Skrivande – en viktig del i krigets vardag
DELA MED EN TIDNING FRÅN DIAKONIA NUMMER 3 2015 Tania & Rana, Gaza Novell Gaza Skrivande – en viktig del i krigets vardag JOSPHINE SLIPPER HUNGRA • VANDRING FÖR KLIMATET Hallå där … Vi måste berätta” jag besökte gaza bara några månader efter kriget förra sommaren och jag har aldrig blivit så berörd. Jag hade bett Diakoniakollegerna att ta med mig runt för att se med egna ögon och lyssna till människors berättelser. Under åren har jag hört och sett en hel del, men det här tog mig oerhört hårt. När jag kom till ett utbombat område, högt uppe på en kulle, pekade min guide på några enorma högar med stenbråte. – Här har legat ett helt bostadsområde, sa han. Nu var där bara sten och sand. En äldre man kom fram till oss och pekade en jättestor stenhög och sade att det hade varit hans hus. Sedan berättade han om hur han och frun ägnat sitt liv åt den här platsen, investerat allt i det flervåningshus som de byggt till sina sex barn och deras familjer, alla skulle rymmas under samma tak. Men eftersom huset låg nära den israeliska gränsen kom den israeliska militären ständigt dit och genomsökte huset i jakt på vapen och kontrollerade deras id-handlingar. Så började bombningarna och den gamle mannen och hans söner beslöt att det var för farligt att stanna kvar. Männen gav sig av för att hitta en säkrare plats för familjerna. När soldaterna dök upp igen och sökte igenom huset upptäckte de att det bara var kvinnor och barn hemma. Kvinnorna blev tillsagda att de absolut inte fick lämna huset och så låstes de in utifrån. De rädda kvinnorna ringde männen och berättade vad som hänt och männen sade: Vi kommer med en gång! Men innan männen hann fram släppte den israeliska militären den bomb som utplånade hela bostadsområdet. Den gamle mannen berättade att de hade försökt röja upp i bråten för att begrava sina nära, men att det var för tungt. Hans döttrar, svärdöttrar och barnbarn ligger fortfarande under husmassorna. Det enda han har hittat är en arm tillhörande ett barnbarn. – Jag kan inte lämna den här platsen, allt har slagits i spillror, hela huset, hela mitt liv. Jag måste komma hit varje morgon, sa han. Vad svarar man i en sådan situation? Det finns inga ord, så jag satt tyst. Men mannen tackade mig ändå, för att jag hade kommit, för att jag såg och lyssnade. Han sade åt mig att berätta vidare, och det är många som genom åren bett mig om just det: att sprida berättelserna om deras liv. I det här numret kan du läsa om ungdomarna i Novell Gaza som skriver för att bearbeta det de varit med om och berätta för oss som lever i en annan verklighet. Det internationella samfundet måste göra något, våra politiker måste agera. I väntan på det sprider vi Gazabornas berättelser, så att fler får bränsle och drivkraft till förändring. Lisa Falklöf Vad betyder Diakonia för dig? – Jag tänker på Diakonia som en organisation som arbetar med frågor som jag tycker är viktiga och dessutom på kristen grund. Genom Dela med, hemsidan och möten med Diakonias representanter i olika sammanhang har jag fått stort förtroende för det arbete som bedrivs och jag tror att det är många människor som är hjälpta av Diakonias arbete i världen. Jag har också själv haft hjälp av Diakonia i mitt arbete som ungdomsledare. Jag har använt många av de värderingsövningar som finns på hemsidan när jag försökt väcka engagemang för dessa frågor bland ungdomar. Varför är Diakonia en viktig aktör? – Jag tror att det är viktigt med ett långsiktigt arbete för att förändra världen. En stor anledning till att jag har valt att stödja Diakonia är att Diakonia stöttar lokala organisationer. Jag tror att det gör skillnad att finnas mitt i det sammanhang man vill förändra. Varför är du månadsgivare? – Om man ska kunna bedriva ett långsiktigt arbete krävs kontinuitet, inte minst i form av resurser. Jag vill att Diakonia ska kunna räkna med att de pengar jag skänker kommer varje månad. DIAKONIAS GIVARSERVICE Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva. Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag– torsdag 9–15, fredag 9–12. Du kan också ge din minneseller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se. Nummer 3 2015 Information och nyheter från Redaktör Viktoria Myrén Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Tel 08-453 69 00 E-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.se Gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR) Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen. Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper Layout Blue media Dela med utkommer under 2015 med fyra nummer och distribueras i Diakonias kanaler. 3041 0359 ISSN-nr 0281-4404 Första sidan: Tania Mourtaja tillsammans med sin dotter Rana i Gaza, Palestina. Foto: Claes Herrlander. BO FORSBERG, GENERALSEKRETERARE 2 • DELA MED Syskonen Rana och Mohammed hemma i soffan. Skriver för att orka Rana Mourtaja berättar om hur hon skrev varje dag under kriget förra sommaren, skrev för att få ur sig känslorna. Ögonen svämmar över. – Jag var så rädd att förlora mina vänner, min familj, mitt hem. Jag brukade ringa till mina vänner och fråga: Lever du? Hon skrattar till, men blicken i hennes ögon är bottenlöst sorgsen. TEXT: ANNIKA WIDEBECK FOTO: CLAES HERRLANDER DELA MED • 3 Rana Mourtaja fixar håret, medan lillebror Mohammed tittar på. I september kommer Rana Mourtaja från Gaza till Bokmässan i Göteborg för att berätta om varför litteratur är extra viktigt i den verklighet som är deras, där våld och krig ständigt lurar runt hörnet. Rana Mourtaja var en av tio vinnare i första omgången av novelltävlingen Novell Gaza (se faktaruta). Hon fick sin novell publicerad i den bok som finns tillgänglig på Bokmässan, en vacker berättelse om kärlek och hjärtesorg. Kriget i Gaza förra sommaren har fått henne och många av hennes vänner att skriva helt andra texter. – Att bo i Gaza är speciellt, folk dör här, de förlorar allt. Och så kan vi inte åka härifrån, säger Rana. – Att läsa böcker och att skriva hjälper mig 4 • DELA MED att förstå mig själv och det som händer runt omkring mig. Det hjälper mig att känna att livet ändå är värt att leva, att klara av att kämpa vidare. Ja helt enkelt att hålla mig vid liv. Förra sommaren föll bomberna runt omkring deras hus – 100 000 bostäder förstördes, men de hade tur, deras hem står kvar. Rana delar rum med sin 13-årige lillebror Mohammed, här finns två sängar fulla med gosedjur och en bokhylla med böcker på både engelska och arabiska. På Mohammeds nattduksbord står en rad prispokaler från tävlingar i karate. Han har hållit på sen han var fem år och har millimeterkoll på sina sparkar och slag. Rana suckar när Mohammed vill visa oss några coola sparkar – men i nästa stund står syskonen tillsammans framför spegeln Bombade kvarter i Gaza (överst). Fiskmarknaden i Gaza City (nederst). och håller på med favoritsysselsättningen; att ta självporträtt med mobilen tillsammans. farmor moutiaa kommer in i rummet och slår sig ner bland mjukisdjuren på sängen. – Habibi, säger hon kärleksfullt till Mohammed och slår samtidigt armen runt Rana. – I vår kultur bor vi ofta tillsammans med far- och morföräldrar och det är jättebra. Farmor har tid när mina föräldrar inte har det. Hon lagar världens godaste mat. Och så kan hon vara lite snällare, när mamma säger nej säger hon ofta ja, skrattar Rana. Men så blir hon allvarlig. Hon börjar prata om vad hon skrivit under den senaste tiden, reser på sig och börjar rota runt i sina lådor efter dagboken hon förde under mardröms- dagarna förra sommaren, när bomberna regnade över Gaza. – Nej, du får inte titta, fnissar hon. Jag är så slarvig. Hon hittar inte sin dagbok utan får läsa från sin telefon. ”Jag lovar att jag ska överleva trots dem och du vet vilka de är. Du svarade med att säga att jag ska överleva för min egen skull…” Den värsta upplevelsen för Rana Mourtaja var när en hel grannfamilj utplånades av en bomb medan de väntade på en taxi som skulle föra dem ut ur det mest drabbade området. – Allihopa. Två män, deras fruar och deras små barn. En av mammorna var gravid. Deras död var helt meningslös. – Vi som överlevde är ansvariga för de som inte överlevde, vi måste ge dem röst och berätta deras historia. Rana Mourtaja tystnar, men så tittar hon på klockan. – Nej, nu måste jag faktiskt plugga! utbrister hon. Det är examenstider i Gaza och vi har fått komma hem till Rana Mourtaja på nåder, bara genom att lova att inte bli långvariga. Under den här tiden stänger ungdomarna i Gaza in sig och pluggar stenhårt inför årets sluttentor. dagen därpå träffas vi igen på Corona, ett stamhak för ungdomar mitt i Gaza City, för en snabb fika, och Rana passar på att DELA MED • 5 Hani Biary, Rana Mourtaja och Karima Toman är alla aktiva inom Tamerinstitutet. ”Det ni hör på nyheterna är inte allt om Gaza. Folk här dör inte bara. Vi lever också. Därför är det så viktigt att vi skriver om hur vi har det.” KAR I M A TO M AN 6 • DELA MED beställa in en bok från bokmenyn. Tamerinstitutet (se faktaruta) håller med böcker för utlåning till alla som vill och menyn över böckerna ser ut som vilken kafémeny som helst. – Vi kommer hit för att prata om allt möjligt – om skolan, våra liv, våra drömmar, våra familjer, vad vi hoppas på, vad vi gör, berättar Rana. Och så skrattar vi mycket, säger Rana Mourtaja och beställer in en Coca cola. Det stora samtalsämnet här just idag är att kompisen Hani Biary har spanat in en snygg tjej. Men att söka direktkontakt med henne är inte tillåtet. Den muslimska traditionen säger att en pojke måste be om en flickas hand hos familjen innan de över huvud taget får ses. Och många av de ungdomar vi möter ställer helhjärtat upp på det. Det går inte heller att få en öl någonstans i Gaza, all alkohol är förbjuden så det är idel Coca cola och fruktdrinkar på borden på Café Corona. Ändå är det okej att pojkar och flickor samlas här i ett gäng runt samma bord. Diskussionen om högt och lågt är livlig och skrattsalvorna ekar. – Hani är fantastisk på att skriva kärlekspoesi. När man läser vad han skriver känner man det verkligen i hjärtat, säger Muhanned Al-Afifi. De är alla engagerade i Tamerinstitutets ungdomsgrupp för litteratur. De läser böcker, skriver noveller och poesi – och har kurser i kreativt skrivande med yngre barn. Både Rania Mourtaja och bästa vännen Karima Toman fick noveller publicerade i den första omgången av novelltävlingen novelltävlingen och nu är de med om att sjösätta andra omgången, Novell Gaza 2015. Vi börjar diskutera läsning runt bordet, varför man läser och vad det är bra för. – Det är bra för oss att få läsa om hur ni har det, säger Hani Biary. – Och det är bra för er att läsa om hur vi har det, det är en ny upplevelse, ett annat liv. Ni har aldrig provat på hur det är med krig till exempel, det kan ni få prova genom att läsa vad vi skriver i noveller och i poesi. Vi tillbringar dagarna i Gaza med ungdomsgänget från Tamer och är med när Love Hedman och André Larsson har uppstarts- Bilder från ett möte med Novell Gaza där André Larsson, Love Hedman och Mohammed Al-Kurd (mittenbilden) deltog tillsammans med ungdomar från Gaza. Imad Alkhaldy, Qusay al-Balawi, Moayed Abo Ammonah och Ramzi Ishaq diskuterar kreativt skrivande (nederst). möte för den nya omgången av Novell Gaza. Vi får höra att ungdomarna är trötta på att omvärlden inte tänker på att de faktiskt lever vanliga liv här, att Gaza inte bara är ruiner och elände. Ranas kompis Karima Toman formulerar det så här: – Det ni ser på TV och hör på nyheterna är inte allt om Gaza. Folk här dör inte bara. Vi lever också. Därför är det så viktigt att vi skriver om hur vi har det. en dag följer vi med till stadsdelen Khoza’a som blev extra utsatt i kriget förra sommaren. Vi åker genom gator kantade av sönderbombade hus, på ett ställe ligger en väldig lökformad kupol från en moské mitt bland bråten, överraskande oskadd bland söndermosad betong. Vi kommer fram till en rad stora tält med texten UN. Här har Tamerinstitutet verksamhet för både barn, unga och vuxna och alla tälten sjuder av aktivitet. Tioåriga Doha Abu Raida går kurs i kreativt skrivande och bjuder hem oss till sin bostad, en av de plåtbyggnader som hjälporganisationer byggt upp för familjer som fått sina hem sönderbombade. – Förut hade vi ett stort hus, vi hade allt, säger Doha och slår ut med handen mot det som nu är hennes hem. Doha älskar att uttrycka sig med poesi och hon låter minst tio år äldre när hon förklarar varför det är så viktigt för henne: – Jag skriver för att jag vill glömma men också för att jag vill få ner det som finns inuti mig på papper. Jag vill berätta för andra om det som händer oss här och jag hoppas att jag kan få det jag skriver publicerat. Jag ber henne läsa ett stycke för mig där hon står i dörröppningen till plåtskjulet, bakom henne står en flicka i samma ålder och en vuxen man, båda lyssnar koncentrerat. När hon är färdig mumlar mannen på engelska: ”Very good”. Hemma hos Rana Mourtaja berättar mamma Tania Mourtaja att barnen i Gaza växer upp fort. Hon arbetar själv med barn och ser dem hoppa över barndomen. – De är med om så mycket att de inte hinner med att vara barn, säger hon. vi har kommit fram till vår sista kväll i Gaza, nere på favoritfiket på stranden blåser det snålt och för första gången här får vi ta på oss tröjor. En av flickorna, Hanin Nabil, huttrar lite i sin abaya (ett klädesplagg som täcker hela kroppen förutom ansiktet) men Hani Tamerinstitutet Tamerinstitutet grundades 1989 och uppmuntrar palestinska barn och ungdomar att läsa böcker och att skriva själva. Organisationen tillhandahåller böcker och bibliotek och ordnar kurser och workshops i bland annat kreativt skrivande på Västbanken och i Gaza. Tamerinstitutet hjälper till med finansieringen av projektet Novell Gaza. Tamerinstitutet tilldelades ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) 2009. DELA MED • 7 En traktor rensar upp bland bråten efter bombningarna. Novell Gaza Novell Gaza är en novelltävling för ungdomar i Gaza. Tio vinnare i den första omgången fick sina noveller publicerade i boken »Novell Gaza, Ten short stories from the youth of Gaza« som bland annat finns tillgänglig på Bokmässan i Göteborg. Tävlingen Novell Gaza 2015 pågår just nu och tävlande noveller kommer att läsas och bedömas bland annat av en jury med namnkunniga svenskar. Initiativtagare till Novell Gaza är David Arvidsson Shukur, André Larsson och Love Hedman. En familj leker på stranden i Gaza City. Biary har lovat att recitera ett poem som han skrev under kriget. Muggarna med myntate kommer in men glöms bort och har hunnit kallna när Hani börjar läsa. Först tar han några strofer på engelska men det blir ingen riktig fart på det. – Ta det på arabiska istället, det är så vackert, säger Muhanned Al-Afifi och så blir det. Hani tittar in i kameran och läser, strof efter strof. Jag förstår inte ett ord men blir ändå djupt berörd, ordens betydelse känns i kroppen. när vi är färdiga vill Muhanned visa mig ett Youtube-klipp som han pratat om ända sen vi första gången träffades för några dagar sen. Hanin Nabil går ifrån bordet och 8 • DELA MED sätter sig vid några kompisar ett stycke bort, det här orkar hon inte med berättar hon för mig efteråt. Muhanned trycker på play och kaoset utbryter på den bärbara datorns skärm. Vi ser scener från Shuaya under kriget, vi hör bomber och skottsalvor från tanks, dova dån som går rakt igenom kroppen där vi sitter i den sneda kvällssolen på fiket vid stranden. Det är kaos, människor springer och skriker skräckslaget. Från ett kolsvart utrymme hör vi hur en kvinna förtvivlat ropar på sin son samtidigt som skotten fortsätter. Och så börjar en liten pojke ropa efter sin mamma i det kolsvarta mörkret. Då brister det för mig. Muhanned stänger förskräckt ihop sin dator men jag ber honom sätta igång den igen. Det här är en verklighet jag också måste se och den står i skärande kontrast mot den avslappnade stämningen runt omkring oss på strandfiket. Efteråt kommer Hanin fram och kramar om mig och talar tröstande. – Vi mår ju bra, vi lever, säger hon och lägger en beskyddande arm runt mina axlar. Så berättar hon att hon inte själv klarar av att se det klipp jag just har tittat på, hon satt hopkurad i en källare med sin familj när hennes hem förintades av en bomb förra sommaren. Alla överlevde. Den gången. – En dag får du kanske höra att jag är död, lägger hon till. Men just nu så är vi här och umgås och har det bra. VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG? Josphine Mutwii gräver i jorden. Tack vare jordbruksprojektet har familjen mat på bordet och barnen går i skolan. Josphine har ordet I många år led kenyanska Josphine Mutwii och hennes familj av hunger. De överlevde tack vare nödhjälp. Idag odlar Josphine mat så att det räcker och blir över. T E XT : D I AKO N IA F OTO : ALE X P R ITZ – att vara hungrig är hemskt. Man kan inte tänka ordentligt. Det enda som rör sig i huvudet är: Jag har inget att äta, jag har ingen mat att ge mina barn. Det är bara några år sedan Josphine Mutwii tvingades köa för mathjälp för att klara sig. Men 2011 startade Diakonia och samarbetsorgansationen NCCK ett jordbruksprojekt i den torkdrabbade Kitui-provinsen, 160 kilometer öster om Kenyas huvudstad Nairobi. Josphine Mutwii fick lära sig att odla på ett smart, vattensnålt sätt. Idag skördar familjen rikligt, trots den torra marken. Josphine Mutwii visar runt bland sina frodiga fält. – Tack vare projektet har jag lyckats lyfta familjen. Barnen går i skolan och vi är mätta, säger hon. Josphine Mutwii har redan tagit nästa steg i projektet. Hon nöjer sig inte med att ha mat så att hon klarar sig. Hon har börjat sälja tomater, lök, spenat, papaya, kassava och sötpotatis på marknaden. – Akta! Var försiktig var du sätter fötterna! Om du trampar fel är det mina pengar du trampar på, säger hon och skrattar. josphine mutwii är en sann eldsjäl. Hon vill inte att någon ska behöva gå hungrig. – Jag kan ju inte odla så mycket att det räcker för alla i byn, men jag kan hjälpa till så att mina grannar kommer igång att odla själva. Då har vi alla tillräckligt att äta, säger hon. Redan idag har 24 av dem grävt egna dammar och odlingsgropar enligt samma modell som Josphine Mutwii. Många fler är under byggnation. – Jag går runt och kollar så att de planterar och sköter vattenhanteringen ordentligt, säger hon med självklar röst. Josphine Mutwii tycker att framtiden ser ljus ut. – Jag är 65 år, men när jag tittar ut över mina fält känner jag mig yngre än någonsin. – Nu när jag har mat kan jag slappna av. Jag går ut på fältet och hämtar lite linser, jag går till marknaden och säljer dem och sedan låter jag pengarna slinka ner i fickan. Hon visar med handen hur pengarna liksom glider ner i fickan. Och hon ler stort. – Sedan går jag och köper kött och går hem och ropar på min man: ”Kom och ät. Idag blir det kött!” – Så bra har jag det idag. DELA MED • 9 SÄMRE INSYN I SVENSKA BANKER Skatteflykt är ett stort problem i många afrikanska länder, bland annat Zambia där Diakonias samarbetsorganisationer arbetar för större insyn i företagens finansiella rapportering. En ny rapport från det internationella initiativet Fair Finance Guide, där Diakonia och fyra andra svenska organisationer ingår, visar att bankerna i Sverige ligger efter andra länder när det gäller att redovisa hur de investerar sina kunders pengar och vilket ansvar de tar för bl a hållbar utveckling. En färsk rapport från Amnesty visar också att de sju största bankerna i Sverige har över två miljarder kronor investerade i Shell, ett företag vars oljeutvinning i Nigeria orsakat omfattande föroreningar som resulterat i brist på mat och vatten. Nu uppmanar Diakonia och Fair Finance Guide regeringen att agera för att konsumenterna lättare ska kunna jämföra bankernas utbud och ställa krav. – Vi vill se politisk handlingskraft för ökad insyn i hur bankerna investerar och hanterar hållbarhetsfrågor. Det är viktigt att konsumenter får mer information om vad bankerna gör med deras pengar. Då blir det lättare att jämföra bankeras utbud och ställa krav, säger Penny Davies, Policyrådgivare på Diakonia och medlem i den svenska styrgruppen för Fair Finance Guide. Överenskommelse nådde inte ända fram SOMMARTURNÉ FÖR KLIMATET Under sommaren har Diakoniaaktivisterna återigen varit ute på festivalturné för att sprida årets kampanj. I år var den en del av den globala kampanjen ”ACT now for climate justice” (se nästa sida). Nytt för i år är att kampanjen är ett samarbete mellan Diakonia och Svenska Kyrkan och därför fick aktivisterna sällskap av volontärer från Svenska Kyrkans nätverk. Under sommaren besöktes, förutom Almedalen, festivaler som Peace and Love, Urkult, Frizon och Granny goes street. Dessutom besökte kampanjen Gullbrannafestivalen och Stockholm Gospelfestival. Tusentals namn samlades in, det blev många långa samtal och aktivisterna fick definitivt upp folks uppmärksamhet för klimaträttvisa. Nu håller vi tummarna för att de insamlade namnen ska få politikerna att få upp ögonen för frågan! 10 • DELA MED I mitten av juli enades FN:s medlemsländer i Addis Abeba, Etiopien, om en viktig överenskommelse för finansiering av globala utvecklingsmål och fattigdomsbekämpning. Överenskommelsen, ”Addis Ababa Action Agenda” (AAAA), formulerades efter fyra dagars intensivt möte. Målet med överenskommelsen är att ”utrota fattigdom och hunger och att åstadkomma hållbar utveckling” och det ska göras på 15 år. ”Vi åtar oss att respektera alla mänskliga rättigheter, inklusive rätten till utveckling.” Och Sveriges biståndsminister Isabella Lövin skrev ”Grattis, världen!” på twitter. Men trots att överenskommelsen i och med de här skrivningarna går längre än tidigare dokument, så finns det stora brister. En av knäckfrågorna på mötet var formerna för globalt samarbete för att stoppa den skatteflykt som drabbar fattiga länder hårt. – Mötet i Addis utgör en viktig milstolpe att arbeta vidare från. Men, vi är oroade över bristen på tydliga målsättningar, och den låga ambitionsnivån när det gäller att frigöra nya resurser för att finansiera globala utvecklingsmål. Att mötet inte mynnade ut i konkreta åtaganden för att skapa ett globalt forum för skattesamarbete är en stor besvikelse, säger Penny Davies Policyrådgivare på Diakonia med ansvar för frågor om utvecklingsfinansiering. Sveriges delegation bestod av statsminister Stefan Löfven, finansmarknadsminister Per Bolund, biståndsminister Isabella Lövin, och representanter för näringsliv, riksdagen och Sida. CONCORD Sverige (som Diakonia är medlem i) och Forum Syd deltog i delegationen som representanter för civila samhället. INSAMLAT T O M 2015-08-13 12,9 MILJONER MÅL 2015 21 MILJONER Klimatambassadörer och pilgrimsvandrare till Paris TAMILSKA BARN I FOKUS FÖR VÄRLDENS BARN Årets stora insamlingsdagar äger rum den 26 september och 3 oktober. Diakonias profilprojekt 2015 handlar om barnrätt för tamilska barn på teplantagen i Sri Lanka. Årets insamlingsgala i SVT är fredag 2 oktober. En spännande nysatsning är att hela Gallerian i Stockholm kommer att förvandlas till en kampanjarena för Världens Barn mellan den 1 och 4 oktober. Där kommer alla organisationer som är kopplade till Världens Barn finnas tillgängliga och berätta om våra projekt, ha spännande debatter och diskussionsforum. Självklart kommer det finnas möjlighet att bidra till insamlingen också. Om ni har vägarna förbi – Varmt välkomna! Kampanjen ”ACT now for climate justice” är nu i full rullning. Det är en global kampanj med siktet inställt på att ett rättvist och ambitiöst klimatavtal ska slutas på FN:s klimattoppmöte COP21 i Paris i december. Inför detta toppmöte utbildar Diakonia och Svenska kyrkan 50 klimatambassadörer. De har som uppdrag att sprida information om klimaträttvisa, samla namnunderskrifter samt följa med på Diakonia och Svenska kyrkans bussresa till Paris. Under sommaren har bland andra Karin Adelskiöld, Gudrun Schyman och Timbuktu skrivit under på kampanjens krav. Samtidigt pågår en pilgrimsvandring mot Paris och den har vid det här laget nått Tyskland. Förhoppningen är att miljontals pilgrimer från hela världen ska tåga in i Paris när mötet startar. Följ gärna kampanjen på Facebook eller läs mer på www.actclimate.se. Finns du i ett sammanhang som skulle vilja anordna en kväll, homeparty, frukostföreläsning eller liknande med fokus på klimatet – maila Sara Hugosson (sara.hugosson@diakonia.se) för att komma i kontakt med ambassadörerna. ULF FRÖDIN MÅNADSGIVARE 6,6 milj VI VILL BLI FLER Diakonias månadsgivare är kärnan i vårt insamlingsarbete. De är människor som har valt att stödja vårt arbete varje månad via autogiro. Varje år genomför vi därför någon typ av satsning för att vi ska bli fler och därmed kunna göra ännu mer. I höst har vi bland annat en telefonkampanj som innebär att du som givare kan bli uppringd och erbjuden möjligheten att bli månadsgivare eller få frågan om att höja ditt befintliga månadsbelopp. Vi använder ett telemarketingföretag som är specialiserat på att ringa för organisationer och de anställda har schyssta arbetsvillkor. Har du frågor om kampanjen, kontakta gärna Diakonias givarservice på gavor@diakonia.se eller 08-453 69 31. PRIVATPERSONER 1,8 milj CH ES - O M I N N D S G ÅV O R H Ö G TI 0,7 TE STA M E N TE milj N 1,1 milj FONDSPARANDE 1,4 milj MING FÖ R SAR G ÅV O S- 0,6 milj H AG O C FÖ R ETN I N G A R FÖ R E 0,6 milj T 0,1 milj Ö VR I G DELA MED • 11 GE BORT EN RÄTTIGHET! KÖP ETT RÄTTIGHETSKORT Köp ett rättighetskort och läs mer om hur vi kämpar för allas lika rättigheter på diakonia.se/gebortenrattighet Korten finns i flera olika versioner och är tillgängliga från mitten av oktober. Sätt upp dem på väggen, kylen eller ännu bättre – ge ett till någon du bryr dig om. DIAKONIA, BOX 14038, 167 14 BROMMA. GÅVOTELEFON 08 453 69 31 ÖPPEN MÅN-FRED 9-15. DIAKONIA.SE. PLUSGIRO 90 33 04-4. VERKSAMHETEN GRANSKAS AV SVENSK INSAMLINGSKONTROLL.
© Copyright 2024