1. No category

ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
STOCKHOLMS
FOLKSKOLOR
1842-1882
Ambition och verklighet
av
Gudrun Spetze
.
FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
Uppsala
Universitet_sbibliotek
Bläsenhusbiblioteket
)
STOCKHOLMS FOLKSKOLOR 1842-1882
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
:;:;::::::::;
ÅRGÅNG LXXII 1992 VOLYM 169
UNDER REDAKTION A V STIG G NORDSTRÖM
STOCKHOLMS
FOLKSKOLOR
1842-1882
Ambition och verklighet
av
Gudrun Spetze
7 Läroböcker och annan undervisningsmateriel
81
Läroböcker 81. Kristendom 85. Svenska språket 88.
Läsebok förfolkskolan 95. Räkning 101. Geografi 105.
Historia ]{fl. Naturkunnighet 109. Annan undervisningsmateriel 113.
8 Människorna i undervisningen I: Skolbarnen
9
6
Förord
119
Människorna i undervisningen II: Lärare och lärarinnor 147
Avslutning
173
Källor och litteratur
181
Förkortningar
188
Bildförteckning
189
Bilagor
191
Personregister
215
Enligt 1842 års folkskalestadga skulle normalt varje stadsförsamling utgöra ett skoldistrikt. Stockholm hade vid denna tid åtta
territoriella församlingar (se bilaga A), som alltså var för sig
skulle utgöra egna skoldistrikt.
Den 21 september 1861 utfärdade Kungl Maj:t en särskild
stadga angående folkundervisningen i Stockholms stad (SFS
1861:56), enligt vilken folkskaleväsendet i huvudstaden skulle
utgöra 11 en detta samhälles gemensamma angelägenhet".
Undersökningen avser i första hand åren 1862-1882, alltså de
20 första åren efter sistnämnda stadgas genomförande. För perioden 1842-1861 har jag utgått från en doktorsavhandling från
1914 av Karl Linge: "Stockholms folkskolors organisation och
förvaltning åren 1842-1861". Karl Linge avslöjar i förordet till
sin avhandling, att hans avsikt från bötjan var att ge en till huvudstaden lokaliserad framställning från folkskalestadgans tillkomst
fram till 1914. Arbetet krävde dock ett långt mera djupgående
källstudium än han först beräknade. Av naturliga skäl stannade
han då för perioden 1842-1861, under vilken tid 1842 års stadga
var tillämplig även i Stockholm.
1842 års stadga innehöll ett stort antal kunskapsämnen, som
barnen skulle fä undervisning i, helt enligt de liberala ideema om
en medborgarskola. Emellertid innehöll stadgan även en paragraf
om minimikunskaper för fattiga barn och barn som saknade
"erforderlig fattningsgäfva", vilken nära nog blev normerande, då
det gällde folkskoleundervisningen.
Karl Linge får fram en mycket nedslående bild av folkskoleväsendets utveckling i huvudstaden under den tid han studerar.
Parallellt med att folkskolorna i Stockholm knappast visar några
prov på utveckling, pågår dock en ihärdig kamp bland några liberalt anknutna förkämpar för en förbättrad folkundervisning i
7
huvudstaden. Till sist lyckas dessa driva igenom en enhetlig
organisation för folkskoleväsendet där, vilket de ser som den
viktigaste förutsättningen för en förbättring av själva undervisningen. Målet är medborgarskolans genomförande i Stockholm.
Enligt 1861 års stadga för folkundervisningen i Stockholms
stad skulle i spetsen för ovannämnda organisation finnas en överstyrelse. I § 3 av denna stadga står det uttryckligen, att det var
överstyrelsens plikt att genom ändamålsenliga anordningar med
alla de medel som enligt stadgan stod till buds, bereda en god
folkundervisning. Någon passus om miniroikunskaper finns inte
här.
Syftet med detta arbete är att försöka få en bild av undervisningen vid Stockholms folkskolor åren 1842-1882 med särskild
undersökning av perioden 1862-1882. Lyckades folkbildningsentusiasterna bakom 1861 års stadga förverkliga medborgarskoletanken i Stockholm under denna tid?
För att komma åt detta har jag undersökt hur skollokaler
ordnades, vilka läroböcker och annan undervisningsmateriel som
användes, hur stadgar med kursplaner växte fram samt lärares
och lärarinnors villkor.
Skolan är dock i första hand till för barnen, och deras betingelser är i hög grad beroende av det uppräknade.
När det gäller barnen har jag arbetat efter följande frågeställningar:
a) Hur stor del av barnen kom i verkligheten över minimikunskapema?
b) Hur mycket av de medborgerliga ämnena hade de barn läst
som kom över minimum?
c) Hur bedömdes barnens kunskaper?
d) Hur värderades gott uppförande och flit?
e) Hur straffades förseelser?
f) Förekom inom skolans ram några aktiviteter, som barnen fick
delta i, och som inte var direkt knutna till undervisningen?
Enskilda personers insatser är i sammanhanget mycket intressanta. För att betona detta har de erhållit ett ganska stort utrymme
i arbetet.
För att få ytterligare bakgrund till min undersökning har jag
gjort en kort utredning av folkundervisningen i hela landet från
8
1500-talet till 1880-talet. Tiden fr o m 1842 har fått en något
utförligare behandling, emedan jag där även velat få med nya
pedagogiska metoder på undervisningens område. Till dessa har
jag sedan kunnat hänvisa i min redogörelse för undervisningen i
Stockholm 1862-1882.
Den tidiga folkundervisningens lokala utveckling i Stockholm
t o m år 1861 har jag också belyst för att man bättre skall förstå
de speciella problem som rådde i huvudstaden.
I samband med den lagstadgade svenska folkskolans l 00årsjubileum 1942 utgavs på Albert Bonniers förlag en serie om
fem delar med titeln "Svenska folkskolans historia". Ur andra och
tredje delarna i denna serie har jag hämtat många fakta. Detsamma gäller även Gunnar Thunanders avhandling från 1946 "Fattigskola - Medborgarskola", som tillhör mina första och främsta
inspirationskällor.
På ett tidigt stadium kom jag i kontakt med Gunnar Richardsons forskning. I "Svensk utbildningshistoria" från 1980 blev vikten av att vid skolhistorisk forskning se skolan som en samhällsföreteelse klar för mig. Folkskolans utveckling och plats inom det
svenska skolsystemet blev därigenom också tydligare.
För de äldsta perioderna har jag också använt mig av Egil
Johanssons och Bengt Sandins forskning (se litteraturförteckningen).
Karl Linges avhandling "Stockholm folkskolors organisation
och förvaltning åren 1842-1861" har dock varit huvudkällan för
mina uppgifter om folkundervisningen i Stockholm före 1842 och
egentligen enda källa för min redogörelse för vad som händer där
under tiden 1842-1862. Då jag ibland inte "såg skogen för bara
trä'n" har jag haft god hjälp av Viking Rendahls skrift "Stockholms folkskolors centrala förvaltning 1862-1958". Inte minst
~ar hans källupplys.~ingar haft betydelse för min undersökning av
tiden 1862-1882. Overstyrelsens tryckta årsberättelser har varit
huvudkälloma för sistnämnda period.
. Tryckta stadgar, läroplaner m m från detta skede, liksom samthga läroböcker, som behandlas i kapitel 7 är också viktiga källor.
A v de otryckta källoma har protokollen med bilagor från överstyr:lsens månatliga sammanträden gett många detaljerade upplysnmgar. Några skolors inventarieböcker, in- och utskrivnings-
9
böcker, examensböcker, allmänna diarier och enskilda lärar~s
diarier från denna tid finns bevarade. Dessa är ju guldgruvor vtd
studiet av perioden.
o
•
•
a
Ett par lärares, och även elevers~ memoarer fr~n ttd.~n 1. fraga
har jag läst. A v de förstnämnda tmp?ne.rades jag sarskt.lt av
folkskollärare Karl Olof Broströms sklldnng av att som tjugoåring år 1872 anställas som lärare vid Stockholm~ folkskolor .för
att sedan stanna där hela sitt yrkesverksamma hv. Av de ststnämnda är skriftställaren och revyförfattaren Emil Norlanders
beskrivningar av de olika folkskolor han gick i o~h klasslärare
han hade under så gott som hela 1870-talet av stort mtresse.
K O Broström föddes 1852 och var klar med manuskriptet till
sin självbiografi 193.2, alltså vid 8? ~s ål~er. ~en ingår ,~om
uppsats i "Årsböcker 1 svensk undervtsm~~shtstona 71, 1945 .
Emil Norlander var född 1865 och hofJade skolan 1873. Den
bok i vilken han beskriver sina skolår, "Rännstensungar och
storborgare", är också en självbiografi. Den kom ut år 1924 och
bär underrubriken "Stockholm under ett halvsekel".
Slutligen bör jag ytterligare nämna två ~k~fter, som delvis
behandlar Stockholms folkskolor under den tld jag studerar: Carl
Gustaf Bergman: "Stockholms folkskolor", 1897, och Frans von
Scheele: "Stockholms Folkskolor år 1910".
.
Jag har många att tacka för att min bok kan ges ut. Främst ~1ll
jag rikta ett varmt tack till Einar Lin~s kommunal'.'~te~skaph~~
stiftelse, som generöst bekostat tryckmngen, samt Foremnge? for
svensk undervisningshistoria och då i första hand docent Sttg G
Nordström för hans arbete med boken.
Jag vill också särskilt tacka skoldi~ektör Sven-Åke Johansson,
Stockholms skolor för välvilligt stöd 1 samband med slutarbetet
För bidrag från Stiftelsen för förv~tning ~v S:"-F:s tillgång~
vill jag även uttala min tacks~het, hkso~ till Pi a..~ergl~nd r.or
utskrift av manuskript och mm make Ene som hjälpt mtg lasa
korrektur och varit min främsta kritiker och uppmuntrare.
Uppsala i augusti 1992
Gudrun Spetze
10
l Kort beskrivning av
Stockholm 1842-1882
År 1842 hade Stockholm 85 180 invånare, 40 år senare hade
detta antal ökat till 182 358. Folkmängden hade alltså mycket
mer än fördubblats under denna tid. Till ytan hade staden inte
blivit så mycket större. Det enda som under perioden hände i den
vägen, var att "Kongl. Djurgården, omfattande Valdemarsön och
Djurgårdens fastland, hvilken genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
af den 10 Aug. 1866 blifvit från och med den l Janmi.ri 1868 med
Stockholm sammanlagd."!)
Stockholm var under hela perioden indelad i åtta territoriella församlingar: Storkyrkoförsamlingen, Klara, Kungsholms,
Jakobs och Johannes, Adolf Fredriks, Ladugårdslands (med
Djurgården), Maria och Katarina församlingar (se bilaga A).
Dessutom fanns flera icke-territoriella församlingar som Göta
Lifgardes församling, Tyska församlingen m fl.
Fram till 1840-talet hade emellertid Stockholms folkmängd
varit ganska konstant sedan mitten av 1700-talet. På grund av
detta hade inte heller bebyggelsen nämnvätt förändrats. I de
smala gränderna i Gamla stan stod 4-5-våningshusen tätt sammanpackade. Säkert var man trångbodd i många kvarter, men det
fanns också hus, som helt disponerades av en förnäm köpman
eller hantverkare och hans hushåll. På malmarna glesnade de
bebyggda områdena undan för undan. Någon skarp gräns, där
stenhusen slutade och trädgårdar och tobaksodlingar bredde ut sig
mellan bostadshusen, kunde inte iakttagas.
Stockholm var inte någon hälsosam stad att leva i under mitten
av 1800-talet. Endast utmed Gamla stans stränder var kajerna
stensatta. I övrigt omgavs Stockholm av uppgrundade, träskliknande stränder från Nybrovikens innersta del till Klara sjö, som
11
var den verkliga pesthärden. Varken vattenledning eller avloppsledningar fanns. Avstjälpningsplatser och gödselstackar låg mitt i
staden, störst var det s k Augmötet vid Kornhamnstorg.
Ingen annan plats i Sverige hade så stor sjuklighet som Stockholm. De dåliga sanitära anordningarna i förening med trångboddheten gjorde, att epidemierna avlöste varandra. Det har
beräknats att en tjugofemåring på landsbygden hade möjlighet att
leva nästan tolv år längre än en jämngammal stockholmare vid
denna tid. Trots detta flyttade människor från landsbygden till
Stockholm, framför allt från södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder. Om de visste hur förhållandena i Stockholm var
hade ingen betydelse; de måste flytta. Valet stod mellan närmaste
större stad och emigration. Den kraftiga folkökningen i Sverige
under 1800-talet förorsakade, att jordbruket inte längre gav arbete
åt alla. I Stockholm fanns i alla fall arbetsmöjligheter.
Från 1850-talet blev Stockholm landets ledande fabriksstad.
Naturligtvis var det ångmaskinerna, som i första hand åstadkom
detta. Stockholms position som huvudstad kan till en del förklara,
att dess industri blev så mångsidig, framför allt från 1870-talet.
Vetenskapliga och kulturella institutioner möjliggjorde förbindelser med andra länder. stockholmsindustrierna var mestadels först
med att dra nytta av tekniska nyheter. Det var denna för tiden väl
utvecklade industri, som gav arbetstillfällena och lockade människor till Stockholm; från 1870-talet i alltmer ökande takt Så
sent som 1850 fanns det tre gånger så många hantverkare som
industriarbetare i Stockholm. De flesta industriarbetare var sysselsatta inom textilindustrin, som hade gamla anor i staden. Det
var dock inte denna industri utan verkstads- och livsmedelsindustrin, som förvandlade Stockholm från en hautverkarstad till en
industristad.
Bland verkstadsindustrier, som under denna period kom att ge
arbete åt många människor, kan nämnas bröderna Bolinders
mekaniska verkstad på Kungsholmen, William Lindbergs vid
Tegelviken på Södermalm samt AB Atlas verkstäder som låg
mellan Torsgatan och Rörstrandssjön. Bröderna Bolinder köpte
efter verkstadsstudier i England ett nedlagt bomullsspinneri vid
Klara sjö och konstruerade där sin första ångmaskin 1845. 1877
var 520 arbetare sysselsatta vid Bolinders. Maskiner för sågverk
12
och kvarnar samt spisar, kaminer och trädgårdssoffor tillverkades
där. William Lindberg, som var utbildad vid Teknologiska institutet i Stockholm, övertog 1853 Södra varvet, där han året efter
byggde det första ångfartyget i järn. På 1860-talet hade hans
mekaniska verkstad och varv 300 man i arbete. 1873 bildades AB
Atlas, som två år senare sysselsatte 610 arbetare och då var den
största verkstaden i Stockholm. Till att börja med hade man
järnvägsmateriel som specialitet.
Anläggningarna Eldkvarn och Tanto sockerbruk kan inte förbigås när det gäller livsmedelsindustrier under perioden. Eldkvarn
uppfördes på den plats där Stockholms Stadshus nu ligger och
konkurrerade redan 1806 ut många små väderkvarnar. I slutet av
1860-talet var den en kolossal anläggning med mycket kraftiga
ångmaskiner och bl a tio par kvarnstenar, grynverk, siktmaskiner
och till och med en hissanordning. Så kom elden lös i anläggningen den 31 oktober 1878. Eldkvarns brand väckte en enorm
uppmärksamhet. Oskar II besökte själv brandplatsen. En ny
kvarnanläggning, ännu mer mekaniserad än den föregående,
uppfördes inom kort tid på samma plats.
Flera små sockerbruk i Stockholm gick 1855 samman och grundade ett modernt sockerraffinaderi i Tanto på Södermalm. Det
blev snart det största sockerbruket i landet. I början av 1870-talet
var 150 arbetare anställda där. Andra livsmedelsindustrier med
många anställda var ängbagerier och bryggerier.
Den ökande folkmängden i staden krävde förbättringar och förändringar inom många områden. 1853 fick Stockholm gasbelysning och 1861 vattenledning. Men ytterligare genomgripande
reformer behövdes. I Gamla stan var t ex flera kvarter helt förslummade.
1862 utfärdades nya kommunallagar i Sverige. Stockholms
nyvalda stadsfullmäktige tillsatte en kommitte för att utarbeta en
ny stadsplan. Ordförande i kommitten blev Albert Lindhagen
(1823-1887), som gjort sig känd som en skickligjurist och nitisk
kommunalman. Lindhagen planerade för en storstad och var 1866
färdig med sin plan Esplanadsystemet Det nya Stockholm skulle
bli en stad helt byggd i sten, vilket bl a skulle förhindra ödeläggande eldsvådor. De breda trädplanterade esplanaderna skulle
underlätta trafiken, och ljus och luft skulle släppas in i bostä-
13
derna, som för aHa skulle vara hyreslägenheter. Ett ganska
begränsat utrymme skulle på så sätt ge plats för en växande
befolkning. Beträffande de nya kvarteren skulle d.essa bebyggas
av enskilda spekulanter. stockholmarna mottog mte hans plan
med någon större entusiasm. Den verkade för storstilad, och
staden skulle tvingas till dyra markinköp med tanke på de breda
gatorna. Inte förrän 1874--1880 fastställdes stadsplanerna för de
olika stadsdelarna, och då hade gatubredden överallt minskats. 2l
En folkskollärare kommer till staden
Söndagen den 12 augusti 1872 klockan 2 på eftermiddagen angjorde ångaren "Hans Brask" Riddarholmen i Stockholm. Bland
passagerama befann sig den tjugoårige ny~x~iner~d~ folkskol~
läraren Karl Olof Broström, som ett dygn tidigare stlgtt ombord 1
Linköping. Detta var Karl Olof Broströms första ångbåtsfärd och
även första besök i Stockholm. Han hade haft tur med vädret och
i fulla drag njutit av landskapet, berättar han i sina levnadsminnen. 3)
Broström var född i ett mycket fattigt arbetarhem i gruvsamhället Åtvidaberg. Från och med sitt tionde år hade han haft olika
arbetsuppgifter vid gruvan och kopparverket, som då ägdes av
baroniet Adelswärd. I samband med konfirmationsundervisningen "upptäcktes" han emellertid av de båda präster som var
hans lärare,' vilket resulterade i att han sökte till Linköpings
seminarium. Tack vare ett lån av friherrinnan Adelswärd kunde
han finansiera denna vistelse vid seminariet.
Inspektören för Stockholms folkskolor, Jonas Meijerberg, hade
vänt sig till rektor Anjou vid seminariet i Linköping och erbjudit
plats åt några nyexaminerade lärare. Valet hade fallit på Karl
Olof Broström, född 1852, samt två gotlänningar vid namn Olof
Kahlström, född 1848 och Victor Björkander, född 1849. Sedan
1865 fanns i Stockholm inget seminarium för manliga elever.
Stockholmsynglingar, som ville utbilda sig till folkskollärare,
sökte i allmänhet till seminariet i Uppsala. De flesta unga lärare
som anställdes i Stockholm under denna tid kom, liksom Karl
Olof Broström, från landsorten och gjorde sin första bekantskap
med staden och dess invånare i samband med anställningen.
14
Redan innan båten lagt till upptäckte Broström till sin glädje
kamraterna Kahlström och Björkander på kajen. Dessa hade
skaffat honom ett tillfälligt logi i ett av frontespisrummen i
Bergstrahlska huset från 1640-talet mitt emot Riddarhuset. Efter
att Broström installerats, gick de unga lärarna ut för att äta middag. Man skulle riktigt slå på stort denna första dag i Stockholm
och intaga måltiden i Berns salong och därefter bege sig ut på
Djurgårdsslätten för att fortsätta firandet.
Stockholm var 1872 fortfarande en småstad med låga hus och
trånga gator. Det största huset näst slottet var den då nyuppförda
Centralstationen. I sina levnadsminnen återger Broström några
intryck han fick under den här första promenaden i huvudstaden.
Man passerade Mynttorget, och Broström såg därifrån en mäktig
byggnad, som han av storleken att döma förstod var Stockholms
slott. På grund av alla sprickor och trasiga putsytor föreföll det
honom i stort behov av uppsnyggning, och särskilt imponerad
blev han därför inte. "Gustav Adolfs torg syntes mig för trångt",
skriver Broström. Förmodligen var det mycket folk på torget på
söndagseftermiddagen, eftersom Gustav Adolfs torg var den stora
samlingsplatsen i staden. Vid torget låg då bl a Kongl Operahuset
(Gustaf III:s opera) och även stadens största hotell, det berömda
Hotell Rydberg, mitt emot Norrbro. Stockholm var inte heller
enbart de gåendes stad utan även hästarnas. Hotell Rydberg höll
sig med en hästbuss till exempel, och det gällde att se upp för
hästdroskor, ridande, arbetsåkdon och ibland skenande hästar.4)
Via Arsenalsgatan kom man till Kungsträdgården, som Broström besviket beskriver på följande sätt: "Kungsträdgården hade
väl några träd nyplanterade -men inga gräsmattor, inga blommor." "Torget", som området omkring Karl XIII:s staty kallades,
var en sandöken. För stockholmarna var dock Kungsträdgården
redan nu ganska populär. Den första stockholmsutställningen
ordnades där 1866, och 1868 öppnades Blanchs kafe, som i
popularitet starkt tävlade med Berns. "Vi styrde våra steg till
Berzelii park", fortsätter Broström. "Aldrig glömmer jag det mäktiga skönhetsintryck, som en blomsteranläggning där gjorde på
mig. Något så vackert hade jag aldrig sett."
Berzelii park hade anlagts på det då igenfyllda s k "Katthavet",
innanför Nybron. Statyn över Jöns Jacob Berzelius hade rests
15
1858, men därefter hade man låtit parken förfalla. År 1869 fick
emellertid Stockholm en stadsträdgårdsmästare, Alfred Medin,
som skulle komma att förse Stockholms stadsparker med "ett
övermått av skuggande träd och buskage, välansade gräsmattor
och prunkande blomstergrupper". En av de första parker han tog
itu med var Berzelii park. Just sommaren 1872 hade han åstadkommit ett speciellt vackert arrangemang, "den stora blomsterkorgen", runt statyn. Vid Berzelii park öppnade konditorn H R
Berns 1863 en salong för allmänheten. Denna blev mycket
populär, i synnerhet som den allmänt omtyckte August Meissner
spelade där med sin orkester åren 1869-1903.
På Berns intog Broström och hans kamrater en måltid, bestående av smörgåsbord, soppa, fisk, kött, efterrätt och en flaska öl, i
sanning ingen dålig måltid. För detta betalade de en riksdaler +
10 öre i dricks.s) "Efter middagen begav vi oss ut till Djurgårdsslätten och gjorde därmed vår första bekantskap med det brokiga
men i mitt tycke föga tilltalande folkliv, som givit upphov åt så
många entusiastiska skildringar. Jag trivs inte i folkträngsel",
skriver Broström.
På måndagen vandrade de runt i staden för att orientera sig.
Säkert gjorde de många nyttiga erfarenheter denna dag, som för
de flesta människor var en arbetsdag. Karl Olof Broström fick
nog vänja sig vid folkträngsel.
På tisdagsmorgonen inställde de sig hos folkskolomas inspektor på Smålands gatan. En seminariekamrat från Linköping, Johan
Molin, född 1850, som redan tjänstgjort ett år i Stockholm, presenterade dem för chefen. De blev bjudna på kaffe och anvisades
i vilka skolor de skulle tjänstgöra. Broström hamnade i Storkyrkans folkskola, Björkander i Ladugårdslandsskolan och Kahlström i Katarina folkskola. Molin tjänstgjorde redan i Adolf Fredriks folkskola.
Så skulle bostadsfrågan ordnas. Detta var den stora bostadsbristens år i Stockholm, då människor måste bo i övergivna
fabrikslokaler, i tält eller t o m under bar himmeL Tyskbagarbergen i Ladugårdslands församling blev ett centrum för de
bostadslösa. De unga lärarna, som hade arbete ordnat, verkar inte
ha haft något problem med att skaffa bostad. Björkander och
Broström erhöll tillika med Molin inackordering hos en gammal
16
mamsell Wadström, som bodde mitt i Hamngatsbacken, och
Kahlström fick husrum hos en fru vid Nytorget. Den sistnämnde
fick mycket nära till skolan, men de övrigas skolväg var även den
överkomlig. Broström fick ju dessutom nära till Berzelii park,
som gjort ett så starkt intryck på honom. Han försummade inte
heller att besöka denna, så ofta han hade möjlighet.
När Karl Olof Broström och hans kamrater från seminariet i
Linköping började sin tjänstgöring vid Stockholms folkskolor
1872, hade folkskoleväsendet i staden redan en väl genomförd
organisation. Folkskoloma kom i många sammanhang att påverkas av de stora industriernas läge genom det snabbt ökande barnantalet i dessa områden. Ä ven om man måste ta till nödlösningar,
lyckades man ändå på något sätt ta hand om barnen.
Under det kommande decenniet förändras stadens utseende
långsamt, bl a genom högre hus och bredare gator. Även de skolhus som byggs omkring 1880 är mycket större än de som uppförts tidigare. De skolhus som 1864 stod färdiga i Maria, Ladugårdslands och Adolf Fredriks församlingar var samtliga avsedda
för 200 barn vardera. Det under perioden sist uppförda skolhuset,
Jakobs och Johannes folkskola 1879, kunde ta emot 800 barn (se
bilagorna C I-C III). Men innan man kommer dit har folkskoloma en lång väg att gå.
Noter
l) Överståthållarämbetets femårsberättelser 1842-1847, 1881-1885 och 18661870 s lf.
Genom ett kungligt brev 1870 blev även "den norr om Kong!. Djurgårlen
belägna mark, som sträcker sig norrut till kanalen vid Ålkistan - - med
Stockholm sammanlagd." Perioden igenom blev ytan av denna sistnämnda del
aldrig uppmätt och därför inte uppptagen i uppgifter om stadens yta.
_2) Ski.ldringen av den industriella utvecklingen i Stockholm utgår från framställnmgar 1 Högberg II s 14ff, 87ff, 173ff samt Fogelström, En resa till Stockholm
1871 s 15.
3)_Det följa~de.?~gger näs.tan _helt på Karl Olof Broströms levnadsminnen från
Åtv1daberg, Lmkopmgs semmanum och Stockholms folkskolor i ÅSU 71 s 61ff.
4) Fogelström, En resa till Stockholm 1871 s 11.
5) Flera restauranger.i Stockholm serverade vid denna tid samma typ av måltid
kallad Table d'höte. Pnset var överallt detsamma som Broström betalade (Fogelström, En resa till Stockholm 1871, s 36).
17
2 Folktindervisningen i
Sverige fram till 1880-talet
En översikt
Folkundervisningen i Sverigeföre 1842 årsjolkskolestadga
Vår första skolordning går tillbaka till 1571, då vi fick en ny
kyrkoordning. I denna finns en passus, som ålägger prästerna att
förvissa sig om att de som första gången går till nattvarden kan
tio Guds bud, trons artiklar och bönen Fader Vår. Prästerna skulle
även undervisa församlingsborna i katekesen.
I 1686 års kyrkolag tillkommer ytterligare en bestämmelse, som
gäller undervisning: kaplanen eller klockaren skulle lära barnen
läsa. Nödvändigheten av att kunna läsa uppkom i och med den
tidigare bestämmelsen om katekesundervisning. Inlärningen
underlättades väsentligt om man kunde läsa. Vanligen ombesörjdes dock läsundervisningen i hemmen. Genom regelbundet återkommande s k husförhör kontrollerade prästerna nu församlingsbomas läskunnighet och katekeskunskaper fr o m 8-1 0-årsåldem.
En kunglig resolution 1723 anbefallde föräldrar och förmyndare att "flitigt hålla sina barn till att lära läsa i bok och deras
kristendomsstycken". Föräldrar ålades vid vite att antingen i hemmet eller genom skolmästare ombesörja barnens undervisning.
Läsundervisningen var hela tiden hopkopplad med katekeskunskaperna. År 1811 blev konfirmationen obligatorisk, och då
gällde det att kunna läsa, innan man började undervisningen för
prästen. Varken i 1686 års kyrkolag eller 1723 års kungliga resolution nämns något om särskilda skolhus, där de barn i församlingen som inte erhöll undervisning i hemmen, kunde undervisas
av kaplan, klockare eller skolmästare. Behovet uppkom dock i
och med att en bestämd person skulle inneha sistnämnda uppdrag.t)
19
Församlingarna fick ett tryck på sig att ombesörja skollokaler.
På landsbygden inrättades en del sockenskolor, i regel i kyrkbyn,
som dock inte kunde besökas av de barn, som bodde i de mest
avlägset belägna byarna. En del församlingar anställde skolmästare, som på skilda villkor ambulerade mellan de olika byarna
och undervisade barnen. Många stormän ordnade med barnskolor
på sina gods under 1600- och 1700-talen. I städerna inrättades
allmänna barnskolor, vilka i första hand skulle användas av de
många barn som här inte kunde få sin läs- och kristendomsunder. visning tillgodosedd i hemmen. Samtidigt var de ett led i att
i\begränsa det okontrollerade tiggeriet på gatorna.2l I de flesta
l ~täder fanns mot slutet av 1700-talet så kallade fri- och fattig·~,\~kolor, vilka underhölls av fattigvården eller av donationsmedeL
1
'
Vid en undersökning- tämligen opålitlig- som gjordes 1839
angående folkundervisningen i Sverige, konstaterades, att i
landets 2 308 församlingar endast fanns l 009 fasta skolor varav
938 med egna skolhus.3l Först genom 1842 års stadga åläggs församlingarna att inom fem år inrätta "minst en, helst fast, skola
med wederbörligen godkänd lärare".
Redan under förra hälften av 1800-talet inleds en påtaglig
samhällsförändring genom landsbygdens proletarisering och den
begynnande industrialiseringen i städerna. Detta medför helt
ändrade hemförhållanden. Många barn lämnas utan tillsyn om
dagarna. Därmed ökar tiggeriet. I de skolor som tidigare nämnts
hade undervisningen vanligen gällt enbart innanläsning och
kristendomskunskap - alltså vad vi kallar fattigskolor. Dessa utgjorde ett komplement till hemundervisningen. Huvudorsaken till
att man verkligen kommer till ett beslut om införande av obligatoriska folkskolor 1842 är rädslan för den ökade proletariseringen, som medförde, att de fattiga hemmen försummade
barnens undervisning och tillsyn.
Trots att de liberala ideerna kom med i formuleringen av 1842
års folkskolestadga, fungerade folkskolan länge som en fattigskola i de flesta församlingar. Förutom att det var svårt att få
föräldrarna att skicka sina barn till skolan, bidrog även bristande
ekonomiska resurser i församlingarna till att barnen slutade i
förtid.4)
20
»wtntlk No. 19.
/*örfattnht!)$-.,S.amling.
1842.
(Dppllfff (rda 'rt~lr~~,..)
.tt o n 9 L iW G i: t f ft å b i go <e t G &
90
lln!Jitnbt .l'ofk,unb'enuilmin!Jtn i fliktt;
Qlifn,en
EitoifO~Im~ ®lott btn 18 Sunii 1842.
Den lagstadgade svenska folkskolan
När vi talar om.den lagstadgade svenska folkskolan, menar vi den
sko.lfo?TI som mfördes genom Kungl Maj:ts nådiga stadga den
18Junt 1842 (SFS 1842:19) och upphörde 1962 i och med
21
grundskolereformen. Under denna tid förnyades stadgan 1882,
1897 och 1921. Läroplaner, de tre första kallade normalplaner,
utfärdades 1878, 1889, 1900, 1919 och 1955.
1 1842 års stadga angående folkundervisningen i riket fastslogs
bl a följande: "l hwarje stads-församling och hwarje soc~e? på
landet bör finnas minst en, helst fast, skola med wederborhgen
godkänd lärare."
Dessa folkskolor borde vara inrättade och lärare anskaffade
inom fem år från författningens utfärdande.(§ l) Lärarna skulle
utbildas vid särskilda seminarier, ett i huvudstaden och ett i varje
stiftstad. (§ 5) De kunskapsämnen barnen erbjöds undervisning i,
var desamma som fordrades av den som skulle antagas som lärare
i folkskola: "Catechesen, Bibliska Historien, Physisk och Politisk
Geographi - - - Fäderneslandets Historia och.. hufwudd:agen af
den allmänna Historien, Räknekonsten så wal theorettskt som
practiskt till och med sammansatt Regula de tri uti hela och
brutna tal allmänna begreppen af Geometri och Linear-teckning,
samt Nat~rläran." Även gymnastik och kyrkosång skulle förekomma i undervisningen.(§§ 6 och 7)
skolbarn, som på grund av fattigdom eller bris~ p~ "erford~rlig
fattningsgåfwa" hindrades att begagna ~nd~rv1smnge~ ~~gon
längre tid, borde innan de lämnade skolan atmmstone ha mhamtat
miniroikunskaper i följande ämnen:.
"a) ren och flytande innanläsning af Swenska språket, så Latinsk som
Swensk stil.
b) Religionskunskap och Biblisk H~~t?ria till den g:ad, som erford~~s
för att kunna hos Fresterskapet borJa den egentliga Nattwardslasn1
ningen.
.
c) Kyrkosång, med undantag för dem, som dertill sakna a11 t a ag.
d) skrifwa; och
e) de fyra Räknesätten i hela tal".(§ 7)
Från och med 1809 fram ti111841 hade folkskalefrågan varit på
tal vid riksdagarna. Flera kommitteer hade arbetat med frågan,
.
men något beslut hade aldrig kunnat fatta~:
De mest konservativa menade, att det rackte med kristendomsundervisning och på sin höjd innanläsning, när det gällde statens
engagemang för folkundervisningen och förordade alltså vad som
brukar kallas en fattigskola. Liberalerna hade hela tiden hävdat en
av stat och kommun understödd medborgarskola, en skola för alla
barn oberoende av stånd. De framhöll, att de nya grundlagarna
1809 ställde större krav på kunskaper hos medborgarna och betonade i första hand vikten av att även kunna skri va och räkna.
Till och med sådana ämnen som geografi, historia, teckning, sång
och gymnastik vågade liberalerna ta upp på programmet. I 1842
års stadga kom de liberala ideerna med. Folkskolan blev
principiellt en medborgarskola, men genom bestämmelsen om
miniroikunskaperna var även fattigskolan med i planen. Det låg
nära till hands, att miniroikunskaperna blev normgivande och
folkskolan därmed närmast blev en fattigskola.
Den lagstadgade folkskolan 1842-1882
Problem från början i de nya skolorna. Småskolor
Läsning blev givetvis det viktigaste ämnet i skolan. På 18401850-talen räknade man fortfarande med att hemundervisningen
till stor del fungerade, och att barnen kunde läsa något då de
skrevs in i skolan. Men barnen kom allt oftare utan denna kunskap, vilket komplicerade undervisningen för läraren, som kanske
hade mer än 100 elever i en sal, avsedd för 60.
Med England som förebild hade man redan 1818 infört växelundervisningsmetoden, som gick ut på att mer försigkomna
elever, s k monitörer, hjälpte till vid undervisningen. Alltför
många barn lärde sig aldrig läsa i denna miljö, som många gånger
blev mycket orolig. Man löste problemet med att år 1859 införa
småskolor, där i första hand läsinlärningen skulle ske. Undervisningen skulle skötas av icke examinerade lärare. Den som
sökte arbete som småskollärare behövde bara inför skolrådet
bevisa tillräckliga kunskaper och färdigheter för uppgiften.5)
Iden med småskolor hade till upphovsman greve Thorsten
Rudenschöld (1798-1859), som på Kållandsö i Västergötland
startat en egen försöksverksamhet med småskolor. Från 1849 fick
han ett understöd av regeringen och från och med 1854 ett anslag
av riksdagen, som gav honom möjlighet att resa runt i landet och
ge råd och anvisningar för undervisningens ordnande.6l
23
22
Småskolan sanktionerades genom en kunglig kun_görelse ~v
den 23 april 1858, men först i 1878 års normalplan f1ck den sm
givna plats i folkskolan. Enligt normalplanen skulle f~lkskolan
vara 6-årig (uppdelad på småskolan och "den egenthga folk:
skolan"). I den nämnda kungliga kungörelsen bestämdes o~ksa
om införande av s k högre fol~~kolor? som skulle utgöra en dtrekt
överbyggnad på folkskolan. A ven ttll dessa skolor var Rudenschöld idegivare.
Fredrik Ferdinand Carlson chefför
ecklesiastikdepartementet
Att i praktiken genomföra den folkskola som ?eslutats 1~42
visade sig ytterst svårt. Folkskolans dubbla u~pg1fter att ersat~a
hemundervisningen och meddela medborgerhga kunskaper hldrog till besvärligheterna.
.
Som redan nämnts, fick småskolan den första uppg1ften och
"den egentliga folkskolan" och högre folkskolan den andra uppgiften.
Vid ingången av 1860-talet stöddes f~~kskol~..fortfarande av
liberalerna vars anhängare kämpade for att hoJa folkskolan~
status. I r~geringen satt den liberale politikern, professorn .. l
historia Fredrik Ferdinand Carlson (1811-1887) som chef for
ecklesiastikdepartementet 1863-1870 och 1875-18~8.__ Några av
sina största insatser kom han att göra för folkskolan, 1 forsta hand
när det gällde organisationen.
.
På F F Carlsons initiativ utfärdades den 22 apnl1864 ett kungligt cirkulär, enligt vilket växelundervis~ingen avskaffades. Barnen skulle indelas i klasser med hänsyn ttll kunskaper och undervisas direkt av läraren.
.
. ..
Redan 1861 hade de första folkskoleinspektörstJänsterna mrattats. Vid det första folkskoleinspektörsmötet, sot;t hölls 1862,
konstaterades, att vad som framför allt saknades 1 folksk.olorna
var läseböcker. Man läste i bibeln och psal~boken samt 1 katekesen som man dessutom skulle lära sig utanttll.
ön~kemål framfördes om att staten skulle bidra till författan~et
av en lämplig läsebok för folkskolan. F ~ Carlson kom att hart
engagera sig för tillkomsten av denna lasebok och styra dess
24
innehåll. Han kämpade för medborgarskolan, och tanken med
läseboken måste ha varit att låta skapa en allbok, som var så
aktuell och informativ som möjligt. Denna bok skulle ju gå ut till
alla församlingar. Läsövningarna skulle förutom skönlitterära
insikter ge barnen kunskaper i historia, geografi och naturlära.
Utsikten att de fattiga församlingarna vid denna tid skulle kosta
på specialböcker i dessa sistnämnda ämnen var minimal. Lärobokens utformning var ett sätt att tills vidare lösa problemet.
År 1868 kom "Läsebok för folkskolan" ut i en upplaga på
25 000 exemplar. Boken omfattade 564 sidor, och folkskolorna
fick köpa den inbunden till ett pris av 75 öre. Förlaget erhöll
manuskriptet gratis. Författarna betalades av ecklesiastikdepartementet, varför "Läsebok för folkskolann ofta kallats "Statens
läsebok". På alla håll var man under de första åren mycket
positivt inställd till "Läsebok för folkskolan n. Den betraktades
dock som väl svår för folkskolans elever men behöll länge sin
monopolställning.
Ny metod för läsundervisningen
När det gällde själva läsinlärningen användes länge den gamla
bokstaveringsmetoden (stavningsmetoden). Från Tyskland får vi
redan vid 1800-talets mitt den s k ljud-skrivläsemetoden. Mer
allmänt infördes den i folkskolorna under lite olika varianter på
1860-talet. Barnen lärde sig först ljuden och därefter tecknen för
dessa. Denna metod kombinerades alltid med skrivövningar.
Ljud-skrivläsemetoden användes mest i städerna, medan man på
landsbygden fortsatte att stava.
Seminarieundervisningen reformeras
Ä ven seminarieundervisningen reformerades. Den var från början, 1842, 1-3 terminer, blev 1862 treårig och 1878 förlängd till
fyra år. Till att börja med utbildades enbart manliga folkskollärare, men fr o m 1859 fick kvinnor utbildas vid tre seminarier.
Genom kungliga kungörelsen den 22 april 1864 minskades
antalet seminarier. För manliga elever kom följande seminarier
att bibehållas: Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand och Karlstad. Seminarierna i Stockholm och Skara stod
25
öppna enbart för kvinnliga elever, och ytterligare tre seminarier
inrättades för dessa: i Kalmar och Falun 1875 och Umeå 1879.
Ä ven när det gällde småskolans lärare kom krav på utbildning.
Det blev i första hand landstingens uppgift att ha hand om denna
utbildning. Genom en kunglig kungörelse 1878 fastställdes
utbildningstiden till minst 7 månader.
1882 års folkskalestadga
En ny folkskalestadga utfärdades den 20 januari 1882. Det intensiva reformarbetet under 1860- och 1870-talen på folkskolans
område hade lett till att en mängd förordningar och cirkulär hade
tillkommit, vilka nu samlades i den nya stadgan. Denna var
samtidigt en omarbetning av 1842 års stadga med en mera logisk
uppställning. I 1882 års stadga fastställdes skolåldern till fr o m
det år barnen fyllde 7 år t o m det år de fyllde 14 år. 7)
Noter
l) K Linge, s 3ff. E Johansson, Gå i skola hemma, s 36. E Johansson, En studie
med ... s 6.
2) Sandin 1984, s 112.
3) SFH Il Aquilonius, s 266.
4) Thunander, s 237ff.
5) Psykologisk Pedagogisk uppslagsbok, s 1708
6) SFH II Aquilonius, s 353ff.
7) Framställningen bygger på uppgifter i SFH III Sörensen.
26
3 Folkundervisningens
speciella utformni11g
i Stockholm före 1842
I Stockholm gällde samma kunskapsminimum för att första
gången erhålla nattvarden som för landet i övrigt. I nordinantia
pro ministerio Stockholmiensi" av år 1643 fick Stockholm sin
första lag angående katekesförhör. Enligt denna skulle söndagar
och helgdagar efter aftongudstjänsten varje församlingsmedlem i
en viss bestämd ordning förhöras i sina kristendomskunskaper.
Man kan antaga, att lagen efterlevdes under deri tid Olavus
Laurelius, lagens upphovsman och pastor primarius i Stockholm,
verkade här, men efter det att denne år 1648 utnämnts till biskop i
Västerås, var man inte längre så noga med katekesförhören,
enligt konsistoriets protokoll såväl 1669 som 1671.
I 1686 års kyrkolag fanns en särskild paragraf angående katekesförhör i städerna. Katekespredikningar skulle hållas i ottesången, och församlingsbor, som särskilt kallats, skulle infinna
sig. I Sotockholm dröjde konsistoriet till 1689 innan man tog itu
med fragan. Lagen kom dock att tillämpas olika i de skilda församlingarna, bl a på grund av att ottesång inte förekom i alla
församlingar.
Allmänna barnskolor i Stockholm, först kallade malmskolor
senare kyrkskolor, kom under 1roD-talet att inrättas i de olika för-'
~amlingarna med början i Klara 1649. Endast pojkar undervisades
1 dessa skolor. I storkyrkeförsamlingen inrättades ingen kyrkskola. Där fanns sedan medeltiden stadens skola, Storskolan, som
utgjorde en för Stockholms församlingar gemensam högre skola.
storskolan fick dessutom tjänstgöra som allmän barnskola i
denna församling.
Under pesttiden 1710-1711 inställdes undervisningen i samtliga skolor, och inte heller katekesförhör fick hållas i församling-
27
arna under denna tid. Under resten av 1700-talet verkar det ha
varit svårt att få folk att infinna sig till katekesförhören. Olika
metoder prövades för att komma tillrätta med problemet. Man
ordnade särskilda skriftförhör varje vecka, och en del präster
besökte församlingsborna i deras hem.l> Samfundet Pro fide et
christianismo (Svenska samfundet för tro och kristligt liv), bildat
år 1771 i Stockholm, inrättade år 1777 två s k kateketskolor i
Stockholm, en på norr och en på söder. I dessa skolor undervisade vanligen yngre präster, kallade kateketer (undervisare), i
innanläsning, katekes och biblisk historia under två eller tre
timmar på söndagseftermiddagarna. Eleverna var framför allt
tjänstefolk och hantverkslärlingar, som på grund av ålder, tjänst
eller kön inte kunde beredas undervisning i andra allmänna
skolor. År 1819 fanns åtta kateketskolor.2)
Konsistoriet understödde kateketskolorna, och då dessa blev
dåligt besökta, uppmanades föräldrar och husbönder att tillhålla
de försumliga att flitigare gå i skolan. Den första fri- och fattigskolan (se kap 2) i Stockholm bildades i Storkyrkoförsamlingen
år 1794. 1814 fanns fri- och fattigskolor i samtliga Stockholms
åtta territoriella fö'rsamlingar samt i tyska församlingen. I dessa
skolor undervisades även flickor.
Mellan åren 1808 och 1828 var ottesångsgudstjänsterna inställda under den mörka årstiden (fr o m l september till l maj). I
stället skulle katekesförhör ordnas rotevis med församlingens
medlemmar. Innanläsningsprov fick vid dessa förhör inte uppta
tiden! Till att börja med ansåg konsistoriet, att denna typ av
katekesförhör gav ett gott resultat, men ändrade snart uppfattning.
Katekesförhören besöktes återigen mycket sällan, och tvångsåtgärder eller straff för denna försummelse var det svårt att tilllämpa. (Liksom tidigare hade också avvikande regler praktiserats
inom vissa församlingar.) Konsistoriet ansökte då om att få slopa
katekesförhören. Man tycktes ha gett upp försöken att förmå
stockholmarna att infinna sig till dessa. Konsistoriet måste även
ha ansett, att för de fattiga barnens läs- och kristendomsundervisning var det nu ganska bra ordnat; katekesförhören kunde
undvaras. Kungl Maj:t biföll ansökan den 7 november 1828.
Vilka möjligheter fanns då för de fattiga barnen i Stockholm att
få undervisning vid denna tid? Hemundervisningen kan knappast
28
ha fungerat bland den fattiga befolkningen i huvudstaden. Det var
lätt att undkomma läskunnighetskontrollen, allra helst som man
vid katekesförhören inte haft tid att kontrollera denna.
Förutom de redan nämnda fri- och fattigskolorna samt kateketskolor.~a fanns ett ~undra~al småbarnsskolor av helt privat
karaktar. Deras uppgtft var 1 första hand att i föräldrarnas ställe
lära små barn bokstäverna och i bästa fall stava och läsa. Den
kände skolman~~n ~arl Ul~k Broocman (1783-1812) företog år
1811 en undersoknmg beträffande dessa skolor: "Den som icke
på annat vis kunde försörja sig, inrättade en skola", säger Broocman, som gav en mycket nedslående bild av undervisningen i
dessa inrättningar.3)
Vid barnhemmen bedrevs en viss skolverksamhet Stora Barnhussk~lan i Adolf Fredriks församling hade sedan 1785 två klasser. Fnmu~ebarnhuset, instiftat 1753, förenades från början med
en skola. A ven i garnisonsförsamlingarna inrättades barnskolor
från 1700-talets slut, t ex Artilleriregementets skola 1752 och
Svea lifgardes skola 1773. På Skeppsholmen fanns en fattigskola
och 1813 inrättades en skeppsgosseskola.
oÅr 1807 fick Stockholm genom ett kungligt brev en fattigvardsstadga, som även innehöll föreskrifter om hur de fattiga
barnens undervisning skulle ordnas. Alla barn, vars förä1drar inte
kunde bekosta deras undervisning, skulle få den av fattigvården.
Detta skulle gälla såväl flickor som pojkar. Kyrkskolorna skulle
ombesörja denna undervisning. I dessa skulle nedersta klassen
endast vara öppen för flickor. Denna stadga har blivit kallad
"Stockholms första folkskolestadga", men den kom inte att gälla i
mer än fem år.
Kungl Maj:t utfärdade år 1812 en ny fattigvårdsförordning för
Stockholm: Kyrkskolorna blev återigen öppna enbart för pojkar
och skulle mte bara vara till "för dem, hwilkas torftighet eller ho g
synes bestämma dem för de lägsta yrken bland den arbetande
Cla~sen". Under den närmaste tiden tillkom ytterligare fri- och
fattlgs~.olor,. fler~ speciellt för ~tickor, t ex Klara församlings
s~ola for fattiga ~tc~or och Katanna församlings skola för fattiga
fltckor. Med börJan 1 Storkyrkoförsamlingen 1806 hade s k hantverksskolor inrättats i församlingarna. Dessa var avsedda för
gesäller och lärgossar för att under tre timmar om söndagarna
29
"bibringa dem åtminstone någon del av den själsodling och de
kunskaper, som för deras bestämmelser äro oumbärliga".
År 1813 sände den s k uppfostringskommitten ut ett cirkulär till
konsistorierna för att få upplysningar om skoloma i riket. Trots
protester från konsistoriet i Stockholm ledde denna undersökning
till att Stockholms skolväsen fick en helt ny organisation. Denna
stadfästes genom ett kungligt brev den 29 januari 1819.4)
storskolan (se ovan) blev nu gymnasium. Kyrkskoloma i Klara
och Maria ombildades till lärdomsskolor (skolor som skulle
förbereda gymnasie- och senare universitetsstudier). Jakobs och
Katarina kyrkskolor blev högre apologistskolor. Kyrkskoloma i
Ladugårdslands, Adolf Fredriks och Kungsholms församlingar
blev lägre apologistskolor, tillsammans med en nyinrättad lägre
apologistskoJa i Storkyrkoförsamlingen. Den högre apologistskolan var treårig och den lägre tvåårig. (Apologistskoloma förberedde inte till studier vid lärdomsskolor och gymnasier. De var
avsedda för blivande lägre tjänstemän och näringsidkare.)
För att inte helt förbise det stora behovet av den mest elementära undervisningen inrättades fyra s k allmänna bamskolor: på
Norrmalm och på Södermalm 1820, i Staden mellan broarna
1821. Dessutom blev år 1827 skolan på Djurgården en allmän
barnskola. I dessa fyra skolor undervisades barnen enligt växelundervisningsmetoden i stavning och läsning, kristendomskunskap, räkning, lite svensk grammatik samt kort sammandrag
av svensk historia och geografi.
Över samtliga skolor, som organiserades eller tillkom genom
1819 års reform av huvudstadens skolväsen, tillsattes en direktion, Direktionen över Stockholms Stads undervisningsverk Frioch fattigskolorna däremot sorterade fortfarande under konsistorium.
En speciell grupp av skolor, som meddelade elementär undervisning åt den fattigare befolkningens barn, var de s k donationsskolorna, t ex Murbeckska stiftelsen, Philipsenska skolan, Kraftska skolan samt Jakobs och Johannes fri- och fattigskola. Dessa
skolor lydde inte under konsistorium som de övriga fri- och
fattigskoloma utan under särskilda direktioner.
30
Till sist måste ytterligare en skola nämnas, Växelundervisningssällskapets normalskola, som tillkom år 1830 och år 1842
ombildades till Sveriges första folkskollärarseminarium.5)
Växelundervisningsmetoden till Sverige och stockholmsskolorna
I det~a sammanhang bör växelundervisningsmetoden något
besknvas, eftersom denna kom att användas i de allmänna barnskolorna, församlingarnas fri- och fattigskolor samt de flesta av
ovan nämnda skolor under särskilda direktioner. I Stockholms
folkskolor höll den sig sedan kvar till 1862, då den successivt
avvecklades. Genom ett kungligt cirkulär 1864 (jfr kap 2) avskaffades växelundervisningsmetoden i Sverige, men det skulle dröja
många årtionden innan den helt försvann.
Metoden hade sitt ursprung i England, där pedagogen Joseph
Lancaster ( 1778-1838) i London startade en skola i vilken han
ensam med hjälp av monitörer undervisade 500 barn. Lancasterskolor upprättades överallt i England och även på kontinenten.
Eftersom Lancaster 1801 blev kväkare, vilket fick betydelse för
undervisningen vid hans skolor, förmåddes den skotske pedagogen ~ndrew Bell (1753-1832) att starta liknande skolor i högkyrklig anda. (Bell hade oberoende av Lancaster använt ett
liknande system vid en skola för pojkar i Madras i Indien.) Första
gången man kunde läsa om metoden i Sverige var 1810 i
"Magasin för föräldrar och lärare", som utgavs av den tidigare
nämnde skolmannen Broocman. År 1814 hade greven och
politikern Jacob de laGardie (1768-1842) vistats i England och
kommit i kontakt med Bells och Laneasters metoder där. Jacob de
la Gardie var mycket engagerad i folkbildningsarbete, och i
denna undervisningsmetod tyckte han sig se en möjlighet att med
mycket små medel nå de allra sämst ställda också i Sverige.
Omedelbart efter englandsvistelsen kontaktade han Karl XIII och
utverkade av honom, att en skicklig skolman på statens bekostnad
skickades iväg för att studera undervisningsmetoderna i Bells och
Laneasters skolor.
studieuppdraget gick till en ung lärare, fil mag Per Reinhold
Svensson (1789-1877), anställd vid den 1811 grundade Philipsenska skolan i Maria församling. I P R Svenssons instruktioner
31
ingick även att studera den schweiziske pedagogen Johann
Heinrich Pestalozzis (1746-1827) sätt att undervisa för att göra
jämförelser. Pestalozzi ville förbättra de lägre samhällsklassernas
ställning. Han försökte klarlägga sambanden mellan uppfostringsproblem och samhällsproblem. Enligt Pestalozzi är uppfostrans
mål en harmonisk utveckling av huvudets, hjärtats och handens
krafter. Efter en likartad grundundervisning skulle eleverna redan
i skolan beredas en yrkesutbildning, som tog hänsyn till individuella förutsättningar. Han framhöll åskådningen som en grundval
för allt kunskapsförvärv. 1799-1825 var han verksam som ledare
för en rad skolor.6>
P R Svensson fann växelundervisningen, som Bells och Laneasters metoder kom att kallas i Sverige, synnerligen ekonomisk,
då det gällde att undervisa ett stort antal barn, men han kunde inte
komma ifrån, att den föreföll honom opersonlig. Pestalozzi däremot ägnade sig åt varje enskilt barn, uppmuntrade det och
utvecklade dess egen tankeförmåga.
I första vändan blev det dock det Beli-Lancasterska undervisningssystemet, som segrade i Sverige. P R Svensson fick redan
1818 i uppdrag att organisera växelundervisningsmetoden vid
Philipsenska skolan. Denna skola var den första skola i Stockholm som införde metoden och jämte Hedvigs församlings fattigskola i Norrköping den första i Sverige. När det gällde undervisningen i Philipsenska skolan gjorde P R Svensson en sammansmältning av Bells och Laneasters metoder, men han tog även
med ideer från Pestalozzi.
År 1823 utgav P R Svensson en handledning för växelundervisning i folkskolan. Först hade han inte tänkt skriva någon
sådan, eftersom det redan getts ut ett par handledningar på
svenska, men när han rest omkring i landsorten ett tag fann han,
att skollärarna uppfattat växelundervisningen ensidigare än sina
mönster. Per Reinhold Svenssons handledning kom att bli normgivande för svensk växelundervisning. I svenska växelundervisningsskolor begränsades barnantalet till 200. År 1830 utkom
ännu en handledning, författad av läraren vid Stadens allmänna
barnskola, Carl Olof Fineman (1793-1863).
På initiativ av Jacob de laGardie stiftades 1822 Sällskapet för
växelundervisningens befrämjande. I sällskapets första direktion
32
invaldes bl a greve Jacob de laGardie (ordförande), magister P R
Svensson (arkivarie) samt magister Anders Jacob Danielsson
Cnattingius (1792-1864) (sekreterare). Den sistnämnde var lärare
vid Norrmalms allmänna barnskola. I sällskapets stadgar för
verksamheten angavs som syfte att anskaffa och distribuera
undervisningsmateriel, att inrätta en normalskola med växelundervisning samt att ombesörja handledning av de personer som
ämnade ägna sig åt undervisning efter den nya metoden.
Förlags- och distributionsverksamheten kom genast igång.
Eftersom böcker var mycket dyra på den här tiden, ingick i
växelundervisningens ide, att man i stället för böcker använde
planscher med tabeller. Förlaget tillverkade planscher i de flesta
ämnen, t o m i kristendom, historia och geografi. Lösa blad
(ungefär i vykortsstorlek) med tabeller trycktes också på förlaget.
Såväl planscher som lösa blad klistrades på tunna trä- eller pappbrickor, som fernissades för att lättare kunna torkas av. Lösbladen
klistrades ibland på träbrickor med handtag. Så småningom gav
man även ut böcker. Cnattingius skrev en abc-bok och en läsebok. På 1850-talet kunde förlaget tillhandahålla bl a bibliska
historier, geografisk beskrivning över Skandinavien och karta
över Sverige och Norge i fyra kartblad.
Sällskapets förlags- och distributionsverksamhet blev till slut
mycket omfattande. Den gynnades dels av staten genom viss
porto- och tullfrihet och dels genom gåvor av enskilda.
Startandet av sällskapets skola stötte i början på stora hinder,
framför allt ekonomiska. Först 1830 kunde normalskolan öppnas
med 23 pojkar och 9 flickor. Skolan tycks ha fått gott anseende
och elevantalet ökade snabbt: 1842 hade skolan 316 elever 216
pojkar och l 00 flickor. Normalskolan var belägen i hörn~t av
Prästgårdsgatan och Björngårdsgatan (Maria kronabränneris tidigare byggnader). Genom att verksamheten fick statsanslag hade
lokalerna kunnat grundligt restaureras.7>
"Växelundervisningen var i första hand en metod; endast i
andra eller tredje hand var den vad vi mena med undervisning",
skriver Klas Aquilonius. I många växelundervisningsskolor blev
läraren bara en kontrollör. Manitörerna blev de egentliga lärarna
och stod i växelundervisningssystemets centrum. Detta var emellertid helt emot såväl P R Svenssons som Finemans ideer. Den
33
Bild 2 Rums- och inredningsplan för en växelundervisningsskola på landet
ritad av J J Holmberg år 1838.
förstnämnde sammanfattar sin syn på den ideale läraren på
följande sätt: "Han bör lära som en andans man, skydda som en
fader och som en broder umgås med sina lärjungar." Så försökte
han även bedriva undervisningen vid Philipsenska skolan.
Monitöremas uppgifter skilde sig något i olika skolor, men
följande beskrivning kan nog anses typisk: Den främste av monitörerna var veckomannen. I hans uppgifter ingick bl a att öppna
skolan, se till att alla gick till sina platser och att de var rena,
snygga, tysta och stilla. Veckomannen skulle även hjälpa läraren
med vården av skolans materieL
I växelundervisningsskolorna var eleverna i allmänhet indelade
i åtta klasser. Monitörema som undervisade utsågs i regel från
närmast högre klass än den de undervisade i. I högsta klassen fick
ett par av de duktigaste undervisa sina klasskamrater. Enligt
handledningarna skulle en monitör tjänstgöra högst två dagar i
veckan. Verkligheten såg annorlunda ut i många skolor: en monitör kunde bli fast för sin tjänstgöring dagligen i månader.
Skolrummet i en svensk växelundervisningsskola var oftast
inrett som framgår av bild 2. De åtta klassernas bänkar var placerade bakom varandra i rummets mitt. Första klassens bänk var
34
Bild 3 Manitör med sin läsecirkel
en s k sandbänk, som "nybegynnarna" fick börja skriva i med
små spetsade skrivpinnar av trä. Bordsskivan på sandbänkarna
var formad som en bred ränna, som fylldes med fin sand. Sanden
jämnades med en sandstrykare. Denna bestod av en träskiva, som
var försedd med handtag och på undersidan hade två parallella
inskurna spår. Dessa bildade två linjer i sanden, när strykaren
drogs över den. Mellan dessa linjer skrev sedan barnen bokstäverna.
I alla växel~ndervisningsskolor hade man utefter väggama
markerat halvcuklarna, där monitörema undervisade (se bild 3).
Eftersom barnens framsteg i de olika ämnena oftast inte skedde
jämnt, ändrades sammansättningen helt inom elevgrupperna vid
ämnesbyte, t ex från läsning till räkning. Var och en fick alltså i
varje ämne ha den plats han själv tillskansat sig. Barnen fick sitta
bara när de skrev. Alla andra övningar skedde stående. Det
35
ansågs, att barn klarade detta utan problem i två timmar, men
man sänkte ändå tiden till l 3/4 timmar längre fram.
Till växelundervisningsmetoden hörde även att man dirigerade
mer med tecken och signaler än med ord. De olika lärarna valde
det system som passade dem bäst. P R Svensson exempelvis dirigerade hela skolan genom att klappa i händerna.
"När t ex läraren på morgonen intagit sin plats, ger han med ett slag
i handen tillkänna, att bönen skall börja. På slutad sång och bön följer
ett nytt slag, då barnen sätta sig, men undervisarna (monitörerna) gå
fram tillläraren för att få sina läxor upphörda och hämta sina undervisarekäppar. Efter ett tredje slag ställer sig var monitör i spetsen för
sin grupp. Barnen stiga då upp och vända sig med händerna utefter
sidorna åt det håll, dit de vid fjärde slaget skola gå, dvs åt de på golvet
utmärkta arbetsplatserna. När nu utanläxorna förhörts, följer det femte
slaget, då skolan tystnar, och strax därpå det sjätte, varefter läs- eller
räkneklasser osv formeras."
Detta system var dock inte det vanliga. De flesta lärare använde ringklocka, visselpipa och käpp. Fineman t ex dirigerade
själv i sin skola med visselpipa och veckamannen med ringklocka. Straff och belöningar ingick i växelundervisningsskolans
system. I denna fråga hade Fineman och P R Svensson helt olika
uppfattningar. "Som nu ungdom och vishet sällan följas åt- - -",
skriver Fineman, "så måste olika bestraffningsmetoder användas"
Kroppsaga ingår uttryckligen i dessa.
Arkivarien Johan Flodmark (1837-1927) var på 1840-talet elev
i Stadens allmänna barnskola på Munkbrogatan. Han beskriver
några straff som Fineman tillämpade.
"Den lärjunge som kom för sent till skolan, fick 'krypa kräftgången',
hvilket tillgick sålunda, att han måste på händer och fötter baklänges
vandra kring skolsalen under det att de å ömse sidor uppställda
pojkarne ansträngde sig af alla krafter för att bastonera penitenten.
Hände det att någon vanartig pojke låtit en svordom komma sig till
last, tog honom läraren till sig, där han satt uppkrupen på bänkpulpetens ända, för att efter en straffpredikan med sin fruktade
pekpinne - hvilken stundom användes till handplagg etc - knacka
honom i pannan såmedelst antydande att syndaren hade att inom kort
vänta sig där se ett par djäfvulens horn utväxa."
36
På lördagarna utdelades belöningar till de elever som varit
flitiga, berättar Flodmark. Belöningarna utgjordes av fyrkantiga
papperslappar med påskrifter såsom "l runstycke", "l styfver" "3
styfver", "l skilling" och "6 styfver". Dessa lappar skulle sedan
bevaras till terminens slut, då de fick utbytas mot det kontanta
belopp de motsvarade.s>
. P~ Svensson föreslår milda straffmetoder: nedflyttning, kvarstttmng efter skolans slut samt lämpliga s k naturliga straff.
Kroppsaga bör sällan brukas, framhåller han. Han var inte heller
någon vän av belöningar, som bara orsakade osämja, avund och
trassel. På den offentliga avslutningen kunde han dock godkänna
att ovanligt duktiga elever belönades.
'
Till förest~nda~~ för Norma.lskolan valdes 1837 v. kollegan vid
Adolf Frednks lagre apologtstskola, pastorsadjunkten Anders
Nikolaus Schmidt (1806-1878). 1839 erhöll Schmidt med understöd a~ Sällska~et en fyra månaders resa till Preussen, England,
Franknke, Belgten och Danmark för att besöka folkbildningsanstalter och seminarier.
I Preussen kom han i kontakt med striden för och emot växelundervisningen. Pestalozzis ideer studerade han i Bryssel och
uppskattade dem mycket. Efter hemkomsten från studieresan
~e~omförde Schmidt vissa ändringar i skolans organisation. Som
ttdtgare nämnts, var växelundervisningsskolorna indelade i åtta
klasser. Schmidt indelade nu Normalskolan i tre klasser. Han
menade,. att genom denna förändri~g kunde läraren varje dag
komma 1 kontakt med alla barnen 1 skolan, "lära känna deras
anlag, väcka, nära och utveckla deras själskrafter". Medan läraren
sysselsatte en klass, hade de båda övriga s k tysta övningar i t ex
skrivning eller räkning.
Detta var en början till något nytt. Systemet med monitörer var
dock inte avskaffat. Normalskolan var fortfarande en växelundervisningsskola. Schmidt hade gjort ett första försök att komma åt
växelundervisningsskolans största fel: att läraren blev avkopplad
såväl i sin egenskap av undervisare som uppfostrare.
Hur Schmidt i övrigt själv förhöll sig till växelundervisningsmetoden och :rest~ozzis ideer har Johan Jacob Holmberg (18181895), skolhtstonker och föreståndare för Willinska skolan i
Göteborg, tecknat i en minnesruna i Tidning för folkskolan, 1878.
37
"- -- om han ännu för sin tid erkände åt vexel-metoden ett företräde
framför andra, så fann han ock därtill grundade skäl - - En väl
ordnad vexelskola hade barn och läroämnen indelade i naturlig ordningsföljd, enligt framstegen i cirklar, bänkar och klasser; med ingen
annan metod kunde man åt de stora antal skolbarnen och med få
lärarekrafter meddela den nödiga kunskapen i bokläsning, skrifning
och räkning. Pestalozzis åskådningsmetod, hvarom endast få hade
någon kunskap, hade här icke någon mönsterskola, der den kunde
läras och fordrade för sin anordning lärare med högre bildning än som
i allmänhet kunde påräknas--- Han (Schmidt) egde den visdom som
flere reformatorer sakna, att icke påyrka en förändring förr än de
nödiga villkoren förefunnes."9)
Ä ven om växelundervisningsmetoden alltmer utdömdes, var
det inte bara att över en natt ersätta den med Pestalozzis ideer. I
minnesorden över Schmidt betonar Holmberg vilka förberedelser
som krävdes för en sådan ändring. Mot slutet av 1850-talet
började tidningarna av och till ta upp kritiken mot metoden. Den
diskuterades och dömdes ut på lärarmötena. Folkskoleinspektörema, som börjat sin verksamhet 1861, gjorde påpekanden mot
den, Enskilda folkskollärare ändrade på eget initiativ undervisningssättet i sina skolor. När så 1864 års kungliga cirkulär gjorde
slut på växelundervisningen var man på några håll förberedd.
Sällskapet för växelundervisningens befrämjande ändrade 1866
namn till Sällskapet för folkundervisningens befrämjande.
Noter
l) Unge s 21ff
2) Nilson. Samfundet pro fide ... s 34ff
3) Unge s 24ff
4) Rendahl I s 22ff och von Scheele s 14ff
5) Linges 31ff, Rendahl I s 37ff
Avsnittet om växelundervisningen och stockholmsskoloma bygger i första hand
på Aquilonius SFH III, s 144ff. I den mån även andm källor har använts hänvisas
till dessa i särskilda noter.
6) Psykologisk Pedagogisk uppslagsbok s 2017,
7) Sörensen. (1930) s 18ff,
8) S:t Eriksårsbok 1903, s 75f.
9) Sörensen. (1930) s 24ff.
38
4 Folkskalestadgan 1842
genomförs i Stockholm
Enligt Kungl Maj:ts nådiga stadga 1842 skulle varje stadsförsamling utgöra ett skoldistrikt. Kyrkoherden skulle vara självskriven
ordförande i den skolstyrelse som varje församling skulle välja.
skolstyrelsen skulle ha uppsikt över alla folkskolor i församlingen och upprätta ett reglemente med bestämmelser om bl a skolålder, undervisningsmetod och disciplin. Varje församling skulle
därefter skicka sitt reglemente till vederbörande domkapitel, i
Stockholm till stadens konsistorium, för att få det godkänt. Inom
fem år skulle dessa skolstyrelser vara utsedda, och i varje församling finnas minst en, helst fast, folkskola,!)
I Stockholm gjorde man sig ingen brådska med val av ovannämnda skolstyrelser. Konsistoriet, som skulle godkänna folkskolomas reglementen, tog inte heller något initiativ. En skrivelse
från stadsnämnden den 6 juli 1846 till konsistoriet med begäran
om upplysningar, kom att påskynda det hela. Det var nämndens
uppgift, att sedan skolstyrelserna hörts tillsammans med överståthållaren fördela den s k folkskoleavgiften.2J För att bl a inte gå
miste om dessa extra pengar till folkundervisningen fick man nu
bråttom att välja skolstyrelser i de olika församlingarna, och i
början av år 1847 fick stadsnämnden de för medlens fördelning
begärda upplysningarna. Enligt församlingarnas undersökningar
visade det sig då, att av 5 188 barn i åldrarna 7-13 år var
undervisning ordnad endast åt 2 786. Alltså saknade 2 402 barn,
eller 46,3 %, den undervisning som föreskrevs i 1842 års stadga.
(Se tabell I)
Församlingarnas fri- och fattigskolor kom i första hand att
fungera som folkskolor. Tabell I visar stor skillnad mellan olika
39
Tabell I
Förhållandena i början av år 1847
Barn
som
Antal
saknar
skolpliktiga undervisning
barn
550
S torkyrkoförsaml
330
Klara
Jakobs och Johannes 637
Maria
900
1170
Katarina
Kungsholmen
221
(Ulrika Eleonora)
Ladugårdslands
(Hedvig Eleonora) l 060
320
Adolf Fredrik
Hela staden
5188
Barn
som saknar
undervisning i% av
hela antalet
Tabell II
Slutet av år 1847
Antal barn som
under år 1847
bereddes tillfälle till förut
saknad undervisn.
223
99
359
200
830
40,5
30,0
56,3
22,2
70,9
150
62
102
77
250
81
36,6
51
550
60
2402
51,9
18,8
46,3
166
146
l 004
Tabellerna hämtade ur Linge sid 120-122.
församlingars möjlighet att ordna undervisningen. Bidragande
orsak till detta var de skilda förutsättningar församlingarna hade
att nyttja de allmänna barnskolorna och donationsskolor av varierande slag.
I Adolf Fredrik erhöll 150 pojkar undervisning i den lägre
apologistskolan. Dessutom kunde denna församling liksom Klara
samt Jakobs och Johannes församlingar skicka sina barn till
Norrmalms allmänna barnskola. Maria församling hade många
donationsskolor inom sitt område: Philipsenska skolan, Murbeckska stiftelsen, Prins Carls uppfostringsinrättning, Växelundervisningssällskapets normalskola samt en märkligt nog 1845
inrättad ny fri- och fattigskola. Kungsholmens lägre apologistskola tjänade som folkskola för pojkarna i denna församling, och
flickorna fick sin undervisning i en för dem särskilt inrättad
skola. I Storkyrkoförsamlingen fanns Stadens allmänna barnskola
samt Kraftska skolan att tillgå. Av tabellen framgår, att framför
allt Jakobs och Johannes, Ladugårdslands och Katarina försam-
40
lingar var i ett trängande behov av folkskaleundervisning för det
stora antal barn, som där saknade undervisning.
Under år 1847 vidtog man inom samtliga församlingar åtgärder
för att åstadkomma en mera fullständig folkskoleundervisning.
Härigenom kunde ytterligare l 004 barn beredas tillfälle till förut
saknad undervisning. Enligt tabell II skulle det ändå vara så att
mer än l 000 barn saknade undervisning. Detta var en överdrift,
ansåg ordningsavdelningen (en avdelning inom stadsnämnden).
Ett stort antal av dessa barn undervisades i hemmen eller i
enskilda skolor. Till största delen gällde detta barn från bättre
situerade hem, men även många föräldrar ur den arbetande
klassen skickade sina barn till enskilda skolor, av vilka många
nya tillkommit vid denna tid.
Varje församling ordnade sitt folkskaleväsende oberoende av
de övriga. Genom att 1842 års folkskalestadga inte gav klara
anvisningar, kom olika bestämmelser att gälla i de skilda församlingarnas folkskolor. Problem måste ha uppkommit, då ett
barn flyttade från en församling till en annan. Folkskolebarnens
föräldrar flyttade dessutom ofta, framför allt beroende på var
arbete erbjöds.
I samband med att revisorerna år 1852 granskade 1851 års fattigvårdsförvaltning påpekades behovet av ett centraliserat folkskoleväsende i Stockholm. I första hand framhölls den planlösa
fördelningen av den tidigare nämnda folkskaleavgiften och det
orättvisa i att de skilda församlingarna beskattade sina invånare
helt olika för att klara sina respektive folkskoleangelägenheter.
Folkskaleväsendet borde, i likhet med fattigvården fr o m 1843,
behandlas som en kommunal angelägenhet, där huvudstadens
invånare skulle bidraga efter lika grunder, oberoende av vilken
församling man bodde i. Vid utfärdandet av folkskalestadgan
hade ingen hänsyn tagits till Stockholms alldeles speciella förhållanden. Revisorerna framhöll även det faktum att 10 år efter
skolstadgans tillkomst fanns församlingar, som ännu inte skaffat
eget skolhus, och att officiellt uppgivits, att i Stockholm cirka
500 barn i skolåldern helt saknade undervisning. 3)
Mest betydande bland revisorerna var Per Erik Svedbom,
(1811-1857) som åren 1850-56 var rektor för Nya elementarskolan 4) och därefter redaktör för Aftonbladet, tills han den
41
6 oktober 1857 drabbades av ett svårt koleraanfall och dagen
därefter avled. Svedbom var den starkaste förespråkaren för en
gemensam styrelse för huvudstadens folkskolor. En framställning
gjordes till sockenstämmanämnden om att lämpliga åtgärder
borde vidtagas för att åstadkomma detta. Nämnden överlämnade
ärendet till överståthållaren, Jakob Hamilton, som var speciellt
intresserad av en förbättrad folkundervisning. Hamilton tillsatte
den 19 november 1853 en femmannakommitte, vars uppgift var
att med ledning av revisorernas i ämnet yttrade åsikt inkomma
med förslag till hur Stockholms folkskaleväsende på bästa sätt
skulle ordnas.s)
Kommitten avlämnade sitt betänkande den 21 maj 1855. Den
statistiska och pedagogiska avdelningen i detta var utarbetad av
Pehr Adam Siljeström (1815-1892), som var den ledande bland
kommittens fem medlemmar. Siljeström var egentligen lärare i
matematik och fysik. Sedan början av 1840-talet hade han med
skrifter och föredrag arbetat för den offentliga undervisningens
reformering. 1856 efterträdde han Svedbom som rektor för Nya
elementarskolan. Kornmitten hade gjort en undersökning av
situationen vårterminen 1852 i Stockholm. Elevfrekvensen i de
särskilda åldersklasserna och antalet skolbarn i både högre och
lägre skolor vid motsvarande ålder kartlades. Kommitten framhöll, att i verkligheten endast 40 % av alla barn mellan 7 och 14
år varje dag gick i skolan.
Församlingarnas ordningsnämnder hade som uppgift att se till
att alla barn i skolåldern gick i skolan. De skulle hålla efter föräldrar och målsmän så att dessa verkligen skickade sina barn till
skolan och inte "tredskades" när det gällde att rätta sig efter
föreskrifterna i folkskolestadgan. skolstyrelsernas protokoll visar
emellertid, att detta inte fungerade. I en skrivelse, daterad 30 oktober 1851, till Katarina församlings skolstyrelse framhåller
förste läraren Harald Ruus (1821-1889), att skoljournalen visade,
att minst 40, vanligen 60-70 och inte sällan 90 barn eller hälften,
dagligen uteblev. Ruus påpekade också, att man bland folkundervisningens vänner såg mörkt på folkskolans framtid, eftersom de
bättre lottade samhällsklasserna varken visade intresse eller
engagemang för den. Folkskolan ansågs så oviktig att barnen
kunde komma och gå hur som helst, någon orsak till frånvaron
42
Bild 4 Pehr Adam
Siljeström
behövde aldrig anges. En noggrannare kontroll av barnens närvaro i skolan behövdes tydligen, och vid sammanträde den 30
oktober 1851, d v s samma dag som Ruus' skrivelse kom in,
beslöt Katarina församlings skolstyrelse, att i början av nästa
termin till ordningsnämnden avsända en skrivelse, "med vänlig
anmodan om dess benägna medverkan att för framtiden förekomma den nu överklagade försummelsen i barnens skolgång".
Katarina församling hade en fattigare befolkning än övriga
församlingar, och det är möjligt att barnens skolgång var speciellt
dålig där. Men belägg finns för att skolgången knappast var bättre
i andra församlingar vid denna tid. Ordningsnämnden i Adolf
Fredriks församling meddelar den 30 november 1861 i en skrivelse församlingens skolstyrelse följande: Av 152 pojkar hade
dagligen i medeltal 116 infunnit sig i skolan; av flickorna som
uppgick till samma antal som pojkarna hade i medeltal endast 80
43
dagligen bevistat skolan. Fattigdom var många gånger orsak till
att barnen inte gick i skolan trots folkskolestadgans föreskrift att
"de barn, hwilkas föräldrar eller målsmän icke äga tillgång att
bekosta barnens kläder och underhåll wid skolan, böra genom
Församlingens fattigwård härutinnan understödjas".
Troligtvis hade det varit mycket bättre på detta område, om
berörda myndigheter hade samarbetat. Om ordningsnämnderna
eller skolstyrelserna inte gjorde någon anmälan, var det ju självklart, att fattigvårdsstyrelsen inte tog någon befattning med de
barn som av brist på kläder uteblev från skolan.
När det gällde antalet år barnen gick i folkskolan uttryckte sig
kommitten mycket försiktigt. På sin höjd kunde man antaga, att
folkskolans elever stod inskrivna i matriklama tre eller fyra år,
men att de i verkligheten gick i skolan ännu mycket kortare tid.
Mycket få elever nådde utöver minimikunskapema. Barnantalet i
skoloma år 1852 var 2 279. (Kraftska skolans elever var då fråndragna, eftersom denna skola närmast motsvarade en apologistskola.6l) Av dessa läste 418 (18,3 %) historia, 447 (19,6 %) geografi, 96 (4,2 %) svensk grammatik och endast 11 (0,5 %) naturlära. I linearritning deltog 71 (3,1 %).
De förteckningar av undervisningsmateriel som ibland lagts till
skolstyrelsernas protokoll visar, att en del folkskolor i början inte
ens ägde en karta över Sverige. För naturlära och geometri saknades länge all undervisningsmateriel. Någon enhetlighet beträffande läroböcker i de olika ämnena förekom inte församlingarna
emellan. I biblisk historia användes inte mindre än 9 olika böcker. Förutom att kunskaperna blev ojämna, måste det ha varit
mycket svårt för lärarna att ålägga fattiga föräldrar, som flyttat
till en ny församling, att köpa nya läroböcker till sina barn. I
kommittens betänkande beräknas för år 1852, att medeltalet av de
barn som undervisades av en lärare uppgick till 86. A v Överståthållareämbetets femårsberättelse framgår, att under perioden
barnantalet för en lärare någon gång uppgått till 150 a 170 och
sällan understigit 70.
Något lyckat undervisningsresultat var ju inte att vänta under
sådana omständigheter. Lärarens roll blev inte att undervisa utan
att ha uppsikt över det komplicerade systemet med avdelningar,
cirklar och klasser. Det var svårt att få duktiga monitörer till
44
hjälp, eftersom eleverna, som tidigare nämnts, som längst gick i
skolan 3 a 4 år. I många fall ansåg föräldrarna, att det inte var
någon mening att barnen fortsatte i skolan, om de bara skulle
undervisa andra och själva inte fick lära sig något nytt.
Revisorerna, som 1851 granskat huvudstadens fattigvårdsförvaltning, hade påpekat det försumliga i att vissa församlingar ännu inte skaffat egna skolhus. I det år 1855 avgivna kommittebetänkandet framhålles, att förhyrda lokaler inte uppfyllde ens de
lägsta krav på läge eller utrymme. Ä ven församlingarnas egna
skollokaler utsattes för en bister kritik beträffande utrymme,
luftväxling, avsaknad av tamburer, lämpliga skolbänkar samt
skolgårdar. Man framhöll även behovet av ordnade sanitära förhållanden, möjligheter till gymnastik, bad och simning.
De personer som hårt engagerade sig i en förbättrad organisation av huvudstadens folkskoleväsen hade tydligen många
svårigheter att kämpa emot. De ekonomiska var inte de minsta.
"Den ledande principen vid ordnandet av folkskolan under den
avhandlade perioden synes mindre hava varit att åstadkomma en
verkligt god och tillfredsställande undervisning än att få en sådan
för en lägre kostnad 11 , konstaterar Linge.
Med utgifterna för folkskolan följde behov av ökade skatter.
De som beslutade om dessa skickade i allmänhet inte sina egna
barn till folkskolan och visade inget större intresse för denna.
Utan pengar kunde man inte bygga skolhus, avlöna lärare eller
över huvud taget anskaffa något till skolan. Folkskoleutgiftema i
de olika församlingarna var mycket ojämnt fördelade i förhållande till folkmängden. Storkyrkoförsamlingen satsade mest på
folkskoleundervisningen under alla de undersökta åren. Det
visade sig även i en fortgående förbättring i denna församlings
folkskolor, när det gällde undervisning, undervisningsmateriel
och läramas löneförhållanden. I Storkyrkans församling anställde
man även lärare, som undervisade i sång och gymnastik. För
övrigt visade inte folkskoleväsendet i Stockholm några större
prov på utveckling under perioden.6)
Kommittens förslag angående omorganisationen av Stockholms folkskoleväsende var avfattat i sju punkter. Överståthållaren överlämnade det till församlingarnas sockenstämmor, vilka
inte var helt eniga, varför ärendet den 10 och 17 oktober 1855
45
behandlades av sockenstämmonämnden, som i huvudsak beslutade enligt kommitteförslaget och därefter mer eller mindre
betraktade det som sitt eget förslag.
Kungl Maj:t tillsatte den 15 april 1859 en ny kommitte med
uppgift att utarbeta förslag till en folkskalestadga för Stockholms
stad. Per Adam Siljeström var ledamot även av denna kommitte,
som den 15 mars 1860 avgav sitt betänkande. I allt väsentligt
överensstämde detta med 1853 års kommitterades förslag.
Sockenstämmanämnden biträdde förslaget, sedan ärendet på nytt
behandlats den 26 september och 3 oktober 1860. I konsistoriet
bordlades ärendet flera gånger, innan man på uppmaning av
Överståthållaren den 28 maj 1861 avgav sitt yttrande och med
vissa reservationer biföll kommittens förslag. 7)
Noter
l) SFS 1842:19 § 1-2
2) Sedan 1843 ombesörjdes fattigvärden i Stockholms stad av en gemensam
fattigvärdsstyrelse kallad Stadsnämnden.
Folkskoleavgiften har som bakgrund ett beslut vid 1844-45 års riksdag att staten
skulle efterskänka hälften av den s k personliga skyddsavgiften, en individuell
skatt, lika för alla. Den efterskänkta delen skulle gå till kommunens folkskolor
(SFH II Aquilonius s 339)
3) Linge s 118ff, Rendahl II s 27
4) Nya elementarskolan i Stockholm inrättad 1827 som provskola för att "i
motsats till de frän varandra skilda lärdoms- och apologistskolorna samt lärdomsskolornas fortsättning, gymnasierna, bereda möjlighet till såväl klassisk som medborgerlig bildning i samma skola med en för eleverna gemensam undervisning."
(Rendahl I, s 41)
5) Linge s 86ff
6) Linges 13lf(. Kraftska skolan, tvåårig, var åren 1847-1861 förenad med Storkyrkoförsamlingens folkskola men fungerade mer som apologistskola.
7) Linge s 96ff, Rendahl II s 28
46
5 Stadgan 1861 och dess
genomförande
Innehållet i 1861 års stadga
Den 27 september 1861 utfårdade Kungl Maj:t "Stadga angående
Folkunderwisningen i Stockholms Stad". (SFS 1861:56) I denna
fastslås, att folkskaleväsendet i Stockholrns stad skulle utgöra
"en detta samhälles gemensamma angelägenhet". Det skulle ombesörjas dels av en för samtliga folkskolor tillsatt överstyrelse,
dels av åtta särskilda skolstyrelser, en för vardera av stadens
territorialförsamlingar (§ 1). Överstyrelsen skulle bestå av en
ordförande samt elva ledamöter. Varje församlings skolstyrelse
skulle välja en ledamot, Stockholms stads konsistorium en och
stadsnämnden en. Överstyrelsen skulle själv välja en ledamot,
"företrädeswis ibland hufwudstadens läkare", och även sin ordförande. Om den sistnämnde valdes bland överstyrelsens ledamöter, fick den som valt honom välja ytterligare en ledamot
(§ 2).
Överstyrelsen skulle utöva högsta uppsikt över - och ledning
av huvudstadens folkskoleväsende. Den skulle bestämrna om
skolålder, undervisningssätt, läsordning, läroböcker och andra
undervisningsmedel samt om dagarna för skolterminernas början och slut. "Under iakttagande af hwad rörande kompetens till
folkskollärarebefattning i allmänhet finnes stadgadt" skulle överstyrelsen antaga lärare och lärarinnor till folkskoloma sedan
vederbörande skolstyrelse avgivit sitt förord för en bland de
sökande. Att ordna med vikarier samt avskeda olämpliga lärare
efter förut given varning tillkom även överstyrelsen. Det var
överstyrelsens plikt att genom ändamålsenliga anordningar med
alla de medel som enligt stadgan stod till buds bereda en god
folkundervisning (§ 3).
47
Smensli .M 66.
Jörfattni ng 5=S amfin g.
tsGt.
...."'· l.'llt1{:H
nåtrisa (!)mbfiiftelfe.nfolutlott uppå ett utaf fiitjfilbe, tiR filijb af .iongl ~t8 unber
ba 11'1 ~rit 1859 l}itua befallning utjebbe, .iomndtterabe Jl\1Psiurbt f~rllail liU
@!tobga ong4cnbe \Yoll'ua~"'"11•iagea i etocf~olm« e~. bll!i!W fiirflas, feban.
ftabem'l ~emt~rial•fiirfamlingar, \Mfflole.ff\1reljet, ®o<fenftiimm~n.'imnb od) <I~nfi•
ftorium blifwit, en!ist n.1big filre[rrift, beröfwtt börbe od) t)ttranben afgifwit, f>f,
wer~tåtbiiOar~mlietet, jemte beba t)ttranb~n famt eget utldtanbe af ben 9 innemamnbe månab, i unberbnnig~et ofmtrlemnat; ~fwen @3h.ld'f>ofm8 @!ilott een 27
®q!tember 1861.
aoneL IRoi:t
~ar
bcttn flirililg, meb be l anlebning bmf gjorba fram!lli«"
ningor, i nnbigt öfltltrllllignnbe togit, od1 ltlill ~lirmeb ~afllla betfantrna i nåller
nobflijlot tia fdljanbe lybdjt:
§ l.
~lllfjlqhll;llifeubd
i \Sto<f~olmö flab, ~tvilftt utsör tl\ bdb1 jamlj&UtB !}tenen~
iautUIQ cngelligml)et, om&eförje8 btlB af en för fnmtliga fo(fjlo(orna beritlibell ti((,
fatt f)fwnftyrdft, bd8 caf åtta flirjli!ba Sfoljlyrdftr1 en fdr ~warbera af !lobenö
~mitotia(,förfamlinga r.
Till sitt biträde skulle överstyrelsen utse en skolinspektör,
som genom flitig inspektion av folkskolorna skulle få kännedom
om deras tillstånd och därigenom till överstyrelsen kunna föreslå nödvändiga åtgärder för att få undervisningen att fungera.
skolinspektören skulle ha rätt att deltaga i överstyrelsens överläggningar när det gällde dessa frågor. Vid tillsättning av skolinspektör skulle överstyrelsen uteslutande ta hänsyn till "nit, sakkännedom och lärareförmåga" (§ 4).
skolstyrelsen i varje församling skulle bestå av kyrkoherden
som ordförande samt ett växlande antal ledamöter, som varje
48
församling själv bestämde. Till skolstyrelsens uppgifter hörde
bland annat att vårda skollokalerna med tillhörigheter och att
tillsammans med församlingens ordningsmän se till att barnens
skolgång inte försummades (§ 5).
Det tillkom varje församling att själv bekosta, anskaffa och
underhålla tjänliga lokaler för sina folkskolor (§ 6). I folkskola
skulle undervisning meddelas i följande läroämnen:
"Innanläsning, Kristendomskunskap och Biblisk Historia, Rätt- och
Wälskrifning, Svensk Språklära, Fysisk och Politisk Geografi,
Fäderneslandets Historia och hufwuddragen af Allmänna Historien,
Räknekonst, Geometri, Linearteckning samt Naturlära, äfwensom uti
Kyrkosång och Gymnastik"(§ 7).
"Alla i skolåldern warande barn böra i skolan sig inställa, med
undantag endast af dem, som blifwit utaf föräldrar eller målsmän anmälda att underwisas hemma, eller wid något offentligt lärowerk,
eller i någon, - - - med wederbörlig tillåtelse inrättad enskild skola;"
(§ 8)
De enskilda skolor som närmast kunde jämföras med folkskolor skulle också stå under uppsikt av överstyrelsen, när det
gällde undervisning och ordning (§ 9). Med undantag av utgifterna för folkskolelokalernas anskaffning och underhåll skulle
alla omkostnader för folkskoleväsendets ordnande och upprätthållande, t ex lärarlöner och skolmateriel, bestridas av överstyrelsen. Den allmänna folkskoleavgiften, som tidigare förvaltats av stadsnämnden, skulle nu överlämnas till överstyrelsen.
Till dennas disposition skulle även de medel ställas som uttogs
genom uttaxering hos huvudstadens invånare(§ 10).
Överstyrelsens första konstituerande möte
Den 23 januari 1862 höll den nybildade överstyrelsen sitt första
konstituerande sammanträde inför överståthållaren. Till ordförande valdes justitiekanslern Nils Samuel von Koch. Pastor primarius Carl Magnus Fallenius var av konsistoriet invald i överstyrelsen. Han blev överstyrelsens ordförande från 1863 till sin
död 1879. Till inspektör valdes något senare Siljeström, som
suttit med i de kommitteer som arbetat med 1861 års stadga och
nu var rektor får Nya Elementarskolan. Hovrättsassessorn Al-
49
~r
:l
ej
bert Lindhagen, mera känd genom 1866 års stadsplaneförslag
för Stockholm, hörde också till de invalda.
Stockholm hade vid denna tid cirka 119 000 invånare, alltså
en betydande ökning sedan 1842. De församlingar som ökat
mest var Klara, Katarina och Maria. Den nybildade överstyrelsen, och framför allt skolinspektören, hade ett stort arbete
framför sig när det gällde att försöka reda upp huvudstadens
fullständigt oordnade folkskoleförhållanden.l)
Allmänna grunder för undervisningen i Stockholm
Redan under överstyrelsens första år hann man planlägga en del
reformer. Siljeström, som bl a studerat amerikanska skolor och
var väl förtrogen med Rudenschölds skolplan, och hur denna
delvis prövats vid ett par olika skolor i landet, utarbetade några
förslag till allmänna grunder, efter vilka folkundervisningen
skulle ordnas i Stockholm.
Vid överstyrelsens sammanträde den 13 juni 1862 framlade
Siljeström sina olika förslag och man enades om följande:
- Barnen skulle börja skolan vid fyllda sju år.
- Folkskolan skulle vara uppdelad på tre avdelningar: en förberedande eller innanläsningsklass, en mellersta och en högsta
avdelning.
- En afton- och en söndagsskola för ungdom över tretton år
skulle så snart som möjligt förenas med folkskolan. Ungdomarna skulle där kunna utvidga och befästa de kunskaper de erhållit i folkskolan.
- Barnantalet i de förberedande avdelningarna skulle inte överstiga 30 och·i de övriga 50.
Mönsterskolan 1862-1865
Den största förändringen som genomfördes var övergången från
växelundervisning till klassundervisning, i Stockholm kallad
åskådningsundervisning (se kap 3). Eftersom lärarna inte hade
någon erfarenhet av att undervisa efter denna metod, beslöt man
att först inrätta en provskola, som skulle kunna tjäna som
mönster för folkskola i stad. Lärarna i de övriga skolorna i
staden kunde i provskolan praktiskt inhämta den nya undervis-
50
Bild 6 Anders Berg
ningsmetoden, som efter hand skulle införas vid samtliga Stock. holms folkskolor.
Provskolan, eller mönsterskolan, som den snart kom att kal. las, skulle få fler lärare, bättre undervisningsmateriel och resur. ser över huvud taget, än vad övriga folkskolor då kunde få.
, Eftersom mönsterskolan skulle kunna vara till nytta för hela
landets folkskoleväsen beslöt överstyrelsen söka anslag hos
Kungl Maj:t för att i Klara församlings folkskola för gossar in. rätta denna mönsterskola. Ansökan beviljades den 11 juli 1862.
5 000 riksdaler riksmynt skulle under vart och ett av åren
1862, 1863 och 1864 anslås till mönsterskolan, så snart den börjat sin verksamhet.
Överstyrelsen motiverade valet av att använda Klara församlings folkskola för gossar till provskola med att den för närvarande "i avseende till utrymme och öfriga förhållanden vore
företrädesvis tjenlig att användas till en dylik skola;" I Klara
hade man 1854 beslutat bygga ett nytt folkskolehus, beräknat för
minst 300 elever. Den 1 november 1856 kunde barnen flytta in
i detta bygge. Lokalerna var alltså såväl relativt nya som rymliga.2) Dessutom var redan folkskolan i denna församling uppdelad på tre avdelningar, här kallade ordningar. "I första och
andra ordningen meddelas undervisning till den vidd, som
51
motsvarar de minsta fordringarne för en folkskola. I tredje
ordningen tillkornmer den undervisning, som motsvarar de fullständiga fordringarneuti 1842 års folkskolestadga."3)
Tjänsten som föreståndare för mönsterskolan erbjöds av
Siljeströrn till Anders Berg (1821-1912), föreståndare för folkskolan i Finspång.
Anders Berg hade tidigt intresserat sig för Rudenschölds
skolplaner. År 1848 läste han för första gången några artiklar
om de skolor Rudenschöld ordnat i Otterstads församling i Västergötland. Vid två olika tillfällen besökte Berg honom på hans
skola på Kållandsö, 4 dagar 1850 och 8 dagar 1851. I Finspång
hade Berg fått fria händer att inrätta en folkskola efter i stort
sett Rudenschölds ideer. När det gällde läsinlärningen, hade han
t ex redan 1858 infört ljud-skrivläsernetoden i sin skola.
Siljeströrn hade Berg träffat första gången på ett lärarmöte i
Stockholrn 1852 och därefter vid några: tillfällen under åren
1856-1858, då Berg deltog i olika kurser vid Svenska slöjdföreningens skola samt vid Teknologiska institutet i Stockholrn.
Vid denna tid träffade han även Rudenschöld regelbundet i
huvudstaden, eftersom denne då som representant för adeln
deltog i riksdagen.
Somrnaren 1862 for Anders Berg till Stockholrn för att med
Siljeströrn diskutera sitt eventuella föreståndarskap för den
beslutade rnönsterskolan. Siljeströrn var dock vid detta tillfälle
sjuk och måste redan från den 15 juli ta tjänstledigt för sjukdorn. Överenskommet blev dock, att Berg skulle utarbeta en
plan för organistionen av skolan och därefter kornrna upp till
Stockholrn på nytt. Som vikarie för Siljeströrn inträdde historikern och lektorn Georg Starbäck (1828-1885). När Berg var
klar med sitt förslag angående rnönsterskolan, sände han det till
Starbäck.
Anders Berg korn under hösten 1862 till Stockholrn för att
sätta i gång rnönsterskolan. Innan han avreste till Stockholrn
hade han dock lovat brukspatron Carl Ekman i Finspång att
ytterligare någon tid stanna i Finspång. Berg hade där mötts av
mycken välvilja och av Ekman fått löfte om såväl ny lärarbostad
som nytt skolhus. Berg informerade överstyrelsens ordförande
von Koch och inspektör starbäck om sitt löfte till Ekman innan
52
Bild 7 Soft Andersson
han for upp till Stockholrn men åtog sig att sätta igång mönsterskolan och beviljades tjänstledighet av Ekman i och för detta.
Berg skaffade inventarier och undervisningsmateriel, delade
upp barnen i klasser samt utarbetade kursplaner och arbetsordningar. Svårast var att skaffa fram lärare, som kunde undervisa efter de nya metoderna. Två av hans tidigare lärarinneelever i Finspång, Augusla Andersson (f 1841) och Sofi Anderss?n (f 1840) (inte systrar) blev genom hans förmedling anställda
vtd skolan. Båda hade redan en flerårig vana vid såväl åskådningsmetoden som ljud-skrivläsrnetoden.4)
Starbäck presenterade på överstyrelsens sammanträde den
7 oktober 1862 ett förslag 1• som till största delen utgjorde det av
Anders Berg utformade. Overstyrelsen beslöt, att detta förslag
skulle gälla tills vidare. I årsberättelsen för 1862 återges detta i
sin helhet:
. "I enlighet med de allmänna grunder för undervisningen, som af
Öfver-Styrelsen blifvit antagna, ordnades denna skola på tre klasser
med åtta underafdelningar, så att första eller lägsta omfattade tre,
den andra fyra och den tredje eller högsta klassen endast en afde1ning. Första klassen har till hufvudsyfte att lära barnet läsa rent
innantill samt derjernte att samtalsvis, med ledning af planeher och
naturföremål, bibringa det de första insigterna i de folkskolans läroämnen, hvilka vid en spädare ålder kunna förekomma. Undervis-
53
ningen kan således betraktas såsom en i någon mån ordnad fortsättning af den undervisning, barnet genom frågor och svar öfver
hvarjehanda föremål i allmänhet erhåller hemma. Barnets iakttagelseförrnåga har härigenom, medan det lärt sig att läsa, dels blifvit
riktad på nya föremål, dels på nya sidor hos redan gamla och
välkända; barnet har ock lifvats, det har liksom blifvit stärndt till
fördel för undervisningen, - något som alltid skall i första rummet
medföra begär att gå vidare; och, genom detta på ett naturligt sätt
framkallade begär efter vetande, åstadkommes lika naturligt den flit,
den uppmärksamhet och den uthållighet, som äro nödvändiga viikor
för barnets framsteg inom skolan. Tiden för genomgående af denna
klass är beräknad till l a l 1/2 år.
I andra klassen, som afser dels att hos barnet utveckla mera ordnadt vetande i det redan muntligen och åskådningsvis genomgångna,
dels att bibringa det nödiga insigter i folkskolans särskilda läroämnen, sker undervisningen efter såväl läse- som läroböcker med
muntliga förklaringar af läraren och fortsatta åskådningsöfningar.
Hvad särskildt kristendomsundervisningen i denna klass beträffar,
begynnes densamrna med biblisk historia efter lärobok och afslutas
med katekesläsning utantill. Förevarande klass, som i och för undervisningen erfordrar det mesta arbetet, tager till följe derutaf barnets
tid mest i anspråk, men bör dock i de flesta fall kunna genomgås
inom loppet af 3 eller högst 5 år.
Uti tredje klassen, i hvilken undervisningen inom folkskolan
afslutas, förekomrna alla folkskolans ämnen, hvarvid hufvudsaklig
vigt lägges på dessas praktiska användbarhet för lifvet. Hvad kristendornsundervisningen beträffar, fortsättes den äfven inom denna
klass, ehuru med ett mindre lektionsantaL Lärotiden kan här beräknas till l l/2 eller 2 år; hvadan, om man antager, att lärjungen i sitt
sjunde år börjar begagna skolundervisningen, hela skolan bör kunna
vara genomgången, då lärjungen uppnått 13 eller 15 års ålder.
Undervisningstiden är för alla klasserna bestämd från kl8 om
morgonen till kl l middagen. Hvarje dag börjar och avslutas lektionerna med bön och sång, och emellan hvarje lektionstimrna är
bestärndt 10 minuters uppehåll. Undervisning i sång och gymnastik
har meddelats om eftermiddagarna."
Mönsterskolan hade startat sin verksamhet den l oktober
1862. Siljeströrn var då ännu inte i tjänst. Den 9 september hade
han anhållit om förlängning av sin tjänstledighet, som gick ut
54
den 15 september. Han hade nämligen utsetts till en av Stockholms representanter i borgarståndet vid nästkommande riksdag
och önskade nu få sin tjänstledighet förlängd till mitten av juni
månad 18(j3. Överstyrelsen avslog dock denna ansökan, då man
ansåg folkskoleinspektörstjänsten inte vara någon varaktig befattning utan mera ett tillfålligt uppdrag, som borde skötas av
innehavaren själv. Siljeström ställdes inför valet att före september månads utgång antingen återgå i tjänst eller anses ha avgått.
Starbäck ombads fortsätta vikariatet till dess Siljeström lämnat
besked.
Siljeström inlämnade sin avskedsansökan, vilken beviljades
den 9 december 1862. starbäck begärde avsked den 15 januari
1863. Då var redan Stockholms näste folkskaleinspektör utsedd,
Carl Jonas Meijerberg (1816-1903). Förordnandet gällde till
1864 års slut, men han kom att inneha inspektörsbefattningen
ända till den l juli 1888.
Meijerberg var född 1816 i Brunflo nära Östersund. Fadern
var lantmätare i Jämtlands län. Redan 1821 blev han föräldralös
och kom att uppfostras av sin moster Lovisa Regina Berg och
hennes man kontraktsprosten i Nordingrå, Abraham Renström.
Vid sju års ålder skickades Meijerberg till Härnösand och
genomgick såväl skolan som gymnasiet där. Hösten 1836 och
våren 1837 studerade han vid Uppsala universitet. Därefter var
han lärare vid en privatskola i Halland. Efter att ha varit med
om att grunda realgymnasiet i Göteborg inrättade han en egen
skola, den s k Meijerbergska skolan, som han förestod i 18 år.
Denna skola, som blev en mycket ansedd privatskola, lades ned
då Meijerberg blev folkskaleinspektör i Stockholm. Meijerberg
hade även medverkat då Göteborgs folkskaleväsende ombildades
i slutet av 1850-talet. När staten 1861 tillsatte de första folkskoleinspektörerna erhöll han en sådan tjänst i Göteborgs och
Bohus län, där han på kort tid gjorde en betydande insats. s>
Anders Berg hade tidigare träffat både Starbäck och Meijerberg innan han nu i tur och ordning fick dem till överordnade i
Stockholm. När det gällde Starbäck hade han hyst starka tvivel
om dennes lämplighet som folkskoleinspektör, eftersom starbäck i första hand var historisk författare och lektor vid elementarläroverk och inte hade någon som helst erfarenhet av folk-
55
skoleundervisning. I Meijerberg, däremot, hade han sett en mycke.t lämplig folkskoleinspektör, eftersom denne redan hade erfarenhet på området från sin tjänstgöring som folkskoleinspektör i
Bohuslän åren 1861-1862. Redan i december 1862 hade Meijerberg i stort sett övertagit inspektörsuppgifterna i Stockholm,
och starbäck var mer eller mindre entledigad.
Samarbetet mellan Anders Berg och Meijerberg fungerade
emellertid mycket dåligt, såväl då det gällde organisationen av
mönsterskolan, som hur undervisningen där skulle bedrivas.
Redan den 10 ~<?bruari 1863 beviljade överstyrelsen Bergs avskedsansökan. Aven om andra motiv påverkat Bergs beslut att
lämna Stockholm framgår dock av hans avskedsansökan, att
Meijerberg för honom framhållit, att den organisation av skolan
som Berg genomfört under hösten 1862 varken hade överstyrelsens eller inspektörens stöd. Berg hade föreslagit en kompromiss
mellan sina egna och Meijerbergs ideer, men Meijerberg hade
ansett skiljaktigheterna alltför stora och avböjt kompromissen.
Berg ansåg därför, att han inte hade någon annan möjlighet än
att säga upp sig.
Anders Berg återvände till sin skola i Finspång, där han
stannade till sin pensionering. Sofi och Augusta Andersson, däremot, fortsatte sin verksamhet i mönsterskolan i Klara, för
vilken Meijerberg själv övertog ansvaret och även undervisningen av 1ärarinneeleverna.
I december 1864 ansökte Meijerberg hos Kungl Maj :t om
anslag även för år 1865 till mönsterskolan. Han framhöll den
betydelse skolan haft och skulle komma att ha för såväl huvudstaden som landet i övrigt, om den fick bestå. "Som bekant
hafva hittills rikets seminarier i saknad af nödiga medel varit
mer eller mindre bristfälliga samt ofta nog lärare derifrån utgått utan att ega tillräckliga teoretiska insigter eller erfarenhet
att sköta en skola annorlunda än efter vexel-undervisningsmethoden."
Vid mönsterskolan får läraren handledning i att ensam undervisa flera avdelningar samtidigt. Dessutom har mönsterskolan, "såvidt vi känna i vårt land varit den första större skola
som tillämpat skrif-läsemetoden hvaruti det s k lautirandet
ingår såsom ett moment", påpekar Meijerberg vidare. Han
56
Bild 8
Ebba Gregersson
(1839-1909)
fäster också uppmärksamheten på att mönsterskolan sökt avhjälpa bristen på kvinnligt seminarium i Stockholm. Ca 80 kvinnor har där fått en mer eller mindre fullständig lärarutbildning.
Anslaget beviljades med 5 000 rdr rmt t o m utgången av
år 1865. Det var sista gången anslag utgick till mönsterskolan.s>
I årsberättelsen för år 1865 meddelades, att från och med
februari 1865 till och med september samma år en särskild
lärarinna varit anställd att som assistent åt Meijerberg undervisa
lärarinneeleverna vid mönsterskolan.6J Denna lärarinna hette
Ebba Gregersson. Hon var född år 1839 på Gotland, där hon
genomgått en privat flickskola. Iden till att bli lärarinna fick
hon då hon läst Fredrika Bremers "Herta". Ebba Gregersson
hörde till den första uppsättningen elever vid det år 1861 i
Stockholm nystartade Högre lärarinneseminariet Fredrika Bremer besökte ofta seminariet och samlade i sitt hem unga stockholmslärarinnor och elever från Högre lärarinneseminariet för
att utbyta tankar i pedagogiska frågor. Ebba Gregersson hörde
till denna krets, som bland de invigda kallades "Fredrika Breroers döttrar". Efter examen år 1864 anställdes Ebba Gregersson dels som lärare i Högre lärarinneseminariets övningsskola,
dels som lärare i seminariets första klass.
Då Meijerberg erbjöd henne uppgiften att som hans assistent
undervisa lärarinneeleverna vid mönsterskolan, antog hon den.
57
Förutom att hon otvivelaktigt gjorde en stor insats för mönsterskolan, fick hon där en god inblick i folkskolan. Detta var till
stor nytta för henne, då hon fr o m hösten 1865 erhöll en tjänst
som ämneslärare i matematik och naturkunnighet vid folkskoleseminariet i Stockholm, som fr o m denna höst var öppet
enbart för kvinnliga elever (se kap 2). Hon lär ha varit en såväl
fordrande som mycket omtyckt lärarinna. Redan 1873 lämnade
hon dock seminariet och Stockholm i och med att hon gifte sig
med lektor Johan Magnus Sunden, språkforskare och sedermera
professor i Uppsala.6)
Noter
l) Rendahl II s 32, Berättelse angående Stockholms Kommunalförvaltning år
1872 tabellerna nr 6 och 7
..
2) Överstyr årsberättelse 1862 s 8 och s l, Overstyr prot 18/7 1862 § 5,
Rendahl II s 33, Espelund s 6f
3) ÅSU 60s 291, Acta till Stockholms folkundervisnings historia 1533-1847
4) Överstyr årsberättelse 1862 s 9, H Berg, "Anders Berg ... " s 33f Rendahl II
s 34
5) Svensk Läraretidning 1903
6) H Berg "Anders Berg ... s 60f,", Rendahl II s 34 Överstyr prot 10/2 1863
§ 2, Överstyr prot dec 1864
Under 1850-talet upphörde apologistskoloma. De uppgick i läroverken. Genom
stadgan för elementarläroverken från 1856 delades dessa i högre och lägre elementarläroverk. I de högre fördelades eleverna i åtta klasser, medan i de lägre
antalet klasser i vissa fall berodde på hur många lärare som undervisade vid skolan.
Med anledning av detta kom de högre skolorna i Stockholm att fungera på följande
sätt: Gymnasiet blev ett fullständigt elementarläroverk. Klara, Maria, Jakobs och
Katarina skolor blev lägre elementarläroverk med vardera fem klasser. Storkyrkans, Kungsholrns, Ladugårdslands samt Adolf Fredriks apologistskolor skulle bibehållas som lägre elementarläroverk med två klasser. (Kungsholms skola upphörde 1868 och Adolf Fredriks 1872). Ladugårdslandsskolan blev femklassig
fr o m 1869. År 1878 kom en helt ny läroverksstadga, i vilken benämningen "allmänt läroverk" ersatte "elementarläroverk".
6) Överstyrelsens årsberättelse 1865, s 7 Sörensen, Växelundervisningen ...
s 89, Fåhraeus s 63f
Högre lärarinneseminariet öppnades 1861 för utbildning av lärarinnor vid högre
flickskolor. De högre flickskolorna i Stockholm var alla privata. Några exempel:
1831 grundades Wallinska skolan, som 1870 fick gymnasieavdelning och 1874
studentexamensrätt
På Södermalm grundades Lychouska skolan 1857 och 1881 Södermalms högre
läroanstalt för flickor (Rendahl I, s 54)
58
6 Undervisningen
vid Stockholms
folkskolor 1862-1882
Antalet skolbarn vid folkskolorna 1862-1882
Under tiden 1862-1882 ökar antalet invånare i Stockholm från
ca 119 000 till ca 182 000. Folkmängden har alltså mer än
fårdubblats från 1842 till 1882. Barnantalet i folkskoloma ökar
från 2 456 år 1862 till 10 504 år 1882.
Diagrammet (se bilaga B) visar barnantalets växlingar inom
de olika församlingarna. Tre olika perioder kan urskiljas med
avseende på detta. Under de första 11 åren (1862-1872) sker en
årlig ökning på mellan 300 'öch 700 elever ganska jämnt fördelade mellan samtliga församlingar. De därpå följande 5 åren
utmärks av en stagnation, svag ökning eller t o m minskning i
barnantalet. Det sistnämnda var förhållandet i de centralt belägna församlingarna, Storkyrko, Klara samt Jakobs och Johannes.
Från och med 1878 sker en ständig tillväxt inom alla församlingar. Ojämförligt störst är ökningen mellan 1881 och
1882, alltså sista året i undersökningen, med inte mindre än
l 052 elever.
Uppgifterna om barnantalet stöder sig på motsvarande siffror i examenskatalogerna vid höstterminens avslutning. Antalet
barn, som varit inskrivna i skolorna, hade vid flera tillfällen
varit betydligt större, men familjernas täta flyttningar gjorde
det omöjligt att exakt ange det antal barn som under ett år
besökt skolorna. Överstyrelsen ansåg därför, att det var bättre
att uppge antalet barn vid en viss bestämd tidpunkt på året och
enades då om höstterminens slut.!>
59
skollokalerna 1862-1882
Problemet med skollokalerna var bland det första överstyrelsen
tog itu med 1862. Enligt 1861 års stadga skulle ju varje församling själv bekosta sina folkskolelokaler. Överstyrelsen måste
dock i vissa avseenden först pröva och godkänna förslag till
ombyggnad eller nybyggnad. Såväl de revisorer som granskade
1851 års fattigvårdsförvaltning som den kommitte som åren
1853-1855 undersökte förhållandena vid Stockholms folkskolor
hade påpekat skollokalernas stora brister.
Siljeström var speciellt intresserad av hur skolbyggnaderna
borde vara beskaffade. Åren 1849-1850 hade han vistats i Amerika och där tagit starka intryck av de amerikanska skolhusens
utformning. Vid hemkomsten vandrade han runt i huvudstadens
skolor, mätte och antecknade. Det var dessa av Siljeström gjorda
anteckningar, som låg bakom kommittens rapport 1855 beträffande skolhusen.
År 1853 höll han ett uppmärksammat föredrag på Pedagogiska föreningens årsmöte, där han betonade skolans betydelse
som en "sanitär tillflyktsort" för de fattigare klassernas barn,
"ett ställe, där de kunde inhämta, ej blott katekesläxor, utan också föredömen av högsta ordning, puts, snygghet, trevnad".
År 1856 gav Siljeström ut boken "Inledning till skolarkitekturen" och ett häfte, "Bidrag till skolarkitekturen", i vilka han
framhöll skolhusens och skolmaterielens uppfostrande betydelse.
Att man även i skolrummen utvecklade en vacker byggnadsstil
för att framhålla vikten och värdet av uppfostran och undervisning var mycket angeläget för Siljeström. "Tempelbyggnaderna
i alla tider hava icke verkat mindre till religionernas upprätthållande än själva prästerskapet", skrev han.
Förekomsten av kapprum (tamburer) betraktade Siljeström
som särskilt viktig. Eleverna skulle inte gå in i skolrummet med
ytterkläderna på. Smuts och fukt, som drogs in med dessa, förstörde luften ytterligare och bidrog till att ringakta skolrummet
Mycket detaljerat beskriver han vilka krav han ställer på detta
och använder sina kunskaper i fysik när det gäller fordringarna
på tillräcklig luftkub samt anordningar för luftväxling och
uppvärmning.
60
.. Flera av Siljeströms ideer togs upp i en utgåva av Kungl
Overintendentsämbetet år 1865, "Normalritningar för skolhus".
År 1878 kom en omarbetad upplaga av denna. Viktigaste skillnaden mellan de båda upplagorna var, att den förra upptog
normalritningar för skolor med endast en skolsal som kunde
variera betydligt, beroende på om skolsalen var a~sedd för 50
eller 150 skolbarn. Den senare innehöll ritningar för skolhus
med en eller flera salar, beräknade för högst 60 barn; en följd
av övergången fr~n växelundervisning till klassundervisning.
1878 års upplaga mnehöll även förslag till slöjdsalar skolhus
för småskolor samt speciella planritningar till skolhu; i städer.
Genom överstyrelsens försorg fick skolstyrelserna i de olika
församlingarna ett exemplar av "Normalritningar för skolhus".
Samtliga församlingar utom Kungsholms hade år 1862 egna
folkskolelokaler. Dessa var emellertid i en del fall överfyllda,
och några var helt otjänliga som skolrum. Var de olika församlingarnas folkskolelokaler var belägna 1862 framgår av bilaga
C I.
Överstyrelsen tillsatte den 4 februari 1862 en kommitte
som skulle lämna förslag till nybyggnad eller förbättring a~
skollokaler, och den 13 maj samma år uppmanades Storkyrkoförsamlingen samt Maria, Kungsholms, Ladugårdslands och
Adolf Fredriks församlingar att snarast anskaffa lämpliga skollo~aler. Genom öv~rgången från växel- till klassundervisning
kravdes fler men mmdre skolrum än tidigare. I Stockholm ville
man ju ha högst 50 barn i samma rum.
Hur ~e olika församlingarna trots stora svårigheter lyckades
ordna sma folkskolelokaler under perioden 1862-1882 framgår
a~ sam~.~nställningen på bilagorna C I-C III. Enbart upplysmngar 1 overstyrelsens årsredogörelser för perioden ligger till
grund för uppgifterna i sammanställningen. Av denna framgår,
att sammanlagt 10 nya skolhus byggdes mellan åren 1862 och
1~82. Två församlingar, Storkyrko och Katarina, föredrog att
kopa gamla hus och inreda dessa till folkskolelokaler. På grund
av det ständigt växande barnantalet fylldes de nya skolhusen
snabbt, och trots vad som framhållits om förhyrda skollokalers
olämplighet, tvingades man under hela den undersökta tiden att
hyra på olika platser i församlingarna. Även s k eftermiddags-
61
läsning måste man åtminstone periodvis ta till i de flesta församlingar. Detta gick vanligen så till, att två avdelningar delade
skolrum genom att den ena avdelningen läste på förmiddagen kl
8-13 och den andra på eftermiddagen kl 14-18.
Med anledning av att lärare och speciellt lärarinnor ofta blev
sjuka, gjorde medicinalrådet Olof Fredrik Hallin, som även var
medlem av överstyrelsen, tillsammans med Meijerberg en
undersökning huruvida detta kunde bero på överansträngning
vid undervisningen eller möjligen "lokala omständigheter". De
fann, att sjuklighet på grund av överansträngning inte kunde
vara fallet. Däremot hade uppmärksamheten riktats mot åtskilliga skollokalers trånga utrymme och ohälsosamma läge. Överstyrelsen gjorde en framställning till vederbörande skolstyrelse
om nämnda lokalers utbyte mot lämpligare. Många av de
förhyrda lokalerna i Jakobs och Johannes församling utdömdes i
samband härmed, vilket föranledde församlingen att år 1875 besluta bygga ett helt nytt skolhus, som stod färdigt år 1879 (se
bilagorna CII och CIII).
Samma år gjorde professor Elias Heyman en luftundersökning i åtskilliga skolor i Stockholm. Vad han fann var inte uppmuntrande. Stockholms hälsovårdsnämnd lät göra en utredning i
frågan. Denna utredning publicerades år 1882 och gav vid
handen, att de hygieniska kraven i såväl enskilda som kommunens skolor i Stockho1m var mycket dåligt tillgodosedda.
Kritiken riktades inte enbart mot folkskolorna, men verkningarna blev störst i dessa överfulla skolor.
Skillnaden i standard mellan de olika skollokalerna måste ha
varit mycket stor. Även om luften inte var så bra ens i de
nybyggda skolorna, hade dessa utan tvekan de bästa lokalerna.
De hade ju byggts för ändamålet, och mot slutet av perioden
utrustades de dessutom med fler finesser, såsom gymnastiksalar,
slöjdsalar och expeditionsrum (se bilaga C III). Med undantag
för bl a de båda skolhusen i Maria församling, som var omgivna av en stor skolgård, byggdes de flesta folkskalehusen under
denna period utefter en gata. Genom en portgång i huset kom
man in på skolgården. Skolhusen värmdes upp med kaminer
utom det sist byggda skolhuset i Maria, där man i stället
installerade en modem värme- och luftväxlingsapparat
62
Bild 9 Ritning över Maria skola
Skolhuset i Maria var för övrigt en för sin tid verkligt påkostad skolbyggnad. Bakgrunden till denna byggnads tillkomst
var följande: Barnantalet i Maria församling hade ökat kraftigt,
och år 1869 var den skolbyggnad som stod färdig 1864 alldeles
för trång. Församlingen blev tvungen att hyra och kom i och
för detta över ett hus på Vollmar Yxkullsgatan nr 26. Sju
skolrum med plats för 300 elever hade iordningställts där, då
huset år 1874 bytte ägare. Den nye ägaren hade andra planer för
huset än att låta använda det till skola. Lokalproblemet för de
300 eleverna med tillhörande lärare löstes tills vidare med hjälp
av eftermiddagsläsning.
Emellertid bestämde sig församlingen snabbt för att låta
uppföra ett !:Ytt skolhus för 900 barn på tomten invid det gamla
skolhuset. Overstyrelsen hann redan under år 1874 godkänna
ritningarna, som gjorts av den kände stockholmsarkitekten
Johan Fredrik Åbom (1817-1900), vilken även ritat det år 1864
färdigställda skolhuset i Maria.
Vid slutet av år 1876 stod Maria nya skolhus färdigt. Det
fick en utformning, som är nära nog identisk med en av de
~peciella planritningar till skolhus i städer som ingick i Kungl
Overintendentsämbetets år 1878 utgivna upplaga av "Normal-
63
ritningar för skolhus". Åbom var under åren 1838-1882 verksam vid Kungl Överintendentsämbetet
Skolhuset hade en rektangulär byggnadskropp med två tvärställda flyglar (se bild 9). Det innehöll 16 skolsalar, vardera för
40 a 45 barn, kapprum, en kyrksal (samlingssal) och åtskilliga
mindre rum. Huset hade särskilda ingångar, trapphus och skolgårdar för pojkar och flickor. Två latrinbyggnader med 22
latriner i varje (de två mittersta för lärare) finns inritade på en
tomtkarta från 1876. Åbom hade ritat in kaminer i varje rum,
men i sista minuten bestämde man sig för att installera den
tidigare nämnda värme- och luftväxlingsapparaten.
Båda skolhusen som Åbom ritade för Maria församling står
kvar än i dag. På bildlO ser vi till vänster det 1876 färdigställda
skolhuset. Fasaden är relativt välbevarad på detta hus, medan det
äldre skolhuset från 1864 (i bakgrunden) fått en slätputsad
fasad. Detta hus var ursprungligen mycket skarpare profilerat
än det yngre men slätputsades vid en reparation 1935.
Såväl Katarina församling som Storkyrkoförsamlingen köpte, som tidigare nämnts, gamla hus för att inreda till skollokaler.
Dessa kunde säkerligen aldrig mäta sig med skolhus av den typ
som byggdes i Maria församling, men det var ett sätt för en
fattig och oerhört snabbväxande församling att lösa skolfrågan.
Katarina församling hade 1862 egna folkskolelokaler på
Tjärhovsgatan nr 15, där i första hand flickorna undervisades.
Pojkarnas undervisning var förlagd till Katarina elementarläroverk, Katarina Västra Kyrkogata nr 4.
Fram till 1867 tog man enbart till nödlösningar för att lösa
skolfrågan och ändrade en och annan lägenhet till skolrum. År
1867 gjorde dock församlingen något mera radikalt genom att
köpa ett hus vid stadsträdgårdsgatan nr 46 (vid Nytorget) för
att bygga om detta till folkskotehus i "överensstämmelse med
fordringarna för ett ändamålsenligt skolhus". Huset var en gammal fabriksbyggnad från 1600-talet. En av ägarna på 1700-talet
hette Madelung, och efter honom kom huset att kallas "Malongen". Detta namn behöll det även sedan det byggts om till skola.
"Malongen" hade ursprungligen byggts av en skotsk köpman,
Daniel Y o ung, senare adlad Leijonancker. Leijonancker hade
vunnit burskap i Stockholm och startade en egen klädesmanu-
64
Bild JO Fotografi av Maria skolhus
faktur på Södermalm. "Malongen" frän 1670 var en del av hans
anläggning. Förutom ett åttiotal mästare och gesäller som
Leijonancker hämtade från utlandet hade han enligt egen utsago
ca 1200 kvinnor och barn sysselsatta med spånad, så barn hade
tidigare varit knutna till "Malongen" innan denna blev skola.
Barnen, som arbetade åt Leijonancker, for dock mycket illa. I
samband med Karl XI:s reduktion granskades Leijonanckers
affärer och kronan reste stora ersättningskrav mot honom eftersom han haft ett mycket förmånligt kontrakt om klädesleveranser till armen. Hans manufaktur övertogs då av Jakob
Gavelius, en av Stockholms största klädesimportörer.
Under år 1867 inreddes i "Malongen" fem större salar och
två mindre rum för sammanlagt 330 barn. Året därpå meddelades, att ovannämnda hus blivit fullständigt inrett, och att för
folkskolans räkning fjorton salar med fyra förhörsrum jämte
tillhörande tamburer blivit upplåtna. Folkskolan behövde nu inte
längre utnyttja lokaler i elementarskolans hus. År 1870 tillkom
fyra skolrum med en tambur i "Malongen" och mellan åren
1871 och 1875 byggde man om huset ytterligare och fick därigenom sammanlagt elva nya skolsalar. z)
65
Största problemet med skolhus under perioden hade ändå
Kungsholms församling. Som ovan nämnts, var denna församling den enda utan eget skolhus år 1862. De äldre pojkarna fick
sin undervisning i församlingens lägre elementarläroverk.
Lägsta klassen i detta var den s k "Sjöstedtska klassen". År 1815
upprättade repslagareåldermannen Olof Sjöstedtett testamente,
enligt vilket han donerade l O 000 rdr till Kungsholms kyrkskola. Två tredjedelar av årsräntan skulle användas till lön åt en
ny lärare vid skolan. Denne lärare skulle inte få ha några ferier
utan var skyldig att hela året sköta barnundervisningen. När
Kungsholms kyrkskola 1820 blev lägre apologisfskola blev "Sjöstedtska klassen" dess första klass. I denna undervisades pojkarna då enligt växelundervisningsmetoden. Flickorna och de yngre
pojkarna undervisades i hyrda lokaler.
Redan under år 1862 hade församlingen meddelat, att åtgärder vidtagits för anskaffande av skolhus, men inget hände.
Fr o m år 1864 t o m år 1869 upprepades i årsberättelserna,
att i Kungsholms församling "den tillämnade nya skolhusbyggnaden icke ännu kommit till stånd". Sistnämnda år kom dock
tillägget, att församlingens skolråd, sedan ritningar till skolbyggnad jämte kostnadsförslag på 62 550 rdr blivit uppgjorda,
av församlingen blivit ålagt att till Kungl Maj:t göra en
framställning om att få använda 10 000 rdr av den Sjöstedtska
fonden av år 1815 utan skyldighet att vare sig återbetala beloppet eller betala ränta därpå. Man önskade även, att Kungl Maj :t
till innevarande riksdag skulle göra framställning om att allmänna medel för samma ändamål måtte beviljas, antingen ett
anslag utan återbetalningsskyldighet på 52 000 rdr eller ett lån
på samma belopp, som med 4 % årlig ränta skulle betalas tillbaka med l % kapitalavbetalning på det ursprungliga beloppet.
År 1870 meddelades i årsberättelsen, att genom nådigt brev
av den 4 februari 1870 Kungl Maj:t givit sitt samtycke till att
församlingen av Sjöstedtska fonden fick använda lO 000 rdr till
folkskolebyggnaden. Däremot hade Kungl Maj:t inte funnit det
lämpligt att till riksdagen anhålla om allmänna medel för
ifrågavarande skolbyggnad.
År 1871 var grundmurningen till skolhuset påbörjad, men
först 1873 stod Kungsholms skolhus färdigt att ta emot elever
66
67
och lärare vid höstterminens början. Adressen var Hantverkaregatan nr 17. Byggnaden innehöll tretton skolrum med sex tamburer och beräknades rymma 600 skolbarn.
Procentuellt ökade barnantalet mest i Kungsholms församling under perioden 1862-1882 (med l 060 %). Anledningen
var naturligtvis de arbetstillfällen som gavs i de mekaniska verkstäder och andra industrier som förlades till Kungsholmen.
Redan 1877 konstaterades, att skolhuset inte räckte till för det
hela tiden stigande barnantalet. För ca 150 barn hyrde man år
1878 en lokal om fem rum jämte tambur på Carlsvik, som var
ett stort fabriksområde vid en vik av Riddarfjärden alldeles
intill stadsgränsen. År 1877 hade Carlsviks fabrik med 360 anställda tvingats lägga ned sin tillverkning av halvylletyger på
grund av den hårda utländska konkurrensen. Såväl byggnader
som mark såldes, men Kungsholms församling fick för en tid
hyra flera tomma lokaler för folkskolan. År 1880 går ca 450
barn i skola på Carlsvik, vilket betyder att eftermiddagsläsningen kan upphöra.
1881 hade Kungsholms församling beslutat bygga ett nytt
skolhus. Bygget hade emellertid inte påbörjats, eftersom den
tomt som inköpts för ändamålet tagits i anspråk av stadsregleringen (som för Kungsholmen fastställts år 1880). Församlingen
måste alltså se sig om efter en ny tomt, med resultat att det inte
heller 1882 blev något nytt skolhus.
stadsregleringen fördröjde flera skolhusbyggen vid den här
tiden. Till exempel Ladugårdslands församling hade 1874 beslutat bygga ett nytt skolhus "å tomten N:o 8 inom qvarteret
Brandmästaren". Överstyrelsen godkände bygget samma år.
Året efter meddelades i årsberättelsen, att skolbygget inte kunnat
påbörjas, emedan gatan vid vilken skolhuset var ämnat att ligga
skulle utvidgas. I årsberättelsen för 1876 får man veta, att
problemet lösts genom att skolhuset gjorts något mindre än den
ursprungliga av överstyrelsen godkända planen. skolhuset kom
sålunda inte att ligga i vägen för en framtida breddning av
Qvarngatan (nu en del av Artillerigatan). 1877 var huset färdigt
men blev inte inflyttningsklart förrän 1878. Samma år stod ännu
ett skolhus för Ladugårdslands församling klart för inflyttning,
68
det nya skolhuset på Djurgården. (Sedan 1864 hade folkskolan
på Djurgården tillhört Ladugårdslands församling).
I denna församling ökade barnantalet numerärt mest under
perioden 1862-1882 (med l 468 barn) och hade 1882 det högsta antalet skolbarn i staden. Här fanns inte underlag för några
industrier men på Ladugårdslandet byggdes bostäder, vilket
åstadkom en stor inflyttning till församlingen. 1862 hade församlingen sina skollokaler på Riddaregatan nr 9 samt delade
med elementarläroverket en lokal på skepparegatan nr 21.
Denna sistnämnda lokal fick folkskolan överta 1868. Det
kraftigt stigande barnantalet krävde dock ytterligare skollokaler.
I Ladugårdslands församling löste man inte detta problem med
att hyra, här byggdes nya skolhus. Fyra nya skolhus uppfördes i
församlingen mellan åren 1864 och 1878. Nya Quartersgatan
(nu Linnegatan) blev adressen till flera av dessa.
För Ladugårdslands församling liksom för de andra fattiga
församlingarna blev skyldigheten att bekosta skolbyggnaderna
en tung börda. I februari år 1877 föreslog skolrådet i Ladugårdslands församling, att även skollokalernas anskaffande och
underhåll borde bli en för huvudstaden gemensam angelägenhet.
Någon enighet församlingarna emellan kunde dock inte uppnås.
Ladugårdslands församling tvingades nu att hyra, men beslutade
1882 att bygga ännu ett nytt skolhus "å tomtema n:ris 4, 5, 6, 7
och 8 i qvarteret Vildsvinet". Överstyrelsen hade samma år
godkänt ritningarna till skolhuset, som skulle rymma 800 a 900
skolbarn. Det skulle dröja ända till 1903 innan skollokalerna
blev huvudstadens gemensamma angelägenhet.3)
1864 års stadga
Vid tiden för Meijerbergs inträde som folkskaleinspektör (januari 1863) var det dags att planera en mera bestämd organisation
av undervisningen gällande alla Stockholms folkskolor. På
överstyrelsens sammanträde den 10 november 1863 anmälde
inspektor, att han med ledning av den erfarenhet han nu vunnit
om tillståndet vid de olika folkskolorna upprättat ett förslag till
undervisningens ordnande vid dessa. Överstyrelsen beslöt, att
förslaget skulle cirkulera mellan ledamöterna.
69
Den 12 april följande år togs Meijerbergs förslag ånyo upp
på överstyrelsens sammanträde. I februari hade emellertid Meijerberg samt ett par lärare beviljats särskilda reseunderstöd för
att studera folkundervisningen i några andra länder. Det ansågs
därför lämpligt att vänta med beslut i denna fråga, tills inspektor och berörda lärare återvänt från utlandsvistelserna och
redogjort för sina erfarenheter. Undantag gjordes för kristendomsundervisningen, vilken ansågs så viktig att man inte kunde
vänta längre med att bestämma tiden för densamma. Inspektor
fick i uppdrag att, innan han reste, tillsammans med de särskilda
församlingarnas skolråd fastställa denna.
Vid överstyrelsens sammanträde den 13 december 1864
blev Meijerbergs förslag till stadga med kursindelning och
läsordning samt formulär till inskrivnings- och huvudbok för
skolorna med smärre ändringar godkänt. Mötet beslöt även låta
trycka l 000 exemplar av ovannämnda stadga med tillbehör.
Meijerberg hade i stadgan i princip följt de allmänna grunder för undervisningen vid Stockholms folkskolor som skisserats
av Siljeström och godkänts av överstyrelsen redan i juni 1862
(se kap 5). Planeringen av mönsterskolan och undervisningen
vid densamma hade gett insikter, som med all säkerhet
påverkade stadgans utformning. I vilken utsträckning erfarenheter från hans egen och övriga lärares utlandsresor inverkade
på stadgan med kursplan är svårt att uttala sig om, eftersom
inget tycks vara protokollfört. I årsberättelsen för år 1864 meddelades, att den undervisningsmetod som först infördes inom
Klara församling i den s k mönsterskolan numera tillämpades i
samtliga folkskolor i huvudstaden med undantag av skolan på
Djurgården, där växelundervisning fortfarande ägde rum. Två
år senare avskaffades växelundervisningen även där.
Enligt 1864 års stadga indelades skolan i tre klasser. Varje
klass uppdelades på fem olika kurser; det fanns alltså 15 kurser
om vardera en termin. Den första klassen betraktades som en
förberedande skola, de två övriga klasserna som övre skolor. I
de förberedande skolorna skulle pojkar och flickor undervisas
gemensamt, företrädesvis av lärarinnor. I de övre skolorna
skulle pojkar och flickor undervisas var för sig "i alla de läro-
70
ämnen, som folkskalestadgan föreskrifver, och flickorna derjemte i de för deras kön nödiga handaslöjder".
Barnantalet borde i de förberedande skolorna inte överstiga
30 och i de övre inte överstiga 50(§§ 1-3). Skolåldern bestämdes till fyllda sju år; församlingarnas skolråd kunde undantagsvis ge tillstånd till lägre intagningsålder (§ 4). Läsåret indelades i två terminer; vårterminen från den 8 januari till den
15 juni och höstterminen från den l augusti till den 20 december. Under de fyra första veckorna av höstterminen kunde
efter inspektors prövning undervisningstimmarnas antal inskränkas och skoltiden användas till mindre ansträngande arbeten
samt till "roande och själsbildande" sysselsättningar utom skolan
under noggrann tillsyn av lärare.
Fettisdag, skärtorsdag, P.åskafton, första maj och pingstafton
var al~~ä?na lo~dagar. Överstyrelsens ordförande kunde på
framstallnmg av mspektor meddela allmänt lov även vid annat
tillfälle. Inspektor kunde ensam ge lov för särskild skola eller
avdelni.ng. Enskilda elever kunde ges lov av sin lärare om giltig
anledmng förelåg(§ 5). "Lärotimmarna" var: förmiddagar
mellan klockan 8 och 13 och eftermiddagar mellan klockan 15
och 16. Under den mörka årstiden kunde inspektor göra erforderliga ändringar. Lördagseftermiddagar förekom ingen undervisning (§ 6).
Intagningen i folkskolan skulle ske vid fyra olika tidpunkter
under året: vid terminernas början samt vid de vanliga flyttningstiderna (l april och l oktober). Från predikstolen tillkännagavs tid och plats, som av inspektor bestämts. Betyg från
vederbörande pastorsämbete om barnets födelseort och -tid samt
om föräldrarnas namn och yrke skulle medtagas vid anmälan.
Om ett barn avgick eller flyttade från en församlings folkskola
till en annan, skulle betyg över uppförande, flit och kunskaper
enligt fastställt formulär meddelas (§ 7). Vid vårterminens slut
skulle i alla skolor offentligt förhör hållas, för vilka tidpunkten
varje gång skulle bestämmas av överstyrelsen(§ 8). Inskrivnings- och dagböcker skulle föras efter särskilt fastställt formulär(§ 9).
I den sista paragrafen i stadgan (§ 10) fastslogs, att all undervisnings huvudändamål var danande av sanna kristna och
71
goda medborgare. Lärarens förnämsta strävan bör gå ut därpå
"att lifva barnen till sann gudsfruktan, till aktning för öfverhet
och lagar, till arbetsamhet, ordentlighet, renlighet och goda
seder".
Beträffande undervisningen i den första klassen betonades
säkerhet i innanläsning och vikten av att barnen förstått vad de
läst. I andra och tredje klasserna fästes största vikten vid ämnenas praktiska betydelse "för lifvets värf" inom eller utom familjen. Läraren skulle lägga mindre vikt vid minnessaker än på
kunskapernas grundlighet och säkerhet samt förståndets odling
och lust för vetande. En för läraren viktig grundregel vai att
undvika överdrift, "vare sig i lexläsning eller användande af
muntligt föredrag''.
Betyg
Kursindelningen (se bilaga D) visar en mycket ambitiös plan
för vad en elev, som genomgått folkskolans alla kurser, fått lära
sig. Eftersom varje kurs normalt beräknades ta en termin kan
man alltså säga, att vi i teorin hade en 7 1/2-årig folkskola i
Stockholm. Hur många barn som genomgick alla 15 kurserna är
dock en senare fråga. Eleverna erhöll s k kursbetyg vid varje
terminsslut. Dessa kan närmast förklaras så att de i varje ämne
fick l kursbetyg om de blivit godkända på kursen ifråga. Ett
barn, som gått ut första kursen i första klassen, skulle alltså normalt ha 3 kursbetyg vid terminens slut, eftersom det i första
klass var bestämda kurser enbart i kristendom, svenska språket
och räkning. Efter avslutad första klass borde barnet följaktligen ha 15 kursbetyg avklarade (se bilaga D).
Lärare och lärarinnor skulle vid varje terminsslut göra en
ny lista på barnen i sina avdelningar och nu skriva dem i
kursbetygsordning. Som nr l skulle den stå som hade högsta
antalet kurs betyg, som nr 2 den som hade näst högsta osv. Allt
eftersom barnen kom upp i kurserna och klasserna, kunde ju
kursbetygen variera betydligt. Långt ifrån alla barn klarade av
att bli godkända i alla ämnen efter avslutad kurs. För att inte
avdelningarna skulle bli alltför ojämna, gjordes inför varje ny
termin en omfördelning av barnen. De barn som kom allra
72
längst ner på listan kanske måste gå om kursen helt, bli "nedflyttade". En och annan av de översta på listan kunde någon
gång få hoppa över en kurs.
Någon graderad skala när det gällde kunskapsämnen fanns alltså
inte, men däremot när det gällde betyg i uppförande, flit och
förståndsutveckling, där bokstavsbetyg användes. Dessa var a,
ab, b, be och c. Vad vA kallar övningsämnen kom undan för
undan med på schemat. Aven i dessa ämnen sattes bokstavsbetyg
som ovan. Varken i överstyrelsens årsberättelser eller protokoll
finns någon som helst anvisning om hur denna betygssättning
tillgick, vare sig när det gällde kursbetyg eller de övriga betygen.
I Klara församling har Carl Almgren samt ytterligare några
lärare på framsidan av sina examenskataloger för de första åren
på 1860-talet gett en förklaring till de redan då använda bokstavsbetygen.
Betygens värde:
a) för seder*)
a = utmärkt goda
ab = mycket goda
b = goda
1x = ojämna
c = dåliga
b) för flit och innanläsning*)
a = berömlig
ab = med beröm godkänd
b = godkänd
1x = försvarlig
c = ringa
*) se bilaga E I
Detta överensstämmer helt med 1847 års förslag till reglemente
för S :t Clara Församlings Folkskola för Gossar:
"Wid hvarje läsårs slut meddelas läijungarne betyg öfver uppförande, flit och framsteg, hvarvid begagnas 5 betygs-siffror, nemiigen a, ab, b, be och c, utmärkande dessa siffror, för uppförande:
utmärkt godt, mycket godt, godt, ojemt och dåligt, samt särskildt för
flit och framsteg för hvardera: berömlig, med beröm godkänd,
godkänd, försvarlig och ringa. - Då en gosse anmäles till afgång ur
skolan, meddelas honom ett betyg, omfattande hela hans skoltid, och
der tillika upptages huru långt han är kommen i hvarje skolans
ämne."
73
Ett liknande betygssystem finns även upptaget i reglementet
för Storkyrkoförsamlingens Folkskola 1847. Beträffande de
övriga församlingarnas förslag till reglementen finns inga
uppgifter om betyg och dessas värde.
Ar 1868 nämns kursbetygen första gången i årsberättelserna
("medeltalet av samtliga kursbetyg"), men att kursbetyg av den
typ jag beskrivit har satts åtminstone från år 1864 ger examenskataloger bevis för. Dessförinnan kunde det vara nog så komplicerat att beskriva hur långt de olika eleverna hade kommit.
Läraren Carl Almgren hade i Clara folkskola vårterminen 1862
i sin avdelning 105 elever. Se bifogade uppslag ur hans examenskatalog denna termin (bilaga E I+E Il).
Jämför med August William Jacobssons och Gotthelt Piras
avdelning höstterminen 1873 i Ladugårdslands folkskola
(bilaga F). I denna senare avdelning har eleverna genom
kursbetyg fått bekräftat, hur långt de hunnit i respektive ämne. I
detta sammanhang kan även nämnas, att enligt kursplanen skulle
eleverna ha kursbetyg i naturkunnighet fr o m andra klassens
kurs 6. Samtliga examenskataloger och enskilda lärares diarier
visar, att inga kursbetyg i detta ämne förekommer förrän i
andra klassens kurs 8.
Den procentuella fördelningen av eleverna i de tre klasserna
åren 1867-1874
1864 års stadga kom att följas t o m år 1874. Fr o m år 1867
anger årsberättelserna hur många barn som tillhör respektive
klass (men inte kurs). stapeldiagrammet (bilaga H I) visar procenttalet barn i de olika klasserna under tiden 1867-1874. Vi ser
av diagrammet, hur procenttalet barn i första klassen sjunker
från 55,5 % till 40,4 %, i andra klassen stiger från 40,8 % till
50,7 % och i tredje klassen stiger från 3,6 % till 8,9 % under
ovannämnda period.
Åren 1867 och 1868 är antalet barn i första klassen betydligt
högre än i andra. De närmaste fyra åren därefter håller sig
barnantalet tämligen lika i första och andra klasserna. Åren
1873 och 1874 har en märkbar förändring skett. Betydligt fler
barn går i andra klassen än i första. Beträffande barnantalet i
74
tredje klassen är det hela tiden mycket lågt; en tydlig ökning kan
dock märkas där åren 1873-1874.
Kan man, under förutsättning att kursplanen följdes, med
hjälp av detta dra någon slutsats beträffande antalet barn, som
kom över minimikunskaperna, och i så fall hur långt över dessa,
under perioden? Eftersom vi enbart har uppgifter på procenttalet barn i klasserna men inte i varje kurs för sig, vet vi inte
hur många kurser de olika barnen avslutade inom någon av
klasserna, även om man vågar påstå, att det var ytterst få barn
som inte avslutade första klassen.
De barn som gått ut första klassens fem kurser hade klarat
av de s k minimikunskaperna. De som gått ut andra klassen
hade läst ganska mycket av de "medborgerliga ämnena". De
hade räknat såväl decimalbråk som allmänna bråk, och i svenska
hade de skrivit referat och börjat med ordklasserna (se bilaga D).
.
Så sent som år 1868 måste man räkna med att drygt 10%
av skolbarnen slutade efter första klassen. Därefter vågar man
nog räkna med att enbart ett fåtal slutar så tidigt. Under resten
av perioden verkar det vara klart, att de flesta barn slutade
skolan någon gång i andra klassen. Kvar till tredje klassen fanns
så sent som år 1874 endast 8,9% av barnen. Och hur många
som till sist fullständigt genomgick tredje klassen finns inga
upplysningar om. Man törs dock påstå, att medborgarskolan är
på god väg i Stockholm fr o m år 1869.
Givetvis var det ett stort problem, att barnen av olika anledningar slutade skolan så tidigt. Den höga ambitionsnivå Meijerbe!.g och hans företrädare haft stötte på hinder i portgången.
Aven om de flesta elever mot slutet av den sist undersökta
perioden kom en bra bit över minimikunskaperna innan de
slutade skolan för att arbeta eller hjälpa till i hemmet, hade de
drygt l/3 av sin skoltid kvar innan de skulle ha avverkat
samtliga 15 kurser. Av denna anledning beslöt överstyrelsen den
19/12 1872 inrätta en ersättnings- eller aftonskola i varje
territoriell församling. I dessa skolor kunde de barn som slutat
skolan i förtid få undervisning söndagsmorgnar och vissa
kvällar i veckan.4)
75
1876 års stadga
I slutet av år 1874 godkände överstyrelsen ett av Meijerberg
uppgjort nytt förslag till kursplan. Denna kom att tillämpas
redan fr o m år 1875 men beskrivs först i den nya stadga för
Stockholms folkskolor som dagtecknades den 22 maj 1876. Det
sammanlagda kursinnehållet var i stort sett detsamma som i
1864 års kursplan; däremot ändrades klass- och kursindelningen. Stockholm fick nu en 7-klassig skola, där varje klass var
indelad i två kurser; sammanlagt fanns alltså 14 kurser (se
bilagorna G I och G Il).
·
I examenskataloger och lärares diarier användes beteckningarna b och a för kurserna inom varje klass. Först lästes b-kursen
och därefter a-kursen.
När det gällde fördelningen av kursinnehållet, och även när
det gällde metodiken för undervisningen, avvek den nya läroplanen från den tidigare på viktiga punkter. Meijerberg tycks ha
insett och rättat sig efter det faktum, att de flesta barn slutade
skolan efter andra klassen. Enligt 1864 års läroplan blev
kurserna i framför allt geografi och historia avbrutna på ett
sådant sätt att barnen i dessa ämnen erhöll mycket ofullständiga
kunskaper (se bilaga D).
Avslutad andra klass i den tidigare kursplanen motsvarar
tydligt avslutad femte klass i den nya. Meijerberg måste ha ansett, att inRan barnen slutade skolan borde de ha någon kunskap
om världen i sin helhet och känna till den svenska historien fram
till deras egen tid. I den nya kursplanen är sålunda kurserna i
historia och geografi tillrättalagda så att eleverna efter avslutad
femte klass bör ha ovanstående insikter. Något avkall på det från
början uppgjorda kursinnehållet i historia och geografi var dock
inte avsikten. I klasserna 6 och 7 får de elever som även går
dessa klasser läsa lite utförligare om Europas länder och om
andra världsdelar och tillika fördjupa sig i den svenska historien
Gämför bilagorna D och G II).
Mer ingående jämförelser mellan de båda kursplanerna har
jag gjort i kap 7 beträffande vissa ämnen. Här tar jag upp följande iakttagelser: I kristendom har stora ändringar gjorts i den
nya kursplanen. Katekesundervisningen har tidigarelagts. Det
76
muntliga berättandel i samband med planschvisning betonas i de
lägre kurserna i båda kursplanerna. "Svenska språket" har bytt
namn till "Modersmålet". I första kursen har "Skrifläsning"
införts på schemat. Lärare och lärarinnor fick kontinuerligt
central undervisning i ljud-skrivläsemetoden av Meijerberg.
I Stockholm började "Läsebok för folkskolan" användas
1868, samma år den kom ut, och kallades här "Statens läsebok".
I andra klassens a-kurs ansågs det vara lämpligt att börja med
denna bok. Därefter fortsätter man att använda "Läsebok för
folkskolan" t o m sjunde klassen, då man även läser de danska
och norska styckena.
I räkning överensstämmer kursinnehållet i den nya läroplanen helt med 1864 års läroplan t o m femte klassen. I klasserna
6 och 7 kommer alldeles nya moment in. Förutom regula de tri,
som även fanns med i 1864 års läroplan, förekommer nu
procenträkning, beräkning av medelvärden samt ekvationer.
Naturkunnighet börjar man nu läsa först i klass 4. Man följer samma lärobok som tidigare (Berlins lärobok). De första
åtta avdelningarna i denna bok skall vara avklarade i klass 5.
Det som är skrivet med "den fina stilen" sparas dock för dem
so~ även går klass 7, då boken repeteras.
Amnet "Geometri och Ritning" i 1864 års kursplan kallas
endast "Geometri" i den nya kursplanen. Enligt den äldre kursplanen förekommer bestämda kurser först i tredje klassen och
enligt den nya fr o m klass 5. I detta ämne har man bytt lärobok, från Lagerhamns lärobok till Siljeströms geometri. I de
lägre klasserna förekommer enligt båda kursplanerna "Teckning
och andra öfningar för utbildande af formsinnet".
1876 års stadga nämner även, att eleverna vid undervisningen fördelas i avdelningar, var och en under sin särskilda lärare
eller lärarinna. Elever i samma avdelning borde om möjligt läsa
samma kurs. Minst två kurser skulle under ett år genomgås.
I varje församling skulle den närmaste tillsynen över skolorna utövas av en förste lärare enligt särskilda av överstyrelsen
gjorda föreskrifter(§ 1).
Antalet barn i de tre lägsta klasserna skulle högst vara 30
och i de högre klasserna inte överstiga 40. (§ 3) "Genom
kungörelse i allmänna tidningar [Post- och Inrikes Tidningar]
77
tillkännagifves" tid och plats för anmälan till "inträde" i skolan
(jfr 1864 års stadga) ( § 7).
1864 års stadga hade 10 paragrafer, 1876 års har 14. Från
och med sista stycket i § 10 t o m § 14 betonas lärarnas åligganden mycket bestämt. I avseende på undervisningssättet är
läraren förpliktigad att låta barnen komma i åtnjutande av hans
omedelbara undervisning och "ställe sig härvid i öfrigt Inspektors föreskrifter till efterrättelse" (§ 10).
Läraren skulle föra en "vaksam tillsyn" över barnens uppförande och flit. "Barn som i afseende härå felat, straffes af
läraren efter felets beskaffenhet med varning, nedflyttning
under medlärjungar för kortare eller längre tid, afskild plats
eller, efter särskild varning för förnyad förseelse, med lindrig
kroppsaga i närvaro af förste läraren". Anteckning i dagboken
skulle göras om sistnämnda bestraffning. Svårare förseelser
skulle anmälas till inspektor, som ägde att handla efter omständigheterna. Då frågan om att skilja ett barn från skolan
uppkom, skulle församlingens skolråd pröva detta(§ 11).
Läraren skulle föra noggrann kontroll över barnens närvaro
samt vid behov uppsöka dem i deras hem eller vända sig till
vederbörande ordningsmän eller skolråd(§ 12). Lärare måste
infinna sig i läsrummet före lärotimmarnas början och stanna
kvar tills barnen gått(§ 13). Fullständig inventering skulle äga
rum vid varje lärares tillträde och årligen förnyas. Lärare
skulle noggrant övervaka skolans lokaler, materiel och övriga
tillhörigheter(§ 14).
Den 11 oktober 1878 utfärdades så den första undervisningsplanen för landets små- och folkskolor. (1878 års normalplan, se kap· 2), som därefter väntades bli genomförd i landets
samtliga församlingar. Med anledning av detta anmodades
Meijerberg av överstyrelsen den 13 februari 1879 att utarbeta
ett förslag till de ändringar, som kunde vara nödvändiga att
göra för att få kursindelning och övrigt vid huvudstadens
folkskolor att överensstämma med normalplanen.
I samband med att växelundervisningsmetoden avskaffades i
april 1864 hade ecklesiastikminister F F Carlson utfärdat anvisningar om hur undervisningen i stället skulle ordnas. Detta hade
emellertid inte fungerat. "Oreda, oordning och planlöshet"
78
rådde inom skolan konstaterade seminarierektor Carl Wilhelm
K astman.
1877 års folkskoleinspektörsrnöte motiverade införandet av
en gemensam undervisningsplan för hela landet med nödvändigheten av att påskynda ett allmännare införande av en ordentlig
klassindelning, att bestämd kursindelning gjordes samt att
regelbunden flyttning från lägre till högre klass infördes. Allt
detta var ju påbörjat 1864 och genomfört 1875 i Stockholm.
Den kursindelning m m som normalplanens kommitterade anbefallt, stämde dock inte överens med Meijerbergs. Enligt normalplanen skulle dessutom folkskolan vara sexårig, uppdelad på
småskolan (2-årig), där småskollärarinnor skulle handha undervisningen, och den egentliga folkskolan (4-årig), där undervisningen skulle skötas av vid folkskoleseminarium utexaminerad
lärarpersonaL
Det blev ganska omöjligt att få normalplanen aH passa in i
Stockholrn. I en skrivelse till Kungl Maj:t den 21 maj 1879
gjorde överstyrelsen en framställning om att huvudstadens
folkskolor skulle undantagas normalplanen. Som skäl angavs den
stora skillnaden mellan undervisningen i Stockholm och den på
landsbygden. I Stockholm hade inga småskollärare eller småskollärarinnor anställts. Man anförde därför, att om man nu
följde normalplanen och anställde småskollärarinnor för den
första undervisningen skulle detta vara "ett tillbakagående och
icke ett fortskridande i utvecklingen av huvudstadens folkskoleväsen". Ecklesiastikdepartementet svarade dock i en skrivelse
den 6 augusti samma år, att det inte fanns någon anledning att
meddela särskilda bestämmelser för Stockholms folkskolor.
Med anledning av detta beslöt överstyrelsen följande beträffande skolans indelning: Normalplanen skulle ej åstadkornrna
någon förändring beträffande de lägre klasserna inom Stockholrns folkskolor. Småskolor med oexaminerad lärarpersonal
skulle alltså inte inrättas. (De fyra första kurserna motsvarade
ändå småskolan men undervisningen handhades av folkskollärarinnor.) Sjunde klassen, alltså de 13:e och 14:e kurserna vid
Stockholms folkskolor, skulle utgöra en högre folkskola. Gällande läsordning och kursindelning omarbetades något för att
bättre stämma överens med normalplanen.s>
79
Den procentuellafördelningen av eleverna i de sju
klasserna åren 1875-1882
stapeldiagrammet (bilaga H II) visar den procentuella fördel~
ningen av eleverna i klasserna 1-7 under åren 1875-1882: V1
har nu mycket säkrare bevis för h~r många ~arn som verkligen
läser de olika kurserna, eftersom VI har uppgifter på barnantalet
i var och en av de 7 klasserna. Att försöka hitta orsaker till enskilda toppar eller dalar under perioden är ganska ~eni~gs.~ö~t,
bl a eftersom barn ofta lämnade skolan då de erholl ullfalhg
arbetsförtjänst, men sedan återkom. Vi får nöja oss med att betrakta diagrammet i stort.
Av detta framgår tydligt, att en jämnare fördelning klasserna emellan är på väg. (Framför allt gäller detta klasserna 1-5 .)
Vi ser även, hur en allt högre procent av eleverna fortsätter
även i klasserna 6 och 7. Undersökningen av tiden 1867-1874
ger vid handen, att år 1874 ytterst få elever fortsätter efter
andra klassen (här motsvarande klass 5). Efter klass 5 fortsätter
nu mer än hälften till klass 6, och flertalet av dessa börjar även i
klass 7. År 1882 går sammanlagt 18,2% av eleverna i klasserna
6 och 7. Detta bör ses mot de 8,9% som 1874 läste motsvarande kurser.
Medborgarskolans förkämpar bör nu kunna skymta målet.
Noter
l) Överståthållarämbetets femårsberättelser 1861-1866 och 1881-1886, ÖVerstyrelsens årsberättelser 1862-1882
..
.
2) SFH Sörensen s 232f, Landquist Folkskolans forsta årtionde s llf, ..
överstyrelsens protokoll 1862, ~867, 1869 187~-1876 och 1879, Lundm s 680,
Lindhagen-Simonssons 56f, TJemeld s 428, Hogberg I s 253f
3) Scheele s 10, Överstyrelsens årsberättelser 1862-1882, Fogelström. En bok
om Kungsholmen s 117, Rendahl II s 94
4) överstyrelsens protokoll 1863-1864 och 187~, ~enda~l Il~ s 35, Holbech
s 24f, ÅSU nr 60 Acta till Stockholms folkundervtsmngs histona s 281ff, ~ar~
fsk: Carl Almgrens betygskatalog, Klara fsk: Examenskataloger daterade 15 JUm
1864 och 19 dec 1864, Hedvig Eleonora fsk Examenskataloger 1871-1873
5) överstyrelsens årsberättelser 1874 och 1879, ÖVerstyrelsens protokoll 1879,
SFH III Sörensen s 119f, Rendahl II s 39
80
7 Läroböcker och annan
undervisningsmateriel
Läroböcker
I 1855 års kommittebetänkande (se kap 4) påpekades den bristande enhetligheten beträffande de läroböcker som användes
inom de olika församlingarna. P A Siljeström återger i "Handlingar och Skrifter" 1884 (s 434) följande förteckning över de
böcker som enligt kommitten förekom inom de olika
läroämnena i församlingens folkskolor.
"I Religion: biblisk historia af Barth, Sefström, Roos, Hiibner, Åkerblom, Cnattingius, Lundgren, Widen, Carling;
Katekes af Flodman, Sefström, Lindblom med gamla och med proföfversättningens språk o. s. v.
Räkning: läroböcker af Landgren, Linde, Zweigbergk; Vexelundervisningssällskapets, Wennbergs, Junkers, Finemans tabeller.
Svensk historia: läroböcker af Dahm, Ekelund, Fryxell, Winge.
Geografi: läroböcker af Dahm, Platou, Sköldberg, Ström, Wennberg,
W inge.
Svensk sprdklära: läroböcker af Almqvist (rättstafningslära), Cedervall
(skriföfningar), Fineman, Fryxell, Landgren, Svedbom, Winge.
Naturlära: läroböcker af Abbott, Berlin, Dahm, Schlez.
Läseböcker af Berlin, Cnattingius, Landgren, Schmidt, Svedbom,
Sköldberg, Wennström, Winge.
Förskrifter af Mentzer, Ekman m. fl.
Liniarteckning: Lagerhamn, Chiewitz."
Folkskolebarnens föräldrar flyttade ju ofta mellan församlingarna, beroende på var arbete erbjöds, och det måste ha varit
näst intill omöjligt för lärarna att begära, att föräldrarna skulle
köpa nya böcker till barnen varje gång dessa började i en ny
skola. Undervisningen torde i högsta grad blivit lidande på
grund av detta, ansåg kommitterade.
81
Så länge växelundervisningsmetoden tillämpades var det
dock sällan fråga om så mycket böcker. I iden till denna metod
ingick att man undvek dyrbara bokinköp. I första hand använde
man sig av läs- och räknetabeller av olika slag, som gavs ut av
det 1822 bildade Sällskapet för Växelundervisningens befrämjande. Tabellerna kunde vara av mycket varierande storlek, från
planschformat till vykortsstorlek I det senare fallet blev det
närmast fråga om böcker i lösbladssystem.
Kommitterades läroboksförteckning tar för räkneundervisningen upp Växelundervisningssällskapets, Wennbergs, Junkers
och Finemans tabeller, men de tabeller som användes av de s k
abc-darierna för deras innanläsningsövningar, stavtabeller och
renläsningstabeller, nämns inte här. Emellertid måste dock sådana ha funnits. Att de inte kommit med på läroboksförteckningen
beror troligen på att de oftast utfördes i planschformat och därmed inte räknades som böcker, medan ovan nämnda räknetabeller hade vykortsstorlek och togs upp bland böckerna. År 1832
gav Växelundervisningssällskapet ut sin första bok. Detta var en
abc- och läsebok av A J D Cnattingius, en av initiativtagarna till
Växelundervisningssällskapet Cnattingius skrev även en biblisk
historia. På kommitterades lista finns båda dessa böcker med.
Vid slutet av 1840-talet uppmärksammades bristen på för
folkskolan lämpliga läroböcker. Genom pristävlingar sökte
Kungl Maj:t råda bot på denna. År 1849 belönades kyrkoherden
Johan Christopher Flodman (1794-1870) för en lärobok i kristendomskunskap, och 1851 mottog dåvarande professorn i kemi
i Lund Nils Johan Berlin (1812-1891) Kungl Maj:ts pris för två
arbeten, "Lärobok i naturlära för folkskolor och folkskollärarseminarier" och "Läsebok i naturlära för Sveriges allmoge".
För att ha något att undervisa efter kände en del folkskollärare sig manade att själva skriva och ge ut läroböcker. Bland de
flitigaste av dessa författare var A E Lundeqvist i Jönköping.
Hans "hemläxor", häften i olika ämnen, spreds i 500 000
exemplar. En annan flitig och även skicklig läroboksförfattare
var folkskollärare Jonas Bäckman (1832-1906), som 1866 blev
adjunkt vid Härnösands folkskoleseminarium. Han författade
läroböcker i samtliga folkskolans läroämnen utom gymnastik
och sång. Hans bibliska historia gick ut i 43 upplagor. Flera se-
82
minaTieföreståndare gav ut läroböcker, som kom att bli mycket
använda. Av dessa märks på ett tidigt stadium föreståndaren för
seminariet i Uppsala, Anders Oldberg (1804-1867) med "Hemskolan, Barnens bok, första och andra kursen", 1842, samt föreståndaren för seminariet i Stockholm, Anders Nikolaus Schmidt,
med "Läse- och lärobok för ny begynnare i folkskolor".
Under senare delen av den undersökta perioden framträdde
bl a Carl Wilhelm Kastman (1832-1912), seminarierektor i
Karlstad 1871 och i Stockholm 1883, och Oskar Elis Leonard
Dahm (1812-1883), gymnasielärare och föreståndare för seminariet i Kalmar, som omtyckta läroboksförfattare. Kastman gav
ut läseböcker (bl a tillsammans med sin bror Knut Kastman)
och historieböcker. Kastman var även från början med i utarbetandet av Läsebok för folkskolan. Dahm skrev läroböcker i
historia och geografi.
När det gällde den planerade enhetligheten av läroböcker i
de olika församlingarna, gick man till att börja med mycket
försiktigt till väga. I årsredogörelsen för 1862 kan man läsa
följande:
"De läroböcker, som vid undervisningen begagnats inom de särskilda församlingarnas skolor, hafva varit högst olika. Att på en
gång afhjelpa denna olägenhet hade medfört alltför stora kostnader,
hvadan Öfver-Styrelsen ansett det tjenligast att endast efter hand
göra förändringar till åstadkommande af mera enhet."
Joel Söderberg (1850-1936) var 1862 elev vid Adolf Fredriks folkskola, Kammakargatan 28 i Stockholm, där hans far då
var lärare. Joel Söderberg minns, att i skolrummet fanns skåp
innehållande tabeller, nya testamenten och kartor. skolrummet
var försett med långbänkar och ca l 00 pojkar vistades där samtidigt. Elevernas ålder och varierande kunskaper gjorde det
nödvändigt med en viss arbetsfördelning med olika grupper och
läxlag i ett och samma rum. "Stimmet och surret i denna bikupa
kan man knappast bilda sig en föreställning om", skriver Söderberg. "Lärarens roll inskränkte sig till läxförhörare samt till
ordningens v äktare och upprätthållare."
Söderberg framhåller, att även om kunskapsresultatet i de
flesta fall blev dåligt, framför allt med tanke på skolarbetets mekaniska utformning och överskattandet av den verbala utantilläs-
83
ningen, så var det inte alltid så. Vissa elever kunde skaffa si~
icke så föraktliga kunskaper i en del ämnen som t ex geograf1
och matematik. "Att kunna O E L Dahrns geografi från pärm
till pärm samt räkna de flesta exemplen i Zweigbergks räknebok, det var ett kraftprov vari de äldre och mer äregiriga
pojkarna gärna tävlade med varandra."
I naturlära användes den tidigare nämnda Berlins lärobok
samt mera som nöjesläsning samrna författares läsebok, som
enligt Söderberg lästes med verkligt intresse av pojkarna.
Klara församlings gosskola, där Mönsterskolan inrättades,
skulle ju genast få bättre utrustning beträffande läroböcker samt
övrig skolmateriel än stadens övriga skolor. En lista med
följande förslag bifogades överstyrelsens månatliga protokoll i
oktober 1862:
"Förslag till Läse-Läroböcker samt öfrig skolmateriel inom
Mönsterskolan
Läseböcker
Siljeströms - kostar
Rdr Rmt
Landgrens Läsebok, två kurser
Berlins do i Naturläran (Deraf finnes 31 ex)
Folkskolans Psalmbok (Deraf finnes 10 ex)
Starbäck, Berättelser ur Sv Rist (första delen)
Skarstedts Kyrkohistoria
0,50
1,25
1,50
1,50
1,50
0,75
Läroböcker i
Biblisk Historia - Ros
Kateches
Sv Historia- Starbäcks Lärobok för Folkskolor och Nybörjare
Allmän Historia - Lagergren
Geografi - Dahm
Naturlära - Berlin (Deraf finnes 24 ex)
Rättstafning - Almqvist
Språklära- efter Svedbom
Räkning - Nyströms Sifferräknelära
Geometri - Bergius
Ritning - Köhlers ritkurs
Skrifning - Engdahls Skrifkurs"
84
0,25
0,50
1,25
0,75
0,75
1,00
1,75
1,50
3,50
Inte mindre än åtta av de föreslagna böckerna på ovanstående lista förekorn ju redan i Stockholrn enligt 1855 års kornrnittebetänkande. Dahrns geografi samt Berlins båda böcker i
naturlära användes i Adolf Fredriks folkskola, efter vad Joel
Söderberg minns. De sistnämnda fanns tydligen även i Klara vid
denna tid enligt anmärkningarna på listan. Samtliga redan nämnda böcker är således skolböcker, som nyttjades av stockholmsbarn under denna tid. En närmare presentation av några av
dessa böcker, framför allt av dem som korn att användas efter
1862, följer här, uppställd i den ordning och med de ämnesrubriker som använts i en inventarielista för "St Clara Församlings Folk-skolas 34je Class", undertecknad den 14 april 1866
av Carl Alrngren. Arnnesrubrikerna är Kristendom, Svenska
språket, Räkning, Geografi, Historia, Naturkunnighet och Geornetri.l)
Kristendom
Kristendornsämnet var under folkskolans hela förhistoria och
även efter den lagstadgade folkskolans genomförande det
centrala i undervisningen. Det var katekesen, som dominerade
ämnet fullständigt. Biblisk historia, bibelläsning och psalmer
korn i andra hand.
Sedan 1811 var konfirmationen obligatorisk. För att bli konfirmerad, och därmed i många stycken socialt myndig, var det
framförallt Luthers lilla katekes med förklaringar man skulle
visa, att man kunde. "För den egentliga arbetaren är livets första
stora affär att bli genom skolundervisningen förhjälpt genom
det fruktade rnaturitetsprovet, konfirrnationskursen, som skall
ge honom rätt och utrymme att använda sina krafter på sin
försörjning", skriver publicisten Carl Fredrik Bergstedt (18171903) till F F Carlson 1864. Han fortsätter: "Villkoret för åtnjutande av medborgerlig rätt är för folket att 'kunna katekesen';
tiden, mödan och jag måste tillägga det - lidandet som fördras
för denna negativa förmåga, övergår all föreställning."
En annan känd publicist, och politiker, Sven Adolf Hedlund
(1821-1900) framhöll vid ungefår samrna tid katekesläsningen
85
som ett hinder för folkskolans övriga uppgifter, framför allt
som skola för grundläggande av medborgerlig bildning.
I samband med 1686 års kyrkolagstiftning yrkades på en för
hela landet gemensam katekes för kristendomsundervisningen.
1689 utkom en av ärkebiskop Olaus Svebilius (1624-1700) med
frågor och svar utarbetad förklaring till Luthers lilla katekes.
Denna omarbetades 1810 av ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom (1746-1819). Den Lindblomska katekesen innehöll 371
stycken. I bokens början förekommer en av utgivaren författad
"Erinran för Skol-Lärare". Förutom många andra kloka råd
står här: "Att icke till utanläsning förelägga barnet något, som
det icke efter sina förmögenheter begriper, samt tillika erkänner
såsom sannt, nyttigt och anwändbart i lefwernet."
F F Carlson engagerade sig för katekesfrågan och vidtog
som ecklesiastikminister flera åtgärder för att komma till rätta
med överdrifterna. Det tidigare nämnda kungliga cirkuläret av
den 22 april1864 (se kap 2) innehöll även bestämmelsen att den
förut så undanskymda undervisningen i biblisk historia "icke
inträdde efter utan ginge före den kateketiska undervisningen,
och att icke något lärostycke föresättes barnen till arbete på egen
hand, som icke förut blivit av läraren med dem genomgånget
och förklarat."
Den 12 maj 1865 lät F F Carlson utfärda ytterligare ett
kungligt cirkulär i katekesfrågan, där han bl a inskränkte utanläsningen genom att hänvisa till Lindbloms tidigare nämnda
"Erinran". För den enskilde läraren var det emellertid svårt att
välja ut vad barnen skulle lära sig. Professor Clas Adolf Hultcrantz (1823-1877) utgav år 1866 en "Handledning vid undervisning i katekesen, med ett urval av de stycken, som borde
ordagrant fåstas i barnets minne". I handledningen var dessa
tryckta med grövre stil. Endast 115 av de 371 styckena i den
Lindblomska katekesen hade Hultcrantz markerat med grövre
stil.
Samma dag, den 11 oktober 1878, som normalplanen för
folkskoleundervisningen stadfästes av Kungl. Maj:t, stadfästes
även en ny katekes, "D:r Mårten Luthers Lilla Katekes med kort
utveckling" för allmänt bruk vid kristendomsundervisningen i
svenska kyrkan. Kommitterade för normalplanen hade tagit
86
till den nya katekesen i sitt förslag. Enligt dessas mening
skulle samtliga stycken i förklaringarna läsas av alla. I den
kommittesomarbetat med 1878 års katekes satt bl a ärkebiskop
Anton Niklas Sundberg (1818-1900) och biskop Ebbe Gustaf
Bring (1814-1884). För dessa var formell "kunskapsmeddelelse" det viktigaste. Den nya katekesen blev inte populär, och
den blev svårare för barnen att lära in, trots att den var mycket
kortare än Lindbloms: "Det var ej möjligt att kunna som vatten,
vad som alls inte var lättflytande, tvärtom segt som gummi
elasticum fast både hackat och malet. Och allt som kunde tilltala
barnasinnet var sorgfälligt bortrensat som överflödigt för det
ändamål man ville vinna", skriver den kände skolmannen Sigfrid
Almquist (1844-1923).
Bland de skolböcker som förekom i Stockholm enligt 1855
års kommittebetänkande fanns naturligtvis Lindbloms katekes.
Nio olika bibliska historier räknas upp, bl a två svenska bearbetningar från tyskan. I dessa, J Hiibners "2 mal 52 Biblische
l;listorien", utgiven 1714 och C P Barths "Zweimal fiinf und
Zwanzig Biblische Geschichten" från 1832, betraktas den bibliska historien som mer eller mindre fristående berättelser.
Detsamma gäller Carl Oscar Roos' (1819-1882) bibliska historia, som även finns med på Anders Bergs lista på böcker till
Mönstersko lan.
· Krav på ett frälsningshistoriskt sammanhang vinner emellertid mer och mer insteg, först i Tyskland, sedan också i Sverige.
I folkskolorna i Stockholm kom från 1870-talet Alfred Steinmetz bibliska historia att användas. Steinmetz (1831-1894) var
rektor för seminariet i Stockholm 1865-1870, därefter kyrkoherde i Alfta. I den upplaga av hans bibliska historia som utkom
1883 tog han upp den frälsningshistoriska iden.
Sedan Jonas Meijerberg tagit över inspektörsbefattningen i
januari 1863, var det han som i stort sett avgjorde vad och hur
mycket man skulle läsa i de olika ämnena. Kristendomsämnet utgjorde ett undantag. På överstyrelsens sammanträde den 12 april
1864 beslutades beträffande kristendomsundervisningen, att
Meijerberg i samråd med ordförandena i de särskilda församlingarnas skolråd skulle bestämma om densamma (se kap 6).
87
Om man studerar kristendornsämnet på den kursindelning
som gäller åren 1864-1874 (se bilaga D) börjar barnen inte läsa
Luthers lilla katekes förrän i andra klassens nionde kurs och är
klara med den i föJjande kurs. Förklaringarna började man inte
med förrän i tredje klassen. Med vetskap om att de flesta elever
slutade någon gång i andra klassen blev det nog så att många
barn hann sluta skolan utan vedertagna katekeskunskaper. I stället för katekes läste man biblisk historia samt lärde sig psalmverser och böner under de första åtta kurserna. I de två första
kurserna skulle lärarens muntliga berättande och planschvisning
ersätta lärobok.
Den nya kursindelning som korn att gälla fr o m 1875 (se
bilagorna G I och G Il) bär tydliga spår av att man insett hur
lite katekesundervisning de flesta barn fick i skolan enligt den
förra kursindelningen på grund av att de slutade långt innan de
gått ut alla kurser och klasser. Enligt den nya får barnen jämte
biblisk historia lära sig budorden och Fader Vår redan i första
klassens b-kurs. När man genomgått tredje klassen, har man läst
hela Luthers lilla katekes utan förklaringar. Fr o m fjärde
klassen lär man sig även förklaringarna utantill ("de med gröfre
stil utmärkta styckena efter Hultcrantz jernte tillhörande bibelspråk"). I klass 5 är hela katekesen avklarad. Därefter repeteras
den från början i klasserna 6 och 7. Psalmverser läser man hela
tiden och från klass 4 valda delar av bibeln. Enligt båda kursplanerna avslutar man med perikoperna (de försön-och helgdagarnas gudstjänster fastställda texterna. Från 1862 infördes nya
serier av perikoperna, vilka omväxlande användes tillsammans
med de garnla).2)
Svenska språket
Alla läroböcker ger naturligtvis mer eller mindre en bild av den
tid och det samhälle de tillkornmer i, och framför allt gäller
detta läseböcker. Bl a därför har de sistnämnda fått ett betydligt
större utrymme än övriga läroböcker i presentationen. I flera
fall skulle läseböckerna dessutom ersätta läroböcker i andra
ämnen. De läseböcker som tas upp i detta sammanhang är
"Läsebok vid de första innanläsningsöfningarne i skolan och
88
lO
11
Inledning.
Elemeutar-öfnlnr;ar.
l,
ko
o, o, C',
Bild 12 Ur "Läsebok
vid de första innan/äsningsöfningarne
i skolan och hemmet,
utgifven af PA
Siljeström" (1861)
o, o,
oli
r,
tå
1\, A, ~1,
ö, ö, c,
kok
k, k, R, x,
til t
t, t, t, T, T, X.
o,
åt
å, å,
ii,
ö
ö, ö,
hö
ö,
h, /1, ~~ 11, II,
e
E, E, G:, r, e, t,
clt
sr.
.p.
l" n
n, 11, 11, N, 1\~ Bl.
oeh
En å od1 en o. En ko åt hö. Ok åt
ett ök. En het tok och ett kok. Not. Nöt.
Ton. Ek. Kon åt en en. Åt hon? Hå!
89
hemmet", av P A Siljeström, "Läsebok för folkskolor" av J
Bäckman samt "Läsebok för folkskolan".
Överst på listan med förslag till läroböcker för Mönsterskolan 1862 stod Siljeströms läsebok med ovanstående titel.
Siljeström (se kap 4, 5 och 6) behöver knappast någon ytterligare presentation. Hans läsebok kom ut 1859, samma år som
verksamheten med småskolor startade. Läseboken är på 96 sidor
och texterna är illustrerade med träsnitt. T o m sidan 24 sker
inlärning av de olika ljuden. Därefter följer "Läseöfningar"
numrerade från l till 71 med i allmänhet progressiv svårighetsgrad.
Siljeström ansåg, att barnen redan från början skulle lära sig
se ordet som en helhet. I förordet till andra upplagan (1861)
påpekar han dessutom att "man för ingen del får försumma att
jemte ljudet äfven fästa barnets uppmärksamhet på ordens
betydelse, så att det genast ifrån början blir vandt att alltid
bakom ordet söka ett begrepp".
Här följer några exempel på rubriker till läsövningarna:
l. Jorden hvarpå vi lefva. 4. Örat. 12. Hästen. 19. Klockan.
22: Påglames nästen. 29. Trädgården. 36. Wäderstrecken.
37. Linet. 41. Årstiderna. 42. Papper. 45. Huru man kommer
till kunskaper. 49. Renlighet. 50. Luftwexling. 64. Samhälle.
65. Lagar. 66. Krig. 67. Helsa. Sjukdom. Döden.
Vad fick då barnen lära sig i de här styckena, samtidigt som
de övade sig att läsa? "Det land, i hvilket vi lefva, kallas Sverge.
Vi kallas Svenskar och Svenska folket", fick de bl a veta i första
stycket. Läsövningen om örat avslutas med följande vers:
"Lyssna gladt tilllärkans sång,
vindens sus och vågens gång;
men sqvaller och förtallåt gå
förbi ditt öra: hör ej på!"
Siljeström måste ha varit en verklig djurvän, ty i alla
läsövningar som handlar om djur framhåller han vikten av att
behandla dessa väL Om hästen får barnen läsa:
"Så nyttig som hästen är för mångfaldiga behof, kan man knappt
begripa, hur menniskor skulle bära sig åt, om de saknade detta
nyttiga och snälla husdjur. Är det icke då underligt, att menniskor
90
finnas, so~ ku~a v~r~. elaka mot sina hästar, så att de än lasta på
dem mer an skahgt är, an vanvårda dem, än på ett obannhärtigt sätt
piska och slå dem? Var säker på, att det icke är någon god menniska
som illa handterar sin häst. Lär dig att vara öm och god äfven mot
djuren."
När det gäller papper får barnen veta följande:
"När kläder af bomullstyg eller lärft blifwit utslitna, skulle man tro
att de icke läng:e dugde till något. Så trodde folk för mycket länge
sedan. De togo Icke wara på lumpor, om ej för att laga gamla kläder
dermed.
På den tiden hade folk inga böcker af papper. De hade icke alls
något papper. Det var orsaken hwarför de icke brydde sig om gamla
lumpor. --- Lumpor uppköpas af lumpsamlare och föras av dem
till pappersbruken".
Barnen får även på detta stadium ta del av Siljeströms
käpphäst framför andra: Hälsans beroende av renlighet och frisk
luft. Så ofta som möjligt skall man bada och grundligt tvätta
kroppen och även kläderna. Han betonar luftväxlingens
betydelse för hälsans bevarande.
"Men det är icke nog att hafwa luft, wi måste hafwa ren luft."
"Många få sin helsa förstörd genom smuts och de osunda ångor som
förpesta luften i deras bostäder."
.. S~ljeström varnar .även för omåttlighet i mat och dryck,
lattja och ett oordentligt levnadssätt. Om döden får barnen veta:
"Alla menniskor måste dö. Få blifva ens 60 eller 70 år gamla.
D.7. flesta dö lång~ tidigare. Men det är endast kroppen som dör.
Sjalen eller det uti oss, som tänker, dör icke."
Läsövningen om krig börjar så här:
"Krig är en af de största olyckor, som kunna drabba ett folk. Genom
krig förspillas många menniskolif, blir jorden obrukad, brännas
städ~r o~h byar, f?rsummas handel och rörelse, förorsakas mångfaldigt lidande. Kng medför oerhörda kostnader och föranleder till
många brott och laster; ofta kommer hungersnöd och pest efter
krig."
Läsövning nr 45 återges i sin helhet på nästa sida.
91
43. ~uru man ton•mer tiU tuuffa,per.
ee +'å
träbgörbcn ber 'borta 1 ~rät-gå rbB.::
1t1Ö~nrcn f)ar ntd:.> en riten ft'abc gröft tt~'t' aU
ben lltl)Cfua jotbcn. .f)ut ~at 'f)nn onr{t fif\
,H att fuUborba få mt)cfet ar6~tc? ~et ffaff
j,lg fäga bi g: ~an gjorbc b~t genom att t,,ga
ett fp11btag i fcnbct.
.ptuiftct flott f)IIG ber t'å attbra fi~an ga.::
t1111! ~et ör ~era fem tuöningar f)Ögt, b~ n
ena öftuer ben anbra. .f)tuab för ett ofantfigt
anta{ tegelftenar l)at ej 6c~öftB bertill! Unbrar
bu, ~ur ar6etarm funnat få bet få ~ögt?
~o 1
få gin go be tif!1uäga: be (abc t' å en flen
i fmbct!
.pär fom11tcr en flor (afhthlgn mcb tunf\',
mjlHfäcfar. <e11ban ftor luigt bet måfte tuar11!
.pur funbe fo[fd h)fta· ttt'V en fd'toan ma~,,
~d ~abc ru~uit aU bel cB
111 jö( l'å tuaguen (!
om~jfigt, ont be fl.irföft att tag11 aUt v~1 m
gång; men be gjor'toe bet genom att (~fhl p
en f~,1cf i fcnber.
uv
SJm tut tr.1bgårMjorben fnnthlt grliftuaB
od7 f)ufet ot)ggnB ocf) tuag11en fafla8 få Hitt,
f~1 gör btt tu1H i att gå tiflmäga v~1 f•ltllt11a
f~1tt. 2,18 m k1:-1 i fcu'tocr! ::Det ör fättd att
fomn111 tiO funffapcr.
Bild 13 Ur "Läsebok vid de första innanläsningsöfningarne i skolan
och hemmet" av P A Siljeström
92
Siljeström rekommenderar skrivövningar redan från början.
Eleven får på sin tavla skriva efter det läraren skriver före på
väggtavlan. Förutom att barnet gör snabbare framsteg och får
större säkerhet roar det barnet, påpekar Siljeström.
Tidning för folkskolan, som var seminarielärarnas organ,
anmärker att de metoder som Siljeström framhåller i sin läsebok
nog var nöjsamma och omväxlande för barnen, men deras uppmärksamhet kom att inriktas på ordens betydelse i stället för på
ljudens rätta återgivande. Dessutom fick barnen ett felaktigt
begrepp om skolarbetet, som måste skilja sig från den lek och
det joller som hörde ihop med de lediga stunderna. 3)
"Läsebok för Folkskolor Utgifven af J. Bäckman"
Ur Adolf Fredriks diarium: ''1867 d 9:de Herr Olofsson lemnar
sina 50 Ex af Beckmans Läsebok till M:l Aspelin, hvilken kan
erhålla ytterligare 10 Ex, af M:l Lundström". (Meijerberg
stavar genomgående Bäckman med e.)
Augusta Aspelin undervisade detta år tillsammans med sylärarinnan Jenny Bergman 74 flickor i följande åldrar:
7-8
5
8-9
11
9-10
18
10-11
16
12-13
14
13-14
8
14-15
2
Första upplagan av "Läsebok för Folkskolor" kom ut 1859. I
förordet till denna skriver Bäckman: "Härmed öfverlemnas till
Folkskolornas tjenst en kurs, ämnad till öfning uti inanläsning,
sedan lärjungarne genomgått de vanliga förberedande inanläsningskurserna och såmedelst blifvit i ämnets grundelementer
försvarligt hemmastadda."
Detta var alltså inte en nybörjarbok. Augusta Aspelin hade
ju i ovan nämnda avdelning gott om lite äldre flickor, för vilka
läseboken ansetts lämplig. Bäckmans läsebok fanns även med på
den tidigare uppgivna "Inventarielista för St Clarae Församlings
Folk-skolas 3dje Class". (Tredje klass år 1866 innebar som bekant elever från 11-12 års ålder.)
Jonas Bäckman var som nämnts ursprungligen folkskollärare
men anställdes tidigt vid seminariet i Härnösand. Mellan åren
1862 och 1904 undervisade han där i matematik och naturlära.
93
Hans elever har beskrivit honom som ett föredöme i arbetsamhet, plikttrohet, rättrådighet och ödmjukhet. Jonas Bäckman
ville inte utbilda sina elever till några vetenskapliga ljus utan till
lärare som på ett enkelt och lättfattligt sätt kunde lära bygdens
barn de nödvändiga kunskaperna.
Bäckman har i sin läsebok gjort ett urval av olika författares
skrifter eftersom "en enda person svårligen kan framställa den
omvexling i stil och ämnen som fordras af en Läsebok".
Beträffande stavningen har Bäckman inte rättat sig efter de olika
författarnas sätt att stava utan försökt åstadkomma ett enhetligt
stavsätt genom att följa det allmänna bruket hos de bättre författarna. Läseboken omfattar 295 sidor. De första 210 sidorna
behandlar "Berättelser ur Sveriges Historia" och "Ur N aturvetenskaperna och Geografien". Detta förklarar Bäckman med att
"dessa ämnen äro af största vigt med afseende på den s k medborgerliga bildningen". De sista 75 sidorna innehåller dikter.
Historien är indelad i A. Hedniska tiden, B. Katolska tiden och
C. Lutherska tiden enligt gängse sed vid denna tid. Bland
författare som Bäckman valt ut för detta avsnitt märks bl a den
kände historikern Anders Fryxell (1795-1881), som även var
skolman, kollega vid Maria skola (se kap 3) i Stockholm 1822
och rektor där 1828. "Våra hedniska förfäders föreställningar
om Skapelsen, Gudarna och Verldens yttersta tider" samt
"Gustaf Vasas äfventyr i Dalarna" är exempel på bidrag från
Fryxell.
Arvid August Afzelius (1785-1871) var en känd kulturpersonlighet under denna tid, bl a invald i Götiska förbundet 1811.
"Viborgska smällen" samt "Christendomens införande i Sverige
samt Ansgarius" är skrivna av Afzelius, det sistnämnda tillsammans med prästen Gustaf Henrik Mellin (1803-1876) som var
en centralfigur i det litterära stockholmslivet vid 1800-talets
mitt. "Sveriges område under olika tider" är ett annat bidrag av
Mellin. Även ur böcker av tidigare nämnda skolmän hämtade
Bäckman bidrag till sin läsebok, t ex "Stockholms Blodbad"
efter Anders Oldberg samt "Carl XIII" av O E L Dahm. Ur N J
Berlins läsebok i naturlära hämtade han bl a "Om tidräkningen"
och "Jordens rörelse".
94
Gabriel Israel Hartman (1776-1809), biblioteksamanuens i
Åbo, men även verksam som lärare, utgav år 1806 "Lärobok i
allmänna geografin för svenska barn". Nya upplagor av denna
bok utarbetades i Lund fram till 1869, sammanlagt 14 stycken.
"Vattnet i allmänhet", "Europa" samt kapitel om de övriga
världsdelarna är hämtade ur Hartmans berömda geografibok.
De sista 75 sidorna är dikter. Dikterna är indelade i
I. Andliga stycken, II. Fosterländska stycken, III. Naturskildringar, IV. Stycken av blandat innehåll samt V Fabler. Dikterna
inleds med "Bön för barn" av Frans Michael Franzen. Johan
Olof Wallin är representerad med bl a "Söndagsmorgonen" och
"Arbetarens morgonpsalm" i första avdelningen. Bland Fosterländska stycken märks dikter av Erik Gustav Geijer, Esaias Tegner och Johan Ludvig Runeberg. Den sistnämnde är företrädd
med flera dikter ur "Fänrik Ståls Sägner": "Vårt Land", "Löjtnant Ziden", "Sven Dufva" och "Torpflickan". Geijers "Odalbonden" och "Vikingen" finner man här samt Tegners "Krigssång 1808" och "Nore". Naturskildringar inleds med "Våren" av
Erik Johan Stagnelius, Anna Maria Lenngren är representerad
med "Källan" och Herman Sätherberg med "Slåttern". I Stycken
av blandat innehåll återkommer Afzelius med "Necken" och
Geijer med "Den lilla kolargossen". Ur Tegners "Frithiofs Saga"
kan man läsa "Kung Bele och Thorsten Vikingsson" samt
"Vikingabalk". Bland fablerna är "Biet och dufvan" av Anna
Maria Lenngren värd att nämnas,3)
Läsebok för folkskolan
Ur Adolf Fredriks diarium november 1868: "Den 5 nov 1868
anlände till skolan l 00 ex af den af staten utgifna läseboken,
hvarje expr. bundet i 4 band."
Ur Katarina diarium 4 nov 1868. "Läseboken utdelas endast
efter gjord reqvisition hos - och utanordning af mig - - - För
öfrigt må Hr Olsson för undervisning i allm. historien använda i
sin afdelning det häfte, som innehåller en någorlunda fullständig
kurs i detta ämne."
Läseboken, alltså "Läsebok för folkskolan" (se kap 2) hade
kommit till Stockholms folkskolor. Även här fick den tydligen
ersätta bristen på andra läroböcker, vilket ovanstående med-
95
delande från Meijerberg till Olof Olsson bekräftar. Olof Olsson
hade enligt årsberättelsen för år 1868 30 elever i andra klassen
och 20 elever i tredje klassen. Det var de sistnämnda som skulle
läsa allmän historia.
Hur läseboken mottogs av eleverna i Stockholms folkskolor
finns inte någon upplysning om, men i Svenska Folkskolans
historia, tredje delen berättar Lina Gren-Nilsson, hur hon minns
den dagen: "Den dagen Folkskolans läsebok första gången lades
fram på bänkarna, glömmer jag aldrig. Mäster höll först ett litet
tal om denna skatt, som kommit till oss. Därefter fingo vi
springa ut till brunnen och tvätta oss riktigt rena om fingrarna,
och så började läsningen! Vad den boken innehöll underbara
ting! Vid slutet av timmen kommo vi att läsa berättelsen om den
lilla tama sälen. Berättelsen var så sorglig: barnasinnena rördes!
Vi gräto och snyftade alla, så tyst vi kunde, vid dess slut. Mäster
var ledsen, att han kommit att välja den, men han kände ju inte
till boken förut."
Bakgrunden till hur "Läsebok för folkskolan" kom till har
tidigare redovisats (se kap 2). Av intresse kan även vara att veta
vilka som arbetade med den och hur den utformades.
När F F Carlson år 1863 blivit chef för ecklesiastikdepartementet tog han genast itu med läseboksfrågan. Uppdraget att
utarbeta ett förslag till en läsebok för folkskolan gav han åt fyra
av den tidens mest kända pedagoger, bl a C W Kastman, som då
var huvudlärare vid seminariet i Linköping. Något gemensamt
resultat från dessa fyra finns inte bevarat, men de enskilda
förslagen lämnades till chefen för ecklesiastikdepartementet. Det
egentliga redigeringsarbetet kom att utföras av fem personer,
dåvarande docenten i historia i Uppsala Hans Forssell (18431901), adjunkten vid Nya elementarskolan i Stockholm Artur
Hazelius (1833-1901), lektom vid skogsinstitutet i Stockholm
August Holmgren (1829-1888), professorn i fysik i Lund Carl
Albert Viktor Holmgren (1824-1905) samt lektom i historia vid
Nya elementarskolan Johan Rudolf Pallin (1830-1910). Att
läseboken för folkskolan var en viktig nationell uppgift visar
statsrådets personval. Något samarbete dessa fem personer
emellan tycks inte heller ha förekommit. Var och en arbetade
självständigt direkt under Carlson.
96
Artur Hazelius gjorde den största insatsen, och han skulle
även svara för slutredigeringen, bl a för att åstadkomma likformighet med avseende på stavning och interpunktion. Vid
denna tid var Hazelius mest känd som språkexpert. Han var
speciellt intresserad av ordens stavning och ivrade för en rättstavningsreform, eftersom det inte fanns något enhetligt system
att rätta sig efter i svenskan. Dessutom ansåg han många ord
onödigt svåra att stava och var mycket radikal i sitt reformförslag. Tyvärr fick Hazelius inte fullfölja arbetet med läseboken. Slutförandet och redigeringen av korrekturet gjordes av
Fredrik August Dahlgren (1816-1895), författaren till "Wermlänningarne n.
Vad kunde man mera läsa om på de 564 sidorna i denna
läsebok förutom berättelsen om den lilla sälen?
Boken är indelad i sju avdelningar:
l. stycken af blandadt innehåll.
2. Naturskildringar från fäderneslandet.
3. Berättelser och lefnadsbilder ur fäderneslandets historia.
4. Naturskildringar frän främmande land.
5. Berättelser och lefnadsbilder ur allmänna historien.
6. Beskritningar af allmänna naturföreteelser, uppfinningar
m m.
7. Danska och Norska stycken."
Första avdelningen är delvis skönlitterär. Den innehåller
dikter och prosastycken av kända författare som Tegner och
Runeberg, men även ordspråk, fabler och s k sedelärande
berättelser. Av delningen inleds med "Guds godhet" av Betty
Ehrenborg Posse (1818-1880), som i England genomgått ett
lärarinneseminarium och studerat söndagsskolrörelsen. Denna
dikt börjar:
"Hvem gjorde skyn så klar och blå
Och ängens mark så grön?
Hvem lärde blomman dofta så
Och le i skrud så skön."
I andra avdelningen får man läsa Sveriges geografi och
naturlära. Där finns landskapsskildringar från Skåne till Lappn
97
land, t ex "Småland", "Resa genom Östergötland" och "Tännforsen". Landets växt- och djurliv från söder till norr skildras i
olika berättelser, t ex "De ätliga svampame", "Bäfvem", "Hampa och lin", "Elgen" och "Falun och koppargrufvan".
Tredje avdelningen handlar om Sveriges historia. Där finns
dikterna "Vikingen" och "Odalbonden" av Geijer, "Slaget vid
Lund" efter Fredrik Ferdinand Carlson, flera stycken efter
Anders Fryxell, bl a "Bråvalla slag".
I fjärde avdelningen får vi läsa geografi igen, denna gång
om andra länder i Europa och även lite om de övriga världsdelarna. Där finns ett stycke, som handlar om London, ett som
beskriver "Folket i Nordamerikas förenade stater", och där
finns också berättelsen "Sälen", som Lina Gren-Nilsson nämnde.
Femte avdelningen behandlar valda delar av antikens historia
och den allmänna historien. "Athen", "Sparta", "Rom", "Karl
den store", "Upptäckten af sjövägen till Indien och af Amerika",
"Franska revolutionen och Napoleon den förste" är några exempel på rubriker i detta avsnitt.
I sjätte avdelningen läser man om vad som tillhör naturläran
förutom växter och djur. Vetenskapliga skildringar med rubrikerna "Elektriciteten", "Ångbåtar" och "Jernvägar" informerar
om för tiden högst aktuella företeelser.
I sjunde avdelningen får man öva sig att läsa norska och
danska. Man kan tänka sig, att den avdelningen tillkom på Hazelius' initiativ, eftersom han var en ivrig anhängare av skandinavismen.
På alla håll var man de första femton åren efter utgivningen
mycket positivt inställd till "Läsebok för folkskolan" t alltså
under samma tid som den här undersökningen avser. Aven i
många läroverk användes den i de lägre klasserna. Den
betraktades dock som väl svår för folkskolans elever. I Stockholm gick "Läsebok för folkskolan" under benämningen "Statens
läsebok" (se kap 2); Skolbarnen ansågs här mogna att börja med
den i andra klassens a-kurs (se kap 6).
En inspektör påpekade, att felet låg däri, att de valda läsestyckena var verk av svenska författare, som skrivit för den
bildade allmänheten och inte för barn.
98
Tidning för folkskolan, som stod F F Carlson nära, replikerade 1874:
"Är det icke av allra högsta vikt att det unga släktet tidigt får vänja
sig att läsa och förstå vad som av våra utmärkta författare skrives,
att få smak för det sätt att uttrycka sig, som i verkligheten iakttages
av dessa, vilka äro representanter för vår kultur? Måtte vår läsebok
bliva förskonad från allt detta odugliga kram, som i konstlat
bemödande om popularitet direkt sammanskrives såsom passande till
läsning endast för barn och allmoge!"
Undan för undan växte dock kritiken mot läseboken, trots
nya och omarb~tade upplagor. Man återkom till att den var för
svår för barn.
Något om synen på "Läsebok för folkskolan" fram till sekelskiftet bör nämnas i detta sammanhang, även om det tidsmässigt
kommer utanför denna undersökning. Att läseboken mot slutet
av århundradet verkade föråldrad är självklart. 1890-talets
svenska samhälle var ett helt annat än 1860-talets. Trots nya och
omarbetade upplagor kom kända pedagoger som Anna Sandström (1854-1931) och Ellen Key (1849-1926) att utsätta läseboken för en nedgörande kritik. Ellen Key kallar den t o m "en
förödande nationalolycka". De för en ny pedagogiks talan mot
den tidigare, enbart nyttobetonade undervisningen, som saknar
varje beröringspunkt med barns fantasi, känsla och erfarenhet.
Men deras kritik sker utifrån den värld de själva levde i, den
ekonomiskt och kulturellt privilegierade. I minnesanteckningar
av dem som vuxit upp i arbetar- och bondehem är perspektivet
ett annat. De har ur läseboken kramat ut såväl kunskapsinhämtande som fantasiliv. "Läsebok för folkskolan" var en fantastisk
bok och kom att ha stor betydelse för folkbildningen som kanske
enda litteratur i många hem, inte minst i Stockholm, förutom
bibel, psalmbok och katekes.
Till Svenska språket, som 1875 bytte namn till Modersmålet
(se kap 6) hörde även språklära, rättskrivning och uppsatsskrivning. För Mönsterskolans räkning föreslogs i dessa ämnen
P E Svedboms språklära och Carl Jonas Love Almqvists rättstavningslära. Båda böckerna fanns tidigare i Stockholm enligt
1855 års kommittebetänkande. Meijerberg hade skrivit läro-
99
böcker i såväl rättstavning som språklära och även i välskrivning, vilka naturligtvis kom att användas i Stockholms folkskolor. Han gav dessutom lärarpersonalen noggranna instruktioner beträffande undervisningen i dessa ämnen.
Någon enhetlig norm för stavningen existerade inte vid
denna tid. Läseböckerna blev ofta normgivande för sättet att
stava. Som tidigare nämnts genomförde J onas Bäckman en
enhetlig stavning i sin läsebok, och vid seminariet i Uppsala gick
"Läsebok för folkskolan" under beteckningen "Normen", emedan den skulle rådfrågas i alla stavningsangelägenheter.
En tidig och betydande insats för en mer regelbunden
stavning i svenskan gjorde Carl Jonas Love Almqvist (17941866) med "Svensk rättstafningslära", som utkom i 23 upplagor,
första gången 1829. Denna innehåller regler för varje ljuds
stavning. Varje regel följs av en skrivövning. Efter regeln att kljudet tecknas med q framför v kommer följande övningsexempel: "En qvick qvinna röck en qvist ur sin qvast och qväste
därmed barnet innan det började gråta. Det gjorde något qval att
ej få skrika ut. Det började i stället qvida och smått qvittra, likt
en fågel."
Svenska akademiens ordlista började utges 1874. I denna
förekom många avvikelser från redan vedertagna stavningssätt,
varför den ifrågasattes av många.
Enligt K O Broström tillämpade stockholmslärarna vid
slutet av 1870-talet olika regler för stavningen. Artur Hazelius'
nystavning tillämpades av många lärare, andra följde stavningen
i "Läsebok för folkskolan". En tredje grupp började rätta sig
efter Svenska akademins ordlista, trots att den inte var officiellt
föreskriven. Broström förmodar, att Meijerberg inte var så insatt i stavningen i Svenska akademins ordlista, eftersom det
inträffade, att just de lärare som vid rättandet av skrivningar
följde föreskrifterna i denna beskylldes för att själva inte kunna
stava rätt.
Enligt 1864 års kursindelning (se bilaga D) börjar "Ortografiska öfningar genom afskrifning ur bok" i kurs 6. Språklära
kommer i åttonde kursen med "Sats-öfningar". I de två följande
kurserna får barnen göra övningar för att lära sig substantiv,
100
adjektiv, pronomen och verb. Uppsatsskrivning kommer först i
elfte kursen enligt denna kursindelning.
Från och med 1875 (se bilagorna G I och G II) förekommer
"Rättskrifningsöfningar" första gången i andra klassens b-kurs
och pågår till och med fjärde klassens a-kurs. I tredje klassens
b-kurs börjar barnen med "öfningar för inlärande av satsdelarne". Substantiv, adjektiv, pronomen och verb har man stiftat
bekantskap med vid avslutad fjärde klass. Uppsatsskrivning
förekommer från och med femte klassens a-kurs. Man märker,
att även i Svenska språket (Modersmålet) blir allting något tidigarelagt i denna senare kursindelning jämfört med den förra.4>
Räkning
Enligt 1842 års stadga omfattade detta ämne: "Räknekonsten, så
wäl theoretiskt som practiskt, till och med sammansatt Re gula de
tri uti hela och brutna tal, allmänna begreppen af Geometri och
Linear-teckning." (I miniroikursen gällde enbart de fyra räknesätten i hela tal.)
Bland de läroböcker i räkning som fanns i Stockholm enligt
kommitterades lista 1855 var bl a en räknelära av Per Anton
von Zweigbergk (1811-1862), kollega vid Maria skola 18401854. Denna utkom i 31 upplagor mellan åren 1839 och 1909.
Vidare fanns ett antal s k tabeller i vykortsstorlek, bl a Junkers.
Under växelundervisningsperioden blev det många gånger så att
barnen blev hänvisade till att räkna på egen hand, sedan monitören undervisat i grunderna. Resultatet av detta skildras 1864
av en folkskaleinspektör enligt följande: "På främsta bänken i
folkskolan finner man vanligen 5 a6 gossar, som hunnit ganska
långt, ja, stundom med färdighet räkna hela Zweigbergks räknebok, då däremot hela den övriga skolan ännu har svårt att reda
sig med ett enkelt additions- eller subtraktionstaL" Att liknande
förhållanden existerade i Stockholm har ju Joel Söderberg bekräftat.
På förslaget till läroböcker för Mönsterskolan nämns Nyströms sifferräknelära. Carl Alfred Nyström (1831-1891) var
inte lärare utan byråchef vid Telegrafstyrelsen. Hans "Försök
101
§ 6.
§ 6.
Blandade exempel.
Blandade exempel.
422. Om 1 fot siden kostar 2,25 rdr, hvad kosta då 3,5
fot?
423. När 1 kn. vatten väger 6,15 lt, hvad är då vigten
af 2, 7 5 kn.?
424. Om man på 1,5 timme reser 1,8 mil, hvaa gör det
i timmen?
425. Om man för 7,35 rdr får 12,6 lt, hvad kostar skålpundet?
426. Inkomster= 12 rdr. Utgifter = 2,25 + 3,8 + 1,66
rdr. Hur mycket återstå1·?
427. 3,5 månaders hyra gör 29,7 5 rdr; hvad blir det i
månaden?
428. Om hyran for år är 66,6 7 rdr, hvad gör det för
3,4 år?
429. Om arbetslön för 1 dag är 1,35 rdr, hvad gör det
för 8,5 dagar?
430. Hur stor är dagspenningen, om föt 5,5 dagar betalas
8,25 rdr?
431. Hvad gör 3,155 + 6,8-7,94 + 1,88- 2,124?
432. H vad gör 0,5 . 0,5 . 0,5?
433. Om 7 pe1·soner skola dela 5,5 rdr, hur mycket får
h vardera?
434: Om 1,5 kbf. jern väger 665,8 9:, h vad väger då 1 kbf.?
435. Om man på 1 timme fårdas l, 56 mil, hur långt
då på 3, 75 tiroromar P
436. H vad gör 0•1 ·O, a· 0•8 p
O,o1 •O,o2 . O, os
4.22. Om 1 meter siden kostar 7,5 5 kr., h vad kosta då
3,5 meter?
423. När l l råg väger 7,54 hg, hvad är då vigten af
2, 7 5 l?
424. Om man på 1,5 timme reser 1,8 nymil, hvad gör
det i timmen?
425. Om man för 7,35 kr. får 12,6 hg, hvad kostar hekto·
grammet?
426. Inkomster = 12 kr. Utgifter = 2,25 + 3,8 + 1,66
kr. Hur mycket återstår?
427. 3,5 månaders hyra gör 29,7 5 kr.; hvad blir det i
månaden?
428. Om hyran får år är 66,6 7 kr., hvad gör det för
3,4 år?
429. Om arbetslönen for en dag är 1,s 5 kr., hvad gör det
får 8, 5 dagar?
430. Hur stor är dagspenningen, om för 5,5 dagar betalas
8,25 kr.?
431. Hvad gör 3,155 + 6,8 -7,94 + 1,88- 2,124?
432. H vad gör 0,5 . 0,5 . 0,5?
433. Om 7 personer skola dela 5,5 kr., hur mycket flr
hvardera?
434. Om 393,84 l säd utsås på 1,5 har, hur mycket bör
då utsås på l har?
485. Om man på 1 timme fårdas 1,56 nymil, hur långt
då på 3,75 timmar?
..
0,1 . O,s . O,s p
436 , H vad gor
0,01' 0,01. 0,os
SiljedrOm, Räknebok. Meteruppl.
3
Bild 14 Ur "Lärobok i Räknekonsten" (1867) av P A Siljeström
Bild 15 Ur "Lärobok i Räknekonsten" (Meterupplagan), (1882)
av P A Siljeström
102
103
till Lärobok i Aritmetiken eller Siffer-Räkneläran" (andra upplagans titel 1855) utgick i 20 upplagor 1853-1911. "Räknelära
af Nyström" finns med på inventarielistan "för St. Clara Församlings Folk-skolas 3dje Class" 1866.
Följande år kommer en ny räknelära att användas vid
Stockholms folkskolor: "Lärobok i Räknekonsten till Folkskolornas tjenst utarbetad af P. A. Siljeström" (andra upplagan
Stockholm 1867).
Ur Katarina diarium 29 aug 1867: "Till M:l Boman lämnat
20 ex Siljeströms räknebok." I flera skolors diarier förekommer
under hösten .1867 meddelande om att Siljeströms räknebok
kommit.
I företalet till läroboken nämner Siljeström, att den utgivits
på officiellt uppdrag. En viktig anledning till att en ny räknebok
behövdes vid denna tid var att man i Sverige 1855 antagit
decimalsystemet inom mått, vikt och mynt. l fot indelades i l O
decimaltum, l centner i 100 skålpund och l riksdaler riksmynt i
100 öre (förut 48 skilling).
"Det nya systemet för mått, vigter och penningar har uteslutande begagnats. Vill man verka för ett något skyndsammare
allmänt antagande af detta system, är angeläget att vid undervisningen låta detsamma vara rådande och ej blott samstäldt med
det gamla", skriver Siljeström. En tabell över de gamla måtten
bifogas dock eftersom de "säkert ännu länge komma att användas i det praktiska lifvet."
Siljeströms räknebok innehåller 847 tal. Den går mycket
snabbt framåt beträffande svårighetsgraden på dessa. De första
exemplen är uteslutande avsedda för muntlig undervisning, författaren vill· visa läraren, hur man tänkt sig att undervisningen
ska gå till.
Ex l: "Håll upp högra handen! Hur många fingrar? Räkna:
ett, två, tre, fyra, fem! Tag undan ett finger: hur många återstå?
Tag undan tvål tre! zyra! fem!- Räkna fram och åter!" I bokens
sista exempel, 847, gäller det att dra kubikroten ur 0,785 och
0,0785. Däremellan räknar man i Första avdelningen de fyra
räknesätten med hela tal, i Andra avdelningen de fyra
räknesätten med hela och brutna, benämnda och abenämnda tal
104
samt i Tredje avdelningen "problemer", regula de tri, procenträkning, ränteräkning, "delning i proportionela delar" m m.
1873 övergick Sverige till guldmyntfot. Samtidigt byttes
termen riksdaler mot termen krona. 1878 infördes i landet det
franska metersystemet för mått och vikt (kilometer, decimeter,
hektar, deciliter, kilogram, hektogram, decigram etc).
Med anledning av detta kom 1882 en ny upplaga av Siljeströms räknebok, den s k Meterupplagan, där alla räkneexempel
med övningar på mått och vikt anpassats till metersystemet och
"riksdaler" ersatts med "krona". Jämför räkneexemplen 422436 i 1867 års upplaga med samma uppgifter i 1882 års upplaga
(se bilderna 14 och 15).
Geografi, Historia, Naturkunnighet
Enligt det resultat kommitterade presenterade 1855 nådde mycket få elever vid Stockholms folkskolor över minimikurserna.
Av de 2 279 eleverna i skolorna 1852 läste 447 (19,6%) geografi, 418 (18,3%) historia och endast 11 (0,5%) naturlära (se
kap 3). Bland läroböcker, som användes i ovannämnda ämnen,
nämns i geografi och historia läroböcker av Isak Martin Winge
(1793-1857) samt av O E L Dahm, och i naturlära av N J
Berlin.
Geografi
På läroboksförslaget till Mönsterskolan finns för geografiundervisningen endast Dahms geografi med, och det är den lärobok i geografi som förekommer på inventarieförteckningarna
den undersökta perioden igenom. I hela landet var det främst
Dahms geografi som användes.
Dahm var föreståndare för seminariet i Kalmar, som var inrymt i gymnasiebyggnaden. Dahm var gymnasielärare och blev
senare rektor för gymnasiet. Dessutom var han riksdagsman.
1843 beskrivs Dahm av en elev vid seminariet som en driftig
och outtröttlig person som "med muntraste lynne" skötte sin
svåra läraruppgift Behandlingen av eleverna krävde takt och
människokännedom, vilket Dahm visade, att han ägde.
105
35
Stå'im 1ui'o Wtrantifl.t ~afnlet od) fanale.n: Dl_lnltirclwn, .261. Calais,
llt. 1/atJre de Grace, 301., IUib <5emen6 ml}nmng. Nm1tPs,
{9l.tngt',) 1001., 11.1i'O \Ioire. Brest, 301., flottan6 jlalion. Bordeau:c, (!Biirbli~. l
1201., ll.lib <M.tronne, jlarf ~an'oel.
~läbcr inuti lan'oel: Paris, 1 miUion, wi'o <Seine, l)ffht'o; 39 ft)rfor od1
90 f,lpeUer; 80 1or11; ~i!>liolbcf meb 4801. banb. Orleam·, (Orleang,) 4lt., luib
{!oire. Lt~on, 2001., mib !Jl~one; 25,000 ~benll.l4fftolar.
<St.'iber wil.l 9.Re'Oel~afnlet: Marseille, , (\.'~Jlarfelj,) i50t., betl}'olig !)anbeL
Tordor1, (~ulon!J,) 381., ~ottan6 jlalion. Cette, 101., ~an'od meb fatt.
(.ltalii~,)
Rouen, (!J!uanA,) Oit, Toulnu.:se, '7'11. 8tra8sburg, 1:1'71, Avignon, lUt.
snillt~,
J'er·
OIDrrfliiJ,) IID1.
{Jranhlft Inbtid l 86 ilr))artrmangrr, tlltr 19 ~anb(lap: 31lt be i;rQncr, ljllcarbir,
w~rmanbtr, t\rtiORnt, VlnJou, Orlranot•. ljloitou, «»ulrnnt, ~angurboc, ljlrollrnct, ilau·
~Mnt, l';onnole, !lln»rrgnt, t\ourgogne, jjrandlt•ll:omti, lllfali, ~ot~rlngrn, !lbam))agnt od!
RorPfa.
Bild 16 Ur "Allmän Geografi" (1853) av O E L Dahm
106
Joel Söderberg skriver i sina minnen från omkring 1860, att
de elever som kunde Dahms geografi frän pärm till pärm inte
fick så föraktliga kunskaper. Fjärde upplagan av Dahms lärobok
gavs ut i Kalmar 1853. Boken är på 64 sidor och behandlar
Sverige, Europa samt de övriga världsdelarna. Dessutom innehåller den 20 blindkartor (se bild 16). Dahm lägger stor vikt vid
namngeografi och att kunna hitta på kartan. Meningen med
blindkartorna var, om jag förstått rätt, att barnen på dessa skulle
rita in namnen på bergskedjor, floder, städer m m. Detta förutsatte naturligtvis att varje barn hade en egen bok och tillgäng
till en karta med namnen utsatta, vilket ju var ganska omöjligt
under den period, då knappast någon karta fanns i Stockholm
och inte en enda jordglob. Man måste emellertid tillstå, att de
barn som kunde Dahms geografi visste mycket om jorden.
En annan geografibok, som längre fram förutom Dahms
kom att användas, var Edvard Erslevs (1824-1892) "Lärobok i
geografi", som 1884 kom ut med sin elfte upplaga. Den danske
geografen höll 1868 ett föredrag om geografiundervisningen på
folkskollärarmötet i Örebro. Erslev ansåg, att geografins uppgift var att ge en samlad bild av växelverkan mellan "jordklotet
och människan".6)
Historia
Som förslag till lärobok i svensk historia för Mönsterskolan
förekommer enbart G Starbäcks "Lärobok i Swensk Historia for
folkskolor och ny begynnare". Denna kom sedan att användas
hela den undersökte perioden. Detsamma gäller även Starbäcks
läsebok till historien. Som tidigare nämnts upprätthöll Starbäck
tjänsten som folkskoleinspektör i Stockholm under en mycket
kort period mellan Siljeström och Meijerberg. Georg Starbäck
var historiker och författare. Åren 1864-1875 var han lektor
vid Norrköpings elementarläroverk.
I nionde upplagan av starbäcks lärobok, som kom ut 1873,
behandlas hela den svenska historien t o m Karl XV. Starbäck
har historien indelad i Sagoäldern, Medeltiden och Nyare tiden
(jfr Bäckmans läsebok). Sagoåldern inleds med "landets befolkande". Därefter får barnen läsa om bl a Bröt-Anund, Brävalla
slag och Olof Skötkonung.
107
65
iiftvetfitlt af ftif,etltibeu.
142. 2anbet.
<!ftn be ftebn, fom afj(utabe l!ad XII:~ fl:ig, ut~jotbtl
bd fluenf!a roälbet af ~ela bet nuroaranbe <Stuni~c jcmtc \lin·
Ian b fom bod 17 43 l)ttedigare förminffabc~ ttll ltl)mcnedf
(184). l!libore ll)bbe unber <Sroer_i~e norbroeftra mommnn till
floben \13eene meb 9liigen famt l!lt~mar meb omrBbe (131),
143. i}olfd.
<Så fmåningom ~abe ur be ~ittill~ roaranbe fl)ra fam•
~äll~fla~ferna utiUedlat fig en femte, ftånb~\)etfonnnaf. :l>d
roar förmögne jorbegate od) em6et~män, fom ~tuarfen roow:o
abel~män prefter, borgare eller bönber. :Denna Uaå öfabe~
aat mera: od) teban 1719 förte ben er~ålla reprefentation;rätt
roib ril~bagarna, e~uru fi)rgäftue~.
<Seban be förfta befl)mren efter (!art XII:~ fdg ~unnit
lägga fig od) i fgnnet~et feban ~attarne fommit tia roäibet
144) böriabe ~anbel, närmgar ocq fabrifer att 61omftra, odl
Öt rodenjfaperna~ framåtfftibanbe arbetabe blibetegeringen ocq
e enf!ilbe. ~bolf ffrebrif~ btottning, Lovisa Ulrika, ~ar
fötroärfroat ftg ett namn fåfom fonfter~ od1 roetenf!aperi gunna·
rinna. Vetenskaps-Akademien [amt Målare· olfl Bild·
boggare·!kademlen inrättabe$ unber benna tib.
~
144.
!Stat~författningen.
a) stAnden rooto fl)ra: adel, prester, borgare
od} bönder, men be reprefenterabe bod ide numera froenjla
folfd fåfom be ~abe s.iort förut, innan ftånbeperfonillaifen
~abe 'bilbati. !Äbeln töfte IUål efter ~arr XII:~ böb återf4
fin forna matt, men bermeb roar föt aUtib förbi. :Dod [Jabe
abeln ännu rtora fötmon~rättig~eter, blanb anbra ben att en ..
fam ega frilisejord (€5 ä t u i n} od) att en fam
bdläba bt
[Jögre embetena~
b} meprefentationen.
<Sroerige fid en nl) riUbagiorbning 1723, odJ bdä1:
att milda, att bd nu förft bli r tal om g ru n b l ag a r, broilta too w: o
benna rifibag~otbning od) tegetingiformen afatt719meb
roiifa fillänbringar af 1720. &.nligt 1728 års tifibaglotbning
afgiotbei aOa äunben roib tUibagatna genom ttt ftånbl platta•
litet • .6ela ugeringtmarten famlabet, få att rasa, ~oj flänbnna,
ra
6
Medeltiden har Starbäck delat in i tre avdelningar:
l Öfwergångstiden, Stenkilska, Sverkerska och Erikska ätterna
2 Folkungaätten
3 Unionstiden
Nyare tiden är indelad i fem avdelningar med flera underavdelningar:
I
Gustaf Was a och hans söner
I I Sweriges storhetstid
III Frihetstiden
IV De båda Gustafwerne
V Det nya statsskicket efter år 1809
Efter varje avsnitt följer en översikt med återkommande
rubriker som Landet, Folket etc (se bild 17).
I inledningen till läroboken skriver Starbäck: "Den är egentligen afsedd för den afdelning af skolan, der ett mer 'ordnadt
wetande' bibringas lärjungen, och förutsätter derföre en genomgången kurs muntliga berättelser om händelser och personer,
hwartill läseboken bör blifwa för läraren en lämplig handledning." starbäcks lärobok ger onekligen kunskaper i svensk historia men förutsätter naturligtvis lärarens muntliga genomgång
och förklaringar hela tiden. 7)
Naturkunnighet
N J Berlins redan flera gånger omnämnda lärobok och läsebok i
naturlära blev de böcker som hela perioden kom att användas i
ämnet naturkunnighet Berlins lärobok utgick i tolv upplagor
om sammanlagt 400 000 exemplar och läseboken i nio upplagor
om sammanlagt 150 000 exemplar. Berlin var professor i kemi
i Lund (1845-1864). Därefter var han till 1883 generaldirektör
i Sundhetskollegium (från 1877 Medicinalstyrelsen).
Berlins lärobok, upplagan från 1872, omfattar 180 sidor.
Den är indelad i 12 avdelningar:
Bild 17 Ur "Försök till Lärobok i Swensk Historia" (1873)
av C G starbäck
108
109
48
4
fot or, 5 {1\nt.rotor 5 rnmmamut~ta rorilfotor (for8btnet)
ntbrrft 4. rttertfotor {ftitdlienet).
f
o~
d
........... a
....... b
e---
trllb, g fii 5 f{ 11 e U på gräs, f ii b e 6 f( lJ e U på fiil!esbrobl!,
fotnmnleU på fottt i fiibe9Ioften.
10. '1.U3grn fiiirWu:~ ln\'tlet f~innn omfring fig
Htafom ett n~ftan nf m~cret fin trå'o, ocf? berinuti Hg~
ger pnpcm. @!i å gör filte~fiiirHn~ lart~ eUer f il f e~~
mnffen; bet fom ~an fpiuner ii\' få fegt, ntt bet fan
n~fta<S o~ troinnn~. ;l)ct Mla<S f i (f e; ocf? bet t~g, fom
man roiifroer nf fHfe, flllla<S f i b e n.
SUfetlmnfhn lefroet af klet l)roitn mu(biirsttiil!d!l lilan
trifroes fi\Iel!e5 enl!nft bet fållann ttiib roe~n i klet {röta
menltiffotnn ~onom fåfom tlt tamt l!jur, föt filfd!l ffull.
!1Jlui6iirlltriibft fan roe~n i roi!'lfn liefat af roått (ann.
o~
r
h ..
i
k ...
L.
·····P
.......q
......... l'
...... 9
..b
c
IU~tHno.
k
l
lt>tntn.
m
!trrur[tllcn .
d
~ll<frl~cntl.
erulttrbl~~<!.
8'
h
t.fnotrnmbrnrl.
<etora ~rm~ipBU,
\lin~ Arm;i!)<ln.
i
.(l•n~let<n.
•r
~~ncl•~<L
,ylngrArnc.
b~ft~tntt.
'tArbcnrt.
o i!>frnbrnrt.
p ,fi>tbenet.
q ;\ctn>tl!l<n
r ~olld~tl.
D
"
tsrn~
.
Bild 18 Ur "Lärobok i Naturläran" (1872) av N J Berlin
110
S!nruernn nf många nnl!tn fjiirHnr nnftiian flor flnbn, t.
t;. tnUfpinnnren5 på linntriib, hortfiiiriin!l på frun.
11. 5tt·ollfUinbor, iungfrufltinbor ocf?bag,.
fl ii n bor qafroa långjtriicrt tropp ocf? låugn wingar;
'oe fl~ga meft wib lthltten meUau \thtfiitråna.
a.
12. 58 i e n lefroa ! fam::
~iiUen ocf? l,åUa~ tama i bifu::
por. ;) ~\Ua\·je ftt~a finnae tre
ff.tg<S bin, nemligen omfting 15
tufcnbe arbet~biu, 700 ~annat
eUer bt·önate ocf? en enba ~ona,
fom faUa~ wife eUer brottning.
~ rbet<Sbitta b~gga fmå rum nf
IVIl~ ocf? famla in ~ouing från
b(ommoma: l;lermeb fi.ll;la be (ar::
tierna ocf? untet· ltlintern fig
fielfwa. inlir bet blir fi.lt m3n"
ga bin t en fup.t ocf? bet finnae
flera \uifar, fl~get en miingb
bort o~ b~gget· en n~ fupa i be
fiitta fig bå ber, ~wareft roifen
fätter fig. t:>etta ptiigar ffe ftra~
före mitljommat olfl man f:iger
bd att bina fwih:ma. 58ina
~afroa i fljrrtl'tl en g.tbb, ~w.tt::
a br6n~rt;
meb
be fthf.t~ bå be blifrua
b tol(tn;
retabe.
• ;tkl4bl.
Bild 19 Ur "Lärobok i Naturläran" (1872) av N J Berlin
111
l.
2.
3.
4.
Om menniskan
Om djuren
Om växterna
Omjorden
5. Omlandet
6. Om vattnet
7. Om luften
8. Om elden, wärmen och ljuset
9. Om tingens beståndsdelar
l O. Om hwarjehanda sysslor och handtwerk
11. Om tyngd och rörelse
12. Om solen, månen och stjernorna.
Berlins lärobok är skriven med ett mycket klart och lättfattligt språk. Om djuren får barnen i åttonde upplagan veta bl a:
"Somliga djur hafwa likasom menniskan en ryggrad och många
andra ben inuti sin kropp samt därutanpå kött och skinn; dessa
kallas ryggradsdjur eller bendjur. Sådana äro hästen, hönan,
grodan, abborren. Bendjuren kallas äfwen vertebrerade djur.
Alla de andra djuren hafwa inga ben inuti sig, utan bestå
merendels af ett skal eller en hinna ytterst samt kött och inelfwor derinom; några bestå endast likasom af slem. Alla dessa
kallas benlösa djur. Sådana äro kräftan, sniglarna, flugan, myran, metmasken."
Läroboken är på 159 sidor och försedd med 64 instruktiva
illustrationer (se bild18). En del uppgifter står med "finare" stil
och skulle betraktas som överkurs (t ex om silkesmasken på
sid 48; bild 19).
Berlins läsebok (sjunde upplagan från 1871) är på 478 sidor.
Det är inte svårt att förstå, att den lästes som ren nöjesläsning av
vetgiriga elever. Med den utförliga innehållsförteckning boken
har kunde den också användas som uppslagsbok om naturen.
Hur fördelningen av innehållet i kurserna i geografi, historia
och naturkunnighet ändrades efter 1875 har tidigare behandlats i
kap 6. Ä ven om det var Meijerbergs ambition att inte ändra på
det sammanlagda kursinnehållet i geografi, historia och naturkunnighet från 1864 års kursplan, förlorade ändå dessa ämnen i
den senare kursplanen, bl a på grund av det större utrymme
112
katekesen fick i denna. Barnen måste nu ägna mycket mera tid åt
katekesinlärningen. Lärare och lärarinnor blev ibland tvungna
att ta någon lektion från ovannnämnda ämnen för att hinna kristendomskursen.
För de elever som fullföljde alla 14 kurserna enligt den
senare kursplanen blev det säkert mycket tråkigare att läsa
geografi, historia och naturkunnighet de två sista skolåren. Då
skulle man ju många gånger bara repetera vad man läst tidigare,
i vissa fall även läsa det finstilta, som mera intresserade elever
säkert inte kunde låta bli att läsa från början. Föräldrarna klagade ofta mot slutet av 1870-talet över att barnen skulle repetera
så mycket i stället för att få lära sig något nytt.
För fattiga föräldrar, som inte ens hade råd att hålla sina
barn med ordentliga kläder och skor, var det naturligtvis ännu
omöjligare att köpa skolböcker. På förslag av Meijerberg beslöt
Överstyrelsen, att alla folkskolans fattiga elever skulle ha rätt
till fria läroböcker och fri förbrukningsmaterieL Läroböckerna
skulle vara till låns och vid varje skola fanns ett förråd av alla
böcker som användes. 8)
Annan undervisningsmateriel
Beträffande annan undervisningsmateriel än böcker fanns det
skolor, som inte ens ägde en karta över Sverige, ingen skola
ägde en jordglob, och för undervisningen i geometri och naturkunnighet saknades all materiel. Detta konstaterades i 1855 års
kommittebetänkande. Det tillades också, att denna brist inte kunde annat än lägga hinder i vägen för en åskådlig undervisning. 9)
Listan på "Förslag till Läse- och Läroböcker samt öfrig
Skolmateriel inom Mönsterskolan" tog för "öfrig Skolmateriel"
upp följande förslag:
113
Tysk text till Sydows väggkartor, häften
Jordglob med ställning
"Öfrig Skolmateriel
Svarta taflor och tvenne kub. mått, enl. medföljande
kostnadsförslag af Snickarmästaren C Almberg
Rdr Rmt
Solida figurer, 3 satser a 15 Rdr Rmt
Kuber om l skålpundsvigt af träd,
metall och kork, 3 satser
3 St. jordglober a 20 Rdr Rmt
2 Satser Sydows väggkartor samt tvenne
Mentzers fysiska Kartor öfver Sverige
25 6
45
45
6O
250"
Enligt snickarmästare Almbergs kostnadsförslag, daterat den
1.0 september 1862, skulle kubikmåtten kosta 10 rdr rmt styck,
tillverkas av furu och vara "Polerade indelta i Disimaltum". För
de svarta tavlorna, 26 till antalet, tog han mellan 7 rdr rmt
75 öre och 12 rdr rmt per styck beroende på storlek. Almberg
kunde tydligen inte tänka sig, att det var för folkskolan (låt vara
Mönsterskolan) en sådan beställning gjordes. Han ställde räkningen på "Clara Ellemäntarskola".lO)
Den uppräkning av undervisningsmateriel förutom böcker
som finns med på inventarielistan för "St. Clara Församling~
Folk-skolas 3dje Class" 1866, är onekligen imponerande. Lärar~n Carl Almgren har i en del fall placerat undervisningsmatenelen under de ämnesrubriker de tillhör, men en lång lista på
materiel för undervisningen har han placerat under rubriken
Diverse Materiel. Vi följer här Carl Almgrens exempel, vilket
gör att diverselistan blir mycket lång (siffrorna betyder antal
exemplar).
"Christendom
Missionskarta
Räkning
Skiffertaflor
Geografi
Kartor öfver Europa - Sverige - Tyskland, Asien Africa -Norra och Södra America och Australien
Globkarta
Reliefkarta öfver Europa
Dito Italien
114
1
88
10
1
1
1
Historia
Karta öfver allm. historien
Karta öfver Rom.riket af Holle
Naturkunnighet
Kartor öfver hafsströmmarne, bergskedjorna,
vextema, vulcaner, jordbäfningar, klimaten,
jordskorpans genomskärning m m
Botaniska planeher af Andersson
Planche öfver Skandinaviens svampar m. text
Geometri
Passare jemte skrufnyckel
Cirkelbestick l sats geom. figurer
Kuber
Construktionsböcker
Diverse Materiel
Div. uppstoppade foglar
Do däggdjur
Cranier
Planeher öfver däggdjur, foglar och fiskar i satts
Herbarier af Walmstedt
Himmelsglob
Jord do (mindre)
Tellurium och Lunarium
Centrifugal maehin med applicationer
Diopter lineal med vattenpass
Värme-utvidgnings-apparat
Ingenhousz värmeapparat
Magdeburgska halfkloten
Induktionsapparat
Mikroskåp
Öga, öra och strupe af pappmache Mineralier stuffer
Låda innehållande teckning af silkesmasken
och dess förvandling
Wågskål med 6 vigter
Planeher på wäf öfver tyngdkrafterna
Måttband (felaktigt)
Geom. fig. för ritning sats
9
l
l
l
lO
20
l
4
4
75
37
4
6
3
2
l
l
l
l
l
l
l
2
l
l
113
l
l
6
l
l
115
Låda med kuber
Ritlåda
Geografisk skiffertafla
Låda för den lille geografen
Rist. Porträtter
Trumma
Sablar
Exercisgevär (mindre)
earbin do 25
Westerdahlska do
Notböcker
Sångtafla
l
l
l
l
70
l
9
50
18
11
21
l
11)
Den danske skolmannen Jens Holbech beskriver det intryck
skolsalarna i Stockholms folkskolor gjorde på honom vid hans
besök 1869. Han redogör först för bänkarnas utseende och placering. Att varje barn har sin egen bänk och stol, och att dessa
är placerade i rader på ett sådant avstånd från varandra, att läraren med lätthet kan komma till varje enskilt barn, imponerar
särskilt på honom.
"Det venlige och hyggelige Indtryk, som en saaledes udstyret
Skolesal frembyder, forh~ies ydermere ved det rige Underviisningsmateriel, der er anbragt langs med Vaeggene. Bibelske eller naturhistoriske Billeder, Landkort, store Fortegninger, Modeller af Maskiner o.s.v. afvexle med store sorte Tavler; thi medens vi hos os i
h v er Klas se n~ies med een sort T av le, finder man i Sverrig en
Raekke af Tavler. Dette större Apparat af Tavler medf~rer da den
Fordeel, at Laereren ved Hjaelp af disse kan beskjaeftige icke faa
B~m paa eengang, og at B~mene med Lethed fra enhver Plads i
Skolestuen kunne oversee, hvad der af Laereren eller Medeleven
opskrives. Lad nu saa vaere, at enkelte Dele af det rige Underviisningsmateriel mere ere beregnede for 0iet, end for den reelle
Nytte; vist er det, at man ved Intraedelsen i en stockholmsk st~rre
Skolesal faaer Indtrykket af, at der icke spares, naar det gjaelder om
at gj~re Underviisningen anskuelig." 12)
§ 14 (sista paragrafen) i 1876 års stadga för Stockholms
folkskolor har följande lydelse: "Lärare hafve noggrann tillsyn
om skolans lokal, dess materiel och öfriga tillhörigheter. Full-
116
ständig inventering anställes vid hvarje lärares tillträde och förnyas årligen."
Dessa inventeringar utfördes till att börja med av Meijerberg
själv, längre fram av förste läraren vid skolan i närvaro av
ytterligare två lärare som vittnen. Om något saknades ställdes
läraren till svars för detta. Av denna anledning tycks lärarna ha
sparat utskrivna skrivböcker, utslitna dammborstar, trasiga läroböcker mm.
I Adolf Fredriks folkskola inventerades flera lärares skolsalar den 16 juni 1879. Förste lärare var då Johan Molin. Bland
de lärare som vid detta tillfålle fick sina salar inventerade var
Arnelie Ljungström, Matbilda Berglöf och Richard Wennerquist. I A Ljungströms klassrum saknades ingenting, i M Berglöfs 10 skrivböcker, men av R Wennerquists inventarier saknades l tavelborste, l ex Siljeströms räknebok, l ex Starbäcks
små berättelser, 5 ex starbäcks lärobok, 2 st ritbestick, l dammborste, l pennkniv samt 107 linjerade skrivböcker.
Wennerquist skrev under inventeringsprotokollet följande:
"Att förestående inventering skett i enlighet med inventarielistan
erkännes; och får jag i afseende på det stora antal skrifböcker, 107
(ett hundra sju) st, som felar anmärka, dels att 21 (tjugu-en) st. åtgått
vid examensskrifningar de båda sista terminerna, dels att Hr Inspektor C.J. Meijerberg vid inspektion den 21 Okt. 1878 af mina skrifböcker i förste Lärarens närvaro till sig tagit ett obestämdt - hvarken af mig själf, ej häller af annan person i min närvaro räknadt antal skrifböcker; varande jag villig att, sedan detta antal blifvit till
mig uppgifvit, ersätta så wäl den befintliga bristen af skrifböcker,
som öfrigt enligt förestående inventering felande.
Stockholm den 16 juni 1879
R. Wennerquist
Vid ofvanstående inventeringar närvarande vitnen:
Aug. Bejner
Emil Hammarlund"
Någon uppgift om huruvida Wennerquist fick någon rättelse
beträffande de försvunna skrivböckerna har inte återfunnits. I
Adolf Fredriks allmänna diarium kan man emellertid för den
15/8 1879 läsa följande: "R. Wennerquist avgår. Jackson tillträ-
117
der." Richard Wennerquist blev sedermera överlärare för Tekniska skolan i Stockholm.13)
Om man studerar inventarielistorna av år 1879 för att få ett
begrepp om vad som vid denna tid fanns i skolrummen, kan
konstateras, att varken i M Berglöfs, A Ljungströms eller R
Wennerquists klassrum fanns mer än en svart tavla. Kartor och
planscher förekom, men inte i sådant överdåd som tidigare.
Kanske måste man dela med sig i samband med det stigande
barnantalet och det därmed ökande behovet av skollokaler. Å
andra sidan hade en del nyheter tillkommit sedan den danske
skolmannen ett decennium tidigare besökte Stockholms folkskolor, bl a termometer och meterstock, som nu fanns i varje
klassrum.
Noter
l) Avsnittet om läroböcker bygger P~. Siljeström. Handlingar och skrifter...
s 434, SFH II Klas Aquilonius s 428ff, Overst. årsberättelse 1862 s 10, ÅSU 38,
J Söderberg. Adolf Fredriks skola... s 30ff, SSA Klara fsk Inventarieförteckning
1866
2) SFH III Anna Sörensen s 360f, Psykologisk pedagogisk uppslagsbok s 959,
Hj Berg S:ta Clara församlings skola s 38, Adolf Fredriks fsk. Ida Schmiedtes
diariwn
3) Siljeström. Läsebok vid de första ... s 8f, SFH III Sörensen s 388, Överstyr.
årsberätt 1867, ÅSU 73, O Selinus Självbiografi s D 13, J. Bäckman: Läsebok för
folkskolor s lll, Svenskt Biografiskt lexikon
4) SFH III Sörensen s 392f, Hjalmar Berg. Hur läsebok för folkskolan ... s 3f,
Böök s 251, Furuland s X, Svenska kvinnor s 308, Ord & Bild 1898, Key.
Patriotism och läseböcker, Verdandi 1886~ A Sandström, (Uffe), Folkskolans
l!lsebok och modersmålet som huvudämne, ASU 71. BRud Hall, Kommentarer ...
s 249ff, Broström s 97f, SFH III Sörensen s 393, Almqvist: Svensk Rättstafningslära s 28f, ÅSU 71, Broström s 98f
5) SFH III Sörensen s 402, P A Siljeström: Lärobok i räknekonsten 1867, Företalsiii
6) SFH II Aquilonius s 447, SFH III A Sörensen s 407f
7) G Starbäck. Försök tilllärob ini (onumr)
8) N J Berlin. Lärobok i Naturläran, storkyrkans fsk allm. diarium 1873-1907
m fl folkskolors diarier frän samma tid, ÅSU 71. K O Broström s 79ff
9) Siljeström. Handlingar ... s 433, Unge s 137
10) Överstyr prot okt 1862
11) Klara fsk. lnventarielistor
12) Holbech s 19
13) Adolf Fredriks fsk. Inventarielistor, Adresskalendern för Stockholm 1885.
118
8 Människorna i
undervisningen 1:
skolbarnen
Våren 1868 arbetade August Strindberg som lärare vid Klara
folkskola. Sitt första intryck av barnen beskriver han på följande
sätt: "Fula, förkrympta, bleka, svultna, sjukliga och med nedslagna miner, grova kläder och tunga skor". Den danske skolmannen J Holbech, som året efter besökte Stockholms folkskolor
ger en något annorlunda bild: - - - "B!Zirnene i Folkskolerne i
Stockholm gjennemsnitlig ere paafaldene godt klaedte". Möjligen
kan någon skillnad mellan fattiga och rika församlingar märkas,
medger han. Holbech betonar särskilt, att pojkar och flickor är
försedda med skor eller kängor, och att den i Danmark vanligaste
fotbeklädnaden, träskor, som åstadkommer så mycket oro och
skador, är helt okänd i Stockholm ..
Så prydliga som Karl Htibinette (i bild på nästa uppslag), som
år 1867 gick i Klara folkskola, var nog i allmänhet inte folkskolebarnen, men inte heller så trasiga som pojkarna på den andra
bilden på samma uppslag.
Hur var det att vara barn och gå i någon av Stockholms folkskolor på 1870-talet? Naturligtvis förekom stora variationer på
grund av skollokalernas olika kvalitet, olika lärares personliga
förutsättningar och utbildning, föräldrarnas inställning till skolan
m m. Med tanke på den kaotiska tid under vilken de levde, måste
den minutiösa organisation som Meijerberg genomförde ända in i
klassrummen, och hans ständiga kontrollerande av att reglerna
efterlevdes, ändå ha åstadkommit, att skolan för många barn
framstod som en plats, där man visste hur det skulle gå tilL
Det är säkert inte enbart önsketänkande, som får Meijerberg att
redan i årsberättelsen 1865 och därefter med jämna mellanrum
119
Bild 20 Karl Hilbinette
upprepa"skolan synes blifvit kär både för barnen och deras
föräldrar" .l>
Man började skolan när man var sju år och fick då en egen
skolbänk med ett nummer. Samma nummer hade man på hängaren i kapprummet. I bänken förvarade man sina böcker, griffeltavla, grifflar, penna, skriv- och teckningspapper. I klassrummet
kunde finnas flera "svarta tavlor", kartor, bibliska och naturhistoriska bilder. Där fanns också en kakelugn eller kamin, en eld-
120
Bild 21 Två stockholmspojkar i trasiga kläder
gaffel och ofta en eldskärm. Man eldade med ved. Som belysning
hade man stearinljus eller rovoljelampor; först mot slutet av
perioden fotogenlampor. Den enda skola som hade gasbelysning
var Storkyrkoförsamlingens. Läraren eller lärarinnan hade en hög
kateder, framför vilken tre halvcirklar i rött var uppmålade, där
de olika läslagen, lrudagen eller räknelagen fick stå för att direkt
få undervisning av honom eller henne. Till vänster om katedern
var tre streck dragna på lika avstånd från varandra. Om man
121
skulle komma fram för att visa arbetsresultat, skulle detta ske i en
viss bestämd ordning, som man hade fått öva. När eleven närmast
katedern fått visa sitt resultat och gick tillbaka till sin plats, ryckte
de andra två ett steg närmare, och den som därefter var i tur
ställde sig efter dem på det nu lediga strecket. Inom skolan skulle
man gå på tå, "inte som björnen med hela foten".
När man gick hem från skolan, hade man sällskap med dem
som skulle åt samma håll, alltså tillhörde samma "hemrote".
(Barnen var indelade i rotar efter bostadsadressen.) Den som var
"rotemästare" skulle dagen efter rapportera tillläraren eller lärarinnan om något inträffat under hemvägen, t ex slagsmål.
Man fick inte komma för sent eller vara hemma från skolan
utan att meddela anledningen. Fyra orsaker till frånvaro bokfördes i examenskatalogerna: "utan giltig orsak, af sjukdom, af
brist på kläder samt af giltigt hinder eller lof" (se bilaga F).
Enligt § 8 i 1861 års stadga angående folkundervisningen i
Stockholms stad skulle de barn som på grund av föräldrars eller
målsmäns fattigdom "sakna kläder eller uppehälle för att kunna
skolan bewista" få hjälp genom fattigvården. Lärare och lärarinnor ålades att hjälpa föräldrarna till rätta med detta. Meijerberg
sökte på olika sätt få extra medel "till beklädnad af fattiga skolbarn". Som exempel kan nämnas, att han i mars 1863 skrev till
Överståthållarämbetet och anhöll om att hundskattemedlen till en
del skulle få användas till ovanstående. (Hundskatten hade införts
i maj året innan.) Det blev emellertid avslag på Meijerbergs begäran.
I årsberättelserna anges "försummade dagar" i procent fr o m år
1872. Frånvaro utan giltig orsak sjönk från 1,2% till 0,5%
mellan åren 1872 och 1882. Karl Olof Broström påstår dock, att
"falsk bokföring i mången dagjournal och på dem grundade
examenskataloger och skolgångsstatistik" förekom, eftersom alla
visste, att den lärare eller lärarinna som hade många skolkningsdagar noterade, skulle avkrävas muntlig eller skriftlig förklaring
vid kommande termins början.
Under ovannämnda period, 1872-1882, steg frånvaron på
grund av sjukdom från 3,4% till 5,7 %, frånvaro av brist på kläder sjönk från 1,6% tilll,O% och frånvaro av annan giltig anledning steg från 2,8% till 4,3 %. År 1880 var sjukdomsprocenten
122
mycket hög, beroende på att epidemier av såväl scharlakansfeber
som difteri pågick detta år. För att hindra epidemierna att sprida
sig höll man även friska syskon till insjuknade barn hemma. Detta höjde frånvaroprocenten "af giltigt hinder eller lof". Även
mässlingsepidemier förekom, och den sammanlagda frånvaroprocenten steg under perioden från 9% till11,5 %.
På bilaga F ser man i näst sista kolumnen att 10 elever belönats
för "flitig skolgång". I en del avdelningar erhöll alla elever
premier för "flitig skolgång", speciellt i början av den undersökta
perioden. Premierna var ett medel att få eleverna att inte skolka.
Därför anslogs ganska stora belopp till premier, t ex år 1863
l 006:85 rdr rmt och år 1882 3 000 kronor. Barnen erhöll premierna i form av pengar, böcker, pennskrin m m. År 1866 fick
t ex flera av de särskilt välförtjänta eleverna i tredje klassen i
Klara folkskola svampkartor till ett värde av 5 rdr rmt per styck.
Karl Hiibinette fick bl a en sådan. En krona eller "Läsebok för
folkskolan" + 25 öre fick barnen i Adolf Fredriks skola år 1877,
som belöning för flitig skolgång i förening med gott uppförande
och flit.2>
En företeelse man kan fundera över var grunderna, efter vilka
betyg i uppförande, flit och förståndsutveckling sattes. Det var
inte många som hade högsta betyg i en avdelning; ab och b var de
vanligaste betygen. Vad hade då de barn gjort som förtjänade c?
I Hedvig Eleonora (fram till 1885 Ladugårdslands) folkskolors
arkiv finns många lärares enskilda diarier bevarade samt dessutom samtliga examenskataloger från åren 1871-1873. Vi kan
välja ut en elev för att se hur långt vi kan följa honom i skolan.
Carl Albin Vallin, född den 27 september 1863, kom "från
hemmet" och började den 31 oktober 1870 hos mamsell Ebba
Gustafsson (f 1850) i Ladugårdslands folkskola och placerades
som nummer 31 av 33 barn (29 flickor och 4 pojkar). Han erhöll
l kursbetyg i samtliga ämnen och hade alltså 3 kursbetyg vid
vårterminens slut. Avdelningen hade då ökat till 38 elever (17
pojkar och 21 flickor).
Samtliga pojkar lämnade därefter avdelningen, och Carl Vallin
började hos mamsell Sofia Wilhelmina Forsström den 15 augusti
1871. Tyvärr är inte hennes eget diarium med bland de bevarade,
men i stället finns examenskatalogerna att tillgå. I mamsell Fors-
123
ströms avdelning gick denna höst 52 pojkar och Carl Vallin hade
nu nummer 25. Han hade inte varit frånvarande någon dag, fick
genomgående b i uppförande, flit och förståndsutveckling och
belönades för "ordentlig skolgång".
Vårterminen 1872 hade han åkt ner på plats 33 av nu 55 pojkar
i avdelningen. Fortfarande hade han inga frånvarodagar. Han
hade b i uppförande men a i såväl flit som förståndsutveckling.
Sammanlagt hade han nu 12 kursbetyg och b i skrivning samt
belönades för "flitig skolgång" den 13 juni 1872. Höstterminen
1872 hade Carl Vallin nr 32 av avdelningens 37 pojkar. Han hade
varit borta 8 dagar på grund av "brist på kläder" och 24 dagar på
grund av "giltigt hinder eller lov". Tyvärr hade han nu c i uppförande men a i flit och även i förståndsutveckling. Han hade
sammanlagt 18 kursbetyg och c i skrivning samt belönades för
"flitig skolgång".
Vårterminen 1873 är sista terminen Carl Vallin tillhör mamsell
Forsströms avdelning. Vid denna termins slut hade han varit sjuk
i 3 dagar och hemma på grund av "brist på kläder" i 2 dagar. Han
hade fortfarande c i uppförande men ab i flit och b i förståndsutveckling. Hans 30 kursbetyg var fördelade på följande sätt:
kristendom 9, svenska språket 7, räkning 6, geografi 4, historia 3
och naturkunnighet l och i skrivning hade han b. Att Sofia Viihelmina Forsström bedrev mycket individuell undervisning kan
man se av hennes examenskataloger, där eleverna vid terminssluten var oerhört spridda kunskapsmässigt. Carl Vallin hörde till
dem som till att börja med skaffade sig ovanligt många kursbetyg
men sackade av efter hand.
Höstterminen 1873 började han i Victor Björkanders avdelning,
där han erhöll nummer 20 av avdelningens 30 pojkar. Vid höstterminens slut hade han varit frånvarande 5 dagar "af brist på
kläder" och 5 dagar "af giltigt hinder eller lof". Tre gånger hade
han dessutom kommit för sent Han hade nu b i uppförande, ab i
flit och b i förståndsutveckling. Hans sammanlagda kursbetyg var
34, i skrivning hade han b, i sång c och i gymnastik b. Han belönades även denna termin för "flitig skolgång".
Genom att följa Carl Vallins skolgång under hans tre första
skolår får vi fram bilden av en liten pojke, som bytte lärare redan
efter en termin i skolan. I den nya avdelningen gick enbart
124
pojkar, till att börja med över 50 stycken. Första terminen klarade
han ganska väl av sina kursbetyg och skolkade aldrig. Men varför
fick en 8-9-årig pojke c i uppförande, och efter vilka grunder
över huvud taget sattes uppförandebetygen?
Varken i årsberättelser eller protokoll tycks det finnas några
uppgifter om detta. I årsberättelserna upprepas dock "Barnens
uppförande har med högst få undantag varit godt". Möjligt är att
b= godt (se kap 6) betraktades som det normala och betyget
graderades efter detta.
Emil Norlander (se Förord) har bl a i sin bok "Rännstensungar
och storborgare" berättat om sitt första möte med folkskolan som
åttaåring, och hur han sedan, allt eftersom familjen flyttade mellan stadsdelarna, bytte skola och lärare. Ett par lärare är namngivna i boken, Anders Lindberg (f 1833) i Ladugårdslands folkskola
och Hulda Lundin i Klara folkskola.
Det lyckades att i lärares enskilda diarier och examenskataloger
följa Emil Norlander genom alla skolår till hans sista termin i
klass VII i Klara folkskola, där han hade Johan Jakob Dalström
som lärare.
Norlander gick emellertid inte hela sista terminen i klass VII på
grund av att fadern hastigt avled. Denne hade varit guldsmed och
modem sålde allt färdigt och ofärdigt arbete av honom till den
kände guldsmeden och konstsamlaren Christian Hammer (18181905) samt hyrde ut verkstaden till en person som kallade sig
dentist Emil Norlander övertalades att sluta skolan för att "uppläras i tandläkeriet".
Norlander berättar själv, att hans bröder lärt honom läsa innan
han började skolan. Detta måste ha betraktats som att han undervisades i hemmet, eftersom han inte började skolan förrän vid 8
års ålder. Han skrevs in i Storkyrkans folkskola, där han tillhörde
mamsell Hilda Lindebergs (f 1845) avdelning. Henne mindes han
inte alls, för han hade efter ganska kort tid flyttat till Ladugårdslands folkskola på Quartersgatan, numera Linnegatan, där han
skrevs in i Anders Lindbergs avdelning den 18 oktober 1874.
Anders Lindbergs diarium finns bevarat för så gott som hela
1870-talet. Emil Norlander förmodar själv, att han gjort ett språng
uppåt och kommit i en avsevärt högre kurs i Ladugårdsland än i
Nicolai (Storkyrko), eftersom man bl a börjat med välskrivning.
125
Så visade det sig också vara. Emil Norlander kom med 13 kursbetyg från mamsell Lindebergs kurs 4 till Anders Lindberg, som
då hade andra klassens kurs 6.
Han beskriver sin första lektion i välskrivning på följande sätt:
"Jag tillfrågades aldrig av magistern om jag varit med om någon
lektion i välskrivning. Jag fick ett pennskaft och blev barskt tillsagd att börja skriva i den linjerade boken, där varje rad hade en
tryckt bokstav, avsedd att efterlikna. Det var ett S, jag började
med. Över mig stod magistern, och det gällde att hålla bokstaven
mellan de bägge linjerna. Jag kom dock en halv millimeter över
linjen och flux hade jag mig en hurril, så pennskaftet for i en båge
långt ut i rummet. Nytt försök, ny hurril- och så ideligen."
Denna termin hade Anders Lindberg 54 elever och vårterminen
1875 61 elever i sin avdelning. När man bläddrar bakåt i Anders
Lindbergs diarier från tidigare terminer, lägger man märke till att
han så långt det gått försökt hålla eleverna samlade, så att de
verkligen klarade l kursbetyg per termin och ämne, även före
1876 års stadga (se kap 6), då detta påbjöds. Men det blev ändå
en samling elever, som inte hängde med och hamnade sist på
listan vid flyttningsförslaget
Anders Lindbergs uppgifter för höstterminen 1875 är lite oklara; han har suddat mycket i diariet. Antagligen beror det på att det
var just då man ändrade klassindelningen till 7 klasser med 14
kurser. Vårterminen 1876 hade han emellertid klass IV a, alltså
kurs 8. Emil Norlander har nummer 13 av 37 pojkar. Hans betygsrad ser ut på följande sätt: kristendom 7, modersmål 7, räkning 7, geografi 3, historia3, naturkunskap l 28. Terminen därefter har han fått ytterligare l kursbetyg i varje ämne, allt enligt
den normala ordningen. Lärarna var i sina enskilda diarier inte
skyldiga att sätta ut andra betyg än kursbetyg, därför finns inga
uppgifter om Emil Norlanders betyg i uppförande eller övningsämnen för ifrågavarande period.
Emil Norlanders familj flyttade på nytt. Han skrevs ut den 29
september 1876 till den senare så berömda lärarinnan Hulda
Lundins avdelning i Klara folkskola. Fr o m vårterminen 1877
t o m vårterminen 1878 tillhörde han Anders Lindens avdelning
vid samma skola. Från Klara folkskola finns betygsjournaler från
ifrågavarande period. Hans betygsrad från klass VI a ser ut på
126
följande sätt: uppförande a, flit a, förståndsutveckling a, kristendom 11, modersmål 11, räkning 11, geografi 7, historia 7, naturkunnighet 5, geometri 3, skrivning ab, ritning ab, sång b, gymnastik b, vapenövning b, handarbete ab. Som tidigare nämnts, tillhörde han J J Dalströms avdelning sista terminen i skolan.
I Anders Lindbergs avdelning i Ladugårdslands folkskola hade
Emil Norlander ett par klasskamrater, som med tiden skulle bli
ganska berömda. Den ene hette Gustaf Janson (1866-1913) och
blev författare. Han slutade folkskolan 1877 för att börja i
elementarläroverk. Den andre hette Carl Gustaf Lindgren (18651957) och gick kvar hos Anders Lindberg till 30 mars 1878, då
han skrevs ut till "hemmet (handel) Malmskillnadsgatan nr 19
Aftonskola (Hr Eriksson)". Carl Gustaf Lindgren gick till sjöss,
hamnade i England, där han ändrade sitt namn till Charles Lindley. Han organiserade Svenska transportarbetarförbundet, vars
förtroendeman han blev. Som socialdemokratisk politiker invaldes han i riksdagen.
Emil Norlander beskriver Anders Lindberg som en "reslig man
med ett patriarkaliskt helskägg" och som ingav "kolossal respekt". Han uppehåller sig mycket vid hans stränga bestraffningsmetoder. Det enda positiva han minns av denne lärare v.ar, att han
spelade fiol till morgon- och avslutningsbönerna.
Sina lärare i Klara folkskola beskriver han genomgående som
mycket sympatiska, och som aldrig gick handgripligt tillväga.
Förste läraren vid denna skola, som för övrigt hette August
Kinnvall, beskriver han däremot som en "komplett slagmaskin".
Man kan ju i detta fall undra, om det möjligen var så att § 11 i
1876 års stadga (se kap 6) här tillämpades på det sättet, att förste
läraren även utförde agan. Men detta stämmer inte med Emil
Norlanders beskrivning av situationerna. Kinnvall undervisade i
matematik i den avdelning Norlander gick, och det var nämligen
på grund av förseelser under matematiklektionerna, som denne
delade ut hurrilar och även använde rottingen. Att hans övriga
lärare i Klara folkskola aldrig använde sig av aga som bestraffningsmetod kan säkert vara riktigt.3l
I 1864 års stadga finns ingen paragraf om hur elever skulle
bestraffas. Men det påbud som§ 11 i 1876 års stadga innehåller,
måste ha kommit mycket tidigare, därom vittnar diarierna. I
127
storkyrkans allmänna diarium 1867-1872 meddelas följande den
6 april 1872.
11
Efter föreg. varning agades gossen Osv. Flygare för följande
förseelse. Osv. F. hade varit ouppmärksam under lektionen i
geometri, till straff därför fick han tillsägelse att stå på sin plats,
då han derefter likväl icke iakttog nödig stillhet och uppmärksamhet ökade straffet med tillsägelse att stå på afskild plats (vid
kakelugnen). Från denna plats tillät sig gossen (i ett ögonblick då
läraren såg åt annat håll) göra grimaser åt läraren, hvilka väckte
de öfriga barnens uppmärksamhet; det ansågs nu nödigt att ådöma honom aga, hvilken tilldelades honom efter lektionens slut. 11
Enligt examenskatalogen för 1872 hade Osvald Flygare denna
vårtermin sammanlagt 60 kursbetyg och gick den 7 maj till ångslupen 11 Axel". Hans förseelse betraktades tydligen som svår.
Därför skildes han från skolan på detta sätt, vilket inte var ovanligt. I lärares diarier från olika skolor förekommer på flera ställen
en anmärkning om att en pojke seglar. Det gäller alltid äldre
pojkar och oftast sådana som står längst ner på avdelningslistan
och alltså inte klarat så många kursbetyg. Hur anvisningarna i
ovanstående paragraf i övrigt följdes i alla avdelningar av Stockholms folkskolor är svårt att avgöra. Så många enskilda lärares
diarier, där anteckningarna skulle göras, finns inte bevarade. I de
allmänna diarier som finns kvar, har relativt få noteringar om aga
gjorts. Var gick gränsen för "lindrig kroppsaga 11 ?
Exempel visar, att aga, som i varje fall avsiktligt varit lindrig,
kunde få katastrofala följder om den drabbade en elev med
kroppslig defekt eller svår sjukdom. Fredrik Edgren berättar hur
han som ung nyexaminerad lärare på olika sätt provocerades av
eleverna, då han hösten 1872 vikarierade för August Kinnvall i
högsta klassen i Klara skola. Bland Edgrens uppgifter ingick att
ha gevärsexercis med flera klasser samtidigt i skolans långa
korridor. En lördagseftermiddag började några pojkar störa denna
exercis genom att lyfta gevären något och sedan släppa dem i
golvet. På detta sätt åstadkom de ett mycket irriterande klapprande ljud, som gjorde att Edgren till slut ilsknade till och gick in
i skolsalen efter en rotting, tog ut en pojke ur ledet och gav
honom några rottingrapp, ställde sedan in honom i ledet och
förfor på samma sätt med en annan pojke. Denne föll emellertid
128
och blev liggande orörlig, när Edgren släppte taget. Edgrens
första tanke var att pojken simulerade svimning och lät honom
ligga, men eftersom han inte rörde sig och blod sipprade ur
munnen på honom, blev Edgren orolig, lyfte upp honom och bar
in honom i skolsalen. För Edgren föreföll pojken nu död eller i
bästa fall medvetslös och prövade med att ösa vatten på honom
och fann till sin glädje, att pojken kvicknade till igen. Utan att ta
reda på pojkens adress lät nu Edgren honom gå hem. Söndagen
blev mycket orolig för den unge läraren, som först nu bötjade bli
eftertänksam och förstod, att han borde handlat annorlunda.
Måndag morgon stod pojken med sin mamma utanför skoldörren,
och Edgren väntade sig skarpa förebråelser. Emellertid upplyste
modern honom endast om att sonen hade fallandesjuka och bad
Edgren behandla honom varsamt. Blodet från pojkens mun kom
från hans spruckna överläpp, som han vid fallet fått kluven av
gevärslåset Läppen måste senare sys av läkare.
Barnantalet i avdelningarna gick verkligen ner under 1870talet. 1865 var medeltalet barn i vatje avdelning 45, 1878 var det
33. Det var dock ingen jämn fördelning lärarna emellan, och
Meijerberg skrev med anledning av detta i årsberättelsen för
sistnämnda år: 11 Det antal barn, hvatje lärare haft att undervisa i
skolor med daglig undervisning har i flera hänseenden varit
beroende af skollokalernas beskaffenhet. n
1881 och 1882, de två sista åren i undersökningen, var medeltalet barn per lärare 34. För att klara ett så relativt lågt medeltal
måste varje år ett stort antal lärare nyanställas på grund av det
ständigt stigande barnantalet i skolorna. 1882 anställdes 34 nya
lärare. skollokalerna räckte inte alls till, som vi redan vet, och
många skolbarn fick sin undervisning på eftermiddagarna, t ex
Emil Norlander i Storkyrkoförsamlingen.
Vid Meijerbergs ofta återkommande besök i avdelningarna fick
skolbarnen tillfälle att visa vad de lärt sig. Ibland åhörde Meijerberg enbart lärarens eller lärarinnans genomgång eller förhör,
stundom övertog han själv förhöret eller gick igenom ett nytt
avsnitt på det sätt han ansåg vara det lämpligaste. Det hände, att
förste läraren var närvarande vid dessa tillfällen och förde anteckningar om vad som tilldragit sig. (Också Inspektor noterade, i den
av lärarpersonalen så fruktade "skamboken 11 .)
129
1873 ålades lärarpersonalen att dagligen föra lektionsjournaler.
Några få sådana från den undersökta perioden finns bevarade,
bl a Ida Schmiedtes i Adolf Fredriks folkskola. (Ida Schmiedte
(f 1856) kom som nyexaminerad till Adolf Fredriks skola den
13 augusti 1876.) Tillsammans med kursbetygen stärker bevarade
lektionsjournaler och förste lärares anteckningar från besök i
avdelningarna vittnesbörden om vad skolbarnen i verkligheten
lärde sig i de olika ämnena.
Från Adolf Fredriks skola finns förste läraren Johan Molins
"Anteckningar öfwer afdelningarna H.-t. 1881 o. V .-t. 1882" delvis återgivna i ÅSU 71. Enligt Molins "anteckningar" var barnantalet i Adolf Fredriks skola höstterminen 1881 nära 1200 och
vårterminen 1882 drygt 1250. Lärarna och deras avdelningar var
36. Högsta antalet barn i en avdelning var 61 och lägsta 18. Med
ledning av bl a Molins "anteckningar" samt årsberättelserna för
1880-1882 får man en aning om klassrumsundervisningen i de
olika ämnena.
Svenska språket (Modersmålet)
Johartna Maria Jackson hade 1881 32 pojkar i första klass. Hon
fick besök av Inspektor den 14 november. Vid besöket lät Jackson pojkarna stava enbart med bokstävernas namn, när hon
förberedde läxan i innanläsning. Hon fick rådet att även låta dem
stava "medels ljud". Tydligen brukade hon göra detta, ty det
visade sig, att de flesta pojkar var säkra på såväl ljuden som
bokstävernas namn.
Den 11 mars 1882 besökte Inspektor Amalia Öberg (f 1850),
som då hade ca 40 elever i första klass. Året innan hade hennes
avdelning bestått av e~ever i sjätte och sjunde klasserna. Säkert
kändes det ovant för Öberg att nu plötsligt undervisa nybörjare.
Möjligen var det därför Meijerberg visade, hur hon noga skulle
förbereda läxan från tabellerna (på planscher) genom att "dels
ljuda orden och läsa dem, dels stafva dem och läsa dem. Sä gå
öfver till boken och låta en flicka säga ett ord, så hela afdelningen
samma ord, så en annan flicka nästa ord och därpå hela afdelningen samma. Till sist kören hela läxan."
Den 19 maj var det kursförhör (Svenska språket) i samma
avdelning. "Barnen läste tämligen bra ett alldeles obekant stycke i
130
Siljeströms läsebok. Ganska lika goda allesammans." I skrivning
erhöll barnen följande omdöme: "Syntes mig, som borde barnen
vunnit något mer säkerhet i formandet af bokstäfverna och mera
stadga i der~s s~mmanföring ~U ord och mera öga för lutningen.
Kroppens hållmng kunde vant bättre. Pännans ställning borde
observerats noggrannare."
Till Fredrika Hultman (f 1857) kom Inspektor den 14 oktober
1881. Hon hade då en avdelning på 30 flickor i femte klass.
Hultman förhörde sina elever i språklära; om substantivens indelning, ~enus, numerus och kasus. Meijerberg ansåg nog, att flickorna mte alltid förstod vad de sa, men han verkade nöjd ändå,
eftersom han skrev: "Raskt och hurtigt gick det tilL 11
Den 23 mars 1882 återkom han till Hultmans avdelning. Denna
gång gällde det innanläsning. "Flickorna läste särdeles bra", blev
omdömet.
Den 3 maj 1882 infann sig Inspektor hos Ida Schmiedte, som
då hade en flickavdelning på 42 elever i klass VII. "Flickorna
hade tämligen reda på satsdelarna, då S. frågade ut dem. Hade ej
vana att päoeg~n hand redogöra för satsbygnaden i meningar.--S. hade gatt tgenom värben och advärben. Flickorna kunde
ganska ~äl på frågande väg göra reda för värben. De syntes
emellerttd vara något vacklande där och hvar. S. torde icke heller
hafva gått riktigt grundligt i botten med värbets facer: flickorna
hade reda på termer, men deras betydelse?"
Räkning
Kursförhör i räkning den 19 maj 1882 i Amalia Öbergsavdelning
(klass l): "Särdeles roligt att höra den säkerhet, som förefans i
afseende på behandlingen af talbegreppen 1-10. Alla räknesätten
förekomma."
Filippa Lundström (f 1849) fick den 4 november 1881 besök
av Inspektor i sin avdelning på ca 30 pojkar i sjätte klassen.
Huvudräkning klarade pojkarna tämligen bra, men de hade inte
reda på kvadrat och kub på ett tal: "Förvandling af vanligt bräk
till decimalbråk kunde ej gossarne. Metermätt hade några
tämligen reda på. --- Vanligt bråk. Förlängning af ett visst slags
delar till ett annat gick någorlunda, 112, 114, 1/8 liknämniga."
131
Geometri
I geometri uppmanades Lundström låta pojkarna göra konstruktioner "så väl vid teorem som vid problem".
Den 27 januari 1882 var Inspektor i Jö~s !o~ansson~ avdelning,
ca 30 pojkar i femte klasse.n, geom~tn. Pa J:s fraga h~r han
skulle ställa undervisningen 1 geometn, I kursen, svarade Jag, att
den kursen skulle tas som åskådningsöfningar, så att de ifrågavarande kropparna visades för barnen och på h~uristisk meto~
beskrefvos~ linierna och de plana ytorna skola ntas - - - på fn
hand eller efter lineal."
Geografi
Karl Olof Broström besöktes av Inspektor den 13 april 1882.
Broström hade en pojkavdelning på ca 50 elever i fjärde klassen.
Meijerberg var inte nöjd med Broströms undervisning. Han
ansåg, att pojkarna kände på sig att läraren inte hade stötTe krav
på bestämda kunskaper. En måna? senare, den 17 maj, är Mei)er:
berg tillbaka i Broströms avdelmng. Denna har åter geografi pa
schemat, men denna gång är Meijerberg betydligt mera belåten:
"B. genomgick något af Sveriges förhållanden i allmänhet och
sedan Svealand. Gossarna hade ganska bra reda på sig. n
Vid Inspektors besök hos Fredrika Hultman den 14 oktober
1881 hade hon även förhör i geografi med sina flickor i femte
11
klassen. Man läste Mellaneuropa och framför allt Schweiz. H.
plockade genom frågor sönder innehållet. Bättre om flickorna. fått
till uppgift att sammanhängande. göra reda för. något v1s~t,
synnerligast på detta stadium. Uppgiften kunde vant: l) Schwetz
gränser; 2) S:s naturliga beskaffenhet; 3) floder, sjöar (vattendrag); 4) indelning; 5) historia; 6) näringar etc. - Hade vid dessa
redogörelser några hufvudsaker utelämnats, kunde de utfrågats
sedan. Vidare kunde efteråt påpekats detaljsaker, som ej nödvändigt fordras att flickorna skola kunna."
Historia
Filippa Lundström hade historia på sch~mat, då In.spek~or den l O
september 1881 besökte hennes avdelnmg, 30 pojkar 1 klass VI.
"Allmän historia. Hennes frågor rediga och pekande på hufvudsakerna. Ny läxa preparerades genom innanläsning först. Frågade
132
därefter ut läxan, hufvudsakerna, inför öppen bok. - Skulle
kanske varit bra, om en sammanfattande öfverblick gjorts, så att
hufvudsakerna stått klara och tydliga."
Tyvärr fick man inte veta vad Filippa Lundströms avdelning
just den dagen läste i allmän historia. Var det om grekerna, korstågen, Napoleon eller något annat som tillhörde kursen? Hennes
diarium finns veterligen inte bevarat från denna tid.
Naturkunnighet
Den 4 november 1881 infann sig Inspektor hos August Bejner,
som då hade en avdelning på ca 30 pojkar fördelade på fjärde och
femte klasserna. Bejner hade naturkunnighet på schemat ("de
benlösa djurens indelning"). Bejner uppmanades att låta pojkarna
läsa hemläxan innantill så att de svagare fick mera övning.
"Gossarna läste mekaniskt stycke för stycke. Inspektor frågade,
om vid innanläsningsöfningarna plägade förfaras på något annat
sätt. B. genmälde nej, utom att barnen fingo läsa efter stafvelse.
Preparering af ny läxa. Gossarna fingo läsa innantill om bina. Så
frågade B. ut innehållet och talade om gammalt och nytt sätt att
'skatta' ... "
Meijerberg såg helst, att lärare och lärarinnor följde hans metoder vid undervisningen. Broström, Molin och flera av de yngre
bland lärarpersonalen var inte alltid så roade av att följa Meijerbergs modell. Broström berättar i sina hågkomster om en lustighet, som inträffade vid Meijerbergs besök i en flickavdelning,
11
Vars lärarinna var mycket 'bekännelsetrogen'. Hon kunde alla
frågorna och barnen alla svaren, vilka de dock inte alltid placerade på rätt plats. M. började: 'Tag fram tavlorna barn! Skriv
skjortan! Säg något om skjortan!' Klassen i korus: 'Skjortan är vit
och kjorteln är röd'."
Meijerberg ville visa hur man kunde kombinera rättskrivning
och satslära. Skjorta, hvit och kjortel var svårstavade ord och
lämpliga att använda för att få reda på barnens rättstavningsförmåga. Samtidigt kunde deras insikter i satslära utrönas. "Därför: 'utsäg något om skjortan!' Det måste bli 'är hvit'. Därmed
hade man en sats. Med kjorteln till hjälp fick man ytterligare en
sats, och så kunde man medelst 'och' förena dem till en mening.
133
Det var det fina, som barnen i sin iver att få visa sin duktighet
inte förstod."
Några avdelningar hade vikarie vid Inspektors besök under den
ovan nämnda perioden. Lovisa Ulrika Magnusson (f Åberg 1847)
vikarierade i en pajkavdelning femteklassare den 29 oktober
1881, då Meijerberg infann sig. "Ej nog bestämd vid sin undervisning. Vid geografiundervisningen brast mycket i afseende på
disciplinen: några gossar, de M alra närmaste, hviskade sins
emellan under hela tiden utan att M sökte få dem att låta bli. 11
Den 4 november 1881 vikarierade Maria Lovisa Nilsson (f
1860) i en annan pajkavdelning femteklassare. Pojkarna 11 Suto
med 2:e rockar på sig inne; d:o med rockarna knäpta, med stora
ylledukar etc."
Skolbarnen tog sig tydligen lite extra friheter, när deras ordinarie lärare eller lärarinna var frånvarande. Troligt är, att de kommit
överens om att sitta inne med ytterkläderna på, vilket var lite
spännande och framför allt upproriskt. Ytterkläderna skulle ju
hänga på rätt krok i tamburen. Att skolbarnen kom överens om att
göra ofog när de hade vikarie, har också den tidigare nämnde
läraren Edgren berört, när han hade gevärsexercis. Det var ju inte
så lätt att hitta en speciell syndabock då.
Edgren relaterar ännu en episod i samband med sitt vikariat i
Kinnvalls avdelning i Klara skola. "Det kunde hända att hela
klassen satt uppmärksam med blicken riktad på läraren, men
öfver hela rummet hördes ett doft ljud, mummel från slutna
läppar." Vid ett tillfälle råkade Ed gren få se hur en papperslapp
vandrade från pojke till pojke under pulpeterna. Han lyckades
snappa åt sig lappen, på vilken det stod: "Vi ska murra." Ingen
hade dock skrivit lappen och ingen visste varifrån den kom.
skolbarnen kunde emellertid ha fuffens för sig, utan att de hade
vikarie. Som redan nämnts var Storkyrkoförsamlingens skola den
enda skola med gaslampor under 1870-talet, och det behövdes, ty
där var mörkt hela dagarna. Emil Norlander berättar, att plötsligt
kunde gaslågan i taket bli mindre och mindre, gick till slut över i
blått och ett tu tre var det mörkt. Lärarinnan, Hilda Lindeberg,
gav då order om att barnen skulle samla ihop sina saker och gå
hem. Dessa avbrott var mycket välkomna, skriver Norlander.
134
Att lamporna slocknade berodde på att det kom luft i rören, fick
barnen veta. Emil Norlanders äldre bror skojade och sa, att någon
"illmarig" pojke blåste in luft i rören. I nybörjarklassen, som Norlander då tillhörde, började man diskutera om man själva skulle
kunna skaffa sig skollov. En eftermiddag under en rast, då ingen
såg dem, övertalade kamraterna Norlander att klättra upp på en
stol i tamburen, skruva loss brännaren och med fulla lungor blåsa
i gasröret. Gaslågan började domna och snart låg hela huset i
mörker.
Norlander vågade aldrig göra om experimentet. Det smittade
dock av sig, och det hände då och då, att skolan låg i mörker den
närmaste tiden. Till slut kom en man från gasverket och bytte ut
de ganska löst sittande brännarna. De nya var mer komplicerade
och kunde bara tas loss med tång. I och med detta tog "skolförmörkelserna" slut, skriver Norlander.4)
Redan i 1864 års stadga § 2 påpekas, att flickorna i "de öfre
skolorna" förutom i folkskalestadgans alla läroämnen även skulle
undervisas i 11för deras kön nödiga handaslöjder 11 • Flickorna fick i
slöjden lära sig sy och sticka. I Katarina folkskola fick de även
lära sig spinna och väva. Halmflätning förekom fr o m 1871 i
Klara, Ladugårdslands och Adolf Fredriks folkskolor men upphörde redan 1873 i Klara och i de båda övriga skolorna året efter.
Spetsknyppling infördes i Adolf Fredriks folkskola 1874 och
förekom även i Maria folkskola åren 1876-1879. För pojkarnas
del förekom ingen motsvarande slöjdundervisning. I Adolf
Fredriks församling framhöll fabrikören A L Lagergren för skolrådet år 1870 vikten och behovet av att en arbetsskola ordnades
där folkskolebarnen om eftermiddagarna kunde sysselsättas med
handarbete eller slöjd. Detta ledde till att undervisning ordnades
för pojkar i kläd- och skolagning vid Adolf Fredriks folkskola.
Under de närmaste åren tillkom undervisning i snickeri, svarvning och bokbinderi vid samma skola. År 1876 undervisades där
88 pojkar i dessa slöjdarter.
Samma år anslog kyrkofullmäktige 5 000 kronor till undervisningen i slöjd och handarbete för år 1877. Överstyrelsen uppmanade församlingarna att anskaffa lokaler för denna undervisning,
vilket hörsammades av Storkyrko, Klara, Ladugårdslands och
Adolf Fredriks församlingar. I dessa skolor undervisades de äld-
135
Tl
sta pojkarna i snickeri, svarvning och något lövsågning, vartill
korn bokbinderi, skomakeri och skrädderi i Adolf Fredrik. Träsnideri förekorn i Storkyrko och Ladugårdslands, och i sistnämnda skola även modellering i lera. Är 1880 förekorn slöjdundervisning för pojkar i alla församlingar utom Kungsholrns.
"Utom den egentliga slöjdundervisningen hafva förberedande
öfningar i handarbeten, afsedda för gossarna i de lägre klasserna
förekommit", meddelas i årsberättelsen 1882. I dessa övningar
hade 2 552 pojkar deltagit och i den övriga slöjdundervisningen
374 pojkar.
Antalet flickor, som deltagit i slöjdundervisning, var detta år
5 523, nära 99% av flickorna. Av dessa undervisades de äldre av
"särskilda öfningslärarinnor", medan de yngre fick sin undervisning av samrna lärarinnor som undervisade i de övriga skolämnena.
Barnen fick även undervisning i teckning, sång, trädgårdsskötsel och gymnastik. Denna undervisning försiggick i allmänhet på
efterrni ddagarna.
På 1860-talet anlades två skolträdgårdar, i Maria folkskola
1867 och i Katarina 1869. Tyvärr raserades den förstnämnda på
grund av skolhusbygge 1875, och den sistnämnda försvann något
senare av samrna anledning.
I 1855 års kornrnittebetänkande hade behovet av möjligheter
till gymnastik, bad och simning för barnen framhållits. Bristen på
gymnastiksalar gjorde det svårt att undervisa i ämnet. Länge
fanns endast en gymnastiksal (i Storkyrkoförsarnlingen). Senare
tillkorn gymnastiksalar i Klara och Jakobs och Johannes, men
övriga skolor saknade gymnastiksal så sent som 1882. I årsberättelsen för 1870 kan man beträffande gymnastiken läsa följande: "l gymnastik hafva skolbarnen under detta, likasom föregående år erhållit öfning. Som dock fortfarande endast tre församlingars skolor ega särskilda gymnastik-lokaler, hafva derföre
såsom tillförene, gymnastik-öfningarne i allmänhet skett i
denrnån, sådant kunnat under ledning af lärarepersonalen åvägabringas i de vanliga skollokalerue eller under bar himmel på
skolomas gårdsplaner."
Carl Harald Liedbeck (1851-1920) tjänstgjorde som gymnastikinstruktör vid Stockholrns folkskolor från 1870. Liedbeck (som
136
hade Per Henrik Ling till morfar) var utexaminerad från GyrnnasCentralinstitutet. 1881 gav han ut boken "Gymnastiska Dagofmngar Valda bland dem som begagnats vid Stockholrns stads
Folkskolor under åren 1870-80." Liedbeck försökte i sin bok visa
hur man kun~e bedriva gymnastikundervisning i vanliga lärosalar
~ed ~e vanliga s~olrnöblema som gymnastikredskap och utan
sarskilda gyrnnasttkkläder. Om det sistnämnda skriver han: "Lära:.en må tillse att barnen före gymnastiken aflägga öfverflödiga
kladesplagg.- - - Barn äro ofta klädda i trånga kläder, hindersamrna för riktiga rörelseforrner.--- Strumpeband och lifrernrnar
elle~ hårdt sittande halsbeklädnad, alltid skadliga, få under gyrnnasbköfningar icke förekornrna - - . " Många roliga lekar finns
med i Liedbecks bok. Här några exempel:
11
'Hök och Dufva'
Med och utan bo, en eller flera hökar, den kullade blir hök den
kullande går fri.
'
'Kura gömma'
~n kurar och säger: 'Kura kura gömma. Katten satt och sömma.
Ar det dager än!'
De öfriga gömrna sig.
'Kappas om rummet'
Uppställning i ring, de springande hälsa på varandra tre gånger
'
då de mötas. u
. Liedbeck ansåg, att man "för någon gång" kunde byta dagövnmgama mot dessa lekar, under förutsättning att alla barn kunde
deltaga.
I ~~ra anslut~in~ till gymnastiken stod vapenövningarna.
Me1~erberg ~ar.1vng skarpskytt. I Stockholrn bildades "Föreningen ttll befrarnJande av ungdomens vapenövningar", som fick
många anhängare. Pojkarnas utrustning beskrivs av Broström på
följande sätt: "Folkskolans äldre pojkar fingo uniformer: blus av
blå buldan, mössa av militärsnitt med guldträns och d:o kokard
samt bälte av läder med rnässingsspänne. Härtill kornmer gevärutan lås och pipa samt en vacker sidenfana, skänkt till varje
skola av för rörelsen 'intresserade' tongivande darner inom församlingen".
Enligt Broström blev exercisen eller "att leka soldat", som det
också kallades, ett populärt ämne. "De dagar, då utmarsch ägde
~~sk.a
137
Bild 22 Gymnastik i
skolsalen
rum träffades aldrig en pojke av den annars icke så ovanliga skolsjukan."
o
•
..
För att få medel till bad at fatttga skolbarn hade MetJerberg
förmått överstyrelsen att begära anslag av kyrkostämman. Detta
beviljades och redan år 1869 kunde han till 700 pojkar köpa
biljetter
ett av Stockholms finaste kallbadhus, "Gjörckes.'> vid
Riddarholmen. Under badsäsongen var en av folkskolans larare,
Olof Köhler anställd för att se till och undervisa barnen i simning. År 18Sl hade tillfälle till bad och undervisning i simning
ordnats för 2 011 pojkar och l 291 flickor. Av dessa hade l 038
pojkar och 167 flickor lärt sig simma.5)
Enligt § 5 i 1861 års stad~a var det sk<:lråde?s up_Pgift att se ~~Il
att barn, som uppnått skolaldem, blev msknvna 1 skolan. ~or­
äldramas täta flyttningar försvårade dock kontrollen, och vanligtvis fick man enbart hoppas på att föräldrar och vår~n~dshava~e
självmant skrev in barnen i skolan. Detta var emellertid ~~~e. alltid
fallet. I överstyrelsens årsberättelse 1871 J?leddelas .~ex fo!Jande:
"Efter tillkännagifvande från Skolrådet 1 Clara forsamhug att
åtskilliga gossar i skolåldern, hvilka icke blifvit vid folkskoloma
anmälda, icke kunnat tillhållas att besöka skolan utan ströfvade
tili
138
sysslolösa omkring på stadens gator, där de begått hvarjehanda
ofog och även brottsliga tilltag, - - -"
Eftersom skolrådet i Klara uppgav, att man anlitat de utvägar,
vilka var anvisade i 1861 års stadga, uppdrog överstyrelsen åt två
av sina medlemmar jämte skolinspektören att tillsammans med
fattigvårdsnämnden komma överens om vilka åtgärder som
kunde vara lämpliga och erforderliga i detta ärende.
Genom en kunglig skrivelse av den 10 november 1876 ändrades grunderna för mantalsskrivningen i Stockholm; Stockholms
stads mantalsnämnd bildades. Under mantalsnämnden sorterade
rotemännen, vilkas uppgift var att fortlöpande bokföra huvudstadens invånare så fullständigt och tillförlitligt som möjligt. I
egenskap av folkskaleinspektör tillhörde Jonas Meijerberg mantalsnämndens självskrivna ledamöter i Stockholm. Är 1879 fick
han till stånd ett samarbete mellan skoloma och mantalsnämnden.
Förste läraren vid varje folkskola skulle i början av juni månad
lämna mantalsnämnden en lista på alla skolbarn i åldern 7-14 år.
Ä ven läroverk och enskilda skolor skulle lämna motsvarande
listor. När rotemännen erhållit dessa uppgifter och antecknat dem
i mantals böckerna, var det möjligt att göra förteckningar över de
barn som inte besökte någon skola. Rotemännen skulle därefter
undersöka, "hvilka af dessa barn undervisas i hemmen eller icke
komma i åtnjutande af någon undervisning, äfvensom anledningen dertill (såsom sjukdom, naturfel m m)." Före den 15 augusti
skulle rotemännen till skolråden ha överlämnat förteckningarna
med anteckningar.
År 1882 var även Inspektor behjälplig vid rotemännens undersökningar och kunde i års berättelsen för detta år meddela, att det
antal barn som "syntes böra föranleda åtgärder från skolrådens
sida" utgjorde inom de olika församlingarna: Storkyrko 28,
Jakobs och Johannes 19, Maria 11, Katarina 59, Kungsholms 20,
Ladugårdslands 29 och Adolf Fredriks 33, alltså sammanlagt 199.
Skolråden uppmanades att vidtaga åtgärder och i samma årsberättelse meddelas följande: "Genom skolrådens åtgörande ha
ock flertalet af dessa barn efter hand instält sig i skolorna, utom i
de fall då barnen åtnjutit enskild undervisning."
Men "flertalet" var ju inte alla. Några barn lyckades uppenbarligen ändå hålla sig undan skolan. På enskilda initiativ företogs
139
en uppsökande verksamhet för att ta hand om och ordna för dessa
barn. I detta syfte inrättade folkskolläraren John Olof Lindgren
(1842-1910) med stöd av staden den s k Trasskolan år 1870.
Eleverna hittade han under sina mycket tidiga morgonpromenader under buskar, kullstjälpta båtar och packlådor.
"H~ns l~jungar kommo icke till honom och anmälde sig, utan
han ftck SJälv samla dem. Han fann dem lätt, dessa olikartade
subjekt i trasor, barn, vilka icke besökte någon skola. De smögo i
gränderna och på fartygen i hamnarna, de tittade fram i portgångar, smygar och vrår, spejande på tillfälle till stöld och andra
synder, vilka stundom öppet och oförskämt övades" skriver en
.
'
mmnestecknare.
Många motstridiga uppgifter finns om såväl Lindgren som
Trasskolan. Därför lämnas bara följande upplysningar. Endast
pojkar omhändertogs i denna skola. Förutom i folkskolans alla
ämnen fick de undervisning i snickeri, korgmakeri och borstbinderi. Enligt årsberättelsen 1882 var Trasskolan då belägen
Högbergsgatan nr 35 och hade 32 elever, varav 13 stycken var i
åldern 10-13 år, 10 var 13-14 år och 9 var över 14 år.6l
Tidigare i detta kapitel har vi följt två pojkar genom kurser och
klasser, Carl Albin Vallin hos olika lärare och lärarinnor i
Ladugårdslands skola och Emil Norlander vid hans ständiga byte
av skola på grund av att familjen flyttade mellan församlingarna.
På samma sätt försökte jag att följa någon flicka. Jag började i
Klara skola och fortsatte i Ladugårdslands, men flicka efter flicka
"tappades bort" redan efter några terminer. När jag så började
undersöka Adolf Fredriks folkskolas arkiv och fann Ida
S~hmiedtes diarium från 1876 til11916, vimlade det plötsligt av
fhckor som var möjliga att följa. I Adolf Fredriks folkskolas
arkiv finns nämligen också inskrivnings- och utskrivnings böcker,
examenskataloger samt matrikelblad från samma tid bevarade.
Slumpmässigt valdes flickan Emeli Augusta Erikson från den
avdelning Ida Schmiedte hade hösten 1877. Emeli var född den
27 mars 1870 i Jakobs församling i Stockholm och skrevs in i
Adolf Fredriks skola den 25 augusti 1876, och var alltså bara 6
år, då ho": började skol~n: Emeli var dotter till bagaren Anders
Gustaf Enkson och familJen bodde Lilla Badstugatan 3-5. Inte
långt därifrån, på Stora Badstugalan 38 (nuvarande Sveavägen)
140
l~g d~t st?ra Rein~oldska bageriet. Sitt första skolår gick Emeli
for larannnan Htlda Johansson. Därefter kom hon till Ida
Schmiedte och gick alla läsår hos henne t o m b-kursen i
klass VII. A v matrikelbladet (bilaga I) kan vi se att Emeli hörde
till de. allra duktigaste i avdelningen. Tre terminer placerade Ida
Schmtedte henne som nummer l. Hon hörde till flickorna som
fick knyppla i slöjden i Adolf Fredriks skola. Våren 1879 fick
hon t o m premium i knyppling. Emeli skrev mycket fint. Ett
rättskrivningsprov av henne från klass V, då hon var 10 år finns
bevarat (se bilaga J). Emeli fortsätter i a-kursen av klass VII för
lä:a~.nnan Laura Lu~dström. Hon åker genast ner på plats 26, får
b 1 forståndsutveckling och betyget i "Skrifning" sänkt från a till
ab. Om detta berodde på lärarbyte, att avdelningen hon kom till
var mycket stor eller att Emeli hade en nedgångsperiod i begynnande tonår, kan man naturligtvis så här i efterhand enbart
spekulera över.
Innan jag hittat Emelis matrikel blad, började jag söka i utskrivningsboken för elever utskrivna 1882 och även 1883 utan att hon
kunde återfinnas. Utan att vara alltför hoppfull började jag även
gå igenom elever utskrivna 1884 och där fanns hon. Enligt
hennes avgångsbetyg hade hon märkligt nog gått ut klass VIII
och hade betyget ab i "Vapenöfning". Då började jag kontrollera
om möjligen Emelis matrikelblad fanns bevarat. På matrikelbladet fanns svaret på vapenövningarna. Hon hade läst bokhållen
i tre terminer. Betyget skulle tydligen föras i kolumnen för
"Vapenöfningar", vilket kan synas av matrikelbladet I utskrivningsboken är "Vapenöfningar" inte överstruket utan man kan tro
att även flickorna fick ägna sig åt detta. Om bokhållen finns inte
minsta anteckning.
Laura Lundströms examenskatalog från våren 1884 finns
bevarad. Hon hade då 49 flickor i klass VIll Emeli hade nu ryckt
upp till plats 12, vilket även framgår av matrikelbladet. studerar
man Emelis matrikelblad närmare upptäcker man, att hon gick i
klass VII a två terminer. Första terminen läste hon inte bokhålleri.
Förmodligen har det gått till så, att Emelis föräldrar fått veta, att
bokhålleri skulle införas terminen därefter och bett, att flickan
skulle få gå om kursen för att få läsa detta ämne.
141
Beslut om införande av klass VIII (femtonde och sextonde
kurserna) i Stockholms folkskolor gjordes först i april 1902.
Därefter utarbetades bestämda kursplaner för denna klass. Efter
som denna undersökning slutar 1882 görs inga ytterligare efterforskningar om bakgrunden till Laura Lundströms avdelning
(klass VIII) höstterminen 1883 och vårterminen 1884. Bevisligen
fanns den, därom vittnar matrikelblad, examenskatalog och
utskrivningsbok men i årsberättelserna för ovannämnda år är den
inte upptagen.
Järnfört med pojkarna Carl Albin Vallin och Emil Norlander
fick Emeli Erikson en mycket jämn skolgång. På åtta år bytte hon
lärare två gånger. I fem och ett halvt år hade hon en och samma
lärarinna, Ida Schmiedte. Carl Albin Vallin började skolan samma år som Emeli Erikson föddes. Mycket hände under den tiden.
När Emeli började skolan var 1876 års stadga (gällande från
1875) helt genomförd. Sofia Wilhelmina Forsström, som Carl
Albin gick längsta tiden hos, hade sina 50 pojkar otroligt utspridda med avseende på kurserna. Det måste ha blivit mycket
oroligt under lektionerna, även om det inte finns någon anledning
att förmoda att mamsell Forsström höll dålig ordning, snarare
tvärtom. Den unga fröken Schmiedte förde lektionsjournalen
ordentligt, och man kan dag för dag se vad Emeli och de andra
flickorna i avdelningen fick lära sig.
Alla flickor i denna avdelning klarade ju inte heller kurserna.
Det var alltid någon eller några, som blev nedflyttade vid varje
termins slut, och flera slutade skolan innan de kom upp i
klass VII. Antalet flickor i den avdelning Emeli gick ökade ständigt ändå på grund av den stora inflyttningen till församlingen. I
klass II hade Emeli 22 klasskamrater, i klass VI hade hon 41, och
när hon gick sista terminen för Laura Lundström var de 49 flickor
i avdelningen.
A v Emelis klasskamrater från klass II fanns då bara en flicka
kvar, Matbilda Kronvall, född den 5 december 1869.
Förvånansvärt många av flickorna i Laura Lundströms avgångsklass 1884 utbildade sig till folkskollärarinnor. Åtminstone
sex av dessa kom att tjänstgöra vid Stockholms folkskolor: Maria
Bergmark (f 1868), Tekla Carlen (f 1870), Adele Danielsson
142
(1867), Augusla Larsson (f 1869), Maria Mattsson (f 1870) samt
Anna Svensson (f 1871).
Meijerberg hade varit närvarande vid avgångsexamen och
bland dem som upptäcktes var Maria Bergmark, född den 27 oktober 1868 i Selaö församling, Strängnäs stift. Fadern var mejerist
men
dog tidigt. Familjen flyttade till Stockholm när Maria var 12
o
ar.
Redan hösten 1884 fick hon vikariera i en första klass.
Meijerberg kom ofta och hörde på och satte henne även in i
ljudmetoden. Maria utbildade sig först till småskollärarinna vid
Alma Detthows seminarium (se kap 9) och fortsatte därefter vid
folkskoleseminariet i Stockholm, där hon avlade examen 1892.
Höstterminen 1893 anställdes hon som lärarinna vid seminariets
övningsskola och stannade där till sin pensionering 1929.
Mest utmärkande för Maria Bergmark var att hon alltid satte
barnen i centrum. Varje ämne planlade hon med den synpunkten
för ögonen: hur skulle barnen under sin skoltid och sitt kommande arbete ha mest nytta och glädje av just det ämnet. Hon var
mån om att varje barn skulle känna sig särskilt omhuldat. Speciellt ägnade hon sig åt dem som orsakade mest bekymmer i
skolan.
Hon beskrivs av en av sina seminarieelever på följande sätt:
"Hon var så mänsklig, ingenting träaktigt, intet ridande på metoder och principer. Med den sällsynta förmåga att undervisa och
fostra, som var Maria Bergmark given, kunde jag dock aldrig
upptäcka att hon tog sig några later. Jag minns henne bara ödmjuk inför uppgiften."
Det kan verka imponerande att en bagardotter och dottern till
en mejerist tilläts gå i skolan så länge som Emeli och Maria, och
som till detta säkerligen uppmuntrades av föräldrarna (Marias
mor var prästdotter). I denna undersökning har tidigare avsiktligt
icke gjorts några jämförelser pojkar och flickor emellan. Alla
skolbarn (oberoende av kön) tilläts läsa alla ämnen. Enda undantaget var, att pojkarna inte fick någon slöjdundervisning förrän
mot slutet av 1870-talet.
När i årsberättelsen för 1882 de olika församlingarnas sjundeklassister undersöktes närmare, upptäcktes märkligt nog att fördelningen pojkar-flickor i Adolf Fredriks skola var 16 pojkar mot
143
53 flickor. I de övriga församlingarna var fördelningen ganska
likartad, med undantag för Ladugårdsland med 55 pojkar och 54
flickor (se bilaga K).
Det var alltså flickorna som fortsatte i klass VII, men vart tog
alla pojkar vägen? Några hade gått till elementarläroverk (efter
1878 kallat allmänt läroverk). För varje år ökade antalet pojkar,
som gick till läroverk (1881 var det 85, året efter 99). För pojkarna var det tidvis ganska lätt att få arbete, t ex vid någon av de
många industrierna, där de utgjorde en billig arbetskraft. Ladugårdslands församling saknade industrier, troligen därav fler
pojkar i klass VII.
Flickorna hade inte samma möjligheter till högre studier och
svårare att få arbete i industrierna. Många flickor blev kvar i
hemmet för att "biträda modem". För flickorna utgjorde säkert
klass VII ett alternativ till såväl fortsatta studier som förvärvsarbete.
Som tidigare nämnts, inrättades 1873 aftonskolor eller söndagsskolor i samtliga församlingar för de elever som slutade skolan i
förtid för att börja arbeta. I årsberättelserna står de under rubriken: "Stockholms offentliga skolor med icke daglig undervisning". Meijerberg påpekade år efter år, att barnens skolgång i
skolor med daglig undervisning varit tillfredsställande, men att så
inte varit fallet i skolor med icke daglig undervisning. I årsberättelsen för 1882 hade sistnämnda skola i Maria den högsta
frånvaroprocenten (25,5 %) och Storkyrkoförsamlingens skola
den lägsta med 7,2 %. Många gånger var det så att barnen av sin
arbetsgivare inte fick ledigt för att följa undervisningen i skolan,
men säkert var det också så att det blev för mycket för dem med
de långa arbetsdagarna. De orkade helt enkelt inte att både arbeta
och gå i skolan.
I 1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet fanns en
bestämmelse om 12 år som minimiålder för anställning inom
fabrik, hantverk eller annan hantering. Vid en undersökning som
gjordes 1875 i sex av Stockholms församlingars folkskolor konstaterades, att åren 1872-1874 hade l 273 barn, som inte fyllt 12
år, avgått till fabriker och hantverk. Anledningen till denna
undersökning var att F F Carlson ville ha till stånd en författning
om minderårigas och yngre personers användande i fabriksarbete.
144
En kommitte tillsattes, i vilken Meijerberg invaldes. Lagen utfärdades den 18 november 1881. Minimiåldern för arbete skulle
fortfarande vara 12 år. Minderåriga 12-14 år skulle få arbeta
högst 6 timmar om dagen. Inspektorer med tekniska och hygieniska kunskaper skulle övervaka, att lagen följdes. I lagen intogs
även, att minderårig under 15 år skulle begagna undervisningen i
folkskolan på tider, som skolrådet efter samtal med arbetsgivaren
bestämde. En gång i månaden skulle den minderårige till arbetsgivaren avlämna intyg om att han deltagit i undervisningen.
Lagen blev i stort sett verkningslös på grund av alla undantag,
som redan från början beviljades. Undersöker man deltagandet
pojkar-flickor i "skolor med icke daglig undervisning" är det en
ganska jämn fördelning med någon övervikt för pojkarna; 778
pojkar mot 683 flickor i hela staden (1882).
Något bör väl nämnas om förhållandet läroverkspojkar-folkskolepojkar under denna tid. Det var krig, åtminstone fiendskap
och slagsmål. Såväl Emil Norlander som Joel Söderberg berättar
om detta. Folkskalepojkarna kallades "klisterkoppar" och läroverkspojkarna "skolråttor". Svångremmar och daggar var de vanligaste vapnen och ingen sida var mera hänsynsfull än den andra.
Varken Söderberg eller Norlander tar särskilt allvarligt på dessa
strider, även om det kunde gå ganska hett till ibland.7)
Noter
l) Strindberg s 149, Holbech s 14f, Överstyrelsens. årsberättelser 1865-1882
2) Holbech s 18f, ÅSU 71 K. O. Broström s 78ff, Norlander s 42, Överstyrelsens
protokoll 1863, Klara folkskola, Premier och Stipender 1860-talet, Adolf Fredriks
folkskola. Allmänt diarium
3) Hedvig Eleonora folkskola. Lärares diarier, Inskrivningsböcker, Examenskataloger 1871-73, Klara folkskola Examenskataloger 1876, 1877, 1878, Överstyr
årsberätt 1871, 1879 och 1882, Norlander s 58ff, ÅSU 71 s 238ff
4) ÅSU 71 B. Rud. Hall Kommentarer s 238ff, storkyrkans allmänna diarium
1867-182, Adolf Fredriks folkskola Allmänt diarium, ÅSU 71 K O Boström s 96,
Norlander s 42f.
5) Överstyrelsens årsberättelser 1864-1882, von Scheele s lllff, Liedbeck s 3 o
78, SFH III Sörensen s 460ff, ÅSU 71 K O Boström s 84
6) Överstyrelsens årsberättelser 1870-1882, Rendahl II s 38 och 100, SFH III
Sörensen s 215f
145
T
7) Adolf Fredriks folkskola Inskrivningsbok, Utskrivni.~gsbok, Lärares diarier
(Ida Schmiedtes och Laura Lundströms), Matrikelblad, Overstyrelsens årsberättelser 1879-1884, Sörensen, Växelundervisn 116ff, Svensk folkskolematrikel
1916, SFH III Sörensen s 144ff, Norlander s 68f, ÅSU 38 J G Söderberg, Adolf
Fredriks ... s 32
9
Människorna i
undervisningen II:
Lärare och lärarinnor
På överstyrelsens sammanträde den 22 januari 1863 meddelade
Meijerberg, att han "tagit kännedom om de särskilda folkskolorna
i staden" och då bl a funnit, att det fanns alldeles för få lärare. I
ett brev, som han vid ungefär samma tid skrev till sin vän S A
Hedlund i Göteborg, beklagade han sig över att de flesta lärare
och lärarinnor, som tjänstgjorde vid huvudstadens folkskolor,
enligt hans mening var odugliga. Situationen var alltså katastrofal: för få lärare, som dessutom var odugliga! Med lärarnas oduglighet menade Meijerberg med all säkerhet såväl deras bristande
teoretiska kunskaper i de ämnen, vari de skulle undervisa, som
deras praktiska undervisningsförmåga. Men lärarnas uppgifter
måste ha varit näst intill omöjliga med de bristfälliga lokalerna,
avsaknaden av skolmateriel och därtill det oerhört stora antal
barn, som var och en skulle undervisa
1855 års kommitte hade helt fritagit folkskollärarna från någon
skuld till de dåliga resultaten vid folkskolorna just med anledning
av det sistnämnda.
"Det är klart, att bland folkskolelärarne, såsom inom hvarje
annan korps af funktionärer, måste hos olika individer finnas mer
och mindre skicklighet, mer och mindre nit, men det är komilerades öfvertygelse, att om äfven hvarenda folkskalelärare vore en
Pestalozzi, skulle, under lika omständigheter i öfrigt, förhållandet
icke kunna vara stort annorlunda än det nu är - - -", står det i § 12
av kommittens betänkande.
Meijerberg strävade efter en välutbildad lärarpersonaL Mönsterskolan löste till en början en del problem. Eleverna till denna
146
147
rekryterades delvis av lämpliga flickor från folkskolans avgångsklasser. De flesta lärarinnor, som under åren 1864-1865 anställdes vid Stockholms folkskolor, hade erhållit undervisning och
övning vid mönsterskolan.
Några lärare och lärarinnor fick även resestipendier för att studera folkundervisningen i andra länder. Sofi Andersson ( 18401923) (se kap 5) beviljades den 20 december 1863 av F F Carlson
ett resestipendium på 800 rdr rmt för studier i England och Skottland. För tre månaders studier i Tyskland och Schweiz erhöll vid
samma tillfälle även August Wilhelm Jacobsson (f 1835) i Ladugårdslands församlings folkskola och Olof Olsson (1825-1886) i
Katarina 800 rdr rmt vardera. Inom tre månader skulle "underdånig" berättelse avgivas. Ä ven Meijerberg själv fick vid detta
tillfälle ett resestipendium på 1500 rdr rmt för studier i Skottland.IJ
Ingen som lärare eller lärarinna anställd person kunde under
Meijerbergs tid betrakta sin utbildning som avslutad. Så gott som
dagligen höll han sammankomster med mindre grupper av lärare.
På kvällarna ledde han kurser, dit lärare och lärarinnor mer eller
mindre kommenderades för att bättra på sina teoretiska kunskaper.
Redan i början av sin verksamhet i Stockholm gjorde Meijerberg sig av med flera lärare som han betraktade som "odugliga",
särskilt de många präster som undervisade vid skolorna. Bland de
lärare som inte var präster men ändå tvingades lämna Stockholms
folkskolor var Joel Söderbergs far Gustaf Adolf Söderberg
(1824-1891). G A Söderberg hade 1847 avlagt folkskollärarexamen vid seminariet i Stockholm. Jonas Hamner, däremot,
(bild 23), född 1834, folkskollärarexamen 1855 och ordinarie
anställning i Klara 1857, hörde till dem som ansågs lämpliga och
fick stanna kvar.
Emellertid var det inte enbart i Stockholm, man hade brist på
utbildad lärarpersonaL Det var nödvändigt att skapa förutsättningar för att få en utbildad folkskellärarkår i hela landet. Angeläget var även att avstyra att vissa kommuner, i stället för att
betala underhåll till gamla utslitna lärare, höll dem kvar vid sin
tjänst längre än de egentligen kunde sköta den. Den 30 november
1866 utfärdade Kungl. Maj:t "Förordning och reglemente angå-
148
Bild 23 Jonas
Ramner
ende folkskollärares pensionsinrättning." Pensionsåldern bestämdes till 60 år (1876 sänktes den till 55 år). Endast examinerade,
eller genom dispens från examen befriade, ordinarie folkskollärare och -lärarinnor ägde pensionsrätt i denna inrättning. Vid mönsterskolan utbildade lärare kunde inte räknas som examinerade.
År 1867, då första gången inträde i pensionsinrättningen kunde
sökas, tjänstgjorde 130 lärare och lärarinnor vid Stockholms
folkskolor. Av dessa var bara 16 ordinarie (examinerade eller av
Kungl Maj:t genom dispens befriade från examen). Under de
närmaste åren erhöll flera av de mer välutbildade lärarna och
lärarinnorna, som länge tjänstgjort vid folkskolorna, dispens från
att avlägga folkskollärarexamen. Sofi Andersson, Augusta Andersson, Hulda Lundin, Hilda Rundblad och Laura Lundström
hörde till dessa, liksom några lärare med akademisk utbildning:
149
Sven Nilsson (senare gift med Sofi Andersson) och Bengt Hansson Hansell, som var filosofie kandidater, samt Olof Winslow
och Jöns Ewerlöf, som var filosofie doktorer.
Laura Filippina Lundström (se kap 8) var en av de lärarinnor
som beviljades dispens (1869). Hon var född i Helsingborg 1840.
Efter avslutad skolgång undervisade hon i privatfamiljer några år
innan hon 1863 anställdes vid Adolf Fredriks folkskola. Meijerberg ställde stora förhoppningar på henne och hon fick snart anseende som en särskilt skicklig och nitisk lärarinna. Under många
år anförtroddes hon undervisningen av skolans högsta flickavdelning, som ofta var mycket stor. För att klara den svåra uppgiften
med flera läslag som samtidigt måste undervisas "med minsta
möjliga olägenhet för barnen", gav hon de äldre flickorna ledning
och anvisningar så att de kunde arbeta självständigt. "Hon fordrade mycket af sina lärjungar: hon fordrade mycket af ordning, af
arbete och af intresse, men hon fordrade dock mest af sig själf",
skriver en minnestecknare om henne 1903. Denna nämner även
hur hon gjorde undervisningen i historia, geografi och naturkunnighet särskilt levande. Hennes framställningssätt utmärktes av
"reda, klarhet och följdriktighet".
Laura Lundström var något av en "lärarinnemakerska". Vid
sekelskiftet tjänstgjorde ett trettiotal av hennes forna elever som
lärarinnor vid huvudstadens folkskolor.z)
I februari 1872 beslöt överstyrelsen inrätta en kurs för övriga
oexaminerade lärare och lärarinnor. Meningen var, att dessa
senare skulle kunna avlägga examen vid ett seminarium. Till att
börja med ledde Meijerberg själv även denna kurs. Av 15 lärarinnor, som deltog i kursen, examinerades åtminstone 8 vid
folkskoleseminarium mellan åren 1874 och 1876. Bland dessa
sistnämnda var Sofia Viihelmina Forsström (f 1829), som vid 45
års ålder av lade examen. Även lärarinnor som inte deltagit i
Meijerbergs kurs beviljades tjänstledigt för att avlägga examen,
t ex Anna Broström (f 1840) i Kungsholms skola.
Meijerberg föredrog lärarinnor framför lärare i undervisningen.
År 1869 var 27lärare och 122lärarinnor anställda vid skolorna. J
Holbech: "Folkskoleinspekt~ren foretraekker ubetinget Laererinder for Laerare; han framhaever de f~rstes Arbeidsomhed og
Udholdenhed og deres naturlige Takt for en god Disciplin, som
150
Bild 24 Laura
Lundström
de efter hans Udtalelse til mig haandhaeve uden Anvendelse af
strenge Midler eller korporlig Tugtelse, der meget sjeldent skal
anvendes."
År 1882 var fördelningen 61 lärare mot 248 lärarinnor. Från
och med 1873 utökar man antalet ordinarie lärarplatser och övergår till att enbart anställa exarninerad lärarpersonaL Ä ven om
flera av de oexarninerade lärarna och lärarinnorna i efterhand
avlade examen var det ändå många som av olika skäl avstod från
att göra detta. I årsberättelsen för 1876 meddelas, att "ett stort
ombyte av lärarekrafter 11 ägt rum, varigenom de oexarninerade
lärarna och lärarinnorna ersatts med exarninerad lärarpersonaL
"De examinerade lärare och lärarinnor, som trädt i de oexaminerades ställe, hafva i allmänhet goda kunskaper, men de sakna
den vana och erfarenhet, som endast mångårig öfning gifver",
skriver Meijerberg i samrna årsberättelse.
151
·"f"!
i
De oexaminerade lärarna och lärarinnorna måste alltså undan
för undan lämna skolorna. A v de ovan nämnda 248 lärarinnorna,
som år 1882 tjänstgjorde i Stockholm, var endast fem oexaminerade. A v lärarna fanns ingen oexaminerad.
De nya examinerade lärarna och lärarinnorna k~~ i allmänhe~
direkt från seminariet och var mycket unga. MetJerberg stod 1
ständig kontakt med seminarierna för att försöka förmå de mest
meriterade att söka till Stockholm. Följande brev från Meijerberg
till J J Dalström, som avlade examen vid Göteborgs folkskoleseminarium, får tjäna som exempeL
"Högädle Herr J. J. Da/ström, Hjo
Med anledning av de underrättelser jag erhållit från Herr Rektor
Le/fler, får jag erbjuda Eder en plats vid Stockholms folkskolor
med en årlig lön af 900 Rd att tillträda med nästa års början.
Ifrågavarande lön kan ytterligare höjas, så snart Ni gjort Eder
känd för duglighet, hvarom jag är förvissad till följd af Rektor
Leiflers vitsord.
Om ni antager anbudet, är saken, utan vidare brefvexling,
de.finitift afgjord.
Högaktningsfullt
C. J. Meijerberg
Stockholm d. 20 November 1871
Min adress är: Skolinspektören C. J. Meijerberg
Stockholm, Smålandsgatan 18"
Dalström avböjde tacksamt, eftersom han var bunden av ett
annat avtal till följande sommar. I början av mars 1872 fick
Dalström ytterligare ett erbjudande från Meijerberg. Meijerberg
påpekar i brevet, att lärarna alltid sköter sina egna klasser inom
församlingarnas folkskolor, och att den dagliga lästiden är fem
timmar "från kl 8 till l, förutom 2 a 4 timmars tillsyn med exercis- eller gymnastiköfningarne under e.m."
Denna gång antog Dalström erbjudandet och började sin tjänstgöring i Klara hösten 1872. Hans seminariekamrat Edgren hade
erbjudits liknande villkor, och även han började i Klara. Att
Edgren hade vissa svårigheter med disciplinen har redan nämnts.
Själv säger han också, att "det var en svår period för 21-åringen
att hålla 14 a 15-åri ga gatpojkar i styr" _3)
152
Bild 25 Helena
Höökenberg
I årsberättelserna behandlas varje församlings skolor för sig. De
där tjänstgörande lärarna är förtecknade från och med år 1863.
Till och med år 1868 är de försedda med titlar. Lärarna har
genomgående titeln herr. En gift lärarinna har titeln fru, de ogifta
i allmänhet mamsell men även några fröknar förekom. 4)
Bild 25 föreställer fröken Helena Höökenberg, som var född
"fröken" 1847 i Stockholm. År 1868 avlade hon folkskollärarinneexamen och anställdes samma år vid Klara folkskola. Bild 26
visar Hilda Lundin född i Stockholm 1860, där hon också avlade
folkskollärarinneexamen 1880. Bilden är tagen 1881 och ger nog
en god bild av hur en ung lärarinna kunde se ut vid denna tid.
Hilda Lundin tjänstgjorde först i Adolf Fredriks folkskola, därefter i Klara. År 1868 fanns fem fröknar anställda. Från och med
153
-ri
l
Bild 26 Hilda
Lundin
Bild 27 Anders
år 1869 förekommer inga titlar på lärarpersonalen i årsberättelserna. I diarierna däremot förekommer samtliga titlar fram till
1878, då lärarinnor omväxlande kallas mamsell och fröken. En
viss skillnad kan man lägga märke till olika skolor emellan. I
Adolf Fredriks skola verkar lärarinnorna själva ha varit noga med
att de var fröknar. Ida Schmiedte t ex skriver 1877 ut sina flyttande elever till fröken Magnusson i Kungsholms skola, fröken
Ryberg i Ladugårdslands osv. I sistnämnda skola levde mamselltiteln kvar ganska länge. Meijerberg titulerade så gott som hela
tiden lärarinnorna mamsell.
Något om hur Meijerberg önskade(= fordrade) att klassrumsundervisningen bedrevs togs upp i kapitel 8. För att denna skulle
fungera på bästa sätt måste avdelningarna vara något så när
jämna, därav lärarnas numrerande av eleverna och omflyttningen
av avdelningarna några veckor in på varje termin. I Katarina
skolas allmänna diarium (november 1868) beklagar sig en lärare
(Carl Tömberg) över att hans elever är "så ojämna i sina kunskaper". På grund av detta vill han få dem flyttade till andra
avdelningar.
Meijerberg svarar med att påminna om att vid varje termins
början "ega lärare och lärarinnor att afhjelpa dessa olägenheter
vid den allmänna flyttningen wharom de flere gånger af mig blifvit erinrade". Han fortsätter med att påpeka att, om ovanstående
försummas, är det ett fel av läraren, som visserligen gör det
154
Linden
155
besvärligt för honom men är till större skada för barnen. Under
terminemas lopp kan detta inte avhjälpas annat än partiellt.
I allmänna diariet för Storkyrkoförsamlingens skola den 17
september 1874 uppmanas lärare och lärarinnor att bedriva
undervisningen så "att när barnen hafva 45 kursbetyg i medeltal
flertalet tillhöra tredje klassen. I händelse af att mer tid skulle
behöfvas för ett ämne än läsordningen upptager kan sådan
erhållas efter anmälan till förste läraren".
Vilka uppgifter förutom undervisning hörde till lärares och
lärarinnors skyldigheter vid denna tid? Meijerberg satte alltid barnens villkor i centrum. För varje barn, som en lärare eller lärarinna fått i sin avdelning, hade han eller hon det yttersta ansvaret
beträffande dess skolgång. Till detta hörde att göra hembesök vid
barns frånvaro och även se till, att de vid sjukdom sköttes om
ordentligt i hemmen, samt bistå fattiga föräldrar, så att de vid
behov fick hjälp av fattigvården med kläder och skor till barnen.
August Strindberg berättar i "Jäsningstiden" om besök i skolbarnens hem, som han ålades att göra om söndagarna under sin
tjänstgöring i Klara skola. Iakttagelserna i barnens hem gav
honom verklig behållning, skriver han. Han berättar om en påhälsning han gjorde i Klara fattighus, som provisoriskt upplåtits
under bostadsbristen, och om ett besök på en krog på Apel bergsgatan. Den "stolta fattigdomen" stötte han på hos ett par uppe i
Kungsholmsbergen, där han blev utvisad med orden: "Det rör
inte herm", då han påpekade, att deras barn gick i trasiga skor
mitt i vintern.
Guldsmeden Jean Jahnsson (f 1854), som gick i Johannes skola
i början av 1860-talet, berättar hur han stod högt i gunst hos sin
lärare, magister Wallin (i årsberättelserna Herr L P Wahlin) för
att han bl a hjälpte denne att snoka upp skolkande kamrater om
kvällarna. "---och då ingick det i magister Wallins pedagogiska
pliktschema dels att i hemmen kontrollera, hur det förhöll sig
med den föregivna sjukdomen, dels - om skolkning förelåg, och
det gjorde det nästan alltid- att efter lektionernas slut om kvällen
leta reda på de försumliga och återföra dem på pliktens stig efter
en rejäl bastonad som första etapp."
Men det behövde inte nödvändigtvis vara i negativt syfte en
lärare gjorde hembesök hos en elev. Emil Norlander berättar, att
156
trots att familjen flyttade till Luttemsgatan i Jakobs församling,
fick han gå kvar i Klara skola, där han nått näst högsta klassen
och trivdes utomordentligt väl. Hans lärare, Anders Linden, hade
nämligen på eget bevåg gått hem och talat med Norlanders far
och framhållit att sonen i Klara kunde få den bästa undervisning
någon folkskola kunde erbjuda, eftersom man infört såväl undervisning i främmande språk som kurser i bokhålleri.
Anders Linden var en av de lärare som lät tala om sig under
perioden och framför allt längre fram i tiden. Han föddes 1853 i
Broddetorp, Västergötland, var son till en hemmansägare och
kom som sjuttonåring till Göteborgs seminarium, där han utexaminerades 1873. Samma år anställdes han vid Finspångs folkskola, där han stannade i två år, innan han flyttade till Stockholm
och började sin verksamhet vid Klara folkskola.
Vid sidan av lärareverksamheten fortsatte Linden att studera,
bl a vid Stockholms högskola, som öppnats 1878. Han var speciellt intresserad av naturkunnighet och genomgick en fullständig
dissektionskurs vid högskolans zoologiska avdelning. Tillsammans med Hjalmar Berg gav han ut en lärobok i naturkunnighet,
som fick stor spridning, även i Norge och Finland. Ensam gav
han bl a ut en lärobok om människokroppen, dess byggnad, förrättningar och vård samt handböcker i naturkunnighet för lärare.
Inom Sveriges Allmänna Folkskollärarförening var han i många
år revisor.
Den 2 februari 1869 skrev Meijerberg med anledning av en
mässlingsepidemi följande uppmaning i Katarina församlings
skolas diarium: "- --lärare och lärarinnor böra så vidt möjligt se
till hur barnen vårdas i hemmet - - - hålla barnen vid godt mod
och låta dem förstå att messlingen i de flesta fall inte är någon
farlig sjukdom".
Denna tillsägelse finns i flera skolors diarier från samma år och
vecka, liksom sådana förhållningsregler som hade allmängiltigt
intresse.
Även andra epidemiska sjukdomar såsom difteri och scharlakansfeber förekom under perioden (se kap 8). Dessa sjukdomar
var betydligt farligare än mässling med avseende på dödsprocenten. Hur man bl a skulle gå till väga, om difteri utbrutit i en avdelning, får man information om i Jakobs- och Johannes skolas
157
allmänna diarium 1867-1874: "extra skurning i Lysholms och
Sjölanders rum, hwarest bland barnen inträffade fall af difteri
nödvändiggjort lokalemas rökning med svafvel samt rengöring."
1870 ökade antalet smittkoppsfall oroväckande i Stockholm:
746 fall varav 104 med dödlig utgång. I årsberättelsen för 1871
meddelas följande: "Med anledning av en från Stockholms stads
Sundhets-Nämnd till Öfver-Styrelsen aflåten skrifvelse med hemställan om tillsyn, huruwida de barn, so!!l intoges i skolorna haft
smittkoppor eller vore vaccinerade, har Ofver-Styrelsen meddelat
föreskrift till folkskolelärare-personalen att i skolmatrikeln låta
anteckna, huruwida barnen äro vaccinerade eller icke samt, för
den händelse så icke vore, uppmana barnens föräldrar eller målsmän att besörja barnens vaccinering. 11 5J
Samtliga regler Meijerberg genomfört för undervisningen i
lärorummet och ordningen i kapprummet skulle tränas in ordentligt. Inspektor kontrollerade vid sina besök, att detta fungerade.
Om så inte var fallet, visade han klart och tydligt sitt missnöje
och tränade själv avdelningen för att visa, hur det skulle gå till.
Broströms pojkar hade vid ett inspektionstillfälle inte haft sina
mössor på rätt nummer i kapprummet. Pojkarna fick först gå ut i
tamburen och hämta sina mössor. Därefter blev de tillsagda att gå
ut och hänga sina mössor på rätt krok och sedan komma tillbaka
till lärorummet "Så blev det åter marsch ut i tamburen, och nu
skulle varje gosse stanna stilla vid sitt n:r, varefter de ordnades på
led sålunda, att den gosse som stod närmast dörren höll sig stilla,
medan den som stod bakom honom, ställde sig på hans högra
sida. Den tredje och fjärde osv samma manöver. Så åter marsch
in i klassrummet. 11 Hemmarschen i rotar var en mycket viktig
uppgift för läraren. I Adolf Fredriks allmänna diarium har Meijerberg i november 1867 antecknat: "lärarna skola tillse barnens
uppförande på gatan, bättre än att tillse från skolhustrappan".
Den 12 september hade han i samma diarium gjort följande
föreskrift beträffande skyldigheten att vakta på skolgården under
rasterna: "Lärare och lärarinnor tillsägas att under rasterna på
gården vaka deröfver att barn iakttaga nödig blygsamhet och
anständighet. Då denna tillsyn kräfver icke mindre, utan tvärtom
större vakenhet och uppmärksamhet än som är behöflig under
lektionerna, kunna lärare och lärarinnor efter barnens inmarsch i
158
skolrummet taga sig den hvila de behöfver. Icke allenast förste
läraren utan hela lärarepersonalen bör gemensamt tillse, att gifna
föreskrifter efterlefvas."
Ovannämnda förhållningsregel finns även i de andra skolomas
bevarade diarier från samma period.
I början av sin verksamhet skötte Meijerberg i detalj själv varje
skola. Detta blev emellertid omöjligt, då antalet skollokaler
undan för undan ökades. Till sin hjälp utsåg han då en förste lärare vid varje skola. Fr o m år 1867 är det dessa, som i skolomas
allmänna diarier av Meijerberg får order, som skall vidarebefordras till den övriga lärarpersonal en.
Den 7 april 1873 bestämde överstyrelsen i en förordning förste
lärares åligganden. Året innan hade kyrkofullmäktige beslutat om
ett arvode på 300 riksdaler utöver lönen till dessa lärare. Förste
läraren skulle själv undervisa minst 12 och högst 20 timmar i
veckan, beroende på omfattningen av övriga tjänsteåligganden.
Han hade närmaste tillsynen av den skola som anförtrotts honom,
skulle vaka över undervisningen och bevista övriga lärares
lektioner så ofta som möjligt. Vid lärares sjukdom eller annan
anledning till frånvaro skulle han vidtaga nödiga åtgärder för
undervisningens upprätthållande. "Förste lärare bör på tider som
han sjelf eger bestämma, sammankalla skolans lärare för att med
dem öfverlägga om ärenden som röra undervisningen och
ordningen inom skolan" lyder en paragraf i förordningen.
Omflyttningen vid varje termins början samt listan på alla
skolbarn i åldern 7-14 år, som i början av juni skulle lämnas till
mantalsnämnden, kom också att tillhöra förste lärarnas uppgifter.
Meijerberg åkte emellertid som förut runt i skolorna och
inspekterade. I hans lön ingick hästlega (Holbech skriver "Stockholm holder en kjyjrende Inspektor" och nämner även hans
"smukke Vienervogn").
Att vara förste lärare vid denna tid kunde nog ha sina sidor.
Bland annat hade han en mycket utsatt mellanställning mellan en
mäktig chef och en ganska självständig och kanske oberäknelig
lärarpersonal. Följande exempel ur Adolf Fredriks skolas allmänna diarium talar om vad förste läraren Jöns Johansson (18391910) bland annat fick utstå.
159
"Mars 1868
Den 6 Mars inbjöd Hr. Chr. Hammer 50 skolbarn jemte 5 af dess
lärare eller lärarinnor att bewista representationen å hans Teater
s.d. - Derjemte skänkte Kyrkoherden Ekdahl 4 st Biljetter till
Parkett.
Efter öfwerenskommelse med Lärare och Lärarinnor i de högsta
avdelningarne utsågs följande barn att bewista representationen.
ur Johanssons klass
ur Dreborgs klass
ur Olofssons klass
ur Mil e Lundquists klass
ur Mlle Dilles klass
ur Mlla Lundströms och
Aspelins
13
10
8
l
2
Summa
17
53*
*) Rätt summa 51. Jöns Johansson måste i bastigbeten ba räknat fel!
Som icke mer än 2ne af Lärarepersonalen hade tillfälle att medfölja barnen till Theatern, blefwo som ofwan synes, platserna besatta med barn och Parkettbiljetterna blefwo, sedan Mllerna Lundström o Aspelin förklarat sig wara förhindrade att dem begagna,
utdelade åt Lärarinnorna Mila Lundquist, Dille, J. Bergman och Fr.
Rosenqvist.
Serlan detta var undangjordt, fordrade Mlle Dille i temligen pockande ton att jag skulle icke ta så många barn med utan hålla en
plats på galleriet öppen för henne 'ifall det skulle falla henne in' att
sätta sig der; men att hon det oaktat icke wille åtfölja barnen.
Om hwar och en av skolans 15 Lärarinnor skulle wid dylika tillfällen fordra att jag skulle werkställa allt hwad som 'kunde falla
dem in', så undrar jag hur jag då skulle bära mig åt.
J. Johansson"
"d. 24 Febr. 1873
I dag har M:l Åberg blifvit anmäld sjuk genom förste läraren och
framställning gjorts om anskaffande av vikarie. Emellertid finner
jag, att m:l Abergs afdelning är utan lärarinna. Med anledning
häraf får jag af förste läraren anhålla om svar derå, hvarföre han ej
låtit sylärarinnan, m:l Bergman, tjenstgöra i.st.f. m:l Åberg, tills
vikarie kunnat skaffas.
C. J. Meijerberg"
160
"Å ofvanstående får jag såsom svar anmäla följande: Då Mlle
Åberg den 20 sistledne Jan. var sjuk, anmodade jag Mlle Lundström att sjelf sköta hela arbetet i sin egen afd. och afstå Mlle Bergman, som skulle sköta Mlle Åbergs klass, hwilket Mlle Lundström
medgaf, men icke desto mindre kom Mlle Bergman upp till mig
och i vredesmod förklarade, att hon icke vidare ville vikariera eller
som orden föllo sig: "hon ville icke vara någon skottspole". Med
anledning häraf har jag denna gång icke kunnat anmoda henne om
någon hjelp fören hon först får klart för sig att hon är skyldig ställa
sig gifna befallningar till efterrättelse.
J. Johansson"
"Med anledning af ofvanstående får jag förklara att så väl den
ömsesidiga hjelpsamhet, som lärarinnor böra visa hvarandra, som
ock god ordning inom skolan kräfver det vederb. lärare-personal i
dylika fall ställer sig förste lärarens anordningar till efterrättelse.
Klagomål mot honom må anmälas hos Inspektor eller Öfverstyrelsen.
C. J. Meijerberg"
Kursbetygen orsakade lärare och lärarinnor svåra bekymmer.
De kunde även orsaka inbördes missämja mellan lärarna. Hänsynslöst ventilerades anklagelser och försvar i skolomas allmänna
diarier. Följande exempel är taget ur Maria skolas diarium:
"13/12 1870. Vid terminens början anmälde herr Elmqvist, att de barn
han emottagit från m:l Wahlberg ej kunde de kurser, för hvilka de
blifvit antecknade av henne. - - - Vid det förhör jag i dag anstält med
barnen har det visat, att de ej ännu kunna ifrågavarande kurser, ehuru
herr Elmqvist användt hela terminen med repetition av desamma. Det
betänkligaste härvid är att de barn, som af mig äro betecknade med c
läsa högst dåligt innantill, ehuru de ha betygen 6 o. 7, äfvensom att
flere barn, som ha betygen 5, 6, 7 och 8 i räkning, ej ännu kunna de
första kurserna. Öfver dessa förhållanden behagade m:l Wahlberg
härnedan afgifva förklaring. C. J. M-g."
Mamsell Maria Oktavia Wallberg (f 1830) (Meijerberg stavade
hennes namn fel) kommer med en lång välformulerad förklaring,
som gör, att man ovillkorligen lever sig in i den omöjliga situation hon haft. De flesta av de barn hon senare lämnade över till
161
-.,.--1
Sven Elmqvist (f 1821) hade till henne kommit från flera olika
avdelningar höstterminen 1868. Eftersom de tidigare undervisats
efter olika metoder, hade hon lagt ner mycket arbete på att ena
dem kring en gemensam metod, så att de tillsammans skulle
kunna följa undervisningen.
På grund av platsbrist i skolan tvingades hon under terminens
lopp ta emot nya elever, dels från hemmet, dels från småbarnsskolor, så att hon till sist hade 67 barn i avdelningen. De sist
komna barnen kunde tydligen knappt läsa innantill. Resultatet
hade inte blivit bra, trots att hon låtit dem sitta kvar nästan
dagligen.
"Beträffande, att en del av barnen, då jag aflemnade dem hade höga
betyg som ej motsvara deras kunskaper, så får jag vördsamt upplysa,
att jag kanske alltförsnart gifvit ett betyg utan att det varit fullt
förtjänt, ty jag hoppades emellanåt, att då jag under långa tider efter
min bästa förmåga arbetat med barnen, de borde som uppmuntran få
ett betyg och att detta skulle sporra dem till mera ifver."
Hon tillfogar, att hennes egen bristande förmåga att undervisa,
samt att avdelningen varit väl stor med hänsyn till hennes svaga
kroppskrafter, bidragit till barnens dåliga kunskaper. Hon hade
även vid flera tillfällen varit sjuk under terminen, då en skolflicka
vikarierat för henne. Hon avslutar med orden: "Några andra skäl
har jag ej att anföra, utan får nu förhoppningsfullt öfverlåta till
Herr Inspectom att skonsamt bedömma mina bemödanden att
bibringa barnen kunskaper."
Problemet med kursbetygen kunde även lösas på följande sätt:
August Bejner, lärare vid Adolf Fredriks skola, hade vårterminen
1881 inte satt några kursbetyg åt 9 pojkar. På Meijerbergs förfrågan, varför de inte erhållit kursbetyg, hade Bejner svarat, att de
ej kunde de genomgångna kurserna.
"Med anledning deraf får jag anmoda Eder att här nedan angifva orsaken dertill, att de ej kunde de under terminen genomgångna kurserna.
Stockholm den 5 nov 1881
C. J. Meijerberg"
162
På detta svarade Bejner:
"Orsaken till, att ofvannämnde gossar ej kunde de under terminen
genomgångna kurserna, är naturligtvis den vid dylika fall i skolor vanliga, nämligen dels bristande flit och dels ringa förmåga hos de mycket omskrifne gossarne, hvilket för öfrigt af matrikelbladen framgår.
Stockholm den 10 nov 1881
Aug. Bejner"
Denna skriftväxling skedde inte i det allmänna diariet, utan genom brev, förmedlade av förste läraren vid Adolf Fredriks skola,
Johan Molin.
År 1882 fanns inte August Bejner med bland stockholmslärarna. Det gjorde däremot Maria Oktavia Wallberg. Hon hade
till och med avlagt examen vid seminarium 1879, vilket förmodligen var i sista minuten för att få vara kvar vid Stockholms
folkskolor.
August Bejner (1849-1900) hade lämnat Stockholms folkskolor
för att bli lärare och klockare i Medelplana församling i Västergötland, där han stannade till sin död. Organist- och kyrkosångarexamen hade han avlagt i Skara 1877.
Bejner hade inte haft någon lätt uppväxttid. Han var född i
Gingri församling, Älvsborgs län, i ett mycket fattigt hem. Han
blev tidigt föräldralös och fick vid 13 års ålder plats som dräng
hos en präst, där han avancerade till spannmålsuppköpare för den
kvarn hans husbonde ägde. Allt skötte han till största belåtenhet
men hans intressen stod åt ett annat håll. År 1871 blev han
antagen vid Göteborgs seminarium och utexaminerades därifrån
1874 "med synnerligen vackra betyg". Samma år anställdes han
av Meijerberg vid Adolf Fredriks skola, där han blev ordinarie
året därefter. 6)
I den mån övningsämnena kom in i bilden, blev även dessa en
uppgift för folkskollärare och -lärarinnor. Till att börja med hade
lärare i sång och ritning anställts för att om eftermiddagarna
ambulera mellan skoloma och undervisa eleverna i dessa ämnen.
Emellertid visade det sig, att många elever skolkade från dessa
lektioner, och att de som väl kom dit ofta var störande och inte
tog undervisningen på allvar.
163
Enligt diarium i Maria skola 1867-1871 skrev Meijerberg den
2 maj 1870: "Då jag Onsd. d. 27 april e.m. infann mig i skolan,
voro ej flera än 9 gossar närvarande i sånglektionen för Hr Huldt.
Denne behagade här nedan förklara anledningen till sådan försummelse å barnens sida, äfvensom uppgifva hvilka åtgärder
blifvit vidtagna till förekommande af densamma. n
"Med anledning af ofvanstående skrifvelse får jag härmed vördsamt
afgifva följ. förklaring: Det jag anser orsakerna till barnens försummelse vid sång- och gymnastiklektionerna bestå uti: l) att många av
barnen behöfvas till hjelp i hemmen om e.m. 2) somliga föräldrar
tycka, det barnen nöta för mycket skor genom att gå tvänne gånger
dagligen 3) anse många föräldrar, det undervisning i sång och gymnastik är af ringa eller rent af ingen nytta.
De åtgärder, hvilka å min sida blifvit vidtagna för att få barnen att
ordentligt begagna sig af undervisningen i förut nämnda ämnen, hafva
endast bestått deruti att Herr Köhler och Mamsell Carling blifvit
underrättade om, det endast ett fåtal af deras afdelning för hvarje gång
bevistat sång- och gymnastiklektionerna, samt att jag vid hvarje
lägligt tillfålle uppmanat barnen till ordentlig skolgång äfven om e.m.
Laur. Sam. Huldt"
På grund av att liknande händelser inträffade även i de andra
församlingarnas folkskolor beordrade Meijerberg avdelningslärarna att infinna sig även på dessa lektioner för att hålla ordning
på barnen. Detta övergick snart till att sistnämnda lärare även
övertog undervisningen, i den mån de tillräckligt behärskade
ämnet. Det ökande barnantalet gjorde också detta nödvändigt.
Enligt 1865 års seminariestadga ingick undervisning i teckning,
musik och sång, trädgårdsskötsel och trädplantering samt gymnastik och vapenövning i seminariernas undervisningsplan.
De i övningsämnena specialutbildade lärarna övergick mer och
mer till att fungera som instruktörer för undervisningen. Lärarna
kunde byta övningsämnen med varandra. En lärarinna, som var
musikalisk, kunde t ex undervisa ett par avdelningar i musik, mot
att hon själv slapp undervisningen i gymnastik, som kanske inte
låg särskilt väl till för henne. I och med att vissa bestämda metoder även infördes i undervisningen i övningsämnena mot slutet av
1870-talet kom fler specialutbildade lärare i dessa ämnen att
anställas.
164
År 1881 var 23 lärare och 20 lärarinnor i övningsämnen anställda och fördelade på följande sätt:
Manlig slöjd
11 lärare
4 lärarinnor
Kvinnlig slöjd
O
12
Ritning
4
2
Sång
6
l
Gymnastik och
vapenövning
2
O
Bokhålled
O
l
Vid slutet av år 1881 fanns 9 452 barn i Stockholms folkskolor.
I ritning hade 9 399 erhållit undervisning, i sång 8 220 och i
gymnastik 8 534. Beträffande skolbarnens deltagande i slöjdundervisningen, se kap 8.
slöjdundervisningen genomgick en grundlig förändring vid
slutet av den undersökta perioden. För flickornas del utarbetade
den tidigare nämnda lärarinnan Hulda Lundin (1847-1921) en
metod att bedriva slöjdundervisningen som klassundervisning.
Hon hade fått ett stipendium för att i Tyskland studera detta.
Hulda Lundios undervisning gick ut på att flickorna fick lära
sig göra praktiskt användbara saker med stigande svårighetsgrad.
De började med att sticka ett strumpeband för att i avgångsklassen efter egna mått rita mönster till en klänning, som de klippte
till efter detta och till sist sydde. År 1882 ledde Hulda Lundin en
av överstyrelsen ordnad kurs i ämnet för "åtskilliga lärarinnor,
som önskat deri deltaga - - 1'
Även pojkarnas slöjdundervisning fick en bestämd plan i början
av 1880-talet. Varje församlings slöjdskola hade som föreståndare en slöjdlärare, som framför allt skulle vara kunnig i snickeri
och svarvning.
Redan 1876 hade överstyrelsen fixerat målen för slöjdundervisningen och då även beslutat antaga en slöjdinstruktör för
tillsynen av församlingarnas slöjdskolor. I brist på lämplig person
förblev denna befattning obesatt till den 4 april 1882, då Anders
Berg av överstyrelsen antogs som slöjdföreståndare. Som förut
nämnts hade Berg på 1850-talet genomgått Svenska slöjdföreningens skola i Stockholm. År 1878 pensionerades han från
skolan i Finspång och flyttade tre år därefter med sin familj till
Stockholm och innehade ovannämnda uppdrag till 1897.
165
Ä ven teckningsundervisningen korn att ske efter en bestämd
metod mot 1870-talets slut. Såväl i 1864 som 1876 års kursindelningar förekornmer teckningsundervisningen under rubriken
Geometri. (l den äldre indelningen Geometri och Ritning.) Innan
den egentliga geometriundervisningen bötjade fick eleverna i de
lägre kurserna ägna sig åt "Teckning och andra öfningar för utbildande af forrnsinnet". Denna undervisning skedde ofta mycket
planlöst.
År 1878 började man emellertid pröva den s k Stuhlrnannska
metoden. Denna hade utarbetats av en lärare vid allmänna slöjdskolan i Hamburg, dr A Stuhlrnann. Metoden var avsedd att meddelas som klassundervisning och var strängt progressiv. Först
fick barnen använda rithäften med rutat papper, för att därefter
övergå till häften med kvadratiskt ordnade punktsystern för att till
sist klara frihandsteckning efter väggtavlor. Man började med att
rita lodräta streck. Därefter ritade man såväl vågräta som lodräta
streck, ordnade t ex som a la greque. Serlan man övat snedlinjer
korn regelbundna månghörningar, stjärnor, kors och blommor.
Till sist ritades kroklinjiga figurer.
I årsberättelserna för såväl 1881 som 1882 kan man läsa följande: "I ritning har den s k Stuhlrnannska metoden fortfarande
använts i skolorna, och synes densamrna medföra goda resultat."
Hur gymnastikundervisningen ordnades har beskrivits i kap 8
Vid pojkarnas vapenövningar beordrades lärarna i de högsta
klasserna att vara befäl och fick för detta på kvällstid övas av en
särskilt anställd instruktör.
Att det inte alltid var så lätt för en icke specialutbildad lärarinna
att undervisa i gymnastik, får följande exempel illustrera: Lärarinnan Lovisa Karolina Bogström (f 1849) hade den 15 april 1882
gymnastik i klass III (pojkar). "Rörelserna gjordes fasligt dåligt.
Gossame stodo en gång i 'på stället hvila', men B-m kommenderade därifrån 'vänster om'!" antecknade Meijerberg.7>
Lärare och lärarinnors löneförhållanden kan inte helt förbigås i
detta sammanhang, även om det i första hand är undervisningen,
som skall redovisas i detta arbete. En lönetablå över perioden
meddelas här men behandlas inte närmare (bilaga L). Broström
har gjort en bilaga (14 sidor lång) till sina "Minnen". I "Lärarelöner vid Stockholrns Folkskolor under perioden 1862-1882" redo-
166
Bild 28 Karl Olof
Broström
visar han sina synpunkter på detta i och för sig viktiga ämne.
Broström kände sig hela tiden motarbetad av Meijerberg, då han
sökte tjänst i högre lönegrad. År 1875 hade han blivit ordinarie i
Nikolai. Först 1878 fick han en 1500-kronorstjänst (i Adolf
Fredrik) och 1885 en 1800-kronorstjänst, då näst högsta lönegrad
(i Maria). (Se bilaga L)
En minimilön för folkskollärare bestämdes första gången på
riksdagen 1862-1863 och skulle utgöra 400 rdr. Detta medförde,
att större delen av folkskollärarkåren inte blev röstberättigad i
samband med representationsreformen 1866. Stockholrnslärama,
som hade 900 rdr i lägsta lönegrad, blev det emellertid.
Även om kvinnor haft rösträtt då, hade den övervägande delen
av stockholmslärarinnorna inte kunnat utnyttja den, eftersom en
lärarinna i lägsta eller mellersta lönegrad endast hade 500
respektive 700 rdr i lön. En lönerörelse bland dessa uppstod våren
1882, då 62 lärarinnor vid huvudstadens folkskolor anhöll om att
167
den kvinnliga lärarpersonalen borde "åtmins.~one till någon viss
grad" vara likställd med de manliga lärarna. Overstyrelsen beslöt
att ta saken under övervägande, vilket mellertid inte märks i den
bestämmelse om lönestat för lärarpersonalen, som avfattades
senare på året.
Förhållandet lärarnas och lärarinnornas löner har också närmare
behandlats av Christina Florin i hennes avhandling 11 Kampen om
katedem 11 , 1987, där hon även berört förhållandena i Stockholm
vid denna tid.
stockholmslärarna var emellertid perioden igenom beroende av
extrainkomster för att klara ekonomin. Fram till 1873 undervisade flera lärare i kateketskoloma på söndagarna. Därefter blev
det de samma år inrättade afton- och söndagsskoloma vid Stockholms folkskolor, som kunde ge extraförtjänster. Vid Stockholms
borgarskola undervisade Broström och Dalström m fl av de
tidigare nämnda lärarna. August Bejner hann starta en skrivskola
i Stockholm under den korta tid han verkade i staden och Olof
Köhler hade goda extrainkomster från sin simskola.
Vid sjukdom avstod lärare och lärarinnor en del av sin lön till
vikaritm. Av diarierna framgår, att vid skoloma även fanns ett
antal lärarbiträden, som bl a ryckte in när någon var sjuk. Detta
omtalas även i årsberättelserna, t ex för 1881 direkt efter redogörelsen för samtliga vid skoloma undervisande lärare och lärarinnor: "Derjemte hafva vid lärares tjänstledighet för sjukdom
eller av andra orsaker åtskilliga biträden tjänstgjort under längre
·
eller kortare tid."
På överstyrelsens sammanträde i februari 1876 meddelade
Meijerberg, att lärarinnan Sofi Nilsson i Klara befann sig i långt
framskridet havandeskap. Hon beviljades havandeskapsledighet
från den l mars till terminens slut. Till vikarien skulle hon avstå
114 av lönen. Detta var ju inget dåligt villkor för en kvinna på den
tiden.
De lärarinnor som på 1870-talet anställdes vid Stockholms folkskolor var seminarieutbildade. Många var födda och uppvuxna i
Stockholm. En del hade även tjänstgjort som lärarbiträden innan
de sökte till seminariet.
Som tidigare nämnts, flyttade Anders Berg till Stockholm med
sin familj 1881. Två av hans söner, Fridtjuv (f 1851) och Hjalmar
168
(f 1859), var då utbildade folkskollärare och anställdes nu vid
huvudstadens folkskolor, där vid denna tid en helt ny lärargeneration med andra vyer började breda ut sig. Dessa unga lärare
visste föga om hundåren och jätteavdelningarna på 1860-talet.
Från seminarier på olika håll i landet var de mer eller mindre
handplockade av Meijerberg. Många av dem hade också egna
ideer om hur undervisningen skulle tillg~ och förargade sig framför allt på uniformeringen av denna. A ven Meijerbergs många
gånger arroganta och överlägsna sätt irriterade dem. Flera försök
att komma till tals med honom misslyckades och snarare förvärrade situationen.
Så inträffade en från början närmast bagatellartad händelse i
Maria skola vid vårterminens början 1878. Förste läraren Sven
Nilsson (1844-1918) möttes av opposition från kollegiet, då han
presenterade flyttningsförslaget. Meijerberg kom följande dag till
Maria, ditkallad av Sven Nilsson, och gav lärarna en skarp tillrättavisning. Som om detta inte var nog återkom han dagen därefter till skolan tillsammans med skolrådets ordförande i Maria,
kyrkoherde Joseph Nordlund, som även han riktade bistra förebråelser till kollegiet.
Lärarna gavs inget tillfälle att förklara sig, varför 22 av dem
undertecknade en protestskrivelse, som underställdes överstyrelsen för prövning. Något stöd fick de inte av denna, som förhöll
sig relativt neutral. Flera av de protesterande lärarna, som var
mycket unga, lämnade då huvudstadens folkskolor. Bland dessa
kom några att i framtiden låta tala om sig, t ex Alfred Dalin
(1855-1919), som slutade som undervisningsråd, Joel Söderberg,
som blev överlärare i Lidköping men efter två decennier återvände till huvudstaden för att bli överlärare i Klara skola efter
August Kinnvall, samt Alma Detthow (1855-1937) som grundade Detthowska skolan och ett småskoleseminarium i Stockholm.
Händelsen drogs även inför allmänheten i och med att den gav
upphov till ett tidningskrig. Nya Dagligt Allehanda var de upproriska läramas organ, och för Meijerberg blev det Aftonbladet, i
vilket han var styrelsemedlem. Stockholms Dagblad tog del i
striden med ett par artiklar skrivna av Siljeström, som ställde upp
på Meijerbergs sida. Anmärkningarna mot Meijerberg gällde bl a,
att Meijerbergs system gynnade uppvisning framför uppfostran,
169
och att lärarna mer skulle fungera som maskiner än personligheter. Striden pågick till slutet av 1879. Meijerberg tog mycket
illa vid sig av alla attacker och skrev samma år i ett brev till S A
Hedlund: "Vad kan vara anledningen därtill, att jag ådragit mig så
mångas hat? Detta har jag grubblat på men ej kunnat få svar på
frågan." 8>
Andå måste Meijerberg ha vetat om, att många lärare hela tiden
var lojala mot honom. I första hand gällde detta de lärarinnor som
varit med sedan 1860-talet. Till dessa hörde Hilda Rundblad i
Klara, som Meijerberg lär ha ansett som den skickligaste och
gladaste av Stockholms folkskollärarinnor. I sin självbiografi har
hon skrivit erkännande och beundrande om honom, och en annan
lärarinna, Ragnhild Brolinson, som dock inte var med från början, har i en intervju uttryckt sin stora uppskattning av Meijerberg.
Meijerberg kunde också öppet visa sin uppskattning av lärarna.
Från seminarierna i Linköping och Karlstad hade han hämtat ett
ganska stort antal lärare. Våren 1877 hölls ett seminarielärarmöte
i Stockholm. För att visa sin artighet inbjöd Meijerberg rektorerna och lärarna vid ovanstående seminarier till supe på hotell
Rydberg tillsammans med de stockholmslärare som fått sin utbildning vid dessa. Tacktalet till rektorer och seminarielärare
inledde han med att skildra den bävan han kände, då han efter
ankomsten från Göteborg till Stockholms södra station steg in i
en hästdroska och sedan från krönet av Götgatsbacken blickade
ut över den nedanför liggande staden, dit han kallats som reformator "på ett viktigt område i dess andliga kultur". Han berättade
om de goda resultat som nåtts, och vad man väntade sig av
framtiden. I detta tal gav han "ett erkännande åt lärarkåren, i det
han citerade de klassiska orden: 'Fältherren vinner icke ensam
segern; de djupa leden vinna den åt honom'."
Även bland de unga lärarna fanns vid 1870-talets slut en och
annan, som mera såg till Meijerbergs förtjänster än hans stora
brister. Dit hörde Johan Jakob Dalström (1850-1923). Dalström
blev med tiden en av de mera tongivande lärarna i huvudstaden.
Han var född i Fårgelanda församling i Dalsland. Sin lärarbana
började han i Torps församling. Efter två års tjänstgöring som
småskollärare kom han in vid folkskoleseminariet i Göteborg, där
170
han avlade examen 1871. Hur han anställdes vid Stockholms
folkskolor känner vi redan till.
Dalström fick redan från början ett stadgat rykte som en framstående lärare. "Denna hans skicklighet som lärare har under
årens lopp tillfört honom alla de förmåner, som genom befordran
kunnat vinnas vid Stockholms folkskolor. Så blef han efter ett par
års tjänstgöring utnämnd till ordinarie lärare vid Adolf Fredriks
folkskola. År 1876 befordrades han till lärare i högre lönegrad
vid Klara folkskola. Och 1886 återgick han till Adolf Fredriks
folkskola vid hvilken han utnämndes till lärare i högsta lönegraden och där han sedan vid olika tillfällen tjänstgjort som förste
lärare", kan man läsa om honom i Svensk Läraretidning i januari
1900 med anledning av hans femtioårsdag.
Man förstår, att det var ett mycket slitsamt arbete att vara lärare
eller lärarinna vid Stockholms folkskolor denna tid. Blev det
någon fritid över, och umgicks lärare och lärarinnor då med
varandra? Broström talar om en god kamratanda vid skolorna,
redan då han kom till Stockholm. De manliga lärarna brukade
träffas för diskussioner någon gång i månaden, mestadels på
någon källare, vilket möjliggjorde att avsluta kvällen med en
supe.
Broström berättar också om en sångförening av såväl manliga
som kvinnliga medlemmar från alla skolorna. Sångföreningen
hade övningar en gång i veckan i storkyrkans folkskola. "Vid
påsktiden varje år anordnade föreningen en konsert, till vilken
biljetter såldes av föreningens medlemmar. Efter konserten samlades man till en fest i en restaurang med en större festvåning."
Sångföreningen hade även en vinterfest som var mycket populär. Föreningens fester var talrikt besökta och mycket uppskattade
och gav tillfälle för alla att bekanta sig med kamrater från olika
skolor.
Kärleken blomstrade vid folkskoloma under den här perioden.
De unga lärarna och lärarinnorna hittade varandra. Om det var på
skolgården, i skolkorridoren, på Meijerbergska kurserna eller
sångföreningen man träffades, visst är att många läraräktenskap
ingicks. Att Safi Andersson blev fru Sven Nilsson har redan
nämnts. Den mot förste läraren Jöns Johansson i Adolf Fredriks
skola så uppnosiga mamsell Jenny Dille blev fru Olofsson, gift
171
med läraren Isak Olofsson vid samma skola. Fridtjuv Berg, Broström, Dalin, Dalström, Hammarlund, Söderberg och många flera
gifte sig med lärarinnor.9J
Avslutning
Noter
l) Överstyr prot 22/1 1863 §4 och 12/4 1864 + bil, SFH III Sörensen s 56,
Siljeström. Handlingar och skrifter s 429, v Scheele s 35
2) SFH III Sörensen s 296ff, Rendahl II s 36, Matrikel över lärare 1882, Svensk
Läraretidning 1903
3) Överstyr pro t 5/2 1872 § 11; 615 1873 (Bilaga, lista på 15 kursdeltagare + till
K M: t ställd ansökan om att få avlägga examen vid seminarium), Matrikel över
lärare 1882, Holbech s 22f, Överstyr årsberätt 1876--1882, ÅSU 71, B.R. Hall
Kommentarer. .. s 238ff
4) Mamsell var till 1860-talet titel för ogift kvinna av medelklassen. I samband
med representationsreformen 1866 förklarade liberalerna mamselltiteln för otidsenlig. Den ersattes med fröken, som ditills enbart fått användas av ogifta döttrar
till adelsmän.
~ Katarina fsk: Allm diarium, Storkyrkoförs fsk: Allm diarium, Holbech, s 15,
ÅSU 71, K O Broström s 112, Strindberg s 156f, Jahnsson s 9f, Norlander s 76f,
Svensk Läraretidning 1903, Berätt ang Sthlms kommunalfärv 1872 tab nr 18,
1869, Överstyr årsberätt 1871 s IX
Insjuknade
Döde
Döds-%
Messling
7 454
209
2,80
Scharlakansfeber
l 190
327
27,48
Difteri
155
31
20,00
6) ÅSU 71, K O Broström s 93, AdolfFredriks allm diarium m fl diarier, Holbech
s 46, ÅSU 71, B. Rud. Hall. Kommentarer... s 246f, Svensk Läraretidning 1900,
Matrikel över lärare 1882
Den tidigare nämnde juveleraren, konstsamlaren m m Christian Hammer (18181905) hade 1865 köpt en bebyggd tomt vid Blasieholmshamnen, där han 1867
inredde en teater med plats för 700-800 åskådare. Teatern renoverades hösten
1868 och kallades därefter Mindre teatern. Senare gick den även under namnet
Hammerska ladan och revs 1884. En del av rivningsvirket fördes till Furusund,
där man av detta uppförde en mindre byggnad, som fortfarande står kvar.
7) ÅSU 71, B. Rud. Hall. Kommentarer... s 246f, Storkyrkoförs fsk: Allm diarium
1868-72 m fl allmänna diarier, SFS 1865:84, § 4, Liedbeck s l, Överstyrelsens
årsberättelser 1876--1882, Hj Berg, Anders Berg .... s 84, v Scheele s 112, SFH III
Sörensen s 419f
8) ÅSU 71, K O Broström s 87f, SFH III Sörensen s 292, Landquist. Livet i
Katarina s 90, Överstyr prot febr 1876, Överstyr årsberätt 1881-1882, Rendahl II
s46
9) ÅSU 71 B Rud Hall. Kommentar s 236, ÅSU 71 K.O. Broström s 114ff,
Svensk Läraretidning 1900 och 1902, Överstyr årsberättelser 1863-1882, Matrikel över lärare 1882, olika skolors diarier, Adresskalendrar för åren 1870-1885.
172
"Till de faktorer som påverkar undervisningens effektivitet bör
man kunna räkna lärarens kvalitet, skolklassens storlek och grad
av homogenitet samt skollokalemas och undervisningsmaterielens beskaffenhet" skriver Gunnar Richardson i Kulturkamp och
Klasskamp, 1963.1>
Att komma idealet så nära som möjligt var vad Svedbom och
Siljeström hade kämpat för på 1850-talet, och som på många
punkter med en aldrig sinande envishet genomfördes av Meijerberg. Det är han, som bör ha äran av att undervisningen under
den undersökta perioden nådde så goda resultat; målet för medborgarskolan kan skymtas (se kap 6).
Mest uppseendeväckande beträffande detta är, att det kunde
ske trots dessa stora skaror av barn, som strömmade in till staden
och lavinartat ökade mot slutet av perioden.
Mönsterskolans roll som utbildningsanstalt för de unga lärarinnorna, som skulle lära sig ljudmetod, åskådningsmetod och klassundervisning i stället för växelundervisning, kan inte överskattas.
Här utförde Meijerberg dessutom ett helt oavlönat arbete. Meijerberg satte hela tiden barnen i fokus. Lärare och lärarinnor skulle
helt vara till för dem och i tillräckligt antal för att avdelningarna
inte skulle bli alltför stora.
Skollokalema var perioden igenom ett stort problem i och med
att församlingarna själva skulle ombesörja och bekosta dessa.
Lokalproblemet måste ibland lösas med eftermiddagsläsning,
som vi sett, men barnen blev dock aldrig utan lärare eller lärarmna.
Mycket viktigt i sammanhanget är de kursindelningar och bestämda kursplaner, som måste följas. Att barnens inordnande i de
olika kurserna och avdelningarna skedde efter kunskaper, även
om deras ålder i en avdelning kunde visa på stora differenser, var
173
också en förutsättning för en effektivare undervisning. Att undervisningen var så likartad som möjligt var något positivt under
denna uppbyggnadsperiod. De barn som flyttade mellan församlingama i Stockholm mötte något så när lika förhållanden, då de
bytte skola. Det fanns på så sätt alltid en grupp barn i varje
avdelning som var van vid hur det skulle vara, när flera nya barn
från olika delar av landet med helt annan skolbakgrund, andra
läroböcker m m stötte till.
Den tidigare nämnde August Kinnvall (1840-1918) intervjuades av Svensk Läraretidning i juni 1900 i samband med hans 30årsjubileum som förste lärare (sedermera= överlärare) i Klara
folkskola. Kinnvall var inte enbart en "komplett slagmaskin",
som Emil Norlander benämnde honom (se kap 8). Hans verksamhet vid Klara folkskola uppskattades av många, såvällärare som
elever. "Med aldrig svikande plikttrohet och seg energi har han
ständigt stått på sin post", är en beskrivning av honom.
Kinnvall var politiskt engagerad och invaldes i stadsfullmäktige, där han bl a arbetade för "ändamålsenligare ordnande af
fattigvården samt för upplåtande af lämpliga lekplatser åt ungdomen".
På frågan hur han tyckte Stockholms folkskolor utvecklats
sedan 1870-talets slut, svarade han: "Hvad själfva undervisningen
samt barnens kunskaper och färdigheter beträffar, tycks det mig,
som framstegen icke varit synnerligen stora." För lång tid
framöver var kulmen tydligen nådd med avseende på elevernas
kunskapsmässiga prestationer redan vid den undersökta periodens
slut, enligt Kinnvall. Emellertid tillägger han: "Hvad däremot
barnens hållning och uppförande angår, så har däruti en högst
väsentlig förbättring inträdt." Som orsak till detta nämner han bl a
slöjd och arbetsstugor, där barnen blir sysselsatta på fritiden,
samt utdelning av mat och kläder till dem "som däraf äro i
behof".2)
Meijerberg har tidigare i många sammanhang prisats för det
goda resultat han nådde med Stockholms folkskolor under den nu
kartlagda perioden. Hans organisatoriska förmåga har därvid
alltid framhållits. Ä ven hans argaste belackare har erkänt hans
duglighet härvidlag men samtidigt pekat på hans misslyckande,
när det gällt det inre arbetet i skolorna. I den kritiken är det svårt
174
Bild 29
Carl Jonas
Meijerberg
att instämma. Om inte Meijerberg hela tiden sett till barnens
bästa och att dessa även känt detta, hade han inte fått dem att
prestera så mycket. Man ser hur han vill hålla reda på vartenda
barn; inget får gå förlorat. Själv visar han sig regelbundet i
avdelningarna. Många gånger när han lämnar en avdelning efter
ett besök får läraren eller lärarinnan pengar att t ex köpa
pepparkakor till barnen för.
Meijerbergs framgång får i stor utsträckning tillskrivas det
faktum att han konsekvent pålade lärarna dubbla uppgifter: att
dels undervisa, dels i många andra sammanhang ha ansvaret för
barnen. Meijerberg litade inte på att föräldrarna skötte om
barnen. Som tidigare nämnts ålades lärarpersonalen att göra
hembesök av olika anledningar. Själv blev han föräldralös vid
fem år ålder och kom att växa upp hos en släkting för att vid sju
175
års ålder inackorderas i Härnösand för sin skolgång (se kap 5).
Möjligt är, att hans stora intresse för barnens bästa har sina rötter
där. Hans nästan sjukliga misstänksamhet kan också härröra
därifrån.
Det stora problemet perioden igenom var den oerhörda nöden
bristen på mat och kläder bland många av de barn som kom
staden. Vi vet hur han försökte få använda hundskattemedel m m
och hur lärarpersonalen skulle hjälpa föräldrarna till rätta, när de
sökte hjälp hos fattigvården (se kap 8). Han rekommenderade till
och med lärarna att bidra ur egen ficka och köpa frukostbröd till
de barn som bara fick se på, då de andra åt sin medhavda matsäck. Detta var ett osvikligt medel att vinna avdelningens tillgivenhet, försäkrade han.
Barnen skulle tas om hand av lärare och lärarinnor hela dagen,
även på rasterna. Noggranna rastvaktsscheman gjorde han själv
upp för varje skola. Kom han till en skola och fick se barnen stå i
hällande regn på skolgården, visade han sig mycket missnöjd
med att de inte kommit under tak.
De lärare och lärarinnor som varit med från början hade måst
slita mycket hårt, framför allt under 1860-talet, men fick samtidigt glädjen av att se de stora framgångarna.
De unga arga folkskollärarna, som kom till huvudstaden mot
slutet av 1870-talet, den tidens blivande stjärnpedagoger, skulle
ha stött på stora svårigheter, då de försökt undervisa, om inte
Meijerberg jämnat vägen för dem. Som alla andra eldsjälar såg
han dock bara en enda väg, sin egen.
Så mycket olyckligare är, att den bild några av dessa ännu icke
trettioåriga blivande överlärare, undervisningsråd m m gav av
Meijerberg kom att bli bestående. flera av dem hade också ordets
gåva. Meijerberg hade ju samlat de bästa från olika seminarier
och helt visst fick han medtävlare.
. Det börjad~ bli dags för Meijerberg att dra sig tillbaka. En ny
tld med nya VIllkor och nya pedagogiska rön stod för dörren, men
den bild som kommit att bli hans eftermäle är varken riktigt sann
eller rättvis.3J
Den period som undersökts var en tid med stora förändringar i
samhället. Genom representationsreformen 1866 övergår vi definitivt från ett ståndssamhälle till ett klassamhälle. Fackförenings-
tili
176
Bild 30Emil
Hammarlund
rörelsen tar sin början. Mot slutet av 1870-talet mister folkskolan
många av sina tidigare supportrar och kritiseras mer och mer
öppet, framför allt på grund av de stora kostnaderna för skolhus
och lärarlöner.4) Naturligtvis kände sig de utbildade lärarna något
hotade i denna situation. Lärarföreningar bildades på olika håll i
landet.
I Stockholm fanns mycket tidigt en lärarförening. Meijerberg
lade emellertid beslag på sekreterarens protokollsbok och återlämnade den aldrig! Meijerberg kände sig tydligt som arbetsgivare åt lärarna i detta fall och uppträdde inte annorlunda än de flesta
andra arbetsgivare, som till varje pris ville förhindra, att arbetarna
177
organiserade sig fackligt. Under 1870-talet hölllärarkåren upprepade möten mot hans vilja.
År 1879 bildades Stockholms folkskollärareförening. Ledande
personer inom denna var bl a den tidigare flera gånger omnämnde
Johan Molin samt Emil Hammarlund, som 1877 anställts vid
Stockholms folkskolor. Dessa tog år 1880 initiativet till bildandet
av Sveriges allmänna folkskollärareförening (S A F). Molin blev
föreningens förste ordförande och Hammarlund startade 1881
Svensk Läraretidning, som blev föreningens organ. I programförklaringen uttalades tydligt, att tidningens syfte var att kämpa för
tidsenliga reformer på skolans område. I redaktionen inträdde
Fridtjuv Berg på ett tidigt stadium, i första hand som ledarskribent. Såväl Emil Hammarlund som Fridtjuv Berg bör här få
en ytterligare presentation.
Emil Hammarlund (1853-1910) var född i Strövelstorp i Skåne. Sin lärarbana började han vid 15 års ålder som ambulerande
småskollärare. År 1873 avlade han folkskollärarexamen i Lund
och tjänstgjorde därefter i Kristianstad, tills han 1877 började sin
tjänstgöring i Stockholm. År 1884 slutade han emellertid som
lärare, eftersom Svensk Läraretidning tog alltför mycket av hans
tid i anspråk. Han var liberalledamot av Riksdagens andra kammare 1885-1887 och 1891-1908.
Fridtjuv Berg (1851-1916) föddes i Ödeshög som andre son
till Anders Berg. Han kom att växa upp i lärarhemmet i Finspång.
År 1866 började han studera vid en privat skola i Norrköping.
Därefter arbetade han några år som biträdande lärare vid sin fars
skola, varefter han antogs till tredje klassen vid Göteborgs seminarium. Efter folkskollärarexamen 1874 tjänstgjorde han ytterligare några år i Finspång. Åren 1878-1881 var han skolans föreståndare efter Anders Bergs pensionering. Som tidigare nämnts
flyttade hela familjen Berg till Stockholm 1881, där Fridtjuv Berg
genast blev ordinarie lärare i Storkyrkoförsamlingens skola.
Liksom Hammarlund kom Berg att ägna sig åt politiken. År
1890 valdes han in i andra kammaren. Från 1900 tillhörde han
liberala samlingspartiet. Åren 1905--1906 och 1911-1914 var han
ecklesiastikminister i Karl Staafs ministärer. Fridtjuv Berg behöll
sin lärarbefattning till pensioneringen 1911. Han skrev och gav ut
läroböcker och anlitades även som föreläsare och diskussions-
178
ledare på Stockholms folkskollärarförenings möten. Vid dessa
tillfällen ventilerades ofta folkskolans plats i skolsystemet. Genom den miljö Fridtjuv Berg vuxit upp i, hade han redan i den
tidiga ungdomen påverkats av Rudenschölds, Siljeströms och inte
minst faderns ideer. Genom egna studier och begrundanden kom
han till den bestämda slutsatsen, att folkskolans mål var att en
gång kunna utgöra en för alla samhällsklasser gemensam barndomsskola. Dessa tankar uttryckte han i en år 1883 utgiven och
därefter mycket omdebatterad broschyr: "Folkskolan såsom
bottenskola, ett inlägg i en vigtig samhällsfråga."SJ
Skriftställaren Claes Lundin uttrycker något av samma tankar i
"Nya Stockholm": "Vi ha nämligen, oaktadt de gamla 'fri- och
fattigskolorna' redan för länge sedan upphört, ännu i det nittonde
århundradets slut en undervisning för 'folket' och en för 'bättre
folk', och dessa två folk äro ännu långt skilda från hvarandra samt
skola otvifvelaktigt fortfarande blifva det så länge redan från de
första skolåren 'elementarläroverket' är ett och 'folkskolan' ett annat."
Om folkskolans utveckling i Stockholm på olika områden uttalar sig Claes Lundin mycket berömmande: "- - - men framstegen i den intellektuela undervisningen samt i lärjungarnes uppförande äro ej mindre betydliga. Det är 'tidsandans' förtjänst, men
denna beror obestridligen af framstående personligheter som leda
och verka till bestämda mål. Det är i synnerhet en sådan personlighet som för vårt folkskoleväsende uträttat stora ting och
hvilken man företrädesvis har att tacka för de betydliga framstegen. Denna personlighet är C J Meijerberg, en af samtidens
kraftigare naturer, hvars nit för undervisningens höjande och barnens fysiska och moraliska utbildning aldrig tröttnat." 6)
Noter
l) Richardsson, s 240
2) Svensk Läraretidning 16 dec 1903
3) ÅSU 71, K O Broström s 112, Storkyrkoförsamlingens allm diarium m fl
skolors all m diarier, ÅSU 38 J Söderberg s 35ff
4) Sörensen s 3
5) Wikström s 63ff, Bruce s 43ff
6) Lundin, s 675ff
179
Förkortningar
SSA = Stockholms Stadsarkiv
SFS = Svenska författningssamling
SFH = Svenska Folkskolans Historia
ÅSU = Årsböcker i svensk undervisningshistoria
Källor och litteratur
A. Otryckta källor. Stockholms stadsarkiv (SSA)
Stockholms Folkskaledirektions arkiv
Överstyrelsens för Stockholms stads folkskolor protokoll med
bilagor 1862-1882
Följande skolors arkiv:
Adolf Fredrik
Skolans diarium 1857-1882
Lärardiarier
Ida Schmiedte 1876-1916
Inskrivningsbok för flickor 1873-1879
Utskrivningsbok för flickor 1880-1895
Registerbok för flickor födda före 1881
Dagbok med examenskatalog 1876-1884
Matrikelblad 1877-1884
Rättskrivningsprov 1876-1881
Hedvig Eleonora
Lärares diarier 1867-1874
Inskrivningsböcker 1872-1876
Registerbok 1879-1887
Examenskataloger 1871-1873
Jakobs och Johannes
flyttningsförslag 1866-1877
Diarium 1867-1874
Inventeringsprotokoll 1873-1879
Katarina Södra
Liggare
180
181
Klara
Liggare
Dagbok med examenskataloger 1848-1860, 1861-1869, 1864-1875
Examenskataloger 1876, 1877, 1878
Premier och stipendier 1860-talet, 1880-181885
Fotografier av lärare, elever och byggnader 1869-1911
Storkyrkan
Allmänna diarier 1867-72
Allmänna diarier 1872-1907
Dagbok med examenskataloger 1868-1872
Anteckningar angående betyg
Samtida skrifter
Adress-Kalender och Vägvisare inom Hufvudstaden Stockholm för
år 1885. P A Huldbergs Bokförlags-Aktiebolag
Berg, Fridtjuv, Folkskolan såsom bottenskola. Ett inlägg i en vigtig
samhällsfråga. Stockholm 1883
Holbech, J, Nogle meddelelser om Stockholms Folkskolevaesen
1869, Kj!i5benhavn 1870
Liedbeck, C H, Gymnastiska Dagöfningar valda bland dem som
begagnats vid Stockholms Stads Folkskolor under åren 1870-1880.
Stockholm 1881
Lundin, Claes, Nya Stockholm, Stockholm 1890 (faksimilupplaga
Stockholm 1969)
B. Tryckta källor. Officiellt tryck
Berättelse angående Stockholms Kommunalförvaltning åren 1872
och 1882
Kongl Maj:ts Nådiga Stadga angående Folkunderwisningen i Riket av
den 18 juni 1842 (SFS 1842:19)
Kongl Maj:ts Stadga angående Folkunderwisningen i Stockholms
Stad av den 27 september 1861 (SFS 1861:56)
Kongl Maj:ts förnyade Nådiga Reglemente för FolkskolelärareSeminarierna i Riket av den l december 1865 (SFS 1865:84)
Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor (Stockholm 1878)
Stadga för Stockholms stads folkskolor 1864, Stockholm 1865
Stadga för Stockholms stads folkskolor 1876, Stockholm 1876
Öfverstyrelsens för Stockholrns Stads folkskolor underdåniga berättelser åren 1862-1884
Överståthållarämbetets femårsberättelser 1842-1847, 1861-1866,
1866-1870, 1881-1886
182
Matrikel öfver Folkskoleinspektörer samt Lärare vid Folkskolelärareseminarier, Småskolelärareseminarier, Folkhögskolor, Högre
Folkskolor och Egentliga Folkskolor utgifven 1882 af Wilh. Beskow, Stockholm 1882
Matrikel öfver Sveriges Folkskollärare, organister, kantorer och
klockare--- för år 1889. Utgifven af Pehr Borgh. Norrköping 1889
Siljeström, Pehr Adam, Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet. Stockholm-Norrköping 1884
Siljeström, Pehr Adam, Skolhusen och skolmaterielen Stockholm
1853
Uppgift å Nya och förändrade gatunamn inom Stockho1m enligt
Öfverståthållare-Embetets Kungörelse den l Augusti 1885. Osc.
Löwings förlag, Stockholm
Verdandi, Tidskrift för ungdomens målsmän och vänner i hem och
skola. Utg. av "Uffe" och Lars Hökerberg 1886
Samtida läroböcker
Almqvist, Carl Jonas Love, Svensk Rättstafningslära innefattande
Reglor för alla i Språket förekommande falL Sjette Upplagan, Stockholm 1841
183
Berlin, Nils Johan, Lärobok i Naturläran för Folkskolor och Folkskollärare-Seminarier med 64 trädsnitt (åttonde upplagan). Lund
1872
Berlin, Nils Johan, Läsebok i Naturläran för Sveriges Allmoge
(sjunde upplagan) med 137 trädsnitt Lund 1871
Bäckman, Jonas, Läsebok för Folkskolor. En ur flera författares
skrifter vald samling af så väl obunden som bunden stil, andra upplagan. Stockholm 1862
Dahm, Oscar Elis Leonard, Allmän Geografi, Försök till Lärobok
för skolans lägsta klasser med 20 i texten intryckta kartor och 3
trädsnitt, fjerde upplagan. Kalmar 1853
Läsebok för folkskolan. Stockholm 1868
Siljeström, Pehr Adam, Lärobok i Räknekonsten till Folkskolomas
tjenst utarbetad, andra upplagan. Stockholm 1867
Siljeström, Pehr Adam, Lärobok i Räknekonsten (Meterupplagan).
Med verkstäld tillämpning af Metersystemet af E Thyselius. Stockholm 1882
Siljeström, Pehr Adam, Läsebok vid de första innanläsningsöfningame i skolan och hemmet, andra upplagan. Stockholm 1861
Starbäck, Carl Georg, Försök till Lärobok i Swensk Historia för
folkskolor och nybegynnare, nionde upplagan. M W Wallbergs förlag, Norrköping; tryckt i Stockholm 1873
Starbäck, Carl Georg, Små berättelser ur Svenska Historien för Barn
(sjunde upplagan). Stockholm 1874
C. Litteratur
Acta till Stockholms folkundervisningshistoria 1533-1847 utgivna av
B Rud Hall. Årsböcker i svensk undervisningshistoria 60. Lund
1940
Aquilonius, Klas, Det svenska folkundervisningsväsendet 1809-1860.
I: Svenska folkskolans historia, del 2. Stockholm 1942
Berg, Hjalmar, Anders Berg, en föregångsman i den svenska folkskolan. Stockholm 1940
184
Berg, Hjalmar, Hur Läsebok för folkskolan kom till. Skola och Samhälle. Stockholm 1934
Berg, Hjalmar, S:t Clara församlings skola för jattiga flickor 18131861. Stockholm 1933
Broström, Karl Olof, Levnadsminnen från Åtvidaberg, Linköpings
seminarium och Stockholms folkskolor. Årsböcker i svensk undervisningshistoria 71. Stockholm 1945
Bruce, Nils Olof, "Fridtjuv Berg" I: Svenska folkskolans märkesmän
under de senaste femtio åren, red. Arvid Gierow. Lund 1942
Böök, Fredrik, Artur Hazelius. Stockholm 192..1
Carlsson, Sten, Fröknar, mamseller, jungfrur och pigor, Ogifta
kvinnor i det svenska ståndssamhället. Uppsala 1977
Carlsson, Sten & Rosen, Jerker, Svensk historia Il. Stockholm 1961
Espelund, Anna-Stina, Klara församlings gasskola 1847-1859.
Opublicerad B-uppsats i historia Stockholm 1963
Flodmark, J, Finemanska lancasterskolan. Hågkomster från 1840talets Stockholm I: Samfundet St Eriksårsbok 1903.
Florin, Christina, Kampen om katedern. Feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Akademisk avhandling i historia, Umeå universitet 1987
Fogelström, Per Anders, En bok om Kungsholmen. Stockholm 1965
Fogelström, Per Anders, En resa till Stockholm 1871. Stockholm
1971
Furuland, Lars, "Efterord" I: Läsebok för folkskolan i faksimilutgåva efter första upplagan 1868. Stockholm 1979
Fåhraeus, Rudolf, Högre lärarinneseminariets historia. Stockholm
1943
Franzen, Jöns, Sveriges Allmänna Folkskollärarjörening 1880-1930.
Minnesskrift. Stockholm 1930
Hall, B Rud, Kommentarer och urkundsavtryck till K.O. Broströms
självbiografi. I: Årsböcker i svensk undervisningshistoria 71. Stockholm 1945
185
Högberg, Staffan, Stockholms historia. Stockholm 1981
Jahnsson, Jean, En gammal guldsmed berättar. Stockholm 1941
Johansson, Egil, En studie med kvantitativa metoder av folkundervisningen i Bygdeå socken 1845-1873. Akad avh. Umeå universitet.
Pedagogiska institutionen 1972
Johansson, Egil, "Gå i skola hemma", I: Forskning och Framsteg
5-6, 1977.
Landquist, John, "Folkskolans första årtionden. Torsten Rudenschöld
& Per Adam Siljeström & Fredrik Ferdinand Carlson" I: Svenska
folkskolans märkesmän under de senaste femtio åren, red. Arvid
Gierow. Lund 1942
Landquist, John, Livet i Katarina. Stockholm 1965
Lindhagen, Suzanne & Simonsson, Lena, Fyra folkskotehus i Maria
församling, stadsvandringar 6. Stockholms Stadsmuseum 1983
Linge, Karl, Stockholms folkskolors organisation och förvaltning
åren 1842-1861. Akad avh vid Stockholms Högskola 1914. Stockholm 1914
Nilso'n, Sven, Samfundet Pro Fide Et Christianismo, Minnesskrift
Stockholm 1921
Norlander, Emil, Rännstensungar och storborgare. Stockholm 1924
Psykologisk Pedagogisk Uppslagsbok. Stockholm 1945
Rendahl, Viking, Grunddragen av skolväsendets organisation i
Stockholm under 1800-talet. I: Stockholms arkivnämnd och Stadsarkiv, Årsberättelse 1972. Stockholm 1972. [Ref Rendahl I]
Rendahl, Viking, Stockholms folkskolors centrala förvaltning 18621958. Särtryck ur: Stockholms stads arkivnämnds verksamhetsberättelse för år 1962. Stockholm 1962. [Ref Rendahl Il]
Richardson, Gunnar, Kulturkamp och klasskamp. Ideologiska och
sociala motsättningar i svensk skol- och kulturpolitik under 1880talet. Studia Historica Gothoburgensia Il. Göteborg 1963
Richardson, Gunnar, Svensk utbildningshistoria. Skola och samhälle
förr och nu. Lund 1980
186
Sandin, Bengt, "Familjen, gatan, fabriken eller skolan" I: Barn i tid
och rum av Aronsson, Karin m fl. Stockholm 1984
Sandin, Bengt, Hemmet, gatan fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600--1850. Arkiv avhandlingsserie 22. Lund 1986
Sandin, Bengt, "Samhället tar över folkundervisningen". I: Forskning och Framsteg 5-6, 1977
von Scheele, Frans, Stockholms stads folkskolor år 1910. Stockholms
stads handlingar 1910:3 Stockholm 1910
Strindberg, August, Tjänstekvinnans son. 1: Skrifter av August
Strindberg. Bonniers förlag. Stockholm 1946
Svensk Folkskolematrikel 1916 utgiven av Clas Gustafsson. Uppsala
1916
Svensk Läraretidning 1900, 1901, 1902, 1903
Svenska Kvinnor, Föregångare, nyskapare, utg av Carin Österberg & Inga Lewenhaupt & Anna Greta Wahlberg. Lund 1990
Svenska Män och kvinnor. Stockholm 1942-1955
Svensk Biografiskt Lexikon. Stockholm 1917-1991
Söderberg, Joel, Adolf Fredriks skola, D:r Meijerberg och "Mariakriget" i Stockholm. Årsböcker i svensk undervisningshistoria 38
Stockholm 1933
Sörensen, Anna, Det svenska folkundervisningsväsendet 1860--1900.
I: Svenska folkskolans historia, del 3. Stock:holm 1942
Sörensen, Anna, Växelundervisningssällskapets normalskola och
folkskoleseminariet i Stockholm 1830-1930, Minnesskrift. Uppsala
1930
Thunander, Gunnar, Fattigskola - Medborgarskola. Studier i den
svenska folkskolans historia med särskild hänsyn till Malmö. Malmö
1946
Tjerneld, Staffan, Stockholmsliv. Hur vi bott, arbetat och roat oss
under l 00 år. Stockholm 1950
Wikström, Nils, "Emil Hammarlund" I: Svenska folkskolans märkesmän under de senaste femtio åren, red. Arvid Gierow. Lund 1942
187
Bildförteckning
1 SFS 1842:19 Kongl Maj:ts Nådiga Stadga angående folk-underwisningen i Riket
17 Ur "Försök till Lärobok i Swensk Historia" (1873) av C G Starbäck
18 och 19 Ur "Lärobok i Naturläran" (1872) av N J Berlin
20 Karl Hiibinette, Klara skola. (Ateljebild 1867) Stockholms Stadsmuseum
21 Två stockholmspojkar i trasiga kläder. (Ateljebild 1860-talet).
Nordiska Museet
2
Rums- och inredningsplan för en växelundervisningsskola å landet, ritad av J J Holmberg 1838. Källa: SFH II, s 167
3
En manitör med sin läsecirkel i en engelsk lancasterskola. Källa:
J A Gerelius 1820.
22 Gymnastik i skolsalen. Ur: "Gymnastiska Dagöfningar".av C H
Liedbeck (1881)
23 John (Jonas) Hamner. Bilden från början av 1860-talet Klara
skola, SSA
4
Pehr Adam Siljeström. Källa: SFH III, s 221
24 Laura Lundström. Källa: Svensk Läraretidning 1903
5
SFS 1861:56 Stadga angående Folkunderwisningen i Stockholms
Stad
25 Helena Höökenberg. Klara skola, SSA
6 Anders Berg. Källa: Hjalmar Berg: Anders Berg, en föregångsman i den svenska folkskolan (Stockholm 1940), s 46
7
8
26 Hilda Lundin. Klara skola, SSA
27 Anders Linden. Klara skola, SSA
28 Karl Olof Broström. Källa: Svensk Läraretidning 1902.
Sofi Andersson. Källa: Hjalmar Berg: Anders Berg, en föregångsman i den svenska folkskolan (Stockholm 1940), s 61
29 Emil Hammarlund, 1877. Klara skola, SSA
Ebba Gregersson. Källa: Växelundervisningssällskapets normalskola och Folkskoleseminariet i Stockholm 1830-1930, s 91
30 Carl Jonas Meijerberg. Bilden från början av 1870-talet, Källa:
Svensk Läraretidning, 1903
9 Bottenvåningen i det 1876 färdiga skolhuset i Maria. S Lindhagen och L Simonsson s 55
10 De båda skolhusen i Maria (Foto 1982). S Lindhagen & L
Simonsson s 56
11 Malongen (Foto 1902). Stockholms Stadsmuseum
12 och 13 Ur "Läsebok vid de första innanläsningsöfningame i skolan och hemmet" av P A Siljeström (1861)
14 Ur "Lärobok i Räknekonsten" av P A Siljeström (1867)
15 Ur "Lärobok i Räknekonsten" (Meterupplagan) av P A Siljeström (1882)
16 Ur "Allmän Geografi"(1853) av O E L Dahm
188
189
Bilagor
Karta över Stockholm med församlingar (1843). Karta av C
F Ström 1843
Diagram över hur barnantalet ökar inom de olika församB
lingama 1862-1882
CI
Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 18621868
Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 18691875
CIII Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 18761882
Kursindelning enligt 1864 års stadga för Stockholms stads
D
folkskolor
E I-II Carl Almgrens avdelning, Klara folkskola 21 juni 1862
V A Jacobssons och G Piras avdelning, Ladugårdslands folkF
skola, höstterminen 1873
(Kl
1-3) Kursindelning bifogad 1876 års stadga för StockGI
holms stads folkskolor
GII (Kl 4-7) Kursindelning bifogad 1876 års stadga för Stockholms stads folkskolor
stapeldiagram över den procentuella fördelningen av elever i
HI
de tre klasserna 1867-1874
HII stapeldiagram över den procentuella fördelningen av elever i
de sju klasserna 1875-1882
Matrikelblad för Emeli Augusta Erikson född den 27/3 1870
I
i Jakobs församling i Stockholm
Rättskrivningsprov
Emeli Erikson, V. klass i Adolf Fredriks
J
folkskola, vårterminen 1880
Sjunde klassen vid Stockholms stads folkskolor 1882
K
Löner för lärare och lärarinnor vid Stockholms stads folkL
skolor 1862-1882
A
en
191
Bilaga A
Karta över Stockholm med
församlingar ( 1843).
Karta av C F Ström 1843
++++++++
_..r.
---- ~/:..:.:.::_-~">:=:::-~~
.1 "Jr !Il) fi:IUI~_llll.to ~ .~··•
= stadsgräns
församlingsgräns
-------· · -- =
l
2
3
4
5
6
Storkyrko (Nikolai)
Klam
Kungsholms
Jakobs och Johannes
Adolf Fredriks
Ladugårdslands
(Hedvig Eleonora)
7 Maria
8 Katarina
192
193
......
Bilaga B Diagram över hur barnantalet ökar inom de olika församlingarna 1862-1882
~
Antal elever
2000
storkyrka
1800
---Klara
1600
- - - Jakobs och Johannes
1400
Maria Magdalena
-
1200
- - - Katarina
- - - Kungsholms
1000
-
800
- ladugårdslands
• • - - - Adolf Fredrik
/
600
400
200
o
62
64
66
68
70
72
74
76
78
80
82
Bilaga C I Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 1862-1868
Äger=*
Hyr= o
"Inrymd" i församl.lokal = + Nybyggt skolhus= El Köpt och till skola
Stork;:irko
Klara
62 *Skärgårdsg 6 *Gamla Kungsholmsbrog 31
(pojkar)
St Vattug 14
(flickor)
63 Huset Skärgårdsg 6 byggs
om. Eft omb:
5 stora salar
f 50ä60 barn
64 4 rum för
30å40 barn
vardera
Gymnastiksal
(2 vån hög)
Tre nya rum i
65
skolhuset
Kungsholmsbrog 31
(Ändr av äldre
lokaler)
66
......
\0
VI
67
oSkärgårdsg 15 oGamla Kungsholmsbrog 46
(60 barn)
(2 stora och
2 små rum)
6B
oTyska Prästg +40 barn i
småbarnssko l52 (65 barn)
oSvartmang 20 lokaler
(35 barn)
Maria
Katarina
*Johannisplan *Timmermansg 2B*Tjärhofsg 15
oHornstullsg l (flickor)
5BB
+Elementarlärov, Katarin v Kyrkog 4
Bygger nytt hus(pojkar)
på tomten Timmermansg 2B
3 salar för
60å70 barn
oÄndrar två
vardera
oKatarina Högbost.lägenh
bergsg 13
1!1 5 rum för
40å50 barn var-(100 pojkar)
t skolrum
dera. Saml.sal Läg Tjärhofsg
(45å55 barn)
15 omgjord
och 11 tamb
(3 rum f 100
oFd lärarbast
flickor)
Regeringsg 79
Två lägenhet
(3 rum för
Tjärhofsg 15
40å50 barn)
(70 barn)
oMalmskillnadsg 56
(40 barn)
oNorra Tullportsg 2B
(120 barn)
Kungsholms
inrett gammalt hus ,®
lands
*Riddareg 9
oPilg B
(flickor)
+Lägre elemen- +Skeppareg 21
tarlärov
(pojkar)
*Kammakareg B
(pojkar)
oHolländareg 52
(flickor)
8 Saltmätareg 2
Nytt skolhus m (4 salar f 60å70
4 skolrum f
barn vard. 4 rum
vardera 40å45 f 40å45 barn
vard) Huset
barn
Skolan på Djur-Kammakareg 8
byggs om (3 rum
gården till
församl
klara)
oPilg B
ytter! 2 rum
(40 barn)
1!1 Quartersg
oGarfvareg 4
(l sal f
40å50 barn)
+Skeppareg 21
(2 skolrum f
tills 60å70
barn)
®Köper hus
oPilg 8
Stadsträdg.g 46(3 rum t
(Malongen)
barn)
Huset byggs om
5 salar, 2 små
rum (330 barn)
Malongen ful1st
inredd m 14
salar + 4 förhörsrum. Inga
pojkar längre
inrymda i Elementarlärov
Fredriks
l
Lok Djurgården (Ytter! 2 små
byggs om
rum klara)
(140 barn)
Riddareg 9
byggs om (förhörsrum m tamb)Ännu 2 små rum
+Skeppareg 21 + 2 tamburer
(Folksk övert klara
Elem.lär lok)
skolsal +
tamb f 200
barn)
~
Bilaga C II Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 1869-1875
.......
1.0
0'1
Klara
69
70
71
Huset Skärgårdsg 6
(1 rum m tamb)
oJohannisgr 2
(2 rum)
oSkomakareg 13
(3 rum m tamb)
(De 1868 hyrda
lok dras in)
oSkärgårdsg 19
(7 rum m tamb)
(De 1869 hyrda
lok indragna)
72
73
74
75
oGamla Kungsholmsbrog 46
och 31B
Nya Kungsholmsbrog 28
(300 barn)
Maria
oWollmar Yxkullsg 28
tamb) (stor sal,
litet rum+tamb)
(2 rum m tamb
40å50 barn)
Huset Timmermansg 28 rep
och ändrats
(3 rum + tamb
100 barn)
oBrunnsg 22
Stor sal delats i 4 rum
Läg Regeringsg indr
oSkolan på
Skeppsholmen
(Stor sal,
litet rum
+ tambur)
oWollmar Yxkullsg 26
ytterl 4 rum
+ tambur
*Köper hus
Svartmang 22
(inred 3 rum)
Katarina
1!1 Nya
ters g
skolhus ( 2 rum
+ 2 tamb färd)
..,
lilalongen ytterl
inr (4 skolrum + 1 tamb
120 barn)
(Ytterl 3 rum
+ 2 tamb f
150 barn)
Tjärhofsg 15
En sal delad
med mellanvägg.
Malengen
(ytterl 3
skolrum j
lilalongen
(ytterl 3
skolsalar
+ 2 tamb)
(Annu 1 sal)
Djurgården
(Sal delad m
mellanvägg)
.v
Sammanl 7
Malongen
skolrum f 300 Ytterl 3 rum
barn då huset klara
byter ägare
o inte längre
B Gamla Kungs- Atskill av de hyrs ut till 2 skolsalar
holmsbrog 31. hyrda lok be- skola. Nytt
+ tamburer
Nytt skolhus
funnits otjän- skolhus börj
12 skolrum +
liga. Nytt
byggas på
tamburer
skolhusbygge
tomten invid
(500 barn)
förbereds.
gamla skolh.
Köper tomterna
17 och 18 i Kv
Kåkenhusen
.. ~
1!1 Hantverkareg 17. Skolhus färdigt
13 skolrum
+ 6 tamburer
(600 barn)
~
Nya Quartersg 38
(Ytterl 3
sal + 2 tamb)
+(6 rum +
tambur)
Riddareg 9
Ytterl lokal
inreds
Saltmätareg 2
Ytterl 3 rum
inreds
.v
(plats f 180
barn)
+Kyrksalen
Riddareg 11
förändr till
2 skolrum
(80 barn)
Bilaga C III Plan över hur församlingarna ordnade skollokaler 1876-1882
76
Ritn t skolhuset godkända
77
1!1
79
81
8
Nya Quartersg. Skolhuset färd.
Uppl följ år
Överstyr påpekar de otillräckl
skollokalerna
78
80
överstyr uppmanar församl
till åtgärder
betr skollok
lil16 salar f
40!45 barn
vardera, tamb,
saml.sal,
flera smårum
(900 barn)
Atg vidtas
för att i huset
Svartmang 22
bereda plats f
större antal
elever
82 @Huset Svartmang 22omb o
tillb 13 skolsalar + 10 tamb
+ 1 exp.rum
(450 barn)
Brunnsg 11
Skolhuset färd
18 skolsalar,
1 gymn.sal, l
slöjdsal, 9
tamb, l vaktmäst.bost
(800 barn)
t
oStora
Bondeg 22
oCarlsvik
9 Dj±gården
5 rum + 1 tamb 8 salar +
(150 barn)
2 stora tamb
~
oNorra Tullportsg 28
3 rum + tamb
oYtterl 5 rum
+ 2 tamb
(150 barn)
..
t
~
inreds 8 läro- oAnnu en lgh
rum + 4 tamb
på. Carlsvik
(300 barn)
(150 barn)
oStyrmansg 16
(4 avdeln)
oKocksg 12
Tomt inköpt,
6 rum + 2 tamb skolhusbygge
(150 barn)
planerat
Kv Vildsvinet.
Nytt skolhus f
800-900 barn
planerat.
+Storg 12
4 rum + 2 tamb
oYtterl lägenh
hyrs i huset
o ändras till
ganska ändamålsenl lok
(8 salar f
340 barn)
Bilaga D
Kursindelning enligt 1864 års stadga för Stockholms stads
folkskolor
Kurs·
:
Kristendom.
Svenska språket. ,
indelning.
Räkning.
Geografi..
1
Religiösa samtal. De vigti-j
1 gaste berättelser ur ~mla'Innanläsning: Siljeströms Läbegrepp af talen 1-10.
•
Test., muntl. framstallda,l sebok sid 1 _ 17
1 jemte förevisande af Bibl.l
'
'
·
!
l planoher. .
~ • ID:o d: o ur Nya Testamentet,/
D: o d:o till sid, ·;5~-:J 2
Böner och Psalmverser.
--·--·-·····-------;-----'---'="--------·
.!! l \Gamla Test:s Bibl. Historia/
..:;.:
1 till Abraham, efter bok med
D·o d:o till sid, 35.
3• redogörelae för inneh!l.llet.
•
1 <Il
1 't; _ _ Böner och Poalmvener. __ / _ _ _
1 .~
!Gamla Test. till landets in·:.
· ;... 4 tagande, efter bok med re-•1 D: o d:o til( sid, 53.
dogörelse ior inneh3llet. Bö-!
ner och Psalmve<aer.
Gamla Testarn. till slutet,!'
[ efter bok med redogörelse
D:o d:o till sid. 96.
Subtrnction.
5, l' för innenallet. Böner och/
,
l
Kartan
öfver
Bibl.
Historia,!Ortogra.fis~a.
för att uppöfva ~skåd-~
ningsförmlgan och för-•
klara de nödvändigaste l
u
· Ii ·
1t! p cal!on.
JllU
personlighete•··
formainnet.
l.
Inledning.
2.
Svealand
och
Norrland.
Afd.: lliiggdjuren.i
och
---~--
3.
1
l
Götaland
Afd.: Foglar, kräldjur och fiskar.
Ji'olknnga-iitten.
Norge
4.
.
~~l
l
lSk~~:l~;
ID:o d:o Fjerde ooh FemteiSkriftliga uppaatae~'-._X_o_rt+l.- - - - - - - - hufvudst.
f
tiill .
f
..
Fortsatta riikneöfningar.
d:o Johannia EvangeL
rams nmg a vers1aran.l
14• .D:o
1
1
af
&
Om Vex-
Unions-Regenterna.
muntlig
undervisning.
.
l
ll121,
j
utbildandet
öfningar.
historiska
Linearteckning
I
l
l
l
får
märkvärdiga
öfningar genom[
Psalmverser ochllihelspril.k. ett läst •!ycke: _ _ ._ _t_ _ _ _ · - - · - - - - - - - - Nya Testamentet: andra tre-.~.·..- - - - - djedelen, med redogörelse•
1l 0 d 0
Division.
1, j för inneUllet. Psalmver-,
'
' •
ser och Bibelspr~k.
l
;
Nya Testamentet till slutet.~Ortogra&ka öfni'ngar genomi.·.Tiffämi)lilng af-d~-rlikne-1
8 D:o
d:o.
! nedskrifning af stycken url sätten i hela tal pd ml!tt,
' Psalmverser no h Bibelspr!lk.: minnet - Sats-öfningar. 1 m!Il och ngt m. m.
Textorden i Lut~ers lilla Xa- 0rtog·~: öfningar jemte öfnin-:
g tekes samt forsta hufvud-. gar mr inlärande af Subst.l
Decimal-Bråk.
stycke~ deraf. Psalmv. ers er: Adj, och Pronomen.
j
ooh ll!belsprl!k.
J
·-;-----·----IAndra, Tredje, Fjerde ochl D:o d:o lör inlärande af /
Vanliga 1l rRk.
10• i'Psalmverser
.
verber.
,
l·
,
/Förklaring
!Lättare uppsatser i berättande)
katekes. Försts hufvudst. form. l!'ullstiin~igare form- Sorter och Enkel Regula
, Il, , - Närmare kännedom om!' lära. Suhst. Jomte Sats-~·
de Tri.
j Mathei Evang. Xap. 1-9. öfningar. Vill-läsning.
- - - - - - - · - - __ _
--~
Lättare uppsatser i beskrif-~
vande form. Fortsiittn. af
ii
D:o d:o Andra hufvudstyoket. l f
läran Adj och Pro.
<l.li!l
Närmare kännedom om Ma-~ orm • 't
't xr • r l Sammanaatt Regula de Tn:
~'
X
nom. Jem e sa su Dinga •
,.!!
the1 Evang. ap. 10-28. Uppläsning af stycken ur
1
-:
.
uppsatser. Form-l
-----·-=;" 1
D:o d: o Tredje. hufvudst.
läran afslutad, jemte aats- 1
<l.la. '13. D:o d:o ~aret
ooh Lucm öfningar. Uppläsning a~
De öfriga räknesätten.
E"o
stycken ur minnet.
l
1 Evangelium.
, Il
Åsk&dnings-
l
dess omgifningar
andra öfningar
ar
Stockholm
och
och
framställning
l
fårsta tredjedelen, med re-, afsknfmng ur bok.
:
6. !l dogörPise får inneh&llet.j'Redogörelse for innebillet a~
!
Teckning
af
•l
Testatn:~
!
Muntlig
l
Nya
Naturkunnighet.IGeometri o. Ritn.;
Beskritning
l' •
Paa]mverser.
Historia.
Bibelkiinnedom och Perico-~Skriftl. uppsatser. Xort fram-~
parne,
ställn. af Litterat. Hist.
15. I
198
D d
:o :o.
1,
i SchiJeits, Italien,
· Österrike, Ryss·
land, Turkiet
och Grekland.
f
1--20.
il
l
l 8.
Asien,
rika, Amerika
och Australien.
J:!:o d:o..
•
Nyare tidens hlstona.
l
Afdeln., hv
den lina stilen läsea,
§ 48-70.
ullständigare Ma-~Svenska Historien ut-~Repetition-a'f-:;6-;:te----=1::;2-;:t~ei-1--T---§---_---.~
förligare.
Afdelningarne.
10, lthem. o. Fys. Geogr.
71 9 2
199
lOZ
·~'i ";7:"7r]' ·~t
··{J n-',
..-~r;y
f
·v
rlf
·:'~
::f-77
rr7r'!
. :r".M'
?'/t! 'lk
l
l
l
l
l
1:{
~
·~n-:7
"
";:({
--:r
r,# i~
. r.«'
"ryY
';f
'"11"7'./
if-~'
l
·.r;,.
·/(:.u
}''A"
··7r/l
. ~7
.......,.~',(J
. ..,..,.,_,; P':w.._
~
\'
f/
ooz
·rN
'1:('
·r
'!J
'
'#
·:n·l
·:t'lil;·y
'.f! i'
~ r''!'"'/'r'
b
'".?
'!'/;"..f'
·y;
:.f.~,., fPJPJM.f·-t:/; '['
b
"'.
..
l
7"/' ,.,.._r,. ·r '#
v
"-'..:::,.
:""?"r/j.r rf':""'tl' pr, ·r
'
.~--r ·:r/,
·;;:r
·;er
·k '.tf:
';.f'
··--rr:::f! ·rpl
...~ .}"'~~"'!~"!"' ·6'1
''77'~ ·:r;J
·n
·/r:
~
l
·r l~.i?r
)
r ?'"""
·r,...e
~':'f ~
·r.J :
'"?
n,.,~r
-~~f
}'}5(
·-.y
~~~
rl
j
~
?':I'?'..,."Y"'r· K~Pr//
7':"7.!('~!C
·,'f-~
';l
·r.v '
~
'r.'1Y : ":'77/1"
·~-{(
·7:~,..
l
·wrrf ·:rr 'f
l ·-rr;{ '""t!"'/#' :J ·(
-J&;:. ...n?' ·r ,
·~';'{f'
:r.-'ft'
·~J
P7 ; r -'
-~.~
.7J, ,
rJ?r.'~~(~ry
·--;-.r
'R'/
·n Yr· ,.
....,...,/': l"(r;r ?lr P/ rP~ 'J r
·..-rf'
. ~:'l/
;;;. Yr.-·{ "7"?1'
l
'--r'
J
-:r"'?rT -
.'77':
'f:"'!? , -r/"/r -
.. ; ; .'~ir'7·
n .;r- :f ~,p·
-
r~.n;,,.
'1':"1
·-'
,,
•
•
r
'il:'
·-.pr
'717
''<fr
·:r
';;{Y
'(
'//~"; (/Y-v'ur
-~
/)
•7'*urwtr
l)
·;:y
J
v
'{" J'" l'J; ~
,J
'#liV#'/''/
.
'"77' : ;;'('f1~:r -
.
'f';"t/ .' ~~//'F ';7
/~'~lit? ~
..~~t·
~
·r
;r
-.
·+
'/{(
."'?}"::J·
·~
~
\..'
lJ
Z98T 1unf TZ B{O)JS))JOJ RIBDJ: 'i3U!UI~PAB su~li3UIJ\f {lB;)
n-I ti -ei3-ena
Bilaga F V A Jacobssons och G Piras avdelning, Ladugårdslands folkskola, höstterminen 1873
N
o
N
T
Bilaga G I
(Kl 1-3) Kursindelning bifogad 1876 års stadga för Stockholms
stads folkskolor
.J
-~ ~.
Räkning.
]{ristendom.
Modersmålet~
·~·--~·- l -Inledände r.eligiösasamtä.II
=={==========
'Il
I{lass.ill{u~
l
Geografi.
\
Historia.
.l Naturkunnigh~t.
\
Geometri.
........--~- ... ~\------~-·--"
(= dc första grundbcgreplpen af tros- och sedeläran),
lhufvudsakl. anslutande s1g
;.till' af barnen kända böner
10
?h ti!l berättelser ur bi~l. F_'örhcrcda.nde öfningar.
Dc första talbegreppen i
.h.Ist..,rten. Budorden. Dc VIg- Skrift:\sning.
.
förening med lnJfvudrakning
l,.,tlgastc ber.. ur G. .!·• t;mntl. Innanläsning i läsebolten inom talHerieu 1-10.
llramstälda,Jemte forevtsa~.de till sid. 25.
Siiferkännedom.
,af plancher. Herrans bon,
i~movgon- och
aftonböner,
lib~rdsböncr, välsignelse~ samt
In agr a psalmverser, sasom:
~.·1·
:Gs: 13-15; 66; 24: 1; 204:
2; rlOO: 7.
--..,-'--;::
j De vigtiga berättelserna
ur N. Test., muntl. framstälda, i förening mel1 förc'visande af ]Jlancher. Öfriga Läöcbokcn till sid. 73.
2. ~ textorden af Lntbers lilla Redogörelse för vokaler,
11-100.
lkatekes. Nll.gra psalmverser, konsonanter och Htafvelser.
:såsom: 14: l; 24: 5; 94: 120:1
,9; 124: 1; 429: 9, 10; 442:
!8, 9.
Gamla Test:s bihl. hi~to-1
l
ria. efter bok till Moses. Lu- Lii.schoken till slutet.
. thers lilla ka~~kcs, 1:sta huf-l
Redogörels? för vokal-lju-,·
101 _ 1000.
11 • i' ,vndstycket.
Nagra psalmver- deus beteckmng.
l
i
ser, såsom: 17; :m; 50; nf1;1 Rättskrifningg-öfningar.
,·
11
176: 1; 1o6.
•
i'
1 GamlllTest:s bibl.I1isto- -S-~-.. - - b-:-. --.~---.
1
1
01
'ria till slutet. Luthm·s lilla ket t~b~ns ase t tJ l styc1
:
·
l
1
1.
1
l
2.
.
l
l
k~t ekes, 2:dra hufvudst4cket. Konsonant-ljudens betcck- Ile öt'riga talbegreppen
:Nagra . psalmverser, s~~om: nin '·
och addition.
]130: 8; 138: 1-fi; 16d: 7;1 Ifättskrifnings~öfnin"ar
1192: 5; 213; 261: 4.
" .
•i Nya. Test:s bibl. historia,
·
• förra hälften.
Lutliera lilla Statens läsebok, l: sta afkatekes, 3:dje hufvudstyc- deln. till slutet. ·
1
Subtraktion.
o•lket.
Nll.gra psalmverser, så- Öfningar fÖr inlärande afl'
som: 21: 1; 22; 23; 124: 2 satsdelarna.
1
,-4; 129; 4; 176: 10; 206: Rättskrifnings-öfningar..
.......
l
l
~. 1;~..~~,5~;~22_1_:~1~;~2_00~·~77-.07~-------------------+-----------------l
l • Ny!!- Test:s bibliska his.to- Statens läsebok, 2:dra afria. ttll slu~et. Luth~rs hll~ deln. till st. 27. Öfningar
6. ,katekes, 4.de o~h 5.tc huf för inlärande af s. k. satsMultiplikation.
lvudstyckena.. N~gra ~salm: bindning .och s!l-tsfogning.
verser, såsom. 47, 113, 125, Rättskrifnmgsöfrungar.
'
!149; 154. •
4.
l
l
,
l
204
l
l
l
l
Beskrifning af kartan
öfver Stockholm och dess
omgifninga.r fö1· att uppöfva åskådningsförmågan 'Muntlig framställning
och föJ;klara de nödvän- af märkvärdiga historidigaste geografiska beTka personligheter.
·greppen.
· Globkartan.
l) Svealand och Norrland
i
Ristor. berättelser till
Gustaf I.
l
Teckning
och
andra öfningar.
Muntliga
åskådnings-öfniuga.r.
2) Götaland.
Histor. beriittelser till
Oskar II.
i
l
205
Bilaga G II
(Kl4-7) Kursindelning bifogad 1876 års stadga för Stockholrns
stads folkskolor
--·-
Kristendom.
:Modersmålet.
RAkning.
Geografi.
Historia.
Divi~ion.
Norge, Danmark, Eu3) ropas länder och huf· vudstäder.
statens läsebok, 2:dra afeln. till slutet. Öfningar
•
..
r inlärande af Verb. Rätt- De fyra raknesatteu med
rifnings·öfningar. Satsöf- hela benämnda tal och sorter.
mgar.
:dje artikeln och 3:
ihufvu!lstycket. Några psal
som till innehål
9 · !Verser,
lutetsvara 3:dje art. och 3:dj Pronom. Lättare
,
ihufvudstycket. Matb. ev., i berättande form.
i
,!kap. 11-28.
ningar.
il
Il 4:de och 5:te hufvudstyc-j Statens läsebok, 3:dje af-j
!
'1'kena. Några psalmverser, delningen till slutet. Gramj,
som till innehållet motsvara matik: Verb och partiklar.
ii lO. )4:dje och 5:te hufvudst. Af Lättare uppsatser i berät::
JMarci och Lucre evang. det, tande form, bref och skrift'!
'som icke förekommer hos liga svar å frågor. Satsil
öfning1,1.r.
atekese1.1 och .l:sta/ statens läsebok, 4:de af' ufvuust. J!'f forklarmgen.delningen.
Fullständigare
~eröfver. ~agrapsalmverser.,grammatik: Subst., Adj. och
:Af Johanms evangh.odet, 8?.m Pronom. Lättare uppsatser
.mer s de of- i beskrlfvande form.
-1)
Tyskland, E11fland,
Holland Be gien
och Frankrike.
j
Natnrknnnlghet.
Geometri.
Läroboken,
till Folkunga-ätten.
(Den gröfre stilen.)
Berlins lärobok.
1) l:sta och 2:dra. a.fdeln. till 4:de kap.
(den gröfre stilen).
för utbilda.nde
af formsinnet.
Folkunga-ätten och
Unions-regenterna.
2) Det öfriga af 2:dra
afdelningen.
Gustaf I-Carl X.
geometri,
3) 3:dje-6:te afde!n; 1) Siljeströms
l:sta afdeln.
Carl XI-Carl XV..
4) 6:te--8:de afdeln.
1
5.
l
l
statens läsebok, 5:te af-j
12 1 2:drahufvudstycket.Psalm- delningen. Verb och partik• verser. Apostla-Gcrningarna. !ar. Uppsatser i historiakal
l
1och naturhistoriska ämnen.
I
P~en.
halfön,
Decimalbråk.
6) Sc weitz, Italien,
Vanliga hr&k.
6) De öfriga verldsde-
Österrike, Ryssland,
Turkiet och Grekland.
lame.
2) 2:dra afdeln.
l
Rcgula de tri.
Procentrakning och
proportioner.
Fullständig arematem. Kort öfversigt af allmänna historien till &) 9:de och lO:de afdeln. 3) 3:dje afdeln,
7) och fysisk geografi
korstågen.
samt Sverige .
Norg~ Danmark, Tysk-!Det öfriga af a.llmänna
4) 4:de afdelningen,
6) ll:te och 12:te apeln.
S) t!::td~B~i!~!~d,
Hol-l historien till
l:sta kapitlet.
Franktid.närva.rande
l
Pyren. halfön, Schweitz,
• t'll
Rep. af 1-5 afd., hvar4:de afdelningen,
9) Italien, Österrike Svensk a h.l8 t?.ne?1
'/) vid.ä.fven det med fin
o) 2:dra-4:de kap.
Ryssland, Turkiet
Gustaf! (fullständigare).
stil läses.
och Grekland.
1
l
lO) De öfriga verldsdelarne.
Obs.
206
Innan början sker med Hi•ningen nf en ny kms,
Det öfriga af svenska 6) 6:te-12:te afdeln.
historien.
6)
4:de afdelningen,
5:te kap.
..
genomgås dee lluf•udea.kltgaste af foreglende
kurser•
207
BilagaHI
·
stapeldiagram över den procentuella fördelningen av elever i de tre klasserna 1867-1874
%
60~----------------------------------------------------------
50
40
1:a klass
2:a klass
30
1ill
3:e klass
20
10
o
1867
1868
1869
1870
1871
1872
1873
1874
Bilaga H II
stapeldiagram över den procentuella fördelningen av elever i de sju klasserna 1875-1882
20
111 :a klass
D
15
2:a klass
ll3:e klass
lllll4:e klass
5:e klass
10
6:e klass
S
5
~
\0
o
75
76
77
78
79
80
81
82
7:eklass
Bilagal
Matrikelblad för Emeli Augusta Erikson född den 27/3 1870 i Jakobs församling i Stockholm
~~ ~·
t~~ ~~
~~ ~ ~ l~~>~~
l
BilagaL
.,
.riJ-1~~~~~~ .....
<">
..
"-· - ·-- ..
Medelålder.
,.....,.....~
....-4'1"""1,......,.... ......
:;:.;,:t
~
.....
f8~t!
..... ~~~~~~~ t..~
-.
,...Ot-
Summa.
l
er;,...,...,
Öfver 14 Ar.
l <(,).....
~ c;a... <N
t- \0 <N
-:.:>
C'>
~·
(N
l
~as~ l:;:g!:;~L:';~
13-14 .
..;
o
""' ..... l
........ :x;
12-18.
~
o
r::.
9-10.
l l l l l l l l l l
l
8-9.
l l l l l l l l l l
l
l Under 7 är.
Medelålder.
~
....
l l l l l l l l l l
'i-8.
-
.
<">
.., .....
·t...'"'::~ L.~ (N l <."::<.:'"<t< LO "<t<<:.::>
<N
,...t- .....
,...... .....
~
...............
.,......'I"""'T"""'ll""t,....?"''
~
oo <e
........ l '-"""' ..... ;:l
l""'
Öfver 14 är.
t- <N
et:>"" l "'
. .~
..........
13-14.
l
l l l l l l l l l l l
"'
...
riri"' l~~~;-~~
~ro
Summa..
...:
:r..
o
.....
<N
.....
10-11.
~
l
'>l
l l ........ ICN<N
,...,...l l l l l l l
'I"""'~C"''
11-12.
......
.-
L.~~t-':J;;~t-
""'
.:->
-·
~
l~"'"'"-~
.....
t-
""o
12-13.
...,
l~""'l""::.!:"':::<,....t-
i
11-12.
'([J
1""' ..... l ... :e: l .... l l
~l
10-11.
l l l l l l l l l l
l
9-10.
l l l l l l l l l l
l
8-9.
ll
l l l l l ! l l l l
l
7-8.
l l l
l l l l l
l
l
Under 'i Ar.
l l l l l l l l l l
l
"'"'
Q)
l
: :
~
~
"'
·~
l
l
l
l
:
1--::>
§
:
:
§
:ii
Löner för lärare och lärarinnor vid
Stockholms folkskolor 1862-1882
Ur årsberättelsen för 1862:
11
Sedan hvarje församling upphört att aflöna lärarena vid församlingens skolor, och detta åliggande i stället blifvit för hela hufvudstaden
gemensamt, hafva följande lönegrader, lika för alla skolor, blifvit
bestämda:
R: dr
1,200
för lärare i första lönegraden: lön
1,500
300
hyresersättning
800
för lärare i andra lönegraden: lön
200
11000
hyresersättning
600
för biträdande lärare
för lärarinnor: lön
750
hyresersättning
150
900
för biträdande lärarinnor
500
Under dessa belopp skulle hittills åtnjutna fördelar af ved och ljus
anses inbegripna."
Ur årsberättelsen får 1863:
"Enär Öfver-Styrelsen funnit det för möjligheten att åt skolorna vinna
och behålla lärare med mera framstående förmåga vara erforderligt att
lönerna förhöjdes, har ny lönestat blifvit upprättad, enligt hvilken
lönerna bestämts till3 grader, nernligen
för lärare:
första lönegraden
andra d:o
tredje d:o
för lärarinnor:
första lönegraden
andra d:o
tredje d:o
1,500 R:dr
1,200 "
900 !l
900
700
500
Il
"
uti hvilka belopp ersättning för boställslägenheter i allmänhet skulle
anses inbegripna."
....""'""'
212
213
r
1875 fanns 4lönegrader för såvällärare som lärarinnor:
första lönegraden Kr
Il
andra
Il
tredje
Il
fjärde
Ordinarie lärarinna, första
"
andra
"
n
tredje
Il
fjärde
Ordinarie lärare,
1,000
1,200
1,500
1,800
700
800
1,000
1,200
Tabellen ur: F von Scheele, Stockholms folkskolor 1910, s 36.
1882 framlades följande löneförslag:
för lärare
1,500;
för lärarinnor 1,100;
1,800; 2,000; 2,200 Kr
1,300; 1,500; Kr
Detta förslag gick dock inte igenom. Andra principer för lönesättning,
t ex ålderstillägg gjorde sig gällande.
Källa: ÅSU 71, K O Broström s 145ff.
214
Personregister
Adelswärd, Eva Elisabet 14
Afzelius, Arvid August 94f
Almberg, C 114
Almgren, Carl 73f 85 114
Almquist, Sigfrid 87
Almqvist, Carl Jonas Love 81 84 99f
Andersson, Augusta 53 56 149
Andersson, Sofi 53 56 148-150 168 171
Anjou, Christopher Ludvig 14
Aspelin, Augusta 93 160
Bejner, August 117 133 162f 168
Bell, Andrew 31f
Berg, Anders 51-53 55f 87 165 168
Berg, Fridtjuv 168 172 178f
Berg, Hjalmar 157 168
Berg, Lovisa Regina 55
Berglöf, Matilda 117f
Bergman, Jenny 93 160f
Bergman, Carl Gustaf 10
Bergmark, Maria 142f
Bergstedt, Carl F 85
Berlin, Nils Johan 8lf 84f 94 105 109-111
Björkander, Victor 14-16 124
Bogström, Lovisa Karolina 166
Bolinder, Carl 12
Bolinder, Jean 12
Boman (mamsell) 104
Bremer, Fredrika 57
Bring, Ebbe Gustaf 87
Brolinson, Ragnhild 170
Broocman, Karl Ulrik 29 31
215
Broström, Anna 150
Broström, Karl Olof 10 14-17 100 122 132f 137 158
166-168 171f
Bäckman, Jonas 82 90 93f l 00
Carlen, Tekla 142
Carling, Gertrud Dorotea 164
Carlson, Fredrik Ferdinand 24 78 85f 96 98f 144 148
Cnattingius, Anders Jacob Danielsson 33 81f
Dahlgren, Fredrik August 97
Dahm, Oscar Elis Leonard 81 83f 94 105-107
Dalin, Alfred 169 172
Dalström, Johan Jakob 125 127 152 168 170-172
Danielsson, Adele 142
Detthow, Alma 143 169
Dille, Jenny 160 171
Dreborg, F E 160
Edgren, Fredrik 128f 134 152
Ehrenborg-Posse, Betty 97
Ekman, Carl 52
Elmqvist, Sven 161f
Erikson, Anders Gustaf 140
Erikson, Emeli 140-143
Erikson, Jan Fredrik 127
Erslev, Edvard 107
Ewerlöf, Jöns 150
Fallenius, Carl Magnus 49
Fineman, Carl Olof 32f 36 81
Flodman, Johan Christopher 81f
Flodmark, Johan 36f
Florin, Christina 168
Fl ygare, Osvald 128
Forsell, Hans 96
Forsström, Sofia Wilhelmina 123f 142 150
Franzen, Frans Mikael 95
Fryxell, Anders 81 94 98
de la Gardie, Jacob 31-33
Gavelius, Jakob 65
Geijer, Erik Gustaf 95 98
216
Gregersson, Ebba 57
Gren-Nilsson, Lina 96 98
Gustafsson, Ebba 123
Hallin, Olof Fredrik 62
Hamilton, Jakob 42
Hammarlund, Emil 117 172 177f
Hammer Christian 125 160
Hamner, Jonas 148f
Hansson Hansell, Bengt 150
Hartman, Gabriel Israel 95
Hazelius, Artur 96f l 00
Hedlund, Sven Adolf 85 147 170
Heyman, Elias 62
Holbech, Jens 116 119 150 159
Holmberg, Johan Jakobsson 34 37
Holmgren, August 96
Holmgren, Carl Albert Viktor 96
Huldt, Lanrits Samuel 164
Hultcrantz, Clas Adolf 86 88
Hultman, Fredrika 131f
Hi.ibinette, Karl 119f 123
Höökenberg, Helena 153
Jackson, Johanna Maria 117 130
Jacobsson, August William 74 148
Jahnsson, Jean 156
Janson, Gustaf 127
Johansson, Egil 9
Johansson, Hilda 141
Johansson,Jöns 132 159-161 171
Junker 81 100
Kahlström, Olof 14-17
Karl XIII 31
Karl XIV Johan 21
Karl XV 107
Kastrnan, Carl Wilhelm 79 83 96
Kastman, Knut 83
Key, Ellen 99
Kinnvall, August 127 134 169 174
von Koch, Nils Samuel 49 52
217
Kronvall, Matilda 142
Köhler, Olof 138 164 168
Lagergren, A L 135
Lagerhamn, C M 77 81
Lancaster, Joseph 3lf
Landgren, Carl Johan 81 84
Larsson, Augusta 142
Laurelius, Olavus 27
Leffler, Sven Abraham 152
Leijonancker, Daniel 64f
Lenngren, Anna Maria 95
Liedbeck, Carl Harald 136f
Lindberg, Anders 125f
Lindberg, William 12f
Lindblom, Jacob Axelsson 81 86f
Lindeberg, Hilda 125f 134
Linden, Anders 126 157
Lindgren, Carl Gustaf 127
Lindgren, John Olof 140
Lindhagen, Albert 13 50
Lindley, Charles (se Lindgren, Carl Gustaf)
Ling, Per Henrik 137
Linge, Karl 7 9
Ljungström, Arnelie 117f
Lundeqvist, A E 82
Lundin, Claes 179
Lundin, Hilda 153f
Lundin, Hulda 125f 149 165
Lundström, Filippa 131-133
Lundström, Laura 93 141f 149-151 160f
Lundquist 160
Lysholm, Constantia 158
Madelung, J M 64
Magnusson, Lovisa 134 154
Mattsson, Maria 143
Medin, Alfred 16
Meijerberg, Carl Jonas 14 55-57 62 69f 76-79 87 99f
107 112f 117 119 122 129-134 137-139
143-145 154-164 166-171 173-177 179
218
Meissner, August 16
Mellin, Gustaf Henrik 94
Molin, Johan 16 117 130 133 178
Nilsson, Maria Lovisa 134
Nilsson, Sofi (se Andersson, Sofi)
Nilsson, Sven 150 169 171
Nordlund, Joseph 169
Norlander, Emil 10 125-127 129 134f 14{) 142 145
Nyström, Carl Alfred 84 101
Oldberg, Anders 83 94
Olofsson, !sak 93 160 172
Olsson, Olof 95f 148
Oscar II 13
Pallin, Johan Rudolf 96
Pestalozzi, Johan Heinrich 32 37f 147
Pira, Gotthelf 74
Rendahl, Viking 9
Renström, Abraham 55
Richardson, Gunnar 9 173
Roos, Carl Oscar 81 84 87
Rosenqvist af Åkershult, Emila 160
Rudenschöld, Thorsten 23f 50 52 179
Rundblad, Hilda 149 170
Runeberg, Johan Ludvig 95 97
Ruus, Harald 42f
Ryberg 154
Sandin, Bengt 9
Sandström, Anna 99
von Scheele, Frans l O
Schmidt, Anders Nikolaus 37f 81 83
Schmiedte, Ida 130f 140-142 154
Siljeström, Per Adam 42f 46 49f 52 54f 60f 69 81
84 89-93 102-105 107 117 131 173 179
Sjölander, Hilda Amalia 158
Sjöstedt, Olof 66
Stagnelius, Erik Johan 95
Starbäck, Georg 52-55 84 107-109 117
Steinmetz, Alfred 87
219
Strindberg, August 119 156
Stuhlmann, A 166
Sundberg, Anton Niklas 87
Sunden, Johan Magnus 58
Svebilius, Olaus 86
Svedbom, Per Erik 41f 81 84 99 173
Svensson, Anna 143
Svensson, Per Reinhold 31-33 36f
Sätherberg, Herman 95
Söderberg, Gustaf Adolf 148
Söderberg, Joel 83-85 101 107 145 148 169 172
Tegner, Esaias 95 97
Thunander, Gunnar 9
Tömberg, Carl 155
Wahlin, L P 156
Vallberg, Maria Oktavia 161 163
Vallin, Carl Albin 123f 140 142
Wallin, Johan Olof 95
Wennerquist, Richard 117f
Winge, Isak Martin 81 105
Winslow, Olof 150
von Zweigbergk, Per Anton 81 84 101
Young, Daniel (se Leijonancker, Daniel)
Åberg, Louise 160f
Åbom, Johan Fredrik 63f
Öberg, Amalia 130f
220