piNgsåarNa 2015 - Vattenorganisationer
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Nyköp 5 1 0 2 a ingsåarn Konkreta planer för en levande Nyköpingså Främmande arter på väg att invadera Blodtörstigt urtidsdjur Läkemedelsrester i vattnet undersöks Miljötillståndet i avrinningsområdena för Nyköpingsån,Svärtaån & Kilaån Nyköpingsåarna I 2015 1 Innehåll Gränslöst vatten……………………………………………………………………………………………………… 3 Ny cykel med status………………………………………………………………………………………………4 Konkreta åtgärder för vår levande å…………………………………………………………6 Helhetssyn i vattenarbetet…………………………………………………………………………… 10 2 Torr trend…………………………………………………………………………………………………………………… 12 Invasion i våra vatten………………………………………………………………………………………… 15 Nejonögat – hotat urtidsdjur med smak för blod……………………… 18 Läkemedelsrester under lupp……………………………………………………………………… 21 Vattenplanket……………………………………………………………………………………………………… 24 Nyköpingsåarna 2015 är en årsrapport från Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i Nyköpingsåns, Svärtaåns och Kilaåns avrinningsområden. Rapporten redovisar data från 2014 års provtagningar i de regionala miljöövervakningsprogrammen för respektive områden. Beställ rapporten: Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Brogetorps Företagsby 642 33 Flen www.vattenorganisationer.se/nvvf/ e-post: jerry.nvvf@gmail.com Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Jerry Persson/Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Nils Ljunggren (Flodnejonöga). Kartor: Kartor är hämtade ur VISS, Vatteninfor- mationssystem Sverige där inget annat anges. Tryck: Grafiska punkten, Växjö, maj 2015. Tryckt i 1 200 exemplar på FSC-märkt papper. ISSN 2001-3264 ISBN 978-91-981897-1-1 Nyköpingsåarna I 2015 Gränslöst vatten Vi står inför slutet av en vattencykel och kan konstatera att åtgärdsarbetet går alldeles för långsamt om vi ska nå fram till god status i våra vatten till 2027. Här krävs det engagemang, kunnande, samverkan och sist men inte minst resurser för att få till kostnadseffektiva åtgärder. Med det som bakgrund jobbar förbundet starkt för att skapa arenor för samverkan med olika aktörer. Ett roligt och alldeles nödvändigt arbete då det bara är genom ett gott samarbete byggt på respekt och lyhördhet som vi kan lösa våra vattenmiljöproblem. En annan viktig sak som förbundet verkar för är ett helhetsperspektiv när det gäller vattenfrågor, där hela avrinningsområdet tas med i beaktande då vattnet är gränslöst. 3 roligt, stökigt, förvirrande, tålamodsprövande och utvecklande. Vi hade hoppats på att få igång ett så kallat Integrerat LIFE projekt, som med hjälp av stora summor pengar verkligen skulle kunna göra skillnad för vattenmiljön i Nyköpingsåarnas vattenavrinningsområden. Tyvärr kom vi inte vidare då EU-kommissionen ansåg att ansökan täckte ett för litet område i förhållande till åtgärdsprogrammets omfattning, dvs. hela Norra Östersjöns Vattendistrikt Jag vill särskilt tacka alla som engagerade sig i vår ansökan. Vi lovar att inte släppa frågorna! Vi har med glädje konstaterat att det finns en otrolig kompetens och engagemang i området. Vi ska förvalta det arbete vi genomförde på bästa sätt så att vi kan dra nytta av det i kommande projekt. Förbundet kommer att fortsätta att leta medfinansiering till nödvändiga åtgärder för en god vattenstatus. Foto: Kaire Ruus Året som har gått har inneburit en inblick i EU:s bidragsvärld. Det har varit Y Anneli Carlén är i grunden marinbiolog och brinner för att bevara våra hav och vattendrag. Hon bor med sin familj i Oxelösunds skärgård och älskar kajakpaddling och friluftsliv. Mer glädjande är det då att vi nu deltar i den LIFE IP ansökan som Vattenmyndigheten för Norra Östersjöns vattendistrikt tar fram, med ett litet projekt i samarbete med Länsstyrelsen i Södermanland. Projektet innebär medel för ett litet vattenkansli som kan arbeta vidare med att stödja och hitta finansiering för de åtgärdsförslag vi samlade in under den tidigare ansökningsprocessen. Så håll tummarna! Dessutom kommer vi ansöka om medel för att åtgärda vandringshindrena i Nyköpingsåns nedre del, utifrån förslagen i slutrapporten för projektet den ”Den Levande Nyköpingsån”. Läs mer om detta i årets rapport. Tack styrelsen och medarbetare samt alla lokala aktörer som medverkat för en bättre vattenmiljö under det gångna året! Det är fantastiskt inspirerande att jobba med dessa frågor och jag hoppas att framtiden kommer att ge oss mer stöd och möjligheter i det fortsatta vattenarbetet. Anneli Carlén Förbundsordförande Nyköpingsåarna I 2015 Ny cykel med status 4 Nu år 2015 är det sista året av vattenförvaltningscyklens1 sex år och samråd pågår kring åtgärds programmet för den kommande sexårsperioden. Inför varje cykel görs en översyn av hur läget är med våra vatten, en statusklassning av ekologisk och kemisk status. De vatten som har sämre än god status ska vara med i de åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna utveck lar för att få en chans att bli bättre. Nyköpingsåarnas avrinningsområde har många dämmen och därmed en fysisk påverkan på vattendragen som kan styra statusklassningen. Här syns dämmet vid Skarendalsån som fram till 1940-talet användes till att driva en kvarn. Nyköpingsåarna I 2015 G od ekologisk status är målet för alla vatten, vilket motsvarar ett vatten med bra kvalitet där naturligt förekommande växter och djur trivs och mår bra. Det är egentligen samma sak som miljömålen Levande sjöar och vattendrag, God biologisk mångfald och Dricksvatten av god kvalitet strävar mot. Eftersom Sverige har så många sjöar och vattendrag är det endast rimligt att vatten över en viss storlek (vattenförekomster) ska statusklassas. Det är sjöar större än 1 kvadratkilometer och vattendrag med ett tillrinningsområde på 10 kvadratkilometer. Men även mindre vatten kan klassas som vattenförekomster enligt EU, till exempel badvatten. I framtiden kommer därför fler mindre vatten att bli egna vattenförekomster. I nästa cykel, som löper 2016–2021 har vissa vattendrag delats upp i flera delar, till exempel har Nyköpingsån delats upp i fem åtgärdsområden, medan Kilaån, Svärtaån och kusten har sina egna åtgärdsområden. Mälaren och Hjälmaren har delats in i flera delbassänger. Stor kartläggning Statusklassningen går till så att länsstyrelsen samlar ihop alla undersökningar av vatten som gjorts de senaste sex åren och jämför resultatet med de bedömningsgrunder som Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för. Till skillnad från tidigare miljöbedömningar räcker det egentligen med att titta på hur växter och djur mår, eftersom de ger en samlad bild av vattenkvaliteten. Oftast finns det ganska lite uppgifter om växter och djur i ett vatten, så vattenkemi och fysisk påverkan används som stöd för bedömningen. När det gäller grundvatten tittar man på vattnets kvalitet, och hur mycket grundvatten man kan ta ut i en källa. Nya bedömningar Det här är andra gången som länsstyrelsen gör en statusklassning och en del av bedömningsgrunderna har ändrats för att göra bedömningarna mer lika mellan olika länder. Huvudsakligen är det gränserna mellan olika statusklasser för vattenväxter, växtplankton med flera som har ändrats till lite strängare bedömningar. Det som är helt nytt är att fysisk påverkan har vägts in i en del statusklassningar, huvudsakligen vandringshinder. Fysisk påverkan delas upp i vandringshinder, vattenståndsvariation och markanvändning i närområdet. De två senare bygger huvudsakligen på modelleringar från SMHI och behöver granskas och kompletteras för att kunna användas. Allt finns i Viss Alla klassningar som har gjorts går att hitta i VISS och där kan man också hitta förslag på åtgärder samt en del av de åtgärder som har utförts. Här är det också möjligt att ställa frågor och lämna synpunkter på klassningar och åtgärdsförslag. Förslagen på åtgärder är generella, och det går inte att säga att de måste genomföras överallt. Det viktiga i slutänden är att rätt åtgärd hamnar på rätt plats för att ge så stor effekt som möjligt. En fjärdedel god Ungefär en fjärdedel av Södermanlands vatten når målet god status, precis som vid den förra statusklassningen 2007. Däremot kan resultatet skilja sig en del när man tittar på en särskild sjö eller vattendrag, både till det bättre och det sämre. I vissa fall beror det på justeringar av bedömningsgrunderna, i vissa fall har det blivit faktiska förändringar och i vissa fall har vi helt enkelt mer underlag att göra klassningen på. Naturliga problem för kemisk status De största problemen i länet för ekologisk status är övergödning och fysisk påverkan. När det gäller kemisk status för sjöar och vattendrag råder klassningen ”ej god status” för hela Sverige.2 Det beror på höga kvicksilverhalter som dels finns naturligt i bergrunden, eller kommer från nedfall av luftföroreningar samt tidigare användning av kvicksilverbehandlat utsäde. På en del ställen finns också mätningar av andra kemiska ämnen som är högre än de gränsvärden som satts upp. Förväntningar på programmet där miljöproblemet finns, men betyder inte att åtgärderna måste genomföras överallt. De effektivaste åtgärderna kräver samverkan på lokal nivå, och här kan lokala vattengrupper få väldigt stor betydelse, i viss mån i samarbete med länsstyrelsen via landsbygdsprogrammet, Greppa Näringen och vattenförvaltningen. Bilagorna till åtgärdsprogrammet som beskriver behoven i de olika avrinningsområdena behöver fortsätta utvecklas under de kommande åren i lokala samarbeten. Målet är att de ska kunna användas som underlag för planering av olika verksamheter. Där ska vattenmyndigheterna också kunna lägga till förslag på fler åtgärder. noter 1. Vattenförvaltningen inom EU:s ramdirektiv sker i cykler om sex år. Den förra påbörjades 2009 och 2016 börjar nästa. 2. För kemisk status finns bara två klassningar, antingen god eller dålig status. Textunderlaget till artikeln från Länsstyrelsen Södermanland. Lästips: VISS (Vatteninformationssystem Sverige) Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram riktar sig till myndigheter och kommuner och innehåller förslag till praktiska åtgärder med en uppskattad kostnad och en förväntad effekt. Förslagen är lika för alla ställen www.viss.lansstyrelsen.se Bedömning av ekologisk status 1 4 Hur det ser ut Hög uppmätt värde från provtagning/miljöövervakning 2 Hur det borde se ut uppmätt värde från opåverkat s.k. referensområde Statusklassning enligt en femgradig skala 3 sammanvägd bedömning God God ekologisk status = endast obetydlig avvikelse från opåverkade, naturliga, s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls och inga åtgärdsprogram behövs. Måttlig Otillfreds. Foto: Jerry Persson Dålig Dålig – måttlig ekologisk status = större eller mindre avvikelse från opåverkade, naturliga, s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls inte och åtgärdsprogram behövs för att uppnå god status. Nyköpingsåarna I 2015 5 Konkreta åtgärder för vår levande å S 6 tudien tittade på vilka möjligheter som finns för att förbättra det biologiska livet i den sista delen av Nyköpingsån, sträckan från Långhalsen ner till Östersjön. Rapporten är mycket omfattande och beskriver även historiska data, men framför allt föreslås olika konkreta åtgärder med hjälp av ritningar och fotoskisser. Vy över dammen vid Fors kraftverk. Nyköpingsåarna I 2015 Tre typer av lösningar I Nyköpingsån finns fem större dämmen; Storhusfallet, Fors, Harg, Perioden, och Kristineholm, som hindrar bland annat fisk att vandra upp till sina lekområden. Det finns flera alternativa lösningar för att återskapa fiskens vandringsmöjligheter och utredningen har särskilt tittat på tre olika varianter. 1. Återställning – att dämmet helt enkelt tas bort. Detta skulle kosta cirka 90 miljoner kronor totalt. Men detta är inte ett alternativ för alla fem dämmen. Bland annat eftersom en fullständig återställning, det vill säga att alla dämmen rivs skulle ge stora förändringar i vattenytor och vattennivåer. Vissa dämmen, speciellt de mellan Fors och Storhusfallet inne i centrala Nyköping skulle då behöva fler undersökningar av näraliggande grundvattennivåer och även risker för eventuella skred. Det är nämligen så att om vattennivån sänks finns risken att grundläggningen till vissa äldre hus kan undermineras eftersom de står på träpålar som är stabila så länge de hålls blöta. Foto: Jerry Persson Under 2014 har projektet Den levande Nyköpingsån som beskrevs i förra årets rapport löpt vidare. I oktober presenterades en studie med konkreta förslag på åtgärder i några särskilda problemområden, nämligen några av alla de kraftverksdämmen som finns i avrinningsområdet. Förslagen har även varit på turné i Europa. N Långhalsen +19 m.ö.h Förslag vid Storhus kraftverk Kristineholm Harg Nyköpingsåns sträckning från Långhalsen ned mot havet. Vattnet passerar fem kraft verk på vägen. Foto: Fiskevårdsteknik i Lund Perioden Fors Storhusfallet Östersjön 0 m.ö.h Skred kan uppstå om vattnets tryck mot omgivande landmassor minskar när vattennivån sänks. En annan invändning mot att sänka av vattenspeglarna i staden är förstås också att stadsbilden skulle förändras och det skulle troligen leda till protester från stadens invånare. Bilden visar hur den tilltänkta laxtrappan vid Storhusfallet ska placeras. FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Storhus kraftverk Nyköpingsån Slitsränna Plan, skala 1:500 F ÖRKLARING Nytt utskov med avstängningsluckor Fiskväg W +105,6 Fiskvägen kulverteras eller täcks med gallerdurk och trädäck Betong eller stenmur Stenglacis HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem Elverkets höjdsystem –99,1 = RH70 Ny serie bassänger med slitsformade öppningar vars botten sänks 15 cm för varje steg DG = +105,54 SG = +105,45 Angivna vattennivåer avser bedömda medellågvattenstånd (dimensionerade) 2. Bygga fisktrappor eller omlöp, samt avledning för fisken vid nedvandring. Kostnad cirka 50 miljoner kronor. Alternativet innebär att dämmena behålls men att man underlättar för fisken att ta sig förbi, både vid upp- och nedvandring. (se bilder). Dämmet vid Perioden är dock på förslag att rivas. EGENSKAPER Fallhöjd Längd Lutning Qfiskväg 0 W +99,6 laxfiske, exempelvis säkerställa att laxfiskarna hittar till den befintliga laxtrappan vid Storhusfallet, anlägga en ny fiskväg vid Fors (s.k. slitsränna), anlägga en fiskväg vid Perioden (s.k. överlöp) samt utsättning av lax- och öringsmolt. Kostnad cirka 4 miljoner kronor. Detta är ingen hållbar helhetslösning eftersom den bara gynnar uppvandring av laxfiskar, men inga andra arter. Dessutom ingår inga åtgärder för nedvandring av fisken, vilket är en stor brist. 10 15 20 25 m Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan Nyköpingsån 3. Mindre åtgärder för att underlätta 5 6m ca 120 m ca 5 % 0,6 m 3/s Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014. En ny fisktrappa för uppvandrande fisk vid Storhusfallet. Den placeras på samma sida där kraftverket är placerat. Den befintliga fisktrap pan ligger på andra sidan och det har visat sig att fisken har svårt att hitta dit då vandrande fisk söker sig till det högsta flödet. Y Nyköpingsån Befintligt risgaller avlägsnas och ersätts med ett nytt lågt lutande fiskgaller med 15 mm spalt. Befintlig rensmaskin flyttas och anpassas. Flyktöppningar och transportränna. Detalj av kartan ovan. För att nedvandrande fisk inte ska sugas fast mot befintligt galler eller slinka igenom gallret byts det ut mot ett med mindre mellanrum mellan spjälorna och svagare lutning. Det innebär att fisken leds uppåt och där anläggs även en ränna för fiskens nedvandring. X Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33 Befintlig isränna byggs om för att även fungera som fallränna. StorhusStorhus kraftstation kraftstation Nyköpingsåarna I 2015 7 Förslag vid Fors kraftverk FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Fors kraftverk Omlöp Plan, skala 1:1000 Nytt utskov med avstängningsluckor W +108,1 F ÖRKLARING Nyköpingsån Ny åfåra Betong - eller stenmur HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem Nytt parkområde Elverkets höjdsystem –99,12 = RH -70 DG = +108,0 SG = Saknas W +108,1 Angivna vattennivåer avser bedömda medellågvattenst ånd (dimensionerade) Fors kraftstation Ny kulvert EGENSKAPER Fallhöjd 2,7 m Längd 160 m Lutning 1,6 % Qfiskv äg 1,0 m 3/s W +105,4 W +105,4 8 0 10 20 30 40 50 m Nyköpingsån Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014. Ett förslag på hur man kan lösa fiskens vandring vid Fors genom att bygga ett så kallat omlöp, en fiskväg. Fördelen med ett omlöp är att den fungerar både för uppvandrande och nedvandrande fisk. Y Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33 ålåtgärder Foto: Jerry Persson Ålkistor på gång Nyköpingsåarna I 2015 Ett problem som rapporten pekar på är ålens drastiska minskning. Sedan 1950-talet har ålynglen som når Nyköpingsån minskat med över 99 procent. Därför blir högsta prioritet att skydda de få lekmogna ålar som letar sig nedåt genom ån. Som en akutåtgärd har förbundet sökt fiskevårdsmedel för att bygga ålkistor vid Kristineholm och vid Sibro (Båvens utlopp). De lekmogna ålarna som fångas i ålkistorna flyttas därefter med bil och släpps nedströms Storhusfallet, så att de kan ta sig därifrån till Östersjön och vidare till Sargassohavet. (Läs mer om ålen i förra årets rapport). Förslag vid Hargs kraftverk FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Hargs kraftverk Omlöp och kanotränna Plan, skala 1: 1000 W +116,3 F ÖRKLARING Nytt utskov med avstängningsluckor Ny fiskväg Ny gång- och cykelbro +119,9 Stödmur Våtmarksområde Schaktområde HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem W +109,0 Elverkets höjdsystem – 99,2 = RH -70 +111,4 +119,4 DG = + 116,25 SG = + 116,15 Nyköpingsån +115,4 Angivna vattenniv åer avser bedömda medellågvattenst ånd (dimensionerade) Utfyllnad av åfåra och svämplan Gång- och cykelväg flyttas EGENSKAPER Fallhöjd 7,3 m Längd ca 365 m Lutning 2,0 % Qfiskväg 10 m 3/s +119,7 +109,2 Utfyllnad av åfåra och svämplan 9 0 10 20 30 40 50 m Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan +112,4 Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014. +119,5 Y Även vid Harg finns ett förslag på ett omlöp som också ska kunna användas som kanotbana. Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33 Hargs Kraftverk har den högsta fallhöjden, 7 meter, i den här delen av Nyköpingsån. På bilden syns även lax trappan som fungerar för simstarka fiskar. Foto: Jerry Persson Förslag vid Perioden Y Vid Perioden är förslaget att man river bort de delar av dammbyggnaden (innanför röda linjen) som blev kvar när man upphörde med kraftproduktionen här vid slutet av 1970-talet. Nyköpingsåarna I 2015 Helhetssyn i vattenarbetet I nför arbetet med att se över betydelsen av vattenkraften i Sverige har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten 2014 tagit fram en utredning där landet delas in i fem kategorier beroende på hur stor nationell betydelse vattenkraften har i respektive område. Nyköpingsån ovanför Hargs kraftverk. Nyköpingsåarna I 2015 Nyköpingsån hamnar, liksom stora delar av södra Sverige, i den femte kategorin. Det innebär att bara 1 procent av Sveriges totala vattenkraft finns här och därför ska god ekologisk status prioriteras före vattenkraften. I andra delar av Sverige och generellt vid de större kraftverken väger vattenkraften tyngre och prioriteringen är den omvända. Tillstånd behövs I förslaget till den nya förvaltnings- och åtgärdsplan som ska gälla mellan 20162021 föreslås att länsstyrelserna ska få mer resurser för att genomföra åtgärder som gynnar den biologiska mångfalden vid dämmena. Dessutom behöver många av dämmena lagliga tillstånd för sin verksamhet, något som flera saknar idag. Därför ställs också krav på att vattenkraftsägarna söker dessa tillstånd och ser till att få sina kraftverk lagligförklarade, som det kallas. Nedifrån och upp Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund anser att det är mycket viktigt att ta sig an frågan med ett helhetsperspektiv och se till att åtgärderna görs i rätt ordning. Förbundet anser att man ska jobba nerifrån och upp i vattensystemet. Det innebär att åtgärder för upp- och nedvandring av bland annat fisk ska börja vid havet där Nyköpingsån mynnar i Östersjön för att sedan fortsätta vidare uppåt i systemet. Projektet Den levande Nyköpingsån visar hur förbundet vill arbeta med detta. (Läs mer på sidan 6.) Frågan är nu högaktuell då länsstyrelser i hela landet börjat med tillsyn av kraftverksdämmen och ställer krav på förbättrande åtgärder. I Örebro län har länsstyrelsen gått före och prövat befintlig lagstiftning och under 2014 kom ett prejudicerande fall vid Brevens Bruk. Foto: Jerry Persson 10 Vattenmyndigheten i Norra Östersjön har pekat på att nästan alla befintliga dammanläggningar som finns i våra avrinningsom råden generellt behöver åtgärdas med hjälp av faunapassager, eller att befintliga dammar helt enkelt rivs. Detta eftersom EU:s krav på god ekologisk status inte kan uppnås om ett dämme hindrar till exempel fiskars upp och ned vandring. Dammen har två utlopp, ett här vid det s.k. riktkontoret och ett lite längre bort vid kraft verket. Här planerades från början ett s.k. omlöp, men troligen skapas en fiskpassage vid kraftverket istället. Exemplet Brevens Bruk i sydöstra Närke med anor från den tidiga industriella perioden under 1600-talet. Då var ett vattendrag förutsättningen för att få kraft till smedjor och annan produktion. För att kunna nyttja kraften behövde man kunna lagra den och därför dämdes sjön Sottern upp. Sjön låg uppströms samhället och på det här sättet kunde man spara energi och använda den under längre perioder än enbart under vårflod och eventuellt höga flöden på hösten. Dammen vid Brevens Bruk har med andra ord en lång historia och samhället har utvecklats efter dess utformning och läge. Prejudikat År 2004 behövde Brevens Bruk rusta det gamla kraftverket från 1930-talet. Efter kontakter med länsstyrelsen i Örebro lämnas en ansökan till Miljödomstolen in. Ansökan tas om hand och för första gången lyfts frågan om biologisk mångfald och vandringsvägar för fisk och annan fauna in i processen. Det blir ett ställningskrig. Länsstyrelsen vill ha vandringsvägar eller s.k. omlöp vid varje dämme, totalt tre stycken. Brevens Bruk anser inte att kostnaderna är rimliga för dessa åtgärder. Bägge parter överklagar processen och fallet såg ut att kunna bli ett prejudikat för andra liknande situationer i Sverige. Foto: Jerry Persson Brevens Bruk är ett litet brukssamhälle Stora kostnader Lösning i sikte Kostnaden för att åtgärda varje dämme med omlöp skulle enligt brukets egna beräkningar kosta över 10 miljoner, en investering det inte finns resurser till. Alternativet att riva ut dämmena skulle få för stor inverkan på bruksmiljön och dess kulturella värden. Dessutom anser bruket att åtgärderna och kostnaderna inte står i proportion till miljönyttan. Vattensträckan som skulle öppnas upp är endast 7 km lång och vid Högsjö ligger nästa kraftverk med ett naturligt dämme, ett vattenfall, med en fallhöjd på 8 m. Förmodligen skulle detta ändå hindrat de flesta fiskarter, förutom ålen. Domen överklagas nu till Högsta dom stolen, men tas där inte upp för prövning. Därefter följer en del publicitet och Brevens Bruk ser egentligen ingen annan utväg än att riva dämmena. Men i april 2015 träffas länsstyrelsen och Brevens Bruk för ett förutsättningslöst möte. Mötet resulterar i att man hittar en kompromiss med åtgärder som inte är fullt lika kostnadskrävande som man tidigare trott. Hur det slutligen blir får framtiden utvisa, men det ser ut som en lösning är på väg som förhoppningsvis alla kan vara nöjda med. Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund ser positivt på att parterna hittat till för handlingsbordet och att en riktig och viktig samverkan inletts. Framöver hoppas vi att helhetsperspektivet lyfts fram och att det sker en större en samverkan mellan länen i dessa frågor, då vattnet inte bryr sig om vare sig läns- eller kommungränser. Domstolen säger sitt Ett första domstolsbeslut kom 2012, men överklagades som sagt av bägge parter och först våren 2014 kom domen från Miljööverdomstolen: Faunapassager ska byggas vid varje dämme vid Brevens Bruk och de får tre år på sig att utföra arbetet. 11 Foto: Jerry Persson Brevens Bruk – intagsrännan och luckorna till kraftverket (första byggnaden). Eventuellt kommer en fiskpassage att anläggas här. Nyköpingsåarna I 2015 Förbundets recipientkontroll Sommaren 2014 var precis som året innan torr och varm. Resultaten av trendanalysen för näringsämnen i avrinningsområdet speglar den torra sommaren med lägre totalhal ter av fosfor för 2014, däremot syns ingen liknande minskning för kväve. Inte heller tidstrenden för kväve är tydlig men för Svärtaån kan man ändå se att kvävet minskar något. Kväve 800 800 600 600 400 400 200 200 0 1976 250 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Svärtaån, 2000–2014 totalkväve (ton) 60 100 40 50 20 250 2002 2004 2006 2008 2010 2012 140 80 100 60 40 50 0 20 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 600 400 200 1995 2000 2005 2010 2014 0 120 Svärtaån, 2000–2014 100 12 80 60 8 6 40 4 20 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0 18 Kilaån, 2000–2014 16 14 12 10 8 6 4 2 0 160 140 120 100 80 60 40 20 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0 Y Transport av näringsämnen från de tre åarna ut i Nyköpingsfjärden. Mängden fosfor och kväve följer förändringarna i vattenflödet. Under hösten 2012 läckte rekordmycket fosfor ut i Kilaån. Även senhösten år 2000 och år 2006 kom ovanligt mycket regn som påverkade transporten av fosfor, vilket syns tydligt i figuren, men 2013 och 2014 sjönk mängden näringsämnen med det minskade vattenflödet. Nyköpingsåarna I 2015 vattenflöde (miljoner m3) 150 vattenflöde (miljoner m3) 100 1990 800 10 2 0 0 120 1985 1000 14 160 Kilaån, 2000–2014 200 totalkväve (ton) 2014 1980 1200 årsflöde vattenflöde (miljoner m3) 80 150 16 vattenflöde (miljoner m3) 100 2000 1976 2014 200 0 totalfosfor (ton) 18 1000 totalfosfor (ton) totalkväve (ton) 1000 1400 vattenflöde (miljoner m3) 120 1200 årsflöde vattenflöde (miljoner m3) 0 90 Nyköpingsån, 1976–2014 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Nyköpingsån, 1976–2014 1200 12 Fosfor 1400 totalfosfor (ton) 1400 Strukturkalkning av lerjordar är en åtgärd som används för att minska urlakningen av fosfor ur marken. Kalkningen gör att fosforn binds längre till leran och kan tas upp av gröda istället för att lakas ur och bidra till övergödningen. Kalkning av lerjordar ger också jorden en bättre struktur som släpper igenom mer syre och vatten. Till strukturkalkning används bränd och släckt kalk. Tidstrenden för fosfor visar ännu inte någon påtaglig långsiktig minskning i Kilaån och Svärtaån. Speciellt i Kiladalen är det intressant att följa utvecklingen, där har Kiladalens Vattenvårdsförening sett till att 3000 hektar åkermark har strukturkalkats sedan 2011 och framåt. Även i Svärtaån och Nyköpingsån har man strukturkalkat en del åkermark och andelen åkermark som kalkas kommer säkerligen att öka. Det återstår att se om detta kan vara en långsiktig lösning för att begränsa övergödningen. Men det handlar om långsamma processer som behöver tid för att visa hur pass effektiva de är. Foto: Dennis Wiström/Greppa.nu Torr trend Foto: Jerry Persson Strukturkalkning kan minska läckaget av fosfor från lerjordar. Bäcken från Nedingen ner till Skebokvarn var mycket torr på sensommaren och flödet var litet. Bilden är från slutet av augusti 2014. 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 1,5 2,5 1,0 Svärtaån, 2000–2014 2,0 0,5 1,5 0 1,02000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,5 2,5 2,00 Kilaån, 2000–2014 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 1,5 2,5 1,0 Kilaån, 2000–2014 2,0 0,5 1,5 0 1,02000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,5 0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1,0 0,8 1,6 Nyköpingsån, 2000–2014 0,6 1,4 0,4 1,2 0,2 1,0 0 0,8 0,62000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,4 2,5 0,2 Svärtaån, 2000–2014 2,0 0 0,10 fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) Trendlinjen för fosfor i både Svärtaån och Kilaån pekar uppåt, trots sjunkande värden de senaste åren. Det krävs kraftfulla insatser för att bryta dessa trender. Däremot visar Nyköpingsån tydligt sjunk ande fosforhalter för perioden 2000–2014. XX kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) X Trenddiagram för kväve I Svärtaån och Kilaån från 2000 till 2014. För att få en jäm förelse med Nyköpingsån visas även värdena här för samma period. Kilaån visar ingen trend alls när det gäller kväve, halterna varken ökar eller minskar. Svärtaån har, glädjande nog, en rätt tydlig nedåtgående trend för kväve. Nyköpingsån har också en svag trend nedåt med sjunkande kvävehalter. kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) X Figurerna visar årsmedelhalterna av kväve och fosfor 1976–2014. Den röda trendlinjen visar att belastningen i Nyköpingsån har minskat tydligt sedan 1976. Fosfor har minskat med drygt 40 procent och kväve med cirka 20 procent. I Nyköpingsån pekar trenden för fosfor fortfarande nedåt, men värdena de två senaste åren ligger en bit ovanför trenden, vilket kan vara ett tecken på att den håller på att plana ut. kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) Trender kväve 1,6 Nyköpingsån,1976–2014 1,4 1,2 1,0 1,6 0,8 Nyköpingsån,1976–2014 1,4 0,6 1,2 0,4 1,0 0,2 0,8 0 0,6 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0,4 1,6 0,2 Nyköpingsån, 2000–2014 1,4 0 1,2 Trender fosfor Nyköpingsån, 1976–2014 0,08 0,06 0,10 Nyköpingsån, 1976–2014 0,04 0,08 0,02 0,06 0 0,041975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0,10 0,02 0,08 0 Nyköpingsån, 2000–2014 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0,06 0,10 0,04 Nyköpingsån, 2000–2014 0,08 0,02 0,06 0 0,042000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,02 Svärtaån, 2000–2014 0,16 0 0,122000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,08 0,16 Svärtaån, 2000–2014 0,04 0,12 0 0,08 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,04 Kilaån, 2000–2014 0,16 0 0,122000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Kilaån, 2000–2014 0,08 0,16 0,04 0,12 0 0,08 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 0,04 0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 Not: Årsmedelvärden har räknats fram från aktuella flöden och aktuella mängder fosfor respektive kväve för varje år. Röd trendlinje visar stigande eller sjunkande halter. I tre åmynningar sker provtagning varje vecka, vilket ger en mycket säker statistik. Nyköpingsåarna I 2015 13 Statusklassning av vattendrag med hjälp av kiselalger Förbundets recipientkontroll Kiselalger i vattendrag 2014 Vattendrag Korsbäcken, öster om Stavsjö* Dammhulteån, Flätens utlopp Ålbergaån Gäddån Stocktorp, inflödet i Mellösasjön Tisnaren, Tisnare Kanal Skebokvarnsån, inflödet i Båven Svarttorpaån, inflödet i Tisnaren Vretaån Hosjön till Malmaån* Sibro, mellan Båven och Lidsjön Ån från Marsjön till Tisnaren Bokvarnsån Genne Kvarn Morjanå Båven, Oxbro Vrena ström, Vrena Husbyån Långhalsen, Ålspånga Varbroån* Åkforsån Nyköpingsån – Storhusfallet* Kilaån* Vedaån* Ramstaån* Storån* Forsaån Svärtaån* 14 Index IPS (1-20) 19,3 19,2 19,0 18,7 18,1 17,3 17,2 16,9 15,3 15,2 15,1 15,0 14,7 14,6 14,5 14,0 13,9 13,9 13,7 13,6 13,5 13,4 13,4 13,3 12,8 10,9 10,2 8,8 Andel förorenings toleranta arter (%PT) 1,6 0,9 0,5 1,2 0,4 2,1 3,8 5,2 1,6 9,0 1,3 3,8 12,1 11,7 3,9 22,9 1,7 12,6 20,4 7,6 33,2 12,6 23,5 11,1 10,2 40,9 47,1 66 Statusklassning Hög Hög Hög Hög Hög God God God God God God God God God God Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Otillfredsställande Otillfredsställande Otillfredsställande * Prover från Länsstyrelsen i Södermanland Fakta Kontrollprogram för miljöövervakning Foto: Medins Biologi AB. Kontrollprogrammet för vattendrag i avrinningsområdet innefattar 56 provpunkter, som provtas enligt ett treårigt rullande schema. Elva stationer provtas varje år. Kiselalger används som indikatorart för bedömning av miljötillståndet och varje prov analyseras utifrån förekomst och artsammansättning av olika kiselalger. Läs mer om kontrollprogrammet på sid. 26. Kiselalger – en indikatorart för statusklassning Kiselalgen Epithemia sorex finns i mer eller mindre näringsrika vatten. Tabellaria flocculosa trivs där det är mer näringsfattigt. Nyköpingsåarna I 2015 Foto: Medins Biologi AB. Kiselalger är en så kallad påväxtalg vilket innebär att de sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. Kiselalgerna är oerhört små och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. Storleken varierar från 5 µm till 50 µm. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Man får därför en bra bild av förhållandena på en lokal genom att ta reda på vilka kiselalger som växer där. Klass Status IPS-index %PT (1–20) Index för kiselalger 19,6 Referensvärde** Statusklassningen sker med hjälp av kiselalg1 Hög 17,5 < 10 sindexet IPS, som visar graden av påverkan på 2 God 14,5 – 17,5 < 10 kiselalger av näringsämnen och lättnedbryt3 Måttlig 11 – 14,5 < 20 bara organiska föroreningar i ett vattendrag. Som stöd till statusklassningen kan man 4 Otillfreds 8 – 11 20 – 40 studera andelen näringskrävande (TDI) och ställande föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. 5 Dålig <8 > 40 ** Referensvärdet motsvarar opåverkade förhållanden. I hela Sverige gäller samma referensvärde för kiselalager. Invasion i våra vatten Främmande arter i marin miljö sprids ofta via handelsfartyg. De följer med som fripassagerare i barlastvatten eller som påväxt på fartygsskrov. Andra viktiga spridningsvägar är arter som rymmer från till exempel fisk odlingar, akvarier, sumpar eller utsättningar av fisk eller signakräftor. Antalet främmande arter i Sverige ökar för varje år. Ett hundratal av dessa nya arter har lyckats etablera sig i svenska sjöar och vattendrag samt i havet och cirka 1400 på land. Ungefär 380 av dessa skapar problem för naturen och människan. D e allra flesta introducerade arter är inget hot förrän de lyckats etablera sig, något som långt ifrån alla klarar. Det kan vara svårt att avgöra på förhand om en främmande art kommer att hota balansen i ekosystemet. Störda ekosystem är förmodligen mer mottagliga för invasioner av främmande arter. Påverkan av främmande arter Flera av de invasiva arterna som sprider sig i svenska vatten är svåra att kontrollera och bekämpa. Det är svårt att förutsäga vilken påverkan de kan få i ett ekosystem och kunskaperna om dem är dåliga. Några möjliga konsekvenser är: • ekologiska, genom påverkan på arter och livsmiljöer. • genetiska genom genetisk uppblandning när arter korsar sig med varann. • samhällsekonomiska, genom bland annat kostnader för skador på egendom, minskade inkomstmöjligheter genom sämre fångster av andra arter eller att kommersiellt viktiga arter drabbas av sjukdomar. Minskade möjligheter att använda mark och vatten för yrkesbruk eller friluftsliv. • hälsomässiga, genom påverkan på människors hälsa, till exempel jätte björnlokan vars växtsaft kan ge bränn skador i kombination med solljus. Sjögull är ursprungligen en prydnadsväxt i dammar som förvildats och lyckats sprida sig effektivt i vissa sjösystem. foto: iliuta goean/shutterstock Fakta Främmande arter En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, introducerats utanför sitt naturliga utbredningsområde. En främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar den biologiska mångfalden kallas invasiv. Samtidigt har många arter som vi i dag betraktar ”naturliga” en gång förts hit utifrån, med eller utan avsikt. Vid avsiktlig införsel har syftet oftast varit att skapa nya möjligheter till jakt, fiske, odling eller husdjursuppfödning. Några främmande arter som fått stor spridning i Sverige är blomsterlupin, fasan, amerikanskt gullris, fälthare, mink, kanadagås och regnbåge. Flera av dessa betraktas numera som naturliga delar av vår flora och fauna. foto: shutterstock På land har den främmande arten jättebjörnloka etablerat sig och tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Blommans växtsaft kan också ge brännskador på huden i kombination med solljus. Jordbruksverket rekommenderar att jättebjörnlokan bekämpas. Nyköpingsåarna I 2015 15 Främmande arter på gång i Nyköpingså Hittills har vårt avrinningsområde varit relativt förskonat från negativa effekter av främmande arter, förutom kräftpesten som spritt sig i systemet. Men i vår närhet finns flera arter som riskerar att spridas hit. Här visas några av dem. 16 VANDRARMUSSLA Dreissena polymorpha Vandrarmusslan är triangelformad och upp till fyra centimeter stor. Den lever i sötvatten men kan även förekomma i bräckt vatten. Ursprungligen kommer musslan från området kring Kaspiska havet och dök upp i Sverige första gången på 1920-talet i Mälaren, dit den förmodligen kommit med fraktbåtar. År 2012 dök den upp i inre Bråviken utanför Norrköping, för att 2013 hittas i både Glan och Roxen, 2014 hade den ökat explosionsartat i Roxen. Vandrarmusslan kan snabbt bilda stora bestånd och eftersom den är mycket vass kan den störa bad- och friluftsliv. I andra länder har den satt igen vattenintag, skadat slussar och kanaler och skapat kraftig påväxt på båtar. Ursprungliga musselarter hotas även genom att de helt enkelt blir överväxta av invaderande vandrarmusslor. Vandrarmusslan finns än så länge inte hos oss, men eftersom den finns i angränsande avrinningsområden så är det inte otroligt att den snart kan dyka upp. Det är till exempel rätt vanligt att sportfiskare lyfter båtar mellan sjöar. Här ligger nog den största risken för spridning till vårt område. Foto: Dieter Florian/Helmholtz Centre for Environmental Research Nyköpingsåarna I 2015 SIGNALKRÄFTA Pacifastacus leniusculus Den amerikanska signalkräftan introducerades i Sverige 1969, för att ersätta de bestånd av flodkräfta som strakt begränsats eller slagits ut av kräftpest. Kräftpest är en svampsjukdom som kom till Europa från Amerika under andra hälften av 1800-talet. Den förstörde stora delar av det inhemska kräftbeståndet. Till Sverige kom kräftpesten 1907 med importerade, sjuka, finska kräftor. Signalkräftan är resistent mot kräftpesten, men kan ändå bära på smittan och därför smitta flodkräftor. Under 1970-talet fortsatte utplanteringen med sammanlagt nästan en miljon kräftor i över 200 vatten, främst i östra Syd- och Mellansverige. Signalkräftan är spridd över hela vårt område, men ännu finns några mindre bestånd flodkräfta kvar. MARMORKRÄFTA Procambarus fallax f. virginal Marmorkräftan är en amerikansk kräfta som nyligen hittats i enstaka exemplar i Märstaån utanför Stockholm. Den kan lätt sprida sig i Sverige, eftersom den kan överleva även i kalla vatten. Det är en invasiv art som kan hota den biologiska mångfalden där den etablerar sig. Foto: Rabanedo/Shutterstock Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons åarnas avrinningsområde VATTENPEST Elodea canadensis Vanlig och smal vattenpest är undervattensväxter som förekommer främst i sjöar, dammar och lugna vattendrag. De föredrar kalk- och näringsrika vatten och trivs bäst på fasta, näringsrika bottnar bottnar med högt mineral innehåll. I övergödda vatten kan de konkurrera ut andra vattenväxter. De bidrar också till intern gödsling av vattnen, eftersom de tar upp näring som varit bunden sedimenten. Båda arterna bildar täta bestånd, likt tjocka mattor som sträcker sig ända upp till vatten ytan. Den täta massan hindrar solljuset från att tränga ner i vattnet och förändrar miljön för andra växter och även djurlivet. Täta bestånd av både vanlig och smal vattenpest ställer till stora problem för båttrafik och fiske. De bägge arterna vattenpest finns spridda i avrinningsområdets sjöar och vattendrag och har på vissa platser konkurrerat ut andra arter. Arten fortsätter att sprida sig. SJÖGULL Nymphoides peltata Sjögull säljs som en vacker prydnadsväxt för dammar. Ibland har den satts ut i sjöar eller åar för att man vill försköna vid exempelvis en brygga. Det har på sina håll fått ödesdigra konsekvenser eftersom sjögull har en enorm potential att sprida sig och kan skjuta flera meter långa revor på några månader. Växtdelar som lossnar kan spridas långt med strömmar och slå rot och bilda nya kolonier. Den skjuter upp flytblad som helt täcker vattenytan över stora områden. Växten kan växa ner till tre meters vattendjup och göra så att stora delar av sjöar helt kan växa igen. Detta kan omöjliggöra bad, fiske och båttrafik där den breder ut sig. Dess utom får det stora ekologiska konsekvenser bl. a. genom att växten beskuggar botten och konkurrerar ut andra vattenväxter. Sjögull finns i Ricksjön mellan Stjärnhov och Sparreholm, annars finns den närmast i Mälaren, där den bitvis täcker stora ytor. Sjögull tycks vara på spridning mot Hjälmaren. Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons foto: iliuta goean/shutterstock TIPS! Vad kan man göra för att begränsa spridningen? • Inte släppa ut främmande arter fisk och vattenväxter medvetet i vattnen. • Tvätta kanoterna på land om de bärs från ett vattendrag till ett annat. • Vara noggrann med rengöring vid flytt av fiskebåtar mellan sjöar. JÄTTEBALSAMIN Impatiens glandulifera Jättebalsamin är en ettårig kraftigväxande ört som ursprungligen hör hemma i västra Himalaya på 2 000–2 500 meters höjd där den växer på ängar och buskmarker utmed vattendrag. Växten har odlats i Sverige sedan 1842 och var rätt vanlig i fröhandlarnas sortiment under första hälften av 1900-talet. En trädgårdsbok från 1884 rekommenderar till och med att den skall sås utmed bäckar och sjöstränder där den kan förvilda sig. I Sverige förekommer jättebalsamin än så länge främst utmed vattendrag och sjöstränder samt på störd mark. Den betraktas som naturaliserad sedan 1920-talet i Götaland och Svealand, men förekommer även utmed Norrlandskusten. Under 1900-talets andra hälft har arten ökat påtagligt, den har bl.a. gynnats av att naturbetet utmed vattendragen minskat. Stora balsaminbestånd kan täcka hundratals kvadratmeter med 50–100 plantor per kvadratmeter. De växer över och skuggar effektivt annan vegetation och bildar dessutom stora mängder förna som missgynnar andra arter. I vårt område ses den längs både diken och sjöstränder. Lokalt kan den täcka större ytor, som t.ex. runt sjön Näsnaren vid Katrineholm, där stora delar av strandområdena bitvis domineras av jättebalsamin. foto: shutterstock Lästips: www.frammandearter.se www.biodiverse.se www. fiskejournalen.se www.nrm.se www.naturvardsverket.se www.havochvatten.se www.malaren.org Nyköpingsåarna I 2015 17 Nejonögat – hotat urtidsdjur med smak för blod De viktigaste skälen till att nejonögonen minskat är de många vandringshinder i form av dammar och kraftverk som finns i vårt vattensystem samt att lek- och upp växtområden förstörts när vattendragen rensats och rätats till raka kanaler. L Dåliga vandrare iksom många andra vattenlevande djur har nejonögonen drabbats hårt av föroreningar och annan mänsklig påverkan. Deras invecklade livscykel kräver en varierad vattenmiljö med både strömmande vatten, höljor och bakvatten, något som blivit allt ovanligare under nittonhundra talets effektiviserade jord- och skogsbruk där många vattendrag rensats, rätats och dikats ut till enformiga kanaler. Finns det nejonögon i ett vattendrag är det ett gott tecken på ett väl fungerande ekosystem. I Nyköpingsåarnas vattendrag för nejon ögonen en tynande tillvaro. Undantaget är de övre delarna av Kilaåns vattensystem där den naturligt slingrande Vretaån har starka bestånd av både flodnejonöga och bäck nejonöga. I jämförelse med arter som lax och havs öring är nejonögon dåliga vandrare. De kan inte hoppa och klarar sällan att passera genom de fisktrappor som anläggs för att hjälpa vandrande fiskar förbi vandrings hinder. Byggandet av dammar och vatten kraftverk är därför en av de viktigaste orsakerna till att nejonögonen har minskat. Nejonögonens gälar är unika genom att de tillåter andning samtidigt som djuren sitter fastsugna vid bytesfiskar eller vilande vid fasta föremål. På fotot syns ett flodnejonöga fastsuget vid en sten i anslutning till lekgropen. Namnet nejonöga härstammar från tyskans ”neun Augen” och syftar till att man från sidan ser de sju gälöppningarna, det riktiga ögat och den enkla näsöppningen. Foto: Nils Ljunggren 18 Med en mun full av vassa tänder och en raspformad tunga suger nejon ögat i sig kött och blod hos sitt byte. Saliven löser upp vävnader och hindrar blodet att koagulera. Ibland överlever bytet angreppet, men oftast inte. Det låter som en skräckfilm. Nejonögat är en doldis i svenska vatten och i vårt vattensystem finns två arter. Nyköpingsåarna I 2015 Om man vill titta på lekande nejonögon ska man leta på grunda strömmande grusbottnar de två första veckorna i maj. Bra ställen nära Nyköping är förutom Vretaån den nedersta sträckan av Näveån. Störst chanser att hitta nejonögonen har man nattetid i ficklampans sken. Havsnejonögats sugskiva utgör en skräckinja gande syn. I mitten av munnen syns tungan vars vassa tänder används för att skrapa loss kött från bytet. Under lekvandringen slutar alla nejonögon att äta och sugmunnen används i första hand för att flytta stenar vid byggandet av lekgropen eller suga sig fast för att vila i stark ström. W Fakta Nejonögon i världen Det finns drygt 40 arter nejonögon i världen. De räknas till de så kallade rundmunnarna, en primitiv grupp av ryggradsdjur med en 500 miljoner år gammal historia. De flesta av dåtidens fiskgrupper är utdöda sedan årmiljoner men nejonögonen har levt kvar in i våra dagar. Fossil visar att nejonögon som var mycket lika de idag levande arterna simmade i världshaven för 360 miljoner år sedan. Foto: Nils Ljunggren Nejonögon i Sverige I Sverige finns tre arter av nejonögon: Flodnejonöga, dess mindre släkting bäcknejonöga samt havsnejonöga, världens största nejonögeart som kan bli över en meter lång. Foto: Jerry Persson Nejonögon leker under våren och sommaren i rinnande vatten över bottnar med småsten, grus och sand. De bygger bon, så kallade lekgropar i bottenmaterialet där äggen läggs. Byggandet av lekgropen tar lång tid, varje liten sten flyttas genom att nejonögonen suger sig fast vid och släpar bort den. Havsnejonögon leker vanligtvis i par och försvarar resolut sin lekgrop från inkräktare, men hos flod- och bäcknejonöga samsas ibland uppåt 80 individer om gemensamma gropar. Efter några veckor inbäddade i lekgropens bottensand kläcks små nejonögonlarver ur äggen. Larverna förs iväg med strömmen och för de allra flesta slutar resan med att de blir uppätna av fiskar eller spolas ut i havet. Men en del larver har turen att föras till långrunda strandkanter eller bakvatten med botten av sand och döda växtdelar. Här gräver de ner sig för att tillbringa de närmaste åren. Förvandlingen Efter några år i bottensedimenten händer något märkligt. Ögonen hos nejonögonlarverna utvecklas och fångstläpparna ombildas till det vuxna nejonögats karaktäristiska sugskiva. Gälarna förändras och gör det möjligt för nejonögat att andas när det sugit sig fast vid ett byte eller att vila vid fasta föremål. Matsmältningssystemet nybildas och anpassas från en nära nog vegetarisk kost av bottenslam, växtdelar och bakterier till att kunna bryta ned bytesdjur. Den här omvandlingen tar drygt ett halvår och först därefter lämnar de färdigutvecklade små nejonögonen bottensanden. Flodnejonögon och havsnejonögon vandrar nu ut i havet eller stora sjöar för att under ett par års tid leva som rovdjur och parasiter på fiskar innan de åter söker sig tillbaka till vattendragen för att leka. Genom sår på fiskar som överlevt angreppen vet man att flodnejonögon som vandrar ut i Östersjön ofta suger sig fast vid och äter av plattfiskar, strömming och skarpsill. Havsnejonögon föredrar större arter som makrill, torsk, lax och olika hajar. I sällsynta fall även marina däggdjur. För bäcknejonögon saknas den parasitiska delen av livscykeln. De börjar i stället att förbereda sig för leken direkt efter att de omvandlats till fullbildade nejonögon. Leka och sen dö När det är dags för lekperioden tillbakabildas nejonögats matsmältningsapparat för att ge Foto: Nils Ljunggren Nejonögats märkliga livscykel Y Lekande flodnejonögon. De små vita äggen är klibbiga och fastnar därför i den uppvirvlade sanden. När sanden faller till botten följer äggen med och ligger sedan skyddade fram tills kläckningen sker ett par veckor senare. plats åt rom eller mjölke. Sedan börjar en period av konstant svält där all energi tas från upplagrade fettreserver. Nejonögat minskar inte bara i vikt utan krymper även på längden. Vid lekens slut är nejonögonen så nedbrutna att de inte kan återhämta sig och de dör inom några veckor. Nyköpingsåarna I 2015 19 I och med att man nu alltmer frångår traditionella fisktrappor och i stället bygger konstgjorda bäckar, så kallade omlöp, ökar nejonögonens möjligheter att nå sina forna lekplatser. Nejonögon föredrar att vandra upp och leka i vattendrag där de känner lukten av nejonögonlarver. Har nejonögonen en gång slagits ut från ett vattendrag kan det därför vara svårt att få tillbaka dem. Bra för lax, sämre för nejonögat Tyvärr kan viljan att gynna laxfiskar ibland också ha missgynnat nejonögonen när man varit allt för ivrig att skapa snabbt strömmande miljöer utan bakvatten med ståndplatser för lurpassande gäddor, som annars kan äta upp de unga laxarna. I samma bakvatten finns den sand som utgör nejonögelarvernas uppväxtmiljö. Under det senaste decenniet har Fiskeriverket (numera Havs- och vattenmyndigheten) och Naturvårdsverket i samverkan med länsstyrelserna arbetat för att öka kunskapen om nejonögats utbredning och bestånd, och hur man i framtiden bättre kan ta hänsyn till och skydda dessa urtidsdjur. Förhoppningsvis får de leva kvar, med sitt märkliga utseende och livscykel som kan hålla för ytterligare 360 miljoner år av evolution med allt vad det innebär av artbildning och utdöenden. Dinosauriernas 165 miljoner år på jorden är i detta sammanhang en kort tid. TIPS! Markägare – hjälp nejonögonen Som markägare och förvaltare av vatten kan man hjälpa nejonögonen genom att inte underhållsrensa vattendrag i onödan och om möjligt spara sandbankar och bakvatten om rensning ändå måste utföras. En nedfallen trädgren eller en stor sten i strandbrinken kan med tiden skapa en perfekt miljö för små uppväxande nejonögelarver. En doldis i våra vatten. Not: Delar av denna text har tidigare publicerats i en artikel av Nils Ljunggren i tidningen Svenskt fiske, utgiven av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårds förbund, Sportfiskarna, 2009. Fakta 20 Ett vuxet nejonöga kan ibland misstas för en ål, men de har flera kännetecken som skiljer dem från de egentliga fiskarna. Det mest uppenbara är den märkliga munnen. I stället för käkar har nejonögon en rund sugskiva med vilken de kan suga sig fast vid bytesdjur eller fasta föremål (se föregående sida). Sugskivans insida är liksom tungan fylld med små vassa tänder som används för att skrapa och borra sig igenom huden på bytet. Nejonögonens ryggrad är består av brosk och den slemmiga huden saknar fjäll. Fenorna är väl utvecklade, men till skillnad från riktiga fiskar så är de enkla, inte parvisa. På varje sida av huvudet sitter en rad med sju små hål. Hålen leder in till gälarna och gör att nejonögonen kan andas samtidigt som de sitter fastsugna vid bytesfiskar eller andra föremål. Namnet nejonöga kommer från tyskans ”neun Augen” (nio ögon) och syftar på att man från sidan ser den enkla näsöppningen, de sju hålen in till gälarna och det riktiga ögat. Allt som allt ”nio ögon”. Havsnejonöga, Petromyzon marinus Havsnejonögat kan i sällsynta fall nå över en meter i längd och väga 2,5 kilo och är därmed den största av alla nejonögonarter. Av Sveriges nejonögon är havsnejonögat den art man vet minst om. Klart är att kärnområdet finns längs med västkusten i de halländska och bohuslänska åarna där den leker under sommaren när vattentemperaturen nått 15°C, i regel kring midsommar. En och annan av västkustens laxfiskare har fått sig en rejäl överraskning av de stora djurens ofta våldsamma framfart när man råkat vada in på lekplatserna. Havsnejonögon kan ge sig ut på långa vandringar. De har påträffats hundratals kilometer från land och nere på 4000 meters djup. Till viss del beror nog de långa vandringarna på att havsnejonögat transporterats av de ofta ganska stora byten som angrips. De har till och med påträffats fastsugna på valar. Man tror att det totala antalet vuxna havsnejonögon som leker i Sverige varje år inte är fler än 2500 exemplar. Arten klassas av ArtDatabanken som Nära hotad (NT). Det är förbjudet att fånga havsnejonögon i Sverige. Nyköpingsåarna I 2015 Flodnejonöga, Lampetra fluviatilis Flodnejonögat är Västerbottens land skapsfisk och förmodligen den nejonögonart som flest personer, åtminstone i norra Sverige, har kommit i kontakt med. Flod nejonögon blir runt 30 centimeter långa och fiskades fram till mitten av 1900-talet i de flesta norrlandsälvarna, idag bara i ett fåtal älvar. Fisket bedrivs med speciella nätting fällor, en slags mjärdar där man utnyttjar flodnejonögats vilja att gömma sig i mörka skrymslen. Utbyggnaden av norrlandsälvarna innebar att stora delar av flodnejonögats livsutrymme försvann men bestånden har nu troligtvis stabiliserats, om än på betydligt lägre nivåer än tidigare. Även om flodnejonögat ofta anses vara en norrlands fisk så förekommer arten i havsmynnande vattendrag längs med hela svenska kusten. Inventeringar visar att flodnejonögat är vanligare i södra Sverige än vad man tidigare trott. ArtDatabanken klassar i dagsläget det svenska beståndet av flodnejonöga som livskraftigt och till skillnad från många andra europeiska länder råder inget fångstförbud för flodnejonöga i Sverige. Bäcknejonöga, Lampetra planeri Bäcknejonögat är det vanligaste av Sveriges nejonögon och med sin längd på runt 15 centimeter också det minsta. Till skillnad från flod- och havsnejonöga äter bäcknejonögat aldrig som vuxen, utan leker och dör första våren efter omvandlingen från larv till fullbildat nejonöga. Bäcknejonöga och flodnejonöga är mycket nära släkt och vissa forskare anser att det rör sig om två raser av en och samma art, men med skilda livsstrategier. Att bäck nejonögon inte lämnar vattendragen för någon näringsvandring gör dem mindre känsliga för vandringshinder än flod- och havsnejonögon, men att de lever högt upp i avrinningsområdena i ofta små vattendrag gör dem samtidigt känsliga för försurning, skogsdikning och påverkan från skogs avverkningar. Det svenska beståndet av bäcknejonöga anses vara livskraftigt enligt ArtDatabanken. Foto: Nils Ljunggren (samtliga) Fot o : Pi l ar E chevar r i a / S h u t te r s to c k Läkemedelsrester under lupp Läkemedelsrester i vattenmiljön är ett växande problem. Förbundet star tar nu ett samarbetsprojekt med Hjälmaren och Mälarens vattenvårdsför bund för provtagning av läkemedelsrester i Nyköpingsån. Undersökning arna och de kommande analyserna ska ge underlag så att landstingen kan få en bättre bild av vilka läkemedelsrester som är vanligast och hur man kan minska dessa. D et är naturligtvis bra att sjuka människor och djur kan bli friska genom att få medicin för sin åkomma. Men sedan Läkemedelsrester når Nyköpingsån via utsläpp både från sjukhuset men också från hushållen uppströms i avrinningsområdet. Nu ska källorna kartläggas. 1950-talet har läkemedelsförbrukningen i världen ökat dramatiskt. De aktiva substanserna har blivit fler och de har dessutom kraftigare verkningsgrad. Även användningen av andra kemikalier har ökat hela tiden, både i hemmen och inom industrin. Men det är först de senaste 25–30 åren som analysmetoder har utvecklats som kan mäta påverkan på vattenlevande organismer och fisk, eftersom att halterna blir så låga på grund av utspädningen i avloppsvattnet. Ett stort antal landsting har sedan sekelskiftet 2000 gjort undersökningar av sina utsläpp från sjukhus. Samarbete mellan Fakta Läkemedel i miljön och bedömningar Läkemedelsrester kommer till 90 procent från hushåll och 10 procent från vårdinrättningar. Vi förbrukar årligen 1000 ton läkemedel som består av 1200 olika substanser. Läkemedel miljöbedöms efter olika kriterier: Internationellt bedömningssystem ATC, där läkemedel indelas i 14 olika grupper efter var och hur medlet verkar. Miljöklassificering: miljöfarlighet och miljörisk. Foto: TS Eriksson/Wikimedia Commons Miljöfarligheten har tre klasser: P, B och T. P = Persistens: Förmåga att stå emot nerbrytning i vattenmiljö. B = Bioackumulation: Ansamling i vattenlevande organismer. T = Toxicitet: Giftighet för vattenlevande organismer. Miljörisken bedöms efter en kvot som beräknas på koncentrationen i vattnet jämfört med vilken koncentration som bedöms vara farlig för vattenlevande djur och växter. (Försumbar, låg, medelhög eller hög risk.) Nyköpingsåarna I 2015 21 till exempel kommunala förvaltningar för vattenfrågor och arbets- och miljömedicinska laboratorier har också undersökt dricksvatten samt avloppsvatten och slam från reningsverk. Ett par näraliggande projekt är Henriksdals reningsverk i Stockholm och Östergötlands landsting från 2006 och 2010. Flera olika läkemedelsgrupper har visat sig vara svåra att bryta ner i reningsverken, dessutom kan de tas upp i muskel och lever i fisk. Det handlar bland annat om antibiotiska, blodtryckssänkande, antidepressiva, smärtstillande, inflammationshämmande, cytostatiska och hormonella ämnen, som inte helt tas upp av kroppen, utan följer med urinen ut i avloppssystemet. Reningsverken är inte an- TIPS! Medborgare kan minska läkemedels rester i avloppsvattnet genom att: • Undvika onödig medicinering • Inte spola ner överbliven medicin i toan utan lämna in den till apoteket. Samhället kan • Lagstifta om mindre miljöpåverkande mediciner • Ytterligare reningssteg i avloppsreningsverken Nyköpingsåarna I 2015 passade för att kunna rena dessa substanser. En del av dessa ämnen kan också stanna kvar i avloppsslammet under lång tid. Just problemet med svårnedbrytbara läkemedel visade sig i en undersökning i Motala ström där halten av dem ökade ju längre ner i ån man mätte. Nyköpingsån undersöks Eftersom vårt vattensystem Nyköpingsån är långt och med flera tillflöden, så kan man misstänka att det är högre värden i utloppet vid Nyköping än längre upp i systemet vid Tisaren. Styrelsen för Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund har därför beslutat, att vi behöver undersöka hur utsläppen av läkemedel i vårt vattensystem ser ut. Det handlar i första hand om att få ett ingångsvärde, för att kunna utvärdera om hur olika åtgärder i reningsverken kan ge minskade utsläpp. Det finns ännu inte så många metoder att införa i reningsverken, men forskning pågår. Statliga Mistra Pharma beviljar medel till olika projekt för att hitta bra metoder i Sverige och liknande forskning pågår i övriga världen. Förbundet har tillsatt en arbetsgrupp tillsammans med Hjälmarens och Mälarens Vattenvårdsförbund. Avsikten är att ta prov på några ställen månadsvis och frysa dem, för att kunna analysera ett samlingsprov så småningom. Analyserna är svåra och dyra, men på så sätt skulle det finnas en ekonomisk möjlighet att kunna genomföra ett projekt under tre år. I projektet ingår även landstingen, för att på sitt område kunna bidra till att minska förskrivning av vissa mediciner som ger problem. Förbättringar sker Landstingen har redan börjat bli duktiga på att minska utskrivningen av de värsta medicinerna från miljösynpunkt, genom ett aktivt arbete i sina läkemedelsgrupper. Man försöker följa de nationella listor på läkemedel som klassar medicinerna ur olika perspektiv, till exempel de som är hormonstörande, svårnedbrytbara och giftiga för miljön. Allmänheten kan också bidra till att minska påverkan på avloppsvattnet genom att minska sin kemikalieanvändning och att se till att överblivna mediciner tas om hand av apoteken. Man vet inte med säkerhet vilka olika kemikalier som ger oönskade effekter, men sannolikheten är rätt stor att mediciner och övriga kemikalier samverkar och gör att ett plus ett inte blir två utan tre, eller mer. Foto: Anneli Carlén Foto: Shutterstock 22 Landstingen blir allt bättre på att minska förskrivningen av de miljövärsta medicinerna, men det finns mer att göra på detta område. ! Allmänheten kan också bidra till att minska påverkan på avloppsvattnet genom att minska sin kemikalieanvändning och att se till att överblivna med iciner tas om hand av apoteken. Landets apotek arbetar för att minska mängden läkemedel som spolas ned i avloppen. Särskilda påsar delas ut som ska påminna oss konsumenter om att returnera överblivna medi ciner till apoteken. 23 Briggen Tre Kronor genomförde under 2013 en forskningsexpedition på jakt efter läkemedelsrester i Östersjön. Foto: Axel Pettersson/Wikimedia Commons Våtmarken vid Oxelösunds renings verk kunde rena bort så mycket som hälften av läkemedelsresterna. Långsiktigt arbete Arbetsgruppen har ännu inte något exakt program för hur arbetet ska gå till, men målet är att flera parter tillsammans kan vara effektivare. Avloppsreningsverken behöver uppgraderas för att bli bättre på att minska resterna. Där hoppas gruppen kunna hjälpa till med kunskapsunderlag. Under 2015–2016 kommer detta att klarna, både vad gäller kostnaden och vad som måste prioriteras. Med ledning av de vattenprover som vi kommer att starta med, så kommer underlaget för beslutsfattande i våra medlemskommuner bli bättre. Rapporteringen av projektet kommer fortsätta även i nästa års rapport. Fakta Andra läkemedelsundersökningar Forskningsexpeditionen med briggen Tre Kronor undersökte vattnet i Östersjön 2013 på 52 olika platser. På 24 av dessa hittades läkemedelsrester från karbamazepin (epilepsimedicin), orfenadrin (lugnande) och flekanid (hjärt- och kärlsjukdom). År 1999 publicerades en studie från Gråbo reningsverk i Göteborg där koncentrationen av etinylöstradiol (syntetiskt östrogen, p-piller) var 45 gånger högre än gränsvärdet för när det påverkar fisk. Det är ett väldigt potent ämne som stör reproduktionsförmågan. Andra undersökningar visar på tvåkönade fiskar som inte kan reproducera sig. Stockholms universitet undersökte under 2012–2013 hur effektiva våtmarker är på att rena vatten från läkemedelsrester, bland annat studerades våtmarken vid Oxelösunds reningsverk. Man såg då att läkemedelskoncentrationen halverades. Nyköpingsåarna I 2015 Vattenplanket Årsmöte bland djur Foto: Jonas Johansson Foto: Miche Seiko/Kolmården översilningsmark fick besök vid riksmöte I september 2014 besökte deltagare från vårt förbund Lund i samband med Vattenorganisa tionernas Riksmöte. Värd för mötet var Höje å och Kävlingeåns Vattenråd. Den första dagen hölls intressanta föredrag och frågestunder. Under dag två fick vi studera goda exempel i fält, bland annat en filteranläggning där både fosfor och kväve renades, samt besöka flera återska pade våtmarker och som bilden visar; en restaurering av det gamla översilningsområdet vid Björka öster om Vombsjön. fler gäddfabriker på gång SWITCH-ON SWITCH-ON är ett europeiskt projekt där Foto: Jerry Persson 24 Förbundets årsmöte 2014 hölls på Kolmården. Efter mötet fick vi en rundvisning av anläggningen med fokus på vattennavändning och vattenhantering i djurparken. För delfinariet och sälbassängerna har man avancerade reningsanläggningar. Kolmården förbrukar ca 100 000 m3 vatten per år, som tas från den närbelägna sjön Lövsjön och tillstånd till detta gavs formellt av Miljödomstolen hösten 2014. Y Nils Ljunggren från Sportfiskarna i röd keps berättade om gäddornas lekbeteende. I mitten av april 2015 arrangerade Sportfiskarna en fältdag för att se på lämpliga lokaler för “gäddfabriker”. Bland annat besöktes Strandstuviken vid Flättnabäckens mynning, där våtmarker för gäddor skulle kunna anläggas. Läs mer om gäddfabriker i förra årets rapport. Foto: Krzysztof Odziomek/Shutterstock. Nyköpingsåarna I 2015 man tillsammans tar fram modellverktyg för bland annat beräkningar av utsläpp, halter av näringsämnen och gifter samt effekter av åtgärder. SMHI och Linköpings universitet samordnar projektet och förbundet medverkar som ”försökskanin” genom att testa olika modellverktyg. I oktober bjöds vi ner till Berlin för att delta i en workshop med flera andra länder. SMHI har Vattenwebb på sin hemsida med flera olika verktyg som utvecklats genom projektet. Vem som helst kan använda dessa verktyg gratis. vattenweb.smhi.se www.project.water-switch-on.eu I Båven finns Europas största population av storlom. Foto: Hugh Lansdown/Shutterstock Vattenplanket Nivån i Båven regleras av en ålderdomlig vattendom som skulle behöva revideras. Här syns utloppet vid Sibro. Bättre lösning för Båvens nivå Lokalgruppen för bättre reglering av Båvens vattenivå har haft flera möten Foto: Christina Frieberg under året. Man har även uppvaktat Nyköpings kommun och Länsstyrelsen för att prata om utmaningarna som finns och hitta en praktisk och uppdaterad lösning. Båven regleras idag vid Sibro av en vattendom från 1940-talet mellan dåvarande ägaren av Ripsa och dåvarande kvarnägaren. I domen stipuleras att de tre dammluckorna ska vara öppna från 1 april till 31 augusti, oavsett om sommaren är torr eller inte. Både 2013 och 2014 var torra år och nivån i Båven har därför sjunkit kraftigt. Detta ger problem för storlommen (Europas största bestånd finns här), men även för den rödlistade malen som har sitt nordligaste naturliga tillhåll i sjön. Förbundet i bryssel I början av mars 2015 var förbundet i Bryssel och presenterade projektet Den levande Nyköpingsån under en konferens anordnad av FARNET (Fisheries areas network). Här syns Jerry Persson på plats i salen där projektet visades upp tillsammans med 40 andra goda exem pel från EU:s medlemsländer. Högteknologisk flotte på väg ut på uppdrag. Foto: Jerry Persson stop cyano bloom För några år sedan stöttade förbundet en ansökan om ett LIFE-projektet i Slovenien: Stop CyanoBloom. Ansökan gick igenom, projektet fick stöd från EU och pågår nu till och med 2016. Syftet är att undersöka hur elektrolys kan bryta ner cyanobakterier och på så vis förhindra massblomningar av giftalger. Pilotprojektet utförs i två sjöar med hjälp av en solcellsdriven och flotte. Den är utrustad med provtagningsutrustning som övervakar sjöarna regelbundet och känner av koncentrationer av cyanobakterier i vattnet. Mätdatan skickas direkt vidare till en on-line databas. Forskarna arbetar nu på att matcha olika cyanobakteriers spectra med mätdata från flotten för en direkt artbestämning av cyanobakterierna. Resultatet är tänkt att bli en färsk cyanobakterierapport på projektets webbplats från respektive sjö. Mätflotten kommer också samla in och lagra prover för laboratorieanalys. Förhoppningen är att den nya tekniken ska kunna ge ny och användbar information om cyanobakterierna samtidigt som den förhindrar massblomningarna genom elektrolys. På sikt hoppas man kunna uppnå en halvering av giftalgerna. lifestopcyanobloom.arhel.si Nyköpingsåarna I 2015 25 Förbundets recipientkontrollprogram Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund har tagit vattenprover i avrinningsområdet kontinuerligt sedan mitten av 1960-talet. Numera finns ett recipientkontrollprogram som kartlägger vattnets status. Totalt provtas 56 punkter i ett rullande schema, de flesta provtas vart tredje år, men vid 11 stationer sker provtagning varje år. Vid Nyköpingsåns, Kilaåns och Svärtaåns mynningar i Östersjön (Nyköpingsfjärden) tas prover varje vecka. De analyser som görs är: • Biologiska undersökningar; kiselalger. • Vattenkemi, ämnen som är lösta i vatten, till exempel närsalter, salthalt, syre och pH. • Fysikaliska mätningar, till exempel vattnets temperatur och färg (beskriver hur mycket humus eller lerpartiklar som finns i vattnet). Katrineholm Nyköping Prover 2013, 2016 (15 stationer) Oxelösund Prover tas varje år (11 stationer) Prover 2014, 2017 (14 stationer) Prover 2015, 2018 (16 stationer) Y Norrköping Provpunkter för kiselalger och vattenkemi i alla fyra avrinningsområden. Förbundets styrelse Förbundets styrelse har en bred förankring och består av kommunrepresentanter, både tjänstemän och politiker, företag, lantbrukare och intresseorganisationer. Styrelsen består av tio ordinarie ledamöter och sex suppleanter som brukar ha sex till sju möten per år på olika platser i avrinningsområdena. Styrelsen för verksamhetsåret 2014 Anneli Carlén (ordf.)Nyköpings kommun Elisabeth Lennartsson (vice ordf.) Askersunds kommun Kjell Johansson (ledamot)LRF Jönåker Håkan Lernefalk (ledamot) Katrineholms kommun Inga-Britt Ritzman (ledamot) Hallsbergs kommun Karolina Wetterblad (ledamot)Nyköpings kommun Leif Skeppstedt (ledamot)Vingåkers kommun Jonas Pettersson (ledamot) Brevens Bruk AB Sören Karlsson (ledamot)Voith Fabrics Högsjö AB Arne Lundberg (ledamot)Flens kommun Ann-Sofie Ördén (suppl.)SSAB EMEA AB Jan Petersson (suppl.)Finspångs kommun Åsa Wolgast Broberg (suppl.)LRF Rolf Hallström (suppl.) Kiladalens Vattenvårdsförening Jenny Holmberg (suppl.)SKF Mekan AB Ulf Karlsson (suppl.)Oxelösunds kommun Nyköpingsåarna I 2015 Y Åtta av de ordinarie ledamöterna, fr.v: Elisabeth Lennartsson, Arne Lundberg, Kjell Johansson, Anneli Carlén, Håkan Lernefalk, Jonas Pettersson, Sören Karlsson och Leif Skeppstedt. Foto: Jörgen Malmberg Foto: Jerry Persson 26 På förbundets kansli… …arbetar Jerry Persson. Jerry är född i Finspång och uppvuxen i Östergötland. Han är utbildad i miljö- och hälsoskydd vid Umeå universitet och i limnologi vid Uppsala universitet och har arbetat många år som miljöoch hälsoskyddsinspektör. Jerry ansvarar för kontakterna med medlemmar och myndigheter samt samordnar lokalgrupper och arbetet i vattenråden. Han ansvarar även för provtagningen i fält, analysarbetet samt administrationen på kansliet. Jerry bor i Flen med fru och ett barn hemma och ett utfluget. Medlemmar Kommuner och landsting Askersunds kommun Finspångs kommun Flens kommun Gnesta kommun Hallsbergs kommun Katrineholms kommun Norrköpings kommun Nyköpings kommun Oxelösunds kommun Vingåkers kommun Örebro kommun Vattenkrafts- och dammägare AB Ericsbergs Säteri Brevens Bruk AB Broby Säteri Claestorps Fideikomiss AB Häfla Bruks AB Mats Johansson, Fada Skyllbergs Bruks AB Tekniska Verken i Linköping AB Virå Bruks AB Voith Fabrics AB Warbro Kvarn Företag Kolmårdens Djurpark NamMo Vingåkersverken AB Nyköping-Oxelösunds Vattenverksförbund SKF Mekan SSAB EMEA AB Stockholm Skavsta Airport Sörmland Vatten och Avfall AB Lantbruk Björkviks Ägg AB Ekeby, Örjan Lindahl Fors säteri AB Hedenlunda Jordbruk AB Kjell Johansson Lennart Isacson Nygård 1.4 AB Ottekil 4:1 AB Per-Olov Andersson Rösängs Lantbruk AB Snesta Gård AB Vadsbro lantbrukstjänst Åkerö Förvaltning AB Ideella organisationer Föreningen Rädda Tisnaren Kiladalens Vattenvårdsförening Lantbrukarnas Riksförbund Lidsjöns Regleringsföretag av 1927 Naturskyddsföreingen i Sörmland Naturskyddsföreningen i Örebro Skunderns Miljö- och Fiskeförening Sparreholms Fiskevårdsförening Svealands kustvattenvårdsförbund Tisnarens västra fiskevårdsområdesförening Båtnadsmedlemmar Anna von Mecklenburg Anders Eriksson Carl Wachtmeister Conny Pettersson Gustaf Wachtmeister Göran Colliander Henrik Falkenberg Hässle säteri, c/o Karin Cederlund Karl-David Sundberg Stiftelsen Oscar & Lilli Lamms minne Strängnäs Stift Egendomsförv. Torbjörn Pettersson Urban Neumüller Vingåkersåns regleringsföretag Kansli och kontakt Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Jerry Persson Brogetorps Företagsby 642 33 Flen www.vattenorganisationer.se/nvvf/ e-post: jerry.nvvf@gmail.com mobil: 0768-057 055 Nyköpingsåarna I 2015 27 Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Brogetorps Företagsby 642 33 Flen 28 Nyköpingsåarna 2015 redovisar miljötillståndet i Nyköpingsåns, Svärtaåns och Kilaåns avrinningsområde. Rapporten beskriver framför allt undersökningar och projekt som genomförts av Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund, men ibland också av länsstyrelsen. Miljötillståndet i området visar att vattendragen i allmänhet håller måttlig ekologisk status, men det är också ovanligt många vattendrag som fått god eller till och med hög status. Den Levande Nyköpingsån är projektet som tittat på möjligheterna för att ge den biologiska mångfalden en chans i Nyköpingsåns nedersta delar. Läkemedelsrester i avloppsvattnet är svåra att rena bort och deras miljöstörande effekter dåligt undersökta. Nu startar förbundet provtagning i Nyköpångsån för att få en bild av hur mycket läkemedel som finns i vattnet och vad man kan göra åt problemet. Läs om Nejonögat ett fascinerande, blodtörstigt urtidsdjur som finns på några håll i våra vattendrag. Nyköpingsåarna I 2015
© Copyright 2024