1. No category

É Romani Glinda
Nr 1 2015 • januari - februari
pris 90 kronor
Den romska spegeln
27 Januari högtidhölls
i St. Jacobs kyrka
Den romska ledaren
Nu har det ju hänt igen. Polisen är ute i blåsväder. Som om
det inte var nog med Malmöpolisens kringresanderegister
över ca 4 000 registrerade romer. Nu får vi veta att stockholmspolisen fört ett hemligt register i 10 år med kvinnor
som blivit misshandlade och som anmält våld och hot från
närstående män. Polisens kvinnoregister sägs vara ett nytt
bra-att-ha-register. Det är Södertörnspolisen som startat och
använt det hemliga registret.
I det registret finns över två tusen kvinnor registrerade.
Enligt Expressen finns det anteckningar och bedömningar
om kvinnorna som mytoman, psykiskt instabil eller knepig.
När man läser i personakterna får man intrycket av att det är
målsägaren som är den skyldige. Man kan ju fråga sig varför
man inte lägger fokus på förövaren i stället.
Det är en mycket dyster läsning. Bland annat kan man läsa
om en romsk kvinna: ”Målsägaren rumänsk rom, fd rysk
rom. Stor sårbarhet hos målsägaren, cancersjuk stort medicinintag… Frågetecken runt henne, framkom att hon deltagit i
stölder tillsammans med sonen.”
Det finns anteckningar om kvinnornas etnicitet som turkisk, polsk och iransk.
I likhet med Kringresanderegistret förnekade polisen först
att registret fanns. Kickis Åhré Älgamo var tidigare chef för
gruppen och larmade då att registret fanns, menar att registret
är olagligt, men vill inte svara på frågor utan hänvisar till
cheferna på Södertörn. Cristian Agdur nuvarande chef på
Södertörnspolisen säger i en intervju på tv att de har sökt och
fått tillstånd till registret under flera tillfällen, men nu när
undersökningarna kommit igång så, hoppsan, upptäcker man
att registret inte haft något tillstånd de senaste fyra åren. Vad
gör polisen då? Jo som vanligt anmäler de sig själva.
Varför känner jag igen mönstret? Har vi inte sett det tidigare? Jo men visst, så sa de ju när brunnit i det romska lägret i Högdalen. Där hade man inte startat mordbrandsutredningen dagen efter branden. Polisen sa då – Vi misstänker
att det rör sig om oaktsamhet vid eldning eller matlagning.
Vid påtryckningar utifrån och efter att mannen som låg på
sjukhuset för sina brandskador avlidit kom de underfund
med att de skulle göra en mordbrandutredning och därmed
anmälde de också sig själva till avdelningen för interna
utredningar. Det var så dags då att göra en mordbrandsutredning då alla bevis undanröjts någon vecka innan. Vad hände
med den utredningen?
Ja utredningar ska man vara beredd att vänta länge på. Nu
väntar vi på att Justitiekanslern ska säga något om kringresanderegistret. Det skulle ha kommit i september men har av
någon anledning dröjt.
Situationen för de fattiga EU-romerna har inte blivit
mycket bättre trots att det är allt fler som engagerar sig. De
bor i misär i skogar och under broar. De blir attackerade
varje dag av svenskar som känner sig hotade av dem. De blir
spottade på, sparkade och ibland slagna.
Det finns även en annan aspekt på deras problematik. För
ett tag sedan fanns det 17 läger i Stockholm och i skrivande
stund finns det 40. Då har man inte räknat alla de familjer som
ligger i tunnelbanor och under broar. Stockholms stad har startat olika boenden, men de räcker inte alls. Det krävs insatser
inte bara från svenska myndigheter och de frivilligorganisationer som engagerat sig, men en mycket bred europeisk insats
med fokus på romernas situation i sina hemländer. Men synen
på romer och deras situation i till exempel Rumänien är fortfarande hemsk, både hur majoritetssamhället betraktar och
behandlar dem och hur man från myndigheternas sida ser på
dem. Vardagsdiskrimineringen är så ingrodd att de flesta,
inklusive romerna själva, inte ser hur grav och alvarlig den är.
Till och med den rumänske socialministern Rovana Plumb
uttalade sig under en presskonferens i Rosenbad om att det
inte finns någon diskriminering i Rumänien. En ren lögn
alltså, eller en totalt avskärmad bild av verkligheten.
Fred Taikon
É Romani Glinda
Egnahemsvägen 58
141 37 Huddinge
Redaktion:
Rosario Ali Taikon, Bengt O Björklund,
Veronika Portik, Mia Taikon och Gertrude Nilsson Björklund
Telefon:
Tipsa oss
Vi tar gärna emot material till tidningen, samt tips om olika
evenemang på samtliga romanédialekter, antingen via vanlig
post eller via e–posten: mia@romaniglinda.se
+46 (0)8-779 40 31
+46 (0)70-712 39 91
E-mail: info@romaniglinda.se
Webadress: www.romaniglinda.se
Postgiro: 19 54 82–5
Ansvarig utgivare
och chefredaktör: Fred Taikon
Vår bidragsgivare
Statens Kulturråd
Tryck: Carlshamns tryckeri
ISSN 1651–3258
Missa inte!
Fred Taikon och
Monika Kaldaras
läste sagor i
Malmö.
Berith Kalander i St. Jacobs
kyrka den 27 januari.
Stefan Löfven på
Raoul Wallenbergs
torg 27 januari.
Gabriela Gutarra under
Kulturdagarna på Sensus i
Stockholm.
I detta nummer kan du läsa om
DEBATT
4
Berith Kalander skriver om
de hemlösa romerna på våra
gator..
27 JANUARI I KYRKAN
14 ÉRG bjöd in till minneshögtid i St. Jacobs kyrka.
ÉRG TAR EN LATTE MED
5
Sam Carlquist, poeten från
Rågsved. En jude som står på
romernas sida.
27 JANUARI PÅ RAOUL
WALLENBERGS TORG
17 Bland andra talade Stefan
Löfven och Berith Kalander, dotter en en romsk överlevare.
ROMSKA KULTURDAGARNA
6
I år hölls de Romska kulturdagarna i januari i Stockholm.
Årets upplaga blev en stor publiksucce..
ROMER SKA VARA MED I
POLISUTBILDNINGEN
18 Ett tredje möte med polisen
skedde på Polishögskolan i Solna
för att romer ska ge input.
ARMÉMUSEUM FOKUSERAR PÅ ROMER
12 Raoul Wallenbergsdagen
fick romskt fokus i år på
Armémuseet i tockholm.
SAGOSTUND MED
ROMSKA SAGOR
20 Monika Kaldaras och Fred
Taikon läste romska sagor på
Stadsbiblioteket i Malmö..
É Romani Glinda Nr 1 2015
KOMMISSIONEN MOT
ANTIZIGANISM
22 Kommissionens första rapport presenteras.
OM HATBROTT
24 Panelsamtal om hatbrott och
diskriminering i Riksdagen.
LITTERATURSIDOR
26 Fyra nya böcker presenteras.
GAMLA BILDER BERÄTTAR
28 Om en Kris någon gång på
60-talet.
MIAS MATSIDOR
30 Den här gången är det spenatgnocci som ska tillagas efter
konstens alla regler.
3
DEBATT
EU-romer
är också människor
Runt om på Sveriges gator har det blivit
en vanlig syn att se de romska EU migranterna med sina pappersmuggar. De
sitter på den kalla marken och försöker få
vår uppmärksamhet genom att de säger
ett vänligt Hej till oss som passerar dem.
Flera av oss som går förbi orkar inte ens
bemöda oss med att se dem i ögonen och
hälsa tillbaka.
Jag blev vittne till något så osmakligt i
höstas. Lions var ute med sina sparbössor
för att samla in pengar till Världens barn.
En ung romsk pojke satt utanför ICA i
Piteå med sin pappersmugg bredvid sig.
De som sammalde in pengar för Världens
barn, ställde sig framför den romska pojken och skramlade med sin bössa.
Självklart var insamlingen till Världens
barn ett gott och bra ändamål. Förlåt mig
om jag är cynisk, men var detta också
inte ett barn som även han befann sig i
nöd där han satt på gatan och bad dig
som passerade honom om dina växelpengar.
En annan händelse inträffade i Kalmar.
En man tittade på en ung romsk kvinna
med avsky och hennes Hej besvarade
han med att säga:
De är inte människor som sitter där. De
är Råttor.
Visst kan man bli upprörd över det
uttalandet, men vem är det mest synd
om? Den som inte har empati för sin
medmänniska eller den som blir kallad
för olika okvädesord?
Det vi måste göra som inte ser våra
EU-migranter som råttor är att vi måste
hjälpa dem. Allt räknas. Man måste ha
insikten och förståelsen över att sitta på
gatan utanför olika butiker inte är något
som är lätt. De har en arbetsdag på 12-14
timmar och deras frukost lunch och middag kan bestå av de utgående datummärkta varor som de hämtat ur en contai4
ner. Alla romska kvinnor
som sitter ute och tigger
lider av urinvägsinfektioner.
De har problem med att
sköta sin hygien, vilket
medför sjukdomar.
Varför sitter de här,
kanske du undrar? Varför
är de inte I Rumänien? En
rumän som blir arbetslös
får av den rumänska staten
525 kronor i arbetslöshetsunderstöd. För att få ett Berith Kalander.
arbetslöshetsunderstöd måste
man ha haft ett arbete. Jag lät tre
gravida. Vad händer efter de fött sitt
rumänska romer sova hos mig när det
barn? Får de hjälp av de sociala myndigsociala systemet vi har i Sverige inte
heterna eller kommer det inom en snar
kunde eller kanske rent av inte ville
framtid vara så att den unga romska
hjälpa dem. När undertecknad ringde
modern sitter med sitt nyfödda barn i
socialjouren i Piteå och bad dem hjälpa
famnen utanför våra butiker och sträcker
de tre romska EU-migranterna fick jag
ut sin pappersmugg.
Många tror sig veta sanningen om
svaret att det inte fanns någon hjälp att
dem som sitter och tigger, nämligen att
få. Ute var det -8 grader kallt och jag
de ingår i organiserade ligor. Om fallet
hade inte hjärta att låta dem sova ute i
skulle vara så, sitter fortfarande persoen kall bil.
nen på den kalla marken med pappersJag frågade dem varför de inte arbetamuggen framför sig. EU-migranten
de i Rumänien, de vill arbeta men när de
söker ögonkontakt och hälsar glatt på
kommer för att söka arbete viftar man
alla som passera. Skulle du vilja byta
med handen mot dem och ber dem förplats med personen som sitter utanför
svinna därifrån.
din ICA eller Konsumbutik? Skulle du
Hur ser framtiden ut för våra rumänska
vilja byta din varma sköna säng mot
systrar och bröder? Vi bör alla hjälpa till
tiggarens sovplats ute på gatan eller
eftersom de flesta av oss har mer än vi
sovplatsen i bilen? Jag tror inte någon
behöver. Om vi skänker 200 kronor till
skulle vilja göra det, inte ens för en
Helhjärtat för romerna som organisatiodag.
nen Hoppets stjärna har, innebär det att
Det jag och min man bidragit med är
en romsk familj får en tryggare tillvaro,
att vi har sett till att det blivit dialog om
eftersom pengarna bl.a. räcker till ved för
EU- migranternas situation i Piteå vilket
en hel månad. För dig och mig innebär
har utmynnat i ett samarbete mellan det
denna uppoffring kanske inställd fredagsKristna Rådet, Piteå kommun samt
mys.
Försörjningsenheten.
De unga romska kvinnorna som kommer till Sverige sitter 12-14 timmar om
Berith Kalander
dagen i alla väder och flera av dem är
É Romani Glinda Nr 1 2015
ÉRG TAR EN LATTE MED:
Sam Carlqvist
Den kände Stockholmsprofilen Sam Carlquist fortsätter sin
egen väg även om har gått i pension och lämnat livet som
programansvarig för Kungsträdgården bakom sig. Förra
året debuterade han som poet med diktsamlingen Brev från
Sevastopol, en slags fiktiv familjeberättelse om sina äldre
judiska släktingar. Staden Sevastopol, beläget på
Krimhalvön, är den stad som mannen som skulle bli Sams
morfar Samuel lämnar 1905 för att resa till Sverige.
Text och foto: Bengt O Björklund
ÉRG träffar Sam Carlquist på en restaurang i Rågsved där han bor. Att han är
omtyckt visar sig direkt när servitören
innan han tar vår beställning hälsar Sam
på ett mycket hjärtligt sätt.
Sam är också en stor profil på Facebook
där han publicerar dikter varje dag och
ofta startar trådar om rasism, främlingsfientlighet och den fascism som är på frammarsch i Europa. Just antisemitism och
antiziganism får honom att se rött.
– Jag har alltid uppfattat romer och
judar som kusiner, men Hitler gjorde oss
till syskon. Både vi judar och romer lever
ju i diasporan. Det innebär ju att vi har
gemensamma erfarenheter av hur det är
att vara gäst i ett annat land.
Till skillnad från romerna har judarna
haft möjlighet att integrera och bli en del
av det samhälle de lever i. Romer har hittills inte haft den möjligheten, i större
eller mindre grad, i de olika länder i
Europa där de fortfarande bor, menar
Sam.
Det är ju just den sociala utslagenheten
som utgör grunden till att vi har alla
dessa tusentals fattiga romer på våra
gator idag och Sam är mycket engagerad
i deras situation.
– Jag tänker hela tiden ”Det kunde
likaväl ha varit jag.” Det är inte alltid
upp till en själv att bestämma hur man
ska bli bemött. Jag skulle vilja säga att
de romer vi ser på våra gator är en bild
av manifest utsatthet. Jag menar det finns
ingen tydligare bild av utsatthet än att
vara tvungen att sitta på gatan och tigga
É Romani Glinda Nr 1 2015
för sin och sin familjs överlevnad, att
vara beroende av andras välvilja.
Sam menar att de är en slags katalysator eller vattendelare. De polariserar vår
inställning till fattigdom och misär.
– Man kan säga att de delar människor
i två led: de medkännande och de som
visar förakt. Sättet du bemöter en tiggare
visar vem du verkligen är som människa.
Att dessa fattiga romer behöver allt
stöd de kan få är något Sam tagit fasta
på. Varje dag försöker skänker han pengar till några av romerna i hans närområde
i Rågsved.
– Vissa av dem talar italienska som jag
kan och då kan vi prata med varandra
Allt du inte visste om Sam
Vilken bok ligger på nattduksbordet?
Eva Ström, Revbensstäderna och Stig
Claesson, Vad man ser och hedrar.
Ser du upp till någon?
Det är många
Vilken film såg du senast?
Zigenarnas tid av Emir Kusturica
Vilken är din favoritmaträtt?
Vad som helst med humus
När var du på semester senast?
När jag var 19 år var jag på Mallorca
Gillar du sport?
Nej
Vilken är din bästa sida?
Nyfikenhete
Har du några dåliga sidor?
Otåligheten
och utbyta lite tankar och idéer. Men att
överhuvudtaget se alla dessa tiggare är
en väldig ahaupplevelse, att människor
som lever i ett land inte alls så långt
härifrån kan leva i en sådan total misär.
Man vill ju gärna föreställa sig Europa
som en modern och jämlikt utvecklad
världsdel. Dessa människor blir en skarp
påminnelse om vilken enorm kontrast det
är mellan till exempel Sverige och
Rumänien.
Sam Carlquist.
5
Kulturministern
Alice Bah
Kuhnke invigde
Kulturdagarna.
Romska kulturdagar på Sensus
De romska kulturdagarna på Sensus i Stockholm blev i år en stor
succé med mycket publik. Alice Bah Kuhnke, den nya kulturministern
invigde festligheterna på onsdagsmorgonen den 28 januari. Det hela
avslutades med teater och dans på lördagskvällen.
Text: Bengt O Björklund Foto: Markus Ali
É Romani Glindas Romska kulturdagar
brukar normalt infalla i november, men på
grund av Maja Taikons bortgång ställdes
evenemanget in förra året, men den 28
januari i år gick de av stapeln istället.
Fred Taikon, É Romani Glindas ordförande, hälsade alla välkomna.
– Det har blivit till en sed för oss att
lyfta den romska kulturen, sade han.
Alice Bah Kuhnke såg glad och nöjd ut
när hon tog över mikrofonen.
– Jag är otroligt glad över att få vara
här. Jag har nog världens roligaste jobb.
Dagen innan hade hon varit med i den
svenska delegationen som hedrade 70-årsminnet av befrielsen av Auschwitz på plats.
– Igår satt jag utanför den där hemska
porten med många av världens ledare
och flera hundra överlevare. Det finns
ingen som kan beskriva det som har hänt
där, det systematiska dödandet. Hur ska
vi göra så att all denna död inte blir helt
meningslös idag? Man undrar hur vi
människor är skapta.
6
Det är Alice Bah Kuhnke som ansvarar
för politiken kring de nationella minoriteterna.
– Det är ju bland andra ni romer. När jag
först fick höra talas om den tjugoåriga strategin tyckte jag först att den var ett hån och
att det var ovärdigt att mänskliga rättigheter ska börja gälla för romer först då. Jag
vet att det tar tid att vända skutan, men jag
tror samtidigt att vill man så kan man.
Alice Bah Kuhnke menar att det idag
finns många som tycker att det är majoriteten som ska sätta agendan.
– Men demokrati handlar också om
minoriteternas rättigheter.
Hon menar också att rasism och fördomar sitter djupt och hon lyfte fram vikten
av det civila samhället för att få till stånd
en förändring.
– Jag och många med mig ser vikten
av er envishet. Utan den hade vi inte
varit här idag. Fortsätt för allas vår skull,
för allas mänskliga rättigheter.
Nu var det dags för Fred Taikon att
berätta om romsk kultur och tradition då
och nu. Han visade bilder på romska
yrkesutövare, yrken som ofta finns med i
namnet på den grupp man tillhör.
– Romer beskrivs ofta som romantiska,
lata människor som inte kan något. Det
är inte sant, men kunskapen om oss är
mycket dålig.
Fred förklarar varför romer förr reste
runt, att det främst var för att söka arbete,
men också för att de var förbjudna att
stanna särskilt länge på en och samma
plats. Han visade bilder på ett špilo, ett
spel man hade i lägret på helgerna för att
tjäna en extra slant och på romska silversmeder.
Nästa inslag handlade om romska kläder. Rosita Grönfors, som är finsk-svensk
rom, berättade att förr i tiden var kvinnan
16-17 år när hon skulle börja bära den
traditionella dräkten. Idag är åldern cirka
20-21 år.
– Den finsktalande flickan ser fram
emot att bli vuxen och få bära den romska dräkten. Har man väl valt att bära den
måste man bära den livet ut.
Angelina Dimiter Taikon är själv alltid
klädd på ett romskt sätt med långa blommiga kjolar och blusar, men det är det
inte alla kelderaškvinnor som gör idag.
Det som skiljer de två damernas klädÉ Romani Glinda Nr 1 2015
kultur åt är att Angelina skulle kunna klä
sig som en ”vanlig” svensk om hon ville,
det kan inte Rosita.
Angelina berättade lite om hur de romska männen brukade klä sig förr i tiden.
– De hade ofta militäriska kläder med
revärer och läderstövlar och de hade
stora silverknappar i sina kläder.
Efter Lunch var det dags för den litterära delen av dagen. ÉRG förlag presenterade Adrianas val av Ann Eriksson
och Ramona Melker Taikon. En bok om
hur det är att växa upp som ung romsk
kvinna på 60-talet.
– Jag och Ramona firar 40-årsjubileum
i år, berättade Ann. Först gjorde jag
böcker tillsammans med Ramonas
mamma Nadja, men Ramona har tagit
över stafettpinnen. Vi hörde vi talas om
en tävling som förlaget Podium utlyste.
Det kändes som en utmaning att skriva
en ungdomsbok, sade Ann.
De vann inte, men det blev en bok:
Adrianas val. Det är en historia som tar sin
början på 60-talet och slutar på 80-talet.
– Vi tyckte det var viktigt att inte bara
det positiva och glada kom fram. Den
skulle berätta som det var, sade Ramona.
Undertecknad, Bengt
O Björklund och
Ramona pratade en
stund om romsk poesi
igår och idag. Det var
ju inte allt för länge
sedan romskan nästan
enbart var ett talspråk.
Jag inledde med att
läsa en dikt på resandeslang och sedan varvade jag och Ramona
diktläsningar på
svenska och romska.
Efter en workshop i
diktskrivande presenterades Ferida Agusi
Jasarevics diktsamling
högst upp: Ramona Melker Taikon, Mia Taikon och Ann Eriksson.
Livssyn.
På bilden ovan: Angelina Dimiter, Rosita Grönfors och Mia Taikon.
Ferida har skrivit
– Boken är skriven på arli, och har en
dikter sedan sjuttiotalet. Hon har också
parallelltext på svenska.
försökt att få dem utgivna.
Hon har fått pris för sin poesi i Kosovo
– Det är svårt att ge ut dikter, sade
1999.
Ferida, så till slut reste jag till Serbien
Den kände Stockholmsprofilen Sam
och gav ut dikterna själv, sade hon.
Carlqvist tog vid och läste några dikter,
Det var hennes man som gett henne en
bland annat ur den kommande diktsviten
utgivning som en gåva till deras trettioårs
Treblinka.
bröllopsdag.
Torsdagen på Sensus gick i de mänskliga rättigheternas namn. Förmiddagspasset inleddes av Marcel Rådström,
utställningspedagogisk ansvarig på
Forum för levande historia, FLH.
– Just nu har vi ett pilotprojekt som
vänder sig till skolbarn i årskurs fyra till
sex för att se hur vi kan vända oss till så
unga barn med Förintelsen.
Just nu visas utställningen Vi är romer
i lokalerna på Stora Nygatan i Gamla
stan i Stockholm. Utställningen som
pågår fram till i höst har anställda romska pedagoger som guidar myndigheter
och elever.
– Över hundratusen besökare såg den
utställningen i Göteborg. Nu har vi tillsammans med Göteborgs stadsmuseum
producerat en turnébar utställning.
Inom kort kommer ett nytt webbaserat
material att vara tillgängligt om romer
under Förintelsen.
– Vi håller på att översätta den just nu.
Han tog upp en kommande studieresa
för romer till Förintelsens minnesplatser i
Polen och att man måste tillgängliggöra
flera romska vittensmål. Han nämnde
också den konferens om romer som kommer i vår.
– Målgrupp för den konferensen kommer att vara lärare, romer, forskare, myndighetspersonal och beslutsfattare.
I ett nytt projekt för ÉRG är Mia
Taikon ute i skolorna.
– Vi lägger fokus på vad diskriminering och trakasserier är. Även om man är
ung så måste man
känna till att det är
olagligt att diskriminera och trakassera. För att lyfta
dessa frågor gjorde vi en film där
unga romer berättar om sin vardag.
Efter filmen var
det dags för DO
Agneta Broberg
Marcel Rådström.
É Romani Glinda Nr 1 2015
att berätta om hur det ser ut i registerfrågan just nu. Hon menar att JO:s och
SIN:s beslut tydlig säger att registret är
olagligt, men inte tar ställning i den
etniska frågan.
– Deras beslut ger inte någon grund för
att förändra polisens arbetssätt. De har
enbart fattat beslut utifrån datalagen. Det
är känt att Skånepolisen redan har återanvänt delar av kringresanderegistret.
DO menar att man måste se till de etiska dimensionerna och till de strukturer
Agneta Broberg.
7
John Stauffer.
som ligger bakom skapandet av registret.
– Registret verkar bygga på etnisk registrering av romska släktförhållanden, men
ersättningen som utbetalats är enbart en
kompensation för brott mot polisdatalagen.
Bristerna i diskrimineringslagstiftningen gör att DO inte kan driva någon process mot Skånepolisen.
John Stauffer, chefsjurist och biträdande chef på Civil Rights Defenders, berättade att de har stämt den svenska staten.
– Vårt arbete kring Skånepolisens
register är viktigt ur flera perspektiv och
lyfter flera problemområden. Bland annat
hur kränkningar finns och har funnits hos
myndigheter i ett historiskt perspektiv,
kränkningar som bara fortsätter in i våra
dagar. Detta gäller inte minst polisen.
Problemen är strukturella och registreringen är ett arbetssätt som riskerar att
drabba oskyldiga. Därför fortsätter vi att
arbeta med registreringen.
Stämningen handlar om den etniska
dimensionen av registreringen.
– Det är problematiskt när SIN konstaterar att man inte enbart har registrerat på
en etnisk grund och menar att det är släktingar till misstänkta för brott som finns
med. Man har inte bedömt om det är rimligt att registrera någon som har ett
mycket avlägset släktskap, man gör
ingen ordentlig analys. Det är dåligt. Det
finns inga mänskliga rättighetsperspektiv
och JK gjorde ingen egen bedömning
utan gick helt på SIN:s bedömning. Det
är mycket anmärkningsvärt. Vi väntar nu
med spänning på vad JO kommer fram
till, men det är inte troligt att de heller
kommer in på den etniska dimensionen.
Han menar att för de romer som är
8
Susanna Hedman.
registrerade är det allvarligt. De är registrerade just för att de är romer.
– Vi kommer att kräva skadestånd.
Beloppet är inte bestämt än, men det ska
vara betydligt högre än de femtusen som
JO bestämde. Men skadeståndet är inte
det viktiga utan just att få den etniska
frågan prövad.
Stämningsansökan ska lämnas in i slutet av mars i år.
Susanna Hedman är en finsk-romsk
kvinna som lyckats med mycket här i
livet. Men som rom möter hon daglig
diskriminering.
– Jag träffar ofta människor som säger
”Du som heter Susanna Hedman och
som talar perfekt svenska kan väl inte bli
diskriminerad?”
Som ett svar på den frågan läser hon ur
boken Leva någon annanstans där elva
människor som flyttat eller flytt till
Sverige berättar exakt hur det går till.
”Det var aldrig barnen som fick mig att
känna mig utanför, det var de vuxna. När
jag flyttade från Sundsvall blev jag den
nya romska tjejen i klassen. Plötsligt var
jag bara rom och den jag var försvann.
Jag tappade all motivation när alla förväntningar på mig upphörde. Jag som
tidigare varit bland de bästa i klassen.
I nian tog jag på mig den romska kjolen. Det kändes fint tills rektorn kallade
på mina föräldrar och sa att jag inte kunde
komma till skolan klädd så där. Så jag
kom inte. Diskriminering mötte mig dagligen. Jag reste en mur mot världen. Hela
världen var emot mig. Jag gav upp och
började uppföra mig så som man samhället förväntade sig att jag skulle. Jag skulle
bli så mycket rom det bara gick.”
Michael Lund.
Senare började hon på Komvux.
2004 blev hon nekad inträde till en
offentlig bastu.
– Det var det som fick mig att börja
intressera mig för frågor om mänskliga
rättigheter.
2009 gick hon med i Miljöpartiet.
– Jag började gå på mötena, blev ledamot och invald i Skolnämnden. Idag är
jag gruppledare för mp i Enköping.
Dagens sista program stod den före
detta polisen Michael Lundh för. 2005
lämnade han polisen under dunder och
brak. Från att ha varit en högerextrem
polis i den ökända piketstyrkan på
Norrmalm sitter han nu bland annat i
Expos styrelse sedan tio år tillbaka och
han föreläser på heltid.
– Den förändring jag har gått igenom
kan alla gå igenom.
Som liten ville han bli präst. Men istället
blev han en av de värsta avarterna svensk
polis har haft. Ursprungligen var han blyg
och rädd. Det var innan Norrmalmspolisen
tog kontakt med honom.
– Där heilades det hej vilt. Mitt befäl
hade tusch under sitt pekfinger som blev
en hitlermustasch när han heilade. Jag
skrattade åt det och lärde mig hata Olof
Palme. Jag lärde mig hata buset och
längst ner på den skalan fanns romerna.
I sju år åkte Michael i Norrmalmspolisens piket.
– Jag blev högerextrem. Vi var femtio
handplockade högerextrema poliser som
samlades i vårt hat till bland annat Palme
och romerna.
När han började jobba med ungdomar
kom vändpunkten. Han och en kollega
cyklade ut på Plattan med två gamla
É Romani Glinda Nr 1 2015
damcyklar och mötte ungdomarna.
– Jag sträckte fram handen och sade
”Hej, jag heter Micke”.
Det förändrade hans liv. Han kom
plötsligt till helt andra insikter. Det han
förespråkar idag är kärlek.
De romska kulturdagarna närmade sig
sitt slut. Under fredagen återvände man till
litteratur, språket och det skrivna ordet.
Morgonen inleddes av Fred Taikon
som lyfte fram läsvärda böcker.
– Det känns bra att vi kan ha de här
dagarna och synliggöra den romska kulturen. Idag har vi åter fokus på litteratur.
Han berättar om Katitziböckerna som
nu kommer ute i en ny modern version
anpassad till dagens verklighet.
– Två böcker kommer ut nu till våren.
Sedan kommer de andra att följa.
Böckerna har moderniserats. Man har till
exempel tagit bort z-ordet och skriver
istället genomgående romer.
Fred berättade om den nya boken om
Rosa Taikon som silversmed. Han berättade om Majgull Axelssons bok ”Jag
heter inte Miriam.
– Det är en läsvärd bok. Många tror att
Majgull är rom, men det är hon inte.
Han berättade om Bohusläns museums
bok om resande och cirkus i Eisfeldts –
en surrealistisk familj som under 1800talet byggde ett cirkusimperium. Han
berättade också om Boken om Popp och
hans mamma Alice. En bok om sjuttio
års kamp för värdighet i utkanten av
Göteborg och Sverige, som det står på
omslaget.
– Den handlar om en resande som
mobbades, kom fel i sin ungdom och
hamnade i fängelse. Den speglar en mörk
sida av ett rasbiologiskt Sverige.
Han lyfte givetvis fram Lawen
Mohtadis biografi om Katarina Taikon.
– Trots att jag har levt med Katarina
finns det mycket i boken som jag inte
kände till.
Fred berättade om boken till utställningen Vi är romer som finns på Forum
för levande historia.
– Utställningen som ursprungligen
gjordes i Göteborg har utökats här i
Stockholm med några lokala romska profiler.
Fred är en av dem.
Han avslutade med att tala om Jan
Sellings studie Svensk antiziganism som
kom för ett par år sedan och om Berith
Kalanders nya bok ”Sörj inte lidandet,
välkomna livet” som kommer i vår.
Nästa punkt på dagordningen var
Språkrådet med Baki Hasan.
– Vi gör rätt så mycket på Språkrådet
som inte syns utåt, inledde han, men det
ska bli mer synligt liksom det romska
språket.
Hur man ska kalla det romska språket
på svenska har varit lite svävande fram
tills nu. Man har sagt romanés, romani
chib, men det mest naturliga är givetvis
att säga romska.
– Precis som vi säger danska, finska
och tyska.
Romskan har blivit påverkad av många
språk sedan romerna lämnade Indien för
över tusen år sedan.
– Men det romska språket har också
påverkat många andra språk som i svenskans jycke och tjej.
Runt om i Europa utbildar sig allt fler
romer till språkvetare.
– Efter Andra världskriget började allt
fler romer göra sin röst hörd och det
romska språket är idag allt mer ett
skriftspråk även om alfabeten kan skilja
sig åt. Standarden skiljer sig från land till
land.
Ett viktigt arbete för språkvårdarna på
Språkrådet är harmoniseringsarbetet.
– Det pågår en harmoniseringsprocess
för att uppnå en gemensam terminologi
och en standardiserad stavning för de
olika romska dialekterna i Sverige.
Tanken med detta arbete är att skapa en
plattform för alla som är intresserade av
det romska språket.
Mats Wennerholm från Skolverket
tog över stafettpinnen.
– Det är oerhört viktigt att romska
språket blir synligt. Just nu arbetar vi
med kursplaner för de nationella minoritetsspråken.
Det handlar om läromedel för nybörjarundervisning.
– Efter sommaren 2015 kan alla elever
som vill få en kursplan för sin språkutveckling. Även de som inte har någon
förkunskap.
Det handlar om olika kursplaner för de
som är nybörjare och de som redan kan
en del.
Skolstyrelsen ligger även bakom en 2årig utbildning av romska modersmålslärare på Södertörns högskola.
– Vi har 30 personer som har anmält
sitt intresse. Det tycker vi är bra. De
kommer inte att kunna få någon lärarlegitimation, men de kommer att bli mycket bättre på att lära ut sitt modersmål.
Den första kullen brobyggare som
Skolverket ansvarar för är nästan klara
efter 2 år.
– De är tillbaka i sina pilotkommuner i
sommar för att börja arbeta.
Även arbetet med nya läromedel för
romska barn fortsätter.
– Tillsammans med lärare och universitetet arbetar vi med att ta fram läromedel för nybörjare. Nu vet vi hur de ska se
É Romani Glinda Nr 1 2015
Baki Hasan och Fred Taikon. Till vänster MatsWennerholm.
9
Gunilla Lundgren.
ut och vi bestämt teman. Vi skriver just
nu på lärarhandledningarna.
Det blir olika läromedel för låg-, mellan- och högstadieelever.
– Just nu känns allt stort och rörigt,
men jag hoppas att vi i mars kan sätta
igång med översättningarna till de fem
olika varieteterna.
Gunilla Lundgren är känd av alla
som läst ÉRG de senaste åren. Hon har
bland annat skrivit 35 böcker om och
med barn och ungdomar i Rinkeby.
– När jag var ny lärare i Rinkeby hade
jag flera romska barn i klassen från
Spanien och Frankrike. Jag tänkte, det
vore kul att skriva en bok med dem.
Och det gjorde hon. Och om en finskromsk flicka.
– Då kom det en finsk-romsk pojke
och sa ”Varför skriver du bara om romska tjejer?”
Så det blev en bok med honom också.
Gunilla har rest mycket och ofta i de
romska hjulspåren.
– Jag har bland annat bott med fattiga
romer i Spanien och i England.
Romerna i England bodde dåligt berättade hon.
– Barnen gick inte i skolan, men då
kom det ett mobilt klassrum till dem.
Man frågade om jag ville arbeta med barnen i den ombyggda bussen.
Och det ville hon. Hon fick också lära
sig att slipa knivar.
Sedan kom boken om Aljorša.
– Han hatade lägerlivet, cirkuslivet och
kopparslageriet.
När Aljorša var trettio år gick han i
vuxenutbildningen.
– Hans fröken frågade vad han ville
10
Bjønnulv Evenrud.
bli. Sjuksköterska, svarade han.
Och det blev han.
Gunilla berätta om sin bok Sofia Z4515 som det tog henne tre år att skriva.
Sofia berättade, Gunilla skrev.
– Sofia var 14 år när hon kom med de
vita bussarna från ett koncentrationsläger
i Polen 1945 som överlevare. Hon överlevde för att det ändå fanns goda människor i det helvete nazisterna skapat.
När boken var klar och Sofia hade
godkänt varenda bokstav och teckning
slöt hon sina ögon och somnade in.
Gunilla berättar att Sofiaboken är översatt till engelska och att den finns som ebok och nu senast som gatutidning i
Norge och Sverige.
Det är den norska organisationen Folk
er folk som ligger bakom den nya gatutidningen som ska säljas av EU-romer.
Organisationens ordförande och talesperson Bjønnulv Evenrud reste sig.
– Vi startade som ett gäng vänner i
Oslo i höstas. Vi var förskräckta över alla
hemska myter som spreds om EU-romerna.
Ham hade med sig en film som visade
hur brutalt den norska polisen behandlar
de fattiga romerna i Norge.
Den nya gatutidningen hoppas han ska
kunna generara cirka en miljon om året
som romerna kan skicka hem till
Rumänien eller Bulgarien.
Sven Hovmöller var med och startade
föreningen HEM tillsammans med Anna
Silver för att kunna hjälpa och stödja de
hemlösa EU-migranterna som lever i
misär inte bara i sitt hemland men även
här i Sverige.
– Min svärmor kom till Sverige med
Sven Hovmöller.
de vita bussarna, men romerna fick ingen
upprättelse efter Förintelsen. I mars 2004
restes det första romska lägret i
Sollentuna där jag bor.
Något i tragedin kring dessa romska
människor gjorde att Sven kände sig
tvungen att agera.
– Vi i föreningen började engagera oss
i att skaffa husvagnar till dessa människor, husvagnar som vi sedan fick hjälpa till med att flytta på när polisen var i
antågande. Vagnarna flyttades och polisen spårade upp dem på nytt.
Så fortsatte det. Och avhysningarna
kostar mycket pengar.
– Bara avhysningen i Högdalen efter
Mordbranden kostade cirka tio miljoner
kronor.
På senare tid har föreningen startat
svenskundervisning för romerna i kulturhuset Cyklopen i Högdalen.
Hans Caldaras berättade om resan han,
Mats Åberg och Thomas Hammarberg
gjorde till Rumänien.
– Den rumänska socialministern Rovana
Plumb hävdade nyligen under ett besök i
Sverige att det inte finns någon diskriminering av romer i Rumänien, trots att antiziganismen är mycket utbredd i landet. Än
idag får man behandla romer som man vill
utan att någon höjer på ögonbrynen.
Fred Taikon påminner om att romerna
var slavar i Rumänien i 500 år.
Hans Caldaras fick sista ordet.
– Vid katastrofer av olika slag runt om
i världen finns det alltid resurser, men
när det gäller romer är det alltid tomt i
plånboken. Man vill inte. Det är den
värsta formen av hyckleri. Nu måste vi
alla göra något.
É Romani Glinda Nr 1 2015
De romska kulturdagarnas sista
event var en teater-, dans- och musikkväll i Sensus lokaler. Det inleddes med
teaterföreställningen Resandeblod av och
med Bennie Åkerfeldt och Pelle Jageby.
Först några ord av Fred Taikon.
– Trots att vi nationella minoriteter fick
minoritetsstatus för femton år sedan är vi
fortfarande osynliga i det svenska samhället. Men idag är det fest när vi på
ÉRG avslutar kulturdagarna.
Bennie, som är resande, har engagerat
sig mycket i romernas situation och har
skrivit böcker om sina resor i Rumänien.
– Jag tillhör resandefolket som har
fötts, levt och dött i det här landet i 500
år. Nästan hela tiden har man i Sverige
tyckt att vi borde bo någon annanstans.
Sedan år 2000 har det nästan blivit fint
att vara resande, men vår historia är fortfarande oförändrad. Därför gjorde vi den
här föreställningen.
Föreställningen är ett mycket lyckat
samarbete mellan Bennies intima monologer och Pelles musikaliska inbrott.
Bennie dramatiserar de resandes historia
genom 1900-talet genom att följa några
av sina släktingars öden.
– Det är tid att berätta nu, säger Bennie
i inledningen av pjäsen.
Att Pelle Jageby har varit med några
varv märks. Det finns en äkthet man inte
te kan köpa i hans röst.
Dramatiseringen kommer in på de flesta av de hemskheter svenska myndigheter
begått mot sina minoriteter. Det rasbiologiska institutet i Uppsala spelade en stor
roll i förtrycket av romer och resande, en
roll som de ännu långt in i våra dagar har
när inspirerade rasister låter sin unkna
andedräkt flöda över samhällsklimatet.
Med sin vänliga röst berättar Bennie
om ofattbara grymheter. Man lockas med
och upptäcker plötsligt att man gråter.
Nu var det dags för lite eldig flamenco
med den lika eldiga Gabriella Gutarra.
Gabriela är född i Peru och har studerat
klassisk spansk dans, folklore och flamenco i Sevilla och Madrid. Sedan 1991
är hon bosatt i Stockholm.
Hon gav en kort beskrivning av det
komplicerade ursprung som flamencon
har, hur de arabiska kvartstonerna fanns
É Romani Glinda Nr 1 2015
sin väg in i den spanska musikern.
– Romerna kom till Barcelona på
1400-talet och de var välkomna överallt
eftersom de var underhållare av rang.
Men välkomnande varade inte länge. De
blev dock kvar när judarna och araberna
kastades ut ur landet och de tog till sig
den judisk-arabisk-spanska musiktraditionen och lade till rytm och dans. Det
blev flamencon.
Hon ger några mycket komplicerade
exempel av några av de danssteg som
ingår.
– Flamenco handlar mycket om matematik, om logiskt tänkande. Det är en av
världens svåraste danser och man kan studera dansen ett helt liv utan att bli fullärd.
Kvällen avslutades med att de två
romska trubadurerna Witt Wiča Mihaj
och Jacob Laci Silberstein underhöll
publiken med några roms romanser. De
berättade också om den romska roman-
sens historia.
– Romanserna är
berättelser ur det
romska livet som
sjöngs och berättades vid olika sammankomster som
fest, bröllop och
vid mörkrets
inbrott vid lägerelden, sade Wiča.
Musikerna och sångarna i gruppen Amé san rom me en mycket nöjd Fred Taikon.
11
Armémuseet fokuserar på romer
Ove Bring, Hans Caldaras, Josefine Hökerberg, Thomas Hammarberg och Tove Skotvedt.
Den 17 januari 1945 begav sig Raoul Wallenberg till det sovjetiska högkvarteret i ungerska Debrecen, eskorterad av den sovjetiska hemliga polisen. Han återvände aldrig. Raoul Wallenberg var
då endast 32 år gammal.
I januari 2009 öppnade Armémuseet i Stockholm Raoul
Wallenbergs rum som berättar om hans gärningar i Budapest på
1940-talet. Varje år runt tiden då han försvann arrangeras visningar och panelsamtal i hans namn.
Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG
Fokus på årets Raoul Wallenbergsamtal
var romer och specifikt de fattiga EUmedborgarnas miserabla öde, men dagen
inleddes med en guidad tur i museets
utställning kring Raoul Wallenbergs gärning i Budapest 1944 – 1945.
Det är Johanna Larsell som med stor
entusiasm berättar om situationen i
Budapest vid tiden då Raoul Wallenberg
kom dit.
– Det fanns cirka 800 000 judar i
Ungern vid den här tiden och 1944 krävde Tyskland att något gjordes åt dem och
alla andra som romerna. Under några
månader mördas hundratusentals människor. Pilkorsarna skjuter folk på öppen
gata.
Raoul Wallenberg räddade cirka 20 –
30 000 judar med hjälp av skyddspass,
Sverigehus och anställningar innan han
den 17 januari 1945 försvinner för gott.
Troligen mördas han rysarna 1947.
12
Peter Zander, enhetschef för enheten
för produktion och pedagogik, var eftermiddagens moderator. I panelen satt folkrättsprofessorn Ove Bring, aktivisten
och sångaren Hans Caldaras, DN-journalisten Josefine Hökerberg, människorättskämpen och ordförande i kommissionen
mot antiziganism Thomas Hammarberg
samt Tove Skotvedt från Norge.
– Förintelsen drabbade i första hand
judarna, men också romerna. Pilkorsarna
i Ungern mördade många romer efter att
de tagit makten, inledde Ove Bring.
Han menar att mänskligha rättigheter
måste gälla alla, inte bara de egna medborgarna.
Hans Caldaras lyfte fram de pronazistiska förtecken som levde och frodades
långt in på 40-talet.
– Det var många på flykt som försökte
ta sig in i Sverige, men de motades bort.
Endast två romer, två romska flickor,
lyckades ta sig till Sverige efter kriget
efter att troligen gömt sig bland judiska
kvinnor på en av de vita bussarna. De
hade förlorat allt och alla.
Hans berättar om tiden på 60-talet då
han, Katarina och Rosa Taikon och
Thomas Hammarberg kämpade på barrikaderna för romernas rättigheter.
– När vi började arbeta för romerna
fanns det ett starkt motstånd även i regeringen. Man sa att romerna var vana att
sova i tält, att där hörde de hemma.
Den romska historien är fortfarande
okänd för de allra flesta och än idag
nämns de inte i skolan under historielektionerna.
– Jag vet hur det är att vakna mitt i
natten av en pöbel beväpnade med påkar
som vill bränna ner vårt läger eller bara
få iväg oss. Glöm inte att under 400 år
var många av våra romska släktingar slavar i Rumänien.
Det land varifrån de flesta av de fattiga
romerna på våra gator kommer.
– De flyr från diskriminering och fattigdom. De lever under verkligt miserabla förhållanden. De får inget arbete,
ingen tillgång till hälso- eller sjukvård.
De lämnas oftast helt till sitt eget öde i
fattiga byar utan vatten eller avlopp.
Josefine Hökerberg berättade om
upptakten till de uppmärksammade artikÉ Romani Glinda Nr 1 2015
lar hon skrev om romer i DN 2012. Hon
och en fotograf följde med några romska
familjer tillbaka till Rumänien.
– Det talades mycket om de tiggande
romerna då och det fanns många myter
som att de var en del av en organiserad
brottslighet. Ingen journalist hade vid
den här tiden försökt komma i kontakt
med dessa romer.
Under två månader knöt hon kontakt
med några av dessa romer.
– Det vi såg var fattiga familjer. Det
var speciellt en familj med ett foto på en
handikappad flicka som intresserade mig
och det var de familjen jag följde med
tillbaka hem till misären i deras by i
Rumänien.
Efter det ökade rapporteringen kring de
fattiga EU-romerna rejält och många
föreningar började engagera sig.
– Vi får inte se på dessa fattiga människor som tiggare. Vi måste se på dem
som medmänniskor. De som nu sitter på
våra gator och torg mår inte bra. De har
svåra hälsoproblem och ändå sitter de
därute i kylan och de utsätts allt oftare
för hatbrott och kränkningarna blir allt
aggressivare. Det förekommer mordbränder som inte utretts ordentligt av polisen,
sade Thomas Hammarberg.
När det gäller den generella situationen
för romer i Europa idag tycker Thomas
Hammarberg at det görs för lite och för
långsamt från politiskt håll.
– Här i Sverige finns det föreningar
som arbetar med att hjälpa dessa människor, både på plats här och i Rumänien.
Ett stort problem är att många av dessa
fattiga romer inte nar några ID-handlingar och att de inte äger marken de bor på
och lever ständigt med risken att vräkas.
EU:s satsningar för romer är hittills ett
stort fiasko. Nu hoppas jag att den nya
kommissionen tar tag i frågan och ser till
att de pengar som finns hamnar på rätt
plats. Så som romerna behandlas i
Europa idag är inget mindre än en stor
skandal.
Tove Skotvedt var på besök i
Rumänien för många år sedan. När hon
frågade var romerna fanns fick hon svaret att det finns inga romer, bara rumäner.
– Men idag finns de de i Rumänien
É Romani Glinda Nr 1 2015
som vill göra en skillnad, som vill att
romerna ska få det bättre, men de är inte
många. Diskriminerande attityder gentemot romer är mycket vanliga. I Norge
har vi nu lyckats skapa en tillit mellan
romer och resande och myndigheterna.
Ove Bring menar att de lagar och konventioner vi har räcker.
– Det viktiga är nu att se till att de
följs. Det handlar om att det måste finnas
en politisk vilja.
Och media har en roll att spela.
– Självklart påverkar medial uppmärksamhet folks inställningar, särskilt när det
handlar om fördomar, sade Josefine
Hökerberg.
Thomas Hammarberg underströk vikten av att romernas historia kommer in i
skolan.
– Den uppväxande generationen måste
få mer kunskap.
Hans Caldaras påpekar att det idag
finns allt fler politiker som säger en sak
offentligt och en helt annan sak privat.
– Och hela tiden är det romerna som
skuldbeläggs. Ta den Rumänska ambassadören här i Stockholm till exempel.
Hon säger att om de fattiga romerna i
Sverige återvänder till Rumänien så finns
det arbete för dem. Det är ren lögn och
en hemsk anklagelse om att de inte vill
ha arbete utan att de vill tigga. Idag vet
vi att dessa utsatta människor också har
börjat sextrakasserats. Man har börjat
erbjuda dem pengar mot sex.
Tove Skotvedt berättar att man varit på
väg flera gånger att förbjuda tiggeriet i
Norge.
– Det har varit på tapeten flera gånger
och fortfarande en aktuell fråga.
Hon menar också att fler länder måste
inse och erkänna sina brott mot romerna.
– Nu när Sverige och Norge har erkänt
övergreppen mot romer och resande
genom historien kan det vara lättare för
andra att göra samma sak.
Sven Hovmöller från föreningen HEM
berättade om sitt arbete med att hjälpa de
fattiga romerna i Stockholm.
‫ –ؘ‬Vi har varit me på många avhysningar av romer runt om i Stockholm. När vi
har frågat varför de görs så skyndsamt
får vi alltid till svar att de bara lyder
order. Men det är inte hela sanningen,
eller som vi säger till kronofogdar och
poliser, man behöver inte lyda order
sedan Nürnbergrättegångarna. Det går att
lägga dem i en hög som man annars så
ofta gör.
HEM har också börjat med svenkundervisning. Man upptäckte att det fortfarande finns analfabeter i Europa idag
2015. Man frågade några ungdomar om
de ville läsa engelska och om de inte
kunde göra det i Rumänien.
– Jo, svarade de. Vi har engelska på
schemat, men vi måste betala om vi ska
få det.
Johanna Larsell berättar om situationen i Budapest vid tiden då Raoul Wallenberg kom dit.
13
Amé sam rom.
Den romska Förintelsen
För att hedra de upp till en och en halv miljon romer som mördades av nazisterna arrangerade É Romani Glinda i samarbete med
Forum för levande historia och Svenska kyrkan för andra året i
rad Förintelsens minnesdag i St. Jacobs kyrka i Stockholm.
Text: Bengt O Björklund Foto: Marco Ali
Kvällen inleddes med Gelem, gelem, den
romska hymn som förenar alla romer. Det
var den romska gruppen Amé sam rom
som sjöng och spelade. Programledare för
evenemanget var Rosario Ali Taikon.
Hans Ulfvebrand, domprost i
Stockholms domprostförsamling, talade
om sången och om romerna.
– Så kraftfullt och så mycket glädje.
Att minnas en människa är att glädjas.
Han citerade inledningen ur Tage
Danielssons essä Mordet på solidariteten
från 1984.
– Jag önskar att detta rum kan vara en
plats där vi kan samlas varje år för att
minnas de romska offren, avslutade han.
Det är i år sjuttio år sedan Auschwitz
befrielse.
– Man kan fråga sig, i hur många generationer vi ska behöva träffas så här för att
påminnas om allt det hemska som hände,
sade Rosario Ali Taikon.
É Romani Glindas ordförande Fred
Taikon hälsade alla välkomna på romska
och svenska. Han påminde om att det var
60 000 romer som mördades i Auschwitz.
– Det har gått 15 år sedan vi romer för
14
första gången högtidshöll Förintelsens
minnesdag i Sverige. De som var med
den gången minns att det gjorde vi på
kulturhuset i Stockholm. Där sa vi att
”denna dag kommer att bli en dag som vi
romer kommer att högtidshålla varje år.
En dag då vi ska minna de människor
som föll offer för Hitlers fasansfulla härjningar och industriella mördande”.
Fred berättade om hur Auschwitz fungerade, om de fasor som väntade där.
Strax innan Röda armén befriade
Auschwitz tvingade nazisterna tusentals
fångar ut på en lång vandring.
– De sändes ut på den så kallade dödsmarschen, väster ut, till fots i vinterkylan, utan mat och dryck, i tunna kläder
och urusla skor.
Hundratals fångar sköts varje dag när
de inte orkade gå längre. Andra föll döda
av utmattning. Under tiden sprängde SS
tre krematorier i Auschwitz, bevisen för
deras brott skulle förstöras.
På eftermiddagen den 27 januari 1945
nådde sovjetiska trupper Auschwitz och
fann halvdöda och döda i högar.
– Då hade minst två miljoner judar,
och lika många Sovjetiska krigsfångar
och romer och andra icke-judar från hela
Europa funnit sin död i Auschwitz.
Fred talade om de som vill förneka
eller tysta ner Förintelsen.
– Då måste vi alla höja vår röst. Vi vet
att de kan dyka upp överallt. Vi måste
ständigt vara vaksamma, ondskans fula
tryne kan dyka upp där vi minst anar det.
Därför är det så viktigt att vi kommer ihåg
det fruktansvärda som har hänt. Det är vår
plikt att reagera mot hat och våld i alla
dess former och särskilt då mot den
rasism, antisemitism och antiziganism
som är på frammarsch i Europa idag.
Förintelsens minnesdag är just en sådan
dag som ska påminna oss om att främlingsfientliga vindar blåser i Europa.
Den finsk-romska kören Dzivibosko
drom spelade sjöng.
Rosario presenterade Berith Kalander,
dotter till Hanna Kalander, en romsk
kvinna som överlevde Förintelsen och
som var en av två romska kvinnor som
kom till Sverige med de vita bussarna
efter kriget. Berith berättade om den
polska fången 3720, Tadeusz
Joachimowiski, som blev skickad till
Auschwitz 1940 och användes som en
slags kontorist i huvudlägret och från
1943 var han kontorist i Auschwitz –
Birkenau.
– Han var aktiv i motståndsrörelsen
som fanns i lägret. I juli 1944 smugglade
É Romani Glinda Nr 1 2015
han ut zigenarnas registreringsbok ur
lägrets kontor tillsammans med två kamrater som var fångar och de grävde ner
den. Boken blev uppgrävd 1949.
Berith Kalander lät Tadeusz
Joachimowiski själv tala. Hon använder
sig av den tidens språkbruk och låter därför Tadeusz säga zigenare istället för rom.
– Inom loppet av tre dagar färdigställde
vi register på över tiotusen zigenare. Alla
zigenare utom de som kom från Bialystok
stod utanför sina block och blev uppropade
på morgonen. Likadant var det på kvällen.
Vår uppgift var att fylla i kort till zigenarna som kom. En efter en vi skrev in deras
namn, koncentrationsläger, fångnumret
som var tatuerat på deras underarm, personuppgifter, yrke, varifrån de kommit, om
de kommit tillsammans med andra familjemedlemmar och om de har erhållit någon
militär utmärkelse. Det tog tre dagar att
fylla i samtliga kort. Zigenarna kom till
lägret med alla sina tillhörigheter.
Ingenting togs ifrån dem. De hade sina
egna kläder i lägret. Deras hår blev inte
bortrakat. Relativt många zigenarvagnar
stod i lägret. Den tredje dagen i lägret
utfärdade man en lägerspärr efter uppropet
på kvällen. Alla zigenare, män, kvinnor
och barn fördes ut från block 20 och 22 för
avlusning. De blev förda till gaskammaren
där de blev mördade med gas. Det var
ungefär 1700 zigenare, de var inte registrerade, de fanns inte i böckerna över de som
var internerade i Zigenarlägret.
Forum för levande historias tf överintendent Katarina Kristensson berättade
om Auschwitz befrielse.
– Det är 70 år sedan de sovjetiska trupperna anlände till Auschwitz. Det blev en
befrielse i förtvivlan. Det fanns ingen glädje. Saknaden var oändlig. Den här dagen
lyfter fram engagemanget hos oss alla, inte
minst mot den antiziganism som bara ökar.
Romerna mördades urskiljningslöst av
nazisternas insatsstyrkor i hela Östeuropa.
Innan den så kallade ”Zigenarnatten” i
Auschwitz hade man tvingat iväg de friska
och starka för slavarbete i andra läger..
– Sofias berättelse har berört mig
starkt. När hon bara är tolv år får hon
Z-4515 intatuerat på armen.
Katarina Kristensson påminner om att
É Romani Glinda Nr 1 2015
Dzivibosko drom
det egentliga antalet mördade romer fortgrep tag i alla i den välfyllda kyrkan.
farande är okänt och hon berättar om den
Sångerskan Anne Kalmering Josephsson
treåriga satsning på romer som Forum för
sjöng två sånger från gettot i Vilnius.
levande historia har just nu. Som ett led i
Kyrkoherde Fredrik Lidé avslutade
detta har man just nu utställningen Vi är
ceremonin.
romer, en utställning som ursprungligen
– Det har aldrig varit viktigare att minkommer från Göteborgs stadsmuseum,
nas än nu när nationalismen breder ut sig
men som nu i en utökad version visas för
och segregationen ökar. Nu när man
myndigheter, skolor och allmänhet.
spottar på romska tiggare så får vi inte
– De romska pedagoger som vi har är
glömma det som hände.
mycket duktiga. Vi kommer även att satsa
Han lyste frid över de mördades
på att fler elever ska få besöka Auschwitz
minne.
och vi kommer att hålla en
internationell konferens om
romernas Förintelse i vår.
Hon lyfte även fram de
romer som är måltavlor för
folks förakt och hat på våra
gator idag, de fattiga rumänska
och bulgariska romerna.
Fred och Mia Taikon framförde sedan en dramatisering
av Sofia Taikons berättelse ur
Gunilla Lungrens bok Sofia
Z-4515, en dramatisering som Ann Kalmering Josephsson och Christer Langborn.
Berith Kalander
Mia och Fred Taikon.
Katarina Kristensson.
15
Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig
myndighet som arbetar för lika rättigheter och
möjligheter och mot diskriminering.
Utsätts dina barn för
diskriminering i skolan?
Får dina barn tillgång till den undervisning de har rätt till
i skolan? Blir de mobbade eller trakasserade? Det finns en
lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande
behandling av barn och elever.
Om dina barn blir trakasserade eller utsätts för diskriminering
är det skolans ansvar att se till att det upphör. Om skolan inte
tar sitt ansvar kan du anmäla det till DO.
Denna lag skyddar även barn i förskolan.
Frågor om diskriminering?
Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700.
Upplysningen har följande öppettider:
• Måndag och fredag 9.30-11.30
• Tisdag och onsdag 13.00-15.00
Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.se
Mer information hittar du på www.do.se
Förintelsens minnesdag 70 år
Den 27 januari samlades åter människor över hela världen
för att minnas och hedra Förintelsens offer.
På Raoul Wallenbergs torg i Stockholm hölls en minnesceremoni med tal, musik och ljuständning. Statsminister Stefan
Löfven höll ett inspirerat tal.
Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG
Det var inte samma bitande kyla i år som
annars brukar känneteckna högtidlighållandet av Förintelens minnesdag på
Raoul Wallenbergs torg. Ceremonin
inleddes av Hannes Meidal från teater
Galeasen. Han framförde Abrams monolog ur pjäsen Vår klass av Tadeusz
Slobodzianek, en mycket gripande monolog som får en hjärtknipande närvaro när
namnen på alla mördade släktingar räknas upp. De hade fösts in i en lada av
den polska bybefolkningen som sedan
brände ner den.
Stefan Löfven hade sett hela föreställningen som bygger på Abrahams historia,
en släkting till alla dessa mördade som
tagit sig till USA.
– Den här pjäsen försöker beskriva det
obeskrivbara. Det som beskrivs har hänt,
men tystades ner. Vi måste ge en röst till
alla dem som Abraham räknar upp.
Antalet överlevare från Förintelsen blir
allt färre i takt med att åren går.
– Nu är det den nya generationen som
måste föra detta vidare.
Statsministern flyttade sedan sitt fokus
till det som sker idag.
– Idag hör vi åter stöveltramp.
Han menar att det är dags att vi på allvar bekämpar det mörker och det hat som
växer fram i dagens Europa, inte minst i
Sverige. Hatbrotten bara ökar.
– Romska läger sätts i brand, moskéer
och synagoger brinner. Det finns idag
föräldrar som inte vågar sända sina barn
till skolan. Men alla måste kunna känna
trygghet i Sverige. Vi kan inte acceptera
något annat. Nu har polisen fått i uppdrag att prioritera hatbrott.
Han talade också om problemet med
den radikalisering som sker och om rätten alla har att öppet leva i sin kultur.
– Alla måste kunna bära sitt ursprung
É Romani Glinda Nr 1 2015
med stolthet, sade statsministern.
Berith Kalander är dotter till Hanna
Dimitri som överlevde Förintelsen. Hanna
kom tillsammans med Sofia Taikon med
de vita bussarna efter krigets slut. De var
de enda romer som fick komma till
Sverige. Man trodde de var judinnor.
– Många överlevare brottas med det
dåliga samvetet och ångesten över att de
klarade sig och att nära vänner, systrar,
bröder, mor och far var de som fick ställa
sig i det vänstra ledet och promenera in i
gaskammaren och vägen ut för dem var
genom krematoriets skorstenar som en
grå, tjock rök. Jag är en dotter till en
överlevare. Min mamma överlevde. Men
varje morgon i nazisternas våld visste hon
inte om det var hennes sista dag i livet.
Det var en resa till Förintelsens minnesplatser i Polen som ändrade på Beriths
upplevelse av Förintelsen, särskilt ett
besök på en gammal judisk kyrkogård i
Krakow.
– Ingen vårdade den kyrkogården för att
alla som skulle ha gjort det hade mördats
av nazisterna. Det blir så slutgiltigt. När
jag står där får jag en varm känsla i mitt
hjärta, för helt plötsligt inser jag. Min
mamma överlevde Förintelsen, därför
finns jag. Mina barn och mina syskonbarn
kan säga min mormor var en överlevare
av Förintelsen, min farmor, farmorsmor,
osv. Hanna Dimitri överlevde vilket innebär att hennes släkt lever vidare.
Forum för levande historias tf överintendent Katarina Kristensson talade om
hur SS avvecklade Auschwitz.
– Byggnader sprängdes och dokument
brändes.
I Sverige var befrielsen av alla lägerfångar en icke-händelse, en notis i DN.
– Det skrevs mest om det snöoväder
som rådde och om bristen på kött och
kaffe.
Katarina Kristensson berättar om ett
vittnesmål från en judisk man.
– Det värsta var, sade han, att se alla
dessa barn med sina nallar och dockor. Jag
vinkade och log åt dem trots att jag visste
att de var på väg mot sin egen begravning.
Inom några minuter skulle deras små
kroppar finnas i den tjocka röken.
Ceremonin på Raoul Wallenbergs torg
avlutades med Jiddischmusik och sång
med kören Kum zing mit undz.
Körledare var Anne Kalmering
Josephsson, på dragspel Jerry Adbo.
Statsminister Stefan Löfven talade på Raoul Wallenbergs torg.
17
Romer i möte med polisen
Efter skånepolisens registerskandal hösten 2013 påbörjade
dåvarande Rikspolischefen Bengt Svensson ett närmande
mot den romska gruppen i Sverige Tanken var att romerna
själva skulle få komma med förslag till hur polisen ska arbeta och med förslag till utbildningarna på Polishögskolan.
Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG
Efter Bengt Svenssons inledande möte på
polishuset på Kungsholmen har det nu
varit två möten till. De har hållits på
Polishögskolan i Solna med dess rektor
Doris Högne Rydheim vid rodret. Det
senaste hölls i mitten av januari 2015.
Vid sin sida den här gången hade hon
Jenny Hedqvist, chef för strategi och
styrning.
Det var full runt det ovala bordet i
konferensrummet. Efter en presentationsrunda berättade Doris Högne
Rydheim om mötets syfte.
– Vi vill försöka stärka polisens förutsättningar och just utbildningen är en stor
pusselbit som vi har tittat på.
Grundutbildningen på Polishögskolan
är fem terminer, sedan finns det kortare
vidareutbildningar på upp till ett par
veckor.
– Vi har också chefsutbildningar på
olika nivåer som kan sträckas sig upp
18
mot ett år.
Sedan nyår sker det en stor omorganisation inom polisen. Alla länsdistrikt har
slagits ihop vilket har inneburit att länspolismästarna har fått andra befattningar.
Den tidigare Rikspolischefen Bengt
Svensson har slutat och istället är det
Dan Eliasson, tidigare generaldirektör för
Försäkringskassan, som är ny rikspolischef sedan årsskiftet.
– Det här är den största omorganisationen av polismyndigheten på många år.
Den vanlige medborgaren kanske inte
märker så stor skillnad men för oss som
arbetar inom myndigheten är det stora
förändringar. Hela systemet har tryckts
neråt nu när de 21 länspolismästardistrikten försvunnit. Ambitionen är nu att tolkningen av det regelverk som finns ska
blir mer lika över hela landet och tillgängligheten ska bli mer rättvis. Det
administrativa ska bli enklare.
Tvärt emot vad man kan tro är inte
Polishögskolan en högskola, men många
politiker vill idag att polisutbildningen
ska vara akademisk och ge akademiska
poäng. Idag finns det polisutbildning på
två universitet och en högskola, men
utbildningen där är som sagt ännu inte av
akademisk karaktär.
– Polishögskolan här i Solna kommer
att finnas kvar fram till julen 2016 när de
sista
É Romani Glinda Nr 1 2015
eleverna går ut. Men redan idag köper vi
utbildningar av Linnéuniversitetet i
Växjö, Umeå universitet och Södertörns
högskola. De här utbildningarna kommer
att kräva stora investeringar från högskolornas sida.
Richard Magito Brun från
Kulturgruppen för resandefolket påpekade vikten av en kontaktyta, att det förs en
dialog med minoriteterna.
– Medborgardialog ser vi på i den nya
organisation som en viktig del i vårt
arbete. En bra dialog kräver bra företrädare som är representativa, sade Jenny
Hedqvist.
Högne Rydheim menade att detta är
något nytt inom polisen.
É Romani Glinda Nr 1 2015
– Den här arbetsformen har vi inte
använt tidigare. Upprinnelsen är som sagt
händelsen i Malmö, men nu vill vi att ni
ska se till att vi blir bättre inom just ert
område. Vi kan inte ta fram en särskild
utbildning där ni är delaktiga, men er
kompetens är er historia och jag hoppas
att ni känner att ni kan påverka. Vi ska se
nu hur minoritetsfrågorna kommer in i
den nya myndigheten.
Fred Taikon lyfte frågan om den tröghet som finns inom polisen i ärenden
som rör romer.
– När det gäller dessa fattiga romer som
finns på våra gator måste det ske en attitydförändring bland polisen, menade han.
Som exempel tog han upp en mordbrand i ett romskt läger i Högdalen i
höstas.
– Utredningen går långsamt och började långt efter att alla bevis var borta.
Sedan har det ju åter avslöjats ett nytt
register. Den här gången över misshandlade kvinnor där det också finns romska
kvinnor som omnämns i nedsättande
ordalag.
Maria Knutsson, lärare på Polishögskolan, påpekade att det inte är en isolerad händelse med den romska mannen
som brändes till döds i Högdalen.
– Det har varit en hel serie med attentat mot EU-migranterna med flera bränder runt om i landet. Polisen brister i
arbetet på många olika sätt och här
finns en stor utvecklingspotential. Det
finns inom polisen idag fortfarande
antiziganistiska fördomar, precis som
det finns i övriga samhället. Det finns
subtila fördomar som man alltid har
levt med och de blir sällan belysta och
då hjälper det inte att polisen anmäler
sig själva som i fallet med mordbranden i Högdalen. Just bemötandet i vardagen måste vara en viktig del i utbildningen. Något som även DO har påpekat.
Magito Brun menade att det idag finns
romska poliser som inte vågar gå ut med
sin romska tillhörighet.
Fred Taikon tyckte att polisen borde gå
tillbaka och läsa vad de själva skrev som
svar på Delegation för romska frågors
betänkande. Han berättade även om det
É Romani Glinda Nr 1 2015
seminarium DO arrangerade i november
– Jag talar ju bara mitt eget språk.
om profilering.
Efter en korts stunds workshop i tre
– Det var ett jättebra seminarium med
grupper kom följande förslag:
inbjudna poliser från Storbritannien och
Det måste finnas en grundkunskap
USA. Men när vi tittade på deltagarlistan
om de nationella minoriteterna
upptäckte vi att det inte fanns en enda
Mänskliga rättigheter måste in i
polis i publiken och ändå var seminariet
varje del
delvis riktat till dem.
Den romska historien och kulturen
Patrik Thunholm är lärare på
måste in i utbildningen
Södertörns högskola.
Utbildningen måste kunna lyfta aktu– På måndag börjar den första kullen
ella situationer och problem
av 170 studerande på polisutbildningen.
Vitboken måste vara en del av utbildVi har sett närmare på hur vi ska få med
ningen
de fem nationella minoriteterna i utbildMan måste våga utmana fördomar
ningen. Redan under den första terminen
och stereotyper
kommer de att ha polishistoria varvat
Man måste se till romernas gemenmed de nationella minoriteternas historia.
samma historia
Efter en efterlängtad kaffestund var det
Bemötandet måste bli ett viktigt
dags för romerna att lyfta fram vad som
inslag
bör beaktas när man tar fram utbildningMan måste se individen inte gruppen
ar för nya poliser, vilka kunskaper och
En bred kulturkompetens
färdigheter de bör ha när de är färdigutFå bort exotismen när det gäller
bildade.
synen på romer
Mujo Halilovic från RIKS i Malmö
Det måste finnas mer kurslitteratur
berättade om centrets arbete med polisen
om romer och de fem nationella minorii Skåne och det samarbete de har med
teterna
hatbrottsgruppen.
Doris Högne Rydheim fick sista
– Det är viktigt att polisutbildningen
ordet.
utgår från att det är en mångkulturell
– Det här blir ett bra medskick till oss
värld vi lever i idag.
när det gäller innehållet i utbildningen.
Angelina Dimitri Taikon påpekade vikNär det gäller frågan om rekryteringen
ten av att Vitboken och annan relevant
blir den mer och mer aktuell för oss.
litteratur finns med i utbildningen.
Men den kräver mer arbete.
Hur en attitydförändring ska ske
Betty Rhodin från Linnéuniversitetet i
bland de poliser som redan arbetar togs
Växjö lyfte frågan om vilka det är som
aldrig upp. Risken är att de nyutbildade
söker till polisutbildningen.
poliserna med sin kunskap om minori– Det är viktigt att i pratar om vilka det
teter och mänskliga rättigheter snabbt
är som vi rekryterar till polisutbildningblir omprogrammerade av sina äldre
en. Vi ser idag att det är färre kvinnor
kollegor.
och färre från andra kulturer.
Emir Selimi
menade att det
inte finns något
man kan kalla
för romer utan
att det bara
finns olika
grupper som
lovara, arli,
kelderash etc.
Att de olika
grupperna inte
förstår varandra. Jenny Hedqvist och Doris Högne Rydheim
19
Romska sagor på bibblioteket
Fred Taikon och Monika Kaldaras.
Dusan Marinkovic.
Under temat Romska berättelser fortsatte det kulturprojekt
som Senija Vurzer och Fredrik Elg från
Kulturförvaltningen i Malmö inledde i höstas på Moderna
museet i Malmö. Den här gången var det Malmö
Stadsbibliotek som var värd för ett program om den romska berättartraditionen med Fred Taikon och Monika
Kaldaras.
teket denna regnruskiga dag.
– Det finns alltid en mening med
sagorna, en sensmoral.
Fred läser ännu en saga, den här gången på romani chib ur boken Det var en
gång det som inte var, återberättade sagor
av Bagir Kwiek och Monica Hirsch. Han
läste även några rader av Pippi
Långstrump som översatts till romska av
Jonny G. Ivanovitch.
– Sagor börjar oftast med ”det var en
gång”, det gör det även på romska.
Bagirs bok handlar bland annat om två
berg som talar med varandra, sagor som
Bagir hört som barn.
Fred talade även om Mozes
Heinschink, en österrikisk lingvist som
samlat in över 2000 inspelade timmar
med romska intervjuer.
– Det är intervjuer med både kända
och okända romer och intervjuerna startar oftast med att Mozes ber den intervjuade att berätta en saga. Detta började han
med någon gång på fyrtiotalet. Nu ska
alla dessa inspelningar digitaliseras.
Fred berättar även om Gunilla
Lundgrens digra bokproduktion som i
mångt och mycket handlar om romer och
ofta är gjorda tillsammans med romer.
– I Aljorsa Zigenarhövdingens son till
exempel, berättar Aljorsa själv för
Gunilla om sitt liv.
Text och foto: Bengt O Björklund
Stadsbiblioteket i Malmö tillhör modell
större. Det är ganska nytt, invigt 1997,
och ljust med många stora öppna ytor.
Fredrik Elg inledde.
– Det här är början på fortsättningen av
vår programserie Romska samtal. Det
hela är till för de som äger frågan, det
vill säga romerna.
Vid sin sida hade Senija Vurzer som
arrangerat dagens händelse. Hon presenterade Fred Taikon.
– Romerna fick minoritetsstatus år
2000 så nu har vi samma möjligheter att
ta fram böcker som alla andra. Vårt språk
har varit ett berättarspråk genom historien långt in på 1900-talet. Men nu sker
det stora förändringar både i hur språket
ska se ut och med en ökande bokproduktionen på olika romska varieteter. Nu har
vi en mycket större möjlighet att synliggöra vår språk och kultur än vi haft
tidigare. Men det har tagit tid.
Fred lyfte fram Katarina Taikons tidiga
20
produktion från sextiotalet och att
Katitziböckerna inom kort kommer ut i
nytryck.
– Men det fanns romer i Sverige som
redan tidigare var aktiva som min farfar
Johan Dimitri Taikon. Han hade huvudet
fullt av sagor som han kunde berättade
när som helst. Det ska ha varit över 700
sagor. Många av dessa berättade han för
Karl-Herman Tillhagen, intendent på
Nordiska museet i Stockholm som lät
publicera dem i boken Taikon berättar.
Fred berättade om hur Tillhagen testade Johan Dimitri Taikon genom att be
honom berätta samma saga en gång till
några år senare.
– Tillhagen fick då höra samma saga
berättad på nästan exakt samma sätt.
Fred minns hur farfar berättade sina
sagor och anekdoter när de bodde på
Tanto. Han läser Zigenaren som biktade
sig, en av sagorna som Tillhagen gav ut,
för den publik som ändå kommit biblio-
É Romani Glinda Nr 1 2015
Eftermiddagens parhäst till Fred var
Monika Kaldaras, VD på Romskt kulturcentrum i Malmö och känd för sitt sagoberättande.
– Idag finns det många böcker på romani chib. Det är vi glada för. Mina barn och
barnbarn talar vårt språk och kan skriva,
själv fick jag ju inte gå i skolan.
Monika poängterar att alla romer talar
samma språk, även om det finns många
olika varieteter.
– Zigenarmor berättar heter en sagobok
som jag och min man Dragan har gjort.
Jag har också skrivit Jävla zigenarunge,
en bok om min uppväxt på 50- och 60talet. Om hur det var att bo i tält och inte
få gå i skolan.
Zigenarmor berättar. En saga om
romsk stolthet.
– Den här sagan säger att man inte ska
se ner på den som inget har. Det kan
hända oss alla. Alla har vi ett värde.
Kanske är den fattige rikare än den rike.
Det spelar ingen roll var du kommer
ifrån, vi är alla människor.
Monika berättade lite om det som sker
på den romska fronten just nu.
– Jag är glad att vi har fått en rom i
EU-parlamentet, Soraya Post. Nu väntar
jag på den dag då vi får en romsk statsminister.
Att det liv Monika har levt bland människor som sett ner på henne har präglat
den syn på livet hon har går inte att ta
miste på.
– Vänlighet skrämmer mig ibland.
Varför är alla så vänliga helt plötsligt.
Vad vill de? Varför var ingen vänlig när
jag var ung?
Den bibliotekarie som ansvarat för bibliotekets roll i programserien är Rickard
Sjöholm. Han berättade om bibliotekets
ansvar och uppdrag.
– Det kan kännas lite läskigt för barn
att komma hit för att det är så stort och vi
måste alltid tänka på att vill vi ha hit barnen måste vi få hit deras föräldrar. Det
ska kännas lustfyllt att vara här, utan
krav.
Rickard menar också att biblioteket är
inte en tyst plats som man kan tro.
– Under hösten har vi haft många
sagoberättare här och de flesta har inte
É Romani Glinda Nr 1 2015
Senija Vurzer och Fredrik Elg.
läst ur någon bok utan berättat ur minnet.
Han har även personliga minnen av
Astrid Lindgren.
– När jag var liten läste Astrid
Lindgren sagor för barnen i området där
jag bodde, men jag gillade inte det och
gick inte dit.
Det är något han ångrar idag, men han
lyssnade när hans egen mamma läste sagor.
– Hon kunde många sagor.
Som tonåring hamnade han på Plattan i
Stockholm, eller snare på Kulturhuset
som ligger bredvid och på biblioteket.
– Jag kände mig hemma där och jag är
fortfarande mest hemma i biblioteket.
Fred och Monika tog åter över mikrofonerna. Monika berättade om sin farfar
som berättade sagor om det romska livet.
– Men det var inte alla sagor som passade för barn. En del av historierna var
hemska. Min pappa berättade också
sagor om det romska livet. Men idag om
man berättar för sina barnbarn så lyssnar
de inte så mycket. De har sina mobiler
och surfplattor. Men om vi inte kan
berätta för våra barn och barnbarn hur
går det med sagorna då?
Fred lade till en sak som få tänkt på.
– Jag som kan skriva och läsa har inte
alls samma minne som de gamla hade.
Han menar att bristen på skriv-och
läskunnighet förstärker det minne den
orala berättarkonsten kräver.
– De gamlas sagor var helt underbara.
De hade ju med sig sagorna från
Ryssland. Det är viktigt att kommande
generationer inte glömmer dem, sade
Monika.
Fred menar att en saga är helt beroende
på vem det är som berättar den. Han
säger också att det är bara nyligen som
de romska sagorna kommit in på de
svenska biblioteken.
– Tidigare var vi inte alls representerade på biblioteken. Sagostunder har funnits länge, men bara nyligen har de romska sagorna hittat dit.
Att hålla den romska berättartraditionen vid liv kommer att vara en stor utmaning för romerna.
Eftermiddagen avslutades av Dusan
Marinkovic, en ung romsk rappare och
poet från Malmö.
– När jag var liten läste min farmor en
massa sagor för mig i Belgrad där vi
bodde. Men min mamma lärde sig aldrig
dessa sagor så mina yngre syskon får inte
höra dem.
Som brukligt är när Dusan står på en
scen rappade han en av sina dikter. Den
här gången om hemlösa. Man kan bara
känna beundran för denne unge mans
behandling av både det svenska och det
engelska språket.
Rickard Sjöholm.
21
Erland Kaldaras, Soraya Post, Thomas Hammarberg och Marianne Eliason.
En kommission på G
Det har snart gått ett år sedan den förra regeringen beslutade att
inrätta en kommission mot antiziganism. Nu har den första delrapporten kommit.
– Rapporten har gått iväg till regeringen och nu väntar vi konstruktiva svar, sade kommissionens ordförande Thomas
Hammarberg.
Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG
Thomas Hammarberg inledde presskonferensen med att understryka vitboken
betydelse.
– Vi är ett svar på uppfattningen att om
man inte följer upp vitboken med något
så skulle det arbetet gå förlorat.
Han berättade att Kommissionen har
genomfört två möten med referensgruppen samt tre konsultationsmöten med
romer i respektive Malmö, Göteborg och
Stockholm.
– Rapporten som vi nu har tagit fram
22
visar att det fortfarande råder en avsevärd
antiziganism i landet. Affärer, restauranger, biluthyrare och andra inrättningar diskriminerar ofta romer. Går de klädda i
traditionella kläder får de räkna med att
väktare följer dem i affären.
Vardagsrasismen sitter djupt.
Han menar att de klagomål som görs
inte tas på allvar. Han menar också att
det saknas en institution som för romernas talan.
– Samerna har sitt ting och judarna har
en röst i samhället, men romerna saknar
det.
Soraya Post är en av ledamöterna i
kommissionen.
– Det är av största vikt att media uppmärksammar romer lokalt och på håll.
500 år av antiziganism har skapat konsensus att man får diskriminerar romer.
Det är resultatet av den avhumaniseringsprocess som pågått. Vi är en erkänd
nationell minoritet, men i hur många
generationer ska man behöva leva här för
att räknas som svensk?
Hon menar att kampen mot antiziganism också handlar om att få folk att
erkänna själva begreppet.
– Man tar sig rätten att kollektivt bedöma en hel grupp, vare sig det är tiggare
på gatan eller en ingenjör. Vi måste sluta
prata om ”svaga” grupper och romer ska
inte behöva arbeta för att få samma rätÉ Romani Glinda Nr 1 2015
tigheter som alla andra i samhället.
Vi måste ta itu med historien. Vi måste
bestraffa de som diskriminerar och det
ska inte ara några småsummor. Det ska
svida att diskriminera. Och, underströk
hon, det måste bli skamligt att diskriminera.
Erland Kaldaras är också ledamot. Han
talade om hur polisen historiskt sett har
varit romernas största fiende.
– Polisen är den myndighet som har
fördrivit romerna från sina boplatser och
som hämtat deras barn. Än idag visar de
med det register som skånepolisen gjorde
att det är legitimt att göra som de gör.
Registret har skapat stor oro bland
romerna. Kan en arbetsgivare få utdrag?
Det är därför inte många romer anmäler
hatbrott till polisen.
Marianne Eliason, också ledamot,
blickade framåt.
– Kommissionen mot antiziganism har
ett uppdrag som pågår fram till maj
2016. Men det är uppenbart att någon
måste ta över stafettpinnen och fylla
luckan då. Många romer har i konsultationer med kommissionen uttryckt starka
önskemål om en egen romsk institution.
De vill själva bestämma och sätta dagordningen.
Thomas Hammarberg tog upp SIN:s
märkliga slutsats.
– De kom fram till att det var olagligt
men inte att det var ett etniskt register. Vi
vet att det var ett etniskt register och
ansvar måste utkrävas. Vi hoppas att JO:s
svar kommer snart. Risken är också att
det finns andra hemliga register.
Han talade också om kommissionens
engagemang för de fattiga EU-romerna.
– Vi är djupt berörda av de hatbrott
som begås mot dessa fattiga människor.
Många direkta attacker, anlagda bränder i
romernas läger. Vår avsikt är att göra en
sammanställning av hatbrotten mot dessa
människor.
De andra ledamöterna i kommissionen
är Stefano Kuzhicov, Maria Leissner,
Diana Nyman, Simon Wallengren och
Christian Åhlund. Andrés Zanzi är sakkunnig.
Bakro
En originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.
É Romani Glinda Nr 1 2015
23
Johanna Westeson, Marie Persson, Daniel Jonas, Rosario Ali Taikon, Irene Molina, Samson Beshir och Yasri Khan.
Panelsamtal i Riksdagen om hatbrott
Under ett panelsamtal i riksdagens första kammare diskuterades i
början av februari 2015 granskningen som FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) gjort inom ramen för den så kallade
Universal Periodic Review, UPR, som sker vart fjärde år.
Det var Civil Rights Defenders som bjudit in för att diskutera vad
som kom upp under UPR-granskningen i Genève och hur Sverige
bör arbeta för att efterfölja FN:s rekommendationer med fokus på
hatbrott mot minoriteterna.
Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG
Sex experter från det civila samhället
deltog i samtalet för att ge sin syn på de
allvarligaste problemen, med fokus på
minoritetsgruppers rättigheter.
– Vårt fokus idag är hatbrott mot
minoriteterna, sade Johanna Westeson,
människorättsjurist på Civil Rights
Defenders.
Mycket har gjorts mot hatbrott den
sista tiden men samtidigt har toleransen
ökat.
– På nätet måste vi ta hänsyn till yttrandefriheten, men hate speech är ett
brott precis som främlingsfientlighet. Nu
har svensk polis prioriterat att ta fast de
som bränner moskéer och synagoger och
svenska regeringen tar antisemitimen på
största allvar. Nu finna det mer pengar
för att skydda den judiska församlingen.
24
Hon talade också om vitboken.
– Den kom till för att komma till rätta
med tillitsklyftan mellan romer och myndigheter.
Hon talade även om den grasserande
afrofobin.
Daniel Jonas, kanslichef på judiska församlingen i Göteborg, påminde om att
nuvarande regering inte suttit vid makten
särskilt länge och inte kan ställas till svar
för de sista åtta årens politik och att det
därför är svårt att i nuläget analysera hur
arbetet mot diskriminering och hatbrott
kommer att utvecklas.
– Men vi kan se att antisemitismen
ökar i Sverige. Vi vill veta vad regeringen har för framtida strategier, inte bara
inom rättsväsendet. Det är viktigt att
fokusera på skolan, internet och särskilt
på sociala medier. Det måste bli enklare
att ta bort hatsajter och lagföra enskilda
hattalare.
Yasri Khan, förbundsordförande i föreningen Svenska muslimer för fred och
rättvisa, menade att det är viktigt att se
hur den nya polismyndigheten kommer
att hantera hatbrott.
– Ett av de största problemen med hatbrott är att alltför få anmälningar leder
till åtal och fällande dom. Vi har lyft
fram vikten av specialutbildade poliser,
åklagare och domare för att kunna få fällande domar. Annars kommer förtroendet
för systemet bli svagt.
Daniel Jonas påtalade att idag är de
regionala skillnaderna stora i hur polisen
tolkar sitt uppdrag.
– Det är oacceptabelt att man gör så
olika bedömningar som man gör idag.
Samson Beshir är en av medförfattarna
till afrofobirapporten som gavs ut av
Mångkulturellt Centrum förra året.
– Det känns intressant att vara i denna
kammare där det en gång beslutades om
svensk slavhandel, sade och såg sig
omkring.
Diskrimineringsexperten Irene Molina
betonade också att problemet med diskriÉ Romani Glinda Nr 1 2015
minering är strukturellt och genomsyrar
hela samhället.
– Jag kan hålla med om att vi flyttat
fram positionerna. Den nya regeringen
lovar att flytta fram positionerna ännu
mer, men intolerans är inte problemet.
Det är viktigt att vi benämner saker och
ting för vad de är. Vi är inte bäst på
mänskliga rättigheter. Vi måste självrannsaka oss och se den rasism som finns
överallt i landet.
Yasri Khan berättade om sin förenings
samarbete med regeringen.
– Vi kommer att sitta med regeringen
och föra fram våra åsikter. Vi behöver
mer resurser till skydd av våra församlingar till exempel. När det gäller hatbrott är den låga nivån på uppklarandet
en utmaning. Där måste det ske en
skärpning.
Han menar att det idag finns en
acceptans för att vara islamofob, antisemitist, antiziganist och allmänt främlingsfientlig.
– I Sverige är inte hatbrott ett eget
brott, utan ett paraplybegrepp för andra
brott. Det borde få en egen rubricering.
Det är få som vet
Rosario Ali Taikon arbetar med romska
frågor på Sensus. Han menade att många
romer inte ens vet vad hatbrott är.
– Det är en ond cirkel. De få som vet
vad hatbrott är och som anmäler när de
blivit utsatta och inte får någon upprättelse tappar sitt förtroende och deras
benägenhet att anmäla igen minskar.
Väldigt få romer har förtroende för
myndigheter. Polisens stora omorganisation har ingen betydelse för romerna,
påpekade Rosario.
– Om du inte tar hatbrotten på allvar
minskar givetvis förtroendet och anmälningsgraden, underströk Daniel Jonas. Vi
har försökt få våra judar att anmäla alla
hatbrott, men mörkertalet är stort.
Han lyfte fram skolans stora roll i det
hela.
– Det har en viktigare roll än polisen.
Alla skolor måste ha en handlingsplan
mot hatbrott och följa den. Idag är det
oftast offret som blir straffat.
Yasri Khan menade att både lärare och
É Romani Glinda Nr 1 2015
elever diskriminerar och att många läromedel är fulla av stereotypa bilder.
– Lärarna måste kunna markera när
intolerans är ett problem i klassen. För
det krävs handlingsplaner och strategier.
Samson Beshir tryckte på att afrogruppen är den grupp som mest utsätts för
hatbrott i Sverige. En stor del av dessa
brott är våldsbrott.
– Forum för levande historia gör ett
viktigt och framgångsrikt arbete, men de
har inte tagit upp den svenska slavhandeln och dess effekter i samhället idag.
Rosario Ali Taikon påpekade att det
finns en risk att regeringen målar upp en
alltför positiv bild för MR-rådet.
– Diskrimineringsarbetet är idag svagt.
Den nya Kommissionen mot antiziganism är bra, men man har inte konstaterat
från regeringshåll att skånepolisens register var ett etniskt register. Romska organisationer får idag resurser, men inte
särskilt stora. Romer kan inte alltid föra
sin talan.
Romer sätts på undantag
Irene Molina underströk djupet av den
diskriminering romer utsätts för.
– Diskrimineringen är idag normaliserad. Klass och kön spelar ingen roll, inte
heller vilken utbildningsnivå du har. Från
forskningens sida ser vi att romer sätts på
undantag. Det råder en grov öppen diskriminering.
Hon menar också att det är viktigt vad
masmedia säger i frågan.
Rosario Ali Taikon poängterade att
även om situationen har förändrats till
det bättre de senaste åren pågår det fortfarande en omfattande diskriminering.
– Diskrimineringen mot romer är ofta
dold eller osynlig och sker inom sjukvården och socialtjänsten.
Den avslutade delen av samtalet
handlade om samers rättigheter, ett
annat område där Sverige har fått återkommande kritik. Under granskningen
rekommenderade FN:s MR-råd återigen
Sverige att ratificera konventionen ILO
169 om ursprungsfolk och stamfolk i
självstyrande länder. Den svenska
regeringens talesperson på plats i
Genève, Annika Söder, tryckte under
förhöret på att Sverige genom rådande
lagstiftning i allt väsentligt lever upp
till kraven i konventionen, ett uttalande
som Marie Persson, medlem i sametinget, reagerade starkt på och kallade
”totalt missvisande”.
– Den bild som den svenska regeringen
framhåller är en skönmålning och inget
som jag känner igen mig i. Det har tvärt
om skett en kraftig försämring för de
svenska samerna när det gäller gruv- och
mineralpolitiken.
Hon menade också att det råder stor
okunskap om samer, vilket speglas i politiken.
– Vi lever fortfarande med den politik
som fastställdes under Lundborgerans
rasbiologiska ideologi. Vi är ett folk och
måste ses som ett folk.
Vi måste få inflytande
Annika Söder påstod i sitt anförande
under granskningen att samerna är autonoma.
– Sametinget är bra, men har alldeles
för lite resurser och för lite inflytande. Vi
syns inte, vi hörs inte. Det råder brist på
respekt för oss som folk. Vi måste få
inflytande i frågor som berör oss.
Regeringens syn på mineralutvinningen är som ett slag i ansiktet, tycker Marie
Persson.
– I dagsläget kan inte samerna påverka
gruvindustrin. Gruvprospekteringen leder
till ökad ohälsa bland samer. Den ledet
också till en polarisering med ökad fientlighet gentemot samer. Gruvdriften har
alltid företräde. Att påverka ett gruvprojekt är omöjligt.
En ratificering av ILO 169 skulle
kunna säkra tillgången till mark och
vatten, vilket är avgörande för att
samisk kultur ska kunna leva vidare.
Dessutom skulle det sända en viktig signal om att Sverige respekterar sitt urfolks rättigheter.
– Söder menar att Sverige redan lever
upp till nästan allt som står i ILO 169.
Det är inte alls sant. Det är en lögn. Ett
ratificerande skulle ge oss ett rejält inflytande och ett regelverk att luta oss mot,
avslutade Marie Persson.
25
Stämningen var på
topp när invigningsbandet klipptes.
Romska röster
Utställningen Romska Röster visas nu på Upplandsmuseet
i Uppsala. Nyligen var det pompa och ståt när Rosa
Taikon, Monica Caldaras och Staffan Forsell klippte banden under vernissagen och invigde utställningen.
Utställningen som tidigare visats i storformat utomhus har
nu flyttat in. Det är 26 porträtt som visas fram till den 16
augusti 2015. Det är Anders Ryman som hat fotat porträtten.
Text och foto: Tuula Autio
Söndagen den 8 februari var det vernissage på utställningen Romska Röster på
Upplandsmuseet i Uppsala. En utomhusutställning som turnerat landet runt
visas nu inomhus.
Inför en stor vernissagepublik invigningstalade Rosa Taikon, romsk aktivist,
silversmed och hedersdoktor vid
Södertörns högskola, tillsammans med
Kulturrådets generaldirektör Staffan
Forsell. Medverkade gjorde också flera
av de romer som deltagit i projektet
Romska Röster. Romernas nationalhymn
Gelem, gelem framfördes av Emilia
Hudczko till dragspel av Sergiu
Markowski.
Det blå invigningsbandet klipptes av
Rosa Taikon, Monica Caldaras och
Staffan Forsell. Katja Blomerus och
26 É Romani Glinda
Domino Kai, båda förankrade i projektet
Romska Röster, fick äran att tillsammans
hålla upp bandet inför ”invigningsklippet”.
I vernissagevimlet kunde vi fånga upp
röster i publiken som uttryckte sin uppskattning över utställningen och berättelserna på svenska, romani chib och engelska.
Efter invigningstal och förfriskningar
föreläste Rosa Taikon och visade bilder
inför en fullsatt hörsal i museet. Rosas
starka engagemang för romernas sak,
dels tillsammans med systern Katarina
under 1960-talet, dels med den styrka
Rosa talar om romernas situation idag
och om deras framtid, fångade åhörarna
och frågorna blev många. Intresset för
Rosas smyckekonst var stort och Rosa
avslutade med att tala om sitt arbete som
silversmed.
Under 2013-2014 har utställningen
Romska Röster visats i ett flöde av
omkring fyra miljoner människor på
gator och torg runt om i landet, från
Luleå i norr till Linköping i söder. På
varje plats har det tillkommit nya porträtt
och utställningen har vuxit och består
idag av 26 porträtt av finska kaaleromer,
polska galicjakiromer, serbiska arliromer,
svenska kalderashromer, svenska resande, kosovanska och serbiska gurbetiromer samt romer från Rumänien och
Bulgarien. Både män och kvinnor, unga
och äldre.
Med de nästan två meter höga, svartvita porträtten av fotograf Anders Ryman
vill vi tillsammans med romerna berätta
om deras historia, kultur och språk. Vi
vill väcka frågor och bidra till samhällsaktuella samtal och reflektioner kring
antiziganism, rasism och marginalisering.
I anslutning till utställningen Romska
Röster arbetar vi på Upplandsmuseet
med fördjupande programaktiviteter för
allmänheten och en pedagogisk verksamhet som vänder sig till elever och lärare
ifrån mellanstadiet upp till gymnasiet.
É Romani Glinda Nr 1 2015
Onsdag den 18 mars bjuder vi in till
pressrealese av boken Romska Röster.
Den 8 april firas Romernas internationella dag i Uppsala domkyrka.
Utställningen har producerats av
Upplandsmuseet i samarbete med romer
och fotografen Anders Ryman samt med
stöd från Statens Kulturråd och
PostkodLotteriet.
Romernas nationalhymn Gelem,
gelem sjöngs av Emilia Hudczko,
dragspel av Sergiu Markowski.
”Romerna som medverkar i utställningen är både gamla och unga, män och kvinnor. Känslan av att inte höra
till, att stå utanför delas av alla, men den romska identiteten är stark och släktsammanhållningen är stor. De
vill berätta om sin kultur och sitt språk, romani chib. Här kan du upptäcka olika romska grupper som du
kanske möter på olika sätt i din vardag. Lyssna på deras röster. Rösterna klingar genom Anders Rymans
porträtt av finska kaleromer, polska galicjakiromer, rumänska romer, svenska kalderashromer, serbiska arliromer, kosovanska gurbetiromer, bulgariska romer och resande. Alla olika men ändå lika.”
28 MARS 13.00-15.00
MATTEUSKYRKAN, GÖTEBORG
28 MART 13.00-15.00
MATTEUSKYRKAN, GÖTEBORG
SVENSKA OCH ROMSKA
BERÄTTELSER FÖR BARN
SVEDIKANE THAJ ROMANE
PARAMISIJA CHAVENGJE
Marie-Claude Demetri, huvudperson i boken Marie-Claude - en romsk tjej.
Foto: Ann Eriksson.
Alfons Åberg kommer! Bild: Gunilla Bergström
Missa inte att ta med barnen på detta spännande evenemang
på svenska och romska! Bland annat lämnar Alfons tillfälligt
Alfons Åbergs Kulturhus och kommer på besök (arli). Ramona
Taikon Melker läser ur sin bok Marie-Claude – en romsk tjej
(kelderáš) och bokens huvudperson, Marie-Claude, är själv med
på evenemanget. Sagostund med Senija Vurzer (lovara) och
PXVLNVWXQG 9L EMXGHU Sn ¼ND VDIW RFK EXOODU /lV PHU Sn
www.forfattarcentrum.se/vast.
Ma bistren te legaren tumare chaven ko akava uzbudljivo dogadaj/ovibe so i ko duj chibja! O Alfons napustinela/mekela/dzala privremeno o Alfons Åbergs Kulturhus avela ki poseta (arli). I Ramona
Taikon Melker vakerela paramisija kotar po ljil Marie- Claude –
jek romani chaj (kelderáš) hem o glavno lichnost kotar o ljil , I
Marie Claude, ka ovol prisutno ko akava dogadzaj. Paramisija e
Senija Vurzer (lovara) o muzika. Chastinaja ki kafa hem kolacija. Dik
amari webbstarna basi i informacija: www.forfattarcentrum.se/vast.
Fri entré, Matteuskyrkan, Djurgårdsgatan 17, Göteborg
Bezplatno ulaz, Matteuskyrkan, Djurgårdsgatan 17, Göteborg
Arrangeras av Författarcentrum Väst, Romska rådets kulturgrupp, Räddningsmissionens romska förskola, Matteuskyrkan,
Faktum, Kulturgruppen för resandefolket, Alfons Åbergs Kulturhus och Romano Ilo - romska förskolan i Gårdsten
Eskil Franck avtackas av Caroline Källner, avdelningschef.
Eskil Francks farväl
I mitten av december arrangerade Forum för levande historia ett
högaktuellt seminarium om hur unga ser på sin framtid i
Finlandshuset i Stockholm. Utgångspunkten var den intoleransundersökning som presenterades i höstas.
Under kvällen avtackades även Eskil Franck för sin tid som
överintendent på Forum för levande historia.
Text: Bengt O Björklund Foto: Fred Taikon
Eftermiddagens seminarium inleddes av
Eva Fried, samordnare internationella
relationer på Forum för levande historia,
som var dagens moderator.
– Vi ska prata om hur vi ser på vår
egen samtid och försöka se in i framtiden. Fokus kommer att ligga på de unga.
När Eskil Franck tog över Forum för
levande historia såg han det som en viktig uppgift att myndigheten tog ett eget
grepp och ett ansvar för tolkning och
analys av de undersökningar som gjordes.
– Under Eskil Francks ledning har vår
myndighet gått från att vara ifrågasatt till
vara efterfrågad.
Eskil Franck själv såg glad och
avspänd ut när han äntrade scenen.
– Det känns roligt att få avsluta mina
år här, sade han och såg ut över den fullsatta salen i Finlandshuset.
28
Han talade om varför just attityder är
så viktiga.
– Det mesta vi gör är medvetna handlingar mellan människor och vi gör hela
tiden värdeomdömen om andra, antingen
positiva eller negativa. De negativa
omdömena är vad vi kallar fördomar.
Han talade om de mörka moln som
finns idag.
– Det tog nazisterna nio år att komma
fram till den slutgiltiga lösningen. Vi har
hela tiden sagt ”never again” men det
som händer är ”again and again”.
Forum för levande historia är inbegripet i ett tioårigt projekt för att undersöka
toleransen hos våra svenska ungdomar.
– Det gör att vi över tid kan se utveklingen och motverka eventuella negativa
trender och överlag stärka immunförsvaret mot intolerans. Idag kan vi se att ungdomarna överlag är mer toleranta medan
vuxenvärlden går åt andra hållet. Men vi
måste också se till att våra myndigheter
behåller sina demokratiska värderingar.
Jacob Severin ansvarar för rapporten
”Tid för tolerans”.
– Hösten 2013 påbörjade vi undersökningen. Vi ville se vad ungdomarna har
uppfattning om bland annat mänskliga
rättigheter. Attityder handlar om värdebedömning. Man gillar eller ogillar någon.
Attityder påverkar en mängd av handlingar och ju viktigare en attityd är ju
mer tillåten blir handlingen.
Han berättade om resultatet av
undersökningen.
– Utvecklingen går åt rätt håll bland
ungdomarna. Oron för ökad främlingsfientlighet ökar, oron för ökad invandring
minskar. Samtidigt pekar resultaten på att
utsattheten för våld, hot och trakasserier
är stor bland vissa elevgrupper.
Ett annat exempel på en positivare
inställning är att idag kan 60 procent av
eleverna tänka sig en programledare på
tv i slöja.
Daniel Poohl är chefredaktör för tidningen Expo. Han talade om rasism och
Sverigedemokraterna.
– Vi jobbar mot ett samhälle där rasistiska värderingar tappar sin betydelse,
men SD har medvind nu. De kommer att
fälla alla regeringar som inte ger dem
inflytande. Det är den rådande opinionen
som gör det möjligt för SD att kidnappa
den svenska demokratin.
Han talade om SD ursprung och hur
det startade tillsammans med skinnskallarna under 90-talet.
– Rasismen har hela tiden haft en röd
tråd genom historien i Sverige. Det har
länge funnits en iver att hålla Sverige
”rent”. Ny demokrati mobiliserade flyktingmotståndet och när de inte fanns
längre gick Bevara Sverige svenskt, BSS,
och nybildade Sverigedemokraterna till
val tillsammans 1998.
Och nu är de i Riksdagen och har gjort
allt för sudda ut sitt rasistiska förflutna.
– De har gjort sig av med sin bruna
skugga, men kärnan i SD drivs av idén
att samhället styrs av en pk-maffia och
det går inte att dumförklara de som röstar
på SD. De vet vad det handlar om.
É Romani Glinda Nr 1 2015
Det som oroar Daniel Poohl just nu är
hur den organiserade rasismen och högerextremismen just nu sitter och gnuggar
händerna.
– Intoleransen uppnått ett momentum i
svensk politik. Alla dessa små rasistgrupper har insett att SD kan ändra på dagordningen i Riksdagen. SD har mycket
stort självförtroende nu och alla extremister som hejar på SD vet att de är dörröppnare. Samtidigt lyser bristen på strategier med sin frånvaro.
Den amerikanska forskaren Maureen
Eger berättade om sitt arbete på
Stockholms universitet. Hon har studerat
politik i olika länder.
– Jag studerar hur negativa värderingar
påverkar politiken. För att förstå stödet
till SD måste man förstå de som röstar på
partiet. Kan man säga att främlingsfientligheten ökar? Vissa säger ja andra säger
nej. Samtidigt bara ökar stödet till SD
och de som stöder SD är nationalister,
emot invandring, emot EU och för en
välfärd för svenskar.
Maureen visade diagram där det svart
på vitt visades hur många som var emot
invandring i alla de andra partierna,
bland annat 45 procent av M:s väljare
och 40 procent av S:s väljare.
De tycker alla att invandringen kostar
för mycket. Samtidigt måste man kunna
prata om invandring utan att bli stämplad
som främlingsfientlig.
– Jag tror att vi kan få till en bättre
värld, men det räcker inte med bara tolerans.
Under det efterföljande panelsamtalet
fick de som kommit upp på scenen bland
annat svara på frågan: Ser ni något mörker framöver?
– Det har hänt mycket med toleransen
bland de unga. Vi går mot ett mer öppet
samhälle, samtidigt påverkar SD samhällsklimatet och rasismen normaliseras,
sade Birgitta Ohlsson (fp) riksdagsledamot och EU-minister.
Felix König, ordförande för LSU,
Sveriges ungdomsorganisationer, tog upp
vikten av civilkurage.
– Med SD i Riksdagen är det än viktigare för folk att stå upp för sina åsikter.
Behrang Miri är rappare, skribent och
É Romani Glinda Nr 1 2015
skådespelare.
– Jag är emot ordet främlingsfientlighet. De som hatar mig hatar inte en främling, jag är svensk. Jag slutade dessutom
vandra för länge sedan.
Bo Ekman är företagsledare talade om
den aningslöshet som råder i näringslivet
idag.
– En aningslöshet som leder till de siffror vi ser idag. Få inom näringsliv och
fack ser vad det är som händer idag.
Behrang Miri menar att även sekulariseringen kan vara ett problem.
– Sverige är så sekulariserat att intoleransen mot de religiösa ökar och fördomarna mot dem.
Birgitta Ohlsson menade att sekulariseringen var något som vi ska vara stolta
över. Behrang Miri replikerade.
– Jag är muslim, feminist och sekulär.
Kvällen avslutades med en sammanfattning av Mona Sahlin.
– Intoleransens motsats är inte tolerans,
det är respekt. Den strukturella rasismen
har blivit värre.
Även hon talade om SD.
– Det är främst män som röstar högerextremt, men hur vi definierar oss själva
är slutänden personligt.
Efter seminariet avtackades Eskil
Franck med blommor och tal. Den nya
chefen för Forum för levande historia
Mona Sahlin.
kommer att bli Ingrid Lomfors, en historiker i botten som studerat den judiska
historien och Förintelsen.
Bo Ekman. Felix König, Behrang Miri och Birgitta Ohlsson.
29
BÖCKER
Fyra nya böcker
Berith Kalanders nya bok har precis
kommit från tryckeriet. Den heter ”Sörj
inte lidandet - Välkomna livet” och handlar om hur det är att vara dotter till en
romsk överlevare av Förintelsen. Boken
är en slags uppgörelse med själva sorgen
över allt det lidande som främst judar
och romer fick utstå under en av de värsta händelserna i historien.
Berith berättar i boken om hur hon en
dag på besök i Polen befanns sig på en
övergiven judisk kyrkogård i Krakow.
Där bland de bortglömda gravstenarna
insåg hon att hennes mamma hade överlevt och att just därför stod hon där och
funderade.
Kan man jämföra tiggande romer från
Rumänien med en grupp svenskar utan
pass, id-handlingar, pengar, mobiltelefoner, språkkunskaper och transportmedel
strandsatta i ett av Europas fattigaste och
romtätaste länder, Rumänien?
På den frågan svarar Bennie Åkerfeldt
i sin nya bok ”Bussresan”.
En liten grupp som består av Severin
30
Larsson, en 80-årig bonde som just fåt
diagnosen Alzheimers, två pensionerade
lärarinnor, en 20-årig andra generationens invandrare från Balkan, en alkoholiserad medelålders kvinna och bokens jag
beger ger sig ut i Europa.
Boken finns också som ljudbok, inläst
av författaren själv.
”Boken om Popp och hans mamma
Alice” är en gripande historia om en
pojke och hans mamma, om en sjuttioårig kamp för värdighet i utkanten av
Göteborg och Sverige, som underrubriken lyder.
Popp och hans mamma är resande och
som sådana jagades av myndigheter.
Popp mobbades i skolan och hamnade på
olika barn- och fosterhem.
Popps och Alice historia speglar den
cyniska och inhumana politik som
genomsyrat Sverige sedan tiden för den
rasbiologiska forskningen i Uppsala på
trettiotalet. Den lyfter fram de grymheter
som än idag lever kvar som mörka ekon
och som märkligt nog, trots att vi idag
vet vad som är rätt och fel, återigen visar
sitt fula tryne.
ÉRG förlags nya bok heter Adrianas val
och är skriven av Ann Eriksson och
Ramona Taikon Melker. Det är en berättelse om en romsk flicka som läsaren får
följa från barndom tills hon blir vuxen.
Det är inte lätt att vara både rom och
svensk, varken då under 1980-talet, eller
idag.
Det är om detta boken handlar
Det är en varm berättelse och man känner direkt att den berättas av någon som
vet hur det hände sig när det begav sig.
Beröringspunkter med ”vanliga” svenneungdomar är många, men det är något
mycket speciellt att växa upp som romsk
flicka:
”Flera gånger ser jag faktiskt romska
tjejer på diskot. De låtsas att de inte ser
mig och jag gör likadant. Det är bäst så.
Ett är i alla fall säkert, vi skulle aldrig
skvallra på varandra för vi sitter i samma
båt.”
Adriana lovar sin far att göra ett bra val.
É Romani Glinda Nr 1 2015
Romer äter också frukost
Många med intresse för romsk litteratur
känner till Janna Eliot, hon har bl.a,
översatt ”Sofia Z 4515” från svenska till
engelska och hon har besökt Sverige vid
ett flertal tillfällen. I år på bokmässan i
Göteborg berättade hon om den gripande
boken ”Settela” av Aad Wagenaar.
Jannas berättelse tog sin början i ett
mycket berömt foto på en liten flicka
som tittar ut genom dörren på en godsvagn, packad med fångar på väg till
Auschwitz. Året är 1944 och fotot togs i
Holland. Mer visste ingen under många
år. Trots att forskare och intresserade
letade efter flickans identitet och bakgrund hittade man inga spår. Den
holländske journalisten Aad Wagenaar
kunde dock inte lämna fotot och föresatte
sig att hitta flickans bakgrund. I boken
”Settela” beskriver han sitt sökande i
arkiv, i filmer, han träffar överlevande,
han besöker Auschwitz, men han hittar
inga ledtrådar. Tills det plötsligt går upp
för honom: han själv och ALLA andra
har sökt efter fel spår, den lilla flickan är
inte en judisk flicka, hon är romsk.
När Janna Eliot fick kännedom om
boken föresatte hon sig att översätta den
till engelska ,trots att hon inte kunde
holländska! Med otrolig energi och
språkkänsla lyckades hon, på samma sätt
som hon översatte ”Sofia Z 4515” till
engelska utan att kunna svenska! Jannas
kunskaper i språk som romanés, ryska,
tyska, engelska, nu även holländska och
svenska gör henne till en viktig samtida
översättare.
Janna Eliots andra föredrag på
Internationella Torget presenterades av
Randi Myre från Immirantinstitutet.
Titeln på seminariet var ”Romer äter
också frukost” . Här berättade Janna alls
inte om frukost utan om några av sina
böcker bl.a. ”The Gypsy Piano Tuner”,
en novellsamling med berättelser om
roma och sinti från Andra Världskriget
fram till i dag.
Inte förrän på slutet av sitt framträdande avslöjade Janna vad detta med frukost
betydde: Det var för att lyfta fram ett
aktuellt exempel på hur romer diskrimineras. Hon berättade om hur Diana
Nyman, klädd i sina traditionella finskromska kläder, nekades frukost på Hotel
Sheraton i Stockholm. Janna pekade ut
det bisarra i att Diana Nyman var i
Stockholm för att delta i en regeringsstödd konferens om romer. På väg
till denna konferens blev hon alltså
nekad tillträde till Hotel Sheratons
restaurang! Genom det aktuella exemplet
med en nekad frukost knöt Janna Eliot
ihop sin två framträdanden; från nazismen under andra världskriget till dagens
diskriminering i Sverige.
Gunilla Lundgren
Haikudikter och en utmaning
Under Romska kulturdagars
sista program fick deltagarna
skriva haikudikter. Detta är
resultatet:
Dagen avslutades med att Fred
Taikon utmanade Bengt O
Björklund i att på en minut
skriva en dikt på fem ord som
samlades in från publiken.
Orden var ”spegel, jojk, dans,
glädje och sång”. Inte så svåra
ord alltså.
Detta är resultatet:
Jag kan sy en kjol
Dansa på lina ibland
Spela på dragspel
Jag är en bra gadjé
Om jag ändå vore rom
De tar hand om oss
Molly
Sonja Holmedal
Finskromska barn
Vaktas noga av skolfolk:
Nekas modersmål
Vinden blåser hårt
Månen vaktar över oss
Hjärtat gråter stumt
Ioana Byzatu
É Romani Glinda Nr 1 2015
Anneli Thylin
Som en spegel i en sång,
en dans, glädjen i en jojk,
så fylldes jag av levandet
så som det ofta är.
Bengt O Björklund
31
GAMLA BILDER BERÄTTAR
I början på 60-talet tog museiintendenten på Nordiska museet
C-H Tillhagen initiativet att skildra en romsk rättegång som
bland romerna kallas Kris. Kris är en traditionell domstol för
konfliktlösning bland romer. Idén till att skildra detta kom
genom att han under flera decennier studerat och intervjuat ett
stort antal romer runt om i Sverige som berättat om den tradition
som råder i synnerhet bland grupperna kelderaš och lovara. Kris
är inte något som inte bara förekommer i Sverige utan praktiseras i hela världen där grupperna finns.
Han fann det så intressant att han ville skildra en sådan Kris i en
filmatisering. Ett större filmteam bjöds in och man riggade upp
tält som skulle avspegla en romsk bosättning.
Till detta bjöd han in romer som var så kallade krisitóri i verkligheten och som i filmen skulle lösa den fiktiva tvisten och andra
romer med sina familjer som skulle agera publik.
I filmen tar man upp hur man kallar till ett krismöte och hur man
löser hela tvisten som i det här fallet löste sig väl och avslutades
med en försoningsfest.
Filmen kan nog lånas av romskt kulturcentrum i Malmö som har
den i sitt bibliotek.
På bilden här ovan kan vi se Tillhagen sitta i regissörsstolen.
På andra foton ser vi familjer från Malmö, Växjö och
Stockholm. Bland andra ser vi familjerna Kaldaras och
Taikon.
32
É Romani Glinda Nr 1 2015
Håll till godo med denna bildkavalkad som kommer
från min farbror Folke Kolja Taikons album. Han och
hans fru Maja var med under hela inspelningen och
fotade samtidigt lite för det egna arkivet.
É Romani Glinda Nr 1 2015
33
MIAS MATSIDOR
Saras spenatgnocchi
Den här gången är det Sara Vergari från Italien som
tillrett ett av sina favoritrecept. Givetvis blir det
någon form av pasta!
Det här behöver du till 6 personer:
1 kg
gammalt vitt bröd
8 dl
mjölk
750 g hackad spenat
4 msk olivolja
2 st
gul lök
3 st
ägg
3 dl
mjöl
2 dl
riven parmesanost
500 g smör
1 kruka salvia
Salt och peppar efter smak
Gör så här:
Skär brödet i små tärningar. Om skorpan är för hård
så måste den tas bort. Lägg brödtärningarna i en stor
skål och häll försiktig ner lite mjölk. Häll inte i all
mjölk med en gång, utan se hur mycket mjölk brödet
suger i sig. När brödet är mättat behövs inget mer.
Arbeta sedan brödet med händerna tills det har blivit
som en fast massa. Hacka lök och fräs med olivolja i
en stekpanna. När löken är mjuk lägg i den urkramade spenaten och stek med. Lägg ägg, parmesanost,
34
salt och peppar i skålen med brödet. Rör om ordentligt. Lägg i den stekta spenaten och löken. Arbeta
ihop till en smidig smet. Arbeta nu in mjölet lite i
taget. Tillsätt mjöl tills du känner att smeten har blivit ganska fast.
Forma smeten till gnocchi med två skedar och lägg
ner dem i rikligt saltat kokande vatten.
Så fort de kommer upp till yta är de färdiga, ta då
upp dem med en hålslev.
Smält smöret tillsammans med salvian i en stekpanna, lägg i gnocchin och låt de ta smak av kryddsmöret.
Smaklig måltid!
É Romani Glinda Nr 1 2015
La Saraski Gnocci
Kadjá dáta čiravél e Sara Vergari ánda e Italia, jekh
xabén so si lake but drágo. Gado xebén si vrodisar
jekh pasta.
Gadó trubúl 6 ženénge
1 kilóvo
puranó parnó manřó
8 dl
tud
750 gr
xurdó spenat
4 bare řojá oliviásko vulój
2
purumá
3
anřé
3 dl
ařó
2 dl
řangló čirál parmesáno
50 gr
čil
Jekh
drez salvia
Lon thaj pipéri sar tumé kamén
Ker gadjá:
Šin o manřó ánde cigné kotorá. Te si le manřeskó
koša zuralo, šin la telé. Tho o šindó manřó ánde
jekh baró čaró, šor pe lokés o tud oprál pa o manřó.
Na šor o tud ánda jekh dáta. Dikh sóde trubúl te
činžarés o manřó. Kana činžardan o manřó či maj
trubúl tud. Ličar o manřó le vasténsa te anklél sar
jekh zuraló xumér. Šin le purumá ánde cigné kotorá
thaj pek vulújésa ánde jekh tipsía. Kána o purúm
kovliló maj tho andré o xalado spenáto, thaj pek
ánde jekh than.
É Romani Glinda Nr 1 2015
Akaná šor andré le anřé, o čirál, lon thaj pipéri ándo
manřó. Hamisár mištó. Maj šor andré o purúm thaj o
spenáto ándo manřó, hamisár mišto ánde jekh than.
Maj šor andré o ařó ciřa pe ciřa te anklél o xumér
thuló thaj ciřa zuraló.
Akaná fomisár o xumér dujé řojénsa te anklél sar le
gnocchi thaj muk te čirón ándo londó čiradó paj.
Kána vázden pe opré katár o fúndo la tigajáko,
atúnči gata le, sa gadea sar kana čiraves le galúški.
Vázde le gnocchi avrí katár o paj te šučón ciřa. Bilar
o čil ánde tipsía, šor andré le gnocchi thaj pek ánde
jekh than la salviása te lel gusto katár o čil.
Xan pe sastimasa
35
POSTTIDNING B
É Romani Glinda
Egnahemsvägen 58
se-141 37 Huddinge
Sweden
Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig
myndighet som arbetar för lika rättigheter och
möjligheter och mot diskriminering.
Anmäl diskriminering till DO
DO arbetar för att diskriminering inte ska förekomma i
samhället. Genom att anmäla diskriminering till DO gör du tre
bra saker:
1. Du ger dig själv möjlighet att få upprättelse för den
kränkning som du utsatts för.
2. Du bidrar till att synliggöra diskrimineringen.
3. Din anmälan kan bidra till att andra inte behöver
utsättas för samma sak som du.
Frågor om diskriminering?
Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700.
Upplysningen har följande öppettider:
• Måndag och fredag 9.30-11.30
• Tisdag och onsdag 13.00-15.00
Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.se
Mer information hittar du på www.do.se