1. No category

Nya Åland
NATURLIGTVIS|19
Fredag 5 Juni 2015
Senaste nytt om större
vattensalamander
För tre år sedan skrev jag om salamandrar och
påstod att den större salamandern bara fanns
på några få platser.
I dag vet vi betydligt mera, bland annat genom en inventering som Miljöbyrån beställde
av en fastländsk firma, men också genom ett
examensarbete av en nybliven biolog, Frida
Bertelin.
Så här skriver Frida Bertelin i sin sammanfattning:
Amfibierna minskar över
hela världen och en tredjedel av dem klassas som
hotade. De primära hoten
för deras överlevnad omfattar
habitatförstöring,
jordbruk, invandrade och
inplanterade arter, sjukdomar och miljöföroreningar.
Amfibier kräver passliga
habitat för förökning och
överlevnad både i landoch vattenmiljöer och är
därför synnerligen känsliga
för störningar.
Den större vattensalamandern (Triturus cristatus) har en stor utbredning i Europa. I Finland,
förekommer arten endast i
de östliga delarna och på
Åland. Den finska rödlistan
klassar arten som sårbar
och kräver strikta skyddsåtgärder.
En letal (dödlig) gen gör
att 50 procent av äggen dör
innan de kläcks, och det
gör en lyckad fortplantning
synnerligen viktig för att
upprätthålla en livskraftig
population.
Målet för min undersökning var att undersöka vad
som var karaktäristiskt för
habitaten och för förökningsframgången hos den
större vattensalamandern
på Åland och att få en djupare förståelse för hur den
totala populationen svarar
på miljöförändringar och
vilka faktorer som leder till
en framgångsrik fortplantning.
För att bestämma överlevnaden hos äggen,
placerades salamanderhonor i burar med
tygremsor som ett
substrat för äggläggning.
Äggläggningen
påbörjades
tidigare än
förväntat,
och endast
36 ägg, av
vilka 7 kläcktes,
lades. Äggdödligheten var
högst under de två första
dagarna, med äggpredation
som den viktigaste dödsorsaken men inga synliga effekter av den letala genen.
Ägg inneslutna i substratet
för äggläggning hade högre överlevnad än ägg som
inte var inneslutna.
I undersökningen av habitat, besöktes 37 vattensamlingar och både terrestriska
och akvatiska parametrar
noterades. Vattensamlingar
utan salamandrar hade högre halter av näringsämnen
och mer flytande vegetation.
Bebodda vattensamlingar påträffades närmare betesmarker men längre bort
från vägar. Även förekomsten av den mindre vattensalamandern (Lissotriton
vulgaris) noterades och
jämfördes med habitatpreferenserna hos den större.
Den mindre vattensalamandern påträffades i vattensamlingar med mindre
vegetation och lägre halter
av fosfor. Alla platser med
mindre salamander påträffades inom områden med
barrskog.
Undersökningen visade
att de vattensamlingar som
användes för fortplantning
av den större salamandern
var både mindre och grundare än vad man kunde förvänta sig av slumpen.
Genom att försäkra sig
om att vattensamlingarna
fortsättningsvis är
tillgängliga för
salamandrarna,
kommer både
fortplantningen
och den totala
populationen
att gynnas.
Den större
vattensalamandern har
förmåga att
anpassa sig
till människan.
Om ar-
SÅ SER DE UT En större vattensalamander svävar i hällkaret.
betet med att skapa och
restaurera vattensamlingar
fortsätter, kommer den
större vattensalamandern
att finnas på Åland också i
framtiden.
Intressanta djur med andra ord!
Nu har ju varken den
fastländska inventeringsfirman eller Frida besökt
alla vattensamlingar, där
den större vattensalamandern finns. Själv känner jag
till ytterligare några lokaler
för både större och mindre
vattensalamander och det
vore intressant att på något
sätt få till en större, noggrann kartering.
HABITAT FÖR STÖRRE VATTENSALAMANDER Så här kan
exempelvis en lämplig vattensamling för större vattensalamander se ut. Mitt i grönskan ses Frida på provtagning.
Foto: Klara Bertelin
Fotnot: Naturligtvis tar nu sommarlov en tid.
Text och foto: Ralf Carlsson och Klara Bertelin
redaktion@nyan.ax
MASTER PÅ SALAMANDRAR Frida Bertelin
undersökte salamanderpopulationerna förra sommaren.
Foto: Klara Bertelin