1. No category

TACK!
Precis som varje effektiv underrättelsetjänst behöver denna boken
strävsamma agenter på fältet. Därför vill jag rikta ett stort tack till alla
läsare av tidigare upplagor, det är ni som är mina agenter.
Tack alla som ger feedback i form av mejl, Facebook-kommentarer och handgripliga tips när vi ses. Utan er hade jag aldrig kunna
upptäcka dom små förändringar som sker i det halvt dolda – en försvunnen träskylt vid en vägkorsning, en busslinje som är omdragen
eller ett träd som är fällt.
Tack också till er som håller ögonen öppna efter nya ställen. Utan
er hade listan aldrig blivit komplett – så fortsätt spana, dokumentera
och rapportera.
Dom ballaste ställena står ännu att upptäcka!
© Text: Valle Westesson, 2015
Form: Benny Mårtensson
Redaktör: Erika Feldt
Foto: Valle Westesson, Österlen Alpacka, Kerstin Pettersson,
Anders Roos, Anders Johansson, Monica Lindström, Stig Skelboe,
Hanna Philipsson-Rylander, Erik Sjöstedt/kajak.nu,
Bo Öhrgren, Studio Tintin.
Tryck: Publikum Printing Company, Belgrad 2015
ISBN: 978-91-86691-94-3
Roos & Tegnér
Monbijougatan 17 G
211 53 Malmö
www.roostegner.se
Jag är komiker, författare, tevemakare, guldsmed och skeppare
på en lång blå båt med en teater ombord. Vill man va elak kan
man säga att jag är en rastlös själ som inte kan bestämma mej för
vad jag ska göra med mitt liv. Vill man va snäll kan man säga att
jag är en rastlös själ som förr eller senare kommer hitta min grej.
Tills vidare fortsätter jag gärna att bluffa mej fram i olika genrer
och hoppas på att ingen synar mej. Helst av allt ger jag mej ut på
vägarna igen och letar upp nya ställen som kanske hamnar i en
kommande utgåva av denna bok. Ställena är godtyckligt utvalda
helt efter min smak, och självklart finns det många fler.
Har du tips på andra balla ställen får du gärna mejla till
100ballastallen@gmail.com.
Se så, sätt igång och läs den riktiga texten nu, detta är egentligen en irrelevant sida.
Kram,
Du som vill veta mer om alla balla ställen,
gå in på www.100ballastallen.com.
MÄRKLIGA STÄLLEN 1. Döda byn 2. Rock ’n’ roll-caféet i Linderöd 3. 24:ans presentimport 4. Grottbyn vid Skånes djurpark 5. Framtid 6. Övergivna vikingalandet i Skånes Fagerhult 7. Barsebäcksverken 8. Kulturhuset i skogen 9. Landskrona hamn 10. Radiomuseet i Ekeby 11. Helgeandskyrkan på Klostergården 12. Nackastatyn i Borrby 13. Ministranden i Malmö hamn 14. Kändisgalleriet i Örkelljunga 15. Stenberget 16. Översten VACKRA STÄLLEN 17. Malmös takträdgård 18. Körsbärsdalen 19. Trädhuset vid Finjasjön 20. Landön 21. Klagshamns hamn 22. Blåherremölla 23. Galleri Nivå 125 24. Wanås slott 25. Odensjön 26. Hjortronsafari på Vysslemyr 27. Prästens badkar 28. Grottorna på Kullaberg 29. Ödeskogen i Åhus 30. Skorstensdalen 31. S:t Petri kyrka i Klippan 32. Hallands Väderö 33. S:t Pauli mellersta kyrkogård 34. Vildrosor och höns 7
8
11
15
17
21
23
26
29
31
33
34
36
38
41
44
47
49
50
52
54
55
57
59
62
64
66
68
70
72
74
76
78
80
82
85
COOLA STÄLLEN 35. Trädgårdspaletten 36. Mosaiködlorna i Bromölla 37. Hallsbergs stenar 38. Lördagsloppis i Lund 39. Petra Lilja designgalleri 40. Klätternätet i Bessinge 41. Jakriborg 42. Betongbryggorna i Gärsnäs 43. Lyrans dal 44. Tropikariet i Helsingborg 45. Landskrona konsthall 46. Slagghögen i Åstorp 47. Sjöholmens station 48. Väg 110 49. Berggrens skrot och järn 50. Österlen Alpacka 51. Vulkansafari på Söderåsen 52. Balsbergsgrottan 53. Bärnstensstranden i Kämpinge 54. Malmö Återbyggdepå 55. Jättefuran i Björstorp 56. Söderto fästning 57. Kyrkbacken på Ven 58. Östra kyrkogården i Malmö 59. Ebbas fik 60. Studio Tintin HISTORISKA STÄLLEN 61. S:t Lars kyrkogård 62. Spitzbunkern i Malmö hamn 63. Pestkyrkogården vid Killeberg 64. Ivö klack 65. Hattmuseet i Trelleborg 66. Kalkugnarna i Östra Torp 67. Sibbarps Skans 68. Hällristningarna i Järrestad 87
88
90
93
96
99
102
104
106
109
112
113
115
118
120
122
124
127
131
133
136
137
141
145
147
149
152
155
156
159
161
164
167
169
171
173
69. Lilla Isie gamla kyrkogård 70. Gillhög 71. Gunnarps tegelugn i Tjörnarp 72. Koloniområdet i Landskrona 73. Gyllebo slottsruin 74. Kvarnstensbrottet i Gislövshammar 75. Dymöllans åleri 76. Vätteryds gravfält 77. Lanthandeln i Önneköp 78. Rävastenen 79. Stjärneholms borgruin KURIOTISKA STÄLLEN 80. Konditori Wivex 81. Jurij Gagarin i Nydala 82. Andreas Baader i Lund 83. Lasse Flinckmans café i Sireköpinge 84. Sloppy Billy’s 85. Dennis samtida allmogemuseum 86. Yangtorp 87. Nimis 88. Inspelningsplatsen av Bröderna Lejonhjärta 89. Pärlfiskarens hus 90. Printzells i Hässleholm 91. Cornelis hus 92. UFO-monumentet 93. Eslövs leksaksmuseum 94. Edvard Perssons grav 95. Beredskapsmuseet i Djuramossa 96. Arlövs kaninavelsförening 97. Rössjön 98. Änglatvätt 99. Inspelningsplatsen till det Sjunde inseglet 100. Hermann Görings Malmö 175
177
179
182
184
185
186
189
191
193
195
199
200
202
205
208
210
214
216
219
222
224
226
228
230
232
234
236
238
241
246
248
250
MÄRKLIGA
STÄLLEN
Här hittar du ställen som i vissa fall har passerat
sitt bäst före-datum. Andra ställen står i sin blom,
men gör det på sitt alldeles egna sätt. Det är lågprisvaruhus med speciella nischer, det är excentriska
män som skapat sitt eget universum och det är
brutalmonumentalistisk arkitektur när den är som
brutalast. Bra som dagen efter-utflykt eller för det
dejtande paret som vill ha variation till bion.
MÄRKLIGA STÄLLEN 7
1
DÖDA BYN
 DOM SÅLDE SINA HEMMAN (MEN INGEN VILLE KÖPA) 
O
m stället du bor på inte fungerar som du önskar börjar du
kanske fundera på att ge dej av. Om byn du är uppvuxen i
inte kan ge dej det liv du förtjänar kan du känna dej tvungen att
ge dej av. Om du ser barnen svälta och dom gamla kröka sina
ryggar har du inget val, du måste lämna ditt hem och flytta. Förmodligen är det den allra sista utvägen. In i det sista försöker du
hitta en lösning för att kunna bo kvar. Kanske härda ut ett år till.
Vetskapen om det eländiga som omger en är ändå mer uthärdlig
än ovissheten av att vara hemlös.
Mänskorna i Spångabro hade inget val. Dom magra jordarna gav inte mycket annat än tusentals ton sten som staplades i
lodräta gärden längs odlingslapparna.
En efter en gav man upp, 40 hus som avfolkades under
1900-talets första hälft. Familj efter familj gav sej av mot en osäker men förhoppningsvis bättre framtid. Ingen köpte deras hus
och ingen flyttade in efter dom. Dom övergav sin by och ingen
kom dit efter dom.
8 MÄRKLIGA STÄLLEN
Med det uteblivna underhållet regnade taken sönder.
Det obrända lerteglet vittrade
och smalt tillbaka ner i jorden
och kvar blev stengrunderna och gärdena. Åkrar växte
igen och skogen kröp innanför
knuten. När ingen längre gick
mellan husen försvann till och
med ortsnamnet. Ingen pratar
längre om Spångabro, den har
blivit Döda byn. Så kallas den i
dom ensliga gårdarna och sommartorpen i dom nordöstskånska skogarna runt Villands Vånga,
en halv mil norr om Arkelstorp, nästan alldeles intill den blekingska gränsen.
Ända fram till år 1960 höll den sista invånaren ut. Vad ruskigt ensamt det måste varit en sen kväll i november för honom,
Kitta-Per kallad. Det var inte bara så att han var ensam hemma
i ett dragit torp långt in i skogen, han var ensam i hela byn sen
kanske 5 år tillbaka. Om Kitta-Per berättas att han en gång om
året vandrade in till Kristianstad där han hämtade hela senaste
årets utkomna tidningar och bar hem till Spångabro. Varje dag,
365 dagar framåt, läste han sen en tidning med precis ett år gamla
nyheter. I dessa dagar av tidningsdöd verkar en så hängiven prenumerant säkert som en dröm för vilken chefredaktör som helst,
inte minst om tidningen ges ut i Kristianstad.
Dom flesta Spångabroarna emigrerade till Amerika och lyckades säkert skapa sej ett bättre liv i ett land som erbjöd större
möjligheter. Det som slår mej när jag traskar runt i resterna av
deras slit är hur kort tid som passerat sen mänskor svalt i nordöstra Skåne. Det är bara en generation före mej som mänskor hade
så kassa levnadsförhållanden här. Jag tror inte man överger sitt
MÄRKLIGA STÄLLEN 9
hus, sina åkrar och sin hembygd om man inte måste. Ingen flyr
för att det är kul och ingen vill stå med mössan i hand och be om
hjälp. För oss som är uppvuxna i överflöd och med möjlighet
att göra vad vi vill med vår tid kan det vara på sin plats med en
smula ödmjukhet inför dom som lämnat allt och gett sej av till
oss i hopp om en bättre vardag.
KASTAGROPEN
Ett potatiskast norr om Döda byn ligger ravinen Kastagropen.
Det är en rasande vacker del av världen som lämpar sej väl
för en längre promenad. Åtminstone sen medeltiden har det
varit en farbar väg, även om den idag bara tillryggaläggs till
fots. Förutom att du passerar Döda byn finner du spår från
dom två glasbruk som legat där. Dessutom omges ravinen av
legender om snapphanar. Det sägs att sådana hängdes upp i
träden längs vägen för att bilda avskräckande exempel. Ravinen sträcker sej mellan sjöarna Lerjesjön och Raslången. Det
är också en del av Skåneleden som kallas Etapp 3A.
CHANS ATT DET ÅTERVÄNDER EN RIK ÄTTLING OCH
BYGGER UPP BYN: 0,013 %.
RISK ATT SAMMA ÖDE VÄNTAR KRISTIANSTAD: 0,13 %.
DISKUTERA I GRUPP: Hur ser ditt hem ut om 50 år ifall du
kliver ut genom dörren idag och ingen tar hand om det?
TA SEJ HIT: Kör norrut från Kristianstad på Snapphanevägen,
som sen blir Arkelstorpsvägen. Fortsätt norrut i Arkelstorp på
Mjönäsvägen. Sväng västerut efter ca en halv mil på Enetorpsvägen. Kör ca 1,5 mil in i skogen och där är det bara att kliva av
och börja spana efter stenhögar.
N 56° 13,0912’ E 14° 20,6267’
10 MÄRKLIGA STÄLLEN
2
ROCK ’N’ ROLL-CAFÉET I LINDERÖD
B
 SVERIGES FÖRSTA MOTELL 
ilen slog ju aldrig riktigt igenom i Sverige. Visst, folk har väl
åkt omkring i bil då och då men den blev inte det centrum
för mellanmänsklig kultur som den blev i USA. Kanske blev vi
för kollektiva under andra halvan av 1900-talet, kanske bilindustrin inte hade tillräckligt starka lobbygrupper. Även om vi i
Sverige hade två bilmärken, vilket är mycket för ett land som på
den tiden hade 8 miljoner invånare. Det gör alltså ett bilmärke per
fyra miljoner mänskor. Med samma skala skulle tyskarna sitta
inne på tjugo märken, England och Frankrike hade haft femton
bilfabriker var – alla förmodat lika dåligt rustade för den årstid
som infaller på vintern. Till och med Danmark skulle haft ett
eget bilmärke (vilket dom faktiskt nästan hade. På 1980-talet
tillverkades ju den trehjuliga Ellerten, en eldriven bil som producerades i 4 000 exemplar). Så även om det verkar som att vi
hade en förhållandevis stark bilindustri i Sverige vill jag ändå
påstå att bilen inte blev så populär som den skulle kunna ha blivit.
En man som nog trodde att det inte fanns nån hejd på hur
stort det skulle bli med bilism var Otto Moreau. Otto hade varit
i Amerikat och sett hur man kunde ta bilen bort från staden och
stanna till vid en byggnad som var både parkeringsplats och ho-
MÄRKLIGA STÄLLEN 11
tell! Det var svindlande tankar på 1930-talet. Visst hade man
väl hört talas om hotell, det var väl inget märkvärdigt med det.
Likaså fanns det dom som hade sett parkeringsplatser med
egna ögon. Men nu skulle det plötsligt kombineras. Skeptiker
tog det förmodligen som ett slags järtecken för den flammande
undergången. ”Jaha”, skrockade dom, ”nu regnar det uppåt, nu
går karlar i kvinnokläder och nu kan man köra bil ända fram till
hotellen!”
Men undergången uteblev, även den gången. Små byggen
poppade upp längs landsvägarna, och dom kallade sej motell. En
bensintapp, en verkstad och sängar i enkla rum med parkering i
direkt anslutning, det var tidernas melodi. Vissa var påkostade,
som Gyllene Ratten söder om Stockholm. Dit hämtades inredning från NK, det fälldes in radioapparater i väggar och hos den
kvalificerade kökspersonalen uppfanns bearnaisesåsen. Så om
hela motellrörelsen blir en parentes i den svenska kulturhistorien kan man ändå inte bortse från att den gett oss det där kletet
som är så gott på kebabpizza.
M
en Rock ’n’ roll-caféets historia började alltså med Otto
Moreau, som kommit hem från USA. Han såg den strategiska platsen mellan Malmö och Kristianstad vid den alldeles
nyanlagda E22:an. Dom kunder han siktade in sej på var långtradarchaufförer. Och det funkade. Så småningom kunde stället
expandera, och det gjorde det såklart speciellt under dom svenska motellens guldålder: 1950–1965. Det var då Gyllene Ratten,
12 MÄRKLIGA STÄLLEN
Fleninge Motell, Vida Vättern och Ljungby Stadt Hotell spirade
och det var då nån gång som bilen kunde ha brejkat i Sverige. Det
kunde ha skett en utbyggnad av vägnätet. Det kunde ha anlagts en
massa drive in-biografer och drive thru-restauranger, men det
blev inte så. Istället ebbade bilkulturen ut och ställena stängde,
blev omoderna eller hamnade på fel plats när vägarna drogs om.
Allt detta kan ni läsa kilometerlånga böcker om, utgivna av Trafiknostalgiskt förlag (OBS! Finns på riktigt!) om
ni orkar. Alla böckerna pryds av en blekt bild föreställande en stor UNO-X-bensinstation full
av svarta bilar i bulligt mjuka former.
Jag tror att motellet i Linderöd hankade sej
fram efter guld­åldern mycket för att vägen låg
kvar utanför, men också för att det inte finns så
mycket andra samlingslokaler i närheten. Det
bör helt enkelt finnas en näringsverksamhet i
det där huset. Det har varit auktionskammare,
loppis, kinakrog, massagestudio och nån gång
under dessa tak kom man på den briljanta idén
att skylta stället med en lätt ekivok sjöjungfru
i skala 1:1. Idag är den nästan det första man ser när man åker
förbi, och det är säkert smart för affärerna. Att man sen inte är
helt tydlig i vad stället heter är kanske inte klockrent helt marknadsföringsmässigt. På gavelsidan står det Linderöds Motell och
på framsidan Rock’n’ roll Café. Man blir också upplyst om loppis,
räkmacka för 30 kr, rum från 350 kr/natt och att dödsbon köpes.
Å andra sidan är det ju kombon av allt detta som gör att jag
tycker det är ett ballt ställe. Vill man ha nostalgiskt 50-tal finns
det bättre genomförda hak, vill man ha delikata smörgåsar med
maritimt pålägg görs dom noggrannare på andra krogar och vill
man göra dom bästa loppisfynden söker man sej annorstädes.
Men sammantaget har nuvarande föreståndaren Peter Björck
ändå lyckats skapa nåt som är i det närmsta unikt. Det är en choMÄRKLIGA STÄLLEN 13
sefri och välkomnande stämning i second hand-möbleringen,
och dessutom står hemlagad radiokaka på menyn – bara det är
en anledning att ta sej dit.
EPILOG
Egentligen kan man säga att bilen ändå slog igenom till sist. Dom
sista tio åren har varit till bilens fördel. Med köpcentrens lockande plåthangarer är vi numera beredda att lämna stadskärnorna
och ge oss ut på inköpståg med bilarna. Att endast kunna sova
över var inte tillräckligt lockande, men får vi köpa grejer till ett
pris som vi tror är billigt, då jädrar anåda topptankar vi familjekombin och rullar iväg. Visst är det förbannat praktiskt att
frakta hem saker i bil, men det är också nåt gudsförgätet över
handelsbyar. Samhällen som planeras utifrån bilism blir inte
sköna att vistas i. Man kan inte bortse från det faktum att Svågertorp är vidrigt fult, jämfört med till exempel med Södra Åby,
även om man kan handla fem rullar tapet för 149 kr.
Det lär ju inte va den svenska billobbyn som dom sista tio åren
fått oss att åka mer bil. Snarare individualiseringen av samhället.
När alla mänskor går mer mot att bli varsina öar är det lättare
att strama synfältet och sluta bry sej om hur våra gemensamma
ytor ser ut. Det är dumt tycker jag. Det är också ironiskt att dom
år då bilen verkligen blivit en del av vårt kulturarv är samma år
som bilindustrin krisat, vacklat och slutligen flyttat härifrån.
RISK ATT DET ÄR FULLBOKAT: 11 %.
RISK ATT BLI NOSTALGISK: 12 %.
CHANS ATT BLI AVKOPPLAD: 99 %.
ÖPPET: Oftast tisdag till torsdag 9–17, lördag och söndag 11–17.
Dubbelkolla på hemsidan!
TA SEJ DIT: ÅK E22:an norrut mot Kristianstad. Kolla åt höger.
N 55°56.057’ E 13°50.084’
14 MÄRKLIGA STÄLLEN
3
24:ANS PRESENTIMPORT
V
 KONKRET KONST TILL SALU 
art vänder du dej när du snabbt behöver en 102 cm hög
akrylstaty föreställande en dansande gris endast iklädd
kockmössa och förkläde? Vem ska man ringa om man står utan
present och det enda jubilaren kan tänka sej är en life size älg i
betong? Hur stillar du ditt habegär när det enda du vill är att äga
en egyptisk tvåmeters sarkofag i laminat? Svaren på dessa frågor
– och antagligen många fler – finner du på 24:ans presentimport
utmed vägen mellan Tyringe och Örkelljunga. Just den biten
allmän väg är tyvärr en sträcka som jag spontanåker alldeles för
sällan. Varje gång jag gjort det (en gång i somras) utbrister jag
nämligen: ”Nämen titta ungar, det står en fyra meter hög plastgiraff i den trädgården!”
24:an öppnade år 2002 i ett stråk av klarsynthet. Familjen
som driver det såg en chans att fylla en lucka i dom nordskånska
villaägarnas sinnen och trädgårdar. Det var främst trädgårdskonst man riktade in sej på i början. Gärna djur i naturlig storlek,
naturtroget målade. Sen utökades sortimentet med springvatten,
MÄRKLIGA STÄLLEN 15
julartiklar, trädgårdsmöbler
av betong etc. I Sverige är vi
lite trista och återhållsamma
när det kommer till att inreda och utreda våra hem. Hellre
grått än färg, hellre abstrakt
än konkret, hellre geometri
än natur. Vänner av god smak
skulle säkert fryna på näsan
åt den här typen av konst och
jag själv var till en början lite
avmätt ironisk mot affärens
utbud. Men ärligt ... är det inte
roligare att nån har en stor gorilla i sin trädgård än att nån
inte har det? Är det inte roligare att ha massor av kulörta ljusslingor på sin husfasad vid juletid än att inte ha det? Är det inte
roligare att bejaka än att belacka? Självklart är det så. Medelklassens stränghet mot sej själv har gått för långt. Varför skulle det
va fult med en trädgårdstomte när alla kan se att det är mycket
finare och intressantare med en?
24:ans grundare och dess kunder har redan fattat. Köp ett
djur till din trädgård så kommer resten av sej själv.
CHANS ATT FÖRVÅNAS ÖVER HUR PASS LITE EN UTOMHUSTUPP I PLAST KOSTAR: 51 %.
RISK ATT DU FORTFARANDE TROR ATT JAG IRONISERAR:
51 % (det gör jag inte!).
CHANS ATT RETA DINA GRANNAR: 51 %.
TA SEJ DIT: Bil 20 min västerut mot Örkelljunga. Håll utkik efter
stillastående djur som normalt inte hör hemma i den nordiska
faunan.
N 56°14.575’, E 13°28.762’
16 MÄRKLIGA STÄLLEN
4
GROTTBYN VID SKÅNES DJURPARK
E
 STENÅLDERN I BETONG 
tt av dom populäraste lärarskämten under min skoltid löd
”När jag var ung, alltså på stenåldern ...”. Jag kunde tyvärr
aldrig spela med i den charaden och låtsas som det var kul, därför
blev också mina betyg snäppet under medelmåttan.*
Om dagens nyutexaminerade lärare kör samma skämt kan
dom ha rättare än dom tror. Under första halvan av 1980-talet
var stenåldern nämligen hetare än nånsin i Sverige (möjligen
undantaget åren 12 000 f.Kr.–1 700 f.Kr.). Jag ser främst två skäl
till vurmen och varför den kom när den kom.
Skäl nummer 1: EFTERDYNINGARNA AV HIPPIETIDEN
Under 1970-talet flyttade man ut på landet, odlade kroppshår och
lärde sej spela sälgflöjt. Det fanns en vurm för självhushållning,
att bo på en gård i skogen och leva på vad naturen har att ge (med
tillägget att bära kläder av plast). Att bara plötsligt bosätta sej i
vildmarken är ju svårt, det vet alla som haft friluftsdag, så man
sökte kunskap i historien. Hur överlevde folk innan det fanns
infrastruktur och psykofarmaka? Det var frågor man hoppades
få svar på genom att levandegöra svunna tiders armod. Några
MÄRKLIGA STÄLLEN 17
blev duktiga på att färga garn med växter, vissa blev asatroende
och en del blev illamående på grund av feldosering av svamp. Ytterligare några blev nyfikna på hur det var på den riktigt gamla
gammeltiden, när det var många tusen år kvar tills dom förkastliga nationalstaterna skulle växa fram och förtrycka folk med
frodigt könshår. Dessa byggde stenåldersbyar och provbodde
dom på semestern.
Skäl nummer 2: GROTTBJÖRNENS FOLK
Jean M. Auel förändrade en hel världs syn på fysisk kärlek.
Hennes tes om att cro magnon-mänskorna pippade med neanderthalare blev en succé utan like**. Med mustiga beskrivningar
av fysisk kärlek fick boken en generation av unga att längta efter
ett liv i bushen. Bokserien kritiserades naturligtvis av arkeologer
och historiker som genast ställde klyftiga retoriska frågor som
”Hur vet du att killar hette Jondalar?”, ”Varför skulle en sorts
mänskor vilja ligga med en annan sorts mänskor?” och ”Varför kom du och gjorde mitt teoretiska ämne sexigt när allt var
så torrt och perfekt?” Den första boken utkom på svenska 1981
och satte stenåldern i ett helt nytt fokus. Dittills hade det varit
en epok man relaterat till genom tecknade bilder i historieboken.
Ofta var den tecknade bilden lätt sepiatonad, ritad med sträva
färgpennor och föreställde en gubbe med pälsbyxor som böjer sej
ner för att dricka ur en pöl. I det nya härliga ljuset som flödade
ut i samtiden ångade stenåldern av sexuell sprängkraft. Plötsligt
blev alla sugna på att stormysa i renfällar på stampade lergolv i
18 MÄRKLIGA STÄLLEN
skenet från en fårtalglampa. Plötsligt kände alla en inre drift att
utsöndra brölande läten av sexuell urkraft, nedärvda från virila
män och kvinnor på Europas bördiga stäppländer.
Med denna bakgrund är det inte konstigt att ett gäng driftiga
mänskor från Lund cyklade ut till
Skånes djurpark och frågade om
dom fick bygga en stenåldersby.
Djurparkschefen kollade för säkerhets skull om det fanns djur
på stenåldern, sen gav hen grönt
ljus för bygget. Det torkades buffelskinn, det klövs stockar med
kilar och det flätades vass. Ett
stort bondehus, som man tror
att dom såg ut, blev det och hela
mittskånes mediekluster (Mellersta Skånes tidning + Stockamöllans Amatörradioförening)
rapporterade lajv från invigningen.
Buzzen kring det återskapade stenåldershuset väckte en
massa nyfikenhet och folk drogs dit för att uppleva det som
Ayla och Jondalar upplevde tillsammans – med ett tillägg av
plastkläder. Det behövdes nån form av logement för att hysa alla
övernattande kärlekspar och planer drogs snabbt upp för att
bygga ett vandrarhem i stenåldersstil. Att bygga flera längor av
äkta stenåldershus var uteslutet. Det är dyrt, långsamt och kräver
mycket underhåll, så man fick kompromissa. Ett material som är
både billigt och hållbart är ju betong, och det är dessutom väldigt
likt sten. Det är sten-identiskt som det skulle hetat i Hobbexkatalogen. Ett år senare göt man så en hästskoformad länga med
klosterliknande rum i rad. Fönstergluggarna formades som urgröpningar i bautastenar och invändigt i taket göt man in mönster
inspirerat från hällristningar. När betongen stelnat schaktade
man över flakvis med matjord och – voilá – Grottbyn var skapad!
MÄRKLIGA STÄLLEN 19
Idag är det ursprungliga stenåldershuset dåligt underhållet
och tyvärr stängt för besökare. Men mejla om du vill veta hur det
ser ut. Jag och Magnus Hellberg *** smet in där på natten när vi
hade sova över-utflykt med klassen 1992.
Grottbyn är däremot öppen för övernattningar och fungerar
fortfarande som vandrarhem. Ska man besöka djurparken mer
än en dag är det utan tvekan det charmigaste stället att bo på.
* En annan anledning kan ha varit att jag inte var mentalt eller fysiskt närvarande samt att jag intensivt väntade på apokalypsen så
att allt kunde börja om på nytt i ett lågteknologiskt och laglöst land.
** Ironiskt nog för dom dammiga akademikerna upptäckte den
svenske genforskaren Svante Pääbo så sent som 2010 att det finns
belägg för att dom båda mänskoarterna faktiskt låg med varann
och avlade barn. Mellan 2–4 % av genmassan hos den euroasiska
befolkningen kommer från neanderthalaren. Tack för det Jondalar!
*** Min klasskompis som var först i Sverige med cruisingcykel!
SOUNDTRACK: Vår bästa tid är nu.
CHANS ATT PARA SEJ MED EN ANNAN ART: 2-3 % (i Grottbyn, alltså. I djurparken är det 6-7 %).
MISSA INTE: Samlingsrummet i Grottbyn. På väggarna finns
Skandinaviens största samling av gjuten stenålderskonst föreställande män med stånd.
SOVA ÖVER: 2 140 kr för ett familjerum i den sten-identiska
grottan. Då ingår entré till djuren.
TA SEJ DIT: Åk familjen Flinta-bil till Höör, sväng västerut i rondellen på väg 13, följ skyltar.
N 55° 57.641’ E 13° 32.328’
20 MÄRKLIGA STÄLLEN