1. No category

R E DA K TÖ R
Jan Lundquist · 0911-645 24 · familjenytt@pitea-tidningen.se
Piteå-Tidningen · Fredag 16 november 2012
27
D I T T & DAT T-S I DA N Det är inte bara journalisterna som gör tidningen. En av många ”kanaler” för
läsarkontakten är Ditt & Datt-sidan. Alla har säkert något att berätta. Välkommen med dina vardagshändelser rakt upp och ner, som text eller i form av bilder, under adress: Piteå-Tidningen, Ditt & Datt,
Box 193, 941 24 Piteå eller under mejladress familjenytt@pitea-tidningen.se. Bland insända bidrag
utlottas Trisslotter. (Åldersgräns 18 år)
Historien bakom storkommunen Piteå
STORKOMMUNFRÅGAN Lars Landberg, Piteå, tidigare rektor i Sjulnäs
och aktiv inom kommunpolitiken i Piteå, blickar i backspegeln. Berättar här,
och i ett antal avsnitt framöver, om arbetet med att lösa frågan om sammanslagning av de fyra Piteå-kommunerna till en storkommun. Han har skrivit en
uppsats i statskunskap kring ämnet. Tyngdpunkten i berättelsen ligger mellan åren 1958–1965. Landbergs material är rätt omfattande, främst protokoll,
men även intervjuer, tidningsinsändare och referat. De senare huvudsakligen
från hösten 1965 fram till april 1966.
reDan på 1800-talet framfördes
tankar om befolkningsmässigt
tillräckligt stora kommuner. Sålunda lade landshövding P. Sandelhjelm år 1833 fram ett förslag
om ny kommunindelning, där
han pekade på nödvändigheter av
större socknar, minst 1500 invånare, för att klara de ökade kraven
från sockenmedlemmarnas sida.
Men samtidigt framhävdes nödvändigheten av att befolkningen
i kommunens olika delar aktivt
skulle delta och bestämma kommunens utveckling, varigenom
man skulle erhålla medborgerlig
fostran och ansvarskänsla till båtnad både för kommun och stat.
Människan har i alla tider haft
ett behov av att sluta sig tillsammans. Detta skapade våra första samhällen, byarna. Samordningsproblem torde även då ha
funnits. Avgörandet av frågor
som berörde flera medlemmar
i byarna hänsköts till byalaget.
Med kristendomens intåg i vårt
land uppfördes kyrkor, som betjänade ett visst antal byar. De,
som sökte sig till samma kyrka
tillhörde en socken.
Dess meDlemmar haDe skyldig-
het att gemensamt svara för din
kyrkas angelägenheter. Så småningom fördes andra gemensamma angelägenheter till socknarna,till exempel viss fattigvård och
omsorg om undervisning åt allmogens barn. Det fanns en stark
önskan hos medlemmarna själva
att utvidga den egna bestämmanderätten inom socknen. En stark
kungamakt, ständiga krig, en
mäktig ämbetsmannakår liksom
en dominerande kyrka, även inom
borgerliga beslutsområden, gjorde att ännu på 1800-talet sockenbornas självstyrelse i många
avseenden hade svårt att göra
sig gällande. Till detta kan också anföras, att rösträtten endast
var förbehållen jordägare och besuttna.
men Delvis meD impulser från
andra länder bryter nya tankar
fram. Från bland annat de liberala idéerna och från franska re-
Lars Landberg, Piteå, berättar
här och i ett antal kommande avsnitt, historien bakom kommunsammanläggningen i Piteå.
volutionen härstammar uppfattningen att kommunen har en
okränkbar rätt till att handha sina
egna angelägenheter. Så får vi då
i Sverige vår första kommunallag
år 1817, förordningar om sockenstämmor och kyrkoråd. Dessa
lagfäster i stort det, som tidigare
var praxis, men det väsentliga är,
att det fastslås, att socknen blir en
självständig juridisk person, som
kan fatta beslut för kommunens
medlemmar. Den kommunala självstyrelsen blir i lag erkänd
även om prästen fortfarande är
socknens obestridde ledare och
statens inflytande är stort.
1862 års förorDning gav var-
je kommun frihet att handla efter egna förutsättningar och eget
val. Men dessa förutsättningar
kom genom kommunens anknytning till sockenindelningen att bli
synnerligen olika. Dessutom blev
efter han genom industrialismens genombrott stora förskjutningar i befolkningsunderlaget,
som gav tillväxt åt städer och
tätorter, men folkminskning på
landsbygden. Småkommunernas svaga ekonomiska underlag hade svårt att bära de ökade
förvaltningsuppgifterna. Nära
hälften av landskommunerna hade sålunda 1940 mindre än
1 000 invånare.
år 1943 tillsattes den så kallade
kommunindelningskom-
Regler för kontorspersonal
FOTO: Therese heDm AN
Advent
Vita flingor faller
i frostig vinterdag.
Naturen så stilla
den väntar högtidsdag.
Det är advent på jorden
vi tänder åter ljus,
som värmer våra sinnen
då mörkret faller på.
Advent, en stilla väntan,
som förebådar jul.
Ljus i vintermörkret
då dagarna är grå.
Ingrid Kvist
Rune Bergman, Piteå, har bidragit med ett klipp om regler för
kontorspersonal år 1852.
1) Gudfruktighet, renlighet och
punktlighet är nödvändiga för
god affärsverksamhet.
2) Antalet arbetstimmar per
vecka har företaget nu beslutat
minska, kontorspersonalen behöver i fortsättningen bara arbeta mellan klockan 7 på morgonen
och klockan 6 på kvällen.
3) Morgonbön hålles varje morgonpåhuvudkontoret.Allamåste
vara närvarande.
4) Personalens klädsel skall vara
måttfull. Kontorspersonalen får
ej roa sig med att klä sig i plagg i
ljusafärger.Långstrumporärförbjudna, såvida de inte är i mycket
gott skick.
5) En kamin står till förfogande
för personalens trevnad. Var och
en av personalen skall vid kall väderlek varje morgon ha med sig 2
kilo kol för eldningen.
6) Ingen av de anställda får lämna arbetsrummet utan tillstånd
av herr Ryder. Uträttande av naturbehov är dock tillåtet och personalen skall använda den del av
trädgården som ligger vid andra
grinden. Personalen skall själv
tillse att denna plats hålles i ordning.
7) Allt samtal är förbjudet under
kontorstid.
8) Begäret efter tobak, vin och
sprit är en mänsklig svaghet och
nyttjande av dessa ting är helt
förbjudnaförvåraanställda.Detta gäller också under fritiden.
9) När nu antalet arbetstimmar
så drastiskt har minskat har vi
beslutat tillåta intagande av föda
mellan klockan 11.30 och 12. Arbetet får dock under denna tid
under inga förhållanden avstanna.
Kommentar: Som tur är har utvecklingengåttframåtsedandessa regler skrevs för 160 år sedan.
TUMMEN UPP
... för Älvsby församling som reparerat sina
garage och förråd på Kyrkmalmen. Snyggt!
Eva Lindgren
... för sjuksköterskor och övrig
personal på Solbacken för god
omvårdnad och det vänliga bemötandet!
Arne
mittén under ordförandeskap av
landshövding Malte Jacobson.
Kommittén fann, att de största
olägenheterna med de små kommunerna var den svaga ekonomiska bärkraften. Vidare påpekades den bristande tillgången
på lämpliga förtroendemän, varför den dåvarande kommunindelningen ej kunde anses motsvara de ökade krav, som genom
den snabba samhällsutvecklingen ställdes på kommunerna som
bärare av folklig självstyrelse.
viD kommunallagarnas tillkomst hade man visserligen tänkt
sig samgående mellan småkommunerna för att klara av vissa
kostnadskrävande uppgifter.Men
kommunerna visade föga vilja till
sådant samarbete. Endast på ett
område kom samarbetet igång i
någon egentlig omfattning, nämligen inom polisområdet, mest
beroende på att länsstyrelsen här
styrde utvecklingen. Istället fick
staten rycka in med bidrag till den
kommunala verksamheten. Detta
inflytande undergrävde i viss mån
den kommunala självstyrelsen.
år 1946 utfärDaDes lagen om ny
kommunindelning år 1952, varigenom landskommunernas antal
minskades från 2 281 till 816. Man
eftersträvade ett befolkningsunderlag mellan 2 000 – 3 000 personer. I Västerbottens och Norrbottens län företogs därför ingen
nyindelning.
Älgpasset
Jag sitter nu på pass högt
uppe i ett torn. Kommunikation är kass och ingen älg med
horn.
Dimman rullar av och an så
sikten den är noll. Allt i dimman helt försvann. Det blir
svårt att hålla koll.
Här är tyst och stilla endast
korpen är alert. Får nog denna saken gilla. Hoppas det är
mödan värt.
Plockar fram min kaffemugg
medan dimman än är kvar.
Ser ändå ej ett enda dugg. Min
ryggsäcksmacka fram jag tar.
Men plötsligt solen gör entré bakom min frusna rygg.
Skönt att åter kunna se. Nu
känner jag mig trygg.
En timme går och kanske
två utan skall och utan älg. De
i någon dunge stå och önskar
oss en trevlig helg.
Elly Westberg
... för Elisabeth Marklund, en
fantastisk person som sett/ser
till dementas vård och behov.
Hon borde kopieras i mångfald. Hon är imponerande i att
orka stå upp trots mycket motstånd. Vilken vardagskämpe
hon är med mängder av empati, klokskap och respekt för
vårdtagarna.
Elisabeth Öhlund
... för Fredrik Olofsson, teknik- och gatukontoret, Piteå
kommun, för ditt vänliga bemötande, din hjälpsamhet och din
medmänsklighet.
En skattebetalare
... för Inga-Britt och Berit, som
planerar, kallar och genomför
FK-pensionärernas gemensamma lunch all uppskattning från
oss alla.
FK-agent
... för Jan och Anders för den
fina utflyktsplats ni iordningställt vid Piteälvens strand med
egentillverkad eldstad och bänkar. Mycket uppskattat.
Tacksam flanör
... för vår distriktssköterska
Elisabet Johansson Tack för all
hjälp och råd vi fått. Lycka till
med det nya jobbet.
Agneta och Ralph
... för Garibalders/ Abborrträsk
samt Mia och Gurli /Arvidsjaur
för trevlig underhållning på vårt
medlemsmöte. Vilka glädjespridare ni är.
Hjärt-och lungföreningen i
Arvidsjaur
... för Källbokören för den fina
sången som framfördes vid
Samvaron den 9 november.
Inga och Harry E.
... för Anders Nordins alltid så
genomtänkta och tydliggörande insändare. Hoppas många
läser dem!
Flitig tidningsläsare
... för personalen avdelning 3
A, Piteå älvdals sjukhus, för
god service under allhelgonahelgen. En särskild tummen
upp för nattpersonalen som
ordnade så att alla fick sova.
Överläkare Tomas Olsson och
sjuksköterskan Astrid hjälpte
mig att göra ett arbets-ekg och
samtalet efteråt skingrade alla
mina farhågor.
Gunnar