1. No category

Didaktisk lärarhandledning
Innehållsförteckning :
Ett levande läromedel
1. Inledning 1
2. kontakter2
3. Kursplan3
4. Handalfabetet4
5. Siffror, tal och tidstecken
7
6. Teckenförråd10
7. Ägo-hjälpverb14
8. Satser på teckenspråk
16
9. Tecken utan svensk munrörelse \Genuina tecken
19
10. Lokalisation21
11. Adjektiv24
12. Verb26
13. Texter29
Inledning:
Händernas Värld – ett levande läromedel!
Du håller nu ett nytt material i din hand. Det är ett nybörjarmaterial i teckenspråk som kan
anpassas till olika elevgrupper, eftersom inlärningen kan ske med både ljud, bild, tecken och
text. Eleven kan själv välja arbetssätt genom att aktivt välja bort eller till de olika funktionerna
ljud, bild, tecken och text.
Materialet lägger en tonvikt på teckenförrådet som bas för inlärningen och vi har försökt att
täcka så många som möjligt av de områden som ungdomar har i sin närhet. De visade meningsexemplen är korta och enkla, allt för att eleverna ska känna att de direkt kan följa med
och imitera de meningar som visas.
Vi har delat upp materialet i tio kapitel som berör olika grammatiska delar i teckenspråket.
Vissa av de begrepp som används känns kanske främmande för den enskilde eleven och därför
finns tecknad/skriven/talad information i stor utsträckning.
Som stöd för läraren vid handledning av eleven beskrivs de tio grammatiska områdena i denna
lärarhandledning.
Vi hoppas att ni får en trevlig upplevelse med detta material!
1
Kontaktinformation Händernas Värld
Specialpedagogiska skolmyndigheten SPSM
Projektledare:
Pia Westlund
Projektledare
Utveckling och Framställande av Läromedel Specialpedagogiska skolmyndigheten Mellringe
Box 1304, 701 13 Örebro
Besöksadress: Mellringevägen 102
Tel direkt: 010 - 473 60 26
Växel : 010 - 473 50 00
Mobil: 0722 14 93 70
E -post: pia.westlund@spsm.se
Internet: www.spsm.se
2
Länk till kursplanen Teckenspråk för hörande” finner du nedan:
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/teckensprak-for-horande
Kursplan - Teckenspråk för hörande
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/teckensprakfor-horande
3
Kapitel 1 Handalfabetet
Information:
Handalfabetet i svenskt teckenspråk används när det inte finns ett tecken, vid bokstavering av namn
och främmande ord.
Ibland bokstaveras även ord som har ett tecken, därför att man vill ge ordet en emfatisk1 betoning.
Till exempel kan jag betona uttrycket ”jag vet” genom att bokstavera det: V-E-T PEK-c2.
När man avläser bokstavering fäster man blicken i den nedre delen av ansiktet på den som
bokstaverar. Munnen formar ordet med en munrörelse som påminner om det svenska ordet3 och den
manuella bokstaveringen blir då ett stöd för avläsningen. Detta innebär att man kan
rationalisera bokstaveringen, vilket sker i några av de kategorier som finns under Fördjupning. Där
finner du strykning, assimilation och bokstaverade tecken.
Varje kapitel/område har en info ruta som ger ledning vad kapitlet/området handlar om.
1. Med eftertryck, ofta betonat med stark känsla.
2. På teckenspråk markerar man i text PEK-c (första person) och PEK-f, PEK-v eller PEK-h när man syftar på andra eller tredje person, beroende på var denne är placerad.
3. Ett tecken som BORD får en munrörelse som ser ut som [BO], –rd syns alltså inte i själva munrörelsen.
4
Upplägg:
•
Inledningsvis kan eleven scrolla sig fram till enskilda handformer
på de bokstäver som han/hon vill öva på.
•
Därefter kommer ett par övningar där ett namn eller ord bokstaveras
och tre olika svarsalternativ dyker upp.
Klickar eleven på rätt svarsalternativ så följer automatiskt nästa övning,
annars visas bokstaveringen ännu en gång.
5
•
Under Fördjupning kan eleven lära sig mer om de grammatiska delarna inom
området, för att sedan gå vidare till de olika övningarna.
Där finns tre olika svårighetsgrader på övningarna, så att varje elev kan träna på sin egen nivå och i sin egen takt.
Observera:
•
Bokstaveringen sker med händerna, men det är i den nedre delen av ansiktet som man fäster blicken. Detta kan vara speciellt svårt för nybörjare som ofta har ett outvecklat perifert seende och därför gärna tittar på händerna när de avläser bokstavering. Med tydliga munrörelser och repetition tränar man eleverna att fokusera blicken i ansiktet och inte på händerna. Så
småningom vidgas också det perifera seendet och eleven kan ta in såväl hand- som munrörel
serna. Vägen dit går enbart genom träning.
•
Tips:
När elever lär sig tecknen för de separata bokstäverna utgår man ofta från ett grundläge där till exempel A utförs uppåtriktad och vänstervänd4. När A förekommer i ett bokstaverat sam
manhang kan handformen däremot utföras i ett annat läge. Handformen A är med andra ord rörlig och kan anpassas efter de handformer som står före och efter. En handform kan vara fast eller rörlig. De fasta handformerna påverkar alltid de vridbara och rörliga handformerna. Sträva efter att minimera onödiga rörelser hos axlar och armbågar och låt handlederna arbeta så att bokstaveringen utförs i ett naturligt och mjukt flöde.
•
Tänk på att det tar tid att lära sig avläsa och bokstavera flytande. Låt det ta tid, men
uppmana eleverna att träna bokstavering varje dag.
Att bokstavera text på skyltar när man åker bil eller buss är ett tips.
Att försöka bokstavera efter textningen på tv:n är ett annat.
4. En uppåtriktad handform innebär att en tänkt pil på handryggen riktas uppåt, den vänstervända
handen har handflatan vänd åt vänster.
6
Kapitel 2 Siffror och tidstecken
Information:
Siffror och tidstecken visas med enkla handformer och kombinationer av flera handformer.
Liksom de bokstaverade tecknen i kapitel 1 finns här tecken som en gång i tiden tecknades på
ett annat sätt.
Jämna tiotal markeras med en böjning på fingrarna. I exempelvis tecknet för 20 är denna
böjning en kvarleva från det sammansatta tecknet 2+0. Man har alltså rationaliserat bort hela
rörelsen ner till ”0”. Denna rörelse förekom ursprungligen endast vid jämna tiotal, men man
kan exempelvis se den förekomma också i kombination med 2+3 = 23. Vi rekommenderar att
man inte lär ut böjningen annat än vid tiotal, eftersom det blir krångligt och jobbigt att behålla
böjningen vid teckenutförande med högre tempo.
Alltså: Böjning vid jämna tiotal och raka fingrar mellan tiotalen.
Under kategorierna Klockan och Pengar finns exempel på flermorfemiga tecken5 där grunden
är ett siffertecken, men som med ett tillägg av en rörelse får betydelsen KLOCKA respektive
KRONA. Flermorfemiga tecken hittar du också under Fraser med tidsuttryck. Här kan ett
tecken genom en särskild rörelse ges betydelsen ”framtid” respektive ”dåtid”. Tecknet ENVECKA6 får betydelsen ”nästa vecka” om rörelsen är framåt och ”förra veckan” om rörelsen är
bakåt.
5. Ett flermorfemigt tecken har i sitt utformande minst två betydelsebärande enheter, i fallet med t.ex. TVÅ KRONOR tecknas med handformen V för betydelsen ”2” samt en nedåtgående rörelse för betydelsen KRONA.
Rörelsen i tecknet kan inte frikopplas och få en självständig betydelse, men i kombination med en siffra får den
betydelsen KRONA.
6. Tecken som markeras med ett bindestreck innebär att tecknet utförs som ett enda tecken men översätts med två ord.
7
Upplägg:
•
Inledningsvis kan eleven scrolla sig fram till enskilda handformer på de siffror
denne vill öva på.
•
Därefter är siffrorna uppdelade i grupper omental, tiotal och
hundratal.
8
•
Klockan och Pengar har varsin egen del med tillhörande tecken och övningar.
•
Fraser med tidsuttryck
Observera:
I grundtal 1–20 vrids handen med handflatan utåt under utförandet av siffrorna 11–19 för att sedan
återgå till att tecknas med handflatan vriden inåt. Det är alltså bara under 11–19 i grundform som handflatan vrids utåt på detta sätt. När man visar på ordningstal (1:a, 2:a etc.) vrids handflatan antingen inåt
eller utåt, men med en nedåtgående rörelse.
Tips:
Vissa handformer förekommer både i handalfabet och i siffror, exempelvis 2-V, 6-B.
Träna siffror och handalfabetet separat tills eleven känner sig säker på de olika handformerna,
öva därefter på att ”blanda” siffror och bokstäver som i V-O-L-V-O 740, S-A-A-B 900c.
9
Kapitel 3 Teckenförråd
Information:
Många tecken i teckenspråket är ikoniska, vilket innebär att tecknen bildas genom att de avbildar
hur något ser ut eller hur vi hanterar ett föremål.
Teckenförrådet förändras i takt med vår verklighet och vi kommer att få uppleva många nya tecken
och uttryck allteftersom tiderna förändras. Flera av de tecken som idag används kanske inte ses som
ikoniska, eftersom det inte längre finns någon koppling till dagens verklighet.
Som ett exempel på detta kan man ta upp tecknet RINGA/TELEFON. Det tidigaste tecknet uppkom
när telefonen uppkom och utfördes med en hållhand7 som snurrar i höjd med kinden. (Det tecknet
finns idag kvar i betydelsen ”Telia” eller ”ringa”, men räknas som ålderdomligt). Ett senare tecken är
flygplanshanden8 som avbildar hur man håller en telefonlur mot örat. Allteftersom tiden förändras,
förändras också tecknen. Därför finns det idag specifika tecken för texttelefon, mobil som Iphone/
Android samt bildtelefon.
7. Hållhanden utförs som om man håller exempelvis en tänkt nyckel i handen.
8. Flygplanshanden utförs med tummen och lillfingret raka, övriga fingrar infällda mot handflatan.
10
Upplägg:
Som vi nämnt tidigare är ett gott teckenförråd en viktig förutsättning för att kunna
kommunicera bra.
Vi har i detta kapitel samlat en mängd grundläggande tecken för ett basalt teckenförråd.
Familj , vardag och fritid är utgångspunkten och utgör de grupper vi valt att ta upp.
11
Städerna och länderna är många. Vi har bara valt ut några städer och länder i Europa. Bland
de svenska städer som har koppling till döva finns bland annat de fem orter där de fem specialskolorna för döva och hörselskadade ligger9 samt Västanviks folkhögskola utanför Leksand
som är den enda folkhögskolan för döva i Sverige.
De skolrelaterade tecknen är försedda med en mening där tecknet kan ses i sitt språkliga
sammanhang.
Tanken är att dessa fraser ska ligga nära elevens direkta vardag och därför lätt ska kunna
komma till användning i deras kommunikation.
9 De fem specialskolorna på grundskolenivå är Kristinaskolan, Härnösand; Manillaskolan, Stockholm; Birgittaskolan, Örebro; Östervångsskolan, Lund och Vänerskolan, Vänersborg.
12
Tips:
•
Låt eleven se hur man i många fall kan använda sin logik när man tecknar. Välj ut ett antal tecken som är ikoniska och låt eleverna gissa hur de ska tecknas. Ofta blir det rätt. Exempel på sådana tecken kan vara:
BOLL, FJÄRIL, ÄTA, MÅLA, HUS, BÅT, och BIL.
•
Efter varje nytt område där eleven tillägnat sig tecken kan man förslagsvis
stanna upp och föra en dialog där eleven får använda dessa tecken.
Till exempel kan eleven få berätta om sin egen familj, sin favoriträtt eller hur han/hon är klädd för dagen.
•
Låt eleverna välja en stad och berätta om en av skolorna för döva
och hörselskadade.
•
Samtala med eleverna om deras semesterresor. Låt dem använda kartan i
programmet för att visa hur de har rest och vart.
13
Kapitel 4 Ägo- och hjälpverb
Information:
När vi i svenskan använder verbet ”har” behöver vi aldrig tänka på vilken funktion ordet har,
eftersom ägoverbet ”har” och hjälpverbet ”har” både uttalas och skrivs likadant.
Funktionen på teckenspråk är densamma som i svenskan, men här måste vi lära oss olika tecken.
14
Upplägg:
•
Ägoverbet och hjälpverbet, samt de negerande tecknen av dessa, visas först var för sig och till varje tecken finns också ett antal exempel.
•
Därefter följer en övning där de fyra tecknen förekommer i blandade meningar . Eleven kan här välja att titta på texten, försöka teckna själv och därefter titta på den
tecknade meningen- eller i omvänd ordning.
Observera:
•
Teckenspråkets hjälpverb HA-GJORT/VARIT utförs med ett tecken. Negation av samma tecken utförs också med bara ett tecken. Det innebär att en mening som ”Jag har inte varit i England” tecknas med enbart tre tecken: HA – INTE ENGLAND PEK-c. Uppmärksamma gärna eleverna på denna skillnad mellan svenska och teckenspråk.
15
Kapitel 5 Satser
Information:
Svenskt teckenspråk räknas i likhet med svenskan som ett SVO-språk, det vill säga att i en rak
påståendesats följer satsstrukturen mönstret SVO (subjekt-verb-objekt).
Till skillnad från svenskan, som får omvänd ordföljd i frågor, visar man istället dessa skillnader
genom olika grammatiska signaler i ansiktet. En av dessa grammatiska signaler visas genom
ögonbrynens rörelser.
Höjda och sänkta ögonbryn kan visa på olika typer av frågesatser (se nedan), medan påståenden
utförs utan rörelser av ögonbrynen.
Ett påstående uttrycks med ”neutrala” ögonbryn, exempelvis TRÖTT PEK-c för ”Jag är trött”.
En ja/nej-fråga (f) har samma teckenföljd som ett påstående, men ögonbrynen höjs och
____________f
överkroppen lutas framåt en aning: TRÖTT PEK-f
Frågeordsfrågor (fof) är de frågor som inleds med något av tecknen för VAD, VEM, VILKA,
VAR, NÄR, HUR, VARFÖR och VAD. Dessa signaleras i regel med sänkta ögonbryn.
Negationer uttrycks enkelt genom huvudskakning. Det som är typiskt för teckenspråk är att
man kan göra flera saker samtidigt. Du kan teckna och skaka på huvudet samtidigt som du utför
meningen.
16
Upplägg:
•
Den första delen fokuserar på enkla fraser och där kan eleven se hur man på tecken
språk ofta markerar nyanser och betoningar med hjälp av signaler i ansiktet. Även negationer kan markeras med enbart huvudskakningar.
•
Den andra delen visar meningar med emfas som betonar en känsla eller ett uttryck.
•
Därefter följer ja/nej-frågor och frågeordsfrågor med exempel till respektive område.
•
Den sista delen visar hur frågor respektive påståenden på teckenspråk är uppbyggda . Dessa meningar tecknas exakt likadant, med undantag av ansiktets signaler.
Det enda som skiljer är just ansiktet, och det visar hur viktig den delen är i teckenspråk.
17
•
Delen Öva själv/Teckna Själv visas texten först, televen får en chans att teckna själv och kan sedan klicka fram filmen för att kontrollera att han/hon har
tecknat rätt.
•
Delen övasjälv/vad tecknas? visas alternativen först. För träning kan man teckna dem själv och sen spela upp filmen och svara. + dump
Observera:
•
De grundläggande reglerna säger att en ja/nej-fråga tecknas med höjda ögonbryn och frågeordsfrågor med sänkta. Däremot kan man ibland se en frågeordsfråga tecknas med höjda ögonbryn i sammanhang där man vill ha en mjukare form, till exempel om man talar till ett barn eller vill signalera artighet när man frågar någon okänd.
•
Många reagerar starkt på de sänkta ögonbrynen i frågeordsfrågorna. Dessa signalerar för många personer ilska och ett negativt ansiktsuttryck. Detta är helt rätt, men ansiktet i teckenspråk har ytterligare en funktion än känslouttryck. I frågeordsfrågornas fall handlar det om en grammatisk funktion som signalerar en typ av sats. Diskutera gärna detta med eleverna och prova er fram försiktigt.
Tips:
Låt eleverna få betrakta sig själva i en spegel när de tecknar de olika fraserna. Som nybörjare har
man en otränad uppfattning om hur man använder ansiktet och eftersom man inte ser sitt eget
ansikte är det viktigt att få en uppfattning om hur ens signaler ser ut. Ofta tror nybörjare att de
rör ansiktet mer än de gör.
18
Kapitel 6 Tecken utan svensk munrörelse
Information:
”Kärt barn har många namn” brukar man säga och denna grupp av tecken har under åren haft
många olika beteckningar. De kallas ibland för ”Genuina tecken”, ibland också för ”Tecken med
fast oral komponent”.
Här kommer vi att referera till dem som ”Tecken utan svensk munrörelse”.
Tecknen utförs – som namnet antyder – med en munrörelse som inte är inlånad från svenskan.
Vi visar ett antal sådana tecken och ger även exempel på hur de används i ett
antal meningar.
Betydelsemässigt har tecknen i denna grupp en karaktär av idiom, det vill säga att de är specifika
för just teckenspråket och kan ha flera olika översättningar, beroende på vilket sammanhang de
tecknas i.
I många fall sammanfaller översättningen med svenskans idiomatiska uttryck som ofta beskriver
en känsla och en reaktion inför olika situationer.
Till exempel kan det svenska uttrycket Ta tjuren vid hornen användas för att beskriva en situation där man är rädd och orolig inför något som man ändå väljer att genomföra. I samma situation kan man använda tecknet TA-MOD-TILL-SIG10 . Detta tecken beskriver bildligt talat hur
man ”trycker undan” en känsla för att kunna genomföra det man måste.
10. Utförs med en knuten hand som förs från vänster axel och snett nedåt med bibehållen
kontakt.
19
Upplägg:
•
Kapitlet är upplagt så att tecknen visas i grupper om fem tecken åt gången, med ett
exempel till varje tecken.
•
Därefter ges ytterligare exempel, men i blandad ordning.
•
Förutom att enbart träna på förståelsen av dessa tecken kan mer djupgående jämförelser mellan svenska och teckenspråk gås igenom.
Här kan det vara intressant att titta på skillnader i ordföljden och hur man översätter de lika tecknen.
Tips:
Totalt ges exempel på 15 olika tecken ur denna grupp – men det finns många fler!
Låt gärna eleverna själva få fundera på om de har sett andra tecken som skulle kunna vara ett
tecken ur denna kategori och diskutera kring detta.
20
Kapitel 7 Lokalisation
Information:
Teckenspråk brukar definieras som ett visuellt-gestuellt språk, men det är också ett spatialt
språk11.
Detta innebär att teckenspråket utnyttjar höjd, bredd och djup
i teckenrummet.
Framför kroppen finns det utrymme som används på många olika sätt i teckenspråk och som
vi refererar till som
teckenrummet. Ibland kan detta utrymme framför kroppen fungera som en ”miniscen” där
man målar upp händelser,
skeenden och personer som man refererar till.
En tänkt person i en handling kan agera utifrån olika tänkta positioner. Den som tecknar kan
också referera till dessa
positioner genom att peka mot den plats där den tänkta
personen finns, eller där handlingen äger rum.
När man beskriver ett rum tänker man sig att man står i dörröppningen till detta och sedan
”målar” man upp de olika delarna/möblerna i rummet i det tomma utrymmet framför kroppen. Vanligtvis talar man först om vad man syftar på, till exempel ”säng”, och därefter placeras
sängen ut i rummet på den plats som den har i verkligheten. På så vis blir utrymmet framför
kroppen en bild av verkligheten.
11. Se Teckenspråk och teckenspråkiga, Kunskap och forskningsöversikt, SOU 2006:29, s. 18.
21
Upplägg:
•
Inledningsvis tecknas ett antal meningar som visar sakers position i förhållande till
varandra .
•
Därefter visas en bild på ett rum . Detta rum är en interaktiv bild där olika punkter lyses upp när man klickar på dem. Eleven kan prova att teckna vad som visas på bilden och sedan klicka på partiet i bilden för att få se hur det tecknas i filmrutan.
22
Tips:
•
Låt eleven beskriva sitt eget rum för en kompis. Kompisen får rita upp rummet på ett papper och därefter låta den som berättat titta på teckningen och kommentera.
Detta ger god träning i att bygga upp en inre bild av något beskrivet.
Flera moment ingår i denna övning, inte minst för den som sitter mittemot och
”lyssnar” och som får träna sig i att tänka spegelvänt.
•
Skapa fler sammanhang utifrån det rum ni befinner er i och teckna som i de första
meningarna och beskriv hur saker förhåller sig till varandra.
23
Kapitel 8 Adjektiv
Information:
Adjektiv är den ordklass som beskriver ett substantiv. Ibland placeras adjektivet före
substantivet och ibland efter.
Om adjektivet placeras efter substantivet så får det en predikativ12 funktion.
Båda sätten fungerar, men man kan med fördel diskutera med eleverna om de själva upplever
någon skillnad mellan de båda sätten att teckna.
För att ytterligare beskriva använder sig teckenspråket av storleksbeskrivningar med speciella
munrörelser där själva den orala delen anger om något är litet eller stort, respektive mycket litet
eller mycket stort. Dessa munrörelser ger alltså en subjektiv uppfattning om hur stort man uppfattar föremålet som man talar om.
Med munrörelsen [m] får tecknet betydelsen ”normal”.
Med munrörelsen [sa] får tecknet betydelsen ”stor, mycket stor”.
Med munrörelsen [u] får tecknet betydelsen ”liten, mycket liten”.
Med munrörelsen [()] får tecknet betydelsen ”grov, tjock”.
(Den sista munrörelsen utförs genom att kinderna blåses upp.)
12. Om man tecknar KATT SVART eller SVART KATT motsvaras det i svenskan av ”katten är svart” och ”en svart
katt”.”Svart” blir i det senare exemplet ett rent adjektiv med beskrivande funktion, medan ”svart” i det första
exemplet får funktionen predikativ (tidigare predikatsfyllnad) och fungerar som ett predikat i satsen.
24
Upplägg:
Istället för att gå igenom en lång lista med separata tecken i en teckenlista har vi här valt att visa
tecknet för adjektivet och därefter ge ett exempel . Det är korta enkla meningar som är mycket
lätta för eleverna att ta till sig.
Här kan eleverna dessutom tillägna sig fler tecken genom att helt enkelt bara förstå sammanhanget. Självklart kan man även här välja bort eller till de olika funktionerna ljud, bild, tecken
och text.
Storleksbeskrivning:
Något mycket typiskt i teckenspråket är, som vi nämnt tidigare, de simultana dragen. Här beskrivs olika föremål både med hjälp av tecken för storlek och med munrörelsen.
Fortsätt gärna att beskriva föremål i rummet.
Tips:
•
Köp en godispåse med blandade godisbitar. Låt eleven få beskriva form, mönster,
storlek etc.
•
Låt eleverna själva berätta om de sett något mycket stort eller litet.
En nyfödd kattunge, en stor skalbagge eller liknande.
25
Kapitel 9 Verb
Information:
Verb är som i många andra språk en mycket stor grupp. Många verb i teckenspråket är
ikoniska13, beroende på att man ofta härmar hur man gör när man utför en specifik handling.
Dessa verb återger vad som sker och ibland även på vilket sätt det sker.
Det finns en typ av verb som kallas för riktade verb och dessa tecknas med en typ av tecken som
anpassar sig efter subjektet och objektet i en mening. Ett tecken som GE kan uttryckas i rörelse
mot någons kropp eller från någons kropp, beroende på vem som ger något till vem.
Vi har delat upp kapitlet om verb i följande kategorier utifrån deras specifika egenskaper:
teckenvarianter , verb med orala adverb och polysyntetiska tecken .
Dessa kategorier förklaras i informationen samt i denna lärarhandledning.
13. Bildmässiga. Tecken som imiterar ett föremåls form (t.ex. BOLL) eller hur vi hanterar ett föremål. Exempelvis
MÅLA – där imiterar vi hur vi håller en ”tänkt” pensel och för den upp och ner som om vi målar en vägg
framför oss.
26
Teckenvarianter:
Alla verb har en form som vi kallar grundform eller lexikala tecken och dessa är de tecken som
man återfinner i ett lexikon. Ett tecken i sin grundform är till exempel DRICKA. Det utförs som
om man för ett tänkt glas till munnen och dricker.
En teckenvariant kan visa flera olika sätt att hålla glaset (ett barn kanske håller det med båda händerna) eller att man dricker ur en flaska eller direkt från kranen.
Många verb kan i teckenspråk varieras beroende på hur situationen ser ut och vad det är som
man hanterar. Man äter till exempel inte soppa på samma sätt som spaghetti.
Varianter är mycket vanliga i beskrivningar och berättelser.
Verb med orala adverb:
Ibland kan specifika munrörelser kopplas till verbet och ge upphov till en adverbial betydelse.
Dessa kallas för orala adverb. På så sätt kan man få en mer komplex betydelse av ett enda tecken.
Med munrörelsen [m] får tecknet betydelsen ”som vanligt, normalt”.
Med munrörelsen [ii] får tecknet betydelsen ”tung, svår”.
Med munrörelsen [u] får tecknet betydelsen ”lätt, smidigt”.
Polysyntetiska tecken (poly-tecken):
Polysyntetiska tecken är flermorfemiga tecken14 som kan varieras i det oändliga. När ett sådant
tecken utförs representerar handformen föremålet/personen man vill visa på. Här arbetar man med
de tre dimensionerna; ett föremål som en penna representeras av den endimensionella L-handen15,
en boll representeras av den tredimensionella klohanden16 etc.
Utrymmet framför kroppen fungerar som en ”scen” där representationerna i form av polysyntetiska tecken kan agera.
14. Ett flermorfemigt tecken har i sitt utförande flera betydelsebärande enheter.
15. Ett utsträckt pekfinger – handformen för bokstaven L.
16. En handform med alla fingrar lätt böjda och formade runt ett tänkt runt föremål.
27
Upplägg:
•
Först visas exempel på teckenvarianter. Här kan eleven
tydligt se hur tecknet förändras beroende på vem som äter och vad som äts.
•
Sedan följer exempel på verb med orala adverb och en beskrivning av dessa.
•
Sist tar vi upp de tecken som kallas polysyntetiska tecken.
Tips:
Låt eleverna få berätta om något självupplevt genom att använda sig av dessa munrörelser. Det
krävs ofta lite mod att våga ”grimasera”, så hjälp eleverna på traven genom att visa egna exempel.
28
Kapitel 10 Texter
Information:
När eleverna nu har byggt upp ett grundläggande teckenförråd kan de gå vidare till att förstå en
tecknad text.
Att avläsa olika personer som tecknar är en viktig träning, eftersom teckenspråket många gånger
uttrycks väldigt individuellt.
Upplägg:
•
Först visas några personpresentationer på teckenspråk. Eleverna får avläsa för att försöka förstå vad som sägs och därefter göra en presentation av sig själva.
Strukturen och formen för en presentation finns i de inspelade texterna.
•
Därefter följer ett antal korta texter med det som kallas perspektivbyte .
Här kan eleven träna på att rikta blicken åt olika håll beroende på vilken textperson som eleven refererar till.
29
Dialog med perspektivbyte:
I olika teckenspråkiga texter förekommer ibland det som kallas perspektivbyte.
En interaktion mellan två eller flera personer visas på teckenspråk genom att man intar dessa
personers perspektiv.
Man riktar då blicken åt olika håll och anpassar det man säger till den person som uttrycker
något. Exempelvis kommer ett barn som pratar med sin mamma att titta upp och mamman att
titta ner.
På svenska används anföringsverb som ”sa”, men på teckenspråk visar man istället vem som
säger något.
30