1. No category

Nr 1 - 2012
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Kontakter
Kontoret
Fadderbarnsverksamhet
Vårt kontor finns på
Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka.
Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30.
Telefontid: mån, ons, fre: 9.30-11.30.
Tis: 13.00-15.00. Tor: 9.30-11.30.
Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Demokratiska
Republiken Kenya, Kongo, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam.
Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller
mejla kontoret där Maria Berg, Helle HolstNielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Margareta
Sandbom, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre,
Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen arbetar Lina Vikterlöf
och Lia Vinitskaia.
Har du frågor om uppföljningsrapportering?
Ring, faxa eller mejla kontoret där Ulla
Karnbrant Reis arbetar.
E-post: adoption@bfa.se
Hemsida: www.bfa.se
Medlem i föreningen blir du genom att sätta in
425:- på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570.
Styrelsen
Eva Jonasson-Melin,
ordförande, tel 070-620 40 20
Stefan Landelius,
vice ordförande, tel 070-987 35 89
Gustaf Östberg,
kassör, tel 070-744 02 44
Katarina Borg Adolfsson,
styrelseledamot, tel 072-320 31 05
Erna Lagerfors
sekreterare, suppleant, tel 0708 60 99 87
Anette Larsson,
styrelseledamot, tel 070-511 19 21
Paula Olsson,
styrelseledamot, tel 070-762 06 87
Elisabeth Westholm,
styrelseledamot, tel 070-670 07 32
Margareta Wilholm,
styrelseledamot, tel 076-319 5 19
Om du har frågor eller funderingar som du vill
att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss
i styrelsen eller skicka e-post till info@bfa.se
2
Fadderbarnsverksamheten samordnas av
Katarina Borg Adolfsson, tel. 072-320 31 05.
Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på
bg 5246-1571.
Biståndsverksamhet
Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka.
Biståndsverksamheten samordnas av Margareta
Wilholm, tel. 076-319 35 19
Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på
pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570.
Redaktion
Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin
Redaktör: Supriya Melin
Redaktion: Katarina Borg Adolfsson, Ulla Karnbrant Reis, Ann-Charlotte Särnbratt,
och Anna-Karin Stahre.
Grafisk formgivning: Supriya Melin
Tryckeri: Tabergs tryckeri AB
Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med
fyra nummer per år. ISSN 0281-454 X.
Vill ni skriva en artikel i tidningen?
Mejla redaktionen på redaktion@bfa.se.
Vill ni annonsera i tidningen?
Mejla Supriya Melin på supriya.melin@bfa.se.
Omslagsfotot
Barnen i Kongo får sin lunch av mjölk och bröd
innan skolan börjar, klockan 13.00. De blir
piggare och kommer ihåg bättre. Läs mer om
mjölkprojektet och andra biståndsprojekt i
tidningen.
Foto Margareta Wilholm
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Eva har ordet
Nu är det dags att summera årets händelser i verksamhetsberättelsen
och senare i vår har föreningen årsmöte. Kallelse till mötet hittar ni i
tidningen. Den allmänna trenden i Sverige är att internationella adoptioner minskar. Under de senaste fem åren har antalet anlända barn stadigt
minskat från 765 till 538 för år 2011. Minskningen har flera orsaker men
en faktor är att antalet barn från Kina har minskat de senaste åren. År
2007 kom 273 barn från Kina, men år 2011 kom endast 107 barn.
Innehåll 1 - 2012
Eva har ordet
Adoptionsnytt
Barn söker föräldrar
Uppföljningsresa till Kenya nov
2011
Julgransplundring
Kallelse till Årsmötet
BFA-A på besök i Litauen
Krönika: En medlemstidning behöver sina medlemmar!
Sommarträff, varför då?
I Indien igen
Ett lyckligt slut
Biståndsnytt
Biståndsverksamhet
Faddernytt
Fadderbarnsverksamhet
Anslagstavlan
3
4
5
6
7
7
8
9
10
14
18
20
21
25
26
28
BFA har aldrig varit verksamma i Kina. Istället har BFA alltid haft många
länder, men få barn från varje land. Det kan också vara en förklaring till
att vi nu går emot den allmänna trenden. BFA har de senaste fem åren
stadigt ökat antalet förmedlade barn från 74 till 117 för år 2011. Under
år 2011kom barnen från elva länder och våra största länder var Taiwan
med 25 barn och Bulgarien med 18 barn. Glädjande nog har vi kunnat
öka antalet barn något på varje land och vi fått runt 10 barn (7-12) från
Indien, Polen, Litauen, Tjeckien, Slovakien, Kenya och Ryssland. Vi
fortsätter att utveckla befintliga länder.
Ryssland är ett nytt land för BFA och under året startar vi verksamhet
i fler regioner. Ryssland är ett bra exempel på hur komplicerat arbetet
med internationella adoptioner är. När man hämtar sitt barn anar man
inte hur många timmar av administrativt och juridiskt arbete som ligger
bakom. BFA tog de första kontakterna med Ryssland år 2006 och vi
kunde alltså slutligen starta verksamhet år 2011.
Glädjande nog har Vietnam nu anpassat sin lagstiftning och tillträtt
Haagkonventionen om internationella adoptioner. BFA arbetade i
Vietnam åren 1992 – 2009 och under den perioden kom det 179 barn.
Vi ska ansöka om auktorisation för Vietnam igen. I det arbetet kommer Quynh Huong och Torsten Hjalmarsson att hjälpa oss. De är också
inbjudna till årets sommarträff i Mora.
BFA har bjudit många gäster till sommarens utlandsträff. Längre fram i
tidningen kan ni läsa om vilka länder som får en inbjudan. Som vanligt
innehåller besöken föredrag och studiebesök. Höjdpunkten blir naturligtvis sommarträffen och mötet med familjerna och barnen. Missa inte att
anmäla er och träffa gästerna från ert land och förstås alla trevliga familjer,
personalen och styrelsen från BFA.
Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell
organisation för adoption, fadderskap
och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är
auktoriserad att arbeta med adoptioner
från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien,
Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri
Lanka, Taiwan, Thailand, Tjeckien och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i
de länder föreningen har kontakt med.
Medel för biståndet kommer bland annat
från medlemsavgifterna som oavkortat
går till bistånd, men även donationer
och hjälpinsamlingar ger intäkter till
biståndsverksamheten.
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
3
AdoptionsNytt
Här kan du läsa om våra adoptionsländer.
För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller gå in på www.bfa.se
Bolivia
Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess
kan vi inte skicka nya handlingar till landet.
För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex barn
anlände 2010. Två barn anlände 2011.
Två barn har anlänt 2012. Medgivandekrav: 0-12 mån. (högre är positivt).
Bulgarien
Väntetid i landet: 24 -36 månader. Kan bli
kortare vid högre medgivande. Väntetid i
Sverige: ca 6 månader. 18 barn till 16 familjer har anlänt under 2011. Två barn har
anlänt under 2012. Medgivandekrav: 0-36
mån. (högre är önskvärt och möjlighet att ta
emot barn med särskilda behov).
Indien
Den indiska centralmyndigheten CARA
lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer
för adoptioner. Vi har fått inloggningsuppgifter till CARA:s nya online system och
kunnat registrera våra första ansökningar.
Första arbetsdagen i varje månad klockan
10 indisk tid öppnas CARA:s hemsida för
registrering av nya ansökningar. CARA tar
emot 100 nya ansökningar varje månad från
hela världen. Till registreringen skall bifogas
en bestyrkt översättning av utredningen
som max får vara 10 sidor. Först när CARA
godkänt familjen kan övriga dokument
sammanställas och skickas till barnhemmet
i Indien. CARA bestämmer till vilket barnhem ansökan skall skickas.
Kravet på äktenskapets längd har ändrats
till två år.
Enligt riktlinjerna skall barnhemmen nu
placera 80 % av barnen i inhemsk adoption.
Totalt har det under 2011 anlänt nio barn
till åtta familjer från barnhemmet Nava
Jeevan i Kolkata. Ytterligare två barn finns
utsedda till våra familjer.
Kenya
Väntetid i landet på barnbesked: ca 3-4
mån. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid:
8-9 månader. Fem barn anlände 2010.
Elva barn har anlänt 2011. Åtta familjer
befinner sig i landet. Medgivandekrav:
12-36 mån.
4
Litauen
Väntetiden i landet: ca 12 mån. Väntetid i
Sverige: ca sex mån. 15 barn till elva familjer har anlänt under 2010. Elva barn till tio
familjer har anlänt under 2011. Två barn
har anlänt hittills under 2012. Medgivandekrav: Lägst 0-36 mån.
Polen
Väntetiden i landet: Kortare väntetid vid
högre medgivande/syskonpar. Varierar
beroende på hur högt medgivande familjen
har och vilka förutsättningar man har att
passa in på flera adoptionsmyndigheter i
Polen. Väntetid i Sverige: 6-12 månader.
18 barn till tolv familjer anlände 2010.
Tolv barn har anlänt till elva familjer 2011.
Medgivandekrav: 0-24 mån.
Ryssland
Åtta av våra pilotfamiljer har nu kommit
hem med sina barn. Sammanlagt har ytterligare 17 familjer sina handlingar i Ryssland
och av dem har elva blivit matchade med
barn. Vi kommer att starta upp ytterligare
familjer en gång till innan sommaren. Vi
har även utökat antalet regioner i Ryssland.
Slovakien
Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt
i Slovakien. Slovakien vill ha familjer födda
runt 1975 för de yngsta barnen. Lägsta
medgivandeålder 0-3 år. Väntetid i landet har varit 4-18 månader för de senaste
familjerna. Äldre sökande behöver högre
medgivande eller vara öppna för barn med
särskilda behov. Väntetiden i Sverige: Några
månader. Elva barn till åtta familjer anlände
2010. Åtta barn till sex familjer anlände
2011. Ett barn har anlänt i år, två familjer
befinner sig i landet och två familjer har fått
resebesked.
Sri Lanka
Väntetid i landet: ca 18-24 mån. Väntetid
i Sverige: ca två år. Ett barn anlände 2010.
Fyra barn har anlänt 2011. Tre familjer
väntar på barnbesked. Medgivandekrav:
0-12 mån.
För närvarande avvaktar vi ytterligare barnbesked innan vi kan sätta igång nya familjers handlingar.
Taiwan
Vi har för närvarande drygt 30 månaders
väntetid i registret i Sverige för ansökningar med låga medgivanden, dvs. 0 till
inte fyllda två år och väntetiden i utlandet
beräknas till cirka 1-1½ år. För familjer
som passar in på Taiwans krav och har
medgivanden 0-4 år (eller däröver), eller
medgivande för syskonpar, har vi i dagsläget ingen väntetid i registret i Sverige.
Väntetiden i utlandet är sedan ca 1-1½ år.
25 barn till 20 familjer har anlänt under
2010. 25 barn till 20 familjer har anlänt
även under 2011. Tre barn har anlänt
hittills i år. För närvarande har vi 19 barn
utsedda till 16 familjer.
Thailand
Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen.
Under 2009 fick vi skicka tre ansökningar.
Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar
pga. de långa väntetiderna i landet. Under
2012 får vi skicka två ansökningar. Väntetid i landet: ca 3-3½ år. Medgivandekrav:
0-24 mån. Under 2010 kom det hem två
barn och ett barn anlände 2011. Ett barn
har anlänt hittills i år.
Tjeckien
Väntetiden i Sverige är idag ca 3 månader.
Medgivandekrav är lägst 0-24 månader,
men man önskar ansökningar med högre
medgivande. Väntetiden i utlandet är 1012 månader, men räkna med längre väntetid för låga medgivanden. Nio barn till nio
familjer anlände under 2011. Tre barn har
anlänt hittills i år och en familj har barnbesked. Nio familjer har sina handlingar i
Tjeckien och väntar på barnbesked.
Ungern
Vi söker nu fler pilotfamiljer. Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar.
Det första barnbeskedet har kommit.
Text kontoret
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Barn söker föräldrar
Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som
är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn
det är som vi för närvarande söker familjer till.
Slovakien
För dig som vill adoptera men inte är
medlem hos BFA!
Flicka född oktober 2002. Kortvuxen och
behandlas med tillväxthormon, misstanke
om FAS-skada.
Flicka född 2003. Efter i sin utveckling,
allergier.
Även ni som inte är adoptionssökande
och medlemmar hos BFA har nu möjlighet att anmäla intresse för äldre barn
och/eller barn med särskilda behov. Mer
information finns om detta på www.bfa.
se.
Syskonpar från Slovakien, flicka född 1999
och pojke född 2002. Flickan har diabetes,
i övrigt är barnen friska.
Bulgarien
En pojke runt 5 år, bra allmäntillstånd,
försenad neuropsykologisk och intellktuell
utveckling. Enligt bulgariska experter har
den här pojken stora chanser till en normal utveckling i framtiden, förutsatt att
han placeras i en vårdande och kärleksfull
familjemiljö.
Pojke född 2004. Han är understimulerad
och har uppmärksamhetsstörningar.
Två bröder, födda 2003 och 2005 söker
familj. Den äldre pojken är opererad för
skelning, utvecklingen för övrigt är god för
båda bröderna.
Indien
Pojke född i juli 2005. Organisationen
Chung Yi i Taiwan har bett oss att finna
en familj till en liten pojke utan kända hälsoproblem född i juli 2005. Den aktuella
familjen måste ha giltigt medgivande, ha
varit gift i minst två år samt båda makarna
måste vara friska. Makarna skall helst vara
barnlösa.
Ni som är intresserade kan antingen mejla
till adoption@bfa.se eller ringa till Berit
på 0300/331 31 måndag, onsdag-fredag
mellan kl 09.30-11.30 och tisdag mellan
13.00–15.00.
Ungern
Vi söker familjer till Ungern, för barn från
3 år och uppåt.
Slovakien godkänner även ensamstående
sökande till ett flertal av dessa barn.
Pojke, född i december 2009. Han har
diagnosen Downs syndrom.
Taiwan
Ryssland
Pojke född i juli 2007. Han föddes med ett extra
finger på höger hand, men han är nu opererad.
Pojke född 2007. Lite sen i utvecklingen.
Text kontoret
Waywithwords
Proud sponsor of Barnen framför allt
Language Training
Translation
Coaching
Biography Work
Besök www.waywithwords.se; maila angus@waywithwords.se; ring 0322 70327
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
5
Våra familjers kontaktperson i Nairobi heter Bernice Kabingo.
Så här ser ett av husen ut som ligger i EFA Village.
Uppföljningsresa till Kenya nov 2011
BFA-A fick, i slutet av 2008 auktorisation
att utföra internationella adoptioner från
Kenya. BFA-A samarbetar med organisationen Kenya Children´s Home (KCH)
och med barnhemmet Thomas Barnardos
House (TBH). Vår kontaktperson är Agnes
Kiraithe. BFA-A har tillsammans med Kenya Children´s home, sedan dess genomfört
21 adoptioner.
Syftet med resan var bl a att besöka de åtta
familjerna som befanns sig på plats i Kenya,
uppföljningssamtal med vår samarbetsorganisation, besöka ambassaden, undersöka
nytt boende, besöka våra fadderbarn m.m.
Våren 2011 ändrade de kenyanska myndigheterna reglerna på åldern på de barn som
är tillgängliga för internationell adoption.
Tidigare har barnet kunnat vara under ett
år, men de ändrade riktlinjerna innebär att
barnen nu kommer att vara från 12 månader och uppåt. P g a dessa ändrade riktlinjer
har KCH sedan våren 2011 börjat samarbeta med andra barnhem eftersom TBH
inte alltid har barn tillgängliga i den åldern.
KCH/TBH är dock den organisation som
är vår samarbetsorganisation och är fortfarande den som har huvudansvaret.
Haagkonventionsintyg – nya riktlinjer
Våren 2011 fick de organisationerna som
arbetar i Kenya information om att NAC
kommer att börja utfärda haagkonventionsintyget och först efter julen 2011 hade
de utfärdat det första intyget. Tidigare har
MIA (Myndigheten för internationella
adoptioner) godkänt adoptionen från Kenya. Konventionsintyget kommer att utfärdas löpande och inte bara på deras månatliga möten. Detta intyg behöver familjerna
för att sedan kunna söka det svenska passet.
För att ansöka om intyget skall familjerna
själva fylla i en blankett samt även bifoga
6
dokument som adoption order, adoption
certificate, godkännandet av NAC, samtyckeblanketten från socialtjänsten m.m.
Några av de här dokumenten som t ex
adoption order är ett dokument som kan
ta tid för domaren att skriva ut. En domare
skriver ut det på direkten, medan en annan
dröjer flera veckor med att skriva adoption
order. Detta gör att vistelsetiden i Kenya för
våra familjer kan bli väldigt olika beroende
på vilken domare man får. Varken BFA-A
eller vår kontaktorganisation i Kenya kan
påverka detta. BFA-A informerar alla familjer som påbörjar adoption för Kenya att
man måste räkna med en vistelsetid i Kenya
på nio månader.
Visum – nya riktlinjer
Att förlänga sitt visum när man har passerat sex månaders vistelse i Kenya har
tidigare gått att lösa på ett relativt smidigt
sätt genom ett brev från domstolen där
man förklarade att familjen befann sig i
en adoptionsprocess. På så sätt fick man
enkelt en förlängning av sitt visum och till
en mindre kostnad. Nu har de reglerna
ändrats. Familjerna måste nu ansöka i god
tid innan visumet går ut om ett förlängt
visum (och ev ett särkskilt pass) som kommer att kosta ca 2 200 kr. Det är en stor
prisskillnad. BFA-A informerar alla familjer
om nödvändigheten att söka förlängt visum
i god tid för att inte riskera att vara utan
giltigt visum.
EFA village
En tysk adoptionsorganisation ”Eltern für
Afrika (EFA) erbjuder sina familjer boende
i Mombasa, Diani beach. Då de ännu har
få familjer som adopterar från Kenya är de
intresserade av att få det uthyrt till andra
länders familjer som adopterar från Kenya.
BFA-A och EFA samarbetar båda med
KCH och det var genom Agnes Kiraithe
som vi också fick informationen om att vi
har möjlighet att erbjuda våra familjer detta
boende. EFA har fem olika hus inom samma område som de hyr ut. I boendet som
varierar mellan 600-1200 euros i månaden
ingår husfru, vakt, trädgårdsarbetare, chaufför samt en personal vid namn Judy, som
är den socialarbetaren som tar hand om
familjerna vid deras vistelse vid Mombasa.
Judy hjälper också familjerna med det praktiska och administrativa kring adoptionsprocessen. Kontaktperson från KCH gör
uppföljningsbesök under fosterperioden.
Familjerna stannar ca fem månader i Mombasa och avslutar vistelsen i Nairobi när det
är dags för den sista domstolsförhandlingen.
Det är en fantastisk plats att vistas på som vi
verkligen kan rekommendera våra svenska
familjer som alternativt boende i Nairobi.
Säkerhetsläge och val i Kenya
2012
Säkerhetsläget har under 2011 försämrats
i Kenya då terrorhot som är kopplade till
utvecklingen i Somalia har ökat. I år är det
också val i Kenya, men det är inte klart
när det kommer att ske, men troligtvis den
senare delen av 2012. Vid BFA-As besök i
november ordnade en av våra familjer kontakt med en man från Röda korset som informerade om säkerhetsläget. Våra familjer
måste också hålla kontakten och meddela
vår samarbetsorganisation om de tänker resa
bort. Det viktigaste är att hålla sig uppdaterad med svenska ambassaden i Nairobi och
att anmäla sin vistelse där så att man kommer med på Sverigelistan och kan få viktiga
mejlutskick. Familjerna bör också följa med
i nyheterna och läsa lokala tidningar för att
få senaste informationen.
Text & foto Ann-Charlotte
Särnbratt
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Kallelse till
Årsmöte för
Barnen Framför Allt
Julgransplundring
Julen avslutades med en hejdundrande julgransplundring här
i Stockholm! Vi höll som vanligt till i Råsunda skolas matsal,
där vi åt snittar och fikade. Barnen pysslade och målade. Vi
dansade ut julen med buller och bång! Oscar Hultåker spelade
för oss och alla danssugna barn och föräldrar sjöng. När dansen var klar kastade vi oss över granen och plundrade den på
alla polkagriskäppar och tomteskumpåsar. Vi hade dragning i
vårt lotteri med många glada vinnare och avslutningsvis öppnade fiskdammen för alla barn.
Ingvor Goyeryd var på julfesten och berättade om Pyret och
alla andra böcker, vilket var väldigt trevligt och mycket uppskattat.
Tack alla ni som hjälpte till under eftermiddagen. Tack alla ni
som kom, dansade och fikade och såg till att det blev en trevlig
julgransplundring!
Text Marie Tengmark & Lena Egeryd Dahlin
Foto Tommy Nevalainen
Medlemmar i Barnen Framför Allt kallas härmed till
föreningens årsmöte lördagen den 21 april 2012
kl 13.00 på Hotell Novotel, Klippan 1, Göteborg.
Förslag till föredragningslista
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
Mötets öppnande
Presentation av närvarande styrelse, kontorspersonal.
Val av ordförande för mötet
Val av sekreterare för mötet
Val av justeringsmän för protokollet
Fråga om mötet blivit stadgeenligt utlyst
Fråga om föreslagen föredragningslista kan följas
Fråga om godkännande av verksamhetsberättelse för 2011
Fråga om godkännande av årsredovisning och revisionsberättelse för 2011
Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för verksamhetsåret 2011
Val av styrelseledamöter
Ordförande (1 år)
Ordinarie ledamöter
Suppleanter
Val av revisor och revisorssuppleant
Val av valberedning
Övriga frågor
Årsmötets avslutande
Sista anmälningsdag 16 april.
Anmälan görs till antingen adoption@bfa.se
eller via brev till adress:
Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 KUNGSBACKA
Varmt välkomna!
önskar BFA:s styrelse
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
7
BFA-A på besök i Litauen
BFA-A har haft auktorisation att förmedla barn från Litauen sedan 2000. Det första barnet från Litauen anlände i Sverige 2002
och vi har sedan dess förmedlat 80 barn under åren 2002-2011.
2011 anlände elva barn till tio familjer.
Ansvarig myndighet för adoptioner i Litauen är Adoptionsmyndigheten (Am) som ligger i Vilnius, Litauens huvudstad. Syftet
med BFA:s resa i december 2011 var främst att närvara på AM:s
möte om BFA-As auktorisationsansökan, men också att besöka
barnhem, träffa vår kontaktperson och att få en bild av den
adoptionsprocess som våra familjer går igenom när de är i Litauen. BFA-A hade också förmånen att få träffa en av våra familjer
som befann sig i Litauen för att invänta domstolsbeslutet.
Besök på spädbarnshemmet i Vilnius:
Tillsammans med vår kontaktperson Asta Gasparavicute åkte vi
till spädbarnshemmet som låg i utkanten av Vilnius. Här träffade vi direktören för barnhemmet. Barnhemmet har plats för
100 barn och för närvarande fanns det 91 barn i åldrarna 0-4 år.
Det fanns olika avdelningar på barnhemmet som var indelade i
åldersgrupper och i olika grader av svårare och lättare funktionshinder. De svårast funktionshindrade barnen som ej blir aktuella
för adoption får stanna på barnhemmet tills de fyller sju år och
därefter flyttas de till en annan institution. Barngrupperna bestod av ca åtta till tio barn som en till två personal hade ansvar
för.
Till barnhemmet var olika yrkesgrupper kopplade: det fanns
barnsjuksköterskor, läkare, neurologer, psykologer, sjukgymnaster samt pedagoger. Under vårt besök fick vi möjlighet att
träffa sjukgymnasterna som berättade om hur de arbetade med
sensorisk och motorisk träning, koncentrationssvårigheter och
motivation. De berättade att de använde sig en del av svenska
träningsredskap och använde mycket lek för att locka barnens
motivation.
Barnhemmet var över lag rent och välskött. Det fanns stora ytor
för barnen att vara på och separata sovrum och leksalar. Varje
barn hade sin egen potta, sin egen handduk och sitt eget skåp för
kläder och annat. Det fanns gott om pedagogiska lekmaterial.
Direktören berättade att de gick ut med barnen två gånger per
dag. Barnen som är på barnhemmet har kommit från sjukhus efter det att barnrättighetsmyndigheten ( motsvarar vår socialtjänst
för barn och familj) har utrett barnets familjesituation.
Möte med adoptionsmyndigheten (AM) i Vilnius i
samband med BFA:s auktorisation i Litauen:
Närvarande på mötet var tre kvinnor från socialdepartementet,
tre representanter från AM, direktören, juristen och en sekrete-
Vår kontaktperson i Litauen; Asta Gasparavicute.
rare, BFA-A samt vår kontaktperson Asta. Mötet startade med
att BFA-As auktorisationsansökan presenterades av AM. AM
uttryckte en glädje över att få träffa oss handläggarna för Litauen.
De uttryckte också att några av BFA-As fördelar var bl a att vi är
en organisation som är väletablerade och har funnits länge, vi är
den enda organisationen från Sverige som förmedlar adoptioner
från Litauen och att vi förmedlar SN-barn. Förslaget till beslut;
om att bevilja BFA-A-s auktorisationsansökan hade vi tidigare
fått ta del av och mötet avslutades med att AM gav oss förnyad
auktorisation till och med den 31/12 -2013 vilket följer samma
tidsperiod som MIA:s auktorisationer.
BFA-As kontaktperson Asta Gasaparavicute:
Asta visade oss runt i staden för att visa oss det som våra familjer
kommer i kontakt med i Litauen under sin adoptionsprocess d
v s: domstolen, svenska ambassaden och notarius publicus. Det
kändes viktigt att få en inblick i det som våra familjer får uppleva
när de är i Litauen. Vi gick också igenom olika frågeställningar
och diskussionspunkter som vi hade förberett. Asta har arbetat
för BFA-A i tio år och vi får ofta höra från våra familjer hur nöjda de är med henne och att de känner att de är i trygga händer
med henne. Asta är en utmärkt resurs för BFA-A, erfaren och
pratar flytande svenska och har AMS förtroende. Vi är mycket
glada över att få samarbeta med henne och hoppas att få göra det
en lång tid framöver.
Det är viktigt att uppleva landet och platserna som våra familjer
adopterar barn från. Det ger oss handläggare en mycket mer nära
relation till våra familjer och vi kan förmedla våra upplevelser
av vår resa till nya såväl som gamla familjer som vi kommer i
kontakt med via BFA-A. I år har hittills två barn anlänt till två
familjer och vi hoppas att även 2012 skall fortsätta i samma anda
som tidigare.
Lekavdelningen på spädbarnshemmet.
8
Text & foto Ann-Charlotte Särnbratt
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
KRÖNIKA
BFA-tidningen är en medlemstidning. En tidning vars målsättning är att informera, underhålla och engagera många människor, människor med olika
bakgrund, i olika åldrar, med skiftande yrken och geografisk hemvist. Det är
en utmaning att erbjuda något för alla. Tidningen är en bra bit på väg men
fortfarande finns det utrymme för utveckling. Visst kan tidningen erbjuda
mer både för väntande och nyblivna föräldrar, de med mer erfarenhet och
stora barn samt de ungdomar och vuxna som själv har funnit sina föräldrar
genom adoption. Tidningen kan också ge ännu mer fantastiska möjligheter
att ta del av andras erfarenheter. För att lyckas behövs medlemmarnas tankar och idéer. Vad vill medlemmarna läsa om, vilka är de och vilka funderingar har de? En medlemstidning behöver sina medlemmar!
Hemma en månad eller två, jag och fina S.
En medlemstidning behöver sina medlemmar!
När jag väntade på min pojke slukade jag
allt jag kunde hitta om adoption. Jag missade aldrig ett avsnitt av ”spårlöst” eller det
amerikanska programmet ”internationella
adoptioner”. Jag såg alla program som fanns
på UR gång på gång. Alla bilder på adopterade barn som jag sprang på granskade jag i
detalj. Ja, om jag hade haft en lupp så hade
jag antagligen använt den också. Alla historier om hur föräldrar äntligen fick förenas
med sina barn rörde mig till tårar och hjälpte mig att hantera den utmaningen som det
var att vänta på min unge. Efter att ha fått
reda på att min son fanns i Bulgarien så var
det bilder där ifrån som var mest intressant.
Med hjälp av bilderna försökte jag pussla
ihop en bild av hur mitt barn skulle se ut.
En helt omöjlig och naiv sysselsättning men
som fyllde en funktion för mig just då.
Idag har vi varit en barnfamilj i ett halvår. Jag slukar fortfarande allt jag kommer
över om adoption men nu är det anknytning, förskoleinskolning, språkutveckling
och liknande som väcker mitt intresse. Av
naturliga skäl så flyttas mitt fokus. Fortfarande slår mitt hjärta dock ett extra slag då
det dimper ner något adoptionsrelaterat i
brevlådan och jag går gladeligen med i alla
grupper jag kan på t.ex. facebook.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
När jag läste att BFA-tidningen behövde
skribenter blev jag nyfiken. Som föräldraledig mamma med anlag för rastlöshet
och ett brinnande intresse för adoption
tänkte jag att det kan jag ju prova! Jag fick
vara med på mitt första redaktionsmöte
och mötte ett gäng kvinnor som ville driva
en underhållande och informativ tidning
med aktuella artiklar. En tidning som är
till för sina medlemmar! Medlemmar som
har olika erfarenheter, intressen och behov
även om den gemensamma nämnaren är
adoption. Trots att redaktionen innehåller
representanter från BFA, adoptivföräldrar och adopterade så är vi för få för att
verkligen representera alla medlemmar i
vår organisation. Vi som befinner oss en
del i olika forum på nätet kan konstatera
att det finns massor av frågor och diskussioner som man skulle kunna plocka upp i
tidningen. Även om vi inte kan erbjuda en
lika snabb konversation som Internet kan
vi gå djupare in i ämnen som intresserar
och berör. Efter en del diskuterande kom
vi fram till en logisk slutsats. Vi går ut med
en förfrågan helt enkelt. Vad vill medlemmarna läsa om? Vad är mest intressant just
nu? Är det skolfrågor, språk, bemötande i
vården, rasism, undersökningar om vilken
barnvagn man ska ha, artiklar om olika
länder, intervjuer med politiker, logopeder
och specialister, vart man vänder sig om
man oroar sig för något, eller är det kanske
recensioner av aktuella adoptionsrelaterade
böcker? Vad vill man som väntande förälder läsa? Vilka ämnen är intressanta för
tonårsföräldern? Vad vill man som adopterad att tidningen ska innehålla?
Mejla till redaktion@bfa.se
Så alla medlemmar, nu är ni tillfrågade
och redaktionen väntar med spänning på
era förslag och tankar… och när ni ändå
mejlar oss kan ni väl skicka med någon
fin bild på er familj, kanske har ni någon
trevlig nyhet eller annat ni kan tänka er att
dela med er av i tidningen. Visst borde en
härlig familjesida vara en självklarhet i en
medlemstidning!? Jag börjar med att bjuda
på en bild av mig och min pojke som firar
att vi sågs för första gången i mars 2011.
Tänk vad ett år går fort…
Text Sofia Norström
Foto Martin Norström
9
Sommarträff, varför då?
Detta är en fråga som vi som arrangerar
sommarträffarna brottas med emellanåt.
Inte för att vi tänker så själva, så klart,
BFA:s sommarträffar har för oss blivit en
självklar del bland våra sommaraktiviteter.
Men en del adoptivfamiljer kanske undrar…? Och vi funderar förstås på hur och
vad vi kan göra för att få familjer att fortsätta komma på sommarträffarna.
Foto Supriya Melin
Varför tycker då vi som arrangerar sommarträffarna att det är så
speciellt med träffarna? Ett stort svar på denna fråga är ju naturligtvis gemenskapen och alla glada och trevliga människor som
man träffar under dessa dagar. Men det finns flera anledningar.
Barnen tycker det är otroligt skoj att träffa sina vänner igen.
Många av dem bor kanske långt ifrån varandra och träffas just
bara under dessa dagar på hela året. Vi har nog alla som brukar
åka på träffarna fått vänner som står oss väldigt nära, och som
betyder oerhört mycket för oss. Att få träffa nya människor och
se dessa komma in i gemenskapen och i sin tur bygga upp nya
bekantskaper värmer i våra arrangörshjärtan!
som sedan skänks till olika biståndsprojekt som BFA samarbetar med. Varor köps in i våra kontaktländer och säljs i samband
med träffar. Vi jobbar också ganska hårt med att pressa priser
på t ex. måltider och dryck som inhandlas och beställs. Allt
säljs sedan i stort sett till självkostnadspris, med lite avrundning
uppåt. Dessa små avrundningar bidrar till ett stort överskott!!!
Alla ni som hjälpt till att baka och haft med kakor och bullar i
massor till sommarträffarna ska veta att det inte bara bidragit
till ett dignande gott fikabord utan det har även gett ett bra tillskott till biståndet, så stort tack! Vi tar tacksamt emot fikabröd
även till årets sommarträff!
Det grundläggande syftet för träffarna är naturligtvis att skapa
en mötesplats för i första hand barnen. Alla aktiviteter utgår från
att barnen ska kunna delta utifrån sin förmåga, ibland kanske
med lite stöttning av en förälder. Sommarträffen innehåller också
föredrag, som främst är för de vuxna och de lite äldre barnen.
När personalen från kontoret kommer med och man får träffa
”sin” handläggare är ju även det väldigt roligt naturligtvis! För att
inte tala om när representanter från våra barns barnhem och de
som arbetat med våra adoptioner i givarländerna är med. Att få
vara med om glädjen när barnen får en kram av sin barnhemsföreståndarinna eller kontaktperson känns stort. Då gäller det att
torka glädjetårar och få fram kameran väldigt fort!
Redan nu är 239 personer anmälda till Sommarträffen 2012;
60 familjer med 148 vuxna och 91 barn. Barnen kommer från
Bolivia, Bulgarien, Finland, Guatemala, Indien, Kenya, Kina,
Slovakien, Sverige, Sydafrika, Sydkorea, Taiwan, Tjeckien och
Vietnam. De flesta barn är mellan 3 och 14, men det kommer
både yngre barn och ungdomar också. Fler får plats, så välkomna med er anmälan!
Det har bjudits in 24 utländska gäster till årets sommarträff från
följande länder: Bulgarien, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Vietnam. I dagsläget vet vi ännu
inte vilka som har möjlighet att delta. Om du vill veta vilka som
kommer från just ”ditt” land, hör av dig till någon på kontoret.
Vi familjer som arrangerar sommarträffarna känner en oerhörd
glädje och tacksamhet över alla familjer som år efter år troget
återkommer, likaså ni som är med på den allra första sommarträffen, antingen som längtande och väntande eller som nybliven
familj. Alla är lika välkomna! Naturligtvis hoppas vi att detta arrangemang ska bli något som ni känner att ni vill återkomma till.
En betydelsefull del av det hela är ju också naturligtvis BFA:s
bistånd. Under sommarträffarna försöker vi alltid få ett överskott
10
Parhusen i Öster- och Västergården är nu alla bokade, men det
finns fortfarande ledigt boende i Risagården, på hotell (där det
även finns familjerum) och naturligtvis camping. Om ni skulle
ha problem med att hitta boende som passar er så går det givetvis bra att hitta boende på egen hand eller via turistbyrån. De
flesta aktiviteter kommer att ske vid Östnors bygdegård som
ligger fyra kilometer norr om Mora, så det spelar inte så stor
roll var i Mora man bor. Flera har frågat om det finns möjlighet till transport mellan Moraparken och bygdegården. Tyvärr
har vi inte haft möjlighet att hjälpa till med det, eftersom alla
har så olika behov.
Vi saknar för närvarande anmälan från fem familjer som har
bokat boende, men inte skickat in anmälningsblanketten. Det
vore bra om ni som känner er träffade kan göra det omgående. Skicka den ifyllda anmälningsblanketten som finns på
BFA:s hemsida till mejladressen sommartraff@bfa.se. På denna
mejladress besvarar vi även eventuella frågor. Sista datum för
anmälan till Sommarträffen är 31 mars. Om du anmäler dig
senare kan du delta i mån av plats.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Foton Kajsa Lindell
Prel program för Sommarträffen
2012 års sommarträff
kommer att äga rum i
Mora den 1-3 juni.
Boende är bokat i Moraparken. Där bor vi i
stugor, hotell eller på campingen.
Aktiviteter, föredrag, biståndsförsäljning och
måltider kommer att äga rum på Östnors
bygdegård som ligger 4 km från Mora.
Vi håller tummarna för några soliga dagar
under BFA:s sommarträff i Dalarna!
Mer info om träffen och anmälningsblankett
finns på BFA:s hemsida: www.bfa.se
Varmt välkomna till sommarträffen i
Mora!
Önskar arrangörsfamiljerna
Bramstång, Dackéus, Lindell,
Stadig och Westholm!
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Tidpunkt
Fredag 1 juni
14.00
17.00
17.30
18. 30
20.00
Lördag 2 juni
10.00-12.00
10.00-12.00
12.30
13.30-15-30
15.30
18.30
20.00
Söndag 3 juni
10.00
12.30
Aktivitet
Vi träffar nya och gamla vänner igen! Fika finns att köpa, aktivitet.
Träff för väntande familjer med
BFA-personal från kontoret och
representanter från styrelsen.
Träff för familjer som kommer på en Sommarträff för första gången och vill träffa andra som inte är så vana.
Biståndsförsäljning, lotterier,
tipspromenad.
Grill-kväll
Aktivitet
Gäster, styrelse och personal
presenteras
Två föredrag
Supriya Melin leder ”Workshop” om adoption för de lite äldre barnen, från ca 10 år (OBS, inga vuxna!)
Aktivitet för barnen
Lunch
Möjlighet att träffa våra utländska
gäster
Aktivitet
Fika
Middag.
Aktivitet
Aktivitet
Sommarträffen avslutas med lunch
11
Några ord om sommarträffen från
deltagande i 2011 års sommarträff
i Hällevik, Blekinge:
”En välorganiserad träff, mycket att hålla reda på för att få allt
att klaffa.”
”En träff för oss som är nya på Sommarträffen vore kul!!”
”Bra ställe, bra mat och en strålande insats från alla arrangörer,
men vi hade förväntat oss mer gemenskap.”
”En kanonlyckad sommarträff... bara hur bra som helst!”
”Det var första gången vi var med och vi var helt klart imponerade av ert engagemang! Och allt flöt på perfekt tycker vi! Det
var mycket folk men det gick bra med mat och allt. Perfekt ställe
med! Man kunde göra lite av varje där.”
Familjen Dahlvig
Vi åkte på vår första sommarträff två veckor innan
vi åkte till Taiwan för att hämta våra tvillingdöttrar
Wanessa och Wendela. Att åka på träffen gav oss
möjlighet att träffa andra familjer som adopterat
från Taiwan och därigenom få tips och råd inför
resan innan det var dags för oss att åka. På denna
träff var det även inbjudna gäster från Taiwan och
däribland vår handläggare/kontaktperson Zack,
vilket var värt oerhört mycket när man åkte ner. Vi
fick även möjlighet att knyta nya kontakter med
flera familjer som adopterat från samma land och
som vi kunnat prata och utbyta erfarenheter med
efter hemkomsten.
Nu när vi är en familj kommer detta vara något
vi årligen ser fram emot som både roligt, lärorikt
och en möjlighet för våra döttrar att träffa andra
adopterade barn och knyta egna vänskapsband.
”Maten var KANON!! Hur man kan lyckas att hålla all mat
varm och så god förstår jag knappt! Eloge till kockarna!”
”En supertrevlig sommarträff. Det var vår första och vi blev
mycket positivt överraskade. Det var mycket proffsigt genomfört och har bara rosor att dela ut. Hällevik var supermysigt och
det var enligt vår mening en bra kombination av gemensamma
aktiviteter och egen tid. Maten var också riktigt bra. Synd bara
att akustiken i lokalen var lite dålig.”
”Vill bara tacka för en jättetrevlig sommarträff med jättegod mat.”
”Jättebra arrangerat och kanongod mat!”
Jeanette och Rickard med barnen Wanessa och Wendela.
Foto Kajsa Lindell
12
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Medlem
sränta
�,�� %
Som medlem i
Barnen Framför Allt får du
ett extra förmånligt lån
Du kan låna från �� ��� upp till ��� ��� kronor till en rörlig ränta på �,�� procent.
Ingen säkerhet behövs och inga avgifter finns. Du kan när som helst lösa lånet utan
extra kostnad. För ett annuitetslån på ��� ��� kronor upplagt på � år, med betalning
via autogiro blir den rörliga årsräntan �,�� procent och den effektiva räntan �,�� procent.
Det totala beloppet att betala, under förutsättning att räntan är oförändrad, blir
��� ��� kronor och din månadskostnad blir � ��� kronor. Årsränta per ����-��-��.
Gör så här för att ansöka om medlemslån:
Ǘ ‹‰ȎȕȕȏƿȑȔȓȑȔȓ‘†—˜‹ŽŽŠƒ
ett lånebesked direkt.
Ǘ ‘‰‰ƒ‹’¤–‡”‡–‘–‘”‡–
(om du redan är SEB-kund).
Ǘ ‡•Ú•‡„ƽ•‡Ǒ‡†Ž‡•Žƒƽ
Ǘ ‘‹’¤¡”ƒ•–‡‘–‘”
– du får besked och hjälp
medan du väntar.
‘‹Š¤‰ƒ––„‡”¡––ƒƒ––†—¡”‡†Ž‡‹ƒ”‡”ƒˆÚ”ŽŽ–ƽ
¡•‡”’¤•‡„ƽ•‡Ǒ‡†Ž‡•Žƒ
Välkommen!
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
13
I Indien igen
I mitten av november 2011 reste jag ensam
till miljonstaden Kolkata. Jag ville uppleva
hur det var att bo i Indien under lång tid
på en och samma plats. Att ensam som ung
kvinna resa till mitt adoptionsland är utan
tvekan den tuffaste utmaningen som jag tagit
mig an. Jag fick en minst sagt händelserik och
omtumlande upplevelse. Den vill jag nu dela
med alla BFAs läsare.
Text & foto Supriya Melin
Puja cermoni på barnhemmet Nava Jeevan.
”Nu börjar min resa”
Sista gången jag kände att ”nu börjar min resa” var när pilotens
skrovliga röst i högtalarna sa att vi skulle påbörja inflygningen till
Kolkata. Jag minns att det högg till i hjärtat och att jag blev helt stel
i kroppen. Jag kunde inte förstå att jag faktiskt hade genomfört alla
förberedelser, tagit alla små steg och nu var i Indien. Från BFAs sommarträff fram till take off i Kastrup hade jag haft möjlighet att ångra
mig men krampen i hjärtat påminde mig om allvaret i situationen.
”Nu börjar min resa” blev som ett mantra för mig från den dagen
jag bestämde mig, genom alla praktiska steg tills att jag nu klev av
flygplanet i Kolkata.
Det var på BFAs sommarträff i Sölvesborg förra året som jag bestämde mig för att resa till Indien. På de senaste sommarträffarna
hade Mrs Saroj Sood från Indian Society for Sponsorship and Adoption, ISSA, försökt övertala mig att komma ner till Kolkata och
hälsa på. Tidigare hade jag inte tagit till mig förslaget men i somras
kände jag mig redo.
Min önskan hade länge varit att en dag få möta mitt adoptivland
på egen hand, utan familj eller vänner. Jag ville uppleva mitt Indien
utan att blir påverkad av någon annan. Jag ville ta god tid på mig att
ta in Indien utan att bli stressad. På så vis kunde jag lära känna Indien på mitt sätt och i min takt. Därför valde jag att resa ensam.
Innan resan reflekterade jag inte så mycket över mina känslor eller
hur vistelsen skulle bli utan grävde ner mig i planering och praktiska
saker. När andra frågade hur jag kände inför resan hade jag inte kunnat ge ett djupare svar än att det skulle bli spännande. Verkligheten
skulle bli mycket mer än bara spännande.
Blandade känslor under första veckan i Kolkata
Första veckan i Kolkata var mer än omtumlande. Den var kaotisk
och lite hemsk. Till en början bodde jag på fem olika guesthouse och
en club innan jag bestämde mig för ett av dem. Ett guesthouse drivs
vanligtvis av en chef, en värd som sköter matlagning och service till
gästerna, samt en städare. Ett guesthouse är inte större än en tre till
femrumslägenhet; man kan säga, att varje gäst har eget sovrum. Det
finns också ett allrum och ett kök som tillhör värden. Det är en upplevelse att bo på guesthouse och ett sätt att komma nära Indien samt
träffa många olika sorters människor. På guesthousen tog jag tillfället
i akt att prata en del med både värdarna och gästerna vilket gav ett
ovärderligt kunskapsutbyte.
14
Några personer jag minns är ”den artige mannen” på New Alipur
som visade mig runt i området. Trots att han knappt kunde någon
engelska lyckades vi ändå förstå varandra ganska väl. På ett annat
guesthouse, Lalita Kunj, bodde jag i en vecka och lärde känna värden Narendra. Vi hade många trevliga tekvällar där vi talade om
indisk kultur, seder och om adoption. Varje dag talade vi också om
den indiska mat han lagade och vad den kom ifrån.
På de flesta guesthousen bestod frukosten av omelett med grön chili,
vitt bröd med smör och en banan men hos Narendra fick jag ibland
en indisk frukost, Allou Dum (gryta) med Puri (bröd). Jag minns
också många speciella gäster som den pensionerande australiensaren
Don Oakley som var i Kolkata för att festa och träffa vänner.
Standarden på guesthousen var väldigt olika. Från eget badrum, till
gemensamt badrum, till en duschkran i knähöjd. Myggor, kackerlackor, ödlor. Dörrar och fönster som inte gick att stänga och stora
hål i badrumsväggarna. Smutsiga sängkläder, ibland endast kallvatten och ofta Kolkatas dånande trafik utanför. Men som sagt, det var
en upplevelse.
Första veckan hade jag varken mobiltelefon eller internettuppkoppling. Det var frustrerande, för jag ville berätta om allt som hände för
min sambo och familj. Jag kände mig så ensam. Jag kände ingen och
hade inte besökt ISSA och träffat personalen och jag var fortfarande
väldigt förvirrad av mötet med staden Kolkata och gatulivet. Trots
att jag befann mig i en stad med över 14 miljoner invånare har jag
aldrig känt mig mer ensam. Jag tyckte att Indien var ett otrevligt,
smutsigt och illaluktande land med tryckande värme, högljudd
trafik och giriga människor. Det tog också ett par veckor innan
jag fick ordning på sömnen. Till en början hade jag en sorts indisk
nybörjarsömn bestående av medvetslösa perioder på grund av ren
utmattning, långa vakna perioder på grund av värmen och oljudet
från trafik, butiker och människor. Första veckan handlade mycket
om att acceptera situationen.
Intressanta och känslosamma studiebesök
Dagarna var händelserika och under mina veckor i Kolkata besökte
jag i princip alla ISSA:s projekt och så förstås också de två barnhemmen. Nava Diganta, som betyder Ny horisont. Där bor omkring 16
barn från tre års ålder och uppåt. Nava Jeevan, som betyder Nytt liv,
där bor omkring 26 barn i upp till tre års ålder. Några barn ligger
medtagna i slitna kuvöser. Andra är barn som behöver särskild vård.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Att besöka ett barnhem är en speciell situation som alla upplever på
olika sätt. Jag upplevde barnhemmen från två sidor. Först ur mitt
västerländska perspektiv med sympati för hur barn lever, ångest över
hur jag själv lever i Sverige samt en önskan om att bidra med något.
Men sedan också ur mitt perspektiv som adoptivbarn. Många gånger har jag funderat på hur jag hade det på barnhemmet själv och hur
jag blev behandlad. På plats iakttog jag alla barnen och funderade
på vem jag hade varit en gång i tiden. Den skrikiga, den glada, den
ledsna…eller? Vad var det som gjorde att just jag valdes för adoption
och inte barnet i sängen bredvid? Jag kände ångest över att jag hade
valts ut samtidigt som jag också var tacksam.
Första besöket på Nava Jeevan gjorde jag tillsammans med Kajal
Wagner och hennes mor Julie från Australien. Kajal adopterades
från Nava Jeevan på 80-talet och detta var hennes första återresa,
en väldigt känslosam sådan. I sina adoptionshandlingar fann hon
känsliga uppgifter kring sin adoption som hon inte var beredd på.
Efter besöket hade hon och jag ett värdefullt samtal om adopterades
olika känslor inför sin adoption. I Australien hade de nämligen inga
adoptionsträffar som familjen kunde gå på och byta erfarenheter
med andra.
Under ett av mina besök på Nava Diganta var jag tillsammans med
specialläraren Sangita Pradhano och hennes miniklass på fyra elever
som alla hade inlärningssvårigheter. Att se Sangita arbeta med barnen var intressant men inte helt olikt Sverige. Barnen fick arbeta
mycket med bilder och alla gavs en chans att synas. Sangita sa att
barnen inte är speciella utan bara långsamma och med praktisk träning och kärlek kan de lära sig mycket.
Ett lyckat projekt var Nava Jyoti Creche, ett daghem i Nilgunj som
sponsrades av Norge. En sprudlande skolklass med mycket energi
bjöd på en dansuppvisning och lite oskyldigt bus i klassrummet.
Jag besökte också daghemmen Nava Jyoti Creche i Mominpur
och Thakurpukur som sponsras av BFA. En blandad upplevelse då
energin hos barnen, lärarna och personalen var väldigt ojämn. Det
var spännande att ha sett daghemmen och jag kommer att diskutera
vidare med biståndsgruppen om hur BFA kan påverka projekten för
att öka kvalitén.
Indier för en stund
En av mina starkaste upplevelser var tillsammans med två svenska
backpackers, Rebecca Sjöström och Susanna Mutvei som var på
besök i Kolkata. Vi kände inte varandra sedan tidigare utan träffades
på ISSAs kontor och åkte ut till Nava Diganta tillsammans. Både
Susanna och Rebecca var över 1.80 meter långa och ljushyade vilket
gjorde att de drog till sig en del uppmärksamhet.
Följande dag gick vi ner till palatset Victoria Memorial och när vi
skulle köpa biljetter såg vi att de tog 10 rupie för indier och 150
rupier för utlänningar. Då jag köpt min biljett för 10 rupier och gått
genom två entréer med biljetten kände jag tillhörighet med landet.
Efter rundturen slog vi oss ner på en bänk inne i Victoria Memorial,
där jag satt emellan dem. Från alla håll kom indiska familjer fram
med sina barn för att de skulle få skaka hand med Susanna och
Rebecca. Det bildas någon form av led och flera familjer passerade,
barnen blev glada och föräldrarna stolta. Men jag var osynlig. De
som ens uppfattade att jag var där slösade inte många hundradelar
med att hitta på mig. Jag log mot familjerna och försökte samtidigt
förstå den olustiga känsla som kom över mig. Det var inte avundsjuka utan känslan av att jag var en smutsig indier som ingen vill ta
i. Jag var ju också en ljushyad svensk, fast inuti, det var bara utsidan
som var brun. Hela händelsen blev bara så stark och mitt indiska
ursprung så påtagligt. Jag var svensk och indisk på samma gång.
Och både det ena och det andra var liksom bra och dåligt på samma
gång.
Adoption ur olika synvinklar
I början av december tog jag in på Hotell Lytton i centrala Kolkata
där jag bodde i tre veckor. På hotellet lärde jag snabbt känna både
städare, restaurang personal, receptionister med flera och fick samma
kunskapsutbyte med dem som med människorna på guesthousen.
Speciellt intressant var det att diskutera adoption med dem, eftersom
det fanns väldigt delade meningar. Vissa menade att en adoption
bryter det öde som gud har skapat åt oss. Andra ansåg att barnen
borde vara kvar i Indien eftersom de tillhör det indiska folket. Någon tyckte att flickor borde adopteras internationellt och pojkar
nationellt eftersom de var bra arbetskraft. Men för det mesta var folk
ändå positiva till hur adoption fungerar idag och ville veta mer. Ja,
deras resonemang var spännande att höra i alla fall.
Händelser som satt djupa spår
Vissa upplevelser i Kolkata väckte tankar om min egen bakgrund.
En dag följde jag med Soumeta, som är ansvarig för ISSAs båda
barnhem, ut till Nava Jeevan. Vi satt på kontoret när två kvinnor
försiktigt klev in och slog sig ner vid skrivbordet mittemot Soumeta.
Den ena kvinnan var väldigt ung och bar på ett litet spädbarn. Den
andra kvinnan var något äldre och talade för dem båda. Språket
var bengali så jag förstod ingenting men stämningen i rummet var
spänd och dämpad. När de var klara kom en kvinna ur personalen
och barnet lyfts över i hennes famn och hon försvann iväg. Det
fanns säkert en god förklaring till varför de inte kunde ta hand om
barnet men att se någon faktiskt lämna över ett barn i verkligheten
var en obeskrivlig upplevelse. Det kändes som en absurd scen ur
Vid daghemmet i Nilgunj väntar mammorna på att hämta sina barn.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
15
I jultid dekoreras huvudgatan Park Street med ljusslingor i olika färger.
mitt eget liv, där jag åkte tillbaka i tiden och från ett osynligt perspektiv upplevde hela situationen när jag själv blev överlämnad. Nu
är det inte riktigt sant eftersom jag hittades av polisen övergiven
men trots det så kunde jag ändå identifiera mig med situationen.
Jag har lämnats av någon till barnhemmet. Varit en tid i en indisk
fosterfamilj och sedan lämnats till mina adoptivföräldrar.
Ett annat minne jag har var från café Barista i centrala Kolkata där
jag åt lunch ibland. Utanför caféet, precis vid övergångsstället på
trottoaren, satt alltid tre slitna magra kvinnor med ett dussin barn i
olika åldrar. Kvinnorna lagade mat medan barnen sprang runt mellan de gående på trottoaren. Det som fångade min uppmärksamhet
var en några månader gammal flicka som hela tiden kröp iväg från
familjen och ut mot övergångsstället. Där fanns en liten grop i
asfalten med sand i som lockade. I ett vimmel av människor kröp
denna lilla flicka runt. Ingen såg henne men ingen trampade heller
på henne. Jag fick rysningar när jag såg hur osynlig denna lilla flicka
var för världen. Hur hon som flickebarn inte påverkade någon och
jag försökte föreställa mig hur hennes liv skulle bli i framtiden om
hon ens hade någon framtid. Tänk om hon en dag skulle krypa för
långt bort från familjen och hittas av någon som placerade henne
på ett barnhem för att sedan adopteras av en familj i ett annat land.
Vilken vändning. Tänk om hon blev överkörd. Jag tänker ofta på
vilken situation jag själv var i när jag hittades första gången.
Innan resan till Indien oroade jag mig för att möta alla tiggare,
eftersom det hade varit jobbigt när jag var i Indien år 2005 på min
återresa. Men det blev inga problem. Ensam smälte jag in i miljön
och tiggarna brydde sig inte om mig. Men eftersom jag tillbringade
ett par veckor på samma ställe i Kolkata blev effekten att jag istället
minns en del tiggare väldigt väl. De som jag kontinuerligt stötte
på blev inte bara ett med Kolkatas vimmel utan personer. Personer
som också kände igen mig. Jag ser inte sevärdheterna på en karta
över Kolkata längre utan exakta positioner där dessa människor
varje dag befann sig. Jag tänker fortfarande på dem och i samband
med det går tankarna till vilken situation som min biologiska familj
lever i.
Nya vänner på ISSAs 36 års kalas
Så kom dagen då ISSA skulle fira 36 år som organisation. Tidigt
på morgonen åkte jag ut till Nava Jeevan och fick uppleva Puja en
hinduisk högtid.
Efter ceremonin presenterades jag för syskonen Vinaya och Buj
Marriott från Australien. De var båda adopterade från Nava Jeevan
och var i Kolkata med anledning av 36-års kalaset. Vi lämnade
16
Nava Jeevan och åkte till Nava Diganta där kalaset skulle hållas
uppe på taket. Kalaset inleddes med tal och följdes av uppträdanden med sång, dans och rim som utfördes av barnen från de olika
barnhemmen, skolorna och daghemmen. Mot slutet fick jag hålla
mitt tal till gästerna. Talet handlade om att besöka sitt adoptivland
som vuxen och vikten av det. På kalaset bar jag en sari något som
var mycket uppskattat men ändå kändes fel. När Saroj hade skurit
tårtan och gruppfoton tagits avslutades kalaset med en gemensam
allsång till låten ”We Shall Overcome”. Det blev en stark stund eftersom hela taket var fullt av barn som ännu inte väntades av någon
adoptivfamilj.
På eftermiddagen åt jag middag med Vinaya, Buj och deras mor
Lesley. På kvällen gick jag och Vinaya på nattklubb. Det var första
gången på resan jag kände att jag inte var i Indien. Jag blev snarare
förvånad när nu något var som hemma.
En vardag med morgonridpass
Dagen därpå blev familjen Marriott och jag inbjudna till en av
Indiens största hästkapplöpningsbanor, Kolkata Race Course av
Pinky, som tidigare arbetat på Nava Jeevan. Som hedersgäster fick
vi följa racen från taket, äta en lyxig lunch och träffa några jockeys
och hästskötare. Men höjdpunkten var när jag och Vinaya fick åka
med i jeepen som kör längst med ledarhästen. Dagen efter var det
hästpolo då Italien mötte Indian Army. Pinkys man Jayant arbetade
högt upp i organisationen kring Kolkata Race Course. När han fick
höra att jag hade ridit länge, blev jag erbjuden att rida tillsammans
med eleverna varje morgon.
Därefter gick jag upp klockan fem varje morgon och åkte till Kolkata Race Course och deltog i morgonridpasset. Det var en häftig
känsla att vara ute på en så stor bana där det vimlade av jockeys,
hästskötare, vakter och fordon. Dock såg jag bara män från övre
medelklassen som red och hästhanteringen var under all kritik
utifrån en västerländsk syn. Det var så vackert att se Victoria Memorial höja sig ur morgondiset intill arenan, men den häftigaste
känslan var ändå att ta ett varv på banan i full galopp med en före
detta galopphäst. Vilken adrenalinkick. Jag hade också turen att få
vara med när ett föl föddes.
Ett annorlunda jul- och födelsedagsfirande
Julafton firade jag tillsammans med Soumeta, från ISSA, och hennes familj hos goda vänner till dem. Det var omkring 80 personer
som träffades, sjöng jullåtar och åt en härlig buffé, inte helt olik vår
svenska. För att tacka värdparet la alla gäster en anonym julklapp
under värdarnas plastjulgran.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Den 25 december följde jag med Soumetas familj till Calcutta
Cricket and Football Club. Där satt vi ute på en stor grön gräsmatta
i solskenet, lyssnade på liveband och åt en fantastisk stor buffé. Det
kändes som en riktigt härlig svensk sommardag, någon julstämning
var det inte tal om. Den julstämning som fanns i Kolkata var koncentrerad till Park Street, huvudgatan i centrum. Den var brutalt
upplyst med ljusslingor i diverse färger, uppblåsbara tomtar och
blinkande julskyltar. Under juldagarna tog jag in på Park hotell mitt
på Park Street för att komma nära julfirandet. På kvällen kom Vinaya tillbaka och firade min 25 års dag med nachos och drinkar. På
morgonen fortsatte firandet med tårta på ISSAs kontor och i present
fick jag en sari. Vinaya skulle flyga tillbaka till Australien så födelsedagskvällen firade jag med familj och vänner via Skype. Hotellet fick
reda på att jag fyllde år och överraskade med en tårta.
Dagen därpå var det dags att resa hem till Sverige igen men innan
dess hann jag med ett sista ridpass, ett besök på både Nava Diganta
och Nava Jeevan tillsammans med en familj från Schweiz. Den långa
dagen avslutades med middag hemma oss Saroj. Att lämna Kolkata
var väldigt vemodigt eftersom sista veckorna hade varit fantastiska.
Drömmen om Indien är fullbordad
Att komma hem var som att någon hastigt hade väckt mig ur en
dröm. Det var förvirrande. Efter en lite jobbig start i Indien vande
jag mig så pass mycket vid Kolkata och fick vissa rutiner där så när
jag kom hem var det svårt att komma in i vardagen igen. Första
veckorna kändes det som att jag gick i ett vakuum och hade svårt att
förstå vad jag hade varit med om.
Jag och Devilish pustar ut efter ett morgonridpass.
Om mig
När jag var sex månader lämnades jag till barnhemmet
Asha Sadan i Mumbai. Efter ett år fick jag ett hem hos
familjen Melin i Lerum. Min första återresa gjorde jag
år 2005 med familjen. Det var en klassisk återresa. Idag
bor jag i Växjö med min sambo, Mikael Forsberg, som
också är adopterad från Mumbai. Jag arbetar på Växjö
kommun med att etablera flyktingar och invandrare i
samhället, främst i arbetslivet. Även om resan till Indien
blev en känslomässig bergodalbana var den väldigt
givande och något jag varmt rekommenderar er som vill
uppleva ert adoptionsland på nära håll.
Målet med resan var att få uppleva Indien, mitt adoptionsland, på
nära håll. Det har jag gjort. Om jag skulle plocka fram det bästa
med resan så var det att gå runt på gatorna. Utan något särskilt mål,
bara gå runt, lyssna, känna, lukta och iaktta. Det är svårt att förklara
men känslan av att gå där och bara smälta in i Indiens vimmel var
det som gjorde hela min resa betydelsefull.
Min dröm om Indien är fullbordad för denna gång och en ny har
redan väckts. Australien!




















Barnen Framför Allt nr 1 - 2012


17
Första träffen på barnhemmet var en otrolig känsla, det kändes rätt meddetsamma. Hon kallade oss redan mamma (mama) och pappa (tet’e).
Foto Asta Gasparaviciute
Ett lyckligt slut
Att skaffa barn och bli förälder är meningen med livet. För
vissa är “väntetiden” kort, medan den för andra är väldigt
lång. Men när man väl har sitt barn hos sig, då har det varit
värt alla besvär på den långa vägen.
5 IVF-försök har gjort att vi tycker adoption är det rätta alternativet för oss. Jag har
hela tiden skrivit dagbok, ur vilken jag har
tagit ut ett axplock från en del dagar för
att dela med oss av vår upplevelse. Vi fick
världens bästa julklapp.
7/2-09 Vi berättade för Kajsa och Axel (Jonas barn sedan tidigare) om våra planer att
adoptera. Det kändes riktigt bra att göra
dem delaktiga. De lyssnade med stort intresse. De tyckte att det var spännande och
många frågor kom under kvällen, ”Vilket
land vill ni adoptera ifrån, jag vill från…
Kommer barnet att heta det som det heter
när det kommer, eller väljer ni något annat? Blir det dop? Får vi berätta? Hur gammal kommer jag att vara när det kommer?
Vilket rum ska barnet ha? Tror du det blir
en pojke eller flicka? Pratar det svenska?”
18
24/2-09 Mina funderingar över vår situation i helhet: Det är spännande med adoptionen, det är inte många som får vara med
om det vi får. Visst finns det stunder när
jag fortfarande skulle kunna sätta mig och
gråta rätt ut, men det känns ändå helt okej.
23/3-09 Nu har det varit en fullspäckad
helg; I lördags gifte vi oss. Det var helt
perfekt, vi är jättenöjda med dagen. Igår
var vi på föräldrautbildning i Eslöv. Vi var
fem par som samlats där. Det var många
intressanta diskussioner om vad som berör
adoption.
7/4-09 I förrgår blev vi färdiga med
föräldrautbildningen. Utbildningen är
intressant o tankeväckande, det är bra att
träffa andra i samma sits.
25/4-09 För tillfället är jag i en
formsvacka. Det känns som att jag gått
tillbaka en bit mot när vi höll på med IVF.
Jag känner mig väldigt lättretlig, blir fort
irriterad och är trött så att jag skulle kunna
brista ut i gråt.
26/4-09 I eftermiddags gav jag mig katten
på att jag skulle koppla av. Jag gick ut på
altanen och satte mig i solen, kopplade av
och bara njöt. Riktigt skönt var det!
15/5-09 Idag såg jag en arbetskamrat köra
sitt barn i vagn. Då slog det mig, jag kanske aldrig ens kommer att få köra mitt eget
barn i en barnvagn! För de flesta är detta
säkert en bagatell, men för mig är det en
rätt så stor sak. Jag har alltid varit tokig i
barnvagnar, kollat in vilka som är fina och
älskat/älskar att köra. Hur tokigt det än
hörs, så kommer detta vara en stor bit i
sorgen om det skulle vara så att det aldrig
blir något barn.
14/7-09 Hur jag mår nu? Jag känner att
jag bygger upp mig mer och mer psykiskt.
Jag orkar göra mer nu utan att bli så trött
att tårarna rinner. Det känns lite konstigt
och ovanligt att må så pass bra igen. Så
klart är det jätteskönt att orka mer, och att
större delen av tiden kunna vara den glada
o positiva människa jag egentligen är.
14/10-10 Nu är Jonas och jag hemkomna
från en tur till Göteborg. Här hemma låg
ett brev ifrån Barnen Framför Allt. Våra
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
papper kan skickas till Litauen om vi godkänner det. Vi beslutade oss snabbt om att
godkänna det.
28/4-11 Idag har vi fått information om
2½-åriga Inga. Hon är med på SN-listan,
men som vi känner det, så har hon inte
mer än att vi klarar av att ta hand om
hennes behov. Nu blir det till att skicka en
ansökan till Litauen angående henne. Min
direkta känsla är att henne vill jag verkligen ha, men samtidigt försöker jag att
trycka ner alla förhoppningar.
2/5-11 Vi har kontaktat BFA för att
förhöra oss om ansökan vi skrev duger
eller om något behöver ändras. Vi behöver
göra mycket mer, kan jag berätta. Vi måste
lägga mycket vikt på vad hon kan få för
hjälp (intyg från läkare) när/om Inga kommer till oss.
16/5-11 Idag har vi sammanfattat ansökan
om Inga. Nu är det ivägskickat till BFA.
30/5-11 Idag ringde Jonas mig på jobbet,
vi har blivit godkända som föräldrar till
Inga! WHAO, det känns jättekonstigt, jätteroligt och det är många väldigt blandade
känslor. Tänk, det verkar som att hon blir
vår, bara vi vill. Och det är klart att vi vill.
Men tankarna kretsar kring, stämmer det
verkligen, kan det vara så enkelt att vi snart
är där, kan det vara så att det inte blir fler
problem på vägen….. Jag börjar längta till
den första gången vi ska träffa Inga. Nu är
det spännande!
26/8-11 En film på Inga kom idag! Det är
världens mest underbara film. Inga är helt
perfekt, hon är verkligen vår lilla tös! Det
kändes så skönt att se henne mer än bara
på foto.
12/10-11 Idag började vårt livs resa. Vi har
själva valt att hälsa på Inga eftersom det
verkar ta tid innan hon får komma hem.
Innan vi gick in i rummet berättade personalen att Inga visste att vi skulle komma,
och att hon tittat på fotona som vi skickat
dit. Vi gick in i rummet, när Inga såg oss
märktes det att hon kände igen oss. Hon
började prata med oss direkt, även om vi
inte förstod vad hon sa. Hon sa mamma
och tetes (pappa) till oss.
Efteråt pratade jag o Jonas om att vi trodde
det skulle bli mer känsligt med tårar än
vad det var. Men dels har vi sett henne ett
antal gånger på filmen vilket lite gör att det
känns som om vi redan träffat henne och
dels kändes det bara så naturligt och rätt.
Ingas barnhem har mycket bättre standard
än vad man tänker sig när man hör ordet
barnhem. Där är väldigt fräscht, personalen verkar bry sig om barnen, de har aktiviteter som t.ex. musiklektioner och där
är fina leksaker. Det känns som om barnen
har det bra, så gott det nu går.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
14/10-11 När vi hämtade Inga i eftermiddags sprang hon mot oss och berättade
stolt att hon inte kissat på sig när hon
sov middag – blöjan var torr. Vi åkte till
vårt hotellrum. Vi kände en otrolig samhörighet. Vi skrattade mycket och hade
jätteroligt tillsammans.
15/10-11 Nu är vi hemma igen. Fy vad det
var jobbigt att åka från Inga, det krävdes
verkligen koncentration att inte börja storgråta vid avskedet. Personalen sa att Inga
redan börjat tuffa till sig och inte alltid
lyda dem, ”Jag ska ändå till mamma o
pappa”, säger hon.
När vi satt på flygplatsen kändes det så
tomt o fel att åka hem utan Inga.
11/12-11 Idag har vi äntligen träffat Inga
igen, det var underbart som väntat. Hon
blev jätteglad när hon såg oss. Hon började
direkt prata och berätta saker för oss.
12/12-11 Vi känns som en familj nu och
vi älskar Inga mer och mer för varje minut
som går. Vi märker att Inga är en väldigt
pigg och glad flicka. Men också en väldigt
busig flicka, ju tryggare hon är med oss,
som vi nog kommer att få sätta tydliga,
hårda gränser för. Inga är också väldigt
smart och räknar snabbt ut hur saker o
ting fungerar.
När vi gick ifrån barnhemmet sa en i personalen ”Thank you…..Ingas family” och
så tog hon sig för sitt hjärta o log. Det
kändes jättebra.
13/12-11 Inga är idag mycket lugnare än
igår. Hon lyssnar mer på oss och verkar
förstå oss bättre. Det känns som om hon
har landat på något sätt. Språket kommer
Inga att lära sig fort, hon härmar oss jättemycket.
15/12-11 Idag åkte vi till Vilnius för
domstolsförhandlingarna. Vi hade övat
och övat på vad vi skulle säga. Jag skulle
prata först och mest, därefter skulle Jonas
bara precis säga att han höll med mig och
tillägga något litet.
17/12-11 Igår var det dags för Inga att
lämna barnhemmet. Det förklarades för
Inga att hon inte skulle vara där mer, utan
följa med och sova hos oss. Det var okej
för Inga. Nu är det en konstig känsla. Huvudet vet att det är verklighet, men ändå
känns det väldigt overkligt.
18/12-11 Inga sov hela natten, hur bra
som helst. Det går bättre för varje dag som
går. Naturligtvis är det inte bara en dans
på rosor, då hade något varit fel. När Inga
kommer ur koncentration, visar det sig
speciellt. Det testas ju mer eller mindre
hela tiden. När det är jag som säger till
henne slår hon till slut på mig. Jonas lyder
hon mycket bättre.
Lille julafton, 2011 Äntligen tid för hem-
resa. Flygresan gick jättebra. På Kastrup
stod farbror Anders och väntade för att
hämta oss, för att ta oss till julfirandet hos
farmor. Mormor och morfar hade också
åkt dit för att möta oss och hälsa Inga
välkommen. Nu kändes det riktigt bra.
Inga är med hem och inte till låns. Tårarna
pockade på i ögonen på mig emellanåt.
19/1-12 Inga har verkligen blivit en del av
vår familj, hennes syskon har snabbt blivit
hennes favoriter och hon har blivit deras
favorit. Så klart att Inga då och då fortfarande testar oss.
Inga slår inte längre på mig. Hon sätter
sig istället ner på golvet och surar när hon
inte får som hon vill. Språket lär Inga sig
verkligen fort. Hon förstår det mesta som
vi säger till henne, och hon kan redan säga
massor av svenska ord. Allting känns bara
så jättebra!
Text Camilla Sjöstrand
Här träffas vi på barnhemmet en sista gång,
innan vi lämnar Inga för att åka hem från vår
första resa. Foto Jonas Sjöstrand
19
BiståndsNytt
BFA-bistånd satsar på utvecklingsprojekt där hållbar utveckling,
utbildning, integration och hälsa är några av ledorden.
Skolbygget
Det bär uppför och uppför och uppför.
Vägen är sönderregnad. Regnvattnet störtar nedför bergets sida och tar med sig
sand och jord i sin väg. Det är ”den lilla
regnperioden”. Mulet, men ändå ångande
varmt. Det är vackert, grönt, bördigt! Rektangulära hus av obränd lera överallt. Sopade gårdar, mycket folk. Vi hälsar artigt.
FEPAM bygger en ny skola, det är till den
vi är på väg. Den ligger högt över samhället, på en grön och frodig äng. Skolan är
fin! Rött bränt tegel, mörkt plåttak. Den
innehåller fem klassrum, (fem klasser kommer att undervisas på förmiddagen, två
på eftermiddagen). FEPAMs skola är bara
halvfärdig men man hoppas att man kan
börja undervisa där i höst även om det
inte finns golv ännu. Man MÅSTE kunna
undervisa där! FEPAM har blivit uppsagd
från skolan där man hyr lokaler från Swedish Free Missionen. Uppsägningen gällde
egentligen från förra läsåret men man fick
uppskov då FEPAM inte lyckats finna
annan lokal för sin skolverksamhet. Nu
är det allvar. I höst måste man ha skolan
färdig, i alla fall brukbar.
BFA är den enda sponsorn
Jag har länge tyckt att det var konstigt att
man inte skyndade på skolbygget. Nu förstår jag att man bygger när man får pengar
och till sist inser jag att de enda pengarna
FEPAM får kommer från oss, från BFA!
Ibland står jag frågande: Hur kommer det
sig att våra vänner i FEPAM inte sagt som
det är? Kan det vara kulturella skillnader?
De har inte velat fråga om mer donationer
utan hoppats att vi skulle förstå, vilket vi
till sist gjorde!
Nu är det brådis att samla in pengar till
skolbygget! Vill du hjälpa till? Bidrag kan
sättas in på pg 42 04 45-9 eller bg 4526570 märk med: Skolbygge FEPAM.
Grattis på födelsedagen!
Du har fått en get!
Sedan hösten 2011har BFA-bistånd glädjen att kunna erbjuda gåvokort till någon
som har en högtidsdag. Vi har fått väldigt
positiv respons på detta initiativ och
många har redan beställt gåvokorten. För
400 kr kan t ex en kvinna i Kongo, eller i
Södra Indien få en get. Man kan också få
ett gåvokort för 200 kr och då bidrar man
till barnens skolmaterial i de här länderna.
Under februari månad i år när BFAbistånd åkte till Kongo för att följa upp
Forum Syd projektet passade vi också på
att besöka några av de kvinnor som har
fått en get. Ketenge är en äldre kvinna som
lever ensam. Maken är död sedan flera år
tillbaka och barnen har flyttat hemifrån
och bor långt borta. Ketenge har ingen
inkomstkälla, hennes vuxna barn bidrar
så gott de kan, men det blir inte mycket.
Ketenge odlar lite grönsaker på sin mark
framför huset och tar hand om det så gott
det går. Det är svårt att få ihop tillräckligt
till mat för dagen. Någon av er därhemma
har köpt ett gåvokort i form av en get och
på så sätt har Ketenge kunnat få en get.
Våra kontaktpersoner inom FEPAM har
mycket gott socialt nätverk i Uvira och vet
vilka människor som är i störst behov av
att få en get. Av summan som man köper
gåvokortet för ordnas numera också en
mindre medicinfond då det händer att
getterna blir sjuka och behöver medicin.
Några getter har avlidit för att de inte
har fått medicin. Det är trångt om plats i
Uvira. En del som får getter kan inte ha
dem där de bor utan någon får se till att
sköta om dem, en liten bit utanför Uvira,
på landsbygden. Risk för stöld gör också
att man måste ha någon som bevakar
getterna. Våra kontaktpersoner berättar
att flera getter har fött nya små killingar,
vilket är precis så vi önskar att det skall bli.
Kvinnan kan sälja sin killing, eller behålla
den och så småningom få en liten flock.
Att ha en get kan vara början till ett större
välstånd.
Om du inte vet vad du skall ge någon i
födelsedagspresent eller på annan högtidsdag, gör som många redan har gjort:
Beställ ett Gåvorkort! Det gör verkligen
skillnad i någons liv!
Tack till er som redan har bidragit!
Text Margareta Wilholm &
Ann-Charlotte Särnbratt
Foto Ann-Charlotte Särnbratt
Skolan halvfärdig!
20
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Lunch på verandan i Soila Maasai Girls´ Centre. Foto Margareta Wilholm
Biståndsverksamhet
”Våra” maasaiflickor har börjat på Secondary School
BFA:s bistånd/fadder grupp har åtagit sig att sponsra en grupp maasaiflickor som i år har börjat på Secondary School: De tolv masaiflickorna som CAA sponsrar har nu installerat sig i sina nya skolor, Secondary Schools, högstadium och gymnasium, ungefär. De är flickor som redan inhämtat den kunskap de kan
få i Soila Maasai Girls´Centre (Kenya Childrens Home/ Thomas Barnardo House´s internatskola för unga
maasaiflickor) i Suswa, Rift Walley några timmars bilkörning rakt österut från Nairobi.
Detta är ”våra” flickor:
”Våra” tolv flickor är 15-16 år gamla. Alla
är faderlösa. Några har en mamma i livet.
Mammorna är som regel utan inkomst,
några har ett par kor och getter. Andra
är helt föräldralösa och beroende av farföräldrar eller farbröder. Alla har syskon.
Alla är kristna. ”Våra” flickor är alla starkt
studiemotiverade och lyckas bra i skolan.
Många av dem uppfattas som goda ledare,
de gillar att sjunga, dansa och sporta.
Några är mycket goda talare. De har stora
framtidsdrömmar, de flesta vill bli läkare,
en kirurg, någon sjuksköterska men vi har
även en blivande pilot och en radiojournalist i vår grupp.
Soila Maasai Girls´ Centre vill
utbilda till självständighet
Alla flickor i Soila Maasai Girls´Centre får
den utbildning som passar dem bäst. För
”våra” flickor blir det teoretiska studier.
De kommer att, efter avslutad Secondary
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
School, kunna fortsätta med universitetsstudier eller annan lämplig yrkesutbildning. Som vuxna kommer de att kunna
återvända till sin hemort som självständiga,
välutbildade unga kvinnor eller de kan
söka sig nya vägar i en ny miljö. De har
ett bra kontaktnät genom KCH/TBH och
genom stamfränder som numera finns utspridda över hela landet.
husen av lera, kodynga och grenar. Husen
ser ut som jättestora limpor och är strängt
taget fönsterlösa. De ligger i en stor ring
omgärdade av ett rejält staket av grenar
och kvistar med långa taggar. Det är männens uppgift att se till att staketet är intakt.
På natten förs djuren in i inhägnaden. På
så sätt är både människor och djur skyddade.
Några ord om Maasaier som kulturell och etnisk grupp
Alla har sin roll och sin uppgift
Maasaierna är boskapsskötare. De finns
i Kenya och Tanzania, i områdena i och
omkring Rift Walley, den stora ”sprickan”
som går från Etiopien ända ner till Sydafrika. Maasaierna räknar sin rikedom i
boskap, de är ett av de sista nomadiserande
folken i östra Afrika. Traditionellt lever
de av kött, blod och mjölk. De bär oftast
kläder, mantlar, skynken, i röda och blå
toner. De har vackra smycken, stora kragar
mm, av små glaspärlor. Kvinnorna bygger
Barnen sköter traditionellt vallningen av
boskapen. Nu, när de flesta barnen går
i skola, får de äldre männen ta hand om
djuren tills barnen kommer hem eller har
gjort färdigt sitt skolarbete för dagen. Krigarna, moranerna, de unga pojkarna, vaktar mot överfall från vilda djur och fientliga människor. När vi ser bilder av unga
maasaier med fantasifulla frisyrer är det
just dessa krigare. Moranperioden avslutas
med att man blir ”vuxen” och tillåts att
bilda familj. Då rakas den unge mannens
21
huvud, han blir av med sin huvudprydnad
och hans storhetstid är förbi.
Lejonen undviker maasaier
Förr var man tvungen att döda ett lejon
innan man fick ingå i det äkta ståndet.
Den tiden är lyckligtvis förbi. Men det
påstås, att än idag informerar lejonhonorna
sina ungar om att de ska akta sig för maasaikrigare.
Maasaier tillämpar omskärelse
Innan pojken får bli krigare omskärs han.
Flickorna blir omskurna före giftermålet.
Det är en farlig process. Det är inte bara
det att flickan stympas och fråntas möjligheten till sexuell njutning. Hon riskerar
också infektioner genom att redskapen
är infekterade och stor smärta genom att
sårytorna sys ihop mycket primitivt. Processen inverkar på hennes möjlighet till ett
normalt liv. Både pojkar och flickor riskerar att få hiv genom ”operationsverktygen”. Upplysta maasaier låter inte omskära
sina barn idag. Men grupptrycket i en by
på landet är stort occh flickorna i Suswa
har ingen familj som verkligen bryr sig
om hur de har det. De är ju föräldralösa
och omhändertagna av släktingar som ser
möjligheten att slippa försörjningsbördan
genom att gifta bort sin unga adept. Det är
just detta som är grunden för Soila Maasai
Girls´ Centre. Man vill skydda föräldralösa maasaiflickor som löper risk att bli
könsstympade och samtidigt ge dem en
utbildning så att de ska kunna klara sig på
egen hand.
Tiderna förändras
Tiderna förändras och alltfler maasaier
lever nu ett integrerat liv i staden eller på
landsbygden. Vad ”våra” flickor kommer
att välja är svårt att säga. Men det känns
fint att de i alla fall kommer att ha möjlighet att välja.
Text Margareta Wilholm
Damerna som tillreder mjölken och distribuerar den och två brödbullar till varje barn är
dagens hjältar!
Mjölkprojektet
Skolbarnen på Fepamskolan har under mer än ett års tid fått ta del av BFA:s mjölkprojekt. Det innebär att barnen får en stor kopp mjölk och två bröd två gånger i
veckan, tisdagar och torsdagar. För en del av barnen är den här måltiden den enda
de får den dagen. Barnen är särskilt utsatta och många av de barn som vi har träffat
i Uvira (Syd-Kivu provinsen) får växa upp hos sina släktingar, eftersom mamma och
pappa är döda (i HIV/AIDS eller av kriget). Varje dag är en kamp om att kunna få
något att äta. FEPAM- skolan har fått fler och fler elever och är nu uppe i ca 500
barn varav majoriteten är flickor.
För att kunna ta del av undervisningen och utvecklas i rätt riktning måste magsäcken vara någotsånär tillfredsställd. Alltför få barn kan känna den mättnaden, och det
är inte ovanligt att barnen somnar på lektionerna, av hunger.
Just de här dagarna, när mjölkprojektet står i fokus, kommer det nog lite extra
barn till skolan. BFA-bistånd fick vara med och dela ut mjölken och brödet under
tisdagen. Platsen för bespisningen är en av våra kontaktpersoners föräldrahem som
inte ligger långt från skolan. Vatten kokas upp och mjölkpulvret förbereds i stora
färgglada plastbyttor och hälls upp i otaliga, också de, färgglada plastmuggar. Alla
barnen står i kö och stämningen är livlig, men lärarna och volontärerna lyckas ändå
hålla ordning i leden. Man har provat att dela ut mjölkkuponger till barnen så att
de inte skall kunna gå två, eller flera gånger. Det slutade dock med att eleverna
som är så uppfinningsrika, gjorde nya mjölkkuponger. Nu skall FEPAM göra egna
kuponger på datorn, vilket gör det lättare att kontrollera vilka som har fått och vilka
som inte har fått. Alla barnen måste få var sin mugg mjölk och två bröd, ingen skall
behöva gå utan p g a att någon har fått två eller fler gånger.
Efter att mjölken är urdrucken och brödet uppätet går eleverna till skolan på eftermiddagen och energinivån är dessa dagar högre. Vägen till att kunna lyckas med
förändring, lyckas med undervisning och utbildning går via dessa barns magsäckar.
Budskapet är enkelt och här ser vi vilken otrolig nytta mjölkprojektet gör för barnen. BFA-bistånd skickar 10 000 kr i månaden för att sponsra mölkprojektet. Vi får
hjälp av några vänliga ”mjölksponsorer”. Detta projekt kan vara en god insats för
ett företag exempelvis som vill ta ett socialt ansvar för världen! Vill ni vara med och
bidra till mjölkprojektet? Hör av er i sådana fall till margareta.wilholm@bfa.se
Närmaste granne med Soila Maasai Girls´
Centre är en maasaifamilj. Här är rektorn för
skolan på besök hos farmor i maasaifamiljen.
Foto Ann-Charlotte Särnbratt
22
Text Margareta Wilholm & Ann-Charlotte Särnbratt
Foto Margareta Wilholm
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
FORUM SYD + BFA + FEPAM = SANT!
Vuxenundervisning
Det lilla klassrummet i skolan högt över
samhället sjuder av energi. En kvinna,
(en elev), står vid tavlan och pekar med
en meterlinjal och läser ta-ta, ta-tu, ta-to,
ta-te…… De övriga eleverna, 42 vuxna
nybörjare i läsning, skrivning, matte, so och
no är djupt koncentrerade på det skrivna
och på den som läser. Klassen har inga läseböcker. Eleverna kopierar från tavlan och
skapar på så sätt sin egen text samtidigt som
de tränar bokstävernas form. Den här metoden är vanlig där man har så stora klasser
att individuell undervisning är omöjlig och
där man inte har möjlighet att kosta på sig
läsläror. Kvinnorna och den ende mannen i
klassen är påtagligt stolta över sina framsteg.
De går i skola tre dagar i veckan, två timmar
vid varje tillfälle. De övar hemma och har
prov två gånger i månanden. De vill absolut
fortsätta sina studier även nästa år. Deras
lärare är specialutbildad för att lära vuxna
läsa och skriva. Även han är stolt och glad.
I klassrummet intill strävar de som redan
lärt sig läsa, men som glömt färdigheten
eftersom de inte har tränat. Den gruppen
läser mer avancerade texter, men metoden
är densamma och atmosfären i klassrummet
likaså.
Forum Syd-projektet
Det vi just varit med om är en del av BFA:s
och FEPAM:s Forum Syd-finansierade projekt. Det var för att diskutera det projektet
med ”brukarna” som vi i BFA nu befann
oss i Uvira.
FEPAM är rustad för att driva projekt
Vi hade möten på FEPAM:s kontor som
ligger i ett nybyggt hus där man hyr två
rum, ett för kontor och ett för möten och
lagring. Här förvarar man t. ex. kärl och
varor som behövs för skolbarnens
mjölklunch” två gånger/vecka.
FEPAM tänker öppna Internetcafé!
FEPAM har tänkt sig att öppna Internetcafé i den här lokalen! Det finns ännu inget
sådant i Kasenga, ”vår” stadsdel, och behovet är stort. ”Alla” har en mejladress, många
finns på Face book. Nu har FEPAM två datorer att starta med. De har en kopiator och
en skrivare/skanner. Det är bara att sätta
igång! Särskilt som det redan finns personal
på plats: En datakunnig ung man skriver
brev för dem som inte är skrivkunniga. Han
kopierar och han skannar för glatta livet-om det bara finns ström. Men FEPAM har
tänkt på det också och köpt en generator.
Nu kan man även köpa den där lilla ”utjämnaren”, för pengar som vi BFA:are hade
med oss. FEPAM måste tänka sig att bli
självförsörjande. Forum Syd-projektet kommer bara att vara ytterligare ett år. Det här
är ett utmärkt sätt att börja!
Idealister
Vid det första mötet diskuterade vi löner.
Alla arbetar nästan gratis, en liten löneökning kunde vara på sin plats. Vi bestämde
oss för att diskutera budgeten för nästa period först och en eventuell ökning av löner
därefter. Det tog ett par dagar och resultatet
blev att det inte finns några pengar kvar till
lönepåslaget. FEPAM kunde krympa volymen på workshops och annan verksamhet,
vilket de inte ville. Vi har med idealister att
göra!!
Möten med andra organisationer
Vi mötte andra NGOer i sta´n. Vi träffade
dem även förra gången (vi lovade alla att
samarbeta och stödja varandra). FEPAM
har haft stor nytta av flera andra organisationer, både för att få handledare till workshops och för att få och ge goda råd.
Lärare och föräldrar känns som
gamla vänner
FEPAM och BFA mötte lärare och föräldraföreningen i FEPAMskolan. Med dem
diskuterade vi den närmaste framtiden,
erfarenheter från workshops och lära-läsaskriva-räkna-verksamheten. Entusiasmen är
stor och de vill verkligen fortsätta!
Vi talade mycket om att initiativet är deras, FEPAMs och lärar-föräldragruppen.
Det blir lätt så att man tänker att det är vi,
BFA:are som kommer med lösningen. Jag
tror att det gått fram nu att det är ”brukarna” som har initiativet och att BFA-bistånd/
fadder är ett ”bollplank” och kontakten
med Forum Syd. Det har skett en stor
utveckling sedan vi, för två år sedan gemensamt började planera projektet.
Läsning i fortsättningsklassen.
till självhjälp. Sådant som ger medellösa
människor, som aldrig fått möjlighet att gå
i skolan, kunskap om sina mänskliga rättigheter, demokrati, gendertänkande, konfliktlösning, ekologi och hälsovård: kunskap
om hiv/aids, stolthet och självrespekt. Vi
har serier av workshops i samtliga ämnen.
Deltagare är lärarna i FEPAM-skolan,
FEPAMS medlemmar samt föräldrar/vårdnadshavare till skolans elever.
Lärarna undervisar sedan eleverna i ovanstående. De använder då olika metoder; de
berättar naturligtvis och de diskuterar. Barnen spelar teater, skriver dikter, deklamerar
och håller tal/anföranden.
Vi besökte naturligtvis skolan
Där fick vi se prov på ovanstående: Skolbarnen framförde just små pjäser och deklamerade dikter. Temat var demokrati, mänskliga rättigheter, hiv/aids osv, det som lärarna
gått på workshops om och som de sedan
förmedlat till barnen. Inlevelsen var stor!!
Starkt jobbat av barn och lärare i jättestora
klasser där ingen, varken barn eller lärare,
får äta sig mätta. Lärarna ”tjänar” 25$ i
månaden och det är svårt att förstå vad folk
lever av då de flesta varken har jobb eller
inkomst. Den informella sektorn blomstrar.
Slutsats
Vi känner oss trygga. FEPAM förvaltar FSbidraget väl, rapporter kommer in som de
ska. Vi har kapabla vänner i Uvira!
Hur Forum Syd arbetar
Bild utan text!
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Forum Syd, ”små organisationers SIDA”
stödjer vår verksamhet i Uvira med ca 200
000sek/år, i två år. Organisationen ger inte
pengar till ”grejer” men till idéer och hjälp
Text Margareta Wilholm
Foto Ann-Charlotte Särnbratt
23
en positiv utveckling av det lokala samhället”,
berättar Frida.
I Örebro har till exempel McDonald’s franchisetagare Magnus Pojen ett starkt samhällsengagemang i den privata ungdomssatsningen Vivalla Dream Team vars syfte är att
få ungdomar att tro på sig själva och skaffa
sig en utbildning och bra framtid. Projektet
öppnar dörrar där ungdomar får möjlighet
att möta människor ute i arbetslivet som
berättar om sitt arbete och hur man kan
uppfylla sina drömmar.
Ronald McDonald Hus i Uppsala. Första spadtaget tas i maj i år, och Huset blir det femte i Sverige.
CSR – Företag och ideell verksamhet
hand i hand för socialt ansvarstagande
I det privata näringslivet ökar kraven att ta
ansvar för vårt samhälle som t.ex. mänskliga
rättigheter, sociala frågor och vår miljö. Det
handlar om företagens sociala ansvar, som
också brukar kallas Corporate Social Responsibility, CSR.
CSR är inget nytt påfund. Att företag tagit
stort socialt ansvar genom historien är kanske
mest känt i de gamla brukssamhällena. Att
företag tog del av samhället var en förutsättning för människors välfärd och spelade en
stor roll i människors liv. Brukssamhället
samlade människor på en plats och alla inblandade var tvungna att ta ett gemensamt
socialt ansvar. Till bruket kopplades sjukvård,
barnomsorg och all den service som vi idag
är vana vid att det offentliga tar hand om.
Idag ser det alltså annorlunda ut, i takt med
att det offentliga har tagit över har företagens
inblandning minskat. Dock kan vi konstatera att behovet kvarstår och att CSR-arbete
idag är viktigt för det privata näringslivets
trovärdighet.
Frida Berg, presschef på McDonald’s Sverige,
berättar om vikten av att privata företag
engagerar sig i denna typ av frågor och om
hur företaget McDonald’s tänker: - ”Det
personliga engagemanget är nyckeln när man
arbetar med CSR frågor. Det som engagerar
våra gäster engagerar oss.”
I USA växte CSR som begrepp fram ur arbetet med välgörenhet. Grunden för CSR är
densamma som i välgörenhetstanken, nämligen att företag är beroende av människor
och för att vara framgångsrik så måste man
betala tillbaka till samhället som företag. I
Sverige grundades McDonald’s 1973 då den
första restaurangen öppnade i Stockholm.
Snabbt blev grundarna av McDonald’s i
Sverige, familjen Lederhausen, involverade
i det som kom att bli en av McDonald’s
stora CSR-arbeten, Ronald McDonald Hus
och Barnfond. Familjen Lederhausen hade
24
”Beslutet om vilket CSR-arbete man som
företag går in i är ett beslut som tas från hjärtat och ska kännas rätt i magen - det är den
absolut viktigaste drivkraften!” avslutar Frida.
Text Francisca Herodes
ett svårt sjukt barn och såg behovet av att
kunna skapa ett så normalt liv som möjligt
samtidigt som deras barn gick igenom påfrestande behandlingar. Efter förebild i USA
öppnade familjen ett Ronald McDonald Hus
i Sverige där tanken är att ge familjer till svårt
sjuka barn ett tryggt boende i anslutning till
sjukhuset. Idag finns fyra Ronald McDonald
Hus i Sverige och ett femte håller på att byggas i Uppsala. Vid sidan om många andra
bidragsgivare är McDonald’s Sverige en stor
donator till Ronald McDonald Barnfond.
Frida Berg menar: - ”Många av våra gäster är
barnfamiljer och förstår den situation som
uppstår då ett barn i familjen blir sjukt. Genom Ronald McDonald Barnfond kan både
företaget och våra gäster donera pengar och
aktivt bidra till en bättre situation.”
Således har McDonald’s en medvetet vald
strategi hur arbetet med CSR-frågor ska
bedrivas. Det handlar om att se vad verksamheten består i och göra skillnad i en eller flera
frågor som är relevanta. Många företag väljer
ett CSR-engagemang utifrån sin kärnverksamhet. Jobbar man t.ex. med rekrytering är
utbildningsfrågorna relevanta, i andra branscher något annat.
Frida påpekar att: -”Det viktigaste är att
engagemanget i CSR- frågorna är äkta, inte
att sälja hamburgare. Det behöver inte nödvändigtvis stå i konflikt med vart annat men
utgångspunkten måste vara att som företag
ha klart för sig vilken strategi man väljer och
vad som är möjligt att göra.”
McDonald’s är ett globalt varumärke men
också ett nationellt och lokalt företag. Med
franchisemodellen får företaget en stark lokal
förankring till de orter där restaurangerna
finns. McDonalds franchisetagare som äger
och driver de olika restaurangerna runt om i
Sverige har ofta ett starkt engagemang i den
region där restaurangerna finns.-”Kanske har
personen vuxit upp på orten och med det
känner ett naturligt engagemang att bidra till
Frida Berg, presschef på McDonald’s Sverige.
Frida har en bakgrund från biståndsorganisationen Svalorna Latinamerika i Nicaragua och har
arbetat med CSR-frågor för olika företag.
Foto Stefan Eriksson
Vill ditt företag engagera sig i
våra Biståndsprojekt?
BFA går gärna hand i hand med det
privata näringslivet för att skapa en
bättre situation för de barn vi arbetar
för runt om i världen. Våra olika biståndsprojekt säkerställer att medlen
går direkt till de behövande och inte
försvinner genom mellanhänder på
vägen. Vi berättar gärna mer om vårt
arbete och våra projekt och ser fram
emot att knyta många kontakter med
företag.
Kontakt:
Francisca Herodes
Epost: fherodes@hotmail.com
tel: 076-9466454
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
FadderNytt
BFA-fadder har en omfattande fadderbarnsverksamhet och förmedlar
ekonomisk hjälp från svenska familjer till barn i nio länder: Indien, Sri
Lanka, Vietnam, Polen, Nepal, Demokratiska Rep. Kongo, Kenya, Bolivia och
nu även Burundi.
Ett nytt år
Jag som ansvarig för fadderverksamheten
önskar förstås att detta nya år 2012 ska bli
lika bra som 2011. Vi som arbetar med
Bistånd/fadder gör det ideellt och vi lägger
alla ner mycket arbete på att få det att gå
runt och att fungera bra… Vårt mål är att
kunna hjälpa flera barn, så vi hoppas att
många av er vill hjälpa till och bli fadder
till ett av våra barn.
Skänk en extra slant
Det går ju givetvis även bra att skänka en
extra slant till sitt fadderbarn när som helst
under året. Då kan man sätta in pengarna
på vårt BG 5526-4840. Det är bra om
man skriver till vem pengarna ska gå då
det är lättare för oss att få pengarna rätt.
Nya administratörer
Sedan förra numret av tidningen har vi
fått tre nya fadderadministratörer och
vi hälsar dessa tre hjärtligt välkomna till
BFA-Fadder. Staffan Malm som ansvarar
för Kongo och Burundi, Anna Ericsson
som tillsammans med mig Katarina ansvarar för Annai Home for Children i Indien
och Kicki Ulrich som har tagit över Holy
Cross Convent i Indien.
Glädjande
Julinsamling 2011. Också detta år var
glädjande för alla våra fadderbarn, även
om vårt julbrev kom lite sent och det är
något som vi ber om ursäkt för. Vi gjorde
något nytt med julinsamlingen genom att
Bistånd och Fadder gick ihop i ett och
samma brev… och tyvärr så blev det lite
fördröjt när vi skulle omarbeta vårt brev.
Trotts detta så samlade ni faddrar ihop 80
000:- till våra fadderbarn, en helt fantastiskt summa som alla barnen och våra kontaktpersoner tackar så mycket för.
Fadderbarnen i Kongo och
Burindi
För två år sedan när BFA-bistånd var på
besök i Kongo hade vi ca 40 fadderbarn.
Sedan dess har antal fadderbarn ökat och
i dagsläget sponsrar BFA-bistånd, genom
faddrarna, ca 60 barn och ungdomar i
Uvira i åldrarna 5-19 och 5 barn i Burundi. Dessutom ett antal unga akademiker
som läser vid universitetet i Bukavu.
Det är en glädje att få träffa alla dessa fadderbarn igen. På två år händer mycket! De
som var relativt små förra gången har nu
vuxit upp till äldre barn, en del i början
av tonåren. Några av fadderbarnen har
bytt skola, eftersom Fepamskolan är en
primary school där man går i sex år. Behovet av nya fadderbarn på FEPAMskolan
är stort, då skolan får ekonomiskt stöd av
den 100-lapp som ni skänker varje månad
till ert fadderbarn. Av de 100 kr betalas
ert fadderbarns skolavgift. En del går till
en sjukvårdsfond för de sponsrade barnen
och en liten del går till ett ekonomiskt stöd
till de åtta lärare som arbetar år efter år på
skolan utan någon regelrätt lön. De får
25$/månad! Och de är familjeförsörjare!
Av er 100-lapp går mindre än 10 % till
administration i Sverige.
Förutom att BFA-bistånd/fadder hälsar på
Fepamskolan och på så sätt får träffa fadderbarnen tillsammans med de andra barnen, brukar vi också samla ihop de sponsrade barnen vid ett särskilt tillfälle. Det gör
vi också denna gång. På lördag morgon har
våra kontaktpersoner lyckats samla ihop
över 35 barn som sitter och väntar på oss
i FEPAMs lokaler. Inför resan har BFAbistånd skickat ut ett brev till alla faddrar
som sponsrar barn i Kongo och Burundi
för att informera om resan. Om man ville
kunde man också sätta in ett extra bidrag,
kanske i form av en get till sitt fadderbarn,
vilket tretton faddrar hade gjort.
Vi presenterar oss och sedan är det dags
för fotografering och en liten pratstund
med var och en. De som har fått en get av
sin fadder får också veta det och till en del
barn har vi också med brev från sponsorfamiljen i Sverige. Det är roligt att kunna
få dela med sig av nya foton och information till er faddrar på hemmaplan. Oj, vad
roligt att känna igen så många! Men det
finns också en del nya ansikten. Jag minns
speciellt en liten flicka för två år sedan.
Hennes ansikte var så präglat av hunger,
att jag inte trodde att hon skulle finnas vid
liv den här gången. Glädjande nog gör hon
det och hon har alldeles nyss också fått en
fadder i Sverige. Hoppet tänds igen!
FEPAM-skolan är i stort behov av nya
faddrar till barnen. Vill du vara med och
sponsra ett barn i Uvira? Hör i sådana fall
av dig till vår nya fadderadministratör Staffan Malm, Staffan.031683626@telia.com
Kontakt
För mera information om fadderverksamheten ta kontakt med Katarina på 072-320
31 05. Det går även bra att mejla på fadder@bfa.se
Innan vi skiljdes åt tog vi en riktig faddergruppbild.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Text Katarina Borg Adolfsson &
Ann-Charlotte Särnbratt
Foto Margareta Wilholm
25
Fadderbarnsverksamhet
BFA - Fadder på Sri Lanka
- möt några av våra fadderbarn och kontaktpersoner
Lourdes Girl’s Home
Cirka två timmars bilresa nordost om
Colombo ligger Lourdes Girl´s Home, i
samhället Malkaduwawa i staden Kurunegala, ett katolskt flickhem som sköts av fyra
nunnor och som är en del av organisationen
The Holy Family. Här bor 34 flickor som alla
har en svensk fadderfamilj. Syster Therese är
vår kontaktperson här och Syster Superior
Cathrine ansvarar för hela flickhemmet. Vid
vårt besök på eftermiddagen den 9 februari
i år kommer små klungor av flickor i sina
vita skoluniformer mot oss. Vi är väntade
och välkomna – men innan de kan komma
och umgås med oss behöver skoluniformen
hängas av och den lite ledigare klänningen
hängas på. Vi får en försmak på uppträdandet som biskopen i området ska få ta del av
veckan därpå. Flickorna är mycket duktiga.
De dansar srilankesiska danser och spexar
för oss. När uppträdandet är klart delar vi
ut presenter och kakor. Vi håller ett litet tal,
tackar för det fina mottagandet och uppträdandet samtidigt som vi framhåller vikten
av att engagera sig i skolarbetet. De lyssnar
uppmärksamt på Syster Superior som tolkar
för oss, sen sätter sig alla i sina skolbänkar i
samlingsaulan och börjar med sin läxläsning.
Syster Mathilda finns hela tiden med och
håller ett vänligt vakande öga på flickorna
och när de har en fråga kommer de fram till
henne och hon förklarar tålmodigt så att de
kommer vidare.
Vi får en härlig kvällsmåltid och Syster
Superior försöker förklara för oss, inemellan
åskknallarna, att biskopen har lovat dem en
tillbyggnad om ett par år. Det kommer att
innebära att flickornas sovsalar byggs i nära
anslutning till huvudbyggnaden – en klar
förbättring mot idag då sovsalarna ligger
utspridda i flera olika huskroppar. Sent på
kvällen beger vi oss så sakteliga hemåt i ösregnet. Som tur är har vi en trygg och erfaren
chaufför bakom ratten. Tanken slår oss att
trots alla dessa olyckliga öden som är samlade
innanför grindarna här så finns det så mycket
glädje och värme hos dessa barn. Fadderskapet med allt vad det innebär är viktigt och
också avgörande för att flickorna ska kunna
få en komplett skolgång. I framtiden kommer deras utbildning att vara avgörande om
de ska kunna få en anställning eller inte. En
anställning betyder en egen lön och möjligheten till ett tryggare och självständigare liv.
Vi har skrivit detta förut – men skriver det
gärna igen; har ni möjlighet i framtiden att
resa till Sri Lanka – gör gärna ett besök på
Lourdes Girl´s Home!
Rita och Christie Kohomban
Mitt i innerstaden av Colombo, i ett skyddat
trivsamt enplans hus med en fin liten trädgård, möter vi dem igen… vårt fantastiska
pastorspar som med själ och hjärta kämpar
för de fattiga och utsatta på Sri Lanka. Rita är
vår kontaktperson till 25 fadderbarn. Några
av barnen bor i Colombos slum och några
av dem bor i området runt Galle i södra Sri
Lanka, ca två timmar med bil från Colombo.
Vi träffas och går igenom fadderläget – gamla
barn som har tagit examen och fått jobb, nya
barn som ska in i programmet. Få saker ger
oss så mycket glädje och energi som när vi
Barn från Lourdes Girls Home i sina skoluniformer.
26
hör talas om ungdomarna som trots trassliga
hemförhållanden och knappa resurser har
tagit sig igenom sina utbildningar och fått
fasta och intressanta arbeten som de nu
försörjer sig på.
Vi reser ner mot Galleområdet för att träffa
några av barnen som ingår i BFA:s fadderprogram. Fadderbarnen som Rita administrerar bor alla hemma i sina familjer. Ofta är det
familjer som inte har någon fast inkomst och
där det behövs ett extra bidrag för att barnen
ska kunna gå i skolan. Fram tills för några år
sedan delade staten ut en viss mängd tyg till
varje elev så att alla skulle ha möjlighet att sy
sig en skoluniform. Den subventionen är nu
indragen. Skoluniformen är ett måste – utan
den får barnen inte komma in i klassrummet.
Långt ut på landsbygden får vi träffa några av
fadderbarnen. En fantastisk upplevelse att få
komma hem till och ta del av en familjs liv.
I två sovrum bor sex personer, maten lagas
traditionsenligt över öppen eld och vattnet
hämtas utanför huset. I trädgården växer
svartpeppar och kanel. Runt omkring huset
ser vi risfält och teplanteringar. Det är varmt
idag. Vi serveras varsin stor kokosnöt med
sugrör. När de har visat oss runt och vi har
fått ta del av skolresultat och resvägar till skolan blir vi bjudna på ytterligare en fantastisk
curry med rött ris och grönsaker. Och före
måltiden får vi uppleva en lokal ritual. Mor
i familjen går runt med en bricka där det
står två vattenglas. Samtliga gäster ska ta på
brickan och på ett av glasen innan måltiden
kan börja.
Familjen berättar att en av flickorna som
tidigare varit med i fadderprogrammet nu
har fått ett bra jobb inom textilindustrin. Det
gör att hon har en egen fast inkomst och inte
Rita tar emot småbarns filtar som en av våra faddrar har sticket och skänkt.
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Dansuppvisning av de yngre flickorna på Lourdes Girls Home.
är beroende av att någon annan ska försörja
henne i framtiden. Dessutom får hon tillgång
till billiga kläder som hon tar med till familjen ibland. Vi berättar lite om den svenska
skolan och hur det är att leva i Sverige. De
lyssnar uppmärksamt och fnissar lite när vi
berättar om snö, skidåkning och att vi inte
har skoluniformer på oss när vi går i skolan.
Vi tackar för oss och far vidare ner mot Galle. Ytterligare några fadderbarn ska besökas
denna dag. I en trång liten lägenhet slår värmen emot oss. Hela familjen är samlad, mor,
far och två barn. Båda barnen i familjen är
inskrivna i BFA:s fadderprogram och de visar
en så ödmjuk tacksamhet till sina faddrar
när vi besöker dem. De delar med sig av sina
fina skolresultat och förklarar att pappa inte
kan arbeta pga. sjukdom och att mamma
försöker att ta lite småjobb när tillfälle ges.
Trots de knappa resurserna som finns inom
familjen så ger barnens höga betyg en stark
tro på framtiden. Både Nahomie och Joel,
som barnen heter, hoppas verkligen att de ska
få möjlighet att utbilda sig vidare på universitetet. Genom fadderprogrammet kan deras
önskan kanske en dag bli verklighet.
Många av fadderbarnen bor trångt och
har svårigheter med att kunna sitta ostörda
hemma för att göra sina hemuppgifter efter
skolans slut. Före tsunamin (2004) hade
Smyrnakyrkan i Galle en väl fungerande
studiesal/bibliotek dit många av fadderbarnen gick efter skolans slut för att i lugn och
ro jobba med sina läxor. Salen rymde ca 70
skolbarn, men på grund av de stora vattenmassorna förstördes skåp, böcker, bord och
stolar så studiesalen har inte kunnat användas
som tidigare. Under slutet av 2011 fick
BFA-Fadder motta en privat donation till Sri
Lanka som gjorde det möjligt att öppna upp
studiesalen på nytt. Nahomie och hennes
bror använder den flitigt och de är båda så
tacksamma över att få en plats för studier i
lugn och ro. Pastor Mark som ansvarar för
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012
Smyrnakyrkan i Galle visar stolt upp den nya
studiemiljön och bekräftar att den är mycket
flitigt besökt – varje dag.
sina studier. Flickan utryckte ett särskilt tack
eftersom hon alldeles nyligen hade fått ett
brev från sin fadderfamilj i Sverige.
Pastor Mark berättade också om ett nystartat
gatubarnsprojekt som drivs i kyrkans regi.
17 barn som bor på gatan med eller utan
förälder kommer varje morgon in till kyrkan
för att tas om hand. De duschar och får rena
skoluniformer, äter frukost, skjutsas till sina
respektive skolor, återkommer på eftermiddagen för lunch, vila och studier, äter kvällsmat
och därefter lämnar de kyrkan för livet på
gatan igen. Vi blev så berörda av detta. Att se
dessa 17 små tandborstar stå i rad och veta
att varje kväll de används går de unga ägarna
ut till otryggheten igen. Pastor Mark och
hans närmaste gör ett fantastiskt arbete här
och vi önskar verkligen kunna stötta honom
i detta i framtiden.
Vi serveras kex, mjuk kaka, bananer och
Cream Soda. Återigen får vi uppleva den srilankesiska seden att värdfamiljen passar upp
på gästerna och sitter inte tillsammans med
oss vi bordet vilket fortfarande känns, mycket
märkligt fastän vi har upplevt det så många
gånger nu. Vi bad att barnen åtminstone
kunde få fika tillsammans med oss – och sagt
och gjort! De var inte svårövertalade!
Frälsningsarmén
Sedan ca ett år tillbaka samarbetar BFAFadder med Salvation Army (FrälsningsArmén) på Sri Lanka. Ansvarig är Dhammike
och han administrerar just nu 17 fadderbarn.
Samtliga barn bor hemma i sina familjer och
Dhammike träffar dem regelbundet. Vi träffade fyra av dem – en flicka och tre pojkar.
Vi reste två timmar norrut från Colombo
till byn Walahapitiya utanför kuststaden
Chillaw. Här bor ett av fadderbarnen och de
andra tre kom på besök för att träffa oss.
De berättade om sina fritidsintressen och om
hur de upplevde sitt skolarbete. En av pojkarna, Yohan, går i klass tio och är 15 år, berättade lite generat att han hade blivit utsedd
till distriktets duktigaste elev i sin årsklass.
Han var mycket intresserad av oss och ställde
många frågor om hur vårt liv ser ut i Sverige.
Barnen var alla väl medvetna om att vi inte
var deras faddrar utan bara en länk mellan
dem och deras sponsorer. De hälsade alla
till sina svenska fadderfamiljer och tackade
för stödet de får för att kunna fortsätta med
Efter några timmars besök rullar vi sakta
hemåt igen. Dhammike och hans fru
Rose följde med oss för att äta lite middag. Dhammike förklarade att han gärna
utökar antalet fadderbarn i programmet
med ytterligare fem barn. Vad kan vara mer
glädjande för oss än att få besked om att vi
kan vara med och hjälpa flera fina barn och
ungdomar på den här fantastiska ön! Genom
fadderskapet skapas möjligheter för barnen
att få en riktig utbildning oavsett föräldrarnas
inkomst. Utbildning är biljetten till ett fast
arbete och ett fast arbete betyder ett självständigare liv… och vem vet – förhoppningsvis
gynnar det fadderbarnens egna barn en
vacker dag så att de kan ges möjlighet till en
tryggare uppväxt och en bra utbildning!
Nu behöver våra nya fadderbarn fadderfamiljer i Sverige - Om du är intresserad är
du välkommen att höra av dig till Gunilla
Landelius, Fadderadministratör, BFA Fadder - Sri Lanka. gunilla.stefan@telia.com.
100 kronor i månaden hjälper ett barn till
en tryggare framtid - läs gärna mer på www.
bfa.se.
Text & foto Gunilla och Stefan
Landelius
27
Avsändare:
Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 Kungsbacka
Anslagstavlan
B
Sverige
Porto betalt
Port Payé
Kalendarium
21 april
BFA:s årsmöte kl 13.00 på hotell Novotel i
Göteborg.
Hurra Hurra
3 år fyllde
Samuel Fryksell
från Sundsvall
den 21/2-2012.
23-27 april
Personal från kontor och styrelse besöker
Ryssland
Grattis från
Mamma & Pappa
1-3 juni
BFA:s sommarträff i Mora med utlandsgäster
Båda paren gifte sig i kyrkor strax utanför Växjö.
Robert Färdig och Belinda Björk
den 3 sep 2011
28
Isak Oscarsson och Beatrice Björk den
22 okt 2011
Barnen Framför Allt nr 1 - 2012