1. No category

BRICS ROLL I
INTERNATIONELLT
SAMARBETE OCH I
UTVECKLINGEN AV
INTERNATIONELLA
RELATIONER
GLOBAL UTMANINGS
RAPPORT OM BRICS ROLL
I DEN GLOBALA EKONOMIN
NOVEMBER 2015
RAPPORTEN ÄR FINANSIERAD AV GLOBAL UTMANING
FÖR INNEHÅLLET I RAPPORTEN SVARAR SKRIBENTEN
OMSLAGSBILD: NICOLAS RAYMOND / FLICKR CC
LAYOUT: EMILIJA RANDELOVIC, GLOBAL UTMANING
NOVEMBER 2015
ISBN: 978-91-88331-00-7
BRICS ROLL I
INTERNATIONELLT
SAMARBETE OCH I
UTVECKLINGEN AV
INTERNATIONELLA
RELATIONER
FÖRFATTARE: MATS RINGBORG
FÖRORD
Global Utmaning är en fristående och oberoende tankesmedja som verkar
för lösningar på de globala utmaningarna. I uppgiften ingår att granska det
institutionella ramverket inom vilket regeringar diskuterar lösningar på dessa
utmaningar. Det handlar både om de existerande internationella organisationernas effektivitet och ändamålsenlighet, och om förändringar och nya
konstellationer i internationellt samarbete.
En tidigare rapport från Global Utmaning har behandlat G20. Denna rapport
behandlar samarbetet inom BRICS-gruppen. BRICS står för Brasilien, Ryssland,
Indien, Kina och Sydafrika. Stats- och regeringschefer från BRICS-länderna har
mötts årligen sedan 2009. Resultaten av möten redovisas i omfattande slutdeklarationer. Trots att de deltagande länderna är mycket olika har man beslutat
att ta fram gemensamma positioner i frågor som står på den internationella
dagordningen. Man har också föresatt sig att utveckla samarbetet mellan sig
på en rad områden. Det mest konkreta resultatet är beslutet att upprätta en
ny utvecklingsbank, New Development Bank (NDB). Gruppens huvudsyfte är
att verka för ett ökat inflytande för tillväxtekonomier och utvecklingsländer i
internationella organisationer.
Rapporten beskriver BRICS-gruppens tillkomst, arbetssätt och roll. Vidare
redovisas hur förutsättningarna för samarbetet inom gruppen har förändrats
bl. a. genom svag ekonomisk utveckling och genom den ryska annekteringen
av Krim och krigföringen i östra Ukraina. Vissa slutsatser dras om gruppens
framtid. Rekommendationer framförs om hur den svenska regeringen bör
agera i förhållande till BRICS-länderna, inom EU och bilateralt.
Det är Global Utmanings förhoppning att rapporten skall stimulera till en
diskussion om den framtida internationella samarbetsarkitekturen, och om de
geopolitiska frågeställningar som anmäler sig som ett resultat av samarbetet i
BRICS-gruppen. Rapporten har skrivits av ambassadör Mats Ringborg, som
bl. a. varit chef för den svenska delegationen vid OECD och som är senior
rådgivare till Global Utmaning.
Lennart Båge
Ordförande, Global Utmaning
Stockholm November 2015
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning och syfte
7
1. BRICS-samarbetet - tillkomsthistoria
9
BRICS-länderna
10
Vad vill BRICS?
12
Hur ser BRICS-länderna på samarbetet inom gruppen?
15
2. Ekonomisk utveckling och framtidsutsikter
19
Demografin
19
Ekonomiska utsikter
20
Bilaterala relationer
28
3. BRICS och globala trender
33
IMF-reform
34
New Development Bank
35
Asian Infrastructure Investment Bank
37
BRICS och Säkerhetsrådet
37
BRICS och principen om responsibility to protect
38
BRICS och G20
40
Shanghai Cooperation Organization SCO
41
Internet
42
Klimatet
42
Mänskliga rättigheter
43
4. Ryssland, Ukraina och övriga BRICS
44
RIC-gruppen
50
EU och BRICS
51
5. BRICS framtid
52
Den ekonomiska och politiska utvecklingen i BRICS-länderna
53
Den ryska aggressionen mot Ukraina
53
Kinas roll
54
Indien och Brasilien - närmande till USA
55
Slutsatser
56
Förslag och rekommendationer
57
7
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
INLEDNING OCH SYFTE
Det första toppmötet med stats- och regeringschefer från BRIC-länderna
(Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) ägde rum i Jekaterinburg, Ryssland, år
2009. Toppmöten har sedan dess hållits årligen. Sydafrika deltog för första
gången 2011 och namnet på gruppen ändrades då till BRICS. Det senaste
toppmötet ägde rum i Ufa, Ryssland, 8-9 juli 2015, under president Putins
ordförandeskap. Toppmötet 2016 kommer att hållas i Indien.
Samarbetet inom gruppen har konsoliderats och utvidgats och man har
deklarerat en tydlig avsikt både att fördjupa det interna BRICS-samarbetet och
att utveckla gemensamma positioner i frågor som står på den internationella
dagordningen.
De deltagande länderna är mycket olika vad gäller styrelseskick, ekonomiska
system och ideologisk och kulturell bakgrund. Tre är ”västorienterade” demokratier och två är auktoritära regimer med delvis konfliktfyllda relationer med
väst. Att man trots detta har ambitionen att utveckla gemensamma positioner
i internationella frågor är ett förhållande som gör att det finns skäl att bevaka
hur samarbetet och relationerna inom gruppen utvecklas.
Samtidigt som ambitionsnivån att utveckla samarbetet inom gruppen är hög
finns frågetecken om gruppens framtid. De ekonomiska utsikterna är idag
betydligt dystrare än för bara 1-2 år sedan, och alla de deltagande länderna
står inför stora ekonomiska utmaningar. Kinas storlek, styrka och ambitioner
kan leda till spänningar. Rysslands annektering av Krim och krigföring i östra
Ukraina står i strid med grundläggande principer som gruppen har ställt sig
bakom – FN-stadgan och principen om nationell suveränitet, territoriell integritet och icke-inblandning i andra länders inre angelägenheter.
Den främsta sammanhållande kraften är den vikt man fäster vid att förstärka
tillväxtekonomiernas och utvecklingsländernas inflytande i internationella
organisationer. BRICS ses som en viktig kraft i ansträngningarna att åstadkomma ”en multipolär värld”. För i synnerhet Kina och Ryssland är det ett
viktigt mål att utnyttja BRICS-gruppen för att motverka västlig (och särskilt
amerikansk) dominans och spridning av västliga värderingar. Ibland hänvisas
till målet om en ny icke-västdominerad världsordning.
8
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Syftet med föreliggande studie är att söka svar på frågan om BRICS-länderna
tillsammans kommer att utöva ett sådant inflytande på internationellt ekonomiskt samarbete och internationella relationer att svenska och europeiska
långsiktiga intressen påverkas. Syftet är också att ta fram rekommendationer
till den svenska regeringen, bl. a. när det gäller EUs agerande i förhållande till
BRICS-länderna.
Utgångspunkten är vikten av att slå vakt om en öppen och liberal världsordning byggd på fri handel, marknadsekonomi, rättvis konkurrens, rättsstatens principer, hållbarhet, demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive
frihet på nätet. Viktiga grundpelare för denna världsordning återfinns i en
rad internationella överenskommelser som BRICS-länderna har skrivit under
på – FN-stadgan, WTO-avtalet, den Universella deklarationen om mänskliga
rättigheter m.fl.
9
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
PLATS FÖR BILD
Foto: GovernmentZA / Flickr CC
1.
BRICS-samarbetet tillkomsthistoria
1.
Samtidigt ägde ett möte rum
med Shanghai Cooperation
Organization, SCO. Samma sak
gällde vid mötet i Ufa 2015. Vid
detta möte ägde också ett möte
rum med stats- och regeringscheferna från länderna i den
Euroasiatiska Unionen.
2.
Vid toppmötena i Jekateringburg 2009 deltog för Brasilien
president Lula da Silva, för
Ryssland president Medvedev,
för Kina president Hu Jintao och
för Indien premiärminister Manmohan Singh. Samma personer
deltog i mötet i Brasilia 2010. I
mötet i Sanya, Kina, 2011, deltog
samma personer förutom att
Lula daSilva hade ersatts av
Dilma Rouseff, och Jacob Zuma,
som tillkom efter det att Sydafrika valts in. I mötet 2012 i New
Dehli hade Dmitri Medvedev ersatts av Vladimir Putin. I Durban
2013 hade Hu Jintao ersatts av
Xi Jinping. I Fortaleza 2014 hade
Manmohan Singh ersatts av
Narendra Modi. Samma personer
som deltog i Fortaleza deltog
också i mötet i Ufa.
BRIC-begreppet myntades år 2001 av en bankman på Goldman Sachs som en
samlingsbeteckning på vissa lovande tillväxtmarknader (Brasilien, Ryssland,
Indien och Kina). Det var från början därmed inte alls avsikten att begreppet
skulle bli en beteckning på en politisk samarbetskonstellation.
Från 2006 började dessa fyra länder - på ryskt initiativ - att mötas på utrikesministernivå i anslutning till möten med FN:s generalförsamling. Bakgrunden
var missnöje med rådande ”västdominans” och hypotesen att man tillsammans skulle kunna flytta fram sina positioner i internationellt samarbete
och främja gemensamma intressen, mot bakgrund av ländernas storlek och
växande roll i världsekonomin.
Dessa möten ledde till beslutet att börja mötas årligen på stats- och regeringschefsnivå. Det första toppmötet ägde alltså rum i Jekaterinburg, Ryssland,
i juni 2009.1 Därefter har toppmöten ägt rum i Brasilien (2010), Kina (2011),
Indien (2012), Sydafrika (2013) och i Brasilien (2014). 2015 års toppmöte
(det 7e) ägde rum i Ufa, Bashkortostan, Ryssland, 8-9 juli.2
10
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Resultaten av toppmötena nedtecknas i slutdeklarationer. Dessa har blivit
mer och mer omfattande och behandlar både ekonomiska och aktuella
utrikespolitiska frågor. Slutdeklarationen från mötet i Ufa omfattar 43 sidor.
Under senare år har ett stort antal möten med fackministrar och arbetsgrupper ägt rum på en rad områden, med Ryssland som pådrivande. Ett
viktigt steg togs vid toppmötet i Brasilien i juli 2014 då man beslutade att
bilda en BRICS-bank – New Development Bank.
Det finns – i likhet med G20-samarbetet – inget permanent sekretariat som
förbereder mötena. Denna uppgift åligger ordförandelandet. En viktig skillnad är dock att G20-arbetet till stor del bygger på underlag från internationella organisationer, i synnerhet IMF, OECD, vissa FN-organ och FSB. Cheferna
för dessa organisationer deltar också i G20-möten. Inga observatörer deltar
veterligen vid BRICS-toppmötena.
BRICS-länderna
BRICS-länderna har tillsammans ca 3 mrd invånare, vilket innebär runt 40%
av världens befolkning. De svarar för ca 20% av världens BNP och ca 17% av
världshandeln. BRICS-ländernas storlek – ekonomiskt och befolkningsmässigt
– är av betydelse för bedömningar av deras inbördes relationer och maktförhållanden. I tabellen nedan redovisas BNP och befolkningsstorlek 2013:
Land
BNP ($1000 miljarder)
Befolkning (miljoner)
Kina
9200
1385
Indien
1937
1252
Ryssland
2096
143
Brasilien
2243
200
Sydafrika
350
53
Kinas tillväxt har varit spektakulär – från en BNP på $1044 tusen miljarder år
2004 till $10 355 år 2014, eller med 9 % per år under perioden 1989-2014.
År 2014 uppgick tillväxttakten till 7,4%. Den ryska ekonomin växte med
3,6% under perioden 1996-2014 (och med endast 0,6% under år 2014).
Den brasilianska växte med i snitt 3% per år under perioden 1991-2014
(och med 0% under året 2014). Sydafrika växte med i snitt 3,6% årligen
11
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
under 1994-2014 (1,6% under 2014). Indien uppvisade en mycket stark tillväxt
2014 – 7,4% har uppgetts (IMF anger dock en lägre tillväxttakt). Mellan år
2000 och 2014 har tillväxten legat kring 6-9%.
I Economists demokratiindex klassas Ryssland och Kina som ”auktoritära regimer” (plats 117 respektive 141 av 167 länder). Sydafrika, Indien och Brasilien
återfinns i kategorin ”demokratier med anmärkningar”. I Freedom Houses
klassificering (fri, delvis fri eller icke fri) klassas Ryssland och Kina som icke fria
medan de övriga tre klassas som fria. I samma organisations uppskattningar
av pressfriheten bedöms Kina och Ryssland vara icke fria medan de övriga tre
bedöms vara delvis fria.
Reportrar utan Gränser mäter årligen graden av pressfrihet i 180 länder. I
rapporten från 2014 återfinns Finland på första plats och Eritrea hamnar på
plats 180. Sydafrika rankas som nummer 42 (före USA, som hamnar på plats
46). BRICS-länderna i övrigt hamnar långt ned på listan – Brasilien på plats
111, Indien på plats 140, Ryssland på plats 148 och Kina på plats 175.
Korruptionen utgör att stort samhällsproblem i samtliga BRICS-länder och utgör en viktig förklaring till brister i hur ekonomierna fungerar. I Transparency
Internationals Corruption Perception Index för 2014 rankas Sydafrika på plats
nr 67 och Brasilien på plats nr 69. Indien, Kina och Ryssland hamnar på plats
85, 100 och 136. Undersökningen omfattar 175 länder.3
I Världsbankens Ease of Doing Business Index 2014 (189 länder) rankas Kina
som nr 93 och Ryssland som 62. Brasilien, Sydafrika och Indien hamnar på
plats 120 , 43 och142.
3.
Vid toppmötet i Ufa beslutades
inrätta en särskild BRICS-arbetsgrupp för antikorruption. Nästa
partskonferens med länderna
som har undertecknat FN-konventionen mot korruption kommer att äga rum i St Petersburg i
november 2015.
4.
Att Sydafrika ideologiskt ingår i
den ”västliga” sfären är dock en
sanning med modifikation. I ett
utrikespolitiskt positionspapper,
som nyligen presenterats och
som har författats av några
ledande företrädare för ANC,
heter det att Berlinmurens fall
var en beklaglig triumf för västlig
imperialism, att händelserna på
Himmelska fridens torg utgjorde
en USA-inspirerad motrevolution, att konflikten i Ukraina är
ett resultat av intervention från
Washington, och att USAs politik
i Afrika och Mellanöstern har
som enda syfte att avveckla demokratiska regeringar. Sydafrika
skall verka för att få bort alla
amerikanska baser i Afrika ”As a
part of the international revolutionary movement to liberate
humanity from the bondage of
imperialism”. Man tror inte att
det är sant.
Exportens andel av BNP är 30% för Kina, 25% för Sydafrika och Ryssland, 15%
för Indien och 10% för Brasilien. Handeln mellan BRICS-länderna är relativt liten – mellan 10 och 20% av den totala handeln för var och en av dem. Kina är
en viktigare handelspartner än USA för övriga BRICS-länder men inte viktigare
än EU. Kinas export till övriga BRICS är mindre än hälften så stor som exporten
till USA eller EU.
Kulturellt kan Brasilien, Sydafrika och till en del Indien sägas ingå i den
”västliga” sfären.4 Dagens Ryssland förefaller ha slagit in på en väg av kulturell
isolering med betoning på rysk ”särart” och påstådd moralisk överlägsenhet.
Ryssland, och särskilt Kina, tar tydligt avstånd från västliga värderingar och
principer när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, trots att dessa
värderingar och principer enligt den universella deklarationen om mänskliga
rättigheter är just universella. De ekonomiska systemen karakteriseras av grader av statskapitalism. Statens inflytande är särskilt stort i Kina och Ryssland.
12
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Vad vill BRICS?
För samtliga BRICS-länder gäller att den välståndsökning som har skett under
de senaste 10-20 åren hänger samman med deltagande i en internationell
globaliserad ekonomi som grundas på öppenhet, fri handel och marknadsekonomins principer. Bretton Woods-institutionerna utgör hörnstenar i denna
ordning. BRICS-länderna står som mottagare av nästan hälften av nettoinflödet av kapital till utvecklingsländerna sedan 2005. Inte minst Kina är djupt
integrerat i den rådande ordningen och är det land som kanske mest av alla
har dragit nytta av öppenheten och liberaliseringarna av världshandeln.
Huvudmålet för BRICS är som nämnts att få till stånd en ordning där tillväxtekonomierna och utvecklingsländerna får ökat inflytande i världsekonomin
och i de multilaterala institutionerna. Man ser gruppen som en motvikt mot
G7. Målet är att få till stånd en världsordning som är ”multipolär” och som inte
domineras av USA. Några förslag till en radikal omstöpning av den rådande
världsordningen har inte presenterats.
Målet att flytta fram sina positioner internationellt är en följd av den tyngdpunktsförskjutning som har skett i världsekonomin under de senaste10-20
åren. Målet får också ses mot bakgrund av förhållandet att tilltron till den
rådande ordningen och den västerländska samhällsmodellen har försvagats
till följd av finanskrisen, eurokrisen och amerikanskt agerande både nationellt
och internationellt.
Slutdeklarationerna från toppmötena präglas av en vilja att på ett pragmatiskt
och stegvist sätt genomföra förändringar i den existerande ordningen, med
tonvikt just på ansträngningar att öka tillväxtekonomiers och u-länders inflytande i internationella organisationer. Särskilt driver man frågan om genomförande av den reform av röst- och kvotfördelningen i IMF som beslutades
vid G20-mötet i Seoul år 2010 men som ännu inte trätt i kraft på grund av
motstånd i den amerikanska kongressen.
Stark betoning ges konsekvent åt stöd för FN och multilateralismen (samtidigt
som starkt stöd uttalas för G20). I slutdeklarationen från mötet i Fortaleza i juli
2014 heter det t. ex. att:
”Our shared views and commitment to international law and multilateralism, with the United
Nations at its center and foundation, are widely recognized and constitute a major contribution
to global peace, economic stability, social inclusion, equality, sustainable development and
mutually benefical cooperation with all countries”.
13
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Uttalanden om stöd för FN har snarast förstärkts i slutdeklarationen från
mötet i Ufa.
Toppmötesdeklarationerna innehåller återkommande referenser till vikten av
respekt för staters suveränitet och territoriella integritet.
Skrivningarna i denna fråga har förstärkts i slutdeklarationen från Ufa:
”We assert that peaceful coexistence of nations is impossible without universal, scrupulous and
consistent application of the generally recognized principles and rules of international law. The
violation of its core principles results in creation of situations threatening international peace
and security [...] we insist that international law provides tools for achieving international justice,
based on principles of good faith and sovereign equality. We emphasize the need for universal
adherence to principles and rules of international law in their interrelation and integrity, discarding the resort to ’double standards’ and avoiding placing interests of some countries above
others [...] we reaffirm our commitment to rigorous compliance with the principles enshrined
in the Charter of the United Nations and the Declaration on Principles of International Law
concerning Friendly Relations and Cooperation among States in accordance with the Charter of
the United Nations of 1970”. 5
“We condemn unilateral military interventions and economic sanctions in violation of international law and universally recognized norms of international relations. Bearing this in mind, we
emphasize the unique importance of the indivisible nature of security, and that no State should
strengthen its security at the expense of the security of others”.
Samtliga BRICS-länder är medlemmar i WTO (Kina blev medlem år 2001 och
Ryssland år 2012). Slutdeklarationerna från toppmötena innehåller regelmässigt skrivningar om stöd för ett öppet multilateralt handelssystem och mot
protektionism. I slutdeklarationen från Fortaleza heter det t. ex. att:
”We strive for an open world economy with efficient allocation of resources, free flow of goods
and fair and orderly competition to the benefit of all. In reaffirming our support for an open,
inclusive, non-discriminatory, transparent and rulebased multilateral trading system, we will
continue our efforts towards the successful conclusion of the Doha Round of the World Trade
5.
Frågan om övriga BRICS inställning till Ryssland olagliga annektering av Krim och krigföring
i östra Ukraina behandlas mer
utförligt i det följande. Man kan
spekulera om att det är Indien
och Brasilien som står bakom
citaten ovan – inte bara med
tanke på det ryska agerandet
utan också som en markering
mot Kina och dess ev. expansionsplaner i sydkinesiska sjön.
Organization, following the positive results of the Ninth Ministerial Conference held in Bali,
Indonesia, in December 2013”.
I deklarationen från Ufa heter det att:
“We stress the centrality of the WTO as a institution that sets multilateral trade rules”.
14
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Liknande formuleringar återfinns i en Strategy for BRICS Economic Partnership som antogs vid toppmötet I Ufa, i vilken man förtecknar mål och
samarbetsaktiviteter på ett stort antal områden. I denna heter det bl. a. att:
“BRICS countries urge other countries to resist all forms of trade protectionism and disguised
restrictions on trade while supporting the WTO and other international organizations”.
Liknande formuleringar som ovan först angivna återfinns I kommunikén från
ett möte med G20s handelsministrar juli 2014.6
Ett uttalat mål för gruppen är att ta fram gemensamma positioner i frågor
som står på den internationella dagordningen.
Det är oklart i vilken utsträckning man försöker samordna sig t. ex. inför större
internationella konferenser. Att så kommer att ske i någon större utsträckning
är mindre sannolikt, bl. a. eftersom alla de deltagande länderna torde ha nationella intressen och ett behov av nationell profilering.7 Korta förmöten har
hållits inför toppmöten inom G20 men dessa har inte lett till gemensamma
mer precisa positioner i enskilda sakfrågor eller till gemensamma anföranden
(se avsnittet BRICS och G20).
Samtliga BRICS-länder utom Ryssland klassificeras som utvecklingsländer, och
samtliga utom Ryssland är medlemmar i 77-gruppen (Kina med en särskild
anslutning). Kina har i BRICS-gruppen tydligt markerat att man anser det vara
en viktig uppgift att ta tillvara utvecklingsländernas intressen.8
Det finns en stark ambition att utveckla samarbetet mellan BRICS-länderna på
en mängd områden. Ryssland har här varit pådrivande. Ryssland har uppenbarligen som ett strategiskt mål att knyta BRICS-länderna närmare varandra,
och på det viset stärka den egna positionen. Vad som blir de substantiella
resultaten av alla dessa möten är oklart – för rysk del förefaller det viktiga vara
att mötena äger rum och kan registreras.
I den aktionsplan som antogs vid toppmötet i Ufa förtecknas ett 30-tal möten
som hade ägt rum under det första halvåret 2015 och ett 30-tal som skulle
äga rum under det andra, allt under det ryska ordförandeskapet. Förteckningen omfattar möten med finansministrar, miljöministrar, sjukvårdsministrar,
handelsministrar, arbetsmarknadsministrar, telekommunikationsministrar,
forskningsministrar, energiministrar och utbildningsministrar.
Vid Fortaleza-mötet beslutades som om bildandet av BRICS-banken New
Development Bank och om ett BRICS Contingent Reserve Arrangement.
6.
Trots dessa uttalanden blockerade Indien några veckor senare
antagandet av Bali-paketet när
detta formellt skulle antas i
WTOs allmänna råd. Först efter
det att USA och Indien i november 2014 kommit överens om en
lösning kunde man inom WTO i
januari 2015 sätta igång arbetet
med ett arbetsprogram för implementering av Doha-rundan.
7.
Inom FAO har dock BRICS-länderna beslutat att verka för en
mer systematisk samordning.
8.
I deklarationen från Ufa heter
det när det gäller ODA att: ”We
urge developed countries to
honour commitments in full in
this regard”. Enligt OECD ökade
Rysslands bistånd från 0,02% av
BNI år 2012 till 0,03% år 2013.
15
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: GCIS / Flickr CC
Hur ser BRICS-länderna på samarbetet
inom gruppen?
Det faktum att BRICS-länderna har beslutat att hålla årliga möten på statsoch regeringschefsnivå, och att mötesverksamheten på lägre nivåer har
intensifierats, är i sig ett tecken på att de deltagande länderna fäster stor vikt
vid gruppen som ett forum både för utvecklingen av det interna samarbetet
och för att tillsammans driva gemensamma intressen i internationella frågor.
Viljan att förstärka och fördjupa kontakter och samarbete har bekräftats vid
samtliga toppmöten. Vid mötet i Durban, Sydafrika, i mars 2011, konstateras i
slutdeklarationen att:
”We met at a time which requires that we consider issues of mutual interest and systemic
importance in order to share concerns and develop lasting solutions. We aim at progressively
developing BRICS into a full-fledged mechanism of current and long-term coordination on a
wide range of key issues of the world economy and politics […] we are committed to forging a
stronger partnership for common development […] to this end we adopt the ‘eThekwini Action
Plan`”.
‘eThekwini Action Plan omfattar en lång rad möten och planerade aktiviteter.
16
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
I slutdeklarationen från mötet i Fortaleza heter det vidare att:
“Since its inception the BRICS have been guided by the overarching objectives of peace,
security, development and cooperation. In this new cycle, while remaining committed to those
objectives, we pledge to deepen our partnership with a renewed vision, based on openness,
inclusiveness and mutually beneficial cooperation. In this sense, we are ready to explore new
areas towards a comprehensive cooperation and a closer economic partnership to facilitate
market inter-linkages, financial integration, infrastructure connectivity as well as people-topeople contacts”.
Ryssland fäster stor vikt vid samarbetet inom BRICS. Man ser gruppen som en
motvikt mot västlig dominans och västligt inflytande, och som ett forum där
man kan skapa allianser med några viktiga länder och påverka dem att stödja
ryska ståndpunkter. För Ryssland är BRICS ett forum genom vilket man kan
förstärka sin egen internationella position. Gruppen utgör en plattform för
ökat inflytande och för president Putin att spela en roll på den internationella
scenen. Uppenbarligen har man ambitionen att utöva någon form av ledarskap. Samtidigt erinras om att Ryssland år 1998 valdes in i G7, som sålunda
omvandlades till G8. Landet uteslöts ur gruppen i mars 2014, som en följd av
annekteringen av Krim.
Av ett positionspapper från den ryska regeringen framgår att man har mycket
långtgående ambitioner för samarbetet inom BRICS på alla områden. I dokumentet konstateras att:
”The creation of BRICS [...] has been one of the most significant geopolitical events at the start
of the new century. In a short while, the association managed to become an important factor of
world politics [...] the association can potentially become a key element of a new system of global governance [...] the long-term objective of the Russian Federation’s participation in BRICS is
to gradually transform the association from a dialogue forum and a tool to coordinate positions
on a limited range of issues into a full-fledged mechanism of strategic and ongoing cooperation
on key international political and economic issues”.
I ett anförande av en representant för det ryska utrikesministeriet, från januari
2012, konstateras att:
“Cooperation within the BRICS is one of the key objectives of Russia’s long-term foreign policy” .
“The contribution of the BRICS countries to global economic growth over the last decade has
reached 50%, which makes this group of states the leading power in global economic development”.
“There are prerequisites for maintaining this trend in the foreseeable future”.
17
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Denna prognos har kommit på skam genom de senaste årens utveckling.
Uttalandena om BRICS från rysk sida kan förefalla vara baserade på en något
verklighetsfrämmande syn på gruppens roll och det egna landets ställning.
Framför allt kanske man inte har tagit till sig Kinas storlek, styrka, ambitioner
och roll i världsekonomin, och Kinas strategiska relation till USA. Förmodligen
ser man också med oro på det närmande som skett under senare tid i Brasiliens och Indiens relationer med USA.
I handeln mellan BRICS-länderna spelar Kina en helt dominerande roll och
Kinas ekonomi är större än de övriga BRICS-ländernas tillsammans. Landet har
ett avgörande inflytande på gruppens ställningstaganden.
FN, G20, BRICS och SCO (Shanghai Cooperation Organization) pekas ut i en
rapport till det kinesiska kommunistpartiets kongress 2012 som de
organisationer som Kina skall prioritera i sina strävanden att spela en mer
aktiv roll på den internationella scenen.
Kina fäster stor vikt vid samarbetet inom G20. Ordförandeskap i G20 år 2016
utgör ett tillfälle för den kinesiska regeringen att manifestera visionen om
Kinas ”återkomst”, och viljan att spela en större roll i internationellt samarbete
som en ledande och respekterad nation i världen.
Härtill kommer att den kinesiska ledningen ger mycket hög prioritet åt sitt
initiativ att utveckla det ambitiösa Sidenvägsprojektet – dels genom omfattande infrastrukturinvesteringar i de berörda centralasiatiska länderna
(Silk Road Economic Belt), dels genom åtgärder för att främja sjötransporter
genom en Maritime Silk Road. Den av Kina initierade Asian Infrastrukture Investment Bank kommer att ha en viktig roll i genomförandet av dessa projekt.
I diskussionerna inom BRICS torde Kina ha varit angeläget om att gruppen
inte uppfattas som ”fientligt” inställd till USA och EU, med tanke på den
centrala roll som relationerna med dessa spelar för den kinesiska ekonomin.
President Obama besökte Kina i november 2014, och president Xi Jinping
reser till Washington i september 2015. Det årliga toppmötet mellan EU och
Kina ägde rum i Bryssel veckan före BRICS-toppmötet i Ufa. Utgången redovisas i ett mycket substantiellt joint statement.
Enligt rådande rotationsordning skulle Kina ha innehaft ordförandeskapet för
BRICS 2016, och därmed också stått som värd för toppmötet. Denna roll har
emellertid tilldelats Indien, förmodligen eftersom Kina år 2016 är ordförande
i G20.
18
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Brasilien har stått som värdland för två BRICS-toppmöten – 2010 och 2014.
BRICS ses som ett viktigt forum för ett samlat agerande av de större tillväxtekonomierna med målet att uppnå ökat inflytande i IMF och Världsbanken.
Dessutom erbjuder BRICS-gruppen en möjlighet till kontakter med Kina som
man annars inte skulle ha haft.
Samtidigt kan det för Brasilien ligga en fara i att delta i en gruppering som
domineras av auktoritära och ”västfientliga” länder som Ryssland och Kina.
Situationer kan uppstå då förslag som framförs av dessa länder står i strid
med grundläggande brasilianska positioner och värderingar.
Den ekonomiska och politiska kris som Brasilien nu genomgår kan påverka
hur landet prioriterar BRICS-samarbetet. Begränsade resurser måste avsättas
både för samarbetet inom BRICS, samarbetet inom G20, och också för samarbetet inom IBSA.9 Den ekonomiska krisen gör också att relationerna till USA
har blivit allt viktigare, något som manifesterats genom president Rousseffs
besök i Washington strax före BRICS-mötet i Ufa. Detta besök kan kanske ses
som en markering gentemot övriga BRICS. Det omnämndes knappt i ryska
statskontrollerade media.
Indien är det BRICS-land där den ekonomiska utvecklingen ser mest lovande
ut. En viktig faktor för att realisera potentialen i den indiska ekonomin är investeringar från företag i USA och Europa. Denna insikt har lett till ett politiskt
närmade till väst, i synnerhet USA, som också har prioriterat utvecklingen
av relationerna med Indien. President Obama har besökt Indien två gånger,
senast i januari 2015.
Samtidigt fäster Indien stor vikt vid BRICS-samarbetet. De grundläggande
motiven är desamma som i fallet Brasilien – en gemensam syn på vikten av att
ge tillväxtekonomierna ökat inflytande i internationella organ, i synnerhet FN
och IMF.
Som nämnts kommer Indien att stå som värd för BRICS-toppmötet 2016. Frågan om hur landet kommer att hantera denna uppgift är av stort intresse.
Sydafrika är avsevärt mycket mindre än övriga BRICS, både ekonomiskt och
befolkningsmässigt, och inflytandet i gruppen är möjligen svagt. På sina håll
inom BRIC fanns tveksamhet om lämpligheten att inkludera landet i gruppen.
Sydafrika lade dock ned betydande ansträngningar på att bli invalt, och fick
stöd av Kina, vilket avgjorde saken. Ett viktigt motiv torde ha varit att BRICländerna ville ha med ett afrikanskt land i gruppen, för att ge den större
legitimitet.
9.
IBSA Dialogue Forum (India,
Brazil, South Africa; de tre
demokratiska länderna i BRICS)
tillkom 2003 och har som syfte
att stärka samarbetet mellan de
tre länderna på en rad områden
och att ta fram gemensamma
positioner i internationella frågor. Toppmöten med deltagande
av de tre ländernas stats- och
regeringschefer har ägt rum
sedan 2006, senast i New Dehli
2013. Även nästa toppmöte
planeras äga rum i New Dehli (år
2015). En trilateral kommission
har bildats under ledning av utrikesministrarna. Jordbruk, energi,
utbildning, forskning, handel
och transporter har valts ut som
prioriterade samarbetsområden.
19
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: Kris Krüg / Flickr CC
2.
Ekonomisk utveckling och
framtidsutsikter
Demografin
Befolkningen i BRICS-länderna har mer än fördubblats under de senaste 50
åren. Tillväxten förväntas dock avta under de kommande decennierna, och
gruppens andel i världens totalbefolkning kommer att minska. Det är endast
i Indien som en markant befolkningsökning kommer att ske, och landets
befolkning beräknas bli större än Kinas kring 2022. Kinas befolkning kommer ligga kvar på ungefär samma nivå under perioden fram till 2050. Den
mest anmärkningsvärda förändringen under denna period är nedgången i
befolkningen i Ryssland. En kraftig ökning av medelklassen i Kina och Indien
förväntas under perioden.
Av tabellen på nästkommande sida framgår befolkningsstorlek 2013 samt
prognosticerad nivå 2050 (källa FN):
20
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Land
2013 (miljoner invånare) 2050 (miljoner invånare)
Kina
1385
1354
Indien
1252
1620
Brasilien
200
231
Ryssland
143
121
Sydafrika
53
63
Världens befolkning beräknas öka från 7,2 till 9,5 mrd under samma period.
Den kraftigaste ökningen kommer att ske i Afrika (från 1,1 till 2,4 mrd).
Ekonomiska utsikter
Den snabba ekonomiska utvecklingen i BRICS-länderna under de senaste
10-15 åren utgör grunden för BRICS-samarbetets tillkomst och för kraven på
ett ökat inflytande i styrningen av IMF och Världsbanken. BRICS-ländernas
samlade andel av världens BNP ökade från 16 till 22% mellan år 2000 och
2008. BRICS-gruppen har byggt mycket av sin internationella ställning på de
deltagande ländernas ekonomiska framgångar.
Under de senaste åren har bilden emellertid förändrats, delvis som ett resultat
av den globala finanskrisen, men också som ett resultat av växande strukturella problem i BRICS-länderna.
”Emerging markets used to be a beacon of hope in the world economy, but now they are more
often a source of gloom. China’s economy is slowing, Brazil is mired in stagflation. Russia is in
recession battered by Western sanctions and the slump in the oil price; South Africa is plagued
by inefficiency and corruption. Amid the disappointment one big market stands out: India”
(Economist 21 februari 2015).
“So serious are these frailties that a growing number of economists and investors see a fundamental reversal of fortune for emerging market countries. The dynamic economic models that
allowed developing nations to haul the world back to growth after the 2008-09 financial crisis
are breaking down – and threatening to drag the world back towards recession”
(Financial Times 1 september 2015).
IMF förklarar avmattningen i tillväxtekonomierna med lägre råvarupriser,
svårigheter att erhålla extern finansiering, Kinas ombalansering, strukturella
flaskhalsar och “economic stress related to geopolitical factors”.
21
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Synen på gruppen förändras inte bara på grund av de svagare ekonomiska
utsikterna och de ekonomiska utmaningarna (inte minst i Kina), utan också
till följd av interna politiska spänningar och politisk oro i flera av medlemsländerna. Härtill kommer konsekvenser av Rysslands krig i Ukraina.
De geopolitiska konsekvenserna av denna utveckling kan bli stora. De
prognoser för BRICS-ländernas långsiktiga position som gjordes för ett par
år sedan och som byggde på framskrivningar av de tidigare höga tillväxttalen
har helt klart blivit inaktuella. Detta sker samtidigt som den amerikanska
ekonomin går starkt och Europa ändå hankar sig fram, trots Grekland.
Den ekonomiska och politiska utvecklingen i BRICS-länderna innebär att
gruppens ställning internationellt har försvagats.
Utvecklingen kan också innebära ett förändrat tonläge i den internationella
diskussionen om vilken samhällsmodell som är mest ändamålsenlig. Bland
många debattörer har det varit populärt att döma ut den västerländska modellen, med hänvisning till finanskrisen, eurokrisen och ”demokratins avtagande effektivitet, kraft och självförtroende i västvärlden”.10 Ett exempel är
en uppmärksammad artikel i The Guardian i oktober 2014 av den indiske samhällsdebattören Pankaj Mishra (”The Western model is broken – the West has
lost the power to shape the world in its own image – as recent events, from
Ukraine to Iraq, make all too clear. So why does it still preach the pernicious
myth that every society must evolve along Western lines?”).
Utvecklingen i BRICS-länderna har lett till en mer nyanserad diskussion om
brister och förtjänster med olika samhällsmodeller, där också alternativen
till de västliga demokratiska marknadsekonomierna granskas mer ingående.
Fokus i diskussionen har mer och mer kommit att ligga på vad det är för faktorer som gör att vissa länder är mer framgångsrika än andra när det gäller att
generera välstånd, hållbar tillväxt och frihet.11 De många debattörer som har
förutspått en kontinuerlig försvagning av det amerikanska inflytandet i världen kanske inte helt har fått med sig vad som har hänt inom BRICS-länderna,
politiskt och ekonomiskt, under de senaste 2-3 åren.
BRICS-ländernas ekonomiska situation idag och de stora utmaningarna förbigås i princip med tystnad i deklarationen från Ufa. Det enda som sägs är att:
”Emerging markets and developing countries continue to be the major drivers of global
10.
Professor Larry Diamonds, citerad i SvD 19 september 2015.
11.
Se särskilt Nial Fergusons ”Civilization – the West and the Rest”.
growth”.
(Ett påstående som möjligen kan ifrågasättas).
22
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Kina och Brasilien har hamnat i vad ekonomerna kallar the middle income
trap, då ett lands konkurrensfördelar avtar. Teknologisk utveckling i OECDländerna, utvecklingen mot globala värdekedjor och minskat lönegap mellan
OECD-länderna och Kina har haft samma effekt. Den politiska risken har ökat
i vissa BRICS-länder, samtidigt som klimatet för entreprenörskap och innovation är klart bättre i OECD-länderna, som också leder den teknologiska
utvecklingen. Institutionella faktorer som bristande kvalitet i den offentliga
förvaltningen, höga korruptionsnivåer, kleptokrati och brister i rättssystem är
andra faktorer som hämmar hållbar tillväxt, liksom en osäker energiförsörjning och stora brister i infrastrukturen. Valutorna har försvagats och utflödet
av kapital har varit omfattande.
Kinas BNP steg med 7,8% 2013 och med 7,3% år 2014, att jämföra med
tvåsiffriga tillväxttal de senaste decennierna. Den kinesiska regeringen har
som mål att uppnå en tillväxt på 7% under 2015. IMFs prognos ligger på 6,8%
2015 och 6,3% 2016. Tillväxten första halvåret 2015 uppges av de kinesiska
myndigheterna ligga på 7%, vilket överensstämmer med det fastlagda målet.
Tillförlitligheten i den kinesiska BNP-statistiken har dock ifrågasatts, och vissa
bedömare har hävdat att den faktiska tillväxten är lägre. Oxford Economics
har uppskattat att tillväxten år 2015 kommer att ligga kring 4%.
Kina står för 10% av världens varuhandel. Utvecklingen i Kina är av mycket
stor betydelse för hela världsekonomin. Avmattningen i Kina har varit särskilt
kännbar för råvaruexporterade länder som Brasilien, Indonesien och Zambia.
Tillväxten i den kinesiska ekonomin har drivits på av export och investeringar.
En mycket snabb kreditexpansion och en alltför hög investeringsnivån har lett
till en ohållbar situation av överkapacitet och skuldsättning.
Regeringsmål är nu att växla ned till en mer ”hållbar” tillväxt. Exportens och
investeringarnas andel av BNP ska minska och konsumtionens andel skall öka.
Den oro som på många håll uttrycks för utvecklingen i Kina hänger samman
bl. a. med den höga skuldsättningen i de statliga företagen och i fastighetssektorn, en åldrande befolkning som en konsekvens av ett-barnpolitiken,
samt med miljösituationen och vattenförsörjningen. Behovet av reformer för
att förbättra ekonomins funktionssätt är stort. Den kraftfulla kampen mot
korruption som har inletts av president Xi Jinping kan ses även ur detta perspektiv, liksom ur ett maktperspektiv. Åtgärder har vidtagits för att reformera
de statliga företagen och minska deras roll.
23
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Oron för utvecklingen i den kinesiska ekonomin har förstärkts efter den dramatiska nedgången på Shanghai-börsen under sommaren 2015 och genom
de devalveringar av den kinesiska valutan som genomfördes i augusti. Ett
syfte med devalveringarna var uppenbarligen förbättrad konkurrenskraft för
kinesiska företag. Åtgärden kan kanske förklaras av att ombalanseringen mot
en mer konsumtionsledd tillväxt inte har givit avsedda resultat och att man
därför återigen vill satsa på exporten. Ett syfte kan också ha varit att bereda
marken för en löskoppling av renminbin från dollarn och att låta valutan flyta
fritt, något som i sin tur skulle stärka valutans position internationellt.
En aspekt på nedgången på Shanghai-börsen och den kinesiska regeringens agerande för att bromsa börsfallet är att förtroendet för regeringen har
påverkats negativt. Bristen på transparens i beslutsfattandet bidrar till att
”regeringsdugligheten” ifrågasätts, något som är allvarligt i ett land där regeringen vill ge sken av total kontroll. Spekulationerna utomlands om ekonomins
utveckling kommer olägligt för den kinesiska regeringen, med tanke på ordförandeskapet i G20 och ambitionen att spela en mer aktiv roll internationellt.
Bedömningarna av Kinas ekonomiska utveckling på sikt skiljer sig åt. Vissa
bedömare förutser en hard landing. Andra är betydligt mer optimistiska är ser
framför sig en ordnat transition till mer normala och hållbara tillväxtnivåer.
De senaste åren har sett en utveckling med hårdare censur och hårdare tag
mot oppositionella. Bakom denna utveckling ligger rädslan för att västinspirerade idéer om demokrati och mänskliga rättigheter skall få fotfäste, och
oron har förstärkts genom demokratiprotesterna i Hong Kong. Kommunistpartiets centrala roll i styrningen av landet har understrukits. Den anti-västliga
retoriken har skärpts och läroböcker som förespråkar västliga och universella
värderingar har förbjudits.
Den ryska ekonomin är sannolikt inne i en period av långvarig stagnation.
Huvudorsakerna är det dramatiska fallet i oljepriset och de västliga sanktionerna som införts som en följd av annekteringen av Krim och det ryska
stödet till separatisternas krig i östra Ukraina. Bakom prognosen om långvarig stagnation ligger också ett antal strukturella faktorer som hämmar
tillväxten. Det handlar om korruption, oförutsägbarhet i rättstillämpning,
statliga ingripanden, godtycke från skattemyndigheterna, och en eftersatt
infrastruktur. Prognosen blir negativ också genom den ryska ledningens ovilja
och oförmåga att genomföra de ekonomiska reformer som skulle krävas för
att den ryska ekonomin skall kunna diversifieras och moderniseras. Retoriken
präglas idag av antiliberalism, betoning av särskilda traditionella ryska värden,
avståndstagande från västliga värderingar, stark fientlighet mot USA och EU,
24
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
frustration över en förlorad stormaktsställning, samt propaganda som sprider
en förvrängd bild av verkligheten. Landet har blivit alltmer auktoritärt och
en politisk opposition har fått allt svårare att verka. Investeringsklimatet har
försämrats drastiskt, investeringar skjuts på framtiden och utländska företag
lämnar landet.
Resultatet av alla dessa faktorer är en minskad BNP år 2015 på kanske 5%
(IMFs prognos ligger på minus 3,4% 2015 och 0,2% 2016). Värdet på rubeln
föll med 42% mellan 1 januari 2014 och 1 januari 2015. Inflationen ligger på
tvåsiffriga nivåer, vilket påverkar utvecklingen av den privata konsumtionen.
Medborgarnas levnadsförhållanden försämras. Centralbanken har höjt räntan
till 17% (sedermera sänkt till 14) i ett försök att försvara rubeln, vilket hämmat
investeringsbenägenheten ytterligare. Västs begränsningar i teknologiöverföring påverkar möjligheterna till nödvändiga investeringar inom olje- och
gassektorn. Utflödet av kapital är omfattande, liksom emigrationen av nyckelpersoner. Arbetslösheten stiger och statens budget blir alltmer ansträngd.
Korruptionen är endemisk och påverkar ekonomins funktionssätt och utvecklingsmöjligheter. Företagen får allt svårare att finansiera sig, vilket innebär att
man vänder sig till staten för stöd. Den ryska – av FSB genererade – paranoida
inställningen till utlänningar försämrar investeringsklimatet och moderniseringsmöjligheterna ytterligare. Förre finansministern Kudrin har konstaterat
att bortfallet av utländska investeringar är ett allvarligt problem.
Det ryska agerandet i Georgien och Ukraina, och landets förhållningssätt till
internationell rätt och internationella överenskommelser, påverkar Rysslands
trovärdighet i omvärlden. Detta torde också gälla för landets samarbetspartners i BRICS-gruppen. Landet upplevs som militaristiskt och revanschistiskt.
Ryssar som vågar kritisera interventionen i Ukraina betecknas som förrädare
och femtekolonnare.
En viktig frågeställning är vilken effekt den försämrade ekonomiska situationen i landet kan komma att få på den politiska situationen och president
Putins ställning.
Den brasilianska ekonomin växte med 2,5% år 2013 och med 0,1% år 2014.
Snittet de senaste fyra åren har varit 1,3%. För år 2015 förutspår IMF en nedgång i BNP på 3% och med 1% 2016. Vissa bedömare förutspår en minskning
av BNP även 2017.
”Brazil’s economy is in a mess, with far bigger problems than the government will admit or investors seem to register. The torpid stagnation into which it fell in 2013 is becoming a full-blown
– and probably prolonged – recession, as high inflation squeezes wages and consumers’ debt
payments rise” (Economist 28 februari 2015).
25
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Budgetunderskottet uppgick till 6,75% år 2014 och beräknas bli 8-9% 2015,
vilket nödvändiggör en stram finanspolitik som i sin tur hämmar tillväxten.
Den offentliga skuldens andel av BNP ligger på 66%, och de brasilianska
företagens skuldsättning utomlands är hög. Realen har sjunkit kraftigt mot
dollarn under det senaste året. Standard & Poor’s har i september nedgraderat
brasilianska statspapper till skräpstatus. Löneökningarna har varit alltför stora
och produktivitetsutvecklingen svag. Arbetslösheten beräknas ha stigit till
10% vid årets slut. Vattenförsörjningen till Sao Paolo är i kris. Den gigantiska
korruptionsskandalen i Petrobras påverkar hela ekonomin negativt, liksom
nedgången på råvarumarknaderna. Inflationen förväntas ligga på närmare
10% år 2015. Avmattningen i den kinesiska ekonomin är av stor betydelse 40% av Brasiliens export går till Kina (huvudsakligen råvaror).
Förtroendet för president Rousseff har sjunkit kraftigt sedan hösten 2014,
då hon valdes om med knapp majoritet. Starka krafter i det brasilianska
parlamentet arbetar för att hon skall ställas inför riksrätt. Omfattande demonstrationer har ägt rum under våren och sommaren med protester mot
nedskärningar och med krav på presidentens avgång. Presidenten har haft
stora svårigheter att få stöd för sina besparingsförslag i parlamentet. Arbetet
i koalitionsregeringen (34 ministrar) försvåras av inre motsättningar (förslag
om reformering av den offentliga förvaltningen, inkl. en minsking av antalet
departement, har nyligen aviserats). Relationen med USA försämrades kraftigt
i och med avslöjandet att NSA hade avlyssnat president Rousseffs telefon och
president Rousseff ställde in ett planerat statsbesök.
Relationen till USA har dock tagit en vänding i och med president Rousseffs statsbesök i Washington i slutet av juni 2015, bara någon vecka före
BRICS-toppmötet i Ufa. Utökat ekonomiskt samarbete var ett huvudtema
under besöket. Inte minst markerades ett starkt intresse för utökade amerikanska investeringar. Brasilien deltar i många aktiviteter inom OECD. Samtidigt kan noteras att ett omfattande paket av kinesiska investeringar i Brasilien aviserades under ett besök i maj 2015 av den kinesiska premiärministern
Li Keqiang. Kina är Brasiliens viktigaste handelspartner.
Det ekonomiska och politiska läget i Brasilien kan komma att innebära att
frågor ställs om nyttan för landet av medverkan i BRICS-gruppen, och om
man inte snarare av ekonomiska skäl skall prioritera relationerna till USA och
EU och samarbetet i G20 . Man kanske också ser ökade risker med att delta i
samma grupp som de auktoritära och västfientliga staterna Kina och Ryssland.
Sydafrikas ekonomi växte med i genomsnitt 5% per år under perioden 20042007. Mellan 2008-2012 var tillväxttakten 2%. 2014 uppgick tillväxten till1,4%.
IMFs bedömning är att tillväxten kan uppgå till 2,1% 2015 och 2,5% år 2016.
26
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Även Sydafrika står inför stora ekonomiska och politiska utmaningar. Human
Rights Watch skriver i 2012 års rapport om Sydafrika att landet:
”Continues to grapple with corruption, growing social and economic inequalities, and the weakening of state institutions by partisan appointments and one-party dominance”.
ANCs dominerande ställning och maktfullkomlighet har en rad negativa konsekvenser. Rättssamhället urholkas, och ansvarsutkrävande försvåras. Korruptionen och slöseriet frodas och har ökat i omfattning under president Zumas
fem år vid makten. Arbetslösheten uppgår till 25% (för unga 65%). Utbyggnad
av offentliga tjänster negligeras. Utbildningsnivån är låg. Oro på arbetsmarknaden är återkommande. Osäkerheter i energiförsörjningen skapar sociala
problem och hämmar näringslivets tillväxt. En rad korruptionsskandaler omgärdar presidenten. Pressfriheten har inskränkts. Den politiska situationen
präglas av osäkerhet.
Det återstår att se om och i så fall hur den ekonomiska och politiska situationen kommer att påverka landets medverkan i BRICS-samarbetet. Den sydafrikanska regeringen såg det som en stor framgång att ha blivit invald i gruppen
och att få en plattform för diskussioner med de ledande tillväxtekonomierna.
Samtidigt torde Sydafrikas inflytande i gruppen vara litet, till följd av landets
storlek och den interna politiska och ekonomiska situationen.
De ekonomiska utsikterna i Indien ser ljusare ut än i de andra BRICS-länderna.
Grunden för Indiens positiva utveckling under de senaste decennierna lades
genom de ekonomiska reformer som genomfördes i början av 90-talet och då
man bröt med den tidigare Sovjet-inspirerade ekonomiska politiken. Under
perioden 2003 – 2007 växte ekonomin med i genomsnitt 9% per år.
Enligt IMFs World Economic Outlook från januari 2015 uppgick tillväxten till
5% är 2013 och 5,5% 2014. För 2015 och 2016 förutspås en tillväxt om 6 resp.
6,2%. Andra prognoser tyder på högre tillväxttal – enligt Asiatiska Utvecklingsbanken uppgick tillväxten 2014 till 7,4% . För 2015 och 2016 förutspås en
tillväxt på7,8 resp 8,2%. Enligt IMFs prognoser kommer Indien att år 2016 att
ha en högre tillväxt än Kina.
Optimismen när det gäller den framtida ekonomiska utvecklingen sätts i
samband med de reformer som har företagits och signalerats av den regering
som tillträdde efter valen i maj 2014, och framför allt med premiärminister
Narendra Modis politiska inriktning mot liberaliseringar och effektiviseringar
inom den offentliga sektorn.
27
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Samtidigt finns ett antal strukturella faktorer som talar till Indiens fördel,
också i jämförelse med de andra BRICS-länderna. Halva Indiens befolkning
är under 25 år, vilket innebär att landet har en stor reserv av arbetskraft. Det
finns redan en mycket stor konsumtionsstark medelklass. Potentialen för ökad
efterfrågan på konsumentvaror är stor. Landet är en fungerande demokrati
där politiska ledare kan ställas till svars. I landet finns ett dynamiskt näringsliv,
inte minst inom IT-sektorn. Språket är en stor fördel i moderniseringsarbetet.
Problemen och hindren är dock omfattande – brister i energiförsörjning och
infrastruktur och en ineffektiv och alltför stor offentlig förvaltning. Man ligger
sist bland BRICS-länderna i Världsbankens ranking av Ease of doing Business.
Statens roll i näringslivet är fortfarande omfattande. Fattigdomen är mer utbredd och läskunnigheten lägre än i de övriga BRICS. Åtgärder inom alla dessa
områden förutsätter investeringar och teknologiöverföring från väst och samarbete med befintliga multilaterala organisationer. Av dessa skäl kan man
notera en viss västorientering i utrikespolitiken. För sin ekonomiska modernisering torde Indien ha lite att lära av Ryssland.
28
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: thinkpanama / Flickr CC
Bilaterala relationer
Frågan om de övriga BRICS-ländernas förhållningssätt till Ryssland efter
aggressionen mot Ukraina behandlas i ett särskilt avsnitt.
Ryssland - Kina
Relationerna mellan Ryssland/Sovjetunionen och Kina förbättrades kraftigt
efter bildandet av den Ryska Federationen år 1991. Ett kort krig hade utkämpats mellan Sovjetunionen och Kina år 1969. År 2001 undertecknades ett avtal
om Good Neighborliness and Friendly Cooperation. Samtidigt ser man ibland
tecken på en viss ömsesidig misstro och på en kinesisk skepsis till rysk ekonomi
och Ryssland som samarbetspartner.
Rysslands intresse av att diversifiera sin energiexport och Kinas behov av energi
har lagt grunden för ett omfattande samarbete på energiområdet. Utvecklingen har dock hämmats av brister i infrastrukturen och av svårigheter att komma
överens om priser, samt av viss rysk tveksamhet att släppa in kinesiska företag i
den ryska energisektorn.
29
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
På rysk sida uttrycks inte sällan oro för att Kinas (och Sydkoreas) närvaro i östra
Sibirien har blivit alltför omfattande, och för att utländska intressen skall ”ta
över” regionen, som brottas med stora ekonomiska svårigheter efter Sovjetunionens upplösning. Förre finansministern Kudrin har noterat risken med att:
”China and the Southeast Asian countries will steamroll Siberia and the Far East”.
Detta är en bakgrund till de särskilda satsningar från rysk sida som har gjorts för
att främja regionens utveckling. De östsibiriska regionerna har dock i viss grad
kommit att bli beroende av Kina, något som kan vålla konflikter i framtiden.
En viss rivalitet mellan Ryssland och Kina kan förmärkas när det gäller inflytande
i Centralasien. Kinas närvaro i denna region har ökat kraftigt under senare år.
Kinas satsning på The Silk Road Economic Belt kommer att ge landet ökat inflytande i de berörda centralasiatiska länderna, något som kan stå i konflikt med
ryska ambitioner om bl. a. utvidgning av den Euroasiatiska Unionen. Kazakstan
är en del av denna, och den ryska ambitionen är att fler länder skall ansluta sig.
Den ryska ambitionen är också att Unionen skall utvecklas till att bli inte bara ett
ekonomiskt projekt utan även ett politiskt (Putins vision att återskapa Sovjetunionen). Till bilden hör att flera centralasiatiska länder av naturliga skäl uttryckt
oro inför det ryska agerandet i Ukraina och för rysk expansionism.
Sidenvägsprojektet, som av den kinesiska regeringen ges mycket hög prioritet,
kommer att försvaga Rysslands position i regionen, och Ryssland har helt klart
begränsade möjligheter att konkurrera med Kina när det gäller ekonomiska
satsningar. Ett försvagat Ryssland kan kanske vara ett kinesiskt intresse både
genom möjligheten att uppnå fördelaktiga villkor för gasimporten och för förverkligandet av de kinesiska planerna i Centralasien.
Handelsutbytet mellan Ryssland och Kina är fortfarande relativt begränsat.
Omslutningen år 2014 var $95 mrd, att jämföra med Rysslands handel med EU
på ungefär € 230 mrd.
Kina är en viktig marknad för rysk krigsmaterielexport. EUs förbud mot export
av krigsmateriel till Kina har bidragit till denna utveckling.
Ukraina-krisen och de västliga sanktionerna har lett till att Ryssland allt tydligare
vänt sig österut, mot Kina. President Putin och president Xi Jinping har mötts
minst 10 gånger sedan Xi blev president. Flera debattörer i väst har varnat för en
rysk-kinesisk antivästlig allians. Ekonomiskt råder komplementaritet – Ryssland
som råvaruleverantör och Kina som producent av tillverkade varor. Samtidigt
närmar sig Ryssland Kina i en position av svaghet, till följd av inte bara storleksförhållandena utan också av den svaga ekonomiska utvecklingen och de nedfrysta relationerna till väst. Kina kan knappast heller ersätta väst i ev. ansträngningar att modernisera och diversifiera den ryska ekonomin.
30
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Vid Putins besök i Kina i maj 2014 undertecknades ett avtal om betydande ryska
gasleveranser (avtalet hade varit aktuellt länge men man hade inte kommit
överens i prisfrågan). Senare under året undertecknades ytterligare ett omfattande avtal om ryska gasleveranser.
Under besöket i maj 2014 aviserade president Putin också en mer öppen inställning till kinesiska investeringar i den ryska olje- och gassektorn.
Under APEC-toppmötet i Peking i november 2014 träffades en överenskommelse mellan Ryssland och Kina om att gå över till betalningar i nationella valutor
i den ömsesidiga handeln, och att fasa ut betalningar i dollar.
De två länderna är mycket olika men de har också mycket gemensamt. De har
en gemensam ”fiende” nämligen USA. För Rysslands del handlar det om att
USA anses stå bakom NATO-expansionen österut, något som ses som en aggressiv handling och ett hot mot ryska intressen i den egna intressesfären. För
Kinas del handlar det om USAs närvaro och inflytande i Ostasien. Både Ryssland
och Kinas ”antivästlighet” får ses mot bakgrund av historiska förödmjukelser
– för Kinas del underkastelsen under kolonialtiden, för Rysslands del murens
fall, Sovjetunionens upplösning och den förlorade stormaktställningen. Båda
länderna är livrädda för att västerländska idéer om demokrati och mänskliga
rättigheter skall få fotfäste i det egna landet, och att den rådande maktstrukturen därmed skulle undergrävas (tendenser till s.k. colour revolutions måste slås
ned). Allmänt sett är det ett gemensamt mål för de två länderna att minska den
västliga – och framför allt den amerikanska - dominansen i internationell politik.
Detta är viktigt inte minst för Ryssland, vars ekonomi (och befolkning) är på
tillbakagång och som har svårt att förlika sig med förhållandet att länder i den
egna självutnämnda intressesfären väljer att vända sig mot väst.
Samtidigt finns skillnader i den ryska respektive kinesiska ”anti-västligheten”.
Kinas ekonomiska utveckling och välstånd bygger på handel med väst och investeringar från väst, något som regimen i Peking inser helt och fullt. Anti-västligheten är inte ekonomisk utan ideologisk-politisk och har som utgångspunkt
den centrala betydelsen av att slå vakt om kommunistpartiets ställning och
maktposition och om Kinas ställning och inflytande i regionen.
Relationen Kina - USA (G2) är av central betydelse för den globala utvecklingen.
Relationen karakteriseras av många spänningar och motsättningar men man
har också stora gemensamma intressen. USAs import från Kina uppgick till $466
mrd år 2014, Exporten till Kina uppgick till $123 mrd. Viktiga överenskommelser
träffades vid president Obamas besök i Peking i november 2014. President Xi
Jinpings besök USA i september 2015 resulterade i att samsyn utvecklades på
31
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
en rad områden, bl. a. Afghanistan, fredsbevarandeoperationer, kärnsäkerhet,
handel med utrotningshotade arter, tillståndet i oceanerna, utvecklingssamarbete, försvarssamarbete, cybersäkerhet och global hälsa.
Ryssland-Indien
Under kalla kriget hade Indien och Ryssland mycket nära förbindelser på en rad
områden. Efter Sovjetunionens sammanbrott har de nära relationerna fortsatt
mellan Indien och Ryssland. Framför allt har samarbete och kontakter utvecklats
när det gäller försvarsmateriel, kärnkraft, antiterrorism och flyg- och rymdverksamhet. År 2000 antogs en deklaration om Strategic Partnership. President
Medvedev har konstaterat att:
”Relations with India have always been and I am sure will be one of the most important foreign
policy priorities of our country”.
Årliga möten äger rum mellan den ryske presidenten och den indiske premiärministern.
IRIGC (the Indo-Russian Inter-Governmental Commission) möts regelbundet
och involverar stora delar av den indiska statsförvaltningen. Kommissionen har
två delar – en som sysslar med ekonomiskt, kulturellt och vetenskapligt samarbete och en som svarar för samarbete på försvarsområdet. Samarbetet på försvarsområdet är mycket omfattande (bl. a. tillverkar Indien ryska stridsflygplan
på licens). Ryssland är huvudleverantör av vapen till den indiska försvarsmakten.
Gemensamma militärövningar äger rum vartannat år.
Överenskommelse har träffats om att Ryssland skall bygga 20 kärnkraftverk i
Indien (två ryskbyggda reaktorer är färdigställda).
Handeln mellan de två länderna är fortfarande mycket liten (omslutning $10
mrd 2013). Under president Putins besök i New Dehli i december 2014 överenskoms att man skulle sikta på en volym om $30 mrd år 2025.
Som redan nämnts kan man iaktta en tydlig västorientering i indisk utrikespolitik. Relationerna till USA har fått ett lyft genom president Obamas besök i landet
och president Modis besök i Washington. Den ryska dominansen när det gäller
leveranser till det indiska försvaret håller på att reduceras. Avtal har ingåtts med
Frankrike om leverans av stridsflygplan.
32
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Kina - Indien
Olösta gränstvister är en viktig del av relationerna mellan Indien och Kina.
Ett kort krig ägde rum år 1962. Därefter har återkommande incidenter ägt rum
i gränsområdena, bl. a. i maj 2013 och september 2014, då kinesiska trupper
skall ha gått över den s.k. Line of Actual Control. Kina uttalade mycket stark
kritik efter det indiska kärnvapenprovet i maj 1998. Att den tibetanska exilregeringen har en fristad i Indien är en fortsatt källa till irritation.
Relationerna har dock förbättrats avsevärt under senare år. Sedan sekelskiftet har en rad högnivåbesök ägt rum i båda riktningarna. Deklarationer om
vänskap och samarbete har utfärdats och gränstvisterna har diskuterats.
President Hu Jintao deklarerade i anslutning till BRICS-toppmötet i New Dehli
år 2012 att:
”It is China’s unswerving policy to develop Sino-Indian friendship, deepen strategic cooperation
and seek common development”.
Indien har ett stort underskott i handeln med Kina, som omslöt $66 mrd år
2012. Kina var år 2013 Indiens största handelspartner.
På indisk sida har oro uttryckts för att indiska intressen skall påverkas negativt
av det närmande som har skett mellan Ryssland och Kina. På samma sätt har
man alltid känt oro inför de nära förbindelserna mellan Kina och Pakistan.
Oron kan ha förstärkts genom de beslut som nyligen har fattats på kinesisk
sida om mycket omfattande infrastrukturinvesteringar i Pakistan.
”Relationen mellan dessa båda framväxande giganter förblir präglad av en strategisk misstro
som knappast torde minska under kommande år av säkerhetspolitiska positioneringar”.12
12.
Ljunggren 2015, s. 473.
33
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: CLUC / Flickr CC
3.
BRICS och globala trender
Flera internationella tankesmedjor ägnar sig åt studier av globala långsiktiga
trender. Dessa studier är relevanta för bedömningar av framtida geopolitiska
förhållanden, inte minst BRICS-ländernas position i internationellt samarbete.
Dessa trender påverkar givetvis också de interna förhållandena i BRICSländerna.
I en studie publicerad av amerikanska National Intelligence Council år 2012
(Global Trends 2030 – Alternative Worlds) konstateras att:
”By 2030, no country – whether the US, China or any other large country – will be a hegemonic
power. The empowerment of individuals and diffusion of power among states and from states to
informal networks will have a dramatic impact, largely reversing the historic rise of the West since
1750, restoring Asia’s weight in the global economy, and ushering in a new area of ‘democratization’ at the international and domestic level”.
Denna förutsägelse kan förefalla optimistisk i ljuset av bl. a. Freedom Houses
analyser av demokratins tillbakagång i världen.
34
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Just individual empowerment dentifieras i denna studie (och i andra) som en
särskilt betydelsefull “megatrend”. Trenden är ett resultat av en kraftig tillväxt
av medelklassen, förbättrad utbildning och bättre hälsovård, samt, naturligtvis,
av en mycket kraftig ökning av tillgången till internet och mobiltelefoni. 80%
av världens vuxna befolkning beräknas år 2020 ha tillgång till smarta telefoner,
något som skapar oanade möjligheter till informationsutbyte och kunskapsinhämtning.
Trenden kan slå igenom olika starkt i olika länder. I länder där omständigheterna är gynnsamma leder den inte bara till demokratisering och möjligheter
till ansvarsutkrävande utan också till dynamiska ekonomiska effekter i form av
individuella initiativ, innovationer och entreprenörskap. I länder där omständigheterna är mindre gynnsamma, i form av inskränkningar i individuella friheter
(inte minst friheten på nätet), censur, korruption och stark statlig kontroll och
byråkrati, får trenden mindre genomslag.
Bland BRICS-länderna torde Ryssland ligga i botten när det gäller förutsättningarna att dra nytta av individual empowerment – ett resultat av makthavarnas
skräck för folkliga initiativ och för colour revolutions som kan rubba rådande
maktförhållanden. Kina torde i detta avseende vara annorlunda - här råder en
mogen kapitalism och det finns incitament till risktagande och investeringar,
trots inskränkningarna i fundamentala friheter och kommunistpartiets starka
maktställning.
För Rysslands del innebär situationen att man går miste om de dynamiska effekter som följer av individens möjligheter att tänka och uttrycka sig fritt. En annan
konsekvens är brain drain - att kreativa begåvningar lämnar landet. Bland
BRICS-länderna torde Indien ha bäst förutsättningar att dra nytta av frihetens
positiva konsekvenser, trots korruption och omfattande statliga regleringar.13
IMF-reform
Ett viktigt mål för BRICS-länderna är ökat inflytande för tillväxtekonomierna och
utvecklingsländerna i styrningen av IMF och Världsbanken. BRICS-länderna har
bara 11% av rösterna i IMF, trots att man står för 20% av världens BNP. Kina har
färre röster än Benelux-länderna.
Allmän enighet råder om att dessa institutioner behöver reformeras. Vid det
första G20-mötet på stats- och regeringschefsnivå (i Washington i november
2008) konstaterades att:
13.
Samtidigt visar analyser gjorda
av Freedom House att friheter
globalt sett fortsatte att inskränkas under 2014, för 9e året i rad.
Samma sak gäller pressfriheten.
Antalet länder som inskränker
utlandsfinansierade frivilligorganisationer att verka har
ökat kraftigt under de senaste
tre åren.
35
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
”We underscored that the Bretton Woods Institutions must be comprehensively reformed so that
they can more adequately reflect changing economic weights in the world economy and be more
responsive to future challenges. Emerging and developing economies should have a greater voice
and representation in these institutions”.
Vid G20-toppmötet I Seoul 2010 fattades beslut om riktlinjerna för en sådan
reform. Reformen innebär bl. a. att IMFs kaptalbas skulle fördubblas och att
tillväxtländernas och utvecklingsländernas röstandel skulle öka och att höginkomstländernas andel minska i motsvarande mån.
Reformen har inte trätt i kraft på grund av motstånd i den amerikanska kongressen. Vid samtliga BRICS-toppmöten – och även vid G20-toppmöten under
senare år – har oro uttryckts över att reformen inte har kunnat genomföras. I
slutdeklarationen från Ufa konstateras att:
“We remain deeply disappointed with the prolonged failure by the United States to ratify the IMF
2010 reform package, which continues to undermine the credibility, legitimacy and effectiveness
of the IMF [...] We expect the United States to ratify the 2010 reforms by mid-September, as agreed
in the IMF [...] we reaffirm our commitment to maintaining a strong, well-resourced and quota-based IMF and, in this regard, urge other Members to continue the reform process through the 15th
General Quota Review without delay.”
Ett amerikanskt beslut att ratificera reformen skulle vara utomordentligt viktigt
eftersom det skulle ta udden av en del av BRICS-kritiken om västlig dominans i
Bretton Woods-institutionerna.
Ett annat förhållande som BRICS-länderna starkt ifrågasätter är den etablerade
principen att chefen för IMF skall vara en europé och chefen för Världsbanken
en amerikan. Denna fråga kommer åter att bli aktuell när mandatet för den
nuvarande IMF-chefen löper ut.
New Development Bank
Principöverenskommelse om upprättande av New Development Bank
(NDB) fattades vid BRICS-toppmötet i Durban i mars 2013.
Avtalet undertecknades vid mötet i Fortaleza i juli 2014. Vid Ufa-mötet konstaterades att avtalet om banken trätt i kraft och att ett första möte hade ägt rum
med bankens styrelse.
36
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Banken kommer initialt att ha ett kapital på $50 mrd, som fördelas lika mellan
grundarländerna. Så småningom kommer kapitalet att ökas till $100 mrd. Enighet måste föreligga om förslag till ökning av kapitalet.
Banken skall vara öppen för deltagande av andra länder som är medlemmar av
FN, på vissa villkor. BRICS-ländernas andel får inte understiga 55% och inget nytt
land får ha en andel som överstiger 7%.
Bankens huvudkontor kommer att ligga i Shanghai. Ett regionalt kontor skall
finnas i Johannesburg. En indisk bankman har utsetts till bankens förste chef
(President). The inaugural chairman of the Board of Directors skall rekryteras
från Brasilien och the inaugural chairman of the Board of Governors från
Ryssland.
Bankens syfte (enligt stadgans art 1) är att:
“Mobilize resources for infrastructure and sustainable development projects in BRICS and other
emerging economies and developing countries, complementing the existing efforts of multilateral and regional financial institutions for global growth and development. To fulfill its purpose,
the Bank shall support public or private projects through loans, guarantees, equity participation
and other financial instruments. It shall also cooperate with international organizations and other
financial entities, and provide technical assistance for projects to be supported by the Bank”.
Banken beräknas starta sin verksamhet i början av 2016. De närmare villkoren
för bankens utlåning återstår att definiera.
NDBs tillkomst får ses som en viktig manifestation av samarbetet mellan
BRICS-länderna. Det är också ett svar på ett stort behov av investeringar i infrastruktur i utvecklingsländerna. Bankens tillkomst är också ett uttryck för missnöje med hur Bretton Woods-institutionerna fungerar och en reaktion på det
faktum att 2010 års förslag till reformering av IMF inte har kunnat genomföras.
I bankens stadga framhålls att den är ett komplement till Bretton Woods-institutionerna och att den skall samarbeta med dessa. Banken kan därmed inte ses
som någon utmaning eller hot mot den rådande världsordningen, något som
ibland antyds i debatten. Banken kommer också att samarbeta nära med Asian
Infrastructure Investment Bank.14
Vid mötet i Fortaleza träffades också en överenskommelse om ett Contingent
Reserve Arrangement (CRA) med ett initialt kapital om $100 mrd (Kina står för
$41 mrd). I slutdeklarationen heter det att:
14.
En talesman för den ryska
regeringen föreslog våren 2015
att Grekland skulle kunna bli
medlem i NDB och erhålla lån
från banken. Förslaget illustrerar
hur geopolitiskt Ryssland ser på
BRICS-samarbetet. Det har inte
fått stöd av övriga BRICS och
kan antas ha mötts av en hel del
irritation hos dessa.
37
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
”This arrangement will have a positive precautionary effect, help countries forestall short-term
liquidity pressures, promote further BRICS cooperation, strengthen the global financial safety net
and complement existing international arrangements”.
Asian Infrastructure Investment Bank
Kina har tagit initiativet till Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB). Ett
dokument om etableringen av banken undertecknades i Peking i oktober 2014.
Bland undertecknarna återfinns förutom Kina även Indien och ca 25 asiatiska
länder. Banken har ett kapital på $100 mrd som till största delen tillskjuts av
Kina. Syftet är att finansiera utbyggnad av infrastruktur i Asien. Förhandlingar
om den närmare utformningen av bankens stadga beräknas vara avslutade i
slutet av 2015.
Ett 60-tal länder har anmält intresse för att bli medlemmar i banken, bl. a.
Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Sverige, trots uttalat motstånd
från USA. Det amerikanska motståndet grundar sig på farhågor att AIIB inte
skall tillämpa samma standarder när det gäller projektstyrning, miljö och sociala
aspekter som Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken. Att så många
länder från väst anslutit sig till banken är ett betydande diplomatiskt nederlag
för USA och en seger för Kina. De europeiska medlemsländerna kommer givetvis att kunna påverka hur banken arbetar.
Initiativet till banken får ses bl. a. i ljuset av den kinesiska ambitionen att spela
en större roll och öka sin närvaro inte minst i Centralasien, exemplevis genom
Silk Road Economic Belt.
Banken har presenterats som en konkurrent till Världsbanken men får snarare
ses som ett komplement. Världsbankschefen har välkomnat initiativet, med
tanke på de mycket stora behov som finns i regionen av en förbättrad infrastruktur.
BRICS och Säkerhetsrådet
Brasilien och Indien (samt Japan och Tyskland) är de länder som är mest aktuella
som kandidater till att bli permanenta medlemmar i ett utvidgat Säkerhetsråd.
38
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Frågan har behandlats på samtliga BRICS-toppmöten, med i princip samma
formulering. I slutdeklarationen från mötet i Ufa heter det att:
”We reaffirm the need for a comprehensive reform of the UN, including its Security Council, with
a view to making it more representative and efficient so that it could better respond to global
challenges. China and Russia reiterate the importance they attach to the status and role of Brazil,
India and South Africa in international affairs and support their aspirations to play a greater role in
the UN”.
Brasilien har 10 gånger valts in i Säkerhetsrådet som icke-permanent medlem.
Landet är en av de största bidragsgivarna till FN-systemet. Landets kandidatur
till att bli invalt som permanent medlem stöds av alla de fem permanenta medlemmarna. Det viktigaste hindret är motstånd från Mexico och Argentina.
Indien har valts in i Säkerhetsrådet 7 gånger. Landet har i hög grad bidragit med
trupper till fredsbevarande operationer. Kandidaturen stöds av de fem permanenta medlemmarna (även Kina, möjligen dock med villkoret att Indien drar
tillbaka sitt stöd för Japan) och av ett stort antal andra länder. Motstånd finns
endast från Pakistan.
BRICS och principen om responsibility
to protect
Enligt FN-stadgan (kap VII art 42) kan Säkerhetsrådet fatta beslut om militärt
ingripande i ett land om det föreligger ett hot mot internationell fred och
säkerhet.
Efter långvariga diskussioner preciserades denna möjlighet i och med att principen om responsibility to protect (R2P) togs in slutdokumentet från världstoppmötet år 2005. Paragraf 139 i detta dokument lyder som följer:
“The international community, through the United Nations, also has the responsibility to use appropriate diplomatic, humanitarian and other peaceful means in accordance with the Chapters VI
and VIII of the Charter, to help protect populations from genocide, war crimes, ethnic cleansing
and crimes against humanity. In this context, we are prepared to take collective action, in a timely
and decisive manner, through the Security Council, in accordance with the Charter, including Chap
ter VII, on a case-by-case basis and in cooperation with relevant regional organizations as appropriate, should peaceful means be inadequate and national authorities manifestly fail to protect their
populations from genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity” .15
15.
En viktig del av bakgrunden till
detta beslut får sökas i NATOs
intervention (på humanitära
grunder) i Kosovo-konflikten
1998-99. Denna erfarenhet
ledde fram till den rapport (med
titeln Responsibility to Protect)
som lades fram av International
Commission on Intervention and
State Sovereignty år 2001.
39
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
BRICS-länderna har ställt sig bakom principen om responsibility to protect och
man har stött ett antal resolutioner i säkerhetsrådet där principen har åberopats
(Elfenbenskusten 2011, Centralafrikanska Republiken 2013). Samtidigt står
principen i strid med en grundläggande doktrin som särskilt Ryssland och Kina
har gett stor vikt, nämligen principen om icke-inblandning i en annan stats inre
angelägenheter. Problematiken har ställts på sin spets när Säkerhetsrådet har
diskuterat resolutionsförslag om Libyen och Syrien.
Säkerhetsrådet antog två resolutioner om Libyen under perioden februari-mars
2011. I den första åberopas R2P-principen explicit. I den andra resolutionen (res.
1973), i vilken den första åberopas, ges medlemsländerna klartecken att vidta
alla nödvändiga åtgärder för att skydda den libyska civilbefolkningen, med
undantag för intervention med marktrupper.
Vid denna tidpunkt var alla BRICS-länder medlemmar i Säkerhetsrådet. Resolutionen antogs med röstsiffrorna 10 för och 5 nedlagda. Sydafrika röstade för.
Övriga BRICS lade ned sina röster. Ett par dagar efter resolutionens antagande
inledde stridsflyg från NATO-länder bombningar mot överste Khaddafis stridskrafter.
NATOs agerande efter antagandet av resolution 1973 har gett upphov till
mycket diskussion.
Ett par månader efter Libyen-interventionen gjorde BRICS-länderna ett gemensamt uttalande i vilket de hävdade att NATO-länderna hade missbrukat det
mandat man fått i resolutionen och att man hade manipulerat mandatets klartecken att använda våld, i syfte att åstadkomma en regimförändring. Sett i ljuset
av utvecklingen i Libyen har man på rysk sida ofta konstaterat att man gjorde
ett misstag när man inte lade in sitt veto mot resolution 1973.
Från amerikansk sida gjordes under perioden 2011-13 flera försök att få Säkerhetsrådet att anta resolutioner för att få slut på inbördeskriget i Syrien, under
åberopande av principen om R2P. Vid samtiga tillfällen lade Ryssland och Kina
in sitt veto. Erfarenheterna från Libyen torde ha spelat en roll i dessa ställningstaganden. Vid en av omröstningarna lade Sydafrika ned sin röst.
Detta innebär dock inte att alla BRICS-länder ställt sig avvisande till varje form
av internationellt ingripande i syfte att förhindra illdåd och grymheter mot ett
lands befolkning. Brasilien har lagt ett förslag benämnt Responsibility while
Protecting och Kina har fört fram tankar om en modell benämnd Responsible
Protection.
40
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
BRICS och G20
Samtliga BRICS-länder är medlemmar i G20. Ryssland är hittills det enda BRICSland som har innehaft ordförandeskapet i G20 (2013). Kina kommer att ha
ordförandeansvaret år 2016.
Det finns goda skäl att anta att Kina kommer att ge hög prioritet åt G20-arbetet,
och att ordförandeskapet i gruppen kommer att ses som att viktigt tillfälle för
landet att manifestera sin tyngd i internationellt samarbete och i den internationella ekonomin.
Synen på G20 bland BRICS-länderna är klart positiv. G20 är ett centralt forum
där man på jämställd fot med G7-länderna kan avhandla stora globala utmaningar. I slutdeklarationen från det första BRICS-toppmötet (Jekaterinburg 2009)
heter det att:
”We stress the central role played by the G20 Summits in dealing with the financial crisis […] we
call upon all states and relevant international bodies to act vigorously to implement the decisions
adopted at the G20 Summit in London on April 2, 2009”.
Vid toppmötet i Sanya, Kina, i april 2011 konstateras i slutdeklarationen att:
”We support the Group of Twenty in playing a bigger role in global economic governance as the
premier forum for international economic cooperation”.
Stats- och regeringscheferna från BRICS-länderna har hållit korta förmöten i anslutning till G20-toppmötena i Cannes, Los Cabos, St Peterburg och Brisbane. Ett
liknande möte kommer att hållas i anslutning till toppmötet i Antalya, Turkiet, i
november 2015. Kommunikéerna ger inte vid handen att man vid dessa möten
kommit överens om några gemensamma positioner i enskilda sakfrågor.
Insynen i hur diskussionerna går när G20-kommunikéer förhandlas fram i sherpa-kretsen är dock mycket begränsad.
I deklarationen från Ufa heter det att:
”We will continue our consultations and coordination on the G20 agenda”.
41
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Shanghai Cooperation Organization SCO
Upprinnelsen till SCO var ett möte med The Shanghai Five (Kina, Kazakstan,
Kirgizistan, Ryssland och Tadzjikistan) år 1996. När Uzbekistan anslöts till
gruppen döptes den om till Shanghai Cooperation Organization och fick en
fastare form i och med att the SCO Charter undertecknades vid ett toppmöte
i St Petersburg i juni 2006.
Statscheferna möts årligen i the Council of Heads of State, och regeringscheferna i the Council of Heads of Government. Utrikesministrarna möts regelbundet.
En rad arbetsgrupper har inrättats. Gemensamma projekt har initierats inom
bl. a. transporter, energi och telekommunikationer. Ett permanent sekretariat
under ledning av en generalsekreterare har upprättats med säte i Peking. Samarbetet omfattar också försvars- och säkerhetsfrågor, inklusive gemensamma
övningar.
Senaste toppmöte ägde rum i Ufa 10 juli, i anslutning till BRICS-toppmötet.
Vid mötet beslöts att Indien och Pakistan skall bli medlemmar i organisationen. Beslut fattades om fortsatt arbete för att bilda en SCO Development
Bank och en Development Fund.
Afghanistan, Iran och Mongoliet har ställning som observatörer, och Vitryssland, Sri Lanka och Nato-medlemmen Turkiet som dialogue partners.
Council of Heads of State består idag av följande personer:
• • • • • Kazakstan Nursultan Nazarbajev, president sedan 1991
Tadzjikistan Emomalii Rahmon, president sedan 1994
Kyrgystan Almazbek Atambajev, president sedan 2011
Kina Xi Jinping, president sedan 2013
Ryssland Vladimir Putin, president sedan 2012 (president också 2000-2008)
International Federation for Human Rights har kallat Shanghai Cooperation
Organization för:
”A vehicle for human rights violations”.
42
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Internet
Internet-frågor behandlas tämligen utförligt i deklarationen från Ufa. Detta har
inte skett tidigare och kan hänga samman med ryska försök att få stöd för skrivningar om att ITU (FN-organet Internationella Teleunionen) borde få en ledande
roll i styrningen av nätet. I deklarationen heter det att:
”We [...] stand for the development of universally agreed rules of conduct with regard to the
network. It is necessary to ensure that the UN plays a facilitating role in setting up international
public policies pertaining to the Internet”.
Samtidigt konstateras också att:
“We reiterate the inadmissibility of using ICT and the Internet to violate human rights and fundamental freedoms, including the right to privacy, and reaffirm that the same rights that people have
offline must also be protected online [...] we are in favour of an open, non-fragmented and secure
Internet” .
Men: “We uphold the roles and responsibilities of national governments in regard to regulation
and security of the network”.
Klimatet
Klimatfrågan behandlas mycket kortfattat I slutdeklarationen från motet I Ufa,
trots att detta ägde rum sex månader före COP21 i Paris. Det konstateras att:
”We express our readiness to address climate change in a global context and at the national level
and to achieve a comprehensive, effective and equitable agreement under the UNFCCC”.
Vid mötet med BRICS miljöministrar i Moskva i april 2015 var man något
utförligare:
” We acknowledge that the increasing number and frequency of the extreme natural phenomena
triggers by the human induced climate change are likely to greatly affect societies and economies
worldwide […] we will consolidate efforts in our respective countries to develop policies and measures contributing to mitigation efforts and adaptation of the national economies to the adverse
impacts of climate change in accordance with the principles of equity, common but differential
responsibilities and respective capabilities, and other provisions of the UNFCC.”
43
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Ryssland har planer på att kalla till ett möte med BRICS-ländernas energiministrar i slutet av år 2015.
Mänskliga rättigheter
Frågan om mänskliga rättigheter behandlas mer utförligt i deklarationen från
Ufa än vad som tidigare varit fallet:
”We will take every effort to bolster constructive and non-politicized human rights dialogue at all
relevant international fora, including the United Nations [...] within the UN human rights institutions, including the Human Rights Council and the Third Committee of the UN General Assembly,
we will strengthen coordination of our positions on the issues of mutual interest. We support the
universal periodic review carried out by the UN Human Rights Council and will constructively
contribute to its work”.
44
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: Tim / Flickr CC
4.
Ryssland, Ukraina och
övriga BRICS
En central fråga i bedömningar av det framtida BRICS-samarbetet är hur de
andra BRICS- länderna förhåller sig till Ryssland efter detta lands folkrättsstridiga
annektering av Krim och krigföring i östra Ukraina. Frågan är viktig också ur ett
bredare geopolitiskt och långsiktigt maktperspektiv.
Det ryska agerandet står som tidigare nämnts i strid med en princip som
BRICS-länderna alltid har betonat som central, nämligen principen om nationell suveränitet, territoriell integritet och icke-inblandning. Det ryska agerandet
innebär därmed ett betydande dilemma för de övriga BRICS-länderna att
hantera.
Förhållningssättet hos dessa är motsägelsefullt. Å ena sidan betonar man principen om territoriell integritet och gränsers okränkbarhet. Å andra sidan uttrycker
man förståelse eller kanske till och med stöd för det ryska agerandet. Gemensamt är att man ställer sig starkt kritisk till de västliga ekonomiska sanktionerna
mot Ryssland.
45
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Generalförsamlingen röstade den 27 mars 2014 om en resolution i vilken det
konstaterades att den folkomröstning som hade ägt rum på Krim och som
ledde till Rysslands annektering var ogiltig. Ukrainas enhet och territoriella integritet underströks. Resolutionen antogs med röstsiffrorna 100 för och 11 mot.
58 länder avstod från att rösta, bland dem Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika.
I resolutionen hänvisas till den centrala betydelsen av FN-stadgans föreskrifter
om bevarandet av enhet och territoriell integritet för alla medlemsländer. Vidare
hänvisas till bilaterala avtal mellan Ryssland och Ukraina.
Kina avstod när Säkerhetsrådet dagen före folkomröstningen på Krim i mars tog
ställning till en resolution i vilken Ukrainas suveränitet och territoriella integritet
bekräftades (Ryssland lade in sitt veto).
BRICS-ländernas utrikesministrar höll ett kort möte i anslutning till kärnsäkerhetstoppmötet i Haag i mars 2014. Mötet ägde rum efter Ryssland annektering
av Krim.
Utvecklingen på Krim hade lett till uttalanden från den australiensiska regeringens sida om att president Putin kanske inte skulle bjudas in till G20-toppmötet
i Brisbane i november. Dessa uttalanden föranledde BRICS-ministrarna att
konstatera att:
”The Ministers noted with concern the recent media statement on the forthcoming G20 Summit to
be held in Brisbane in November 2014. The custodianship of the G20 belongs to all Member States
equally and no one Member State can unilaterally determine its nature and character”.
I kommunikén heter det också att:
“BRICS countries agreed that the challenges that exist within the regions of the BRICS countries
must be addressed within the fold of the United Nations in a calm and level-headed manner. The
escalation of hostile language, sanctions and counter-sanctions, and force does not contribute to
a sustainable and peaceful solution, according to international law, including the principles and
purposes of the United Nations Charter”.
BRICS-toppmötet i Fortaleza i juli 2014 har betecknats som en framgång för
president Putin eftersom ingen kritik uppenbarligen riktades mot Ryssland för
agerandet i Ukraina. Dock uttalades heller inte något aktivt stöd för Ryssland.
Om Ukraina specifikt sägs i slutdeklarationen enbart att:
”We express our deep concern with the situation in Ukraine. We call for a comprehensive dialogue,
the de-escalation of the conflict and restraint from all the actors involved, with a view to finding
a peaceful political solution, in full compliance with the UN Charter and universally recognized
human rights and fundamental freedoms”.
46
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Noteras bör att det på ett annat ställe i Fortaleza-kommunikén framhålls (alltså
även av president Putin) att:
”We stress our commitment to the sustainable and peaceful settlement of disputes, according to
the principles and purposes of the UN Charter. We condemn unilateral military intervention and
economic sanctions in violation of international law and universally recognized norms of international relations. Bearing this in mind, we emphasize the unique importance of the indivisible
nature of security, and that no State should strengthen its security at the expense of the security of
others”.
Fortaleza-mötet ägde rum 15 juli. MH17 sköts ned över separatistkontrollerat
område i östra Ukraina den 17 juli.
I augusti 2015 lade Ryssland in sitt veto mot en resolution i Säkerhetsrådet enligt vilken är särskild tribunal skulle inrättas med uppgift att lagföra det skyldiga
för nedskjutningen. Kina lade ned sin röst.
President Putin deltog i G20-toppmötet i Brisbane men åkte hem i förtid. En
antydan av hur han togs emot av övriga mötesdeltagare återfinns i en intervju i
Dagens Nyheter 3 januari 2015 med Andrej Illarionov, tidigare central rådgivare
till den ryska regeringen.16
I slutdeklarationen från Ufa heter det att:
”We reiterate our deep concern about the situation in Ukraine. We emphasize that there is no
military solution to the conflict and that the only way to reconciliation is through inclusive political
dialogue. In this regard we call on all parties to comply with all the provisions of the Package of
Measures for the Implementation of the Minsk Agreement, adopted in February 2015 in Minsk by
the contact group on Ukraine, supported by the leaders of Russia, Germany, France and Ukraine
and endorsed by the UN Security Council in its resolution 2202”.
Skrivningar I Ufa-deklarationen om stödet till internationell lag har redovisats i
det föregående. Från en annan plats i deklarationen kan följande citeras:
”We emphasize the central importance of the principles of international law enshrined in the UN
Charter, particularly the political independence, territorial integrity and sovereign equality of states, non-interference in internal affairs of other states and respect for human rights and fundamental freedoms”.
Vi vet inte hur diskussionerna har gått I BRICS-kretsen när man diskuterade hur
toppmötet skulle hantera denna fråga. Man kan möjligen anta att meningsskiljaktigheter har förekommit. Eventuellt försök från rysk sida att få stöd för sin
16.
Andrej Illarionov, tidigare
central rådgivare till den
ryska regeringen, ger i DN den 3
januari 2015 följande förklaring
till den tidiga hemresan: ”Nej
det handlade snarare om ett
nervsammanbrott för Putin.
Han brukar i och för sig gilla
konfrontation eftersom han
oftast går segrande ur sådana
verbala strider. Men att han
lämnade Brisbane tidigt berodde
på en psykisk kollaps som följde
på ett oväntat kallt mottagande
från alla världsledare. Under
middagen ville ingen sätta sig
intill Putin, han var helt ensam.
Och det var inte bara britter och
amerikaner som utsatte honom
för det, utan även kineser och
indier – företrädare för stater
som Putin var övertygad om
skulle vara på hans sida. Han
hade trott att Ryssland efter att
ha blivit uteslutet ur G8 skulle få
en revansch i G20, men han stod
ensam, vilket var en kalldusch”.
47
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Ukraina-politik har uppenbarligen inte varit framgångsrika, något som i så fall
i någon mening är positivt. Möjligen har delegaterna från Brasilien och Indien i
de interna diskussionerna riktat kritik och varningsord till Ryssland som man
inte är beredda att offentliggöra, och de tydliga skrivningarna om territoriell
integritet och icke-inblandning kan ha tillkommit på dessa två länders initiativ.
Indien och Brasilien är viktiga länder för Ryssland i en situation där förbindelserna med väst är nedfrusna. Vissa bedömare har sett det som en framgång för
Ryssland att mötet över huvud taget ägde rum med deltagande av dessa två
länder – ”västs” försök att isolera Ryssland har därmed misslyckats.
En nedslående slutsats är att folkrätten väger lättare än hänsynen till relationerna med Ryssland för övriga BRICS. Samtidigt är det dock rimligt att anta att
inställningen till Ryssland har påverkats negativt genom det ryska och agerandet, och genom ryska förnekanden och lögnaktiga påståenden. Kanske detta
har fått konsekvenser för Rysslands pålitlighet och trovärdighet även inom
övriga BRICS. Till detta kommer det ryska agerandet i frågan om nedskjutningen av MH17. Det verkar sannolikt att ansvaret för nedskjutningen kommer att
läggas på de ryskstödda separatisterna när haverikommissionens slutrapport
presenteras nästa år.17
För Kinas del har både Georgien-kriget 2008 och annekteringen av Krim 2014
inneburit ett svårt dilemma. Å ena sidan strider det ryska agerandet mot en
hörnsten i kinesisk utrikespolitik, nämligen principen om staters territoriella
integritet och icke-inblandning. Å andra sidan måste man väga in intresset av
att ha en god relation till den strategiska partnern Ryssland, och att inte hamna
på ”fel” sida, d.v.s tillsammans med USA och EU, i förhållandet till Ryssland.
Samtidigt vill man inte kopplas ihop alltför nära med Ryssland och detta lands
fientliga retorik gentemot USA och EU. Problematiken har förstärkts genom den
snabba försämringen av relationerna mellan Ryssland och väst. Förmodligen vill
man inte på kinesisk sida kopplas ihop så nära med Ryssland att väst får intrycket att de två länderna har en gemensam strategi att undergräva den västliga
demokratin eller den rådande öppna liberala ekonomiska världsordningen.
17.
Även det ryska engagemanget
i Syrien kan väcka farhågor
hos de övriga BRICS-länderna.
Ett syfte med detta agerande
förefaller vara att återskapa den
situation som rådde under kalla
kriget, med två huvudaktörer i
internationell politik (USA och
Sovjetunionen).
Vid SCO-toppmötet i Dushanbe, Tadzjikistan år 2008 försökte man på rysk sida
få stöd från de övriga deltagande länderna för ett erkännande av Sydossetien
och Abchasien, efter kriget med Georgien. Detta motsatte man sig i Peking,
något som förmodligen välkomnades av de centralasiatiska länderna. Rysslands
erkännande av dessa två provinsers självständighet hade väckt reaktioner i
Peking, just eftersom det stod i strid med principen om territoriell integritet
och icke-inblandning. En annan faktor som väckte irritation i Peking var att
Georgien-kriget drog uppmärksamhet från olympiaden i Peking som ägde rum
vid samma tidpunkt.
48
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Efter det att den ryska duman i början av mars 2014 hade godkänt militär intervention i Ukraina uttalade en talesman för det kinesiska utrikesdepartementet:
”China is deeply concerned about the current situation in Ukraine”.
Han uppmanade: ”The relevant parties in Ukraine to resolve their internal disputes peacefully
within the legal framework”.
Det framhölls att Kina respekterar: “The independence, sovereignty and territorial integrity
of Ukraine”.
Samtidigt noterade talesmannen, något kryptiskt, att: “There are reasons for why the
situation in Ukraine is what it is today”.
Nyhetsbyrån Xinhua noterade att: “It is quite understandable when Putin said his country
retained the right to protect its interests and Russian-speakers living in Ukraine”.
Den realpolitiska slutsatsen för Kina är att den strategiska relationen med Ryssland är viktigare än principen om suveränitet och territoriell integritet, åtminstone i detta fall. Dessutom – om man hade fördömt den ryska invasionen hade
man som sagt hamnat på samma sida som väst. Den kinesiska positionen har
utryckts sålunda av talesmannen för utrikesministeriet:
”China upholds its own diplomatic principles and the basic codes for international relations […] we
have also taken the historical and contemporary factors of the Ukraine issue into consideration”.
En konspiratorisk tanke är att man inte vill gå för hårt fram mot Ryssland eftersom man inte vill äventyra möjligheterna till egen handlingsfrihet och egna
expansionsplaner i sydkinesiska sjön.
President Putin och den kinesiska vice premiärministern Zhang Gaoli möttes i
Irkutsk i september 2014. Enligt Kremls hemsida konstaterade Zhang vid detta
tillfälle att:
”I want to stress that the Chinese side is categorically against US and western sanctions against
Russia, against colour revolutions and against attempts to restrain Russia’s development […] the
strategic cooperation between us is long term, solid and stable. We must withstand any test”.
Indikationer finns samtidigt att företrädare för Kina i informella sammanhang
uttryckt oro över det ryska agerandet. Den oro som finns i de centralasiatiska
länderna är också något som Kina måste ta hänsyn till och kanske dra nytta av.
49
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Det indiska förhållningssättet till Ryssland och Ukraina-krisen liknar det kinesiska.
Indien har konsekvent understrukit vikten av respekt för principen om suveränitet och territoriell integritet, och man har också tydligt motsatt sig idéer om
att ändra gränser med hänvisning till befolkningsgruppens språk eller kulturella
identitet. Dessa positioner kan lätt förklaras om man betraktar konflikterna i
gränsområdena med Pakistan och med Kina.
Mot denna bakgrund kunde man ha trott att Indien skulle ha fördömt den ryska
annekteringen av Krim. Detta har man dock inte gjort.
Förklaringen får sökas i de traditionellt nära och goda relationerna mellan
Indien och Ryssland. Ryssland ses som en stabil vän till Indien, och den indiska
regeringen har haft ett starkt intresse av att slå vakt om detta ”strategiska partnerskap”. 75% av Indiens import av krigsmateriel kommer från Ryssland.
Samtidigt som man betonat vikten av suveränitet och territoriell integritet
har man mot denna bakgrund uttryckt förståelse för det ryska agerandet, och
hänvisning har också skett till legitima ryska intressen. Man har bestämt tagit
avstånd från EUs och USAs ekonomiska sanktioner.
Brasilien lade ned sin röst när generalförsamlingen röstade om resolutionen
om folkomröstningen på Krim i mars 2014. Landet har därefter inte uttalat sig i
konfliken på annat sätt än att man skrivit under på skrivningarna om Ukraina i
kommunikéer från BRICS-möten. Det naturliga hade varit att landet, som brukar
stå upp för folkrätten, hade tagit avstånd från annekteringen av Krim. Detta har
man alltså inte gjort. Förklaringen får sökas i samma grundinställning som har
väglett Kina och Indien - i den vikt man fäster vid goda relationer till Ryssland
och det faktum att man hade hamnat på samma sida som USA om man hade
tagit avstånd från den ryska annekteringen.
Brasiliens export av jordbruksprodukter till Ryssland har gynnats av Rysslands
beslut att införa hinder för jordbruksimport från EU och USA.
Sydafrika fäster stor vikt vid alliansen med de andra BRICS-länderna. Man har
inte tagit avstånd från den ryska annekteringen av Krim. Kritik har uttalats mot
de västliga ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Traditionella ideologiska
beröringspunkter med Sovjetunionen/Ryssland kan också ha spelat in.
50
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
RIC-gruppen
Det trettonde mötet mellan utrikesministrarna från Kina, Ryssland och Indien
(RIC-gruppen) ägde rum i Peking i februari 2015. I en omfattande kommuniké
sägs följande om Ukraina:
”The Ministers expressed deep concern about the current crisis in Ukraine and called on all parties
in the inter-Ukraine conflict to exercise restraint and fully implement the Minsk Protocol, engage in
comprehensive dialogue and pursue a peaceful resolution of the crisis through political negotiations”.
I kommunikén finns också en hänvisning till vikten av en oberoende och transparent utredning av nedskjutningen av MH17.
I frågan om förändringar i den rådande ordningen för internationellt ekonomiskt samarbete och Kinas och övriga BRICS inställning är följande paragraf från
inledningen till kommunikén värd att citera:
” The Ministers noted the significant and rapid changes under way in the world and underlined
that the international community should remain committed to democratization of international
relations and multipolarity. They stressed the importance of pursuing a new type of international
relations featuring win-win cooperation. Russia, India and China are determined to build a more
just, fair and stable international political and economic order in accordance with the purposes
and principles of the UN Charter, the Five Principles of Peaceful Coexistence18 and other basic
norms of international law. The Ministers stressed the need to respect diversity of civilizations and
the independent choice of development path and social system by the people of all countries,
support peaceful settlement of disputes through political and diplomatic means.They expressed
their support to the idea of adopting a UN General Assembly resolution on the inadmissibility of
intervention and interference in the internal affairs of states.19 They opposed forced regime change
in any country from the outside, or imposition of unilateral sanctions based on domestic laws”.
I ett annat avsnitt i kommunikén uttrycks starkt stöd för WTO som:
”The preeminent global forum for trade including negotiating and implementing trade rules, settling trade disputes and supporting development through the integration of developing countries
into the global trading system”.
Stöd uttrycks för Doha-rundan och en förhoppning uttrycks om framsteg vid
WTO-ministermötet i Nairobi i december.
Vikten av att genomföra den planerade IMF-reformen understryks på nytt.
18.
Dessa fem principer återfinns
i ett avtal mellan Indien och
Kina från 1954. De inkluderar
bl. a. ”Mutual respect for each
others’ territorial integrity
and sovereignty”, ”Mutual
non-aggression”, och ”Mutual
non-interference in each others’
internal affairs”.
19.
Ännu ett exempel på ett imponerande hyckleri från rysk sida.
51
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Ministrarna: ”Underscored that sovereignty of a state over the internet and state conduct
over ICT-related activities should be respected. They expressed their support for formulation of
universally recognized international rules of responsible state behavior in information space within
the UN framework and advancement of the international internet governance mechanism as
enshrined in the Tunis Agenda”.
EU och BRICS
EU har en nära dialog med samtliga BRICS-länder, bl. a. vid årliga toppmöten
(utom f.n. med Ryssland). Med alla finns s.k. strategiska partnerskap. EU/Bryssel
har därmed rikliga tillfällen till samtal med BRICS-länderna regeringar i frågor
rörande globalt ekonomiskt samarbete, inklusive frågor om BRICS-samarbetets
roll och utveckling. EU-medlemsländerna individuellt har samma möjligheter.
Det årliga toppmötet mellan EU och Kina ägde rum i Bryssel 29 juni 2015.
Slutdokumentet illustrerar bredden och djupet av det pågående samarbetet.
I dokumentet bekräftas den vikt parterna fäster vid genomförandet av the
EU-China 2010 Strategic Agenda for Cooperation. Ömsesidigt starkt intresse
uttrycktes för: ”Each other’s flagship initiatives, namely the Investment Plan for
Europe and the ’Silk Road Economic Belt’ and ’21st Century Maritime Silk Road”.
Vidare välkomnas att förhandlingarna avslutats om stadgarna för AIIB. Hänvisning finns till FN-stadgan och till vikten av fredlig lösning av konflikter.
Relationerna mellan EU och Ryssland är djupfrysta som ett resultat av Rysslands annektering av Krim och fortsatta destabilisering av östra Ukraina, med
medverkan av ryska stridskrafter. Samtal om lättnader i viseringsregimen och
om ett nytt allmänt samarbetsavtal har suspenderats. Ekonomiska sanktioner
har införts, liksom viseringsförbud och frysning av tillgångar. Det ryska brottet
mot folkrätten och gällande internationella överenskommelser har fördömts i
mycket tydliga ordalag.
52
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Foto: President of the European Council / Flickr CC
5.
BRICS framtid
Toppmötet i Ufa ägde rum med andra förtecken än tidigare möten. Förutsättningarna för samarbetet har förändrats på flera sätt. I den internationella
debatten har frågan ställts om BRICS-samarbetet står vid en vändpunkt och om
gruppen kanske kommer att förlora i betydelse.
Framför allt är det följande faktorer som innebär en förändring. Dessa faktorer
har behandlats i det föregående. De är av betydelse när man ska tolka utgången av Ufa-mötet och för bedömningar av BRICS-gruppens framtid:
• Den ekonomiska och politiska utvecklingen i BRICS-länderna;
• Den ryska aggressionen mot Ukraina, brottet mot folkrätten och mot
etablerade BRICS-principer, samt Rysslands förhållningssätt mot väst;
• Kinas roll och ambitioner vad gäller globalt ledarskap och landets
ordförandeskap i G20 år 2016;
• Indiens och Brasiliens närmande till USA.
53
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Den ekonomiska och politiska
utvecklingen i BRICS-länderna
Ett lands inflytande internationellt hänger till stor del samman med dess
ekonomiska styrka.
De dystra ekonomiska utsikterna i framför allt Ryssland och Brasilien, och osäkerheterna när det gäller den kinesiska ekonomin, innebär att BRICS-länderna
inte kan agera med samma assertiveness och självförtroende som tidigare. Att
USA (och kanske Europa) leder den teknologiska utvecklingen, med allt vad
detta innebär för ekonomin, har blivit mer och mer uppenbart. Marknadens
och de internationella företagens reaktion inför politiska och ekonomiska risker
är något som alla BRICS-länder måste beakta i sina strategier för ekonomisk
utveckling. Indiens och Brasiliens västorientering illustrerar denna insikt.
De interna politiska problemen i alla BRICS-länderna, särskilt i Brasilien och
Sydafrika men även i Ryssland och Kina, kan innebära att regeringarna måste
koncentrera sig på inhemska utmaningar och att resurser som avdelas för internationellt samarbete måste skäras ned.
Den ryska aggressionen mot Ukraina
Hur övriga BRICS förhåller sig till Ryssland är som nämnts en fråga av stor geopolitisk betydelse.
För övriga BRICS gäller det i någon mening att välja sida – antingen står man
upp för folkrätten och de principer om staters suveränitet och territoriella
integritet som varit en hörnsten i gruppens förhållningssätt hittills, eller också
så lämnar man aktivt eller passivt stöd åt Ryssland.
För EU och USA är det en viktig uppgift att med goda argument i dialog med
Brasilien, Kina, Indien och Sydafrika verka för respekt för folkrätten och för att
öka förståelsen om konsekvenserna av det ryska agerandet för det internationella samfundet och för rådande rättsordning. Man kan ha förståelse för
betydelsen av de traditionella nära förbindelserna som finns mellan Ryssland
och övriga BRICS. Men vare sig ekonomiskt eller politiskt har dessa i ett längre
perspektiv något att vinna på att ge politiskt stöd åt Ryssland. För övriga BRICS
ekonomiska utveckling är det öppenhet, frihandel och investeringar från väst
som är nyckeln till framsteg.
54
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Möjligen kan attityderna gentemot Ryssland inom övriga BRICS ha förändrats
sedan Fortaleza-mötet i juli 2014. De uppenbara osanningarna från Kreml och
i den ryska propagandan kan kanske ha bidragit. Kanske ser man också med
oro på hur rysk propaganda målar upp en bild av ett fientligt väst som påstås
ha som mål att undergräva och försvaga den sittande regimen. En annan faktor
som kan bidra är den ryska attityden till nedskjutningen av MH17. Att man
tydligt tagit avstånd från USAs och EUs ekonomiska sanktioner mot Ryssland är
dock en position som sannolikt kommer att ligga fast.
Kinas roll
Kina kommer under sitt ordförandeskap 2016 att ge hög prioritet åt G20 som
det forum där landets ambitioner att utöva ett förstärkt globalt ledarskap tydligt
kan manifesteras.
Ett framgångsrikt G20-möte i Kina 2016 torde vara ett viktigt mål för den
kinesiska regeringen. Med tanke på USAs centrala roll i G20-gruppen, och
med tanke bl. a. på de nuvarande relationerna mellan USA och Ryssland, är det
inte otänkbart att man på kinesisk sida ser Ryssland som ett problem och en
belastning i förberedelserna för toppmötet, på samma sätt som var fallet inför
toppmötet i Brisbane 2014. I ekonomiska sammanhang är Kina inte intresserat
av någon konfrontation med väst.
Den strategiska betydelsen av relationen till USA manifesterades bl. a. under
president Obamas besök i Peking i november 2014 och vid president Xi Jinpings
besök i USA i september 2015. På kinesisk sida torde man också reagera mot det
ryska agerandet för att destabilisera EU - Kina har alltid visat starkt stöd för den
europeiska integrationen och man har välkomnat EUs utvidgningar.
Det finns andra faktorer som kan innebära att Kina framöver ger lägre prioritet
åt BRICS. Man är väl medveten om sin egen ekonomiska styrka. Initiativet med
AIIB har blivit en stor framgång. NDBs högkvarter kommer att ligga i Shanghai.
Stora satsningar kommer att göras på Sidenvägsprojektet.
Den omfattande (och i huvudsak av Ryssland initierade) mötesverksamheten
inom BRICS är resurskrävande och kan upplevas som betungande även för ett
land som Kina, särskilt om man bedömer att de substantiella resultaten är magra.20 Stor vikt läggs vid de bilaterala relationerna med övriga BRICS. Kanske man
anser att BRICS-samarbetet trampar vatten.
20.
Avsaknaden i Ufa-deklarationen
av noteringar om avrapportering
från alla de möten som avhölls
under första halvåret är markant.
55
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Indien och Brasilien – närmande till USA
Västorienteringen i indisk utrikespolitik kan komma att påverka den prioritet
som man ger till BRICS-samarbetet. Ur denna synvinkel blir det särskilt intressant att följa det indiska ordförandeskapet i BRICS under 2016. Det finns också
tecken på att man ser på Ryssland och på samarbetet med detta land med ökad
skepsis. Även Brasiliens närmade till USA kan påverka BRICS-samarbetet.
Dessa två länders västorientering är förmodligen något man ser på med oro i
Moskva eftersom det innebär en nedprioritering av relationerna till Ryssland
och att det blir svårare att fånga in dessa två länder i det ryska nätet.
President Obamas besök i Indien i januari 2015, och premiärminister Modis
besök i Washington, illustrerar också en nedtoning av den ”anti-amerikanism”
som varit ett framträdande drag i indisk utrikespolitik under lång tid. Den indiska kalkylen kan också vara att relationen till väst är viktigare än relationen till
Ryssland om man ser till vad som behövs för att nå upp till de indiska målen för
ekonomisk och social utveckling. Den intensifierade relationen till USA får också
ses i ljuset av den indiska relationen till Kina. Vid president Obamas besök i Dehli
i januari 2015 antogs en India-US Declaration of Friendship med föreskrifter om
en intensifierad dialog på en rad områden.
56
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Slutsatser
I inledningen till denna rapport ställdes frågan om BRICS-gruppen kan antas
komma att utöva ett sådant inflytande på internationellt ekonomiskt samarbete
och på internationella relationer att svenska och europeiska intressen påverkas.
Med utgångspunkt i redovisningen ovan kan följande tentativa slutsatser dras:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
BRICS har inte någon gemensam plan för en omfattande förändring i den
nuvarande ekonomiska världsordningen. Starkt stöd deklareras för principerna i FN-stadgan, för WTO och för ett öppet multilateralt handelssystem;
BRICS huvudmål är att åstadkomma ett större inflytande för tillväxtekonomier och utvecklingsländer i Bretton Woods-institutionerna. Om IMFreformen träder i kraft (vilket inte är uteslutet) kommer ett viktigt mål att
ha uppnåtts. Ingen motsätter sig denna reform utom den amerikanska
kongressen;
Gruppen ses av de deltagande länderna som ett viktigt forum för markeringar mot ett alltför stort västligt (i synnerhet amerikanskt) inflytande i
globala frågor;
Samråd inom gruppen sker inför möten med G20 och möjligen också inför
större internationella konferenser. Dessa samråd är dock informella och har
allmän karaktär. De har veterligen inte lett till gemensamma positioner som
framförs av en talesperson på gruppens vägnar (se dock ovan ang. FAO);
Gruppens framtid kan idag bedömas som mer osäker på grund av sämre
ekonomiska utsikter och interna politiska problem i några av medlemsländerna. Den deklarerade ambitionsnivån för samarbetet inom gruppen är
dock fortsatt hög;
Rysslands annektering av Krim och krigföring i östra Ukraina utgör en påfrestning på samarbetet. Även Rysslands allmänna västfientlighet (framför
allt riktad mot USA) utgör en påfrestning, särskilt för demokratierna Indien,
Brasilien och Sydafrika, men även för Kina;
Kinas dominans i gruppen kommer att bli alltmer uppenbar, och kinesiska
prioriteringar av avgörande betydelse. Kina kan dock antas ha flera skäl att
prioritera G20 snarare än BRICS;
De årliga toppmötena kommer att fortsätta men det kan bli svårt att fylla
dem med substantiellt innehåll. Några nya stora initiativ liknande initiativet
om NDB förbereds veterligen inte;
Indiens förhållningssätt till gruppen är av särskilt intresse, med tanke på det
kommande ordförandeskapet.
57
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
Förslag och rekommendationer
EU
Ett övergripande mål för EU måste vara att verka för att övriga BRICS-länder tar
avstånd från den ryska folkrättsstridiga annekteringen av Krim och krigföringen
i östra Ukraina, mot bakgrund bl. a. av den vikt BRICS-länderna alltid har fäst vid
principen om staters suveränitet och territoriella integritet. Att man inte gjort
detta hittills är ur EUs synvinkel mycket beklagligt.
Från EUs sida bör man i dialogen med övriga BRICS lyfta fram risken för att det
ryska agerandet kan få prejudicerande effekter, med oöverskådliga konsekvenser som följd. Förståelse kan utryckas för det faktum att de aktuella länderna har
traditionellt nära relationer till Ryssland. Men det bör understrykas att folkrätten
bör väga tyngre.
Långsiktigt, bl. a. med tanke på utvecklingen i Ryssland, kan det inte ligga i
övriga BRICS intresse att politiskt ställa sig på rysk sida i denna konflikt och att
anamma eller ens ställa sig förstående till den ryska anti-västliga retoriken. Det
är uppenbart att man ur ekonomisk synvinkel har mer att vinna på en utveckling av förbindelserna med väst, inte minst med tanke på vikten av utländska
investeringar från USA och EU för den egna ekonomiska utvecklingen.
EU bör verka för att övriga BRICS tar tydligt avstånd från ryska ansträngningar
att skapa söndring inom EU genom stöd till partier och organisationer på yttersta höger- och vänsterkanten som är emot EU och vars mål det är att försvaga
både den europeiska integrationen och EUs möjligheter att agera gemensamt i
internationella frågor.
Dessa partier och organisationer har utan undantag också en protektionistisk
agenda. Det kan knappast ligga i Kinas, Indiens, Brasiliens och Sydafrikas intressen att se en utveckling mot ökad protektionism i Europa.
Sverige bör föreslå att en diskussion i dessa frågor äger rum i Rådet för utrikesfrågor, med sikte på att ta fram gemensamma positioner som kan användas i
samtal med företrädare för regeringarna i Kina, Brasilien, Indien och Sydafrika.
Mot bl. a. denna bakgrund föreslås att regeringen tar initiativ till en diskussion i
ansvariga gemenskapsorgan i syfte att:
58
B R I C S R O L L I I N T E R N AT I O N E L LT S A MA R B E T E O C H I U T V E C K L I N G E N AV I N T E R N AT I O N E L L A R E L AT I O N E R
•
•
•
•
•
•
Få till stånd beslut om en förstärkt politisk dialog med Indien, Brasilien och
Sydafrika, och med Kina, i ljuset av utvecklingen inom BRICS och i frågor
som aktualiseras i BRICS-samarbetet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas
dialogen med Indien, med tanke på detta lands ordförandeskap i gruppen
under 2016 och med tanke på landets ökade intresse för förstärkta relationer med USA och EU;
Att med hänvisning till folkrätten och till den vikt BRICS-länderna traditionellt har fäst vid principen om suveränitet, icke-inblandning, och staters
territoriella integritet, uppmana övriga BRICS att tydligt ta avstånd från den
ryska annekteringen av Krim och krigföring i östra Ukraina, samt att varna
för de konsekvenser ett icke-avståndstagande kan föra med sig;
Att verka för att övriga BRICS tar avstånd från ryska ansträngningar att
destabilisera EU, med hänsyn till EUs vikt som handelspartner och marknad
för BRICS-ländernas export;
Att betona vikten av investeringar från företag i USA och EU för utveckling
och teknologiöverföring, att uttrycka en stark vilja att utvidga det redan
omfattande samarbetet som EU har med samtliga berörda länder, och att
understryka vikten av ett gott investeringsklimat;
Att understryka att EU stöder ett snabbt genomförande av 2010 års IMFreform;
Att välkomna BRICS-ländernas tydiga stöd för WTO och för ett öppet multilateralt handelssystem.
Bilateralt
Regeringen bör också prioritera en förstärkt bilateral dialog i frågor som står på
BRICS-gruppens dagordning med Brasilien, Sydafrika, Indien, Kina, och även
med Ryssland. Syftet bör vara att få en bild av hur samarbetet inom gruppen
fungerar och av hur dess framtida roll kan gestalta sig. På samma sätt som har
föreslagits när det gäller agerande på EU-nivå bör vikten av respekt för folkrätten understrykas, liksom de ökade politiska riskerna i Europa och i Sveriges
närområde till följd av det ryska agerandet. En konsekvens härav har varit ökade
satsningar på det svenska försvaret.
Regeringen bör uppmärksamma frågan om BRICS-ländernas ev. gemensamma
agerande i internationella organisationer och gruppens förhållande till G20.
Detta är frågor som skulle kunna tas upp vid gemensamma nordiska uppvaktningar i de berörda länderna. Sverige bör också i dialogen med BRICS-länderna
och med ledningen för New Development Bank uttrycka intresse för bankens
verksamhet erinra om svenska företags erfarenheter och kompetens när det
gäller genomförande av t. ex. stora infrastrukturprojekt.
Global Utmaning är en oberoende tankesmedja som verkar för långsiktiga lösningar på
kriser och utmaningar i de ekonomiska, ekologiska och sociala systemen.
Vi skapar plattformar för samverkan mellan forskning, näringsliv, politik och civilsamhälle.
Tankesmedjan är en nod i internationella nätverk och arbetar med strategiska analyser,
policylösningar och opinionsbildning genom dialoger, seminarier och rapporter.
Global Utmaning har ett erfaret och kvalificerat nätverk av seniora rådgivare med
tvärsektoriell kompetens och en stark tro på framtiden.