Tidvis nr 1, 2015
Tidvis #1 2015 Baptista Schreiber Debuterade som lindanserska när hon bara var fem år för att dra in pengar till familjen...sid 10 Brandväsendet genom tiderna På morgonen den 1 december 1903 började det brinna i Ekstrandska huset - ett större tvåvånings trähus vid torget i Karlskoga...sid 5 Fräcka Thyras - Det jag fick i ansiktet igår, det har ni i röva nu...sid 3 Bofors station Det var här som kung Oskar II togs emot år 1895 av Alfred Nobel i hans vagn förspänd med två ryska hingstar...sid 12 Fundering kring tid som begrepp Tid är något väldigt besynnerligt. Antingen har man all tid i världen eller så har man inte tid till någonting alls. Man brukar säga att tiden går fort när man har roligt. Men nu är det ju så att barn tycker att allt går för långsamt medan de äldre säger att tiden går fortare ju äldre man blir. Med andra ord så måste ju livet bara bli roligare och roligare. Eller? Det bästa är nog att bara luta sig tillbaka och acceptera tidens gång. Tillåta sig att ha tråkigt och låta tiden bromsa upp lite grann. Tycker man att tiden går för fort så kan man ju alltid ställa sig i strumplästen i snöslask eller lägga handen på en glödhet spisplatta. Då blir en minut väldigt lång. Vill man öka hastigheten på tiden så kan man ju alltid gå hemifrån lite försent om man ska med bussen. Då går en minut väldigt fort. Ta Antikrundan på TV till exempel. Vad vore det programmet om det inte vore för tiden. Nytt är billigt och gammalt är dyrt. Om tiden gick lite fortare så skulle mer bli antikt fortare. Dessutom skulle man kunna visa Antikrundan två gånger i veckan eftersom utbudet av antikviteter skulle öka. ”Med andra ord så måste ju livet bara bli roligare och roligare. Eller?” Men här kommer en paradox. Om tiden skulle gå ännu fortare och Antikrundan skulle visas flera gånger per dag så skulle vi tröttna och tycka att tiden gick långsammare. Om tiden gick långsammare så skulle det dröja längre innan saker blev antika och om tiden gick väldigt mycket långsammare så fick man lägga ner Antikrundan helt. Och det vore väl synd. Nu gissar jag att vän av ordning förväntar sig någon form av slutsats eller sensmoral i det som jag just har präntat ner. Eller åtminstone någon liten smålustighet som avslutning. Tyvärr hann jag inte med det eftersom tiden gick så fort att idag redan har blivit igår och texten ska levereras redan förra veckan vilket definitivt inte är i morgon. Text: Janne Henriksson Ledarskribent 2 Fräcka Karl Thyras Historierna om gubben Thyras är många i och runt Karlskoga. Den udda och samtidigt lite underfundiga mannen satte definitivt spår under sitt liv på västra sidan Kilsbergen. Vad som sedan är sant och vad som blivit skröna är det nog ingen som riktigt vet, men historierna lockar ändå till många skratt. Vad vet vi egentligen om mannen bakom alla historierna? Karl Gerhard Andersson föddes 7 november 1879 i Klockhammar utanför Närkes Kil på östra sidan om Kilsbergen. På gården Algutstorp växte han upp som yngst i en skara av fyra barn tillsammans med mamma Anna Augusta Jansdotter och pappa Anders Jansson. Fadern arbetade som dräng och stallkarl vilket gjorde att familjen flyttade omkring en del på gårdarna i området. Det blev alltså Karl som skulle ta hand om länsman Malmgrens hund. Nu går historierna isär efter detta. Det finns en version där Karl sköt hunden och hissade upp den i flaggstången, men enligt undertecknad är den versionen föga trolig. Karl arbetade med djur och trots att han ogillade hunden skulle han nog sett en sådan handling som ovärdig för hunden. Istället verkar det mer troligt att Karl slog ihjäl hunden med en träpåk och lämnade den kvar på plats medan han själv avvek från platsen. Misstanke riktades hur som helst snabbt mot Karl och han ställdes inför tinget i Karlshall 1901 i april månad. Där tilldömdes han böter på 50 riksdaler, vilket han naturligtvis inte hade medel att betala. Straffet omvandlades därför till ett kortare fängelsestraff. Karl, som redan då hade sina egna idéer, tyckte att domaren var hård i sin dom och föreslog själv att han istället skulle kallas ”Tyra” i fortsättningen för att gottgöra sitt brott. Och så fick han sitt smeknamn ”Tyras”. S:et gjorde namnet lättare att sägas och senare i livet, då Karl blev mer känd på orten, lade han själv till ett ”H” (Thyras) för att förgylla sitt egenhändigt tagna namn lite extra. Han började helt enkelt kallas Karl Thyras, eller Kalle Thyras, som han i modern tid börjat kallas. Den 3 maj 1889, när Karl var på sitt tionde år, flyttade familjen till Karlskoga. Närmare bestämt Gelleråsen. Familjen flyttade vidare och via Västra Lonntorp och Bregården hamnade man 1893 i Källmo. Där kom familjen att stanna några år. Vid 17 års ålder började Karl att söka jobb på egen hand. Precis som fadern blev han dräng och stallkarl, eller kopojke som man sa på den tiden. Efter något år hamnade han på Blinäs, som sedan kommit att förknippas så starkt med Karl. Det är under den perioden han får sitt smeknamn, Thyras. Historien bakom detta namn är inte mindre speciell än de som komma skulle… Thyras hade gott anseende och sågs som en duktig dräng. Han hade gott handlag med djur, något som var vida känt bland de som kände och mindes honom. Han var ärlig och stal aldrig, något som gjorde honom välkommen i gårdarna och omtyckt var han än kom att arbeta. På gården Storängen, fanns en barsk länsman vid namn Oskar Malmgren. Malmgren hade en hund som hette Tyra. För att komma till Blinäs, passerade man gården där hunden aldrig undlät att låta förbipasserande förstå hur ovälkomna de var. Karl och hans vänner var inte särskilt förtjusta i hundens utskällningar och sinsemellan kom de fram till att hunden skulle få hjälp till de sällare jaktmarkerna. Man spelade kort om vem som skulle utföra dådet och Tyras vann. Han tjänade inte mycket som dräng och en del av lönen gick till mat och dryck, framför allt pilsner. Nya kläder och personlig hygien var en lyx Thyras däremot sällan unnade sig. - Enda gången jag vunnit något i kortspel, påpekade Karl efteråt. 3 Men det Karl Thyras var mest känd för var hans humor. Han var kvicktänkt och hade alltid svar på tal. Han tog sig alltid tid att sitta ner och berätta sina historier och ofta var det skämt och kommentarer om de snåla bönder han jobbat hos som utlöste skratten. Karl Thyras var rå men hjärtlig. Han kunde uttrycka saker som ”bonden snålar så med djurens mat att kossorna kan gömma sig bakom spettet”. En bild som Thyras skulle tycka om. Centralhotellet och Karlskoga bryggeri med öl. Det var inte bara på Blinäs och hos bönderna runt om historierna om Karl Thyras uppkom utan även andra platser. Karlskoga Ångbryggeri låg vid Näset och ägdes i många år av familjen Blomqvist. Där arbetade Thyras i flera omgångar och naturligvis även den lönen ut i form av pilsner. På vintern sågade man t.ex. is till kylrummen på Möckeln och andra sjöar. Thyras var med och sågade under bistra vinterdagar och en dag passerar fru Blomqvist med sin make under en promenad. - Det måste vara besvärligt att stå och såga i det här vädret, säger fru Blomqvist. - Nja, svarar Thyras, det är nog värre för han som håller i andra sidan sågen. Vid Centralplan i Karlskoga låg Centralhotellet i nästan 90 år och även där arbetade Thyras med jämna mellanrum. De som hade Thyras ställning arbetade i källaren med vedsågning, eldning i värmepannan och råttjakt. Ett av rummen i källaren kallades ”Buskrogen” och där kunde man sitta och samvara och kanske dricka en pilsner eller två. Det fanns även sovplatser i andra rum så övernattning var möjlig. Naturligtvis var det uppdelat mellan män och kvinnor. En kväll när Thyras efter en lång dag kommer in för att sova vill han tvätta sitt ansikte först. Det var mörkt i rummen och han såg inte att flickorna hade hällt bläck i vattnet han tvättar ansiktet med. Thyras blev alldeles blå i ansiktet och flickorna skrattade åt honom, men Thyras tog det med ro. Dagen efter gick han in i flickornas rum när de inte var där och gömde en liten balja med vatten under lakanet så det inte syntes. Flickorna hann krypa ner i sängen innan katastrofen var ett faktum och de hoppade skrikande ur sina sängar. Då stack Thyras in huvudet genom dörren och sade - Det jag fick i ansiktet igår, det har ni i röva nu. Thyras var ingen kvinnokarl. Det enda som nämns om honom i det hänseendet var att han skulle ha sovit över hos en Lovisa Hagelin. Hon gick under namnet ”Göklovisa” och bodde vid Odlingen. En dag när Thyras var på väg till Lovisa mötte han en kamrat. - Hur är det att ligga över hos Göklovisa då, frågade kamraten. - Jo, det är väl bra, svarade Thyras. Men hon har så mycket loppor och löss, så när en lyfter på täcket på möran och lägger en brakare, så låter det som man slängt en hel näve ärtor i väggen” 4 Thyras sista tid tillbringade han på fattighuset. Det hårda livet han fört hade tagit ut sin rätt och han lär ha blivit lite lynnig. Men humorn tappade han inte. Vid ett tillfälle då han tillbringat några nätter på sjukstuga kom en sjuksyster för att se till honom. - Men Thyras!” utbrast systern, ni har ju gjort i byxorna!” Thyras svarade lugnt - Ja, vi fick ärtsoppa till lunch och då var det en brun ärta med bland alla gula. Jag tänkte att jag slevar i mig den med, och då ska syster veta att de gula ärtorna har varit elaka mot den bruna hela dagen! Så jag tänkte att jag släpper ut den bruna, men va fan, då kom de allihop! Den 19 september 1935 gick Karl ”Thyras” Andersson till sin sista vila, knappt 56 år gammal. Han var då så känd att det till och med fanns en artikel i tidningen om hans död. Han begravdes på Skogskyrkogården i Karlskoga och enligt hörsägen var många av hans kamrater med och bar hans kista. Detta dementeras dock av andra som var med vid tiden för hans gravsättning. Graven finns än idag på Skogskyrkogården. Text: Peter Sundh Brandväsendet genom tiderna i Karlskoga Ekstrandska villan före branden. Idag ligger Handelsbanken här. 5 Prydligt uppställda brandmän vid gamla stationens 10-års jubileum På morgonen den 1 december 1903 började det brinna i Ekstrandska huset, som var ett större tvåvånings trähus vid torget i Karlskoga. Det visade sig senare bero på en spricka i skorstensmuren. en köpman förvarade fotogen och olja i huset. Elden kunde släckas och delar av huset räddades, trots att branden var så häftig att bara skorstensstockarna blev kvar av den brunna delen. Några av de boende sov ännu och väcktes av dån och tjut från ett rum på övre våningen där fotograf Albin Anderssons hushållerska bodde. Fotografen, som ännu inte stigit upp, öppnade dörren till rummet och fann att det var rökfyllt och att det brann i taket. Han stängde dörren, kastade på sig ett ytterplagg och sprang ut för att hämta hjälp. I den räddade delen kunde köpmannen Ekstrand snabbt inrätta en provisorisk affärslokal. Då utrustningen för släckning som användes var enkel krävdes insatser av ett stort uppbåd av frivilliga. Branden i det Ekstrandska huset blev en tankeställare vid organiserandet av Karlskogas brandkår. Borgarbrandkåren var på plats med sina sprutor inom tio minuter och kunde lätt ha släckt branden om det funnits tillräckligt med vatten. Men vatten fanns bara i sjön, så man fick ta hjälp av 40-50 hästar för att köra fram vatten till Bofors ångspruta. Flera byggnader var hotade och hade vinden varit ogynnsam kunde eldflagor även nått kyrkan. Ett brandsegel spändes över en fastighet intill. Bilder visar hur man hade täckt stora delar av detta hus med segeltyg. Panik sägs ha uppstått när röken började välla ut från det Ekstrandska huset, eftersom Intresset för brandväsendet hade varit stort under flera år och det första brandreglementet fastställdes i augusti 1897. Det stagades om vite vid försumlighet, men belöningar kunde också utdelas. De som kom först till ett brandställe med vattenfyllda tunnor och anmälde sig till brandbefälet fick t ex 3 kr. På den tiden fanns en tolvmansspruta i spruthuset, en fyramans i kyrkans vapenhus och några på andra platser. Vattenkärror var stationerade vid tingshuset, kyrkogården och fattighuset. Personalrullan hade en noggrann rangordning av befäl, standarförare, sprutmästare, strålförare, pumpare osv. Var och en hade sitt tjänsteteck- 6 en. Förteckningen upptog fler än 250 personer, vilket innebar att så gott som varje man i lämplig ålder hade någon uppgift. Karlskogas vattenproblem behövde lösas och utöver hushållens behov ansågs det angeläget att det fanns god vattentillgång för eldsläckning. Ett alternativ med en stor branddamm var aktuellt en tid, men man beslutade efterhand att anlägga en vattenledning. Den blev klar i slutet av 1905 och då var det dags att utreda en ny organisation för brandväsendet. Först skulle ett nytt spruthus byggas vid torget. När det blev klart 1908 såg man över organisationen. 1909 inrättades en fast anställd brandelitkår, som bestod av en förste och en andre förman, en reparatör och minst åtta brandsoldater. Det var inte en yrkeskår utan en kontrakterad elit, på vilken man kunde ställa större krav än på den allmänna brandkåren, som byggde på stor uppslutning. Detta exempel från Karlskoga visar åter hur brandskyddet utvecklats i takt med ny teknik och utbyggnad av infrastruktur. Det visar också att man även för 100 år sedan var väl organiserad och kunde begränsa bränder i trähus. Gamla brandstationen Ett stort problem var brandstationen som låg vid torget och kallades för spruthuset. Det rådde stor irritation vid utryckningar. Det kunde vara besvärligt att nå stora delar av Karlskoga. Det berodde bland annat på att järnvägen var så hårt trafikerad. Planeringen för en ny brandstation började redan år 1938. Men efter stadsbildningen överläts ärendet på brandstyrelsen, som kom med ett förslag år 1940. Bygget kom igång under slutet av året och var klart år 1941. Karlskoga fick då sin första yrkesbrandkår som bestod av brandchef, vice brandchef, förman och fem brandmän. Kåren utökades året därpå. Bygget kostade 400 000 kr – en ansenlig summa pengar på den tiden. Om inte personalen räckte till vid en större brand så kunde man tillgå borgarbrandkåren. Ambulansfrågan löstes också tack vare att stationen blev färdig och de placerades också där. Den gamla brandstationen byggdes om några gånger för att anpassa den för större fordon. Nya brandstationen Karlskoga har nu fått en toppmodern brandstation med den senaste tekniken. En stor och fin vagnhall där alla bilar får plats. Slangtvätten görs numera i en maskin, som torkar slangarna så man Brandstationen, som började byggas våren 2013, står nu färdig. Onsdag 28 maj 2014, överlämnade Karlskoga kommun den nya brandstationen på Boforsudden till Bergslagens Räddningstjänst. Kostnaden för bygget var 67,7 miljoner. Underlag från hembygdsböcker från Karlskoga och Algot Holmströms bok "Karlskoga". Text: Thomas Karlsson Ångsprutan från 1901 finns bevarad i ett museum vid nya brandstationen. Den stora branden av Ekstranska huset 1903. Brandstation vid torget kallades för spruthuset. Tornet var till för att hänga brandslagarna på tork. slipper hänga upp de som man tidigare gjort. På området finns plats för övningar. Ett museum har också skapats. Där finns bland annat den gamla ångsprutan. 7 Gamla brandstation vid Bangatan. Arkivets skolplanscher 1. Masurträd, typträd. 2. Glasbjörk, typträd. 3. Årsskott av masurbjörk i vinterstadium. 4. Årsskott av glasbjörk i vinterstadium. 5. Bladbärande skott av masurbjörk i vinterstadium. 6. Bladbärande skott av glasbjörk i vinterstadium. 7. Skott av masurbjörk med han- och honhängen. 8. Skott med frukthägn av masurbjörk. 9. Hanblommor av masurbjörk. 10. Honblommor av masurbjörk. 8 11. Hägnfjäll av masurbjörk. 12. Hägnfjäll av glasbjörk. 13. Frukt av masurbjörk. 14. Frukt av glasbjörk. 15. Årsplanta av masurbjörk. 9 16. Tvåårsplanta av masurbjörk. 17. Björkticka (Polyporus betulinus) på stam av björk. 18. Eldticka (Polyporus igiarius) på stam av björk. 19. Fnösketicka (Polyporus fomentarius) på stam av björk. 20. Blad av glasbjörk med sommarsporer av björkrost (Melampsora betulina). Karlskogas cirkusdrottning Baptista Schreiber Baptista Schreiber i sina glansdagar. 10 Baptista Schreiber föddes 1886 i Stockholm, dotter till Johan Baptist Schreiber och Berta Ofelia Maria Lindberg. Baptista var bara tre år gammal när pappan gick bort och den då tioårige brodern fick bli familjeförsörjare. Baptista fick snart också hjälpa till att dra in pengar till familjen och debuterade som lindanserska när hon bara var fem år. Den internationella karriären inleddes år 1909 när hon hos Cirkus Albert Schumann i Berlin blev jockeyryttare, bland annat specialist på olika språng från manegen och upp på hästryggen. Efter en skada i benen utbildade hon sig till skolryttare och köpte en häst av Albert Schumann som hette Siglavy Alda II. I den här vevan träffade Baptista sin första make, en dansk tenor och skådespelare som hette Otto Detlefsen. var tillbaka i cirkusen då hon träffade bröderna Chuy och Manuel Mijares, två lindansare från Mexico. Så småningom, rättare sagt år 1927, kom Baptista att äntligen starta en egen cirkus tillsammans med Chuy och samma år gifte de sig. I Karlskoga fann Baptista och hennes make vintervistet för sin turnerande cirkus. Här slog de upp sitt nya tält sedan det gamla förstörts av blåst. År 1931 ville Baptista köpa doktorsvillan för 30 000 kronor av kommunen och ett preliminärt köpekontrakt upprättades innan beslut om försäljning fattats i fullmäktige. Hon la även 5000 kronor i handpenning. Det blev dock ett ramaskri och i ett inkommet protestbrev ville upprörda herrar förmå kommu- Hon var inte bara som artist utan även som företagsledare en av de allra största i svenskt cirkusliv, och hon visste hur hon skulle skapa publicitet kring sin verksamhet. Hon var en utpräglad djurvän, som aldrig tolererade den minsta försummelse när det gällde hennes hästar och hundar. Detta visas till exempel i det faktum att hon ansökte om att få begrava sin älskade häst Menelik på kyrkogården. Kyrkofullmäktige var dock inte så förstående och Menelik blev istället begravd utanför kyrkomuren med texten kvar i den spruckna stenen: Under konstiga omständigheter julen 1913 när Baptista uppträdde i London med ett bejublat nummer på Hagenbecks cirkus, blev hästen Siglavy förgiftad och dog. Misstanken var att det skulle varit konkurrenten som förgiftade hästen för att stoppa Baptistas framgångar. Just vid detta tillfälle var Änkedrottningen Alexandras rådgivare Lord Lonsdale närvarande och efter samråd med drottningen anordnades en galaföreställning där Baptista fick ta emot en ny häst – Menelik. När första världskriget kom fick Baptista ett litet avbräck i sin karriär. Under och strax efter kriget arbetade hon som ryttarinna, filmskådespelerska, kabarésångerska och operettprimadonna i Danmark och Sverige. Det dröjde dock inte så länge innan Baptista på nytt Baptista var tydligtvis en mästare i konsten att trollbinda sin publik vare sig hon red eller höll tal i manegen. Ingen kunde som hon få publiken i Sveriges alla städer att tro att just deras stad låg henne särskilt varmt om hjärtat. nalfullmäktige att avslå förfrågan om köp – vilket också skedde i oktober 1931. Baptista köpte istället en tomt i närheten av folkets park, där sen cirkusen kom att ligga. 11 O min Menelik Menelik Du var född på Arabiens soliga jord Du dog långt bort i den snöiga nord I minne av din trohet Från Din Härskarinna Själv ligger Baptista Schreiber begraven på den katolska kyrkogården i Stockholm. Text: Annelíe Henriksson Vy mot Cirkusen. Bofors tågstation Den äldsta stationen, träbyggnaden, uppfördes år 1873 och sträckan Nora – Strömtorp öppnades i sin helhet för allmänheten år 1874. 12 Vid början av 1800-talet började fraktkostnaderna för malm och kol inom Karlskoga Bergslag bli kännbara eftersom det krävdes stor insats av folk och hästar för att genomföra transporterna. Därför började bruksägarna i Karlskoga intressera sig för att kunna transportera malm och kol till sina hyttor på ett billigare och säkrare sätt och järnvägar började till slut byggas. Den äldsta stationen, träbyggnaden, uppfördes år 1873 och sträckan Nora – Strömtorp öppnades i sin helhet för allmänheten år 1874. Här var Theodor Olsson den första stationsföreståndaren och han arbetade som detta fram till år 1901. Det var också här på Bofors gamla station som kung Oskar II togs emot år 1895 av Alfred Nobel i hans vagn förspänd med två ryska hingstar. År 1908 uppfördes den nya stationsbyggnaden i tegel och båda stationerna inrymmer idag verkstad och ateljéer för lokala konstnärer. Precis bredvid de båda stationshusen ligger två hus, tillsammans kallade Korpkullen. I arbetarbostaden Gråbo ligger Karlskoga arbetarmuseum. Byggnaden är uppförd av Bofors bruk omkring år 1870 och har fram till 1970-talets mitt varit hem åt nio familjer. I byggnaden som har renoverats har man på ett realistiskt sätt återskapat levnadsvillkoren från tre olika årtionden, nämligen år 1885, 1918 och 1942. De fascinerande miljöerna ger en unik inblick i bruksarbetarnas liv och kanske framför allt kvinnans dåvarande arbetsmiljö - hemmet. Bofors båda stationer och korpkullen ger tillsammans en väl sammanhållen och unik bruksarbetarmiljö som är väl värd att bevara. Bostadsområdet Rosendal som gränsar till korpkullen är äldre arbetarbostäder som idag används som lägenheter. I den ursprungliga planen för järnvägssträckan Nora – Karlskoga ingick byggandet av en bibana från Bofors station till Björkborns bruk, men istället anlades en kanal med ett stickspår från kanalens hamnplats till stationen. Text: Annelíe Henriksson 13 Gammalt ånglok. Herrar vid Bofors tågstation. 14 Expedition i tågstationshuset. Lokalhistoriska föreläsningar hösten 2015 Fri entré Läcka kommer på farkosten – när riksarkivet höll på att gå under i Hjälmaren Bland utstickare och uttryckare i Karlskogatrakten Författaren Torbjörn Karlsson och trubaduren Rolf Rondal. 24 september klockan 18. Fribiljetter från 10 september. Håkan Henriksson från ArkivCentrum i Örebro. 19 november klockan 18. Fribiljetter från 5 november. Bokälskaren Alfred Nobel Parker i Alfred Nobels fotspår Muséechef Hans Johansson. 17 december klockan 18. Fribiljetter från 2 december. Förre stadsträdgårdsmästare Sif Eklund. 22 oktober klockan 18. Fribiljetter från 8 oktober. Plats: Hörsalen, biblioteket. Fri entré Biljetter hämtas i informationsdisken i biblioteket. Lokalhistoriska föreläsningar arrangeras av kommunarkivet, telefon 0586-615 44. Med reservation för ändringar. Info: www.karlskoga.se/kommunarkiv 15 Minns du? Alkvetterns herrgård. Karlskoga sparbank. Pensionat Solbacka. Karlskoga Prostgård. Kontaktuppgifter Kommunarkivet Folkrörelsearkivet Kyrkbacken 9 691 83 KARLSKOGA Telefon 0586-615 44 kommunarkiv@karlskoga.se www.karlskoga.se/kommunarkiv Öppettider September–maj Tisdagar 13–18 Torsdagar 10-14 Övrig tid enligt överenskommelse Tidvis utges av Folkrörelsearkivet i Karlskoga kommun Foton Kommunarkivet om inget annat anges. Ansvarig utgivare Annelíe Henriksson Research Katarina Jonsson Layout Annika Spector
© Copyright 2024