Innehåll - Nordisk Nutrition
nutrition nordisk Tillsatser säkerhet • sötningsmedel effekter • nya rön m.m. 4 2015 2012 PUBLISHING THE LATEST IN HUMAN NUTRITION RESEARCH with a particular focus on food-related nutrition studies A fully indexed, open access journal, all content is freely available at www.FoodandNutritionResearch.net EDITOR-IN-CHIEF: Prof. Asim K. Duttaroy, Faculty of Medicine, Department of Nutrition, Oslo University, Norway. 2.162 Journal impact factor: 1.785. Join Food & Nutrition Research on ~ Nordisk Nutrition ~ Food & Nutrition Research ~ Konferenser ~ Stöd till forskning ~ Rådgivning till företag SNF skapar förutsättningar för företag och forskare att på vetenskaplig grund medverka till konsumenters välbefinnande och en god folkhälsa www.snf.ideon.se SNF:s medlemsföretag 2015: Aarhuskarlshamn Sweden AB, Arla Foods AB, Axfood Sverige AB, Aventure AB, Barilla Sverige AB, Bergendahls Food, Coca-Cola AB, Coop Marknad AB, Di Luca & Di Luca AB, Danone Sweden AB, Fazer Bageri & konfektyr AB, Findus Sverige AB, ICA Sverige AB, Lantmännen ek för, Livsmedelsföretagen, LRF Mjölk, Mondelez International, Nestlé Infant Nutrition, Nordic Sugar A/S, Nordisk Kellogg’s A/S, Nutricia Nordica AB, Oatly AB, Orkla Food AB, Pågen AB, Quaker Oats Scandinavia, Semper AB, Svensk Dagligvaruhandel, Svenska McDonald’s AB, Svenskt Kött, Unilever Sverige AB, ViktVäktarna AB, Yoplait Sverige AB nummer 4-2015 Nordisk Nutrition ges ut av SNF Swedish Nutrition Foundation, Ideon Science Park 223 70 Lund Hemsida: www.nordisknutrition.se Chefredaktör och ansvarig utgivare: Susanne Bryngelsson, SNF Swedish Nutrition Foundation Tel: 046-286 22 84 redaktionen@nordisknutrition.se Redaktionella medarbetare: Ingvar Bosaeus, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lennart Wikström, Tejarps Förlag Prenumeration: Anneli Gozzi Hovstadius SNF Swedish Nutrition Foundation Tel 046-286 22 82 info@nordisknutrition.se 4 Ledare Tema: Tillsatser 5 Tillsatser i livsmedel – fakta och grundläggande krav 9 Påverkar sötningsmedel kroppsvikt, aptit, blodsocker och insulin? 12 Nya rön om tarmeffekter av sötningsmedel och emulgeringsmedel 14 Upplevda effekter av citronsyra och glutamat saknar vetenskapligt stöd Produktion: LIME AB Tejarps Gård 230 41 Klågerup Tel: 040-40 86 80 info@lime.nu 16 Utgör nitrit, nitrat och fosforinnehållande tillsatser ett hälsoproblem? Form & Layout: Linda Clarin LIME AB 18 20 24 26 27 Annonsförsäljning: Tel: 046–286 22 84 info@nordisknutrition.se Tryck: Norra Skåne Offset, Hässleholm ISSN 1654-8337 Omslagsbild: Mostphotos.com Nordisk Nutrition har som målsättning att på vetenskaplig grund informera om och delta i debatten kring aktuella frågor inom nutritionsområdet, inkl nutritionsfrågor relaterade till livsmedelsvetenskap och fysisk aktivitet, samt frågor relaterade till märkning och marknadsföring av livsmedel. Målgruppen är framförallt personer med professionellt intresse för och användning av aktuell kunskap från forskning inom dessa områden. Nordisk Nutrition är en fristående del av SNF:s verksamhet. Åsikter som uttrycks i Nordisk Nutrition speglar inte nödvändigtvis SNF:s åsikter. Mer om SNF: www.snf.ideon.se. >> INNEHÅLL 29 Nya Nordiska Nyckelhålet – en utmaning värd mödan SNF-anslag 2015: Nutritionsforskning på gång! Ny forskning inom klinisk nutrition In memorian: Björn Isaksson – en pionjär Omega-6-fettsyror minskar kardiometabol risk Kost och gener samspelar kring risken för blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom 5 14 22 Nordisk Nutrition 4 • 2015 3 >> LEDAREN Saklig information P bästa boten mot oro å en öppen fråga i YouGovs senaste rapport Food Health 2015 om vad man oroar sig för med maten svarar ingen (0 procent) av de tillfrågade att de oroar sig för matens innehåll av mättat fett, och endast en procent uppger att de oroar sig för matens innehåll av salt. Femton procent av de tillfrågade oroar sig för livsmedelstillsatser, och tio procent för E-nummer. Man kan diskutera den exakta tillförlitligheten av denna typ av konsumentpanelundersökningar, men de ger ändå en indikation om var många konsumenters fokus ligger. En medvetenhet om livsmedels innehåll, inklusive tillsatser, är positivt och hjälper till att driva utvecklingen av högkvalitativa livsmedel. Sett ur ett nutritionellt perspektiv är det dock bekymmersamt att så stor andel av konsumenterna tycks känna oro för tillsatser. Inte minst eftersom denna oro verkar ta uppmärksamheten från erkända folkhälsoproblem, vilket kan antas försvåra förutsättningarna för alla som försöker nå ut med budskap och produkter som syftar till att underlätta för konsumenterna att välja bra matvanor. Precis som för mig personligen och i sann ”Nordisk Nutritionsanda” tror jag att vi bäst botar oron med saklig och vetenskapligt baserad information – vilket vi genom detta temanummer vill bidra med. Som alltid är det med en blandning av förvåning och förväntan som jag konstaterar att året går mot sitt slut och att det snart står ett nytt för dörren. Vad fort det gick! Och vad spännande det blir nästa år! Då skruvar SNF upp sin ambition att sprida saklig information om mat och hälsa ytterligare ett snäpp, genom en ny webbportal om mat och hälsa. Detta blir en viktig kanal, parallellt med Nordisk Nutrition, som möjliggör en bred spridning av aktuellt kunskapsläge inom nutritionsområdet. Med en webbportal finns också stora möjligheter att bredda kommunikationen, både avseende målgrupp och kommu- nikationsformer – till exempel med ”webinars”, chatforum och ”Ted-talks”. Många har under våra sonderingar under året som gått vittnat om behovet. Tack vare ett beviljat kommunikationsprojekt från Formas har SNF möjlighet att ta initiativet till webbportalen. För att den ska nå sin fulla potential som en långsiktig, trovärdig och stark röst i samhällsdiskussionen om mat och hälsa hoppas vi att många aktörer vill vara med och utveckla den. Vi kommer att hålla informationsmöte om portalen för potentiella samarbetspartners under våren. Om du redan nu har några funderingar, generellt kring portalen eller om hur din organisation skulle kunna bidra, är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Spännande och roligt blir det också den 20-22 juni 2016 då det är dags för den elfte Nordiska Nutritionskonferensen (NNC 2016) i Göteborg. Jag hoppas att vi ses där! Vi kommer givetvis också att rapportera från konferensen i Nordisk Nutrition. I anslutning till NNC 2016 arrangeras den 19 juni ”The Nordic Dietetic Conference: Professional development and future perspectives” av Dietisternas Riksförbund och ett satellitsymposium på temat ”Milk – friend or foe? A scientific discussion on milk, dairy products and health”. Läs gärna mer på www.nnc2016.se, där registreringen nu också är öppen. Ett stort tack till dig som läst Nordisk Nutrition under 2015! Jag önskar dig en härlig julledighet och en fin vinter. När vi hörs igen har ljuset kommit tillbaka – den 6 maj! Susanne Bryngelsson Chefredaktör Tillsatsrapport Artiklar i detta temanummer baseras på rapporten ”Tillsatser i livsmedel – fakta och aktuellt kunskapsläge avseende omdiskuterade hälsomässiga aspekter”. Författare till rapporten är Ulrika Gunnerud och Susanne Bryngelsson, SNF Swedish Nutrition Foundation. Rapporten har sammanställts på uppdrag av och med finansiering av Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel. Uppdragsgivarna har formulerat frågeställningarna. Författarna ansvarar för rapportens slutsatser, vilka inte har påverkats av uppdragsgivarna. Tack riktas till Nils-Gunnar Ilbäck och Evelyn Jansson Elfberg, Livsmedelsverket, för värdefulla diskussioner, till Ingrid Larsson, Sahlgrenska universitetssjukhuset, för faktagranskning av texter om sötningsmedel och till Magnus Wickman, Karolinska Institutet, för faktagranskning ur allergiperspektiv. Rapporten finns på SNF:s hemsida: www.snf.ideon.se (se under ”Arkiv och ”Rapporter”). 4 Nordisk Nutrition 4 • 2015 >>Tema: Tillsatser Många tillsatser är naturligt förekommande. Pektin (E 440) är ett exempel på ett förtjockningsmedel som finns i bland annat citrusfrukter och äpple. Tillsatser i livsmedel – Fakta och grundläggande krav Alla godkända tillsatser har genomgått en säkerhetsgranskning och många tillsatser är naturligt förekommande i livsmedel. Det är därför varken möjligt eller motiverat att helt utesluta tillsatser i livsmedel. Däremot är det angeläget att kontinuerligt föra en diskussion om innehållet i livsmedel, baserat på fakta och aktuellt kunskapsläge. Här sammanfattar vi grundläggande fakta om tillsatser, som en bakgrund till följande artiklar i detta temanummer, där vi belyser kunskapsläget avseende några omdiskuterade hälsoeffekter av tillsatser. >> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se E tt grundläggande krav på livsmedel är att de ska vara säkra att äta. För att garantera detta behövs ibland tillsatser. Tillsatser kan också behövas för att bibehålla livsmedlets kvalitet när innehållet av någon ingrediens minskas. Det gäller till exempel i lätt- produkter, med reducerad mängd fett, socker eller salt. Lättprodukter kan underlätta för konsumenter som önskar minska sitt intag av fett, salt och socker, men de kan vara svåra eller omöjliga att framställa utan tillsatser. Till exempel kan sänkt fetthalt behöva kompenseras med förtjockningsmedel för att produkten inte ska skära sig, sänkt salthalt kan behöva kompenseras med ett konserveringsmedel för att inte riskera tillväxt av hälsofarliga mikroorganismer och för bibehållen söt smak vid ett minskat innehåll av socker används ofta sötningsmedel. Nordisk Nutrition 4 • 2015 5 » >>Tema: Tillsatser Tabell 1. Grupper av tillsatser och deras tillhörande E-nummer Tillsatsgrupp E-nummer Antal Färgämnen E 100 – E 180 Konserveringsmedel E 200 – E 297, E 1105 43 Antioxidationsmedel E 300 – E 392, E 586 46 Emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings,- och geleringsmedel* E 400 – E 418, E 420 – E 421, E 422 – E499, E 1204, E 1404 – E 1452 84 Sötningsmedel E 420 – E 421, E 950 – E 968 15 Övriga tillsatser E 500 – E 999, E 1103, E 1105, E 1200 – E 1207, E 1404 – E 1452, E 1505 – E 1521 102 40 * Vissa emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel ingår även i gruppen "sötningsmedel" eller ”övriga tillsatser”. Tabell 2. Funktionsnamn för tillsatser (1) Antioxidationsmedel Geleringsmedel Skumdämpningsmedel * Bakpulver * Klumpförebyggande medel * Smakförstärkare * Drivgaser * Komplexbildare * Smältsalter (endast smältost) * Emulgeringsmedel Konsistensmedel * Stabiliseringsmedel Fuktighetsbevarande medel * Konserveringsmedel Surhetsreglerande medel * Fyllnadsmedel * Modifierad stärkelse * Syror * Färgämnen Mjölbehandlingsmedel * Sötningsmedel Förtjockningsmedel Skumbildande medel * Ytbehandlingsmedel * * Definieras som ”övriga tillsatser” i tabell 1. E-nummer betyder godkänd Livsmedelstillsatser är ämnen som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål och normalt inte konsumeras som livsmedel i sig (se faktaruta Definition). Alla livsmedelstillsatser som är tillåtna att användas inom livsmedelsindustrin har genomgått en säkerhetskontroll (riskvärdering) för att säkerställa att de är ofarliga att konsumeras i de mängder som de får användas. Tillsatser godkänns också endast under förutsättning att det finns ett tekniskt behov eller ger fördelar för konsumenten. Alla godkända tillsatser får ett identifikationsnummer, ett E-nummer. E-numret är alltså en garanti för att tillsatsen har granskats och inte utgör en hälsorisk vid användning i livsmedel, utifrån dagens kunskap och i de mängder som är lagstadgat. E-nummer används inte för andra ingredienser än tillsatser. Livsmedelstillsatser regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser 6 Nordisk Nutrition 4 • 2015 (”tillsatsförordningen”) (1). Denna förordning reglerar vilka tillsatser som är godkända, men också i vilka livsmedel, i vilket syfte och i vilka mängder de får användas. Undantaget är tillsatser som används i ekologiska produkter, som regleras av specifika förordningar (2, 3). Sex grupper Tillsatser kan delas in i sex grupper; färgämnen, konserveringsmedel, antioxidationsmedel, emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel, sötningsmedel och övriga tillsatser. I dag finns cirka 310 godkända tillsatser för användning i livsmedel (4). Många av de ämnen som används som tillsatser är naturligt förekommande ämnen i livsmedel. Till exempel, ett blåbär innehåller 21 ämnen som också används som tillsatser (5). För att en tillsats ska få användas i livsmedel måste dess säkerhet först utredas genom en riskvärdering av den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, och därefter Definition av tillsatser Tillsatser definieras enligt förordning (EG) nr 1333/2008 som: ”Varje ämne som normalt inte i sig konsumeras som ett livsmedel och som normalt inte används som en karakteristisk ingrediens i livsmedel, oavsett om det har något näringsvärde eller inte, och som liksom dess biprodukter på goda grunder kan antas direkt eller indirekt bli en beståndsdel i livsmedel när det för något tekniskt ändamål avsiktligt tillförs sådana vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring.” godkännas av EU-kommissionen. Den obligatoriska riskvärderingen som ligger till grund för EU-kommissionens beslut om att godkänna eller inte godkänna en tillsats utförs av Efsas så kallade ANS-panel (Panel on Food Additives and Nutrient Sources Added to Food). Användningen av tillsatsen får inte vilseleda konsumenten och tillsatsen måste ha fördelar för konsumenten. Vid riskvärderingen av kemiskt likartade tillsatser beaktar ANS-panelen även samverkanseffekter, så kallade ”cocktaileffekter”. Det vill säga, man gör en bedömning av om det finns anledning att misstänka några hälsorisker vid användning av flera tillsatser samtidigt, och om det kan uppstå interaktioner mellan den aktuella tillsatsen och andra ämnen. En tillsats godkänns aldrig för generell användning, utan måste godkännas för varje livsmedelskategori (1). Acceptabelt dagligt intag (ADI) Som en del av riskvärderingen gör ANS-panelen en bedömning av vad som är acceptabelt dagligt intag (ADI) av tillsatsen. De studier som ligger till grund för bedömningen är oftast djurstudier. Den högsta dosen djuren kan inta dagligen utan att uppvisa några skadliga effekter blir den så kallade nolleffektdosen (eng. no observed adverse effect level, NOEL), och anges som milligram av tillsatsen per kilo kroppsvikt. Det är mycket osannolikt att personer som äter allsidigt och enligt rekommendationerna når upp i så höga intag av tillsatser att de utgör en risk för hälsan. Som en säkerhetsåtgärd sätts ADI för människor vanligen till en hundradel av nolleffektdosen hos djur. Det utgör knappast några negativa hälsoeffekter att vid enstaka tillfällen överskrida ADI. Villkoren för användning av tillsatser ska dock säkerställa att den allmänna befolkningen eller speciella grupper vid en normal konsumtion av de livsmedel där tillsatserna får användas inte riskerar att regelbundet överskrida ADI. Även godkända tillsatser kan bli föremål för en ny riskvärdering när detta anses nödvändigt, till exempel mot bakgrund av ny vetenskaplig dokumentation. I samband med att regelverket för tillsatser harmoniserades inom EU 2008 beslutades att EU-kommissionen skulle upprätta ett program för generell omprövning av samtliga godkända tillsatser. Enligt programmet, som fastställdes 2010, ska prioriteringsordningen för omprövning bestämmas bland annat utifrån när senaste bedömningen av en tillsats gjordes, tillgång till nya vetenskapliga rön, i vilken utsträckning en livsmedelstillsats används och människors exponering för livsmedelstillsatsen (6). Märkning av tillsatser Allmänna regler för märkning av livsmedel ges av den så kallade informationsförordningen, förordning (EU) nr 1169/2011. För vissa tillsatser finns ytterligare, mer specifika, krav på märkning av de livsmedel som innehåller tillsatsen. Dessa specifika krav framgår av tillsatsförordningen (1). Enligt informationsförordningen ska alla ingredienser deklareras på färdigförpackade livsmedel, alltså även tillsatser. Ingredienser deklareras i fallande ordning efter vikt/ mängd, där den ingrediens det finns mest av står först och den det finns minst av står sist. Eftersom tillsatser vanligen används i små mängder i livsmedel hamnar de oftast i slutet av ingrediensförteckningen. Livsmedelstillsatser ska i ingrediensförteckningen anges med sitt funktionsnamn, följt av aningen Enummer eller vedertagen benämning. Till exempel, vid tillsats av citronsyra kan man välja om man vill deklarera detta som ”antioxidationsmedel (E 330)” eller ”antioxidationsmedel (citronsyra)”. Funktionsnamnet talar om vilken teknisk funktion tillsatsen har. Tillsatser delas upp i 24 olika funktionsgrupper, se tabell 2 (1). Intag okänt Livsmedelsverket upprätthåller en livsmedelsdatabas med information om livsmedels innehåll av näringsämnen och gör även regelbundna kostundersökningar för att kartlägga svenskarnas matvanor. Genom att kombinera informationen som finns i databasen och uppgifter från kostundersökningarna kan man med viss >>Tema: Tillsatser säkerhet uttala sig om hur intaget av näringsämnen ser ut i befolkningen och i olika grupper av den. Livsmedelsdatabasen innehåller däremot ingen information om tillsatser, och kostundersökningarna ger inte någon produktspecifik information om vilka livsmedel som konsumeras. Dessa källor ger därför inte tillräcklig med information för att vägleda i frågan om hur mycket tillsatser maten innehåller, hur mycket tillsatser vi äter, eller hur intaget och användningen av tillsatser har förändrats de senaste åren. En relaterad fråga, som det inte heller finns underlag för att besvara, är hur en eventuellt förändrad användning av tillsatser påverkat livsmedels näringsmässiga kvalitet, till exempel avseende salt, socker och fett. För att få fram siffror om intag av tillsatser skulle man behöva göra scenarioberäkningar där man tittar på konsumtionen av utvalda livsmedel/livsmedelsgrupper baserat på exempelvis försäljningsstatistik och utifrån det göra en uppskattning hur mycket tillsatser som äts. I dagsläget finns inga sådana studier eller siffror att tillgå i Sverige. Stort antal kan vara fördel Det finns ett stort antal tillsatser som är tillåtna för användning i livsmedel. Ibland framhålls detta som något negativt. Sett ur ett riskperspektiv kan » Nordisk Nutrition 4 • 2015 7 >>Tema: Tillsatser man dock argumentera för att många tillåtna tillsatser är bättre än få. Ett problem är att vi inte vet hur mycket tillsatser som används och hur stort intaget är, eller hur detta har förändrats över tid. Men ju fler tillåtna tillsatser som livsmedelsproducenterna har att välja mellan, desto större är möjligheterna att hitta tillsatser som har optimal funktion i det aktuella livsmedlet, som då kan användas i mindre mängd jämfört med en tillsats med mindre optimal funktion. Samtidigt ska användningen av tillsatser hela tiden omprövas av livsmedelsindustrin, så att användningen begränsas till bara de som behövs, varken fler eller färre, och till de koncentrationer som behövs för att uppnå syftet. Stor säkerhetsmarginal Vid en ensidig och obalanserad kost, som avviker från de officiella råden om bra matvanor, kan det för vissa riskgrupper (till exempel barn) finnas risk att intaget av enskilda tillsatser överskrider ADI. Eftersom ADI för människor är satt till en hundradel av det intag som är säkert i djurstudier, behövs det dock sannolikt ett intag som kraftigt överskrider ADI för att den aktuella tillsatsen ska utgöra en reell hälsorisk. Det är mycket osannolikt att personer som äter allsidigt och enligt rekommendationerna når upp i så höga intag av tillsatser att de utgör en risk för hälsan. En obalanserad kost karaktäriserad av ett högt och ensidigt intag av enskilda livsmedel medför, förutom risken för ett högt intag av enskilda tillsatser, en risk för negativa hälsoeffekter på grund av ett obalanserat intag av näringsämnen och energi. Detta är med all säkerhet en större risk för de flesta som äter ensidigt, än ett för högt intag av tillsatser. •• Referenser 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008, av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser. 2. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter mm. 3. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EG 834/2007 om ekologisk produktion mm. 4. http://www.livsmedelsverket.se/livsmedeloch-innehall/tillsatser-e-nummer/sok-enummer 5. https://jameskennedymonash.wordpress. com/2013/12/20/ingredients-of-all-naturalblueberries 6. Kommissionens förordning (EU) nr 257/2010 av den 25 mars 2010 om upprättande av ett program för omprövning av godkända livsmedelstillsatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser. * www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/naringsrekommendationer DET ÄR NÅGOT SPECIELLT MED MARGARIN Visste du att: Oljebaserade matfetter, som t.ex. margarin, rekommenderas i våra Nordiska näringsrekommendationer som en del av en hälsosam kost* Margarin har endast en tredjedel så stor påverkan på klimatet, jämfört med smörblandade produkter De flesta av våra margariner görs med svensk rapsolja Läs mer om oljebaserat matfett som en del av en hälsosam kost på www.margarinrattochslatt.se 8 Nordisk Nutrition 4 • 2015 >>Tema: Tillsatser Påverkar sötningsmedel kroppsvikt, aptit, blodsocker och insulin? Sötningsmedel är en grupp av tillsatser som regelbundet är föremål för diskussion i samhällsdebatten om mat och hälsa, inte minst mot bakgrund av den ökande förekomsten av övervikt och fetma. Vanliga frågeställningar avser sötningsmedels betydelse för kroppsvikt, aptit och energiintag. En annan återkommande diskussion är hur sötningsmedel påverkar blodsocker- och insulinnivåer efter måltid. >> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se S ötningsmedel används i livsmedel bland annat i syfte att minska energiinnehållet och erbjuda konsumenterna alternativ som underlättar viktnedgång eller minska risken för viktuppgång. I vetenskapliga studier har man också funnit att sötningsmedel som en del av kontrollerade viktminskningsprogram vid behandling av fetma kan bidra till en mer uttalad viktminskning (1, 2). Observationsstudier ger även stöd för att ett minskat intag av sockersötade drycker, eller utbyte av dem mot drycker sötade med sötningsmedel, är kopplat till lägre kroppsvikt (3-6). Observationsstudier har en begränsad bevisstyrka, men även nyare genomgångar av randomiserade kontrollerade studier styrker att byte från sockersötade drycker till lightdrycker minskar kroppsvikten, fettmassan och midjeomfånget (7). Det är också visat att drycker med sötningsmedel kan vara ett verktyg för att bibehålla en viktminskning (8). Läskstudie med svagheter Några studier visar omvända resultat, det vill säga ett positivt samband mellan användning av sötningsmedel och viktökning över tid (9). En observationsstudie från 2015, som fick stor medial uppmärksamhet, fann ett positivt dos-responssamband mellan högt intag av lightläsk och ökad risk för bukfetma (10). Studien har dock flera svagheter. En av de främsta begränsningarna med studien är att man inte hade uppgifter om deltagarnas totala energiintag, och därför inte statistiskt kunde ta hänsyn till hur det totala energiintaget påverkade resultaten. Energiintaget är den viktigaste förklarande faktorn för vikt och viktändring, och skulle kunna förklara resultaten i studien. Vidare var urvalsgruppen äldre (medelålder 69 år vid studiens start) och för att vara en observationsstudie var den relativt liten; totalt ingick 466 personer och endast 40 av dessa var ”högkonsumenter” (en burk läsk eller mer per dag). Dessutom var det skillnad mellan grupperna redan innan studiens start, med större andel överviktiga, feta och personer med typ 2-diabetes bland ”högkonsumenterna”. Man kan därför inte utesluta att den högre konsumtionen av lightläsk kan förklaras av att fler personer i denna grupp valt att ändra sitt kostmönster och börjat använda lightprodukter för att minska sitt energiintag och gå ner i vikt, istället för att det ökade intaget av lightläsk orsakat viktökningen. En annan möjlighet är att det ökade intaget av lightläsk gett en ursäkt till att öka energiintaget, enligt resonemanget Nordisk Nutrition 4 • 2015 9 » >>Tema: Tillsatser ”jag dricker lightläsk därför kan jag unna mig att äta extra”. Sötningsmedel underlättar viktkontroll Sammantaget tyder det vetenskapliga underlaget på att sötningsmedel som ersättning för socker i drycker underlättar viktnedgång och viktkontroll. Vilken betydelse det har för kroppsvikten att byta ut socker mot sötningsmedel i andra typer av livsmedel än drycker är svårare att uttala sig om. Det är dock huvudsakligen i sötade drycker som sötningsmedel har potential att bidra till ett väsentligt reducerat energiinnehåll. Sötade drycker kan också lätt konsumeras i stora mängder och därmed ge ett högt energiintag, när de är sötade med socker. Det verkar som om sockersötade drycker passerar aptitregleringssystemet, vilket inte socker i fast form gör. Det kan leda till att man inte blir mätt av socker i flytande form. Antalet aptitstudier begränsat Antalet vetenskapliga studier av hur sötningsmedel påverkar aptiten är begränsat. Slutsatsen från de studier som hittills finns är att sötningsmedel varken ökar eller minskar aptiten, och inte har någon effekt på mättnad (2). Drycker innehållande sötningsmedel ger volym och fyller därmed magen. De kan därför ge en kortare mättnad, men påverkar inte intaget av mat vid en följande måltid. Aptit och mättnad styrs av komplexa samspel i kroppen och det är svårt att studera hur de påverkas av enskilda substanser eller livsmedel. För säkrare slutsatser om hur sötningsmedel påverkar aptit och mättnad behövs fler studier. Utifrån dagens kunskapsläge finns det dock inga belägg för påståenden om att sötningsmedel skulle öka aptiten eller det totala energiintaget. Tvärtom finns studier som visar att livsmedel sötade med sötningsmedel kan hjälpa till att minska energiintaget, om det används istället för mer energitäta livsmedel (11). Man har även visat att användning av icke energigivande sötningsmedel, särskilt i drycker, kan fungera för att bibehålla ett minskat energiintag vid 10 Nordisk Nutrition 4 • 2015 Icke energigivande sötningsmedel kan användas av diabetiker, eftersom de inte påverkar blodsockret. Sockeralkoholer ger däremot i olika grad en blodsockerhöjning efter måltid. behandling av fetma och övervikt (12). Att den största effekten fås av drycker med sötningsmedel, som ersätter sockersötade drycker, kan förklaras av att det främst är i flytande produkter som sötningsmedel kan bidra till ett sänkt energiinnehåll. Blodsocker och insulin 4. Malik VS, et al. Sugar-sweetened beverages and weight gain in children and adults: a systematic review and meta-analysis. Am J Clin Nutr 2013; 98: 1084-102. 5. Ebbeling CB. Sugar-sweetened beverages and body weight. Current Opinion in Lipidology 2014; 25: 1-7. 6. Shankar P, et al. Non-nutritive sweeteners: Review and update. Nutrition 2013; 29: 1293-1299. Ett flertal studier visar att icke energigivande sötningsmedel varken påverkar blodsocker, insulin eller mag-tarmhormoner (inkretiner) (1315). Det saknas vetenskapliga belägg för att icke energigivande sötningsmedel bidrar till högre blodsocker och insulinsvar efter måltid, på samma sätt som socker och andra tillgängliga kolhydrater. Icke energigivande sötningsmedel kan därmed användas av personer med diabetes, eftersom de inte påverkar blodsockret. Sockeralkoholer ger däremot i olika grad en blodsockerhöjning efter måltid. Högst höjning ger maltitol, som i princip har samma blodsockerhöjande effekt som sackaros. Xylitol, sorbitol, isomalt och laktitol ger lägre svar, medan erytritol och mannitol i princip inte ger något blodsockersvar. •• 7. Miller PE, Perez, V. Low-calorie sweeteners and body weight and composition: a metaanalysis of randomized controlled trials and prospective cohort studies. Am J Clin Nutr, 2014; 100: 765-77. Referenser 13. Grotz VL, et al. Lack of effect of sucralose on glucose homeostasis in subjects with type 2 diabetes. J Am Diet Assoc 2003; 103: 160712. 1. Peters JC, et al. The effects of water and non-nutritive sweetened beverages on weight loss during a 12-week weight loss treatment program. Obesity 2014. 22: 1415-21. 2. Gibson S, et al. Consensus statement on benefits of low-calorie sweeteners. Nutrition Bulletin, 2014. 39: 386-389. 3. Dennis EA, et al. Beverage consumption and adult weight management: A review. Eating Behaviors 2009; 10: 237-246. 8. Phelan S, et al. Use of artificial sweeteners and fat-modified foods in weight loss maintainers and always-normal weight individuals. Int J Obes 2009; 33: 1183-90. 9. Fowler SP, et al. Fueling the obesity epidemic? Artificially sweetened beverage use and long-term weight gain. Obesity 2008. 16: 1894-900. 10. Fowler SPG, et al. Diet Soda Intake Is Associated with Long-Term Increases in Waist Circumference in a Biethnic Cohort of Older Adults: The San Antonio Longitudinal Study of Aging. Journal of the American Geriatrics Society 2015; 63: 708-715. 11. Mattes RD, Popkin BM. Nonnutritive sweetener consumption in humans: effects on appetite and food intake and their putative mechanisms. Am J Clin Nutr 2009; 89: 1-14. 12. Raben A, Richelsen B. Artificial sweeteners: a place in the field of functional foods? Focus on obesity and related metabolic disorders. Curr Opin Clin Nutr Metab Care 2012; 15: 597-604. 14. Ma J, et al. Effect of the artificial sweetener, sucralose, on gastric emptying and incretin hormone release in healthy subjects. Am J Physiol Gastrointest Liver Physiol 2009; 296: G735-9. 15. Ma J, et al. Effect of the artificial sweetener, sucralose, on small intestinal glucose absorption in healthy human subjects. Br J Nutr 2010; 104: 803-6. >>Tema: Tillsatser Mer om sötningsmedel Sötningsmedel är ämnen som används för att ge livsmedel söt smak eller i bordssötningsmedel. Termen ”sötningsmedel” omfattar egentligen alla substanser med söt smak, det vill säga även sackaros (vanligt socker). Vanligtvis, liksom här, används dock ”sötningsmedel” synonymt med ”alternativa sötningsmedel”, och avser då endast sötningsmedel som utgör alternativ till sockerarter. Alternativa sötningsmedel används huvudsakligen antingen för att minska produktens energiinnehåll eller för att göra produkten mer tandvänlig. Sötningsmedel fermenteras inte av bakterier i munnen och är därmed inte kariogena. Man bör dock beakta att utbyte av sockerarter mot sötningsmedel inte minskar den frätande effekten av sura drycker. Risken för frätskador på tänderna vid ett frekvent intag av sura drycker, till exempel coladrycker och vissa sportdrycker, är alltså lika stor, oavsett om den innehåller socker eller sötningsmedel. Beroende på deras sötma delas sötningsmedel upp i två grupper; högintensiva sötningsmedel (icke energigivande) och volymgivande sötningsmedel (energigivande): • Högintensiva sötningsmedel är vanligen hundratals eller tusentals gånger sötare än sackaros, och behöver därför tillsättas endast i mycket små mängder (tabell 1). Detta innebär att de i praktiken inte ger något bidrag till produktens energiinnehåll. De bidrar inte heller till att ge produkten någon volym. Högintensiva sötningsmedel är (med ett fåtal undantag) syntetiskt framställda ämnen som inte finns i naturen, och de kallas därför ibland ”artificiella sötningsmedel”. I drycker kan användningen av icke energigivande sötningsmedel ge en väsentlig minskning av energiinnehållet, och det är också främst i drycker som dessa sötningsmedel används. Om icke energigivande sötningsmedel används i fasta produkter behöver dock sockret ersättas av andra kolhydrater, fibrer, protein eller fett, för att ge produkten volym. Det är därför mycket svårt att genom användning av icke energigivande sötningsmedel åstadkomma någon väsentlig sänkning av energiinnehållet i fasta livsmedel. • Volymgivande sötningsmedel (”bulk sweeteners”) smakar ungefär lika sött eller något mindre sött jämfört med samma mängd sackaros. De måste därför användas i ungefär samma, eller större mängd, och bidrar alltså till att ge produkten volym. Förutom att ha funktionen som sötningsmedel används dessa substanser också i vissa fall som konsistensförbättrare. Samtliga tillåtna sötningsmedel inom denna grupp är sockeralkoholer (polyoler), och deras energiinnehåll (10 kJ eller 2,4 kcal per 100 g) är lite drygt hälften av det i sackaros (17 kJ eller 4 kcal per 100 g). Då de används i ungefär samma mängd som sackaros kan man alltså vanligtvis inte åstadkomma någon väsentlig sänkning av energiinnehållet genom att söta med dessa substanser istället för sackaros. Det finns idag åtta sockeralkoholer, som är tillåtna att använda i livsmedel. Tillåtna högintensiva sötningsmedel (icke energigivande sötningsmedel) E-nummer Sötningsmedel E 950 Acesulfamkalium, Acesulfam K E 951 Aspartam E 952 Cyklaminsyra, Kalciumcyklamat, Natriumcyklamat E 954 Sackarin, Kalciumsackarinat Kaliumsackarinat Natriumsackarinat E 955 Sukralos E 957 Taumatin E 959 Neohesperidinhydrochalcon (Neohesperidin DC) E 960 Steviolglykosider* E 961 Neotam E 962 Salt av aspartam och acesulfam E 969 Advantam * Steviolglykosider utvinns ur bladen från växten Stevia rebaudiana. Växten stevia är inte godkänd som livsmedel i EU, och livsmedel innehållande växten får inte säljas inom EU. Däremot är steviolglykosider sedan 2011 godkända att använda som sötningsmedel. Tillåtna volymgivande sötningsmedel (energigivande, sockeralkoholer)* E-nummer Sötningsmedel E 420 Sorbitol, sorbitolsirap E 421 Mannitol E 953 Isomalt E 964 Polyglycitolsirap E 965 Maltitol, maltitolsirap E 966 Laktitol E 967 Xylitol E 968 Erytriol * Överdriven konsumtion av sockeralkoholer kan ha en laxerande effekt, vilket också måste anges på livsmedelsförpackningen, när produkten innehåller mer än 10 procent sockeralkoholer. Nordisk Nutrition 4 • 2015 11 >>Tema: Tillsatser Nya rön om tarmeffekter av sötningsmedel och emulgeringsmedel Nya rön tyder på att vissa sötningsmedel och emulgeringsmedel påverkar tarmfloran. Eftersom vi idag vet att tarmfloran har stor betydelse för vår hälsa är de nya rönen intressanta, men de föranleder inte i sig anledning att ifrågasätta säkerheten av sötningsmedel och emulgeringsmedel som tillsatser, i de mängder de får användas. Nya rön om hur maten påverkar tarmfloran är intressanta. Det finns dock viktiga anatomiska skillnader och skillnader i bakteriesammansättning mellan möss/ råttor och människor. Man bör därför vara generellt försiktig med att direkt överföra studieresultat från mus/rått till människa. >> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se U nder 2014 publicerades en vetenskapligt intressant studie i tidskriften Nature, där man både i musstudier och i en kort (sju dagar) intervention med människor fann att ett högt intag av sackarin (fem milligram per kilo kroppsvikt och dag) ändrade tarmflorans sammansättning (1). Aspartam och sukralos gav inte samma uttalade effekt. Den förändrade tarmfloran orsakade i sin tur försämrad glukostolerans, vilket är ett förstadium till typ 2-diabetes. I samma tidskrift publicerades tidigare i år också en musstudie som enlig tförfattarna visar att emulgeringsme12 Nordisk Nutrition 4 • 2015 del gav förändrad tarmflora, en låggradig inflammation, en modest men signifikant viktökning, ökad andel fettmassa och försämrad glykemisk kontroll, jämfört med en kontrollgrupp (2). Lösningarna som mössen åt under 12 veckor innehöll antingen 0,5 eller 0,1 procent polysorbat-80 (E 433) eller karboximetylcellulosa (E 466). I möss utan tarmflora noterade man inte några effekter. Författarna drar därför slutsatsen att effekterna beror på ett samspel mellan de aktuella tillsatserna och tarmfloran, även om man inte kan utesluta direkta effekter på tarmen. Den föreslagna mekanismen är att emulgeringsmedel påver- kar genomsläppligheten i tarmens slemhinna, vilket påverkar samspelet mellan mikrofloran och tarmen, som i sin tur leder till inflammation i tarmen och orsakar sjukdomar, till exempel metabolt syndrom och fetma. I studien diskuteras inte det faktum att polysorbat-80 och karboximetylcellulosa rimligen har olika mekanismer i tarmen. Polysorbat-80 är en ytaktiv substans som används som stabiliserings- och emulgeringsmedel, medan kaboximetylcellulosa är ett förtjocknings- och stabiliseringsmedel, som inte har de ytaktiva egenskaper som är typiska för emulgatorer. Den ökade andelen fettmassa var kopplad till ett >>Tema: Tillsatser högre energiintag. Studien motsäger alltså inte det faktum att viktökning beror på ett ökat energiintag. Författarna menar att studien indikerar att faktorer som medför förändringar av tarmfloran och orsakar låggradig inflammation i tarmen skulle kunna vara en del av förklaringen bakom ett ökat energiintag. Höga doser I båda de ovan nämnda studierna var intaget av de studerade substanserna högt. Intaget av sackarin motsvarar ADI för sackarin, vilket inte är sannolikt att konsumenter i Sverige kan komma upp i, eftersom sackarin inte är vanligt förekommande. Den mängd emulgeringsmedel som mössen fick i sig med en enprocentig lösning, omräknat per kroppsvikt, motsvarar 140 liter yoghurt per dag, för en 70 kilos person. Med 0,1-procentig lösning motsvarar mängden således cirka 14 liter yoghurt. En jämförelse per kilo kroppsvikt är eventuellt mindre relevant när det handlar om effekter som sker lokalt i tarmen, jämfört med när det handlar om effekter som sker efter absorption i kroppen. Jämförelsen visar dock att det är stora mängder av emulgeringsmedlen som passerat tarmen i den aktuella studien. Möss och människor olika Alla substanser som når tarmen kan i teorin påverka tarmhälsan, antingen direkt eller genom interaktion med tarmens bakterier. Det är idag också väl känt att tarmfloran har betydelse för immunförsvaret och spelar en viktig roll vid inflammatoriska tarmsjukdomar. Det är därför viktigt med ökad kunskap om hur tarmfloran påverkas av det vi äter. Det finns dock viktiga anatomiska skillnader och skillnader i tarmens bakteriesammansättning mellan människa och mus/ råtta. Man ska därför generellt vara mycket försiktig med att överföra studieresultat från mus/råtta direkt till människa (3). I tidigare djurstudier, som utförts enligt internationella riktlinjer för toxicitetsstudier och som ligger till grund för nuvarande riskvärdering, har man inte sett någon påverkan av emulgeringsmedel på kroppsvikt. Författarna konstaterar också att det behövs fler studier, som bekräftar effekterna och studier på människa för att avgöra om E 433 eller E 466 har någon påverkan på hälsan hos människor. Vetenskapligt intressanta rön De två studierna har rest flera frågeställningar, som är vetenskapligt intressanta att undersöka vidare. Till exempel, är den aktuella mekanismen som föreslås ligga bakom effekterna av E 433 allmänt gällande för alla emulgeringsmedel? Påverkar emulgeringsmedel tarmhälsan, energiintag och viktutveckling hos människor? Vid vilka intagsnivåer? Om mekanismen är allmänt gällande och kan visas hos människa, behöver man i den fortsatta diskussionen om emulgeringsmedels hälsomässiga effekter beakta det totala intaget av emulgeringsmedel. Det finns även naturligt förekommande ytaktiva ämnen i maten, som skulle kunna fungera på motsvarande vis som tillsatta emulgeringsmedel i tarmen. Den vetenskapliga frågeställningen om hur denna typ av substanser påverkar tarmfloran är med andra ord bredare än att endast gälla för tillsatta emulgeringsmedel. Motsvarande resonemang gäller för E 466 och förtjocknings- och stabiliseringsmedel. I sötningsmedelsstudien har man bekräftat i en korttidsstudie att ett högt intag av sackarin påverkar glukostoleransen hos personer som inte vanligen äter sackarin. För säkrare slutsatser om betydelsen av sackarin i relation till effekter på tarmfloran och glukostolerans behöver man dock undersöka om effekterna kvarstår över tid och vid lägre doser. Det är också intressant att jämföra flera olika sötningsmedel, för att klarlägga hur generella dessa effekter är av sötningsmedel. En möjlig förklaring till att olika sötningsmedel tycks ge olika effekt i tarmen skulle kunna vara att de i olika grad bryts ner och absorberas i tarmen. Vetenskapligt är de två studierna alltså mycket intressanta, men de föranleder inte i sig anledning att ifrågasätta säkerheten av livsmedel som innehåller sötningsmedel, emulgeringsmedel, förtjockningsmedel eller stabiliseringsmedel. •• Mer om emulgering-, stabiliseringsoch förtjockningsmedel Emulgeringsmedel är så kallade ytaktiva substanser som minskar ytspänningen mellan två icke blandbara ämnen, till exempel vatten och olja. Vid tillsats av emulgeringsmedel kan det ena ämnet fördelas i det andra. Inom livsmedelsindustrin används emulgeringsmedel till exempel för att underlätta blandning av fett- och vattenbaserade ingredienser. Förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel används bland annat för att göra livsmedel mer trögflytande och för att förhindra emulsioner att skära sig, genom att binda vätska. Totalt finns 84 emulgerings-, förtjocknings- stabiliserings och geleringsmedel godkända för användning som tillsatser i livsmedel. E 433 och E 466 får användas i Sverige, men är inte vanligt förekommande. Det är vanligare att använda lecitin eller pektin. E 433 får enligt EU-regler tillsättas med maximalt 1000 milligram per liter eller kilogram (en procent) i livsmedel som glass, godis och smaksatt yoghurt eller maximalt 5000 milligram per kilogram i exempelvis frysta fiskprodukter. E 466 får tillsättas utan mängdbeskrivning, dock inte mer än vad som behövs, i livsmedel som grädde och bordssötningsmedel (flytande, pulver och tabletter). Enligt EU-kommissionens program för den omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser ska omprövningen av emulgeringsmedel vara klar senast den 31 december 2016. E 433 ingår bland ett tjugotal emulgeringsmedel som enligt programmet har högre prioritet. Referenser 1. Suez J, et al. Artificial sweeteners induce glucose intolerance by altering the gut microbiota. Nature 2014; 514: 181-6. 2. Chassaing B, et al. Dietary emulsifiers impact the mouse gut microbiota promoting colitis and metabolic syndrome. Nature 2015; 519: 92-6. 3. Nguyen TLA, et al. How informative is the mouse for human gut microbiota research?. Disease Models & Mechanisms 2015. doi:10.1242/dmm.017400. Nordisk Nutrition 4 • 2015 13 Det saknas vetenskapligt stöd för att glutamat orsakar Chinese Restaurant Syndrom och att citronsyra orsakar allergiska reaktioner. >>Tema: Tillsatser Upplevda effekter av citronsyra och glutamat saknar vetenskapligt stöd Vissa konsumenter vittnar om allergiska symptom efter intag av livsmedel innehållande tillsatt citronsyra och glutamat påstås ofta orsaka det så kallade ”Chinese Restaurant Syndrome”. För båda dessa samband saknas vetenskapligt stöd. >> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se C itronsyra som tillsats (E 330) kan framställas från frukter som är naturligt rika på citronsyra, till exempel citron- eller ananasjuice. Den kan också framställas genom jäsning av kolhydrater med hjälp av svartmögel, Aspergillus niger. En förklaring som ibland ges till varför citronsyra upplevs ge allergiska reaktioner är att citronsyran innehåller toxiner från mögelsvampen. För framställning av citronsyra är det dock endast tilllåtet att använda sådana stammar av Aspergillus niger som inte producerar toxiner, vilket regleras av förordning (EU) nr 231/2012. Det saknas med andra ord grund för antaganden om att tillsatt citronsyra orsakar allergi på grund av medföljande toxiner. Det finns inte heller vetenskapliga studier som visat att konsumerat mögeltoxin kan ge upphov till allergiska symptom. Kontamination ej sannolik En annan teoretisk möjlighet till de upplevda symptomen efter intag av tillsatt citronsyra är att slutprodukten är kontaminerad av rester från själva Mer om glutaminsyra/glutamat Glutaminsyra är en aminosyra som produceras naturligt i kroppen och är en mycket viktig, och vanligt förekommande, signalsubstans i vår hjärna. Glutaminsyra finns också naturligt i många livsmedel som exempelvis sojasås, parmesanost och grönsaker. Tillsatsen glutaminsyra (E 620) och dess kalium- och natriumsalter (monona 14 Nordisk Nutrition 4 • 2015 triumglutamat, E 621; monokaliumglutamat, E 622; kalciumdiglutamat, E 623; monoammoiumglutamat, E 624; magnesiumdiglutamat, E 625), går under samlingsnamnet glutamater. Den vanligaste formen av glutamat är mononatrimglutamat (E 621). Glutamat ger umamismak, den femte smaken (som ger en ökad fyllighet i vissa livsmedel och maträtter) och används som smakförstärkare. Enligt EU-kommissionens program för omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser ska omprövningen av glutamat vara klar senast den 31 december 2016. >>Tema: Tillsatser mögelsvampen, som skulle kunna ge upphov till allergiska reaktioner. Det är dock inte sannolikt att en sådan kontamination är vanligt förekommande. Efter fermenteringssteget följer, efter avdödning av mögelsvampen, ett antal reningssteg och slutprodukten kontrolleras för spår av Aspergillus niger-sporer. Såvitt vi har kännedom om saknas analyser eller vetenskapliga studier där man påvisat förekomst av mögelrester i citronsyra. I sammanhanget kan det också vara värt att beakta att det finns många andra exempel på när mögelsvampar används vid livsmedelsframställning, till exempel vissa typer av ostar och salamikorvar. Det saknas också vetenskapligt stöd för att citronsyra i sig orsakar allergi. Bristfälliga glutamatstudier 1968 kom den första rapporteringen av Chinese Restaurant Syndrome, bestående av en rad symptom, till exempel huvudvärk, svettningar, yrsel och hjärtklappning. Namnet kommer av att symptomen ofta rapporterats av personer som har ätit asiatisk mat, känd för att innehålla glutamat. Under 1970-talet följdes rapporteringen upp med en handfull bristfälligt utförda studier (små, ej dubbelblindade, och avsaknad av randomisering, kontrollgrupp och/eller kontroll av intagsmängden) (1). År 2000 utfördes en större dubbelblindad studie med 130 försökspersoner, som tyder på att höga doser (3–5 gram) av mononatriumglutamat kan ge mer symptom av Chinese Restaurant Syndrome än placebo (2). Alla försökspersoner var dock självdiagnostiserade överkänsliga mot mononatriumglutamat och ingen av deltagarna visade några konsekventa, upprepningsbara effekter av de höga doserna. Ingen av försökspersonerna uppvisade heller symptom efter att ha intagit mononatriumglutamat tillsammans med annan mat. Studien ger därför inget starkt vetenskapligt stöd för att mononatriumglutamat i livsmedel orsakar Chinese Restaurant Syndrome. Sammanfallande faktor mer sannolik förklaring WHO:s och FDA:s expertkommitté för livsmedelstillsatser, JECFA, menar att det saknas bevis för koppling mellan intag av mononatriumglutamat och Chinese Restaurant Syndrome (3). US Food and Drug Administration (FDA) och Federation of American Societies for Experimental Biology (FASEB) har kommit till samma slutsatser (3). Det saknas med andra ord vetenskapligt stöd för att citronsyra orsakar allergiska reaktioner och för att glutamat orsakar Chinese Restaurant Syndrome. En mer sannolik förklaring är att de symptomen som vissa upplever orsakas av någon annan faktor eller intag av andra ämnen i maten, som sammanfaller med intag av citronsyra respektive glutamat. •• Mer om citronsyra Citronsyra bildas naturligt i kroppen och utgör en viktig substans i cellernas energisyntes. Citronsyra finns också naturligt i flertalet frukter och grönsaker. Som tillsats tillhör citronsyra (E 330) funktionsgruppen antioxidanter och konserveringsmedel. Citronsyra används till exempel i mjöl, för att mjölet ska mogna snabbare och därför inte behöver lagras lika länge efter malning. Detta ger mjölet bättre bakegenskaper. Enligt EU-kommissionens program för omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser ska omprövningen av konserveringsmedel och antioxidationsmedel vara klar senast den 31 december 2015. Citronsyra ingår inte bland de trettiotal antioxidanter och konserveringsmedel som enligt programmet är prioriterade. Referenser 1. VuThiThu H, et al. Epidemiological studies of monosodium glutamate and health. Journal of Nutrition and Food Sciences 2013: S10009. doi:10.4172/2155-9600.S10-009. 2. Geha RS, et al. Review of Alleged Reaction to Monosodium Glutamate and Outcome of a Multicenter Double-Blind Placebo-Controlled Study. The Journal of Nutrition 2000; 130: 1058. 3. Walker R, Lupien J.R. The Safety Evaluation of Monosodium Glutamate. The Journal of Nutrition 2000; 130: 1049. Konferenser våren 2016 Opportunities for microbiome research in epidemiological studies 15 mars 2016, Malmö Arrangör: Neon och EpiHealth Mer information: www.med.lu.se/epidemiology_for_health_epihealth Gut microbiota in health and disease – from concept to evidence 17 mars 2016, Stockholm Arrangör: Svenska nationalkommittén för nutrition och livsmedelsvetenskap Mer information: www.kva.se (se kalendariet) Nordisk Nutrition 4 • 2015 15 >>Tema: Tillsatser Utgör nitrit, nitrat och fosforinnehållande tillsatser ett hälsoproblem? Fosforinnehållande tillsatser har lyfts fram som en potentiell riskfaktor för hjärt-/kärlsjukdom, medan ett högt intag av nitrit och nitrat ofta ses som en riskfaktor för cancer, eftersom de under vissa förutsättningar kan ombildas till nitrosaminer. Riskerna är dock omdebatterade och inte tydligt klarlagda. >> text: SUSANNE BRYNGELSSON, ULRIKA GUNNERUD, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se F osfor är ett mineral som har många viktiga funktioner i kroppen. Det behövs vid bildning av skelett och tänder och har även en mycket viktig funktion i kroppens syra-bas balans. Ett överdrivet intag av fosfor kan dock skada njurarna och påverka skelettet så att kalcium läcker ut och leder till problem med blodcirkulationen. Epidemiologiska studier har också visat att höga serumnivåer av fosfat ökar risken för hjärt-/kärlsjukdom hos njursjuka (1). På senare tid har detta samband även observerats hos friska (2). I en nyligen genomförd stor observationsstudie på över 9000 personer såg forskarna samband mellan ett högt intag av fosfor från just livsmedelstillsatser och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom (3). Studiens design säger dock inget om orsak och verkan och det behövs fler studier på området för att förstå vilken effekt fosfat har på vår hälsa, både organiskt och oorganiskt bundet. 16 Nordisk Nutrition 4 • 2015 Fosforintaget långt under övre säkerhetsgräns Det rekommenderade dagliga intaget för fosfor ligger mellan 420 milligram (spädbarn) till 700 milligram (10-20 åringar och gravida). Enligt Riksmaten 2010-2011 är det genomsnittliga intaget av fosfor i den svenska befolkningen cirka 1300 milligram per dag (4), vilket är cirka dubbelt så mycket än vad som rekommenderas (5). Intaget ligger dock långt under den övre nivå som är säker (”upper safe level”, UL) på 3000 milligram per dag. Liknande nivåer har setts i USA där fosforintaget har fördubblats (från 500 till 1000 milligram per dag) sedan 1990-talet (6). Estimerad data från USA visar även att upp till 500 milligram av det dagliga fosforintaget kommer från processad mat (7). Tyvärr finns det inga motsvarande data från de nordiska länderna. Nitrosaminer cancerogena? Nitrosaminer bildas när nitrit eller kväveoxid (nitrit från maten om- bildas till kväveoxid i magsäckens sura miljö) reagerar med vissa aminer, vilket kan ske vid sura förhållanden (pH 2-4) i både livsmedel och i kroppen, till exempel i magsäcken. Även nitrat som finns i maten kan bidra till bildningen av nitrosaminer, genom att det först tas upp i tarmen och sedan via blodbanan förs till spottkörtlarna och därefter ombildas till nitrit av bakterier i munhålan (8). Cirka fem procent av det nitrat som kroppen tar upp omvandlas till nitrit via bakterier i munnen (8, 9). Bildningen av nitrosaminer från nitrit och nitrat är en av flera föreslagna förklaringsmekanismer bakom de samband mellan ett högt intag av rött kött och charkuterier och högre förekomst av tjock- och ändtarmscancer, som visats i flera observationsstudier (10). Nitrosaminer har visat sig vara genotoxiska och cancerframkallande i flera djurarter (11), men sambandet är inte fastställt i människa (12). Risken med nitrit är omdebatterad och eventuella epidemiologiska samband Mer om nitrit och nitrat Nitrat (NO3-) finns naturligt i flera olika livsmedel, så som rödbetor, spenat och sallad. Nitrit (NO2-) återfinns också i dessa livsmedel fast i mycket lägre halter. Som tillsats används nitrit som konserveringsmedel i framför allt charkuterier. Det hämmar tillväxt av bland annat den sporbildande bakterien Clostridium botulinum. Om bakterierna förökas och sporerna börjar gro kan botulin, ett mycket starkt nervgift, bildas. Nitrit ger hos människor och djur upphov till methemoglobinemi (MetHb), vilket innebär att omvandlingsprodukter till nitrit binder till röda blodkroppar i blodet och ger en försämrad syretransport. Detta tillstånd kan vara livshotande vid höga nitritdoser. Små barn är av flera orsaker speciellt känsliga för nitritexponering. Det är dock andra effekter i djurförsök (vävnadsförändringar i hjärta och lungor), som ligger till grund för gällande ADI för nitrit. Effekter på röda blodkroppar i form av methemoglobinemi ses först vid högre doser. Nitrat kan bidra till bildningen av MetHb eftersom det till viss del kan ombildas till nitrit. Tillsatser innehållande nitrit/nitrat E-nummer Namn E 249 Kaliumnitrit E 250 Natriumnitrit E 251 Natriumnitrat E 252 Kaliumnitrat mellan nitrat- och nitritexponering hos människa och tumöruppkomst är inte fastställda. För säkrare slutsatser avseende betydelsen av nitrat och nitrit i maten för cancerutveckling behövs fler studier. Omprövning pågår Huruvida fosforinnehållande tillsatser eller nitrat/nitrit utgör ett hälsoproblem, inom ramen för de mängder som tillåts i livsmedel, är en fråga som för närvarande är under utredning av Efsa. Utredningen sker som en del av en allmän omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser, som Efsa gör på uppdrag av EU-kommissionen. För nitrat och nitrit ska omprövningen vara slutförd innan 31 december 2015 och omprövningen för fosforinne- Mer om fosfor och fosfater hållande tillsatser ska vara slutförd innan 31 december 2018. Även positiva effekter av nitrit och nitrat I sammanhanget är det intressant att nämna att nitrit och nitrat även kan bidra till positiva fysiologiska effekter, medierat via kväveoxid. Kväveoxid kan till exempel öka slemproduktionen i magen och därmed skydda mot magsår och ischemisk sjukdom, vilket har visats i djurstudier (8). Förutom vid sura förhållanden kan nitrit ombildas till kväveoxid under syrefattiga förhållanden, till exempel vid en hjärtinfarkt (8). Eftersom kvävoxid har en kärlvidgande effekt kommer därmed blodtillförseln att öka, vilket är av central betydelse i detta tillstånd. På senare tid har man även visat att intag av nitrat minskar syreförbrukningen vid fysisk aktivitet (13), något som bidragit till att många idrottare ”nitratladdar”, det vill säga äter mycket nitratrika livsmedel inför långlopp. •• Referenser 1. Eddington H, et al. Serum phosphate and mortality in patients with chronic kidney disease. Clin J Am Soc Nephrol 2010; 5: 2251-7. 2. McGovern AP, et al. Serum phosphate as a risk factor for cardiovascular events in people with and without chronic kidney disease: a large community based cohort study. PLoS One, 2013; 8: e74996. 3. Chang AR, et al. High dietary phosphorus intake is associated with all-cause mortality: results from NHANES III. Am J Clin Nutr 2014; 99: 320-7. 4. Riksmaten – vuxna 2010–11. Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Available from: http://www.slv.se/upload/ dokument/rapporter/mat_naring/2012/riksmaten_2010_2011.pdf. 5. Nordic Nutrition Recommendations 2012 Integrating nutrition and physical activity. Vol. 1. 2014: Nordic Council of Ministers 2012. 6. Stenvinkel P, et al. Fosfattillsatser i livsmedel en möjlig folkhälsorisk. Läkartidningen 2014; 1111: 27-28. 7. Penido MG, Alon US. Phosphate homeostasis and its role in bone health. Pediatr Nephrol 2012; 27: 2039-48. 8. Jansson E, et al. Nitrat och nitrit - kan det vara nyttigt? Nordisk Nutrition 2008; 4: 32-34. 9. Eisenbrand G, et al. Nitrate and nitrite in saliva. Oncology 1980; 37: 227-31. 10. WCRF, Continuous Update Project. Colorectal cancer report 2010. 2011. Fosfor är väldigt reaktivt och förekommer därför inte fritt i biologiska system, utan i form av fosfater. Fosfat är samlingsnamnet för salter och estrar av fosforsyra (H3PO4), det vill säga alla föreningar som innehåller en fosfatjon (PO43-). Naturligt förekommande är fosfatjonen bunden till organiska föreningar, det vill säga kolinnehållande föreningar. Organiskt bundna fosfater finns naturligt i proteinrika livsmedel som kött, baljväxter och mejeriprodukter. Biotillgängligheten skiljer sig dock åt mellan olika källor, till exempel absorberas fosfater från växtproteiner i lägre grad (< 50 procent) än fosfater från animaliska proteiner (14). Fosfater används även som livsmedelstillsatser. Fosfater används i många olika syften, till exempel som antioxidationsmedel, konserveringsmedel, bakpulver, stabiliseringsmedel eller för att ge syrlig smak. I livsmedelstillsatser är fosfatjonen bunden till oorganiska föreningar, till exempel natrium (natriumfosfat, Na3P04) och kalium (kaliumfosfat, K3PO4). Studier har visat att dessa absorberas fullständigt i tarmen och tas upp i kroppen i högre grad än organiskt bunden fosfat (som finns naturligt maten) (7). Tillsatser innehållande fosfater E-nummer Namn E 101 Riboflavin-5-fosfat E 338 Fosforsyra E 339 Natriumfosfater E 340 Kaliumfosfater E 341 Kalciumfosfater E 343 Magnesiumfosfater E 442 Ammoniumfosfatider E 450 Natrium-, kalium- och kalciumdifosfater E 451 Natrium och kaliumtrifosfater E 452 Natrium-, kalium- och kalciumpolyfosfater E 1410 Monostärkelsefosfat E 1412 Distärkelsefosfat E 1414 Acetylerat distärkelsefosfat E 1442 Hydroxipropyldistärkelsefosfat 11. Grosse, Y, et al. Carcinogenicity of nitrate, nitrite, and cyanobacterial peptide toxins. Lancet Oncol 2006; 7: 628-9. 12. Darnerud P-O, et al. Risk- och nyttovärdering av sänkt halt av nitrit och koksalt i charketuriprodukter - i samband med sänkt temperatur i kylkedjan. 2014. 13. Schiffer TA, et al. Effects of dietary inorganic nitrate on static and dynamic breath-holding in humans. Respir Physiol Neurobiol 2013; 185: 339-48. 14. Bell RR, et al. Physiological Responses of Human Adults to Foods Containing Phosphate Additives. The Journal of Nutrition 1977; 107: 42-50. Nordisk Nutrition 4 • 2015 17 Nya Nordiska Nyckelhålet – en utmaning värd mödan Den 1 mars i år lanserades nya regler för Nyckelhålet. De nya reglerna går att tillämpa redan nu men de gamla reglerna går att använda parallellt till och med den 1 september 2016. Det tog närmare två år att gå igenom de gamla reglerna, besluta om nya kriterier samt att bestämma vilka nya grupper som skulle komma in i föreskriften. De nya reglerna har stötts och blötts i arbetsgruppen med representanter från myndigheterna i Sverige, Norge, Danmark och Island. Med de nya Nyckelhålsreglerna blir saltnivåerna lägre, fullkornsnivåerna högre och det finns fler livsmedelsgrupper som kommer att kunna märkas med Nyckelhålet. >> text: ANETTE JANSSON, dietist, Livsmedelsverket, Uppsala. anette.jansson@livsmedelsverket.se P å många sätt har vi ganska lika matvanor i de nordiska länderna. I arbetet med det nordiska Nyckelhålet har vi dock stött på flera exempel på att skillnaderna i vissa fall är större än man tror. Det gäller till exempel bröd. De andra länderna tycker att det svenska brödet är sött och att det inte innehåller tillräckligt mycket fullkorn. Det finns också olikheter i frågan om vilka maträtter och vilka kött- och fiskprodukter som är populära, och ibland har vi svårt att förstå varandra. I Nyckelhålsarbetet tog det till 18 Nordisk Nutrition 4 • 2015 exempel ett tag innan vi från Sverige insåg att det som i Norge kallas ”köttdeg” inte är det samma som vår köttfärs – ”köttdeg” innehåller nämligen tillsatt salt, vilket inte den svenska köttfärsen gör. Det finns också vissa skillnader avseende hur Nyckelhålet fungerar i de olika länderna. I Danmark och Norge har Nyckelhålet stort förtroende och acceptans hos konsumenterna och industrin. I Sverige är förtroendet för märkningen hos konsumenterna lite naggat i kanten, delvis på grund av ett par bloggare, som under lång tid har dragit märket i smutsen. Även dessa skillnader bidrog till att de olika länderna hade olika behov och önskemål i fråga om hur de nya reglerna skulle utformas. Samarbete väl förankrat Olikheterna har tidvis försvårat processen, men eftersom likheterna ändå överväger har alla ländernas myndigheter funnit det mödan värt att samarbeta om Nyckelhålet. I Norden bygger vi våra kostråd, och även Nyckelhålet, på de Nordiska Näringsrekommendationerna. Många av våra matvanor är samma, vi delar samma livsmedelsindustri och vi har samma vällevnadssjukdomar att förebygga. Detta tillsammans gör att arbetet med det Nordiska Nyckelhålet känns väl förankrat i varje land och att det gör det enklare för konsumenterna i Norden att välja nyttigare livsmedel. föreskriften komplex. För att förenkla användningen av reglerna har vi tagit fram en vägledning som vi hoppas rätar ut de frågetecken som kan finnas avseende tolkningen av reglerna. Salt svåraste frågan I Sverige har nyckelhålsmärkningen funnits i 26 år. En undersökning som gjordes förra året tyder på att märkningen faktiskt används och att den har haft och har betydelse för produktutvecklingen. Svaren från 15 personer inom industri, handel och branschorganisationer som intervjuades visar att livsmedelsbranschen använt Nyckelhålets kriterier, tillsammans med de Nordiska näringsrekommendationerna, som ledstjärna och riktvärde när de utvecklar nya livsmedel. Det har påverkat produktutvecklingen i Sverige på ett positivt sätt. Undersökningen visade att Nyckelhålet har högt förtroende och stöd i livsmedelsbranschen. Företagen ser Nyckelhålet som en syntes av omfattande, långvarig forskning samlat i en och samma symbol, som erbjuder enkel, trovärdig och objektiv vägledning för konsumenterna. Även om branschen inte alltid väljer att gå hela vägen och nyckelhålsmärker ett livsmedel driver Nyckelhålet produktutvecklingen i en mer hälsosam riktning. I slutänden är det konsumenternas efterfrågan och förväntad försäljning som styr om producenterna väljer att uppfylla alla Nyckelhålets kriterier för att kunna märka med Nyckelhålet. Översynen av de gamla nyckelhålsreglerna började med att vi ville se över saltnivåerna i de livsmedelsgrupper som redan ingick i nyckelhålskriterierna. När vi satte oss ner runt förhandlingsbordet växte arbetet i och med att fler behov uppdagades, dels från industrin men även från de olika länderna. Senare i arbetet prioriterades också fullkorn och socker, liksom att se över om vi kunde ta in nya grupper. Nötter och såser blev nya grupper och flera grupper av färdigrätter lades till. Även gluten- och laktosfria alternativ kom in i föreskriften. Antalet grupper av livsmedel ökade från 25 till 33. Det som var allra svårast att komma överens om mellan de nordiska länderna var dock den ursprungliga frågan, nämligen vilka saltnivåer som skulle tillämpas för olika livsmedelskategorier. Det blev tydligt att Norge och Danmark har kommit längre än Sverige i arbetet med att sänka saltnivåerna generellt i livsmedel. Danmark har ett ”saltpartnerskap” som syftar till att industrin ska sänka saltnivåerna i olika livsmedel under ett antal år. Även Norge startade upp ett motsvarande arbete under tiden som revisionen av nyckelhålet pågick. I Sverige har vi ännu inte börjat sänka salt på samma systematiska sätt. För att underlätta livsmedelsbranschens omställning till de nya nyckelhålskriterierna blev beslutet till slut att Sverige fick längre övergångstider för de grupper där saltnivåerna var svårare att nå i Sverige, till exempel i korv och andra kötträtter. Koppling till andra lagstiftningar I takt med att antal livsmedelsgrupper som kan märkas med Nyckelhålet ökade lade vi också ner mycket arbete på att tydligt beskriva definitioner och kopplingar till annan lagstiftning. Det faktum att Nyckelhålsföreskriften måste förhålla sig till annan lagstiftning vad det gäller definitioner och regler och att vi samtidigt vill förhålla oss till de Nordiska näringsrekommendationerna gör Trovärdig syntes av forskning Hänger med i utvecklingen Konsumenterna i Sverige har hög kännedom om symbolen Nyckelhålet. Många kan också säga vad Nyckelhålet står för, men det är många som inte känner till att det också står för mindre mängd salt. I Livsmedelsverkets senaste undersökning om Nyckelhålet tycker åtta av tio att det är bra att Nyckelhålet finns. Sju av tio tycker att det är seriöst, men bara tre av tio tycker att det är modernt. Vi hoppas nu att de nya reglerna inspirerar producenterna att fortsätta utveckla nyttiga produkter och att det därmed blir ännu enklare för konsumenten att välja hälsosamt. Vi hoppas också att konsumenterna ska se att Nyckelhålet är modernt och hänger med i utvecklingen. •• Mer information om Nyckelhålet nyckelhalet.se Här finns konsumentinformation om Nyckelhålet, men också länkar vidare till följande information för livsmedelsföretagare: • Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:9) om användning av viss symbol • Vägledning till föreskrift LIVSFS 2005:9 • Rapporter om – Konsumenternas syn på Nyckelhålet – Nyckelhålets påverkan på produktutveckling – Nyckelhålets effekt på näringsintaget • Information om Nyckelhål på restaurang I Danmark och Norge finns information om Nyckelhålet samlat på följande webbsidor: • altomkost.dk/noeglehullet/ • nokkelhullsmerket.no Nyckelhålsreglerna Märkning med Nyckelhålet kan i dag användas i följande sammanhang: • På färdigförpackade livsmedel, det vill säga på konsument- och storhushållsförpackningar. • Oförpackad färsk och djupfryst fisk. • Oförpackad färsk frukt, bär, grönsaker och potatis. • På receptblad för maträtter riktade till konsumenter. Speciella avtal om kriterier skrivs i detta fall mellan Livsmedelsverket och berörda parter, till exempel butikskedjor. • På menyer och recept för restauranger och snabbmatställen. Märkningen är frivillig och kostnadsfri. Nyckelhålsmärkning kan användas för 33 olika livsmedelsgrupper. Eftersom olika livsmedelsgrupper innehåller olika sorters näring och i olika mängd skiljer sig kraven åt för varje grupp – bröd jämförs med bröd och korv med korv. Beroende på vilken livsmedelsgrupp det handlar om finns det krav på fiberhalt och fullkornshalt, fettmängd och fettkvalitet och på hur mycket socker och salt livsmedlet får innehålla. Nyckelhålsmärkningen får vara grön eller svart. Symbolen går att ladda ner från Livsmedelsverkets webbplats i olika utföranden. Nordisk Nutrition 4 • 2015 19 SNF-anslag 2016 >> SNF-anslag 2015 SNF-anslag till doktorander SNF Swedish Nutri tion delar varje år ut ett antal anslag på 50 00 0 kr till doktoran de svenska institution er, som bedriver for r vid skn inom nutritionsom rådet, såväl experim ing som kliniska studie entella r. Tilldelade mede l ka användas för utru stning, löner till tek n nisk personal, som ers ättning till persone r som ingår i försök sam t för driftskostnad er eller resor. Nästa ansökningsti llfälle för SNF:s for skningsanslag är den 5 fe bruari 2016. Mer information: ww w.snf.ideon.se /forskningsansla g/ Nutritionsforskning på gång! Nutritionsforskning ger nya kunskaper som utgör viktiga hörnstenar i arbetet för en god folkhälsa. De anslag som SNF Swedish Nutrition Foundation varje år delar ut till ett antal forskarstuderande vid de svenska universiteten bidrar till såväl framtidens kunskap, som till välrustade nyckelpersoner i det framtida mat- och hälsoarbetet. Här följer presentationer av de forskningsprojekt som tilldelades anslag från SNF under 2015. Sötade drycker – samverkan med kost, genetisk risk för övervikt och tarmflorans sammansättning >> text: LOUISE BRUNKWALL, Diabetes och kardiovaskulär sjukdom – genetisk epidemiologi, Lunds universitet. louise.brunkwall@med.lu.se L äsk, både med och utan socker, är något vi konsumerar allt mer i Sverige och i resten av världen. Många studier har visat på ett tydligt samband mellan den ökande konsumtionen av såväl sockersötade drycker som lightdrycker och den ökande andelen överviktiga i samhället. Det är dock svårt att visa på ett orsakssamband och resultat från olika studier är inte helt entydiga. Det är därför intressant att titta närmare på konsumtionen av sötade drycker för att kunna öka kunskapen om hur den påverkar vår metabola hälsa. Vår forskning består av tre huvudsakliga delar; matmönster, genetisk risk och tarmflora. I den första studien inom det här projektet vill vi undersöka hur de individer som dricker mycket sötade drycker äter och lever i allmänhet. De preliminära resultaten tyder på att de som dricker mycket sockersötade drycker äter en mer ”ohälsosam” kost, har ett större totalt energiintag och rör sig mindre jämfört med de som sällan dricker sockersötade drycker. De som dricker mycket lightdrycker äter mer av 20 Nordisk Nutrition 4 • 2015 lågfettsprodukter och har ett lägre totalt energiintag än de som inte dricker lightdrycker. I en annan studie tittar vi närmre på hur den genetiska risken för övervikt i kombination med att dricka mycket sockersötad dryck påverkar vikten. I den studien har vi, precis som många andra, sett ett starkt samband mellan sockersötade drycker och övervikt, men vi ser dessutom att intaget av sockersötade drycker påverkar individer olika beroende på hur många riskgener de bär på; de som har ett färre antal riskgener jämfört med de som har ett större antal påverkas inte lika mycket av att dricka mycket sockersötad dryck. Tidigare studier har antytt att sötningsmedel skulle kunna påverka tarmfloran och leda till glukosintolerans. I en tredje studie kommer vi därför att undersöka om tarmfloran hos individer som dricker mycket lightdrycker skiljer sig från de som inte gör det. >> SNF-anslag 2015 Mobilbaserad intervention hos fyraåringar >> text: CHRISTINE DELISLE, Institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska institutet. christine.delisle@ki.se Ö vervikt och fetma kan etableras redan vid två till fem års ålder. Evidensbaserade, effektiva och förebyggande insatser behövs därför tidigt i livet. Hos vuxna har mobiltelefonbaserade interventioner för livsstilförändringar visat sig vara effektiva. Sådan teknik har även stor potential för att kunna förbättra mat och motionsvanor hos familjer med barn i förskoleåldern. Projektet syftar till att undersöka effekten av en mobiltelefonbaserad intervention på kroppsfetthalt, kostvanor och fysisk aktivitet hos fyraåringar. MINISTOP-studien (Mobile-based Intervention Intended to Stop Obesity in Preschoolers) är en randomiserad kontrollerad interventionsstudie på 300 friska svenska fyraåringar. Efter baslinjemätningen randomiseras föräldrarna slumpmässigt till en interventionsgrupp eller en kontrollgrupp. Den sex månader långa interventionen består av en webbaserad mobiltelefonapplikation (”MINISTOP appen”). Appen innehåller information och textmeddelanden som bygger på befintliga riktlinjer för hälsosam kost och en aktiv livsstil bland förskolebarn. Föräldrar registrerar även barnens fysiska aktivitet och intag av godis, läsk, grönsaker samt frukt och får återkoppling genom appen. Studien kommer primärt att studera kroppssammansättning och energiintag, medan sekundära utfall är tid som spenderas på stillasittande aktiviteter, måttlig och kraftig fysisk aktivitet, kondition och muskelstyrka, samt intag av frukt och grönsaker, snacks, läsk och godis. Livsmedelsintag och energiintag mäts med ett nytt verktyg via föräldrarnas mobiltelefon (TECH), kroppssammansättning mäts med BodPod, fysisk aktivitet med en accelerometer (Actigraph wGT3xBT) och fysisk kondition och muskelstyrka med fyra enkla tester (PREFIT). Samtliga variabler mäts innan studien startar (baslinjen), efter sex månader och ett år. Första uppföljningen har slutförts och den sista uppföljningen kommer att avslutas i oktober 2015. Trehundrafemton barn inkluderades i studien och 303 har genomfört uppföljningen efter sex månader. De första resultaten från MINISTOP kommer att presenteras under hösten 2015. Om intervention faller väl ut, har den stor potential att bli användbar för personal inom barnhälsovården. Kan stärkelseintaget påverka samband mellan gener och fetma? >> text: GULL RUKH, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. gull.rukh@med.lu.se F etma är en av de allvarligaste folkhälsosjukdomarna och påverkas av både genetiska och icke genetiska faktorer. Trots att många genetiska varianter har identifierats genom så kallade Genome Wide Association Studies (GWAS), förblir den största genetiska variationen av BMI oförklarad. Andra faktorer som kan spela roll för ärftlighet är så kallade copy number variants (CNVs) och epigenetiska förändringar, som inte täcks av GWAS. CNV är en form av strukturförändring i DNA, som innebär att en viss gen finns i fler upplagor i DNA-molekylen. Populationer med historiskt högt intag av stärkelse uppvisar högre ”copy numbers” av genen som kodar för amylas (som bryter ner stärkelse) i saliv, jämfört med populationer med ett lågt intag av stärkelse. Amylas i saliv kodas av tre olika men nära relaterade gener, som här tillsammans kallas AMY1. Flera studier har nyligen föreslagit att kostintag kan påverka den genetiska känsligheten för fetma. Stärkelse är den huvudsakliga kolhydraten i vår kost. En studie rapporterade nyligen att högre ”copy numbers” i genen AMY1 förklarade elva procent av variationen avseende fetma. I en annan, lika stor studie fann man dock inte ett sådant samband. Individer med lägre ”copy numbers” i AMY1 har lägre nivåer av amylas i saliven och skulle därför kunna ha svårigheter att bryta ner stärkelse till enkla sockerarter. Dessutom föreslår en ny studie med möss, som får en diet med högt innehåll av fett och socker, ett samband mellan AMY1, vikt och andelen Enterobacteriaceae i tarmen. En hög andel Enterobacteriaceae i tarmen har tidigare kopplats till fetma hos människor. Mot den bakgrunden är målsättningen med det här projektet dels att undersöka om intag av stärkelse påverkar associationen mellan AMY1 och fetma och andra hjärt-kärlrelaterade effekter i Malmö Kost Cancer-kohorten. En annan målsättning är att i Malmö Offspring Study undersöka om andelen ”copy numbers” i AMY1 är associerad till förändringar i sammansättningen av munnens och tarmen mikrobiota, och hur dessa förändringar relaterar till intag av stärkelse. Projektet kommer att bidra till att klargöra hälsoeffekterna av antalet ”copy numbers” i AMY1 vid fetmakontroll med hjälp av kostintervention. Nordisk Nutrition 4 • 2015 21 >> SNF-anslag 2015 Förklarar systemisk inflammation samband mellan kost och bröstcancer? >> text: JOANA DIAS, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. joana.alves_dias@med.lu.se T idigare resultat från Malmö Kost Cancer-kohorten har visat att kvinnor som äter växtbaserade livsmedel och har ett högt fiberintag och ett lågt fettintag har en lägre risk för bröstcancer efter menopaus. Ett högt intag av fleromättade omega-6-fettsyror och fett från margarin baserade på vegetabilier är associerade till ökad risk för bröstcancer efter menopaus. Intag av yoghurt och standardmjölk har associerats med skyddande effekter mot all form av invasiv bröstcancer och kopplingar till bröstcancertumörer med hög nivå av hormonreceptorer (ER+PR+). Det motsatta gäller för margarin baserad på vegetabiliska oljor, pulversåser och soppor, som var kopplade till en ökad risk för bröstcancertumörer med låg nivå av hormonreceptorer (ER-PR-). Dessa fynd skulle kunna tyda på andra mekanismer än hormonella mekanismer som spelar en roll i utvecklingen av bröstcancer. Den specifika målsättningen med det här projektet är att utforska associationen mellan utvalda biomarkörer för inflammation och postmenopausal bröstcancer och att identifiera oberoende kostfaktorer som kan förutsäga förekomsten av oxiderat LDL-kolesterol, vita blodkroppar och andra biomarkörer för inflammation (till exempel IL-1β, IL-6, IL-8, TNF-α). I projektet kommer vi också att undersöka samband mellan inflammationsrelaterade livsmedelsvariabler och postmenopausal bröstcancer, och utvärdera om dessa samband påverkas av biomarkörer för inflammation. Studierna i projektet kommer att utgå från Malmö Kost Cancerkohorten, med så kallad nested case-control design. Vid studiens start (1991–96) fanns 8 513 kvinnor (55 år eller äldre) fria från cancer. Under uppföljningstiden var 495 av dessa diagnostiserade med invasiv bröscancer (till och med 31 december 2010). Projektet kommer att bidra med ökad förståelse för mekanismerna bakom utvecklingen av postmenopausal bröstcancer och betydelsen av kosten, som en påverkningsbar faktor, för denna process. Betydelsen av nutrition och fysisk träning hos äldre med nedsatt muskelfunktion >> text: ÅSA VON BERENS, leg. dietist, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. asa.von.berens@pubcare.uu.se S arkopeni definieras som en med åldern fortlöpande minskning av muskelmassa och muskelstyrka. Negativa följder av sarkopeni är ökad risk för fall och frakturer, minskad livskvalitet, ökad bräcklighet/skörhet, minskat funktionellt oberoende, nedsatt förmåga att sköta dagliga aktiviteter, samt ökad risk för död av alla orsaker. Det finns idag få preventiva interventioner som visat sig kunna bromsa utvecklingen av sarkopeni. Projektet är en del av den större studien med namnet The Vitality, Independence, and Vigor in the Elderly 22 Nordisk Nutrition 4 • 2015 2 study (VIVE 2). Det är en randomiserad kontrollerad dubbelblind klinisk undersökning med syftet att undersöka om ett protein- och D-vitaminberikat kosttillägg kan öka effekten av fysisk aktivitet hos äldre muskelsvaga individer med risk för att utveckla sarkopeni. Sammanlagt randomiserades 149 hemmaboende individer med en ålder över 70 år och med viss nedsatt muskelfunktion för att få ett dagligt kosttillägg eller placebo under sex månader. Samtliga deltagare fick även under interventionens sex månader delta i ett träningsprogram, speciellt utvecklat för studien. I träningsprogrammet ingick tre träningspass i veckan under ledning av legitimerad fysioterapeut. Den kliniska studien genomfördes på två studieorter, Stockholm och Boston, under 2012-2014. Syftet med projektet är att undersöka effekten av träning i kombination med det specifika kosttillägget på livskvalitet och nutritionsstatus, samt utvärdera metoden med kvantitativ och kvalitativ metodik, och dess applicerbarhet inom primärvård och äldreomsorg. De första resultaten för VIVE2studien förväntas vara publicerade under hösten 2015. Studien är ett samarbete mellan Tufts University (USA), Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Aleris Rehab i Sydvästra Stockholm samt NESTEC AS. >> SNF-anslag 2015 Kostintag, tillväxt och oral hälsa hos barn med hjärtsjukdom >> text: LENA HANSSON, Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för Pediatrik, Umeå Universitet. lena.hansson@umu.se M edfödda hjärtfel är en av de vanligaste utvecklingsavvikelsen hos barn. Många spädbarn med komplexa medfödda hjärtsjukdomar har en högre ämnesomsättning och svårare att äta än friska barn, vilket ökar risken för undernäring och försämrad tillväxt. För det ökade energibehovet ges energi- och näringsrika spädbarnsprodukter och barnen äter extra måltider. Detta påverkar den orala hälsan och ökar risken för karies. Även med berikad mat har barnen stora svårigheter att kompensera för de högre energikraven. Våra egna publicerade data visar att trots högre energiintag från fett har barn med svåra medfödda hjärtfel lägre vikt än friska barn. Det är okänt hur kroppssammansättningen ser ut efter utökad energitillförsel hos barn med medfödda hjärtfel. Det kan finnas en risk att energiberikningen ger ökad fettmassa istället för tillväxt. Att vara underviktig men med högre andel fettmassa i spädbarnsålder kan ha betydelse senare i livet och påverka programmeringen för metabolt syndrom. En ökad kunskap om hur kroppssammansättningen ser ut för hjärtsjuka barn kan utgöra ett ytterligare komplement i utvärderingen av tillväxten och effekten av givet nutritionsstöd. Prematurfödda barn har ökad risk för öppetstående ductus (PDA) som kan leda till hjärtsviktsproblematik och ytterligare komplikationer. Ett vanligt första steg innan farmakologisk behandling av PDA är att begränsa vätskeintaget. Den vätska som prematurfödda barn ges innehåller energi och näring som motsvarar de mängder barnet skulle ha erhållit i fosterlivet. En restriktion av vätska kan därför innebära en restriktion av näring och energi. Brister i nutritionsbehandlingen av prematura barn kan medföra svälttillstånd som bidrar till sämre tillväxt och försämrad neurologisk utveckling. Den övergripande målsättningen med projekten är att kartlägga energi -och näringsintag hos barn med hjärtfel under första levnadsåret och undersöka om det finns samband mellan kostintag och oral hälsa, tillväxt och kroppssammansättning. How to Act? – en hälsofrämjande interventionsstudie med fokus på ungdomars egenmakt för hälsosamma kost- och fysiska aktivitetsvanor >> text: MAJA WIBERGER, doktorand, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet. D et finns idag en mycket stark vetenskaplig grund för att hälsosamma kostvanor och ökad fysisk aktivitet kan främja hälsa och att dessa levnadsvanor har stor betydelse avseende risk för utveckling av folkhälsosjukdomar. Många interventionsstudier fokuserar endast på att mäta förändring efter en given intervention medan mindre fokus varit på utformandet och utvärderingen av själva interventionsåtgärderna. Utmaningen och syftet med den hälsofrämjande interventionsstudien ’How to Act? är således att undersöka hur ungdomar kan stödjas till ökad egenmakt för att nå och vidmakthålla hälsosamma vanor beträffande kost och fysisk aktivitet. I projektet ingår tre skolor från Angered stadsdel i Göteborg som bland annat kännetecknas av en låg medelinkomst, låg utbildningsnivå, låg förväntad livslängd samt en hög andel människor med utländsk bakgrund. Totalt medverkar 113 högstadieelever som följs från sjunde till nionde klass, varav 52 går i interventionsskolan. Interventionen bygger på delaktighet och eleverna har genom intervjuer och coachande samtal fått uttrycka sina önskemål och behov beträffande kost och fysisk aktivitet, vilka ligger till grund för de aktiviteter interventionen utgörs av. En viktig aspekt i det hälsofrämjande arbete, förutom delaktighet och ökad egenmakt, är att utveckla gruppers förståelse, färdigheter och förmågor. En betydande del av de kostrelaterade aktiviteterna syftar till att på olika sätt öka ungdomarnas förmåga till hälsosamma kostvanor, något som de själva även gett uttryck för att de önskar. Flertalet har uttryckt att de skulle vilja förbättra sina matvanor, framförallt genom att minska på sitt sockerintag och äta mer frukt och grönsaker, vilket är i linje med gällande näringsrekommendationer. Ungdomar lever dock i dag i ett samhälle där det är svårt att utveckla och upprätthålla hälsosamma levnadsvanor och det finns ett stort behov av att undersöka hur man kan stödja unga människors förmåga till hälsosamma levnadsvanor. Nordisk Nutrition 4 • 2015 23 >> NUTRITIONSDAGEN 2015 Ny forskning inom klinisk nutrition Tisdagen den 5 maj 2015 ägde den trettonde Nutritionsdagen rum i Umeå. Nutritionsdagen samarrangeras av SWESPEN (Swedish Society for Clinical Nutrition and Metabolism), Nutritionsnätet för sjuksköterskor, Dietisternas Riksförbund och Svensk Förening för Klinisk Nutrition. Här följer tre vetenskapliga abstract inom klinisk nutritionsforskning som presenterades vid mötet. Bättre praktisk än teoretisk kunskap bland dietister i fyra västeuropeiska länder beträffande malnutrition, svält, kakexi och sarkopeni >> text: LIES TER BEEK HANZE, HARRIËT JAGERWITTENAAR, University of Applied Sciences, Groningen, Netherlands, ERIKA VANHAUWAERT, CARINE VEREECKEN, Leuven University College, Leuven, Belgium, FRODE SLINDE, MADELENE JOHANSSON, ELISABET ROTHENBERG, Göteborgs universitet, Sverige, YLVA ORREVALL, Karolinska Institutet, Stockholm, CHRISTINE HENRIKSEN, Universitetet i Oslo, Norge. A tt kunna skilja malnutrition, svält, kakexi och sarkopeni åt i klinisk vård är viktigt. Trots att begreppen överlappar varandra finns skillnader i etiologi med terapeutiska och prognostiska konsekvenser. Syftet är att studera om dietister i utvalda europeiska länder har "korrekta kunskaper" om malnutrition, svält, kakexi och sarkopeni och använder terminologin på rätt sätt. En anonym online-undersökning genomfördes bland dietister i Nederländerna, Belgien, Sverige och Norge. "Korrekt kunskap" definierades som att beskriva minst två av de tre vanligaste domänerna av malnutrition: 1) intag; 2) kroppsvikt och/eller kroppssammansättning och 3) funktion, samt svara korrekt i ett av tre patientfall när det gäller att diagnostisera svält, kakexi och sarkopeni. Chi-test användes 24 Nordisk Nutrition 4 • 2015 för att analysera skillnader i erfarenhet, arbetsplats och antal behandlade undernärda patienter mellan dietister med "korrekt" vs. "mindre korrekt" kunskap. Av 7 186 inbjudna dietister deltog 712, varav 369 slutförde alla obligatoriska frågor. I klinisk praxis, används begreppet malnutrition av 88 procent av de tillfrågade. Begreppen svält, kakexi och sarkopeni används av 3, 30 respektive 12 procent. När det gäller patientfallen avseende svält svarade 58 procent korrekt. Avseende kakexi och sarkopeni besvarades dessa kor- rekt av 43 respektive 74 procent. Tretton procent uppvisade "korrekt kunskap". Andelen med "korrekt kunskap" var högre bland de som arbetar på sjukhus eller i kommunen (16 procent) jämfört med de som arbetar på andra ställen (sju procent). Givet den låga andelen dietister med "korrekt kunskap", indikerar resultatet att orsaken till muskelförtvining är dåligt känd i klinisk praxis. Dietisterna var bättre på att identifiera patientfall än på den teoretiska förståelsen av olika malnutritionskoncept. >> NUTRITIONSDAGEN 2015 Intag av energi, näring och vatten hos äldre personer i ordinärt och särskilt boende >> text: STINA ENGELHEART, GUNNAR AKNER, Örebro universitet D et saknas detaljerad information om energi- och näringsintag hos äldre personer, vilket är nödvändigt för att utvärdera intaget samt för att planera och ordinera nutritionsstöd. Syftet med studien var att analysera intag av energi, näringsämnen och vatten hos äldre personer i två olika boendesituationer. Energi- och näringsintag studerades hos äldre personer, boende i ordinärt (eget) boende (n=136) eller i särskilt boende (n=128). Alla deltagare hade behov av hälso- och sjukvårdsinsatser samt insatser enligt Socialtjänstlagen. Vägda kostregistreringar alternativt matdagböcker användes för att beräkna intaget av energi, näringsämnen och vatten. Dessutom analyserades ett antal personliga kliniska variabler. Resultat presenteras med deskriptiv statistik. Student´s t-test eller chi två-test användes för att analysera statistiska skillnader och bivariat linjär regression användes för att undersöka korrelationer. Medelåldern hos deltagarna var 84 år (spridning 64–103 år) och 67 procent var kvinnor. Det var stora individuella skillnader i intag av energi, näringsämnen och vatten, både det absoluta intaget och justerat per kilo kroppsvikt. Det var även stora individuella skillnader i de personliga kliniska variablerna: Kognitiv funktion (MMSE), kroppsmasseindex (BMI), handgreppsstyrka och förmåga att utföra personliga aktiviteter i det dagliga livet (pADL). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan personer boende i ordinärt eller särskilt boende gällande intag av energi, protein eller vatten, uttryckt som intag per kilo kroppsvikt. Sexton procent av deltagarna hade ett mycket lågt intag av energi (mindre än 20 kcal per kilo kroppsvikt och dag). Nitton procent hade ett intag av D-vitamin som låg under rekommendation om lägsta intag och motsvarande för järn var 15 procent. Varken intaget av energi, protein eller vatten korrelerade med deltagarnas karaktäristika, såsom ålder, autonomi (pADL), sjuklighet (antal stående förskrivna läkemedel), nutritionstillståndet (MNA) eller kognitiv funktion (MMSE). Vad vi vet, är detta den största observationsstudien av näringsintag hos sköra äldre personer. De stora individuella skillnaderna vad gäller energi- och näringsintag liksom kliniska variabler visar att användningen av medelvärden vid redovisning av resultat för äldre personer blir missvisande. Det är därför nödvändigt med ett individualiserat fokus, både inom forskning och i kliniska verksamheter som hanterar äldre personers nutritionsproblem. Referens: Engelheart & Akner. J Nutr Health Aging 2015; 19, 3: 265-272. Tillskott av essentiella aminosyror för att förebygga åldersrelaterad förlust av muskelmassa >> text: MARCUS SCHOBER, Sahlgrenska Akademin, Göteborg, ELISABET ROTHENBERG, Kristianstads högskola. F örlust av muskelmassa, styrka och/eller funktion är vanligt i den äldre befolkningen. En konceptuell och diagnostisk term som ofta används för denna åldersrelaterade förändring i muskelmassa är sarkopeni. Kosttillskott i form av essentiella aminosyror har visat sig lovande för att förhindra denna muskelförtvining. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att utvärdera effekten av essentiella aminosyror för behandling eller för att förebygga/ behandla åldersrelaterad muskelförtvining hos individer över 65 år med eller risk för sarkopeni. Databaserna PubMed och Scopus användes. Inklusionskriterierna var experimentella studier, skrivna på engelska, från 1994 till 2015. Sökord var ”essential amino acids” och ”sarcopenia”. En manuell sökning efter studier i funna artiklar utfördes också. Åtta studier som uppfyllde de i förväg bestämda inklusionskriterierna analyserades. Samtliga studierna indikerade att tillskott av essentiella aminosyror kan bibehålla eller öka muskelmassa och muskelstyrka/ funktion. I studier som spänner över tio dagar till 78 veckor fann man att muskelmassan i interventionsgruppen ökade i genomsnitt 3,7 procent (+1,64 procent för placebo). Styrka och funktionella vinster mättes med olika metoder, men alla visade en klar fördel för interventionsgruppen. Den bästa effekten sågs hos individer identifierade med sarkopeni. Slutsatsen är att komplettering med essentiella aminosyror verkar vara effektivt hos individer över 65 år med låg muskelmassa, styrka eller funktion för underhåll eller ökad muskelmassa och muskelstyrka/ funktion. Optimal dos, interventionsperioden och lämplig kombination av aminosyror kvarstår att utredas och berättigar vidare forskning. Nordisk Nutrition 4 • 2015 25 >> IN MEMORIAN Björn Isaksson – en pionjär 3 september 1920 – 23 april 2015 M ed Björn Isakssons bortgång har svensk näringsforskning förlorat en av sina pionjärer. Björn var född i Stockholm och fick sin läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Uppsala, avslutad med en medicine doktorsexamen1954. Han flyttade 1955 till den då nyligen grundade medicinska fakulteten i Göteborg, där han blev docent i medicinsk kemi 1955 och i klinisk kemi 1958. Professor Göteborgs universitet 1970 Björn byggde upp ett metaboliskt forskningslaboratorium vid Sahlgrenska sjukhuset redan 1956 och utvecklade avancerad teknik för balansstudier av olika näringsämnens omsättning. När staten under 1970-talet gjorde en satsning på professurer i näringslära vid de medicinska fakulteterna inom universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala, vardera med var sin specialinriktning, blev Björn 1970 utsedd till professor och överläkare vid den nyinrättade enheten för klinisk näringslära vid Göteborgs universitet. För oss som tillhörde den första generationen av professorer i näringslära utgjorde Björn tillsammans med Arvid Wretlind de självklara ledarna i diskussionen om uppbyggnad av forskning och utbildning i näringslära för läkarstuderande. Björn uppmärksammade tidigt förekomsten av undernäring hos sjukhuspatienter och blev banbrytande för en satsning på klinisk nutrition och bättre sjukhuskoster. Han ingick i Socialstyrelsens Expertgrupp för sjukhuskoster (ESS) där han var ordförande 1979–88. Gruppen publicerade vetenskapligt underlag för sjukhusens måltidsinriktning, “Sjukhuskoster” som utkom i sin första upplaga 1971. Den har därefter regelbundet uppdaterats och utgör fortfarande ett riktmärke för samordning av sjukhuskoster i landet. 26 Nordisk Nutrition 4 • 2015 Engagerad och ledande Tillsammans med Arvid Wretlind och Gunnar Blix engagerade sig Björn i den olyckliga utvecklingen av de svenska kostvanorna och publicerade ett klassiskt inlägg “Felnärd i välfärd”. Detta ledde fram till att Socialstyrelsen 1970 satsade på en kost- och motionskampanj och inrättade en medicinsk expertgrupp (MEK) under ledning av Björn 1970–79. Gruppen verkade som remissinstans och gjorde viktiga utlåtanden och ställningstaganden i kost- och näringsfrågor till statliga, myndigheter, massmedia och allmänheten. Han deltog också aktivt i 1983 års livsmedelskommitté och i debatten om svensk livsmedels- och nutritionspolitik. Björn var också under många år ledamot av Socialstyrelsens och Livsmedelsverkets vetenskapliga råd. Han mottog KSLA:s guldmedalj 2002 för sin “ledande roll under fyra decennier inom svensk nutritionsforskning och internationell nutrition”. Aktiv både i och utanför Sverige Tillsammans med professorerna Gunnar Blix, Bo Vahlqvist, och Arvid Wretlind deltog Björn aktivt i uppbyggnaden av Stiftelsen Svensk Näringsforskning (SNF), som efter amerikansk förebild, Nutrition Foundation, syftade till att stimulera ett ökat samarbete mellan näringsforskare och livsmedelsindustri. Han var under många år medlem i dess styrelse, arbetsutskott och vetenskapliga råd, samt också mångårig ordförande i föreningen Vår Näring (1970–85). Björn engagerade sig även i utbyggnaden av näringslära och näringsforskning utanför Sverige. I Nordiska rådets regi var han med och startade en näringsfysiologisk utbildning vid Oslo universitet med vidareutbildning i klinisk nutrition och starten av en dietistutbildning vid Göteborgs universitet. Efter sin pension fortsatte han som chef för en nyinrättad forskningsinstitution för Ernaering vid Kgl Veterinaer- og Landbohøjskolen i Danmark under fyra år. För sina insatser utsågs han till hedersdoktor vid universiteten i Oslo och Helsingfors, samt vid Kgl Veterinaerog Landbohøjskolen i Danmark. Under 1972–78 var han generalsekreterare i International Union of Nutritional Sciences (IUNS) och ledamot i WHO Expert advisory Panel of Nutrition1989. Inspirationskälla och kunskapsbank För oss som arbetade tillsammans med Björn i utbildning och forskning inom human näringslära var Björn en ständig inspirationskälla och kunskapsbank. Han var djupt engagerad i ämnesområdets utveckling och ständigt redo att delta i debatten. Jag hade själv förmånen att arbeta tillsammans med Björn i många sammanhang genom åren, såväl internationella (IUNS, Group of European nutritionists) som nationella (Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Stiftelsen Näringsforskning, Svenska nationalkommittén för näringslära). Björns glada och humoristiska läggning tillsammans med hans djupa kunskaper inom näringsfysiologi, gjorde alltid diskussionerna med honom såväl stimulerande som minnesvärda. Saknaden efter en mycket uppskattad vän och kollega är stor. •• Leif Hambræus >> AKTUELL AVHANDLING Omega-6-fettsyror minskar kardiometabol risk Avhandlingen ”Dietary Fatty Acids and Cardiometabolic Risk: Influence on Lipoproteins, Insulin Resistance and Liver Fat”, som försvarades vid Uppsala universitet 21:a augusti 2015, stödjer rekommendationerna om att delvis byta ut hårda fetter mot exempelvis frön, nötter och oljor, rika på omättade fettsyror. E >> text: DAVID IGGMAN, med dr, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Klinisk nutrition och metabolism, Uppsala universitet och läkare vid Svärdsjö Vårdcentral. david.iggman@pubcare.uu.se n vanlig internationell kostrekommendation är att delvis byta ut hårda fetter mot mjukare, till exempel vegetabiliska fetter med högt innehåll av omättade fettsyror (1). Att delvis byta ut mättade mot fleromättade fettsyror är förknippat med lägre risk för kranskärlssjukdom (2–4). Det har dock under senare år debatterats flitigt kring vilka fetter som är bäst för vår hälsa. Systematiska genomgångar av litteraturen har inte alltid funnit samband mellan mättade fettsyror och hjärt-kärlsjukdomar, särskilt i de fall där man inte tagit hänsyn till vilka livsmedel som ersatt de mättade fettsyrorna (5-7). Studierna har oftast förlitat sig på självrapporterat kostintag. Det har också ibland funnits vissa farhågor att ett högt intag av den vanligaste fleromättade fettsyran, linolsyra från familjen omega 6-fettsyror (18:2n-6), skulle kunna öka risken för hjärt-kärlsjukdom (8). Vi ville därför studera hur ett ökat intag av omättade fettsyror (särskilt linolsyra), på bekostnad av mättade fettsyror, påverkar risken för överviktsrelaterade tillstånd som insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. I avhandlingen ingick fem delarbeten, varav två observationsstudier och tre interventionsstudier. Positiva effekter även vid viktuppgång I interventionsstudierna studerade vi Resultat visade positiva effekter på blodfetterna hos unga, friska försökspersoner under sju veckors måttlig viktuppgång, när kosten var rik på fleromättad linolsyra från solrosolja jämfört med mättade fettsyror från palmolja. effekterna av olika testdieter på riskfaktorer som blodfetter och insulinresistens, samt mängden leverfett. I en studie med korsdesign tilldelades 20 medelålders individer med höga blodfetter all mat under tre veckor. Deltagarna lottades till först den ena kosten, sedan följde tre veckors wash-out-period och därefter den andra kosten. När en kost rik på smör, ost och grädde byttes mot en kost med högre andel rapsolja förbättrades blodfetterna markant – uppemot 20 procents skillnad för till exempel LDL-kolesterol – trots viktstabilitet. Effekter på andra riskfaktorer såsom insulinresistens eller koagulations- faktorer var mindre tydliga (9). Hos unga, friska försökspersoner fann vi också positiva effekter på blodfetterna under sju veckors måttlig viktuppgång, när kosten var rik på fleromättad linolsyra från solrosolja jämfört med mättade fettsyror från palmolja. Oavsett grupptillhörighet steg dock insulinnivåerna och flera markörer för skador på blodkärlens insida (endotel), som en följd av ett ökat energiintag och/eller måttlig viktuppgång (10). Nytt fynd om leverfett Ett nytt fynd var att typen av fett i kosten även påverkar mängden fett » Nordisk Nutrition 4 • 2015 27 >> AKTUELL AVHANDLING i levern. I en studie under tio veckor på 67 medelålders, viktstabila försökspersoner med bukfetma minskade en hög andel (14 energiprocent) linolsyra från bland annat solrosolja mängden leverfett, jämfört med mättade fetter från bland annat smör. Även i denna studie förbättrades blodfetterna av linolsyra, särskilt när man tog hänsyn till följsamheten till studiedieterna genom att studera hur andelen linolsyra i blodet förändrats under studien. Insulinnivåerna var då istället högre i gruppen som ätit mera mättade fettsyror (11). Linolsyra kopplad till lägre mortalitet I en tvärsnittsstudie från kohortstudien Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) undersöktes hur andelen fettsyror i fettväven hos 70-åriga män korrelerade med insulinkänslighet, mätt med direkt metod (euglykemisk hyperinsulinemisk clamp) hos 795 män utan diabetesläkemedel. Fettsyrasammansättningen i underhudsfettet vid 70 års ålder användes som ett objektivt mått på vilka fetter man ätit under de senaste åren. En högre andel linolsyra var kopplad till bättre insulinkänslighet, men det sambandet försvann efter att man justerat för bland annat BMI. Den vanligaste mättade fettsyran i kosten, palmitinsyra (16:0), var kopplad till sämre insulinkänslighet. Högre andel av vissa andra mättade fettsyror såsom laurinsyra (12:0) och stearinsyra (18:0) i underhudsfett var kopplade till bättre insulinkänslighet. För dessa fettsyror fann vi däremot inte någon klar koppling till det rapporterade kostintaget (12). I en prospektiv studie på samma 70-åriga män undersöktes sambanden mellan andelen fleromättade fettsyror i fettväven och kardiovaskulär och total mortalitet. Under en uppföljning på 15 år dog 605 av 853 män från baslinjeundersökningen. Den enda fettsyra som uppvisade något klart samband med total mortalitet var linolsyra, kopplad till lägre mortalitet, även efter justering för kardiovaskulära riskfaktorer. Vi fann inga signifikanta samband för kardiovaskulär mortalitet (251 dödsfall). I sekundära 28 Nordisk Nutrition 4 • 2015 analyser var palmitoljesyra (16:1n-7) kopplad till ökad total mortalitet (13). Stödjer rekommendationer Sammantaget stödjer avhandlingen de kostrekommendationer som finns angående feta livsmedel, att delvis byta ut hårda fetter mot exempelvis frön, nötter och oljor rika på omättade fettsyror. Tydligast gynnsam effekt av ett sådant byte ses på kort sikt på blodfetterna, men även mängden leverfett verkar påverkas gynnsamt, vilket skulle kunna vara fördelaktigt på längre sikt till exempel för att minska risken för typ 2-diabetes. Det är vanskligt att dra starka slutsatser om orsakssamband utifrån observationsstudierna, men ett högre intag av omega-6-fettsyror (speglat i fettväven) verkar åtminstone inte vara skadligt, utan snarare kopplat till längre överlevnad hos 70-åriga män.•• Referenser 1. Nordic Nutrition Recommendations 2012: Integrating nutrition and physical activity. Copenhagen: Nordiska Ministerrådet, 2014. DOI: 10.6027/Nord2014-002 2. Mozaffarian, D, et al. Effects on coronary heart disease of increasing polyunsaturated fat in place of saturated fat: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. PLoS Med 2010; 7 :e1000252 3. Skeaff CM, et al. Dietary fat and coronary heart disease: summary of evidence from prospective cohort and randomised controlled trials. Ann Nutr Metab 2009; 55: 173-201 4. Hooper L, et al. Dietary fat intake and prevention of cardiovascular disease: systematic review. BMJ 2001; 322: 757-63 5. Siri-Tarino PW, et al. Meta-analysis of prospective cohort studies evaluating the association of saturated fat with cardiovascular disease. Am J Clin Nutr 2010; 91: 535-46 6. Chowdhury R, et al. Association of dietary, circulating, and supplement fatty acids with coronary risk: a systematic review and metaanalysis. Ann Intern Med 2014 Mar 18; 160: 398-406 7. De Souza R, et al. Intake of saturated and trans unsaturated fatty acids and risk of all cause mortality, cardiovascular disease, and type 2-diabetes: systematic review and meta-analysis of observational studies. BMJ 2015; 351: h3978 8. Ramsden CE et al. Use of dietary linoleic acid for secondary prevention of coronary heart disease and death: evaluation of recovered data from the Sydney Diet Heart Study and updated meta-analysis. BMJ 2013; 346: 8707 9. Iggman D, et al. Replacing dairy fat with rapeseed oil causes rapid improvement of hyperlipidaemia: A randomized controlled study. J Intern Med 2011; 270: 356–64 10. Iggman D, et al. Role of dietary fats in modulating cardiometabolic risk during moderate weight gain: A randomized double-blind overfeeding trial (LIPOGAIN study). J Am Heart Assoc 2014; 3: e001095 11. Bjermo H, et al. Effects of n-6 PUFAs compared with SFAs on liver fat, lipoproteins, and inflammation in abdominal obesity: A randomized controlled trial. Am J Clin Nutr 2012; 95: 1003–12 12. Iggman D, et al. Adipose tissue fatty acids and insulin sensitivity in elderly men. Diabetologia 2010; 53: 850–7 13. Iggman D, et al. Adipose tissue fatty acids and cardiovascular and all-cause mortality in elderly men: a prospective cohort study. Submitted >> AKTUELL AVHANDLING Kost och gener samspelar kring risken för blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom En kost rik på fleromättade fettsyror anses kunna ge skydd mot hjärt-kärlsjukdom, men resultaten från olika studier är i vissa fall motstridiga. En anledning till detta kan vara att man inte har beaktat de genetiska skillnader som finns mellan individer. En ny avhandling från Lunds universitet visar att det är viktigt att ta hänsyn till hur kosten samverkar med gener för att förstå mekanismerna bakom hjärt-kärlsjukdom. >> text: SOPHIE HELLSTRAND, med dr, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. sophie.hellstrand@med.lu.se S tudier av samspel mellan gener och omgivande faktorer syftar till att beskriva hur genetiska och omgivande faktorer tillsammans påverkar sjukdomsrisk, som inte kan förklaras av deras respektive separata effekter. Samspel mellan gener och omgivande faktorer kan beskrivas som förändringar i sambanden mellan en genetisk variant och en sjukdom eller egenskap i närvaro av en speciell omgivande faktor, eller tvärtom. Det är idag accepterat att komplexa sjukdomar sannolikt uppstår som ett resultat av samverkan mellan genetiska och omgivande faktorer, ofta inklusive kosten. En bättre förståelse för hur samspelet ser ut och hur det kan påverkas kan ge förståelse för mekanismerna bakom en viss sjukdom, vilket kan ha klinisk betydelse. Frågeställning och metod I kroppen omvandlas kortare fleromättade fettsyror till långa fleromättade fettsyror (fler än 18 kolatomer) bland annat med hjälp av enzymet delta-5-desaturas (figur 1). Hos personer med en vanligt förekommande variant av den gen som kodar för del- Figur 1. Metabolism av omega-3-fettsyror och omega-6-fettsyror. ta-5-desaturas, FADS1, har man sett en lägre aktivitet av enzymet. I studier där hela människans genuppsättning undersöks, så kallade GWAS-studier, har denna variant av genen FADS1 kopplats till såväl blodfettsnivåer som kolesterolnivåer (1). Syftet med avhandlingen var att studera eventuella samspel mellan denna FADS1-variant och kostens innehåll av fleromättade fettsyror, och hur detta påverkar blodfetts- och kolesterolnivåer (triglycerider, LDL- och HDLkolesterol) samt risk för hjärt-kärlsjukdom. Höga nivåer av blodfetter och LDL-kolesterol i blodet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, medan högre nivåer av HDL-kolesterol är kopplat till en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Vi har använt data från Malmö Nordisk Nutrition 4 • 2015 29 » >> AKTUELL AVHANDLING Kost-Cancer studien där 28 098 personer (61 procent kvinnor) undersöktes mellan åren 1991–1996. Deltagarna lämnade blodprover och deras matvanor, livsstilsfaktorer och kroppssammansättning undersöktes. Uppgifter om deltagarnas insjuknande i hjärtkärlsjukdom under de 16 år som vi har följt dem kommer från olika register. Omega 3-intaget påverkar Våra resultat visar att intaget av långa omega-3-fettsyror kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och LDL-kolesterolnivåer (2). En koppling mellan FADS1-varianten och lägre nivåer av LDL-kolesterol kunde iakttas endast hos deltagarna med det lägsta intaget av långkedjiga omega3-fettsyror. Vi fann också att intagskvoten mellan alfa-linolensyra (C18:3 omega-3) och linolsyra (C18:2 omega-6) kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och HDLnivåer. En hög intagskvot mellan alfa-linolensyra och linolsyra var kopplat till högre HDL-nivåer hos personer med FADS1-varianten. Detta skulle kunna förklaras av att personer med FADS1-varianten (som ger lägre enzymaktivitet) har lägre tillgänglighet av långkedjiga omega-3-fettsyror. En högre intagskvot mellan alfalinolensyra och linolsyra kan hos dessa personer öka tillgängligheten av metaboliter av långa omega3-fettsyror (eikosanoider) som kan aktivera så kallade PPAR (peroxisome proliferator activator receptorer), som i sin tur reglerar uttryck av gener direkt kopplade till produktionen av HDL-kolesterol. Vår slutsats är att det är viktigt att ta hänsyn till kostens innehåll av fleromättade fettsyror när man undersöker sambandet mellan varianter i FADS1 och nivåerna av blodfett och kolesterol. ALA minskade risk I populationen som helhet fann vi inget tydligt samband mellan kostens totala innehåll av fleromättade fettsyror och risken för hjärt-kärlsjukdom (3). Däremot fann vi att en hög intagskvot mellan alfa-linolensyra och 30 Nordisk Nutrition 4 • 2015 linolsyra var kopplad till lägre risk för hjärt-kärlsjukdom hos personer med FADS1-varianten. Resultaten tyder på att de höga nivåer av alfa-linolensyra som uppkommer i kroppen hos individer med FADS1-varianten, som samtidigt har en kost med högre intag av alfa-linolensyra, skulle kunna vara skyddande mot hjärt-kärlsjukdom. Det är dock viktigt att tillägga att det inte är klarlagt om alfa-linolensyra i sig har en oberoende roll för hjärtkärlhälsa eller om den potentiellt skyddande effekten mot hjärt-kärlsjukdom drivs av omvandlingen av alfa-linolensyra till långa fleromättade fettsyror. Vi fann också att FADS1-varianten, i kombination med högre intag av alfa-linolensyra, kan ha en skyddande effekt mot ischemisk stroke. Våra resultat stämmer överens med tidigare studier som har antytt att en låg nivå av långa omega-3-fettsyror i vävnaden ökar risken för stroke. Däremot hittade vi inget samspel mellan intaget av fleromättade fettsyror och FADS1-varianten avseende risken för hjärtinfarkt. Om detta beror på att ischemisk stroke och hjärtinfarkt har olika riskfaktorer och sjukdomsbild, eller på grund av olika statistisk styrka kan tyvärr inte besvaras i denna studie. Andra stora kohort-studier med hög kostdatakvalitet behöver replikera våra fynd för att besvara denna fråga. LDL-kolesterol var kopplat till en ökad risk för total hjärt-kärlsjukdom och hjärtinfarkt, vilket är i linje med vad andra studier har visat. Samtidigt hittade vi att kostkvaliteten kan modifiera sambandet mellan genetisk risk för högt LDL-kolesterol och ischemisk stroke. Risken för stroke var lägre hos de individer som hade bättre följsamhet till kostrekommendationerna. Följ kostrekommendationer Socker kopplat till kolesterol Vi har i denna avhandling även undersökt om kostens totala kvalitet påverkar sambandet mellan genetisk risk för blodfettsrubbningar på risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom. För att spegla den totala kostkvaliteten använde vi ett kostindex utvecklat efter näringsrekommendationerna och kostråden i Sverige (4). I detta kostindex fick deltagarna poäng (0 till 6) efter hur väl deras kostvanor följde rekommendationerna för mättat fett, fleromättat fett, fisk, socker, frukt och grönsaker, och fibrer. För att fånga den genetiska risken för blodfettsrubbningar använde vi ett genetiskt riskscore (80 genetiska varianter kopplade till blodfetter och kolesterol). Vi fann att genetisk risk för högre I en annan delstudie fann vi att deltagare med kostvanor som i större utsträckning stämde överens med de svenska näringsrekommendationerna hade högre nivåer av det ”goda” HDL-kolesterolet vid studiens start. Vi såg även att risken för att få höga blodfetter och LDL-kolesterol över 16-års uppföljningstid var lägre hos deltagare som i större utsträckning följde kostrekommendationerna. När vi tittade separat på de sex olika kostkomponenter som ingår i kostindexet såg vi att deltagare som hade lägre intag av socker (sackaros) hade lägre nivåer av blodfetter och högre HDL-kolesterol vid studiens start, jämfört med deltagare med högre intag av socker. Efter 16-års Kompenserar risk Ett annat intressant fynd var att flera kostfaktorer, så som högre fiberintag och lägre intag av mättat fett, var kopplat till högre genetiskt riskscore. Dessa samband är svåra att förklara men skulle kunna bero på att personer med högre genetisk risk för blodfettsrubbning troligtvis är mer medvetna om sina kostvanor. De kan tidigare ha haft problem med hälsan eller vara medvetna om att de har ökad risk för blodfettsrubbning och hjärt-kärlsjukdom (till exempel hjärtkärlsjukdom hos släktingar eller att de tagit ett labprov på sina blodfetter), och därmed också medvetet följa kostrekommendationerna. Dessa resultat tyder på att det i framtiden är viktigt att ta hänsyn till både kost och gener när man undersöker samband mellan genetisk risk för blodfettsrubbningar och hjärtkärlsjukdom. >> AKTUELL AVHANDLING uppföljningstid kunde vi fortfarande se en statistisk skillnad på HDLkolesterolnivåerna mellan deltagarna som vid studiens start hade ett sockerintag inom det rekommenderade intaget och de som inte var inom den rekommenderade nivån. Detta indikerar förhållandevis stabila kostvanor i denna population. Felrapportering stör Vi fann endast samband mellan kostkvalitet och blodfettsnivåer efter 16-års uppföljningstid när vi exkluderade potentiella felrapporterare och deltagare som angett att de tidigare ändrat sina kostvanor. Deltagare som angett att de ändrat sina kostvanor kan även ha gjort det under uppföljningstiden, vilket i sin tur kan leda till felklassificering av kostkvaliteten vilket påverkar möjligheten att hitta samband mellan kost och sjukdomsrisk. Iakttagelserna belyser vikten av att göra separata analyser där man exkluderar felrapporterare och att fråga deltagare om de har ändrat sina kostvanor, särskilt när kosten endast är mätt en gång under studien. Vi noterade också ett samband mellan en låg kostkvalitet och mins- Resultaten visar att intaget av långa omega-3-fettsyror kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och LDLkolesterolnivåer. kade HDL-kolesterolnivåer under uppföljningen endast hos personer med låg genetisk risk. Detta resultat kan tolkas som att kostkvaliteten spelar en större roll för HDL-kolesterolnivåerna hos individer med låg genetisk risk, jämfört med individer med hög genetisk risk. •• 2. Hellstrand S, et al. Intake levels of dietary long–chain polyunsaturated fatty acids modify the association between genetic variation in FADS and LDL cholesterol. J Lipid Res 2012; 53:1183-9. Referenser 4. Drake I, et al. Development of a diet quality index assessing adherence to the Swedish nutrition recommendations and dietary guidelines in the Malmo Diet and Cancer cohort. Public health nutrition 2011;14:835-45. 1. Tanaka T, et al. Genome-wide association study of plasma polyunsaturated fatty acids in the InCHIANTI Study. PLoS Genet 2009; 5:e1000338. 3. Hellstrand S, et al. Genetic variation in FADS1 has little effect on the association between dietary PUFA intake and cardiovascular disease. J Nutr 2014;144:1356-63. Snart kan förpackningar få märkas med kostråden NOTIS: Livsmedelsföretag ska snart kunna använda Livsmedelsverkets kostråd i märkningen på paketen och i sin marknadsföring om de vill. – Vi vill öka kunskapen om vad som är bra matvanor och hjälpa människor att göra hälsosamma val. Det här blir ett sätt att sprida kostråden till många fler än vad vi kan göra idag, säger Kristina Ohlsson, chefsjurist på Livsmedelsverket. Livsmedelsverket har tidigare sagt nej till önskemål från branschen om att få använda kostråden i märkning och marknadsföring. En viktig anledning var att det skulle kunna missuppfattas som att verket har godkänt en produkt som är märkt med kostråden, eller att en produkt skulle ha näringsmässiga fördelar jämfört med andra motsvarande produkter som inte är märkta med kostråden. – Därför är ett krav från oss att det inte får framstå som att Livsmedelsverket har godkänt ett visst livsmedel eller att vi rekommenderar just den produkten, säger Kristina Ohlsson. Företagen måste återge kostråden så att innebörden av dem inte ändras och det ska tydligt framgå att det som citeras är ett eller flera av Livsmedelsverkets kostråd. Livsmedlet måste också ha koppling till det kostråd som citeras på produkten. I första hand får kostråden användas för mat som klarar Nyckelhålskraven. Produkter som till exempel klarar Nyckelhålskravet om fullkorn kan märkas med rådet om fullkorn. Men även andra produkter kan bli aktuella, den bedömningen får göras från fall till fall. Källa: Livsmedelsverket Nordisk Nutrition 4 • 2015 31 Returadress: SNF Swedish Nutrition Foundation, Ideon Science Park, 223 70 Lund, Sverige 11TH NORDIC NUTRITION CONFERENCE GOTHENBURG 20-22 JUNE 2016 Photo: Skyflyers BRIDGING NUTRITION SCIENCES FOR HEALTH IN THE NORDIC COUNTRIES IMPORTANT DATES: ORGANISER: REGISTRATION OPENS: 1 DEC 2015 CALL FOR ABSTRACTS: 20 JAN 2016 ABSTRACTS DEADLINE: 23 FEB 2016 IN ASSOCIATION WITH: CONFERENCE PARTNER: THE NORDIC DIETETIC CONFERENCE, 19 JUNE 2016 PROFESSIONAL DEVELOPMENT AND FUTURE PERSPECTIVES www.nnc2016.se Photo: Beatrice Törnros
© Copyright 2024