De viktiga källhänvisningarna
Meningarna om hur man ska hantera källhänvisningar varierar. Artikelförfaaren menar a släktforskaren ska ägna samma uppmärksamhet åt dea som man gör i den akademiska världen. Foto Crister Lindström De viktiga källhänvisningarna Utan korrekta källhänvisningar är du ”förlorad” ■ ■ ■ Källhänvisningar i släktforskningen hör intimt samman med kvalitet i släktforskningen. cip vem som helst kan komma fram till samma resultat som den kände släktforskaren, bara man använder sig av samma källor. För a Vad menar vi då med kvalitet i släktforskningen? Vid e första påseende, kan man tänka sig a högkvalitativ släktforskning görs av duktiga släktforskare. Vi ”vet’’ a resultatet är a lita på eersom det är en Hans Gillingstam eller Pontus Möller som utfört forskningen. Alltså, det bygger på förtroende i den meningen a jag litar på resultat eersom det är en släktforskare som jag litar på som utfört forskningen. Jag vill påstå a en sådan uppfaning i längden är skadlig, eersom den inte uppmanar till kritiskt tänkande och kontroll av påstådda resultat. Det som är väsentligt för kvalitet är istället om forskningen kan kontrolleras. Alltså, a i prinSLÄKT HISTORISKT FORUM MICHAEL LUNDHOLM Stockholm lundholms@bredband.net KÄLLHÄNVISNINGAR DEL 1 kunna göra det måste källor anges med tillräcklig noggrannhet. När påståenden kan kontrolleras mot uppgivna källor kan de också kritiseras och felaktigheter korrigeras. Det här är en väsentlig del kärnan i all vetenskaplig verksamhet: forskningen skall kunna reproduceras under (mer eller mindre) identiska förhållanden. Orsaken till kravet på reproducerbarhet är självfallet 24 a man inte blir beroende av a tro på auktoriteter. Man förlitar sig istället på den vetenskapliga proceduren. Hur reproduceringen skall gå till varierar självfallet inom olika vetenskapliga discipliner. Tillämpat på släktforskning innebär dea a forskning som redovisas med tillräckligt noggrant angivna källhänvisningar kan återupprepas av andra släktforskare utan a man blir beroende av a ha förtroende för den som utfört forskningen. A ange sina källor är e sä a dokumentera den procedur som använts vid forskningen. När jag anger mina källor hänvisar jag inte till läsarens tilltro till mig som släktforskare, utan till läsarens tilltro till den procedur jag använt mig av och dessutom dokumenterat och redovisat för mina läsare. Det finns också en i grunden behaglig aspekt av en konvention NR 1 2009 som säger a man alltid bör ange sina källor noggrant. Då behöver nämligen ingen fråga eer källorna och ingen behöver då känna sig och si arbete ifrågasa! tidsaktivitet för de flesta av oss, men kriterierna för a vi skall kunna påstå a vi vet om något är sant eller inte är desamma som för exempelvis professionella historiker. Hur noggrant? Bör noggrannheten i källangivelsen bero på syet med forskningen? Om man bara forskar för eget nöje, utan ambition a presentera resultaten för andra, kan man då vara mindre noggrann? Är det bara när man skall presentera för andra (t.ex. den egna hemsida, en släktbok a läsas av släktingar och andra, på Anbytarforum eller i släktforskartidskrier för andra släktforskare) som man måste vara noggrann? Jag vill hävda a det är i det första steget av forskningen, när den ännu inte tagit steget a finnas i en artikel eller på en hemsida eller på Anbytarforum, som släktforskaren behöver vara som mest noggrann! Man måste nämligen kunna kontrollera si eget arbete. Om man inte gör det kommer man snart a nå en punkt där man själv inte vet vad man har gjort och varifrån olika uppgier kommer. Man riskerar dubbelarbete; en risk som ökar ju mer rapsodiskt man ange sina källor. Man får dessutom handlingsfrihet när forskningen skall bearbetas och presenteras genom a man får e val, nämligen valet av noggrannhet i angivandet av källorna. Med noggrant angivna källor kan man alltid välja en mindre ambitiös och mindre detaljerad presentation av sina källor men aldrig tvärtom! Om man inte bryr sig? Men om man inte bryr sig om a dokumentera sina källor så a uppgierna kan kontrolleras? Jag tycker a man då skall fråga sig varför man håller på med släktforskning! Släktforskning är en fri- Vad menas då med tillräckligt noggrant angivna källhänvisningar? Här kan man utan tvekan säga a uppfaningarna går isär bland svenska släktforskare. För a kunna diskutera dea krävs a jag introducerar några väsentliga termer: Arkivhandling: Handling som arkiverats. Dokumenterar vanligen olika slags händelser. Arkivbildare: En institution genom vars verksamhet e arkiv uppstår. Arkivinstitution: Den institution där arkivet förvaras, t.ex. e stadsarkiv eller landsarkiv. Arkivförteckning: Sökmedel vari e arkivs innehåll redovisas. Om man tänker sig en uppfaning som säger a man bör ange källhänvisningen så noggrant som möjligt så skulle denna innebära a man för varje arkivhandling bör ange källan som arkivinstitution, arkivbildare (arkiv), arkivhandling och där alla benämningar utgår från aktuell arkivförteckning. Därutöver anger man eventuell sidnumrering, löpnummer etc. Man dokumenterar alltså var handlingen finns fysiskt och hur man där genom aktuell arkivförteckning skall hia handlingen. Ett exempel Låt oss ta e exempel. (Se bild nedan). Det är en vanlig födelsenotis från Orsa 1835. Sidnummer saknas, men notisen har ordningsnummer 80 för året. Den beräar om Anders Gustav Hemmerick som föds 11 oktober 1835 i Fridshammar. Hur bör man ange källan till denna födelsenotis så fullständigt som möjligt? ■ ■ ■ Källhänvisningar är något som berör alla släktforskare. Många har en stark uppfaning om hur man bör utforma dem även om uppfaningarna är olika. Det finns också de som undviker källhänvisningar eftersom man känner en osäkerhet om hur de skall utformas och användas. Några få bara struntar i dem. Man kanske inte ens har funderat på varför källhänvisningar är viktiga. För a förstå a källhänvisningar berör många släktforskare räcker det med a besöka Rötters Anbytarforum, där diskussioner om källhänvisningar utbryter med viss regelbundenhet. Dea är den första av en serie artiklar i Släkthistoriskt Forum där jag kommer a behandla källhänvisningar i släktforskningen. Den första artikeln blir närmast en debaartikel där jag försöker argumentera för varför fritidssläktforskare bör ägna samma uppmärksamhet åt konsekvent och utförligt utformade källhänvisningar, när de dokumenterar sin forskning, som akademiska historiker. Kommande artiklar: ● principer för utformning av källhänvisningar till otryckta källor samt tryckta källor, källutgåvor samt lieratur ● specifik utformning av hänvisningar till vanliga och ovanliga källor som används av släktforskare inklusive modernt material utgivet på CDskivor etc., ● genomgång av viktiga och allmänt tillgängliga verktyg för a kontrollera utformningen av källhänvisningar som NAD och LIBRIS, ● problem a beakta när den använda källan återges digitalt (genom Genline, SVAR eller Arkiv Digital) eller som mikrofichekort, ● hur man kan dokumentera källhänvisningar i vanliga släktforskarprogram som Disgen, Holger och Min Släkt. SLÄKT HISTORISKT FORUM 25 NR 1 2009 En fullständig källhänvisning börjar med arkivinstitutionen. I dea fall är det Landsarkivet i Uppsala som är arkivinstitution därför a det är där denna handling förvaras. Det kan synas självklart, men är faktiskt inte det. Orsa är nämligen en s.k. dispensförsamling och en del av det äldre kyrkoboksmaterialet förvaras fortfarande fysiskt hos församlingen i Orsa. Denna handling förvaras dock hos Landsarkivet i Uppsala. Arkivbildaren Nästa steg är arkivbildaren/arkivet. Man skulle kunna tro a det skulle vara t.ex. Orsa socken, Orsa församling, Orsa kyrkoarkiv eller något liknande. Men det är det inte. Den fullständiga benämningen på arkivet är Orsa kyrkoarkiv, Dalarnas län. Till sist kommer vi till själva arkivhandlingen. De flesta släktforskare vet a serie C bland kyrkoboksmaterialet innehåller födelseböckerna. Så också i dea fall. Dea är nummer 6 i serien varför många väljer a kalla den C:6. Det är dock inte dess fullständiga beteckning. I själva verket innehåller beteckningen såväl namnet på serien (Födelse- och dopbok) som e årtalsinterval (1833-1862). Arkivhandlingen kallas alltså C:6 Födelse- och dopbok 1833-1862. Platsen Till sist bör vi också ange sidnummer eller liknande till den plats i arkivhandlingen vi hiat uppgiften. Sidnummer saknas i dea fall men det finns e löpnummer för det aktuella året. Man kan då skriva året och löpnumret som t.ex. 1835 #80. En fullständig källhänvisning till denna födelsenotis bör alltså skrivas som Landsarkivet i Uppsala. Orsa kyrkoarkiv, Dalarnas län. C:6 Födelse- och dopbok 1833-1862. 1835 #80. Behöver man alltid vara så utförlig? Nästa artikel kommer jag a börja med a diskutera just dea. Vid vilka tillfällen är det rimligt a välja en enklare källhänvisning. Och hur kan man förenkla den? Men jag kommer också a visa på problem och fallgropar för a illustrera när förenklingar kan bli problematiska. I en senare artikel skall jag dessutom visa hur vanliga släktforskarprogram kan användas för a underläa en utförlig dokumentation av källorna. Det finns också invändningar mot det synsä jag framfört här: a man helt enkelt inte behöver vara så utförlig som jag hävdat. Jag skall diskutera också dea. Var finns dokumentet? Korrekta källhänvisningar är viktiga för dig själv och för den som vill kontrollera uppgierna. SLÄKT HISTORISKT FORUM 26 NR 1 2009
© Copyright 2024