Vi blickar framåt
1/ 2015 Vi blickar framåt ? – 2015 2014 – 2015 2012 – 2015 2014 – 2015 Hane Hona 2012 – 2015 ? – 2015 Hona Hane 2010 – 2015 V281 sköts i sköts i sköts i sköts i sköts i Ludvika kommun Torsby kommun sköts i Torsby kommun Leksand sköts i Leksand kommun med sex skott med tre skott Torsby kommun med sex skott kommun med Munkfors kommun med tre skott Dog med lindriga Dog i god hälsa med två skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa förkalkningar V283 i kroppspulsådern Vila i frid Vi tänker på dig V169 Hona V236 V201 V242 Hane Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vila i frid Vi tänker på dig Hane V203 två skott med ett skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vila i frid Vi tänker på dig 2014 – 2015 2014 – 2015 2013 – 2015 Hane V252 2014 – 2015 Hane Hona V244 Hane V171 V237 2014 – 2015 sköts i Torsby kommun Hane sköts i V200 Torsby kommun sköts i Dog i god hälsa sköts i sköts i med två skott Leksand kommun Ludvika kommun Dog i god hälsa med ett skott med två skott med fem skott Dog i god hälsa Led av äldre Vila i frid med ett skott Vila i frid skottskada Vi tänker på dig Dog i god hälsa Vi tänker på dig Torsby kommun Vila i frid Vi tänker på dig Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig 2014 – 2015 Hane V172 sköts i Sunne kommun med ett skott Dog i god hälsa Vila i frid Vi tänker på dig med ett skott Dog i god hälsa Vila i frid Vi tänker på dig Hona 2014 – 2015 V170 2014 – 2015 2014 – 2015 Hona sköts i Hane sköts i Hona V202 sköts i Munkfors kommun Hane Torsby kommun Ludvika kommun sköts i Dog i god hälsa med fyra skott Ludvika kommun sköts i med ett skott V240 Sunne kommun sköts i Dog i god hälsa V284 med två skott Torsby kommun med ett skott Vila i frid med fyra skott Dog i god hälsa Vi tänker på dig Dog i god hälsa Torsby kommun med fem skott Vila i frid med fyra skott Dog i god hälsa Vi tänker på dig Dog i god hälsa sköts i Vila i frid Vi tänker på dig sköts i Forshaga kommun 2014 – 2015 V166 Dog i god hälsa Hona V175 V205 Hane V245 2013 – 2015 2013 – 2015 Hona 2014 – 2015 2014 – 2015 Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig 2014 – 2015 2008 – 2015 Hona ? – 2015 2013 – 2015 V167 Vi tänker på dig Hane 2014 – 2015 V174 2014 – 2015 2014 – 2015 Hona V282 Hona V243 sköts i Sunne kommun Hane Kil kommun med fem skott sköts i sköts i V168 Hane V173 Hona V206 med ett skott Ludvika kommun sköts i Dog med ett sköts i Dog med äldre sköts i sköts i med ett skott Leksand kommun mindre sår vid Kil kommun kulskottskada Kil kommun Kil kommun i huvudet med fyra skott svansen i övrigt med två skott i framben samt med tre skott med ett skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa i god hälsa Dog i god hälsa muskelförtvining Dog i god hälsa Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig 2012 – 2015 2014 – 2015 2014 – 2015 Hona Hona V286 V164 2012 – 2015 Hona V208 Hane V204 sköts i sköts i sköts i Forshaga kommun Nora kommun Nora kommun sköts i med fyra skott med fem skott med två skott Ljusnarsberg Dog i god hälsa Dog i god hälsa Dog i god hälsa kommun med fem skott Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vila i frid Vi tänker på dig 2014 – 2015 VILA I FRID Vi sörjer förlusten av de cirka 45 vargar som mist livet i årets gångna licensjakt i Sverige. Aldrig har så många vargar skjutits under kontrollerade former. Vargarna sköts efter en tids korrupta beslut från riksdag, Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Värmland, Örebro och Dalarna - inga naturvårdsorganisationer ägde rätt att överklaga, vetenskapliga rapporter och internationella konventioner har avfärdats. ? – 2015 Hona Hona V239 V162 sköts i sköts i Lindesberg Kil kommun kommun med tre skott med ett skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig 2013 – 2015 Hona V161 2014 – 2015 Hona V210 sköts i sköts i Lindesberg kommun Lindesberg kommun med fem skott med fyra skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig 2013 – 2015 2014 – 2015 Hona V241 sköts i Forshaga kommun med tre skott Dog i god hälsa Vila i frid Vi tänker på dig Hane V165 sköts i Ljusnarsberg kommun med sex skott Dog i god hälsa Vila i frid Vi tänker på dig 2010 – 2015 2014 – 2015 Hane Hane V209 sköts i Nora kommun V160 sköts i Nora kommun med tre skott med ett skott Dog i god hälsa Dog i god hälsa Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig De vargar som sköts var övervägande friska, många av dem unga. Flera hade blivit påskjutna tidigare i livet. De döda vargarna kommer inte tillbaka. Vi minns deras tragiska öden och vill hedra dem som fallit offer för en för tidig död. Under sin levnadstid tillförde de balans i sitt ekosystem, och de värnade det lilla av vildhet som finns kvar i svenska skogar. De sörjes närmast av överlevande flockmedlemmar, men också av alla oss andra som värdesatt deras närvaro. Ingen begravning kommer att hållas. Låt oss minnas de som inte längre finns bland oss. De som sällat sig till våra förfäder i de ändlösa skogarna under månen. Må deras namn för evigt viskas i vinden bland trädens grenar, och deras ande för evigt leva vidare i skogens uråldriga livsväv. Vi tänker på dig 2014 – 2015 Hane V238 sköts i Kil kommun med tre skott Dog i god hälsa Vila i frid Vi tänker på dig 2011 – 2015 Hane 2014 – 2015 sköts i V163 V176 Hane 2014 – 2015 Hona V285 2012 – 2015 Hane V207 Nora kommun med två skott sköts i sköts i sköts i Dog med äldre Lindesberg kommun Hällefors kommun Nora kommun kulskottskada med två skott med två skott med två skott i framben Dog i god hälsa Dog i god hälsa Dog utmärglad Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vila i frid Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Vi tänker på dig Innehåll nr 1/2015 Fältbiologen är Fältbiologernas medlems tidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Ledare och notiser 5 Framtiden – ångestfylld för fältbiologer men hoppfull för fjällgäss Aktionsbild 8 Redaktionen kan komma att redigera inkomna texter. Texter och bilder som återfinns i den tryckta tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej. En uppmaning till divestering Smultronstället 9 17 Lingonfylld stillhet 12 Ner på stan och odla 10 Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se Fruktigt, fräscht och framtid Adress: Fältbiologen, Åsögatan 115, 116 24 Stockholm Vildhästarna gnäggar igen 12 En comeback för det vilda Ansvarig utgivare: Lars Axelsson På tallriken i framtiden 17 Äta myror? Fröbanken på Svalbard 18 Nedfrysta bönor 5 22 20 HJÄLP TILL MED FÄLTBIOLOGEN Fältbiologen är alla medlemmars tidning. Vill du skriva en artikel, en internrapport eller göra ett reportage? Har du fotografier eller vill illustrera något till tidningen? Ta då kontakt med redaktionen så blir vi väldigt glada, och så kan vi tillsammans arbeta fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till redaktion@faltbiologerna.se! OMSLAG Framsidesbild: Julia Löndal Jonsson Sidan 2: Jesper Jansson Baksida: Anonym 10 26 30 Naturen utan människan 20 Hur djuren fixar biffen Politisk depression 22 Från depp till pepp Artikelserie: Vägen till Paris 24 Fältbiologerna tar tempen på Vattenfall 17 TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 3200 exemplar www.faltbiologerna.se/faltbiologen REDAKTIONEN Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Redaktionens blogg: faltbiologgen.wordpress.com Tack för er medverkan: Peder Winding Minifältis 26 Knep och knopp Kultur 28 Djurdiskriminering och krönikan Internt 30 18 COP20 i Lima, vinterfågelrally och vårsol Krysset 35 PREMIÄR! 4 Fältbiologen 1/2015 Redaktionen 2015: Andris Fågelviskare, Hanna Ekström, Sam Johansson, Nicole Pajovic, Amanda Lidén, Jesper Jansson och Olof Åström. På bilden saknas Jennie Wadman och Johan Andrén Var allt bättre förr? ”D et var bättre förr” är en fras vi fått höra många gånger, kanske nu mer än någonsin. Växthusgaser, gifter och avskogning är bara några av de problem som jorden och dess invånare har att kämpa med. I skuggan av allt detta är det därför förståeligt att många har svårt att känna hopp inför framtiden. Men var allt verkligen bättre förr? min miljövetenskapliga utbildning på universitetet, fick jag höra av de tidigare studenterna att utbildningen stundtals kunde kännas ganska dyster. Att det ibland fanns jättemycket energi som ville ut i naturen och in i miljödebatten, men att de ofta också kände sig nedslagna av det de fått lära sig. Det var inte direkt några peppande välkomstord, men det gjorde mig däremot mer motiverad till att faktiskt vara med och göra skillnad. Jag fortsatte därför min utbildning, medveten om att det krävdes en annan inställning än den som de tidigare studenterna verkat ha. Och så fick det bli. Jag hittade bland annat hit till Fältbiologerna och jag engagerade mig mycket på olika håll. Framförallt lärde jag mig en hel del. När jag påbörjade Jag lärde mig att människan tar slut på jordens resurser, att pengar och makt verkar gå före allt. Jag lärde mig att detta är vad som förstör mitt, och vårt allas, hem. Men jag lärde mig också att vi är så många som faktiskt inte står bakom detta, att vi är många som kämpar emot. Miljöproblemen uppmärksammas och det ohållbara byts sakta men säkert ut mot det mer hållbara. Tittar vi femtio år tillbaka och jämför med nu, mår Sveriges luft, sjöar och skogar betydligt bättre nu än då. Förnyelsebar energi utgör mer än hälften av landets energikällor. Levnadsförhållanden runt om i världen förbättras, ekologisk produktion blir vanligare och rent dricksvatten likaså. Vi har långt ifrån nått ända fram, men engagemanget världen över växer sig starkare och visar att vi tillsammans kan göra skillnad. Det visar att allt faktiskt inte var bättre förr. Med detta nummer inleder vi året med ny energi och ny inspiration, för en ännu bättre framtid. Så häng med oss in i tidningen och byt ut ditt framtidsdepp mot framtidspepp! Tillsammans gör vi skillnad. Replik på återbrukat I nummer 4/2014 publicerade vi en artikel om menskoppens för- och nackdelar. Vi fick respons på artikeln och här kommer lite synpunkter och en replik från skribenten: förträfflig även när en är på tur ute. Enklast är att stanna till vid en bäck eller sjö när det är dags att tömma den, då blir det supersmidigt att skölja ur den. Om vatten inte finns att tillgå är ett enkelt tips att kissa på den - urin är nämligen helt sterilt när det lämnar kroppen! På kärva höstturer kan det dessutom va rätt skönt att bli lite varm om händerna... Ett tips för när en tömmer menskoppen inomhus är att tömma den direkt i handfatet. Det kräver lite träning i början så att en inte spiller men då är det enkelt att skölja undan allt mensblod - istället för att få rester i toaletten. En förutsättning är dock att den inte blir för full, beroende på hur mycket mens en har får en tömma minst två gånger om dagen. Framför allt tycker jag att det är synd att menskopp ute framställs som negativt, när det i själva verket är det mest optimala menskyddet när en är på tur! Förutom möjligen på vintern, då tinat vatten brukar vara en bristvara som en kanske inte vill ”slösa” på att skölja menskopp. Menskoppen är alldeles Linda Ellegaard Nordström Mitt syfte med artikeln om menskoppar var främst att lyfta fram mensens existens till alla som är medlemmar i Fältbiologerna. Det är viktigt när det ordnas aktiviteter inom Fältbiologerna att mensande människor finns med i ens världsbild, så att mensperioden kan underlättas. Jag skriver om både fördelar och nackdelar med menskoppen, som jag själv och vänner har upplevt. Mest för att jag vill att det ska bli enklare att prata om menskoppen och mens överlag, för att få igång en diskussion ute bland medlemmar. Jag förstår om det kan tyckas som att jag är lite väl kritisk mot menskoppen, men jag tycker att det är kul att diskutera menskoppsanvändande. Jag har själv inte använt menskoppen så mycket i friluftsliv, så därför blev inte mitt perspektiv i artikeln det heller. Sally Fransson Nicole Pajovic redaktionen Fältbiologen 1/2015 5 Tips & Notiser Guldfågeln Den dog ut här på 80-talet och under 20 år sågs den inte på svensk mark. Men den 28 december upptäcktes en mellanspett, Dedroscopcus medio, i Lummelunda på Gotland, varpå fågelskådare från hela landet började vallfärda till platsen för att se den. I skrivande stund är den fortfarande kvar, och för lokala företag har mellanspetten inneburit en ökad inkomst tack vare alla som bor på hotell, köper mat och så vidare. En liten fågel drar in miljoner, naturturism är värt att satsa på! Vad mellanspetten själv beträffar dog dess artfränder ut då deras huvudsakliga biotop, gammal ädellövskog med stor andel ek, blivit så ovanlig att de inte längre lyckades häcka i landet. Chansen att den hittar en partner på Gotland är alltså mycket liten. Ätbart Mellanspett, Dendroscopcus medio foto: Torsten Green-Petersen När våren gör sig påmind är det dags att gå på jakt efter de c-vitaminrika nässlorna, i en trädgårds bortglömda hörna eller i ett dike. De späda bladen är godast och mest näringsrika och går att ha i allt från den klassiska nässelsoppan till brödbak. Om man torkar bladen går de att koka te på eller smulas till ett vitaminrikt pulver. Se bara upp med var nässlorna växer eftersom de har lätt för att lagra nitrater som kan vara skadligt i stora mängder. Årets fiskguide Att köpa fisk när över 80 % av alla kommersiella fiskebestånd antingen är utnyttjade till max eller överfiskade kan leda till halvtimmeslånga samvetskval vid frysdisken. WWF har nu släppt sin fiskguide för 2015 där de ger rött, gult eller grönt ljus för fiskar. Rött innebär ”köp inte”, gult ”var försiktig” och grönt ”fritt fram”. Nordhavsräkor är fortsatt listade som röda, medan östersjötorsk får gult ljus. Alla produkter som har MSC- eller KRAV-märkning får grönt ljus. Se hela listan på www.wwf.se. Fältbiologernas egna folkhögskola Visste du att Fältbiologerna har egen skola? Nästan i alla fall. I Österfärnebo utanför Gävle ligger Färnebo folkhögskola, miljö-, freds-, och solidaritetsrörelsens folkhögskola. Fältbiologerna är en av huvudorganisationerna och har en plats i skolans styrelse. Skolan ordnar kurser med fokus på bland annat hållbar utveckling, globalisering, ekologisk odling och kreativt skrivande. Inför hösten går det nu att söka till kurserna Feminism och miljörättvisa, Riv alla murar och Allmän kurs. Fler kurser och mer info finns på www.farnebo.se. 6 Fältbiologen 1/2015 Rapportera in vårtecken! Blommande hassel, nyvakna krokusar, drillande sånglärkor, solsken och folk utan jackor! Fältbiologerna samlar vårtecken från hela Sverige för att se när våren kommer till olika delar av landet. Skriv och berätta när du hittar tecken på att våren är på väg! Maila eller använd #vårtecken. Skånska lodjur spås en lysande framtid För första gången på sju år har det konstaterats föryngring av lodjur i Skåne. Eftersom lodjursstammen minskat så kraftigt de senaste åren att den nu ligger under gränsen för gynnsam bevarandestatus är det en glädjande nyhet. Det är dessutom bara andra gången på över hundra år som lodjursföryngring har konstaterats i Skåne. Framtiden sägs vara ljus för de skånska lodjuren eftersom det i Skåne finns stora stammar av rådjur och hjort. foto: Peder Winding foto: Andris Fågelviskare Tips & Notiser Hopp för fjällgäss Fjällgåsen har det inte lätt. Den är utrotningshotad och jagas hårt på sina övervintringsplatser vid Kaspiska och Svarta havet. Men tack vare Projekt Fjällgås är nu den svenska populationen den enda i världen som inte minskar. I somras placerades 54 uppfödda fjällgäss i Arjeplogsfjällen och nu rapporteras de ha klarat sig bra. De sändare som några av gässen bär har spårats till Danmark och Tyskland. Följ fjällgässens sändare på www.jagareforbundet.se/fjallgas Det är nåt med Änok I Fältbiologen 4/2012 skrev vi om striden om Änokdeltat. Om hur urskogsartad, fjällnära skog hotas av avverkning och hur Naturskyddsföreningen inte fick överklaga Skogsstyrelsens beslut. Fallet har sedan dess tagit ytterligare några turer i olika domstolar. Det har nu slagits fast att Naturskyddsföreningen ska ha rätt att överklaga. Detta var i början av 2014 och i december beslutades det i Kammarrätten att skogen i Änokdeltat inte ska tillåtas att avverkas! Domen överklagades dock av Skogsstyrelsen igen i januari och det återstår nu att se om Högsta förvaltningsdomstolen tar upp fallet. Tips! Serie: Maria Tranvik Filmen HOME handlar om hur oändligt stor och magnifik världen är och hur sjukt det är att vi har sönder den för all framtid. Se filmen grattis på internet: www.filmenhome.se Fältbiologen 1/2015 7 Aktionsbild Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se! Fältbiologen Marie Klavitter i gatuteatern som var en del av aktionen i Stockholm. Aktionshälsning till politiker på Global Divestment Day Foto: 350.org Stockholms City Fältbiologer skickar en hälsning från Global Divestment Day, en global aktionsdag den 14 februari med en uppmaning till världens politiker om att ta klimatfrågan på allvar. Vid Stockholms stadshus samlades ett 100-tal miljövänner och krävde att lokalpolitikerna ska sluta finansiera klimatförändringarna – samtidigt som folket i 100-tals andra städer i världen gjorde detsamma. 8 Fältbiologen 1/2015 Här tipsar Fältbiologen om platser i Norden med fin natur, intressant djurliv eller annat som gör dem värda att besöka. Vilket är ditt smultronställe? Hör av dig till redaktion@faltbiologerna.se Smultronstället Bland lingonröda berg 70 meter över Piteälven och en herrans massa frysta lingon Text: Jesper Jansson Bild: Camila Morales P lats: Piteå, Norrbotten. Det är en kylig januaridag och vi tar en tur med bilen. Det är tyvärr för långt att gå eftersom soltimmarna är så få här. Det skulle hinna bli mörkt innan vi kom fram, solen går upp vid tio och ner vid halv två. Jag har dubbla underställ, försvarets ullstrumpor, kängorna är snörade och halkskydden sitter på. Vi har förberett smörgåsar med jordnötssmör och sylt samt kaffe, te och nyponsoppa. Området vi ska till heter Bergsviken och det ligger en bit utanför tätbygden. Det skulle ta drygt en timme att gå dit och en halvtimme upp för berget Ursberget vi bestiger. Det finns gott om stigar som slingrar sig flera kilometer runt berget och man kan se lingonen som överlevt vintern lysa röda genom snötäcket. De kikar fram och vi anar hopp om vår i den här långa norrlandsvintern. Skogslandskapet här är verkligen fantastiskt och det finns gott om skidspår samt löp- eller gångstigar. Jag har alltid haft en fascination för stenar och samlar även ganska mycket. På marken längs stigen kan man hitta någon form av bergart som har en väldigt vacker röd karaktär, kanske på grund av mängden järn i berget? Långt bort i horisonten anar man det stora vindkraftsprojektet Markbygdens vindkraftspark, där de högsta tornen kommer att vara upp till 200 meter i höjd. 1100 vindkraftverk – alla inom en yta på cirka 450 kvadratkilometer. Den största anledningen till att komma upp hit är den fantastiska utsikten. Man ser Piteälven och viken där havet möter älven, och vänder man blicken västerut inåt landet är det bara skog så långt ögat når. Vi njuter av våra smörgåsar och kaffe eller te, tar lite bilder och solar lite den ynka timmen sol vi får idag. Diskussionen går in på att vi borde ta oss hit nattetid för att titta på norrskenet, men jag vet inte om jag skulle våga nattetid eftersom när det väl blir mörkt här, så är det en helt annan typ av mörker. Dessutom att jag är livrädd för älg och det finns det gott om här, fantastiska djur men dess storlek är för hisnande för mig. Ännu har jag inte besökt Ursberget under sommartid, men troligtvis lär jag ha lingon för resten av kommande vintrar efter en sådan utflykt. ••• Fältbiologen 1/2015 9 Stadsodling gör staden grönare text: Nicole Pajovic foto: Amanda Lidén Att människan påverkas positivt av naturen har länge varit känt. Närhet till naturen har en avkopplande effekt som kan påskynda tillfrisknande och minska stress. Vid bevarande av grönområden gynnas även den biologiska mångfalden. Och så är det ju fint. Men vad kan en stadsbo göra för att komma närmare grönskan? Enkelt – börja odla! S tadsodling är ett begrepp och en verksamhet som vuxit sig allt större de senaste åren. Till följd av uppmärksammade miljöproblem och önskemål om mer närproducerat, kom idén om att ta in en del av landsbygden till städerna. Massvis med projekt runt om i världen har nu tagit form för att uppmärksamma och utveckla stadsodlingen. Och vem som helst kan vara med! Vad är stadsodling? Stadsodling är något som kan bedrivas ensam eller i grupp, småskaligt eller storskaligt. En odling kan vara alltifrån en takodling i centrum till en odlingslott i ditt bostadsområde. Det kan till och med vara blommorna på din balkong. Framförallt är stadsodling möjligheten till en grönare och mer hållbar stad. 10 Fältbiologen 1/2015 foto: Viktor Grigas Gemenskap Stadsodling är även närproducerad mat och samverkan. Något som lockar människor till att engagera sig är den gemenskap som olika projekt kan medföra. Ett flertal städer i Sverige satsar mycket på bostadsnära odling, varav några verksamheter är ”Stadsjord” i Göteborg, ”Matparken” i Uppsala samt ”Odla i Lund” i Lund. Förutom gemenskap och god mat bidrar stadsodlingen till diskussion och nytänkande – något som är viktigt för att upptäcka och ta vara på städernas potential. Sysselsättning Samtidigt som stadsodling öppnar upp för nya mötesplatser hjälper den också till att säkra livsmedelsförsörjningen. Förutsättningar för människor att odla i staden för försäljning, ger möjlighet till meningsfull sysselsättning. Detta gynnar ekonomi och hälsa, vilket gör det viktigt att ta vara på den kompetens som finns – samt att utbilda fler. En del verksamheter erbjuder både miljöutbildningar och föreläsningar. Hälsa Forskning visar att det inte bara är större grönområden som uppfyller kriterierna för rekreation. Även mindre områden, såsom gatuträd och trädgårdar, ger en avkopplande effekt. Odling i städerna hjälper oss alltså att må bra. Det hjälper också vår jord att må bra, då det skapar ekosystemtjänster och bidrar till mer hållbara städer. Hållbarhet foto: Harri Blomberg Växtlighet i staden minskar buller, tar upp och binder luftföroreningar, bidrar till den biologiska mångfalden och minskar mängden dagvatten. Dessutom minskas ju mängden sopor genom kompostering, vilket också leder till ett minskat behov av köpt jord för odlarna. I samband med odling blir det även färre mattransporter och självklart större tillgång till närproducerat. I framtiden kan stads odlingens många fördelar vara avgörande för att kunna mätta allt fler magar. Det gäller därför att se till att det inte bara är städerna som växer, utan även grönskan i dem. Ta in grönskan i städerna På storskalig nivå är takodlingar och åkrar potentiella odlingsmarker i stadsmiljö. Det finns däremot enklare lösningar på att få in mer grönska i städerna. Ett av de vanligaste odlingsalternativen är odlingslotter, vilka är ytor där det går att odla frukt, bär, blommor och grönsaker. Priserna varierar beroende på område och storlek, men exempelvis går det att hyra en lott för 500 kronor per år. Att ha en egen odlingslott är ett perfekt alternativ för dig som vill gräva ned fingrarna i jorden och skapa dig ett eget litet trädgårdsland. Nöjd. En söt, ogräsälskande stadsgris på Galaxens Hårt arbete. Fältbiologerna Amanda och Anna är stadslantgård i Bergsjön, Göteborg. nöjda efter ett hårt dagsverke i Lund. Att ha en egen odlingslott är ett perfekt alternativ för dig som vill gräva ned fingrarna i jorden Närodlat. Nyskördade grönsaker, direkt från Fin utsikt. En grön oas i nordöstra Lund. Plantering i trädgården, i krukor på balkongen eller i fönstret inomhus, är ytterligare alternativ till stadsodling. Något som också används är flytande köksträdgårdar, alltså bryggor med plats för odling och umgänge. I tätbebyggda städer gäller det att ta vara på varenda yta som går. Det finns mycket mer att veta om stadsodling och det bästa sättet för att ta reda på mer är helt enkelt att gå med i gemenskapen. Så ett frö, besök en koloniträdgård eller skaffa en odlingslott. Gör din stad grönare! ••• Lund. Tips Ordförklaringar • Odla inne eller ute? Vissa plantor behöver sås inomhus för att utvecklas på bästa sätt. Andra plantor trivs bäst ute. Kolla upp vilka frön som passar just dina odlingsförutsättningar! Ekosystemtjänster: funktioner i naturen som vi människor får gratis och gynnas av. Några få, viktiga exempel är inandningsluft, vatten, mat, fotosyntes och pollinering. Till och med känslomässiga värden, såsom rekreation och skönhet, räknas som en ekosystemtjänst. • Potatis, rädisor och sallad går utmärkt att odla i stora krukor eller hinkar på din uteplats. • Gör om ditt köksfönster till ett kryddskafferi. Några kryddor att ha på fönsterbrädan är basilika, gräslök, mynta, citrongräs, oregano, persilja, rosmarin och timjan. Psst… Visste du att det även finns stadsgrisar? Dessa grisar får gå runt på gårdar i städerna och förvandla gräsmattor till gödslad, rotogräsbefriad odlingsmark. Det mår både grisarna och odlingsmarken bra av. Dessutom slipper vi få rester av ogräsbekämpningsmedel i vår mat. Dagvatten: vatten som tillfälligt rinner på markytan, oftast från regn eller smältvatten från snö och is. För mycket dagvatten på fel ställen kan skapa problem för hus och vägar, i form av mögel eller översvämningar. Växter tar däremot upp en del av dagvattnet och hjälper på så sätt till att hushålla med det. Rotogräsbefriad: rotogräs är ogräs som förökar sig med hjälp av sina rötter. Grisar betar gärna gräs och ogräs, och är därför ett naturligt bekämpningsmedel mot ogräs. Bra för grisarna – och bra för oss! Fältbiologen 1/2015 11 12 Fältbiologen 1/2015 Det vilda Europa text och foto: Julia Löndal Jonsson Tänk dig att se visenter, vildhästar och uroxar vandra fritt igen. Det är inte en avlägsen dröm. På flera håll i Europa sker arbetet med att återinföra vilda betesdjur som ett sätt att bevara öppna landskap. Vi gör ett besök på iberiska halvön, där ett av Rewilding Europes största projektområden finns. K lockan är sex på kvällen i bergsbyn El Payo i västra Spanien. En äldre man i blå overall går ner för en kulle, tätt följd av tre hundar och 200 får. Bjällrorna klingar och ullen blir guldig i kvällssolen. Vi möts vid en grässlätt bredvid floden där fåren stannar och betar. Mannen heter José Piriz och är den sista fåraherden i byn. Han är en gammal man, åtminstone över 70 år, som inte kan arbeta många år till. José Piriz barn vill inte fortsätta när fadern slutar eftersom det är för tidskrävande och för dåligt betalt. – Jag arbetar från sju på morgonen till tio på kvällen och får lika mycket betalt nu som för tjugo år sedan, säger han. Han kan inte stanna och prata länge. Hundarna har redan börjat mana fåren vidare. Den gamla mannen fortsätter efter dem, stödd av en käpp i vardera handen. få herdar som José Piriz kvar. Varje år överges stora jordbruksmarker både i Spanien och i resten av Europa. Framför allt minskar det traditionella jordbruket i avlägsna områden, som El Payo. Avfolkningen oroar många, men organisationen Rewilding Europe ser möjligheter. Deras mål är att få tillbaka de stora betesdjuren som en gång var nyckelarter på kontinenten. Det finns ytterst Benigno Varillas är promotor för det spanska teamet och är min guide under besöket. Han bär en brun fedora-hatt och kör en grön skåpbil. Den är fullpackad med kudde, sovsäck, väskor och andra tecken på att han – inte allt för sällan – använder bilen som bostad. Under bilresan varvar han historier från savannerna i Afrika med att stanna till och peka ut ovanliga fåglar och växter intill vägkanten. Enstaka beteshagar skymtar förbi, men på vissa håll domineras landskapet av enorma odlingar. Precis som i övriga Europa har jordbruket blivit effektiviserat och det småskaliga, traditionella jordbruket har tappat i lönsamhet. Dessutom erbjuder landsbygden sämre möjligheter för utbildning och jobb, vilket gör att många unga flyttar in till städerna. År 2011 fick Spanien drygt 70 miljoner kronor i stöd för jordbruk och landsbygd, enligt svenska Jordbruksverkets statistik. Pengarna har dock inte räckt till för att vända utvecklingen. – Det är fortfarande för tidskrävande och lågavlönat med småskaligt jordbruk. Trenden att människor överger sin gård och flyttar till städerna kommer att fortsätta och EU kan inte ge bidrag för alltid, säger Benigno Varillas. De traditionella jordbruksmarkerna är ofta unika och väldigt artrika. I vissa fall har de till och med högre biologisk mångfald än uråldriga skogar. Men om betet upphör växer markerna igen – och artrikedomen minskar. Det vill Rewilding Europe förhindra. – Vi kan inte göra något åt att människor flyttar från landsbygden. Men vi kan hindra betesdjuren från att försvinna. Om vi slutar att ha tamboskap får vi se till I solluckorna mellan träden växer rosa vildpioner, gula slåtterblommor och stora fält med lavendel. att ha vilda djur i stället. På det viset kan vi återskapa de hjordar som fanns förut i Europa, säger Benigno Varillas. kommer fram till projektområdet Campanarios de Azaba ligger solen lågt över ekarna. Här finns ett flera kilometer långt dehesa, ett halvöppet landskap med sten-och korkekar. I solluckorna mellan träden växer rosa vildpioner, gula slåtterblommor och stora fält med lavendel. En bit bort betar vilda hästar. Vi har kommit fram till Rewilding Europes område på den spanska sidan. Endast några hundra meter bort skymtar Portugal. När vi slutligen direktör för Rewilding Europe i Spanien och är ägare av marken. – Jag vill visa bönderna ett nytt sätt att försörja sig på. Men jag vill inte vara för påtryckande, så jag gör förändringarna Carlos Sanchez är Fältbiologen 1/2015 13 En gammal spansk hästras, Retuerta, har släppts ut i det fria, tillsammans med en gammal koras, Sayagüesa - som är känd för tjurfäktning. Hästprojektet har mött stor framgång, medan tjurarna skrämmer en del i lokalbefolkningen. 14 Fältbiologen 1/2015 Det finns få fåraherdar kvar. José Piriz är den sista i byn El Payo. När han pensionerar sig riskerar betesmarkerna att växa igen. Organisationen Rewilding Europé vill genom att öka antalet vilda betesdjur ta tillvara på de betesmarker som överges. I Spanien har man lyckats etablera de tidigare hotade gamarna så pass väl att landet numera har den starkaste stammen i Europa. Gåsgam, Gyps fulvus. Benigno Varillas är promotor för Rewilding Europe i Spanien. successivt och bygger upp ett förtroende i området, säger han. Det har funnits en viss skepsis i området, men tids nog har flera av bönderna velat hjälpa till. – Några går med på att förbjuda jakt, andra skapar små dammar för amfibier. De som är allra mest samarbetsvilliga tar bort sina stängsel. De är en fara för fåglarna som fastnar i dem. Totalt har vi tagit bort 50 kilometer stängsel, säger han. tamhästar, retuerta, som har släppts fria. I dag finns 200 stycken i landet. Utöver dem som betar här i Campanarios finns ett bestånd i Doñana nationalpark i söder. Men det slutar inte med vildhästar. Här betar även en grupp sayagüesa, som är en gammal koras genetiskt lik uroxen. Med sin glänsande svarta päls och framtunga kropp är den mest känd för tjurfäktning. Men den är även en del i ett avelsprojekt för att återskapa uroxen. Vi sitter i Carlos Sanchez Sverige bil och kör en rundtur i området. De jordiga vägarna är skumpiga efter vårens regn och slitaget från skåpbilarna. Snart saktar vi in och världen blir stilla igen. Några vildhästar betar i skuggan av en ek: sex vuxna och två föl. – Projektet med vildhästar går jättebra. De har anpassat sig väl och förökar sig, säger Carlos Sanchez. Hästarna är inte vildhästar i biologisk mening. Det är en gammal spansk ras av traditionella jordbruket försvunnit långt tidigare än i Spanien. Sedan mitten av 1900-talet har ängs-och betesmarkerna halverats. I Sverige har det har ett miljömål som säger att vi ska bevara dem. Men i dag koncentreras djuren på stora gårdar, medan det småskaliga jordbruket läggs ned. Det är inte tillräckligt lönsamt för bönderna som får konkurrens från andra EU-länder där köttet är billigare att producera på grund av sämre djurhållning. Hon tror att större betande viltstammar kan vara en del av lösningen, men långt ifrån hela. – Rewilding kan säkert fungera till viss del, men det behövs också satsningar på landsbygdsprogrammet. Det handlar om att det måste finnas lönsamhet i jordbruket. är föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning vid Sveriges lantbruksuniversitet och är en förespråkare av rewilding – eller faunarestaurering som han hellre vill kalla det. – Jag tycker att det finns goda skäl att ha rika viltstammar. De är både viktiga resurCarl-Gustaf Thulin Anna Norberg är utredare på växt och miljöavdelningen på Jordbruksverket och är med och samordnar ängs-och betesmarksinventeringen. – Det är tråkigt. Det är några av våra mest artrika miljöer som försvinner, fast vi Fältbiologen 1/2015 15 ser för oss och för landskapet, säger han. Han har skrivit ett flertal debattartiklar i ämnet, bland annat i UNT och DN, och menar att Sverige har mycket att vinna på att bli vildare. Han tycker att det finns så stor problemfokusering när det gäller vilda djur att vi glömmer fördelarna. – Jag medger att det finns negativa aspekter, till exempel i trafiken. Men man kan också vända på det och tala om fördelarna, inte minst ur ett biodiversitetsperspektiv. Det finns anledning att tillföra arter som tidigare har funnits här. Främst tänker jag på gräsätare som bidrar till att hålla landskapet öppet, såsom visenten. Visenten fanns i Sverige tills för några tusen år sedan - exakt när den försvann är oklart. I Europa var den utbredd men jagades hårt och dog till sist ut kring första världskriget. De sista djuren sköts i Polen och Kaukasus. 56 djur fanns dock kvar i fångenskap och så småningom påbörjades arbetet med att bygga upp en population igen, för att senare släppa ut dem i det vilda. Först i Polen 1952, sedan i Ukraina, Litauen, Vitryssland och Rumänien. Förra året återinfördes djuret även i Tyskland, i de stora skogarna utanför Bad Berleburg. Fler länder planerar att göra samma sak. Den danska Naturstyrelsen röstade REWILDING EUROPE igenom en återintroduktion redan 2012 och nu finns ett hägn med sju visenter på Bornholm. Om allt går bra kommer de att släppas ut fritt. – Om danskarna gör det, varför kan inte vi också? säger Carl-Gustaf Thulin, som tycker att det finns många bra argument för att göra så. – Primärt för bevarande: Vi kan hindra en hotad art från att försvinna. Det andra argumentet är att vi kan bevara ett landskap med hög biologisk mångfald. Det tredje är en regional utveckling i de områden där man satsar på visenter. Som en jämförelse finns myskoxarna. De är sju stycken och runt dem finns det många verksamheter, såsom vandrarhem, hotell, restauranger, myskoxcentrum och turistshoppar. Vildhästen och uroxen är två andra betande djur som skulle passa i våra landskap. En holländsk organisation, Dutch Taurus Foundation, använder vilda nötkreatur och hästar i naturvårdssyfte. Deras mål är att få tillbaka uroxen och använda den i stället för kor. Sedan år 2008 har de tillsammans med European Wildlife avlat på äldre raser av nötboskap för att få tillbaka försvunna egenskaper från deras förfäder. De samarbetar även med Rewilding Rewilding Europe grundades 2011 av WWF Nederländerna, ARK Nature, Wild Wonders of Europe och Conservation Capital. Organisationen vill att Europa ska få mer utrymme för vilda djur och naturliga processer, samtidigt som naturen ska kunna avnjutas av alla. Western Iberia, som är ett samarbete mellan Portugal och Spanien, är ett av fem områden i Europa där Rewilding Europe är verksamma. De andra fyra områdena finns i Rumänien, Kroatien, Slovakien och Polen. 16 Fältbiologen 1/2015 Europe på Iberiska halvön, för att använda deras sayagüesa-boskap vid avlingen. av många olika projekt som pågår i Europa. I maj återintroducerades även visenter i Rumänien. Och 2013 meddelade Naturvårdsverket att de har mjuknat i frågan om visenter i Sverige. Efter att ha sagt nej tidigare, öppnar de nu för att utreda frågan om det skulle komma en ansökan om att släppa ut visenter. – Det händer mycket och dessa frågor växer. Det är intressant ur många synvinklar: det kan gynna naturvård, jakt och turism, samtidigt som många av arterna dessutom kan leverera mat och skinn, säger Carl-Gustaf Thulin. Det finns forskare som vill gå längre än att återinföra vildhästar och visenter. Genom kloning kan det vara möjligt att få tillbaka djur som dog ut längre tillbaka, såsom mammuten. Carl-Gustaf Thulin ser inga problem med den möjligheten. – Jag tycker det är spännande att man försöker återskapa utdöda arter. Rent filosofiskt kan man tycka att om vi har utrotat dem, kanske vi ska göra vad vi kan för att få dem tillbaka? ••• Det är bara ett På menyn 2045: Knapriga syrsor och mustiga larver text: Hanna Ekström bild: Cornelia Hermansson F ramtidens klimatsmarta föda! Käka insekter och rädda miljön! Insekterna har landat! Rubrikerna om insekter som mat har de senaste åren tagit sig in på tidningssidorna. Är det egentligen mer mat som behövs? Och är i så fall stekta syrsor och friterade mjölbaggar framtidens lösning? utvecklingen av sin prototyp. I en intervju i programmet Kobra menar hon att framtidens matproduktion inte kan överlåtas till storskalig industriell produktion utan i högre grad måste bygga på hemmabruk. Larverna kan matas med matavfall vilket gör uppfödningen ytterligare klimatsmart. pratar sig varma om insekterna som en miljömässig lösning på matbristen möter argumenten också kritik. Redan idag tillverkas globalt tillräckligt med mat för att mätta jordens befolkning. Det är därför en omfördelning som krävs, inte en intensivare livsmedelsproduktion, menar kritikerna. Att se insekter som framtidens mat är också en i hög grad västerländsk syn. För en stor del av jordens befolkning är insekter redan en del av basfödan, främst i de tropiska delarna av Asien, Latinamerika och Afrika. I Zambia pågår forskning om nyttan med insekter som mat och hur det i längden kan bidra till minskad skogsskövling. Om moponelarven börjar användas som mat och säljas i allt större grad skulle det vara ett hinder för skövling av skogen, som är nödvändig för larvens utveckling. Det finns förstås en mängd andra anledningar till att inte hugga ner träden, men på detta sätt skulle bönderna få en möjlighet till inkomst från skogen utan att använda den för träkol. Medan EU och FN För två år sedan gick FN:s livsmedelsorgan FAO ut med resultaten från en undersökning om insekter som föda och har sedan dess lobbat för att det på framtidens tallrik ska serveras insekter i allt högre grad. Enligt rapporten kräver befolkningstillväxten till år 2050 en ökning i produktionen av proteinrika livsmedel med 70 % och som animalisk föda har insekter många fördelar. Förutom protein är de rika på kalcium, järn, zink och hälsosamma fetter. Ur klimatsynpunkt kräver uppfödningen lite vatten, inte alls så mycket plats jämfört med köttproduktion och släpper bara ut en väldigt liten mängd metan- och andra växthusgaser. En stor del av det insekterna äter kan omvandlas till näring som får dem att växa, eftersom insekter är kallblodiga och därför inte använder energi för att göra kroppen varm. industridesignern Katharina Ungers flugfarm för hemma bruk, Farm–432, har åkt världen runt för uppvisning. Uppfinningen var Katharina Ungers avhandling i industriell design. I maskinen kan insekternas hela livscykel följas, från små ägg till larver klara för nedfrysning och sedan tillagning. Katharina Unger började själv projektet med att köpa larver från en djuraffär för att prova att tillaga dem och känna efter om hon skulle vilja äta dem. Hon kom fram till att det var möjligt och började Den österrikiska skulle kunna bidra till att Sverige blir självförsörjande på djurfoder och därmed minskar miljöpåverkan genom att sluta använda soja eller utrotningshotad fisk. i år kom EU:s första guide för konsumtion av insekter, men än så länge är försäljning av insekter som livsmedel inte tillåtet. Kanske skulle en lagändring göra att gråsuggan under stenen hamnade på framtidens middagsbord. ••• I mitten av januari Konkurrensen om resurser i form av mark och vatten är hård mellan livsmedelsoch bränsleproduktion, urbanisering och natur. I Uppsala jobbar en forskningsgrupp med att framställa proteinrikt kycklingfoder i form av träätande insekter, som termiter på restprodukter från skogs industrin. Forskarna tänker sig att detta Fältbiologen 1/2015 17 Torkade ärtor – en global plan B text: Hanna Ekström foto: Simon Jeppson och Hanna Ekström Omgivet av arktisk öken, snö, is och permafrost, ligger Svalbard Global Seed Vault, en genbank där världens fröer sparas för framtiden. Det finns idag runt 1750 genbanker runt om i världen och Svalbard är för dem en sista säkerhet. Svalbard idealiskt Svalbard ligger långt bort och är tillgängligt på samma gång, enligt informationsfilmen The backup copy. I berget är temperaturen konstant -3 eller -4 grader och i det betongförstärkta valvet 120 meter ner i berget hålls temperaturen ännu lägre för att fröerna ska kunna långtidsbevaras. Det är inte bara kylan som gör platsen idealisk utan också att det ligger i ett geografiskt, politiskt och klimatiskt stabilt område. Även om all is på Grönland skulle smälta till följd av den globala uppvärmningen skulle valvet fortfarande ligga säkert i förhållande till den beräknade havsytan. Genbanker och fröarkiv finns på många platser i världen, men varje år går bevarat material förlorat till följd av krig och naturkatastrofer. Krisen i Ukraina har till exempel gjort det svårt att samarbeta med den ryska genbanken, som har en väldigt stor del av världens fröer bevarade. Det var för att kunna säkerställa framtidens behov av mat som den ryske botanisten Nikolaj Vavilov började samla in och spara fröer. Hans initiativ blev världens första genbank och han fick möjlighet att åka runt och göra insamlingar från hela världen. Till en början hade Vavilov stöd från de ryska makthavarna, men efter att ha kritiserat en annan rysk biologs teorier, en forskare som hade stort stöd av Stalin, blev Vavilov arresterad och dog ironiskt nog av svält i Saratovfängelset 1941. Men genbanken 18 Fältbiologen 1/2015 klarade sig igenom andra världskriget och några årtionde senare ökade intresset från omvärlden för Rysslands väldokumenterade frösamling. För biologisk mångfald På en konferens i Rio 1993 enades FN om en konvention för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Varje land har sedan dess rätten till och ansvaret för sina genetiska resurser. En global aktionsplan skrevs enhälligt under av alla i medlemmar i FNs organisation för livsmedel och jordbruk, och det är i dessa internationella samarbeten som Svalbard kommer in. Genbanken på Svalbard beskrivs som en global plan B. Från fröarkiv runt om i världen flygs fröer via Oslo till Svalbard så att det där ska finnas en backup av världens fröer. Det förekommer konspirationsteorier om att frövalvet på Svalbard startades som del i en plan att stjäla värdefulla genetiska resurser, men bara den genbank som har deponerat fröerna kan sedan begära ut dem. Varför bevara fröer? De senaste åren har flera hundra tusen växtsorter gått förlorade. Lokala varianter, anpassade för ett visst klimat har länge odlats, men i ett modernt jordbruk blir den genetiska variationen allt mindre. Med ett klimat i förändring är mångfalden av växter livsviktig.Genbankerna bygger på många bönders arbete med odling för biologisk mångfald. Här finns nu drygt 800 000 fröprover från över 4000 arter. Norge äger anläggningen och den dagliga driften sköts av Nordiskt Genresurscenter, NordGen. Det nordiska samarbetet för bevarande och hållbart nyttjande av växter, husdjur och skog startade år 1979. På huvudkontoret i Alnarp utanför Lund finns också NordGens avdelning för växter, och Sveriges och de andra Nordiska ländernas fröbank för jordbruksväxter. Frölabbet i Alnarp Februari och mars är hektiska månader på frölabbet. Här jobbar Simon Jeppson med sina kollegor. Om några dagar ska han resa till Svalbard för att vara med på en konferens med representanter från andra genbanker runt om i världen och Nordens lantbruks ministrar. Förutom förberedelserna inför mötet innebär våren också att det är många som vill beställa fröer. Dessutom håller NordGen i Alnarp Nordens potatissorter bevarade och materialet behöver levereras i tid för odlingssäsongen. I dammiga pärmar – Vår uppgift är att ta vara på det bönder odlar, och dessa växters vilda släktingar, säger Simon. Vi står i frölabbet som är en av de första platserna de insamlade fröerna kommer till. Fröerna kan vara alltifrån torkade ärtor i gamla kaffefilter som någon har hittat på en äldre släktings vind, till pensionerades forskares gedigna samlingar med tillhörande pärmar som dignar av kryptisk information om hur fröerna har korsbefruktats och odlats fram. – Först måste vi ta reda på om fröerna är vad de säger att det är, säger Simon och berättar att det kan vara långt ifrån enkelt att försöka förstå vad som skickats in. Ett problem är att fröerna som kommer in ofta är väldigt gamla. Oavsett om de har legat på en vind, i en gammal byrålåda eller hos ett företag som sysslar med växtförädling och därför inte vill släppa ifrån sig fröerna förrän de kan vara säkra på att de inte ger bort någon vinst till konkurrenterna, gör fröernas ålder det svårt att artbestämma. När ett frö inte längre orkar gro I ett frö finns aktiva enzymer som, trots att fröet inte ligger i jorden, förbrukar energi. Om fröerna har legat länge kan mycket energi ha gått åt vilket gör att fröerna har svårt att gro. När ett fröprov kommer in till labbet testas grobarheten. Ibland måste fröer provodlas för att kunna artbestämmas, men när det är gjort och fröerna är rensade skrivs informationen in i NordGens databas. Därefter läggs de i torkrummet där temperaturen är omkring 15 grader och luftfuktigheten ca 10%. Torkningen hindrar enzymernas rörelse och gör att fröerna håller sig längre. Slutligen hamnar fröpåsen i någon av de 140 frysar som står intill frölabbet. Forskarna tror att detta får fröerna att i vissa fall få ett bäst före-datum om ungefär 4000 år. Provrörs-potatis I sterilrummet tar Pawel Chrominski handsprit innan han öppnar dörren till kylskåpet där potatisplantor odlas i provrör. Potatis tillhör undantagen i genbankens samlingar och har fått en egen avdelning, eftersom de behöver bevaras som plantor och inte som fröer. – Vår potatis har genomgått en speciell behandling så att vi vet att de inte innehåller virus, säger Pawel. De kan därefter skickas till beställare runt om i Europa. Den så kallade in vitro-odlingen, med plantor som växer i gel, har pågått här sedan 1980-talet och några gånger om året tas sticklingar från plantorna som sedan planteras om i nya rör. Lite längre bort i korridoren har Lena Ansebo sitt kontor. Just nu jobbar hon med att utvärdera en stor samling potatis som kommer från en kvinna i Västergötland. Lena är en av NordGens växtexperter och ansvarar för arbetsgruppen för frukt, bär och fröförökade prydnadsväxter. Den senaste tiden har hon dessutom haft extra fokus på reliktväxter. – Reliktväxter är växter på historiska platser som lever kvar där. Beroende på hur man sköter dessa platser, röjer och klipper bort, kan dessa växter vara väldigt hotade, menar Lena. Det är därför extra viktigt att kartlägga och sprida kunskap om växterna. Genbankernas främsta uppgift är därför inte bara att bevara fröer, utan att bevara kunskapen om växterna. I vilket pH-värde trivs den här växten? Vad finns det för markfuktighet där fröet gror och mot vilka sjukdomar är det resistent? – En fröpåse har egentligen inget värde utan information, sammanfattar Simon. behöver fröer som klarar olika sorters klimat. Det är för en fortsatt biologisk mångfald som fröerna göms långt ner under Svalbards permafrost. Framtidens odling Fröpåse. De torkade fröerna läggs i specialpåsar som svetsas igen och därefter fryses ned. Provrörpotatis. In vitro-potatis består av provrör där potatis odlas i en gel. Även här utvecklar potatisen knölar, ofta inte större än en ärta. ••• Svalbard Global Seed Vault • Startade som en genbank för de nordiska länderna, i en gammal kolgruva • Öppnades upp som en global genbank 2008 Idag över 800 000 fröprover från 4000 arter NordGen • Nordiskt samarbete för bevarande och hållbart nyttjande av skog, växter och husdjur. • Startades 1979 • Huvudkontor i Alnarp utanför Lund Frö på burk. Arkivet med fröburkar innehåller frön som på grund av tiden färgats bruna, men som fortfarande kan användas för artbestämning. Fältbiologen 1/2015 19 Ett liv efter människan text: Andris Fågelviskare foto: Olof Åström Vi är över sju miljarder människor på planeten. Vi har en genomgripande påverkan på alla andra arter omkring oss. Skogsskövling, jordbruk, utfiskning, spridning av miljögifter, klimatförändringar. Pressen på ekosystemen är enorm. Många av dessa kan snart ha nått gränsen för vad de tål, och då är även vår egen framtid i fara. Men vad skulle hända om människan försvann imorgon? Om vi på något mystiskt sätt bara försvann från jordens yta? Vad skulle hända med den värld som blir kvar? Följ med på en spännande resa i ett liv efter människan… D et är tyst i staden. Sedan människan försvann har världen blivit en tyst och stilla plats. Endast duvornas kuttrande och småfåglars tjatter i häckar och parker bryter stillheten. Efter något dygn har strömmen försvunnit på de flesta håll. När människan dominerade var nätterna upplysta av oräkneliga lampor. Nu råder mörker. I matvarubutikerna fungerar inga kylanläggningar. Möss och råttor tar nu för sig av ett matförråd som kommer räcka i många generationer framåt. För världens många husdjur väntar en tuffare framtid. Många dör, instängda i hus, inhägnader och köttfabriker. Men vissa lyckas ta sig ut. Katterna går ganska snabbt över till att livnära sig på gnagare och fåglar. Inom ett 20 Fältbiologen 1/2015 par veckor lever de som om människan aldrig funnits. Men de får se upp. Hundar som bildat flockar jagar runt på jakt efter katter, smådjur och mindre hundar som kan mätta deras aptit. Ute på landsbygden har också en del tamdjur klarat sig. Många höns, kaniner, får m.fl. blir uppätna av hundar, rävar och andra rovdjur. Vissa härdigare raser av kor och hästar kanske överlever. Grisar som rymt från gårdar och köttfabriker börjar snart utveckla vildsvinslika drag, och efter några generationers korsning med vildsvin går det knappt att se att detta en gång var ett tamdjur. Efter några år börjar städernas asfalt bli bevuxna med mossa, gräs och örter. Snart gror även unga träd i sprickorna, ur frön från parker och alléer. Sakta men säkert börjar ett jordtäcke att byggas upp av förmultnande växtdelar. Men denna nya värld står under ett hot, från något av det mest destruktiva som människan lämnat efter sig… inte avvecklar dem innan sin bortgång, så kommer de hundratals kärnkraftverk som finns runt om på jorden förr eller senare få slut på reservström. Ett efter ett drabbas av härdsmältor som sprider ofattbara mängder radioaktiva partiklar kring sig. I områdena närmast kraftverken utplånas allt levande. Hundratals döda zoner uppstår. I resten av världen längre från kraftverken kommer alla varelser att utsättas för höga strålningsdoser. De individer som utvecklar system för att reparera cellskador kommer Förutsatt att människan foto: Andris Fågelviskare föra sina gener vidare, och på så vis drivs evolutionen mot högre strålningsresistens hos alla arter. Jorden är nu en radioaktiv planet. På landsbygden går förvildningen fortare än i staden. Gårdar och hus av trä ruttnar, men så länge de står kommer de att ge bostad åt en lång rad djur. Rävar och grävlingar gräver sina gryt under byggnader. Svalor, ugglor och andra fåglar nyttjar lador och hus som häckningsplatser. Även varg och lodjur kan finna att gamla in i sprickorna och når armeringsjärnet rostar det, expanderar och spräcker den omgivande betongen allt mer. Träd som etablerat sig i sprickor både på och inuti byggnaderna bidrar till förfallet. Efter ett århundrade börjar försvagade byggnader att kollapsa, och falla i stora grushögar. De byggnader som står blir till perfekta boplatser åt berguvar, korpar, falkar och örnar. Duvor och råttor, som gynnades av människans överflöd av mat, är nu betydligt ovanligare. Runt byggnaderna liknar landskapet mer en prunkande djungel av lövdominerad skog, där fåglar sjunger överallt, små djur kilar omkring bland markens löv. Älgar, hjortar och vildsvin rör sig längs gamla gator och torg, vaksamma på de vargar, björnar och lodjur som kan döljas i förfallande byggnader. Viltstammarna har vuxit rejält tack vare landskapets omvandling. Det har i sin tur lett till att stora rovdjur nu finns i större antal än någonsin tidigare. Älgar, hjortar och vildsvin rör sig längs gamla gator och torg, vaksamma på de vargar, björnar och lodjur som kan döljas i förfallande byggnader. byggnader, nu tomma på människor, blir utmärkta lyor att föda ungar i. Åkrarna som en gång plöjdes och besprutades för att ge plats åt monokulturer av grödor avsedda åt människor, är nu ängs och buskmarker där hjortar, älgar och förvildade kor och hästar betar. Dessa bidrar till att hålla vissa områden öppna, när skogen återerövrar en allt större del av landskapet. Grävda diken fylls av förmultnande växtmaterial. Bävrar etablerar sig och dämmer igen många diken och uträtade bäckar. Succesivt återskapas de våtmarker som människan en gång torrlade. Alla nya våtmarker drar till sig mängder av fåglar och groddjur. börjar stadens byggnader att förfalla. Årtionden av frost och tö skapar sprickor i betongen. När vatten sipprar Efter ett halvsekel Under tiden har även havet genomgått stora förändringar. Ett sekel utan fiske har fått fiskbestånden att återhämta sig, och havet är nu rikare på liv än på flera århundraden. De miljögifter som påverkade livet i hav och på land har efter några sekel sakta begravts i sediment och under jordlager. De värsta radioaktiva partiklarna från kärnkraftverken har också sipprat ner i marken, och de döda zonerna har återfått livet när växter och djur, nu anpassade för radioaktiva förhållanden, återkoloniserat marken. De tamdjur som överlevt, kor, hästar, katter, liknar allt mer sina vilda förfäder. Ett fåtal hundar har korsats in i den växande vargstammen, men de flesta blev istället dödade av densamma. Jordens klimat styrs fortfarande av de växthusgaser som människan släppte lös, men allt eftersom minskar deras effekt när kolet på nytt lagras in i växter och begravs i sedimentära lager. Efter ett antal tusen år kommer en ny istid att mala ner det som finns kvar av mänskliga strukturer i norr, men även när isen drar sig tillbaka kommer rester av betong och liknande att visa sig. Plast kan teoretiskt sätt finnas kvar för evigt, och plastföremålen kan rentav bevaras i geologiska lager miljontals år framåt. Under en kort blinkning i jordens historia har människan vänt upp och ner på de naturliga systemen och skapat långsiktiga förändringar i klimat och geologi. Men trots det har naturen en oerhörd förmåga att slicka sina sår. Tänk på det nästa gång du ser en maskros i asfalten, den är en hälsning, naturen väntar bara på att vi ska kliva ur vägen, så att den återigen kan få chansen att erövra landskapet. Jordens starkaste kraft: Livet självt! ••• När framtidsångesten smyger sig på text: Amanda Lidén bild: Jesper Olofsson Det är en kväll i januari då allt är mörkt och grått. Eller det är inte ens kväll förresten, det är bara eftermiddag och allt är mörkt och grått. Det enda som lyser upp tillvaron är en kvarglömd julstjärna i fönstret. J ag sätter mig ner för ett samtal om politisk depression med två andra fältbiologer, André och Ellen. Tanken är att utbyta erfarenheter och prata om vad en egentligen kan göra för att dämpa ångesten. Vi börjar med att prata om hur vi upplever politisk depression och det verkar som att vi har liknande känslor. Vi känner alla igen oss i en ovilja att titta på nyhetsprogram eller läsa tidningar för att det bara får oss att må dåligt. André berättar om sömnsvårigheter och återkommande mardrömmar, Ellen om tankar som kretsar kring katastrofscenarion. Vi upplever alla känslor av hopplöshet och av att allt redan är kört. Och att de känslorna gör att en känner sig så handlingsförlamad. – Det går inte framåt, konstaterar André. Bara bakåt. Ellen håller med och beskriver målande sina uppgivna känslor: – Ja. Det är som att vi tar ett steg framåt och 17 bakåt. Och det där steget framåt blir inte direkt något ljus i tunneln. Det lyser bara upp undergången lite! åsido är det fortfarande lätt att känna sig uppgiven inför framtiden när det ena efter det andra verkar vara utom räddning. Under samtalets gång blir det snabbt uppenbart att vi alla har en väldigt dyster syn på framtiden och André kommenterar skrattandes vilken deppig generation vi är. Vi bestämDramatiska undergångsscenarion 22 Fältbiologen 1/2015 mer oss för att i stället diskutera hur vi kan tona ner deppen och vi pratar om vad som kan hjälpa mot de hopplösa känslorna. Det första som kommer upp handlar om nätverk. Att se vad andra gör i andra städer, i andra länder. Ellen berättar om det peppiga i att se att något görs över huvud taget men även att ha kontakter i andra delar av världen. – Det är något som stöttar mycket. Det är så lätt att känna sig ensam i allt. Att jag har alla problem på mina axlar. Det är mycket peppigare att ha bilden av ett nätverk som sträcker sig runt jorden. Att se att det finns engagerade människor överallt som gör saker är väldigt stärkande. Ellen funderar tyst en stund och tillägger sedan: – Jag tänker också på det här med ett historiskt nätverk. Det kan vara otroligt inspirerande att läsa om människor som kämpat för samma mål förr i tiden. om betydelsen av att inte bara fokusera på allt negativt som händer. – Det är också jätteviktigt att se och ta till sig de positiva nyheterna. Det är nödvändigt att märka när det går framåt på någon front. Om jag får en positiv nyhet kanske jag pallar tio negativa, säger André. – Eller tre i alla fall, inflikar Ellen. – Det här kanske låter självklart, men att prata med någon. När ångesten kommer som gör en sömnlös, att säga det till någon hjälper, säger André. – Jag finner också att galghumor kan vara väldigt hjälpsamt, tipsar Ellen. Vi pratar också på verklighetsflykt och kommer fram till att det är väldigt svårt att fly undan, samtidigt som det är väldigt nödvändigt att göra det ibland. Hur vi gärna vill vara lyckligt ovetande om alla problem i världen men att det inte skulle kännas rätt. – Jag vill vara lyckligt ovetande men det är för sent. Det är svårt att glömma bort det en sett och det går liksom inte att gå tillbaks till att vara lyckligt ovetande. Det känns också väldigt oansvarigt att fly undan från problemen. Det kommer ju ske Vi kommer in på bekostnad av andra, säger Ellen. – Men en måste fly verkligheten lite ibland. Kanske bara gå och träna. Eller gå ut i skogen, tilläger André. Vi går över till att fråga oss själva vad vi egentligen blir peppade och uppmuntrade av. Vi behöver egentligen inte tänka efter länge innan förslagen om botemedel för framtidsångesten ramlar ur munnen på oss. – Jag har upptäckt hur viktigt det är att inte vara för effektiv på aktioner. Bara skynda till en demo, vara där och sen åka hem direkt. Det blir så mycket bättre och roligare och peppigare av att chilla lite tillsammans innan, kanske ta en fika efteråt, säger Ellen och fortsätter: – Det är också viktigt att dokumentera sånt en gör, aktioner inte minst. Ta bilder, rapportera på Facebook... Se till att ha något så att en kan minnas tillbaka, påminna sig om vad en faktiskt gjort. Vi måste också peppa varandra! Uppmärksamma varandra på att det är viktigt det vi gör. – Jag tycker det kan hjälpa att göra småaktioner. Egentligen är det såna små onödiga skitsaker. Men även om jag vet att det inte gör stor skillnad är det är befriande. Att känna att jag ändå gör nåt. Det kan vara bättre än stora projekt, det är lätt att det bara blir jobbigt, säger André. – Jag tänker att allt egentligen är små skitsaker, men att det kan vara okej. I slutändan blir det kanske något ändå… Många skitsaker små blir till slut en stor å! skanderar Ellen. – En sådan grej som att åka på RÅM i vinter gjorde i alla fall mig väldigt pepp! håller jag med. – Ja, det här med att gona sig tillsammans med femti-hundra andra engagerade människor under en helg – det är det bästa mot politisk depression! säger Ellen och sätter därmed effektivt punkt för samtalet. ••• Byt depp mot pepp! -- Utveckla ett nätverk. Se vad andra gör i andra hörn av världen. Hitta på roliga samarbeten. -- Peppa varandra! -- Prata om saker som du går och oroar dig för! -- Läs inte bara dåliga nyheter utan sök aktivt upp och ta till dig goda nyheter. -- Kom ihåg att även små aktioner kan göra skillnad. Inte minst för hur du själv mår! -- Hitta ett sätt att fly från verkligheten åtminstone för en liten stund! -- Ta bilder och dokumentera på annat sätt så du har nåt som hjälper dig att minnas tillbaka på saker du gjort. -- Läs om vad människor har kämpat för och uppnått förr i tiden. -- Häng med på aktiviteter med Fältbiologerna. Klubbaktiviteter så klart men även riksaktiviteter där många fältbiologer samlas! -- Kom ihåg att du inte är ensam. -- Bara skratta åt allt ibland! Fältbiologen 1/2015 23 Vägen till Paris –En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt klimatavtal. Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer från politiken, civilsamhället och näringslivet. Först ut är Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld. Utsläppsjätten sätter hoppet till marknaden text och foto: Alva Snis Sigtryggsson Hon är hållbarhetschef på ett statligt bolag som släpper ut mer än hela Sverige tillsammans. Men Annika Ramsköld drömmer om energilagring och en framtid där marknaden står för lösningarna. Fältbiologen besökte Vattenfall för att tala om klimatkrisen, siffrorna och brunkolen. V attenfalls huvudkontor tornar upp sig likt en mintgrön borg. I huset som ligger i Solna utanför Stockholm arbetar drygt tvåtusen personer. En av dem är Annika Ramsköld. Hon har jobbat i företaget i mer än tjugofem år. Det är här vi ska ses och några minuter innan vår 24 Fältbiologen 1/2015 avtalade tid kommer hon ner i den stora, glasomslutna entrén. Med sig har hon Mikael Petrovic Wågmark, presschef på Vattenfall. Medan vi går upp för en av de många trapporna berättar de om kontoret som uppenbart får en hållbarhetschefs hjärta att banka. Det är specialdesignat, energisnålt och har solceller på taket. Men att ha ansvar för hållbarheten på Vattenfall sträcker sig en bit utanför Solna. – Med mitt ansvar behöver man ha överblick över alla hållbarhetsområden, berättar Annika på andra sidan om det vita konferensbordet vi slagit oss ner vid. Det gäller både miljö och det sociala, en av mina uppgifter är att se till att det här finns integrerat i strategin. Den strategi hon talar om är Vattenfalls koncernstrategi, det dokument som styr allt företaget gör. Där står bland annat att de ska ha en hållbar produktion, underlätta hållbar konsumtion och leverera hållbara ekonomiska resultat. I bolagsordningen står det att Vattenfall ska verka för både miljön och lönsamheten. Det är inte alltid lätt att få ihop och Annika erkänner att hon har fått strida för den förstnämnda i en värld av räkenskaper. – Jag försöker få folk att förstå att hållbarhetsmål inte alltid går att sätta en siffra på. I en ingenjörskultur vill man gärna ha det så att det blir exakt och man kan mäta. Jag vet för jag är ingenjör själv. Hur har du löst det? – Jag försöker öka förståelsen och få dem att göra lite annorlunda mot det vi vanligtvis gör. Ibland blir lösningen att vi ändå sätter en siffra på vägen. Det visar trots allt att det är ett område som är viktigt. 2012 satte Vattenfall upp ett av sina mål med just en exakt siffra. De ska minska sina utsläpp till sextiofem miljoner ton koldioxid till 2020. Men än har utsläppen inte börjat minska. För lite mer än ett år sedan kom istället nyheten att Vattenfall ökar sina utsläpp. klimattoppmötena och inom EU, det är där man får enas kring sådana frågor. svenska debatten som lite förmäten. Han menar att en nedstängning vore att sätta sig över tysk energipolitik och stänga ner 10 procent av energiförsörjningen mot den tyska regeringens vilja. Och inte heller Annika tror mycket på förbud och stödsystem. Istället stavas framtiden ETS - den europeiska handeln med utsläppsrätter. Mikael beskriver den Hur ska ni klara det här målet? – Vad gäller koldioxidmålet har vi gjort en del enskilda åtgärder på våra anläggningar, som att vi blandar in mer biomassa i kolproduktionen. Brunkol i Tyskland Trots det ökar utsläppen och det beror inte på biomassan utan på kolproduktionen. Sedan mitten av 90-talet har företaget drivit brunkolsgruvor och kraftverk i Tyskland. I valets slutspurt var det en av få miljöfrågor som höll sig kvar på agendan. Annie Lööf pressades som näringsminister och Miljö partiet visade upp kolbitar i partiledardebatterna. Nu har tv-kamerorna slocknat och en ny regering är på plats. På agendan för året finns bland annat en försäljning av gruvorna och kolkraftverken i Tyskland. Att sälja anläggningarna beskriver Annika som en av de viktigaste åtgärderna för att minska utsläppen. Att sätta ett pris på utsläppen Företaget har ett eget kontor i Bryssel och bevakar EU:s klimat- och energipolitik. En av de viktigaste frågorna är utsläppshan- Men även om ni säljer finns ju utsläppen kvar, hur ser ni på det? – Vi kan ju bara ta ansvar för våra delar och vår produktionsportfölj. Sen är det ju så att varje enskilt land har sina förutsättningar. Vi är väldigt lyckligt lottade här uppe i Norden som har så mycket vattenkraft. I andra länder som Tyskland är det största inhemska bränslet i första hand kol. Och då måste man anpassa sig till de marknader som är och se till att det finns el och värme. Många skulle nog säga att vi måste göra mer med en klimatkris för dörren. Har ni försökt att minska utsläppen istället för att sälja dem vidare? – Vi har forum där beslut måste tas, skjuter presschefen Mikael in. Som på gifter som kvicksilver och svavel. Att få till stånd sådana system är något Vattenfall även drivit inför klimatförhandlingarna. – Ja det har funnits olika diskussionsgrupper inför mötet där man samlar flera intressenter som har en viss synpunkt och förhoppning om saker och ting. Och just ETS-systemet har varit viktigt säger Annika och lägger till: kanske det viktigaste. Men som det ser ut idag är det få som låter sig hindras av priset på utsläppsrätterna. De kostar alldeles för lite. För att få till en “ordentlig marknadseffekt” menar Annika att priserna måste stiga till åtminstone tjugofem eller trettio euro per ton koldioxid. Att marknaden och klimatet inte lyckats samspela i utsläppshandeln beror enligt Annika på finanskrisen. Jag frågar om hon är mest hoppfull eller mest frustrerad. Svaret kommer först efter en lång tystnad och sedan en suck. – Personligen kan jag känna att jag är mest frustrerad. Det såg så bra ut innan den ekonomiska krisen, klimatet var tydligt på agendan, det fanns en tydlig vision om att ETS-systemet skulle fungera. Men sen gick proppen ur och så stannade hela det här tåget som hade börjat rulla i rätt riktning. Drömmen om energilagring Annika Ramsköld deln. Annika betonar flera gånger att hon verkligen vill att systemet ska fungera. – Det ska finnas ett tydligt pris på utsläpp. Då får du marknadskrafterna att driva utvecklingen. Tanken bakom utsläppshandeln är att du för att få släppa ut måste betala en viss summa för en viss mängd utsläpp. Sedan kan företag och stater handla med utsläppsrätterna. I USA finns liknande system för handel med utsläpp av miljö- I klimatkris och koldebatt verkar det ändå finnas lösningar som Annika och Vattenfall tror på. Innan intervjun är slut hinner vi tala om deras forskning på energilagring. – Problemet vi har idag är att när solen inte skiner och vinden inte blåser måste du ta energi från en annan källa, eftersom elen måste användas på en gång. Vi behöver hitta ett sätt att kunna lagra överskottsenergi för att använda senare. Det är en knäckfråga för att förnybart på allvar ska kunna spela en aktiv roll. ••• Fältbiologen 1/2015 25 Minifältis Nakna träd och knepiga knoppar text: Amanda Lidén bild: Jesper Jansson På vintern och våren kan det vara svårt att känna igen lövträden eftersom vi oftast lär oss känna igen dem genom att titta på bladens form och hur de sitter. Men även innan lövsprickningen finns det sätt att artbestämma träd! Tittar man till exempel lite närmare på knopparna inser man snart att de faktiskt ser ganska olika ut. Bok (Fagus sylvatica) Ek (Quercus robur) Ask (Fraxinus excelsior) Har grova grenspetsar med svarta, ovala knoppar. Den har en spetsknopp och två mindre sidoknoppar. 26 Fältbiologen 1/2015 Knopparna är trubbiga, bruna och femkantiga i omkrets. De sitter strödda på kvistarna och dessutom ofta i klungor i grenspetsarna. Långsmala, spetsiga knoppar som är brun-grå till färgen. Knopparna står ut från kvistarna till skillnad från hos avenbok där knopparna sitter tryckta mot kvisten. Minifältis Lind (Tilia cordata) Rönn (Sorbus aucuparia) Hos linden är knopparna trubbigt äggrunda. Till färgen är de rödaktiga på solsidan och gröna på skuggsidan. Knopparna är mörkbruna men täckta av ljusa hår så att de ser grå ut. De är spetsiga och sitter lite snett. Alm (Ulmus glabra) Sälg (Salix caprea) Vårtbjörk (Betula pendula) Har små knoppar som är bruna och äggformade. På unga grenar finns gråvita prickar (hartsvårtor). Sälgens knoppar är ovala och tilltryckta. De täcks av endast ett knoppfjäll under vilket de lena, håriga videkissarna kommer fram tidigt på våren. Almen har bladknoppar och blomknoppar av olika utseende. Bladknopparna är spetsigt äggformade medan blomknopparna är nästan klotrunda. Bladknopparna sitter långt ut på grenarna och blomknopparna längre in. Fältbiologen 1/2015 27 Kultur Recension Speciesism: The Movie Jag trodde att jag hade en bra bild av hur världen fungerar. Inte hur allt i världen fungerar, men i alla fall det grundläggande. Jag hade fel. Med dessa ord inleder 20-årige Mark Devries sin dokumentärfilm om ”speciesism” - eller artdiskriminering. Begreppet beskriver den diskriminering och det förtryck som människor utsätter andra arter för, en diskriminering så vanlig att många inte ens ser den som ett problem. följer vi med Mark runt om i USA, där han på 90 minuter går igenom en rad olika aspekter av djurindustrin. Han besöker världens största djurrättsorganisation PETA, olika farmägare, professorer, läkare och aktivister. Han pratar med en präst, en medlem I Speciesism: The Movie The future is wild recension Vad skulle hända i en värld utan människor? Hur kan vi ens tänka oss det som ännu inte finns? I 13 halvtimmeslånga avsnitt får vi följa med till en möjlig framtid flera miljoner år från nu. Ett forskarteam har utgått från historiska förändringar av klimat och hur det har påverkat arter runt om på jorden. Dessa evolutionära trender har de sedan byggt sina teorier på för att kunna skapa en bild av en framtida värld. Framtiden har delats upp i tre tidsperioder – 5, 100 och 200 miljoner år framåt i tiden– och serien fokuserar på 12 ekosystem. 28 Fältbiologen 1/2015 i ”American Nazi Party” och många fler. Med sig in i varje samtal har han öppenhet och respekt, som gör det lätt för tittaren att själv skapa sig en uppfattning om det som sägs. Filmen fokuserar dessutom inte på att visa upp hemska bilder av plågade djur, utan snarare på att diskutera kring hur och varför dessa bilder finns överhuvudtaget. Under filmens gång följer vi med in i många samtal om djurs känslor. Med hur stor intensitet känner ett djur? Kan ett djur ha samma känslor som en människa? Är människor och djur verkligen så olika? Det här är bara några av de frågor som diskuteras och besvaras, som får en att tänka till och att tänka om. Den del av filmen som gjorde störst intryck på mig är då Mark frågar runt på stan ifall folk tycker att människors lidande är viktigare än andra arters – och i så fall varför. Det är otroligt intressant att höra 5 miljoner år från nu är jorden fast i en istid. Färskvattnet är låst till glaciärer och isar och Medelhavet kommer ha torkat ut. På det salta landområdet kommer bland annat scrofan leva, en släkting till dagens vildsvin med en mankhöjd på 20-30 cm. Den lever enligt forskarna på växter, insekter och ödle-ägg. Under samma period kommer spinkarna utvecklas som är underjordiska, mullvadsliknande fåglar, släkt till dagens vaktlar. 100 miljoner år framåt i tiden kommer regnskogarna täcka en stor del av landytan och klimatet är varmt och fuktigt. Havsytan kommer ha stigit och vulkaner blir allt aktivare. I denna miljö utvecklas den första landlevande bläckfisken, kallad swampus. Fyra av dess armar har blivit viktbärande vilket gör att den kan ta sig fram längs stranden och den ska kunna bli upp till 3 meter lång. 200 miljoner år från nu kommer världskartan enligt forskarna se helt annorlunda ut. Kontinenterna har glidit samman till en de tillfrågades resonemang och vad Mark sedan har att flika in med som lämnar de flesta mållösa. De här minuterna visar enkelt upp att människan inte är det enda som har ett värde. Speciesism: The Movie är en fantastisk och jordnära dokumentär, som med stor mångfald av åsikter och kunskap visar upp den verklighet som djur under förtryck har att göra med. Jag rekommenderar denna film starkt och hoppas att den öppnar upp många fler ögon framöver, så som jag vet att den kan. Nicole Pajovic superkontinent omringad av ett enda hav. Serien, gjord för Discovery Channel, har formen av en naturdokumentär där animerade framtida djurarter varvas med intervjuer av forskare från bland annat Harvard University. Med tanke på dagens klimatpolitik känns det lite upplyftande att se en värld som, även om den förändrats, fortfarande har livskraft. Forskargruppen har fått kritik för en del av sina slutsatser, och det gäller väl att komma ihåg att ingen, oavsett hur framstående forskare den är, kan veta hur framtiden kommer se ut. The future is wild får mig ibland att le när vad om känns som en låtsasvärld kommenteras med allvarliga teorier och storslagen musik. Men serien är ett spännande tanke–experiment och ger en bra bild av en framtid som är fullt möjlig. www.thefutureiswild.com Hanna Ekström Krönika Det eviga dilemmat S exåringens hand håller hårt om min när vi promenerar i det undersköna vinterlandskapet och tittar efter djur- och människospår i snön. Trots allt det vintervackra längtar min medspanare efter sommaren för det borde sluta vara kallt nu. Jag försöker pedagogiskt förklara att jag också vill ha värme och sol, men att en får försöka uppskatta det fina med alla årstider. Sexåringen svarar mig blixtsnabbt ”man ju kan åka utomlands där det alltid är sommar!” och jag drabbas av en stunds tafatthet innan jag svamlar ur mig något om att det ju inte löser problemet här, alla kan inte åka utomlands och dessutom är det synd om jorden, jättemånga isbjörnar och människor och andra och... jag tystnar. Barnet har uppenbarligen blivit intresserad av annat och mina präktiga ord känns allt tommare. Hur blev det såhär nudå? Det är bevisat att människors handlingar orsakar ödesdigra klimatförändringar. Ändå ökar svenskarnas flygresor och konsumtion fortfarande för varje år som går och de trenderna visar få tecken på att avta. Vad den skevheten beror på och vad som krävs för att foga samman den råder många skilda meningar om. Klart står dock att vi måste agera omedelbart för att undvika den negativa spiral vi hamnar i om vi inte upphör med utsläppen av växthusgaser. Möjligheterna till förbättring är många och viljan att göra något i kamp för miljö och klimat växer sig allt starkare. Höstens rekordstora demonstrationer är ett tydligt tecken på det. I takt med att medvetenheten ökar blir chanserna till större förändringar allt fler. Tillsammans har vi mycket makt att påverka beslutsfattare, ledare, politiker och andra mäktiga personer. Samtidigt finns det mycket som en kan göra i vardagslivet som på gräsrotsnivå kan sprida sig likt ringar på vattnet och vara en del i en grön omställning. Förutom de klassiska sakerna så är attitydförändring ett viktigt steg mot en grönare framtid. Att försöka uppskatta det en har och det som finns omkring en skapar inte bara en friskare jord utan även gladare människor och ett mer välfungerande samhälle - så ut i vintersolen och njut av luftens friskhet och fåglarnas uppvaknande, åk skidor eller promenera i snön, bygg snöskulpturer och och känn dig stark - du har ju faktiskt kämpat dig igenom årets mörkaste månader och kan gå ljusare tider tillmötes! Vi ses därute i snödrivan. Signe Propst Fältbiologen 1/2015 29 Internt RAPPORT FRÅN LIMA – URÅLDRIGT MAKTSPEL I KLIMATPOLITISK FÖRPACKNING I år ska världens länder komma överens om ett nytt globalt klimatavtal. Kvar ekar fiaskot i Köpenhamn och en härdad klimatrörelse har lärt sig att alltid tro och aldrig tro samtidigt. Vägen mot den ödesmättade konferensen i Paris är kantad av orättvisa, maktspel och konflikt på högsta nivå. Fältbiologerna var på plats på FN:s klimatförhandlingar i Lima för att följa början till slutspurten. de strukturer och linjer som just nu präglar FN:s klimatförhandlingar skulle vi kunna resa hur långt tillbaka i tiden som helst. Vi skulle kunna stanna vid civilisationernas uppkomst, göra ett längre uppehåll vid industrialiseringens begynnelse och kolonialismens guldålder för att sedan ta korta raster vid 1900-talets alla biståndspolitiska pilotprojekt i valfritt «u-land». Historiska maktordningar och bittra fejder försvinner inte bara för att länderna de senaste tjugo åren också träffas inom ramen för klimatkonventionen. Snarare förstärks de. Glöm kalla krigets kärnvapen och röda telefoner. I klimatkrisens värld kan man få ett land att sjunka under havsytan likt Atlantis och tvinga dess befolkning på flykt. För att förstå 30 Fältbiologen 1/2015 La tierra no se vende, la tierra se defiende! Slagorden gick runt runt bland människorna på Limas gator. «Jorden är inte till salu, den försvarar sig». Luften vimlade av arga, antikapitalistiska banderoller och karikatyrer av världens obeslutsamma ledare. Det var Latinamerikas största klimatdemonstration någonsin och här gick miljöorganisationer, urfolk, biståndsorganisationer, kvinnorättsorganisationer, gruvarbetare och fackföreningar. Några kilometer bort låg Pentagonito - lilla Pentagon, den peruanska militärens område. Bakom dubbla polisrader och säkerhetskontroller pågick här FN:s tjugonde klimattoppmöte. Ett möte där oljejätten Shell höll föredrag om fossilindustrins klimatsmarta verksamhet samtidigt som Filippinerna återigen drabbades av en förödande tyfon på andra sidan jorden. En kuslig och i högsta grad konkret påminnelse om hur en förändrad och samtidigt så oförändrad värld ser ut. I Warszawa var kolet ständigt närvarande. Bolmande ur skorstenarna, företag samlade för kolkonferens några kvarter från klimatmötet och uppvisade i stora utställningsmontrar i stadens gamla sovjetiska kulturpalats. Ständigt detta kol. Det är en sida av den orättvisa som präglar klimatpolitiken i vår tid. I Peru syntes en annan. Där framträdde istället de som drabbas av just kolet och fossilindustrins framfart. Solidaritets- och urfolksrörelser från hela Sydamerika bidrog till att höja den systemkritiska rösten och återigen hävda det så lätt undanskuffade begreppet ”rättvisa”. Nu har slagorden på Limas gator tystnat och alla delegater lämnat Pentagonito. 2014 har blivit 2015 och det brådskande allvaret har börjat smyga sig på. Får vi ett rättvist klimatavtal i december? gjort en sorglig resa genom FN:s korridorer. Från att bara vara ett slagord som skreks på gatorna utanför seglade så småningom rättvisan in på förhandlingsborden för att nu omärkligt ha kastats ut genom bakdörren igen. Klimaträttvisan har turnerar runt jorden likt fotbolls-VM. Varje år en ny kontinent. De olika utvalda platserna tenderar att sätta sin prägel på det två veckor långa mötesspektaklet. Om det så märks inne på förhandlingarna eller utanför på gatorna. FN:s klimattoppmöten Internt för att vår beredskap och våra resurser är långt större. Mellan 1994 och 2003 dödade varje extrem väderhändelse i genomsnitt 44 personer i traditionellt rika länder men motsvarande 300 personer i traditionellt fattiga länder. ska både fattiga och rika länder bidra. Sloganen «Gemensamt men olika ansvar», som hängt med sedan klimatkonventionens instiftande, sitter fortfarande hårt i väggarna men i realiteten är det svårare. Många av världens länder befinner sig nu på samma nivå som England gjorde när det industrialiserades i slutet av 1700-talet och det som finns att tillgå för rimlig penning är gammal, smutsig och minst sagt koldioxidintensiv teknik. Att kol och koldioxidutsläpp var farligt var såklart inget en industrirusig västvärld tänkte på då, men 250 år av massiva utsläpp senare befinner vi oss där vi är. I en förändrad värld på flera sätt. kan därför inte bara innehålla utsläppsminskningar, en ojämlik värld kräver även aktiv resursfördelning. Detta är det meningen att klimatfinansieringen ska stå för. Ett pengaflöde från rika länder till fattiga. Eller ett annat sätt att se på det; från de länder som i 250 år släppt ut enorma mängder koldioxid till de länder som nu drabbas av utsläppens konsekvenser. Eller: från de länder som haft 250 år på sig att utvecklas med hjälp av fossila bränslen utan att någon lyft ett finger till de länder som nu ska börja sin industrialisering men måste göra det med ny klimatvänlig teknik, medan hela världen ser efter hur det går. Pengar för teknikomställning, anpassning och rena skadestånd för de förändringar som inte går att anpassa sig till - i bästa fall bara överleva; irreparabelt förstörda åkermarker och länder under havsytan. Tyvärr är det inte vi För länder som Ett klimatavtal I det nya avtalet som i nuläget får smaka på vår egen medicin. Dels för att extrema väderhändelser och klimatförändringar visat sig drabba och komma att drabba fattigare länder i högre grad, dels Hus i en mosse? Malmö fältbiologer poserar snyggt med svanar i bakgrunden - allt för att kunna ställa upp i en suspekt fototävling där man kan vinna en flyg resa för att rädda världens våtmarker (?!??) typ. Så kan det gå vid ett besök till den lokala mossen står inför utmaningen att ställa om och anpassa sig, trots knappa resurser och ett stort överhängande hot, är resursfördelningen helt avgörande. För att få ett rättvist avtal måste det finnas löften om finansiering och bistånd. Men detta är inte så självklart som man kan tro. I förhandlingar där historisk skuld anses vara ett dammigt vänsterbegrepp har det visat sig svårt att hosta upp pengarna. Den gröna klimatfonden för klimatomställning - och anpassning instiftades för flera år sedan men gapar fortfarande snudd på tom. Under mötet i Lima lyckades man efter mycket om och men skrapa ihop bidrag som täcker 10 % av det mål som anses nödvändigt. 90 miljarder är kvar. I vägen sitter en i många fall konservativ västvärld. Australien, som nu trots allt bidragit med en liten del, hävdade länge att det var pengar i sjön då vi ännu inte vet om klimatförändringarna kommer. att bevisa i klimatpolitisk väg. Vilka löften om åtaganden kommer länderna föreslå? Kommer de räcka för att hålla den globala medeltemperaturen på en hanterlig nivå? Hur vet vi att de håller vad de lovat? Hur många fler offer kommer klimatförändringarna hinna skörda? 2015 har mycket Engagera dig i Fältbiologerna för att följa med oss på vägen mot Paris. Alva Snis Sigtryggsson Representant för Fältbiologerna på COP20 i Lima (Husie Mosse) en vardagkväll. Det fäktades också vilt med kaveldun. Tursamt nog kom ingen till skada vid det spontana våldsutövandet. Sam Johansson, Malmö Sol i Uppsala Uppsalaklubbens fältbiologer njuter av den första vårsolen under en härlig lördagsprome nad i Hågadalen. Kisande blickar, frusna fingrar och varm dryck är livet! Linda Johannesson, Uppsala Fältbiologer Fältbiologen 1/2015 31 Internt Lag Tjoflöjt på vinterfågelrally i Lund fter en kvick koll om gråsparvarna var vakna än (vilket de inte var) trampade Minou och Staffan snabbt västerut genom södra Lund i gryningen den 24 januari. Talgoxarna småsjöng och kajorna var på väg att lämna sina nattkvistar, och blev därmed bland de första arterna att komma med på vår artlista när Lunds Fältbiologers vinterfågelrally årgång 2015 gick av stapeln. Första anhalt blev de stora tujorna på van Dürens väg, vilket brukar vara ett säkert tillhåll för dagtrötta hornugglor. Hur vi än spanade lyckades vi dock inte upptäcka minsta lilla fjäder. Under tiden hade i vart fall en ring duva hunnit få för sig att det var vår och sjöng en snutt. I de varma och näringsrika reningsverksdam marna låg som förväntat stora flockar med bläsänder och sothöns, och det var även enkelt att hitta brunänder och smådoppingar. Mer tur var inblandad när en rörhöna simmade ut ur strandvegetationen. I buskagen runt omkring fanns bland annat gärdsmygar, domherrar och steglitser att beskåda och forsärlan trippade oblygt i kanten av den stora dammen, nästan alldeles nedanför våra fötter. När vi följde Höje å österut in i Sankt Larsparken flög en storskrake upp ur ån och ett litet gäng starar drog förbi. Inne i parken kunde vi avnjuta pingisbollar på pinne, d.v.s. stjärtmesar na. Sedan var vi färdiga med Lund och satte fart österut längs Hardebergaspåret. Här ute i det öppna landskapet kändes den skånska vinden mer. Det var helmulet, barmark och plusgrader, vilket nog får sägas vara rätt bra väder. Vid den lilla byn Sularp satt gulsparvar i buskarna allde les intill cykelspåret. I Södra Sandby tog vi en första matsäckspaus med en vacker röd glada långsamt glidande förbi över oss. Vi hade nu bara varit igång i drygt två timmar och förvånade oss över hur mycket som vi redan hade hunnit med. Vi kom vi ut på Revingefältet. Norr om Abusa stod en enorm flock med bläs- och vitkindade gäss. Det tog inte heller lång tid innan vi fick syn på den unga havsörnen som kom seglande uppe i skyn. Mäktig syn! Ytterligare en liten bit bort längs vägen stod en flock sångsvanar strate giskt utplacerade och där ryttlade en fjällvråk. Framme vid Tvedöra böljade en stor flock vin terhämplingar fram likt vandringsgräshoppor över ett fält. Vi knotade vidare och kom fram till Silvåkratornet vid Krankesjön. Tyvärr var det helt dött i vassen utan vare sig skäggmesar eller sävsparvar. Sjön var isfri, men innehöll inte heller den några stora mängder fågel. Staffan tubade in en gråtrut på långt håll när Minou plötsligt upptäckte att vi hade en salskrakehona som låg och dök alldeles utanför gömslet. Det satt riktigt fint, och än bättre skulle det strax bli. Vi tog en promenad i skogen norr om Silvåkratornet och då hände allt slag i slag. Nötskrika och entita fick vi kvickt syn på och medan vi letade efter trädkrypare vi hörde, landade en flock björk trastar i träden ovanför oss. Efter att ha skär skådat varenda trast längs vägen för att hitta mer sällsynta arter gjorde vi nu ännu ett försök. Minsann, det blev en rödvingetrast och en kort stund senare var även dubbeltrasten avklarad. Två riktigt snygga och ovanliga januariarter på bara någon minut. Tjoflöjt! På vägen tillbaka genom Vombs by cyklade vi förbi en trädgård i vilken det flög upp ett stort antal småfåglar. Bland dessa skymtades en vit övergump och efter en tvär U-sväng med efterföl jande avspaning av buskagen kunde bergfinken konstateras. Klockan var nu bara strax efter två, men vi började få slut på idéer på vad vi skulle spana efter. Vi tog oss därför så sakteliga tillbaka västerut och anlände lyckligen till Torna Hällestad. Vi hade alltså ingen ny art på nästan två timmar, men innan dess hade vi haft så bra flyt att det mer än väl vägdes upp. Det visade sig att vi med 68 arter hade tagit hem segern. Senare insåg vi att vi hade missat att kryssa för fjällvråk och alltså i själva verket hade 69 arter. Nåja, det gjorde ju ingen skillnad och vi ville naturligtvis vara modesta och inte verka allt för överlägsna. Eller något sådant. Host, hrm. Oavsett vilket hade vi en riktigt härlig vinterdag med massor av fågel! Uppstartsmöte om jordbruksfrågor En blåsig helg i februari samlades Jordbruksnätverket på Lunds Waldorfskola och pratade om odling, jordbrukspolitik och aktivitetsidéer inför året. Vi kikade på de eko logiska odlingar som finns på skolan. Som en överlämning till en ny peppad generation i nätverket fick vi bland annat en presentation av tidigare stordåd utförda i nätverkets namn. Efter en helg fylld av filmvisning, utflykt till na turreservatet Billebjer och mängder av fika är Jordbruksnätverket nu på gång igen med stora och mindre visioner, odlingspepp och nya krafter. Håll utkik på hemsidan efter årets aktiviteter! Jordbruksnätverket 32 Fältbiologen 1/2015 Staffan Nilsson & Minou Moon Lunds Fältbiologer Internt Nybörjarskådning vid Råstasjön En solig februarisöndag ordnade Stockholm City Fältbiologer fågelskådning för nybörjare vid den exploateringshotade Råstasjön. Utflykten var ett samarrangemang med Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF), med ett tiotal del tagare från bägge föreningar. Råstasjön bjöd på en god närtitt på den exotiska vattenrallen och massor av andra vinterfåglar, som höll till i detta värdefulla stycke tätortsnära natur som vi kämpar för att rädda. Utflykten gav mersmak för både fältbiologer och nykterister, och vi planerar att ha fler fågelutflykter av detta slag i framtiden! Stockholm Cityklubben Uppdrag: Fältbyråkrati för fältbiologi Fältbiologernas nya riksstyrelse har haft sedan Riksårsmötet i januari på sig att bli lite varma i kläderna. Redaktionen passade därför på att ringa upp och ta tempen på några av våra förtroendevalda. text: Hanna Ekström foto: Jenny Hallström Varför vill du sitta med i styrelsen? Emil Eriksson, sekreterare, första året. Jag har ju märkt att revi sorerna har haft mycket att säga till om på års mötena och jag ville vara med och jobba för att allt ska fungera. Det kan jag ju inte lova att det gör bara för att jag sitter med, men jag vill att alla i sty relsen ska må bra. Jag vill också jobba för en mer inkluderande förening. Vad är ditt favoritfika för ett möte? Sara Vikström Olsson, ordförande, fjärde året . Hm, svårt, men jag säger ballerinakex! Det blir mycket tågåkning till alla möten. Vad är ditt bästa tåg-tips? MariaBergström,ledamotochsitteriarbetsutskottet för kansli- och ekonomifrågor, andra året. Jag älskar ju att åka tåg, att köpa kaffe och ta sig tid att få saker gjorda. Men det är också skönt att bara sitta och lyssna på musik. Har du ett favorit-ögon- Saknas på bilden gör: blick med styrelsen? Sofia Eriksson, ledamot, andra året. Maria Külen, internationell sekreterare, första året. Kitty Ehn, vice ordförande, första året. Sara Bohlin, vice kassör, andra året. Ett sommarmöte satt vi och skrev haiku, japan ska dikter, till varandra. Det var fint! Hur ofta har ni styrelsemöten? Patrick Scott Rossi, kassör, tredje året. Vad är det som är spännande med att sitta i styrelsen? Sigrid Magnusdotter, vice ordförande med internt fokus, första året. Att träffa medlemmar och vara med och ta viktiga beslut. Fältbiologerna har så mycket potential och jag har många idéer som jag känner att jag kan få ut genom att sitta i styrelsen. Jag ser fram emot att skapa bra kontakt mellan klubbarna och styrelsen. Det har varit lite olika de olika åren som jag har suttit med. I år satsar vi på att träffas och ha styrelsemöte var 6-7 vecka. Däremellan har vi arbetsmöten och det är de som är roliga. Då får •••vi jobba och komma framåt. Om du fick välja var som helst i världen, var skulle du helst ha möte? På en båt i Karibien. Fältbiologen 1/2015 33 Kalendarium Ut på vår-äventyr! Ett urval av vårens och försommarens aktiviteter, resten hittar du på www.faltbiologerna.se/kalendarium Inför klimattoppmötet i Paris Hela året, överallt. Planeringen inför mobilisering, kunskapspridning och resa till COP21 i Paris i december 2015 är i full gång. Vill du hjälpa till på något sätt? Hör av dig! Kontakt: Ebba Hårsmar, 0739-264047, ebba.harsmar@faltbiologerna.se Gruvzine på g April, var som helst. Gruvnätverket vill slå två flugor i en smäll och sprida kunskap och ha roligt på samma gång. Det är dags för ett gruvzine, gruvinfo i tidningsformat. Vill du vara med? Vill du rita något till zinet? Är du bra på poesi? Vill du skriva en text eller kanske göra en intervju? Har du frågor? Hör av dig till Maria och var med och skapa det bästa zinet någonsin! Kontakt: Maria Tranvik, maria.tranvik@faltbiolo gerna.se, 0737762177 Expedition Hornborgarsjön 2-6 april. Skånes Fältbiologer åker till tranornas dansbana och kollar in fågellivet där det händer som mest. Det är en rik fågelsjö med såväl doppingar, dykänder, vadare och mycket mer. Det kommer att bli en maffig upplevelse som du inte vill missa! Kontakt: Minou Moon, minou.moon@faltbiologerna.se och Olof Åström, olof.astrom@faltbiologerna.se Utflykt till Björkö Vandra och tälta på Fårö Länge leve nedströms! Gör praktik på fäbod 11 april, Göteborg. Vi åker ut i norra skärgården till Björkö och vandrar till dess norra udde Pjonken för att titta på vacker natur. Det är en ca 3 km lång promenad till udden och det är otroligt fin natur! Ta med dig en finfin matsäck och bra skor. Kontakt: Cleas, datafreak_cleas@hotmail.com, 0700-393010 1-3 maj, Klippan. Skånedistriktet bjuder in till en liten storhelg med ett stort kajakläger. Du behöver inte vara något paddel-proffs för att hänga med här inte. Vi kommer att ha en genomgång av hur en paddlar och tar sig ut ifall att en trillar i vattnet. Vi kan prova att göra en så kallad ”Eskimåsväng” där en snurrar ett varv sittande i kajaken, men det är gräsligt svårt och kräver mycket träning! Det kommer att finnas utrymme för lite roliga kajakle kar som ni säkerligen aldrig har provat! Lägret kostar 300 kronor. I detta pris ingår kajakhyra (paddel, kapell och flytväst) för alla tre dagarna och reseersättning. Det är ett mycket förmånligt pris, men mat står en för själv. Har du aldrig suttit i en kajak förut? Det är lite vingligt, men superroligt. Är du intresserad så häng på! Kontakt: Minou Moon, minou.moon@faltbiologerna.se 9-10 maj, Fårö. Vi samlas på Stortorget i Hemse kl 8.00 och åker mot Fårösund. Under helgen kommer vi vandra på raukfält, titta på fossiler, undersöka sanddynområdet vid Ulla Hau och kanske stanna till vid Ojnareskogen på vägen hem. Kontakt: SUG och Gotlandsklubben, Vincent 0702-569913 Juni-augusti, Sverige/Norge. Under en vecka i sommar har du möjlighet att lära dig mer om fäbodbruk när Jordbruksnätverket nu arrangerar Grönt Spadtag för fjärde året i rad. En fäbod är en sorts sommarladugård som förr i tiden var väldigt vanlig. Praktiken innebär att du blir en del av det dagliga arbetet på fäboden; mjölka, mocka skit, släppa ut djuren samt ta hand om kalvar och killingar. Begränsat antal platser, anmäl dig redan nu! Kontakt: Hanna Ekström, hanna3kstrom@gmail.com Fältstation Öland 14-17 maj Välkomna till årets Fältbiolog-händelse! Vid grönhögen på södra Gotland bjuds det den 14-17 maj på sol och bad, utflykter där vi lär oss om botanik, zoologi och geologi, fågelskådning, workshops om miljökamp och föreläsningar, filmkvällar, musik och massor av trevliga fältbiologer! Fältstation Öland är perfekt för dig som är medlem och vill lära deig mer om vad vi gör och samtidigt en bra plats att lära känna nya människor. Under fältstationen bor du i tält och lagar mat på stormkök utomhus, men om du inte har gjort det tidigare finns det andra som kan hjälpa till. Har du en gång varit på Fältstation Öland kommer du alltid att vilja komma tillbaks! 34 Fältbiologen 1/2015 foto:Olof Åström Håll utkik på hemsidan efter mer info så ses vi på Öland! Krysset Premiär! Krysset är ett nytt återkommande inslag i Fältbiologen. Har du varit ute och kryssat något kul som du aldrig har sett förr? Det kan vara vad som helst - från insekter till fåglar till mossor. Dela med dig av din upplevelse och skicka in till oss! Krysset Sandnörel, Minuartia viscosa I kanten av en grusväg i Lyngsjö i östra Skåne växer den, en av Sveriges absolut sällsyntaste kärlväxter. En några centimeter hög nejlikväxt med vita kronblad och rödaktig stam. Sandnöreln trivs i öppen, sandig mark, där det finns gott om obevuxna sandplättar. Fram till 1950-talet var den relativt vanlig i östra Skåne, men numera finns den bara i några tiotals exemplar varje år, på en enda lokal. Arten skiljs från övriga Minuartia-arter genom att den aldrig växer tuvat, men är upprepat grenad. Jag kryssade sandnöreln när jag besökte området med min biologiklass i somras. Om du också vill kryssa arten så finns det gott om information om du söker på internet. Kryssat av Olof Åström Nästa nummer: Mat Vad innehåller maten vi äter och hur produceras den? Vad sysslar egentligen predatorerna med? Och vad äter en signalart? Fältbiologen nummer 2/2015 vill ha dina bästa tips, smarrigaste recept och mest fascinerande fakta! Har du kul foton, en dikt på lager eller en text som bara måste få komma ut? Hör av dig till oss i redaktionen! Deadline 1 maj redaktion@faltbiologerna.se Fältbiologen 1/2015 35 POSTTIDNING B Fältbiologerna Åsögatan 115 116 24 Stockholm Ute i naturen. Inne i miljödebatten. Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogsområden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut! Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!
© Copyright 2024