1. No category

Grundad 1978
Nr 1 2002
Läs om:
Älgjakten
Vita huset
Bildmakaren
Landstormen
Stenyxorna
1 2002
... med mera!
Jubelkväde
Frösunda Hembygdsförening
firade 25-årsjubileum med en
sommarfest vid stationhuset
på sensommaren 2001. Då
framförde vår ordförande
detta jubelkväde som vi publicerar till allmän glädje och
begrundan.
Vi Frösundabor jubilerar idag
Frösunderi, Frösundera,
vi är inte många men fasen så bra,
Frösunderi hurra!
Vår hembygdsförening har fyllt 25,
och därför så sjunger vi alla med kläm:
Frösunderi, Frösundera, alla med kläm hurra!
Från början var hembygdsföreningens ambition att få ut ett nummer av
Sockenstrunt per kvartal. Nuvarande
redaktör med hjälpkrafter har inte
förmått att ens få ut ett nummer vare
sig under innevarande år, decennium,
sekel eller årtusende. Givetvis finns
det inga ursäkter till detta beklagansvärda faktum, möjligen finns några
mer eller mindre goda förklaringar.
Då redaktörens fantasi och kunskaper är begränsade känns det skönt
och betryggande då någon kommer
med en idé eller ännu hellre med lite
skrivet material som kan användas
som utgångspunkt för en eller flera
artiklar.
Genom Jean Bokströms försorg
gick det ut ett upprop under hösten
att ta fram något som kunde hjälpa
redaktören på traven. Jag kan inte
påstå att brevlådan svämmade över
direkt. Något kom och något är med
i detta nummer.
En idé redaktören haft är att då
och då skriva om en Frösundaprofil.
Den här gången är turen kommen till
en av landets bästa och mest kända
porträttmålare, nämligen Ulf Gripenholm. Idén att skriva om platser och
gårdar får sitt i form av en artikel om
Bergs gård.
Omslagsbilden: Bergs gård,
fotograferad av Marcus Olsson.
Här fanns både bönder och drängar en gång
Frösunderi, Frösundera,
Bonnhustrur och pigor med ung-raden lång,
Frösunderi hurra!
Här verkade mjölnare, smeder med folk,
soldater och torpare i var sin holk.
Frösunderi, Frösundera, i varsin holk, hurra !
Vi byggde stationshuset upp från ruin,
Frösunderi, Frösundera,
fast alla ej hade nå'n snickarrutin.
Frösunderi hurra!
Och här kan vi träffas och ha lite kul
och ha handarbete för markna'n till jul.
Frösunderi, Frösundera markna´n till jul, hurra !
Men nu ska vi käka och ha lite skoj,
Frösunderi, Frösundera,
med dans och med femkamp och gladeligt stoj,
Frösunderi hurra!
Och så ska vi titta på Sven och hans får,
hans hundar kan styra hur fårena går.
Frösunderi, Frösundera, hur fårena går hurra!
I forntiden hyllades här guden Frö,
Frösunderi, Frösundera,
en fruktbarhetsgud, som väl numer är dö.
Frösunderi hurra!
Vår kyrka har kors som symbol nuförti'n,
i stället för blod så förtär man här vin
Frösunderi, Frösundera, oblater med vin hurra!
Ove Eklund
Frösunda hembygdsförenings ordförande
Foto Bertil Hellsten
1 2002
J
Älgjakten
ag har i många år under min
aktiva arbetstid önskat att få
göra eller uppleva något som
inte har haft med mitt arbete att göra.
Detta är säkert mångas önskan, men
det är ju det här, att det inte blir av.
För fyra år sedan frågade jag
min vän Bengt-Arne Jansson om jag
kunde få sitta med honom på älgpass
någon dag. Efter överenskommelse
med jaktlaget blev det så.
År 2001, var det som sagt fjärde
året i rad.Telefonen ringde kvällen
innan, och en varm röst sa: "Jag hämtar dig klockan sex i morgon bitti".
Det var tidig gryning och bilfärden gick till det tilldelade passet:
Gustavs.
Urstigen ur bilen följer jag min
älgskytt och mina stövlar slaskar och
plaskar efter nattens myckna regn.
Under stor tystnad viker vi av från
körvägen upp i skogen mot passet.
Väl framme står vi framför en kraftig
träkonstruktion med tak. Vi klättrar
upp för den branta stegen. Det är
förunderligt vilken utsikt man får
från tornet. Jag får en känsla av att
vara en högt uppsatt man.
Under stor tystnad tar vi fram våra
medhavda smörgåsar och termosar.
Bäst att gör det nu för att slippa stöka
senare. Det här är alltså vårt hem
några timmar framåt.
Vapnet är redan laddat med fullt
magasin och säkrat, allt enligt reglementet. Kommunikationsradion är
framtagen och kollad.
Bengt-Arne låter mig i tysthet ta
del av olika regler, dels från Sveriges
Jägarförbund, dels från Frösunda Jaktvårdsförening, som vårt jaktlag heter.
Jo, det är ordning och reda här.
Att sitta på pass är jobbigare än
man tror. Omgivningen måste hela
tiden spanas över. Man sitter inte så
bra som hemma i länstolen precis, och
det kan bli tröttsamt för ryggen.
Frukostgröten har sjunkit undan,
och det smakar med en kopp kaffe,
så att vi kommer igång, som BengtArne sa.
Genom kommunikationsradion
kan man tala med samtliga pass.
Vilken lyx mot förr i tiden. Det kan
till exempel låta så här: "Från Gustavs
till Muffen kom, B-A här".
Genom att man sitter tyst så många
stunder som vi gör flyger det många
tankar förbi. Man tänker på naturen,
och hur snabbt det blivit höst.
Ja, höstprakten kulminerar nu. Färger som rostbrunt, orange, svartgrönt,
ockra och tenngrått dominerar i skog
och mark. I höstdiset bugar gräset under spindelväven. Det stora lövfallen
har inletts, i dag röd, i morgon död.
Jag vaknar upp ur drömmen! Vart
tog älgen vägen? som han sa, vår
gamle kung, när han satt på julottan.
Det har varit förvånansvärt tyst på
passet och förmiddagstimmarna lider
mot sitt slut och klockan är redan
halv tolv.
Jaktlaget håller alltid matrast så
här mitt på dagen. Man samlas på vår
idrottsplats Björkvallen, för att äta
och dryfta förmiddagens händelser.
Efter rasten fick Bengt-Arne och jag
ett nytt pass för att få lite omväxling,
och för att röra om i grytan, som
jaktledaren Tage Ahlgren uttryckte
det.
Eftermiddagen blev lika tyst och
glasartat stilla som förmiddagen.
Undantaget var några kanadagäss
som höll låda om vem som skulle anföra snöplogen mot sydligare trakter.
Nöt-väckan gjorde sig också påmind,
genom att hacka hål på tystnaden.
Tystnad, lång tystnad...
I jaktlagets instruktioner hade jag
ju läst att jakten skall avbrytas vid
solens nedgång, i dag ca 17:56. Det
var alltså dags att bryta upp och gå
mot bilen. Den tidiga skymningen
hade redan kommit och vi kände hur
senhösten flåsade över backarna.
På vägen mot Brogård där bilen
stod, mitt ute på en åker, smög vi oss
på en större flock rådjur. Vi stod där
länge och begrundade de vackra djuren. För att inte störa dem, gick vi åter
in i skogen, och till bilen, som skulle
föra oss hem till kvällsvarden.
Vi var båda besvikna över att inte
ens fått se en älg, men jag var glad
över att ännu ett år fått uppleva en
älgjaktsdag.
Berndt Wredh
Foto Bertil Hellsten
1 2002
Bergs gård
- vita huset på kullen
Foto Bertil Hellsten
Bergs gård är varken äldst
eller störst i Frösunda. Men
den syns bäst där den ligger
vitmålad och ståtlig på sin
höjd.
A
lla vet var Bergs gård ligger.
Ingen kan ju undgå att se den
stora vita huvudbyggnaden
uppe på sin kulle öster om kyrkan.
Hur länge just den här tomten varit
bebyggd är inte närmare känt. Det
höglänta läget ger dock anledning att
förmoda att just denna backe blivit
befolkad när Uppland steg ur havet.
Så har ju varit fallet med alla goda
byggnadslägen i den här trakten. Man
har onekligen en god utblick över
socknens kärnområde runt kyrkan.
Ett besök hos Lilian och Inge
Ohlsson uppe på Berg visade sig
bli givande. På Berg finns ett litet
gårdsarkiv med diverse handlingar
som rör gården och socknen under
de senaste 150 åren.
150 år gammal
Gården torde till sitt omfång ha skapats 1845-46 vid laga skifte. Tidigare
har ägorna rimligen varit spridda
inom Wreda by. Själva gårdstomten
måste ha varit bebyggd tidigare.
En renoverad och ombyggd flygel
verkar ha sitt ursprung i sjuttonhundratalet.
Huvudbyggnaden har tillkommit
i mitten av 1800-talet och då först i
en våning liksom nästan alla socknens hus vid den tiden. Historien
förtäljer att detta hus byggts på en
äldre brandtomt, vilket också styrks
av att man vid renoveringsarbeten
hittat brandrester i huset.
Våning nummer två kom till senare under 1800-talet, och då först
avsedd endast för sommarboende.
Av detta följer också att huset från
början kommit att innehålla en bostad
på vardera planet. Eftersom huset
delats upp på två bostäder blir det
naturligen ”smålägenheter”. Vardera
lägenheten inskränker sig till ca 250
kvadratmeter! Det måste ju kännas
lite trångt.
Statare och torpare
Till gårdsbilden hör också en före
detta statarbyggning samt ett antal
uthus av sedvanlig karaktär. Statbyggningen är tidstypisk med sina
tre lägenheter om ett rum och kök,
numera sommarbostäder. All respekt
för de människor som förr drog fram
sina ofta stora familjer i dessa trånga
bostäder utan vatten och avlopp och
uppvärmda på enklaste sätt!
Till gården hör även de båda torpen
Tallen och Lövsätra. Lövsätra var
brukat så sent som 1955 då torparen, sedermera lantbrevbäraren och
nyligen avlidne frösundabon, Bertil
Linde-crantz flyttade till Hamra.
Diverse föremål som styrker gårdens gamla historia har hittats under
årens lopp. Ett hänglås tillverkat
i koppar har av Nordiska museet
daterats till 1200-tal. Ett silvermynt
daterat 1520 hittades framför huvudbyggnaden. Vid tallen har hittats
mynt och soldatknapp. Nere vid
Helgösjön i vad som kallas Sjöhagen
finns det en fornborg, en plats känd
av många sockenbor.
Riksdagsfullmäktig
En titt i gårdens ägarlängd visar att
runt mitten av 1800-talet och fram
till 1878 ägdes Berg av riksdagsfullmäktige Gustaf Peresow. På hans tid
fanns tre hushåll på Berg med totalt
25 personer, 10 av manligt och 15
av kvinnligt kön. Åtta av dem bör ha
varit barn. Siffrorna är från 1850. Var
det så att huvudbyggnaden saknades
vid den tiden? Tre hushåll, varav
två stycken måste vara torpen och
det tredje blir då flygeln där sagde
Peresow kan ha bott. Statbyggningen
kommer sannolikt senare.
På gården fanns 6 hästar, 3 oxar, 10
kor, 2 ungboskap, 15 får och 2 grisar.
Gården tycks ha betalt summa drygt
300 riksdaler i skatter till olika ändamål. Den tidens skatter var specialdestinerade till olika ändamål. Mer
1 2002
Bergs gård omkring sekelskiftet 1900 med invånare och tjänstefolk.
Kanske är det fru Mattson själv som tronar på trappan.
intressant än de faktiska beloppen är
den procentuella fördelningen. Till
socknens prästerskap och kyrka gick
15 % av skatten. Till försvaret i form
av del i underhållet av en roteknekt
avsattes 14 %.
Väghållning och kontant betalning
av skjutsskyldighet drog hela 12 %.
Omsorg om de fattiga inskränker
sig till 1 %. Skolan var i princip inte
uppfunnen som särskild organisation.
Diverse ospecificerade skatter tog
5 %. Resterande 53 % får närmast
betraktas som fastighetsskatt som
gick direkt in i statskassan. Det är
inte bara vår tid som förargas över
fastighetsskatten.
Så enkelt att hänföra alltsammans
till ett taxeringsvärde!
Går vi vidare i ägarlängden hittar
vi från och med 1878 den tyskfödde K
R G Paaltzow som stannade till 1895,
då en framgångsrik sockenbo tar vid,
nämligen handlaren Otto Emanuel
Mattson i Billsta. När järnvägen kom
flyttade Mattsson sin verksamhet
från Billsta till det vi i dag kallar
Frösunda handel. Det gick mycket
bra för herr Mattson, som utöver
flytten och uppbyggnaden av sin
nya verksamhet klarade av att köpa
Berg.
Mattsons orgel
Det är denne Mattson som skänkt orgeln till kyrkan. Hans gravsten finns
alldeles utanför kyrkporten. Mattson
dör barnlös och änkan Anna Charlotta
säljer gården till Börje Österberg, då
arrendator på Stolp-Ekeby. Börjes far
var systerson till Mattson. Året var
Jordskatt
Under hela andra halvan av 1800talet var jordskatterna det stora debattämnet. Först mot sekelskiftet
blev man av med eländet och fick
till en form av inkomstskatt.
Den enkla formen av skatt som
en jordskatt eller fastighetsskatt
innebär var för bra för att vara ur
bruk någon längre tid. Snart nog
under 1900-talet återkom skattetypen som alla vet. Skatteformen är ju
för myndigheterna utomordentligt
bekväm då den ju helt bortser från
det trassliga "skatt efter bärkraft".
1 2002
Foto Bertil Hellsten
Det har inte hänt mycket med gårdens yttre på 100 år att döma av denna
bild från år 2002. Största skillnaderna är att tjänsfolket tycks ha ledigt och
att det numera finns en tv-anten på skorstenen.
1938. Börje var gift med Elvira som
kom från Wiggeby i Orkesta. Elvira
gillade inte sitt förnamn och kallades
alltid Wiran. Under det namnet minns
säkert de äldre frösundaborna henne.
Börje var en betrodd man i kommunen, från början bland annat socialnämndsordförande i Frösunda
kommun och sedan under en massa
år i Vallentunas socialnämnd från
kommunsammanslagningen 1952
och framåt. Att döma av alla fotografier som finns på Berg från sammanslagningen var det något som
rörde sockenborna djupt.
När Börje skulle tillträda Berg
fanns där en arrendator med ett år kvar
på sitt kontrakt. Arrendatorn hade
också en gård på Mälaröarna. På Berg
låg han efter med arrendet och tvangs
sluta ett år före kontrakts-tidens slut.
Bertil Lindecrantz kunde berätta att
man flyttade en stor del av inventarierna med häst och vagn. Enkel resa
till Mälaröarna tog 12 timmar.
Börje och Wiran fick tre barn,
systrarna Lilian Ohlsson, Inger Crona
och Gunilla Florman. De tre är dagens
ägare av Berg, som bebos av Lilian
gift med Inge Ohlsson, som i sin tur
är bördig från Blekinge.
Gården drivs i dag som ett sidoarrende, sedan Lilian och Inge drivit
gården från 1964 fram till 1990 då de
på grund av Inges sjukdom tvingats
sluta med jordbruk. Lilian är, som
många vet, däremot i full sving med
sin ateljéproduktion av damkläder.
Hon syr upp egna modeller, som hon
sedan marknadsför och säljer på olika
mässor och marknader.
Qi Gong
rande metoden” med syfte att i första
hand hjälpa äldre människor, men det
har visat sig att metoden passar både
ung och gammal.
Gröna Draken är en ideell förening
som vill främja människors fysiska
och psykiska hälsa och arbetar med
utbildning av instruktörer inom vårdsektorn och samarbetar med bland
annat landsting och PRO.
För några år sedan kom önskemål
om att få igång en grupp i Frösunda.
Vi har en utmärkt lokal i Frösundagården. Undertecknad tog då kontakt med Vallentuna PRO, vars Qi
Gong-ledare Olle Malmberg gärna
ställde upp på att leda en grupp i
Frösunda.
Lokalen bokades, och vi kunde
starta en kurs hösten 1999. Ca 15
personer kom till den första terminen och sedan har antalet ökat till
omkring 20. Vi tränar varje onsdag
i ca 1 timma med en liten paus.
Antal tillfällen per termin är 12. Att
träna en gång per vecka är egentligen
för lite, därför uppmanas deltagarna
att träna hemma. Det finns instruktionsband att köpa och en skrift med
utförlig beskrivning av rörelserna.
Den variant vi tränar efter heter Senior Qi Gong, där en del rörelser är
något förenklade. Ibland använder
vi även den svårare versionen, som
är lite jobbigare.
Det finns många skäl till att träna
Qi Gong - bland annat att blodcirkulationen ökar, rörligheten i lederna
förbättras och även balans och koncentrationsförmåga blir bättre. Kort
sagt förbättrar det vår allmänhälsa
och på köpet får vi också ett gott
kamratskap i möten mellan människor.
Välkommen!
gör Frö Sunda
Den traditionella kinesiska medicinen har sina rötter över 5000 år
tillbaka i tiden. Man har i Kina arbetat
fram ett medicinskt system, där man
enligt en helhetssyn kan behan-dla
hela människan. De fyra huvudgrenarna är örtmedicin, akupunktur,
kinesisk massage och Qi Gong.
Qi kan översättas med livskraft
eller energi, och Gong betyder metod eller prestation och rörelse. Qi
Gong har samma medicinska och
filosofiska tänkande som akupunktur: livsenergin löper i banor genom
kroppen.
Om hinder, blockeringar eller skador uppstår. rubbas balansen med
olika störningar som följd. Professor
Fan Xiulan utarbetade för mer än 15
år sedan ”Biyun - den hälsobeva
Bo Ivgren
Kerstin Lundkvist, Solsta
Kontaktperson
1 2002
Frösunda
årsmöte
I början av mars höll hembygdsföreningen sitt årsmöte och beviljade styrelsen såväl ansvarsfrihet
som tacksamhet. Till ordförande
omvaldes Ove Eklund. Den övriga
styrelsen kvarstår också oförändrad,
med undantag av Stefan Kronqvist
som undanbett sig omval. I hans ställe
ingår i stället Torbjörn Zetterlund.
Alla namn i styrelsen kan begrundas
på baksidan av detta blad.
På årsmötet diskuterades bland
annat framtida möjlig verksamhet i
föreningen. Pubkvällar i Frösundagården kan bli ett resultat om allt
fungerar som vi hoppas. Ett starkt
önskemål var också att ordna verksamhet för ungdomar. Där saknas
dock ledare, så valda ombud kommer
att försöka länsa stugorna på intresserade. Förekom dem gärna genom
att kontakta styrelsen och erbjuda
dina tjänster!
Frösundas
fantastiska
flickfotboll
På Björkvallens gröna gräsmatta
tackar FSK:s fotbollsflicklag sina
motståndare efter match. Det strålar
lite lycka och det rinner svettpärlor
i flickornas ansikten. Det är inte
alltid vinst som räknas, utan här
kan det upplevas glädje av andra
orsaker som fint spel, kämpatag och
kompisanda.
Det kan också finnas ilska över
misstag som lett till förlust. Men det
1 2002
Valborg i
Frösunda
med mycket musik som lockade många vårglada besökare.
Traditionsenligt inleddes valborgsfirandet år 2001 med en konsert i
kyrkan. Där framfördes välkända
stycken från Björn och Bennys musikal Kristina från Duvemåla.
Solist var Louise Raeder som
också hade huvudrollen som Kristina
i musikalen. Dessutom sjöng vår egen
kör Trifolium under ledning av den
alltid förträfflige och leende Bosse
Ericsson.
Kyrkan var fylld till sista plats och
trots extrastolar fick några besökare
ändå stå under föreställningen. Stämningen och värmen blev bara högre
och högre under kvällen och många
lovord uttalades och glada ansikten
sågs efter konserten då vi tågade till
Frösundagården för välsmakande
kaffe med dopp.
Det verkade som publiken blivit
inspirerad av kvällens konsert, för
vid brasan blev det mycket engagerad
och vacker sång. Delar av Trifolium
förstärktes av flera lokala sångare
som syns på bilden.
Feststämningen förhöjdes också
av ungdomlig maskerad med bland
andra Pippi och Emil.
Sven Sognevik
Röda Korset
sporrar till nya friska tag i nästkommande match.
Vi siktar mot framtiden. Tränar i
inomhushall under vintern. Åker på
läger till våren. Härligt och kul. Men
du fattas som vill lira boll och är född
1990 eller 1991. Tjejerna vill ha fler
lagkompisar!
Ring!
Lena, 512 303 01
Uffe, 512 320 44
Kretsen i Frösunda har varje år ett
samarbete med Kyrkan vid den traditionella Skördevespern. Vid Skördevespern år 2001 i Frösunda kyrka
sjöng Alissa Eriksson och Karin
Krigsman några sånger, och Mats
G Furemalm var präst.
Kyrkan var smyckad med blommor, frukt och grönsaker. Vid kyrkkaffet efteråt var det Röda Korsgruppen som stod för servering med
hembakat bröd.
Ett lotteri och auktion på skördealster gav tillsammans med kaffepeng
en nettosumma på ca 2 500 kronor.
Kretsen skickar sedan pengarna vidare till Röda Korsets hjälpverksamhet.
Ett bra resultat, för vilket vi tackar
på det varmaste!
Foto Eva Sognevik
Frösunda Rödakorskrets
Kerstin Lundkvist
foto Bertil Hellsten
Frösundaprofilen:
Ulf Gripenholm
Bakom ett plank vid ett vägskäl bor en av de stora. Vi
tittar in bakom planket och träffar Ulf Gripenholm.
I
nte alla vet att här i Frösunda bor
en man som ställer ut sina arbeten,
målningar, grafik över hela världen och som med sitt porträttmåleri är
representerad på ett flertal platser i det
officiella Sverige. Ulf Gripenholm
är nämligen konstnär och arbetar i
huvudsak med målning, teckning
och grafik. Han arbetar även textilt
och då i samarbete med Handarbetets
Vänner, som har utfört några stora
vävnader.
Efter Konstfack i tre år väntade
fem år på Konsthögskolan. Ulf blev
kvar på Konsthögskolan i ytterligare
fem år, men nu som lärare. Åren
som lärare anser Ulf vara minst lika
lärorika som elevåren. Efter elevtiden
har han, förutom som lärare, arbetat
uteslutande med sitt konstnärliga
arbete i form av stafflimåleri, teckning, grafik, samt utfört en del större
utsmyckningar bland annat på Huddinge sjukhus, Klara postterminal,
Musik- och Teaterhögskolan i Göteborg, Vallentuna gymnasium och
Sveriges Riksdag.
Att vara konstnär idag är inte helt
lätt. Synd om de unga, tycker Ulf.
Idag finns mycket liten bevakning av
utställningar från dagspressen. Radio
och tv är inte bättre. Tv om någon
borde känna sitt ansvar för bildkonsten anser han.De flesta konstnärer
idag som ställer ut får betala femtio
procent av eventuell försäljningssumma till galleriet. De resterande
femtio procenten skall räcka till skatt,
ateljéhyra, materialkostnad etc.
Levande modeller
Ulf har tur (enligt honom själv) och
har i kraft av sin förmåga lyckats så
väl, att han har kunnat försörja sig
och sin familj på sitt konstnärskap.
Bakom det röda planket i vägskälet
vid Torsholma gömmer sig Ulfs och
hustrun Evas bostad. Den uppmärksamme ser att bakom det gula huset
och en bit upp mot Rolsta kvarn ligger ett rött hus. Där är Ulfs ateljé. I
ateljén blir det mesta av produktionen
till. Vid stora offentliga arbeten har
han hyrt in sig i större ateljéer.
Ulf arbetar i huvudsak med den
mänskliga figuren och behöver till
och från levande modell att arbeta
efter. Vid sidan om det ordinarie,
eller egna arbetet med sitt måleri,
arbetar han också med porträttmåleri.
Den första beställningen var att måla
bokförläggare Gerard Bonnier. Först
sade Ulf
-Nej aldrig, jag är ingen porträttmålare, men så kände han utmaningen:
- Varför inte, jag försöker!
Sedan dess har det blivit tretton
- fjorton porträtt. Men det måste
fortfarande kännas som en utmaning,
Han lovar ingenting utom att försöka.
Det brukar bli cirka 20 sittningar om
en
till en och en halv timme.
Två års porträtt
Det mesta arbetet gör han dock när
modellen inte är närvarande. Ulf
säger:
- Det brukar ta mig ett till två år
med ett porträtt. Att få en första porträttlikhet är inte så svårt, men att hitta
karaktären, en likhet på djupet det är
det svåra. Därför tar det så lång tid.
Jag måste nöta mig in i modellen.
Bland de personer som gett Ulf
förtroendet att måla sina officiella
porträtt märks nu senast riksdagens
första talman Birgitta Dahl. Tidigare
har han porträtterat dåvarande Dramatenchefen Lars Löfgren, dåvarande Svenska Akademiens ständige
sekreterare Sture Allén, professor
Bengt Samuelsson, Nobelstiftelsen,
med flera.
Disktrasa
Ulf arbetar också periodvis med
grafik och då i samarbete med en
tryckare. Under många år tryckte
han sina litografier hos Lindströms
litografiska i Solna, oftast i samarbete
med den mycket duktige litografen
Rolf-Arne (Rolle) Jansson, som ju
dessutom också är frösundabo. Under de senaste tio åren har det mest
blivit serigrafier (screen) i samarbete
med tryckaren och serigrafen Ingvar Landberg som får ses som den
störste auktoriteten inom screentryck
i samarbete med konstnärer. Arbetet
1 2002
med grafiken är mycket tidsödande.
För Ulfs del brukar varje serigrafi
bli tryckt i femton till trettio färger.
Varje färg tar ungefär en dag att lägga
in. Efter att ha arbetat koncentrerat
med ett enda verk under en så lång
period som det blir, är man som en
urvriden disktrasa säger han.
Hela världen
Med i huvudsak grafiken, men även
med måleri, har Ulf deltagit i utställningar utomlands, bland annat
i Kina (Nationalgalleriet Beijing),
National Museum of Contemporary
Art i Seoul, Korea, Museum of Art i
Taichung, Taiwan, Museo de la Natión i Lima, Peru och senast i Center
for the Arts i Vero Beach, Florida,
samt återkommande under många
år på Grafikmässan i Paris.
Ulf har bara haft fyra separatutställningar i Stockholm, senast på
Thielska galleriet 1984 och Galleri
Argo 1992.
- Det tar så lång tid att få material
till att göra en utställning med enbart
nya målningar, och när man dessutom
skall överleva så försvinner en del
under resans gång, säger han.
och träffa vänner och nya människor (att vara målare är ju ett ganska
ensamt arbete) är att åka i väg med
trummorna och spela New Orleans
Jazz tillsammans med Jesse´s New
Orleans band. Oftast blir det på jazzfestivaler och jazzklubbar runt om i
Sverige; i Stockholm som regel på
Stampen i Gamla stan. Dessutom
spelar bandet vid kyrkokonserter och
på
begravningar.
Ett besök på galleri Bergman på
Karlavägen i Stockholm under tiden
16/3 – 17/4 2002 rekommenderas.
Bo Ivgren
Familjebilder
I samband med att en bok om Ulf
skall ges ut under våren kommer en
retrospektiv utställning på Galleri
Bergman. Det är konstföreningen
Våga Se som förlägger boken. Ulfs
son John, som är fotograf, har tagit
många bilder till boken och kommer
också att visa dem på utställningen.
Ulf ser fram emot att få ställa ut
tillsammans med sin son.
foto Bertil Hellsten
Ulf har aldrig träffat sin farmor,
men han har målat hennes porträtt
efter ett gammalt foto. Som duk
använ-de han ett porträtt av Björn
Rosen-gren som aldrig blev färdigt,
och lite av Rosengrens haka passade utmärkt till farmor.
Harley & Orleans
Ulf tycker att ett bra sätt att koppla av
och lugna orosandarna inom sig är att
sätta sig på sin Harley Davidson och
göra en resa, ibland tillsammans med
likasinnade vänner som till yrket kan
vara både präster, snickare, poliser
och lärare.
- Många av dessa är väldigt duktiga
tekniker och kan hålla igång en mc.
Själv begriper jag ingenting av det
tekniska, säger Ulf.
Ett annat sätt att få ro i själen,
foto Bertil Hellsten
Bakom den gamla skolan ligger
ateljén där bilderna växer fram.
1 2002
foto John Gripenholm
Ateljén är full av skapande möjligheter. Trummor kan vara lika viktiga som
pennor och penslar .
Frösundabo
i Kosovo
M
itt på dagen. Klockan är ca
17. Staben anropar oss
på radion. Det har uppstått kravaller en mil utanför Pristina
(huvudstaden i Kosovo). Vi beordras
till platsen. Jag hoppar in och startar
vår PBV302 (pansarbandvagn). Vi är
totalt 8 st i PBV:n. Vi sätter högsta
möjliga fart till platsen. En svensk
enhet sitter i klistret. Vi anropar
enheten på radion. Läget är mycket
kritiskt. Man har satt eld på flera
bilar och är på väg att attackera den
utsatta enheten. Jag kör fram mot
den utsatta platsen men får vända.
Jag vet att det finns två andra PBV:
er i närheten. Jag anropar dem och
vi sluter snabbt upp och spärrar av
hela huvudvägen till platsen.
I detta läge beordras vår kravallutrustade patrull ut. Den formerar sig
framför vagnarna. Plötsligt hör vi en
bil komma från en sidogata. Den uppretade folkmassan attackerar bilen,
varvid vi tvingas skjuta varningsskott
för att få bilen i säkerhet.
Det här skulle kunna vara hämtat
från någon krigsroman, men Tobias Bokström vet efter 7 månader
i krigets Kosovo, att detta hör till
vardagen där nere.
Hur hamnade då Frösundabon
Tobias nere i Kosovo?
Det hela började ca 1 år efter
lumpen. Ett befäl från I1 i Kungsängen hade uppmärksammat Tobias
när han gjorde lumpen och skickade
ett brev där han frågade om Tobias
var intresserad att åka med kungens
soldater till Kosovo.
Efter ett par veckors intensivt funderade, med ständiga diskussioner
med sin mor, svarade Tobias ja till
anbudet. Nu startade 2 månaders utbildning i Strängnäs på förbandet som
skulle ner till Kosovo. Utbildningen
riktar sig främst till fredsbevarande
10
aktiviteter där psykologi
och sjukvård ingår. Det
förekom även viss
stridsutbildning.
Tobias var anställd som
pansarvagnsförare. Han
är mekaniker inom lastbilssek-torn på Volvo här
i Stockholm, så det var ett
naturligt val. Han fick lära
sig de tekniska grunderna
samtidigt som han lärdes
upp i körskicklighet.
Ja, detta är faktiskt Tobias, väl gömd
Tobias blev stationerad i en by bakom en skyddande gasmask.
uppe i bergen öster om Pristina. Di- bataljonen. Tobias hade en mycket
rekt kom kriget nära, eftersom byn intressant diskussion med honom
var totalt tom. Alla invånare hade om tiden som fredsbevarande stryka
lämnat byn. Man startade direkt med i Kosovo. Som läsaren vet finns det
dagliga patrulleringar inom området andra länder som bidrar till freden.
och arbetade dygnet runt. Tobias hade Till exempel hade Tobias med kamsju man till i sin enhet.
rater många roliga stunder på USA:s
Tobias och hans kamrater var bataljon (jag vet inte om det berodde
tvungna att alltid vara på helspänn. på att Burger King var representerat).
När som helst under dygnet kunde Man hade även utbyte mellan de
man väckas, antingen för övning eller nordiska länderna. Det gick att ringa
om det var "skarpt" läge. Därför var hem och prata med mamma någon
det extra skönt att vila upp sig och gång i veckan, ett bra avbrott från de
samla kraft för nästa patrullperiod. dagliga rutinerna!
Det enda som skiljer ren patrulltjänst Till sist ställde jag en ganska nafrån så kallat viloläge är längre tid turlig fråga:
mellan uppdragen. Det betyder att - Skulle du kunna tänka dig att
man i princip alltid har tjänst. För- återvända till Kosovo?
utom när Tobias var hemma i Sverige Tobias svarar utan att behöva tänka
under 3 veckor hade han ledigt bara sig för:
någon dag då och då.
- Ja! Naturligtvis var det en jobbig
Även under de "lediga" dagarna tid men samtidigt fick man så mycket
hade man sin radio med sig. Om tillbaka från de boende i trakten.
någon tror att man åker ner för att Man vet även att man gör ett viktigt
ha fest så förstår läsarna till denna jobb. Ja, vad finns det för jobb som
artikel, att så är inte fallet. Det var är viktigare än att se till att det förblir
en mycket tuff tid i Tobias liv. Det fred på de ställen på jorden där kriget
är dock en otrolig erfarenhet han har har härskat?
med sig tillbaks till gamla Svedala. Jag tackar Tobias för pratstunden
Det fanns även roliga stunder un- och är samtidigt stolt över min släkder tiden i Kosovo. Nämnas bör att ting.
Peter Bokström
Sveriges prins Carl Philip hälsade på.
Överbefälhavaren var också ner till
Tobias morbror
1 2002
J
Landstormen
i Frösunda
ag växte upp på Luttergärde. Där
var ensamt för mej, inga andra
barn i närheten. Karlarna på
gården fick dras med mig i sitt arbete.
När dom hade middagsvila ville jag
spela kort. Det var inte populärt.
Så hände något. Det blev krig.
Mörkläggning, flygplan i divisioner,
kronor på blå botten. Krigsplanen
alltså. Frösunda fick sina landstormare inkvarterade vid Prästgårdens
flygelbyggnad.
Männen skulle ha mat och kaffe.
Då gick de till Luttergärde och blev
utspisade av min mor två gånger om
dan. Det blev ett äventyr för mej,
Vad jag i dag inte kan förstå är
hur dessa två kvinnor, min mor och
syster, orkade och hann med allt jobb.
Förutom fyra i familjen fanns fyra
patienter och landstormarna, inalles
sexton personer att laga mat till och
baka.
Mor skötte lagårdens alla djur
Landstormare Ejnar Carlsson om
vintern.
Landstormare Ejnar Carlsson om
sommaren.
Landstormare Kalle Carlsson om
vintern.
och militärbilar. Min bror och en
anställd grabb åkte in i militärtjänst.
Hur allvarligt det var förstod inte jag
som var 8 - 9 år då det bestämdes
att det skulle finnas luftbevakning i
socknarna.
Landstormare, män som inte blev
inkallade i krigstjänst av någon anledning, och även kvinnor gjorde landstormstjänst och kallades i folkmun
"tornsvalor".
Orsaken var att bevakningen utfördes i torn, ofta byggda på ett
tak. De skulle hålla utkik så inga
främmande flygplan kom in över
Sverige. Våra plan var grå med 3 gula
med många nya människor att prata
med.
Min mor fyllde 50 år. Då kom
gruppen och grattade med en stor
blomsterkorg. I den fanns en rosbuske som blev planterad på rundeln
som fanns på grusplanen framför
huset. Den blommade många år. Nu
står den i gräsmattskanten och är
vildvuxen eller törne.
En av männen i gruppen var sångare. Han sjöng något vackert ståen-de
på kökssoffan och var nog van att stå
på scen. Deras uniformer var gråa
med en hatt som såg ut som karolinerhatten och hade ett blått bräm.
och mjölkade för hand två gånger
dagligen med hjälp av min syster
som dessutom skulle hjälpa till på
åkrarna.
Kylskåp, frysboxar, diskmaskin
eller tvättmaskin fanns inte då. Det
varvades ofta med slaskhink, vedsäck
och att hinka upp vatten ur brunnen
och fylla tunnan i köket.
Nu är det andra förhållanden på
Luttergärde. Några hus är borta,
backarna runt gården växer igen,
men jorden brukas. Och många nya
hus har byggts intill det gamla. Det
är ju tidens gång.
1 2002
Britt Andersson
11
Tecken från Frösunda förr
-vi tackar och tar emot
V
i behöver knappast berätta
här att de allra flesta allmogeföremålen i stationshusets
museum kommer från Skrävsta, och
att de skänktes av Anna-Lisa och
Folke Fröman i samband med deras
flyttning till Lindholmen. Däremot
kan vi gärna tala om att Folke har
nu donerat två andra föremål som på
olika sätt berör Frösundas historia.
Det ena är hans farfars egenhändigt
skrivna handbok om jordbruksskötsel, från studietiden vid HässelbySpånga Lantbruksskola. Det andra
är en skafthålsyxa som hans morfar
hittade i Skrävsta prästhage, så kal�lad därför att komministern i Lunda
församling lär ha fått sin vedbrand
därifrån eftersom Lunda saknar egen
prästgårdsmark.
Bägge gåvorna ligger framme i
stationshusets stora rum. Kom bara
med på någon av hembygdsföreningens sammankomster och bese dem
själv!
Yxor med dubbla hål
Folke berättar att yxan låg över ett
råtthål i köket då han var barn. Med tiden kom den i stället att ligga på hans
fars skrivbord, och så småningom
togs den i bruk som ljusstake. Spåren
efter detta är fortfarande tydliga, då
någon tycks ha utvidgat skafthålet
upptill maskinellt, och dessutom har
12
stenen
mörknat
av smält vax.
Ändå är "prästhagens yxa" rätt intressant då den visar att
man återanvände gamla saker även på stenåldern! Förutom
ett normalt placerat skafthål har
yxan nämligen en indragning på den
breda änden som tyder på att yxan ursprungligen var mycket längre, men
att den sedan sprack över skafthålet,
varefter det nuvarande hålet borrades
i den främre delen.
Nu har vi fått reda på att det finns
gott om sådana yxor, men att Historiska Museet vill ändå gärna fotografera och registrera fyndet eftersom
vi vet exakt var den hittades. Dock
vill museet inte behålla den. Där var
det annat förr i tiden! Någonstans i
museets samlingar finns en skafthålsyxa "av vacker mörkgrön sten",
funnen vid Helgö gård och inköpt
för 4 kronor omkring 1880 från en
viss E Johansson!
grävde hålet för en grundplint till en
magasinbyggnad, fann han på ca 40
cm djup en omsorgsfullt slipad yxa
av en mycket tät bergart i storlek
omkring 9 x 3 x 1,5 cm. I övrigt har
Erik hittat en mängd av bearbetade
stenar, lämpliga som verktyg, inom
ett ca 50 x 100 m stort område kring
husen på Grindtorp.
Finns det då i Frösunda flera fynd
av stenyxor - eller annat av intresse
- där fyndplatsen är känd? Vi har lovat
att ta kontakt igen med Historiska
museet för att låta dem registrera
Folkes och Eriks yxor, och det vore
roligt om vi kunde presentera ännu
fler!
Yxor utan hål
Jean Bokström
Ett annat fynd av en stenyxor, dock
utan skafthål och inte registrerade vid
museet, har gjorts vid Grindtorp. När
Erik Mattsson i början på 1950-talet
Frösunda hembygdsförenings
kvartalstidskrift, grundad 1978
Styrelse
Ordförande: Ove Eklund...................... 512 300 51
Sekreterare: Anders Olsen ................. 512 303 23
Kassör: Lolita Jansson........................ 512 300 25
Ann-Sofie Almgren.............................. 512 302 30
Kristina Edlund.................................... 512 303 37
Inger Eklund........................................ 512 300 51
Lars Lindwall....................................... 512 301 42
Torbjörn Zetterlund.............................. 512 300 20
Mona Wåhlin....................................... 512 302 39
Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74
Löfsta, 186 95 VALLENTUNA
bo.ivgren@home.se
Postgiro
............... 80 58 98-4
Medlemsavgift 75 kr per år för vuxen.
Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 2 1999
Redaktion:
Daniel Nilsson..................................... 512 300 49
Bertil Hellsten, b@ev.se...................... 512 302 54
(ansvarig utgivare)
1 2002