1. No category

JURIDICUM
Testamentsrätt
Utredning av gällande rätt och tolkning av testamente
Jennike Åkesson
VT 2014
RV4460 Rättsvetenskap C, Tillämpade studier (C-uppsats), 15 högskolepoäng
Examinator: Anna Gustafsson
Handledare: Per Westman
Sammanfattning
Ett testamente är en ytterst personlig handling som är menad att reglera och redovisa för hur en
individ vill att sin kvarlåtenskap ska fördelas efter sin bortgång. Avsikten och syftet med ett
testamente är att det ska spegla testatorns sista och yttersta vilja. Den så kallade verkliga viljan.
Kan inte den verkliga viljan fastställas ska den hypotetiska viljan i så lång utsträckning som
möjligt försöka fastställas och nyttjas. Innebörden av tolkning är att fastställa vad som är mest
troligt att testatorn har önskat. Ett testamente kan dock inte upprättas fritt. Det finns ett flertal
krav och restriktioner som reglerar hur framställningen och upprättandet ska ske, för att det ska
anses vara giltigt. Formkraven och tolkningsreglerna kommer redovisas för i denna uppsats. I
uppsatsen kommer även en redovisning över betydelsen av formkraven att ske. Är de
tillräckliga eller behöver det upprättas fler formkrav för att säkerhetsställa att testamentet
verkligen speglar testatorns vilja? Fokus har också legat på att redovisa för hur ett testamente
ska upprättas, varför det bör upprättas och vad som är viktigt att ta hänsyn till vid upprättandet
för att det ska anses vara giltigt vid klandertalan.
Vidare är uppsatsens syfte att fastställa den gällande rätten, utreda och redovisa för de mest
förekommande problemen vid upprättande vid och tolkning av testamente.
Fokus har centrerats runt att redovisa för olika situationer där testamentet blir föremål för
tolkning och vilka tolkningsregler som då ska anses vara relevanta. En tolkning kan behöva ske
i de fall där testatorns sista vilja är oklar eller där förutsättningarna sedan upprättandet har
förändrats. Det är nödvändigt med tolkning i dessa fall för att kvarlåtenskapen ska tillfalla den
person som testatorn anser vara värdig den. Uppsatsen kommer även att analysera om
presumtionsreglerna verkligen är användbara och om man verkligen bör använda sig av dem
vid tolkning av testamenten, detta eftersom det kan finnas svårigheter med att försöka fastställa
en individs vilja. Detta råder det delade meningar om, vilket gör det intressant att studera.
Speciellt när den personen inte längre finns i livet och inte längre kan redovisa för sina ord eller
sin vilja. Ska vi verkligen försöka fastställa någon annans vilja eller ska de testamenten som är
otydliga anses vara ogiltiga?
Abstract
A will is an intensely personal document that determines how an individual wants his estate to
be distributed after his death. The purpose of a will is that it should reflect the persons last and
real wish of how his estate should be distributed after his death. It´s called the real will. If the
real will can´t be established, we have to establish the hypothetical willingness to determine
what would be the most likely that the individual would have wanted. The purpose of a will is
that before an individual’s death, ha can determine which assets of his should accrue to which
person. A will can’t be established freely with no subject. There are several requirements and
restrictions that determine how the will should be established, so it is considered valid. The
requirements will be reported for in this essay. The essay will also recognize the significance
of the formality requirements. Are they enough or should we have more restricted formality
requirements to make sure that they truly reflect the testator’s will? The focus have been to
report for how a will should be drawn up, why it should be drawn up and what is important to
take into account when preparing for it to be considered valid in case of annulment.
The purpose of this essay is to determine the applicable law, investigate and report on the most
common problems in the preparation and interpretation of a will. In this essay there is also a
shorter analysis of the interpretation rules. Advantages and disadvantages are set against each
other and analyzed. The focus have been on how a will properly should be drawn up, why you
should have a will and what are the main things that you should think about so the will doesn’t
is questioned and invalid. The main focus have been on the cases where the will is a subject for
interpretation. An interpretation is necessary in the cases were the testator´s last wish is unclear
or where the conditions have changed since the establishment of the will. It is necessary with
an interpretation in these cases to insure that the person that the testator finds worthy gets his
part of the estate. The essay will also analyze whether the presumption rules really is useful and
if we really should use them in the interpretation of the will, this is because there may be
difficulties in trying to establish an individuals will. This question people have divided opinions
about, which makes it interesting to study. Especially when that person no longer is alive and
no longer can account for their words in the will. Should we really try to determine another
person’s will or should the will be considered invalid?
Förkortningar
FB
HD
HovR
H. R
NJA
Prop.
RR
SOU
TL
TR
ÄB
Föräldrabalken
Högsta domstolen
Hovrätten
Häradsrätten (föregångare till tingsrätten)
Nytt Juridiskt Arkiv (Avd.1)
Proposition
Regeringsrätten
Statens Offentliga Utredningar
Testamentslagen (1930:104)
Tingsrätten
Ärvdabalken (1958:637)
Innehåll
1.
Inledning ............................................................................................................................. 1
1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 1
1.3 Metod ................................................................................................................................ 2
1.4 Avgränsning...................................................................................................................... 2
1.5 Disposition ........................................................................................................................ 2
2.
Testamentsrättens historia ................................................................................................... 3
2.1 Romersk rätt ..................................................................................................................... 3
2.2 Testamentsrättens utveckling i Sverige ............................................................................ 3
3.
Allmänt om testamentsrätt .................................................................................................. 5
3.1 Ordinärt testamente och dess innehåll .............................................................................. 5
3.1.1 Legat och universella testamentstagare ..................................................................... 5
3.1.2 Fri förfoganderätt, nyttjanderätt och avkomsträtt ...................................................... 6
3.2 Förutsättningar för att upprätta testamente ....................................................................... 7
3.3 Förutsättningar för att kunna ta testamente ...................................................................... 7
3.4 Testamente och dess formkrav ......................................................................................... 8
3.4.1 Kravet på skriftlighet - huvudregel ............................................................................ 9
3.4.2 Krav på underskrift .................................................................................................... 9
3.4.3 Krav på stabil psykisk hälsa hos testator ................................................................. 10
3.4.4 Krav på vittnen ......................................................................................................... 10
3.5 Nödtestamente ................................................................................................................ 11
3.5.1 Muntligt testamente ................................................................................................. 11
3.5.2 Holografiskt testamente ........................................................................................... 12
3.6 Återkallelse och ändring av testamente .......................................................................... 13
3.6.1 Återkallelse av återkallelse ...................................................................................... 14
3.6.2 Ändring av testamente ............................................................................................. 14
3.7 Ogiltighet och klander av testamente ............................................................................. 15
3.7.1 Klander av testamente .............................................................................................. 15
3.7.2 Tvång, hot och missbruk av testators viljesvaghet .................................................. 15
4.
Tolkning av testamente ..................................................................................................... 17
4.1 Allmänt om testamentstolkning ...................................................................................... 17
4.2 Tolkningsregler- Viljeprincipen 11 kap. 1 § ÄB ............................................................ 18
4.3 Behovet av tolkningsregler och formkrav ..................................................................... 19
4.4 Presumtionsregler ........................................................................................................... 20
4.5 Felskrivningar eller annat misstag av testatorn .............................................................. 21
4.5.1 Egendomliga skäl och övriga situationer ................................................................. 22
4.6 Tolkningsregler vid legat ................................................................................................ 24
4.6.1 Istadarätt efter testamentstagare ............................................................................... 25
4.6.2 Accrescens ............................................................................................................... 26
5.
Avslutande diskussion ...................................................................................................... 27
Käll- och litteraturförteckning .................................................................................................. 31
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Under de senaste århundradena har testamentet fyllt ett mycket viktigt syfte för många
individer. Syftet med att upprätta ett testamente är att testatorn själv har möjlighet att reglera
hur sina tillgångar ska fördelas efter sin bortgång. Ett testamente upprättas för att kunna
återspegla testatorns sista vilja och önskningar. Testatorn har en möjlighet att nästan utan
förbehåll fördela kvarlåtenskap enligt sin önskan.1 Det finns ett flertal formkrav som är
obligatoriska vid upprättande av testamente. Bortser testatorn från de lagstadgade formkraven
i 10 kap. ÄB, kan testamentet helt eller delvis sättas ur spel. Exempel på formkrav kan vara
krav på underskrift, godkända vittnen och andra skriftliga inskränkningar.
Ett testamente kan anses vara ogiltigt på grund av felaktiga förutsättningar vid upprättandet
eller på grund av att det inte har upprättats enligt de stadgade formkraven. I vissa fall behöver
det genomföras en tolkning av testamentet, vilket eventuellt kan medföra att testamentet kan
komma att avvika från ordalydelsen i handlingen. En tolkning sker i de fall där testamentet är
otydligt eller där förutsättningarna har ändrats sedan upprättandet. Det sker en gränsdragning
mellan ogiltighet på grund av bristande formkrav och att göra en tolkning av testamente. Ett
testamente som är ogiltigförklarat sätts ur spel och istället inträder den legala arvsordningen.
En tolkning av testamentet sker i de fall där testamentet förvisso är upprättat enligt formkraven,
men där lydelsen i testamentet strider mot testatorns sista vilja. Utgångspunkten vid
testamentstolkning är att alltid utgå från testamentet. Ger inte testamentet något tydligt svar på
hur kvarlåtenskapen ska fördelas, måste en tolkning ske. Huvudregeln vid tolkning är att
testatorns sista och yttersta vilja ska fastställas och efterföljas. Tolkning av testamente måste
ske i de fall där förutsättningarna för testatorns vilja har förändrats mellan tiden för upprättandet
och vid tiden för dennes bortgång. Förutsättningarna kan ha ändrats i andra avseenden.
Testatorn kan ha testamenterat tillgångar som inte längre finns att tillgå i dödsboet eller så kan
det föreligga en situation där testatorn varit otydlig i sitt testamente. Vid dessa fall måste en
tolkning ske genom användandet av tolkningsreglerna i 11 kap. ÄB.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att fastställa och redogöra för den gällande rätten beträffande tolkning
av testamente, samt att utreda och redovisa för diverse skäl som kan ogiltigförklara ett
testamente. De situationer som rättfärdigar tolkning av testamentet kommer att redogöras för
och de olika tolkningsreglerna kommer att redovisas. De obligatoriska formkraven vid
upprättande av testamentet kommer att analyseras. Vidare kommer även presumtionsreglerna i
11 kap. ÄB att analyseras för att granska deras användbarhet och granska om de verkligen är
tillförlitliga vid tolkning. Och även om de verkligen bör användas som ett komplement i
bedömningen av testamentets giltighet, eller om detta möjligtvis kan medför någon form av
risk?
1
Exempel på krav som inte är möjliga att bortse ifrån är laglottsskydd till bröstarvinge och att efterlevande make
inte får hamna i ekonomiskt underläge.
1
De frågeställningarna som kommer att behandlas i denna uppsats är att utreda och fastställa de
formkrav som måste beaktas vid upprättandet av ordinärt- och nödtestamente för att det ska
anses gällande, samt att utreda vilka tolkningsregler som är stadgade och hur tolkningen bör
ske när förutsättningarna har förändrats och testamentet inte längre uppfyller sitt bestämda
syfte. Den sista frågeställningen innefattar en analys av tolkningsreglernas användning. Bör
man försöka fastställa någon annan persons verkliga eller hypotetiska vilja? Samt bör
presumtionsreglerna tillämpas?
1.3 Metod
Vid framställning av uppsatsen har författaren använt sig av traditionell rättsvetenskaplig
metod. Valet av metod har gjorts för att den möjliggör ökat utrymme för tolkning. Samt att den
i viss mån ger ett ökat utrymme för kritisk granskning i förhållande till vad användandet av
rättsdogmatisk metod hade erbjudit. Möjligheten till kritisk granskning är användbar vid
besvarandet av de aktuella frågeställningarna i denna uppsats. I uppsatsen har ett flertal olika
källor använts för att få så brett material som möjligt. Materialvalet består i huvudsak av lagar,
praxis, förarbeten, rättsfall och doktrin. Fokus har lagts vid rättsfall och doktrin, samt gällande
lagrum. Till hjälp har ett flertal databaser använts. De rättsfall som är representerade är hämtade
från doktrin och databasen Karnov.
1.4 Avgränsning
I uppsatsen kommer enbart den svenska rätten att behandlas. Utländsk rätt och EU-rätten har
avsiktligt utelämnats för att uppsatsen ska kunna fokusera på den svenska rätten. Arvsordningen
vid avsaknaden av testamente har utelämnats, likaså har inskränkningar i testationsfriheten
utelämnats. Anledningen till utelämnandet är att kunna begränsa omfånget på uppsatsen.
Uppsatsen kommer inte heller att behandla makars inbördes testamente och kommer inte heller
att beröra sambolagen i någon vidare utsträckning. Det har avsiktligen utelämnats för att dessa
delar är så pass omfattande och bör behandlas separat.
1.5 Disposition
I denna uppsats kommer dispositionen att vara utformad enligt logisk disposition. Uppsatsen
kommer att delas in i fem kapitel. Detta gör att uppsatsen blir tydlig och lättöverskådlig.
Det första kapitlet innehåller inledning, syfte, frågeställningar, avgränsningar och metod. Det
andra kapitlet kommer väldigt kortfattat behandla testamentsrättens historia och dess uppkomst.
Här kommer utvecklingen av testamentsrätten att redovisas för. Tillbakablicken sker för att
läsaren ska få bättre förståelse till varför testamentsrätten är av stor vikt i dagens samhälle.
I det tredje kapitlet kommer en generell beskrivning av testamentsrätten att göras. Formkraven
för ordinärt- och nödtestamente kommer att redovisas för och analyseras. Regler för
upprättande av testamente kommer redovisas. I det fjärde kapitlet kommer en översikt av
gällande regler vid testamentstolkning att ske. Situationer som kräver tolkning kommer att
exemplifieras och utredas med hjälp av praxis. I det sista kapitlet sker en avslutande diskussion
och analysen av lämpligheten av tolkningen kommer att ske utifrån de fakta som redovisas i
kapitel 3.
2
2. Testamentsrättens historia
2.1 Romersk rätt
För att få ökad förståelse till hur dagens testamentsrätt verkar och varför den behövs, kan det
vara fördelaktigt att göra en tillbakablick över testamentsrättens historia. Testamentsrätten kan
härledas tillbaka till den romerska rätten, vilket var ett rättssystem som utvecklades under det
romerska riket. Under denna tid utgick man i första hand från släktens arvsrätt, vilket innebar
att man ansåg att arvet automatiskt skulle tillfalla bröstarvingarna och familjen. Under denna
tid utvecklades det dock en genomgripande testationsfrihet i det romerska riket som innebar att
den testamentariska successionen fick företräde framför den tidigare stadgade legala
arvsrätten.2 Successionsrättens grundprinciper utgick ifrån familjegemenskapen. När familjens
överhuvud avlidit tillföll hans egendom automatiskt bröstarvingarna och den närmaste familjen.
Saknade den avlidne bröstarvingar och nära familj, kunde egendomen tillfalla utarvingar.3
Trots att familjen var utgångspunkten under denna tid skapades en starkt förankrad
testationsfrihet som innebar att den testamentariska successionen gavs företräde framför den
etablerade legala arvsföljden. Den romerska rättens genomgripande testationsfrihet grundandes
på föreställningen om den fria äganderätten och tanken på att familjens överhuvud skulle ha
den absoluta makten. Testationsfrihet innebär att testatorn har fritt handlingsutrymme till att
välja valfri person som arvtagare åt sin kvarlåtenskap. Testator behöver exempelvis inte ta
hänsyn till bröstarvingars eller makens arv, vilket de måste ta hänsyn till vid upprättande av
testamente i dag.4 För rika köpmän och adelsmän i Rom under den tiden tedde sig de gamla
romerska arvsreglerna högst troligt som föråldrade. Genom att upprätta ett testamente gavs
möjlighet till att efter eget tycke testamentera tillgångarna fritt utan inskränkningar. Alltjämt
med utvecklingen i det romerska riket började testationsfriheten att begränsas. Exempelvis
infördes rätten till laglott (portio legitima). Under medeltiden kvarstod den romerska
testamentestraditionen. Under denna tid var kyrkan av betydande vikt vid fasthållandet av
testationsfriheten. Kyrkan gynnades av att testationsfriheten kvarstod. Kyrkan fick genom detta
en hel del donationer genom att det var möjligt för testatorn att göra ett fritt val.5
2.2 Testamentsrättens utveckling i Sverige
I Sverige dröjde det fram till 1200-talet innan testationsfrihet infördes. Den infördes på ett
kyrkligt initiativ, men initiativet möttes av omfattande kritik. Människorna i samhället ansåg
vid denna tid att jorden och tillgångarna tillhörde släkten och att det skulle ärva inom familjen.
På grund av detta utvecklades testamentsrätten ytterst långsamt i Sverige. När de första reglerna
gällande testamente upprättades utgick de från önskan. Att egendomen skulle tillfalla familjen.
Det utformades två system för att skydda den efterlevande släktens rätt till egendom. Det första
2
Agell, Anders, Testamentsrätt, s. 16.
Utarvingar är personer som inte är i nära släktskap med testator.
4
Agell, s. 16 ff.
5
Agell, s. 17.
3
3
systemet kallades för huvudlottssystemet. Det användes främst på landsbygden.
Huvudlottssystemet innebar att arvtagaren skulle dela kvarlåtenskapen mellan sig själv och de
andra återstående arvingarna. Den del som tillföll arvtagaren kunde, helt utan arvingarnas
vetskap, borttestamenteras. Arvejordssytemet möjliggjorde att 1/10 av kvarlåtenskapen kunde
testamenteras fritt enligt testators egen önskan. I de större städerna använde man sig inte av
arvejordssytemet. Där kunde inte en individ borttestamentera sin egendom till någon
utomstående, om de inte hade erhållit bröstarvingarnas tillstånd. Var testator barnlös hade han
möjlighet att fritt förfoga över 1/3 del av kvarlåtenskapen, vilken han kunde testamentera fritt.
De andra 2/3 andelarna skulle tillfalla arvingarna, som en laglott.6
Under 1600-talet tog utvecklingen fart och behovet av tydligare arvs- och testamentsregler
efterfrågades i Sverige. De ekonomiska förhållandena hade ökat i rörlighet och fler människor
hade tillgångar av betydande värde. Under denna tid var risken att avlida tidigt betydlig större
än vad den är idag. Detta var främst på grund av de krig som pågick runt om i Europa under
denna tid. Det var också på grund av kriget som en tydligare lagstiftning efterfrågades. 7
1686 upprättades den första lagen om testamente. Det var dessa bestämmelser som sedan kom
att ligga till grund för 1734 års lag. Lagen var komplex för att den skiljde sig i förfarandet
gällande landsbygden och städerna. Arvejorden tillföll som sagt arvingarna, men det var
fortfarande möjligt att borttestamentera avlingejorden och lösören. Avlingejord är fast egendom
som arvlåtaren själv har förvärvat det vill säga inte sådan egendom som har tillfallit arvlåtaren
genom tidigare arv. I städerna levde laglottssystemet kvar. Men utförandet hade förändrats
något. Nu var det möjligt att testamentera bort 1/6 av egendomen och hälften om det endast
fanns andra arvingar än bröstarvingar. Det var under denna tid som begreppet ”yttersta viljan”
introducerades och började få fäste. De skilda reglerna som användes i Sverige var redan vid
upprättandet omoderna och komplicerade. Redan några år senare omarbetades
testamentesreglerna återigen, för att förenkla och förtydliga regelverket.8
1857 avskaffades arvsjordssystemet på landet och det var nu samma lagar som gällde både för
de som bodde i städerna och de som bodde på landsbygden. Det var genom 1857 års lag som
man införde det så kallade laglottsskyddet I lagen stadgades att inte mer än hälften av
kvarlåtenskapen får fördelas genom testamente, i de fall där det finns en efterlevande
bröstarvinge. Lagrummet ändrades i och med 1930 års lag om testamente. Men än idag är det
en grundprincip i testamenteslagen i Sverige.9 1958 omarbetades testamentslagen (TL) till
Ärvdabalken, vilken vi använder idag.
6
Brattström, Margareta & Singer, Anna, Rätt arv, s. 27.
Agell, s. 18.
8
Agell, s. 17 ff.
9
Brattström & Singer, s. 27.
7
4
3. Allmänt om testamentsrätt
3.1 Ordinärt testamente och dess innehåll
Ett testamente är en rättshandling som syftar till att återspegla en individs sista vilja över hur
denne vill att sina tillgångar ska fördelas, efter sitt frånfälle. Det är inte alltid samhörigt med
testatorns vilja att kvarlåtenskapen ska fördelas enligt det ordinära arvssystemet. Genom
testamente kan testatorn välja att åsidosätta en eller flera personer från att ta arv efter sig.
Genom ett testamente får testatorn en ökad rörlighet. Ett testamente ger testatorn möjlighet att
disponera sin kvarlåtenskap till en ideell förening eller en organisation.10 Begreppet testamente
fastställs närmare i ärvdabalken, men dess huvudsakliga syfte anges i 9 kap. 1 § ÄB. Där står
det att testamente är en handling som förordnar hur en individ vill att sin kvarlåtenskap ska
fördelas efter sin död.11
Ett testamente är en rättshandling som upprättas under testatorns tid i livet, men som först
kommer att komma till användning efter testatorns frånfälle. Det är den enda
dödsrättshandlingen som är tillåten enligt den svenska rätten, med undantag för återkallelig
förmånstagarförordnande vid livförsäkringar. Andra avtal och handlingar ska anses vara
ogiltiga och kan inte användas som riktlinjer vid fördelningen av kvarlåtenskapen. Detta
regleras i 17 kap. 3 § ÄB.12 Genom ett testamente kan testatorn välja att sätta den lagstadgade
legala arvsordningen ur spel. Det möjliggör att testatorn fritt kan bestämma hur tillgångarna ska
fördelas. Om en person inte gör ett aktivt val och upprättar ett testamente kommer
kvarlåtenskapen att fördelas enligt de lagstadgade bestämmelserna i Ärvdabalken.
Kvarlåtenskapen kommer att fördelas enligt arvsordning13
3.1.1 Legat och universella testamentstagare
En individ som upprättar ett testamente kallas för testator. I testamentet anger testatorn vem
eller vilka han vill ska ta del av tillgångarna och kvarlåtenskapen efter hans död. Den som enligt
testamentet är berättigad till arv kallas för testamentstagare eller arvtagare. Enligt 11 kap. 10 §
ÄB finns det två stycken olika typer av testamentstagare. Universella testamentstagare och
legatarier.
Det som skiljer dessa åt är att universella testamentstagare är de som testatorn har valt att skänka
hela sin kvarlåtenskap till. Att vara legatarier innebär att man har ärvt ett specifikt legat. Legat
innebär att det är ett viss specifik, namngivet objekt som ska tillfalla testamentstagaren. Det kan
vara ett visst föremål, så som en bil eller ett smycke, eller så kan det vara så att man har ärvt ett
visst penningbelopp, nyttjanderätt eller en viss avkomsträtt. Skillnaden mellan universell
testamentstagare och legatarie, skiljer sig även åt gällande rättsverkningarna. Den universella
testamentstagaren har till skillnad från legatarien rätt till att delta i boutredningen och
arvsskiftet. Legatarien har rätt till sitt arv omedelbart utan att behöva vänta ut eventuell
10
Eriksson, Anders, Arv och testamente, s. 137.
Walin Gösta & Lind Göran, Kommentar till ärvdabalken, s. 257.
12
Eriksson, s. 139.
13
Brattström & Singer, s. 88.
11
5
arvskifte. Och legatarien behöver inte heller vänta på att det ska ske en avräkning från
eventuella skulder i dödsboet.14
Det är vanligt förekommande att testatorn väljer att skriva i sitt testamente att kvarlåtenskapen
ska fördelas i två led. Arvet ska först tillfalla den första arvtagaren och efter dennes död ska den
tillfalla en annan individ. System med olika led kallas för testamentarisk sekundosuccession.
Det är vanligt att testatorn skriver likadant i sitt testamente för legat. En legatarier ärver en
tavla, men när den personen har avlidit ska tavlan enligt testatorns testamente tillfalla en annan
testamentstagare. Detta kallas för successiva legat och regleras i 12 kap. ÄB. Det är inte ovanligt
att två eller flera personer bestämmer sig för att ömsesidigt testamentera sin kvarlåtenskap till
varandra. Det är en väldigt vanlig handling hos makar och sambor. Denna form av ömsesidigt
testamente kallas för inbördes testamente.15
3.1.2 Fri förfoganderätt, nyttjanderätt och avkomsträtt
Det är vanligt förekommande att testatorn förordnar att en individ ska ärva kvarlåtenskapen
med fri förfoganderätt med rätt till sekundosuccession före någon annan. Fritt förfogande
innebär att arvtagaren får samma rätt att förfoga över egendomen som om egendomen hade
innehafts med äganderätt. Den kan nyttjas fritt i alla avseenden. Det finns dock ett undantag.
Testamentagaren får inte förfoga över egendomen genom testamente. 16 Efterarvet ska tillfalla
den individ som testatorn har förordnat om. Det är vanligt bland äkta par att de förordnar om
att den efterlevande maken ska överta den avlidne makens lott i boet och ha fri förfoganderätt
över den under sin livstid. När den efterlevande maken har avlidit ska det som återstår i
dödsboet fördelas mellan de kvarlevande arvingarna på respektive makes sida.17
Fri nyttjanderätt innebär att testatorn skriver i sitt testamente att en testamentstagare ska få
nyttjanderätten till specifik egendom, samtidigt som en annan individ får äganderätten till
samma egendom. Det är med andra ord två helt skilda begrepp. Äganderätten kan behållas
flytande under en längre tid och avgöras i ett senare skede. Testatorn har rätt att lämna frågan
oberörd till dess att nyttjanderättens tidsfrist har upphört. Detta ska i så fall regleras i
testamentet, (12 kap. 3 § ÄB).18 Nyttjanderätten kan upplåtas både när det avser anvisad
egendom, ett legat, men kvarlåtenskapen i dess helhet eller enbart en del av denna.19
Avkomsträtt innebär att en testamentstagare har fått rätt till avkastningen från en specifik
egendom från testatorns kvarlåtenskap. Men han har inte ärvt äganderätten till den specifika
egendomen. För att det hela ska gå lagligt till och för att individen verkligen ska få
avkastningen, så kan en god man utses som får omhänderta egendomen, (12 kap. 1 § ÄB).20
14
Walin & Lind, s. 357 f.
Eriksson, s. 137 ff.
16
Eriksson, s. 170.
17
Walin & Lind, s. 360.
18
Brattström & Singer, s. 101.
19
Walin & Lind, s. 363.
20
Eriksson, s. 176.
15
6
3.2 Förutsättningar för att upprätta testamente
För att en individ ska erhålla rätten att upprätta ett testamente måste individen enligt
huvudregeln i 9 kap. 1 § ÄB vara minst 18 år. Det är först vid denna ålder som man har rätt att
själv disponera över sina tillgångar. Det är därmed vid 18 års ålder som den så kallade
testationshabiliteten inträder. Det finns dock en möjlighet att göra undantag från denna
huvudregel. I 9 kap. 12 § 2 st ÄB stadgas att individer som ingått äktenskap vid en ålder under
18 år har rätt att upprätta testamente. Undantaget har lagstadgats för att individen som ingått
äktenskap har rätt att upprätta ett äktenskapsförord. På grund av rätten till äktenskapsförord,
bör individen inte fråntas rätten att upprätta ett testamente som möjliggör att han själv kan
disponera över sina tillgångar efter sitt bortfall.21
Vidare i 9 kap. 1 § ÄB stadgas att en minderårig har rätt att själv bestämma över sin egentjänade
egendom som han eller hon själv har förskaffat sig genom eget arbete. Detta definieras vidare
i 9 kap. 3 § FB. Där står det, precis som i äktenskapsbalken, ett en minderårig själv har rätt att
råda över sin egendom som denne har förvärvat genom eget arbete. Men det står också att det
gäller avkastning av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe.22
Ett registrerat partnerskap är i de flesta fall jämbördigt med ett äktenskap. Men eftersom ett
partnerskap inte får ingås av individer under 18 år, blir det inte aktuellt med ett undantag från
huvudreglerna.23
3.3 Förutsättningar för att kunna ta testamente
Det finns inte enbart krav och regler över testationshabiliteten. Det finns också regler som
fastställer vad som krävs för att någon ska vara lämplig som testamentstagare. Huvudprincipen
är att alla rättssubjekt kan vara testamentstagare. Detta gäller oavsett om det är en fysisk eller
juridisk person.24 Hos fysiska personer finns en begränsning över hur långt in i framtiden
testator kan påverka vem som ska ärva egendomen. Huvudregeln stadgas i 9 kap. 2 § ÄB. Där
fastställs det att arv som är förordnande till någon som inte är född, eller till någon som inte är
avlad och född med liv, är verkningslöst. Grundtanken med det sägs vara att testatorn inte ska
kunna bestämma utveckling över längre tid än vad testatorn borde kunna förstå konsekvenserna
av.25
Undantag från detta stadgas dock i 9 kap. 2 § 2 st ÄB. Där stadgas att vissa undantag får ske
från första stycket. Testatorn får i specifika fall testamentera sina egendom till individer som
inte är födda. Exempelvis sina ofödda och framtida barnbarn, men med det förbehållet att
barnbarnet en dag kommer att bli arvsberättigad avkomling genom att det är berättigat till att ta
arv efter testatorns barn.26 Det har dock i undantaget fastställts en yttersta tidpunkt då
egendomen ska tillfalla de blivande arvtagarna. De har rätt till egendomen tidigast vid tiden för
21
Brattström & Singer, s. 91.
Agell, s. 21 f.
23
Eriksson, s. 258.
24
Agell, s. 23.
25
Brattström & Singer, s. 98 f.
26
Agell, s. 26 ff.
22
7
testatorns bröstarvinge avlidit eller då någon som just för tillfället är innehavare av egendomen
avlider. Om det inte följs så är inte undantagsregeln tillämplig.27
Enligt 1990 års proposition förtydligas 15 kap. 1 § ÄB. Där stadgas det att den som har bragt
testatorn om livet, har inte rätt att ta arv efter testatorn. Om den personen som bragts om livet
är arvinge med företrädesrätt framför gärningsmannen ska inte mördaren få ta del av
testamentet. Dock ska det inte gälla om gärningsmannen var under femton år vid händelsen,
eller om det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till gärningens beskaffenhet.28
I vissa fall finns inte någon arvinge som kan ärva kvarlåtenskapen. I dessa fall kommer
kvarlåtenskapen från testatorn att tillfalla den allmänna arvsfonden. (5 kap. 1 § ÄB). Allmänna
arvsfondens syfte är att främja ideell verksamhet till förmån för ungdomar, barn och individer
med olika slags funktionshinder.29
3.4 Testamente och dess formkrav
För att ett dokument ska uppfylla kraven för ett testamente och därmed vara gällande, krävs att
dokumentet är en rättshandling som avser kvarlåtenskap. Det ska vara fastslaget att dokumentet
är ett förordnande och att det har förlegat en möjlighet för testatorn att återkalla det.30 (10 kap.
5 § ÄB).
Det finns två huvudsakliga syften med formkraven. Det första syftet är att uppmana testatorn
till att ta ett rationellt beslut, ett beaktat beslut som noga övervägts. Detta möjliggörs genom att
formkraven kräver att dokumentet ska vara skriftligt och att det måste finnas vittnen. Att finna
godkända vittnen görs vanligtvis inte i en handvändning. I och med det skapas ett visst tidsspann
för testatorn att göra ett begrundat övervägande och han hinner fundera över hur han vill att
kvarlåtenskapen ska fördelas. Det andra huvudsakliga syftet med formkraven är att det ska
underlätta bevisningen över att upprättningen har skett under rätta omständigheter.31 Kravet på
att de lagstadgade formkraven är uppfyllda möjliggör att testatorn måste ha tagit ett välgrundat
beslut. De omöjlig gör att testatorn ska kunna ta ett orationellt och förhastat beslut.
Syftet är att testatorn fritt ska kunna förfoga över sin kvarlåtenskap. I första hand ska alltid
testatorns vilja strävas efter att följas. För att testatorns vilja ska kunna följas, och för att
testamentet inte ska bli föremål för klander, är det viktigt att testatorn följer alla de lagstadgade
formkraven gällande upprättande av testamente. Om inte formkrav tas i beaktande kommer
testamentet anses vara ogiltigt.32 (13 kap. 1 § ÄB). Fastställandet av ogiltighet kräver dock att
arvingarna påkallar klander och väljer att inte godkänna testamentet på grund av att det inte är
upprättat enligt reglerna. (14 kap. 5 § ÄB).
27
Eriksson, s. 145.
Prop. 1990/91:194 s. 6.
29
Walin & Lind, s. 158.
30
Walin & Lind, s. 258.
31
Agell, s. 36.
32
Brattström & Singer, s. 88.
28
8
Om testamentet uppvisar ett mindre formfel så är det vanligt att arvingarna väljer att inte
klandra testamentet om de anser att testamentet uppvisar testatorns yttersta och verkliga vilja.33
Formkraven stadgas i 10 kap. ÄB. Ett testamente redovisas inte innan testatorn har avlidit. På
grund av det är det viktigt att testatorn i så lång utsträckning som möjligt försöker förebygga
misstag och oklarhet gällande testamentets rätta innebörd. Genom att formkraven följs minskar
risken för att klander ska väckas.34
3.4.1 Kravet på skriftlighet - huvudregel
I 10 kap. 1 § ÄB stadgas att ett testamente ska upprättas skriftligen och att det måste vara
undertecknat av testator. Det är inte av betydelse om testamentet är upprättat handskrivet eller
på maskin. Det är inte relevant om det är testatorn själv som har skrivit det eller om testator har
tagit hjälp vid upprättandet. Det relevanta är att testamentet är underskrivet med testators
underskrift, som visar att han godkänt handlingen.35 Anledningen till att det ska upprättas
skriftligen kan anses vara relativ självklar. Ett testamente redovisas först när testatorn har avlidit
och då kan det vara komplext att redovisa den sista viljan muntligen.36
Vid upprättande av ett ordinärt testamente så godtas inte testamenten som är skrivna med
blyertspenna. Det godtas inte på grund av att det utgörs en ökad risk för att någon ska kunna
ändra testamentet efter att det har upprättats. Det är betydligt enklare att sudda i ett dokument
skrivet med blyerts än ett dokument skrivet i bläck.37 I nödfallssituationer kan testamenten
skrivna med blyertspenna dock godtas som gällande testamente.
Högsta domstolen fastställde praxis genom NJA 1950 s.498. Testatorn i det fallet hade strax
innan genomförandet av sitt självmord upprättat ett eget nödtestamente och ett avskedsbrev.
Båda dokumenten skrev testatorn med hjälp av blyertspenna. I sitt nödtestamente utnämnde
testatorn en vän som universell testamentstagare. HD gjorde bedömningen att i detta fall hade
det förelegat en nödfallsituation och trots att testamentet hade avvikit från de stadgade
formkraven så ska det ändå anses vara giltigt. Vid nödfall agerar testatorn ofta i tidsnöd och i
vissa fall har testatorn inte tid att skaffa en bläckpenna. Testatorn kan bli tvungen att ta det som
finns tillhanda. På grund av detta är undantaget nödvändigt. Ett testamente som upprättas i
samband med självmord bör inte heller ha hunnit blivit utsatt för åverkan av någon annan
person. Därför bör testamenten som skrivs med blyerts vara gällande.
3.4.2 Krav på underskrift
Ett testamente måste vara underskrivet av testatorn för att det ska anses vara giltigt. Kravet på
skriftlighet har tillkommit för att ge en garanti på att det skrivna dokumentet verkligen
återspeglar testatorns sista vilja.38 Om det inte är möjligt för testatorn att själv skriva under sitt
testamente, vid exempelvis sjukdom, så är det tillåten för en utomstående att hjälpa till. Med
33
Walin & Lind, s. 258.
Walin & Lind, s. 278.
35
Walin & Lind, s. 280 ff.
36
Eriksson, s. 154.
37
Agell, s. 38.
38
Brattström, & Singer, s. 92.
34
9
hand på penna, brukar denna form av hjälp kallas, vilket innebär att den utomstående personen
får hjälpa att skriva under testamentet. (10 kap. 1 § ÄB).
3.4.3 Krav på stabil psykisk hälsa hos testator
Förutom kravet på skriftlighet finns krav på att testatorn inte ska lida av en psykisk störning vid
tidpunkten för upprättandet av testamentet. Detta regleras i 13 kap. 2 § ÄB. Kravet är fastställt
på grund av att testatorn måste ha insikt i sitt eget agerande och förstå vad handlingen han utför
kommer ha för konsekvenser i ett senare skede. Innan lagen ändrades 1990 så definierades det
i lag att personer som lider av ”sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av
självverksamhet inte har rätt till att upprätta ett testamente”.39
Lagen ska vara lika gällande oavsett om testatorn lider av en tillfällig eller permanent psykisk
störning. Tillfällig psykisk störning kan exempelvis innebära att testatorn vid tillfället led av
sinnesförvirring till följd av spritförtäring eller andra droger. Om det är så att testatorn lider av
en permanent psykisk störning, behövs en bedömning ske över testamentets ogiltighet. Det blir
enbart ogiltigt om det kan påvisas att den psykiska störningen har påverkat testamentet.40
3.4.4 Krav på vittnen
I 10 kap. 1 § ÄB stadgas att ett testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen. I deras
samtidiga närvaro ska testatorn underteckna testamentet eller vidkänna sin underskrift. Vittnena
ska vid upprättandet av testamentet vara ojäviga. 10 kap. 4 § ÄB. Vidare står det i 10 kap. 1 §
ÄB att vittnena ska underteckna testamentet med sina egna underskrifter. Det stadgas att
vittnena bör skriva nuvarande yrke och hemvist bredvid underskriften på handlingen. Vittnen
är av stor vikt vid bevisning av att handlingen faktiskt har upprättats och att det verkligen
existerar. Närvaron av vittnen är en indikation på att det har förelegat en medveten planerad
handling från testators sida när testamentet upprättades. Men det kanske allra viktigaste syftet
med vittnen är att de avlägger en garanti på att testamentet är en handling som har upprättats av
testator genom dennes fria vilja.41
Det är av stor vikt att vittnena har insett att det är ett testamente som de bevittnar. I 10 kap. 1 §
ÄB stadgas det tydligt att vittnena ska äga kännedom om handlingens egenskap av testamente.
Det är dock inget kav att de måste ha kännedom om vad som faktiskt står i testamentet. Om det
inte framkommer för vittnena att de är där som just vittnen till ett testamente som rättshandling,
kan inte deras närvaro räknas som ett förstärkt skydd till att förebygga förhastade steg från
testators sida. Testamentet ska därför anses ogiltigt.42
Förutom de krav som redan redovisats så finns det ytterligare krav som måste tas i beaktande
vid val av vittne. Det finns vissa inskränkningar som måste beaktas. Enligt 10 kap. 4 § ÄB
får inte den som är under 15 år vara vittne. Inte heller får den som på grund av psykisk störning,
saknar insikt om betydelsen av innebörden av att vara vittne, vara testamentsvittne. Testatorns
make, sambo eller nära släkting i rätt upp- eller nedstigande släktskap till testatorn får inte vara
39
Prop. 1990/91:194 s. 48.
Brattström & Singer, s. 103.
41
Brattström & Singer, s. 92 ff.
42
Walin & Lind, s. 282.
40
10
vittne. Vidare står det i 10 kap. 4 § 2 st ÄB att ingen får bevittna ett förordnande till denne själv,
en make eller sambo, ett syskon eller någon som står i rätt upp-eller nedstigande släktskap till
honom eller henne. En svåger till testatorn får inte heller bevittna handlingen43
3.5 Nödtestamente
Utöver det ordinära testamentet så finns det två stycken ytterligare alternativ som kan användas
i de fallen där ett ordinärt testamente är ogenomförbart av diverse anledningar. Exempel på
situationer där ett nödtestamente är nödvändigt är vid tidsnöd, allvarliga sjukdomar eller vid
andra nödsituationer44 Det görs naturligtvis alltid en bedömning om testamentet verkligen har
upprättats i en nödsituation, där testatorn inte hade några andra alternativ. Det är genom denna
tolkning man kan göra en bedömning över testamentets giltighet.45
3.5.1 Muntligt testamente
I vissa fall har testatorn inte möjlighet att upprätta ett ordinärt testamente. Det kan uppkomma
en nödsituation eller så kan testatorn vara allvarligt sjuk och på grund av det inte har rimligt
med tid att upprätta ett ordinärt testamente. Testamenten som upprättas muntligen kan i viss
mån anses vara giltiga. I 10 kap. 3 § ÄB stadgas att om någon på grund av sjukdom eller nödfall
inte kan upprätta testamente så kan individen muntligen redovisa för två vittnen om hur han vill
att sin kvarlåtenskap ska fördelas efter sitt frånfälle.
Vid muntliga testamenten gäller fortfarande de stadgade formkrav som används vid ett ordinärt
testamente. Testatorn behöver två vittnen och i detta fall är det samma regler som är tillämpbara
när det gäller kraven på vittnena, gällande lämplighet och jävighet, 4 kap. 10 § ÄB. Det är inte
av betydelse om testatorn har gjort en löpande framställning av sitt testamente, eller om
testatorn har svarat på ja och nej frågor. Båda alternativen ska anses vara giltiga. Det är inte
heller relevant om testatorn uttryckligen har specificerat att det är dennes yttersta vilja, om det
kan fastställas att det var meningen att det skulle uppfattas så. En bedömning behöver ske i
varje specifikt fall.46
Möjligheten till nödfallstestamente skapades för att det i specifika fall är att anses som orimligt
och inhumant att begära att en person som är svårt sjuk ska ha haft tid eller möjlighet att
upprättat ett testamente i den ordinära formen.47 Ett nödtestamente förlorar dock sin giltighet
tre månader efter att det har upprättats, om situationen för testatorn har ändrats och han nu har
möjlighet att upprätta ett ordinärt testamente.48
43
Prop. 1990/91:194 s. 5.
Agell, s. 43.
45
Brattström & Singer, s. 95.
46
Walin & Lind, s. 289 f.
47
Agell, s. 43.
48
SOU 1929:22 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken, s. 137.
44
11
3.5.2 Holografiskt testamente
I nödfall är det tillåtet för testatorn att själv skriva ner sin sista önskan på ett papper. Utan att
det finns några vittnen till upprättandet. Detta kallas för holografiskt testamente och regleras i
10 kap. 3 § ÄB. Holografiskt testamente upprättas exempelvis i de fall där testatorn är döende
och snabbt vill kunna uttrycka sin sista vilja, men det finns inga vittnen att tillgå. Här är det
dock av betydelse att det holografiska testamentet är underskrivet. Om det inte finns en signatur
ska det anses som ogiltigt, enligt praxis från HD.49 Det är av yttersta vikt att testamentet är
handskrivet av testatorn. Testamentet får inte vara maskinskrivet eller tryckt på papper.50 I och
med att det är handskrivet så ökar tillförlitligheten över att handlingen verkligen speglar
testatorns sista vilja och önskningar och det påvisar att testamentet var upprättat i en
nödsituation.51
I NJA 1993 s. 341 befäste högsta domstolen praxis gällande nödvändigheten av underskrift
på nödtestamente. I det fallet hade en allvarligt cancersjuk kvinna gjort anteckningar om sina
sista önskningar några timmar innan sitt frånfälle. Förutom att kvinnan hade upprättat ett
dokument som hon valt att kalla ”mina önskningar”, efterlämnade hon också tre stycken
avskedsbrev. Dokumentet märkt ”mina önskningar” bör anses vara tänkt att motsvara ett
holografiskt testamente från kvinnans sida enligt Tingsrättens bedömning. Kvinnan
undertecknade de tre avskedbreven men inte det dokument döpt till mina önskningar. Britta
A väckte talan och hon ansåg att underskriften på avskedsbreven skulle anses vara menade
att innefatta alla dokument i skrivblocket. I detta fall gjordes både en bedömning gällande
bevisningen av nödfallsituation och om dokumentet skulle anses giltigt oavsett om det inte
var underskrivet. Tingsrätten gjorde bedömningen att även om kvinnan var svag så borde
hon haft tillräckligt med tid på sig att tillkalla vittnen och upprätta ett ordinärt testamente.
TR gjorde även bedömningen att underskriften på avskedsbreven inte ska anses vara
gällande för dokumentet märkt ”mina önskningar”. Kravet på underskrift enligt 10 kap. 1 §
ÄB ska anses vara absolut för att ett nödtestamente ska anses vara giltigt. HovR och HD
fastställde TRs beslut. Rättspraxis från detta fall visar på att kravet på underskrift är absolut,
om en nödfallsituation har förelegat så bör testatorn ändå ha haft tillräckligt med tid att skriva
sin namnteckning på dokumenten.
Ytterligare exempel på tillfälle då holografiska testamente vanligtvis upprättas är vid självmord.
Det är relativt vanligt förekommande att individer efterlämnar ett avskedsbrev i samband med
självmord. Vanligtvis innehåller brevet instruktioner om hur individen vill att sina tillgångar
ska fördelas. Frågan i dessa fall är om det verkligen föreligger en nödsituation eftersom det är
testatorn som försätter sig själv i en nödsituation. I de allra flesta fall är det irrelevant att det är
testatorn själv som har framkallat nödläget. Om avskedsbrevet är underskrivet av individen så
bör förordnandena verkställas.52
49
Agell, s. 45.
Walin & Lind, s. 293.
51
Brattström & Singer, s. 95.
52
Eriksson, s. 161.
50
12
3.6 Återkallelse och ändring av testamente
Testatorn har alltid en möjlighet att återkalla sitt upprättade testamente. Det finns dock inga
formkrav för hur denna återkallning ska ske enligt ärvdabalken. Det som måste ske är att
testatorn tydligt tillkännager att han eller hon inte vill att testamentet, eller delar av det, ska vara
giltigt. (10 kap. 5 § ÄB). Det finns tre stycken fastställda tillvägagångssätt att återkalla ett
testamente. De tre tillvägagångsätten har fastställts som tillämpbara genom praxis. Det första
tillvägagångsättet är att testatorn helt enkelt upprättar ett helt nytt testamente. Detta kan dock
skapa en viss problematik och bli föremål för tolkning, om inte det gamla testamentet förstörs
i samband med upprättandet av det nya testamentet. Förstörs inte det gamla testamentet kan det
bli problematiskt att fastställa vilket testamente som är menat att vara det gällande. I vissa fall
kan det vara så att testatorns nya testamente inte blir gällande på grund av brister i formkraven,
men det ges ändå en möjlighet till giltighet om det kan påvisas att det äldre testamentet är
återkallat. Det som ska vara avgörande i en sådan fråga är att försöka ta reda på vilket av
testamentena som anses mest överensstämmande med testorns sista vilja.53
En testator kan efterlämna sig två stycken handlingar som ska anses som testamenten. Stundtals
kan det förekomma att två liknande testamenten upprättas vid två olika tillfällen. Då bör det
antas att senare testamentet är en bekräftelse av det första testamentet. Testatorn kan exempelvis
ha varit skeptisk till om det första testamentet verkligen var giltigt och därför valt att upprätta
ett nytt testamente. I dessa fall ska testamentena anses vara två självständiga exemplar. Det är
vanligt att testatorn upprättar ytterligare ett testamente som avviker från det första testamentet.
I dessa fall behövs en tolkning göras för att fastställa om testatorn haft som syfte att återkalla
det första testamentet, eller om ändringen är menad ett tillägg av det tidigare testamentet.54
Ett annat vanligt förekommande tillvägagångssätt vid återkallelse är att testatorn förstör det
första upprättade testamentet. Testatorn kan antingen förstöra hela dokumentet eller bara stryka
över de delarna som inte är längre är relevanta. I vissa fall är det godtagbart att testatorn enbart
stryker över sin underskrift på dokumentet för att det ska anses vara återkallat. Förstöringen
kan ske på ett flertal olika sätt. Testamentet kan rivas sönder, brännas, strykas över eller på
annat sätt sättas ur spel. Här är det viktigt att understryka att det bara kan anses vara återkallat
om det är testatorn själv, eller någon som är utsedd av testatorn att förstöra dokumentet, utför
handlingen.55
NJA 1963 s. 512 är ett exempel på en prejudicerande dom i ett fall som gäller överstrykning
i ett testamente. Testatorn hade i detta fall upprättat ett testamente som skrevs ut i två
exemplar. Det ena förvarades av testatorn själv och det andra förvarades på Södermalms
juridiska byrå. Testatorn hade gjort strykningar med en bläckpenna i det dokument som hade
i sitt förvar. HD gjorde bedömningen att det testamentet som var hos den juridiska byrån
skulle vara det testamente som skulle anses som huvudtestamente. Det överstrukna
53
Eriksson, s. 163 ff.
Walin & Lind, s. 299.
55
Eriksson, s. 162 ff.
54
13
testamentet ansågs inte otvetydigt återkallat i den strukna delen. Och därför ska det förvarade
oförändrade testamentet anses vara det som återspeglade testatorns sista vilja.56
Testatorn kan återkalla sitt testamente genom en skriftligt obevittnad handling eller genom en
muntlig återkallelse. Dock krävs det att det påvisats att testatorn otvetydigt tillkännager att
testamentet ska anses vara ogiltigt. Vid muntliga återkallelser krävs dock en betydande
bevisbörda, för att det inte ska kunna ifrågasättas.57
3.6.1 Återkallelse av återkallelse
När det gäller frågan om man kan återkalla en återkallelse av testamente, finns det ingenting
stadgat om detta i ärvdabalken. Men enligt praxis kan en återkallelse återkallas. Med reservation
för att ett testamente som har blivit återkallat genom förstörelse inte åter kan bli giltigt. 58 Ett
testamente som har blivit förstört genom att det eldats upp, rivits sönder eller förstörs på annat
vis kan inte återinrättas genom att testator uttrycker ånger över förstörelsen.59
Om en återkallelse har skett muntligen, förlorar återkallelsen sin verkan i samma stund som
testatorn åter tillkännager att det första testamentet ska vara giltigt. 60 Det är viktigt att ha i
åtanke att om testator strukit över delar i originaltestamentet och tillfört nya delar, så ska de
överstrukna delarna räknas som återkallade. Men de nya delarna kan inte anses vara giltiga,
eftersom tillägg i testamente måste tillföras enligt samma formkrav som vid upprättandet av ett
nytt testamente.61
3.6.2 Ändring av testamente
I de fall där testatorn vill göra en ändring, ett så kallat kodicill, i testamentet måste reglerna i 1
§ ÄB följas. Detta stadgas i 10 kap. 6 § ÄB.62 Det innebär att testatorn måste upprätta ett nytt
testamente skriftligt med två stycken vittnen som bevittnar underteckningen. Det är med fördel
som en sådan ändring genomförs genom att tillföra dem på den ursprungliga handlingen.
Man bör undvika att stryka över och radera text i det ursprungliga testamentet. Tydligheten
ökar markant genom att man tillför ny text till dokumentet, men fortfarande behåller den
ursprungliga. Raderas originaltexten ökar risken att det enbart blir strykningarna som blir
gällande och det kan då föreligga ökad risk för en eventuell tvist mellan arvingar. Detta gäller
även om testatorn skriver under med sin namnteckning och intygar att det är han som utfört
ändringen.63
56
Eriksson, s. 165.
Eriksson, s. 162 ff.
58
Brattström & Singer, s. 97.
59
Eriksson, s. 166.
60
Walin & Lind, s. 304.
61
Eriksson, Anders, Den nya familjerätten, s. 96.
62
Agell, s. 46.
63
Eriksson, s. 162 f.
57
14
För att gardera sig är det att rekommendera att upprätta ett helt nytt testamente och förstöra det
ursprungliga testamentet. Detta gör att tolkningen blir enklare och tydligare. Det blir tydligare
att utreda testatorns sista vilja.
3.7 Ogiltighet och klander av testamente
Det finns ett flertal situationer som kan berättiga att klander påkallas och eventuellt
ogiltigförklarar ett testamente. Bryter testamentet mot de formkraven som har redovisats i
kapitel 3.5, med undantag för de regler som gäller för nödtestamente, ska testamentet anses vara
ogiltigt. Detta regleras i 13 kap. 1 § ÄB. Där stadgas att om en testator inte är behörig att
förordna om sin kvarlåtenskap är de inte testamentet gällande. Det kan exempelvis vara att
testatorn inte har uppnått 18års ålder. Ett testamente kan bli ogiltigt om det vid upprättandet
förekommit omständigheter som kan ge anledning till att det bör anses vara ogiltigt. Ett
testamente som fastställs som ogiltigt saknar helt verkan.
Ett testamente som har blivit förfalskat saknar giltighet. Är testamentet en förfalskning gäller
inte heller klanderreglerna i 14 kap. 5 § ÄB. Beträffande testamentens ogiltighet görs en
skillnad mellan nullitet och angriplighet. Nullitet innebär att testamentet är ogiltigt genom
självverkan. Det är sådana testamenten som strider mot lag, exempelvis stadgarna i 9 kap. 2 §
ÄB eller testamenten som är förfalskade. Om ett testamente är ogiltigt enligt angriplighet så
innebär det att någon måste påkalla att testamentet är ogiltigt, det är detta som kallas klander
av testamente.64
3.7.1 Klander av testamente
Även om det kan föreligga anledning till ogiltighet, behöver det inte innebära att ett testamente
automatiskt blir ogiltigt. I 14 kap. 5 § ÄB stadgas att en arvinge som motstrider testamentet och
vill få de ogiltigförklarat måste väcka talan om det vid domstol.65 Detta kallas för klandertalan
och måste ske inom sex månader från att arvingen blivit delgiven testamentet. Om det sker
senare än 6 månader, blir klandertalan utan verkan och arvingen har förlorat sin rätt att angripa
testamentet.66 God tro är irrelevant för lagens tillämpning och bevisbördan ligger alltid hos den
person som väcker klander mot testamentet. Grund för klander föreligger om testatorn inte är
behörig att upprätta ett testamente vid upprättningen, enligt de bestämmelser som regleras i 10
kap. ÄB. Detta gäller oavsett om det gäller ett nödfallstestamente eller ett ordinärt testamente.67
3.7.2 Tvång, hot och missbruk av testators viljesvaghet
I 13 kap. 3 § ÄB stadgas att om någon har tvingat testatorn att upprätta ett testamente eller på
annat vis lurat testatorn på grund av dennes viljesvaghet, oförstånd eller utnyttjandet av
beroende ställning, är testamentet inte gällande. Detta är också gällande om testatorn har
försatts i motvillfarelse, vilket innebär att testatorn har misstagit sig gällande det aktuella
förhållandet och som senare påverkat honom i beslutet. I denna typ av fall så ligger bevisningen
64
Brattström & Singer, s. 102.
Walin & Lind, s. 439 f.
66
Eriksson, s. 236.
67
Agell, s. 54 f.
65
15
hos den som påkallat klander av testamentet att bevisa att testamentet har upprättats under
felaktiga omständigheter.68 Motvillfarelse kan uppstå av olika anledningar. Det kan innebära
att en person har blivit lurad och sviken, eller att individen blivit påverkad av någon att fördela
sin kvarlåtenskap på ett visst vis.
Ett testamente förlorar sin giltighet i de fall där testator blivit missuppfattad eller när testatorn
har missförstått vad hans handling kommer att innebära. Grundsyftet med lagen är att testatorns
sista vilja ska ges uttryck för genom testamente. Det vore därför att bryta mot själva syftet att
godkänna ett testamente som har upprättats på fel grunder.69 Tvång kan också förekomma
genom våld eller hot om våld. (13 kap. 3 § 2 st ÄB). För att tvång ska kunna åberopas krävs att
hotet eller våldet varit av den magnituden att den haft direkt verkan på testatorns vilja vid
upprättandet. Med hänsyn till testamentets natur är det irrelevant vem det är som utövar tvånget.
God tro har inte heller någon påverkan vid frågan om testamentets giltighet, så därför kan inte
det inte göras någon gradering av tvång.70
68
Brattström & Singer, s. 104.
Agell, s. 58.
70
Walin & Lind, s. 426.
69
16
4. Tolkning av testamente
4.1 Allmänt om testamentstolkning
I de flesta fallen behöver inte en tolkning av testamentet genomföras. I regel är de flesta
testamentena tydligt skrivna och upprättade enligt de ordinära lagstadgade formkraven. I de
flesta fall återspeglar även testamentet testatorns yttersta vilja redan vid upprättandet. I vissa
fall är dock testamentet otydligt och en tolkning behöver genomföras. Svårigheten med
testamentstolkning är att fastställa testatorns yttersta vilja. Vid försök att fastställa den yttersta
viljan är testatorn inte längre i livet och kan därmed inte redovisa för hur de har menat i sitt
testamente. Alla försök att definiera någon annans handlingar och tankar är ofta inte helt
oproblematiska och kan bli felaktiga. Möjligheten till tolkning är omdiskuterat och det finns
individer som både ser för och nackdelar med möjligheten till tolkning. Definitionen av
”tolkning”, kan definieras som en metod vilken används för att få fram handlingars egentliga
syfte. Tolkningen är subjektiv och inte objektiv. Det innebär att förfarandet kan tolkas olika i
liknande fall.71
Det är viktigt att betona att det bara är de testamenten som är giltiga enligt de stadgade
formkraven i 10 kap. ÄB som kan bli föremål för tolkning. Har ett testamente brustit i
formkraven, ska det anses vara ogiltigt och då föreligger ingen anledning att genomföra en
tolkning. Detta gäller i de fall där testamentet inte blir godkänt och utsätts för klander. Blir
testamentet godkänt och klandertalan inte väcks ska det verkställas enligt förordnandena i
testamentet.
Klander och tolkning har dock inte samma innebörd. En tolkning behöver ske i de fall där
förutsättningarna sedan testamentet upprättats har kommit att förändras. En tolkning av viljan
måste ske. Förutom att testatorns vilja kan ifrågasättas, kan en tolkning behöva ske i de fall där
testatorn har tolkat lagen fel, en felskrivning har skett eller där andra situationers föreliggande
ger anledning till tolkning.
Huvudregeln vid testamentstolkning är att i allra största mån försöka följa testatorns vilja, dock
är det inte helt oproblematiskt att fastställa vad den verkliga vilja var. Personen som har
upprättat finns inte längre i livet och därför görs en bedömning av viljan. Vilket inte är helt
oproblematiskt efter som personen inte längre är i livet och kan inte själv redovisa vad denne
hade menat egentligen med sitt testamente. Det föreligger alltid en risk för feltolkning eftersom
det inte går att garantera att tolkningen överensstämmer med viljan. Vad händer med
kvarlåtenskapen när arvtagaren inte är i livet längre? Eller när egendomen som är nämnd i
testamentet inte längre finns att tillgå? Vad sker om testator hamnat i svår konflikt med en
arvtagare innan sin bortgång? Ska testamentet fortfarande följas?
Utgångspunkten ska alltid vara att man hänvisar till ordalydelsen i testamentet och försöker
finns svar där. Finns det inga svar att tillgå i testamentet, är huvudregeln att man i allra största
mån försöker följa testatorns sista vilja, det är det som behöver ske vid tolkning av testamente.
71
Eriksson, s. 203 ff.
17
En utredning av den verkliga viljan.72 Förändringar kan även ha skett genom förändringar i
personkretsen. Förändringar i personkretsen kan bland annat ha uppkommit genom dödsfall,
födsel, separation och giftermål. I dessa fall måste testamentet tolkas för att avgöra hur
testamentet ställer sig till de nya förutsättningarna.73
4.2 Tolkningsregler- Viljeprincipen 11 kap. 1 § ÄB
Om ett testamente innehåller otydliga förordnanden, eller på annat sätt är otydligt krävs en
tolkning för att man ska kunna verkställa testamentet. Huvudregeln vid tolkning är att fastställa
vad testatorns yttersta vilja var. Det är viktigt att ha i åminne att ett testamente inte får tolkas
med för stor frihet, det skulle tillslut innebära att upprättande av formkraven skulle ha mindre
betydelse och rättssäkerheten skulle kunna urholkas. Kan inte en tolkning av testatorns verkliga
eller hypotetiska vilja fastställas, blir reglerna i 11 kap. 2-9 § ÄB tillämpbara.74 Där anges bland
annat att om testamentet behandlar kvarlåtenskap som inte längre finns i testatorns ägo, kommer
förordnandet att vara utan verkan. (11 kap. 4 § ÄB). Resterande paragrafer kommer redovisas
närmare i de nästkommande avsnitten.
Enligt 11 kap. 1 § ÄB ska testamenten tolkas på det sätt som främst anses överensstämma med
testators vilja. Det är denna paragraf som är huvudregeln vid testamentstolkning.75 Det är denna
paragraf som ska tillämpas främst vid tolkning av testamenten. Med detta menas naturligtvis
att man ska försöka efterfölja testatorns sista vilja. Det är vanligt förekommande att
förutsättningar har ändrats mellan testamentets upprättande och testatorns bortgång. En
bedömning behöver ske över vad testatorn hade för grunder för sitt beslut och om dessa grunder
hade förändrats från tidpunkten då testamentet upprättades.76 Detta redovisas för närmare i
avsnitt 4.5.1 ”egendomliga skäl och övriga situationer”.
I viss mån måste en bedömning ske för att kunna fastställa vad testatorn verkligen har menat
med sitt förordnande. Man måste försöka fastställa testatorns verkliga vilja vid tidpunkten för
upprättandet av testamentet. Kan det inte fastställas vad den verkliga viljan hos testatorn var,
får man göra ett försök att utreda vad testatorn med störst sannolikhet hade velat utifrån de
rådande förutsättningarna. Det kallas för den ”hypotetiska viljan”.77 För att kunna avgöra vad
den hypotetiska viljan hos testatorn egentligen var, måste man ställa sig frågan - hur hade
testatorn valt att fördela sin kvarlåtenskap idag, utifrån de förutsättningar som finns?
Tolkningsreglerna skänker viss vägledning i säkerställandet, men om något får anses vara
förordnat i testamentet blir detta avgörande. Vid upprättandet kan inte alla tänkbara scenarion
tas i beaktning och därför behövs en tolkning av testatorns vilja, om denne hade varit medveten
om förutsättningarna behöva genomföras.78
72
Brattström & Singer, s. 118.
Walin & Lind, s. 315.
74
I och med att testamentslagen (TL) upphörde 1958 och ersattes med ärvdabalken så överfördes 3 kap. TL utan
ändringar till 11 kap. ÄB.
75
Eriksson, s. 203 ff.
76
Eriksson, s. 203 ff.
77
Walin & Lind, s. 319 f.
78
Walin & Lind, s. 320.
73
18
Exempel på en situation där den yttersta viljan har varit föremål för granskning är NJA 1937
s. 345. Testatorn hade förordnat om att 5000 kronor från hans kvarlåtenskap skulle tillfalla
hans ”närmsta släktingar”. Någon vidare definition lämnades inte. Testatorns närmaste
legala arvingar och närmaste släktingar var tre stycken brorsbarn. Ett av barnen var placerat
i fosterhem vid tidpunkten och det rådde olika meningar om barnet var en oäkting till
testatorns bror. HD fastställde att testatorn inte hade ansett att barnet i fosterhem var broders
bröstarvinge och därför tolkades testamentet på det sätt, att det inte kunde anses vara
testatorns syfte att fosterbarnet skulle ta del av kvarlåtenskapen. I detta fall görs tolkningen
utifrån testatorns hypotetiska vilja. Testatorn hade inte ansett att barnet var en släkting till
honom och därför skulle denne inte få ta arv.
Viljeprincipen är subjektiv, vilket innebär att man bakom förordnandet försöker söka efter
testatorns verkliga vilja. Anledningen till att viljeprincipen är subjektiv grundas på att ett
testamente är en benefik och alltid återkallelig handling. Ingen hänsyn tas heller till god eller
ond tro gällande testamente. Det är inte av relevans. Ett testamente är en akt av givmildhet, där
testatorn väljer att skänka sina tillgångar efter döden.79
4.3 Behovet av tolkningsregler och formkrav
Som tidigare redovisats måste ett testamente upprättas enligt de bestämda formkraven och i
regel ska testamenten i allra största mån tolkas subjektivt. Syftet med formkraven är att minska
riskerna för att testamentet skulle bli föremål för tolkning. Efter testatorns bortgång kan det
uppstå en frestelse för arvtagare eller andra arvingar att motsätta sig testamentet. Vissa
arvtagare kan exempelvis anse att de har rätt till en större del än vad som står förordnat i
testamentet och väljer därför att väcka klandertalan för att en tolkning ska genomföras.
Syftet med användandet av formkraven är att påvisa att testatorn har tagit ett rationellt och
genomtänkt beslut vid upprättandet och testamentet ska vid tidpunkten avspegla testatorns vilja.
Syftet mellan formkrav och tolkning står i viss mån i motsats till varandra. Genom att
formkraven strikt har tillämpats så minskar möjligheterna till en subjektiv tolkning. Det kan ge
motsvarande effekt, att vid en för vidsträckt subjektiv tolkning kan formkravet åsidosättas.80
Det är dock allmänt känt att det alltid är testatorns sista vilja som ska tas hänsyn till vid
tolkningen, vilket regleras i 11 kap. 1 § ÄB.81
Med hjälp av viljeprincipen i 11 kap. 1 § ÄB är syftet att söka den bakom liggande viljan till
förordnandet. Upprättande av testamente kräver att formkraven beaktas, och detta gäller även
vid ändringar eller tillägg i testamentet. Formkravets syfte är att fastställa allvaret i upprättandet
och att säkerställa att kvarlåtenskapen ska fördelas enligt kraven. I och med detta är det alltid
testamentets språkliga innehåll som ska tolkas. Tolkningen ska därför i princip enbart ske med
79
Walin & Lind, s. 419 f.
Boström, Viola, Tolkning av testamente, s. 51.
81
Boström, s. 57 ff.
80
19
hjälp av texten i testamentet. Det är därför viktigt att ha i åtanke vid tolkning att man inte får
läsa in andra förordnad som inte har stöd i testamentet från början.
Att göra en tolkning som strider mot testamentets ordalydelse skulle innebära att man har
godtagit ett nytt förordnande. Det är vanligt att testatorn muntligen kan ha nämnt att han vill
göra förändringar i testamentet, men det behöver inte betyda att testatorn har ansett att de
muntliga uttalandena är likställda med sin yttersta vilja. Formkraven är till för att skydda
testatorn från att ta förhastade beslut.82
4.4 Presumtionsregler
Förutom de tolkningsreglerna som fastställs i 11 kap. ÄB, finns det även regler som kallas för
presumtionsregler.83 Presumtionsreglerna utformades från början i förarbetena till
testamentslagen.84 Dock uttrycktes det att presumtionsreglerna skulle användas med stor
försiktighet och att de inte fick baseras på rena gissningar om vad testatorn hade velat.
Presumtionsreglerna har inte utformats utifrån testatorns önskemål i varje enskilt fall, utan de
bygger på vad lagstiftaren eller HD anser att testatorn allmänt i de flesta fall hade velat i vissa
specifika situationer. Det sker en allmän tolkning av vad testatorn i de flesta fall borde ha menat
med en viss situation. Men kan en tolkning ske med stöd av 11 kap. 1 § ÄB så ska denna
tolkning ha företräde framför en utfyllnad med hjälp av presumtionsreglerna. Man gör en
åtskillnad mellan tolkning och utfyllnad.
Syftet med testamentstolkning är att klarlägga testamentets innehåll och i största mån,
förverkliga testatorns vilja.85 Presumtionsreglerna är så kallade hjälpregler eller stödregler som
används i samband med tolkning. Stödbevisningen kan vara i form av dokument eller uttalanden
från testatorn som visar på att denne hade velat fördela sin tillgång på ett visst sätt i samband
med upprättandet av testamentet. Det kan även i vissa fall vara uttalanden som testatorn har
gjort i andra sammanhang som kan ligga till grund för tolkningen.
Presumtionsregler kan både anses vara positiva och negativa. Användandet av
presumtionsreglerna är inte alla positivt inställda till. Det råder delade meningar om hur
användbara de är egentligen. De är användbara för att kunna lösa en stor mängd problem på ett
enkelt och smidigt vis och de ger bra vägledning vid tolkning, men det finns en risk att man
inte tar tillräckligt med hänsyn till individen och dennes yttersta vilja vid användandet av
presumtionsreglerna. Det är även viktigt att man alltid försöker utgå från testamentets
ordalydelse vid användandet av presumtionsreglerna. Detta för att man inte ska kunna frångå
testatorns vilja. 86
82
Walin & Lind, s. 330 f.
Eriksson, s. 205.
84
Företrädaren till dagens Ärvdabalk.
85
Walin & Lind, s. 315.
86
Eriksson, s. 205 ff.
83
20
4.5 Felskrivningar eller annat misstag av testatorn
Reglerna för felskrivning och annat misstag av testatorn regleras i 11 kap. 1 § 2 st ÄB. Där
stadgas att om testamentet uppvisar tecken på felskrivning som är att anses som misstag och
testamentet har fått annat innehåll än vad testator menat, ska det iallafall verkställas, om den
rätta meningen kan urskiljas. Det innebär att det föreligger en risk att testamentet kan anses
vara ogiltigt i de fall där en omtolkning inte kan genomföras. 87 Detta lagrum har upprättats för
att kunna reglera att testatorns verkliga vilja har en chans att bli beaktad oavsett om testatorn
av misstag har gjort en felskrivning. Möjligheten att genomföra en tolkning av testamentet vid
felskrivningar och misstag bör anses vara positivt. I många fall är det enklare misstag som med
enkelhet kan omtolkas och testatorns vilja kan uppfyllas trots misstaget. Genom denna
möjlighet att bortse från felskrivningar så kan fler testamenten uppfyllas och därmed undviker
man tvånget att tillämpa den legala arvsordningen.
Exempel på felskrivning kan vara att testatorn har skrivit fel namn på arvtagaren. Testatorn
skriver i sitt testamente att kvarlåtenskapen ska tillfalla häckens idrottsförening, men det rätta
namnet på föreningen är häckens bollklubb. Eller så kan det vara så att testatorn skriver fel
registreringsnummer på ett fordon eller anger fel antal barn i testamentet. I de berörda exemplen
måste en bedömning ske över vad testatorns egentligen menade och testamentet får då
verkställas enligt tolkningen.88 I vissa fall är det mer problematiskt att fastställa vad testatorn
egentligen menade i sitt testamente. De kanske inte har en lika given hänvisning till den rätta
fastställda viljan. I dessa fall så blir testamentet overksamt i de delar som är oklara. Är det så
att hela testamentet är oklart och det inte går att genomföra en tolkning ska kvarlåtenskapen
istället fördelas enligt ÄB:s ordinära arvsregler.89
Om misstag vid upprättandet har skett och det tydligt kan antas att det motsätter sig testatorns
vilja, är det uppenbart att testamentet inte ska verkställas efter dess faktiska ordalydelse. Vilket
man i största mån försöker åstadkomma. Även om testamentet är otydligt och motsätter sig den
faktiska viljan så blir det inte automatiskt ogiltigt. I dessa fall görs en tolkning för att försöka
utreda vad testatorn egentligen menade i sitt testamente. Om tolkningen finner svaret på vad
yttersta viljan var, ska detta följas. Detta gäller främst i de fall där testatorn använt en felande
beteckning av sak eller på en person. Men om misstag föreligger och den rätta meningen inte
kan bevisas så ska testamentet bli utan verkan.90
Praxis återfinns i NJA 1948 s. 405. Rättsfallet behandlar en situation där det uppkommer en
tvist mellan legatarien och testatorns syskon på grund av ändrade förutsättningar. Testatorn
hade i sitt testamente förordnat om att några fastigheter skulle tillfalla en nära vän till henne,
vid namn Dorotea. Hon skrev dock att fastigheterna borde säljas och köpeskillingen skulle
användas till inlösen av ett till Dorotea tillhörande släktgods. Innan testatorn dog hade hon
dock själv valt att avyttra fastigheterna på eget initiativ, vilket innebar att de inte längre
ingick i kvinnans kvarlåtenskap. Enligt tolkningsreglerna i 11 kap. 4 § ÄB så ska
87
Agell, s. 75.
Eriksson, s. 208.
89
Eriksson, s. 207 f.
90
Walin & Lind, s. 333.
88
21
förordnandet vara utan verkan om kvarlåtenskapen inte längre finns i testatorns ägo.
Köpeskillingen uppgick till 556,513 kr och 10 öre. Testatorns syskon bestred detta.
De ansåg att försäljningen av fastigheten bör anses som handling som tyder på att testatorn
hade ändrat sig. Därmed skulle köpeskillingen tillfalla syskonen. H.R. gjorde bedömningen
att testatorn hade upprättat testamentet på det sätt, att det bör tolkas att väninnan ska erhålla
ett belopp motsvarande köpeskillingen för de sålda fastigheterna. HovR ogillade väninnans
förda talan och ogillade H. Rs dom. HD däremot var av samma uppfattning som H. R och
fastställde H. Rs dom utan ändringar. I detta fall gjorde HD bedömningen att kvinnans
hypotetiska vilja var att väninnan skulle ta arv oavsett om förutsättningarna hade förändrats.
Det finns även fall där testatorn har gjort misstag vid användandet av termer och begrepp i den
löpande texten i sitt testamente. Det kan vara termer och begrepp som testatorn inte har förstått
innebörden av, eller att de har använts på felaktigt vis. Det är allmänt erkänt att ett testamente
som är felskrivet inte ska verkställas.91 Det är här av stor vikt att man tar hänsyn till testatorns
verkliga vilja och inte testatorns hypotetiska vilja vid tolkningen.92
4.5.1 Egendomliga skäl och övriga situationer
Förutom de skäl som har redovisats finns det ytterligare några situationer där det är nödvändigt
med en tolkning av testamentet.
Ett exempel på egendomliga skäl93 är när testatorn har utgått från en felaktig situation när denne
upprättat sitt testamente. Testatorn har haft så kallade oriktiga förutsättningar. Förekomsten av
dessa kan innebära att det krävs en omtolkning av testamentet för att kunna fastställa innebörden
av ordalydelsen i testamentet. Ett exempel kan vara att testatorn skriver i sitt testamente att
kvarlåtenskapen ska fördelas mellan hans systers 7 barn. Men det kanske är en felaktig situation
på grund av att syster slutligen har 8 barn. Vid denna typ av situationer är det naturligt att anse
att detta är en felaktighet och att kvarlåtenskapen ska fördelas mellan alla efterlevande barnen.94
Detta antagande kan dock bara göras i de fall där inget annat har framkommit, som kan påvisa
att testatorn hade velat något annorlunda.
Ett annat exempel på situationer där tolkning ofta är nödvändig är vid de fall där testators
tillgångar har ökat efter testamentets upprättande. I dessa fall görs en tolkning av ordalydelsen
i testamentet och en bedömning sker, över om det kan antas att testatorns vilja innefattar den
nya egendomen. I dessa fall är det allra vanligaste, att istället för att göra en tolkning, brukar de
nya tillgångarna innefattas i bemärkelsen all egendom.95
I NJA 1958 s. 101 exemplifieras detta. En kvinna hade angett en stiftelse som universell
testamentstagare. Kort innan kvinnans död utökades kvinnans egendom genom att kvinnan
91
SOU 1929:22 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken, s. 209.
Eriksson, s. 208.
93
Speciella situationer som inte är frekvent förekommande men som förekommer och har legitimerats genom
praxis.
94
Eriksson, s. 204.
95
Agell, s. 76.
92
22
tagit arv efter sin syster. Den ärvda egendomen kom att bli en utgörande del av kvinnans
sammanlagda egendom. Trots att egendomen ökat i kvantitet och i värde, ansåg HD att det
inte var styrkt att kvinnan inte hade velat den nytillkomna egendomen inte skulle tillfalla
stiftelsen. Och därför beslutade HD att stiftelsen skulle erhålla den nytillkomna egendomen.
I NJA 1978 s. 509 hade testatorn förordnat att dennes brorsdotter skulle ärva testatorns del i
en bostadsrättsförening. Kort innan testatorns död ärvde testator ytterligare en lägenhet i
samma bostadsrättsförening. HD ansåg att båda lägenheter omfattades i testamentet och
skulle tillfalla brorsdottern. Detta på grund av att det inte kunde påvisas att testatorn inte
hade velat att brorsdottern skulle ärva den andra lägenheten också.
I de fall där testatorn har utgått ifrån oriktiga förutsättningar är det rimligt att ställa sig frågande
till om testatorn kände till de bristande förutsättningarna eller inte. Om testatorn har haft
kännedom om de bristande förutsättningarna och inte gjort ändring i sitt förordnande, bör det
antas att testatorn ansåg att förordnandet skulle vara riktigt och gällande, trots de ändrade
förutsättningarna.96
Ett annat exempel kan vara att testator upprättar ett testamente 1970. Vid detta tillfälle lever
testator i ett samboförhållande. Testator och dennes sambo avslutar sitt samboskap 1980.
Testatorn avlider 2011 och har tidigare inte haft en tanke på sitt gamla testamente. Enligt
presumtionsreglerna i 11 kap. 8 § ÄB är testamenten som anger en tidigare sambo som
testamentstagare ogiltiga om testatorn avlider efter att samboskapet har avslutats. Men även i
dessa fall görs en bedömning av testatorns vilja. Avsaknaden av ändring i testamentet kan anses
vara ett tecken på att testatorn fortfarande anser att den tidigare sambon fortfarande ska vara
testamentstagare.97
Ytterligare ett exempel kan vara att testatorn varit av uppfattningen att han inte hade några
bröstarvingar och därför testamenterat sin kvarlåtenskap till någon utomstående. I det fallet har
bröstarvingen fortfarande rätt till sin laglott.98
Det är vanligt förekommande att förändringar i sakläget avser rättsliga förutsättningar. Det är
vanligt att testatorn skriver att fördelningen ska ske ”enligt lag”. Om förändringar i lagen har
skett efter upprättandet av testamentet, måste en tolkning av testatorns verkliga vilja ske. En
bedömning måste ske gällande om testator menade gällande lag vid upprättandet eller den lag
som gällde vid dödstillfället. Enligt rättspraxis kan dock en presumtionsregel användas.
Kvarlåtenskapen ska fördelas enligt den lag som är aktuell och gällande vid dödsfallet om inte
en individuell tolkning kan ge stöd till att testatorns verkliga vilja var att kvarlåtenskapen skulle
fördelas enligt de äldre föreskrifterna.99
96
Boström, s. 45 f.
Agell, s.87 f.
98
Brattström & Singer, s. 101.
99
Walin & Lind, s. 323.
97
23
4.6 Tolkningsregler vid legat
Legat regleras i 11 kap. 2-9 § ÄB. I 11 kap 2 § ÄB står det att ”Legat skall utgå av oskifto och
inte räknas å viss lott”. Definitionen av legat går att finna i 11 kap. 10 § ÄB. Där stadgas att
legat är genom testamente en definierad förmån, det kan vara en viss sak eller ett visst belopp.
Det kan också vara nyttjanderätt till specifik egendom eller avkomsträtt, som testatorn valt att
ge till en testamentstagare. Att legatet ska utgå av oskifto innebär att legatariens krav riktas mot
själva dödsboet och att legatarien har företrädesrätt framför universella testamentstagare.
Legatarien har företrädesrätt och ska direkt få åtkomst till sitt legat. Det är vanligt
förekommande att de universella testamentstagarna får dela på det som finns kvar i dödsboet
efter det att legatarien har tagit det som tilldelats honom. I praktiken skulle det kunna innebära
att den universella testamentstagaren inte får något arv, på grund av att dödsboet är tomt.100
Reglerna om legat infördes för att i första hand reglera de olika testamentstagarnas ställning.
Lagberedningen ansåg att det var rimligt att göra den bedömningen att testator ville ge
legatarien företräde till dödsboet, eftersom testatorn gett dom en konkret förmån framför de
som hade fått en del av kvarlåtenskapen.101
I 11 kap. 3 § ÄB återfinns de regler som stadgar hur situationer gällande konkurrens ska
hanteras och fördelas. Där stadgas att om samtliga legat inte kan utgå från dödsboet, ska legat
som avser viss egendom ha företräde framför andra former av legat, men i övrigt ska
fördelningen ske efter legatets värde. När det gäller legat som avser pengar eller andra varor
som har ett utbytbart värde finns ingen anledning att sätta ett legat framför annat. Det är därför
naturligt att nedsättningen äger rum i förhållande till legatens värde, när alla legat i testamentet
inte kan utgå från dödsboet.102
I 11 kap. 4 § ÄB stadgas att om viss egendom inte finns kvar i kvarlåtenskapen, är förordandet
utan verkan. Egendom som tillhört testatorn vid upprättandet av testamentet kan vid testatorns
frånfälle ha avyttrats eller på annat sätt frångått honom. I dessa fall blir förordnandet utan
verken och arvtagaren får inte någon kompensation från dödsboet. Men här behövs en tolkning
av testatorns vilja genomföras. Bestämmelserna i 4 § är jämställda med andra tolkningsregler,
de tillämpas endast om inte annat framkommer vid tolkning med stöd av 11 kap. 1 § ÄB,
gällande testatorns vilja. Muntliga rekommendationer från testator som hänvisat till att
legatarien ska ha rätt till annan egendom istället har avsevärd betydelse vid tolkning av
testatorns hypotetiska vilja, i det fall legatarien inte finns kvar i testatorns kvarlåtenskap.103
Ett exempel är NJA 1927 s. 157 där testatorn i sitt testamente hade förordnat om att en
legatarie skulle erhålla aktier i två stycken bolag. Vid tidpunkten för testatorns död var
bolagen som han hade aktier i upplösta. Bolagen hade dock genom fusioner blivit andra
bolag som testatorn hade aktier i istället. I detta fall ansåg HD att de nya aktierna var menade
100
Boström, s. 128.
SOU 1929:22 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken, s. 216.
102
Walin & Lind, s. 336.
103
Walin & Lind, s. 338 ff.
101
24
att träda in i de gamla aktiernas ställe. Och därför hade legatarien rätt att erhåll de nya i
aktierna istället för de som avsågs i testamentet.
4.6.1 Istadarätt efter testamentstagare
I 11 kap. 6 § ÄB beskrivs reglerna för hur legatet ska hanteras i det fall legatarien inte längre
är i livet och därmed inte kan ta del av sitt arv. I 11 kap. 6 § ÄB stadgas att om testamentstagaren
avlider innan hans rätt inträtt eller testamentet inte kan verkställas, ska testamentstagarens
avkomlingar träda i dennes ställe. Tolkningsreglerna innebär att om en testamentstagare inte
längre är i livet ska hans bröstarvingar ta hans plats och de får då erhålla arvet istället. Ett
förordnande till en bröstarvinge från testamentstagaren kan komma att tillfalla
testamentstagarens barnbarn, och senare barnbarnsbarns. Detta gäller också om det avlidna
barnbarnet inte är den närmaste arvingen.104
Det finns inte någon tillämpbar rättspraxis från HD där presumtionen om istadarätt för
testamentstagarnas bröstarvingar har frångåtts genom tolkning av testatorns yttersta vilja.
Däremot finns praxis utanför det aktuella tillämpningsområdet för 11 kap. 6 § ÄB. Det finns
flera domar som fastställt möjligheten att genom individuell tolkning av testamentet låta en
arvinge till testamentstagaren träda i hans ställe även om arvingen inte är nära besläktad med
testamentstagaren.105 Ett exempel är NJA 1991 s. 152.
Sven och Svea hade ingått ett samboförhållande under 1940-talet. De separerade och Sven
erhöll lagfarten till huset. Strax före sin död upprättade Sven ett testamente där han
testamenterade fastigheten till Svea. Sven visste dock inte att Svea hade avlidit kort innan
Svens egen bortgång. Testamentet nämnde inte något om vem som skulle ha rätt till huset i
det fall, Svea hade avlidit. Men Sven hade muntligen uttalat att hans släkt inte skulle ärva
fastigheten efter hans död. Utan den skulle tillfalla Sveas släktingar. Dessa uttalanden lades
till grund för tolkning. Efter Svens död så yrkade Sveas efterlevande släktingar att de hade
istadarätt till fastigheten. Tolkningsreglerna i 11 kap. 6 § ÄB var inte tillämpbara eftersom
kvinnans släktningar inte var avkomlingar till henne eller till testator. Genom att beakta
uttalandet tillkom testamentstagare som inte fanns med i det ursprungliga testamentet.
Svens legala arvingar bestred yrkandet och de ansåg att efter som Svea hade avlidit innan
Sven och det inte fanns någon substitutionsrätt i testamentet, så skulle yrkandet avslås. De
ansåg inte heller att 11 kap. 6 § ÄB var användbar på grund av att Svea inte hade några
bröstarvingar. De ansåg att testamente är en formbunden handling och ska tolkas enligt sin
ordalydelse.
HD ansåg att ett testamente ska tolkas på det sätt som bäst överensstämmer med testatorns
vilja, även om en sådan tolkning inte följer av ordalagen i testamentet”. 11 kap. 1 § ÄB. Och
därmed kan testatorns släktingar inträde i testamentstagarens ställe även om de inte faller
innanför ramen gällande istadarätten.
104
105
Agell, s. 84.
Agell, s. 85.
25
HD ansåg också att 11 kap. 6 § ÄB kan anses vara tillämpar i detta fall, om man kan gå
steget länge och erkänna en avliden testamentstagares arvsberättigade släktingar del i
kvarlåtenskapen, trots det faktum att de inte är släkt med testatorn eller avkomlingar till den
avlidne testamentstagaren. Domslutet förkunnar att Sveas släktingar har bättre rätt till
fastigheten och därför ska den tillfalla dem.
4.6.2 Accrescens
I 11 kap. 7 § ÄB stadgas att om ett testamente förordnat om hela kvarlåtenskapen, eller om allt
som inte utgör bröstarvinges laglott, där inget följer av 6 § ÄB, ska de universella
testamentstagarnas lotter öka i motsvarande mån. Förtydligat innebär detta att 11 kap. 7 § ÄB
reglerar möjligheten för en annan individ att överta en annan testamentstagares lott om denna
avlidit eller helt enkelt inte vill ta emot sitt arv. Lagrummet är dock inte tillämpbart i de fall där
en avkomling till arvtagaren som kan överta lotten enligt 11 kap. 6 § ÄB.106
Det handlar alltså om vem som har rätt att erhålla egendom som blir ”ledig” och testamentet
inte kan verkställas på grund av att testamentstagaren inte längre är i livet eller har avsagt sig
arvet. I dessa situationer kan det förekomma accrescens, vilket kan innebära att en annan
testamentstagare får en större lott på grund av att han övertar den andra tillgängliga lotten. För
att någon ska kunna få utökad lott så krävs det att tre stycken förutsättningar är uppfyllda. För
det första ska det inte vara möjligt att verkställa förordnandet. För det andra ska hela testatorns
kvarlåtenskap vara borttestamenterad och för det tredje ska det inte finnas någon arvinge som
kan åberopa sin istadarätt till den lediga lotten.107
Praxis återfinns i NJA 1948 s. 768. Detta är ett mycket omdiskuterat fall gällande en
apotekare som angett en stiftelse och en förning som universella testamentstagare.
Apotekaren hade upprättat två stycken testamenten. Testamentena gjorde han senare
ändringar i. Regeringsrätten ansåg att överstrykningarna i det ena dokumentet fastställde att
testator ändrat sig i frågan om att halva lotten skulle tillfalla stiftelsen. RR ansåg att han hade
gjort en återkallelse.
Det prejudicerande i denna dom var HDs fastställande av till vem den lediga lotten skulle
tillfalla. Ska den tillfalla arvingarna eller ska den tillfalla föreningen som har fått den andra
delen av lotten. HD gjorde bedömningen att 11 kap. 7 § ÄB inte var tillämplig, för att det
inte var frågan om att testamentet inte kunde verkställas. Testatorn hade själv återkallat
testamentet och därmed skapat en osäkerhet över vem som var berättigad till lotten. HD
hänvisade till att grundsatsen för universella testamentstagare ska jämställas med arvingar.
HD omtolkade testamentet och gjorde därför bedömningen att lotten som skulle tillfalla
stiftelsen, ska istället tillfalla föreningen.
106
107
Agell, s. 86.
Walin & Lind, s. 345 ff.
26
5. Avslutande diskussion
I dagens samhälle är det väldigt vanligt att individer väljer att upprätta ett testamente. Både
för att kunna fördela sin kvarlåtenskap enligt sin egen önskan och för att underlätta
fördelningen för sina nära och kära efter sin död. Testatorn vill i de flesta fall redan innan
sitt frånfälle underlätta för de som fortfarande finns kvar i livet. Testamentsrätten har under
de senaste århundradena utvecklats väsentligt. Behovet av tydliga testamentsregler har ökat.
Samhället har moderniserats och det har skapat nya former av familjekonstellationer. Idag
är det inte lika vanligt att människor lever i de så kallade kärnfamiljerna och det har blivit
vanligt att människor väljer att leva i stadigvarande samboförhållanden. Samhället har gått
från att enbart låta bröstarvingar och familj ärva, till att man numera relativ fritt kan avgöra
själv vem som ska få ta del av kvarlåtenskapen.
Syftet med denna uppsats var att fastställa och redovisa för den gällande rätten, med
undantag för makars inbördes testamente och den utländska rätten. Detta har genomförts i
kapitel 3 och 4 där redogörelser för de olika formkraven och tolkningsreglerna har
redovisats. Syftet var också att utreda och redovisa för diverse skäl som kan ogiltigförklara
ett testamente. Ett testamente kan ogiltigförklaras av ett flertal anledningar. Om en person
blir tvingad eller hotad att upprätta ett testamente med specifika krav ska det anses vara
ogiltigt.
Det är viktigt att göra en tydlig gränsdragning mellan formkrav och tolkning av testamente.
Ett testamente som inte uppfyller formkraven ska anses vara ogiltigt. Ett testamente som är
ogiltigt kan inte och ska inte tolkas. En tolkning sker i de fall då testamentet är korrekt
upprättat och gällande, men där viljan inte helt kan fastställas. Formkravens syfte är att
frammana en eftertanke hos testatorn. Genom användandet av formkraven kan inte ett
testamente upprättas omedelbart. Det krävs förberedelse, vilket tar tid och därmed ger
testatorn tid att fatta ett rationellt beslut. Om inte formkraven beaktas kommer testamentet
inte anses vara giltigt. Fastställandet av giltigheten kräver dock att testamentet blir ifrågasatt
och utsatt för klandertalan. Väcks inte klandertalan mot testamentet ska det anses vara giltigt
fast det brister i formkraven.
Testationsfriheten skapar möjlighet för testatorn att testamentera sina tillgångar till en
eventuell sambo. Idag är det väldigt vanligt att människor lever i samboförhållande, eller att
deras familjekonstellation skiljer sig från den klassiska kärnfamiljen. Testatorn kanske inte
har några nära släktingar eller bröstarvingar, och i och med det är det positivt att testatorn
kan välja att ge sin kvarlåtenskap till någon som de själva har valt. Det är viktigt att det finns
en möjlighet för individer att kunna gynna personer som de själva har valt. Även om
testationsfriheten är av stor betydelse för testatorn, anser jag att rätten till tolkning av
testamentet är av ännu större betydelse. Tolkning av testamente görs i de fall där
förutsättningarna har ändrats sedan upprättandet skedde. Skillnaden mellan att avgöra om ett
testamente är ogiltigt efter tolkning skett eller om det är ogiltigt på grund av formfel är
omfattande. Formfel kan relativt enkelt fastställas och sätta testamentet ur spel omgående.
Men när formkraven är uppfyllda men det finns andra tvivelaktiga fel så behöver man göra
27
en tolkning av testamentet för att kunna göra en bedömning av vad testatorn egentligen har
velat och menat. Man måste fastställa att det verkligen är testatorns verkliga eller hypotetiska
vilja som kommer att utgöra grunden för vem som ska anses vara testamentstagare. Vid tiden
då testamentet blir exponerat och gällande finns inte testatorn längre i livet och därför är det
viktigt att det finns möjlighet för arvingarna att bestrida testamentet så en tolkning kan
genomföras i de fall då testamentet inte speglar testatorns vilja. Det är viktigt att vi har den
rättssäkerheten i Sverige. Dock ska tolkning av testatorns vilja göras med stor försiktighet.
Testatorn finns som sagt inte längre i livet och därför är det av stor vikt att man inte tolkar
testamentet på fel sätt och därmed gör en feltolkning.
Friheten att kunna välja själv vem man anser ska ta arv är övervägande positivt. Det
möjliggör för testatorn att ge större lott till någon som de anser förtjänar eller behöver den
mer än någon annan. Det möjliggör även för att testatorn att kunna gynna en förening eller
stiftelse genom att inkludera dem i sitt testamente, vilket de inte hade haft möjlighet till om
de äldre arvsreglerna fortfarande användes där friheten inte var lika stor. Men det är även
viktigt att säkerhetsställa att det verkligen är testatorns vilja som är avgörande. Formkraven
vid upprättandet och lagarna som reglerar ogiltighet är oerhört viktiga. Det är viktig att ingen
ska bli tvingad att ta ett beslut som de egentligen inte vill ta. Och det är oerhört viktigt att
det är testatorns yttersta vilja som försöker eftersträvas. Vid upprättande av testamente så
finns det vissa förbehåll och formkrav som måste tas i beaktning. Testatorn måste skriftligen
upprätta ett testamente, ha två vittnen som inte är i nära relation till honom och han måste
underteckna dokumentet. Förutom dessa krav är det upp till testatorn hur han vill utforma
sitt testamente och vilka han vill att det ska inkludera. Med undantag för inskränkningarna i
testationsfriheten108.
Jag anser att formkraven möjliggör för testatorn att kunna ta ett rationellt välgrundat beslut
om sina tillgångar. Kravet på skriftlighet är välmotiverat genom att det tvingar testatorn att
skriva ner sina önskningar. Muntliga önskningar är inte alltid lätt att redogöra för i efterhand
och man vet inte heller om det verkligen är testatorns önskan som redovisas genom att en
tredje person redogör för testatorns påstådda önskningar. Kravet på vittnen förmår även
testatorn att denne måste ta ett välgrundat beslut. Det är inte alltid lätt att få tag på två
personer som uppfyller kraven för att vara vittne. Vittnena ska även fungera som en form av
garanti för att testamentet har upprättats vid en tidpunkt där testatorn varit vid sina
sinnensfulla bruk och intyga att testatorn har fattat beslutet egenhändigt utan att påtvingas
av någon annan vid tillfället. Kravet på vittnen gör att testatorn får betänketid och hinner
reflektera över sitt beslut. Och därmed hinner testatorn fundera över hur han vill göra.
Vittnena säkerställer även att testatorn inte har blivit utsatt för tvång eller att testatorn av
andra skäl inte vill skriva under testamentet egentligen.
Det sista kravet må kanske i teorin inte verka lika viktig som de andra redovisade
formkraven. Men det är av yttersta vikt att formkravet efterföljs. Kravet på underskrift visar
att testatorn har förstått att det är en viktig handling som han har signerat. Det visar på att
testatorn har varit medveten om att detta är ett viktigt dokument. Jag anser att de lagstadgade
108
Exempelvis bröstarvinges rätt till sin lott och makars rättigheter.
28
formkraven är tillräckligt effektiva för att säkerhetsställa att det verkligen är testatorns
önskningar som blir nerskrivna. Deras existens tvingar testatorn att tänka över sitt beslut.
Naturligtvis kan testatorns sista vilja avvika från testamentes innehåll efter en tid. Och då
kan det behöva ske en tolkning. Men om inte det finns skäl för tolkning så anser jag att de
uppfyller sitt syfte.
I en del fall sker en tolkning av testamentet enligt de gällande presumtionsreglerna. Reglerna
är skapade ur praxis. De kan bäst förklaras som en slags mall över hur testatorn i de flesta
fall vill att tolkningen ska fastställa. Och dessa presumtionsregler har utvunnits ur ett flertal
rättsfall som alla har lett till samma tolkning. Presumtionsregler är ett antagande över vad
testatorn i de flesta fallen hade ansetts velat utifrån ett generellt perspektiv.
Presumtionsregler är endast användbara när det inte finns några andra uttalanden eller bevis
på att testatorn hade velat någonting annat än vad som följer av presumtionsreglerna. I annat
fall ska alltid testatorns yttersta och verkliga vilja försöka fastställas och verkställas. Det är
den så kallade huvudregeln enligt tolkningsreglerna. Testamentet ska alltid i första hand
försöka tolkas utifrån ordalydelsen och enligt testatorns faktiska vilja. Går inte den faktiska
viljan att utskilja, så använder man sig av den hypotetiska viljan. Det är den hypotetiska
viljan som avspeglas med hjälp av presumtionsreglerna. Det råder skilda meningar om hur
användbara presumtionsreglerna egentligen är. Med alla rätt. Den ena sidan menar att
reglerna används i för hög grad och att testatorns yttersta vilja kan misstolkas genom
användningen av presumtionsreglerna. Som tidigare redovisat för så är testatorn inte längre
i livet och kan därför inte redogöra för sin vilja. Det är inte heller enkelt för testatorns
släktingar eller närmsta anhöriga i övrigt att hjälpa till att reda ut vad testatorns vilja var,
eftersom de själva kan ha bakomliggande motiv till att testamentet tolkas på ett speciellt vis.
I och med att de kan vara testamentstagare. Det är därför man använder sig av
presumtionsreglerna när det finns svårigheter att tolka testamentet efter ordalydelsen.
Presumtionsreglerna bör användas med stor försiktighet eftersom de är generella. De är inte
alltid applicerbara eftersom varje fall är unikt och därför bör man i så låg utsträckning som
möjligt försöka tolka testamentet så nära ordalydelsen som möjligt för att inte motsätta sig
testatorns vilja. Som tidigare har redovisats så är huvudprincipen att alltid följa den
individuella testatorns yttersta vilja. Vilket man från kommer genom användning av
presumtionsreglerna. Det är inte heller enkelt att försöka fastställa viljan hos en person som
inte själv kan redogöra för sina tankar. Och därför bör detta göras med stor försiktighet enligt
de som är skeptiska mot tolkning. Det finns även de som är för användning av
presumtionsreglerna. De anser att de är ett bra komplement till tolkning i många fall. Detta
eftersom den verkliga viljan inte alltid framgår genom testamentet. Och därför är
presumtionsreglerna användbara i och med att de i ”de flesta fall” är vad som ansetts vara
den tolkade verkliga viljan. Det är ansett att presumtionsreglerna är användbara för att lösa
en stor mängd problem på ett enkelt vis och att de ger bra vägledning. Men det är viktigt att
man kommer ihåg att se till individens vilja och inte låta presumtionsreglerna ta för stor
plats, så att individens vilja åsidosätts. För det är alltid individens vilja som ska sättas i första
hand. Jag anser att man i första hand ska försöka finns testatorns verkliga vilja genom
användandet av huvudregeln. Om det inte går att få fram svar genom huvudregeln så anser
29
jag att det är positivt att använda sig av presumtionsreglerna. Om ett testamente fortfarande
inte är tydligt efter tolkning enligt huvudregeln så bör det anses vara positivt att man i så
lång utsträckning som möjligt försöker fastställa testatorns vilja, även om man får göra ett
försök att fastställa den hypotetiska viljan. Skulle testamentet istället ogiltigförklaras och
den legala arvsordningen skulle inträda i dess ställe så löper man risk att helt åsidosätta
individers möjlighet att själva bestämma över sin kvarlåtenskap. Men det är väldigt viktigt
att man ser till individen i så lång utsträckning som möjligt.
30
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Prop. 1990/91:194 om förverkande av rätt att ta arv.
SOU 1929:22 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken.
SOU 1987:62 Ny arvs- och gåvoskattelag.
SOU 1981:85 Äktenskapsbalk – förslag av familjelagssakunniga.
Litteratur
Agell, Anders (2003). Testamentsrätt: en lärobok om rättshandlingar för dödsfalls skull. 3.
uppl. Uppsala: Iustus.
Brattström, Margareta & Singer, Anna (2011). Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap. 3.,
[omarb.] uppl. Uppsala: Iustus.
Eriksson, Anders (2008). Arv och testamente. Stockholm: Thomson.
Eriksson, Anders (2014). Den nya familjerätten: makars och sambors egendomsförhållanden,
bodelning och arv. 10. [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Boström, Viola, Tolkning av testamente, (diss), juridiska institutionens skriftserie vid Umeå
universitet, no 7/2003, ISBN 91-7305-535-2.
Walin, Gösta (red.) (2000). Kommentar till Ärvdabalken. D. 1, (1-17 kap.): arv och testamente.
5., omarb. uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Rättsfall
NJA 1927 s. 157
NJA 1937 s. 345
NJA 1948 s. 405
NJA 1948 s. 768
NJA 1950 s. 498
NJA 1958 s. 101
NJA 1963 s. 512
NJA 1978 s. 509
NJA 1993 s. 341
NJA 1991 s. 152
31