ätliga grodor laxodlingar mat eller kemi?
2/ 2015 LAXODLINGAR ÄTLIGA GRODOR MAT ELLER KEMI? Maten Innehåll nr 2/2015 Fältbiologen är Fältbiologernas medlems tidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen kan komma att redigera inkomna texter. Texter och bilder som återfinns i den tryckta tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Åsögatan 115, 116 24 Stockholm Ansvarig utgivare: Lars Axelsson HJÄLP TILL MED FÄLTBIOLOGEN Fältbiologen är alla medlemmars tidning. Vill du skriva en artikel, en internrapport eller göra ett reportage? Har du fotografier eller vill illustrera något till tidningen? Ta då kontakt med redaktionen så blir vi väldigt glada, och så kan vi tillsammans arbeta fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till redaktion@faltbiologerna.se! Ledare och notiser 4 Matpolitik och elefanter 4 Smultronstället 7 Lena stenar på milsvida stränder Ursprungsland Norge? 8 Laxens dolda resa Cocktaileffekten 12 12 Bon appetite! Stoppa händerna i jorden 14 Serier om odling Husligt och hemligt 15 Miljövänligt i köket Bilden: Dubbelbeckasin 16 Dubbelt så fin 25 30 OMSLAG Framsidesbild: Hedvig Hallberg Sidan 2: Sara Elgeholm Baksida: Olof Åström Hopplös delikatess 18 TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 3700 exemplar 18 En hungrig hybrid Odling bland träden 20 På besök i Uganda www.faltbiologerna.se/faltbiologen Artikelserie: Vägen till Paris 22 REDAKTIONEN Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Klimatnätverket 24 Tack för er medverkan: Erik Berg Vi möter miljöaktivisten Följ med till COP21 15 Minifältis 25 Märkligt bordsskick Kultur 26 Matindustrin och premiärnummer Internt 28 Slöjdläger och RÅM-kommittén 6 Kalendarium 30 Sommarens måsten! Krysset 31 Mossparaplyer Redaktionen 2015: Andris Fågelviskare, Hanna Ekström, Sam Johansson, Nicole Pajovic, Amanda Lidén, Jesper Jansson och Olof Åström. På bilden saknas Johan Andrén och Jennie Wadman. Fältbiologen 2/2015 3 Ledare & Notiser Rädd för kvargen U tanför min tvättstuga hänger en kalender för bokning av tvättid, där man varje månad också får lite peppiga miljötips: ”Ät mer vego!”, ”Återvinn ditt skräp!” och liknande. Månadens budskap var ”Vatten – framtidens olja!”, för att belysa den enorma vattenbrist som uppstår när snart nio miljarder människor ska ha mat. Att de skriver ”peppigt” om ett så stort världsproblem får mig att fundera på hur vi ser på våra gemensamma resurser. För många är det självklart att kunna äta hur mycket kött som helst, iallafall om man ser på hur köttkonsumtionen i Sverige ser ut. Den ligger på runt 50 kilo per person och år. En uträkning säger att mängden sötvatten det går åt att producera ett kilo nötkött ligger på cirka 16 000 liter vatten per kilo. Totalt 800 000 liter vatten förbrukar alltså genomsnittssvensken varje år i ren köttkonsumtion. Förutom vattenåtgången så orsakar ju köttkonsumtionen enorma miljöproblem genom utsläpp av växthusgaser och skövling av regnskog. När ska vi nöja oss? och matpolitik är miljöpolitik. Att lösa de stora miljöproblemen känns nästan alltid som något stort och deprimerande omöjligt. Men att en stor del av problemen är en sådan liten sak som vad vi väljer att lägga på tallriken känns för mig på något sätt lugnande. För det är ju inte jättekomplicerat, det här med att äta hållbart. Bara välja lite andra grejer att käka till middagen: skippa köttet och mejeriprodukterna, och välj helst grönsaker efter säsong. Klart. Och så har man löst skitmycket av miljöproblemen samtidigt som man käkar middag. Smart. Om du sedan äter upp all mat och inte slänger resterna så är du med och löser det andra stora matproblemet: matsvinnet. Att vi slänger runt 40 % av all ätbar mat är ju galet, men när man tänker att 40 % mer orörd natur hade kunnat få finnas kvar istället för att bli jordbruksmark så blir det bara dumt och sorgligt. Nu när skadan redan är skedd så kan man använda den onödiga ytan till att göra all matproduktion ekologisk, då det mesta av kritiken mot ekologisk matproduktion är att den inte är effektiv. Som om det vore effektivt att slänga 40 % av maten... Mat är politik, För att få någon större förändring går det inte att vänta på att alla människor i västvärlden ska få samma aha-upplevelse som jag just beskrev, jorden hinner gå under innan dess. Den ekologiska aspekten av matindustrin behöver tas på allvar. Mat med stor miljöpåverkan behöver beskattas proportionerligt, så att maten får betala för kostnaderna miljöproblemen för med sig. Klimatkatastrofer och vattenbrist är inte billigt, och det kommer inte kött heller vara om det skattas rätt. Det borde också vara enkelt att ställa om hela systemet till att helt enkelt producera precis så mycket mat som krävs, då vi har väldigt bra koll på hur många människor det finns. Strunta i lyxprodukterna och satsa på vegansk och ekologisk mat. Köttproduktion och fiske kan ske småskaligt, som i alla tider innan det blev industrialiserat. Vad jag beskriver kanske låter som förenklade kommunistfasoner, men det är faktiskt enda vägen att nå en hållbar framtid. Det kommer dock med all säkerhet aldrig hända så länge kapitalisterna har makten. En vinst för planeten är ingen vinst för de rika. Olof Åström redaktionen 4 Fältbiologen 2/2015 bild: Hanna Ekström Matsvinn blir vinst I matbutiker i Sverige slängs det varje år 70 000 ton mat, varav mycket som fortfarande är ätbart! I Frankrike ska det nu bli förbjudet för butikerna att bara slänga bort maten. De lösningar som föreslagits för att minska matsvinnet är att i första hand skänka bort maten till behövande, sen bli djurfoder eller komposteras. Planen är att matsvinnet i Frankrike på så vis ska halveras på tio år. Vi söker dig! Fältbiologerna håller just nu på att utforma nya klubbguider: startaguiden, driva-guiden och avslutaguiden. Vi vill gärna ha några som utvärderar och ger åsikter om dem. Det spelar ingen roll om du är ny i Fältbiologerna eller om du varit med länge. Alla åsikter är lika viktiga! För mer information, maila kommunikator@faltbiologerna.se bild: Amanda Lidén bild: Hanna Ekström Tips & Notiser Kina överraskar 1: ”Pandoras ask av miljömässig ondska” 90 miljarder kronor planerar Kina att investera i en järnväg rakt genom regnskogen i Amazonas, meddelar Kinas premiärminister Li Keqiang. Protesterna mot projektet på en av jordens artrikaste platser är starka. – Det här enorma projektet kommer skära rakt igenom hjärtat av planetens rikaste biologiska mångfald – västra Amazonas. Det kommer också gå rakt igenom de hotade livsmiljöerna i den brasilianska atlantiska regnskogen och den snabbt minskande Cerrado-savannen. Det riskerar att öppna en Pandoras ask av miljömässig ondska – inklusive skogsavverkning, tjuvjakt, illegala gruvor och markspekulation. Allt kring projektet låter som ”förestående miljökatastrof”, säger Bill Laurance, ekolog vid James Cook University. Kina överraskar 2: Förbud mot elfenben Samtidigt som 600 kilo beslagtaget elfenben förstördes tillkännagav Kinas regering att landet kommer att fasa ut all försäljning och tillverkning av elfenben. Elfenbensmarknaden i Kina är en viktig del av den illegala globala handeln och nyligen presenterade forskare resultat som pekar mot att om inte Kinas regering agerar mot landets höga efterfrågan på elfenben kan livet för afrikanska elefanter snart vara slut. Förbudet är därför glädjande. – Det här beslutet kommer ha en djupgående påverkan på bevarandet av elefanter och elfenbenshandeln, säger Lo Sze Ping, chef på WWF Kina. Källa Kina överraskar:: www.natursidan.se Fältbiologen 2/2015 5 m Att ha en massa prylar som sällan används ger inte längre status, utan ses i allt större utsträckning som onödigt slöseri med jordens resurser. Varje år ger Naturskyddsföreningen ut en bok och jobbet inför boken Ägodela, som kommer ut 2016, är nu i full gång. Boken är tänkt att ge tips och idéer till hur en själv kan ägodela. Tvättstugor, bibliotek och kollektivtrafik är exempel på delade tjänster i samhället men kanske har du tips på fler sätt att dela på? Om ditt tips blir publicerat får du en bok hemskickad! Läs mer på www.naturskyddsföreningen.se/agodela .co Delad glädje är dubbel glädje I Fältbiologen 4/2014 skrev vi om dumpstring - att ta bortslängd mat från sopcontainers. Den som någon gång testat att dumpstra vet att det ofta gäller att leva på ett överflöd av en eller ett fåtal råvaror i taget och att en ibland måste vara snabb att tillaga eller konservera maten för att den inte ska bli dålig. Ett överflöd av tomater kan bli lyxiga inslag i vardagsmaten som tomatsåser till pasta och pizza som smidigt kan frysas in. Torka tomater i ugnen och marinera i en burk med olja för att göra egna soltorkade tomater. Paprikor blir lätt till hemmagjord ajvar: ugnsrosta dem, mixa och krydda lite lagom. Bananer gör sig bra som glass om de skivas, fryses och mixas, till exempel tillsammans med kakao. En annan idé är att baka bananbröd som mättar ordentligt. Färska kryddor kan bli pesto och gurkor blir med en enkel ättikslag smörgåsgurka. Det mesta dumpstret kan förstås också stoppas ner i en gryta, paj, smoothie eller pannkaka! d: c lip a r t l o r d bild: Naturskyddsföreningen b il Låt inte dumpstret ruttna! Tips & Notiser Hälsningar från Fältstation Öland ”Bilden är tagen på stranden till Grönhögen vid midnatt med 30 sekunders exponeringstid. Jag var lite extrapigg den kvällen och kände för en sväng till det lugna havet. De små vågorna kramade stenarna mjuka, samtidigt som himlens ljus sjönk djupare in i molnen”. Malte Winbladh ”Årets dopp i kalkbrottet” Mohammed Ghodbani ”Under Fältstation Öland fick jag lära mig hur palsternackans blast ser ut och att den även växer vilt! Med lite möda lyckades vi gräva upp en bland stenarna vid Kalkbrottet som vi sedan åt till middagen”. Emelie Lange bild: Molly Owen ”Mjölkbranschen har lite identitetsproblem med att anpassa sig till den nya tiden” Nationalpark får vänta 6 Fältbiologen 2/2015 bild: www.faltbiologerna.se I år är det 102 år sedan Sveriges regering stiftade de första nationalparkerna och i dagsläget finns det 29 stycken. Naturvårdsverket har nu tillkännagivit fem nya områden som de vill utnämna till nationalparker och en av dem är Bästeträsk på Gotland. Men planerna kommer inte att påverka domstolsprocessen kring Ojnareskogen, skriver Miljöaktuellt. – Bästeträsk är ett odiskutabelt toppobjekt, men det kommer inte att hända något förrän domstolen sagt sitt, säger Stefan Henriksson, biolog på Naturvårdsverket. säger etnologen Håkan Jönsson som har forskat på mjölk i 15 år. Mjölkdrickandet minskar nu i Sverige samtidigt som havredryck tar allt mer plats i kyldiskarna. Här tipsar Fältbiologen om platser i Norden med fin natur, intressant djurliv eller annat som gör dem värda att besöka. Vilket är ditt smultronställe? Hör av dig till redaktion@faltbiologerna.se Smultronstället Ölands strandängar text: Hanna Ekström foto: Julia Krus M ilsvida öppna strandmarker, kalksten i mängder och, för att vara utanför fjällkedjan, ett av norra Europas största lövskogsområden. Varje år ordnar Fältbiologerna ”Fältstation Öland” då det finns chans att uppleva mycket unik natur. ”Jag vill tipsa om Ölands genuina strandängar, från Böda i norr ned till Ottenby i söder”, skriver Julia Krus och hennes bilder av de kala landskapet förmedlar ett stilla lugn. Mellan Ölands odlade marker och havet finns sjöängarna som i vissa fall har använts i mer än två tusen år som slåtteroch betesmark. Detta har hindrat dem från att växa igen och de är nu tuviga och örtrika öppna gräsmarker med mängder av spännande flora och fågelliv. Kanske åker du hit för att få chans att se den hotade rödspoven, eller för att gå en promenad och fylla fickorna med lena stenar. Det skulle kunna vara en smörig reklamfilm, men det är alldeles på riktigt: har du en gång varit på Öland vill du snart tillbaka! För den som missade Fältstation Öland och strandängarna kommer en ny chans nästa vår! Vill du se mer av stränderna redan nu i sommar? Från Kalmar C går buss 105 till Mörbylånga och därifrån tar buss 112 dig vidare till hållplatserna Ottenby gård eller Össby. Fältbiologen 2/2015 7 Odlad lax – från Stilla havet till norska fjordar text: Kajsa Jansson foto: Centro Ecocéanos Laxen i frysdisken är märkt med ”Ursprungsland: Norge”. Men bakom denna etikett döljer sig en lång resa. Följ med på en snårig åktur där både sjölejon, peruanska fiskare och ett motorföretag skymtar förbi. D et pratas och skrivs mycket om lax, både negativt och positivt. Den positiva sidan basunerar ut rapporter och forskning om hälsosamma fettsyror och fisk som en sund och klimatsmartare källa till protein. De negativa nyheterna handlar om miljögifter och utfiskning. Så hur ska en som fiskätare förhålla sig till allt detta, är lax skadligt eller nyttigt? Hur påverkar vårt laxätande i Sverige resten av världen? Hur mycket lax vi äter varierar naturligtvis från person till person. Men sanningen är att laxindustrin är en process 8 Fältbiologen 2/2015 som från hav till tallrik innehåller ett otal steg som vart och ett påverkar inte bara miljön och vår egen hälsa, utan även många av de människor som arbetar med att framställa de färdiga produkterna. I våra frysdiskar finns både vildfångad och odlad lax. I Sveriges älvar och i Östersjön finns vild lax, men enligt Naturskyddsföreningen är över 90 % av laxen som säljs i våra butiker odlad och importerad från Norge. Vårt grannland är en av världens största laxexportörer med multinationella jätteföretag som Cermaq och Marine Harvest. Dessa företag leder oss på ett oväntat vis till andra sidan jorden, till Sydamerika och närmare bestämt Chile och Peru. Det finns flera orsaker till detta. Peru är, följt av Chile världens största producenter av fiskmjöl. Detta används sedan som foder i till exempel de norska odlingarna. Men de norska megaföretagen har också bit för bit börjat köpa upp nationella företag i Chile, vilket leder till att laxen i vår svenska frysdisk blir svårare och svårare att spåra, och även får en ökande inverkan på miljön. 3 Laxodlingarna är enorma anläggningar. Beroende på fiskens utvecklingsfas finns olika typer av odlingscentra både i söt- och saltvatten. av tillverkningsprocess när det gäller fiskmjöl, beroende på vilken slags fisk som används. Den ena typen är den som kallas foderfisk. Dessa arter, till exempel anchoveta och sardin, är små och lever i stora stim. De fiskas med syftet att tillverka just fiskmjöl. Anchoveta från Peru är den som fiskas mest. Det andra alternativet är att använda bifångst eller oönskad fångst från exempelvis trålfiske. Denna ”skräpfisk” har dock en viktig roll i ekosystemet då de vanligtvis är juveniler, alltså unga fiskar som ännu inte växt till sig. Som sagt används ofta bottentrålning för denna typ av fiske, vilket har många negativa effekter. Stora bifångster av hotade arter och för små individer och gör att rovfiskarna förlorar sin naturliga näringskälla. Detta kan i värsta fall leda till en ökning av alger och plankton och en minskning av rovfiskar. Alltså en motsatt effekt mot idén att odla fisk för att minska trycket på havens stora rovfiskar. Detta är ironiskt då en av anledningarna till den explosionsartade utvecklingen av laxodlingar varit att försöka stabilisera de vilda laxbestånden. Det är också viktigt att vara medveten om konkurrensen mellan fiskmjölsindustrin och den lokala befolkningens småskaliga fiske. De som blir lidande av den ökande produktionen av fiskmjöl är i stor utsträckning de människor som tidigare varit självförsörjande på fisk men som nu inte lyckas få ihop tillräckligt på grund av det storskaliga fiskeriet. Många arter som tidigare fiskats för att föda människor har nu börjat fiskas mer och mer för att förse fiskodlingarna med foder, så som den peruanska anchovetan och den chilenska makrillen. Det finns två typer sjölejon, som även de konkurrerar med det industriella fisket om anchovetan som finns kvar. Detta har lett till att lokala fiskare börjat döda sjölejonen för att själva få tag i tillräckligt med fisk. Swedwatch citerar i sin rapport ledaren för de småskaliga fiskarna i den peruanska hamnstaden Chimbote: ”Fisk är basföda i Peru, men nu finns det inte så det räcker för lokalbefolkningen. Vi fångar mindre eftersom de kommersiella båtarna har blivit större och fler.” Utöver lokalbefolkningen drabbas även sjöfåglar och sjölejon, som även de konkurrerar med det industriella fisket från den svenska organisationen Swedwatch uppgick världens totala fiskproduktion 2009 till 145 miljoner ton, varav drygt 27 miljoner ton används i framställningen av fiskmjöl och fiskolja till bland annat fiskodlingar. Hälften av all fisk som blir fiskmjöl fiskas utanför Sydamerikas kust. Beroende på vilken typ av fisk som odlas och i vilken tillväxtfas den befinner sig används en större eller mindre andel animaliskt foder. Lax kräver dock relativt mycket, medan exempelvis odling av musslor och karp kräver en mindre mängd. Mängden foder som används i odling av lax är dock alltid mer än den färdiga produkten. Det är alltså samma princip som i annan köttindustri, att vi förlorar energi på att producera foder för djuren som vi sedan ska äta. Det krävs till exempel mellan 2,2 och 5 kilo fisk i form av foder för att odla 1 kilo lax. Enligt en rapport i Sverige bidrar alltså, via de norska laxodlingarna, till utfiskningen av haven utanför Perus kust. Utöver lokalbefolkningen drabbas även sjöfåglar och Vår laxkonsumtion de flesta känner till en hel del nyttigheter i fet fisk som lax. Den innehåller D-vitamin, jod, selen och omega-3. Selen skyddar kroppen från fria radikaler och hjälper immunförsvaret, omega-3 är bra för hjärtat och kan minska risken för stroke och vissa cancertyper. I länder som Sverige, med begränsad tillgång till soltimmar kan fet fisk vara ett alternativ för att få i sig D-vitamin, något som annars bildas i huden när vi är ute i solen. Enligt flera artiklar och listor innehåller lax ganska lite kvicksilver och tungmetaller jämfört med många andra fiskarter, som till exempel tonfisk. Men det poängteras alltid att den låga halten kvicksilver vägs upp av de höga halterna av andra kemikalier, och framför allt dioxiner och PCB. PCB är ett samlingsnamn för flera miljöoch hälsoskadliga industrikemikalier, som trots att de varit förbjudna sedan 1970-talet fortfarande finns kvar i naturen. Dioxiner bildas vid förbränningsprocesser, till exempel vid förbränning av sopor. Dessa två typer av miljögifter fungerar på liknande sätt i våra kroppar. Eftersom de är fettlösliga och lagras i fettet på människor och djur anrikas de, alltså blir mer och mer Det finns, som nog Fältbiologen 2/2015 9 koncentrerade ju högre upp i näringskedjan de kommer. Ungefär hälften av de dioxiner och PCB:er vi får i oss kommer från fisk. Högt intag av dessa ämnen kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, påverka förmågan att få barn och i värsta fall orsaka cancer. Ämnena kan även föras över från mamma till foster, eller via amning. Antibiotika används också mycket i odlingarna för att förhindra de sjukdomar som uppstår i den stängda miljön. Ofta matas laxen med antibiotika i förebyggande syfte, vare sig den är sjuk eller inte. En annan hälsoaspekt gällande fodret som den odlade laxen matas med är att man på grund av den komplicerade fiskmjölssituationen börjat ersätta det animaliska fodret med vegetabiliska alternativ, av till exempel majs- och rapsolja och majs- och sojaprotein. Detta leder dock tyvärr till att näringsvärdet, och särskilt mängden omega-3 försämras. Istället ökar halten av 10 Fältbiologen 2/2015 enkelomättade fetter och omega-6, av vilka vi redan får i oss för mycket av från annat livsmedel. antibiotika och även förrymda fiskar som rubbar balansen i ekosystemet utanför. kommer i stort sett all lax som säljs i Sverige från norska odlingar. Även här spelar Sydamerika dock en roll, Som tidigare nämnt Vissa argumenterar för att odlad fisk skulle kunna vara en lösning på utfiskningen av våra hav och samtidigt bidra till att bekämpa världssvälten. Tyvärr är det inte så enkelt. Som vi redan sett så har själva fodret en negativ inverkan på miljön. Vidare kan också nämnas alla avfall som en storskalig fiskodling skapar. Kväve- och fosforutsläpp från födan leder till övergödning som visar sig som ökad tillväxt av alger och plankton kring odlingarna. Att driva en fiskodling kräver mycket energi, pumpar som håller igång cirkulationen av havsvatten och syretillförseln går ofta på diesel, som ger koldioxidutsläpp. Annat som också kan läcka ut är sjukdomar från fiskarna inne i odlingen, Handeln med fisk sker nästan enbart i riktningen syd till nord, det vill säga från fattiga länder till rikare länder. och i detta fall Chile mer än Peru, då norska megaföretag som Marine Harvest börjat köpa upp de chilenska laxodlingarna. I januari 2015 köpte Marine Harvest 42,8% av det chilenska laxodlingsföretaget AquaChile. Cermaq, ett annat av de största norska laxföretagen som är verksamma i Chile köptes nyligen av multinationella Mitsubishi. Alltså är det av intresse, även om den chilenska laxen inte exporteras till Sverige, att känna till vad de norska företagen ägnar sig åt på andra kontinenter eftersom vi i och med vår konsumtion av lax bidrar till deras expandering. Laxen är en introducerad art längs den chilenska kusten. Den började odlas för första gången på 1920-talet och på 70-talet släpptes lax för första gången ut i skärgården i landets södra delar och har sedan dess rubbat balansen bland de ursprungliga fiskarterna. Från 80-talet och framåt har den industriella laxodlingen ökat, och 2006 blev Chile näst störst i världen inom laxproduktion. Om en tittar närmare på den globala fiskehandeln finns en tydlig obalans. Handeln med fisk sker nästan enbart i riktningen syd till nord, det vill säga från fattiga länder till rikare länder. Det finns även en koppling mellan ökad export från dessa fattigare länder och en minskad konsumtion av fisk bland den egna befolkningen. Detta är en produkt av att produktionen av fiskmjöl och fiskolja ersatt fiske som livsmedelskälla och hotar matsäkerheten i dessa länder, vilket är just vad som händer exempelvis med anchovetan i Peru, som blir mat till de norska laxarna. Dessutom är arbetsvillkoren för fiskare i allmänhet, och i synnerhet de som arbetar i liten skala eller arbetar med produktion av fiskmjöl, mycket dåliga. På laxodlingarna i Chile är det till exempel i nuläget tillåtet att ersätta strejkande arbetare. Faktum är att både COOP, ICA och Axfood har slutat att importera chilensk odlad lax sedan missförhållandena upptäckts. Detta ger dock inte så stor effekt som en skulle kunna önska, då produktionskedjan som tidigare nämnt är väldigt lång och även den norskodlade laxen är inblandad. Sammanfattningsvis ser vi att synen på lax kan variera mycket, och att det till stor del beror på hur brett perspektiv vi har. De som väljer att äta lax får i sig relativt lite kvicksilver och tungmetaller, och det hälsosamma fettet i fisken kanske möjligtvis motverkar en hjärtattack. Men om vi lyfter blicken från våra egna frysdiskar ser vi laxodlingarnas globala påverkan. Allt ifrån utfiske i Peru, till utnyttjande av resurser i Chile, till utsläpp av avfall i de norska vattnen. Därför kan det vara värt att tänka till en extra gång nästa gång vi står där i våra svenska frysdiskar. Den norska laxen är mer internationell än vad den först verkar. VILL DU VETA MER? Centro Ecocéanos, Santiago de Chile, www.ecoceanos.cl, www.radiodelmar.cl Swedwatch rapport ”Vet du vad din middag åt till frukost?” www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/ dokumentmedia/vetduvaddinmiddagattillfrukost_fiskmjol.pdf “Rätten till Havet” www.rattentillhavet.wordpress.com/ fiskeindustrin. Något alla laxodlingar har gemensamt är att de tar upp stora vattenområden och rubbar balansen i ekosystemen. Fältbiologen 2/2015 11 Vad är det i vår mat? text: Nicole Pajovic bild: Malin Hiselius I samband med ständiga uppdateringar om nya kost- och hälsoråd ligger det nu i mångas intresse att veta vad som finns i maten vi äter. Ord som tillsatser, e-ämnen och cocktaileffekten dyker upp lite här och var och skapar kanske mer förvirring än förståelse. Vad är egentligen en tillsats? Vad används de till? Och är de farliga? T illsatser är ämnen som tillförs vår mat för att ge den önskade egenskaper. Det kan röra sig om egenskaper som konsistens, hållbarhet, färg, smak eller doft – helt enkelt något som gör en produkt lättare att sälja. Ett exempel på en ganska harmlös tillsats är bakpulver som vi använder när vi vill att våra kakor ska bli fluffiga. Vitaminer kan också användas som en tillsats då de tillsätts mat för att berika den. Även syntetiskt framställda ämnen klassas som tillsatser. En tillsats räknas inte som en livsmedelsråvara och är många gånger inte nödvändig för att produkten faktiskt ska vara god eller hållbar. Det råkar faktiskt vara så att de flesta tillsatser endast används för utseendets och färgens skull. Ganska onödigt, eller hur? Många tillsatser kan påverka vår hälsa negativt och det finns forskningsresultat som till och med pekar på att några tillsatser kan vara cancerframkallande. Andra negativa hälsoeffekter är till exempel hyperaktivitet hos barn, som orsakas av azofärgämnen, eller allergiliknande symptom. 12 Fältbiologen 2/2015 E-ämnen Alla livsmedelstillsatser har ett identitetsnummer. De kallas E-nummer, eller Eämnen, och talar om att EU har godkänt tillsatsen. Den gräns för hur mycket av ett E-ämne som får finnas i olika livsmedel ligger ofta långt under en nivå som experter tror kan vara skadlig. I Sverige är över 300 E-ämnen godkända, men många av dem kan ge allergiliknande symptom. Cocktaileffekten De flesta av våra livsmedel är inte bara fullproppade med olika slags tillsatser, utan även med kemikalier som inte avsiktligt skulle hamnat i vår mat. Föroreningar är ett sådant exempel, tillsammans med bekämpningsmedel. Varje år undersöker Livsmedelsverket mat genom att ta stickprov och i hälften av proven hittas det rester av kemiska bekämpningsmedel. Vad blir då effekten av att blanda alla dessa tillsatser och kemikalier? Det är svårt att säga. Problemet är att de flesta ämnena testas och godkänns ett i taget, vilket gör det svårt att förutsäga vilka effekter det ger när kemikalierna faktiskt blandas. Vi får alltså i oss en hel cocktail av kemikalier som vi inte vet så mycket om. Uttryck som 1 + 1 = 3 eller 1 + 1 = 0 är vanliga i sådana sammanhang. Det beror dels på att olika kemikalier har samma eller motsatt effekt och då förstärker eller försvagar varandra. Det kan också bero på hur kemikalierna påverkar varandras upptags- och fördelningsförmåga i kroppen. Vi vet helt enkelt inte vad alla olika kombinationer av ämnen kan bidra till KRAV KRAV är Sveriges mest kända miljömärkning för ekologisk mat och utgår från den ekologiska grunden med särskilt höga krav på djuromsorg, hälsa, socialt ansvar och klimatpåverkan. KRAV-certifierad mat odlas utan kemiska bekämpningsmedel och innehåller inga naturfrämmande tillsatser. KRAV godkänner till exempel bara 46 stycken av drygt 300 E-ämnen som är godkända i Sverige. Fältbiologerna är en av 27 medlemsorganisationer i KRAV. när vi stoppar i oss dem. För att vara på den säkra sidan är det bäst att låta bli produkter med alltför mycket tillsatser. I ekologisk produktion ska det finnas rutiner som förhindrar att maten förorenas och i KRAV-märkt mat går det även att vara säker på att maten inte innehåller fler tillsatser än vad som är nödvändigt. Det finstilta Innehållsförteckningen på en produkt kan vara viktig för många - det är ju trots allt här vi får reda på vad produkten faktiskt innehåller. Enligt livsmedelslagstiftningen behöver alla råvaror finnas listade, men inte alla tillsatser och föroreningar. Det betyder att vi inte säkert vet vad som kan finnas i maten vi köper. För att slippa de värsta tillsatserna och föroreningarna är det därför bra att köpa ekologisk mat, framförallt KRAV-märkt sådan. Lista på vanliga tillsatser Färgämnen: Används för att ge önskvärd färg. Konserveringsmedel: Ökar hållbarheten genom att förhindra tillväxt av bakterier och mögel. Antioxidationsmedel: Förlänger hållbarheten genom att hindra fett från att härskna och uppskuren frukt från att mörkna. Emulgerings-, stabiliseringsoch förtjockningsmedel: Påverkar matens konsistens. Klumpförebyggande medel: Används för att pulver inte ska klumpa ihop sig. Maten vi äter påverkar oss på alla sätt och vis. Den ger oss näring, energi och många gånger Exempel på andra tillsatser är smakförstärkare, sötningsmedel och ytbehandlingsmedel. Inom alla ovanstående kategorier finns det godkända E-ämnen som kan ge allergiliknande symptom. också glädje. Eftersom att vi vet alldeles för lite om vilka hälsorisker olika ämnen kan bidra till är det däremot klokt att vara försiktig när det kommer till tillsatserna i vår mat. Går det att göra mat utan tillsatser så är det också bäst att göra det. Alternativ tillsötningsmedel att köpa eller KRAV tillåter inte Klädbibliotek Umeå, Göteborg,IStockholm, konstgjordafinns färg-i och aromämnen. resten av Uppsala, Malmö och Norrköping. kategorierna tillåter KRAV endast ett fåtal av de Låna av varandra, köp tillsammans. EU-godkända tillsatserna. Läs mer om KRAV och Anordna klädbytardag. Naturskyddsföreningen vilka tillsatser de godkänner på www.krav.se. ordnar två gånger om året. Därifrån kan en få gratis marknadsföringsmaterial. Fältbiologen 2/2015 13 Sara Elgeholm: 14 Fältbiologen 2/2015 Krönika Hemma hos Emma text: Emma Hurtig bild: Johan Hallberg E n av de bästa och mest användbara julklapparna jag någonsin fått fick jag för ett par år sedan. Mina två syskonbarn var helt lyriska – tomten hade nämligen släpat hem ett gigantiskt paket som någon av oss skulle få. Det var minst en meter långt och en halvmeter brett. Vad kunde det vara? Nyfiken som jag är hade jag sneglat på julklappsetiketten och stod det minsann inte ”God Jul Emma” på den? Jodå, det gjorde det! Paketet öppnades försiktigt, försiktigt, omslagspappret skulle återanvändas till kommande jular. Och vad döljde sig då under det tomterika pappret? Jo, min arma moder hade köpt det som stod överst på min önskelista: en varmkompost! komposten byggdes upp bakom vårt röda hus. Nu, ett par år senare, är den i gång med att producera finfin jord och mull till mig och mitt kära trädgårdsland. Förhoppningsvis kommer trädgårdslandet även i år att bjuda på färsk potatis, späda rädisor, morötter, rödbetor, gröna bönor, squash och mycket mer, tack vare bland annat komposten. Våren kom och varit ett av mina stora intressen. Det var nog faktiskt min pappa som fick igång intresset genom att plocka upp ”dagens skräp”. ”Dagens skräp” innebär helt enkelt att man plockar upp ett skräp som ligger i naturen och sedan slänger det i soporna eller källsorterar det om det är möjligt (och det är det oftast!). Detta har jag hållt på med i omkring tio år nu tror jag, och oftast blir det mer än ett skräp om dagen som plockas upp. Ibland har jag funderat på vad som skulle hända om alla började med ”Dagens skräp”? Eller om folk helt enkelt lät bli att slänga skräp i naturen? Miljötänk har länge Ett sätt att göra ”Dagens skräp” till något roligare kan vara om man går ihop ett gäng kompisar och går på ”Skräp-skattjakt”. Det innebär att man ger sig ut i ett dike bredvid en trafikerad väg och samlar upp så mycket skräp man orkar. Man vet aldrig vad man kan hitta, kanske finner man en riktig skatt? Om inte annat kan man hitta många pantburkar. Ett tips är att bjuda med barn på denna skattjakt, om inte annat för att lära nästa generation att skräp inte hör hemma i naturen! Jag har varit vegetarian sedan jag var 17-18 (i skrivande stund är jag 25), och en stor anledning till detta val är så klart den stora miljöpåverkan av att äta kött. Jag läste här om dagen en krönika i Sveriges Natur där en studie hade kommit fram till att lök är bland det bästa vi kan äta, miljömässigt. Exempelvis är lök 350 gånger bättre än nötkött och enligt krönikören hade det räknats ut att ett kilo svenskt nötkött genererar växthusgaser på ca 25 kilo koldioid! Det är det samma som att förbränna ungefär 12 liter bensin! Tyvärr kan man inte leva på bara lök, det skulle bli ganska enformigt. Det som är så bra med löken är att den kan användas i tusentals olika maträtter! Ett enkelt recept är att fräsa lök i lite olja, sedan tillsätta tärnad potatis (gärna hemodlad) och kanske en morot eller två. Slå sedan på vatten, salt, peppar och buljongtärning och koka tills potatisen mjuknat. Det är basen till en soppa som kan varieras i det oändliga: smaksätt med chili, curry, saffran, olika (hemodlade) örter, riv ner andra rotsaker, proteinberika den med ärter, linser, bönor, späd den med grädde. Köket är förresten ett utmärkt ställe att utnyttja miljötänk i! Hur kokar man en soppa så energisnålt som möjligt? Jag brukar koka upp vattnet i vattenkokare och sedan hälla i det i soppgrytan. Ett lock på grytan är givet, så ingen värme spills i onödan! Utnyttja plattans eftervärme! Gör storkok och frys in! 500-grams kesoburkar brukar vara lagom för 1-portionssoppor, men tänk på soppan ska vara kall när den hälls i och inte värmas i plastburken då farliga ämnen kan läcka ut ur plasten vid upphettning. Är man misstänksam mot plastburkar så är glasburkar också fenomenala att frysa in i, men fyll dem inte ända upp till kanten bara! att inte följa butikernas bäst-före-datum slaviskt. De är satta som en rekommendation, lita istället på dina sinnen och lukta och smaka på varan innan den hamnar i komposten eller källsorteringen. Men man ska skilja på bäst-före-datum och sista förbrukningsdag. Sista förbrukningsdag innebär att varan kan vara otjänlig när datumet passerats, det vill säga att den kan vara farlig att äta efter det satta datumet. Sista förbrukningsdag brukar sättas på känsliga råvaror så som köttfärs och rå fisk. Gamla ledsna grön- och rotsaker kan hackas ner och användas till ovan nämnda soppa eller strimlas och blandas med soja, sambal oelek och lite solrosfrön och bli en härlig wok-rätt. De kan också ges som godis till vilda djur. Andra djur som gärna blir matade är fåglarna. Skulle man råka ha bröd som möglat är detta kalasmat för fåglar och en rolig sysselsättning om man tar med de där grannbarnen som skulle vara med på skräp-skattjakten och går ner till en ankdamm för att mata fåglarna. Ett perfekt tillfälle att lära sig lite mer om våra sjöfåglar. Vill man undvika att få mögligt bröd så är bästa tipset att äta surdegsbröd, vilket tar mycket längre tid på sig innan det möglar. Man kan också skära brödet i skivor och frysa ner och bara ta upp så många skivor som går åt. En brödskiva tinar fort, på knappt en timme har du så gott som färskt bröd! Tänk dessutom på Ja, listan på hur man kan göra för att leva lite mer miljövänligt kan göras lång. Det är inte säkert att mina tips är de bästa, men det är knep som fungerar och som jag i alla fall tror gör någon form av nytta. Man får ju tänka på att många bäckar små gör en stor å! Fältbiologen 2/2015 15 Dubbelbeckasin i speltid, Ånnsjön. Foto: Erik Berg, www. erikberg.weebly.com Ätlig groda – Pelophylax esculentus Djur och växter får ofta namn som beskriver ett utmärkande drag hos dem, men en del har fått heta något som mest beskriver hur bra de passar som delikatess för oss människor. Den ätliga grodan är spännande på många fler sätt än som mat. text: Hanna Ekström bild: Per Nyström D en ätliga grodan namngavs av Carl von Linné redan år 1758 i Systema Naturae, hans latinska namngivningssystem för djur. Den var då en av de första att bli beskrivna, men eftersom vattengrodorna är väldigt lika varandra både till utseende och beteende diskuterade forskare länge hur släktskapen egentligen såg ut. Den ätliga grodan är en ganska stor groda som kan bli 10-12 cm. Den är olivgrön med svarta fläckar och ett ljust streck längs ryggen. I dammar, sjöar, stilla vattendrag och våtmarker trivs den och där spenderar den nästan hela sin tid under vatten. Därför hittas den ätliga grodan sällan i skogar, förutom möjligtvis under vintern då de övervintrar under rötter och stockar. I Sverige håller grodan främst till i sydvästra Skåne där de lever på de skånska leddjuren, sniglarna, maskarna, ödlorna och andra groddjur. Per Nyström svarar glatt när vi ringer till honom på konsultföretaget Ekoll för att fråga hur den ätliga grodan har det nu 18 Fältbiologen 2/2015 för tiden. Per är limnolog från Lunds Universitet och arbetar bland annat med kräftfrågor, restaurering av våtmarker och inventering av groddjur. Per, hur ser situationen ut för den ätliga grodan idag? – Den har spridit sig ganska mycket de senaste tio åren och vi ser den i kommuner som vi inte har hittat den i tidigare. Det har anlagts mycket vatten för att gynna lövgroda och klockgroda och då har den här också hängt på. På en del platser har de plötsligt dykt upp till följd av illegala inplanteringar. Vem är det som gör inplanteringarna? – Ja, det kan man fråga sig. Det är ju förbjudet att ens ta i dem, men någon måste ha flyttat på dem. I Varberg hittade vi till exempel ett ensamt exemplar i vatten mitt inne i staden när vi gjorde inventeringar i ett annat sammanhang. Alla groddjur är idag fridlysta i Sverige. Att den ätliga grodan har fått ett namn som beskriver den som läckerhet beror på lite av ett missförstånd om att just denna art skulle vara särskilt lämpad att rökas och läggas på tallriken. Egentligen görs den franska delikatessen cuisse de grenouille, grodlår, lika ofta på långbensgroda, åkergroda eller vanlig groda, som alla är arter i familjen rana. Men det är inte en helt oproblematisk delikatess. I Sydostasien, som är det område som exporterar mest grodlår, märker man av en minskning av populationerna. Frankrike är tillsammans med USA det land som importerar mest grodkött. Grodlår på tallriken är inte det enda som hotar groddjuren. Globalt sett minskar förekomsten av groddjur överlag, till följd av människors miljöpåverkan. ätliga grodan höras spela i maj och juni under tiden som leken pågår. När honan lägger sina ägg är det på vattenlevande växter ungefär en decimeter under vattenytan. Men vägen från ätlig groda till grodyngel är inte helt enkel. Den ätliga grodan är nämligen inte en egen art, utan en fertil hybrid av gölgroda, Pelophylax lesI Sverige kan den Ätlig groda med ett annat groddjur i munnen, större vattensalamander, Triturus cristatus. sonae, och sjögroda, Pelophylax ridibunda. Korsar man de två får man en ätlig groda. För det mesta brukar sådana hybridarter ha svårare att klara sig i föräldragenerationens habitat, men den ätliga grodan tycks ha väldigt bra ekologiska förutsättningar och klarar sig ovanligt bra, så bra att det nu finns populationer som lever helt skilda från stamgenerationen gölgrodor och sjögrodor. När det gäller reproduktionen finns det olika teorier om hur den ätliga grodan förökas. Den benämns ibland som en klepton, vilket betyder att hybriden är beroende av stamgenerationen, alltså i det här fallet gölgrodan eller sjögrodan, för att kunna förökas. För att få rätt arvsmassa skulle den ätliga grodan då bara kunna reproduceras genom att den parade sig med en gölgroda. Studierna på de skånska ätliga grodorna tyder dock på att den ätliga grodan klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Gölgrodan finns nämligen bara i ett isolerat område i Uppland, och det närmsta beståndet av sjögroda hittas i Danmark och på Bornholm. Grodans år Faunaväkteriet har tillsammans med Naturskyddsföreningen utsett Grodans år för att uppmärksamma alla våra grodarter och uppmuntra privatpersoner att rapportera in fynd av grodor. Bestämningsnyckel finns på Naturskyddsföreningens hemsida och där går det också att ladda hem Grodguiden, en app där det till exempel går att lyssna på olika arters läten. Hur förhåller sig den ätliga grodan till andra arter? – Den ätliga grodan är en av de två arter i Sverige som äter andra grodor. Den sitter dessutom kvar vid dammarna ganska länge, ända till september, och väntar på yngel och grodor att smaska i sig. Därför har man varit lite orolig att spridning av denna art skulle hota andra. Ur bevarandesynvinkel är det kanske inte jättebra, men annars är den ju också häftig, avslutar Per. Att den ätliga grodan går att äta är ingen lögn, men ett bättre namn skulle kanske i så fall vara den grodätande grodan… Foto: Olof Åström Fem snabba: Rostbrunt eller olivgrönt? Ätlig groda är en ganska stor, olivgrön groda. Pelophylax eller rana? Tidigare räknades den till släktet rana, men på senare tid ses den som en av gröngrodorna och släktet pelophylax, precis som gölgrodan. Quack eller gammal moped? Lätet är ett quack som övergår till ett utdraget ”keeck, keeck, keeck”. Den vanliga grodan låter som en knarrande gammal moped. Sugproppar eller strupsäck? Den ätliga grodan saknar lövgrodans sugproppar, men hanarna har två stiliga strupsäckar i mungiporna som blåses upp i samband med leken. Vatten eller land? Både och. Groddjurens namn amphibia kommer från grekiskan och betyder ” att leva på båda sidorna”, eftersom de kan leva på i vatten och på land. Fältbiologen 2/2015 19 3 Ett av uppdragen på praktiken var att intervjua bönder. Winnie Kalunzi står framför sin gård. ”En gård är för de flesta deras enda livlina. Kommer det inget regn så har de ingen mat.” Siri Axelson om sårbarheten hos Ugandas bönder, matbananen matoke som hon inte saknar och människorna som vann hennes hjärta. Hon har tillbringat fem månader i Uganda som praktikant för Vi-skogen som arbetar med att stötta lokala bönder för att skapa ett hållbart och motståndskraftigt jordbruk. berättat för Sam Johansson ”V i-skogen jobbar med bönder som planterar träd i sina odlingar. De ger skugga så att andra grödor växer bättre. Detta leder till en bättre skörd och gör odlingarna mindre utsatta för torka och extrema oväder. I Uganda bor nästan hela befolkningen på landsbygden och de flesta är självförsörjande jordbrukare. Har man lite större jordbruk kan man få en inkomst utöver att kunna mätta sin familj. Det är något som uppmuntras av Vi-skogen. Att exempelvis blanda kaffeplantor med traditionella grödor i odlingarna kan skapa en inkomst på ett hållbart sätt. I Uganda äter man samma mat varje dag. Alla äter matoke, matbanan. Till det har man bönor, lite fisk eller kött. I Masaka där jag bodde serverade alla restauranger på huvudgatan precis samma mat, till samma pris, haha. Jag lagade mest min egen mat tillsammans med de jag reste med. Vi åt mycket färsk frukt och grönsaker. Mmm, mango - det saknar jag nu. Men utmaningarna är stora. Många av de personer jag mötte berättade om vädret som förändras. I ett land nästan utan infrastruktur finns det inte bevattningssystem för bönderna. Vattentankar är väldigt dyrt och det är få som har sådana. Därför blir odlingen helt beroende av regnet. Klimatförändringar är något som redan blivit väldigt påtagligt i Östafrika. För de flesta är ett litet jordbruk den enda livlina som finns. Kommer det inget regn så har familjen ingen mat. Och regnperioderna blir allt mer opålitliga. Till skillnad från i Sverige där det är väldigt enkelt att handla vad man än vill i affären, oavsett om bönderna svär mot himlen för att det är för torrt. I Uganda är utgångsläget ett helt annat. Agroforestry är ett enkelt koncept som gör skillnad. Jag vill fortsätta jobba med miljöfrågor och utvecklingsarbete. I framtiden skulle jag gärna åka tillbaka till Uganda någon gång. Jag gillade att vara där. Det är framförallt människorna man träffade som gjorde intryck och som jag minns efter resan. Det finns många lokala organisationer på plats som arbetar med miljö. Ugandiska organisationer som jag tycker det skulle vara roligt att jobba med.” 20 Fältbiologen 2/2015 Siris kollega Moses bredvid nyskördade ananaser. Edward Kalunga med sina getter var en av bönderna som ställde upp på intervju. Agroforestry Den metod som kallas agroforestry går ut på att plantera träd eller buskar tillsammans med traditionella grödor. Det här sättet att odla skiljer sig från konventionellt jordbruk med monokulturer på stora åkerarealer. Att blanda in träd medför flera fördelar. För det första minskar jorderosionen och motståndskraften mot extremväder förbättras. Bladen ger kompost som förbättrar odlingsjorden. Många trädsorter ger frukt och mat som blir ett direkt tillskott i jordbruket. Agroforestry kan också direkt leda till minskad avskogning från omkringliggande områden eftersom bönderna får ved och byggmaterial från sina egna odlingar. Vi-skogen Vi-skogen är en svensk biståndsorganisation som startade 1982 då ett reportage om avskogning publicerades i tidningen Vi. Det var Sten Lundberg som skrev att man borde ge bort ett träd för att ge människor ett bättre liv istället för att köpa blommor till begravningar. Hans upprop ledde till en insamling till ett trädplanteringsprojekt som snart blev en egen biståndsorganisation. Idag jobbar Vi-skogen i Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda. Genom att hjälpa fattiga bönder att ställa om till agroforestry ger man dem en stabilare ekonomi och skapar mer hållbara odling Siris praktik Vi-skogen har ett samarbete med Nordens Folkhögskola Biskops Arnö. Siri Axelson gick kursen ”Hållbar utveckling runt Victoriasjön”. Som en del av det fick hon åka till Uganda i fem månder där hon arbetade som praktikant för Vi-skogen. Tillsammans med två andra personer reste hon runt och besökte områden där Vi-skogen tidigare haft projekt. Där gjorde de intervjuer för att utvärdera verksamheten och se hur bönderna fortsatt använda metoderna på egen hand. Fältbiologen 2/2015 21 Vägen till Paris ~ En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt klimatavtal. Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer från politiken, civilsamhället och näringslivet. Denna gång: Ellie Cijvat, ordförande i Jordens Vänner. Text: Alva Snis Sigtryggsson Det handlar ju om människors liv. Hon är klimataktivisten som kämpar för global rättvisa. Hon tror att kampen fortsätter långt efter toppmötet i december och välkomnar känslorna tillbaka till miljörörelsen. Fältbiologen möter Ellie Cijvat för att tala om gammal klassisk klimatpolitik och när det är dags att dissa de internationella förhandlingarna. N är den redan miljöengagerade Ellie Cijvat kom till Sverige som utbytesstudent brydde hon sig först inte om gå med i någon förening. Hon skulle ju snart åka tillbaka till ändå. Men som det blev stannade Ellie kvar. I Holland hade hon demonstrerat mot utbyggnader av flygplatser och planterat träd, i Sverige gick hon med i Jordens Vänner - en organisation hon nu är ordförande i. Det var en blandning av miljö och social rättvisa som lockade henne till klimatfrågan. – Alla borde ha rätt till en ofarlig miljö. Det handlar ju om global solidaritet och där kommer klimatfrågan in väldigt naturligt. i Jordens Vänner har hon bland annat följt de internationella förhandlingarna. Hennes relation till toppSom klimataktivist 22 Fältbiologen 2/2015 mötena är tudelad. – Det är ett hatkärleksförhållande, man känner sig maktlös eftersom vi har väldigt lite inflytande. Man bara ser allt hända framför ögonen på en. Med tanke på det, är det ens någon vits för civilsamhället att åka dit? – Det är en svår fråga, man kan tycka att det inte är någon vits. Men det finns även positiva saker. Vi har till exempel väldigt bra kontakt med diplomater och förhandlare från syd. Vi kan hjälpa dem och hålla ögonen på förhandlingarna. Det är civilsamhällets roll att stå upp så att saker åtminstone inte blir sämre. Men Ellie Cijvat menar att det finns en gräns för när det inte är lönt att närvara längre och den gränsen är på väg att passeras. Det handlar till exempel om målet att inte öka den globala medeltemperaturen med mer än två grader. Många kritiserar det och menar att även två grader kommer leda till allvarliga klimatförändringar. – Man bestämde sig för två grader trots att man vet att det inte räcker. Det är cyniskt att man inte ens vill diskutera att sätta ett lägre gradmål. Det handlar ju om människors liv, säger Ellie. Hon menar att vi inte längre kan sätta hoppet till FN:s förhandlingar. Vi måste trycka på våra nationella regeringar och framför allt - mobilisera. Och just det ordet återkommer Ellie Cijvat till flera gånger. Att bygga vidare på folkrörelsen och hitta nya vägar att påverka är viktigt. Hon nämner bland annat Fossil Free-kampanjen som arbetar med att få universitet och myndigheter att sluta investera i fossila bränslen. Men vi får inte heller trumma upp förväntningarna inför Paris-mötet menar hon. – Innan Köpenhamnsmötet var klimat rörelsen fortfarande så naiv. Vi trodde på att det skulle fattas bra beslut. Nu har fler blivit mer realistiska. Vi kommer tydligt visa det så fort vi inte tycker att något är bra, säger Ellie. behöva göras? Vattenfalls Annika Ramsköld lyfte i förra numret fram handeln med utsläppsrätter, men det systemet ger Ellie inte mycket för. – Det är väldigt naivt att tro att det Vad skulle då jordens vänner Jordens Vänner är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation som arbetar för miljö och solidaritet. Föreningen är den svenska grenen av Friends of the Earth International som har drygt 2 miljoner medlemmar runt om i världen. Svenska Jordens vänner bildades 1971.Varje år delar de ut Greenwashpriset till företag, organisationer och makthavare som de tycker sprider falska miljöbudskap. Förra året vann till exempel Trafikverket och motorvägsprojektet Förbifart Stockholm. Vägen till paris –En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt klimatavtal. Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer från politiken, civilsamhället och näringslivet. Först ut är Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld. Utsläppsjätten sätter hoppet till marknaden Text & foto: Alva Snis Sigtryggsson Hon är hållbarhetschef på ett statligt bolag som släpper ut mer än hela Sverige tillsammans. Men Annika Ramsköld drömmer om energilagring och en framtid där marknaden står för lösningarna. Fältbiologen besökte Vattenfall för att tala om klimatkrisen, siffrorna och brunkolen. V attenfalls huvudkontor tornar upp sig likt en mintgrön borg. I huset som ligger i Solna utanför Stockholm arbetar drygt tvåtusen personer. En av dem är Annika Ramsköld. Hon har jobbat i företaget i mer än tjugofem år. Det är här vi ska ses och några minuter innan vår avtalade tid kommer hon ner i den stora, glasomslutna entrén. Med sig har hon Mikael Petrovic Wågmark, presschef på Vattenfall. Medan vi går upp för en av de många trapporna berättar de om kontoret som uppenbart får en hållbarhetschefs hjärta att banka. Det är specialdesignat, energisnålt och har solceller på taket. Men att ha ansvar för hållbarheten på Vattenfall sträcker sig en bit utanför Solna. – Med mitt ansvar behöver man ha överblick över alla hållbarhetsområden, berättar Annika på andra sidan om det vita konferensbordet vi slagit oss ner vid. Det gäller både miljö och det sociala, en av mina uppgifter är att se till att det här finns integrerat i strategin. Den strategi hon talar om är Vattenfalls koncernstrategi, det dokument som styr allt företaget gör. Där står bland annat att de ska ha en hållbar produktion, underlätta hållbar konsumtion och leverera hållbara ekonomiska resultat. I bolagsordningen står det att Vattenfall ska verka för både miljön och lönsamheten. Det är inte alltid lätt att få ihop och Annika erkänner att hon har fått strida för den förstnämnda i en värld av räkenskaper. – Jag försöker få folk att förstå att hållbarhetsmål inte alltid går att sätta en siffra på. I en ingenjörskultur vill man gärna ha det så att det blir exakt och man kan mäta. Jag vet för jag är ingenjör själv. Hur har du löst det? – Jag försöker öka förståelsen och få 24 Fältbiologen 1/2015 Föregående nummer. Fältbiologen 1/2015. På torget. Ellie och meddemonstranter med trumman på högsta volym. Foto: Lennart Kjörling kommer lösa problemet. Det finns en fara med att lita på marknadsmekanismer, politiker får svårare att sätta hårda gränser. De slutar investera i egna lösningar och litar för mycket på marknaden. Istället tar hon upp satsningar lanserades för mer än ett decennium sedan. – Jag tror på klassisk klimatpolitik från förr! Som lokala klimatinvesteringar till exempel. Det skulle främja lokala lösningar efter lokala förutsättningar. Det avskaffades under Alliansen men jag undrar om det kommer tillbaka nu? Sedan handlar det om att höja skatter. De som smutsar ner ska betala - samtidigt som det inte ska slå mot de som har det sämst ställt. Skulle du säga det här till miljöministern om du träffade henne nu? – Ja och sedan skulle jag prata om klimatförhandlingarna också. Vi måste få bindande utsläppsminskningar och göra det som vetenskapen anser behövs. Rika länder ska ta sitt historiska ansvar. Det finns en tydlig maktskillnad där som vi vill lyfta fram. Det var politikerna, men vad tycker du klimatrörelsen kan bli bättre på? – Vi måste jobba mer med social rättvisa. Då kan vi växa på bredden också. Innan har vi varit snabba på att snöa in på tekniska diskussioner om siffror och att minska si och så mycket. Vi gör det till en teknisk fråga och skär bort känslorna. Ellie Cijvat. Just nu förbereder sig Ellie Cijvat och Jordens Vänner för COP21 i Paris. Men de jobbar också vidare med det som kallas gröna jobb. Det är ett nytt klimatsamarbete med fackföreningsrörelsen, men än så länge går det långsamt. Enligt Ellie har det gått snabbare i de andra nordiska länderna och i Storbritannien och Sydafrika. Där har man lyckats ena klimatrörelsen, bönderna och facket. – Vi tycker ju olika såklart. Jordens Vänner vill ha väldigt långtgående utsläppsminskningar. Men facket är oroliga för att det skulle drabba industrin och vill vara mer försiktiga. som enligt Ellie Cijvat är miljömedvetna. – Transport jobbar mycket med Foto: Emil Schön klimatfrågan och det är ju jätteviktigt eftersom transportsektorn släpper ut så mycket. En sista fråga. Vad gör dig hoppfull? – Att träffa och göra saker med andra engagerade människor. Att prata om fortsatt aktivism och göra aktioner. Senast var det Naturbrukskonferensen i april. Vi pratade om det nya handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, och hur det kommer slå mot små miljövänliga matproducenter. Men folk var verkligen engagerade och sa att det här måste vi göra något åt! Det gav mig en energikick! Samtidigt finns det fackförbund Mer klimatläsning - Hallå där! med Anna från Fältbiologernas klimatnätverk. ▶ Fältbiologen 2/2015 23 Hallå där Anna! Vi ställde tre frågor till Anna från klimatnätverket som anordnar Fältbiologernas resa till klimattoppmötet i Paris i december. Varför ordnar ni en resa till Paris? I slutet av året kommer representanter från världens länder samlas i Paris för att försöka enas om ett nytt klimatavtal – och såklart måste också Fältbiologerna vara där för att visa att vi inte vill vänta längre. Dessutom kommer vi under hösten att ladda upp med en fantastisk studiecirkel där vi tillsammans och med inbjudna gäster lär oss om bland annat klimatförändringarna, knäckfrågorna i klimatpolitiken, vad som är ett bra avtal och varför det verkar vara så svårt för länderna att komma överens. På så vis är vi riktigt pålästa på plats i Paris. Vad ska ni göra där? Vi kommer att delta i stora demonstrationer, utbyta erfarenheter med andra engagerade och inspireras av miljöorganisationer från olika delar av världen. Helt enkelt säga ifrån som en del av den globala miljörörelsen. NY ART Hoplitis anthocopoides är ett solitärbi som upptäcktes i ett skånskt sandtag 2014, vilket var första gången den sågs i Sverige. Arten lever främst på nektarn från blåeld, Echium vulgare. Här ser vi hanen med sina klargröna ögon. 24 Fältbiologen 2/2015 Vilka ska anmäla sig tycker du? Alla som vill förstå vad som egentligen försiggår på klimattoppmötena och samtidigt träffa ett helt gäng andra unga engagerade som vill vara med och påverka. Inga förkunskaper behövs utan vi lär oss av varandra. Häng med, det blir kul! För att hålla dig uppdaterad om resan och anmäla intresse, kolla in faltbiologerna.se/klimat. Minifältis Djur som äter konstigt Att äta är livsviktigt, ”äta bör man, annars dör man” och så vidare. Det gäller så klart för alla sorters levande djur. Men alla äter inte på samma sätt, långt därifrån! Eftersom det är nödvändigt att få i sig näring för att överleva har det utvecklats många olika metoder att äta. Sjöstjärnor, flamingos och andra fåglar står för några konstiga exempel! text: Amanda Lidén bild: Molly Owen Stenätare En del djur som inte har några tänder att tugga maten med har en särskild mage som gör det jobbet. Det är alltså inte bara kor som har flera magar. Till exempel fåglar, vissa fiskar och krokodiler har en sådan mage, som kallas för muskelmage. En del fåglar kan till och med äta upp små stenar för att ha dem i sin muskelmage. Det gör de för att stenarna ska hjälpa till att mala ner frön och annan svårsmält mat som de äter. Kast med liten mage Sjöstjärnor är inte så fredliga som de ser ut, de äter andra djur och de är även asätare. De letar efter mat på havsbotten och har smidigt nog munnen på undersidan, mot underlaget (och följaktligen rumpan på kroppens ovansida vilket är ganska speciellt!). För att få i sig sitt byte kan de antingen sluka det helt, eller mer spektakulärt, slänga ut sin magsäck på bytet och överfalla det med magsyra. Det är inte bara väldigt coolt och konstigt utan också en stor fördel när de vill äta byten som är mycket större än de själva och det är något som gör sjöstjärnor unika! Skit mellan tänderna Att valar silar vatten genom munnen när de äter så att plankton och annat gott fastnar i deras tänder är kanske allmänt känt. Men visste du att flamingos äter på samma sätt som valar? Genom att sticka ner huvudet i vattnet och använda sina tänder som en sil kan de filtrera ut plankton och andra matpartiklar som finns i vattnet. Att flamingos är rosa beror förresten också på vad de äter! De små kräftdjursplankton, som är flamingons favoriträtt, innehåller nämligen färgämnen som gör vuxna flamingos rosa. Fältbiologen 2/2015 25 Kultur Food, Inc. Regi: Robert Kenner 2008 D e senaste 50 åren har sättet vi äter på ändrats mer än vad det gjort under de senaste 10 000 åren. I samband med detta är det inte längre lika lätt att veta vart maten vi äter kommer ifrån. Bilder av mysiga bondgårdar, gröna ängar samt glada bönder och djur är bilder som matindustrin gärna vill att vi ska se. Men vad är det som faktiskt händer innanför industridörrarna? Vart kommer vår mat ifrån, egentligen? I dokumentärfilmen Food, Inc följer vi med in bakom kulisserna i USA:s matindustri. Vi börjar på 1930-talet då en ny typ av restaurang tagit form – nämligen drive inrestaurangen. Inte långt efter det revolutionerar snabbmatsindustrin tillsammans med McDonald’s. Med arbetare som utför en enda uppgift om och om igen, som smidigt kan ersättas och vars löner inte är höga, blir det enkelt för människor att köpa gott, billigt och snabbt. Vi går sedan längre in i matfabriken, till djuren, bönderna och arbetarna. Hur mår de egentligen? Vad gör de? Majoriteten av vår mat kommer inte längre från en bondgård som bonden sköter på det sätt han eller hon tycker är rätt, på det sätt som bara en bonde kan. Nu är det istället företagen i storstäderna som kontrollerar och tar beslut. Till följd av detta mår både bonde, arbetare och djur sämre, vilket direkt leder till sämre mat och sämre hälsa för den som äter maten. som orsakas av det vi äter presenteras vidare. Vi följer med in i diskussioner om hur matindustrin prioriterar en god ekonomi framför bakterieangrepp, typ 2-diabetes och den De negativa hälsoeffekterna Yrfän nr 1 2015 2015 D Yrfän lyckas ganska direkt fånga ens uppmärksamhet med vinjetten ”Intressanta småkrypsfynd” på sidan 4. För oss som gillar arter så är det en perfekt början på tidningen, små bitar ytterst intressant information som får en på bra 26 Fältbiologen 2/2015 Trots att filmen inte utspelar sig i Sverige kan jag tycka att den är principiellt viktig för att förstå hur dagens matproduktion kan se ut i många delar av världen - även här. Food, Inc visar upp det matindustrin gärna vill dölja och är en matnyttig dokumentärfilm för alla som vill veta mer om matens ursprung. Vill du? Nicole Pajovic kuserande artiklarna om en väl avgränsad skåkrypsgrupp var intressantast. Det finns helt enkelt så många arter att intressera sig för på hemmaplan att långhornsskådning är häftigt nog, även om en insektsresa till Kirigizistan nog exalterar en hängiven entomolog ordentligt. Sveriges Entomologiska Förening et har länge funnits bra och inte alltför övernördiga tidskrifter och medlemstidningar om fåglar, men för insektsintresserade har inget sådant funnits. Istället har man fått hålla sig till böcker, internet och den rätt tunga Entomologisk Tidskrift. När vi fick höra rykten om att en populärvetenskaplig systertidning till ovan nämnda tidskrift skulle lanseras så blev vi i Fältbiologens redaktion väldigt nyfikna. Det gick så långt att en före detta medlem i redaktionen gick och blev redaktör för tidningen. Med den eventuella jävigheten åt sidan kommer här en recension av första numret av Yrfän, en ny tidning om småkryp. ekologiska hälsan. De utpekade företagen har inte låtit sig intervjuas i filmen och kanske ger detta ett onyanserat intryck. Å andra sidan kanske ett sådant ställningstagande säger tillräckligt. Vi får även se glimtar av hopp när vi träffar på människor som arbetar för en bättre och mer hållbar matproduktion, både i och utanför storstäderna. och enkel att hänga med i, och de 36 sidorna känns lyxigt mycket med tanke på att insektsskådning är ett rätt smalt intresse. Kanske är det bara premiärnumret som är extra tjockt, men det vore roligt om det höll i sig. Sammantaget är tidningen intressant, inbjudande och snygg. Premiärnumret imponerar och fortsätter den hålla samma klass kan den mycket väl aspirera på tronen som den näst bästa naturtidningen i Sverige. Olof Åström Formgivningen är snygg småkrypshumör. Sedan följer en beskrivning av en insektslokal, ett porträtt av en småkrypsfantast, lite artiklar om olika småkrypsgrupper och artbestämning samt ett resereportage. I det hela en blandning av olika typer av artiklar som gör att intresset att fortsätta läsa håller i sig. Resereportaget kanske kan ses som en naturlig höjdpunkt, men då tidningen handlar om småkryp tyckte jag de mer fo- Yrfän utkommer med två nummer till under 2015. Första numret kan du beställa gratis på http:// www.sef.nu/yrfan/ Kultur & Krönika Stora Karlsö – bilder från ett paradis Åsa Mattson, Mats Mattson, Roine Magnusson Votum & Gullers Förlag, 2015 ”Storvågorna kan tåga förbi långt därute, det kan skumma och fradga, men härinne i viken är det blankvatten för folk och fä” A tt läsa Stora Karlsö-bilder från ett paradis är lite som att sitta ihopkurad under en filt och lyssna på en äldre släktings berättelser. Författarna Åsa och Mats Ottosson börjar med att, tillsammans med fotografen Roine Magnusson, återvända till 1915 då boken Stora Karlsö–en bok om hafvets fåglar av Bengt Berg publicerades. 1925 började det gå regelbundna båtturer ut till denna ö vid Gotlands västkust som fascinerar med sitt djur- och växtliv. Här driver Världsnaturfonden ringmärkning och forskning, bland annat av de pingvinliknande sillgrisslorna. Under nästan ett år får vi följa livet för dem och alla andra arter som trivs på ön. Bengt Bergs bilder från 1914 får stå bredvid Roine Magnussons dokumentation av ön ganska precis 100 år senare. Bilderna på havets skummande vågor, det ensamma ljuset i natten från en fyr och de kala hedarna där orkidéerna frodas på somrarna väcker ett lugn och en fascination över hur naturen fungerar. Men ”ingenstans – inte ens på en liten paradisisk ö i havet– är man isolerad från omvärlden”. Miljöproblem som giftutsläpp i Östersjön och varmare klimat påverkar livet på ön. Dessutom har forskare märkt av en minskning av sillgrisslor då dykande fåglar drunknade i fiskeredskap. Sedan fiske med drivnät förbjöds har populationen dock återhämtat sig. har boken alltså fakta och svar på frågor, för den som vill bläddra och återkomma till fotografierna fungerar boken lika bra som drömväckare, på samma sätt som den gamla släktingens berättelser. Det här är en hyllning av det som av många beskrivs som en exotisk paradisö. Om du har varit där väcks säkert minnen och annars får du med all säkerhet lust att åka dit. En sensommarutflykt med Fältbiologerna, kanske? För den som är nyfiken Hanna Ekström Maten måste respekteras N är slutade mat vara mat? När slutade människor respektera mat som en dyrbar vara? En vara som inte bara kan kastas bort? De här frågorna ställer jag mig allt oftare i mitt jobb som vikarie i förskola och skola. Igår till exempel. Jag jobbade på en förskola i Stockholms innerstad. De femåriga barnen hade jackor från Gant och Zara och uteleken tillbringades i ”Humlan” (vilket tydligen är Humlegården). Det var tydligt att både personal och barn tillhörde den övre medelklassen. Vid mellanmålet ville Kalle ha en till smörgås. Jag gav honom det men efter en tugga hade han ändrat sig. Han hatade smörgås. Jag sa till Kalle att han var tvungen att äta upp mackan, det en har tagit till sig får en också äta upp. I tjugo minuter satt jag och försökte få honom att äta upp mackan. När jag nästan hade lyckats kom den fasta personalen och frågade Kalle: ”Vill du inte ha mackan? Då slänger vi den!”. Men matsvinnet i skolan beror inte bara på barn (och vuxna) som inte äter upp sin mat. Något djupt problematiskt är också att maten, enligt Livsmedelsverket, inte kan serveras igen så fort den varit utanför köket där den tillagats. Detta gör att god mat som har krävt stora resurser måste slängas. Ofta är maten i den svenska utbildningssektorn varken ekologisk eller vegetarisk, vilket gör svinnet än mer förargligt. I höstas levde jag på den tanzaniska landsbygden. Kylskåp var ytterst få förunnat. Därför tillagades det bara så mycket mat som en visste skulle gå åt. Om det blev något över så förvarades det i ett slutet kärl. Kött och fisk kunde ligga/ hänga ute på marknaden en hel dag i den trettigradiga värmen, innan det sedan togs hem och tillagades. Inte blev människorna sjuka av det. Vi måste ändra synen på mat i Sverige! Jag tror konventionellt odlad mat behöver bli dyrare för att uppskattas. Mat är också en hållbar vara som inte förstörs av att stå ute lite för länge. Hygien och säkerhet i alla ära, men i Sverige har det gått för långt! Tove Lexén är aktiv i Fältbiologernas klimatnätverk. I höstas var hon tre månader i Tanzania, där hon gjorde ett projektarbete om hur klimatförändringarna påverkar landsbygden. Fältbiologen 2/2015 27 Internt Läger i Ojnareskogen I april hade vi i Fältbiologernas gruvnätverk ett två veckor långt läger i den hotade Ojnareskogen på Gotland tillsammans med nätverket Kolonierna. Vi pratade om kamp samtidigt som vi lärde känna skogen, oss själva och varandra mer. För oss som var med på lägret under hela de två veckorna blev det en väldigt stor omställning att flytta tillbaka till civilisationen, eftersom en hade vant sig vid att bo utomhus. Fältbiologernas gruvnätverk Blåsigt äventyr En blåsig och fortfarande ganska kall söndag i mars var vi ett tappert gäng minifältisar och ledare som gav oss ut till Rinnebäcksravinen i Lund. Vi klättrade omkring längs ravinen och hoppade över och i vattnet. Vi tittade på djur och sten i det kalla vattnet, hjälpte erosionen en hel del på traven och gick på upptäcktsfärd i underjorden. Ett äventyr som stora fältisar också borde testa! Lunds minifältisar Bland sågspån och kanelbullar En fulladdad minibuss med slöjdsugna fält biologer gav sig av en helg i sena februari till Hörjelgården i Skånes inland för att tälja, sandpappra och virka för allt vad fingrarna höll. Inhysta i denna trivsamma skånegård tillhörande Naturskyddsföreningen blev lägrets stora projekt att tillverka en så kallad 28 Fältbiologen 2/2015 nålbindningsnål i trä, samt att ta denna i bruk i nålbindningens ädla konst. Detta är en teknik som förekom stickning och virkning i vår del av världen och som har anor ända tillbaka till vikingatiden. Förutom detta hann de flitiga lägerdeltagarna även med att tälja hårnålar och virknålar, virka, sticka, och tillverka krympburkar. Helgen innehöll även mysiga matlagningsstunder, gröna gårdspromenader och actionfyllda kvällslekar. Kulmen av trivsel var sannolikt när det bakades supersmå men ack så supergoda kanelbullar. Vid hemkomst doftade kläderna av allsköns lägerlukt och sågspån, ulltröjor var ofrivilligt utsmyckade med träflisor och sinnet puttrade av av en hejdundrande slöjdarmotivation som gav goda förhoppningar om en framtida uppsjö av egentillverkade mössor och vantar. Erik Sherman, Lunds fältbiologer Etnobotanik i Rocksta Det händer roliga grejer vid Fältbiologernas stuga på Järvafältet! Stockholmsklubben planerar ett antal träffar med tema ”naturhus hållning” där vi undersöker vad för ätbart som finns i vår närhet, och vad kan vi odla själva? Vi har grävt upp ett land och den 10 maj träf fades vi och satte jordärtskockor, kryddor, rabarber och annat samt lärde oss om etnobo tanik. På många sätt har vi människor tappat kontakten med den jord som ger oss mat och medicin, får vi ont i huvudet sväljer vi ner en treo med vatten, vill vi ha bär på vår födelse dagstårta mitt i vintern kan vi köpa färska i en plastlåda på Ica. Etnobotanik är läran om för hållandet mellan människa och växt, hur män niskan kan bruka växter inom syften såsom föda, läkning, material osv. Vi förkovrade oss i böcker och påbörjade en skördekalender; när ska röllikan plockas? Vilka växter lindrar mensverk och pms? Tanken var att vi skulle gå ut och skörda hallonblad och andra örter som kan användas till te, men det regnade så vi kom som mest ut i trädgården och plockade nässlor och kirskål till lunchen. Kommande träffar kommer vi plocka bär och göra sylt, fortsätta samla vilda nyttoväx ter, färga batik med växtfärger, och till hösten ta tillvara på de mängder av äpplen och svamp som närområdet erbjuder. Håll koll i kalendariet, alla är välkomna, det gör inget om en inte varit med från början! Olga Günther, Stockholmsklubben Ö-safari Lite regn och mulet väder har väl aldrig stoppat några fältbiologer?! Inte Göteborgare heller för den delen. Vi vandrade runt hela Asperö, beskådade Köpstadsö, åkte under den stora bron mellan Styrsö och Donsö och kom slutligen till Vrångö och spatserade längs den södra udden. Där åt vi kakor och kex och mat. Och drack varma drycker. Precis som människor brukar. Ibland känns det som att det är meningen med livet; att i goda vänners sällskap ta sig till fina platser och äta sin mat. Claes Lööw, Göteborgsklubben Internt Klapp! Fältbiologernas riksårsmöte 2014 i Malmö. Här klappar folk händerna, förmodligen för att RÅM-kommittén var så bra. I år består RÅM-kommittén av Lovisa Helmius och Johan Moberg. Men fler behövs! Är det DIG landets fältbiologer klappar åt nästa år kanske? Gå med i RÅM-kommittén och se! Hej RÅM-kommittén! Lovisa, vad är RÅM för något? RÅM står för Riksårsmöte. Det är Fältbiologernas högsta beslutande organ. Mötet hålls varje år och alla medlemmar får komma och bestämma Fältbiologernas framtid! Vad är ni för ena? Vi ansvarar för att RÅM ska bli av och sköter allt praktiskt runt det. Vi valdes på förra RÅM. Men just nu är vi bara två stycken,Johan och jag Lovisa, så vi hoppas bli lite fler innan det är dags! Vad gör ni nu? Just nu håller vi på att leta lokal för mötet. Det är lite trixigt, men kul, att hitta en lämplig lokal. Den ska ju rymma över hundra fältbiologer, vara hyfsat billig, ligga nära både härlig natur och kollektivtrafik samt självklart vara tillgänglighetsanpassad, så att alla kan komma. Vad har varit roligast hittills under arbetet? En gång hade vi möte samtidigt som en annan grupp i rummet bred vid spelade kurdisk musik och fikade. De märkte visst våra avundsjuka blickar, för plötsligt stolpade de in i vårt rum och bjöd på smoothie och äppelkaka! Vad ser ni mest fram emot med RÅM? Att träffa massa nya och gamla fältbiologkompisar såklart! Och RÅMshowen och att få omsätta demokrati i praktiken. Ert bästa RÅM-minne? Lovisa: RÅM 2013 var min första fältbiologaktivitet någonsin. Efter det var jag helt såld. Det var nog RÅM-showen på RÅM 2013 i Visby. Att fältbiologer kan väldigt mycket om naturen och har en massa energi till miljökamp visste jag, men att det finns så mycket kreativitet och talang, det hade jag aldrig trott! Johan: Alla långa nattliga samtal. Jag minns en gång när jag sådär klockan fem på natten upptäckte att jag inte visste namnet på den jag hade pratat med de senaste tre timmarna. Fältbiologernas riksårsmöte går av stapeln i början av januari 2016. Save the date: 25-27 september! Vill du få kunskap och verktyg att engagera dig i Fältbiologerna? Eller vill du vara med och påverka föreningens framtid? Helgen 25-27 september bjuder vi in till en ledarskapsutbildning för dig som vill starta, driva eller vara aktiv inom lokal verksamhet i Fältbiologerna. Dessutom kommer vi diskutera Fältbiologernas riktning inför framtiden. Du kommer få chansen att lära känna nya människor från hela landet och få ny kunskap! Plats: Göteborg Kostnad: 200kr (resa, boende och mat ingår i priset) Inga förkunskaper krävs för att delta. Intresseanmälan går att göra redan nu till styrelsen@faltbiologerna.se Fältbiologen 2/2015 29 Kalendarium Sommaraktiviteter Håll utkik efter fler aktiviteter på www.faltbiologerna.se/kalendarium Abisko–en ljus resa 25 juni- 2 juli Vi drar till fjällen–skådning hela kvällen– ute och luppar bland fjällvråk och muppar! Efter midsommar åker ett gäng Fältbiologer till Abisko för att titta på lappfela, stormhatt, smal näbbad simsnäppa och fjällvråk. Dessutom lavar i sommarljuset norr om polcirkeln. Resan är full satt, men håll utkik efter inspirerande reseberät telser! Arrangör: Skånes Fältbiologer Fältbiologerna på Almedalsveckan 27 juni- 4 juli Under Almedalsveckan på Gotland samlas Sveriges makthavare för att lobba och diskutera politik under en vecka. Fältbiologerna kommer självklart vara där för att se till att miljöfrågorna kommer högt på alla politikers dagordning! Det blir en vecka fylld av aktioner, seminarium och demonstrationer. Fältbiologerna står för boende, färjebiljetten och gemensamma middagar. Arrangör: Riksföreningen Kontakt: sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se Sommarläger 9-12 juli Vi åker på sommarläger i mitten av juli och gör allt som hör ett sommarläger till! Är du sugen på att följa med eller har en idé om en rolig aktivitet? Hör av dig! Arrangör: Riksföreningen Kontakt: samuel.eiriksson@faltbiologerna.se Åk med Skydda Skogen till Rönnbäck 15- 21 juli Föreningen Skydda Skogen planerar att åka till Rönnbäcksnäset för att undersöka vilka växter som finns i området och Fältbiologerna följer såklart gärna med! Både erfarna inventerare och nyfikna intresserade är välkomna att hänga med till skogen som är hotad av gruvplaner. Arrangör: Gruvnätverket Kontakt: sally_fransson@hotmail.com 30 Fältbiologen 2/2015 Inventeringsresan 5 augusti- 16 augusti Fältbiologernas skogsnätverk ger sig ut för att söka efter de skogar som ännu innehåller en till stymmelse till fungerande ekosystem men hotas av avverkning. Vi lär oss av varandra och både experter och nybörjare är välkomna med på resan. På dagarna är vi ute i fält och på nätterna sover vi tält. Det blir tickor, lavar, insekter, skogspolitik och en sabla massa trevligt häng! Arrangör: Skogsnätverket Kontakt: delin.ellinor@gmail.com Fjällvandringar 2-11 aug, 8-18 aug Gröna dalgångar och dramatiska toppar bjuds det på när SUG ordnar fjällvandring i Sarek och Abisko. Fältbiologerna står för resa och mat mot en an mälningsavgift på 300 kr. Arrangör: Stockholm-Uppland-Gotland Kontakt: olivia.bella@hotmail.com Europaresa 13-22 augusti Ta chansen att följa med på en resa till Polens urskogar och träskmarker. Vi åker minibuss, tältar och kollar på coola grejer. Och det kommer att bli jättehäftigt så du borde komma med! Arrangör: Skånes Fältbiologer Kontakt: olof.astrom@faltbiologerna.se Krysset Krysset är ett nytt återkommande inslag i Fältbiologen. Har du varit ute och kryssat något kul som du aldrig har sett förr? Det kan vara vad som helst - från insekter till fåglar till mossor. Dela med dig av din upplevelse och skicka in till oss! Krysset Lungmossa, Marchantia polymorpha I våras jobbade jag med att inventera bin och humlor i äppleodlingar på Österlen i Skåne. I en odling i Södra Mellby fanns förutom rader av vackert blommande äppleträd, lika långa rader av lungmossa på marken. Mossor blir inte alltid uppmärksammade vid sidan av djur och kärlväxter men den här drog sannerligen ögonen till sig. Genom sitt rika antal och sina spejsiga parasoll lät den sig inte ignoreras, trots surret från flera olika humlor i luften. De parasoll-liknande grenarna rymmer mossans honorgan där sporsamlingarna för den sexuella förökningen finns. Kryssat av Amanda Lidén Nästa nummer: Skog Skogen är så mycket natur som det blir för oss i Sverige. Men ändå hugger vi ner den sista urskogen vi har, både här hemma och på andra sidan jorden. Skogen är så mycket mer än bara träd. Det är insekter, kryptogamer, däggdjur och fåglar. Vad betyder skogen för dig? Fältbiologen nummer 3/2015 vill ha dina bästa skogshistorier, ett avslöjande reportage om skogindustrierna och alla dina älgnoveller! Hör av dig till oss i redaktionen! Deadline 15 september. redaktion@faltbiologerna.se Fältbiologen 2/2015 31 POSTTIDNING B Fältbiologerna Åsögatan 115 116 24 Stockholm Nu är sommaren här. Ut med er! Ute i naturen. Inne i miljödebatten. Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogsområden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut! Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!
© Copyright 2024