svår kärlkramp. Hon gjorde be­
dömningen att det var bäst att ringa efter
ambulans så att han fick komma under
läkarvård. En av nattpersonalen undrade
om inte Nils kunde få något här så att
han slapp att åka till sjukhus. Sjukskö­
terskan svarade att det inte fanns något
annat än Nitrolingualspray på listan och
den hade ju inte hjälpt. Det var nog ändå
troligt att det var något med hjärtat, och
Alma är 93 år och har bott på en annan
demensavdelning i några år. Hon har en
demensdiagnos. Hon är opererad för en
höftfraktur och har behandlats mot urin­
vägsinfektioner vid ett par tillfällen. Alma
sitter i rullstol och behöver hjälp med all
omvårdnad. Hon matas, är helt inkonti­
nent och har förlorat sitt språk. Hon ger
ögonkontakt ibland. De sista månaderna
har hon tacklat av. Det har varit allt svå­
rare att få i henne mat och dryck. Ibland
kniper hon ihop munnen och vill inte äta
alls. Hon sover mycket. Alma har en son
som kommer på sporadiska besök, han
har svårt att se sin mamma långsamt tyna
bort.
En lördagskväll när jag arbetar i jour­
tjänsten så larmar en undersköterska från
Almas boende. Undersköterskan säger att
Alma inte mår bra. Hon är sämre, de har
inte fått i henne något och det är svårt att
väcka henne. Hon har fortfarande­­feber
och nu är det jobbigt med andningen
också. Jag har inte träffat Alma tidiga­
re. Jag läser i hennes journal att hon på
fredagskvällen hade börjat få feber och
en kollega hade då kontaktat jourläka­
ren som ordinerat Alvedon och ett urin­
prov. Natten till lördag hade Alma varit
21
feberfri och sovit. Något urinprov hade
man inte lyckats ta. På lördag morgon
hade hon haft feber igen men annars va­
rit ”som vanligt”. Nu tycker alltså kvälls­
personalen att hon är sämre. Jag åker till
boendet för att titta till Alma. Hon lig­
ger i sin säng. Hon är magerlagd med
­insjunkna kinder. Hon andas tungt, det
låter lite rossligt, gör ibland ett uppehåll
i andhämtningen. Jag tar försiktigt i den
tunna, knotiga handen. Vad tänker du
göra, frågar undersköterskan som står in­
till? Så här kan hon väl inte ligga!
I gränslandet
Jag tror att många sjuksköterskor som
­arbetar i äldrevården känner igen sig i
de här situationerna.Patienterna har ett
mycket stort omvårdnadsbehov och en
uttalad kognitiv svikt. De befinner sig
någonstans i livets slutskede, men de är
inte döende. De kan leva i det gräns­
landet ganska länge. Ett så kallat bryt­
punktssamtal, där man beslutar om in­
riktningen på vården och om övergången
från botande till lindrande vård, är inte så
lätt att genomföra eftersom patienterna
själva har svårt att framföra sina önske­
mål, sjukdomsförloppet är långsamt och
odramatiskt, läkarmedverkan i vården
är minimal och anhöriga är ibland långt
borta eller har svårt att ta ställning för
sina gamla kära. Dessutom kan det vara
››
TEMA • FORSKNING
svårt att på förhand besluta om vid vil­
ka tillstånd akut läkarvård krävs. En pa­
tient bör kanske stanna på sitt boende
med god omvårdnad vid återkommande
frånvaroattacker, men om samma patient
faller och ådrar sig en fraktur krävs sjuk­
husvård.
Sjuksköterskors beslut
Sjuksköterskor i kommunal äldrevård är
ofta ensamma när de gör bedömningar
av patienters hälsotillstånd och fattar be­
slut om åtgärder. Äldrevården kan vara
olika organiserad i olika landsting och
kommuner, men det vanliga är att det
finns patientansvariga sjuksköterskor och
joursjuksköterskor på kvällar, helger och
nätter. Patientansvariga sjuksköterskor
ansvarar för att planera och genomföra
omvårdnad och medicinsk vård. De kan
tycker att sjuksköterskan ska göra något.
När patienterna dessutom lider av de­
menssjukdom eller kognitiv svikt så har
de begränsad förmåga att själva medverka
i beslut om sin egen vård och behandling.
De mest sjuka äldre
”Vården av de mest sjuka äldre” är ett ak­
tuellt och omdebatterat ämne. Det pågår
olika projekt för att kartlägga och för­
bättra vården för denna grupp. Bland an­
nat ska antalet återinläggningar på sjuk­
hus minskas och det diskuteras mycket
om vård vid rätt vårdnivå. De som räk­
nas till de mest sjuka äldre, och dessut­
om lider av demenssjukdom och kogni­
tiv svikt, utgör den allra mest utsatta och
sårbara delen av denna patientgrupp. De
har svårt att uttrycka sina symtom och de
har svårt att uttala önskemål om vård och
Personalen vid akutvårdsvårdsavdelningen undrade vad
det var meningen att de skulle
åstadkomma, det handlade ofta
om att lindra – inte bota.”
ha flera avdelningar eller boenden att sör­
ja för. Jourtjänstgörande sjuksköterskor
har stora områden och många patien­
ter att ansvara för, patienter som de inte
känner. De måste förlita sig på omvård­
nadspersonalens iakttagelser och omdö­
men. Sjuksköterskorna fattar beslut om
patienters medicinska och omvårdnads­
mässiga behov. De måste ofta snabbt
göra en bedömning av behovet av sjuk­
husvård, och det är inte enkelt att avgöra
om det är bäst för patienten att skickas
till akutmottagningen eller få vård på bo­
endet. Anhöriga är inte alltid närvaran­
de, eller så finns de hos patienten och är
oroliga för om symtomen kan behandlas
eller lindras utan sjukhusvård. Persona­
len är oroliga för patientens tillstånd och
behandling. De är i hög grad utelämnade
till andras – oftast sjuksköterskors – be­
dömningar och beslut. När Socialstyrel­
sen gjorde en verksamhetstillsyn för någ­
ra år sedan för att se hur äldre patienter
togs om hand på akutmottagningar i lan­
det så fann man brister. På många stäl­
len saknades kompetens och kunskap om
äldre personers skörhet och speciella be­
hov. Det finns också studier som visar att
en sjukhusvistelse för en multisjuk äldre
person kan vara förenat med risker, som
t.ex. att utveckla trycksår eller drabbas av
förvirringstillstånd. Det är långt ifrån all­
tid som hälsotillståndet och livskvaliteten
förbättras av en sjukhusvistelse.
Under utbildningen till specialist­
sjuksköterska inom vård av äldre gjorde
22
TEMA • FORSKNING
jag praktik vid en medicinsk akutvårds­
avdelning och träffade där patienter som
blivit inskickade från särskilda boen­
den. Jag stärktes i min uppfattning om
att många av de mest sjuka äldre, sär­
skilt de med kognitiv funktionsnedsätt­
ning, aldrig skulle kommit till sjukhuset
utan borde vårdats på sina boenden. Pa­
tienterna jag mötte var i dåligt skick och
hade upplevt det påfrestande med ambu­
lanstransport och väntan på akutmottag­
ningen. Personalen vid akutvårdsavdel­
ningen undrade vad det var meningen
att de skulle åstadkomma, det handlade
ofta om att lindra – inte bota. De fles­
ta patienter skrevs ut i oförändrat eller
försämrat tillstånd, några avled på akut­
avdelningen. Det är troligt att några av
dessa mest sjuka och sköra patienter hade
kunnat besparats resan till sjukhuset om
sjuksköterskorna i kommunerna haft
bättre stöd i bedömning och omhänder­
tagande av dem på deras boenden.
Studien
Alla möten med patienter, och mina re­
flektioner kring omhändertagandet av
dem, ledde fram till en önskan att åstad­
komma en förbättring. Jag bestämde
mig för att försöka ta reda på hur sjuk­
sköterskor upplever hur det är att bedö­
ma svårt sjuka patienter, patienter som
de inte känner och som inte själva är be­
slutskapabla. Jag ville också ta reda på
vilket stöd som sjuksköterskorna saknar
eller känner behov av. Jag påbörjade en
masterkurs och tänkte göra en intervju­
studie. Men först behövde jag ett under­
lag – det kanske bara var jag som trodde
att det skickades in patienter till sjukhus i
onödan! Jag började göra en kartläggning
för att ta reda på vilka patienter med kog­
nitiv svikt som skickas till sjukhus från
särskilda boenden. Först gick jag igenom
inkorgen för det ITbaserade systemet för
samordnad vårdplanering på akutmot­
tagningen vid ett medelstort sjukhus. Jag
tittade på alla inkomna vårdbegäran un­
Kommer pga. högt kalium och
kreatinin. Demens, stroke,
ulcus, hjärtinfarkt, prostataca,
järnbristanemi. Orolig, icke
samarbetsvillig, vill inte bli
stucken. Slåss med personalen.
Undersöks när pat. somnat.
Inläggning på sjukhus skulle
endast bidra till ökad oro.
Återgår till boendet. Försök få
pat. att dricka mycket. Bespara
pat. ev. akuta besök eftersom
det förvärrar oron. Pat. verkar
närmast vara i det palliativa
skedet. (87 år, ingen inläggning)
Sammanfattningsvis pat. med
långskriden demens, hypertoni,
förmaksflimmer, collumfrakturop, känd angina pektoris. Bor
på boende. Inkommer pga. allmän
avtackling och kalla smärtande
fötter. Allmänt mkt. skröplig
och bedöms inte tillgänglig för
ngn. riktad behandling utan man
inriktar sig på palliation och
pat. går stilla ad mortem.
(93 år, vårdtid 1 dygn)
der en 12-månadersperiod. De patienter
som kom från särskilda boenden inklu­
derades i studien. Dessutom skulle det
vara noterat i vårdbegäran att patienten
var desorienterad eller en demenssjuk­
dom. Till akutmottagningen anlände det
2 912 patienter med vårdbegäran i det
IT-baserade vårdplaneringssystemet un­
der 12 månader. Nästan 850 av dem kom
från särskilda boenden och av dessa led
ungefär 550 patienter av någon form av
kognitiv svikt. Patienterna skickades till
sjukhus av många olika skäl, men de van­
ligaste orsakerna var andningsrelaterade
problem, feber och tecken på infektion
samt fallskador.
De 550 inkluderade patienterna gran­
skades vidare. Jag har läst dessa patienters
sjukhusjournaler för att se vad som hände
med dem när de kom till sjukhuset. Jag
har noterat om de blev inlagda, vårdti­
den, vilka avdelningar de besökt och hu­
vuddiagnosen som ställts. Jag har också
tittat på vilka undersökningar de gått ige­
nom och vilka behandlingar och åtgärder
som vidtagits.
Preliminärt resultat
Det preliminära resultatet av kartlägg­
ningen bekräftar den bild jag hade innan
jag påbörjade studien: det är väldigt sjuka
Hosta och slem
bildning i två
veckors tid. Up
plever sig själ
v
må tämligen br
a. Svullna fött
er
och smärtor fr
ån sår på höge
r häl.
Inskickad för
detta under
går­
dagen. Då avbö
jt inneliggande
vård. Nu tillko
mst av feber
varför pat. åt
er skickas in
till
akutmott. mot
sin vilja. Insä
tter
bensyl-pc. Best
äller lungrtg.
Tilltagande fö
rsämring i AT
under vårdtide
n. Fortsatt vå
rd i
palliativt syft
e. Prognos dåli
g.
0HLR. Bättre i
andningen men
mer
förvirrad vid
utskrivningen.
(86 år, vårdti
d 3 dygn)
och sårbara äldre som jag möter i jour­
naltexterna. Eftersom denna patient­
grupp är så skör och skröplig resulterar
oftast besöket på akutmottagningen i en
inläggning.
Vårdtiderna är korta, enstaka pa­
tienter stannar på sjukhuset i flera veck­
or men de allra flesta skrivs ut efter ett
eller ett par dygn. Av journalerna fram­
går hur svårt det kan vara att undersöka
och bedöma de här patienterna. Några
är okontaktbara när de anländer, andra
är oroliga och aggressiva. Det händer att
patientens symtom klingat av vid an­
komsten till akutmottagningen och att
läkaren inte hittar någon behandlings­
bar åkomma. Flertalet patienter tycks
komma till sjukhuset ensamma. Ibland
23
har läkaren skrivit i journalen ”kan inte
ge någon autoanamnes” eller ”svarar ej
på tilltal”. Man tar prover, det körs EKG
och det röntgas. Bland de som kom­
mer in efter fallolyckor har en del frak­
turer som opereras eller gipsas, men det
är också vanligt att med ”ingen påvisbar
skelettskada”, diagnos kontusion och att
patienten åker hem med rekommenda­
tion om smärtlindring. Det framkom­
mer att patienter blir tilltagande för­
virrade under sjukhusvistelsen, ibland
ges lugnande läkemedel för att kunna
undersöka och behandla. Det är van­
ligt förekommande att läkaren gör be­
dömningen att vården av patienten ska
vara rent palliativ, skriver 0 HLR (ing­
en hjärtlungräddning) i journalen och
››
TEMA • FORSKNING
samtalar med anhöriga om att avstå från
aktiva åtgärder. Mer än tio procent av
patienterna som skickades till akutmot­
tagningen avled under vårdtiden på sjuk­
huset. Om patienter med fraktur räknas
bort blir det ändå minst en patient om
dagen som kommer till akutmottagning­
en, varav de flesta troligen skulle kunnat
få vård och behandling på sitt boende.
En sak som förvånade mig under
analy­sen av materialet var att det är för­
hållandevis fler patienter med kognitiv
svikt som skickas till sjukhus från särskil­
da boenden, än patienter som bedöms
som klara och adekvata. Jag hade förvän­
tat mig att det skulle vara tvärtom. För
att få plats på ett särskilt boende krävs
ett stort omvårdnadsbehov. Om det inte
finns inslag av kognitiv svikt som bidrar
till att det inte fungerar i hemmet, lider
oftast patienterna av kroniska somatiska
sjukdomar som medför behov av omfat­
tande stöd. Därför antog jag att den pa­
tientgruppen skulle vara överrepresente­
rad beträffande sjukhusbesök, vilket inte
visade sig stämma. En möjlig orsak skulle
kunna vara att de somatiskt sjuka, men
kognitivt välbehållna patienterna, av­
böjer ambulanstransport och sjukhus­
vård, medan patienterna med kognitiv
svikt inte själva kan uttryck sin önskan,
eller inte förväntas kunna det, varför an­
dra fattar besluten.
En fråga som också infinner sig är om
det händer att patienter underbehandlas
just för att de är sköra och multisjuka.
Händer det att man väljer att avstå från
aktiva åtgärder på grund av patientens
kognitiva svikt och bristande förmåga att
kommunicera?
Fortsatt forskning
Journalgranskningen blev ett omfattan­
de arbete och efter ett tag insåg jag och
min handledare att kartläggningen skul­
le räcka för en masteruppsats. Det skul­
le dock vara spännande att få fortsätta
forska och intervjua sjuksköterskor, vil­
ket var min ursprungliga idé. Jag skul­
le vilja ta reda på vilka tankar, upplevel­
ser och önskemål kring omvårdnaden av
TEMA • FORSKNING
och förklara varför det är bäst för Alma
att slippa åka till sjukhus. Att hon kan­
ske inte skulle överleva transporten, att
hon skulle utsättas för undersökningar
och behandling och i värsta fall dö i en
främmande miljö. Jag skulle kunna stötta
dem i omvårdnaden så Alma får möjlig­
het att känna välbefinnande trots att hon
närmar sig livets slut.
Eller så kan jag säga till läkaren att
Alma är dålig. Hon har haft feber i ­flera
dagar, nu är hon rosslig i andningen och
jag är rädd att hon försämras. Jag tror att
hon behöver komma under läkarvård.
Läkaren instämmer. Och jag kan ringa
döttrarna och säga att Alma har fått åka
till sjukhuset. Hon blev dålig och and­
ningspåverkad och behöver sjukhusvård.
Och för omvårdnadspersonalen kan
jag förklara att det är bäst för Alma att
de allra mest sjuka och utsatta äldre som
sjuksköterskorna bär på. Jag tror att det
är viktigt att dessa etiskt svåra frågor hålls
levande i arbetsgrupper genom handled­
ning och reflektion. Vi sjuksköterskor i
äldrevården måste slå vakt om vår kom­
petens som specialister inom omvårdnad.
I framtiden skulle jag önska att det
inrättas mobila team med specialistsjuk­
sköterskor och läkare som kan göra hem­
besök när som helst under dygnet. Våra
gamla och sköra patienter har rätt att få
lindrande behandling, en kärleksfull om­
vårdnad i en fridfull miljö och slippa
onödiga sjukhusvistelser. Om sjukskö­
terskorna i den kommunala äldrevården
ges stöd och resurser skulle mycket lidan­
de kunna undvikas, akutmottagningarna
avlastas och, gissar jag, kostnader minska.
Hur gick det med Nils och
Alma?
Nils var upprörd och utmattad när han
kom till akutmottagningen vid midnatt.
Efter att han fått en dos morfin så lugna­
de han sig såpass att det gick att undersö­
ka honom. Man fann inga tecken på nå­
gon nytillkommen hjärtinfarkt. På grund
av den sena timmen blev han inlagd på
akutavdelningen över natten. När han väl
24
kom dit blev han orolig på nytt. Han för­
sökte ta sig ur sängen och hötte mot per­
sonalen. Han fick ett lugnande läkemedel
och somnade så småningom. Nästa dag
skrevs han ut och återvände till sitt de­
mensboende.
Hur skulle jag göra med Alma? Jag
skulle kunna ringa till jourläkaren och
beskriva Almas tillstånd. Att hon har fe­
ber, att det skulle kunna vara någon in­
fektion. Jag skulle kunna uttrycka att jag
inte uppfattar det som etiskt försvarbart
att skicka in Alma till sjukhus. Läkaren
skulle dela min uppfattning. Kan vi pro­
va att ge henne antibiotika? Om det går.
Något att ge om hon skulle bli försäm­
rad i andningen, om hon blir smärtpå­
verkad. Ja, morfin-skopolamin blir bra.
Och om hon inte reder ut det här? Jo,
tjänstgörande sjuksköterska får vara be­
hjälplig att konstatera dödsfall. Jag skulle
kunna ringa och prata med Almas dött­
rar. Berätta att Alma har feber igen, att
jag har pratat med en läkare och fått or­
dinationer. Att det är lugnast för Alma
att få vara i sin egen säng och ha perso­
nal omkring sig som känner henne. Att
vi ska sköta om henne på bästa sätt och
att vi har möjlighet att lindra. Jag skulle
kunna prata med omvårdnadspersonalen
åka till akuten. Om sjuksköterskan som
skickade Nils till sjukhus hade haft till­
gång till ett mobilt team med specialist­
sjuksköterska och läkare som hade kun­
nat komma till boendet och undersöka
Nils, så hade han inte behövt åka iväg till
sjukhuset. Om den stressade sjuksköter­
skan som gjorde tillsynsbesöket hade ve­
tat att hon haft stöd och delat ansvaret
för patientens medicinska behandling så
hade hon kanske inte haft så bråttom att
ringa efter ambulans.
Alma åkte inte till sjukhus. Vi kunde
ge henne lindrande behandling och bästa
möjliga omvårdnad i den miljö som hon
kände sig trygg i. Men alla skulle inte fat­
tat samma beslut. Det krävs kompetens
och erfarenhet för att bedöma tillståndet
hos en gammal och sjuk patient, särskilt
om patienten inte själv kan beskriva sym­
tom och uttrycka önskemål. Det krävs
mod och självtillit för att lita på sitt om­
döme, för att möta anhöriga och personal
och för att förmedla sitt ställningstagan­
de kring omvårdnad och behandling av
patienten. Det är inte enkelt och i reflek­
tionen efteråt så infinner sig alltid tvivlet
– borde jag ha agerat annorlunda? l
Läs mer!
Sveriges kommuner och Landsting
(SKL): Bättre liv för sjuka äldre
Socialstyrelsen: Vård och omsorg för
de mest sjuka äldre
Statens beredning för utvärdering
(SBU): Akutvård av de mest sjuka
äldre (pågående)
Svenskt Demenscentrum
För den
mest känsliga
huden
Cavilon No Sting
Nyhet! 3M Silikontejp
Cavilon är hudbarriärfilmen som skyddar huden effektivt och minskar risken för hudskador
orsakade av fukt. Cavilon skyddar mot urin, avföring och andra kroppsvätskor. Den kan
användas på både intakt och skadad hud.
3M Sillikontejp är en allmän förband och fixeringstejp, idealisk för patienter med känslig eller tunn hud.
• Cavilon skyddar huden vid inkontinens
• Cavilon är långtidsverkande, upp till 72 timmar
• Mer dokumentaion än någon annan bärriärfilm
• Cavilon svider inte
• Ger en följsam och säker fixering
• Lätt att ta bort utan att skada huden och orsaka patienten
onödig smärta
• Rivbar och kan återappliceras
En helt ny hudvänlig rivbar silikontejp
För mer information kontakta 3M Health Care tele 08-922100 vxl, eller besök vår hemsida www. Cavilon.se
25
Många patienter i vården behöver mer energi än de har möjlighet att få i sig via kosten. Det
kan vara äldre med sjukdomsrelaterad undernäring eller patienter med cancer,
KOL, anorexi, cystisk fibros eller HIV.
Undvik mineral- och vitaminbrist!
Särskilt utsatta patienter behöver något med högre energitäthet än vanliga kosttillägg. Med Calogen Extra får patienten i sig mycket energi men även protein, mineraler och vitaminer. Någonting alldeles extra.
Säkrare helt enkelt
Per
3
x
Med färdiga shots blir det aldrig några tvivel om hur mycket patienten får i sig. Det blir
alltid rätt dos och bibehållen eller förbättrad compliance. En färdig och försluten
dos garanterar dessutom god hygien och innebär en mer ekonomisk administrering. Den nätta volymen passar bra vid medicinutdelning, även för patienter
i hemmet, då det inte föreligger någon förväxlingsrisk med andra kosttillägg.
Något extra helt säkert.
ml
40
Kcal Protein
480 6 g
Kostfiber
g
0
Calogen Extra
Tre shots om dagen = 480 kcal
Calogen Extra finns både i flaska (200 ml) och som
shots i 6-pack (6 x 40 ml). Rekommenderad dagsdos
3 x 40 ml ger patienten vitaminer och mineraler som
motsvarar 37% av RDI.
Nutricia
Tel: 08-24 15 30
E-post: info@nutricia.se
www.nutricia.se
Kosttillägg
Kost
Hög temp i Almedalen!
är med och förbättrar
kvaliteten i äldrevården/omsorgen
Regeringen har gett SIS, Swedish Standard Institut – där Svensk
sjuksköterske­föreningen är medlemmar – i uppdrag att ta fram standard
för kvalitet inom äldrevård och omsorg. Uppdragsgivare är Eva Nilsson
Bågenholm, äldresam­ordnare Socialdepartementet. Detta arbete pågår
för fullt och beräknas vara klart vid årsskiftet 2014–2015.
Eva Stål Söderberg
leg. sjuksköterska, Projektledare
i Demensrådet, Stockholm
eva.p.stal-soderberg@sll.se
Arbetet påbörjades 2012
Riksföreningen sjuksköterskan inom
äldrevård och riksföreningen MAS fick
en förfrågan om att representera Svensk
sjuksköterskeförening i arbetet vilket var
glädjande.
I juni 2012 bildades två arbetsgrup­
per eller tekniska kommittéer SIS/TK
572, Kvalitet i äldreboende samt SIS/TK
573, Kvalitet i hemtjänst. Tanken var att
ta tillvara de goda idéer och initiativ som
redan finns. Arbetet bedrivs i olika ar­
betsgrupper som tar fram förslag för var
sin del av standarden.
Vad är en standard?
Standard är välbekant inom områden
som tekniska produkter inklusive medi­
cinskteknisk apparatur, men inte lika
vanlig inom vård och omsorg i övrigt.
Det är alltså inte storlek på boende el­
ler sängbord som ska standardernas utan
värden som förbättrar livsvillkoren för
dem äldre och i viss mån deras anhöriga.
Standarden – olika aktörer
och användningsområden
Standarderna kommer framför allt att
vara ett verktyg för vårdgivare samt ut­
förare av socialtjänst att arbeta med kva­
litet och kommer förhoppningsvis även
att underlätta jämförelser av olika aktörer
vid upphandlingar.
Viktigt är också hur man kan koppla
dessa standarders till Socialstyrelsen före­
skrifter och allmänna råd för systematis­
ka kvalitetsarbete så det blir ett bra stöd
för verksamheternas arbete med att bygga
upp bra ledningssystem.
Personcentrerad
förhållningssätt
Arbetet med att ta fram standards för
kvalitet inom äldreboende och hemtjänst
har sin utgångspunkt i ett personcentra­
rat förhållningssätt.
SIS har delat in arbetet i tre områden:
• Krav kommer att finnas på social,
psykisk och fysisk miljö till exempel
måltidsmiljö.
28
• Kraven på omsorg, omvårdnad och
rehabilitering som omfattar fallföre­
byggande arbete, smärta och tand­
vård.
• Krav på organisation som systema­
tiskt arbetsmiljöarbete, riskanalys,
­dokumentation mm.
Arbetet beräknas klart om
två år
Med över 2 600 seminarier under Almedalsveckan känns det som hela det
politiska och engagerade Sverige finns samlade under Almedalsveckan på
den lilla ön mitt i havet. Riksföreningen var givetvis där och bevakade det
mesta som hade med vård- och kompetensfrågor att göra.
Monica Berglund
Leg. sjuksköterska, Direktör vid
Tre Stiftelser i Göteborg
monica.berglund@avo.nu
Helle Wijk
Leg. sjuksköterska, Docent,
­Sahlgrenska Akademin, Institutionen
för Vårdvetenskap och Hälsa med
kombinationstjänst vid Sahlgrenska
Universitetssjukhuset
helle.wijk@vgregion.se
P
å måndagmoron höll Sveriges
pensionärsförbund (SPF) ett väl­
besökt och intressant seminarium
om våld bland äldre med titeln Våldet
går inte i pension! Frågan berör våld i
nära relationer och kan omfatta både våld
mellan äldre och personal, mellan äldre
i par och mellan äldre och deras barn.
Äldre och barnomsorgs minister Eva
­
Olofsson, Karin Göthblad, Maria Lars­
son och Barbro Westerholm var några av
talarna i panelen. Medskicket var att öka
medvetenheten om att detta tyvärr före­
ta lärdom av den goda effekten som den
nya lärplanen för barnomsorgen har haft
tillsammans med professionalisering­
en av hela barnomsorgen att gå från da­
gisverksamhet som en ren förvaring av
barnen till att bli förskolan och en pe­
dagogiska verksamhet som en del av sko­
lan. Man kan konstatera att äldreomsor­
gen är på god väg i form av en nationell
värde­grund för äldreomsorgen samt sats­
ningarna från regeringen som exempel­
vis Omvårdnadslyftet med möjlighet till
både grund- och specialistutbildning.
Hen skall vårda? var ett semina­rium
som diskuterade utifrån att kvinnor se­
dan en tid tilbaka bryter in på mansdo­
minerad yrkesmark såsom att utbilda sig
till polis, läkare, armen. Vad krävs för att
män skall göra detsamma var frågan. Om
30 år beräknar man att det saknas 30 000
sjuksköterskor, hur skall vi bemöta detta?
Maria Arnholm, jämställdshetsministern
bort vården som arbetsfält, och inte ar­
betet i sig. Män som av olika skäl ”tving­
ats” att arbeta inom vården pga av ned­
läggningar av arbetsplatser exempelvis,
vittnar om att de trivs väldigt bra. För att
ändra på detta behöver man börja myck­
et tidigt, runt middagsbordet i hemmen
och i förskolan.
Under vinjetten När drevet går re­
dogorde Professor Lotta Dellve för forsk­
ningsresultat från en pågående studie
som studerar hur chefer och chefsskap
påverkas när sociala medier bestämmer
sig för att göra en ”story” av en oförut­
sedd händelse eller ett problem i verk­
samheten. Slutsatserna av studien visar
hittills att en avgörande faktor är led­
ningens stöd.
”Borde man bygga äldreboenden
och förskolor på stadens tak?” Titeln
väckte nyfikenhet, och med kunskap
om hur man ska bygga för exempel­
deltog, tillsammans med bl a Sine­
va R
­ ibeiro, Vårdförbundet och Per Ek­
strand, forskare och studierektor vid
Röda Korsets Högskola. Kontentan av
diskussionen var att vi måste ändra både
på de urusla förhållanden som råder
inom vården i form av låg lön, noll kar­
riärväg och självfinansierad vidareutbild­
ning samt attityden till att jobba inom
vården. Både dessa faktorer kan man
anta har stor betydelse för att män väljer
vis äldre med demenssjukdom, där boen­
det helst ska ligga i markplan så att det
är lätt att gå ut i trädgården, så kändes
detta helt fel.
Seminariet inleddes av Magnus Lind­
kvist, futurolog (den ende i Sverige med
den titeln) och journalist som vände på
alla gamla sanningar. Det var befriande
att lyssna på någon som vågar tänka utan­
för ramarna. Varför ska man bebygga sta­
dens tak, kan man fråga sig? Jo, för att folk
vill bo i staden. Befolkningen i S­ verige är
Foto: Helle Wijk
Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård
Det är ett stort hänsynsfull arbete som
pågår och arbetet kommer att skicka ut
på remiss om ca ett år för att sedan kun­
na presentera en färdig standard vid års­
skiftet 2014/2015.
Deltagare i arbetet
I arbetet ingår förutom Svensk sjukskö­
terskeförening, Vårdförbundet och andra
fackförbund, patientföreningar, organi­
sationer, arbetsgivare, representanter från
privata vårdgivare, kommuner, Demens­
förbundet m fl.
Eva Stål Söderberg, ledamot Riksföre­
ningen sjuksköterskan inom äldrevård
och Svensk sjuksköterskeföreningsrepre­
sentant i SIS arbetet med att ta fram stan­
dard för svensk äldrevård. l
kommer alltför frekvent
och att detta måste in i vårdutbildningar­
na så att vårdens och omsorgens personal
är lyhörda för detta och agerar.
Därefter följde ett seminarium med
den utstickande titeln Låt äldreomsorgen lära av förkskolan! Även där var
Maria Larsson och Barbro Westerholm
medverkande tillsammans med bl a Jane
Lindell Ljunggren från Hattstugans de­
mensboende. Seminariet gick ut på att
29
››
TEMA • FORSKNING
koncentrerad till städerna och så ser det kar kostnader i hälso- och sjukvården.
ut i många andra länder och kontinenter. Forskning inom vårdarkitektur visar att
Magnus ställde frågor som ”Vill männis­ medverkan från både patient och perso­
kor bo i höghus och på taket”, ”Vilka lä­ nal är av stor vikt när nya vårdbyggnader
genheter är dyrast?” Jo, det är de som lig­ planeras. Planeringen av nya byggnader
har blivit alltmer dynamisk med medver­
ger högst upp i nybyggda hus.
Varför diskuteras en förtätning av kan av personal och patient. Resultatet
stadsmiljön just nu? Det beror bl a på är funktionella lösningar i utformning­
att en fortsatt utbyggnad av städerna på en och planeringen av sjukhusbyggnader
bredden av flera olika skäl inte är lämp­ och miljöer menar Peter Fröst, adjunge­
rad professor vid
lig, det är slö­
Centrum för vår­
seri med en­
dens arkitektur
ergi och även
Sjuksköter­(CVA) vid Chal­
med männis­
skor inom
mers
Tekniska
kors tid. Vill
hemsjuk­vård
Högskola. CVA
vi tillbringa
använder
utvecklar nu en
alltmer tid i
bara 20%
integrerad pla­
köer?
av sin arbets­
tid till
neringsmodell
Nej, istäl­
vård av patienter.”
med evidensba­
let borde vi
serade koncept­
bygga uppåt­
där det finns massor av out­nyttjade och program och evidensbaserade förebilder.
fula tak, enligt Magnus Lindkvist. Det Det medför att utvecklingen sker i sam­
är riktiga A-lägen! Ställ frågan vad taken råd med patient och personal men med
kan användas till? Ofta hittar vi en massa en samordnad kunskap som grund, säger
hinder, det blir svårt och dyrt med hissar Peter Först.
Personcentrerad vårdmiljö innebär
i mycket höga hus, är ett argument. Även
det hindret krossades, idag finns kolfiber­ att ta reda på hur vårdmiljön påverkar
kabel som löser det. Man måste bygga så patientens upplevelse av hälsa och väl­
det är nedrivningsbart för ingen vet vad befinnande. Hälsa sker inuti människan
som behövs i framtiden, säger Magnus och vårdens uppgift är att tillhandahålla
Lindkvist. Bygg på olika ”moduler eller miljöer som gör det möjligt säger Helle
parasiter” som han kallade det som är lät­ Wijk, docent vid Sahlgrenska Akademin.
Ett av de områden som har haft en
ta att ta bort. Myndigheter och olika ak­
törer måste skapa en gemensam bild och stor fördel av dynamiska planeringspro­
vision och bygga ett referensobjekt. Det cesser är den psykiatriska vården. Genom
gäller att våga ta chansen nu om man vill studier har man kunnat påvisa att en ge­
nomtänkt vårdarkitektur lett till min­
att staden ska utvecklas och förändras.
Detta seminarium väckte många fun­ dre aggressivitet och våld och minskar
deringar hos mig. Framtidens melodi är belastningen för personalen. Vid Sahl­
kanske att bygga attraktiva äldreboenden grenska Universitetssjukhusets nya rätts­
högst upp på stadens tak med vacker ut­ psykiatriska vårdbyggnad, Rågården i
sikt i en härlig trädgårdsmiljö med till­ Göteborg, har man under planerings­
gång till SPA. Tänk att sitta i restaurang­ processen arbetat i samverkan med perso­
en eller baren under stjärnhimlen och nal och patienter och hoppas på samma
framgång. Elsa Ivarsson, projektledare
blicka ut över staden?
Framtidens vårdmiljöer mer an- för rättpsykiatri, område 2 på Sahlgren­
passade efter mänskliga behov ”Vad ska Universitetssjukhuset berättar:
Utmaningen har varit att i rätt­
upplever en vaken patient? Vad krävs
av framtidens vårdmiljöer?” Centrum psykiatrisk vård skiljer sig arkitektens roll
för vårdens arkitektur och forsknings­ mycket från vanlig vård då rättpsykiatrin
ska tillhandahålla individuell vård, men
området Vårdarkitektur presenterades.
En god vårdmiljö ökar patient- och också säkerställa andras säkerhet. Där­
personalsäkerhet, vårdkvalitet och mins­ för har personalens samlade kunskap och
30
erfarenhet varit till stor hjälp i utform­
ningen av Rågården. Tack vare samarbe­
te mellan olika aktörer: Västfastigheter,
arkitekter och konsulter har Rågården
lyckats med något unikt då hela byggna­
den genomsyras av patientens behov.
Mer kringtid än vårdtid. På upp­
drag av ett 50-tal kommuner har företa­
get Utvecklingspartners AB mätt vad de
anställda inom hemsjukvård, hemtjänst
och särskilda boenden egentligen gör på
sin arbetstid. Det skiljer sig något mel­
lan de olika personalgrupperna, men för
de flesta handlar det om att max halva
arbetstiden ägnas åt patienterna/vårdta­
garna. För sjuksköterskorna är det allra
värst. 80 procent av deras arbetstid går åt
till ”kringtid”.
Sjuksköterskor inom hemsjukvård och
särskilda boenden använder bara 20 pro­
cent av sin arbetstid till vård av patienter.
Det visar en omfattande kartläggning i 50
kommuner. Dokumentation, administra­
tion, planering, restid, kontakter... det blir
inte mycket tid kvar för den direkta pa­
tientvården för sjuksköterskorna.
Den omfattande dokumentationen,
rapportskrivandet, administrationen och
undermåliga IT-system håller på att seg­
la upp som en het fråga här i Almedalen.
Den diskuteras på flera seminarier och
alla tycks vara ense om att det är ett pro­
blem samtidigt som många också påpe­
kar att det är viktigt att dokumentera och
utvärdera för att kunna förbättra vården.
Kunskap bästa pillret för äldres
hälsa var ett frukostseminarium anord­
nat av Vårdförbundet med Sinneva Re­
beiro, Vårdförbundet, Mathilda Svahn
Holmén, specialistsjuksköterska Vård
av Äldre, Eva Nilsson-Bågenholm re­
geringens äldresamordnare, Helle Wijk
Sahlgrenska Akademin, Svensk sjukskö­
terskeförening/Riksföreningen för sjuk­
sköterskan inom äldrevård, och Anders
W Jonsson, ordförande i socialutskottet
i morgonsoffan. Lisbeth Löpare-Johans­
son var moderator och ledde diskusion
som fokuserade hur vi skall bemöta det
stora behovet av specialistkompetes inom
äldreområdet nu och i framtiden. Olika
lösningar lades fram bland annat Vård­
förbundets idé om Akademisk Specialist
tjänstgöring för sjuksköterskor. l
Det ojämlika åldrandet
Vi lever allt längre. Den förväntade medellivslängden har under en
lång tid ökat med i genomsnitt två månader per år i Sverige. Det är
en svindlande ökningstakt. Som en konsekvens gör vissa beräkningar
gällande att ungefär hälften av de barn som föds idag kommer att bli
hundra år eller äldre. Andra beräkningar är mer konservativa men ger i
grunden samma budskap: allt fler personer kommer att leva allt längre.
Stefan Fors, fil.dr. & Carin Lennartsson, docent
Aging Research Center,
Karolinska institutet & Stockholms universitet
D
enna utveckling kan tveklöst
räknas till mänsklighetens främ­
sta bedrifter. I västvärlden har
barn- och ungdomsdödligheten reduce­
rats dramatiskt, och nu drivs ökningen av
medellivslängden i hög grad av en mins­
kad dödlighet bland äldre personer. San­
nolikheten att få uppleva ett långt friskt liv
skiljer sig dock mellan olika socioekono­
miska grupper i samhället. Personer med
hög utbildning, hög inkomst och som
arbetar eller har arbetat med traditionel­
la medelklassyrken tenderar att, i genom­
snitt, leva längre och ha färre hälsopro­
blem än personer med lägre utbildning,
lägre inkomst och som arbetar eller har ar­
betat med traditionella arbetarklassyrken.
Det finns alltså en socioekonomisk
ojämlikhet i hälsa och överlevnad. Den­
na ojämlikhet är omfattande och det finns
vissa tecken på att den har ökat under en
lång tid. År 1986 var den förväntade åter­
stående medellivslängden vid 30 års ålder
drygt 50 år för kvinnor med förgymna­
sial utbildning och drygt 52 år för kvin­
nor med eftergymnasial utbildning. År
2011 hade den förväntade återstående
livslängden ökat till drygt 51 år för kvin­
31
nor med förgymnasial utbildning och till
knappt 57 år för kvinnor med eftergym­
nasial utbildning. Det betyder att skillna­
den i återstående livslängd ökat från c:a
två år till drygt fem år. Detta beror på att
de högutbildade kvinnorna haft en myck­
et gynnsam utveckling medan de lågutbil­
dade kvinnornas utveckling varit mycket
mer begränsad. Bland männen ser utveck­
lingen likartad ut, även om de lågutbilda­
den männen haft en något mer gynnsam
utveckling (deras förväntade återstående
livslängd ökade med c:a tre år, medan de
högutbildade männens återstående livs­
längd ökade med drygt fem år).
Det finns alltså betydande skillnader i
TEMA • FORSKNING
TEMA • FORSKNING
Specialistsjuksköterskan
inom vård av äldre gör skillnad
Med stigande ålder ökar risken för sjukdom och funktionsnedsättning, vilket
leder till ett ökat behov av vård och omsorgsinsatser. Dagens hälso- och
sjukvård, liksom vård och omsorg, är fortfarande dåligt rustade för att möta
de behov som äldre personer med multimorbiditet har.
Anna-Karin Edberg, Ellinor Edfors, Iréne
Ericsson, Marie Ernsth Bravell, Regina
Nobis och Helle Wijk för samtliga lärosäten
i samverkan NANO Syd*
genomsnittlig livslängd mellan hög- och
lågutbildade. Liknande skillnader finns
även mellan olika inkomstgrupper och
yrkesgrupper. Även bland de som uppnår
en hög ålder finns det betydande skillna­
der i hälsa, dödsrisk, samt fysisk och kog­
nitiv funktionsförmåga. Personer som har
en mer gynnsam socioekonomisk posi­
tion tenderar att ha färre hälsoproblem
och bättre fysisk och kognitiv funktions­
förmåga än personer som har en mindre
gynnsam socioekonomisk position.
Vad beror då denna ojämlikhet i häl­
sa på? Det är en svår fråga som inte har
några entydiga svar. Det faktum att dessa
ojämlikheter så konsekvent återfinns för
vitt skilda hälsoproblem under olika tids­
perioder och i olika samhällen pekar på
att de sannolikt inte kan förklaras av en
specifik orsak. Detta har gjort att man
inom forskningen ibland talar om socio­
ekonomisk position som en fundamen­
tal orsak till ohälsa. Med det menar man
att personer med högre socioekonomiska
positioner tenderar att ha tillgång till mer
resurser med hjälp av vilka de kan påver­
ka sin hälsa positivt än personer med läg­
re socioekonomiska positioner. Vilken
typ av resurser det handlar om kan dock
variera mellan olika tidsepoker och sam­
hällen.
För att förstå ojämlikheten i hälsa bland
dagens äldre i Sverige behöver vi både
se till de levnadsvillkor som de äldre le­
ver under idag och de levnadvillkor som
de levt under tidigare i livet. Det finns
nämligen en hel del forskning som pekar
på att de äldres hälsa i hög grad formats
av tidigare livserfarenheter. Att växa upp
under svåra ekonomiska och sociala för­
hållanden kan påverka den sociala och
biologiska utvecklingen på ett sätt som
hämmar den fysiska och kognitiva hälsan
under resten av livet. En del av effekterna
kan vara direkta. Undernäring under fos­
terliv och uppväxt kan, till exempel, på­
verka kroppen på ett sätt som ökar risken
för hjärt- och kärlsjukdom under resten
av livet. Andra effekter kan vara indirek­
ta. Barn som växer upp under ogynn­
samma förhållanden tenderar att, i högre
grad än barn som växer upp under gynn­
sammare förhållanden, sluta skolan tidigt
och arbeta inom lågavlönade och fysiskt
ansträngande arbeten. Dessa faktorer på­
verkar i sin tur hälsan negativt. Personer
från olika socioekonomiska grupper åld­
ras alltså med olika förutsättningar. Men
även under ålderdomen skiljer sig lev­
nadsförhållandena åt mellan olika soci­
oekonomiska grupper. Flera studier har,
till exempel, visat sig att högutbildade
32
äldre tenderar att få färre olämpliga läke­
medel och fler nya läkemedel förskrivna
än lågutbildade äldre.
Sammantaget pekar alltså forskningen
på att det finns betydande skillnader i livs­
längd och hälsa bland äldre i Sverige idag.
Det mesta pekar dessutom på att dessa
skillnader har formats av livslånga skillna­
der i levnadsförhållanden. En framgångs­
rik strategi för att bekämpa dessa skillna­
der förutsätter således insatser under hela
livsförloppet, med ett fokus på insatser ti­
digt i livet. l
Är du intresserad av att läsa mer
inom ämnet rekommenderar vi:
Andersson, L. & Öberg, P. (Red). (2012).
Jämlik ålderdom? I samtiden och
­framtiden. Stockholm: Liber.
Rostila, M. & Toivanen, S. (Red).
(2012). Den orättvisa hälsan: om
socio­ekonomiska skillnader i hälsa och
livslängd. Stockholm: Liber.
S
jukvårdens ökade specialisering
och ständigt minskande antal geri­
atriska vårdplatser medför att äld­
re personer alltmer vårdas i ”stuprör”
där främst den åkomma de vårdas för
fokuseras. Denna specialisering mins­
kar även möjligheterna att se hela män­
niskan och hans/hennes totala vård och
omvårdnadsbehov, vilket kan medföra
återkommande sjukhusinläggningar och
oklar ansvarsfördelning. De allra mest
sköra med störst vård och omsorgsbehov
bor och vårdas oftast på särskilt boende
(SäBo). Dessa personer har ofta en ned­
satt kognitiv funktion, är multisjuka och
har många olika läkemedel samtidigt (se
Edberg & Ernsth Bravell 2013). En be­
tydande andel av de äldre som bor och
vårdas på SäBo avlider också där, trots att
förutsättningarna för att ge en god pallia­
tiv vård vid livets slut är begränsade. Om
en god vårdkvalitet inom vården av äldre
personer ska garanteras är det alltså nöd­
vändigt att sjuksköterskorna har en hög
specifik geriatrisk kompetens.
Äldres behov
Förutom äldres multimorbiditet riskerar
de även i större utsträckning att drabbas
av allvarliga komplikationer såsom fall,
malnutrition och trycksår. Studier har vi­
sat att äldre personer som bor på SäBo
drabbas av fall minst tre gånger så ofta kommunal vård och omsorg har en hög
jämfört med äldre som bor i ordinärt bo­ sjukvårdskonsumtion under sista året i
ende och får frakturer i högre utsträck­ livet (exempelvis Andersson m fl 2007;
ning än i andra miljöer (SKL 2009). Även ­Ernsth Bravell mfl 2010). När det gäller
om det har skett förbättringar det senaste personer som bor på SäBo visade Anders­
decenniet visar fortfarande många studier son mfl (2007) att antalet inläggningar på
att även risken för malnutrition är över­ sjukhus ökar de sista veckorna i livet och
hängande hos äldre personer på särskilda att en betydande andel slutligen avled på
boendeformer (Westergren 2009). Mal­ sjukhus, trots att intentionen från sam­
nutrition har i sin tur även samband med hället är att man ska kunna få vård och
risken för att drabbas av trycksår. Även omsorg vid livets slut i sin hemmiljö oav­
om förekomsten av trycksår har minskat, sett var man bor. En av orsakerna kan vara
är de personer som ådrar sig trycksår till bristen på geriatrisk specialistkompetens
allra största delen äldre och många vårdas och en relativt låg sjukskötersketäthet.
på SäBo (SKL 2013).
Idag bedöms främst ris­
kerna för enstaka fakto­
En god kunskap är
rer var för sig; risk att
själva grunden för
drabbas av malnutri­
god kvalitet i både
tion bedöms ofta med
hälso- och sjukvård
MNA (Mini Nutritio­
och socialtjänst. Utbildningsnal Assessment), risk för
situationen inom området getrycksår med den mo­
riatrik och gerontologi är av
difierande Nortonska­
avgörande betydelse för både
lan och risk för fall med
verksamheternas kvalitet och
Dowtown Fall Risk In­
rekrytering till området.”
dex. Men eftersom dessa
(Socialstyrelsen 2012)
tillstånd är relaterade till
varandra, krävs en hel­
hetsbedömning av indi­
videns totala hälsosituation. Förutom att Förutsättningarna för att
äldre personer ofta har flera olika sjukdo­ kunna ge en god vård och
mar samtidigt har de alltså ofta även en omsorg måste öka
kombination av olika risktillstånd som En kartläggning av geriatrisk kompetens
kräver hög kompetens hos omvårdnads­ bland olika yrkesgrupper som Socialsty­
personalen.
relsen publicerade 2012 (Socialstyrelsen
Studier visar att äldre personer inom 2012) visade att mindre än två procent
››
33
TEMA • FORSKNING
av de sjuksköterskor som arbetar med
vård av äldre har en specialistutbildning
inom området, även om något fler har en
distriktssköterskeutbildning med inslag
av gerontologi och geriatrik (Socialstyrelsen 2011; 2012). Det är inte heller ovan­
ligt att sjuksköterskor inom kommu­
nal vård och omsorg står ensamma med
svåra beslut, speciellt under kvällar och
nätter (Törnquist m fl. 2013). I studien
av Törnquist m fl. (2013) beskrev nattsjuksköterskor att de ibland ringde till
sjukvårdsupplysningen bara för att ha en
kollega att prata med. Sjuksköterskorna
beskrev även att de kände att de hade en
bristande legitimitet i kontakterna med
primärvård och sjukhus, men även inom
den egna organisationen där hälso- och
sjukvårdsfrågor inte prioriteras (Törnquist 2013). I intervjuerna framkom ex­
empelvis att sjuksköterskorna ibland inte
ens hade basala förutsättningar att ge den
omvårdnad som krävdes, exempelvis när
någon behövde sug eller syrgas. Utdrag
från en intervju:
”Vi får inte ha någon avancerad
utrustning på boendet – de har
beslutat att det ska vara som
ett ’vanligt ordinärt boende’
– utan några speciella fördelar. Men det känns förfärligt att
behöva ringa till ambulans när
någon är slemmig bara för att vi
inte har någon sug på boendet.
Vi har ju kompetensen, men
kan inte använda den...”
(Törnquist mfl 2013)
Sammantaget pekar studierna ovan tyd­
ligt på behovet av såväl specifik kompe­
tens som ledare som tar ansvar för om­
vårdnadens genomförande, se artikel av
forskaren Ingela Beck i detta numer av
tidningen.
Vilken kompetens behövs?
För att möta den äldre personens samt­
liga behov krävs flera olika kompetenser
såsom kunskap om biologiskt åldrandet,
somatiska hälsoproblem, psykiska och
kognitiva hälsoproblem, multisjuklighet
och komplexa vårdbehov. Vidare förut­
sätter en god vård och omsorg om äld­
re kompetens inom palliativ vård samt
kunskap om hur värdighet och välbe­
finnande kan upprätthållas för både den
äldre och dennes närstående. I en hel­
hetsbedömning av den äldre personens
totala hälsostatus behövs vidare kunskap
om kulturella och existentiella aspekter
kopplade till just vård av äldre samt fär­
dighet i att ge hälsostödjande samtal med
den äldre och dennes närstående. Vård
och omsorg av äldre skall vara personcen­
trerad och bygga på evidensbaserad kun­
skap där vetenskapliga metoder används
för att förstå och bedöma den äldre per­
sonens komplexa vårdbehov. Idag träf­
far ofta multisjuka äldre personer flera
olika specialister, som alla försöker föl­
ja rekommendationer för den enskilda
sjukdomen. Rekommendationerna riske­
rar att krocka och leda till konsekvenser
som polyfarmaci och sjukhusinläggning­
ar (Nilsson 2012). Detta organisatoriska
problem belyser både vikten av att ha en
sjuksköterska med specialistkompetens
med ett samlat ansvar för samordning av
vård, omsorg och omvårdnad för perso­
ner med multisjuklighet samt vikten av
kunskap om förbättringskunskap för att
omsätta forskningsbaserade resultat i ut­
vecklingen av vården. Kortare fristående
kurser kan inte omfatta all den kompe­
tens som beskrivs ovan. För att kunna
möta den äldre personens komplexa so­
matiska, psykiska, och kognitiva hälso­
problem och multisjuklighet krävs istäl­
let en längre sammanhållen utbildning.
Specialistsjuksköterske­
utbildning inom vård av
­äldre på avancerad nivå
Specialistsjuksköterskeutbildningen, inriktning vård av äldre är ett exempel på
en sammanhållen utbildning som bygger
på evidensbaserad kunskap för att möta
den äldre personens komplexa vårdbe­
hov. Utbildningen är på avancerad nivå
och ska väsentligen bygga vidare på de
34
TEMA • FORSKNING
kunskaper som studenterna tidigare har.
Det innebär en fördjupning av kunska­
per, färdigheter och förmågor i förhål­
lande till utbildning på grundnivå och
en ytterligare utveckling av studenter­
nas förmåga att självständigt integrera
och använda kunskaper, utveckla förmå­
gan att hantera komplexa företeelser, frå­
geställningar och situationer, och förbe­
reda studenterna för en yrkesverksamhet
med stora krav på självständighet eller för
forsknings- och utvecklingsarbete (Högskolelag, SFS 1992:1434). På avancerad
nivå beskrivs kunskap, förståelse och dess
tillämpning som en utvecklad förmåga i
användning av nya idéer och att ha en
problemlösningsförmåga i obekanta och
komplexa situationer. Förmågan att göra
bedömningar på avancerad nivå innebär
att utifrån ofullständig data koppla ihop
kunskap för att hantera komplexa situa­
tioner. Förmåga att kommunicera slutsat­
ser och hur dessa är underbyggda med
kunskap inom det egna området för både
professionella och lekmän. Studiefärdighet på avancerad nivå beskrivs som en ut­
vecklad förmåga att självständigt studera
och lägga upp sina studier (Joint Quality Initiative Group, 2004; Weurlander
&Bolander, 2007).
Avancerad praktisk omvårdnad enligt
Oberle och Allen (2001) omfattar såväl
expertkunnande som bildning (att vara
lärd). Här genomförs komplexa kliniska
bedömningar och det visas skicklighet i
vårdandet och en självständighet i att ini­
tiera vård. På denna nivå analyseras forsk­
ning kritiskt och användning av omvård­
nadens evidens i det kliniska arbetet är en
självklarhet. Avancerad nivå kräver sitt le­
darskap för att säkerställa god omvårdnad
och utveckling av den samma. Teamarbe­
te och samarbete med andra professioner
för att möta de behov som finns i relation
till komplexa situationer behövs på denna
nivå (a.a.). Komplexa situationer är situ­
ationer som består av många olika delar
vilka hänger samman på ett svåröverskåd­
ligt sätt (Nationalencyklopedin, 2012).
För avancerad praktisk omvårdnad
krävs enligt Oberle and Allen (2001)
a­ llmän kunskap i form av teoretisk kun­
skap dvs. ”att veta vad och varför” något
ska göras och att känna igen mönster dvs.
”att veta vad” detta kan vara tecken på
samt att ha praktisk kunskap för ”att veta
hur” något ska utföras
Därtill behövs specifik/särskild kun­
skap dvs. personlig kunskap om patienten
”att veta vem” personen är. Slutligen krävs
det en utvecklad praktisk visdom för att
kunna avgöra vad som är lämpligt vid ett
visst tillfälle bland de alternativ som skul­
le kunna vara möjliga. Ovanstående mo­
dell för Avancerad praktisk omvårdnad
används i utbildningens samtliga kurser
för att förstå och bedöma komplexa si­
tuationer.
Även den verksamhets­
förlagda delen av
utbildningen skall vara
på avancerad nivå
Wijk et al. (2009) diskuterar i en artikel
de krav som utbildningsreformen utifrån
NANO Syd består av lärosätena Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Hälsohögskolan Jönköping, Linnéuniversitetet, Göteborgs universitet och Högskolan Väst
som tillsammans driver specialistsjuksköterskeprogrammet inom vård av äldre, 60 hp.
Ingående kurser i utbildningen är; Omvårdnad hälsa och livsvillkor hos äldre, Vetenskapliga metod inriktning vård av äldre, Geriatrisk omvårdnad, Värdighet och välbefinnande i åldrandet, Palliativ vård med inriktning mot äldre, Organisation ledning
och utveckling med inriktning vård av äldre samt Examenskurs. I utbildningen är den
verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) integrerad som en del i samtliga ingående
kurser främst i former av uppgifter som genomförs i klinisk praktik.
Utbildningen är helt nätbaserad och går med 50% studietakt via en för samtliga
lärosäten gemensam lärplattform. En nätbaserad studieform skapar möjlighet till att
gå en specialistutbildning även för de som arbetar, har familj och svårigheter med att
fullfölja en campusförlagd utbildning. Att studera via nätet innebär att studenten till
stor del kan planera sina studier oberoende av tid och rum. Kursplattformen är alltid
tillgänglig varhelst studenten befinner sig.
35
Bologna ställer på specialistutbildning­
ar för sjuksköterskor avseende verksam­
hetsförlagd utbildning (VFU) på avan­
cerad nivå. VFU ska ha samma krav på
högskolemässighet och avancerad nivå
som de teoretiska delarna. VFU på av­
ancerad nivå fodrar mer än den praktiska
vardagspedagogiska inriktning som tidi­
gare använts. I specialistutbildningar för
sjuksköterskor finns ett behov av att in­
tegrera vetenskap och beprövad erfaren­
het samt att tydliggöra hur vetenskapligt
förhållningssätt och evidensbaserade in­
satser kan tillämpas och utgöra grund för
frågeställningar och identifiering av ut­
vecklingsområden inom vårdverksamhet
(Wijk et al., 2009).
I specialistsjusköterskeutbildningen
inom vård av äldre integreras teori och
praktik i form av studieuppgifter som ge­
nomförs under VFU. Det kan vara teo­
retiska frågeställningar som studeras och
omsätts i praktiken eller autentiska kom­
plexa situationer/problem som hämtas
i praktiken och analyseras och studeras
teoretiskt relation till omvårdnad på av­
ancerad nivå. Den verksamhetsförlagda
utbildningen kan ske på den egna arbets­
platsen vilket kan leda till en direkt til�­
lämpning av ny kunskap. Exempelvis kan
studenterna genomföra en intervju med
en äldre person, göra en eller flera obser­
vationer samt strukturerade bedömningar
av de hälsoproblem eller besvär som den
äldre personen beskriver eller observatio­
nerna visar. Andra faktorer att beakta är
den äldre personens hälsosituation och
skillnader och likheter mellan den äldre
personens beskrivning av sin situation,
vad studenten själv observerar och vad
den strukturerade bedömning gav för re­
sultat. I den aktuella uppgiften knyter de
även an till relevanta åldrandeteorier och
aktuell forskning inom området och ger
förslag på omvårdnadsåtgärder som kan
förbättra den äldre personens situation,
men även öka vårdkvaliteten inom den
egna verksamheten. Genom att koppla
teori och praktiskt handlande på detta
sätt stimulerar och möjliggör utbildning­
en till att studenterna vågar t­änka nytt
››
TEMA • FORSKNING
Blir det någon skillnad?
Då sjuksköterskor med en särskild kom­
petens inom äldreområdet tillfrågas om
vad de upplever som största vinsten med
att ha en specialistsjuksköterskeutbild­
ning med inriktning vård av äldre blir
svaret att kunskapen ger en ökad säker­
het att möta den äldre patienten, men
också dennes anhörige. Kunskapen om
det normala åldranded, och när något
avviker från det normala, är oerhört vär­
defull inte minst för att kunna ta ställ­
ning till när åtgärder krävs. Kunskapen
gör att sjuksköterskan också har en be­
redskap för att kunna motivera en åtgärd
som vidtas både till patient och anhörig
men också för att kunna motivera vid
utebliven åtgärd. I vården av äldre finns
en risk för överdiagnosticering, men kan­
ske framförallt för underdiagnosticerng.
Det finns en risk att åkommor och besvär
tolkas som ”normalt åldrande” istället för
att åtgärder som kan öka såväl välbefin­
nande som livskvalitet sätts in.
”Jag upplever kursen som lärorik och att jag har fått tänka till
om hur jag vill arbeta. Att det
är patienten som jag är där för,
så har jag alltid arbetat. Men
jag vet nu hur jag ska kunna påverka mina kollegor och övrig
personal som arbetar i vården.
Att ta fram riktlinjer om den
personcentrerade vården. Att
lära dem se individen och inte
enbart diagnosen. Jag har det
nu vetenskapligt förankrat och
det blir då lättare att bevisa vad
som är rätt.”
Studentkommentar i utvärderingen
av utbildningen
36
Foto: fotoakuten.se
En ökad kompetens bidrar till att Speci­
alistsjuksköterskan med inriktning äldre
vågar säga ifrån och på ett bättre sätt kan
motivera varför man säger ifrån. Sjukskö­
terskan upplever sig stå på den äldres sida
i kontakten med olika vårdgivare och an­
höriga, vilket gör att den äldre personen
förhoppningsvis kan känna större säker­
het i den vård de får och att deras röster
blir hörda. En sjuksköterska uttrycker det
som att hon numera känner sig som ”den
äldres advokat”.
Sjuksköterskan med en extra kom­
petens inom området äldre upplever sig
vara en uppskattad resurs inom exem­
pelvis primärvård. Specialistsjuksjukskö­
terskan konsulteras ofta av kollegor i det
dagliga arbetet. Utbildningen har gett en
ökad kunskap om olika vårdgivare och
hur organisationen är uppbyggd. Ett re­
sultat av denna kunskap kan innebära att
en situation som tidigare skulle ha föran­
lett ett besök på vårdcentral eller inom
slutenvården inte längre är aktuellt utan
problemen kan lösas på plats. Äldressjuk­
sköterskan inger med sin kunskap förtro­
ende eftersom de som kontaktar henne
från hemsjukvård och särskilda boenden
känner att sjuksköterskan förstår deras si­
tuation.
En företrädare i en kommun där
man vid annonsering av ledig tjänst ef­
terfrågade kompetensen Specialist utbil­
dad sjuksköterska med inriktning äldre
motiverade att man valt att efterfråga
denna kompetens eftersom denna ut­
bildning anses svara upp mot behovet i
dagens vård och omsorg av äldre. Den
kompetens som ofta efterfrågats hittills
för anställning i kommun och hemsjuk­
vård är disktrikssköterskeutbildning.
Utbildningsinnehållet i disktriktssköter­
ske utbildningen är omfattande och inte
så specifikt inriktat på äldre. Dagens
vård och omsorg av äldre kräver väsent­
ligt mer fördjupade kunskaper om äld­
re för att en vård av kvalitet skall åstad­
kommas. l
Sarkopeni
Referenser:
Andersson M., Hallberg IR., Edberg A-K.
(2007) Health care consumption and place
of death among old people with public
home care or in special accommodation
in their last year in life. Aging. Clinical and
Experimental Research, 19(3): 228-239.
Att undernäring medför stora konsekvenser för den
­äldre individen är det säkerligen ingen som motsäger
sig idag. Kunskapen om undernäring och dess konsekvenser har ökat dramatiskt de senaste decennierna och genom bland annat Socialstyrelsens arbete för
­bättre ­näringsrutiner i vård och omsorg, är det allt fler
kommuner som tar undernäringsproblematiken inom
särskilda boenden på större allvar.
Edberg & Ernsth Bravell Läkartidningen
2013 In press
Ernsth Bravell M., Malmberg B., Berg S.
(2010) End-of-life care in the oldest old.
Palliative & Supportive Care, 8: 335 -344.
Joint Quality Initiative Group. (2004).
Shared ‘Dublin’ descriptors for Short Cycle,
First Cycle, Second Cycle and Third Cycle
Awards. Hämtad 27 december 2012 från
European University Association http://
www.eua.be
Oberle, K. & Allen, M. (2001). The nature
of advanced practice nursing. Nursing
outlook, 49 (3), 148-153.
Nilsson, G. (2012). Multisjuklighet är mer
regel än undantag. Men forskningen har
inte hängt med i dagens vårdverklighet.
Läkartidningen nr 43–44 2012 volym 109
pp 1940-1941.
SFS 1992: 1434. Högskolelag. Hämtad 10
december, 2012 från Riksdagen, http://
www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/
Lagar/Svenskforfattningssamling/Hogskolelag-19921434_sfs-1992-1434/
Socialstyrelsen (2011). Ökad kompetens
inom geriatrik och gerontologi – strategiskt viktiga problem och förslag till
åtgärder. Stockholm: Socialstyrelsen. Länk:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-34
Socialstyrelsen (2012). Ökad kompetens
inom geriatrik och gerontologi - förslag till
utformning och genomförande. Stockholm:
Socialstyrelsen. Länk: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-2-5
SKL (2009). Fallskador bland äldre – en
sammanfattning av en kunskapsöversikt om
fallskador. Stockholm: Sveriges kommuner
och landsting.
SKL (2013). Förekomst av trycksår kartlagd.
Stockholm: Sveriges kommuner och
landsting. Länk:http://www.skl.se/press/
nyheter_2/nyheter-2011/forekomst-avtrycksar-kartlagd
Törnquist A., Andersson M., Edberg A-K.
(2013) In search of legitimacy - registered
nurses experience of providing palliative
care in a municipal context. Scandinavian
Journal of Caring Sciences, 27(3): 651-658.
Westergren A. (2009) Vikten av mat för
vikten, hälsan och välbefinnandet. Nordisk
Geriatrik, 5: 32-39.
Weurlander, M. & Bolander, K. (2008).
Om bredd och djup: Några tankar om hur
progression kan uttryckas (CME-guide, nr
3). Institutionen för lärande, informatik, management och etik. Stockholm: Karolinska
institutet.
Wijk, H., Öhlén, J., Lidén, E., German Millberg, L., Jacobsson, C., Söderberg, S., …
Söderlund, M. (2009). Verksamhetsförlagd
utbildning på avancerad nivå: Ny utmaning
för specialistutbildninga för sjuksköterskor.
Vård i Norden, 29 (4), 41-43.
Foto: Peter Blomberg
och se vårdandet på sin egen arbetsplats
med nya ögon. Både studenter och deras
arbetsgivare har även uttryckt att de ge­
nom denna typ av integrerade uppgifter
kunnat se tydliga förändringar på avdel­
ningens/enhetens vårdkvalitet under ut­
bildningens gång.
M I N I T E M A • K O S T O C H N U T R I T I O N
Sara Karlsson
leg. dietist och kostekonom
U
ndernäring påverkar i stort sett
alla kroppens funktioner nega­
tivt, både strukturellt och funk­
tionellt, och det finns starka samband
mellan sjukdomsrelaterad undernäring
och ökad sjuklighet, nedsatt funktion,
livskvalitet, förlängda vårdtider och död­
lighet (Socialstyrelsen, 2011).
I samhällsdebatten betonas ofta hur
viktig fysisk aktivitet är för vår hälsa. Ett
av Sveriges folkhälsomål är att förebyg­
ga fysisk inaktivitet som bidragande or­
sak till ohälsa (Folkhälsoinstitutet, 2011).
Dock upplever jag att det inte pratas om
hur viktig den fysiska aktiviteten är för
den äldre och hur denna kan öka äldres
självständighet och oberoende. Irwing
Rosenberg, som redan 1989 myntade be­
greppet sarkopeni, sade ”Muskulaturen
är den enskilda faktor som har störst be­
tydelse för den äldres rörelsefrihet”. Sar­
kopeni är ett begrepp som är relativt nytt
och innebär en fortlöpande minskning
av muskelmassa, muskelstyrka och ned­
satt funktion (Haglund, 2010). I förläng­
ningen innebär det en nedsatt förmåga
att klara sina aktiviteter i det dagliga livet
(ADL) vilket ger ett ökat beroende av an­
dra och en ökad risk för fall och frakturer.
Sarkopeni kan delas in i primär och
sekundär sarkopeni (Cruz-Jentoft, 2012).
Den primära orsaken är åldersrelaterad
sarkopeni och inget annat. De sekundära
orsakerna kan vara relaterade till inaktivi­
tet på grund av exempelvis sängliggande
eller en stillasittande livsstil, till sjukdom
som exempelvis inflammatoriska sjukdo­
mar och malignitet, samt till nutrition
som en följd av bristfälligt n
­ äringsintag
av energi och/eller protein.
Då sarkopeni fortfarande är ett rela­
tivt nytt begrepp pågår en ständig dis­
kussion om definition, diagnos och
behandling (Cruz-Jentoft, 2012). En ar­
betsgrupp vid namnet European Wor­
king Groups on Sarcopenia in Older Pe­
ople (EWGSOP) som arbetar med att
utveckla en definition av syndromet, me­
nar att sarkopeni borde övervägas hos alla
äldre personer som uppvisar nedsatt fy­
siskt funktion och styrka samt försäm­
ring av hälsan i övrigt. Det gäller framfö­
rallt äldre personer som är sängbundna,
inte kan resa sig från en stol självständigt
eller som går långsammare än en meter
per sekund.
Degenerationen av muskler börjar re­
dan i medelåldern (Cruz-Jentoft, 2012)
och det uppskattas att hälften av muskel­
massan och muskelstyrkan går förlorad
mellan tidig medelålder och tills indivi­
den nått en hög ålder (Cederholm, 2010).
1–2 procent av individens muskelmassa
förloras per år efter 50 års ålder och ef­
ter 60 års ålder accelererar förlusten upp
37
till 3 procent per år (Rolland et al, 2008).
Prevalensen för sarkopeni bland 60–70
åringar estimeras till 5–13 procent och
till 11–50 procent hos 80-åringar och
uppåt (Cruz-Jentoft, 2012). I en ameri­
kansk studie led 23 procent av kvinnor­
na och 27 procent av männen i åldern
64–93 år av sarkopeni (Iannuzzi-Sucich
et al, 2002). Sarkopeni är ett utbrett pro­
blem och det har rapporterats att mer
än 50 miljoner människor är drabbade
och under de nästkommande 40 åren
kommer minst 200 miljoner männis­
kor att beröras (Cruz-Jentoft, 2012). I en
­italiensk studie på ett sjukhem uppfyllde
33 procent av de boende kriterierna för
sarkopeni, och efter sex månader hade
40 procent av dessa individer avlidit jäm­
fört med ca 10 procent i den icke-sarko­
pena gruppen (Cederholm, 2012).
Då skelettmuskeln är ett plastiskt or­
gan ger det goda möjligheter till behand­
ling (Cederholm, 2012). Styrketräning är
grunden för behandling av sarkopeni och
motståndsträning ger ökad proteinbild­
ning och ökad muskelstyrka, även vid
hög ålder (Haglund, 2010). Kombineras
träningen dessutom med ett högt pro­
››
Foto: fotoakuten.se
ter samt antioxidanter från intag av frukt
och grönsaker ger en livsstil som kommer
att öka muskelfunktionen, minska risken
för fall och reducera den bräcklighet som
äldre riskerar.
Jag väljer att alltid ta upp sarkopeni
när jag föreläser och utbildar i ämnet un­
dernäring. Jag upplever att viktnedgång
och lågt BMI är faktorer som får de flesta
att höja ögonbrynet för att det kan fin­
nas nutritionella problem. Dock är det
många som har svårt att motivera nutri­
tionsbehandling till äldre som man anser
antingen är överviktiga eller inte har för­
lorat något i vikt. Som dietist ser jag dock
fler faktorer som är viktiga att uppmärk­
samma och behandla. Apati, ökad trött­
het, försämrad ADL-förmåga och fall är
alla faktorer som tyder på att en person
kan behöva nutritionsbehandling. Detta
kan gälla även personer med högt BMI
och som inte har någon viktminskning.
Det kan antingen bero på dålig nutri­
tionsstatus men även på sarkopeni. Om
en äldre individ har dubbelt så mycket
fettmassa som muskelmassa som dess­
utom är förenad med fetma kallas till­
ståndet sarkopen obesitas. Det är därför
viktigt att vi uppmärksammar även dem
som är överviktiga, de kan också lida av
sarkopeni.
I min roll som dietist inom äldre­
omsorgen anser jag att det är viktigt att
vi vidgar vår syn på vad som kräver nu­
tritionsinsatser. Undernäring är ett stort
problem som försämrar livet för många
äldre men vi måste se mer än bara vikt­
nedgång och lågt BMI. Förlust av mus­
kelmassa drabbar många och leder till att
många äldre mister sin självständighet
och sitt oberoende. Att kunskap är källan
till förändring är en självklarhet, därför är
det viktigt att vi undervisar om sarkopeni
och dess konsekvenser för att kunna få till
ett arbete som minskar konsekvenserna
av muskeldegenerationen. Kan sjukskö­
terskor inom vård och omsorg uppmärk­
samma individer som riskerar att utveck­
la eller redan har utvecklat sarkopeni, kan
råd ges för att förebygga den sarkopena
utvecklingen.
38
I arbetet för bättre folkhälsa talas stän­
digt om vad man kan göra för att före­
bygga ohälsa. I vård och omsorg talar vi
nästan alltid om behandling. Det är be­
tydligt mer kostnadseffektivt och bättre
för den enskilde individen om vi arbetar
förebyggande mot muskelnedbrytningen
och kanske kan förskrivning av styrketrä­
ning vara en väg att gå. Fysisk aktivitet
på recept (FaR) finns redan för att före­
bygga livsstilssjukdomar men jag tror att
vinsterna skulle vara många om fysisk ak­
tivitet förskrevs även till äldre som riske­
rar eller redan förlorar muskelmassa och
muskelstyrka. I framtiden vill jag se att
varje äldreboende har ett gym, tänk vilka
fördelar det skulle kunna bidra med! l
Referenser:
Cederholm, T.(2010) Sarkopeni – protein
och styrketräning kan bromsa. Nordisk
Nutrition,
no. 1, pp. 19–20.
Vad gör en
kommundietist?
Jag heter Johanna Calles och arbetar 25 procent
som leg dietist i Vänersborgs kommun. Jag är
anställd av Socialförvaltningen och arbetar gentemot
avdelningarna Vård och Omsorg samt Omsorg om
funktionsförhindrade samt till viss del kostenheten.
Mitt arbete utgår från samma kontor som de flesta
kommunsjuksköterskor är placerade. Det upplevs
positivt för båda parter och min profession synliggörs
och det gör det enklare att konsultera och diskutera
nutritionsfrågor gällande vårdtagare. Övrig tid arbetar
jag som klinisk dietist inom slutenvården på Norra
Älvsborgs Länssjukhus.
Foto: Niklas Ekerstad
teinintag kan ett ännu bättre resultat på
muskelbyggnad ses. Det är viktigt med
ett tillräckligt energi- och proteinintag
för att förhindra muskelförtvining.
Det muskulo-skeletala systemet ses
ofta som ett sammanhängande organsys­
tem och osteoporos och sarkopeni är den
åldersrelaterade försämring av skelett och
muskler som leder till minskad rörlighet,
ökad risk för fall och därmed även ökad
risk för frakturer (Cruz-Jentoft, 2012).
Denna duo har många likheter när det
kommer till behandling. Daglig fysisk
träning, både uthållighets- och belast­
ningsträning, dagliga utomhusaktivite­
ter som bidrar till solexponering, ett dag­
ligt intag av protein från exempelvis kött
och fisk, mjölkprodukter, ägg, baljväx­
M I N I T E M A • K O S T O C H N U T R I T I O N
arbetsplatsreportage
M I N I T E M A • K O S T O C H N U T R I T I O N
Cederholm, T.(2012) Sarkopeni – ett begrepp med tiden för sig. Svensk geriatrik,
no.4, pp.7–9.
Cruz-Jentoft, A.(2012) Sarcopenia. Wiley
& Blackwell. West Sussex, UK.
Folkhälsoinstitutet (2011) Äldres Hälsa.
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk
rapport 2010. Hämtad 2013-08-29 från:
http://www.fhi.se/PageFiles/12188/
R2011-12-Aldres-halsa.pdf
Haglund, O.(2010) Minskning av muskulaturen vid åldrande (sarkopeni) – ett vanligt
och viktigt tillstånd. Medicinsk access, nr
4/5 ss. 14–21.
Iannuzzi-Sucich, M., Prestwood, K.M. &
Kenny, A.M. (2002) Prevalence of sarcopenia and predictors of sceletal muscle
mass in healthy, older men and women.
The journals of gerontology. Series A,
Biological sciences and medical sciences,
vol. 57, no. 12, pp. M772-7.
Rolland, Y., et al(2008) Frailty, osteoporosis and hip fracture: causes, sonsequences
and therapeutic perspectives. The journal
of nutrition, health & aging, vol. 12, no. 5,
pp. 335–346.
Socialstyrelsen (2011) Näring för god
vård och omsorg – en vägledning för att
förebygga och behandla undernäring.
Stockholm: Socialstyrelsen
Johanna Calles
Leg Dietist
Kommundietister i Sverige
De flesta dietister i Sverige arbetar inom
slutenvården på sjukhus, ett mindre antal
arbetar inom primärvård och kommun.
En sammanställning från februari 2013
utförd av Cecilia Malmqvist, leg dietist,
Växjö Kommun visar att det finns die­
tist eller dietister anställda i 55 av Sve­
riges kommuner (290) och stadsdelsför­
valtningar och att kommundietisternas
arbetsområde varierar.
Flertalet arbetar med äldreomsorg.
Inom den kommunala äldreomsorgen är
nutritionsproblem vanligt förekomman­
de. En svensk avhandling visar att 73
procent av äldre över 65 år är eller lig­
ger i riskzonen för undernäring, ett pro­
blem som ökar med stigande ålder och
kronisk sjukdom (Saletti A. Nutritional
status and mealtime experiences in elder­
ly care recipients 2007). Sjukdomsrelate­
rad undernäring leder till ökad vårdtyngd
samt minskad funktion och livskvalitet.
Andra områden kommundietister
arbetar gentemot är handikappomsorg,
förskola/skola samt kommunens kosten­
het. En del arbetar även med folkhälso­
frågor eller som kostutvecklare. Vissa
kommuner har dietistens uppdrag som
NAD, nutritionsansvarig dietist att jäm­
föra med den roll som MAS, medicinskt
39
››
M I N I T E M A • K O S T O C H N U T R I T I O N
D I S P U TAT I O N
Annakarin Olsson
Titel: Teknik som stöd i det dagliga
livet för personer med demens som
bor i det egna hemmet och deras
närstående
ansvarig sjuksköterska har inom sitt ar­
betsområde eller MAR, medicinskt an­
svarig för rehabilitering. Många dietister
jobbar med övergripande kvalitetsfrågor
och utbildningar, medan andra arbetar
med individuell nutritionsbehandling.
Kommundietisterna har ett mycket
aktivt nätverk där kunskap och erfaren­
heter utbyts dagligen.
Uppdrag som
kommundietist
I mitt uppdrag som dietist i Vänersborgs
kommun ingår att samverka med om­
vårdnadspersonal, sjuksköterska, sjuk­
gymnast, arbetsterapeut, logoped eller
läkare för att bedöma patienters nutri­
tionstillstånd.
Kontakt med dietist tas av sjuksköter­
ska eller annan legitimerad personal som
avgör beroende på ärende om dietist ska
det motsatta d v s viktökning.
Sjuksköterska konsulterar även die­
tist då det behövs ordination eller för­
skrivning av livsmedel vid medicinska
behov, särskilda näringsändamål (SÄR­
NÄR) som exempelvis näringsdrycker
­eller sondnäring.
Nutritionsgruppen
Vänersborgs kommun har en väl funge­
rande tvärprofessionell nutritionsgrupp
(MAS, dietist, sjuksköterskor, enhets­
chefer och kostchefer) som represente­
rar äldreomsorgen, handikappomsorgen,
förskola/skola samt kostenhet. Önskvärt
är att även läkare, sjukgymnast, bistånds­
handläggare, logoped och arbetsterapeut
skulle finnas med. Vi träffas 2–3 gånger
per termin och medicinskt ansvarig sjuk­
sköterska (MAS) är sammankallande.
Nutritionsgruppen har tillsammans
Inom äldreomsorgen är det oftast
problem med viktminskning men
inom omsorg för funktionshindrade
är det många gånger problem med
det motsatta d v s viktökning.”
kontaktas. En skriftlig remiss ska då skick­
as där man beskriver nutritionsproble­
met, vikt- och längduppgifter samt vikt­
historia. I en del fall gör jag tillsammans
med omvårdardansansvarig sjuksköterska
hembesök. Ett arbetssätt som jag tycker är
mycket givande, då våra kunskaper många
gånger kompletterar varandras. Oftast
medverkar även omsorgspersonalen, då
tydliggörs helhetsbilden kring vårdtagaren
och tillsammans med vårdtagaren gör vi
upp en nutritionsplan. Inom äldreomsor­
gen är det oftast problem med viktminsk­
ning men inom omsorg för funktionshin­
drade är det många gånger problem med
utarbetat en nutritionspärm ”Matlust”
som ska finnas på alla boenden och även
i hemvårdsgrupperna. Där kan man läsa
och hitta information (utifrån Social­
styrelsens riktlinjer samt Livsmedelsver­
ket och Hälso- och sjukvårdslagen) om
de olika yrkesfunktionernas ansvarsför­
delning för kost och nutrition, rutiner
för att förebygga och behandla undervikt
och övervikt, olika koster vid sjukdomar,
rekommendationer om måltidsordning
och måltidsmiljö, matkultur och livs­
medelshygien.
Varje termin anordnar vi kostom­
budsträffar/utbildningar för kommu­
40
nens kostombud. Jag medverkar oftast
i utbildningarna och föreläser exempel­
vis om näringslära, malnutrition, kostru­
tiner och koster vid olika sjukdomar.
Kostombud finns på kommunens samt­
liga boenden och även inom hemvår­
den. Kostombudens uppgifter är mycket
viktiga då de har en betydande roll bl a
genom att aktivt föra kunskap och in­
formation vidare till kollegor inom sin
enhet och då bidraga till att kostrutiner
och kostordinationer följs. All kostordi­
nation av specialkoster görs av sjukskö­
terska och i samråd med dietist beroende
på vilken typ av kost som behövs.
Förra året medverkad nutritions­
gruppen i en äldremässa som besöktes av
5 200 kommuninvånare. Besökarna hade
möjlighet att ta vikt och längd som se­
dan användes för att beräkna BMI (Body
Mass Index) för de som ville. Vi informe­
rade bl a om sätt att minska en lång natt­
fasta och det fanns möjlighet att prov­
smaka en så kallad Sängfösare (bestående
av frusna bär, yoghurt, socker, matolja)
som görs på äldreboenden för att minska
nattfastan. Representanter från kosten­
henten fanns också med och gav prov­
smak på den kylda maten som levereras i
matlådor till hemmaboende äldre.
Kostenheten är den enhet som levere­
rar mat till kommunens boenden, skolor
och även för hemleverans (biståndsbevil­
jat). Mitt uppdrag gentemot kostenheten
kan bestå av näringsvärdesberäkningar av
matsedlar, medverka vid köksmöten, ut­
bildning av olika koster för kökspersonal
samt att tillsammans med kostcheferna
uppdatera kostrutiner och dokument.
Avslutningsvis trivs jag mycket bra i
min roll som kommundietist! Det är ett
stimulerande arbete med varierande ar­
betsuppgifter. Önskvärt skulle givetvis
vara att tidsmässigt utöka tjänsten då 25
procent många gånger känns som för lite
tid. l
Annakarin Olsson, Universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle
Att bo kvar i det egna hemmet trots att vara drabbad av en
demenssjukdom är en önskan för de allra flesta personer med
demens och där den dagliga vården och omsorgen oftast om­
besörjs av närstående. Fysisk aktivitet och att vistas utomhus
har i forskning visat på positiva effekter hos personer med
demens. I ett samarbetsprojekt mellan kommunen, som ini­
tiativtagare, Högskolan i Gävle och näringslivet var syftet att
utveckla ett tekniskt stöd för tryggare utevistelse för personer
med demens och deras närstående. Samarbetet utmynnade
i en doktorsavhandling med fokus på användningen av ett
passivt positioneringslarm i det dagliga livet för personer med
demens boende i det egna hemmet. Resultat visade att perso­
ner med demens och deras närståendes användning av larmet
upplevdes ge en frihet, stödja och stärka känslan av oberoen­
de hos person med demens och deras närstående samt ge en
känsla av trygghet och säkerhet för dem båda. Vidare visade
även användningen av larmet på att de självständiga utevis­
telserna för personer med demens ökade samt att oron hos
närstående minskade. Slutsatsen är dock att personer med
demens och deras närstående som önskar använda larmet i
det dagliga livet bör få ett 24-timmarsstöd anpassat utifrån
deras förutsättningar ex. beroende på behov, kunskap, färdig­
heter och förmåga att använda och hantera larmet.
Passivt positioneringslarm
•
•
•
•
Bygger på GPS-teknik (Global Positioning System)
Sändare* som bärs av person med demens vid utevistelse
Mottagare**
(mobiltelefon) bärs av närstående
”Dold zon”
som
är flexibel och
aktiveras när person med demens
passerar den virituella gränsen
• Kommunicerar via SMS med kartbild
• Möjlighet att kommunicera via
samtal mellan sändare och mottagare
Vad behövs det egentligen
för att Elsa ska må bra?
Som bekant riskerar den som är undernärd, eller inte
orkar äta så mycket, att få i sig för lite protein.
Liva Energi® Svartvinbärsdryck Protein är vårt bidrag till att på ett enkelt sätt fylla på proteinförrådet
via en god dryck. De som jobbar med de gamla måste
förstås vara uppmärksam på problemet med både
protein- och energibrist. Förhoppningsvis se till helheten – och ta väl hand om Elsa och hennes kamrater.
Drycken har utvecklats tillsammans med Igelösa
Life Science AB utanför Lund som, parallellt med
renodlad medicinsk forskning, bedriver forskning
inom undernäring, livsstil och kostens betydelse för
tillfrisknande efter sjukdomar och operationer.
Teamet på Igelösa har även arbetat med recepturen och den tekniska framställningen av drycken.
Svartvinbärsdryck Protein är den första klara proteinrika fruktdrycken på marknaden och kompletterar
övriga produkter från Liva Energi.
Närstående mobiltelefon**
Nyhet!
Telefonsamtal
Den nya proteinrika drycken passar att
dricka ofta och till mycket. Perfekt som
måltidsdryck, men också som mellanmål
med någonting till.
L
a
r
m
Larm
Person med
demens sändare*
Telefonsamtal
Web
server
ia Genitz
Foto: Soph
Quality pharma
kommer
Kultur
inom
äldrevården
Glädjeverkstans clowner kommer till demenssjuka med värme, glädje och fantasi.
Genom nära möten med de som lever med demenssjukdom försöker de hitta in bakom
sjukdomsskalet, skänka lite livsglädje och skapa meningsfulla avbrott i vardagen.
Sophia Genitz
K
lockan är strax tio och i ett litet
rum på Huddinge Sjukhus sitter
clownerna Robban och ­Gajans,
eller David Carmel och Eva R
­ iepe som
de heter privat, och lägger ­
sista han­
den vid sin make-up. Här på Huddinge
har Glädjeverkstan, som c­ lownerna job­
bar inom, ett eget rum med soffa, speg­
lar, sminkbord och pentry. Sedan flera år
tillbaka besöker Glädjeverkstans clow­
ner barn på Astrid Lindgrens barnsjuk­
hus på Solna och i Huddinge och sedan
hösten 2012 får även äldre som utreds
för demenssjukdomar på avdelning R73
­besök av de färgstarka och glädjespridan­
de clownerna.
Snart rullar Gajans och Robban
iväg nedför korridoren med sin ”clown­
mobil”, en specialutrustad sparkcykel
med lådor och fack för allehanda rekvi­
sita som musik, hattar, ett rejält till­taget
ballongförråd och ett helt menageri med
42
leksaksgrisar och andra djur. Det är sa­
ker som clownerna kan ta till om f­ antasin
tillfälligt behöver lite hjälp på traven el­
ler om de förmodar att någon de möter
­skulle glädjas av en speciell tingest e­ller
aktivitet. Clownernas besök och mö­
ten med såväl äldre som barn är alltid
improviserade. Inget möte är det andra
likt, därför är improvisation det främ­
sta sättet att närma sig människorna som
­clownerna möter.
– Lyhördheten är vår främsta egen­
skap och arbetsverktyg. Vi känner in
stämning och humör och gör vårt bäs­
ta för att forma mötet efter det, berät­
tar ­
Anne-Marie Möller, eller clownen
Pajette. Tillsammans med Eva Riepe är
hon verksamhetsledare för Glädjeverk­
stan och initiativtagare till den nystartade
verksamheten inom demensvården.
Tillbaka på Huddinge Sjukhus. Här
har Robban och Gajans fått rapport från
personalen som berättar om det dagslä­
get på avdelningen. Clownerna får veta
vilka personer som tillkommit sedan de
var där senast, vilka som bör få besök
43
Varför satsar inte alla boenden
på clown i demensvården?
Clown i seniorvården är så nytt i
Sverige trots att det funnits många år
ibland annat Tyskland, Holland och
Norge. Det finns många fördomar
från personal, äldre och anhöriga
om att clowner endast är för barn.
Från clownernas håll finns nog en del
fördomar om att det inte är lika roligt
att vara clown för äldre. Vi har i vårt
projekt verkligen bevisat motsatsen
både för oss själva och för dem vi
mött. Det har varit fantastiskt roligt
att jobba med detta. En annan aspekt
på varför inte fler satsar på detta är
kostnadsfrågan. Vem betalar? Nu har
vi lyckats hitta finansiering för ett pilotprojekt som bekostar besöken på fyra
boenden och en utredningsavdelning
i Stockholm samt på boenden som
projektets medverkande clowngrupper i Göteborg, Malmö, Norrköping
och Nora besöker. I framtiden kanske
boendena, som Västergården i Huddinge själva får betala besöken, och
då hamnar de i en situation när de får
välja mellan clowner och andra besök
av artister.
››
clownen plötsligt når in till och kan på­
verka. Att använda sig av karaktärer som
”alla” känner igen kan vara ett sätt att få
åtkomst till det här inre rummet. Man
kan referera till allmän vetskap, historiska
personer, en känd artist eller idrottsman
eller -kvinna. De äldre är många gånger
mer distanserade än barn och kan behö­
va tid att orientera sig för att hänga med.
Det är viktigt att gå varsamt tillväga, att
sakta ner och göra saker väldigt långsamt.
Då byggs en stämning upp och de äld­
re börjar sakta ta del i vad som sker. När
­artisten känner att det byggts upp förvän­
tan i rummet, att där finns en viss spän­
ning – då är det dags att gå vidare med en
aktivitet eller ett trick.
Glädjeverkstans clowner arbetar med
det nära mötet. De kommer till boen­
dena med värme, glädje och fantasi och
­arbetar i par. De försöker alltid, i den
mån det går, att få till ett individuellt
möte med interaktion. Innan det första
mötet får clownerna information av per­
sonalen om varje person de kommer att
möta. De får veta om den eller den fung­
erar i grupp eller kanske får mest ut av
ett mer intimt, individuellt möte. Är per­
sonen i fråga långt gången i sin demens­
sjukdom kanske det finns något i dennes
levnadshistoria som kan locka fram del­
tagande och väcka uppmärksamheten för
en stund. Joacim Österstam, verksam­
hetschef på Västergården, har beskrivit
clownernas besök så här;
– Med clownerna får alla sin del av
kakan. Med andra evenemang blir det lite
uppstyltat, mer show än besök. Artister­
na ställer upp sig och kanske får de igång
lite sång. Med clownerna blir det myck­
et mer, de har ett större register och kan
gå från det pyttelilla, där de sitter med
en person och håller handen eller spelar
på en gammaldags speldosa, till bollspel
med tio personer och mycket livlig stäm­
ning. Och de som inte kan delta i grupp
får besök på sina rum.
Västergården i Huddinge är det första
vård- och omsorgsboendet som Glädje­
verkstan börjat besöka utanför projek­
tet med clown i demensvården som star­
tade hösten 2012 och som finansieras
av Allmänna Arvsfonden och Postkod­
Lotteriets Kulturstiftelse. Västergården,
ett boende i kommunal regi, har på eget
initiativ bokat in clownerna och betalar
ur egen ficka för besöken.
– Jag hade ju sett dem in action på
min tidigare arbetsplats, Mårtensgår­
den, (ett av boendena som fick sina be­
sök ­
finansierade av pilotprojektet) och
sett vad de kunde erbjuda. Det finns inga
började intressera sig för demensvården
som möjligt arbetsområde, började de
med att läsa in sig på området. Sedan
följde en intensiv period när de initierade
kontakt med olika aktörer inom vården
och parallellt med det sökte de medel för
att kunna finansiera en framtida verksamhet på vård- och omsorgsboenden.
Bidrag från Stiftelsen Solstickan gjorde
det möjligt att avsätta tid för att initiera projektet. Ett bidrag från Allmänna
Arvsfonden gjorde att de kunde sjösätta verksamheten i Stockholm. Sedan
tillkom ett mycket generöst bidrag från
PostkodLotteriets Kulturstiftelse som
gjorde det möjligt att utföra projektet
på flera boenden i ett och ett halvt år
framöver. Med PostkodLotteriets bidrag
kom motkravet att projektet skulle vidgas
och till ett pilotprojekt med Clown i
Demensvården som startade parallellt
på flera platser i landet. Glädjeverkstan
skulle bygga upp en centrumverksamhet
för detta ändamål och leda projektet.
De tog kontakt med etablerade clowngrupper i landet och snart var planen
färdig. Äldre med demenssjukdom i såväl
Stockholm, Göteborg, Nora, Norr­köping
och Malmö skulle få besök av clowner.
Under våren 2013 kom alla clowngrupper igång med besök på boenden i sina
respektive områden. Målet med projektet
är att utveckla en metod för hur clown i
demensvården kan bedrivas. På hem­
sidan www.clownmedicin.com kommer
erfarenheterna från projektet att samlas
och här kan såväl artister som är intresserade av att starta liknande verksamhet
som intresserad personal, anhöriga och
allmänhet hitta information om clown i
demensvården. Glädjeverkstans förhoppning är att verksamheten, som hittills fallit
ut positivt, kan bli ett permanent inslag
på många vård- och omsorgs­boenden i
Sverige och att clowner i växande omfattning kan sprida livsglädje och erbjuda ett
givande avbrott i vardagen för demenssjuka äldre.
BAKGRUND
Sedan hösten 2012 arbetar Glädjeverkstan med clownbesök på vård- och
omsorgsboenden. Där besöker fem av
clowngruppens artister regelbundet äldre
med olika typer av demenssjukdom.
Glädjeverkstan startade verksamheten för
att vi vill bidra till något positivt för den
utsatta grupp av äldre som lever med
demenssjukdom. Med sig i bagaget har
Glädjeverkstan och dess verksamhetsledare Eva Riepe och Anne-Marie Möller,
15 års erfarenheter av att verka som
clowner på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Glädjeverkstan besöker också regelbundet barn på Lilla Erstagårdens barnhospice, genom hembesök med SABH samt
besök på asylboenden. Alla artister som
arbetar inom Glädjeverkstan är professionella och har i grunden utbildningar inom
drama, skådespel, mim med mera. Flera
har gått välrenommerade clownskolor i
Frankrike och Belgien.
När Eva Riepe och Anne-Marie Möller,
som båda också arbetar som clowner,
44
andra clowner i Stockholm som jag kän­
ner till som gör samma sak, de är unika,
och jag ville jag att de skulle besöka även
de äldre på min nya arbetsplats, förklarar
Joacim Österstam.
Glädjeverkstans clowner har många
fina minnen från möten med äldre som
varit svåra att få kontakt med, som kan­
ske legat i sina sängar, till synes okontakt­
bara men som lockats till en stunds va­
kenhet och delaktighet på det viset. En
man, som tappat sitt tal och verkade svår
att nå, var med i ett möte med fler an­
dra äldre. Han behandlades som om han
fullt ut var medveten om det som hän­
de omkring honom. Clownerna målade
upp olika bilder från estraden och ”gav”
de äldre sånger av bland annat Frank
Sinatra. När de avslutade log mannen
­
stort, gjorde tummen upp och klappade
sedan clownerna på kinden som tack.
Personalen på boendena ger viktig
återkoppling. De finns ju kvar hos de äld­
re och kan se eventuella effekter efter be­
söken. Clownbesöken skapar gemensam­
ma minnen hos personal och de äldre.
– Vi upplever att vi lär oss hela tiden.
Det är fascinerande att se hur humor ska­
par sammanhållning och skratt, och hur
lätt vi andra kan gå in i leken med hjälp
av clownerna. Det har redan visat sig
’spilla över’ på personal även andra tider
då clownerna inte är här, berättar Gunilla­
Rydén, Temacoach, på Guldbröllops­
hemmet i Stockholm som regelbundet
fått besök av clownerna sedan årsskiftet.
Det kan vara väldigt stilla och lugnt
på avdelningen efter ett clownbesök. En­
ligt personalen ska det också tolkas som
ett bra betyg. Vi får också höra genom
anhöriga att clownernas besök lämnar in­
tryck hos en del de möter. Anhöriga och
närstående har till exempel fått höra om
den ”charmiga fransosen som varit på be­
sök”, då är det clownen Pascal Toto som
varit framme och charmerat och kanske
bjudit upp till en tryckare.
– Vi tar oss tid att hälsa ordentligt på
var och en när vi kommer och efteråt så
tackar vi för oss och säger adjö ordentligt
så det inte blir för abrupt. Många gånger
har vi fått höra från de äldre att ”det var
härligt att ha så roligt ihop”. Vid sådana
tillfällen blir man en extra lycklig clown,
säger Anne-Marie Möller. l
PostkodLotteriets Kulturstiftelse
stödjer olika kulturprojekt som
har till syfte att bidra till en
positiv social effekt
Glädjeverkstan har fått drygt 4 miljoner kronor
till sitt projekt ”Clowner inom demensvården”.
Genom projektet kommer professionella
sjukhusclowner besöka demensboenden i fem
svenska städer: Göteborg, Malmö, Norrköping,
Stockholm och Örebro.
Nisha Besara,
General
Manager på
PostkodLotteriets
Kulturstiftelse
svarar:
Varför är det
viktigt med kultur
inom äldrevården?
Nisha Besara
Kultur är viktig för alla män­
niskor oavsett ålder. Bara för
att man som gammal behöver hjälp med de vardagliga bestyren, och även
stöd rent medicinskt, betyder det inte att behovet av kulturell stimulans
minskar. Jag skulle snarare säga att behovet ökar i takt med att dagarna
inte längre uppfylls av jobb, barn eller hushållsbestyr.
Varför ansåg ni att just det här projektet hade en
viktig roll att fylla?
Vi har tidigare gett stöd åt Clowner utan gränser och vet därför vilken po­
sitiv kraft som clowner utgör. Clown, som begrepp, är ju direkt kopplade
till glädje och sorglöshet. Clownernas förmåga att locka fram ett leende
och kanske ett och annat minne får därmed stor betydelse för en äldre
person med demens.
Stöder ni fler kulturprojekt inom vården?
Ja, exempelvis stödjer vi projektet ”Kulturhälsa” som 1,6 miljonerklub­
ben gör. Projektet kopplar forskning om kvinnors hälsa till kulturaktivi­
teter. Stiftelsen stödjer en hel del projekt som vänder sig till barn, men vi
vill såklart nå alla åldersgrupper. Eftersom det finns ett behov av kultur­
stöd för äldre, är vår förhoppning att än fler organisationer kontaktar oss
med sina initiativ. l
45
Foto: Postkodlotteriet
inne på sina rum och så vidare. Sedan
följer några timmar där clownerna möter
personer i korridor, vid tv:n och inne på
rummen. Det blir allt från livligt ballong­
bollande med en relativt ung man i kor­
ridoren till stillsamma sånger inne hos de
som är svagast.
En kvinna ligger till synes och sover i
sin säng när clownerna försiktigt knackar
på. De frågar om hon vill ha besök, ”Jaaa,
vem är det?” blir svaret och Robban och
Gajans förklarar att de är clowner på be­
sök som gärna vill sjunga en visa om det
går för sig. Och ja, en visa vill damen gär­
na höra. Det blir en duett på Fritiof och
Carmencita. Damen sjunger med i par­
tier och klappar glatt i händerna. Sedan
vill hon inte att clownerna ska sluta och
hon tycker absolut att dessa ”ungdomar”
ska ut folkparkerna. Hon har massor av
förslag på scener där de säkert skulle göra
succé. Hon är väldigt engagerad och det
är en överraskande förändring från det
slumrande tillstånd hon först befann sig i.
I clownernas möten med demens­
sjuka, uppstår ibland stunder av total
tomhet, men så, plötsligt, är personen
närvarande och med i leken eller samta­
let. För clownen handlar mötet om att
öppna upp till ett annat rum, en plats
innanför personens ”sjukdomsskal” som
F O R S K N I N G S N Y T T I N O M G E R I AT R I K
LÄSTIPS
Inflammation kopplas
till tankeförmåga
och depression vid
Parkinson
Regler om bemanning i
äldreomsorgen skjuts upp
NÄR OMVÅRDNAD
BLEV VETENSKAP
de första decennierna 1970–2000
Socialstyrelsens föreskrifter om
behovsanpassad bemanning inom
äldreomsorgen träder i kraft under
2015 i stället för nu vid årsskiftet. Det
gäller både reglerna för boenden med
personer med demenssjukdom och de
för alla andra äldreboenden.
Symptom som depression, trötthet
och nedsatt tankeförmåga ärväxande
måltavlor inom parkinsonforskningen.
Aktuella forskningsresultat visaratt dessa
så kallade icke-motoriska besvär påverkar
livskvalitén i sammautsträckning som de
karaktäristiska rörelseproblemen.
Reglerna tydliggör vad som gäller för att leva upp till social­
tjänstlagen ? bland annat att det måste finnas personal dygnet
runt och bemanningen ska vara anpassad efter varje äldre per­
sons behov.
Socialstyrelsen vill införa båda regelverken som ett enda pa­
ket, har därför beslutat att låta båda två träda i kraft under 2015.
– Det är viktigt att införa hela regelverket samtidigt för att
samma bestämmelser ska gälla personer med demenssjukdom
och andra äldre på äldreboenden. Det handlar ju ofta om per­
soner som bor vägg i vägg på samma boenden. Det kommer
också att göra det enklare för kommunerna att tillämpa reg­
lerna, säger Erik Höglund, avdelningschef på Socialstyrelsen.
Genom att studera ryggvätskan hos parkinsonpatienter har­
forskare vid Lunds universitet nu för första gången kunnat visa
på en starkkoppling mellan inflammation i hjärnan och ickemotoriska symptom.
Studien, som publiceras i tidskriften Brain, Behaviour, an­
dImmunity, utgör den första omfattande kontrollstudien där
forskare tittat pånivåskillnader av inflammatoriska markörer i
ryggvätskan hos såväl personer medParkinsons sjukdom som
en grupp friska individer. Resultaten visade att denhögsta in­
flammatoriska aktiviteten fanns hos just de patienter som led
av demest allvarliga depressiva och kognitiva symptomen.
– Vi har nu kunnat fastslå att höga nivåer avinflammato­
riska ämnen i ryggvätskan är kopplat till mer uttalade symp­
tom pådepression, trötthet och kognitiv nedsättning hos pa­
tienter med Parkinsonssjukdom. Detta innebär att vi nu kan
gå vidare för att mer i detalj studeraorsakssambanden mellan
inflammation och särskilda symptom, säger försteförfattaren­
till studien, Daniel Lindqvist, post doc vid Lunds universitet
och ST-läkare ipsykiatri.
Depression, trötthet och försämrad kognition vid Parkin­
sonssjukdom är ofta svårt att behandla. Oskar Hansson, fors­
kargruppsledare, hoppasatt resultaten kan utgöra en viktig
byggsten för vidare forskning med sikte pånya terapier.
– Resultaten är mycket intressanta men det är idag förti­
digt att till exempel rekommendera anti-inflammatoriska lä­
kemedel vidParkinsons sjukdom, sådana studier saknas ännu.
Men vi arbetar naturligtvis föratt nå dit. Fynden kan på sikt
bana väg för framtida behandlingar som riktar insig speci­
fikt på depressiva och tankemässiga symptom vid Parkinsons
sjukdom,säger Oskar Hansson, docent vid Lunds universitet
och överläkare på minnesklinikenvid Skånes universitetssjuk­
hus.
Källa: Neurologi i Sverige
Fördjupat samarbete
Föreskrifterna har även väckt motstånd hos kommunpolitiker
och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Därför har So­
cialstyrelsen bjudit in SKL till ett samarbete med start nu i
höst kring hur kvaliteten inom äldreomsorgen kan följas upp.
I uppföljningen ingår frågor om just bemanningen.
– På så sätt kan vi gemensamt driva på utvecklingen i rätt rikt­
ning. För det man mäter blir också gjort, säger Erik Höglund.
Många kommuner har dessutom uttryckt att de behöver
mer tid på sig att förbereda sig inför att kunna leva upp till fö­
reskrifterna.
– En samsyn kring regelverket är nödvändig för att få det
att fungera. Den här tiden vill vi därför använda till att förbätt­
ra kommunernas förutsättningar att leva upp till lagstiftning­
en. Vi behöver få till stånd en bra äldreomsorg tillsammans
med kommunerna, inte i strid med dem, säger Bitte Fritzon,
enhetschef på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen kommer under första delen av 2014 anord­
na utbildningar som vänder sig till handläggare och beslutsfat­
tare på äldreboendena. Vid utbildningen kommer exempel på
kommuner som redan bemannar sina äldreboenden utifrån de
nya reglerna att lyftas fram.
Parallellt fortsätter arbetet med att färdigställa föreskrifter­
na som gäller alla äldreboenden. Förslaget ska sedan skickas
på remiss.
Källa: Socialstyrelsen
46
Hund på
recept
När omvårdnad blev vetenskap –
de första decennierna 1970–2000
redaktörer
ElisabEth hamrin
mona KihlgrEn
alicE rinEll hErmansson
gErthrud ÖstlindEr
Elisabeth Hamrin, Mona Kihlgren, Alice
Rinell Hermansson, Gerthrud Östlinder
(red.)
Omvårdnadsforskningen i Sverige är en
ung vetenskap som i dag är väl etablerad
vid landets universitet och högskolor.
Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta
liksom ett antal politiska beslut, till exempel Högskolereformen
1977. I dag har omkring 1 300 sjuksköterskor disputerat i
Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professorer
emeritae.
Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att
belysa detta gör några av de tidiga pionjärerna inom
omvårdnadsforskningen här en tillbakablick på utvecklingen
under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000.
Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska,
finansiella och politiska beslut samt en övertygelse om behovet
av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård
och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet
och möjligheten att beforska något så ”självklart och praktiskt”
som omvårdnadsverksamheten noteras.
Bokens författare
Redaktörer för boken är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren,
båda professorer emeritae, Alice Rinell.
Hermansson, dr med. vet. och Gerthrud Östlinder, journalist
och kand./mag. inom omvårdnad och folkhälsovetenskap,
samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för
boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell,
Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga
legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritae. l
Omvårdnad på avancerad nivå
- kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden
Anna-Karin Edberg, Anna Ehrenberg,
Febe Friberg, Lars Wallin, Helle Wijk,
Joakim Öhlén
Denna bok och webb är den efterfrågade och fristående fortsättningen på
Omvårdnadens grunder. Redan före
sin publicering har Omvårdnad på avancerad nivå varit känd
för många under det lekfulla arbetsnamnet Omvårdnadens
höjder. Innehållet är två sammanflätade delar: en tryckt bokdel
och en digital webbdel. Den senare är helt unik i sitt slag. Ett
åttiotal forskande och/eller kliniskt verksamma sjuksköterskor
har skapat en digital artikelsamling som beskriver tillämpningen
av avancerad omvårdnad inom respektive specialistområde.
Webbmaterialet innehåller även sammanfattande ljudklipp,
frågor samt den tryckta boken i sin helhet så att den kan läsas
på exempelvis iPad. Detta är det första bokverket i Sverige
som beskriver huvudområdet omvårdnad på avancerad nivå.
Utgångspunkten är de sex kärnkompetenser som är gemensamma för alla professioner inom hälso- och sjukvården och
som Svensk sjuksköterskeförening rekommenderar bör utgöra
en röd tråd med progression genom utbildningarnas nivåer:
• Personcentrerad vård
• Samverkan i team
• Evidensbaserad vård
• Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling
• Säker vård
• Informations- och kommunikationsteknologi
Tillsammans bildar bok och webb ett gemensamt och mångfaldigt innehåll för specialistsjuksköterskeutbildningarna. Avsikten
är att skapa en grund för dessa utbildningar och deras motsvarigheter där omvårdnad på avancerad nivå kan beskrivas och
problematiseras. l
Vårdhundskolan.se har
kurserna för er som vill arbeta
med hund inom vården.
Kontakta info@vardhundskolan.se
för information.
47
Telefon 0768-439 300
info@vardhundskolan.se
vårdhundskolan.se
KRÖNIKA
Foto: Urban Jörén
Äldreomsorg
N
är jag var ung sade man ofta nedvärde­
rande om kvinnor att ”de står vid spisen
och föder barn”. Det man inte nämnde
var att detta var det viktigaste som fanns; att se till
att ­familjen hade mat och att ha omsorg om bar­
nen och hela familjen. Under generationer hade
det vävts in i livsmönstret så att det blivit en osedd
självklarhet. Utan mat och utan omsorg så skulle
det knappast bli någonting annat!
Specialiseringen i arbetslivet går allt längre. Var
och en har sin särskilda uppgift. Fortfarande sker en
stor del av livmedelshantering och matlagning lik­
som vård och omsorg i hemmen. Men alltmer av
detta sker i särskilda sektorer inom näringslivet eller
inom den offentliga sektorn.
Att laga mat på restaurang var länge ett låg­
statusyrke. Men nu har kocken blivit högstatus.
Man tävlar och har mästerskap. Man kan bli svensk
mästare och världsmästare. Man kan få en eller flera
stjärnor i Guide Michelin. Vi har nu till och med
tävlingar om vem som kan laga den bästa ”äldrematen”. Att stå vid spisen har blivit något fint!
Hur länge ska det dröja innan vård och omsorg
kommer på samma nivå? Det är säkert många av
dem som sliter i äldreomsorgen som ”får en stjärna i
himlen”, men det märks inte i nuet. Vårdyrkena har
generellt alltför låg status. De som jobbar med äldre
har lägst status eftersom gamla har låg status. Lä­
karna klarar sig väl ganska bra, men att vara geriatri­
48
ker är inte så ”fint”. Undersköterskan, som oftast är
den som utför den direkta omsorgen på äldreboen­
det, kommer längst ner på skalan med det viktigas­
te ­arbetet, det tyngsta jobbet och den lägsta lönen.
Kan man tävla om att bli det bästa äldreboen­
det? Det verkar så efter att TV tagit ett initiativ i
frågan. Är det då rimligt att också tävla om att bli
den bästa äldrevårdaren liksom om att bli den bäs­
ta kocken. I princip borde det vara det, men det är
inte lika lätt att mäta och det får kanske inte heller
en omedelbar inverkan på lönenivån. Men vi har re­
dan fört in öppna jämförelser och valfrihet i vården,
så det är nog inte omöjligt.
Sverige har en bra sjukvård och även en bra
­äldreomsorg. Ett tecken på detta är att vi blir allt
äldre. Även den palliativa vården har blivit allt bätt­
re. Trots detta kommer många larmrapporter om
otillfredsställande vård och omsorg. Det är ofta
brist på personal, ofta med specialkompetens på
vård och omsorg av äldre.
Vi (äldre) människor vill naturligtvis leva så
länge som möjligt. Men vi vill också ha bibehål­
len värdighet och fullständiga mänskliga rättigheter
­livet ut. Det handlar som vanligt om både kvantitet
och kvalitet. Det handlar inte bara om livets längd,
utan även om livets innehåll.
Eftersom vi numera sällan dör av den första
åkomman blir allt fler äldre ”multisjuka” och kan
även lida av ett eller flera fysiska handicap. Den
enskilde blir beroende flera och olika insatser från
kommun och landsting. Det tudelade huvudman­
naskapet och det växelvisa betalningsansvaret är en
källa till onödiga kostnader och ineffektivitet. Ett
ytterligare bekymmer är att vården och omsorgen
regleras i två olika lagar, Hälso- och sjukvårdslagen
och Kommunallagen
Förr var det inte ovanligt att en politiker var ak­
tiv både i kommunen, landstinget och riksdagen.
Detta ansågs som opassande mångsyssleri, men gav
överblick och helhetssyn. Med ökad komplexitet
har det blivit allt ovanligare. Istället värnar nu var
och en sitt eget revir. Därför har aktiva politiker
svårt att komma med radikala förslag till förbätt­
ringar. Som före detta politiker och nu representant
för äldregruppen ser jag det nödvändigt att kräva
att all vård och omsorg av unga och gamla kommer
­under en huvudman och en lagstiftning. l
Karl Erik Olsson
3:eNationella konferensen
i Äldrevård och geriatrik
– Sjuksköterskan gör skillnad!
5–6 december 2013, Stockholm
Sjuksköterskan gör skillnad
med fokus på att förebygga och undanröja orsaker till
­risker som kan leda till vårdskador. Patienternas kunskap,
synpunkter och erfarenheter om hur man kan minska och
förebygga vårdskador är grundläggande i detta arbete.
Sjuksköterskans specifika roll är att identifiera risker för
vårdskador som vårdrelaterade infektioner, fallolyckor,
trycksår, undernäring och effekter av av läkemedelsinteraktioner. Patientsäkerhetsarbetet är dessutom lönsamt i
längden!
På denna konferens får du fördjupade kunskaper,
­stimulans, idéer och verktyg för att utvecklas i din yrkesroll tillsammans med andra sjuksköterskor och ledare
inom äldrevården.
Kom och lyssna till och diskutera med några av landets
mest erfarna och kunniga sjuksköterskor inom området.
Under två dagar belyser de ledarrollens betydelse för
god omvårdnad och hög patientsäkerhet baserat på aktuell forskning och praktisk erfarenhet.
Sjuksköterskor har alltid tagit ett stort ansvar för sin
kunskapsutveckling och för kunskapens implementering.
Men vad krävs för att införandet av en evidensbaserad
omvårdnad ska hålla över tid? Detta får du exempel på
under konferensen.
Patientsäkerhetsarbetet är en del av kvalitetsarbetet
49
››
PROGR AM | 5 DECEMBER
PROGR AM | 6 DECEMBER
09.30–16.30 Fokus på ledarskapet ur ett
sjuksköterskeperspektiv
08.30 Kaffe och tid att besöka utställningen
14.10 Ledarskapets inverkan på det dagliga mötet
09.30 Invigning av konferensen
Monica Berglund, ordförande för Riksföreningen
för sjuksköterskan inom äldrevård och
Elisabet Spjuth, affärsområdeschef och chefredaktör tidningen Äldreomsorg/Gothia Fortbildning
­inleder konferensen.
Aktuella frågor för dig som arbetar som
­sjuksköterska inom äldrevården.
Monica Berglund
10.00 Att leda en evidensbaserad praktik
• Sjuksköterskans och ledarens roll i en
evidensbaserad praktik.
• Att ge stöd till personalen vid vård och om sorgsboende i att fokusera på ”varandet”
i en värld av görande.
Ingela Beck, leg. sjuksköterska, dr med. vet. lektor
vid Högskolan Kristianstad. Hon disputerade i våras
vid Lunds universitet med avhandlingen “Att fokusera på varandet i en värld av görande – stöd till
personalen i ett palliativt förhållningssätt vid vård
och omsorgsboende för äldre”.
09.40 Kaffe
10.10 Masens stödjande roll
• Hur påverkas den kommunala hälso- och
sjukvården?
Anders Broberg, leg. sjukskötare, religionsvetare
och verksamhetschef på Stureby vård- och omsorgsboende, Stockholm. Vinnare av Stockholms
stads hedersutmärkelse 2012 för sitt arbete med
forskning och utveckling.
Bitte Fritzson, jurist, Socialstyrelsen.
16.00 Kan man standardisera äldrevård?
• Ta del av ett regeringsuppdrag om standard
för kvalitet.
• Krav på kontinuitet och kvalitet – hur kan de
kvalitetsaspekterna förenas med standard
för omvårdnad?
Helle Wijk är leg. sjuksköterska och docent vid
Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Hon arbetar med forskning, utveckling och utbildning inom äldreområdet och deltar i
SIS arbete med en kvalitetsstandard för äldrevård
och omsorg.
• Medicinskt ansvar kontra verksamhetsansvar;
viktigt att särskilja dessa inte bara i teorin
utan också i praktiken.
•
Ansvar, ägarskap, chefskap, ledarskap,
medarbetarskap, olika roller som var och en
aktivt och tydligt måste förhålla sig till för att
inte komma i kläm och bli sönderstressad.
• Dialog, tillit och förtroende är de bästa
verktygen.
• Så kan MAS:en stödja sjuksköterskan i
patient- säkerhetsarbetet, med patientmed­ verkan och i rollen som omvårdnadsansvarig.
Ann-Marie Thordeman, leg. sjuksköterska med
vidareutbildning inom psykiatri, långtidsvård och
rehabilitering och vårdlärare. Ann-Marie arbetar
nu som MAS i Enköpings kommun, tidigare
enhetschef inom äldreomsorgen.
15.50 Bensträckare
Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård
bjuder på bubbel och tilltugg.
12.30 Lunch och tid att besöka utställningen
13.40 Sjuksköterskans ledarroll och dess betydelse för
en god omvårdnad
• Hur sjuksköterskan upplever att kompetensen
tillvaratas.
• Vikten av att organisationen tillvaratar och
stöttar sjuksköterskan.
• Sjuksköterskans roll i palliativ vård.
Magdalena Andersson, leg. sjuksköterska, dr med.
vet. forsknings- och utvecklingsledare/tf MAS,
­Eslövs kommun.
•
•
•
Senaste datum som Gothia
­Fortbildning garanterar hotellrum
vid förfrågningar är 5/11 2013.
Konferensavgifter
Konferensavgift exkl moms 3 200:inkl moms 4 000:Deltagaravgiften inkluderar ­tillträde
till före­läsningar, dokumentation,
kaffe och luncher.
Bekräftelse av anmälan skickas per
e-post.
12.40 Patientsäkerhet och patientmedverkan
50
Eva Estling, leg. sjuksköterska, projektchef och
samordnare och Agneta Andersson, projektledare,
patientsäkerhetsarbetet, Sveriges Kommuner och
Landsting.
Monica Berglund, ordförande Riksföreningen för
sjuksköterskan inom äldrevård, sammanfattar och
avslutar konferensen.
Viktiga datum
11.30 Lunch och tid att besöka utställningen
Eva Nilsson Bågenholm, nationell samordnare för
de mest sjuka äldre, Socialdepartementet.
Anmälan till konferensen och
­hotellreservation görs via hemsida:
www.swenurse.se/Sektioner-ochNatverk/Riksforeningen-forSjukskoterskan-inom-Aldrevard/
Aktuellt/
Maria Björck, leg. sjuksköterska, masterstudent
Göteborgs universitet, specialistsjuksköterska inom
vård av äldre i Falköpings kommun, huvudhandledare för sjuksköterskestudenter i kommunal
verksamhetsförlagd utbildning.
•
•
•
Registrering
Vilka patienter med nedsatt beslutsförmåga
skickas till sjukhus?
Vilka konsekvenser får medicinska beslut i
kommunal äldrevård för patienters delaktighet
och välbefinnande?
En kartläggning av de mest sjuka och sköra
äldre patienterna som skickas till sjukhus från
särskilda boenden.
• Analys och summering av uppdraget.
• Viktiga framtidsfrågor.
11.00 Behöver Alma skickas till akutmottagningen?
15.30 Avslutning
10.50 Bensträckare
16.30 Mingel
Clas Malmström, psykiater, specialiserad på psykosocial arbetsmiljö med erfarenhet från ledarskapet
i äldreomsorgen. Han har i rollen som företagsläkare och organisationskonsult haft ett flertal uppdrag
inom äldreomsorgen.
14.50 Har satsningen på de mest sjuka äldre gett goda
resultat?
Christina Erlandsson, leg. sjuksköterska,
verksamhets- chef för hälso- och sjukvårds­
verksamheten och ansvarig för kommunaliseringen
av hemsjukvården i Kalmar kommun.
• Genomgång av föreskrifterna om bemanning
i särskilda boenden (SOSFS 2012:12).
• Reflektion, ett bra sätt för arbetsgruppen att
kompetensutvecklas tillsammans.
14.20 Kaffe
Vad har sjuksköterskan i hemvården tillfört
den kommunala äldreomsorgen?
Sjuksköterskans roll i det samlade teamet
kring den enskilde.
Lärande på arbetsplatsen.
Effekter av kommunaliseringen.
• Bemanna efter behov.
• Ledarskap och ansvar utan formellt chefskap
– hur hanterar man det?
•
•
•
•
• Att utveckla givande samarbete med
högskolors om tillför verksamheten bra innehåll.
15.10 Nya krav på bemanning
11.10 Att vara ledaren som gör skillnad!
09.00 Sjuksköterskans roll i den kommunala
äldrevården
14.40 Kaffe och tid att besöka utställningen
11.00 Bensträckare
09.00–15.45 Fokus på patientsäkerhet och inflytande
Anmälan är bindande men
platsen kan överlåtas till en kollega.
Namnbyte måste ske skriftligen
till Gothia Fortbildning, vänligen
kontakta:
­anmalan@gothiafortbildning.se
vid namnbyte.
Patientsäkerhetslagens krav på en säker vård
där patienterna är delaktiga.
Verktyg som stöd för vårdgivarnas arbete med
att förbättra säkerheten.
Metoder som stärker patienters medverkan.
51
MEDLEMSSIDOR
MEDLEMSSIDOR
K A L END A R I U M
3–4Nordisk vårdkonferens om äldrevård
Sophiahemmet Högskola
Sophiahemmet Högskola
www.shh.se/konferens/anmalan_konferens.asp?konfKod=noal2013
9–10Nationella kvalitetsregisterkonferensen
Arrangör: Hemsida:
SKL, Socialstyrelsen, Svensk sjuksköterskeförening och
Svenska Läkaresällskapet
www.kvalitetsregister.se/konferenser_5
24 Vi blir också äldre – levnadsvillkor för personer med utvecklingsstörning som åldras
Med en växande grupp äldre personer med utvecklingsstörning krävs mer kunskap och
nya förhållningssätt – både vad gäller vård, stöd och bemötande. Den här konferensen
synliggör de utmaningar som finns och lyfter fram de senaste rönen inom forskningen.
Målgrupp:
Arrangör:
Anmälan:
Pre
September 2013
OKTOBER
Arrangör:
Plats: Hemsida:
N Y T T F R ÅN
­F Ö R ENIN G EN
Politiker, chefer inom vård och omsorg och andra nyckelpersoner
inom kommunernas LSS- och äldreverksamheter.
Riksförbundet FUB, Carpe, Hjälpmedelsinstitutet,
Stiftelsen Äldrecentrum och Svenskt demenscentrum
hanna.fredholm@aldrecentrum.se
DECEMBER
Riksföreningens nya folder
En ny folder om föreningen och den verksamhet
som föreningen bedriver finns att ladda ner på
www.aldrevard.se
nume
S T I P ENDI U M
rera
Du som arbetar med äldrevård och är
medlem i riksföreningen sök stipendium!
Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård har
inrättat ett stipendium på 10 000 kronor för att bidra
till forskning, utveckling och förändringsarbeten inom
området äldrevård.
på
Vem kan söka?
Stipendiet kan sökas av legitimerade sjuksköterskor
som är medlemmar i föreningen eller som är i början
av sin forskarutbildning och som vill starta kliniska
utvecklingsprojekt.
Utdelning av stipendiet sker vid Riksföreningens
årliga konferens i november. Stipendiaten ska
personligen motta stipendiet under konferensen.
Har du frågor kontakta Kristina Iritz-Hedberg,
tel. 08-690 95 27 eller kristina.iritzhedberg@liber.se
Håll dig ájour med vad som händer
inom äldrevården! Ä är en tidskrift för
dig som arbetar inom äldreomsorg,
äldrevård och geriatrik. Ä utkommer
med 6 nummer per år.
Detta kan man inte söka stipendium för:
3
Stora Demensdagen
För fjärde året anordnas stora demensdagen en mötesplats för dig som arbetar med
personer som har drabbats av någon form av demenssjukdom.
Plats:
Anmälan och program:www.storademensdagen.se
• Ersättning för kandidat- eller magisteruppsatser.
• Förlorad arbetsinkomst/lönekostnader
• Resekostnader
City Confernce Center, Norra Latin Stockholm
Varje nummer av tidningen har teman
med fördjupning inom olika områden,
såsom Demensvård, Äldre & Läkemedel, Promotion och prevention,
­Palliativ vård, etc.
Dela med dig till dina kollegor
här i Tidningen Ä!
4Äldre och Psykisk (o)Hälsa
En mötesplats för dig som arbetar med människor över 60 år som har eller kan drabbas av
psykisk ohälsa.
Anmälan och program:www.aldreochpsykiskohalsa.se/
5–6Nationell äldrevårdskonferens. Tema: sjuksköterskan som ledare
Arrangör: Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldrevård och
Gothia Fortbildning
Program:
www.aldrevard.se
Anmälan och program:www.swenurse.se/Sektioner-och-Natverk/Riksforeningen-for
Sjukskoterskan-inom-Aldrevard/KonferensUtbildning/
Nationell-konferens-for-sjukskoterskor-i-aldrevard-och-geriatrik/
Du är mycket välkommen att skicka in din ­artikel,
ditt debatt­inlägg ­eller rapport till ­redaktören för Tidningen
Ä, Helle Wijk, helle.wijk@gu.se
• Skicka helst din text via e-mail med ­bifogad fil (Word).
• Vi vill alltid ha porträttbild av dig som ­författare. Skicka
gärna även andra foton, teckningar, diagram, tabeller
etc. som kan ­illustrerar ditt bidrag. Skicka helst digitalt.
Om icke-digitalt material önskas i retur, ­bifoga namn,
adress och ett frankerat k­ uvert.
• Ange ditt namn, yrke/titel, tjänste­ställe och
­kontaktuppgifter.
• För vår planering, meddela oss om ­möjligt i god tid före
manusstopp att bidrag k­ ommer.
• Vi förbehåller oss rätten att redigera och korta bidragen
vid behov.
Priset för en helårsprenumeration är
275 kronor.
Anmäl att du vill prenumerera till:
ssk_aldrevard@hotmail.com
Alternativt till:
Eva Saaw
S:t Olovsgatan 13
731 31 Köping
Telefon: 070-200 22 40
Tack på förhand.
52
53
MEDLEMSSIDOR
Styrelsen
Riksföreningen för
Sjuksköterskan inom
Äldrevård
Monica Berglund Fägersten
Ordförande och ansvarig utgivare
Leg. sjuksköterska,
Direktör vid Tre Stiftelser i Göteborg
E-post: monica.berglund@avo.nu
Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård
arbetar på olika sätt för att stärka din och andra
sjuksköterskors ställning.
Kristina Iritz-Hedberg
Vice ordförande
Leg. sjuksköterska, Liber förlag
E-post: kristina.iritzhedberg@liber.se
Tillsammans är vi starka
• Riksföreningen skapar forum där sjuksköterskor kan
mötas, diskutera och lära av varandra. Vi arrangerar en årlig
konferens och ger ut tidningen ”Ä” samt driver webbplatsen
www.aldrevard.se
Vi samarbetar också med bl.a. Svensk Sjuksköterskeförening
och Vårdförbundet.
Helle Wijk
Chefredaktör
Leg. sjuksköterska, Docent, Sahlgrenska
Akademin, Institutionen för Vårdvetenskap och
Hälsa med kombinationstjänst vid Sahlgrenska
Universitetssjukhuset
E-post: helle.wijk@vgregion.se
Ropen skalla – specialistutbildning åt alla!
• Riksföreningen verkar för högre kompetens, tydliga mandat
och bättre karriärvägar. Sjuksköterskan inom geriatrisk vård
och äldreomsorg bör erbjudas specialistutbildning.
Fler stipendier till sjuksköterskan
• Riksföreningen vill erbjuda stipendier för att kunna erbjuda
idag verksamma sjuksköterskor att vidareutbilda sig inom
området vård och omsorg av äldre. Kunskapspåfyllning är en
rättighet.
Eva Saaw
Ekonomiansvarig och medlemsansvarig
Leg. sjuksköterska, Utvecklare inom
Vård & Omsorg, Köpings kommun
E-post: eva.saaw@koping.se
Tydligare kompetensbeskrivning
• Riksföreningen vill tydliggöra funktionen
specialistsjuksköterskans roll som omvårdnadsexpert, ledare
och pedagog inom äldrevården – genom en heltäckande
kompetensbeskrivning.
Helena Johansson
Ansvarig för marknadsföring och annons
Leg. Sjuksköterska Projektledare Demensjukvård
Västragötalandsregionen
E-post: helena.am.johansson@vgregion.se
Kvalitetsarbete för sjuksköterskans skull
• Riksföreningen arbetar för nationella kvalitetsregister,
öppna jämförelser och att prioriteringsunderlag ska innehålla
omvårdnadsdata inom äldreområdet. Sjuksköterskornas
många och viktiga arbetsinsatser måste synliggöras.
Nya utvecklingsmöjligheter i vardagen
Eva Stål Söderberg
Webbansvarig och sekreterare
Leg. sjuksköterska, Projektledare
i Demensrådet, Stockholm
E-post: eva.p.stal-soderberg@sll.se
• Riksföreningen vill sprida kunskap till sjuksköterskor
inom äldrevården om hur evidens- och erfarenhetsbaserad
Omvårdnad kan användas i vardagen.
Din röst i Rosenbad
• Riksföreningen deltar i debatten på nationell nivå för att
påverka utvecklingen av äldrevården och – omsorgen. Vi
är remissinstans åt Socialstyrelsen, Regeringen och andra
aktörer.
Ellenor Sörqvist
Ledamot i riksföreningen
Leg. sjuksköterska med specialistexamen
i Vård av äldre. Uddevalla sjukhus.
E-post: bohusella@hotmail.com
Vill du följa med på resan mot en ljus framtid?
Hör av dig till oss på www.aldrevard.se
Eller Eva Stål Söderberg 070-258 99 88
54
Sofiahemmet
kommer
Ersta­
sköndal
Högskola
kommer
Posttidning B
Tidningen Ä, c/o JLD & Kompani, Box 86, 193 22 Sigtuna
INVACARE® DOLOMITE®
JAZZ 510/610
Design och funktion i samma grepp
Nya Invacare Dolomite Jazz
510/610 är en innovativ
lättviktsrollator med en ny
spännande design.
Invacare Dolomite Jazz 510/610
kombinerar design och funktion i
en ny tappning. Bromssystemet
är vidareutvecklat, och
handtagen har en öppen
ergonomisk utformning för att
passa de flesta händer så att
man enkelt kan byta handgrepp.
Gångutrymmet inne i rollatorn
är fortfarande stort och ger
möjlighet till sköna promenader.
Nya Jazz 510/610 - en smidig
följeslagare för ett aktivt liv!
www.invacare.se