1. No category

Socialförsäkringsrapport 2015:11
Social Insurance Report
Sjukfrånvarons
utveckling
Delrapport 2, 2015
ISSN 1654-8574
Utgivare:
Försäkringskassan
Analys och prognos
Upplysningar:
Sofia Bill
010-116 27 02
sofia.bill@forsakringskassan.se
Webbplats:
www.forsakringskassan.se
Förord
Detta är den andra och sista delrapporten om sjukfrånvarons utveckling som
publiceras under 2015. Den första gavs ut i juni (Socialförsäkringsrapport
2015:6).
Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och
minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs
målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per
registrerad försäkrad år 2020. Vi diskuterar i föreliggande rapport vad som
krävs för att komma dit. Klart är att Försäkringskassan inte ensam kan nå
målet.
Rapporten inleds med en beskrivning av de regionala skillnaderna i
sjukpenningtalet som följs av en uppdaterad analys av sjukfallsutvecklingen.
Utvecklingen av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och
pågående sjukfall följs upp för kvinnor och män.
Under 2015 har Försäkringskassan satsat på att förbättra och förstärka
utrednings- och bedömningsarbetet vid rehabiliteringskedjans tidsgränser.
Ett fokusområde i rapporten är att följa upp detta arbete genom att titta på
andelen bedömningar som görs och på sannolikheten att avsluta ett sjukfall
det första sjukskrivningsåret.
Avslutningsvis redogör rapporten också för utvecklingen inom sjuk- och
aktivitetsersättning där ett avsnitt ägnas åt vad som händer med personer
som haft aktivitetsersättning när de passerar sin 30-årsdag och inte längre
har rätt till ersättningen.
Rapporten har tagits fram av Carlos Arreyes, Axel Arvidsson, Peje Bengtsson, Sofia Bill, Erik Jönsson, Therese Ljung och Jonatan Nikander.
Stockholm november 2015
Laura Hartman
Chef för Avdelningen för analys och prognos
Försäkringskassan
Innehåll
Centrala begrepp ........................................................................... 5
Sammanfattning ............................................................................. 6
Inledning ......................................................................................... 7
Vad krävs för att nå Sjukpenningtalet 9.0? ............................................................. 9
Sjukfallsutvecklingen .................................................................. 12
Ökade regionala skillnader i sjukpenningtalet....................................................... 12
Inflödet av nya sjukfall ........................................................................................... 15
Sjukfallens varaktighet .......................................................................................... 20
Pågående sjukfall .................................................................................................. 21
Längre sjukfall justerade för återflödet och borttagandet av tidsbegränsad
sjukersättning ........................................................................................................ 26
Bedömnings- och tidsgränser .................................................... 28
Bedömningarna vid rehabiliteringskedjans tidsgränser ........................................ 28
Avslag och indrag .................................................................................................. 30
De som uppnår maxtid .......................................................................................... 35
Sjuk- och aktivitetsersättning ..................................................... 39
Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar .......................................................... 39
De med aktivitetsersättning som fyller 30 år ......................................................... 46
Diskussion .................................................................................... 49
Bilaga ............................................................................................ 51
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Centrala begrepp
Sjukpenning
En person kan få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning
vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Sjukpenning på normalnivå, motsvarande knappt 80 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI), kan betalas ut under 364 dagar inom en ramtid om 450
dagar. Om nedsättningen av arbetsförmågan kvarstår efter 364 dagar
kan sjukpenning betalas ut i ytterligare 550 dagar i form av sjukpenning
på fortsättningsnivå. Ersättningen motsvarar då knappt 75 procent av
SGI. Personer med allvarliga sjukdomar kan få sjukpenning på normalnivå för obegränsad tid motsvarande 80 procent av SGI.
Rehabiliteringskedjan
För en anställd ska arbetsförmågans nedsättning under de första 90
dagarna bedömas i förhållande till det vanliga arbetet. Efter 90 dagar
bedöms arbetsförmågans nedsättning även i förhållande till om personen
kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren. Efter 180 dagar har den
anställde enbart rätt till sjukpenning om hen inte kan utföra något arbete
som normalt förekommer på arbetsmarknaden. Det gäller dock inte om
Försäkringskassan bedömer att hen med stor sannolikhet kommer att
kunna gå tillbaka till arbete hos arbetsgivaren inom 365 dagar. Då
bedöms arbetsförmågans nedsättning i förhållande till arbete hos
arbetsgivaren även efter dag 180. Om det kan anses oskäligt att bedöma
arbetsförmågan mot sådant arbete som normalt förekommer på
arbetsmarknaden kan bedömningen göras i förhållande till arbete hos
arbetsgivaren även efter dag 365 trots att den försäkrade bedöms ha
arbetsförmåga i ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden.
Sjukersättning
Sjukersättning beviljas de som är i åldrarna 30–64 år och som har en
stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Sjukersättning kan betalas ut i
form av hel, tre fjärdedels, halv respektive en fjärdedels ersättning. Det
finns en inkomstrelaterad ersättning och en garantiersättning. Den
inkomstrelaterade ersättningen är knuten till arbetsinkomsten. Garantiersättning får personer med inga eller låga förvärvsinkomster.
Aktivitetsersättning
Aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga beviljas de som är
i åldrarna 19–29 år med nedsatt arbetsförmåga till minst en fjärdedel
under minst ett år. Ersättningen är alltid tidsbegränsad. Aktivitetsersättning kan betalas ut i form av hel, tre fjärdedels, halv respektive en
fjärdedels ersättning. Det finns en inkomstrelaterad ersättning och en
garantiersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen är knuten till
arbetsinkomsten. Garantiersättning får personer med inga eller låga
förvärvsinkomster. Aktivitetsersättning på grund av förlängd skolgång:
Ungdomar som på grund av funktionsnedsättning ännu inte har avslutat
sin utbildning på grundskole- och gymnasienivå har rätt till hel aktivitetsersättning på grund av förlängd skolgång under studierna.
Ohälsotalet
Antal utbetalda nettodagar (partiellt ersatta dagar omräknade till
heldagar) med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning per registrerad försäkrad
i åldrarna 16–64 år.
Sjukpenningtalet
Antal utbetalda nettodagar (partiellt ersatta dagar omräknade till
heldagar) med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning eller rehabiliteringspenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16–64 år (exklusive
försäkrade med hel sjuk- eller aktivitetsersättning).
5
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Sammanfattning
Den samlade sjukfrånvaron fortsätter att öka. Hittills har 2015 uppvisat ett
kraftigt inflöde av nya sjukfall med förhöjd årlig ökningstakt. Ökningen
finns i samtliga diagnoser, men den är extra kraftig i psykiatriska diagnoser.
Även sjukfallens varaktighet fortsätter att öka, men i långsammare takt än
under 2014. Ökningen gäller både anställda och arbetslösa.
I den första delrapporten 2015 konstaterades att andelen bedömningar som
görs i enlighet med rehabiliteringskedjans tidsgränser minskat betydligt från
2011 till 2014. Under 2015 har Försäkringskassan fokuserat på att förbättra
och förstärka utrednings- och bedömningsarbetet. Våra resultat tyder på att
Försäkringskassan kan vara på väg att bryta utvecklingen. Vi ser att andelen
bedömningar som görs mot annat arbete hos arbetsgivaren och mot ett på
arbetsmarknaden normalt förekommande arbete har ökat. Vi kan också se
indikationer på att avslutssannolikheterna vid dag 180 inte fortsätter att
minska samt att andelen avslag och indrag går mot en ökande trend.
Detta räcker dock inte för att nå regeringens mål om ett sjukpenningtal på
maximalt 9,0 dagar i slutet av 2020, även om det kan ha en dämpande effekt
på varaktigheten. För att nå målet krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar minska. Särskilt viktigt är detta med avseende
på psykisk ohälsa. All erfarenhet talar för att ett minskat inflöde av sjukfall
med psykiatriska diagnoser också kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet.
En andra slutsats är, att även med en utveckling som leder fram till att målet
nås, så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta öka
under 1–2 år. En meningsfull bedömning av måluppfyllelsen måste därför
bygga på realistiska förväntningar.
Inflödet till sjukersättningen är i dagsläget att betrakta som stabilt. Däremot
ökar antalet aktivitetsersättningar i snabb takt. Kraftigast är ökningen i
nybeviljandet av aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga som numer
är den vanligaste orsaken till aktivitetsersättning.
Ungefär 40 procent av nybeviljade sjukersättningar sker inom psykiatriska
diagnoser för både kvinnor och män. Motsvarande siffra för aktivitetsersättningen är drygt 80 procent.
6
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Inledning
Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet1 och nybeviljade sjuk- och
aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade är fortsatt uppåtgående.
Diagram 1
Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet och nybeviljade
sjuk- och aktivitetsersättningar per 1 000
a) Ohälsotalet
b) Sjukpenningtalet
60
25
50
40
20
Kvinnor
Män
15
30
Män
10
20
10
5
0
0
c) Nybeviljade sjukersättningar per 1000
d) Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1000
7
25
6
20
5
Kvinnor
15
10
Kvinnor
4
Män
Kvinnor
3
Män
2
5
1
0
0
Källa: Försäkringskassans databas Store
Ohälsotalet var 28,0 i september 2015 och har därmed ökat med 4 procent
sedan november 2013 då det var som lägst (ohälsotalet var då 26,8).
Kvinnors ohälsotal är högre än mäns – i september 2015 var kvinnornas
ohälsotal 33,7 och männens 22,4. Kvinnornas ohälsotal har ökat med 4
procent sedan september 2014 att jämföra med männens ohälsotal som ökat
med 2 procent samma period. I Diagram 2 visas ohälsotalet uppdelat på
sjukpenning respektive sjuk- och aktivitetsersättning. Under en lång period
1
Ohälsotalet är antalet utbetalda nettodagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning,
rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning per registrerad försäkrad
16–64 år. Sjukpenningtalet är antalet utbetalda nettodagar med sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringspenning per registrerad försäkrad 16–64 år
exklusive försäkrade med hel sjuk- eller aktivitetsersättning. Båda måtten beräknas för
12-månadersperioder.
7
Socialförsäkringsrapport 2015:11
var ohälsotalet på nedgång. Först på grund av minskningar i både sjukskrivningar och nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättning. När så sjukskrivningarna vände uppåt igen 2010 fortsatte det nedåt på grund av att minskningen i sjuk- och aktivitetsersättningen fortfarande var större än ökningen i
sjukpenning. Sedan slutet av 2013 kan dock minskningen i sjuk- och
aktivitetsersättning inte längre kompensera för ökningen i sjukpenning och
därmed ökar också ohälsotalet.
Diagram 2
Utvecklingen av ohälsotalet uppdelat på sjuk- och aktivitetsersättning respektive sjuk- och rehabiliteringspenning
50
45
40
35
30
Sjuk- och
rehabiliteringspenning
25
20
15
10
5
Sjuk- och
aktivitetsersättning
0
Källa: Försäkringskassans databas Store
Sjukpenningtalet har ökat stadigt sedan lägsta noteringen i slutet av 2010 då
det uppgick till 6,0 dagar. I september 2015 var sjukpenningtalet 13,5 för
kvinnor och 7,2 för män. Fram till april 2015 uppvisade sjukpenningtalet
dessutom en tilltagande ökningstakt sett över tolvmånadersperioder, men
därefter har den legat mer eller mindre still. I det åtgärdspaket för ökad hälsa
och minskad sjukfrånvaro som regeringen presenterade i slutet av september
2015 anges ett mål för sjukpenningtalet på högst 9,0 dagar vid utgången av
2020. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga
18 000 per år. Målet för sjukpenningtalet innebär en minskning med 1,3
dagar från nivån i dagsläget. Enligt Försäkringskassans prognos kommer
sjukpenningtalet att uppgå till 13,0 dagar år 2020 om inget görs. För att
kunna uppnå målet om högst 9,0 dagar 2020 måste både inflödet och
varaktigheten minska.
Nybeviljade sjukersättningar per 1 000 försäkrade har ökat sedan mitten av
2011, men befinner sig fortfarande på historiskt låga nivåer. Ökningstakten
har varit hög, men har avtagit sedan ett par månader tillbaka. I september
var antalet nybeviljade sjukersättningar 3,72 personer per 1 000 försäkrade
för kvinnor och 2,73 för män. Det innebär en nedgång från de värden som
presenterades i den första delrapporten i juni. Det är dock troligt att
nedgången är tillfällig och till stor del beror på en omorganisation av
handläggningen som skedde under sommaren. Ökningstakten förväntas
återgå till tidigare nivå när den nya organisationen har etablerats fullt ut.
8
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade befinner sig fortsatt
på höga nivåer och uppvisar en hög årlig ökningstakt. I september var
antalet för kvinnor 6,28 per 1 000 försäkrade och för män 6,62. Det är
fortfarande fler män som får aktivitetsersättning, men skillnaderna mellan
könen avtar. Det beror på att kvinnor uppvisar en något snabbare ökning
sedan en tid tillbaka.
Vad krävs för att nå Sjukpenningtalet 9.0?
Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och
minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs
målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per
registrerad försäkrad år 2020.2 Regeringen har presenterat målet som ett
verktyg för att bryta den nuvarande uppgången genom att åstadkomma en
bred mobilisering.
I Försäkringskassans prognos som presenterades den 23 oktober diskuteras
möjliga vägar att nå målet.3 Sjukpenningtalet ligger i dagsläget på 10,3 och
trenden är tydligt uppåtgående. Enligt de antaganden Försäkringskassan
använder vid prognoser på lång sikt kommer sjukpenningtalet uppgå till
omkring 13,0 dagar år 2020 om inget görs. Osäkerheten är dock väldigt stor
på så lång sikt.
Diskussionen om vad som krävs för att bryta den nuvarande uppgången och
nå målet förs utifrån fyra alternativa scenarion.
Diagram 3
Alternativa scenarion för sjukpenningtalet
Källa: Försäkringskassans anslagsuppföljning, 2015-10-23 (Dnr 811-2015)
2
3
Åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro, Dnr: S2012/00963/SF,
S2012/01809/SF, S2014/07998/SF, S2015/06106/SF.
Försäkringskassan (2015), Anslagsuppföljning 2015-10-23, Dnr: 811-2015.
9
Socialförsäkringsrapport 2015:11
I Försäkringskassans prognos (Huvudscenario i Diagram 3) beräknas
nyinflödet fortsätta att öka med omkring 9 respektive 8 procent på årsbasis
för 2015 och 2016 för att därefter tydligt avta och öka i takt med arbetskraften från 2018. Varaktigheten fortsätter att öka svagt under 2015 och
2016 för att sedan vara konstant på 2016 års nivå. Under dessa förutsättningar blir sjukpenningtalet cirka 13 nettodagar år 2020, vilket är betydligt
högre än det av regeringen aviserade målet om 9 nettodagar.
Alternativscenario 1 i Diagram 3 visar en utveckling där inflödet fortsätter
att öka enligt huvudscenariot samtidigt som sjukfallens varaktighet kraftigt
förkortas. I scenariot beräknas avslutssannolikheten under det första
sjukskrivningsåret kraftigt öka från och med 2016, då den genomsnittliga
varaktigheten återgår till 2013 års nivå. Varaktigheten fortsätter att minska
gradvis för att år 2020 befinna sig på den nivå som gällde år 2010. Scenariot
ger en utveckling där sjukpenningtalet vänder neråt under 2018 och landar
på en nivå om drygt 10 nettodagar år 2020. Att enbart förkorta varaktigheten
enligt scenariot är inte bara otillräckligt utan även orealistiskt om inte
återgången till arbete för sjukfall med psykiatriska diagnoser kraftigt
förbättras.
Alternativscenario 2 visar en utveckling där inflöde och varaktighet
utvecklas enligt huvudscenariot under resten av 2015 och helåret 2016. För
att målet ska uppnås med en sådan utveckling krävs en kraftig inbromsning
under år 2017. Scenariot illustrerar en utveckling där det befolkningsjusterade inflödet återgår till 2015 års nivå år 2017, samtidigt som varaktigheten
förkortas svagt. Det minskade inflödet år 2017 genererar en tydligare effekt
på sjukfallens varaktighet år 2018, samtidigt som inflödet fortsätter att
minska till 2014 års nivå. År 2020 ligger inflödet på 2012 års nivå och
avslutssannoliketen under det första sjukskrivningsåret på ungefärlig nivå
med vad som gällde år 2011. Scenariot ger ett sjukpenningtal strax under 9
nettodagar år 2020.
Alternativscenario 3 visar utvecklingen om ökningen i varaktighet helt
upphör samtidigt som ökningstakten i inflödet halveras under 2016 jämfört
med huvudscenariot. Inflödet hålls sedan konstant under 2017 samtidigt
som varaktigheten börjar minska. Både inflöde och varaktighet fortsätter att
minska från 2018, vilket ger ett sjukpenningtal på strax över 9 nettodagar år
2020.
Alternativscenario 4 visar sjukpenningtalets utveckling om varaktigheten
utvecklas enligt huvudscenariot, samtidigt som inflödet fortsätter att öka
med samma ökningstakt som under 2016 även för resterande år i prognosperioden. Scenariot resulterar i ett sjukpenningtal på strax under 16 nettodagar år 2020.
Slutsatsen är att det inte kommer att vara tillräckligt för att nå målet att
Försäkringskassan kraftigt förbättrar utrednings- och bedömningsarbetet,
även om det kan ha en klart dämpande effekt på sjukfallens varaktighet.
Även med en orealistiskt kraftig förkortning av sjukfallens varaktighet kan
inte målet uppnås.
10
Socialförsäkringsrapport 2015:11
För att nå målet på maximalt 9,0 nettodagar per registrerad försäkrad år
2020 krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar
minska. Särskilt viktigt är detta med avseende på psykisk ohälsa. All
erfarenhet talar för att ett minskat inflöde av sjukfall med psykiatriska
diagnoser också kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet.
En andra viktig slutsats är att även med en utveckling som leder fram till att
målet nås så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta
öka under 1–2 år. Det kommer alltså att krävas tålamod och realistiska
förväntningar. Det kommer att ställa krav på uppföljningen av måluppfyllelsen och hur Försäkringskassan och regeringen kan följa att utvecklingen
följer en bana som möjliggör att målet nås.
Rapporten har följande upplägg: Inledningsvis beskrivs regionala skillnader
i sjukpenningtalet. Därefter presenteras aktuella analyser av sjukfallsutvecklingen med avseende på inflöde, varaktighet och pågående sjukfall.
Kapitel två handlar om bedömnings- och tidsgränser och inkluderar ett
avsnitt om avslag och indrag samt ett avsnitt om dem som uppnår maxtid.
Det tredje och sista kapitlet behandlar utvecklingen av sjuk- och aktivitetsersättning och omfattar även en uppföljning av dem som har aktivitetsersättning och fyller 30 år. Rapporten avslutas med ett diskussionsavsnitt.
11
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Sjukfallsutvecklingen
Detta kapitel inleds med en beskrivning av de regionala skillnaderna i
sjukpenningtalet. Därefter går vi igenom inflödet av nya sjukfall, sjukfallens
varaktighet och pågående sjukfall.
Längden på tidsserierna i diagrammen kan skilja sig åt. Det beror på att data
för diagnoser endast finns tillgängligt från 2005.
Ökade regionala skillnader i sjukpenningtalet
Ökningen av sjukpenningtalet pågår i hela riket men har varierat kraftigt
mellan olika delar av landet. De regionala skillnaderna i sjukfrånvaro har
studerats tidigare4 och kan delvis förklaras av faktorer som olikheter i köns-,
ålders-, och yrkesstruktur över landet. Andra faktorer som skillnader vad
gäller arbetsmarknad liksom tillgången till och kvaliteteten i sjukvården
spelar också roll. Dessa faktorer förklarar dock inte skillnaderna fullt ut.
I denna rapport ges enbart en inledande beskrivning av utvecklingen.
Diagram 4 visar utvecklingen av sjukpenningtalet för samtliga län från 2004
till 2015. Spridningen mellan län har varierat under perioden och samvarierar tydligt med storleken på sjukpenningtalet. För att jämföra spridningen
med hänsyn tagen till nivåskillnaderna över tid kan den relativa variationsvidden beräknas. Det högsta och lägsta sjukpenningtalet divideras med
rikets sjukpenningtal. Sjukpenningtalet ligger i september 2015 på 10,3 och
den relativa variationsvidden på 0,499. Det kan jämföras med januari 2008
då sjukpenningtalet senast låg på samma nivå som nu. Då var den relativa
variationsvidden större: 0,681. Det innebär att spridningen mellan länen i
dag är mindre än när sjukpenningtalet senast var uppe på de nivåer vi ser i
dag. Variationen mellan länen var som lägst i mars 2011 (0,337).
De regionala skillnaderna visar samma mönster för kvinnor och män.
4
Se t.ex. Socialförsäkringsrapport 2015:2 eller ISF (2010). Regionala skillnader i
sjukförsäkringens utfall. Rapport 2010:6.
12
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 4
Sjukpenningtalet uppdelat på län 2004–2015
25,0
20,0
15,0
10,0
5,0
0,0
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015
Anm: Mörkgrå linje visar sjukpenningtalet för hela riket.
Källa: Försäkringskassans databas Store
Sjukpenningtalets nivå har även varierat mellan län. De flesta länen har
befunnit sig på samma nivå relativt övriga län under hela perioden. Men det
finns vissa undantag. Östergötlands län har till exempel gått från att ha ett
av de högsta sjukpenningtalen i början av 2000-talet till att ha det lägsta
sjukpenningtalet 2015.
Det är inte bara sjukpenningtalets storlek som skiljer sig åt mellan länen.
Det förekommer också variationer i den årliga ökningstakten. I Diagram 5
ser vi hur länen förhåller sig till varandra när det gäller den procentuella
ökningen av sjukpenningtalet och nivån på sjukpenningtalet. Vi har valt att
titta på 2011 och framåt eftersom det innefattar den senaste uppgången. I
diagrammet som redovisar 2011 är spridningen i sjukpenningtalets nivå
(vågrät axel) som förväntat relativt liten eftersom sjukpenningtalet då
fortfarande var lågt historiskt sett. Däremot är variationen i ökningstakt
(lodrät axel) desto större. För varje år som sjukpenningtalet sedan ökar så
blir även spridningen över sjukpenningtalets storlek större medan ökningstakten konvergerar.
I september 2015 hade Jämtlands län högst sjukpenningtal följt av Västernorrlands län. Både Jämtland och Västernorrland har uppvisat varierande
ökningstakt under den senaste uppgången med betydelsen att de ökat både
snabbare och långsammare än övriga riket. I genomsnitt har den årliga
procentuella ökningen dock varit högre än i övriga län. Överlag så är det
vissa län som är mer känsliga för utvecklingen av sjukpenningtalet. När
sjukpenningtalet ökar så ökar det snabbare i dessa län och när sjukpenningtalet går ned så minskar det snabbare i samma län. Jämtland är ett exempel
på ett sådant län och även Värmland och Gävleborg hör till den kategorin.
Samtidigt är det viktigt att poängtera att en minskning av sjukpenningtalet
för de län som ligger på en hög nivå inte räcker för att bryta uppgången och
kraftigt sänka rikets sjukpenningtal. Utvecklingen i de befolkningsmässigt
stora länen, som Stockholm och Västra Götaland, spelar en avgörande roll.
13
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Samma analys uppdelat på kvinnor och män visar på ett likartat mönster,
men kvinnor har generellt större spridning, framför allt för nivåerna på
sjukpenningtalet. Det är också förväntat eftersom kvinnors sjukpenningtal
ligger på högre nivåer än vad männens gör. Precis som i riket som helhet så
ökar variationen när sjukpenningtalet går upp och tvärtom vid en nedgång.
I bilagan finns en motsvarighet till Diagram 5 uppdelat på kön.
Trots att sjukpenningtalet varierar mellan länen över tid så har respektive
läns andel av inflödet hållit sig konstant under den senaste ökningen från
2011 och framåt. Länens andel av pågående sjukfall varierar något mer,
vilket tyder på att variationerna mellan länen snarare beror på variationer i
sjukfallens längd än på inflödet.
Eftersom sjukdomar i rörelseorganen och psykiatriska diagnoser är de två
största diagnosgrupperna påverkar deras utveckling sjukpenningtalet.
Andelen psykiatriska diagnoser har ökat i samtliga län under den senaste
uppgångsperioden. Andelen sjukdomar i rörelseorganen har däremot varit
mer stabil över tid. Tittar vi på Jämtland och Västernorrland som har högst
sjukpenningtal och har haft det ganska länge, så ser vi att de båda har en
relativt hög andel psykiatriska diagnoser och att andelen sjukdomar i
rörelseorganen ligger i linje med riksgenomsnittet. Östergötland däremot
som har lägst sjukpenningtal har en lägre andel av både psykiatriska
diagnoser och sjukdomar i rörelseorganen jämfört med övriga län. Fortsatta
analyser kring denna typ av frågeställningar kan bidra till att fördjupa
kunskaperna kring de regionala skillnaderna.
14
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Sjukpenningtalet i september respektive år presenteras på vågrät axel.
Den procentuella ökningen från året innan presenteras på lodrät axel.
2011
2012
20
VärmVästra
Jämtland
land
18
Västra
Götaland
Götaland
16
14 ÖsterVästerVäster12 götland
norrland
norrland
10
Jämtland
8
6
4
2
0
5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
7 8 9 10 11 12 13 14
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Procentuell ökning
20
18 Värm16 land
14
12
10
8
6
4
Öster2
götland
0
5 6
Sjukpenningtal
Sjukpenningtal
2013
Värmland
Västra
Götaland
Jämtland
Östergötland
5
Procentuell ökning
Utvecklingen av sjukpenningtalet 2011–2015 i relation till
1
ökningstakten, uppdelat på län
6
Västernorrland
7
8
9 10 11 12 13 14
2014
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Värmland
6
7
Västernorrland
Västra
Götaland
Östergötland
5
Sjukpenningtal
Jämtland
8
9 10 11 12 13 14
Sjukpenningtal
Västernorrland
2015
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Procentuell ökning
Procentuell ökning
Procentuell ökning
Diagram 5
Jämtland
Östergötland
5
6
7
8
Västra
Götaland
Värmland
9 10 11 12 13 14
Sjukpenningtal
1
Heldragna linjer visar rikssnittet för sjukpenningtalet och den årliga ökningstakten. Bubblornas storlek
baseras på folkmängd i respektive län den 1 november 2014.
Inflödet av nya sjukfall
Inflödet hämtas från Försäkringskassans databas MiDAS som baseras på
utbetalningar. På grund av upplägget av MiDAS kan det ske stora förändringar i databasen månad för månad beroende på hur mycket retroaktiva
utbetalningar som sker. Särskilt stora förändringar ser vi i inflödet av nya
sjukfall för månader som ligger i närtid. Det medför att inflödesdata har en
eftersläpning på upp till sex månader. För att kunna följa den senaste
utvecklingen har vi därför tagit fram en modell som skattar antalet nya
sjukfall fram till tre månader bakåt i tiden. Det innebär att siffrorna från
april 2015 och framåt i de inflödesdiagram som följer är preliminära.
Tidpunkten är markerad med en streckad linje.
15
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Inflödet av nya sjukskrivna har fortsatt att öka under 2015 och i juli var det
årliga inflödet uppe i nästan 600 000 sjukfall. Kvinnor och män uppvisar
ungefär samma ökningstakt, men antalet kvinnor som startar nya sjukfall är
nästan dubbelt så många som antalet män. När inflödet vände uppåt 2009
startade ökningen tidigare för kvinnor. Kvinnornas sjukfrånvaro var redan
då betydligt högre och sedan dess har skillnaden mellan könen ökat
ytterligare.
I Diagram 6 ser vi att inflödet av sjukskrivna kvinnor nu är upp i nivåer som
rådde före 2006. Samtliga sysselsättningskategorier ökar förutom arbetslösa
som uppvisar ett stabilt inflöde. I och med att anställda med sjuklön utgör
drygt 80 procent av de nya sjukfallen så är det dock de som står bakom den
stora delen av ökningen. För kvinnor ökar inflödet bland anställda med och
utan sjuklön i stort sett lika snabbt som bland egenföretagare och kombinatörer (de som är både anställda och har eget företag) medan övriga (främst
föräldralediga) ökar något långsammare.
Diagram 6
Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 för kvinnor
Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare
400000
350000
300000
250000
200000
150000
100000
Anställda med sjuklön
50000
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Inflödet av nya sjukfall bland män är nu uppe i samma nivåer som i slutet av
2007, se Diagram 7. Till viss del följer männen samma mönster som
kvinnorna: anställda med sjuklön utgör drygt 80 procent och driver således
utvecklingen och inflödet av arbetslösa sjukskrivna har stabiliserats.
Däremot så uppvisar anställda utan sjuklön och övriga betydligt högre
ökningstakt än anställda med sjuklön och egenföretagare inklusive kombinatörer. Dessa utgår dock från väldigt låga nivåer och utgör tillsammans
endast 4 procent av inflödet för män.
16
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 7
Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 för män
Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare
400000
350000
300000
250000
200000
Arbetslösa
150000
100000
50000
Anställda med sjuklön
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Diagnosfördelning i inflödet
Psykiatriska diagnoser har gått från att 2006 utgöra 17 procent av alla
startade sjukfall till att i dagsläget utgöra en fjärdedel. Andelen psykiatriska
diagnoser minskade svagt mellan 2008 och 2010, men har därefter ökat
konstant fram till i dag. Under 2015 har kvinnor som startat ett sjukfall haft
en psykiatrisk diagnos i 27 procent av fallen. Motsvarande siffra för män är
20 procent. Andelen ökar dock för både män och kvinnor och sett över den
senaste 12-månadersperioden har antalet nya sjukfall med en psykiatrisk
diagnos ökat snabbare för män än för kvinnor.
Sjukdomar i rörelseorganen, som fortfarande är den vanligaste diagnosen för
nya sjukfall bland män, ökar om än i relativt långsam takt för både män och
kvinnor. Även skador har ökat lite under 2015. Skador utgör endast 7
procent av inflödet bland kvinnor jämfört med 15 procent bland män, men
där uppvisar kvinnor en något högre ökningstakt än vad männen gör.
17
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 8
Inflödet av nya sjukfall 2006–juli 2015 fördelat på diagnos
Rullande 12 månaders summering inklusive återvändare
a) Kvinnor
b) Män
140000
140000
120000
120000
100000
100000
80000
80000
60000
60000
40000
40000
20000
20000
0
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Inflödet fördelat på ålder
Inflödet ökar i samtliga åldersgrupper. För både kvinnor och män är
ökningen störst i den yngsta gruppen, upp till 29 år. En delförklaring är att
befolkningsökningen också varit högre i den åldersgruppen. Bland de unga
är det framförallt de psykiatriska diagnoserna som ökar och de ökar
snabbare än i övriga åldersgrupper. Unga upp till 29 år utgör 15 procent av
det årliga inflödet, vilket motsvarar cirka 87 000 startade sjukfall. Flest
sjukfall startas dock i ålderskategorin 50–59 år som utgör 27 procent av det
årliga inflödet (cirka 160 000 startade sjukfall) och även det gäller för både
kvinnor och män.
Hur de nya sjukfallen fördelar sig på olika åldersgrupper skiljer sig lite åt
mellan könen. För kvinnor utgör grupperna 30–39 år, 40–49 år och 50–59 år
ungefär 25 procent vardera av inflödet. För män startas nya sjukfall främst i
åldrarna 40–49 år och 50–59 år. Det betyder att kvinnor som startar nya
sjukfall generellt är lite yngre än män som startar nya sjukfall. Det hänger
troligtvis samman med diagnosfördelningen. Dels graviditetsrelaterade
diagnoser och dels den högre andelen psykiatriska diagnoser i kvinnornas
inflöde – jämfört med andra stora diagnoser är psykiatriska diagnoser
vanligare i de yngre åldersgrupperna.
18
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 9
Inflödet av nya sjukfall 2006–augusti 2015 fördelat på ålder
Rullande 12 månader summering
a) Kvinnor
b) Män
120000
120000
100000
100000
80000
80000
60000
60000
40000
40000
20000
20000
0
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Inflödet i relation till arbetskraften
En viss del av sjukfrånvaroutvecklingen kan förklaras av ökad sysselsättning. Ju fler som finns i arbetskraften, desto fler kan potentiellt vara
sjukskrivna. För att relatera inflödet av nya sjukfall till hur många som finns
i arbetskraften har vi kombinerat våra registerdata med SCB:s statistik över
antal personer i arbetskraften fördelat på sysselsatta och arbetslösa. Sysselsatta inkluderar här anställda med och utan sjuklön samt egenföretagare och
kombinatörer. För att ta hänsyn till sjuklöneperioden räknas endast sjukfall
längre än 14 dagar.
Inflödet av sjukskrivna per 1 000 arbetslösa har sedan början av 2009 varit
lägre än motsvarande för sysselsatta. I Diagram 10 ser vi att förhållandet
gäller för både män och kvinnor. Inflödet för sjukskrivna kvinnor per 1 000
sysselsatta kvinnor har varit stadigt uppåtgående sedan 2010. Startade
sjukfall för sjukskrivna kvinnor per 1 000 arbetslösa kvinnor har varierat
mer. Under 2014 når inflödet per 1 000 arbetslösa kvinnor nästan upp till
nivåerna för sysselsatta. Därefter ökar skillnaden något igen. Hittills under
2015 har antalet startade sjukfall per 1 000 sysselsatta kvinnor i genomsnitt
uppgått till cirka 11 sjukfall per månad och motsvarande per 1 000 arbetslösa kvinnor till cirka 9 sjukfall per månad.
Män uppvisar samma mönster som kvinnor, men svängningarna är mindre.
Precis som för kvinnorna så tangerar inflödet per 1 000 arbetslösa män
inflödet per 1 000 sysselsatta män under 2014. Därefter gör ökningen av
startade sjukfall per 1 000 sysselsatta män att de drar ifrån inflödet per 1 000
arbetslösa män något. I genomsnitt har det startats knappt 6 sjukfall i
månaden per 1 000 sysselsatta män och drygt 5 sjukfall i månaden per 1 000
arbetslösa män under 2015.
19
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Under den senaste ökningsperioden från 2010 och framåt har antalet nya
sjukfall bland sysselsatta ökat med 30 procent. Om hänsyn tas till ökningen
av antalet sysselsatta under samma period är ökningen 25 procent. Mellanskillnaden är den del av det ökade inflödet som kan förklaras av att fler
befinner sig i arbetskraften.
Diagram 10
Inflödet av nya sjukfall 2005–augusti 2015 för sysselsatta per
1
1000 sysselsatta och för arbetslösa per 1000 arbetslösa
a) Kvinnor
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
b) Män
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Arbetslösa
Sysselsatta
Arbetslösa
Sysselsatta
1
Sjukfall längre än 14 dagar och för personer upp till och med 64 år
Anm: De grå kurvorna i bakgrunden visar det månadvisa inflödet per 1 000 sysselsatta respektive
arbetslösa. De svarta kurvorna är rullande 12 månaders medelvärde.
Källa Försäkringskassans databas MiDAS och SCB (egna beräkningar)
Sjukfallens varaktighet
Sjukfallens längd forsätter att öka, men långsammare än tidigare. I Diagram
11 visas varaktigheten dels utifrån startade sjukfall och dels utifrån pågående sjukfall. Kvinnor och män uppvisar liknande varaktighetsmönster
och därför sker ingen könsuppdelad redovisning.
Medianfallängden utifrån startade sjukfall ökar svagt för anställda med
sjuklön. För arbetslösa har medianfallängden legat relativt stilla från och
med 2014. Den första kvartilen, det vill säga den tid det tar tills 25 procent
av de startade sjukfallen är avslutade är så gott som oförändrad för anställda
med sjuklön. För arbetslösa ökade varaktigheten för de kortaste sjukfallen
som startade under 2014, men ökningen tycks ha bromsats in under 2015.
Varaktigheten i den tredje kvartilen för anställda med sjuklön ökar även den,
men ökningen för de sjukfall som har startat under de senast tillgängliga
mätmånaderna har inte varit lika kraftig som under 2014. För arbetslösa
inkluderar tredje kvartilen sjukfall som startat fram till och med oktober
2013 och även där ökar fallängden.
Beräkningarna i del två av Diagram 11 visar varaktigheten utifrån pågående
sjukfall. Även där ökar medianfallängden för anställda med sjuklön.
Fallängderna för de kortaste och de längsta sjukfallen ökar också svagt.
Arbetslösa uppvisar en större variation i varaktighet över tid, men de senaste
månaderna förekommer en tydlig ökning i medianfallängd. Även varaktigheten för de kortaste sjukfallen bland arbetslösa ökar medan tredje kvartilen
uppvisar mer eller mindre oförändrad varaktighet.
20
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Bland arbetslösa syns maxtid och återvändare tydligare i varaktighetsberäkningarna. Efter att den första gruppen som kunde uppnå maxtid gjorde det
vid årsskiftet 2009/2010 ser vi först en kraftig minskning av medianfallängden för pågående sjukfall som därefter ökar när dessa återvänder till
sjukpenning. Även bland startade sjukfall ökar varaktigheten betydligt i
samband med att de som uppnådde maxtid återvänder till sjukförsäkringen.
Samma sak sker när en större grupp uppnår maxtid för andra gången i
mitten av 2012, men svängningarna är mindre.
Diagram 11
Sjukfallens varaktighet 1995–juli 2015 mätt i dagar för
1
anställda med sjuklön och arbetslösa
Överlevnadsskattningar utifrån startade sjukfall och utifrån pågående
sjukfall
1) Beräkningar utifrån startade sjukfall
a) Anställda med sjuklön
b) Arbetslösa
700
700
600
600
500
500
400
400
300
300
200
100
Median
0
200
Kvartil 3
100
Kvartil 3
Median
0
Kvartil 1
Kvartil 1
2) Beräkningar utifrån pågående sjukfall
a) Anställda med sjuklön
1000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1
Kvartil 3
Median
Kvartil 1
b) Arbetslösa
1000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Kvartil 3
Median
Kvartil 1
Återvändare är inkluderade.
Anm: För anställda med sjuklön påverkas resultaten av längden på sjuklöneperioden. Under de perioder
då sjuklöneperioden varit längre än 14 dagar, dels jan 1996–mar 1998 då den var 28 dagar, dels jul
2003–dec 2004 då den var 21 dagar, är sjukfallen som kommer över på sjukpenning längre och det gör
att de beräknade varaktigheterna också blir längre i och med att sannolikheten att avsluta ett sjukfall
avtar med dess längd.
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Pågående sjukfall
När både inflöde och varaktighet ökar kommer även antalet pågående
sjukfall bli fler, vilket är vad som skett sedan 2010. Vi observerar nu att
21
Socialförsäkringsrapport 2015:11
ökningen i varaktigheten har avtagit i styrka, men den ökar de facto
fortfarande. I och med att inflödet också fortsätter att öka kommer de
pågående sjukfallen bli fler.
I Diagram 12 redovisas antal pågående sjukfall för kvinnor i olika fallängder. Anställda med sjuklön uppvisar tydliga säsongsvariationer där antalet
pågående sjukfall alltid är något färre kring jul och sommarsemestern. Det
är den nedgången vi ser i slutet av tidsserien i Diagram 12 som sträcker sig
fram till och med juli 2015. Sett över 12-månadersperioder så ökar antalet
pågående sjukfall för anställda kvinnor. Även bland arbetslösa kvinnor ökar
antalet pågående sjukfall om än i långsammare takt. Tidigare i rapporten
konstateras att inflödet för arbetslösa kvinnor varit relativt oförändrat under
2015 så där förklarar varaktigheten ökningen.
Sammansättningen av olika fallängder har förändrats sedan föregående
rapport som publicerades i juni 2015. Där förekom flest sjukfall i intervallen
1–90 dagar och 91–180 dagar för anställda kvinnor. Det flesta pågående
sjukfall återfinns fortfarande i det kortaste intervallet 1–90 dagar, men en
stor del av de sjukfall som pågick i kategorin 91–180 dagar har passerat
över till 181–365 dagar som nu utgör den näst vanligaste fallängden. Antalet
pågående sjukfall ökar i samtliga fallängder, men ökningen är störst i
intervallen 181–365 dagar och 1–2 år. För arbetslösa kvinnor har de flesta
sjukfallen pågått 1–2 år. Till skillnad mot anställda kvinnor så håller sig
antalet pågående sjukfall för arbetslösa kvinnor i de kortaste fallängderna
upp till 180 dagar på en mer eller mindre oförändrad nivå. Det ligger i linje
med det oförändrade inflödet för arbetslösa kvinnor. I stället ökar antalet
pågående sjukfall över 1 år ganska kraftigt, vilket i sin tur kan härledas från
den ökade varaktigheten och att en stor andel av dem som återvänder till
sjukpenning efter uppnådd maxtid gör det som arbetslösa.
Diagram 12
Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 i olika fallängder för
kvinnor
a) Anställda med sjuklön
b) Arbetslösa
140 000
25 000
120 000
20 000
100 000
80 000
15 000
60 000
10 000
40 000
5 000
20 000
0
0
Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
22
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Männen uppvisar liknande mönster som kvinnorna, men på lägre nivåer
(Diagram 13). Antalet pågående sjukfall ökar för både anställda med sjuklön
och arbetslösa, men ökningen bland de arbetslösa är betydligt svagare.
Precis som för kvinnor återfinns flest pågående sjukfall i intervallet 1–90
dagar för anställda män och 1–2 år för arbetslösa män. Ökningen av antal
pågående sjukfall för anställda män är som störst för fallängderna 181–365
dagar och 1–2 år. Även för männen har inflödet av arbetslösa varit mer eller
mindre oförändrat under 2015, vilket återspeglas här. Antalet pågående
sjukfall upp till 180 dagar ligger på oförändrade nivåer för de arbetslösa
medan vi ser en ganska kraftig ökning av de långa sjukfallen över 1 år.
Diagram 13
Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 i olika fallängder för
män
a) Anställda med sjuklön
140 000
120 000
100 000
b) Arbetslösa
25 000
20 000
80 000
15 000
60 000
10 000
40 000
5 000
20 000
0
0
Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Pågående sjukfall beror på inflöde och varaktighet. Inflödet har ökat med
tilltagande styrka sedan 2009. Varaktigheten var inledningsvis relativt
opåverkad för att därefter öka. Det vi ser nu är tendenser till en avtagande
ökningstakt – varaktigheten ökar fortfarande, men i långsammare takt.
Sammantaget innebär det att vi ser fler sjukfall i längre fallängder.
Pågående sjukfall och diagnos
Diagnossammansättningen av de pågående sjukfallen fortsätter att gå mot en
större andel psykiatriska diagnoser. I Diagram 14 redovisas utvecklingen för
kvinnor uppdelat på anställda med sjuklön och arbetslösa. För anställda
kvinnor utgjorde psykiatriska diagnoser 43 procent av de pågående sjukfallen i juli 2015. Det är en ökning med 3 procentenheter sedan juli 2014.
Det är framförallt sjukdomar i rörelseorganen som minskar i relation till
psykiatriska diagnoser medan skador och övriga diagnoser ligger kvar på
samma andelar. Antalet pågående sjukfall ökar dock i samtliga diagnoser.
Ökningen är kraftigast för psykiatriska diagnoser som har en årlig ökningstakt på drygt 20 procent. Rörelseorganens sjukdomar, skador och övriga
diagnoser ökar i ungefär samma takt: cirka 10 procent på årsbasis.
23
Socialförsäkringsrapport 2015:11
För arbetslösa kvinnor var andelen psykiatriska diagnoser 56 procent av de
pågående sjukfallen i juli 2015, vilket är en svag ökning från 55 procent i
juli 2014. Relativt andra diagnoser ökar antalet pågående sjukfall med en
psykiatrisk diagnos snabbast för arbetslösa kvinnor, men den årliga ökningstakten på cirka 13 procent är inte lika hög som för anställda kvinnor. Antalet
pågående sjukfall i diagnoserna sjukdomar i rörelseorganen och skador har
legat mer eller mindre konstant under 2015.
Diagram 14
Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 för kvinnor uppdelat på
diagnos
Rullande 12 månaders medel
a) Anställda med sjuklön
b) Arbetslösa
40000
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Tidigare i rapporten konstateras att inflödet av män med psykiatriska
diagnoser ökar snabbare än motsvarande för kvinnor. Det återspeglas i
antalet pågående sjukfall där anställda män uppvisar en tilltagande ökningstakt för psykiatriska diagnoser. De senaste månaderna har den årliga
ökningstakten legat på 21 procent att jämföra med 15 procent under samma
period 2014. Andelen psykiatriska diagnoser för anställda män var i juli
2015 30 procent, vilket är en ökning med 2 procentenheter från juli 2014.
Till skillnad mot kvinnorna ligger andelen sjukfall med sjukdomar i
rörelseorganen kvar på samma andel som för ett år sedan, 27 procent. Det är
i stället andelen övriga diagnoser som minskat. Detta innebär också att
psykiatriska diagnoser har passerat sjukdomar i rörelseorganen som den
enskilt största diagnosgruppen för pågående sjukfall bland anställda män.
För arbetslösa män ökar också andelen psykiatriska diagnoser – från 50
procent i juli 2014 till 52 procent i juli 2015. Psykiatriska diagnoser är även
här den diagnosgrupp som ökar snabbast, men den årliga ökningstakten på
cirka 14 procent är inte lika hög som för anställda män. Antalet pågående
sjukfall ökar även i de andra diagnoserna, men betydligt långsammare.
24
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 15
Antal pågående sjukfall 2005–juli 2015 för män uppdelat på
diagnos
Rullande 12 månaders medel
a) Anställda med sjuklön
b) Arbetslösa
40000
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för anställda och arbetslösa
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Pågående sjukfall i relation till arbetskraften
Precis som i avsnittet om inflödet har vi tittat på pågående sjukfall i relation
till arbetskraften och resultaten presenteras i Diagram 16. Pågående sjukfall
per 1 000 arbetslösa är betydligt fler än motsvarande för sysselsatta och har
varit så under hela mätperioden. I samband med att en stor grupp uppnådde
maxtid samtidigt vid årsskiftet 2009/2010 minskade antalet pågående
sjukfall per 1 000 arbetslösa tydligt, men därefter har de ökat stadigt. I dag
är de uppe på nivåer som inte ligger långt ifrån de som rådde innan det fanns
en bortre tidsgräns i sjukpenningen.
Kvinnor har ungefär dubbelt så många pågående sjukfall per 1 000 sysselsatta och per 1 000 arbetslösa kvinnor jämfört med motsvarande antal för
män. Under 2015 har antalet pågående sjukfall ökat i ungefär samma takt
både per 1 000 sysselsatta och per 1 000 arbetslösa kvinnor. I genomsnitt
har antalet pågående sjukfall per 1 000 sysselsatta kvinnor uppgått till cirka
44 sjukfall per månad hittills under 2015. Motsvarande siffra per 1 000
arbetslösa kvinnor är cirka 102 sjukfall per månad.
Även männen uppvisar en ökning i antalet pågående sjukfall per 1 000
sysselsatta och per 1 000 arbetslösa. De pågående sjukfallen ökar både per
1 000 sysselsatta män och per 1 000 arbetslösa män. Till skillnad mot
kvinnorna ökar dock antalet pågående sjukfall per 1 000 arbetslösa män
betydligt snabbare än per 1 000 sysselsatta män. Antalet pågående sjukfall
per månad har under 2015 uppgått till i genomsnitt 21 sjukfall per 1 000
sysselsatt män och 52 sjukfall per 1 000 arbetslösa män.
25
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Precis som med inflödet kan även ökningen av de pågående sjukfallen per
1 000 sysselsatta jämföras med ökningen av pågående sjukfall totalt. Sedan
slutet av 2010 då antalet pågående sjukfall var som lägst har antalet ökat
med närmare 70 procent. Motsvarande ökning när hänsyn tas till antalet
sysselsatta är 60 procent.
Diagram 16
Pågående sjukfall 2005–juli 2015 för sysselsatta per 1000
1
sysselsatta och för arbetslösa per 1 000 arbetslösa
a) Kvinnor
140
120
b) Män
Arbetslösa
140
120
100
100
80
80
60
60
40
40
20
0
20
Sysselsatta
0
Arbetslösa
Sysselsatta
1
Sjukfall längre än 14 dagar och för personer upp till och med 64 år
Anm: De grå kurvorna i bakgrunden visar det månadvisa inflödet per 1 000 sysselsatta respektive
arbetslösa. De svarta kurvorna är rullande 12 månaders medelvärde.
Källa Försäkringskassans databas MiDAS och SCB (egna beräkningar)
Längre sjukfall justerade för återflödet och
borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning
Den bortre tidsgränsen för sjukpenning som infördes 2008 innebär att de
flesta sjukfall inte kan bli längre än 914 dagar. Sjukskrivna som uppnår
maxtid, lämnar sjukförsäkringen och sen återvänder efter karenstiden på tre
månader räknas som nystartade sjukfall. Utan begränsningen av antalet
sjukpenningdagar hade troligtvis de som nu betecknas som återvändare
blivit kvar i sjukpenning. För att jämföra de pågående sjukfallen i olika
fallängder över tid är det därför rimligt att justera för återflödet i den mening
att de behandlas som långa sjukfall. Resultatet redovisas i Diagram 17.
Även de som återvänder till sjukpenning efter att ha haft tidsbegränsad
sjukersättning inkluderas.
De heldragna linjerna i Diagram 17 visar antalet pågående sjukfall för
kvinnor respektive män när återvändarna är inkluderade som sjukfall längre
än ett år. På totalen befinner sig kvinnorna på samma nivåer som i mitten av
2008, vilket fortfarande är att betrakta som historiskt lågt. Även antalet
pågående sjukfall längre än ett år för män är i dagsläget ungefär lika många
som i mitten av 2008. Antalet pågående sjukfall längre än ett år både med
och utan återvändare har uppvisat en tydligt ökande trend sedan 2010 och
trenden tycks hålla i sig.
26
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 17
Pågående sjukfall längre än ett år justerade för återflödet,
uppdelat på kön
a) Kvinnor
b) Män
100000
100000
80000
80000
60000
60000
40000
40000
20000
20000
0
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
I Diagram 18 tas även hänsyn till borttagandet av den tidsbegränsade
sjukersättningen som även det skedde 2008. Den tidsbegränsade sjukersättningen var ett möjligt alternativ till långa sjukskrivningar och det är därför
relevant att ta med den aspekten i jämförelsen av långa sjukfall. Från och
med 2013 utgörs kurvan för tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning
endast av aktivitetsersättning eftersom den alltid är tidsbegränsad.
Även här ser vi att den långvariga sjukfrånvaron är betydligt lägre än vad
den har varit historiskt, men den ökar fortfarande och ökningen är kraftigare
för kvinnor än för män.
Diagram 18
Pågående sjukfall längre än ett år justerat för återflödet och
tidsbegränsad sjukersättning
a) Kvinnor
b) Män
140000
140000
120000
120000
100000
100000
80000
80000
60000
60000
40000
40000
20000
20000
0
0
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
27
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Bedömnings- och tidsgränser
Följande kapitel tar upp bedömningarna vid rehabiliteringskedjans tidsgränser och sannolikheten att avsluta ett sjukfall det första året. Kapitlet
innehåller också ett avsnitt om avslag och indrag med en fördjupad analys
av indragen. Avslutningsvis redovisas hur många som uppnått maxtid och
en uppföljning av dessa.
Den 1 juli 2008 skedde omfattande regelförändringar inom sjukförsäkringen. Rehabiliteringskedjan infördes, vilket innebär att bedömningsgrunden
för arbetsförmågan ändras vid fasta tidpunkter. Det infördes även en
maxgräns för antalet dagar som kan ersättas med sjukpenning.
Bedömningarna vid rehabiliteringskedjans
tidsgränser
Det har i tidigare rapporter både från Försäkringskassan och ISF konstaterats att arbetet med att bedöma arbetsförmågan för sjukskrivna i enlighet
med tidsgränserna i rehabiliteringskedjan har försämrats under senare år.5
Försäkringskassan har under 2015 lagt fokus på att förbättra och förstärka
utrednings- och bedömningsarbetet, vilket förefaller ha gett effekt. I
Diagram 19 ser vi hur Försäkringskassan verkar ha lyckats bryta trenden
med minskande andelar bedömningar. Andelen som prövas mot annat arbete
hos arbetsgivaren vid 90 dagar och normalt förekommande arbete på
arbetsmarknaden vid 180 dagar visar på en tydlig ökning under 2015.6
5
6
Se t.ex. Socialförsäkringsrapport 2015:6 och ISF Rapport 2015:5.
Denna slutsats är oberoende av om vi följer antalet bedömningar totalt eller där
läkarintygen har kommit in före bedömningstidpunkten. Om man tar hänsyn till
tidpunkten för när läkarintyg kommer in så ligger nivån på bedömningarna 8–10
procentenheter högre jämfört med det som redovisas i Diagram 19.
28
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 19
Andelen bedömningar som gjorts mot annat arbete hos
arbetsgivaren och normalt förekommande arbete för sjukfall
som passerar 90 respektive 180 dagar
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Annat arbete arb.givaren
Normalt förekommande arbete
Källa: Försäkringskassans databas Store
Även sett till avslutssannolikheterna under det första sjukskrivningsåret
verkar det som att satsningen har haft effekt. I Diagram 20 jämförs sjukfall
som startar i fjärde kvartalet varje år 2010 till 2014. Eftersom de sjukfall
som startar i slutet av 2014 uppnår 180 dagar under första halvåret 2015 bör
satsningen på ett förbättrat bedömningsarbete beröra flertalet av dessa.
Däremot så missar vi eventuella effekter runt 90 dagar eftersom dessa fall
till stor del hann bli 90 dagar innan arbetet med bedömningarna tog fart. I
Diagram 20 ser vi att den betingade sannolikheten att avsluta ett sjukfall
runt dag 180 för sjukfall som startade under fjärde kvartalet 2013 ligger på
samma nivå som för sjukfall som startade i fjärde kvartalet 2014. Det tyder
på att de aktivare prövningarna har lyckats bryta trenden av minskande
sannolikheter för avslut vid dag 180.
För dag 365 har avslutssannolikheten däremot kvarstått för alla år, vilket
syns tydligt i Diagram 20. Det finns flera skäl till att sannolikheten att
avsluta ett sjukfall efter ett år är förhöjd. Dels ändras bedömningsgrunden
efter dag 365 så att särskilda skäl inte längre kan beaktas, dels minskar
ersättningsnivån från cirka 80 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten till 75 procent7 och dels är det många som förlorar tilläggsersättning från avtalsförsäkringar när sjukskrivningen passerar ett år.
7
Undantagna är de som beviljas fortsatt sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom.
29
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 20
Betingade sannolikheter för anställda att avsluta ett sjukfall
vid olika tidpunkter för sjukfall som startar i fjärde kvartalet
1
2010–2014
0,5
0,45
0,4
0,35
0,3
0,25
0,2
0,15
0,1
0,05
0
25
50
75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 375 400
2010 K4
2011 K4
2012 K4
2013 K4
2014 K4
1
Jämförelserna mellan skattningarna baseras på sjukfall utan sjukhistorik under det senaste året före
det aktuella sjukfallet
Anm: Diagrammet ska läsas som följer: Givet att en individs sjukfall uppnår ett visst längdintervall
(fallängden är indelad i 25-dagarsintervall) så visar lodrät axel sannolikheten att sjukfallet avslutas inom
det intervallet. T.ex: givet att en individs sjukfall passerar 175 dagar så är sannolikheten att det avslutas
innan dag 200 cirka 13 procent för sjukfall startade under fjärde kvartalet 2014.
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
Avslag och indrag
Avslag och indrag av sjukpenning ligger i likhet med tidigare år på en
fortsatt låg nivå. Diagram 21 och Diagram 22 visar en uppdaterad redovisning av utvecklingen av avslag och indrag fram till och med juni 2015
uppdelat på kvinnor och män.
Den senaste tiden har antalet avslag och indrag ökat. Det är delvis en effekt
av stora ärendevolymer, men under 2015 indikerar även utvecklingen av
andelen avslag och indrag en ökande trend. Indikationerna är tydligast för
indragen. Från januari till juni 2015 gjordes cirka 5 000 avslag (1,7 procent
av totala antalet beviljade sjukfall och avslagna ärenden) och cirka 4 500
indrag (1,6 procent av de avslutade sjukfallen). Utvecklingen mot en ökad
andel avslag och indrag under 2015 är ytterligare en indikator på att
Försäkringskassans förstärkta utrednings- och bedömningsarbete har gett
effekt.
I Diagram 21 framgår hur antal och andel avslag varierat under tidsperioden.
Antalet avslag är betydligt högre för kvinnor jämfört med män. Att antalet
avslag är högre bland kvinnor är förväntat och ett resultat av att kvinnor är
överrepresenterade bland de sjukskrivna. Däremot är andelen avslag
densamma oavsett kön.
30
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 21
Antal och andel avslag för sjukpenning 2009 till juni 2015
1
uppdelat på kön
1100
1000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
20%
18%
16%
14%
12%
10%
8%
6%
4%
2%
0%
Kvinnor - Antal
Män - Antal
Kvinnor - Andel
Män - Andel
1
Andel av antalet beviljade ansökningar vid månad för sjukfallets startdatum plus antal avslagna
ansökningar vid månad för ärendets slutdatum.
Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS
Diagram 22 visar antalet och andelen sjukfall som får sin sjukpenning
indragen. Indragen har varit relativt oförändrade över tid men har sedan
slutet av år 2014 ökat. Kvinnor fortsätter ha en något lägre andel indrag av
sjukpenning jämfört med män och den skillnaden är konstant över tid. En
förklaring är att indrag är vanligast bland sjukfall med muskuloskeletala
sjukdomar, vilket är mer förekommande hos män.
Diagram 22
Antal och andel indrag för sjukpenning 2009 till juni 2015
1
uppdelat på kön
10%
9%
8%
7%
6%
5%
4%
3%
2%
1%
0%
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Kvinnor - Antal
Män - Antal
Kvinnor - Andel
1
Andel av avslutade sjukpenningfall vid månad för fallens slutdatum.
Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS
31
Män - Andel
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Även om andelen avslag och indrag har ökat något beviljas sjukpenning i de
allra flesta fall. Under 2014 beviljades 98,9 procent av ansökningarna och år
2015 (till och med juni) är beviljandegraden 98,3 procent.
Bearbetningar av avslagen och indragen visar att sammansättningen av
personer inte har förändrats nämnvärt över tid. Utrikes födda är överrepresenterade både bland avslagen och indragen. Det finns även en åldersskillnad där avslag är vanligare bland personer yngre än 30 år, medan indrag
sker mer frekvent bland de äldre åldersklasserna. En mer detaljerad redovisning av fördelningen av avslag och indrag under 2014 finns beskriven i
den första delrapporten om sjukfrånvarons utveckling (Socialförsäkringsrapport 2015:6).
I följande avsnitt studeras gruppen som får sin sjukpenning indragen vid
olika tidpunkter. Analysen inkluderar alla sjukfall som påbörjades 1 juli
2013 till och med 30 juni 2014, och där indrag av sjukpenning registrerats
innan den 1 juli 2015. Tabell 1 redovisar hur fördelningen av olika bakgrundskaraktäristika ser ut inom sjukfall respektive indrag. Sjukfallen och
indragen är grupperade efter fallängd: 1–90 dagar, 91–180 dagar, 181–365
dagar och mer än 365 dagar. Dessa kategorier motsvarar tidpunkterna för
rehabiliteringskedjans olika bedömningsgrunder. I kolumnen sjukfall i
kategorin 1–90 dagar finns alla sjukfall som påbörjades juli 2013–juni 2014.
Dessa utgör riskgruppen för att få sjukpenning indragen innan dag 90.
Indragskolumnen visar hur fördelningen ser ut för dem som fick sjukpenningen indragen i gruppen 1–90 dagar. Nästa kategori, 91–180 dagar,
innehåller alla sjukfall som blev 91 dagar eller längre och därmed utgör
riskgruppen för att få sin sjukpenning indragen i det tidsintervallet och så
vidare för efterföljande fallängder. Avsikten med att dela upp sjukfallen i de
fyra kategorierna är för att se om det finns stora skillnader mellan hur
fördelningen ser ut för sjukfallen inom varje kategori relativt dem som fick
sjukpenningen indragen.
Andelen indrag är som högst mellan dag 181 och 365 i rehabiliteringskedjan
och kan förklaras av att alla sjukfall då bedöms mot normalt förekommande
arbete. För män är andelen indrag genomgående högre än för kvinnor. Det
kommer förmodligen av att kvinnor har en högre andel med psykiatriska
diagnoser där indrag generellt förekommer i mindre utsträckning.
Under perioden juli 2013–juni 2014 var andelen utrikes födda 16–18
procent av det totala antalet sjukfall. Bland indragen under de första 90
dagarna utgjorde de utrikes födda däremot 24 procent för kvinnor och 28
procent för män. Det innebär att utrikes födda personer får sin sjukpenning
indragen i högre utsträckning jämfört med personer som är födda i Sverige.
En förklaring kan vara att en större andel av de utrikes födda sjukskrivna är
arbetslösa och därmed prövas direkt mot normalt förekommande arbete. Det
kan dock bara vara en del av förklaringen då fördelningen håller i sig över
alla fallängder.
I förhållande till andelen pågående sjukfall är det ovanligare att få sin
sjukpenning indragen om du tillhör åldersklasserna upp till 39 år för både
kvinnor och män. Till exempel, för dag 1–90 är andelen personer yngre än
30 år endast 8–10 procent av indragen medan de utgör 13–14 procent av det
totala antalet sjukfall i samma längdklass. För åldersklasserna 40–49 år och
32
Socialförsäkringsrapport 2015:11
äldre är förhållandet i stället det omvända. Kvinnor utgör en större andel av
indragen i de äldre åldersklasserna upp till 60 år än vad männen gör, och det
resultatet är konstant över de fyra fallängderna.
Personer med sjukdomar i rörelseorganen eller skador får i högre utsträckning sin sjukpenning indragen än personer med psykiatriska diagnoser,
vilket också är en förklaring till att unga är underrepresenterade bland
indragen. Psykiatriska diagnoser är vanligare bland sjukfall i åldersgrupperna upp till 39 år. Därefter avtar andelen med psykiatriska diagnoser till
förmån för sjukskrivningar i rörelseorganens sjukdomar, vilket återspeglas i
att andelen 50 år och uppåt är högre bland indragen än bland de pågående
sjukfallen. Apropå diagnoser är det även värt att poängtera att cancerdiagnoser (tumörer) är kraftigt underrepresenterade bland indragen i
samtliga fallängder. Till exempel utgör tumörer 5–6 procent av samtliga
sjukfall som blir 181–365 dagar, men endast 1 procent av indragen i samma
kategori.
En anledning till att indrag är vanligare för rörelseorganens sjukdomar
jämfört med psykiatriska diagnoser kan vara att personer som inte kan klara
sitt vanliga arbete på grund av den fysiska nedsättningen kan bedömas ha
arbetsförmåga för andra mindre fysiskt belastande arbeten. Antingen hos
den egna arbetsgivaren eller på den övriga arbetsmarknaden beroende på var
i rehabiliteringskedjan individen befinner sig. För psykiatriska diagnoser,
där det vanligtvis inte är den fysiska arbetsbelastningen som är avgörande,
är det i stället mer troligt att arbetsförmågan bedöms vara nedsatt även
gentemot alternativa arbetsuppgifter om den bedöms vara det för det
ordinarie arbetet.
Andelen indrag relativt andelen sjukfall var högre för arbetslösa och
anställda utan sjuklön de första 90 dagarna. Exempelvis bestod upp mot 17
procent av indragen innan dag 91 av arbetslösa sjukskrivna, men andelen
arbetslösa var endast 9 procent av de pågående sjukfallen i samma längdklass. Det beror till stor del på att arbetslösa prövas mot normalt förekommande arbete redan från dag ett medan anställda prövas först efter 180
dagars sjukskrivning. Efter 180 dagars sjukskrivning är relationen det
omvända, det vill säga att anställda med sjuklön är överrepresenterade bland
indrag av sjukpenning. Givet regelverket är det ett förväntat resultat. De
arbetslösa som fortfarande är sjukskrivna efter dag 180 har redan fått sin
arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. Arbetslösa sjukskrivna
som har arbetsförmåga kommer således i större utsträckning redan ha
lämnat sjukpenningen innan dag 180. Mönstret är detsamma för både
kvinnor och män.
33
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Tabell 1
Fördelning för samtliga pågående sjukfall i olika fallängder
1
och för indrag (i procent)
Sjukfall som påbörjades 1 juli 2013–30 juni 2014. Indrag registrerade
t.o.m. 30 juni 2015
Kvinnor
Dag 1–90
Sjukfall
Indrag
Dag 91–180
Sjukfall
Indrag
Dag 181–365
Sjukfall
Indrag
Dag 366–
Sjukfall
Indrag
83,8
16,2
75,6
24,4
84,0
16,0
76,2
23,8
84,0
16,0
77,0
23,0
83,2
16,8
77,8
22,2
13,9
23,3
24,9
25,4
12,5
7,8
14,8
26,9
32,1
18,3
10,4
21,5
26,8
26,9
14,4
6,0
13,2
28,0
33,4
19,4
7,2
19,6
29,1
28,9
15,2
5,1
13,0
28,3
33,4
20,1
5,3
18,7
30,6
30,1
15,3
2,8
11,6
29,5
35,9
20,1
26,2
21,8
6,5
4,3
2,5
1,8
7,3
21,2
8,4
23,3
47,3
8,1
1,7
0,9
1,6
0,8
14,5
1,7
42,8
23,9
5,1
1,0
4,3
2,2
5,9
14,0
0,9
24,0
48,8
8,1
1,4
1,0
1,7
0,3
14,1
0,6
48,1
22,7
3,4
1,0
5,6
2,4
1,8
14,2
0,8
24,3
48,5
8,3
1,2
1,1
1,6
0,2
14,1
0,6
51,1
21,3
2,4
1,1
5,3
2,8
0,3
15,0
0,8
29,5
40,6
9,0
1,2
2,6
1,9
0,2
14,4
0,5
Anställd med sjuklön
Anställd utan sjuklön
Arbetslösa
Egenföretagare
Övriga
79,1
3,5
9,0
2,8
5,6
73,3
6,8
15,1
3,4
1,4
78,7
3,9
13,4
2,4
1,7
77,9
5,0
12,8
3,3
1,0
74,0
4,8
17,2
2,4
1,6
81,1
3,9
11,2
2,9
0,9
67,6
6,2
22,2
2,4
1,6
76,0
5,2
15,1
2,6
1,0
Antal
329 583
3 338
1,0
101 371
2 727
2,7
62 259
2 200
3,5
35 753
576
1,6
Utrikes född
Nej
Ja
Ålder
<30 år
30–39 år
40–49 år
50–59 år
60– år
Diagnos
Psykiatriska diagnoser
Rörelseorganen
Skador/Förgiftningar
Andningsorganen
Tumörer
Cirkulationsorganen
Graviditet etc.
Övriga
Saknas
Sysselsättning
2
Andel indrag (%)
34
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Män
Dag 1–90
Sjukfall
Indrag
Dag 91–180
Sjukfall
Indrag
Dag 181–365
Sjukfall
Indrag
Dag 366–
Sjukfall
Indrag
82,2
17,8
71,6
28,4
82
18
71,6
28,4
80,7
19,3
71,8
28,2
79,1
20,9
72,5
27,5
13,1
17,4
23,5
28,5
17,5
9,6
14,4
22,4
30,8
22,8
9,9
16,1
23,1
29,8
21
7,6
13,4
22,7
32
24,3
7,6
15,8
23,4
31
22,2
6,9
13
21,8
32,9
25,3
6
15,8
23,5
32,7
21,9
3,9
11,3
20,7
36,9
27,2
18,3
27
15
3,7
2,8
5,1
–
20,4
7,6
14,1
49,2
14,4
1,7
0,6
4,1
–
13,4
2,5
30,6
28,9
12
1,1
4,2
6,6
–
15,1
1,4
14,5
51,2
13,7
1,5
0,7
4,4
–
12,9
1
36,2
25,6
7,7
1,2
5,1
6,9
–
15,8
1,3
13,8
51,8
13,3
1
0,8
5
–
13,1
1,1
40,7
22
4,9
1,3
5
7,8
–
17,2
1,2
18,3
50,8
9,4
0,3
1,3
5,2
–
13,4
1,3
Anställd med sjuklön
Anställd utan sjuklön
Arbetslösa
Egenföretagare
Övriga
79,2
2,5
9,4
7,4
1,4
68,9
4,2
17,1
9,1
0,6
76,8
2,8
14,4
5,7
0,3
73,8
2,9
13,6
9,1
0,6
71,5
3,6
18,9
5,7
0,3
75,7
2,5
11,6
9,7
0,5
64,4
4,5
25,1
5,6
0,4
68,8
4,2
16
11
0
Antal
184 668
2 537
1,4
56 048
2 121
3,8
32 738
1 673
5,1
17 688
382
2,2
Utrikes född
Nej
Ja
Ålder
<30 år
30–39 år
40–49 år
50–59 år
60– år
Diagnos
Psykiatriska diagnoser
Rörelseorganen
Skador/Förgiftningar
Andningsorganen
Tumörer
Cirkulationsorganen
Graviditet etc.
Övriga
Saknas
Sysselsättning
2
Andel indrag (%)
1
Sjukfallskolumnen innehåller samtliga sjukfall i respektive fallängd, inklusive de som fått sjukpenningen indragen. Indragskolumnen är således en delmängd av sjukfallskolumnen.
2
Andelen indrag av det totala antalet sjukfall i respektive fallängd.
Källa: Försäkringskassans ärendehanteringssystem (ÄHS) och databas MiDAS
De som uppnår maxtid
Sjukpenning kan som huvudregel lämnas på normalnivå i 364 dagar och
därefter på fortsättningsnivå i 550 dagar.8 Vid årsskiftet 2009/2010 nådde
den första gruppen försäkrade maxtiden för sjukpenning efter regelförändringarna 2008.
Samtidigt som den bortre tidsgränsen för sjukpenning infördes avskaffades
ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning. Under en övergångsperiod
kunde tidsbegränsad sjukersättning fortfarande beviljas enligt övergångs8
För dem som beviljas fortsatt sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom finns
ingen tidsbegränsning. Sjukpenning på fortsättningsnivå kan lämnas för fler än 550
dagar om något av undantagen beskrivna i 27 kap 24 a § SFB är uppfyllda (arbetsskada,
omfattande vård, förlust av verklighetsuppfattning, risk för allvarlig försämring vid
återgång i arbete eller om det skulle framstå som oskäligt).
35
Socialförsäkringsrapport 2015:11
bestämmelser, men från och med 1 januari 2013 finns inte längre möjlighet
för någon att få ersättningen. Med maxtid i sjukförsäkringen avses i följande
avsnitt de som uppnått maxtid antingen med sjukpenning eller med tidsbegränsad sjukersättning.
De som uppnår maxtid i sjukförsäkringen erbjuds möjlighet att delta i det
arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion (ALI) hos
Arbetsförmedlingen.9 Arbetsförmedlingen gör en bedömning av individens
möjlighet att tillgodogöra sig åtgärder i egen eller andra aktörers regi för att
komma tillbaka i arbete. Cirka tre månader efter att ersättning från sjukförsäkringen upphör kan den försäkrade få nya dagar med sjukpenning.
Antal som uppnår maxtid, lämnar sjukförsäkringen och återvänder
I Tabell 2 redovisas hur många som uppnått maxtid i sjukförsäkringen fram
till och med juli 2015. Knappt 130 000 personer har hittills uppnått maxtid i
sjukförsäkringen. Det är ungefär dubbelt så många kvinnor som män som
uppnår maxtid, vilket ligger i linje med hur könsfördelningen ser ut i
sjukpenningen som helhet.
I den första delrapporten 2015 beskrevs hur sammansättningen i grupperna
som uppnår maxtid olika år skiljer sig åt och därmed påverkar hur många
som lämnar och återvänder till sjukpenning. Årsskiftesgruppen 2009/2010
präglades av långa sjukfall över 2,5 år där många gick över till sjukersättning. I grupperna som uppnådde maxtid 2010, 2011 och för första gången
2012 hade många tidsbegränsad sjukersättning och även dessa gick över till
sjukersättning tills vidare i större utsträckning. Således är andelen som
lämnar sjukförsäkringen mindre i dessa grupper. Det är också en lägre andel
av dessa som återvänder jämfört med senare årsgrupper. Det är troligt att
dessa i stället återvänder till sjukförsäkringen i form av sjukersättning tills
vidare och därmed inte räknas som återvändare i det här sammanhanget.
Senare årsgrupper består endast av personer som uppnår maxtid med
sjukpenning. Dessa lämnar sjukförsäkringen i högre grad. De som uppnår
maxtid för första gången lämnar i högre utsträckning än de som uppnår
maxtid en andra gång. Under 2015 uppnår ett par hundra individer maxtid
för tredje gången. Generellt så är det en något större andel av dem som
uppnår maxtid 2015 som lämnar sjukförsäkringen jämfört med 2013 och
2014. Det är troligt att omläggningen av handläggningen inom sjukersättning har försenat en del av övergångarna från sjukpenning till sjukersättning
för dem som uppnår maxtid under 2015. Vi förväntar oss därför att den
slutliga andelen som lämnar 2015 kommer bli något lägre.
Kvinnor lämnar i högre utsträckning sjukförsäkringen än vad männen gör.
Bland dem som lämnar så är det dock vanligare att kvinnorna återvänder till
sjukpenning.
9
Även de vars aktivitetsersättning upphör för att de fyller 30 år erbjuds ALI, men de ingår
inte i analysen av maxtidare. Längre fram i rapporten finns ett separat avsnitt om dem
som har aktivitetsersättning och fyller 30 år.
36
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Tabell 2
Antal och andel som lämnar sjukförsäkringen och återvänder
till sjukpenning efter uppnådd maxtid t.o.m. juli 2015
Uppnått Maxtid
Lämnat
Återvänt hittills
Antal
Antal
Andel av
maxtid (%)
Antal
Andel av de
som lämnat (%)
18 208
37 172
23 152
11 020
3 140
8 431
4 871
9 939
3 742
7 362
1 708
247
14 320
27 485
17 405
8 757
2 602
7 516
4 130
9 039
3 237
6 865
1 564
225
79
74
75
79
83
89
85
91
87
93
92
91
8 267
13 346
9 055
5 062
2 006
5 684
3 298
7 193
2 599
3 241
703
–
58
49
52
58
77
76
80
80
80
1
47
1
45
2
–
11 811
25 945
15 532
6 922
2 247
5 537
3 554
6 539
2 705
5 009
1 217
169
9 493
19 539
11 916
5 642
1 864
4 978
3 041
6 000
2 346
4 735
1 120
155
80
75
77
82
83
90
86
92
87
95
92
92
5 518
9 671
6 378
3 420
1 442
3 842
2 453
4 847
1 933
2 288
507
–
58
49
54
61
77
77
81
81
82
1
48
1
45
2
–
6 397
11 227
7 620
4 098
893
2 894
1 317
3 400
1 037
2 353
491
78
4 827
7 946
5 489
3 115
738
2 538
1 089
3 039
891
2 130
444
70
75
71
72
76
83
88
83
89
86
91
90
90
2 749
3 675
2 677
1 642
564
1 842
845
2 346
666
953
196
–
57
46
49
53
76
73
78
77
75
1
45
1
44
2
–
Samtliga
Årsskiftesgruppen
2010
2011
2012, Maxtid nr 1
2012, Maxtid nr 2
2013, Maxtid nr 1
2013, Maxtid nr 2
2014, Maxtid nr 1
2014, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 1
2015, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 3
Kvinnor
Årsskiftesgruppen
2010
2011
2012, Maxtid nr 1
2012, Maxtid nr 2
2013, Maxtid nr 1
2013, Maxtid nr 2
2014, Maxtid nr 1
2014, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 1
2015, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 3
Män
Årsskiftesgruppen
2010
2011
2012, Maxtid nr 1
2012, Maxtid nr 2
2013, Maxtid nr 1
2013, Maxtid nr 2
2014, Maxtid nr 1
2014, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 1
2015, Maxtid nr 2
2015, Maxtid nr 3
1
Antal och andel som återvänt för 2015 är underskattade eftersom tidsramen för att räknas som
återvändare är 15 månader.
2
De som uppnådde maxtid för tredje gången under 2015 har vid tillfället för rapportens framtagning
ännu inte kunnat återvända till sjukpenning p.g.a. de tre karensmånaderna.
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
37
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Uppföljning av dem som uppnått maxtid
I följande avsnitt gör vi ett nedslag i statistiken den 1 juli 2015 för att se var
de som uppnått maxtid till och med 2014 befinner sig i dagsläget. Resultatet
presenteras i Diagram 23. För att en individ inte ska räknas flera gånger,
räknas endast den senaste gången en individ uppnår maxtid.
Ungefär hälften av både männen och kvinnorna har ersättning från sjukförsäkringen på mer än 50 procent. Det omfattar både sjukpenning och
sjukersättning. En större andel av kvinnorna har ersättning från sjukförsäkringen på deltid upp till och med 50 procent medan en större andel av
männen har gått över till ålderspension. Spridningen ökar ju längre tid som
gått sedan uppnådd maxtid. Av dem som uppnådde maxtid 2009 är det till
exempel 34 procent som i huvudsak har ersättning från sjukförsäkringen
jämfört med 63 procent av dem som uppnådde maxtid 2014.
Av dem som i huvudsak befinner sig i sjukförsäkringen har 64 procent
sjukersättning. Andelen är större bland män än bland kvinnor, 69 procent
jämfört med 62 procent. Andelen med sjukersättning är större ju längre tid
som gått sedan uppnådd maxtid.
Diagram 23
Status den 1 juli 2015 för dem som uppnått maxtid t.o.m. 2014
100%
90%
80%
70%
Övrigt
60%
Pension/Avliden
50%
Inskr AF. Ej sjukf.
40%
Deltid i sjukf. Inskr AF
30%
Deltid i sjukf. Ej inskr AF
20%
Sjukf. > 50 %
10%
0%
Kvinnor
Män
Anm: Övrigt omfattar alla som inte återfinns i sjukförsäkringen eller på Arbetsförmedlingen. Det innebär
alla som arbetar/studerar, har försörjningsstöd, föräldrapenning eller försörjer sig på annat sätt.
Källa: Försäkringskassans databas MiDAS
38
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Sjuk- och aktivitetsersättning
I detta kapitel redovisas utvecklingen inom sjuk- och aktivitetsersättning
med tyngdpunkt på nybeviljandet. Inledningsvis beskrivs nybeviljandet
fördelat på diagnos. Därefter följer en jämförelse av sammansättningen av
grupperna som får sjukersättning efter ansökan med och utan pågående
sjukfall samt efter att Försäkringskassan initierat prövningen. Kapitlet
avslutas med en uppföljning av dem med aktivitetsersättning som fyller
30 år.
Antal personer som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning har fortsatt att
minska under 2015. Det beror på att många som har sjukersättning lämnar
förmånen till följd av att de fyller 65 år och går över till ålderspension.
Antalet ungdomar med aktivitetsersättning ökar däremot. I oktober är det
samlade beståndet 346 176 personer varav 36 804 uppbär aktivitetsersättning och 309 372 återfinns i sjukersättningen.
Diagram 24
Antal individer med aktivitetsersättning, sjukersättning eller
tidsbegränsad sjukersättning 2003–september 2015
600 000
500 000
Tidsbegränsad
sjukersättning
400 000
300 000
200 000
Sjukersättning
100 000
Aktivitetsersättning
0
Källa: Försäkringskassans databas Store
Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar
Nybeviljandet av sjukersättningar har uppvisat en ökning sedan slutet av
2011 som håller i sig fram till maj 2015. Därefter förblir nybeviljandet mer
eller mindre oförändrat. Detta kan förmodligen härledas till den omorganisation som genomfördes för handläggningen av sjukersättningsärenden under
sommaren 2015. Det är troligt att nybeviljandet av sjukersättningar kommer
återgå till att följa den ökande trenden när den nya organisationen har
etablerats fullt ut. Fler kvinnor än män beviljas sjukersättning och skillnaderna ökar i takt med att nybeviljandet ökar.
39
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Aktivitetsersättning fortsätter att uppvisa ett högt nybeviljande med en hög
årlig ökningstakt. Nybeviljandet ökar något snabbare för kvinnor, vilket gör
att skillnaderna mellan könen har minskat något, men det är fortfarande fler
män än kvinnor som beviljas aktivitetsersättning.
Diagram 25
Nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar 2005–september
2015 uppdelat på kvinnor och män
Rullande 12 månaders summering
a) Sjukersättning
b) Aktivitetsersättning
50000
5000
40000
4000
30000
Kvinnor
20000
10000
3000
2000
Män
Män
Kvinnor
1000
0
0
Anm: Observera att det är olika skalor på axlarna för sjukersättning och aktivitetsersättning
Källa: Försäkringskassans databas Store
Nybeviljade aktivitetsersättningar är också intressant att titta på uppdelat på
förlängd skolgång och nedsatt arbetsförmåga, vilket redovisas i Diagram 26.
Här ser vi att den senaste ökningen främst förekommer inom nedsatt
arbetsförmåga där det i stort sett inte förekommer några skillnader mellan
kvinnor och män från 2011 och framåt. Nybeviljade aktivitetsersättningar
vid förlängd skolgång ökar också, men den ökningen har inte alls varit lika
kraftig som inom nedsatt arbetsförmåga. Aktivitetsersättning vid förlängd
skolgång är vanligare bland män. Utvecklingen är likartad för både kvinnor
och män, men på olika nivåer.
40
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 26
Nybeviljade aktivitetsersättningar 2005–september 2015
uppdelat på förlängd skolgång och nedsatt arbetsförmåga
samt kön
Rullande 12 månaders summering
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
Kvinna Förlängd skolgång
Man Förlängd skolgång
Kvinna Nedsatt arbetsförmåga
Man Nedsatt arbetsförmåga
Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store
Diagnosfördelning i nybeviljandet
För både kvinnor och män är det vanligast att beviljas sjukersättning för en
psykiatrisk diagnos (ungefär 40 procent av nybeviljandet). Bland kvinnor är
det främst psykiatriska diagnoser eller sjukdomar i rörelseorganen som
ligger till grund för sjukersättningen, men bland män är även cirkulationsorganens sjukdomar relativt vanliga. Över tid så är förhållandet mellan
diagnoserna i stort sett oförändrat bortsett från i början av 2000-talet då
sjukdomar i rörelseorganen var störst.
Diagram 27
Nybeviljade sjukersättningar 2005–september 2015 uppdelat
på kön och diagnos
Rullande 12 månaders summering
a) Kvinnor
18000
16000
14000
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
b) Män
18000
16000
14000
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
Källa: Försäkringskassans databas Store
41
Socialförsäkringsrapport 2015:11
För aktivitetsersättning redovisas diagnos endast för dem som beviljas
ersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta då det inte krävs diagnos för att
få aktivitetsersättning vid förlängd skolgång, vilket får till följd att många av
dessa inte har någon diagnos registrerad. Eftersom drygt 80 procent av
nybeviljade aktivitetsersättningar vid nedsatt arbetsförmåga är inom
psykiatriska diagnoser har vi valt att titta närmare på just dem.
I Diagram 28 redovisas de sju största diagnosavsnitten för nybeviljade
aktivitetsersättningar inom psykiatriska diagnoser. Bland kvinnor är ångestoch stressyndrom (F40-F48) lika vanligt som störningar av psykisk utveckling (F80-F89) och beteendestörningar (F90-F98). De utgör ungefär 20
procent vardera av nybeviljandet för kvinnor och uppvisar en liknande
ökningstakt. Därefter följer personlighetsstörningar (F60-F69) och psykisk
utvecklingsstörning (F70-F79). Bland män är det i stället störningar av
psykisk utveckling som är absolut vanligast. Den gruppen uppvisar också en
kraftig ökning. Näst vanligast bland män är beteendestörningar. Ångest- och
stressyndrom, förstämningssyndrom, psykisk utvecklingsstörning och
schizofreni (F20-F29) är ungefär lika stora för män. Schizofreni är mindre
vanligt bland kvinnor som får aktivitetstersättning.
En ytterligare fördjupning av diagnos inom de största diagnosavsnitten visar
att över 90 procent av både män och kvinnor som beviljas aktivitetsersättning med en diagnos inom störningar av psykisk utveckling har Genomgripande utvecklingsstörningar (F84) som bland annat omfattar autism och
Aspergers syndrom. Inom beteendestörningar har närmare 100 procent av
både männen och kvinnorna Hyperaktivitetsstörningar (F90). Andelen
Hyperaktivitetsstörningar har ökat under den senaste tioårsperioden, från
cirka 85 procent till dagens 97 procent. För kvinnor som får aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga är det även relativt vanligt med ångest- och
stressyndrom. Till skillnad mot sjukpenning och sjukersättning, där den
vanligaste diagnosen inom ångest- och stressyndrom är Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress (F43), är den vanligaste diagnosen
för aktivitetsersättningar i samma diagnosavsnitt Andra ångestsyndrom
(F41).
42
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 28
Nybeviljade aktivitetsersättningar vid nedsatt arbetsförmåga
2005–september 2015 inom psykiatriska diagnoser uppdelat
på kön
Rullande 12 månaders summering
a) Kvinnor
b) Män
800
700
600
500
400
300
200
100
0
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Anm: F20-F29: Schizofreni etc., F30-F39: Förstämningssyndrom, F40-F48: Ångest- och stressyndrom,
F60-F69: Personlighetsstörningar, F70-F79: Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89: Störningar av
psykisk utveckling, F90-F98: Beteendestörningar
Källa: Försäkringskassans databas Store
Ansöknings- och initiativärenden
Det finns två sätt att få sjukersättning, antingen på Försäkringskassans
initiativ eller via ansökan. De flesta nybeviljade sjukersättningarna, runt 65
procent, är så kallade ansökningsärenden då den försäkrade kommer in med
en ansökan om sjukersättning. Men Försäkringskassan har även möjlighet
att själv initiera prövning av sjukersättning för en försäkrad som har sjukpenning. Det görs när Försäkringskassan i handläggningen av sjukpenning
har identifierat att den försäkrade kan vara berättigad till sjukersättning. I de
fall en försäkrad har rätt till sjukersättning ska sjukpenningen bytas ut så att
hen får rätt förmån från socialförsäkringen. Det är viktigt för att rättssäkerheten och tilltron till försäkringen inte ska sättas ur spel. Bedömningen ska
dock göras på samma sätt oavsett om det är ett ärende initierat av Försäkringskassan eller om det är ett ansökningsärende.
Även bland ansökningsärendena finns det personer som har sjukpenning.
Det är individer som utifrån sin egen uppfattning om den nedsatta arbetsförmågan vill få rätten till sjukersättning prövad. Sen finns det en tredje
grupp som ansöker om sjukersättning utan att ha ett pågående sjukfall. Till
skillnad mot sjukpenning som är en arbetsbaserad förmån, så är sjukersättningen både arbets- och bosättningsbaserad. Det innebär att även individer
som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst kan få sjukersättning,
men de har då inte möjligheten att gå via sjukpenning. Det är därför rimligt
att tro att grupperna som ansöker om sjukersättning skiljer sig åt beroende
på om man har ett pågående sjukfall eller inte. Tabell 3 beskriver hur
fördelningen för några utvalda individkaraktäristika ser ut för dem som
ansöker om sjukersättning med eller utan pågående sjukfall, ärenden som
43
Socialförsäkringsrapport 2015:11
prövats på Försäkringskassans initiativ samt hela gruppen som beviljas
sjukersättning.
Det är inte helt oväntat en större andel 30–39-åringar bland ansökningar
utan sjukfall. Det är troligt att det finns en högre andel utan sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i de yngre åldersgrupperna. Eftersom sjukersättning delvis är en bosättningsbaserad förmån kan man ha rätt till garantiersättning även om man inte har SGI. Andelen utan SGI torde vara högre
bland ansökningsärenden utan sjukfall eftersom sjukpenning är en arbetsbaserad förmån som grundar sig på förvärvsarbete i Sverige.10 Bland
initiativärendena är det i stället en överrepresentation av personer över 60 år.
I de äldre åldersgrupperna är risken för omfattande sjukskrivningshistorik
större, något som i förlängningen kan underlätta bedömningen av stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det kan också vara lättare att överblicka
funktionsnedsättningens varaktighet när avståndet till ett tänkt uttag av
ålderspension minskar.
Bland ansökningsärenden utan pågående sjukfall är det också vanligare att
vara utrikes född. Troligtvis går även det att härleda till sämre arbetsmarknadsanknytning. Utrikes födda som har stadigvarande nedsatt arbetsförmåga
och kommer till Sverige i vuxen ålder har ingen möjlighet att gå via
sjukpenning eftersom det är en arbetsbaserad förmån. De som beviljas
sjukersättning via ansökan utan pågående sjukfall har i högre grad endast
grundskoleutbildning, vilket till viss del hänger ihop med den högre andelen
utrikes födda. För ansökningsärenden utan sjukfall förekommer det i högre
utsträckning att utrikes födda endast har grundskoleutbildning.
Att de som ansöker om sjukersättning utan att ha ett pågående sjukfall
troligtvis saknar SGI i stor utsträckning bekräftas av att det är en betydligt
större andel av dessa som endast har garantiersättning. För samtliga som
beviljas sjukersättning ligger andelen med endast garantiersättning på
17 procent medan motsvarande för ansökningsärenden utan sjukfall är 58
procent. Det är också vanligare att de som ansöker utan sjukfall har en
psykiatrisk diagnos jämfört med övriga grupper. Tvärtemot initiativärendena där psykiatriska diagnoser i stället är underrepresenterade jämfört med
totalen.
10
Personer som uppnått maxtid med tidsbegränsad sjukersättning eller som har haft
aktivitetsersättning och fyllt 30 och saknar SGI kan ha rätt till sjukpenning i särskilda
fall.
44
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Tabell 3
Fördelning av nybeviljade sjukersättningar 2012–september
2015 för olika prövningstyper och samtliga (i procent)
Ansökan utan
sjukfall
Ansökan med
sjukfall
Initiativärenden
Samtliga
sjukersättning
50,7
49,3
59,5
40,5
56,4
43,6
55,8
44,2
17,3
27,8
38,9
15,9
11,2
25,4
40,7
22,7
7,9
21,9
40,0
30,2
11,8
24,9
39,9
23,4
65,8
34,2
77,7
22,3
79,1
20,9
74,7
25,3
29,3
41,6
17,7
11,3
19,9
54,6
25,2
0,2
21,5
54,0
24,2
0,3
23,2
50,6
22,7
3,5
57,8
1,0
0,1
17,3
29,4
12,8
89,1
9,8
93,0
6,8
73,0
9,6
Psykiatriska
Rörelseorganen
Nervsystemet
Cirkulationsorganen
Övriga
Saknas
50,0
15,3
6,8
5,8
17,7
4,4
40,2
21,8
8,4
8,2
17,6
3,8
32,2
20,2
11,6
11,3
19,9
4,8
40,2
19,3
9,1
8,6
18,4
4,3
Antal
12 917
15 668
15 574
44 159
Kön
Kvinna
Man
Ålder
30–39 år
40–49 år
50–59 år
60– år
Utrikes född
Nej
Ja
Utbildning
Grundskola
Gymnasial
Eftergymnasial
Saknas/Okänd
Ersättning
Endast
garantiersättning
Endast
inkomstrelaterad
Kombination
Diagnos
Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store
Avslag inom sjukersättning
Både antal och andel avslag inom sjukersättning har legat relativt stabilt de
senaste åren. Antalet kvinnor som får avslag är fler än antalet män, men i
och med att fler kvinnor ansöker om sjukersättning är andelarna på samma
nivå. I samband med regelförändringarna i sjukförsäkringen 2008 blev det
svårare att beviljas sjukersättning tills vidare. I Diagram 29 ser vi att både
antalet och andelen avslag till följd av detta inledningsvis ökade kraftigt
under 2009. Från 2011 och framåt minskar både antalet avslag och andelen.
Detta speglar troligen utvecklingen efter en regelförändring där avslagen
efter ytterligare en period, från 2013 och framåt, ligger på stabila nivåer.
Förloppet kan tolkas som den tid anpassningen till det nya regelverket tar.
45
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diagram 29
Antal och andel avslag för sjukersättning 2009–september
2015, för kvinnor och män
1400
60%
1200
50%
1000
40%
800
30%
600
20%
400
10%
200
0
0%
Antal Kvinnor
Antal Män
Andel Kvinnor
Andel Män
Källa: Försäkringskassans databas Store
De med aktivitetsersättning som fyller 30 år
Aktivitetsersättning kan beviljas längst till och med månaden före den
månad då den försäkrade fyller 30 år. För att därefter kunna beviljas sjukersättning måste arbetsförmågan vara stadigvarande nedsatt. Före 2013 var
det vanligt att de med aktivitetsersättning som fyllde 30 år i stället fick
tidsbegränsad sjukersättning. Den tidsbegränsade sjukersättningen togs bort
i samband med de omfattande regelförändringarna i sjukförsäkringen som
trädde i kraft 2008, men fram till och med 2012 kunde man fortfarande bli
beviljad tidsbegränsad ersättning enligt övergångsbestämmelser.
Bland dem som får aktivitetersättning är det vanligt förekommande med
endast garantiersättning. De med garantiersättning som inte bedöms ha
stadigvarande nedsatt arbetsförmåga och därmed inte kan få sjukersättning
har inte rätt till sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst
(SGI). I stället kan de få sjukpenning eller rehabiliteringspenning i särskilda
fall samt boendetillägg. Dessa förmåner infördes för personer som uppnått
maxtid med tidsbegränsad sjukersättning och som inte hade någon eller
väldigt låg SGI och från och med 2013 även för de med aktivitetsersättning
som fyller 30 år. Sjukpenning i särskilda fall (eller sjukpenning för dem med
SGI) kan dock endast beviljas efter en karensperiod på tre månader under
vilken den försäkrade erbjuds att delta i arbetslivsintroduktion (ALI) på
Arbetsförmedlingen.
I följande avsnitt tittar vi närmare på vad som händer med dem som har
aktivitetsersättning och fyller 30 år. I Diagram 30 visas andelarna som går
över till sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall (och fram till 2013
tidsbegränsad sjukersättning) samt andelen som inte uppbär någon av
förmånerna. I den gruppen återfinns de som går till arbete, studier eller går
över till Arbetsförmedlingen, men också de som får sjukpenning grundad på
46
Socialförsäkringsrapport 2015:11
SGI11, föräldrapenning, försörjningsstöd eller blir försörjda på annat sätt, till
exempel av en anhörig.
I diagrammet syns tydligt att tidsbegränsad sjukersättning var det vanligaste
alternativet fram tills ersättningsformen upphörde. Samtidigt har andelen
som får sjukersättning tills vidare ökat sakta men säkert hela tiden, men
ökningen tilltar när den tidsbegränsade sjukersättningen försvinner. I samband med detta ökar även andelen som inte får någon av förmånerna. Det är
troligt att det illustrerar en övergångsperiod innan sjukpenning i särskilda
fall tillämpas på den här gruppen. Efter det så har andelen som inte återfinns
i någon av förmånerna minskat samtidigt som andelen som får sjukpenning i
särskilda fall har ökat. Andelen utan förmån är dock fortfarande högre än
vad den var innan den tidsbegränsade sjukersättningen togs bort.
Det är drygt 2 000 personer per år med aktivitetsersättning som fyller 30 år.
Under 2015 har i snitt 65 procent av dessa sjukersättning sex månader efter
30-årsdagen. Ungefär 13 procent har sjukpenning i särskilda fall och 22
procent har annan typ av försörjning.
Diagram 30
Fördelning över förmån för personer som haft aktivitetsersättning tills de fyller 30 år, 2004–september 2015
Status 6 månader efter 30-årsdagen
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Sjukers
Särskilda fall
Tidsbegr S
Övriga
Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store
För att få reda på lite mer information om dem som vi inte återfinner i
sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall har vi i studerat om de är
inskrivna på Arbetsförmedlingen, antingen som arbetssökande eller i
program. Informationen finns även för dem som beviljats sjukersättning och
sjukpenning i särskilda fall sex månader efter 30-årsdagen.
11
Vi har valt att inte särredovisa de med aktivitetsersättning som fyller 30 som sex
månader senare har sjukpenning grundad på SGI. Detta då dessa kan anses ha mer eller
mindre arbetsmarknasanknytning eftersom de har rätt till sjukpenning som är
arbetsbaserad.
47
Socialförsäkringsrapport 2015:11
I Tabell 4 redovisas hur många som befinner sig i respektive ersättning samt
hur många som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det som redovisas är
statusen i januari till september respektive år (2014–2015) för personer som
blev 30 år och hade aktivitetsersättning sex månader tidigare. Andelen som
har sjukersättning eller sjukpenning i särskilda fall är större 2015 än 2014
samtidigt som andelen övriga har minskat. Av dem som ingår i övrigtkategorin 2015 är det 22 procent som är inskrivna på Arbetsförmedlingen
jämfört med 34 procent 2014. Däremot så har andelen som är inskriven på
Arbetsförmedlingen av dem med sjukpenning i särskilda fall ökat från 19
procent 2014 till 28 procent 2015.
Tabell 4
1
Status 6 månader efter 30-årsdagen 2014–2015
Status 6 månader
Varav inskrivna på AF
Antal
Antal
Andel (%)
Andel (%)
Sjukersättning
2014
2015
1 023
1 141
63,3
64,7
58
42
5,7
3,7
Sjukpenning i särskilda fall
2014
2015
155
232
9,6
13,2
29
66
18,7
28,4
Övriga
2014
2015
437
390
27,1
22,1
150
87
34,3
22,3
Totalt
2014
2015
1 615
1 763
100,0
100,0
237
195
14,7
11,1
1
Antal individer i januari till september respektive år
Källa: Försäkringskassans databaser MiDAS och Store
48
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Diskussion
Svensk sjukfrånvaro har sedan 1980-talet kännetecknats av stora variationer
som inte har någon motsvarighet i likartade svängningar i befolkningens
hälsa eller sjuklighet. Det är i ljuset av dessa snabba och stora upp- och
nedgångar som diskussionen kring den nuvarande ökningen som pågått
sedan 2010 ska förstås.
Samtidigt som sjukskrivningarna har varierat kraftigt, så ökade andelen
förtidspensionärer av den arbetsföra befolkningen konstant fram till 2005.
Bakom detta ligger övergångar från sjukskrivning till varaktig ersättning i
form av förtidspension och från 2003 sjukersättning. Den främsta källan till
nybeviljade sjukersättningar är långa sjukfall. De tidigare nedgångarna i
sjukskrivning har dock kännetecknats av ytterligare ökning i nybeviljandet
av sjukersättning. Stora grupper har ställts utanför arbetskraften, som mest
över en halv miljon medborgare.
Ett historiskt mönster av hur sjukskrivningarna i Sverige har utvecklats kan
beskrivas som att inflödet i nya sjukskrivningar ökar och sjukfallens
varaktighet förlängs, vilket resulterar i ett ökat antal långa sjukfall som följs
av förtidspensionering. Vi befinner oss nu i inledningen av en sådan fas. Det
finns därför en unik möjlighet i form av kombinationen låga nivåer på både
sjukskrivningar och sjukersättning (förtidspension). Om alla aktörer i
sjukskrivningsprocessen agerar i tid så kan ett återupprepande av historien
undvikas.
Regeringen presenterade i september ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och
minskad sjukfrånvaro. I centrum för programmets sju åtgärdsområden ställs
målet att sjukpenningtalet ska uppgå till maximalt 9,0 nettodagar per
registrerad försäkrad år 2020. Regeringen har presenterat målet som ett
verktyg för att bryta den nuvarande uppgången genom att åstadkomma en
bred mobilisering.
Försäkringskassan visar i den senaste prognosen och i denna rapport att det
inte kommer att vara tillräckligt för att nå målet att Försäkringskassan
kraftigt förbättrar utrednings- och bedömningsarbetet, även om det kan ha
en klart dämpande effekt på sjukfallens varaktighet. Även med en kraftig
förkortning av sjukfallens varaktighet kan inte målet uppnås.
För att nå målet på maximalt 9,0 dagar per registrerad försäkrad år 2020
krävs att ökningen i inflödet till sjukförsäkringen bryts och börjar minska.
Särskilt viktigt är detta med avseende på psykisk ohälsa. All erfarenhet talar
också för att ett minskat inflöde av sjukfall med psykiatriska diagnoser
kommer att förkorta sjukfallens genomsnittliga varaktighet.
En andra viktig slutsats är att även med en utveckling som leder fram till att
målet nås så kan vi förvänta oss att sjukpenningtalet kommer att fortsätta
öka under 1–2 år. Det kommer alltså att krävas tålamod och realistiska
49
Socialförsäkringsrapport 2015:11
förväntningar. Det kommer att ställa krav på bedömningen av måluppfyllelsen och hur Försäkringskassan och regeringen kan följa att utvecklingen följer en bana som möjliggör att målet nås.
För att bryta uppgången i nya sjukskrivningar och bidra till att förkorta de
som startas krävs samverkan mellan Försäkringskassan och centrala aktörer
som till exempel hälso- och sjukvård och arbetsgivare.
Hälso- och sjukvården måste fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och
behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen. Det betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella
risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. I perspektivet av sjukskrivningarna i psykiatriska diagnoser kan minst två utmaningar
identifieras. Dels behovet av att utveckla behandlingsmetoder som stärker
individens arbetsförmåga och därigenom återgången i arbete. Dels att agera
så att inte gränserna för vad som definieras som sjukdom, och därigenom
kan ge rätt till sjukpenning, vidgas.
Arbetsgivarna spelar en stor roll i arbetet med att begränsa inflödet i nya
sjukskrivningar. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar
för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom liksom
arbetsmiljön måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i
sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i
psykiatriska diagnoser.
Försäkringskassan kommer att bidra genom att fokusera på ett förbättrat och
skärpt utrednings- och bedömningsarbete. Rehabiliteringskedjan kommer att
användas som ett aktivt stöd för att åstadkomma detta. Stöd till och samverkan med de övriga aktörerna kommer att utvecklas.
50
Socialförsäkringsrapport 2015:11
Bilaga
Diagram 31
Utvecklingen av sjukpenningtalet 2011–2015 i relation till
ökningstakten, uppdelat på län och kön
Sjukpenningtalet i september respektive år presenteras på vågrät axel.
Den procentuella ökningen från året innan presenteras på lodrät axel.
a) Kvinnor
25
20
15
10
5
0
-5
b) Män
2011
Östergötland
25
20
15
10
5
0
-5
Jämtland
Västernorrland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
2012
Jämtland
Östergötland
Västernorrland
2013
Östergötland
Jämtland
Västernorrland
25
20
15
10
5
0
-5
2014
Västernorrland
Östergötland
Jämtland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
2015
Västernorrland
Jämtland
Östergötland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
Östergötland
2012
Jämtland
Östergötland
Västernorrland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
Västernorrland
Jämtland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
2011
2013
Jämtland
Östergötland
Västernorrland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
2014
Östergötland
Västernorrland
Jämtland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
25
20
15
10
5
0
-5
2015
Västernorrland
Östergötland
Jämtland
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
51
Socialförsäkringsrapport 2015:11
I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter
publicerats under år 2015:
2015:1
Sjukskrivningar 60 dagar eller längre. En beskrivning av
sjukskrivna åren 1999–2014 efter kön, ålder, arbetsmarknadsstatus, yrke, sjukskrivningslängd och diagnospanorama
2015:2
Lågt och stabilt? Indikatorer på politisk måluppfyllelse inom
sjukförsäkringsområdet.
2015:3
Jämställdhet och sjukfrånvaro. Förstagångsföräldrar och risken
för sjukfrånvaro vid olika jämställdhetssituationer och effekter
på sjukfrånvaron av reformer inom föräldraförsäkringen
2015:4
Barnhushållens ekonomi. Resultatindikatorer för den
ekonomiska familjepolitiken 2015
2015:5
Förutsättningar för implementering och användning av
motiverande samtal (MI) inom Försäkringskassan. Slutrapport
2015:6
Sjukfrånvarons utveckling. Delrapport 1, 2015
2015:7
Studier om könsskillnader. Skillnader mellan kvinnor och män i
diagnosspecifik sjukfrånvaro, könsskillnader inom assistansersättningen, samt en kunskapsöversikt av tidigare studier
2015:8
Förtroendet för Försäkringskassan 1999–2010
2015:9
Läkares upplevelser av kontakter med Försäkringskassan – med
fokus på förtroende
2015:10
Evidence-based methods for enhancing the labour-force
entrance of people with mental disabilities. A systematic
literature review
2015:11
Sjukfrånvarons utveckling. Delrapport 2, 2015
52