1 (3) SVAR Datum Vår beteckning 2015-06-26 Dnr 025604-2015 Socialdepartementet 103 33 Stockholm Försäkringskassans svar på ISF-rapport 2015:5 om Tidsgränserna i sjukförsäkringen ISF har analyserat tidsgränsernas effekt på sjukskrivningarnas längd och de eventuella långsiktiga effekterna av förändrade sjukskrivningstider. De huvudsakliga slutsatserna som lyfts fram i rapporten är för det första att ISF bedömer att det föreligger ett samband mellan den nuvarande ökningen av sjukskrivningarna och brister i Försäkringskassans prövningar av sjukpenningrätten i enlighet med rehabiliteringskedjans tidsgränser. För det andra att det inte kan konstateras några långsiktiga negativa effekter på sjukfrånvaro, sysselsättning eller hälsa till följd av rehabiliteringskedjans tidsgränser vid 90 respektive 180 dagar. Den andra slutsatsen överensstämmer med slutsatser som också Försäkringskassan kommit fram till i analyserna av sjukfrånvarons utveckling. Vi har inte heller kunnat se något belägg för att den ökade sannolikheten att avsluta ett sjukfall inom ett års sjukskrivning efter rehabiliteringskedjans införande skulle resultera i en ökad risk för att starta ett nytt sjukfall. Våra slutsatser, som kan sammanfattas på följande sätt, överensstämmer med de som ISF ger uttryck för i sin rapport om tidsgränserna: ”Rehabiliteringskedjan har ökat sannolikheten att sjukfall avslutas under det första sjukskrivningsåret. Vi har också undersökt, men inte hittat något belägg för, en ökad risk att starta ett nytt sjukfall. Rehabiliteringskedjan begränsar den nuvarande ökningen av sjukfrånvaron och har därmed stor betydelse för omfattningen på framtida övergångar till sjukersättning.” (Socialförsäkringsrapport 2014:18). När det gäller den första slutsatsen, kring sambandet mellan de ökade sjukskrivningarna och Försäkringskassans prövningar av sjukpenningrätten i de pågående sjukfallen, så bygger ISF:s slutsats på att ”… utvecklingen av andelen avslutade sjukskrivningar vid tidsgränserna tydligt sammanfaller tidsmässigt med andelen prövningar som genomfördes i tid.” Samtidigt påpekar ISF att: ”Detta är i sig inte tillräckliga belägg för att hävda att det är den lägre prövningsfrekvensen som har orsakat de längre sjukskrivningarna.” Med hänvisning till forskning kring tidsgränser och kontroll i olika former säger ISF att det är ”… sannolikt att den försämrade regeltillämpningen är en delförklaring till de allt längre sjukskrivningarna och den högre sjukfrånvaron under de senaste åren.” Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm LM Ericssons väg 30, Hägersten 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521 2 (3) SVAR Datum Vår beteckning 2015-06-26 Dnr 025604-2015 Försäkringskassan delar ISF:s bedömning att dessa brister är en delförklaring till den pågående ökningen av sjukfrånvaron. Denna ståndpunkt har vi också tidigare redovisat i våra egna analyser. Att Försäkringskassan fäster stor vikt vid detta kommer också till uttryck i det pågående utvecklingsarbetet med en tydlig prioritering av bedömningarna i enlighet med rehabiliteringskedjan. Värderingen av dessa bristers proportioner blir dock problematisk när ISF i diskussionsavsnittet även använder uttrycket delförklaring på den betydelse som de förändrade sjukersättningsreglerna haft för sjukfrånvarons uppgång, samtidigt som det är den enda ytterligare orsaken till sjukfrånvarons ökning som nämns. Lika olyckligt som det vore att inte uppmärksamma regeltillämpningens betydelse är det att inte diskutera övriga faktorers betydelse. Försäkringskassan saknar en sådan diskussion. Försäkringskassans bedömning är att de förändrade sjukersättningsreglerna, främst avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen, har haft störst betydelse för ökningen av sjukfrånvaron från 2010. Till detta kommer det kraftigt ökade inflödet i nya sjukskrivningar. Trenden för inflödet i sjukskrivning för anställda vände uppåt innan ökningen i den totala sjukskrivningen. Den ökade förekomsten av sjukskrivningar i psykiska diagnoser är ytterligare en faktor som haft betydelse för den nuvarande utvecklingen. Till detta kommer effekterna av hur själva införandet av 2008 års regler genomfördes som ledde till att närmare 17 000 långa sjukfall nådde maxtiden vid samma tillfälle i januari 2010. (Socialförsäkringsrapport 2014:6). Precis som ISF noterar i rapporten (sid. 29), kan endast en liten del av de minskade avsluten i anslutning till tidsgränsen vid 180 dagar förklaras av att något färre får sjukpenningen indragen. Frågan är då hur påverkan på sjukfrånvaron via rehabiliteringskedjan ser ut. Frågan är intressant och viktig eftersom den kan ge vägledning kring utredningsarbetets och bedömningarnas roll. Förändringarna av bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan kan användas aktivt för att förbättra utredningsarbetet, eftersom de olika bedömningsgrunderna ställer olika krav på innehållet i utredningarna. För att få fram bra underlag krävs aktiva kontakter och dialog med de försäkrade och övriga aktörer. Försäkringskassans bedömning är att det aktiva utredningsarbetet av arbetsförmågan och rätten till sjukpenning också har en påverkan på alla övriga aktörer i sjukskrivningsprocessen för att få tillbaka sjukskrivna i arbete. Vår bedömning är att effekterna på sjukskrivningarnas varaktighet inte främst gått via de beslut som bedömningarna lett fram till, utan det krav på agerande från Försäkringskassans och övriga aktörers sida som ett aktivt utredningsarbete bidragit till. Ska processen fungera effektivt krävs en tydlighet gentemot den försäkrade kring sjukförsäkringens regelverk i form av rehabiliteringskedjan, ökade krav på hälso- och sjukvården i sjukfallen för att fokusera på arbetsåtergång, förstärkt dialog med de försäkrades arbetsgivare för att komma fram till lösningar på arbetsplatserna som underlättar arbetsåtergång och samarbete med Arbetsförmedlingen för att förstärka möjligheterna till omställning. En central förutsättning är ett aktivt utrednings- och bedömningsarbete från Försäkringskassans sida. 3 (3) SVAR Datum Vår beteckning 2015-06-26 Dnr 025604-2015 Beslut i detta ärende har fattats av vik. generaldirektör Ann Persson Grivas i närvaro av avdelningschef Laura Hartman, t.f. avdelningschef Per Arne Dahlberg, avdelningschef Birgitta Målsäter, rättschef Eva Nordqvist, enhetschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som föredragande. Ann Persson Grivas Peje Bengtsson