1. No category

Parentesen
mars 2015 nr 3
Pargasiternas infoblad
www.pargas.spfpension.fi
Abbedissans bön
(Bönen – från 1700-talet – upplästes som avslutning på Märta Salokoskis anförande på
månadsträffen 18/2, där hon presenterade sin bok ”Äventyret att bli gammal”)
Käre Gud,
Du vet bättre än jag att jag håller på att åldras, och att jag en dag skall vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.
Befria mig från begäret att jag skall ordna upp andra människors angelägenheter. Gör mig
tankfull, men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.
Hjälp mig att inte upprepa ändlösa detaljer, ge mig vingar, för mig till saken! Försegla
mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns allt mer frestande
att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre
tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer överens med andras. Lär mig den strålande läxan,
att jag tar fel ibland.
Låt mig förbli någorlunda angenäm, jag vill inte vara ett helgon, somliga helgon är svåra
att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan
att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talangen hos människor där man inte
väntat sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser.
Amen!
Foto: Jatta Laineenkare
1
Pargasiternas händelsekalender våren 2015
18/3
7/4
15/4
16/4
21/4
12/5
20/5
Månadsträff med årsmöte på Brandkårshuset kl. 13. Grupp 8.
Styrelsemöte på Humana kl. 10.00
Månadsträff på Brandkårshuset kl. 13. Grupp 9.
Uttagning i Kasnäs, Kimitoön till förbundets frågesporttävling
Pensionärsförbundets vårmöte med frågesportfinal i Dragsvik, Raseborg
Styrelsemöte på Humana kl. 10.00
Månadsträff på Brandkårshuset kl. 13. Grupp 10.
Glöm inte bort dina vänner från förr,
de hoppas att du knackar på deras dörr.
De väntar på att få friska upp sina minnen
så länge de har kvar sina oskadda sinnen.
För oss som är äldre nog arbetet räcker,
man hela dagen med letande täcker.
”Var hade jag riktigt ställt min mugg?
Du milde, jag minns ju ej ett enda dugg!”
För den som kan söka sig ut bland folk
och få tala svenska utan tolk
känns åldern ändå sällan så tung
med glädjen att minnas när man var ung.
Ruth Johansson
Foto: Mikael Reuter
2
PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f.
Styrelsens sammansättning och funktionärer 2015
Styrelsen
Ordförande
Jan-Erik Bergquist
janerik.bergquist@gmail.com
Olle Anckar
p.anckar@parnet.fi
Vivan Norring-Nyström
ia@norrskata.com
Pirkko Lehtonen
prlehtonen@gmail.com
Robi Lindblad
robi.lindblad@parnet.fi
Bjarne Nylund
bjarne.nylund@parnet.fi
Kari Penttinen
kari@esnet.fi
Marianne Saanila
marianne.saanila@parnet.fi
Christina Stolpe
christina.stolpe@pp.inet.fi
Vice ordförande och kassör
Sekreterare
Övriga ledamöter
Funktionärer:
Medlemssekreterare
Pressombud
Teknikansvarig
Fotograf/Klippboken
Reseledare
Parentesens redaktion
Webbansvarig
Webbredaktör
040 778 55 56
0500 83 74 38
040 562 14 90
02-458 19 48
0400 93 05 98
02-458 04 81
050 363 78 12
02-458 41 21
050 511 97 77
02-458 80 46
040 722 62 26
02-458 88 31
040 702 71 62
Christina Stolpe
Bjarne Nylund
Kari Penttinen
Robi Lindblad
Asta Lindholm, Rauni Schleutker
Stina Engblom Colliander stina202@parnet.fi
Mikael Reuter 040 552 49 78 mikael@undala.fi
Marianne Saanila (se ovan)
Lilly Hollstén 02-458 55 03 lillybirgi@gmail.com
Gusse Laurén 02-458 02 01 lauren@parnet.fi
Medlem av SPF:s arbetsutskott:
Webbadress
02-458 28 25
0440 39 28 82
Kristina von Weissenberg
kristinavw@parnet.fi
040 455 06 55
www.pargas.spfpension.fi
*******************************************************************
Redaktörer för detta nummer av Parentesen:
Marianne Saanila (marianne .saanila@parnet.fi, 040 722 62 26)
Mikael Reuter (mikael@undala.fi, 040 552 49 78)
3
Smågrupper
Måndagar kl. 09.00–12.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Måndagar kl. 13.00 Bridge i Seniorboendets klubblokal på Vapparvägen.
Tisdagar kl. 09.00–10.00 Bowling (nybörjare) i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Tisdagar kl. 11.00–12.00 Boccia i yrkesskolans gymnastiksal (senare i vår utomhus vid
yrkesskolan)
Fredagar kl. 09.00–11.30 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista.
Fredagar kl. 14.00 Vattengympa i Folkhälsans hus.
Musik och Trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna.
Kontaktpersoner
Boccia: Estrid Enlund 050 346 35 70
Bowling: Bo Åkerholm 040 540 79 05
Bridge: Jan-Erik Bergquist 02-458 28 25
Da Capo: Olle Anckar 040 778 55 56
Encore: Kurt Långbacka 0400 87 41 57
Vattengympa: Olle Anckar 040 778 55 56
Trädgård: Pirkko Lehtonen 02-458 74 51
Musikgruppen Da Capo
Vi träffas nästa gång i Pargas kyrka lördagen den 28 mars kl. 18 då kören Candomino ger
konsert. Efteråt samlas vi på restaurang KAMU.
Följande träff blir hemma hos Pia-Gunn och Olle söndagen den19 april kl. 18. På
programmet står orkestermusik av Sibelius.
Vi planerar en gemensam musikutfärd med Encore i maj .
Arrangörsgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar
1. Olle Anckar
2. Mårten Malmlund
3. indragen
4. Birgitta Bröckl
5. Rainer Wahtera
6. Ros-Marie Lindroos
6. Kurt Lindroos
7. Stina Engblom Colliander
8. Riitta Seppä
9. Christina Stolpe
10. Jörgen Hollstén
11. Bo och Doris Åkerholm
040 778 55 56
0400 71 03 12
p.anckar@parnet.fi
marten.malmlund@parnet.fi
050 561 69 46
0400 91 22 69
050 562 54 10
0500 59 40 45
0400 71 53 88
044 373 12 38
040 702 71 62
0400 46 36 64
040 540 79 05
050 372 27 10
gitta.brockl@gmail.com
rainer.wahtera@gmail.com
rose-marie48@hotmail.fi
kurt.lindroos475@hotmail.fi
stina202@parnet.fi
seppa.arto@gmail.com
christina.stolpe@pp.inet.fi
jorgen.hollsten@pp.inet.fi
bo.akerholm@parnet.fi
doris.akerholm@parnet.fi
4
Reseledarna har ordet
14–18/4 Polen, Kraków med omnejd. Start kl. 6.30. Kom ihåg passet! Kolla även
bestämmelserna (Finnavia / Packa rätt) för handbagaget (små förpackningar, det är
inte den mängd som är kvar i en burk eller flaska som räknas utan vad som ryms i
den). Namnet ni har anmält till Forte skall vara detsamma som i passet, alltså första
namnet i passet. Fråga om något är oklart.
26–28/4 Förbundets jazzkryssning till Stockholm (se God Tid). Bokningar och
förfrågningar: Friman Resor tfn 019-248 1090, e-post info@frimanresor.fi.
5/5 Vårresan till S:t Mårtens och Pemar och Oxvägen från Åbo. Start kl. 9, tillbaka
ca 17. Anmälan fr.o.m. marsmötet t.o.m. aprilmötet. Turen är guidad ända från Åbo,
bl.a. Oxvägen, kyrkan i S:t Mårtens, den sista avrättningen i Finland, el- och
handarbetsmuseet i Pemar, lunch, kaffe med kaka i Astas trädgård. Inträden,
guidning, lunch och kaffe 40 EUR.
31/8–7/9 Ruskaresa med buss till Norra Ishavet. Resan passar alla! Vi besöker bl.a.
Kajana, Ivalo, Lemmenjoki, Utsjoki, Nuorgam, Enare, Uleåborg. Med buss kör vi
upp på ett fjäll, varifrån vi ser Enare träsk i all sin skönhet. Vi ser också norska
Ishavskusten. En oförglömlig båtfärd i Lemmenjokis kanjon. Vid en ödestuga vid
Ravadasåns vattenfall dricker vi pannkaffe som kokats på öppen eld och äter vår
matsäck. Vi besöker en äkta samisk renfarm och får mata renar, träna kast för att
fånga renar och lära oss jojka osv.
Pris 800 euro (med 30 resenärer) inkl. resorna, de nämnda måltiderna, 3 dagars
matpaket, båtfärden, programmet på renfarmen och inträden.
Anmälan och närmare information fr.o.m. marsmötet t.o.m. majmötet.
26–28/10 Seniorskeppet från Helsingfors, se God Tid
14/11 Stormskärs Maja Matiné ÅST. Anmälan t.o.m. september.
Om inte annat meddelas startar bussen alltid från busstationen och kör Kalkvägen.
Reseledarna är på plats kl. 12–13 före månadsträffen.
Observera att anmälan till resor är bindande om inte annat avtalats.
Kontaktuppgifter:
Asta Lindholm 040 575 31 20 lindastae@gmail.com
Rauni Schleutker 040 520 43 98 rauni.schleutker@elisanet.fi
5
Pargasiternas bowlinggrupp
Under årens lopp har de bowlande pargasiternas antal vuxit till sig allt mer, och
verksamheten har fått mer varierande former innefattande allt från ett rent fritidsnöje till
avancerad tävlingsverksamhet.
Antalet aktiva bowlare under året rör sig om ett drygt fyrtiotal, och de som regelbundet
veckovis tränar i Pargashallen är ca 30 personer. Ett tjugotal av de mest aktiva deltar i olika
tävlingar på banor främst i Sydvästra Finland och på Åland. Tävlingarna gäller ofta
motsvarande pensionärsföreningar, men även deltagande i öppna tävlingar förekommer.
Många av pargasiterna har låtit sig registreras i lokala bowlingföreningar för att kunna delta
i reguljär tävlingsverksamhet.
Vi håller huvudsakligen till i bowlinghallen i Pargas, där vi tränar under tre dagar i veckan
så att grupp 1 (14 pers.) tränar måndagar kl. 10.00 och fredagar kl. 09.00, medan grupp 2
(14 pers.) tränar måndagar kl. 09.00 och fredagar kl. 10.30. Grupp 3 (14 pers.) tränar
tisdagar kl. 09.00.
Bowlinghallen i Pargas tillhandahåller bowlingklot och bowlingskor för dem som inte har
egen utrustning. De flesta aktiva bowlarna har skaffat sig egen utrustning.
Pargasiterna brukar köpa rabattkort som för närvarande kostar 110 euro för 20 timmar; vi
har ingen sponsring från föreningen.
Inom oss brukar vi arrangera olika små lekfulla tävlingar. som:
-
en tremannatävling med utlottade lag (senast 13 lag) i tre omgångar/ 4 serier. Spelas
som vår- och höstcup.
klubbkamper mot pensionärslag i Mariehamn, Reso och Salo samt finska
pensionärerna i Pargas.
deltagande i ”veteranbaker”-tävlingarna i Sydvästra Finland, vilket förutsätter
registrering i Bowlingförbundet.
årets clou är vår egen lillajulfest i bowlinghallen i Pargas där vi tävlar individuellt
sinsemellan i två serier, varefter vi avnjuter en riklig jullunch under gemytlig
samvaro.
Den som vill komma med i bowlingverksamheten kan kontakta bowlinghallen direkt för att
boka tid. Information och vägledning fås direkt av hallpersonalen. För ordnande av
pargasiternas aktiviteter har olika medlemmar fungerat som ledare efter behov. (t.ex. Göran
Lax, researrangemang; Seppo Rajamäki, inbördes tävlingar; Bo Åkerholm, allmän
information).
Vi önskar alla hugade pargasiter välkomna med i bowlandet som ger god motion i trevligt
sällskap!
Bo Åkerholm
6
Teater till förmån för skejtpark i Pargas
Hösten 2013 beslöt Pargas stads fullmäktige att reservera pengar för en skejtpark. Även
NTM-centralen stöder projektet, som startats på initiativ av några aktiva ungdomar. Parken
kommer att byggas invid skolorna och PIUG och beräknas vara färdig hösten 2015.
Behovet av tilläggsfinansiering är ca 25 000 euro och en arbetsgrupp tillsatt av Pargas stad
samlar pengar och söker sponsorer för projektet.
Teaterstycket "Efter festen" visas i Pargas till förmån för skejtparken.
Teater Josefina uppför "Efter festen" i
Pargas onsdagen den 25 mars. Pjäsen
visas kl. 19 i kultursalen i PIUG.
"Efter festen" är skriven av Benjamin
Laustiola med Johanna Ringbom och
Pekka Laiho i rollerna. Dramat utspelar
sig i baksätet på en bil på hemvägen efter
en fest. Både det ena och det andra nystas
upp under resans gång. För regin svarar
Johan Simberg.
Biljetter fås vid dörren, men den som vill
försäkra sig om en plats kan boka biljetter
av Lena Långbacka, tfn 040-556 99 08
eller per e-post: l.langbacka@parnet.fi.
Arrangör är arbetsgruppen för Skejtparksbygget i Pargas och eventuell vinst går
oavkortat till byggandet av parken.
Onsdag, 25 mars kl. 19.00
PIUG, Pargas, Skolmästargatan
Biljetter: 20€ vid dörren. Kontant
betalning.
Bokningar: l.langbacka@parnet.fi
tfn: 040-556 99 08
Se föreställningen och stöd
skejtparken!
Eventuell vinst går till byggandet av Skejtpark i
Pargas
7
Underbar är den ... våren
När solen om våren lagt vintern på båren
vi draga med kåren till skogen åstad,
och alla patruller med tält och kastruller
vid trummornas buller marschera i rad.
Tralalallalla, tralalall...
Patrull Björnen i scoutkåren Pargas Pojkarna övade med patrulledaren, Kronströms Affe.
He va han tidn, scouttiden kommer alltmera sällan på tal. Den tiden, var för min och
nästäldsta brorsans del i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Kom man från
centrumhållet vandrande över Spången eller Lilla bron fanns brödfabriken, Holmbergs
Fotoateljé (Runebergska huset) och Möbelfabriken till vänster. I gränden på höger hand
efter bron bostadshus med litet postkontor, i följande hus Pargas Pojkarnas samlingslokal
nere i husets källarvåning samt ett mindre rum för scoutledarna. Över marsisarna till Qvidja
slott. Stämningen var god fast utrustningen och maten på vatokelkkan vägde. – Dra på nu
bara pojkar, vi ska hem innan isen far, uppmuntrade Affe.
Det var ännu vinter när ”fyrvaktarna” skuffades omkull och utedassen tömdes. Ingen
vårfläkt i den doften, möjligen tidigt varsel. Många vårvintrar var undertecknad skitusmajor
ute på stugan.
Tussilagon räknas som ett av de första vårtecknen, men försvinner då vinterstormen lägger
en halv meter snö över förväntningarna. Mars, april. Havsvattnet går ut, isen bryts längs
stränderna. Riktiga vintrar låg snön som ett tjockt vitt täcke över isen. Vårsolblidan gjorde
snön tung, och havsvattnet steg sakta upp över kärnisen. Vår bandyrink/skridskobana
påminde om en swimingpöl med tio till femton centimeters djup. Vattenfyllda blev
stövelspåren och man började varna för rutten is. Vårtecken om något.
8
Galeaserna förtöjda ute vid ”Klockarsbråoen” ( Klockarsbryggan) låg flott från vinterns
isomfamning, skepparna hade strött aska längs skrovet på isen och vårsolen gjorde ett gott
jobb för skutan. Samma sol torkade upp däcken. Nåterna tätades och det började dofta tjära.
En av vårens bästa men numera sällan återkommande dofter.
En aprilmorgon 1958 hade maskingubbarna på S/S Atlas ångan på topp och maskinen
uppvärmd. Den stora fyrbladiga propellern under aktervalvet gick långsamt runt och skrovet
ruggade mot sjuttio centimeter höga iskanter på var sida om fartyget. Däcksmanskapet var
påmönstrat och isbrytaransatserna för att forcera det tjocka istäcket och öppna fartygsrännan
in till ”båolagets” fabriker fick sin början. Skepparns hand slöts om mässinghandtaget på
maskintelegrammet: Fullt fram. Folk på land och pilkfiskare ute på Kyrkfjärden kunde se
rökplymen från Atlas skorsten. Ser man på, efter Atlas kommer våren. – He börjar närm sej
voren, sa slipgåbbarna.
I väntan på våren 2015
Koltrasten, en vinter-vår-bekanting med fasoner.
Koltrasten kommer från någonstans i mitten av januari. Han äter helst under enbusken som
står bredvid tallen. Småtipporna äter från fågelbordet, med plåttak riktigt. En och en halv
meter ovanför koltrasten. Jag tror att det är samma gulnäbbade hanne som gästat oss år efter
år. Har funderat på att städsla en ornitolog som kan ringmärka ”Kolakalle” så man kunde
anmäla honom till fågelskyddet, orsak: illa beteende mot egen art. Första dagarna efter
ankomsten är han skygg och flyger skrikande sin väg. Du får ju bara matpåfyllning jädrans
minikråka. Han hickar något svar uppe på grannens trädkvist mittemot. Efter en vecka
hoppar han bara runt enen. – Nå fyll på då, störande gubbfan.
För bara ett par dagar sedan kom hon, koltrasttjejen. Men hon skall då inte hoppa runt
enbusken och förse sig ur hans, herr gulnäbbs frö- och jordnötsblandning. – Sök dig något
annat! Det kommer en hona till. Han jagar bort dem båda, mesarna tolererar han.
Men vänta bara, om ett par månader är allting förändrat. Våryran stiger honom åt huvudet.
Se då finns ingen tanke på att jaga bort honorna. Ingen ände på tjusande vårdrillar.
Han tror sig vara en prins från Österlandet. Maharadjan av enbusken.
Nalle
*******************************************************************
Om finlandssvenska och språkriktighet
Vad är egentligen finlandssvenska, och hur skiljer den sig från svenskan i Sverige? Varför
är det så viktigt att vi också i Finland försöker hålla oss till en allmänsvensk norm? Och vad
ska vi i så fall i första hand tänka på, i tal såväl som i skrift?
Det var de huvudsakliga frågeställningarna när jag den 11 februari hade glädjen och äran att
inför ett fyrtiotal intresserade pensionärer och andra åhörare tala om finlandssvenska och
språkriktighet på Stadshuset i Medborgarinstitutets och PSP:s regi.
9
Finlandssvenskan är inget eget språk utan kan snarast betraktas som en nationell varietet av
det svenska standardspråket. Det innebär att finlandssvenskan i huvudsak följer samma
normer som rikssvenskan, även om det främst i fråga om ord och uttryck förekommer vissa
avvikelser som sammanhänger med vår kultur och vårt samhälle. Dessutom avviker som
bekant det finlandssvenska uttalet tydligt från det sverigesvenska – men också i Sverige
finns ju tydliga regionala skillnader i fråga om uttalet.
Den svenska språkvården i Finland har i över hundra år haft som mål att svenskan i Finland
ska skilja sig så lite som möjligt från svenskan i Sverige. Det gör att vi kan vara en
integrerad del av den svenska språkgemenskapen. Vi kan ha en gemensam litteratur (både
skönlitteratur, barnlitteratur och facklitteratur) och gemensamma ordböcker och uppslagsverk, vi kan studera och arbeta i Sverige (åtskilliga finlandssvenskar har t.ex. verkat som
publicister på hög nivå i Sverige), vi har samma språk i EU osv. Ett viktigt argument är
också att våra finskspråkiga landsmän kan känna att den svenska de lär sig är gångbar i båda
länderna.
När det gäller uttalet är det varken realistiskt eller eftersträvansvärt att vi försöker låta som
sverigesvenskar. Däremot kan det vara bra att särskilt i mer formella sammanhang uttala ord
som kastade, kommit, huset, inte, skulle och måste så att också slutbokstäverna hörs, och att
uttala t.ex. föredrag och översätta med lång vokal och budget med betoning på första
stavelsen..
Det finns som sagt vissa ord och uttryck som vi behöver för att beskriva vår verklighet eller
som är viktiga för vår identitet. Vi måste självfallet kunna tala om aktielägenheter, arbetarinstitut, bostadsaktiebolag (eller husbolag), samkommuner och yrkesinstitut även om sådana
inte förekommer i Sverige, och vi kan använda ord som abiturient, glansbild, gårdskarl,
menföre, pulpet och småkusin även om de uppfattas som föråldrade eller regionala i Sverige
eller har en lite annan betydelse där. Men det stora flertalet finlandismer klarar vi oss utan.
Vårt språk blir inte rikare av att vi kallar missbrukarvården ”rusvård” och en utbildningsdag
”skolningstillfälle”, eller att vi refererar till ett yttrande i debatten som en ”taltur”. Jag
hänvisar här till Finlandssvensk ordbok (Schildts), som tar upp ca 2 500 finlandssvenska ord
och uttryck och ger rekommendationer om hur de kan användas eller undvikas.
Två störande finlandismer som inte gäller enskilda ord tog jag särskilt upp under föreläsningen. Den ena var den felaktiga pluralformen på -n av en-ord som hobby och studerande.
Det heter flera hobbyer och flera studerande, inte flera ”hobbyn” och ”studeranden”.
Däremot har neutrer (ett-ord) på vokal -n i pluralis: flera yrken, flera anföranden. Och den
andra var den felaktiga användningen av på måndag osv. för att ange förfluten tid. På plus
veckodag i obestämd form pekar i svenskan alltid framåt, så på måndag bör bara användas
om närmast följande måndag.
I övrigt hänvisar jag till min nyutkomna bok Så här ska det låta. Om finlandssvenska och
språkriktighet (Scriptum). Boken ger en allmän bakgrund till finlandssvenska språkvårdsfrågor och tar främst upp språkdrag som inte är enskilda ord och uttryck, såsom uttal, skrivregler, ordböjning, meningsbyggnad, namnbruk och principer för översättning.
Mikael Reuter
10
Pensionär på resa
I slutet av januari var det dags för vår vinterträff. Vi är fyra killar från lilla Emmaboda i
södra Småland som träffas två gånger om året för att spela bridge och återuppleva gamla
minnen. Kanske ska jag presentera mina skolkamrater från realskolan i Emmaboda.
Staffan gick ett par år före oss andra och blev civilingenjör inom teknisk fysik, skärpt kille.
Han startade efterhand eget företag inom IT och sålde det i rätt tid innan nedgången bland
IT-företagen, en förutseende kille. Fram till pensionen jobbade han som privatkonsult. Sitt
gamla hus i Vallentuna bytte han till ett nyare och mindre i samma område för några år
sedan. Numera fastighetsägare i Skåne, spelar bridge till husbehov och orienterar även som
75-åring.
Ove blev projektledare på LM, det där svenska företaget som under ett antal år försökte
konkurrera med Nokia. Han bor kvar i sitt stora hus i Täby och har köpt ytterligare ett, som
en pensionsförsäkring. Reser och sportar mycket, däremellan utnyttjas han som barnvakt för
barnbarnen. Spelar ganska mycket bridge som pensionär.
Jonas är ny i gänget men minns förvånansvärt mycket av det bridgespel som vi praktiserade
i realskolan. Han blev civilekonom och ekonomichef inom ett stort livsmedelsföretag nere i
Skåne. Sport och motionsintresserad. Också här ser barnbarnen fram emot att få Jonas som
barnvakt.
Det kan inte hjälpas att jag känner mig som en katt bland hermeliner bland dessa
högutbildade killar. Men jag måste ändå tillstå att mitt engagemang för pensionärer både
lokalt och på riksnivå imponerar lite på mina gamla skolkamrater. Flytten till Finland som
pensionär ger mig också lite beundrande blickar.
Jag får väl visa min klass när vi kommer till bridgebordet. Ove har i och för sig spelat
ganska mycket, men jag borde klara honom. Jonas och Staffan ser jag som noviser och de
ska inte vålla mig några problem.
Men nu ska jag ta mig till Vallentuna. Tack vare skjuts ända till Vikingterminalen i Åbo
slipper jag åka första biten med kommunala färdmedel. I och för sig den lättaste etappen, så
jag hade nog klarat den själv. Båtbiljetter tur och retur har jag köpt via nätet och betalat i
förskott. Bokningsnummer och utskriften på betalning har jag med mig. Pass behövs inte.
Det enda lilla problemet i terminalen är att jag behöver hjälp med att dra biljetten på rätt sätt
genom den automatiska biljettkontrollen. En rödklädd kontrollant hjälper mig efter två
misslyckade försök.
Viking Grace är jättefin och har bra hytter. Jag har en egen B2-hytt på plan 6 för 92 € Det
känns inte som att jag vill äta något, så det får bli det gamla vanliga öl och jäger och en
svensk kvällstidning under lampans sken. En flaska vin och lite godis till värdparet
inhandlas. Innan jag somnar, går jag igenom morgondagens resande. Jag vet att det inte går
att betala med vare sig kort eller pengar i Stockholmstrafiken. Någon gång under natten
vaknar jag för att ytterligare fundera på morgondagens resa.
11
Båten är framme kl. 06.30. Gör mig ingen brådska, eftersom jag har gott om tid. Ove har
lovat hämta vid Täby kyrkby kl. 08.00. Det är inte ens gryning utan mörkt, disigt, och några
plusgrader. Utanför står en buss med skylt T-centralen. En del passagerare har fixat biljett
och sitter redan i bussen. Kön till stolpen med biljettautomaten är inte oövervinnerlig, så jag
ställer mig sist. Busschauffören hjälper folk vid stolpen men ska också ha koll på att ingen
smiter in i bussen utan biljett. När jag kommer näst längst fram kollar jag över axeln för att
bilda mig en uppfattning om hur jag ska göra. Nu är det min tur. Jag är utrustad med ett
svenskt betalkort så stolpen borde känna igen det. In med kortet i skåran. Jag vet att det har
gått in på rätt sätt. Ändå kommer chauffören till min hjälp och ber mig börja om från början.
Nu ber den om min kod. Var finns knappsatsen? Jo, under displayen på stolpen. Nu får allt
farbror böja på knäna. Jag blir nästan förvånad när biljetten rasslar ut och jag är 50 kr
fattigare men utrustad med biljett till T-centralen.
Bussen kör en annan väg och inte igenom Slussen som tidigare, men jag känner att jag är i
goda händer så det gör ingenting. Nu gäller tunnelbana och Roslagsbanan till Täby kyrkby.
Vid promenaden i underjorden under Stockholms city hittar jag Stockholms länstrafiks
logga. Tänk om jag kan få hjälp med en biljett där. Jo, de är villiga att hjälpa en vilsen finsk
pensionär. Det tar lite tid men efter en stund är jag utrustad med biljett à 54 kr från Tcentralen till Täby kyrkby med byte vid Tekniska Högskolan till Roslagsbanan. Bytet går
fint. Det är bara att följa alla andra i morgonrusningen och skyltningen är bra, så allt löser
sig. Vad alla har bråttom i Stockholm, så är det inte i Pargas! – Ove och jag har inte kommit
överens om exakt var vi ska träffas men efter kontakt via våra smarttelefoner hittar vi
varandra.
Lite kort om bridgespelet. Efter första dagen leder Ove, Staffan är tvåa, jag trea och Jonas
fyra. Vi ska ju spela ytterligare en dag, så den placeringen ska jag absolut ta igen. Dagen
efter går tankarna ganska mycket till återresan till Vikingterminalen. Dessutom retar det mig
att killarna påpekar att jag har betalat alldeles för mycket för mina biljetter. Du skulle ha
gjort så och så i stället så hade det bara kostat så mycket. Jamen jag kom ju fram i alla fall.
Sömnen den natten är väl inte den bästa men fullt tillräcklig. Efter andra dagens bridgespel
sker sammanräkning och jag förstår att det inte har gått så bra som jag hade tänkt mig:
gårdagens resultat står sig. Fy på dig, du som är så duktig i bridge!
Båtresan hem går utan besvärliga tankar. Hittar en konjak till bra pris och så ska ju min
hustru Jatta ha en bra parfym, dock inte till extrapris. Öl och jäger är ju standard, men nu
tillkommer också tre tapas och ett glas vitt. Givetvis blir sömnen betydligt bättre än på
utresan.
Jatta hämtar mig på busstationen Bustis. En liter konjak väger ganska mycket.
VÄLKOMMEN HEM TILL VÅRT LUGNA PARGAS!
Janne
12
Köpmansgatan 16
13
Köpmansgatan 9
21600 Pargas
*******************************************************************
Foto: Mikael Reuter
Extra exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A.
14