1. No category

MODELLJÄRNVÄGENS MAGI
Välkommen till MODELLJÄRNVÄGENS MAGI, till en värld av
små elektriska tåg styrda av transformatorer och ställpultar, av
modellbyggare och samlare.
I vår utställning ryms enbart några aspekter på modelljärnvägar, med övervikt på Märklin, för de oinvigda nästan
synonymt med modelljärnvägar.
Hur kom modelljärnvägen in i kulturhistorien? ”Modelljärnvägspojken” var en kusin till Jan Myrdals ”Meccano-pojke”.
Logiskt nog har engelska Hornby tillverkat både Meccano och
modelltåg, liksom tyska Märklin. Byggandet och körandet
handlade ursprungligen om att fostra industrialismens
tjänstemannasöner i konstruktion, elektroteknik, modellbygge,
samhälls- och trafikplanering. Modelljärnvägar var dyra och
knutna till köpstarka samhällsskikt. Många kom aldrig längre än
till den spåroval de fick i julklapp.
Efter andra världskriget blev modelljärnvägen mer folklig i en tid
av växande fritid och ekonomi. Kvantitativt kan man tala om en
svensk guldålder 1945 -1975. Så länge var modelljärnvägen
(bredvid kemilådan) det mest avancerade man kunde ha på
pojkrummet. För nästa generation var tåg gammaldags. TV-spel
och datorer tog över. Modelljärnvägar blev en exklusiv hobby
för medelålders män. Undantag finns. Ann-Marie Brandt vid
Skövde modelljärnvägsklubb har räknats som en av landets
främsta modellhusbyggare.
Annars finns en märklig spännvidd modellrallare mellan
Hermann Göring och Rod Stewart, liksom mer lågmälda
personer. Nörden eller excentrikern finns där, idag mer
accepterad än någonsin i folkhemmet.
1835-1945 LEKSAKER OCH BLECKPLÅT
Redan när järnvägen Nürnberg-Fürth invigdes 1835 göts
tennmodeller av tåg. 1862 tillverkades det första ångdrivna
modelloket i London. Mot 1800-talets slut utvecklades leksaksindustrin, främst i Nürnberg. Leksaker mass-producerades i
litograferad bleckplåt, sammansatt med invikta flärpar i små
slitsar, s. k. ”nürnbergnitar”. Under tiden hade leksakstillverkare
som Märklin och Fleischmann etablerats. Under 1880-talet
grundades Gebrüder Bing, som från 1885 tillverkade
urverksdrivna leksaker, bl. a. tåg. På en mässa i Leipzig 1891
presenterade Märklin ett system med urverkståg på räls med
växlar och signaler. Innan 1800-talet gick ut började man sätta
elektriska motorer i tågen.
Olika spårvidder utvecklades (Spår 1, 48 mm, Spår 2, 54 mm
och Spår 3, 75 mm). Under 1900-talets första decennier var
Spår 1 (skala 1:32) och Spår O (skala 1:45) vanligast. Det
tidiga 1900-talet dominerades på kontinenten av firmorna Bing,
Märklin, Carette och Bub, i England av Basset-Lowke och
Hornby och i USA av Lionel och American Flyer. Skala O
blev vanligast. För denna fanns urverkståg, elektriska tåg men
också spriteldade ånglok. Liksom urverkstågen kunde dessa
stoppas med signaler.
Försök med mindre skalor gjordes, bland annat av firma Trix.
Vid 1930-talets mitt gick det att tillverka små el-motorer. År
1935 presenterade Märklin elektriska tåg med 16,5 mm
spårvidd, mittledare och plåtbanvall, ett system som utvecklats
successivt sedan dess. Skalan hette 00, senare HO och kom
efterhand att definieras till 1:87. Tågen blev alltmer förebildstrogna. Redan 1938-1939 bildades modelljärnvägsklubbar i
Stockholm och 1945 i Göteborg. I Nazi-tyskland lät Hermann
Göring på 1930-talet anlägga en stor modelljärnväg i skala 0 i
residenset Karinhall.
1945-1975 KVANTITATIV GULDÅLDER
Andra världskriget innebar ett avbrott för den nya hobbyn.
Märklin och andra ställde om till krigsproduktion. I Sverige
dominerades 1940-talet av hembyggen. Redan 1945 var
modelltågsproduktionen igång igen och 1949 hävdes de sista
hindren mot svensk modelljärnvägsimport. Märklin- och
Fleischmanntåg i skala O kunde, liksom Märklins HO-tåg säljas
till det svenska folkhemmet. Efter kriget lanserade Märklin
metallgjutna modellgodsvagnar.
År 1953 övergick Fleischmann till tåg i skala HO och 1954
övergav Märklin helt skala 0. Konkurrensen hårdnade.
Märklins och Fleischmanns tåg var inte kompatibla. Medan
märklintåg går på 16 volt växelström och mittledare går
fleischmanntåg (och nästan alla andra märken) på 12 volt
likström med plus i en räl och minus i den andra. Märklins
fördel är driftsäkerheten medan fleischmannsystemets är
modelltroheten. Eftersom systemen inte kunde förenas gällde
det att vinna kampen om startsatserna, vars pris
subventionerades.
Konkurrensen framtvingade för Märklins del mer förebildsmässig räls med punktkontakter istället för mittskena.
Med den nya serien godsvagnar i ”thermoplast”, lanserad i
1952 års katalog, gjorde ett nytt material sitt intåg i
modelltågens värld. Den litograferade plåten fortsatte dock att
användas för personvagnarna.
Modellhusen gjordes vid början av 1950-talet av plåt eller trä
och kartong, exempelvis av Vau-Pe. Den ledande firman Faller
kombinerade kartong, trälister och plastdetaljer för att 1953 gå
över till plastbyggsatser, liksom andra tillbehörsfirmor,
exempelvis Kibri och Pola.
Den tyska dominansen i Sverige gjorde att många
modelljärnvägar byggdes efter tyska förebilder. Ideallandskapet var romantiskt och hämtat från Schwarzwald eller
Alperna. Bland branta berg, tunnlar och broar kunde tyska,
franska, österrikiska, schweiziska och italienska tåg samsas. En
ledande firma på landskapssidan var Noch.
I Sverige fanns sedan 1940-talet önskan att avbilda
hemlandets tåg och landskap. Mästerbyggaren Uno Milton
skapade 1956 en idealmodelljärnväg, som än idag visas på
Tekniska museet i Stockholm. Här går hembyggda svenska tåg
genom ett naturtroget småländskt landskap.
Märklin och Fleischmann erbjöd från 1957 svenska Da-lok
med SJ-bruna vagnar. Reklammålade svenska gods-vagnar
av högsta kvalitet tillverkades från 1957 av italienska Pocher,
liksom personvagnar. Under 1960-talet kunde man köpa
Märklins svenska tankvagnar eller Fleischmanns ASG-vagn.
1967 kom RC-lok och nya personvagnar i plast. Österrikiska
Liliput var en annan firma som erbjöd svenska vagnar. Från
1967 blev österrikiska Roco ett stort företag.
Efterhand lanserades ännu mindre skalor. År 1960 kom Nskalan (1:160 på 9 mm spår och 1972 lanserade Märklin Zskalan (1:220 på 6,5 mm spår). Märklin lanserade 1970 Kskenan med plastslipers som ett alternativ till plåträlsen.
Perioden 1945-1975 var en guldålder för den breda
modelljärnvägshobbyn, när modelltåg stod på varje pojkes
önskelista. Modelltågen sålde bra i leksaksaffärerna och det
gavs regelbundet ut handböcker. Skribenter som Jan Jangö
gav ut järnvägsböcker och tidskrifter, som Allt om Hobby,
grundad 1966. I Helsingborg blev den 1957 grundade butiken
Hobby-Center en viktig specialbutik. Även Bröderna Boréus
hade en stor modelljärnvägs-avdelning.
1975-2016 EXKLUSIVITET OCH DIGITALTÅG
På 1970-talet fick de tyska modellhusen konkurrens av danska
Heljan, vars hus för skånska modellrallare stämde bättre med
verklighetens. Hus, vagnar, modellbilar (ex. Wiking) och
tillbehör (ex. Preiser) blev allt mer modellenliga. Märklin höll
länge fast vid sitt vagnsortiment. Nybörjarvagnarna såg ända
fram till 1980 ut som de gjort vid 1950-talets mitt. Bokserien
Järnvägshobby 1-4 (1976-1987) sammanfattade de bästa av
1970-talet. Här kunde man läsa om modellenliga
klubbanläggningar m. m.
År 1979 publicerade Allt om Hobby det första reportaget om
Westergötland-Nerikes
järnvägar,
alias
Skövde
modelljärnvägsklubb. Utsökt foto, fingerad historik och högkvalitativa modeller satte en helt ny norm för vad en
modelljärnväg kan vara. Krister Brandt gjorde litteratur av
hobbyn. Under 1990-talet utgavs årsboksserien Modelltåg
under hans redaktion. När tillväxten hos ungdomen avstannade
blev modelljärnvägshobbyn alltmer ett dyrt specialintresse för
medelålders män. Från 1984 kunde tågen styras med
digitalteknik, något Rutger Friberg beskrev.
Modellerna blev mer exakta, allt fler småtillverkare
etablerades,(ex. svenska Perl, Jeco och norska NMJ). Märklin
lanserade 1996 C-rälsen med plastbanvall och svenska tåg i
små engångsserier. 1930-talståget med äkta träpanel från 1988
tillhör de mer bekanta. År 2000 upphörde Märklin med sina
klassiska plåtskenor, ett system som då funnits sedan 1935.
Efter millennieskiftet har Allt om Modelltåg, utgiven av
modelljärnvägstekniska rådet, utkommit som årsbok. År 2009
började den svenska specialtidningen Modelljärnvägsmagasinet utkomma.
NUTIDA INGÅNGAR I HOBBYN
I specialaffärer, som Eurohobby i Munka Ljungby eller Hobby
Center i Göteborg, finns ett rikt utbud. Endast fantasin, tiden,
platsen och plånboken sätter gränser för
MODELLJÄRNVÄGENS MAGI. Två gånger om året hålls
Leksaks- och Nostalgimarknad på Fredriksdal i Helsingborg
(6 mars 2016), där många klassiska modelltåg omsätts. I
välsorterade pressbyråer kan man köpa ledande internationella
tidsskifter som amerikanska Model Railroader och tyska MIBA.
På Internet hittar man otaliga sidor, bilder och klipp med
anknytning till modelljärnvägshobbyn. På sajter som Tradera
handlas flitigt med begagnade modelltåg. Dags för en titt på
pappas vind?
HOBBYNS BEGRÄNSNINGAR
Modelljärnvägen som hobby brukar begränsas av ekonomi och
plats. Under de perioder D-marken stod stark var tyska
importvaror dyra. Idag är hobbyn billigare, inte minst för den
som köper begagnade tåg på samlarmarknader. Bredvid
kvalitetsmärken som Märklin och Fleischmann etablerades
billigare modelltåg från Asien och Sydeuropa (Lima och
Electrotren). Vissa hade lågpriskaraktär, andra konkurrerade
med lägre löneläge. Östblocket hade sina egna tillverkare.
Platsfrågan brukar lösas med skalakompromisser. På en
modelljärnväg är kurvradierna mycket skarpare än i
verkligheten. Tågen är kortare liksom vagnarna (i synnerhet
boggivagnarna). Husen är oftast i en något mindre skala. På en
leksaksnivå fungerar allt detta medan den seriösare
modellbyggaren vill hålla på skalatroheten, något som endast
blir möjligt på stora klubbanläggningar.
MODELLJÄRNVÄGAR I KULLABYGDEN
Kanske var det i barnkammaren på Krapperup som
Kullabygdens första elektriska tåg rullade? Modelltågshjul
kunde pressas av järnpulver från Höganäsbolaget, något som
föranledde ett fotografi där Sven Hulthén kör amerikanska
Lionel-tåg med sin son och namne. Större modelljärnvägar i
Höganäs fanns bland annat på målaren Tage Rydbergs vind i
kvarteret Oden och i Stadshusets källare (!), där vaktmästaren
Georg Lord 1966 målade landskapsfonder direkt på väggarna.
Kring 1980 var konstnären Ebbe Höglunds ”Lilla Europa” i
Konstnärs-gården i Mölle en bekant sevärdhet, lanserad som
”Europas största modelljärnväg”.
Modelltåg kunde i 1950- och 60-talens Kullabygd köpas hos
Handelsfirman Kullen i Strandbaden (Krapperupsvägen 5)
liksom i järn- och leksakshandeln, exempelvis hos Anton Widov
på Köpmansgatan 17 och hos Thornblads på Storgatan. På
1990-talet fanns Hobbyboden på Bruksgatan 13. Leklådan på
Storgatan sålde modelltåg in på 2000-talet, liksom Lekia på
Storgatan 19.
BYGGA; KÖRA ELLER SAMLA?
Det finns tre huvudströmningar inom modelljärnvägs-hobbyn.
För vissa står modellbyggandet i centrum, för andra körandet
och för ytterligare andra samlandet.
Byggandet kan ske med modellbyggsatser (out of the box),
men också som kitbashing (där modeller byggs ihop på nya
sätt), som konverteringar eller som scratch-bygge (där allting
tillverkas själv). Ofta kombineras teknikerna. En särskild teknik
är weathering (väderbitning/vädring), när man förser
byggnader, lok och vagnar med spår av slitage, rost, rök och
nedsmutsning.
Många väljer att avbilda en särskild epok i järnvägshistorien
med därtill hörande tåg. Avancerad tidtabellskörning
förekommer främst på klubbanläggningar.
Samlandet kan inriktas på olika tillverkare eller vagnstyper (ex.
tankvagnar).
Fåtöljrallare kallas den som läser om andras modelljärnvägar
men inte har någon egen.
Modelljärnvägens magi: Idé, text och produktion: Henrik Ranby.
Utställningens tåg tillhör olika samlare. Tack till: Eurohobby, Munka
Ljungby, Hobby Center, Helsingborg, Hobby Center Göteborg, Bengt
Petersson samt till Anders Ranby, som först introducerade mig i
modelljärnvägens magi.