DETTA ÄR ETT EXEMPEL
VÅRDPERSONALENS UPPLEVELSER AV ATT ARBETA MED EN VÅRDHUND CHARLOTTE MAGNUSSON Examensarbete i socialt arbete 15 hp Socionomprogrammet Januari, 2015 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö VÅRDPERSONALENS UPPLEVESER AV ATT ARBETA MED EN VÅRDHUND CHARLOTTE MAGNUSSON Magnusson, C. Vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en vårdhund. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015. Denna uppsats syftar till att beskriva hur vårdpersonalen upplever arbetet tillsammans med vårdhunden samt vilka effekter vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. Vårdhunden är ett relativ nytt fenomen i Sverige och av 300 kommuner antas 20 av dessa implementerat hunden i vården. Tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en demenssjukdom. I uppsaten har vårdpersonal intervjuats om hur de upplever arbetet med vårdhunden samt vilka effekter vårdhunden kan ge upphov till. Studiens teoretiska referensram som låg till grund för studien var Antonovskys teori känsla av sammanhang. Studiens resultat visar att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdpersonal och vårdtagare, att vårdhunden ökar motivationen, att vårdhunden avger ett lugn samt att det sociala beteendet påverkas i en positiv riktning. Nyckelord: demens, KASAM, vårdhund, vårdpersonal, äldre. 2 NURSING STAFF’S EXPERIENCE OF WORKING WITH A THERAPY DOG CHARLOTTE MAGNUSSON Magnusson, C. Nursing staff´s experience of working with a therapy dog. Degree project in Social Work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work, 2015. The purpose of this paper is to describe how the nursing staff perceives to work with a therapy dog and the effects the therapy dog can bring to patients with dementia in the nursing staff's perspective. The therapy dog is a relatively new phenomenon in Sweden and of 300 municipalities have 20 of these implemented the dog in health care. Previous research shows that therapy dogs can relieve depression, increase physical activity, enhance memory, increase the capacity for social interaction and enhance self-confidence for the elderly with dementia. In this study nursing staff was interviewed about their experience to work with a therapy dog and the effects of treatment the dog may cause. The study's theoretical framework underlying the study was Antonovsky's theory of sense of coherence. The results demonstrate that a therapy dog can be seen as an intermediary between health professionals and patients, the therapy dog increases motivation, emits calm and social behaviour is affected positively. Keywords: Dementia, elderly, nursing staff, SOC, therapy dog. 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ................................................................................................... 6 1.1 Problemformulering ....................................................................................... 7 1.2 Avgränsning ................................................................................................... 7 1.3 Syfte ............................................................................................................... 7 1.4 Frågeställningar ............................................................................................. 8 2. BAKGRUND ................................................................................................... 8 2.1 Definitioner .................................................................................................... 8 2.1.1 Vårdhund ................................................................................................ 8 2.1.2 Vårdpersonal ........................................................................................... 8 2.1.3 Äldre ....................................................................................................... 8 2.1.4 Demens ................................................................................................... 9 2.2 Vårdhundens användningsområden ............................................................... 9 2.2.1 Minnesträning ......................................................................................... 9 2.2.2 Finmotorik och fysisk träning ................................................................. 9 2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning ............................................... 9 2.2.4 Träning av social kompetens ................................................................ 10 2.3 Tidigare forskning........................................................................................ 10 2.1.1 Vårdhundens utbredning ....................................................................... 10 2.1.2 Djur inom vården- en historik ............................................................... 11 2.1.3 Hunden avger ett lugn ........................................................................... 11 2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare .................................................................. 11 2.1.5 Hundens egenskaper ............................................................................. 12 2.1.6 Hundar och demenssjukdom ................................................................. 13 2.1.7 Det sociala beteendet ............................................................................ 13 3. TEORI ............................................................................................................ 14 3.1 KASAM- känsla av sammanhang................................................................ 14 3.2 Begriplighet och hanterbarhet ...................................................................... 14 3.3 Meningsfullhet ............................................................................................. 15 3.4 Stressorer ..................................................................................................... 15 3.5 KASAM-nivåer ............................................................................................ 15 3.6 Relationen mellan komponenterna .............................................................. 16 3.7 Diskussion om valet av teori ........................................................................ 17 4. METOD ......................................................................................................... 18 4.1 Förförståelse................................................................................................. 18 4.2 Forskningsansats .......................................................................................... 19 4.3 Urval ............................................................................................................ 19 4 4.4 Kvalitativa intervjuer ................................................................................... 19 4.5 Förberedelser inför intervjun ....................................................................... 20 4.6 Tillvägagångsätt ........................................................................................... 20 4.7 Transkribering.............................................................................................. 21 4.8 Analys .......................................................................................................... 21 4.9 Etiska överväganden .................................................................................... 22 4.9.1 Informationskravet ................................................................................ 22 4.9.2 Samtyckeskravet ................................................................................... 22 4.9.3 Konfidentialitetskravet.......................................................................... 22 4.9.4 Nyttjandekravet ..................................................................................... 22 4.10 Reabilitet och validitet ............................................................................... 22 5. RESULTAT ................................................................................................... 23 5.1 Presentation av informanterna ..................................................................... 23 5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden ............................... 24 5.3 Hunden avger ett lugn .................................................................................. 25 5.4 Vårdhunden- en förmedlare ......................................................................... 25 5.5 Hundens egenskaper .................................................................................... 27 5.6 Det sociala beteendet ................................................................................... 29 5.7 Stressorer ..................................................................................................... 30 5.8 Meningsfullhet ............................................................................................. 30 5.9 Hanterbarhet................................................................................................. 32 5.10 Begriplighet ............................................................................................... 33 5.11 KASAM- känsla av sammanhang.............................................................. 34 6. DISKUSSION .................................................................................................... 34 6.1 Resultatdiskussion ....................................................................................... 34 6.1.1 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med vårdhunden? ...................... 35 6.1.2 Vilka effekter upplever vårdpersonalen vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom? ............................................................. 35 6.2 Metoddiskussion .......................................................................................... 36 6.3 Slutsats och vidare forskning ....................................................................... 37 REFERENSER ...................................................................................................... 38 BILAGA 1 ............................................................................................................. 41 BILAGA 2 ............................................................................................................. 42 5 1. INLEDNING Sveriges befolkning består av 9,1 miljoner människor och cirka 18 % av befolkningen är 65 år eller äldre (SCB, 2004). Under de senaste 50 åren har antalet individer över 65 år nästan fördubblats (Sand, 2007). Befolkningen blir allt äldre, medellivslängden för kvinnor är idag 83,5 år och 79 år för männen (SCB, 2006). Vidare har antalet individer med en demenssjukdom ökat de senaste åren (Socialstyrelsen, 2014a). Varje år insjuknar 25 000 människor i Sverige av någon form av demenssjukdom (Demenscentrum, 2014). Det beräknas att 160 000 personer i Sverige har en demenssjukdom och om utvecklingen fortsätter i samma riktning förutses det att 240 000 individer kommer att vara drabbade år 2050 (a a). Demenssjukdom är starkt kopplat till depression, ångest, apati och låg känsla av engagemang (Ericsson, 2011). Depression bland individer med en demenssjukdom beräknas vara mellan 20-30 % (Bird & Blair, 2010). Orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland äldre kan vara många. Sjukdomen demens innebär att individen drabbas av minnessvårigheter samt kommuniceringssvårigheter. Dessa faktorer leder ofta till en ökad oros- och beroende känsla vilket på sikt kan sänka självkänslan samt livsglädjen för individen (Demenscentrum, 2014). Demenssjukdomens symtom är i början ofta diffusa och de första åren är de karaktäristiska symtomen rastlöshet, ängslan, att språkförmågan försvagas samt svårigheter med orientering i tid och rum (Beck-Friis, 1988). Dessa symtom blir mer och mer tilltagande längre fram i sjukdomsförloppet. Slutstadiet i sjukdomen brukar präglas av en passivitet och psykiska symtom såsom förföljelsemani är vanligt förekommande (a a). En individ med en demenssjukdom har en benägenhet att nedvärdera sig själv på grund av att personen inte kan genomföra samma aktiviteter som tidigare (a a). Därför anser Beck-Friis (a a) att det är väsentligt att all behandling syftar till att stärka självförtroendet och att den har en rimlig kravnivå. För att underlätta vardagen för den dementa är fasta rutiner samt struktur viktiga beståndsdelar. Strukturen kan hjälpa individen att genomföra vardagliga sysslor och kan bidra till att den dementa känner sig självständig (a a). Psykisk ohälsa är en av vår tids största folksjukdomar och därmed kommer allt högre krav att ställas på det psykiska stödet inom socialtjänsten och primärvården (Socialstyrelsen, 2013). Idag är psykofarmakakonsumtionen inom demensvården hög och den kan även ge upphov till kraftiga biverkningar. Socialstyrelsen (2010) beskriver att det bara bör vara i undantagsfall psykofarmakaläkemedel skrivs ut till demenssjuka. I första hand ska miljön och den personliga omvårdnaden anpassas, vilket på sikt kommer leda till ökade vårdkostnader och att verksamheten kommer bli mer resurskrävande (a a). Norling (2002) beskriver att vård och omsorg därmed bör beakta metoder som är utanför den traditionella omsorgen. Socialstyrelsen (2014b) beskriver att icke medicinska insatser kan bidra till ett ökat välbefinnande för äldre med en demenssjukdom. Enligt Ingeborg Höök (2010) är vårdhund ett exempel på en sådan insats. Vårdhunden är en relativt ny metod i Sverige och kan vara lösningen på behovet av att minska psykofarmakakonsumtionen samt kunna ge det psykiska stödet individer med en demenssjukdom behöver, på ett mer kostnadseffektivt sätt (Norling, 2002). Fördelen med konceptet att hund skrivs ut på recept istället för läkemedel är att hunden har få biverkningar och tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt 6 samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en demenssjukdom (Höök, 2010). 1.1 Problemformulering Hunden har länge varit ett sällskapsdjur för människan och intresset av att dra nytta av hundens egenskaper på olika sätt är inget nytt (Hultman, 2008). Det har länge varit vanligt att vårdpersonal tagit med sin egen hund under arbetspasset men en strukturerad verksamhet saknades samt planering och utvärdering av hundens effekter inom vården (Höök, 2010). År 2008 startades Vårdhundskolan och hundar fick nu genomgå en lämplighetsprövning samt en utbildning för att arbeta inom vården som vårdhundar. Det som skiljer utbildningen i Sverige gentemot andra länder är att Vårdhundskolan även utbildar legitimerad vårdpersonal för att lära dem arbeta tillsammans med vårdhunden (a a). I Socialtjänstlagen (2001:453) framgår det av 5 kap. 4 § andra stycket att äldre ska ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Socialstyrelsen (2014b) problematiserar att det är svårt att identifiera vad som är meningsfullhet och hur det uppnås. Vidare beskrivs det att sociala aktiviteter kan användas för att uppnå en meningsfullhet och att vårdhunden kan vara ett exempel på en sådan aktivitet (a a). Individer med en demenssjukdom är i behov av en mångsidig stimulering och denna behöver ske utan att vara beroende av språket eftersom denna förmåga ofta blir nedsatt vid sjukdomen (Strang, 2012). Vårdhundar kan då ses som ett verktyg i denna stimulering eftersom det inte finns några krav på det verbala språket (Höök, 2010). Vårdhundar lyfts alltså fram som ett sätt att förbättra vården för personer med demens. Det finns också internationella studier som visar att vårdhunden har positiva effekter på demenssjuka äldre. I Sverige är dock vårdhundar fortfarande ovanliga. Enbart 20 av 300 kommuner tros har implementerat vårdhund inom äldreomsorgen. Dessvärre finns ingen säkerhetsställd statistik eftersom det inte är någon anmälningspliktig verksamhet (Beck-Friis, 2012a; Socialstyrelsen, 2014b). På grund av detta är forskningen kring vårdhundars effekter bristfällig (Höök, 2010). Socialstyrelsen (2014b) uppger att det saknas forskning kring de långvariga effekterna en vårdhund kan ge upphov till. Aktuell forskning behöver även enligt Socialstyrelsen genomföras om hur vårdhunden påverkar äldre i avseende på livskvalitet, social interaktion och vid en demenssjukdom. Denna studie syftar till att undersöka hur vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan påverka äldre med en demenssjukdom. Förhoppningen är att studien ska leda till en ny infallsvinkel när ämnet studeras ur vårdpersonalens perspektiv. 1.2 Avgränsning Denna studie syftar till vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en vårdhund och därmed har denna studie inget brukarperspektiv. Studien har även ett fokus på vårdpersonal som arbetar med demenssjuka äldre. 1.3 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur vårdpersonalen upplever arbetet med en vårdhund. Studien syftar även att belysa vilka effekter vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. 7 1.4 Frågeställningar Hur upplever vårdpersonalen arbetet med en vårdhund? Vilka effekter upplever vårdpersonalen att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom? 2. BAKGRUND I följande avsnitt beskrivs studiens centrala begrepp och kapitlet övergår sedan med att beskriva vårdhundens användningsområde. Kapitlet avslutas med en redogörelse för den tidigare forskning som genomförts. 2.1 Definitioner Följande avsnitt innehåller definitioner av studiens huvudbegrepp; vårdhund, vårdpersonal, äldre och demenssjukdomar. 2.1.1 Vårdhund Enligt Lundström och Bulsi (2012) är vårdhunden en hund som genomgått en utbildning tillsammans med sin hundförare och där det finns ett mål med den insats som vårdhunden ska utföra. Hundföraren ska även ha genomgått en vårdutbildning och ha en yrkeserfarenhet (a a). De insatser som vårdhunden ska genomföra anpassas till vårdtagarnas behov och utvärdering är väsentligt. Innan en hund kan påbörja en utbildning till att bli en vårdhund behövs ett lämplighetstest göras (a a). Lämplighetstestet innefattar bland annat hundens förmåga till att samarbeta med okända personer och att hunden är trygg i obekanta miljöer (Höök, 2010). Socialstyrelsen (2014b) definierar en vårdhund som en utvald, tränad hund och arbetar tillsammans med sin hundförare som ett team för att utföra specifika arbetsuppgifter. I denna studie kommer en vårdhund definieras som en hund som har befogenheter att utföra specifika insatser för vårdtagare enligt Socialstyrelsens definition. 2.1.2 Vårdpersonal Enligt Socialstyrelsen (2006) kan vårdpersonal inom den kommunala äldreomsorgen delas in i två yrkeskategorier. Dessa yrkeskategorier är vårdbiträden och undersköterskor. I denna studie kommer vårdpersonal innefatta båda yrkeskategorierna. 2.1.3 Äldre Begreppet äldre är inte helt enkelt att definiera. Pensionsåldern som är 65 år kan vara en gränssättning för när en individ blir äldre. För att förtydliga begreppet ytterligare brukar en uppdelning mellan yngre äldre och äldre äldre ske (Westlund, 2005b). Detta benämns även som kronologiskt åldrande där gränsen mellan yngre äldre går mellan 65-79 år och allt över 80 års ålder tillhör den äldre äldre (Sand, 2012). Eftersom studiens syfte är att undersöka hur vårdpersonalen upplever vårdhunden och vilken inverkan vårdhunden kan medföra för den äldre behövs det ingen uppdelning av åldersgrupper. Begreppet äldre i denna studie kommer därmed avse individer i åldern 65 år och uppåt. 8 2.1.4 Demens Ordet demens kommer från det latinska ordet de som betyder av eller bort och mens som betyder förstånd (Nationalencyklopedin, 2014). Begreppet demens är ett samlingsbegrepp för mer än 100 olika sjukdomar (Demenscentrum, 2014). Det som kännetecknar en demenssjukdom är att den debuterar i vuxen ålder och inte är en sjukdom som kan vara medfödd. Den vanligaste typen av demenssjukdom i Sverige är Alzheimers som utgör 60-70 % av alla fall (a a). Det gemensamma för alla demenssjukdomar är att hjärnans nervceller förtvinar och vilka symtom som uppkommer beror på vilken del i hjärnan som är mest drabbad. Begreppet demens i denna studie kommer innefatta samtliga demenssjukdomar. 2.2 Vårdhundens användningsområden Vårdhundens främsta användningsområden är i dagsläget inom äldreomsorgen och i rehabilitering av både vuxna och barn, som har en förvärvad hjärnskada. Höök (2010) beskriver att vårdhundens användningsområde kan summeras till sex huvudområden. 2.2.1 Minnesträning I denna träningsform är det viktigt att individanpassa innehållet efter den enskildes behov (Höök, 2010). Hunden kan tillsammans med vårdpersonal och vårdtagaren spela memory med bilder på hundar eller ha stora tärningar med hundbilder istället för siffror. En annan träningsform är att titta på gamla foton tillsammans med hunden och låta vårdtagaren beskriva bilderna för hunden (a a). Enligt Höök (2010) kan även beröringen av hunden leda till minnesbilder från tidigare sällskapsdjur kommer till ytan. Dessa berättelser leder till ett engagemang hos den äldre och kan underlätta vardagen. 2.2.2 Finmotorik och fysisk träning En demenssjukdom medför ofta svårigheter med motoriken. Den äldre kan känna en stor frustration med att inte längre klara av vardagliga sysslor såsom knäppa knappar eller borsta tänderna (Höök, 2010). Att öva på sin fingerfärdighet kan göras i samvaron med vårdhunden. Personen kan till exempel få sätta på kopplet på hunden eller plocka upp hundgodis ur en burk för att sedan lägga godiset i en leksak till hunden. Träningen blir därmed en lek tillsammans med hunden och fokus från att inte klara av vardagliga sysslor förflyttas till att klara av leken (a a). En vårdhund är till skillnad från en sällskapshund tränad i att anpassa sin aktivitetsnivå beroende på den vårdhunden möter (a a). För en vårdtagare kan en promenad vara lagom medan för en annan kan det räcka med att rulla en boll till hunden. 2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning I 25-30 % uppstår demenssjukdom efter en stroke (Demenscentrum, 2014). Efter en stroke finns många funktioner som kan behöva tränas och med tillgång till en hund kan olika funktioner kombineras (Höök, 2010). Personen kan till exempel stå upp och samtidigt prata med hunden och ge den olika kommandon såsom ligg och sitt. I kognitiv träning baseras den på att öka individens koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Godisbitar kan läggas ut till hunden och efter varje bit ska personen räkna hur många som är kvar eller att individen ska gömma godis till hunden för att sedan komma ihåg var godiset ligger (a a). 9 2.2.4 Träning av social kompetens En individ med en demenssjukdom förlorar ibland förmågan att föra ett samtal och kan få förändringar i sitt kroppspråk (Höök, 2010). I många fall fastnar individen från en episod av det förflutna och upprepar samma händelse om och om igen. Enligt Höök (a a) kan det en vara svårt för den som lyssnar att visa ett engagemang och ett uppriktigt intresse när en samma historier återberättas frekvent, något som personen med en demenssjukdom kommer att uppmärksamma. Detta kan leda till att de slutar berätta eftersom känslan av att inte bli lyssnad på finns. Personen kan därmed dra sig undan och på så sätt få en social understimulering (a a). Individen kan få ett aggressivt och ett avvisande beteende vid mänskliga närmande och här kan hunden spela en stor roll eftersom denne är tränad för att bjuda in alla till kontakt, även om personen är avvisande i sitt kroppspråk. Hunden visar även ett uppriktigt engagemang vilket kan ge upphov till att individen väljer att prata om sina känslor och minnen med hunden (a a). 2.3 Tidigare forskning Detta avsnitt kommer att beröra tidigare forskning som genomförts både i Sverige och i andra länder. Kapitlet börjar med att beskriva vårdhundens utbredning för att sedan övergå med att redogöra för djurs historik inom vården. Studiens syfte är att undersöka vilken inverkan en vårdhund kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom och därmed kommer både vårdhundens och hundens effekter belysas genom tidigare studier. Fokus i denna studie är på äldre med demenssjukdomar, därför är det relevant att redogöra för de studier som gjorts angående hundar och individer med en demenssjukdom. 2.1.1 Vårdhundens utbredning De finns inte många svenska studier om vårdhundar eftersom det är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Enligt Beck-Friis (2012a) är det vanligare med djur inom vården och på institutioner utomlands än vad det är i Sverige. I USA är vårdhundar inom vården ett vanligt förekommande fenomen och det är dessutom ett krav på vårdenheterna att erbjuda någon form av kontakt med en hund från vissa försäkringsbolag (Höök, 2010). Orsaken till detta krav är att kontakten med hunden anses öka välbefinnandet vilket i sin tur leder till en snabbare läkningstid och kortare vårdtider (a a). Många andra länder befinner sig i startfasen med att implementera vårdhunden och fokus ligger på att utbilda och certifiera hundar (Hart, 2011). England har sedan tre år tillbaka en universitetsutbildning för vårdhundsförare, även USA och Österrike har en liknande utbildning (Beck-Friis, 2012a). Någon universitetsutbildning inom detta ämne saknas ännu i Sverige, även om det finns ett stort intresse för fenomenet (a a). Vidare satsas det stort på att standardisera utbildningen internationellt sett. Fokus inom utbildningen är på animal assisted therapy (AAT) och animal assisted activities (AAA) (a a). I Sverige arbetar vårdhundföraren efter AAT och AAA men benämns ofta som djurassisterad terapi samt djurassitsterad aktivitet (Beck-Friis, 2012a). AAT kallas även för djurassisterad terapi och är en målinriktad insats där syftet är att förbättra och utveckla psykiska, fysiska, sociala eller mentala funktioner hos individer (Broman, 2014). Besöken sker på bestämda tider och planeras samt utvärderas av professionella. AAA kan även benämnas som djurassisterad aktivitet (a a). Denna aktivitet är inte ett målinriktat arbete och varken utvärderas 10 eller dokumenteras i samma utsträckning som vid AAT. Besöken sker mer spontant och syftet är att uppnå en ökad känsla av välbefinnande hos individen. Denna aktivitet sker oftast i grupp, medan AAT sker individuellt (a a). Dessa metoder kan vara fördelaktiga att använda tillsammans eftersom en gruppaktivitet kan leda till att enskilda som kan behöva ett individuellt möte uppmärksammas (a a). AAT har använts sedan 1960-talet och mestadels inom äldreomsorgen och demensvården (Strang, 2012). Detta beror på att hunden inte är beroende av en verbal kommunikation och inte värderar. I en studie som Blackshaw genomförde år 1995 visade det sig att djur på avdelningen kunde minska den tiden de äldre befann sig på det egna rummet (a a). Resultatet påvisade att från den genomsnittsliga tiden på 16 timmar spenderade de äldre numera 11 timmar på rummet, eftersom de ville träffa djuren som fanns på avdelningen (Strang, 2012). 2.1.2 Djur inom vården- en historik År 1792 är det första dokumenterade fallet om djur som används inom vården. Detta var ett mentalsjukhus i England som tog hjälp av fåglar och kaniner i behandlingen (Lundström & Bulsi, 2012). Hunden blev inte introducerad som ett verktyg förrän under 1950- talet av den amerikanska barnpsykiatrikern Boris Levinson (Perkins, Barlett, Travers & Rand, 2008). Levinson började med att ta med hunden under en behandling av barn som var mycket tillbakadragna. Resultatet som Levinson fann var att hunden blev en sorts isbrytare i behandlingen där barnets försvar minskade och öppnade upp för en kontakt. Levinson såg hunden som tyst terapeut, därför skapade Levinson begreppet Pet Therapy år 1963 (Lundström & Bulsi, 2012). Boris Levinson studerade arbetet med hunden som ett verktyg under många år och kom fram till att kontakten med djur kan ses som ett grundläggande behov för människor (a a). 2.1.3 Hunden avger ett lugn En studie med en terapihund och strokerehabilitering genomfördes vid Suunas Universitetssjukhus i Norge (Manimalisrapporten, 2009). Urvalet bestod av 21 individer som fick träffa en terapihund cirka 20 minuter åt gången vid tre tillfällen per vecka, studien varade under sex veckor. Samtliga möten videofilmades. Syftet med studien var att undersöka om kontakten med hunden kunde inverka på hälsofaktorerna för patienterna (a a). Studien syftade även till att se hur kontaktsökande hunden var gentemot patienterna. Resultatet från studien visade att hunden sökte kontakt beroende på hur kontaktsökande patienten var. Var patienten inte intresserad av någon kontakt minskade även hundens intresse. Patienterna i studien uppgav att de kände sig lugnare efter studien och ju högre kontakt de hade haft med hunden desto högre känsla av lugn uppkom (a a). Studier har även påvisat att kontakten med djur leder till lägre blodtryck, hjärtfrekvens och en minskad halt av stresshormonet kortisol (Broman, 2014). Hormonet oxytocin som även kallas för lugn- och ro- hormonet ökar vid djurkontakt. Broman (a a) beskriver ett experiment där kvinnliga hundägare hade en fysisk kontakt med sin hund under några minuter och en tydlig ökad halt av oxytocin kunde ses hos både ägaren och hunden. Hormonet oxytocin bidrar till minskad smärtkänslighet och har en lugnande effekt (Socialstyrelsen, 2014b). 2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare På ett demensboende i Sverige införskaffades vårdhunden, Tindra. Målet med vårdhunden var att minska användningen av psykofarmaka (Manimalisrapporten, 2009). Vårdhundens uppgift i boendet kunde sammanfattas i fyra huvudområden. 11 Tindra hade egenskaper som kunde lugna de oroliga och hon kunde motivera vårdtagarna till att delta i vardagssysslor (a a). Vårdhunden Tindra bidrog även med en ökad aktivitetsnivå för de individer som blivit passiva och gav en social stimulans. Tindra och hundföraren arbetade med en individuellbehandling och varje behandling varade i cirka 25 minuter (a a). Efter ett halvår utvärderades projektet vårdhund. Resultatet visade att många positiva effekter kunde urskiljas (a a). Oron och känslomässiga utbrott hade minskat och även ”vid behov” medicinen visade på en minskning. Personalen upplevde att några av de mest oroliga vårdtagarna på boendet tidigare hade krävt att en av personalen alltid varit tillgänglig för dessa individer och att de inte lyckats lugna dem (a a). Efter ett halvår med Tindra upplevde personalen att oron kunde lugnas av hunden istället och på ett mer effektivt sätt än tidigare, vilket ledde till att personalen ansåg att de fått en mindre orolig arbetsmiljö (Manimalisrapporten, 2009). Vårdtagare som varit passiva och inneslutna hade börjat ta kontakt med vårdhunden för att sedan genom vårdhunden berätta för vårdpersonalen om sina känslor och andra viktiga händelser (a a). Detta ledde till att vårdpersonalen fick en större förståelse och kontakt med vårdtagarna. Resultatet av studien visar ökat välbefinnande för både vårdpersonal och vårdtagare (a a). Beck-Friis (2012b) arbetade på ett gruppboende för demenshandikappade, Baltzargården i Motala där en vårdhund införskaffades. Anledning till detta var att personalen hade uppmärksammat ett intresse och engagemang hos de boende när en hund kommit på besök (a a). Resultatet var att vårdpersonalen ansåg att vårdhunden Blackie kunde ge vårdtagarna fullständig uppmärksamhet och tid, vilket personalen hade svårare med på grund av tidsbrist (a a). Blackie skapade även ett gemensamt ämne att prata om vilket ledde till ökade sociala kontakter mellan vårdpersonal och boende. Vårdpersonelen upplevde särskilt skillnader i en man som tidigare frekvent blivit aggressiv i sina handlingar när personalen inte förstod vad han menade (a a). Denna man gick nu till labradoren Blackie istället där han alltid fick full förståelse och ett fördomsfritt bemötande (a a). 2.1.5 Hundens egenskaper I en svensk studie genomförd av Ingemar Norling, docent vid sektionen för vårdforskning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, studerades skälet till att människor skaffade hund (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Resultatet kunde sammanfattas i sex punkter: Hunden ledde till motion och träffa andra människor Hunden sågs som en hälsofaktor och hade positivt inflytande på familjen Hundens egenskaper skapade positiva känslor Hunden sågs som ett socialt stöd och var ett sällskap Hunden ingav trygghet Hunden kunde ses som en sammankoppling till naturen Det gemensamma resultatet studien kom fram till var att hunden förknippas med positiva egenskaper och känslor (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Denna studie kan även kopplas till en tysk studie som Bergler (1992) har genomfört där hundägare studerades. Studien visar på att hundägare har en signifikant högre livskvalitet och en minskning av stressrelaterade symtom såsom huvudvärk, magont, depressioner, hjärt- och kärlproblem och sömnsvårigheter. Bergler (a a) beskriver att anledningen till att hundar kan reducera stress beror på deras egenskaper. Hunden skapar ofta en glad och rolig sinnesstämning, avger ett lugn 12 samt att den ger upphov till motion. Hunden kan även ses som en god lyssnare och är inte inkonsekventa eller fördomsfulla (Norling, 2002). 2.1.6 Hundar och demenssjukdom I en australiensisk studie jämfördes minnesträning för personer med en demenssjukdom och hur den påverkades vid varierande tillgång av en hund (Manimalisrapporten, 2009). Studien bestod av 45 personer med en demenssjukdom. Urvalet delades sedan in i fyra grupper där minnesträningen skedde med en hund respektive utan en hund. Den tredje gruppen fick bara besök av en hund och ingen minnesträning och den sista gruppen blev besökta av volontärer utan någon minnesträning (Manimalisrapporten, 2009). Resultatet av studien visade att den grupp som både hade besök av en hund och minnesträning minskade humörsvängningarna och aggressivitet hos individerna i jämförelse med de som bara fick minnesträning, besök av hund eller volontär. Slutsatsen som forskarna drar av studien är att kombinationen av hund och minnesträning ger den bästa effekten för personer med en demenssjukdom (a a). 2.1.7 Det sociala beteendet 1991 startades en studie i Österrike om ett program som innehöll djurbesök (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Studien syftade till att undersöka de fysiska och psykiska effekter som uppstod hos patienterna vid en djurunderstödd terapi. Urvalet bestod av patienter i åldrarna 60 till 90 år och de vanligaste sjukdomarna var Alzheimers, slaganfall och Parkinsonssjukdom (a a). Det gemensamma för patienterna var att de alla hade ett stort omvårdnadsbehov och många led av en depressivitet (a a). De djur som ingick i studien var framför allt hundar och katter men även marsvin, kaniner och fåglar. Terapin med djur genomfördes två gånger i veckan under en tio månaders period. Resultatet av studien visade att den sociala kontaktförmågan ökat hos nästan samtliga patienter (a a). Även de patienter som var sängliggande uppfattades få en förhöjd rörlighetsförmåga. Patienternas tidigare depressiva sinnesstämning visade på en tydlig förbättring. Den grupp som djurterapin hade minst effekt på var de individer med en svår demenssjukdom där kontakten med djuren bara verkade ge en tillfällig känsla av välbefinnande (a a). I en studie som genomfördes av i Iowa, USA undersöktes vilken effekt djurterapi har på socialt beteende hos Alzheimers patienter (Kongable, Buckwater & Stolley, 1989). Ett äldreboende utgjorde grunden för studien och 12 individer med Alzheimers sjukdom ingick i urvalet. De sociala beteenden som studerades genom observationer var leenden, skratt, kontaktsökning, blickar, kroppskontakt och namnanvändning (a a). Studien bestod av tre mätningstillfällen. Studien började med att mäta utgångsvärdet, alltså hur det sociala beteendet var utan tillgång till en hund. Den andra mätningen skedde när hunden varit i verksamheten en gång i veckan under en tre timmars period (a a). Slutligen skedde den sista utvärderingen två veckor efter att hunden varit tillgänglig på boendet permanent. Resultatet från mätningarna jämfördes sedan med utgångsmätningen och visade en signifikant förbättring i det sociala beteendet när hunden användes inom vården (a a). Blackshaw (Norling, 2002) genomförde en studie under en 20 månaders period om hundens inverkan på äldre som befinner sig på ett vårdhem. I studien användes stationära hundar och besökshundar. Blackshaw fokuserade på sex aspekter i studien, dessa var; depression, ångest, förvirring, trötthet, spändhet och vitalitet (a a). Studiens resultat visade positiva effekter för samtliga aspekter, dock 13 var inverkan störst med den stationära hunden. De effekter som hunden ingav verkade även vara varaktiga eftersom inverkan kvarstod efter att hunden lämnat boendet. I studien framkom det att när de äldre fick träffa hunden förbättrades deras sinnestämning, känsla av trygghet samt upplevelse av stöd (a a). Beck-Friis (2012) beskriver att vårdhunden ger upphov till skratt och leenden och ger individen något att titta på samt roas över. Vidare beskriver Beck-Friis (a a) att skratt har fysiologiska effekter som ökad avslappning, minskad smärta samt stärker immunförsvaret. Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att vårdhunden har många positiva effekter och kan ses som en förmedlare mellan vårdtagare och vårdpersonal samt att hunden har en lugnande effekt. Tidigare forskning visar även att vårdhunden har effekter på det sociala beteendet samt kontaktförmågan. Den grupp som vårdhunden har minst effekter på är individer med en svår demenssjukdom, där forskning visat att bara en tillfällig känsla av välbefinnande uppkom. 3. TEORI Följande kapitel innehåller en beskrivning om KASAM (Känsla av sammanhang) som är den teoretiska utgångspunkten för studien. KASAM:s huvudbegrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kommer att beskrivas. Därefter kommer en djupare redogörelse för meningsfullhet skildras. En redogörelse för KASAMs huvudbegrepps relation till varandra kommer sedan ske och en beskrivning av stressorer. Kapitlet avslutas med en beskrivning över KASAM:s olika nivåer. 3.1 KASAM- känsla av sammanhang Alla människor möter någon gång påfrestningar. Dessa påfrestningar kan vara kroppsliga, psykiska eller sociala (Antonovsky, 1987). Kraftiga och långvariga motgångar kan ge upphov till exempelvis en psykisk sjukdom. Det finns de individer som upplever liknande motgångar i livet och aldrig drabbas av en psykisk sjukdom. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att människor har olika motståndskraft. Vidare studerade Antonovsky (a a) varför vissa individer som utsatts för påfrestningar inte blev influerade hälsomässigt. Eftersom det inte är möjligt att undvika motgångar måste de läras att hanteras vilket enligt Antonovsky (a a) sker genom att göra tillvaron sammanhängande. För att få en sammanhängande tillvaro krävs det att den är begriplig, hanterlig och meningsfull. 3.2 Begriplighet och hanterbarhet Med begriplighet menas i vilken utsträckning individen uppfattar information som sammanhängande, ordnad och strukturerad och att yttre och inre stimuli upplevs som greppbart (Antonovsky, 1987). En individ med en hög känsla av begriplighet möter stimuli med en förväntning på att de är förutsägbara eller att de i alla fall går att ordna och förklara. Hanterbarhet innefattar vilka resurser individen upplever att den har förfogande över och med hjälp av dessa resurser kan individen hantera de stimuli som sker (a a). Med resurser menar Antonovsky att det är något som är inom individens kontroll eller som kontrolleras av andra i 14 personens omgivning exempelvis partner, vänner, kollegor eller andra individer som personen känner att den kan lita på (a a). 3.3 Meningsfullhet Meningsfullhet kan enligt Antonovsky (1987) ses som en motivationskomponent. De individer som upplever en hög meningsfullhet har områden i livet som är särskilt viktiga för dem. Antonovsky (a a) beskriver att graden av meningsfullhet kan sammankopplas med den utsträckning individen känner att livet har en känslomässig innebörd och de motgångar som uppkommer är värda att lägga ner tid och engagemang i. De individer med en låg känsla av meningsfullhet upplevde att det inte fanns något i deras liv som var särskilt viktigt för dem. Antonovsky (a a) beskriver att en människas känsla av sammanhang tenderar att försvagas med åldern. Anledningen till detta är troligtvis att med åldern kommer många påfrestningar såsom sjukdom eller förluster. Utan en meningsfullhet i tillvaron finns det inget som engagerar och motiverar individen och därmed inget som utmanar den enskilda (Westlund, 2005a). Finns det ingen meningsfullhet kan det även vara svårigheter med att hantera en motgång om den inte uppfyller någon mening. 3.4 Stressorer Antonovsky (1987) definierar stressorer som krav där det inte finns några omedelbara eller automatiska responser på. Den främsta konsekvensen av en stressor är att det uppstår ett spänningsfält och att de kan innebära konskevenser för individens hälsa. Antonovsky (a a) beskriver att tre former av stressorer kan urskiljas. Den första typen är en kronisk stressor som kan vara en livssituation, ett tillstånd eller en egenskap som kan vara karakteristiskt för den enskilda. Denna typ av stressor är oftast långvarig och kan vara permanent under en livstid. Antonovsky (a a) beskriver att en kronisk stressor kan vara ens sociala roll i samhället, kultur och personliga egenskaper hos individen och är en avgörande faktor bakom den enskildes KASAM- nivå. Den andra stressoren Antonovsky (1987) urskiljer är viktiga livshändelser som även kan benämnas avgränsade händelser. Till dessa avgränsande händelser ingår exempelvis dödsfall, skilsmässa och pensionering. Händelserna kan ses som något förväntat men det finns inte några autonomiska responser på dem. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att det inte är händelsen som är det viktiga utan konsekvensen som händelsen ger upphov till. Konskevensen av händelsen beror enligt Antonovsky (a a) på vilken styrka individen har på KASAM och beroende på denna styrka kan livshändelsen vara skadliga, neutrala eller till och med hälsobringande. Den sista stressoren benämner Antonovsky (1987) som dagliga förtretligheter som kan beskrivas som avgränsade händelser i den enskildes liv där det inte finns en autonomisk reaktion på. Begreppet dagliga förtretligheter myntades av Lazarus och innefattar både avgränsade händelser men även stadigvarande oro eller bekymmer ingår i begreppet (a a). Antonovsky (a a) beskriver avgränsande händelser som att få en förolämpning från sin chef, att ens barn råkar ut för en olycka eller att få en oväntad komplimang. Denna stressor har enligt Antonovsky (a a) liten inverkan på KASAM eftersom händelser som är tillfälliga inte påverkar nivån av KASAM. 3.5 KASAM-nivåer Antonovsky (1987) beskriver att KASAM är något som utvecklas under hela ens livstid. Vidare beskrivs det att om ens förälder har hög känsla av sammanhang är 15 det troligt att även barnet får en hög KASAM-nivå. Anledningen till detta beskriver Antonovsky (a a) beror på att föräldrar med en hög nivå av KASAM troligen kommer leda in barnet på samma riktning i exempelvis livserfarenheter. Ungdomsåren präglas ofta av en turbulens och förvirring. Antonovsky (a a) problematiserar att i denna period kan bara en provisorisk stark KASAM uppnås och att det inte är förrän i vuxenlivet där KASAM- nivån stabiliseras. Vid inträdet till vuxenlivet etableras de långvariga sociala relationerna, sociala roller och arbete som kan medföra att känsla av sammanhang antingen förstärks eller försvagas (Antonovsky, 1987). Eftersom stressorer alltid kommer vara närvarande i våra liv kommer individen med en stark KASAM i bästa fall upprätthålla den. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att en individ som befinner sig i det tidiga vuxenlivet och har en måttlig KASAM nivå antagligen kommer att röra sig mot en lägre nivå under livet. När en individ har en måttlig KASAM nivå innebär det att denne kommer vara mindre framgångsrik i sina val av situationer, något som Antonovsky (a a) benämner som KASAM-förstärkande respektive KASAM- försvagande. Vid en låg KASAM nivå i det tidiga vuxenlivet kommer de stressorer som uppkommer under livet försvaga KASAM-nivån och bli allt mer kaotiskt, icke hanterbart samt meningslöst. Därmed har en individ med stark KASAM bättre chanser att upprätthålla nivån än en individ med måttlig eller svag känsla av sammanhang (a a). Enligt Antonovsky (1987) har individer med en hög känsla av sammanhang lättare för att se en stressor som något ofarligt och överkomligt. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att med en hög KASAM-nivå uppkommer en tillförlighet till att saker och ting ordnar sig och att individen har tillgång till resurser för att hantera situationen. Individen kan även basera detta på tidigare händelser då det som vid första anblick verkar vara ett problem i själva verket var oproblematiskt och gick att lösa relativt enkelt. I och med att stressoren känns överstiglig kommer individen inte tveka på att ta tag i situationen. En individ med hög KASAM tenderar till att se stressoren av en mer positiv karaktär och mer som en utmaning än individer med låg känsla av sammanhang (Antonovsky, 1987). 3.6 Relationen mellan komponenterna Antonovsky (1987) beskriver att det finns åtta olika typer av förhållningssätt mellan de tre komponenterna i KASAM. Tabellen nedan visar de olika sambanden som kan förekomma. 16 Tabell 1. Dynamiska samband mellan komponenterna i KASAM _________________________________________________________________ Komponent _________________________________________________________________ Typ Begriplighet Hanterbarhet Meningsfullhet Prediktion __________________________________________________________________ 1 Hög Hög Hög Stabil 2 Låg Hög Hög Ovanlig 3 Hög Låg Hög Press uppåt 4 Låg Låg Hög Press uppåt 5 Hög Hög Låg Press nedåt 6 Hög Låg Låg Press nedåt 7 Låg Hög Låg Ovanlig 8 Låg Låg Låg Stabil ________________________________________________________________ Tabellen är hämtad från Antonovsky (1987:48). Modifierad av författaren. Utifall värdet på det tre komponenterna är likande det vill säga antingen hög eller lågt, skapas det inga problem utan KASAM: nivån anses vara stabil (Antonovsky, 1987). Antonovsky (a a) beskriver att begriplighet och hanterbarhet är starkt sammankopplade och därmed är det ovanligt att en individ har en hög hanterbarhet men en låg begriplighet och vice versa. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att en individ som möter en motgång blir svårt att hantera om världen upplevs som kaotisk och oförutsägbar. Vid en hög begriplighet och en hög hanterbarhet kan individens mönster ses som instabilt om meningsfullheten är låg (a a). En individ med hög känsla av meningsfullhet kommer vara engagerad och känna en förståelse för de problem som uppkommer, samtidigt som individen upplever en motivation att söka efter befintliga resurser. Därmed anses graden av meningsfullhet vara en central komponent för att få en hög grad och begriplighet och hanterbarhet (a a). Den typ som Antonovsky (a a) anser är mest anmärkningsvärd är typ 4 (se tabell 1) där en individ har en hög meningsfullhet men en låg hanterbarhet och begriplighet. Med en hög meningsfullhet kan människan vara djupt engagerad i att finna resurser och förståelse vilket i längden kan ge upphov till högre värden i de resterande komponenterna (a a). Sammanfattningsvis beskriver Antonovsky (a a) att meningsfullhet kan ses som den mest centrala komponenten i KASAM. Utan denna komponent får individen svårt att se sin tillvaro som begriplig och hanterbar. 3.7 Diskussion om valet av teori Den främsta kritik som framhålls mot KASAM är att den bygger mycket på individens personlighet (Kallenberg & Larsson, 2010). Enligt Kallenberg och Larsson (a a) utesluts flera faktorer såsom individens värderingar som även bör beaktas. Vidare beskrivs det att Antonovsky har en pessimistisk syn på att människor har en möjlighet att förändra KASAM-nivån (Forskningsnämnden, 1998). Som tidigare nämnt har denna studie inget brukarperspektiv och därmed syftar denna studie inte att undersöka individens personlighet. Enligt Antonovsky (1987) är känsla av sammanhang globalt och oberoende av sociala-, kulturellasamt religiösa kontexten. Kallenberg och Larsson (2010) menar dock att KASAM måste ses ur dessa kontexter eftersom författarna beskriver att känsla av sammanhang har utvecklas lättare i vissa kontexter än andra. Denna studie syftar till att undersöka vårdhunden och hur denne påverkar KASAM: nivån och inte hur kontexten påverkar eller underlättar utvecklingen av känsla av sammanhang. Med 17 tanke på detta är jag medveten om att KASAM: nivån präglas av kontexten, däremot ligger studiens fokus inte på detta. Anledningen till denna avgränsning är att skillnaderna mellan kontexterna bjuder in till en helt ny studie med annorlunda resultat och slutsatser. Studien har inte använt det verktyg Antonovsky tagit fram för att mäta KASAM: nivån eftersom det inte var i studiens intresse att undersöka hur många som hade hög- respektive låg känsla av sammanhang. Begreppen meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet har i denna studie använts för att undersöka om dessa påverkas vid användning av en vårdhund. Genom valda teori och forskningsfrågor blir forskaren avgränsad till att studera vissa aspekter samt att välja bort andra som inte anses vara relevanta i förhållande till teorin och forskningsfrågorna (Aspers, 2013). Genom mitt val av teori blev studien begränsad till att studera om vårdhunden inverkade på de äldres känsla av sammanhang. Enligt Aspers (a a) är det väsentligt att använda sig av en teori eftersom annars riskerar forskaren att se fenomen ur vardagsattityden. Vidare problematiserar Aspers (a a) att begrepp inom teorin inte alltid förklaras utan utelämnas för forskaren att tolka. Antonovsky (1987) definierar till exempel inte vad som krävs för att känna en tillit till någon utan lämnar det till mig att tolka. Resultatet av empirin kommer sedan analyseras med hjälp av KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet samt meningsfullhet. Att drabbas av en demenssjukdom kan ses som en stressor enligt Antonovskys (a a) teori eftersom det är en händelse som individen inte har någon automatisk respons på. Att drabbas av en demenssjukdom är en väsentlig händelse i individens livssituation och personen kommer ställas inför många utmaningar då sjukdomsförloppet innebär förluster av funktionsförmågor. Hur individen tar sig an dessa utmaningar beror på den KASAM-nivå personen besitter. 4. METOD Följande kapitel börjar med en beskrivning om min förförståelse och studiens forskningsansats. Därefter kommer urval, tillvägagångssätt, transkribering samt analys av empirin beskrivas. Ett resonemang om etiska övervägande, reabilitet och validitet kommer även att redogöras. I slutet av kapitelet kommer en kort presentation av de informanter som deltagit i studien. 4.1 Förförståelse Förförståelsen har sin grund i vardagskunskapen och är en ofrånkomlig del för att uppnå en förståelse. Aspers (2013) menar att forskarens förförståelse påverkar hur tolkningen av ett fenomen sker. Forskaren använder vid interaktionen med informanter sin tidigare erfarenhet samt kompetens. Utan denna förförståelse skulle forskaren vara vilsen i sin undersökning och ha svårigheter med att tolka de sociala processer som sker. Forskaren har dessutom tillgång till teorier och därmed menar Aspers (a a) att förförståelsen även är teoretisk. Aspers (a a) problematiserar att en hög förförståelse kan leda till att fältet som studeras ses på samma sätt som deltagarna i studien och att en för låg förförståelse kan bidra till att teorin styr hur tolkningen sker. Tidigare har jag arbetat som vårdpersonal på ett särskilt boende och har tämligen hög förförståelse för vad yrket innebär och vilka rutiner som finns. Däremot är min förförståelse om vårdhundar relativt låg eftersom det inte var något som fanns 18 där jag arbetade. Detta kan bidra till att jag inte ser allt i fältet som naturligt och går miste om viktig kunskap (a a). Det kan även vara problematiskt att studera ett fenomen med en låg förförståelse. Forskaren kan läsa in sig på teorier och försöka tolka fenomenet utifrån dessa. Teorier brukar dock bara peka på vissa aspekter och utelämna andra vilket även kan förhindra förståelsen av fenomenet (a a). Under forskningsprocessen har jag varit medveten om min förförståelse och speciellt vid utformningen av intervjuguiden där teorin sattes under parantes för att undvika att gå miste om väsentlig kunskap för studien (Starrin & Renck, 1996). KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet nämndes därmed aldrig under intervjun. 4.2 Forskningsansats Utifrån syftet med uppsatsen har en kvalitativ ansats valts. Enligt Levin (2008) är en kvalitativ ansats lämplig om syftet är att skapa en förståelse för ett fenomen mer än att förklara det. Denna studies syfte är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av en vårdhund och därmed är syftet att förstå ett fenomen mer än förklara det. Hela studien präglas av en kvalitativ ansats, allt ifrån att samla in materialet till att analysera och redovisa det. 4.3 Urval Hur många intervjupersoner som ska ingå i studien beror på studiens syfte, resurser och den tillgängliga tiden (Kvale & Brinkmann, 2009). Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av en vårdhund och därmed är det dessa som ska ingå i urvalet. Rosengren och Arvidson (2010) beskriver att i en studie där syftet är att förstå ett fenomen måste det i första hand sökas upp. Aspers (2013) beskriver detta som att finna en ingång till själva fältet. Ett sätt att närma sig fältet är att kontakta en individ inom fältet som har en högre position (a a). I min studie kontaktades två chefer över vårdboenden samt dagverksamheter, både kontaktades genom mejl och telefon. Genom information om studiens syfte föreslog cheferna den personal inom verksamheten som de ansåg vara mest relevanta för studien. Cheferna kan beskrivas som en ”gate keeper” eftersom de gav tillträde till fältet och även gav förslag på eventuella informanter (Patel & Davidson, 2003). En nackdel med att använda sig av en ”gate keeper” är att urvalet kan styras av denne och viktig information kan mistas (Patel & Davidson, 2003). Variation är viktigt inom det kvalitativa urvalet. En variation kan uppnås genom att intervjua olika individer med varierande upplevelser och erfarenheter (Kvale & Bringman, 2009). För att få tillgång till en variation i urvalet kontaktades två chefer över tre olika verksamheter för att få olika infallsvinklar. För att säkra urvalet ytterligare fick cheferna tillgång till studiens syfte och ett krav var att bara verksamheter med tillgång till en vårdhund skulle delta i studien. Utifrån studiens syfte och frågeställningar valde jag att intervjua fyra vårdpersonal. Två av informanterna arbetade på en dagverksamhet medan de andra två arbetade på vårdboenden. Av informanterna var tre hundförare och den fjärde arbetade på en verksamhet med tillgång till en vårdhund. 4.4 Kvalitativa intervjuer I denna studie har kvalitativa intervjuer använts. Det som utmärker en kvalitativ intervju är att intervjuaren ställer raka frågor där innehållsrika svar ges (Trost, 2005). Målet med den kvalitativa intervjun är att upptäcka något, till exempel egenskaper eller företeelser (Starrin & Renck, 1996). Intervjuerna som 19 genomfördes var av en halvstrukturerad karaktär då intervjuguiden innehöll formulerade fasta frågor men det fanns även möjlighet att följa upp informantens svar och ställa följdfrågor (Kvale & Brinkman, 2009). Starrin och Renck (1996) beskriver att i den kvalitativa intervjun är informanten en medskapare till intervjuns resultat. Det pågår en interaktion mellan intervjuaren och intervjupersonen, detta kan leda till att de påverkas av varandra. Det som kan anses vara en nackdel med en intervju är att intervjupersonen kan bli påverkad av intervjuaren. Rosengren och Arvidson (2010) benämner detta som intervjuareffekten där den intervjuade kan uppleva att vissa svar anses vara mer lämpade än andra. Aspers (2013) tar upp begreppet bias som innebär hur intervjuaren agerar och närvarar påverkar de svar intervjupersonen ger. Denna påverkan är svår att komma ifrån men kan enligt Aspers (2013) minskas om intervjuaren är avspänd, visar en uppmärksamhet samt ett intresse för intervjupersonen. Det kan även vara fördelaktigt att börja med lite enklare frågor samt att det är viktigt att intervjupersonen får ta del av studiens syfte. En nackdel med en kvalitativstudie är att den inte är generaliserbar till hela populationen, vilket är möjligt vid en kvantitativstudie (Larsen, 2007). Däremot hade datamaterialet varit begränsat i en kvantitativ studie eftersom den ofta präglas av en hög standardisering. Kvalitativa intervjuer har i de flesta fall en låg standardisering (Patel & Davidson, 2003). Med låg standardisering menas att frågorna som ställs innehåller utrymme för intervjupersonen att ta upp det han/hon anser är väsentligt. Syftet med studien är att ta reda på vårdpersonalens upplevelse av ett fenomen och därför kan inte fasta svarsalternativ användas eftersom det inte går att bestämma hur lämpliga svarsalternativ ska formuleras i förväg (a a). 4.5 Förberedelser inför intervjun Patel och Davidson (2003) beskriver att det är viktig att förbereda sig innan intervjun. En av förberedelserna var att skapa en intervjuguide till intervjuerna. En intervjuguide kan ses som ett manus som är mer eller mindre preciserat (Kvale & Brinkman, 2009). Frågornas utformning eftersträvade en enkelhet och en öppenhet. Innan intervjuerna lästes frågorna igenom noggrant för att säkerhetsställa att alla aspekter täckts in. Varje fråga problematiserades och ifrågasattes om frågans relevans till studiens syfte och frågeställningar. Därefter kontrollerades frågans formulering för att undvika missuppfattning. 4.6 Tillvägagångsätt Informanterna kontaktades via telefon eller mail och fick information om studiens syfte samt att det var frivilligt att delta. Alla informanterna tackade ja till att medverka i studien. Var intervjun skulle äga rum fick informanterna själva bestämma, samtliga intervjuer skedde på deras arbetsplats. Innan intervjun påbörjades fick varje informant information om studien både muntligt och skriftligt. Informationen innehöll hur länge intervjun beräknades ta, att intervjun skulle bandas och att informanten kunde avbryta sin medverkan när som helst under studiens gång. Enligt Lanz (2007) är denna information är väsentlig eftersom informanten behöver ha tillräckligt med information om studien och dennes rättigheter för att kunna avgöra om han/hon vill medverka eller ej. Intervjun inleddes med bakgrundsfrågor för att sedan gå över till de ”djupare” frågorna. Enligt Aspers (2013) ses det som fördelaktigt om intervjun börjar med lite lättare frågor eftersom det medför att en mer personlig relation skapas samt att 20 om intervjupersonen känner en osäkerhet kan även denna minskas. Frågornas karaktär under intervjun präglades av en öppenhet för att undvika att leda in informanten till ett visst svar (Starrin & Renck, 1996). Intervjuguiden användes som ett verktyg under intervjun för att säkerhetsställa att alla ämnen tagits upp. För att fördjupa intervjupersonens svar användes uppföljningsfrågor. Syftet med uppföljningsfrågor är att skapa djupare svar (a a). Ett annat tillvägagångsätt för att få intervjupersonen att fördjupa sina svar är att använda sig av kroppsspråk och med ord som uttrycker ett intresse (a a). Under intervjuns gång försökte jag visa ett intresse samt en nyfikenhet på informantens svar vilket ledde till att informanten självmant berättade vidare och gick djupare i sina svar. Genom att visa ett intresse och en uppmärksamhet för intervjupersonens svar kan även intervjuareffekten som tidigare nämnts minskas (Aspers, 2013). 4.7 Transkribering Aspers (2013) beskriver att efter en intervju genomförts måste den presenteras i textform för att få en bättre överblick över det insamlande materialet. Syftet med transkribering är att skapa ett underlag till analysen. Alla pauser och hummanden togs med i texten om det ansågs vara av en betydelse för det intervjupersonen yttrade. För att bibehålla anonymiteten och underlätta läsningen har talspråk och felsägningar tagits bort. Transkriberingen skedde efter varje intervju, detta anses vara fördelaktigt då Aspers (a a) beskriver att en dialog mellan empirin och teorin kommer ske tidigare än om forskaren väntar tills allt material är insamlat. Efter varje intervju skrevs de reflektioner som uppkommit under intervjun ned i ett separat dokument. Detta bekräftar Aspers (2013) när han beskriver att det är även att föredra att intervjuaren skriver sina egna reflektioner men att det är viktigt att dessa är separerade från intervjutexten för att underlätta analysen. 4.8 Analys Analysen av det bearbetade material skedde genom kodning. Aspers (2013) beskriver kodning som att bryta ned materialet till en mängd komponenter, även kallat koder. Denna studies material består av intervjuer och för att underlätta bearbetningen av materialet bröts det ned till koder. Detta möjliggör att kunna studera vissa koder mer i en detalj. Vilka koder som väljas ut beror på det insamlande materialet och teorin (a a). Koden kan vara ett ord, en mening eller ett stycke som finns i det utskrivna materialet (a a). Först lästes hela den transkriberade texten för att få en helhetsbild, därefter lästes texten igenom för att finna enskilda begrepp som kan kodas. Enligt Aspers (2013) finns det finns två tillvägagångssätt när det gäller att koda sitt material. Den första metoden innebär att forskaren tar hjälp av datorprogram som är speciellt utvecklade för kvalitativa analyser. Den andra metoden och den som kommer användas i denna studie är marginalmetoden. I marginalmetoden markeras koderna i marginalen på den utskrivna texten med varierande färger. Därmed kommer varje kod att ha en egen färg och det leder till att materialet blir lätt att överskåda (a a). Vidare beskriver Aspers (a a) att marginalmetoden är fördelaktigt att använda vid mindre studier och datorprogram är lämpligare vid ett större material. 21 4.9 Etiska överväganden Studien har tagit del av och genomförts enligt de fyra etiska principerna som Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet presenterade 1990 (Vetenskapsrådet, 2002). Nedan kommer en redogörelse över dessa principer och en sammankoppling till studiens genomförande kommer beskrivas. 4.9.1 Informationskravet Informationskravet innebär att deltagarna i undersökningen ska få information om studiens syfte och att det var frivilligt att delta i studien (Vetenskapsrådet, 2002). Detta är den första informationen som ges till deltagarna och den kan vara mer eller mindre detaljerad. Det är fördelaktigt om den ansvariga för studiens namn och vilken institution som den tillhör (a a). Detta underlättar om någon av deltagarna skulle vilja komma i kontakt med den ansvariga. Innan alla intervjuerna genomfördes fick alla respondenterna ett informationsbrev där studiens syfte beskrevs samt mina kontaktuppgifter och även min handledares. Det beskrevs även att materialet från intervjun kommer spelas in och att materialet bara kommer användas till denna studie. Informationsbrevet innehöll även information om att det var frivilligt att delta i undersökningen. 4.9.2 Samtyckeskravet Samtyckeskravet innebär att deltagarna fått information om att de bestämmer själva om sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet beskrevs det att deltagandet var som tidigare nämnt frivilligt och att deltagaren kunde välja att avbryta sin medverkan i studien när den ville. Deltagaren ska kunna göra detta utan att några negativa konsekvenser eller påverkan sker. 4.9.3 Konfidentialitetskravet Alla uppgifter som deltagarna i undersökningen ger ska ges en anonymitet, personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt för att förhindra att obehöriga får tillgång till dessa (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet beskrevs det att inga namn eller personuppgifter kommer redovisas i uppsatsen. Deltagarnas berättelser om vårdtagares namn och andra personliga detaljer fingeras eller ändras för att bibehålla anonymiteten. På grund av att vårdhundar inte är ett utbrett fenomen i Sverige valde jag att även fingerar deras namn för att säkerhetsställa anonymiteten. 4.9.4 Nyttjandekravet Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som deltagarna ger bara får användas i forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet uppgavs det att det insamlande materialet bara användas till forskningen och att efter studien är avslutad kommer det insamlande materialet förstöras. 4.10 Reabilitet och validitet Validitet innebär att studien undersöker det som avses att studeras och reabilitet betyder att mätinstrumentet är tillförlitligt (Rosengren & Arvidson, 2010). Svensson (1996) beskriver att validitet står överordnat i förhållande till reabilitet. Med detta menas att om validiteten är god är även reabiliteten det. Däremot om reabiliteten är god finns det ingen garanti för att valideten är det (a a). För att säkerhetsställa en god validitet ska studiens syfte och frågeställning alltid vara i fokus (Larsen, 2007). Vid utformingen av intervjuguiden kontrollerades frågornas 22 relevans till studien för att undvika eller redigera icke relevanta frågor och därmed ökade validiteten. Som tidigare nämnt skapas en interaktion mellan intervjuaren och intervjupersonen under intervjun. Detta kan då leda till att intervjupersonen blir påverkad och väljer att svara det som den tror sig vara det korrekta svaret och därmed sänks reabiliteten. För att komma ifrån denna inverkan har ledande frågor försökt att undvikas och en nyfikenhet samt ett intresse har visats för intervjupersonens svar. Alla informanter intervjuades på arbetsplatsen vilket kan leda till att studiens resultat påverkades eftersom intervjun skedde när de befann sig i en yrkesroll. Detta kan ha lett till att informanterna kände en svårighet med att ta upp sina egna tankar och funderingar eftersom de kan ha känt ett visst ansvar inför verksamheten. Samtliga informanter fick själva välja var intervjun skulle ske och alla valde sin arbetsplats. För att undvika missförstånd ställdes även klargörande frågor för att försäkra att jag förstått intervjupersonen korrekt, intervjun bandades för att inte riskera att glömma det som sagts. Reabiliteten i studien stärks genom att jag redogöra för tillvägagångsättet för datainsamlingen och analysen och genom att använda mig av citat i resultatet (Svensson, 1996). 5. RESULTAT I följande kapitel kommer uppsatsens två frågeställningar behandlas. Den första frågeställningen som berör hur personalen upplever arbetet med en vårdhund delas in i två teman: vårdhunden ses som en förmedlare samt att hunden avger ett lugn. Därefter kommer studiens andra frågeställning om vilka effekter vårdpersonalen upplever vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. Även denna frågeställning delas in i teman. Dessa är: hundens egenskaper samt det sociala beteendet. Frågeställningarna analyseras därefter med hjälp av KASAM:s begrepp meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet. Antonovsky (a a) beskriver att KASAM:s centrala begrepp begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är sammanflätade. För att underlätta och skapa en mer överskådlig bild av analysen kommer begreppen analyseras separat. 5.1 Presentation av informanterna Nedan följer en kortfattad presentation av informanterna som deltagit i studien. Av anonymitetsskäl är vissa uppgifter utelämnade och samtliga namn är fingerade. Hanna arbetar som undersköterska på ett vårdboende i södra Sverige. Hon har arbetat i vården i 28 år och de senaste 10 åren på en demensavdelning. Hanna är utbildad hundförare och har två vårdhundar, Lisa och Lova, med sig i arbetet. Jenny har arbetat inom vården sen 70-talet och sedan 2005 har hon arbetat som undersköterska på en dagverksamhet i södra Sverige. Jenny är hundförare och haft med sig vårdhunden Charlie i arbetet sedan 2011. Lena arbetar på samma dagverksamhet som Jenny och hon har arbetat där i fyra år. Lena är utbildad undersköterska. Tidigare har Lena arbetat inom hemtjänsten. 23 Nina arbetar på ett vårdboende i södra Sverige. Nina är undersköterska i botten och arbetar 75 % som undersköterska och 25 % som hundförare. Nina har med sin vårdhund Zeke två dagar i veckan. Nina och Zeke blev färdigutbildade i maj 2014. 5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden Alla informanter arbetade som undersköterska och tre av dem arbetade deltid som vårdhundsförare. En vanlig dag präglades av samma arbetssysslor som de flesta vårdpersonal som arbetar med demenssjuka har såsom förflyttningar och hygien. Det som skiljer informanterna mot andra vårdpersonal är att de använde sig av hund i vården. Nedan följer ett citat från Hanna där hon beskriver sitt arbete. Jag har fått en sån här uppkick i mitt, jag har alltid gillat att vara undersköterska men detta har känts som att det har blivit en nystart.(Hanna) Hanna har en egen uppfödning av hundar och det är ett stort fritidsintresse som hon numera kan kombinera med sitt yrke. Hanna beskriver att hon har fått en nystart i sitt yrke och att hon fått en större glädje i arbetet sen hon fick möjligheten att kombinera sitt fritidsintresse med yrket. Hanna hade med sig hunden i arbetet sedan lång tid tillbaka men det är bara det senaste halvåret som hunden har arbetat inom vården. Nina hade också med sig sin hund i arbetet innan hon valde att utbilda sig. Och jag hade med honom [syftar på hunden] här och märkte att det var väldigt uppskattat och alla tyckte det var jätteroligt när Zeke var med. Det livade upp och jag tyckte liksom att det, ja det gjorde mitt jobb mycket enklare. De gamla blev mycket piggare, gladare och han kunde lugna ner de som var förvirrade och man kunde hitta på lite andra saker. (Nina) Nina berättar att hennes arbete blev enklare när Zeke var med i arbetet. Hon beskriver även att hon upplever att det livade upp och att de äldre blev både gladare och piggare. Vid samtliga intervjuer ställdes frågan om vårdpersonalen upplevde något negativt med arbetet tillsammans med vårdhunden. Två av informanterna kunde inte finna något negativ med att arbeta med en vårdhund. Nedan beskriver Nina vad hon ansåg vara negativt. Alltså negativt blir det ju för folk som är hundrädda, det blir det ju. Det är ju en arbetsmiljöfråga och där får man ju ha tydliga riktlinjer och en öppen dialog mellan personalen. Så att man vet, så att jag vet vilka som är hundrädda och att, vi har ju till exempel kommit överens tillsammans om att Zeke alltid ska vara kopplad, han får inte gå lös. (Nina) Nina berättar att det finns både personal och vårdtagare som är hundrädda och att det gäller att respektera detta och att diskutera frågan i arbetsgruppen. Nina beskriver även att en lösning på problemet är att ha Zeke kopplade för att säkerhetsställa att han inte skrämmer någon som är rädd för hundar. Även Hanna upplevde att det finns risker med vårdhunden i arbetet. 24 Det är ju ett ögonblick att det är någonting som händer. Att någon skulle köra henne eller att hon skulle bli trängd och kanske bita någon. Fast jag tror aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle göra det men allt kan ju hända. De är ju testade för sådana grejer också men allt kan ju hända.(Hanna) Hanna berättar att det alltid finns en risk att vårdhunden hamnar i en situation där den känner sig trängd och vårdtagarna riskerar att bli bitna. Däremot är hunden testad för att klara av sådana situationer och därmed tror Hanna att risken för detta är liten men att den ändå alltid kommer att finnas. 5.3 Hunden avger ett lugn Vid alla intervjuer framkom det att vårdhunden hade en lugnande effekt på de äldre Samtliga informanter fick frågan vad de ansåg vårdhundens huvudsyfte i verksamheten. Nedan följer ett utdrag från Nina där hon beskriver Zekes huvudsyfte. Och sen då ha en som ligger så här utslagen [syftar på Zeke som ligger på golvet] och sover på ens fötter. Det kan också vara ganska lugnande om man är förvirrad och glömsk. (Nina) Nina beskriver att det inte alltid behöver ske någon träning tillsammans med hunden för att det ska ge någon inverkan på den äldre utan att ibland räcker det med att den äldre känner en närhet från hunden. Enligt Nina är det speciellt hos de som upplever en glömska samt en förvirring där den lugnande känslan mest infinner sig. Nedan beskriver Jenny Charlies huvudsyfte i verksamheten. Sen så tycker jag nog också att hans största uppdrag för tillfället är att han lugnar. Han gör en bra stämning. (Jenny) Vid intervjuerna framgår det även vad informanterna anser är orsaken till att vårdhunden lättare kan lugna ner vårdtagaren, än personalen. Nedan följer ett citat från Hanna. Det är något annat än vi som bara springer omkring för hon [syftar på hunden] ligger kvar. (Hanna) Det Hanna berättar är att vårdhunden kan ge något som vårdpersonalen har svårigheter med att tillgodose, vilket är fullständig uppmärksamhet. Vårdpersonalen har ständigt andra arbetssysslor som behöver göras medan vårdhunden är till för att ge vårdtagarna full uppmärksamhet. 5.4 Vårdhunden- en förmedlare En faktor som informanterna belyste var att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdtagare och vårdpersonal. Nina beskriver ett exempel på en situation nedan. Vi hade en dam som också hade fått en stroke ganska nyligen och Zeke låg framför henne och hon satt och pratade lite om, hon är inte den jätte pratsamma typen annars men hon pratade lite med Zeke. Så att hon och tittade på honom och sa att han 25 hade så fina tänder, de är så vita och fina. Så frågade hon mig om han burkade borsta tänderna eller hur får han dem så vita? Ja, det gör man precis som med människor, sa jag och så berättade jag och visade att så här borstar man. Så frågade hon om de kunde få ont i tänderna. Ja, svarade jag, om man inte, de kan få ont precis som vi kan i våra tänder. Så såg man att hon stod och klurade ut saker och då frågade jag om hon hade ont i sina tänder någon gång och då visade det sig att hon hade mycket tandvärk. Det är också en sådan sak som vi inte visste om att hon hade det men hon åt när hon kände för det och hon var lite butter och hade varit det länge och vi visste inte riktigt varför. Men det kröp ju fram att hon hade ju ont i sina tänder. Det är också saker som vi kanske aldrig hade fått reda på annars. (Nina) Nina berättar ett konkret exempel där Zeke hjälpte henne att få större förståelse för damen i fråga. Damen hade ofta tandvärk och detta var inget som någon i personalen var medvetna om. Tidigare hade hennes beteende förklarats genom att hon var lite vresig av sig men genom Zeke fick vårdpersonalen informationen om att det egentligen var något annat som låg bakom vilket var tandvärk. Nina förklarar vidare hur Zeke är behjälplig vid kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdtagare. Så det kan hjälpa till i samtal att man får reda på saker. Som kanske inte, någon vårdtagare kanske inte säger till oss i personalen att nu känner jag mig helt ensam här. Det är inte så vanligt att de säger det. Men när de ger sådana signaler till Zeke så blir det lättare för mig att fånga upp det och ställa frågan.(Nina) Enligt Nina kan Zeke möjliggöra att viktig information om vårdtagarna uppmärksammas som kan vara av en väsentlig karaktär. Hanna berättade hur hon upplevde att vårdhunden ledde till större förståelse för de vårdtagarna som var långt gången i sin demenssjukdom. Karla här är långt gången i sin demens men varje gång hon pratar med hunden så för hon vanliga konversationer och vi kan förstå vad hon säger. Skulle jag gått fram utan hunden skulle jag inte förstå henne, men så fort hon ser hunden pratar hon med henne vilket gör att vi har lättare att förstå henne. (Hanna) Hanna beskriver att vårdpersonalen har svårigheter för att förstå vad vårdtagaren vill och menar. Enligt henne leder hunden till att vårdtagaren tar kontakt med denne istället och konversationerna blir mer tydliga. Nina förklarar varför hon tror att det är lättare för vårdtagaren att berätta för vårdhunden istället för personalen. Det var liksom lättare att tala om det för honom [syftar på hunden]. Det blev mer naturligt i den dialogen /…/ Sen kan det också spegla lite det här med samtalen hur de själva mår. Många pratar ju med Zeke och hej, får du ingen mat eller är du här och ska du bara sitta här. Det kan spegla lite hur de själv uppfattar sin situation. Är det ingen som bryr sig om dig kan de 26 säga och att man kan fråga lite tillbaka om de känner igen det här och om det varit med om det själv. (Nina) Enligt Nina kan Zeke möjliggöra att vårdtagarnas egna känslor kommer upp och att det är lättare för äldre att berätta detta för honom än för personalen. Vidare beskriver Nina hur hon brukar arbeta tillsammans med Zeke för att få vårdtagarna att öppna sig mer i förhållande till sina känslor. Ja, brukar ha lite bilder med mig på massor olika hundar. Då är det kanske en hund som ser lite busig ut, någon som ser lite rädd ut och någon som visar tänderna. Så massor olika känslouttryck. Då kan man titta på dem och fråga vad de tror att den här hunden känner och känner du igen det här, har du känt så någon gång? Och då kan de berätta om situationer när de känner sig sådär. Det blir lite annorlunda diskussioner faktiskt, eller jag har inte varit med om att man har haft det förut och utan honom tror jag inte att jag hade kunnat ha dessa diskussioner på samma sätt. Så han hjälper till i dem bitarna, tycker jag. (Nina) Nina redogör för hur hon använder Zeke och andra hundars känslouttryck för att lättare kunna få upplysning om hur de äldre mår och känner sig. Nina beskriver att sådana diskussioner har hon aldrig varit med om tidigare och hon tror inte att det går att ha dessa diskussioner utan Zeke. Lena berättar att hon upplever att vårdhunden leder till ett gemensamt samtalsämne. Då är det ju ett samtalsämne då kan man ju prata mycket om. Ja, vad skulle du ha gjort om du hade haft en hund och hur såg din hund ut. Då har du ju ett samtalsämne och då så är man genast med på noterna för då har man ju ett gemensamt samtalsämne. (Lena) Lena beskriver att vårdhunden leder till ett gemensamt samtalsämne som gör att det är lättare får vårdpersonalen att öppna för ett samtal med vårdtagaren. Nedan berättar Jenny hur Charlie kan leda till att andra samtalsämne kommer upp. Men det uppskattas alltid och vi pratar ibland om Charlie, vad han väger och det kan växla in på samtal om dem själv har haft djur och vad dem har haft för slags djur och om dem är hundmänniskor eller kattmänniskor. (Jenny) Jenny berättar att Charlie är ett gemensamt samtalsämne och att det även blir lättare att komma in på andra samtalsämne som berör vårdtagaren. 5.5 Hundens egenskaper Samtliga informanter beskriver att hundar har andra egenskaper än vad vi människor har och att dessa egenskaper har en positiv effekt för de äldre. Nedan följer ett citat där Nina beskriver hur hon ser på hundens egenskaper. Jag tror att alla människor har väl lite behov av att bli sedda och få bekräftelse. Och det är en hund kanske duktig på att, de älskar en helt villkorslöst oavsett om jag inte kan eller om jag 27 luktar illa, ser dåligt, att jag är fumlig eller att jag gör fel eller att jag ser konstig ut. Vad det än är så sitter hunden där ändå. De blir ju sedda på ett annat sätt än vad vi människor kan ge bekräftelse /…/ Det är ganska fint när det uppstår sådana möten. Att oj kommer du till mig, valde du ut mig. Det gör lite för självkänslan, det är aldrig någon som kommer till mig och så kommer du [syftar på hunden]. Det är ganska fint faktiskt när man får se de stunderna. (Nina) Det Nina berättar är att hunden ger de äldre en sorts bekräftelse utan någon fördomsfullhet. Hunden bryr sig inte om att personen ifråga har minnessvårigheter eller, som även tidigare nämnts, beskriver samma historia frekvent. Vidare framkommer det att vårdtagaren kan få en känsla av utvaldhet då vårdhunden väljer att sätta sig bredvid denne. Jenny beskriver situationer där Charlie bidragit till en ökad känsla av stolthet hos vårdtagarna. /…/ vissa om dem får lov att hjälpa till och hålla honom och hjälpa till när man är på promenad. Det märker jag ju att de tycker det känns bra det här. Det blir ett välbefinnande. Och även de som sitter i rullstol att dem kan hålla i hans koppel och att han går faktiskt fint vid sidan om dem /…/ Och han är ganska duktig på att sitta om dem ber att han ska sitta och ligga. Och det är ju dem som har haft hund och är vana vid de här kommandona och så får de en liten godisbit i handen och så säger de sitt Charlie och så sätter han sig. Det blir en viss sån här välbefinnande och en stolthet att det funkade, att han gör som jag säger att han ska göra. (Jenny) Jenny beskriver att vårdtagarna kan få hjälpa till vid Charlies promenader med att till exempel få hålla i hans koppel. Vidare berättar Jenny att detta är en aktivitet som även rullstolsburna kan genomföra utan någon begränsning. Vårdtagarna kan även ge enkla kommandon till Charlie såsom sitt och ligg. Jenny uppger att det blir ett välbefinnande samt en stolthet att Charlie lyssnar och gör som de säger. Något som samtliga informanter belyste under intervjun var hur hunden kunde motivera de äldre till att vara med på aktiviteter samt träna sina kognitiva förmågor. Nina beskriver att hon och Zeke brukar följa vårdtagarna till deras aktiviteter, eftersom Nina anser att vårdtagarna lättare följer med till aktiviteterna när hunden gör sällskap. Vidare berättar Nina hur en vanlig dag kan se ut för henne och Zeke. Ja, och sen gömma godis. Ställa sig upp och gå iväg och lägga någonting och så ska man kanske komma ihåg att där har jag lagt en och där har jag lagt en. Så mycket minnesträning, mycket motorik, öppna och stänga burkar. Använda båda sina händer och knyta ihop någon handduk. Det blir rätt så mycket av en liten grej så blir det mycket rörelser. Att du ska pricka i en korg, kasta någonting, du ska hålla upp en rockring eller att du ska lyfta dina ben så han kan krypa under. Dom upplever det ju som att äh, det här är väl ingenting, de gör det så vant liksom. Men hade de gjort det i en annan situation så hade det kanske varit jättejobbigt. Det kanske motsvarar att du ska knäppa en 28 knapp och då blir det jätte jobbigt att göra det. När du sitter framför spegeln på morgonen så är det jätte jobbigt att göra det. Men när Zeke ligger där och väntar på sin godis då minsann kan jag. (Nina) Nina berättar att hon försöker involvera Zeke i träningen för att hon upplever att Zeke ger en annan motivation än vad träningen tidigare gjorde. Nina upplevde att det var enklare att motivera vårdtagaren till att träna när Zeke var med och tidigare hade personalen fått upprepa motiven till träningen viket kunde framstå som tjatigt. Vidare beskrivs det att vårdtagen ofta upplever träningen som enkel att genomföra vilket enligt Nina beror på träningssituationen. Nina berättar att träningen kan motsvara en vardaglig syssla såsom att knäppa en knapp och genast försvåras aktiviteten. Zeke ses som en stark motivationskomponent eftersom träningen får ett annat mål, vilket i detta fall är att ge Zeke godis. Även Lena beskriver situationer där vårdtagaren blir mer motiverad till att genomföra något som han/hon inte brukar kunna göra. /…/ de är ju lite stappliga vissa av dom men om Charlie har tappat en sak och inte får tag i den då kan de böja sig ner och plocka upp leksaken till honom (skrattar). Utan att tänka på att de egentligen, att det här klarar jag inte av hemma men att här går det. För då ska man ju kasta den till honom. Så att det kan de. (Lena) Enligt Lena kan Charlie motivera dem att göra något som de aldrig klarar av i hemmet. Anledningen till detta beror på att de äldre inte tänker på sitt funktionshinder vid det tillfället utan de är upptagna med att vara fokuserade på att kasta leksaken till Charlie. 5.6 Det sociala beteendet Något som alla informanter belyste under intervjun var att hunden ledde till glädje och skratt. Hunden sågs även som en väldigt central figur och samtliga intervjuade beskrev att hunden ofta var i fokus och att vårdtagarna direkt märkte om vårdhunden uteblev en dag. Nedan beskriver Lena hur Charlie ger upphov till skratt och glädje. /…/ många gånger är han i fokus. Och jag tycker det är jätte kul. Jag har själv haft hund så jag kan mycket väl sätta mig på golvet och börja leka med Charlie med att man plockar fram något ben eller kastar någonting. Och då kvittar det vad de håller på med så är det fokus på hunden (ler). Det kvittar liksom så fort de hör att han är igång så är det fokus på honom. Och det gör ju att det blir ju skratt. Och det piggar ju upp. (Lena) Enligt Lena blir ofta fokus på Charlie och att han leder till skratt när han busar och leker. Vidare berättar Lena att när vårdtagarna hör att hunden leker förflyttas fokus från den nuvarande aktiviteten till Charlie. Nina beskriver även att alla vårdtagare känner igen Zeke. Alltså vårdtagarna känner igen honom. Det räcker att jag går in så hör man de ropar efter honom. Han heter både Zeke, Nilsson och Svensson det är liksom de kallar honom lite efter vad de 29 tycker och kanske vad sina gamla hundar hette. Jag brukar skämta och säga: jaha, hälsar ni inte på mig? För de hälsar bara på Zeke när vi kommer (skrattar). Så han är väldigt uppskattad faktiskt de tycker det är skoj. (Nina) Vid intervjuerna framkom det att hundförarna ofta ville utveckla och finna nya aktiviteter som de kunde genomföra tillsammans med hunden. En av hundförarna beskriver att hon numera har sänkt sina ambitioner och anser att det ibland är tillräckligt att hon och vårdhunden kommer på besök och hellre låter vårdtagarna styra vad som ska ske. Nedan följer ett citat från Nina där hon berättar hur hon ser på sitt arbete tillsammans med Zeke. Utan huvudsaken är att vårdtagaren mår bra en stund. De har fått ett avbrott i vardagen, de har fått tänka på någonting annat. Jag tror det betyder jätte mycket. Att få glömma sina krämpor för en stund och bara få vara. (Nina) Citatet ovan redogör för hur Nina upplever att Zekes arbete leder till ett avbrott i vardagen. Avbrottet leder till att vårdtagaren får möjlighet att glömma sin sjukdom och få tillfälle att tänka på något annat. 5.7 Stressorer Som tidigare nämnt kan demenssjukdom ses som en stressor i individens liv eftersom det inte finns några automatiska responser på hur individen reagerar vid insjuknandet (Antonovsky, 1987). Vidare beskriver Antonovsky (a a) att det inte är händelsen i sig som är viktig utan hur individen väljer att hantera den. En individ med en hög KASAM: nivå kan i samma utsträckning drabbas av en demenssjukdom som en individ med låg KASAM: nivå. Skillnaden ligger i hur de väljer att hanterar sjukdomen. Höök (2010) beskriver att individer med en demenssjukdom ofta nedvärderar sig själv eftersom förlusten av funktionsförmågor leder till att individen inte klarar av alla aktiviteter den tidigare kunde genomföra. Följden av en demenssjukdom är att individen förlorar kognitiva- och fysiska förmågor som kan ge upphov till svårigheter med att klara av vardagliga sysslor (Socialstyrelsen, 2010). Samtliga informanter använde sig av vårdhunden för att träna dessa förmågor. Individer som känner en hopplöshet att hantera denna förlust kan placeras i det Antonovsky (1987) benämner som inlärd hjälplöshet. Antonovsky (a a) beskriver att en individ med en inlärd hjälplöshet inte ser någon mening med att engagera sig i utmaningar eftersom den ändå kommer att misslyckas. Höök (2010) menar att det därför är väsentligt att all behandling och aktiviteter fokuserar på att stärka självförtroendet och att dessa inte har en för hög kravnivå. 5.8 Meningsfullhet Antonovsky (1987) definierar meningsfullet som känslan av sammanhangs motivationskomponent. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att en individ med låg känsla av meningsfullhet inte engagerar sig känslomässigt i något. Detta kan jämföras med en stark känsla av meningsfullhet där motgångar möts med ett engagemang och värt att lägga ner energi i (a a). KASAM-nivån tenderar att försvagas med åldern eftersom att åldern för med sig många negativa aspekter såsom sjukdomar och förluster av förmågor. Därmed blir det allt viktigare att 30 äldre upplever att de har en meningsfull tillvaro som engagerar individen (Westlund, 2005a). Vårdhunden användes av samtliga informanter som en motivation inom träningen. Vid alla fyra intervjuer uppkom det att vårdtagarna klarade mycket mer vid träningen med hunden än vad de annars brukade göra. Detta förklarar personalen genom att vårdhunden är i fokus i stället för träningen och att träningen utformas som en lek. Vårdhunden kan därmed ses som en viktig motivationskomponent i att känna en meningsfull tillvaro eftersom hunden leder till ett engagemang hos vårdtagarna vilket gör att de klarar av att utföra mer än vad de gör i vanliga fall. Träningen kan även få en mer meningsfullhet om bollen är avsedd för hunden och inte bara kastas i tomma intet. Studiens resultat visar att samtliga informanter upplevde att vårdtagaren fick en ökad motivation till att träna tillsammans med hunden, vilket ledde till ett större engagemang från vårdtagarnas sida. Även Höök (2010) beskriver att minnesträning tillsammans med hunden kan leda till att minnet av tidigare sällskapsdjur kommer upp och att dessa kan bidra till mer engagemang hos den äldre. Jenny berättade till exempel att Charlie kunde ses som ett gemensamt samtalsämne samt att det var lättare att växla in på tidigare sällskapsdjur. Lena beskriver att vårdtagarna kan böja sig ner och plocka upp en leksak för att sedan kasta iväg denna till Charlie, vilket de vanligtvis inte klarar av. Motivationen av träningen sker genom att förflytta fokus på träning till att göra träningen till en lek. Nina berättar att vid situationer där vårdtagarna ska kasta iväg något eller hålla upp en rockring fokuserar inte vårdtagarna på själva rörelsen i sig utan att Zeke behöver godis och för att få godiset behöver jag genomföra denna rörelse. Med ovanstående exempel kan vårdhunden ge vårdtagaren en känsla av meningsfullhet enligt Antonovskys (1987) definition. Träningen tillsammans med hunden leder till ett engagemang från individens sida och träningen blir något som är värt att lägga ner energi och möda på. Enligt Norling (2002) anses hunden vara fördomsfri och att den inte bryr sig om att vårdtagaren har minnesproblematik eller nedsatt funktionsförmåga. Detta kan innebära att vårdtagaren känner en lägre kravnivå beträffande träningen eftersom hunden visar samma uppmärksamhet oavsett hur aktiviteten genomförs. Informanterna betonar även att träningen blir mer som en lek än träning vilket även sänker kravnivån på prestationen. Jenny beskrev tidigare att vårdtagarna ibland fick hjälpa till med promenaderna med vårdhunden genom att hålla i kopplet. Jenny uppgav att en stolthet uppkom hos äldre vid dessa tillfällen. Vid en koppling till KASAM kan meningsfullhet i vardagen ha uppkommit genom att vårdtagarna känner att de har ett eget ansvar. Vårdhunden ansågs även besitta egenskaper som ledde till att vårdtagarna kände sig utvalda. Tidigare nämndes det att vårdhunden har en förmåga att bjuda in alla till kontakt, även om individen har ett avvisande beteende (Höök, 2010). Detta kan jämföras med Ninas citat där hon berättar att hunden inte bryr sig om hur personen ser ut eller beter sig utan ger bekräftelse ändå. Personer med en demenssjukdom kan bli passiva i sitt beteende vilket kan innebära att omgivningen tolkar detta som att personen vill vara ifred. Nina beskriver att vårdtagarna känner en utvaldhet när hunden väljer att komma till dem och att det stärker deras självkänsla. Hanna berättade att hunden kunde ge mer uppmärksamhet till de äldre än vad personalen hade möjlighet att göra eftersom deras arbete präglades av andra arbetsrelaterade sysslor. Hunden har därmed 31 förmågan att ge vårdtagarna hela sin uppmärksamhet vilket ger vårdtagarna en känsla av att de är meningsfulla för hunden. Då blir det även mer värt att engagera sig i hunden eftersom det blir ett ömsesidigt engagemang. Tidigare nämndes det att individer med en demenssjukdom ofta tenderar att nedvärdera sig själva och att det är viktigt att utför aktiviteter som stärker självkänslan (Höök, 2010). Vårdtagarens känsla av utvaldhet kan vara ett exempel på en sådan aktivitet. Utifrån Antonovskys (1987) teori KASAM finns det en koppling mellan individens självkänsla och känslan av meningsfullhet. Om vårdtagaren har en hög självkänsla kan det innebära att individen anser att det är värt att engagera sig eftersom tilltron till sig själv är högre. Både Nina och Lena poängterar att vårdhunden ger upphov till skratt och glädje. Nina beskriver att vårdtagarna börjar ropa efter Zeke när han kommer in på avdelningen. Detta kan kopplas till en tidigare studie som genomfördes i Iowa, USA där det undersöktes om djurterapi påverkar det sociala beteendet hos Alzheimers patienter (Kongable, Buckwater & Stolley, 1989). Det som ingick i det sociala beteendet var leenden, skratt, kontaktsök, blickar, kroppskontakt samt namnanvändning. Resultatet visade en signifikant förbättring i det sociala beteendet (a a). Lena beskriver att Charlie gör att vårdtagarna skrattar mer än tidigare eftersom han roar dem genom sitt beteende. Nina uppger att vårdtagarna känner igen Zeke och att de ropar efter honom vilket innebär att namnanvändningen ökat. Även kontaktsökningen har ökat genom att vårdtagarna ropar efter vårdhunden och vill att han ska komma till dem. Att känna glädje över något bidrar även till en ökad känsla av meningsfullhet enligt Antonovsky (1987) eftersom det bidrar till en förhöjd känslomässigt engagemang, vilket på sikt motiverar den enskilde att hantera utmaningar. Under intervjuerna framkommer det att det finns nackdelar med vårdhunden och att hunden inte är optimalt för alla vårdtagare. Nina beskriver att det finns både personal och vårdtagare som är hundrädda och för dem är hunden inte något positivt, eftersom den förknippas med rädsla. Däremot uppger Nina att problemet går att lösa genom att ha en öppen dialog i arbetsgruppen samt att vårdhunden aldrig lämnas ensam. 5.9 Hanterbarhet Hanterbarhet är ett centralt begrepp i KASAM och Antonovsky (1987) menar att hanterbarhet är de resurser individen anser att den har förfogande över. Resurserna kan antingen vara egenskaper som individen själv besitter eller resurser som någon inom individens omgivning kontrollerar (a a). Med hjälp av resurserna kan individen hantera motgångar i livet. För att någon eller något ska ses som en resurs krävs det att individen har en tillit för denna (a a). Vid en hög känsla av hanterbarhet kommer individen inte placera sig i en offerroll utan se motgångar som en del av livet (a a). Samtliga informanter uppger stämningen på avdelningen har förändrats sedan vårdhunden kom in i verksamheten. Vårdhunden beskrivs ha en lugnande effekt hos vårdtagarna, att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdpersonal och vårdtagare samt att vårdhunden ger tillgång till ett gemenstamt samtalsämne. Vårdhunden kan ses som en resurs för vårdtagarna att hantera de motgångar som uppkommer, om det finns en tillit för hunden från vårdtagarnas sida. Enligt 32 informanterna berättade vårdtagarna gärna om sina känslor för vårdhunden, vilket skulle kunna tolkas som att vårdtagarna lättare skapade en tillit för hunden än personalen. Vidare beskriver Höök (2010) att en individ med en demenssjukdom ofta återger samma berättelse och att det kan vara svårt för vårdpersonalen att visa ett uppriktigt intresse när liknande situationer beskrivs. Om inget uppriktigt intresse visas kommer även tilliten till vårdpersonalen att minskas och enligt Höök (a a) är följden att vårdtagaren slutar prata och blir mer inneslutande. En vårdhund ger däremot en fullständig uppmärksamhet och det spelar ingen roll om historier återberättas. Under intervjuerna framkommer det att vårdhunden leder till mer samtal och öppenhet hos vårdtagarna. Detta kan innebära att vårdhunden har förändrat vårdtagarnas sätt att möta och hantera motgångar. Nina tar upp exemplet med damen som tidigare setts som butter och där det framkommer att hon lider av tandvärk. Tidigare hanterade denna dam sin tandvärk genom att vara sur, däremot i mötet med vårdhunden ändrade hon hur hon hanterade motgången genom att fråga om hundens tänder. Genom vårdhunden fick damen kunskaper om att även hundar kunde få tandvärk vilket kan leda till att hon blev införstådd med att det inte bara var hon. Enligt Antonovsky (1987) skulle damen i fråga tidigare placerat sig i offerrollen och sett livet som orättvist samt visat detta genom att vara avvisande i sitt beteende. Både Nina och Jenny uppger att vårdhundarna hade en förmåga att lugna de äldre som var förvirrade. Vårdhundens förmåga att avge ett lugn kan ses som en resurs eftersom hunden hjälper den äldre hantera sin förvirring. Antonovsky (1987) problematiserar att ställs det för höga krav på individen blir belastningen för stor och hanterbarheten minskar. Nina beskriver att vårdtagarna blir mer motiverade till att träna med vårdhunden och tidigare upplevde hon att personalen fått upprepa anledningen till träningen vilket gjorde att träningen blev sedd som något tråkigt och tjatigt. Tidigare kan personalens upprepningar om motiven till träningen blivit vad Antonovsky beskriver som en för stor belastning och därmed kan individens hanterbarhet minskat. Vid träning tillsammans med hunden blev den mer naturlig och vårdpersonalen behövde inte uppmana vårdtagaren på samma sätt att genomföra en aktivitet vilket enligt Antonovsky (1987) beskriver som att hanterbarheten ökat. 5.10 Begriplighet Begriplighet är även ett viktigt begrepp inom KASAM och den innefattar den utsträckningen som individen uppfattar information som sammanhängande, ordnad och strukturerad (Antonovsky, 1987). En hög känsla av begriplighet innebär att individen möter stimuli med en förväntning på att de är förutsägbara eller att de i alla fall går att ordna och förklara. Vidare beskriver samtliga informanter att vårdhunden ledde till ett gemensamt samtalsämne för vårdpersonal och brukare. Informanterna berättade att diskussionerna som uppkom genom hunden ledde till en bättre förståelse och djupare diskussioner som de inte ansåg fanns tidigare. Tidigare beskrev Nina hur Zeke kunde ge upphov till diskussioner som kunde ge personalen mer förståelse och viktig information om den äldre. Denna information skulle kunna leda till att vårdpersonalen får en bättre förståelse om hur vårdtagaren ser på sin egensituation. Tidigare nämndes det att Socialstyrelsen (2010) menar det är viktig att miljön och den personliga omvårdnaden individanpassas för personer med en demenssjukdom. Denna individanpassning kan troligen underlättas om vårdpersonalen har kunskaper om hur den dementa ser på omgivningen för att kunna försöka strukturera upp denna i 33 den mån det är möjligt. Nina beskriver att det hörde till ovanligheten att vårdtagarna berättade för personalen om hur de kände sig och mådde. Däremot ansåg Nina att det var betydligt vanligare att vårdtagaren beskrev sina känslor för vårdhunden, vilket personalen ansåg att de kunde dra nytta av för att öka sin egen förståelse. Enligt Antonovsky (1987) är att känna sig förstådd en viktig beståndsdel för att känna en begriplighet. Alla informanterna beskrev även att vårdhunden hade en lugnande funktion och Nina berättade att det kunde ses som en trygghet att ha hunden sovandes på sina fötter om individen är förvirrad. Enligt Norling (2002) är hunden konsekvent med sitt beteende och för en individ där världen ses som kaotisk kan detta inge ett lugn. Tidigare nämndes det att studier har visat på att en kontakt med djur leder till lägre hjärtfrekvens, blodtryck, minskning av stresshormonet kortisol samt en ökning av hormonet oxytocin (Broman, 2014). Oxytocin bidrar till en minskad smärtkänslighet samt har en lugnande effekt (a a). Därmed kan vårdhundens lugnande effekt samman kopplas med en ökning av hormonet oxytocin. Antonovsky (1987) beskriver att förutsägbarhet är en viktig faktor för att se världen som begriplig och strukturerad och därmed kan mötet med vårdhunden ses som en trygghet, där världen blir mer begriplig eftersom den bygger på en förutsägbarhet. 5.11 KASAM- känsla av sammanhang Sammanfattningsvis visar resultatet att vårdhunden kan påverka samtliga faktorer i skapandet av en känsla av sammanhang. Tidigare nämndes det att Antonovsky (1987) menar att begreppen hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet är sammanflätade och påverkar varandra. I teorikapitlet skedde en redogörelse för relationen mellan dessa begrepp och där framkom det att meningsfulhet var den mest centrala faktorn för att uppnå en hög känsla av sammanhang. Antonovsky (1987) problematiserar att är inte meningsfullheten hög blir det svårigheter för individen att uppnå en hög hanterbarhet samt begriplighet. Detta innebär att en individ med en hög meningsfullhet kan utöka både sin hanterbarhet och begriplighet. Enligt Antonovsky (1987) beror detta på att vid en hög meningsfullhet kommer individen vara motiverad att söka efter resurser samt att känna en förståelse över de utmaningar som uppkommer och inte placera sig i offerrollen. 6. DISKUSSION Syftet med studien var att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden samt vilka effekter personalen upplever att vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. För att besvara uppsatsens syfte intervjuades fyra vårdpersonal på tre olika verksamheter. Det insamlande materialet analyserades därefter med KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet samt meningsfullhet. Nedan följer en diskussion om studiens resultat för att sedan övergå med en metoddiskussion. Kapitlet avslutas med studiens slutsatser och vidare forskningsområden. 6.1 Resultatdiskussion Resultatet visar att vårdhunden tenderar till att öka samtliga tre faktorer för att uppnå en högre känsla av sammanhang hos vårdtagarna. Den mest framträdande 34 faktorn var meningsfullhet. Följande två rubriker diskuterarar studiens frågeställningar. 6.1.1 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med vårdhunden? Samtliga informanter upplevde vårdhunden som något positivt i verksamheten och hade svårigheter att se några negativa aspekter. Två av informanterna kunde inte se något negativt alls i arbetet tillsammans med vårdhunden. De andra informanterna upplevde att vårdhunden var negativ för de som var hundrädda samt att det fanns en risk att vårdhunden skulle bli rädd och bita någon av vårdtagarna. Dock poängterade informanterna att hunden har genomgått ett lämplighetstest och utsatts för provocerande situationer för att säkerhetsställa hundens sinnelag. För att hantera de som var hundrädda ansåg informanterna att det var viktigt med en öppen dialog i arbetsgruppen och att det fanns avdelningar som var hundfria. Informanterna beskrev även att deras arbete blivit roligare sedan vårdhunden implementerades eftersom vårdtagarna blev gladare. Tidigare nämndes det att fasta rutiner och struktur är viktiga beståndsdelar för att underlätta vardagen för den dementa (Beck-Friis, 1988). Strukturen kan hjälpa individen att genomföra vardagliga sysslor och kan bidra till att den dementa känner sig självständig. För individer med en demenssjukdom är minnesproblematik ständigt en vardag, sjukdomens begynnande symtom är att ha svårigheter med orientering till tid och rum (a a). Med tanke på ovanstående kan det vara svårt att se världen som strukturerad och sammanhängande, vilket enligt Antonovsky (1987) är viktiga faktorer för att uppnå en begriplighet, när orienteringsförmågan är försvagad. Något som samtliga informanter belyste var att vårdhunden kunde lugna de vårdtagare som var förvirrade. Studiens resultat visar att vårdhunden kan bidra till en ökad känsla av begriplighet, men att denna ökning bara vara under tiden vårdhunden är hos den förvirrade vårdtagaren. Norling (2002) beskriver att vårdhunden är konsekvent i sitt beteende vilket kan bidra med ett ökat lugn hos en vårdtagare där världen ses som mer sammanhängande. Samtliga informanter ansåg att vårdhunden kunde ses som en förmedlare mellan personal och vårdtagare. Denna förmedling bidrog till en ökad kunskap om hur vårdtagaren såg på sin egen situation och vilka tankar denne hade. Därmed kan studiens resultat påvisa en ökning av vårdpersonalens förståelse för vårdtagaren genom den ökade sociala kontakten. Denna förståelse kan vara väsentligt vid utformingen av den individanpassade behandlingen som Socialstyrelsen (2010) poängterar är viktig. Detta resultat är jämförbart med en tidigare studie där ett gruppboende för demenshandikappade införskaffade en vårdhund (Beck-Friis, 2012b). Resultatet av den studien visar att vårdhunden ledde till ett gemensamt samtalsämne vilket ökade de sociala kontakterna mellan vårdpersonal och vårdtagare (a a). Många av de tidigare studier som genomförts inom ämnet visar på ett positivt resultat och därmed kan det verka anmärkningsvärt att vårdhunden inte är mer etablerad i Sverige. Anledningen till detta tror jag är att implementeringen av en vårdhund kräver engagemang och resurser från både vårdpersonal och chefer, vilket inte alltid finns. 6.1.2 Vilka effekter upplever vårdpersonalen vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom? Resultatet visar även att vårdpersonalen upplevde att vårdtagarna får en ökad motivation vid träning samt att de får en ökad självkänsla när vårdhunden används i arbetet. Den ökade motivationen kan kopplas samman med Antonovskys (1987) begrepp meningsfullhet och var den mest framträdande i studiens resultat. 35 Anledningen till den ökade motivationen var att träningen blev mer som en lek och kravnivån sänktes. Träningen blev även mer meningsfull eftersom hunden visade ett engagemang för träningen vilket gjorde att den präglades av ett ömsesidigt engagemang. Informanterna uppger att vårdtagarna klarade av mer när vårdhunden var med i träningen. En egen reflektion är att träningen med hunden bidrog till att fokus förflyttades från vårdtagarna till vårdhunden vilket i sin tur ledde till att träningen inte kändes som ett krav utan präglades av en mer positiv karaktär samt att rädslan för att misslyckas sänktes. Detta resultat kan även kopplas samman till den australienska studien som tidigare presenterats (Manimalisrapporten, 2009). I denna studie jämfördes minnesträning för individer med en demenssjukdom och hur träningen påverkades med tillgång till en hund. Slutsatsen av studien visade att minnesträning var mest effektiv när den kombinerades med hunden (a a). Informanterna betonade att vårdhunden kunde bidra till en känsla av utvaldhet när hunden valde att sätta sig hos de äldre, vilket de ansåg stärkte självkänslan. Enligt Beck-Friis (1988) kan dementa ofta bli passiva vid slutskedet av sin sjukdom, hon menar att detta kan leda till att omgivningen tar avstånd från den dementa. Vårdhunden är utbildad för att ta kontakt med alla vårdtagare och denna utvaldhetskänsla anser jag kan leda till att vårdtagarna känner att de är viktiga för någon. För att känna en meningsfullhet tror jag att kan det vara viktigt att känna att det är någon som bryr sig om en samt att det finns någon att kämpa för. Ordet meningsfullhet återfinns även i Socialtjänstlagen (2001:453) i 5 kap. 4 § andra stycket där det beskrivs att äldre ska ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Denna meningsfullhet anser Socialstyrelsen (2014b) kan uppnås genom aktiviteter. Denna studies resultat visar att vårdhunden kan vara en sådan aktivitet och därmed stärker resultatet Socialstyrelsens (a a) krav. Samtliga informanter beskrev att vårdtagarna lättare berättade om sina känslor för vårdhunden och att hunden alltid gav full uppmärksamhet. En reflektion är att ovanstående är viktiga kriterier för att kunna skapa en tillit till någon. Om individen upplever att den inte blir hörd eller förstådd kommer troligtvis inte någon tillit uppstå. Enligt Antonovsky (1987) är tillit väsentligt för att någon eller något ska kunna ses som en resurs för att hantera stressorer som uppkommer. Även detta överensstämmer med tidigare studier där ett gruppboende införskaffade en vårdhund, resultatet visade att hunden kunde ge mer uppmärksamhet än vad personalen hade möjlighet till (Beck-Friis, 2012b). Studien visade även att vårdtagarna berättade mer om sina känslor för vårdhunden vilket berodde på att de fick full förståelse från hunden (a a). Tidigare beskrevs det att individer med en demenssjukdom behöver en mångsidig stimulering och den behöver vara oberoende av språket eftersom denna förmåga ofta blir nedsatt (Strang, 2012). Vårdhunden är oberoende av det verbala språket och kan därmed ingå i denna stimulering (Höök, 2010). Detta kan vara orsaken till att vårdtagarna öppnade sig mer eftersom vårdhunden inte gav något krav på det verbala. Därmed påverkade vårdhunden vårdtagarnas sätt att hantera sin situation. 6.2 Metoddiskussion I denna studie har en kvalitativ ansats använts från att samla in materialet till analysen och redovisningen. Som tidigare nämnts präglades intervjuerna av en semistrukturerad karaktär. Detta val gjordes för att säkerhetsställa att alla områden som var aktuella att undersöka täckts in. Hade en ostrukturerad intervju använts fanns risken att områden förblev undersökta eller inte tillräckligt undersökta och 36 därmed hade uppsatsens frågeställningar blivit obesvarade. En strukturerad intervju hade även varit svårt att använda sig av baserat på studiens syfte. Eftersom studien syftar till att undersöka vårdpersonalens upplevelser är det inte möjligt att på förhand veta vilka svarsalternativ som är aktuella. Slutna frågor hade även lett till att vårdpersonalens egna tankar och åsikter uteblivits, vilket inte var önskvärt i denna studie. Bearbetningen av empirin skedde genom tematisering. Vilka teman och citat som valdes ut beror på författarens tolkning och förståelse av det insamlade materialet. Empirin består av vårdpersonalens upplevelser av vårdhunden och vilken inverkan de anser vårdhunden har för de äldre. Därefter har deras upplevelser tolkats av uppsatsförfattaren och därmed är det författarens tolkning som ligger till grund för hur det insamlade materialet presenterats och vilka citat som valts. Det finns dessutom en risk för att misstolkningar av citat kan ha skett. Kvalitativ forskning är enligt Patel och Davidsson (2003) svår att replikera eftersom informanterna kan ändra uppfattning eller svara annorlunda beroende på det sociala sammanhanget intervjun förekommer i. Därmed kan en liknande studie med liknande semistrukturerade intervjufrågor ställas till samma informanter få ett annat resultat. Något som kan ha påverkat studiens resultat ytterligare är att informanterna hade hunden som stort fritidsintresse och därmed en mycket positiv inställning till hunden sedan tidigare. Detta kan ha lett till att informanterna bara fokuserat på det positiva och negativa aspekter kan ha uteslutits. 6.3 Slutsats och vidare forskning Slutsatsen av studien är att vårdhunden kan bidra med en ökad känsla av sammanhang för äldre med en demenssjukdom. Den mest framträdande faktorn var den ökade motivationen som uppstod vid träningen tillsammans med vårdhunden. Anledningen till denna motivationsökning var att hunden bidrog till en kravlösare träning som präglades av en lekfullhet samt att hunden var i fokus under träningen. Även hanterbarheten visade på en ökning eftersom vårdtagarna påvisade en förändring i sitt sätt att hantera utmaningar som uppkom. Begriplighet var den faktorn som påverkades minst hos vårdtagarna. Dock visar resultatet att en ökade sociala kontakten mellan vårdtagarna och vårdpersonalen ledde till en bättre förståelse för den äldre. Detta kan gynna den individanpassning som Socialstyrelsen (2010) belyser är viktig och därmed möjliggörs det att behandlingen struktureras på ett sätt som gynnar vårdtagarnas känsla av begriplighet. Informanterna upplevde arbetet tillsammans med vårdhunden som mestadels positivt och de beskrev att deras arbete blivit roligare sedan vårdhunden implementerades i verksamheten. De effekter som personalen upplevde att vårdhunden bidrog med var en ökad motivation, bekräftelse genom full uppmärksamhet samt ökade de sociala kontakterna. Det informanterna hade gemensamt i denna studie var att ingen av dem arbetade heltid som hundförare utan arbetade till största del som undersköterska i verksamheten. Därmed visar inte resultatet huruvida tillgången till vårdhunden påverkar effekten, eftersom informanterna hade liknande tillgång till hunden samt hur långvarig effekten är. Tidigare nämndes Blackshaw som genomförde en studie över hundens inverkan på äldre som befinner sig på ett vårdhem (Norling, (2002). Studiens resultat visade att den inverkan hunden ansågs ha även kvarstod efter att hunden lämnat vårdboendet (a a). Därmed vore det intressant för vidare forskning att undersöka hur långvarig effekterna av vårdhunden är samt vilken utsträckning hunden behöver vara närvarande för bästa möjliga effekt. 37 REFERENSER Aspers P, (2013) Etnografiska metoder. Malmö: Liber. Beck-Friis B, (1988) Hemma på Baltzargården. Om vård av åldersdementa i gruppboende. Örebro: Libris. Beck-Friis B, (2012a) Hunden i institutionell äldrevård. I: Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vården- erfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB, s. 19-24 Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vårdenerfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB Beck-Friis B, (2012b) Minnen och erfarenheter från arbetsliv och som hundägare. I: Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vårdenerfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB, s 101-109. Bergler R, (1992). What Pets Mean to Humans: Well-Being and Quality of Life. Bonn University, IAHAIO konf. Paper, 1992. Bird M, Blair A, (2010) Clinical psychology and anxiety and depression in dementia: Three case studies, Nordic Psychology, vol. 62, no. 2, s 43-54. Broman M, (2014) Nytta och nöje med hunden- din blivande terapihund. Halmstad: Bulls Graphics AB. Demenscentrum (2014). Fakta om demens >http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vad-ar-demens/ < (141110) Ericsson I, (2011) Välbefinnande och demens. Aspekter på välbefinnande hos äldre personer med måttlig till svår demens. Hälsohögskolan Jönköping. Forskningsrådsnämnden (1998). Röster om KASAM – 15 forskare granskar begreppet Känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB. Hart L A, (2011) Review of Service and therapy dogs in American society: Science, law and the evolution of canine caregivers, Applied Animal Behaviour Science, vol. 129, no. 1, s 57-58. Hultman S G, (2008) Djur i vården. Vårdinstitutet. Institutionen för vård- och omsorgsvetenskap. Höök I, (2010) Hund på recept. Den professionella vårdhunden. Stockholm: Gothia förlag AB. Kallenberg K, Larsson G, (2000) Människans hälsa – livsåskådning och personlighet. Stockholm: Natur och Kultur. 38 Kongable L G, Buckwalter K C, Stolley J M, (1989) The effects of pet therapy on the social behavior of institutionalized alzheimer's clients. Archives of Psychiatric Nursing, 3, s 191-198. Kvale S, Brinkmann S, (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lanz A, (2007) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur. Larsen A K, (2007) Metod helt enkelt- en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Gleerups. Levin C, (2008) Att undersöka >>det sociala<< - några ingångar. I: Meeuwisse. A, Swärd. H, Eliasson-Lappalainen. R & Jacobsson. K (2008) Forskningsmetodik. Stockholm: Natur och kultur, s 32-40. Lundström A, Bulsi M, (2012) Vårdhund- i rehabilitering inom äldreomsorgen. Manimalisrapporten, (2009). Nationalencyklopedin (2014). Demens >http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/demens < (141114) Norling I, (2002) Djur i vården- Om hur sällskapsdjur kan påverka äldres hälsa och livskvalitet, egenvård och oberoende, avlasta och förbättra vård och omsorg, sänka vårdkostnader och förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö. Göteborgs universitet: Sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Patel R, Davidson B, (2003) Forskningsmetodikens grunder – att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. Perkins J, Bartlett H, Travers C, Rand J, (2008) Dog-assisted therapy for older people with dementia: A review, Australasian Journal on Ageing, vol. 27, no. 4, s 177-182. Rosengren K E, Arvidson P, (2010) Sociologisk metodik. Malmö: Liber. Sand A B M, (2007) Äldreomsorg- mellan familj och samhälle. Studentlitteratur. Socialstyrelsen, (2014a) Demenssjukdomars samhällskostnader 2012. Socialstyrelsen, (2012) Kommunens ansvar för enskilda vid omvandling av särskilda boenden för äldre till trygghetsbostäder. Meddelandeblad. Nr 17 december 2012, s 1-2. Socialstyrelsen, (2010) Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010- stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen, (2014b) Vårdhund för de äldre inom särskilt boende. En systematisk översikt om effekter och vetenskapligt stöd. 39 Socialstyrelsen, (2006) Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, (2013) Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa. Slutrapport. Socialtjänstlagen, (2001:453). Starrin B, Renck B, (1996) Den kvalitativa intervjun. I: Svensson P G, Starrin B, (red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur, s 52- 78. Statistiska central byrån (SCB), (2004) Sveriges befolkning. Statistiska central byrån (SCB), (2006) Sveriges befolkning. Strang P, (2012) Hundens effekt på hälsan-vad säger forskningen? I: Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vården- erfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB, s 79-87. Svensson P G. (1996) Förståelse, trovärdighet eller reabilitet? I: Svensson P G, Starrin B, (red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur, s 209-227. Trost A, (2005) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Vetenskapsrådet, (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Westlund P, (2005a) Meningsfullhet och överlevnad. I Westlund P, Sjöberg A. (2005) Antonovsky inte Maslow- för en salutogen omsorg och vård. Stockholm: Fortbildning AB, s 37-62. Westlund P, (2005b) Ålderdomar. I: Westlund P, Sjöberg A. (2005) Antonovsky inte Maslow- för en salutogen omsorg och vård. Stockholm: Fortbildning AB, s 13-36. 40 BILAGA 1 Formulär INFORMATIONSBREV Uppsatsens titel: Vårdpersonalens upplevelse av att arbeta med en vårdhund Datum: 141124 Studieansvarig: Studerar vid Malmö Högskola Hälsa och samhälle, 205 06 Malmö Telefonnummer: 040- 6657000 Utbildning: Socionomprogrammet Nivå: Termin 6, grundläggande nivå Charlotte Magnusson Mejladress: XXXXX Telefonnummer: XXXX XXXXXX Handledare: Hilma Holm Mejladress: XXXXX Jag är en socionomstudent som skriver sitt examensarbete. Uppsatsen ska handla om vårdpersonalens upplevelse av vårdhundar. Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelse av att arbeta med en vårdhund och vilka effekter en vårdhund kan medföra för den äldre. För ytterligare fördjupning ligger ett särskilt boende till grund för studien Insamlandet av materialet kommer ske genom intervjuer. Intervjuerna kommer ske på förutbestämt datum och tid. Intervjuerna beräknas ta mellan 30 minuter- 60 minuter. Intervjun kommer att spelas in och anledningen till detta är att inte riskera att glömma det som sägs under intervjutillfället. Detta material kommer bara användas till denna studie och efter att studien är avklarad kommer materialet förstöras/raderas. Inga namn eller personuppgifter kommer att redovisas i uppsatsen. Det är frivilligt att vara med i studien och du kan när som helst avbryta din medverkan. 41 BILAGA 2 INTERVJUGUIDE 1. Hur länge har du arbetat med en vårdhund? 2. Vad har du för utbildning? 3. Hur upplever du det är att arbeta tillsammans med en vårdhund? 4. Kan du beskriva en ”vanlig” dag för dig och vårdhunden? 5. I vilken utsträckning är vårdhunden tillgänglig för verksamheten? 6. I vilken utsträckning deltar vårdhunden i verksamhetens aktiviteter? 7. Upplever du någon skillnad hos vårdtagarna sedan vårdhunden blev en del i er verksamhet? 8. Hur synliggörs denna inverkan? 9. Träffar vårdhunden alla vårdtagare? – Om nej, hur görs urvalet? 10. Vad anser du är positivt med att ha tillgång till en vårdhund? 11. Vad anser du är negativt med att ha tillgång till en vårdhund? 12. Vad anser du är vårdhundens huvudsyfte? 13. Är det något du skulle vilja tillägga som jag inte tagit upp? 42
© Copyright 2024