Nr 3 - 2012 Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Nr 3 - 2012 Adoptioner – Bistånd – Fadderskap Kontakter Kontoret Fadderbarnsverksamhet Vårt kontor finns på Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka. Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30. Telefontid: mån, ons, fre: 9.30-11.30. Tis, tor: 13.00-15.00. Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Demokratiska Republiken Kongo, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam. Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller mejla kontoret där Maria Berg, Helle HolstNielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Har du frågor om uppföljningsrapportering? Ring, faxa eller mejla kontoret där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar. E-post: adoption@bfa.se Hemsida: www.bfa.se Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 425:- på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570. Styrelsen Eva Jonasson-Melin, ordförande, tel 070-620 40 20 Stefan Landelius, vice ordförande, tel 070-987 35 89 Gustaf Östberg, kassör, tel 070-744 02 44 Erna Lagerfors sekreterare, tel 070-964 56 69 Margareta Wilholm, styrelseledamot, tel 076-105 61 43 Elisabeth Westholm, styrelseledamot, tel 070-670 07 32 Nataliya Hulusjö, styrelseledamot, tel 073-578 50 87 Francisca Herodes styrelseledamot, tel 076-946 64 54 Agneta Starfelt suppleant, tel 070-657 04 36 Anna Söderström suppleant, tel 073-080 80 12 Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel. 070-964 56 69. Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på bg 5246-1571. Biståndsverksamhet Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka. Biståndsverksamheten samordnas av Margareta Wilholm, tel. 076-319 35 19 Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på pg 900272-6. Redaktion Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Supriya Melin Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Sofia Norström, och Anna-Karin Stahre. Grafisk formgivning: Supriya Melin Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. ISSN 0281-454 X. Vill ni skriva en artikel i tidningen? Mejla redaktionen på redaktion@bfa.se. Vill ni annonsera i tidningen? Mejla redaktören på supriya.melin@bfa.se. Omslagsfotot Pojkar på landsbygden i Burundi, där vi,(som i många andra länder), har fadderverksamhet. Foto Christina Thierry-Carstensen Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss i styrelsen eller skicka e-post till info@bfa.se 2 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Eva har ordet Ursprung och rötter Identiteten är viktig för alla människor. För adopterade har ofta de biologiska rötterna kommit i fokus. Och många har då uppmärksammat att det är en fråga om två olika processer. Sökandet efter de biologiska föräldrarna och sökandet efter barnets ursprungskultur. Att söka sina biologiska rötter handlar om en vilja att få kunskap om sin tidiga livshistoria. Det är individuellt hur mycket och vad man vill veta om sitt liv före adoptionen. De flesta adopterade har någon gång under sitt liv tankar och funderingar kring ursprung och rötter. Sökandet efter biologiska föräldrar Enligt forskning söker hälften av de adopterade information om sin bakgrund. Förutsättningarna för att söka efter sina rötter är väldigt olika beroende på vilket land man kommer ifrån och vilka kontakter som finns. På senare tid har andelen adopterade som använder sociala medier för att söka sina rötter ökat. Det är viktigt att sökande efter rötter sker på ett professionellt sätt och att den adopterade får adekvat hjälp och att man har kunskap om födelselandet och visar respekt för ursprungsfamiljen. Till viss del har detta kunnat erbjudas via adoptionsorganisationer och föreningar för adopterade, men resurserna räcker inte längre för att driva arbetet vidare. De auktoriserade adoptionsorganisationerna och AFO - Organisationen för vuxna adopterade och fosterbarn, har tidigare år i en gemensam skrivelse föreslagit att det inrättas minst två tjänster som finansieras med statliga medel. Vi anser att alla adopterade har rätt att få information om sin bakgrund och att praktiska och ekonomiska hinder för detta minimeras. Det behövs en permanent verksamhet som kan erbjuda adopterade så väl praktisk hjälp som psykosocialt stöd. Adopterade rötter – adopterad kultur. Att vara adopterad innebär att man har två familjer. En familj som har fött en och en familj som har tagit hand om en. Och på samma sätt har man två länder. Adoptivföräldrarnas land och kultur som man växer upp i och ursprungslandets kultur. Adoptivföräldrarna måste balansera mellan att skapa en trygg anknytning till barnet och samtidigt stötta och hjälpa barnet att förhålla sig till sitt ursprung. När man pratar om att adopterade söker sina rötter handlar det ofta om att söka sina biologiska rötter. Men adoptivbarn får också en sådan nära relation till sin adoptivfamilj och dess släkt som gör att de kan känna ett naturligt intresse för att få reda på sina ”adopterade rötter”. För adoptivbarn, som inte vill eller inte kan få kunskap om sina biologiska rötter blir det naturligt och värdefullt att ändå känna att man har rötter. Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Innehåll 3 - 2012 Eva har ordet Adoptionsnytt Barn söker föräldrar Julfest Julgransplundring ”Världens största” BFA-sommarträff Krönika Adoption betyder inte lämnad Kenyabesök i Stockholm i augustiVåra bästa adoptionsminnen Biståndsnytt Biståndsverksamhet Faddernytt Fadderbarnsverksamhet Anslagstavlan 3 4 5 6 7 8 10 12 15 16 17 18 20 21 24 Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Adoptioner – Bistånd – Fadderskap 3 AdoptionsNytt Här kan du läsa om våra adoptionsländer. För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller gå in på www.bfa.se Bolivia Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess kan vi inte skicka nya handlingar till landet. För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex barn anlände 2010. Två barn anlände 2011. Två barn har anlänt 2012. Medgivandekrav: 0-12 mån. (högre är positivt). Bulgarien Väntetid i landet: 24 -36 mån. Kan bli kortare vid högre medgivande. Väntetid i Sverige: ca 3 mån. 18 barn till 16 familjer har anlänt under 2011. Fyra barn har anlänt under 2012. Tre familjer har barnbesked. Medgivandekrav: 0-36 mån. (högre är önskvärt och möjlighet att ta emot barn med särskilda behov). Indien Den indiska centralmyndigheten CARA lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer för adoptioner. När de första dokumenten är klara från familjen registreras ansökan i CARA´s databas, som är öppen för registrering första arbetsdagen i varje månad. CARA tar emot 100 nya ansökningar varje månad. Först när CARA godkänt familjen kan övriga dokument sammanställas och skickas till barnhemmet i Indien. CARA bestämmer till vilket barnhem ansökan skall skickas. Kravet på äktenskapets längd är två år. Enligt riktlinjerna ska barnhemmen nu placera 80 % av barnen i inhemsk adoption. Totalt har det under 2011 anlänt nio barn till åtta familjer från barnhemmet i Nava Jeevan i Kolkata. Ett barn har tidigare i år anlänt hem med sin familj. Ytterligare två barn på Nava Jeevan kommer att vara klara att resa hem med sina familjer under september och oktober. Efter dessa två familjer har vi inga handlingar kvar hos ISSA i Kolkata. Alla de familjer som registrerats i CARA´s nya online system har fått besked om till vilket barnhem deras ansökningar ska skickas. Eftersom processen är helt ny kan vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden kommer att bli. 4 Kenya Väntetid i landet på barnbesked: ca 4-5 mån. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid: 9 mån. Elva barn har anlänt 2011. Åtta barn har anlänt 2012. Nio familjer befinner sig i landet. Medgivandekrav: 12-36 mån. Litauen Väntetiden i landet: ca 12 mån. Väntetid i Sverige: Ca 6 mån. 15 barn till elva familjer har anlänt under 2010. Elva barn till tio familjer har anlänt under 2011. Sju barn har anlänt med sina familjer hittills under 2012. Fyra familjer är matchade med barn. Medgivandekrav: Lägst 0-36 mån. Polen Väntetiden i landet: 1-2 år. Varierar beroende på hur högt medgivande familjen har och vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsmyndigheter i Polen. Ca 3 mån. väntetid i Sverige. Tolv barn har anlänt till elva familjer 2011. Åtta barn till sju familjer har hittills anlänt i år. Medgivandekrav: 0-24 mån. Ryssland I år har hittills sju av våra familjer kommit hem med sina nio barn. Sammanlagt har ytterligare 21 familjer sina handlingar i Ryssland och 13 av dem är matchade med 18 barn. Vi planerar att starta upp ytterligare familjer under hösten. Vi samarbetar nu med tre regioner i Ryssland. Slovakien Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt i Slovakien. Slovakien vill ha familjer födda runt 1975 för de yngsta barnen. Lägsta medgivandeålder 0-3 år. Väntetid i landet har varit 4-18 mån. för de senaste familjerna. Äldre sökande behöver högre medgivande eller vara öppna för barn med särskilda behov. Väntetiden i Sverige: 6 mån. Åtta barn till sex familjer anlände 2011. Fem barn har anlänt i år. Två familjer har barnbesked. Sri Lanka Väntetid i landet: ca 18-24 mån. Väntetid i Sverige: ca 3 år. Fyra barn har anlänt 2011. Fem familjer väntar på barnbesked. Medgivandekrav: 0-12 mån. För närvarande kan vi inte skicka nya familjers handlingar till Sri Lanka. Adoptionsmyndigheterna på Sri Lanka tar inte emot nya handlingar pga. den långa kön i landet. Vi avvaktar ny information. Taiwan Vi har för närvarande drygt 36-40 månaders väntetid i registret i Sverige för ansökningar med låga medgivanden, dvs. 0 till inte fyllda två år och väntetiden i utlandet beräknas till cirka 1-1½ år. För familjer som passar in på Taiwans krav och har medgivanden 0-4 år (eller däröver), eller medgivande för syskonpar, har vi i dagsläget ca 3 månaders väntetid i registret i Sverige. För barn över fem år är det ingen väntetid i registret i Sverige. Väntetiden i utlandet är sedan ca 1-1½ år. 25 barn till 20 familjer har anlänt under 2010. 25 barn till 20 familjer har anlänt även under 2011. 18 barn till 15 familjer har anlänt hittills i år. För närvarande har vi nio barn utsedda till åtta familjer. Thailand Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar pga. de långa väntetiderna i landet. Under 2012 får vi skicka två ansökningar och dessa platser är fyllda. Väntetid i landet: ca 3 år, fast för närvarande längre väntetid. Medgivandekrav: 0-24 mån. Under 2010 kom det hem två barn och ett barn anlände 2011. Ett barn har anlänt hittills i år. Tjeckien Väntetiden i Sverige är idag ca 8 mån. Medgivandekrav är lägst 0-24 mån., men man önskar ansökningar med högre medgivande. Väntetiden i utlandet är ca 12 mån., men räkna med längre väntetid för låga medgivanden. Nio barn till nio familjer anlände under 2011. Åtta barn har anlänt hittills i år och fyra familjer har barnbesked Ungern Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar. Tre familjer har anlänt med sina barn. Ytterligare en familj har barnbesked. För syskonpar behövs högre medgivandeålder. Text kontoret Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Barn söker föräldrar Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till. För dig som vill adoptera men inte är medlem hos BFA! Två bröder, födda 2003 och 2005 söker familj. Den äldre pojken är opererad för skelning, utvecklingen för övrigt är god för båda bröderna. Även ni som inte är adoptionssökande och medlemmar hos BFA har nu möjlighet att anmäla intresse för äldre barn och/eller barn med särskilda behov. Mer information finns om detta på www.bfa.se. Slovakien godkänner även ensamstående sökande till ett flertal av dessa barn. Taiwan Slovakien Flicka född oktober 2002. Kortvuxen och behandlas med tillväxthormon, misstanke om FAS-skada. Flicka född 2003. Efter i sin utveckling, allergier. Syskonpar från Slovakien, flicka född 1999 och pojke född 2002. Flickan har diabetes, i övrigt är barnen friska. Pojke född 2004. Han är understimulerad och har uppmärksamhetsstörningar. Organisationen Chung Yi har bett oss att söka adoptivfamilj/er till en syskonskara på fyra flickor födda i augusti 2004, juli 2005, oktober 2006 och juni 2008. Helst ser Chung Yi att barnen placeras i samma familj, men då vi tror att detta blir svårt så har man gått med på att dela på syskonskaran. Kravet är dock att vi hittar familjer i Sverige till alla fyra flickorna så att de ska få dela språk och ha möjlighet att träffas när de växer upp/blir vuxna. Chung Yi önskar att den äldsta flickan och den yngsta placeras i samma familj och att man inte delar på de båda flickorna födda 2005 och 2006 då de hoppas på att bli adopterade tillsammans. Pojke född i juli 2005. Organisationen Chung Yi i Taiwan har bett oss att finna en familj till en liten pojke utan kända hälsoproblem född i juli 2005. Den aktuella familjen måste ha giltigt medgivande, ha varit gift i minst två år samt båda makarna måste vara friska. Makarna ska helst vara barnlösa. Ni som är intresserade kan antingen mejla till adoption@bfa.se eller ringa till Berit på 0300/331 31 måndag, onsdag, torsdag, fredag mellan kl 09.30-11.30 och tisdag mellan 13.00–15.00. Ungern Vi söker familjer till Ungern, för barn från 3 år och över. Text kontoret Waywithwords Proud sponsor of Barnen framför allt Language Training Translation Coaching Biography Work Besök www.waywithwords.se; maila angus@waywithwords.se; ring 0322 70327 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 5 u u u Julfest i Göteborg u Lördagen den 24 november, mellan klockan 14.00 och 17.00 är det dags för BFA:s Julfest. Den äger rum i Stenkulan i Lerum. u u Det bjuds på god jultallrik, efterrätt, dryck och kaffe med julgotter. Och Tomten kommer såklart till alla barn! Det blir julpyssel, lussetåg, lotteri, biståndsförsäljning och massor av andra trevligheter! Glöm inte lussekläder! Julfesten kostar 230 kronor för vuxna och 85 kronor för barn upp till tolv år. Barn under två år (som inte äter jultallrik) får följa med gratis. Om ni har allergi av något slag eller önskar annan specialkost, ange det vid anmälan. Ni anmäler er genom att betala in avgiften på BFA:s plusgirokonto 420445-9. Skriv namn samt ange JULFEST på inbetalningen. Och genom att skicka ett mail till ewa.bramstang@telia.com, där Ni skriver Ert namn, hur många vuxna och barn som kommer, samt specialkost. Sista anmälningsdag och betalningsdag är den 14 november. Anmäl er bums! u 6 u Varmt välkomna! u Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 u u Julgransplundring i Stockholm u u Söndagen den 13 januari, mellan klockan 14.00 och 17.00 är det dags för BFA:s Julgransplundring i Stockholm. Vi håller till i matsalen på Råsunda skola i Solna. u Det bjuds på tilltugg, dryck och kaffe med kaka. Det blir plundring av granen, pyssel, lotteri, biståndsförsäljning och massor av annat trevligt. Julgransplundringen kostar 100 Kronor för Vuxna och 70 Kronor för Barn, upp till tolv år. Barn under två år får följa med Gratis. Om ni har någon allergi av något slag ber vi er att meddela oss vid anmälan. u u Ni anmäler Er genom att betala in avgiften på BFA:s plusgirokonto 420445-9. Skriv namn samt ange JUL STHLM på inbetalningen. Och genom att skicka ett mail till julfeststhlm@bfa.se där Ni skriver Ert namn, hur många vuxna och barn som kommer Sista anmälningsdag och betalningsdag är den 2 januari. Vi vill gärna ha fler familjer som vill hjälpa till att ordna julgransplundringen. Är ni intresserade hör av er till Lena och Marie via mejl till julfeststhlm@bfa.se. u Anmäl er bums! u Hjärtligt välkomna! Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 7 ”Världens största” Efter mycket letande efter en lämplig plats hamnade årets sommarträff till slut i Dalarna. Härliga Mora fick i år äran ta emot mer än 500 gäster, med leksugna barn, föräldrar, utländska gäster, personal från kontoret och styrelse. Här följer en liten berättelse om vad som hände under helgen 1-3 juni i Mora. Text Elisabeth Westholm Foto Malin Nilsson Veckan då sommarträffen skulle vara hölls ett vakande öga på alla nyhetsprogram. Vädret var den stora frågan? Vi har efter de senaste åren blivit ganska bortskämda med att ha haft kanonväder under de dagar sommarträffarna varit. Dock inte i år. Det var bitvis ganska kallt och regnigt i Mora, men med ett glatt humör och mycket värme bland alla som var där tycker vi att vi kunde bortse från det lite sämre vädret. Sommarträffen hölls i Östnors bygdegård och i Mora Parken. Anledningen till att det blev två ställen att vara på var helt enkelt att vi skulle få plats, framför allt på lördagskvällens gemensamma middag. Fredagseftermiddagen inleddes med att vi arrangörer förberedde oss så mycket som möjligt med att ha alla saker på plats, kaffe klart, kakor, dricka och muggar framplockade. Det är en härlig känsla när familjerna börjar droppa in under eftermiddagen! Vi började som sagt var med fika och lite pyssel för de mindre barnen, samtidigt tävlade de äldre barnen i en 3-kamp på gräsplanen nedanför bygdegården. Under tiden detta pågick fick de familjer som var på sommarträff för allra första gången lite information om vad som händer under helgen och vad syftet med sommarträffen är. Syftet är naturligtvis gemenskapen mellan oss alla, såväl barn som vuxna. Att överskottet går till biståndet kanske inte alla känner till. När vi varit på plats en stund kom så bussen från Göteborg med de utländska gästerna, personalen från kontoret och styrelsen. Många kramar och glada tillrop! Grillarna kördes i gång och så fick vi alla lite mat som kändes välbehövlig efter en lång dags resande för många. Senare fortsatte kvällen med bowlingspel i Mora Parken. Det verkar som de flesta barnen var bättre än sina föräldrar och de vann stort! Det var en härlig stund under kvällen då vi alla som var där hade möjlighet att också sitta ned en stund och prata med nya och gamla vänner! Lördagförmiddagen tillbringade vi på Mora Parken och det hela började med att BFA:s ordförande Eva Jonasson-Melin från stora scenen presenterade alla utländska gäster som kommit för att vara med på sommarträffen. Personal och styrelse blev också presenterade så klart! Under hela lördagen pågick också biståndsförsäljning där Margareta Wilholm och hela biståndsgänget arbetade hårt! Supriya Melin fortsatte under förmiddagen med en workshop för de lite äldre barnen som handlade om adoption och återresor. Detta var väldigt uppskattat av barnen som var där. Tack Supriya! Det var en hel del väntande familjer på årets sommarträff vilket ju naturligtvis är jätteskoj! De fick också möjlighet att träffa personal och delar av styrelsen, och ställa frågor om just ”sitt” land och vad som händer. Sedan var det dags för det som kanske var årets höjdpunkt på årets sommarträff! Supriya Melin höll sitt föredrag ”Återresa på egen hand”. Ett mycket uppskattat och rörande föredrag där Supriya berättade om sin resa till Kolkata i Indien på egen hand. Hon beskrev på ett underbart sätt sina tankar och upplevelser under resan. 8 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 BFA-sommarträff Workshop om återresa Nu var vi alla jättehungriga och det var dags för lunch på Mora Parken. Eftermiddagen fortsatte med träffar för de familjer som hade representanter från sina adoptionsländer på plats. Många glada skratt och massor av kramar delades ut! Underbart tyckte barnen och deras föräldrar att återigen få träffa sina representanter. Jag tror nog att de utländska gästerna var väldigt glada över att få träffa just sina barn och föräldrarna också igen! Under eftermiddagen spelades också en fotbollsmatch på gräsplanen. Barnen mot föräldrarna. Barnen vann stort. Det ryktades till och med om att någon av föräldrarna blev utvisad! Dock skyllde han i vanlig ordning på domaren… Lördagskvällens middag på Mora Parken var mycket uppskattad. En riktigt trevlig kväll i goda vänners lag, med mycket och god mat. Barnen fick uppträda på stora scenen speciellt för de utländska gästerna och de sjöng flera svenska barnvisor bl.a Idas sommarvisa. Efter att barnen sjungit klart fortsatte ”vår” trubadur på egen hand en stund. Lite senare var det dags för barnens eget disco på bottenvåningen i Mora Parken. Många av oss vuxna var under tiden kvar i stora salen och hade en trevlig stund där tillsammans. Söndagen började med att stugor skulle städas och allt skulle packas ner igen! Vi vinkade hejdå till våra utländska gäster, styrelse och personal då deras buss kom och skulle ta dem tillbaka till Göteborg. Kl 11.00 var det så dags för sommarträffens sista aktivitet. Brännbollsmatch i Östnor, då körde man mixade lag så att inte föräldrarna som var med skulle bli alltför sura om de fick ”på pälsen” igen! Sommarträffen avslutades sedan med lunch i bygdegården innan det var dags att börja resan hemåt. På BFA:s sommarträff i år ordnade jag och min sambo Mikael Forsberg en aktivitet för de lite äldre barnen. Under en timme fick de använda sin kreativitet och kunskap i temat ”Återresa till sitt adoptionsland”. Över 30 barn deltog i Workshopen och när de kom blev de indelade i grupper om ca 4-5 barn och de fick varsitt stort A7 papper och färgpennor. Grupperna var blandade och bestod av barn i olika åldrar, från olika länder, pojkar och flickor samt de som rest eller inte rest tillbaka. Jag skrev ner några frågor på en tavla, frågor som är viktiga att ta ställning till innan man ska göra sin första återresa. Barnen fick sedan fritt svara på frågorna. De både skrev och ritade svar på sina papper. Ungefär 65 % av barnen i rummet hade varit på en återresa och de delade gärna med sig av sina erfarenheter och tips till andra barn som inte gjort någon återresa. Nedan finns en sammanställning av de svar som barnen gav på frågorna. Hur gammal bör man vara när man reser tillbaka till sitt adoptionsland? Grupp 3 och grupp 6 var överrens om att 5-6 år räcker för en första adoptionsresa. Grupp 2, 4 och 7 tyckte att man i alla fall bör vara runt 10-12 år gammal. Grupp 5 tyckte att man ska åka i sena tonåren närmare bestämt i 18-19 års åldern. Grupp 1 tyckte att när man är mellan 17 och 43 år gammal är en lämplig ålder medan en person ansåg att man bör åka när man är mellan 32 – 35 år gammal. Vem bör man resa tillsammans med? ”Sin familj och vänner eller åka med en till familj vars barn kommer från samma land.” Alla grupper var överrens om att den första återresa ska man göra tillsammans med sina adoptivföräldrar. Många grupper tyckte också att det kan vara bra att åka tillsammans med en annan familj. Även vänner kan vara bra att ha med sig på resan, gärna någon som också är adopterad. Hur förbereder man sig? ”Jag och Mattias skrev frågor till personalen på förlossnings kliniken” Alla grupper har flera bra tips på hur vad man kan göra för att förbereda sig. Många nämner att man kan läsa böcker eller titta på filmer om hemlandet, prata med andra personer som varit i landet och lära sig mer engelska. Att sitta ner tillsammans med sin familj och planera resan samt ge utrymme för barnen att kunna ställa frågor till föräldrarna. Hur är ditt land? ”Fattigt och varmt…men det betyder mycket för mig.” På denna fråga var svaren skiftande beroende på varifrån barnen kom. Barn från Indien har skrivit varmt och fattigt medan barn från Vietnam har skrivit krig och många mopeder. Barn från Afrika har skrivit brist på vatten och att det finns barn som arbetar där medan barn från Polen säger att det är ett fint och roligt land och att man kan vara trygg där. Hur är det att besöka sitt barnhem? ”Jag vet inte hur det känns att besöka sitt barnhem men jag tror att det är ganska pirrigt. Jag skulle nog varit rätt blyg.” Av de barn som har gjort en återresa och besökt sitt barnhem var svaren blandade. Många tyckte att det var en rolig, trevlig och framför allt spännande upplevelse. De nämner också pirrigt och nervöst, men roligt att träffa de andra barnen. Text Supriya Melin Illustrationer av barnen Tänk att en helg kan gå så fort!! Nu har vi arrangörer börjat söka efter ställen till nästa års sommarträff. Vi hoppas på återseende och önskar Er åter varmt välkomna! Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 9 KRÖNIKA En försommarkväll precis då maj övergår till juni sitter vi på en varm och något stimmig restaurang i Stockholm. Det börjar bli dags att åka hem fast att vi gärna suttit kvar flera timmar till. Vi har så mycket att prata om! I varandras sällskap kan vi skratta, skryta, jämföra erfarenheter, oroa oss och tillåta en viss sorg att skymta. Det är jag, M och A som träffas för första gången utan barn. Ingen annan kan riktigt, riktigt förstå! Vi har flera saker gemensamt, ålder, kön, liknande humor, förtjusning i italiensk mat och vin, vi är drivna i våra yrken och har, i alla fall så här långt, överensstämmande syn på livet och vår omvärld. Det som har fört oss samman är våra tre barn, adopterade från samma land, under samma år och alla med tunga ryggsäckar från tiden innan de kom till oss. Jag har alltid suckat lite då vänner runt omkring mig haft träff med mammagruppen. Jag har sett dem gå i samlad trupp (gärna i bredd med syskonvagnar), druckit kaffe, pratat konsistens på avföring, förlossningsupplevelser och vilka vantar som är lättast att få på en två-åring… I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag har varit av den bestämda åsikten att man inte automatiskt blir bästa kompisar bara för att man har fått barn samtidigt. Efter att själv ha blivit mamma har jag insett storheten med allt ”föräldragruppande”. Självklart är ju alla individer och hur personkemi fungerar ändras inte bara för att man får barn, men i detta kapitel i livet behöver man inte alltid klicka helt med andra föräldrar för att kunna få ut något av deras sällskap. Någon förälder tipsar om en bra secondhandaffär som säljer barnkläder och en annan har samma problem med att få barnet att sova i egen säng som man själv har. Vissa samtal blir djupare och mer personliga. Har man tur hittar man vänner för livet bland dessa nya kontakter. Alla 10 relationer har ett värde precis som i andra situationer i livet. Som adoptivförälder är det ju inte förlossningsberättelser som berättas utan själva adoptionsberättelsen, land, väntetid, och ofta hur det måste ha varit meningen att det skulle bli just hon, just han! Med andra föräldrar i samma situation kan man prata om allt som är härligt men även om sådant som är svårt. Adoptionsprocessen kan vara komplicerad. Det är så mycket som kan gå fel och som behöver bearbetas både för barn och förälder. Att omge sig av människor som kan stötta och hjälpa till på olika sätt är oumbärligt! Ibland behöver man också hjälp från vården, socialförvaltningen eller förskolan. Människor som har som yrke att stötta och hjälpa till. I andra situationer räcker det med andra ”medföräldrar”. Under min barnväntan fann jag vänner på föräldrautbildningen. Det var en ny upplevelse att plötsligt träffa andra som ville bli föräldrar på samma sätt som jag. Efter det fick jag vänta länge på att ingå i någon föräldragrupp. Det var då jag precis blivit förälder som jag blev tipsad om en mindre grupp på nätet. Gruppen vände sig till dem som hade adopterat, eller var i processen att adoptera från Bulgarien. Bulgarienlistan har varit ett fantastiskt stöd under mitt första omvälvande år som mamma. Våra barn är individer men har så mycket gemensamt. Vissa svårigheter delar de och det är en oerhörd hjälp att kunna få ta del av hur andra har hanterat dessa. Ibland räcker några uppmuntrande ord och ibland vill man bara dela med sig av sitt barns framsteg. Här har både jag och min son hittat goda vänner! Det finns många olika grupper och intresseorganisationer. De riktar sig till ensamstående, familjer med barn från olika länder med mera. Vissa har funnits länge och är fast förankrade medan andra är mer som forum på nätet. Oavsett om det är större intresseorganisationer eller mindre grupper på facebook eller i andra nätforum, så ger de möjlighet till nya kontakter även utanför datorn. I verkligheten utanför ett gränslöst Internet kan man vara mer privat, något som känns extra viktigt då det handlar om ens barn. Så tillbaka till den där kvällen i slutet av maj… När jag går hem från vår middag känner jag mig påfylld med energi. Jag har blivit påmind om min sons framsteg och mina styrkor som förälder. Jag känner mig mindre ensam om hans svårigheter och har en hel hög nya idéer och tankar kring hur jag ska gå vidare. Den här lilla föräldragruppen kan jag inte tänka mig att vara utan. Våra gemensamma erfarenheter gör att även om jag har ett fantastiskt nätverk i övrigt så är det ingen annan som riktigt, riktigt förstår. Text Sofia Norström Foto Supriya Melin Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Barnen Framför Allt 5,94 Varsågod, extra förmånlig ränta för dig Som medlem i Barnen Framför Allt kan du låna från �� ��� upp till ��� ��� kronor till en rörlig ränta på �,�� procent. Välj själv om du vill bli av med dyra smålån, åka på drömresa eller renovera köket. Ingen säkerhet behövs och inga avgifter finns. Du kan när som helst lösa lånet utan extra kostnad. Om den rörliga årsräntan är �,�� procent, blir den effektiva räntan �,�� procent för ett annuitetslån på ��� ��� kronor upplagt på � år. Det totala beloppet att betala, under förutsättning att räntan är oförändrad, blir ��� ��� kronor och din månadskostnad blir � ��� kronor. Årsränta per ����-��-��. Gör så här för att ansöka om medlemslån ǗȘȟȟșƿǚȘȟȟșƿȞțțȝțȞǛ¤ƽ Ǘ¤ǚ¡ƿǛƽ ǗÚseb.se/medlemslan. Ǘ¤¡Ǔ¤ ¡¡ƽ ¤¡¡Úƽ ¡¤seb.se/medlemslan Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 11 Del 1 Adoption betyder inte lämnad Jag heter Sofia och jag är adopterad från La Paz i Bolivia och jag var det första barnet från Bolivia via BFA. Jag ska berätta om mig och om hur jag blivit bemött som adopterad. Först vill jag förtydliga vad adoption är för mig. Adoption är ett annat sätt att bilda familj, ett sätt för homosexuella och par som inte kan få barn av olika orsaker. Adoption betyder inte att rädda ett barn som är bortlämnat av barnets biologiska föräldrar. Jag tycker inte att BFA är bara för barn utan jag tycker det ska heta FFA Familjen Framför Allt. Mina föräldrar Boel och Bosse har alltid sagt att vi är en familj och att min bror Sam och jag är deras barn, men de har aldrig försökt att undanhålla det speciella med vår familj, att Sam och jag är från en helt annan del av världen. Jag var ca ett och ett halvt år när jag adopterades. Vi kom hem till Sverige den 18 maj. Den första sommaren tillbringade jag på Dalarö i Stockholms skärgård. Jag fick träffa mina kusiner mina farbröder och MIN älskade farmor. Tiden från att jag kom till Sverige och till att vi hämtade min lille bror Sam minns jag inte mycket av. Jag tror allt gick ganska bra på dagis med kompisar och så, förutom att varje morgon när mamma och pappa lämnade mig blev jag jätteledsen. Jag vet inte riktigt varför. Men från att jag fyllde fem började allt växa till större saker. Eftersom jag fyller år sent på året fick jag börja i Sexårs när jag var fem. Jag var alltid stolt över att vara född i Bolivia och att vara en indian. Jag tror till och med att jag sa att jag var en indianprinsessa någon gång, bara för att jag skulle få mer uppmärksamhet. Och det ledde till många frågor. Från början tyckte jag de var kul med alla frågor. Men senare kom det frågor jag inte kunde svara på. Frågor som fick mig att tänka efter på saker som t ex varför min mamma bara lämnat mig och det var väldigt jobbigt ibland. Jobbigast var det när det var ”berätta om dig själv” uppgifter i skolan. Alla andra skrev om när de föddes och hur långa, korta, smala och tjocka de var. Själv satt jag 12 bredvid och visste ingenting. Jag fick gissa på alla saker andra hade självklart. När jag började ettan var det svårt, jag hade inte många vänner, hamnade ofta i bråk som slutade med att någon blev skadad. Kände mig helt borta som att ingen såg mig. Mamma och pappa har sagt att jag ska vara stolt över var jag kommer ifrån. De åkte till och med till skolan och berättade om adoption, men nu var det inte lika lätt. Började tänka på om min biologiska mamma verkligen lämnat mig och inte ville ha mig, det var ju det alla sa till mig på skolan. Mamma och jag har haft flera bråk om min adoption, för hos mig är det ett stort hål efter min biologiska mamma. När jag gick i trean blev det värre. Till och med de som var äldre än jag var elaka mot mig. De började slå mig och skrika saker efter mig. Från början sa jag till lärarna, men de gjorde inte mycket alls, de sa att det blir bättre snart. Sen var det inget mer. Jag minns en dag när det gick över styr så lärarna gick i mellan. Sen i ett samtal sa min lärare ”det hade inte varit någon mening att gå i mellan dem. De hade bara ropat jävla kärring åt mig.” Det var ett bråk som kunde gått riktigt illa. En dag började jag och en kille bråka. Det ledde till att han tryckte upp mig mot en vägg och tog stryptag. Lärare och andra elever gick förbi, men ingen gjorde något. Men mitt upp i allt såg jag min moster och hon såg vad som hände. Hon kom snabbt dit och fick bort honom. Så där var det och värre blev det i fyran och femman, jag minns inte så mycket. Tänk att 12 åringar kunde vara så elaka att en person går under helt, och allt p g a hudfärg. Mamma har berättat om dagen de fick allt svart på vitt när jag gick i fyran och låg i soffan och helt uppgiven sa att jag ville dö. Det kan inte varit lätt för pappa och mamma att höra deras dotter säga så. Pappa och mamma har alltid kämpat för mig med skolan, Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 men nu började även de ge upp. De kunde inte förstå hur man kunde vara så elaka som vi var mot varandra. Jag kom hem med blåmärken och tårar i ögonen och berättade att det hade varit bråk, men jag hade oftast svårt att berätta exakt vad de sagt, det var så fult. De kunde säga allt från neger, köttbulle till att skrika ”jävla neger f***a gå och sälj dig någonstans det är det enda du kommer lyckas med”. I sexan beslöt jag mig för att byta skola för då gick det inte längre. Slagen dagligen och lärarna hade sluta att prata med mig för länge sedan för de brydde sig ändå inte. Innan jag slutade frågade jag min lärare varför han aldrig trodde på mig när jag sa att jag blev slagen. Han sa att jag inte hade bevis nog. Jag drog upp byxbenen och ärmarna på tröjan. Sedan sa jag ” Ska man se ut så här om ingen slagit en?” Jag var helt blå, inte förens då reagerade någon och då blev det bara hemringning. Kände mig otroligt ensam i perioder. Mamma och pappa kämpade på med bråken i skolan men mycket bättre blev det aldrig. Hemma var det många bråk som mynnade ut i ”Ni är ändå inte mina Riktiga föräldrar”, en kommentar som återkommer än i dag. Vissa barn säger till sina föräldrar att de är dåliga. Jag sa att de inte ens var några riktiga föräldrar. Det finns olika uppfattningar om hur världen ska se ut, olika värderingar, men något som bör vara självklart är att person- ligheten sitter inte i färgen på huden utan på insidan. Innan min farmor dog sa hon ” Sluta aldrig tro på dig själv Sofia, aldrig. Du kan bli vad du än vill bli, skit i dom andra.” Det är det jag försöker leva efter nu, men det är inte lätt om ens största stolthet blir till ens största skam. Jag har börjat kunna svara på frågor om min adoption igen men jag har fortfarande svårt att säga det till nya människor. Tror att de inte vill vara med mig om de vet. I dag har jag min pojkvän Anton som är värd guld, han är en av de som fått mig på fötter igen. Jag vet att mamma och pappa ser mig och min bror som deras även fast vår resa började på andra sidan världen. Som Luzy sa ” Dina föräldrar älskar dig, de åkte inte till andra sidan världen för ingenting.” Mitt budskap med det här är att förstå hur människor kan behandla varandra bara p g a färg. Jag tycker att det bästa man kan göra som föräldrar är att prata om adoptionen med kärlek, stötta, och om man säger något i stuk med ” du är inte min riktiga förälder” skit i det, acceptera bara säg inte emot utan säg bara ” jag älskar dig även fast jag inte är din ”riktiga”. Ibland mår man dåligt och tror att man inget är värd och att ens mamma och pappa lämnade en för att det var fel på en själv. Text & foto Sofia Friberg Tack för att ni läst det jag skrivit och speciellt ett tack till BFA som lät mig skriva det här. ”Det är inte lätt om ens största stolthet blir till ens största skam.” Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Tack Mamma, Pappa , Sam, moster Maria, farmor och Anton för att ni reagerade och hjälpte mig. 13 Del 1 Sofia är modig Skälen till att BFA har valt att publicera Sofias berättelse är flera. Sofia har känt stort behov av att dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter till andra adoptivbarn och adoptivföräldrar. När man läser hennes krönika blir man väldigt berörd av att hon inte har blivit sedd eller förstådd av skolan. Därför känner vi att det är viktigt att vi nu, som hennes adoptionsförening, låter henne bli sedd och att hon får komma till tals med sin berättelse. Vi tror att hennes berättelse kan hjälpa andra både barn och vuxna. Den kan också vara en väckarklocka för oss alla att vara mera uppmärksamma på vad som händer i vår omgivning. Vi vill passa på att upplysa om all den hjälp som trots allt finns att få. Nedan finner ni information om en speciell enhet som arbetar bara med adoptionsrådgivning. Den finns i Göteborg. I nästa nummer av tidningen kommer en artikel som handlar om vilken stöd och hjälp som finns att få i Stockholm. Om ni har kommentarer till Sofias artikel eller egna erfarenheter som ni vill dela med er av är ni välkomna att kontakta oss på redaktion@bfa.se. Vilken hjälp finns att få? Samtal med Eva Ahlin på Adoptionsrådgivningen, Göteborg. Adoptionsrådgivningen är en del av psykologenheten Hisingen. De startade 1993 som ett projekt och är nu finansierade av Göteborgs kommun. Alla som bor i Göteborgs kommun kan söka hjälp hos dem kostnadsfritt. Adoptionsrådgivningen är en del av psykologenheten och tre legitimerade psykologer har en del av sin tjänst avsedd för denna verksamhet. Om du har adopterat ett barn eller själv är adopterad och har behov av råd och stöd kan du vända dig till adoptionsrådgivningen. Deras erfarenhet är att det är både föräldrar och adopterade unga vuxna som kontaktar dem med olika bekymmer kopplade till adoptionen. Samtalen kan handla om relationsproblem, oro, ångest, utanförskap. De arbetar individuellt med ungdomar och unga vuxna för att hjälpa dem att hantera oro och ångest när det uppstår problem. De samtalar också med föräldrar för att stödja och stärka deras föräldrafunktion. Det kan vara en liten kö för att få komma dit men ni kan ringa 031-366 6710 så får ni prata med en samordnare som hjälper er med en tid. De har tystnadsplikt och arbetar under sekretess. Text Eva Melin & Anna-Karin Stahre 14 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 På väg från Resurscentrum och Spira: fr v Mrs Grace Lidembo Nzioka, Mrs Faith Waiguthi Waigwa, Nils Karlström AC , Lisbeth Eriksson BV, Mrs Grace Adhiambo Ajula, Mr George Maina Kariuki, , Mrs Lydia Nyambura Musyimi, Mrs Rose Waithera Njoroge, Eva Turner FFIA, Mrs Leah Wanjiku Kiguatha, Ann-Charlotte Särnbratt BFA-A. Kenyabesök i Stockholm i augusti De fyra svenska adoptionsorganisationerna AC, BFA-A, BV och FFIA tog under tre sensommardagar i Stockholm emot myndighetsbesök från Kenya. De inbjudna var bl a Mr George Kariuki, domare och ansvarig för familjeenheten vid högsta domstolen i Nairobi, Mrs Grace Nzioka, domare och ansvarig för familjeenheten men verksam i högsta domstolen i Mombasa, Mrs Faith Waigwa, styrelsemedlem i National Adoption Committee ( NAC, central adoptionsmyndighet). Vi hade också advokater närvarande och däribland dem Mrs Leah Kiguatha. Mrs Kiguatha arbetar med BFA-As familjers adoptionsprocess när de befinner sig i Kenya. Mrs Kiguatha representerade vår samarbetspartner i Kenya, Thomas Barnardos Home. Programmet varade under tre dagar och vårt besök fick under första dagen bl a möjlighet att besöket Stockholms tingsrätt. Där togs vi emot av en guide som tog oss runt till både gamla och nya avdelningar i Rådhuset. Domarna och advokaterna från Kenya var imponerade av särskilt den moderna teknik som finns i rättssalarna där man bl a spelar in vittnesmål med videokamera. En advokat från Sverige föreläste kring adoptionsärenden i Tingsrätt vilket var uppskattat. Under tisdagen berättade socialsekreteraren Ingrid Stjerna om hur hon under trettio år Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 har utrett familjer för att få medgivande till adoption. Ingrid Stjerna gjorde detta med sådan värme och fick med stor skicklighet fram hur otroligt noggranna de svenska familjerna utreds och hur Ingrid, när hon börjar att träffa familjerna utgår från den stora krisen, barnlöshet. De kenyanska gästerna tackade så mycket för att de fick se föräldrarna bakom medgivandeutredningarna och för en bättre förståelse för hela adoptionsprocessen. Vi hann också under tisdagen ta del av Resurscentrums aktiviteter som befinner sig i samma hus som Spira (öppen förskola för adoptivfamiljer). Spira berättade hur de stöttar och hjälper familjer som är i behov av det och som frivilligt kommer till den öppna förskolan. Mycket handlar om anknytning och språkutveckling. På eftermiddagen hade vi bjudit in till en familjeträff på Adoptionscentrum. De familjer som har adopterat från Kenya och som bodde i Stockholmsområdet hade fått en inbjudan. Resultatet blev över 60 personer i lokalerna. Hela rummet fylldes av energi och aktivitet och det är inte varje dag man får skåda en domare från högsta domstolen sitta på golvet och leka. Vilken delad glädje från alla håll och kanter!! Jag tror det var otroligt värdefullt för vårt besök från Kenya att få se hur de kenyanska barnen har det i Sverige och hur de har utvecklats, då detta var ett återkommande samtalsämne på agendan. Kenyanerna är mycket måna om sina barn och fick konstaterat att vi alla arbetar för barnens bästa. Onsdagens program innehöll ett besök på Duvnäs, familjecenter dit en del av våra adoptivfamiljer ringer när de har behov av stöd i sitt föräldraskap. Där arbetar familjeterapeuterna bl a utifrån en speciell metod som heter Marte meo (www.martemeoforeningen.se) För att kunna boka tid hos dem måste man bo i Stockholmsområdet. Har man frågor om anknytning eller annat som gäller föräldraskapet så kan man dock mejla till dem. Ett sådant center, med den speciella kompetensen om adoption skulle behöva finnas på mer än ett ställe i Sverige. Vår svenska adoptionsmyndighet MIA fick avsluta tredagarsbesöket och berättade om deras funktion och uppdrag. Den kenyanska delegationen skulle åka vidare till Finland och därefter Danmark innan hemfärd till Kenya. Text & foto Ann-Charlotte Särnbratt 15 Ny serie - Våra bästa adoptionsminnen Nu startar vi en helt ny serie i BFA-tidningen. Den handlar om adoptivföräldrars roliga och lärorika minnen från åren med sina små och stora adoptivbarn. Som start har jag låtit min pappa skriva ihop ett par rader om mig och min bror men jag tror att ni alla sitter på fler roliga och minnesvärda historier som jag hoppas att ni vill dela med er av. Skicka dem till redaktion@bfa. se så får vi glädjas, lära oss och minnas tillsammans. Supriya Melin, Redaktör Hur lagar man välling?! Första mötet med tomten En rosa kattungetunga ”Vi grabbar” När vår dotter Supriya kom till oss med eskort 1988 var hon ett och ett halvt år gammal. Vi hämtade henne på Landvetter och hon sov så gott i bilen den korta stunden vi körde hem. Väl hemma vaknade hon och började skrika. Hon var hungrig och nu skulle det lagas välling. Jag hade lagat mycket mat med aldrig just välling. Medan Supriya ilsket skrek i mammas famn rusade jag stressad ut i köket. Hur lagar man välling? Fram med vällingförpackningen. Blanda en del pulver med två delar vatten och värm, stod det på paketet. Det var så enkelt att jag började skratta. Redan från första dagen tyckte vi att Supriya hade en så söt liten tunga. Den var ljust rosa som på en lite kattunge, tyckte vi. Men när hon varit på läkarundersökning fick vi reda på att hon hade svår järnbrist, det var därför hennes tunga och tandkött var så ljust. Supriya hade så lågt järnvärde att läkaren inte ville sätta in medicin utan att först kolla om barnet led av någon allvarlig blodsjukdom eller inte. Under några oroliga veckor i väntan på ytterligare provsvar åt familjen nästan bara mat med höga järnhalter; lever, spenat, grönkål, leverpastej och… mängder av jordgubbar! Som tur var hade inte Supriya någon allvarligare åkomma. Men tunga som en kattunge fick hon inte ha länge, tvärtom blev hennes tandkött mörkt i flera år av allt järn. Supriya, 2 år från Indien, äter sin första glass. 16 Andreas var tre år när Eva hämtade hem honom från Indien i början av 1992. Till jul det året hade en granne lovat vara tomte. På julaftonskvällen började också en stor rödklädd figur med tomtemask, säck och lykta att irra runt i den mörka trädgården. Barnen var klistrade vid fönstren. Eva och jag blev rädda att Andreas skulle bli rädd så jag öppnade dörren för att säga något vänligt till tomten och bryta spänningen. Men innan jag hann säga något hade Andreas farit ut före mig på trappan. Han ropade: ”Kom bara in, var inte rädd, det är bara lilla Andreas.” När Andreas började på dagis var han tre och ett halvt år gammal. En liten tjej med gult, lockigt änglahår gillade honom bums och började följa honom på dagis vart han gick. En kväll möttes Eva och jag av en uppspelt dagisfröken som bara måste berätta: när Andreas gått på toa för att kissa hade tjejen som vanligt traskat honom i spåren men kommit utspringande från toan och ropat ”Andreas har svart snopp! Andreas själv hade kommit efter och helt coolt meddelat: ”Det har pappa också.” För en pojke från ett indiskt barnhem var säkert identifikationen med en man viktig. Text & foto Lars Melin Andreas, 3 år från Indien, firar sin första jul. Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 BiståndsNytt BFA-bistånd satsar på utvecklingsprojekt där hållbar utveckling, utbildning, integration och hälsa är några av ledorden. Ett nummer att lära sig utantill: BFA:s 90-konto PG 900272-6 Gåvokort Det känns väldigt bra att vi nu har ett 90konto! När du inte vet vad du skall köpa i julklapp, eller vad du skall ge till någon som fyller år som har allt– stöd ett av våra projekt genom att köpa ett gåvokort för 400 kr eller 200 kr. Vi vinner i trovärdighet, alla föreningar med 90-konto granskas av Svensk Insamlingskontroll. Man vet alltså att i en organisation med 90-konto ”går det rätt till”. Pengarna du sätter in på PG900272-6 går till det ändamål du angivit på talongen. BFA tar ut en väldigt låg administrationskostnad. Organisationer med 90-konton får behålla upp till 25% av de insamlade medlen för administration. BFA behåller 7% för omkostnader! Hur kan vi hålla så låga kostnader? Jo, ALLA som arbetar med bistånd- och fadderverksamhet gör det ideellt. Inga löner. Och, vi har många goda medarbetare som jobbar för glädjen att tillsammans verka för att barn ska få ett meningsfullt liv! Radiohjälpen och Världens Barn Med 90-konto kan vi dessutom vara med och söka pengar från Radiohjälpen och Världens Barn. Vi tänker börja med att söka bidrag för en matbespisning till skolbarnen i FEPAMskolan i Uvira (sydKivu, östra delen av Kongo Kinshasa). Vi Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 ger barnen där två muggar mjölk och fyra bröd i veckan, men det räcker inte! Det finns väl ingen BFA-medlem som vid det här laget inte vet att livet i östra Kongo är mycket tufft. Man är i ständig oro för det politiska läget. När som helst kan ett angrepp komma. Kvinnorna vågar inte gå till sina fält en bit ifrån bebyggelsen. Våldtäkt ingår som ett sätt att hålla befolkningen i schack. Familjer splittras. Ekonomin är i ruin, barnen får inte tillräckligt med mat. Deras kroppar och hjärnor utvecklas inte optimalt. Världens härligaste ungar! Detta vill vi förändra med hjälp av Radiohjälpen och våra medlemmar! Biståndsgruppen söker pengar och medlemmarna fyller i ett PG-kort. Ni skriver 90-kontonumret som är så lätt att lära sig utantill: 900272-6 och anger: ”Mat till Kongo” på talongen. OK, vill du hellre ge din extra slant till något annat projekt går det förstås bra huvudsaken är ju att du prövar vårt nya 90konto och lär dig numret utantill! Text Margareta Wilholm - årets bästa julklapp! En get kan bli starten på ett helt nytt liv för en kvinna i Kongo eller Indien. En get kostar 400 kr och hjälper en kvinna att försörja sig själv. För 200 kr kan 5 barn i Uvira, Kongo Kinshasa få skolmaterial i 1 år Kontakta Ann-Charlotte eller Lina på BFA-kontoret om vilket kort du önskar köpa. Telefon 0300-33131 eller mail anncharlotte@bfa.se, lina@bfa.se Du betalar in summan (400 eller 200 kr/st) till vårt biståndskonto pg 420445-9 eller bg 452-6570 och skriver ”Gåvokort Kongo/Indien” på inbetalningskortet. BFA sänder dig gåvokortet. I texten framgår det vad gåvan innebär och där finns också utrymme för din personliga hälsning. 17 En ”Micro drip” anläggning i full gång foto: Marie Johansson Biståndsverksamhet Ny teknik ger Tukwathela soppkök grönsaker Befolkningen ökar i norra Namibia Förr byggdes husen i norra Namibia av upprättstående trädstammar. Nu har man fått övergå till cementsten. Träden har nästan tagit slut och sandjorden ligger bar och blir mer och mer utarmad för varje år. Norra Namibia är mycket tätt befolkat. Traditionellt har människorna här levt av boskapsskötsel och jordbruk. Det gick bra så länge befolkningen inte var så stor. Då kunde den magra, sandiga jorden föda både djur och människor och det fanns tillräckligt med träd för både husbygge och brännved. Så är det inte längre och i framtiden går det inte alls. Man får söka nya lösningar. Tukwathela soppkök, lågenergispisar , där Lahja och henners vänner kommer att spara 70% av veden. ”Och,” skrev Marie, ”vill inte Lahja också ha en droppbevattnad grönsaksträdgård ( I plastsäckar, ungefär som IKEA-kassarna) så att hon kan bjuda barnen på färska grönsaker”. Klart att Lahja ville ha det! Mail från Lahja ”Nu har säckarna från Marie kommit,” skrev Lahja. ”Det är 200 plastsäckar som rymmer 60 liter var. De ska fyllas med lokal jord och gödsel. När det är gjort ska jag få frön.” Hon lät lite uppgiven, det var ett stort och tungt arbete. Som tur var fick hon hjälp av en ung pojke, Lucas Creative Entrepreneurs Solutions Det är här Creative Entrepreneurs Solutions ,organisationen som stödjer nytänkande och finurliga idéer, kommer in! I samarbete med United Nations Development Programme och Namfert har CES introducerat ett system för odling i UV-skyddade polyetensäckar och med en konstbevattning som garanterar en jämn bevattning under hela växtperioden. Creative Entrepreneurs Solutions är stött av FN och leds av svenska Marie Johansson. Det var hon som erbjöd Lahja och 18 Lahja kollar flödet från vattentanken. Foto Lucas Haipadi Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Marie Johansson är den som försett Lahja och soppköket med trädgården som artikeln handlar om. Här sitter hon under Namibias sol. Foto Walter Wranå Haipadi. Det tog inte många dagar förrän jag fick nästa mail: Vi har redan fyllt säckarna med sand och gödsel. De står på min familjs gård. Meme Marie skickade tateTweendeni att hjälpa till att ordna med bevattningen och sådden förra onsdagen. Vi är lyckliga, tänk, vi har en trädgård med ett bevattningssystem och vi väntar på att kålen och de andra grönsakerna ska börja gro. Tukwathela soppkök kommer snart att kunna servera barnen grönsaker till maten! Tack, tack för all hjälp vi får. Gud välsigne BFA och meme Marie! Nu är jag trött! Tukwathela trädgård Bevattningssystemet som Lahja har fått består, förutom de 200 plastsäckarna, av en vattentank för 240 liter vatten. Huvudledningen är 100 meter lång, från den går ledningar till alla odlingssäckarna. Tunna ledningar med droppmunstycken leder sedan vattnet ner till grönsakernas rötter i odlingssäcken. Det kommer ut precis så mycket vatten som behövs. Detta gör att fröna får de bästa förutsättningar att gro. För att minimera avdunstningen lägger man sedan på ett lager marktäckande material. Säckarna beräknas hålla i åtta år. När Lahja och hennes medhjälpare sår nästa säsong tillsätter de ny gödning och kompost. Jorden som bildas bevattnas sedan återhållsamt helt automatiskt genom bevattningssystemet. Den mest populära grönsaken är spenat, den gror på ungefär fyra dagar men de flesta grönsaker behöver ett par veckor på sig för att gro. Tukwathela soppkök har fått ta del av en helt ny teknik. Säkert kommer vi att se fler Micro-drip systems nästa gång vi kommer till Oshakati och Ompunja! Lahja och Lucas fyllde 200 plastsäckar med 60 liter jord, kompost och gödsel. Foto Lahja Reino Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Text Margareta Wilholm 19 FadderNytt BFA-fadder har en omfattande fadderbarnsverksamhet och förmedlar ekonomisk hjälp från svenska familjer till barn i åtta länder: Indien, Sri Lanka, Vietnam, Polen, Nepal, Demokratiska Rep. Kongo, Kenya Bolivia och nu även Burundi. BFA söker nya fadderadministratörer! Vad gör en fadderadministratör? Som administratör är du länken mellan den som blir sponsrad,( eller snarare den som sköter fadderverksamheten i den mottagande organisationen) och den som sponsrar här hemma. Vad är speciellt med att vara fadderadministratör? Du får internationella kontakter och du får möjlighet att träna dina språkkunskaper. Vi söker just nu administratörer till Indien och Nepal där vi kommuniserar på engelska och till Bolivia där språket är spanska. Du får inblick i lokala sedvänjor och livsförhållanden. Du får kontakt med sponsorer i Sverige och du hjälper dem att finna svaret på deras frågor angående fadderbarnet/ungdomen. Du arbetar hemifrån och vid tider som passar dig själv. Hur samarbetar administratörerna? Du ingår i ett team av fadderadministratörer. Ni träffas och diskuterar olika spörsmål i samband med verksamheten. Du har också hela tiden kontakt med den fadderansvariga personen i styrelsen. Ideellt arbete Arbetet är som allt arbete i BFA-Bistånd/ Fadder helt ideellt. Ingen lön utbetalas men ersättning utgår för resor och uppehälle vid möten. Vi på BFA är stolta över att 93% av fadderbidraget går till de sponsrade barnen och ungdomarna. “Fadderarbetet är värt varenda minut för mig. Tänk att få vara med och bidra till att utsatta barn får bättre förutsättningar att klara av sin livssituation och sin skolgång. Förmånen att få vara länken och brobyggaren mellan svenska familjer och barn i andra länder är helt fantastiskt. Att få vara delaktig i att förändra en annan människas liv till något bättre. När breven kommer nerdimpande som berättar att fadderbarnen har klarat av sin skolgång, fått fast arbete och kunnat påbörja ett självständigt liv - det är lycka!!” Gunilla Landelius Fadderadministratör, Sri Lanka Byte på posten som fadderansvarig Jag heter Erna Lagerfors och jag efterträder Katarina Borg som fadderansvarig. 20 Jag har genom mitt arbete som familjerättssekreterare tidigt kommit i kontakt med BFA som adoptionsorganisation. Jag upptäckte då att föreningen också har en biståndsverksamhet och jag fick genom BFA ett fadderbarn från Indien. När BFA sedan sökte fadderadministratörer tyckte jag att det verkade intressant och roligt och jag fick då i uppdrag att sköta kontakten mellan faddrarna och fadderbarnen i Pune, Delhi och Kerala i Indien. År 2009 fick jag möjlighet att resa med till Indien (en resa som jag betalade med egna medel) och där besöka väldigt många av de organisationer som vi samarbetar med. Framförallt fick jag träffa många av de barn som jag bara sett på foto när jag administrerat rapporterna till faddrarna. Jag fick också se hur barnen levde och fick möjlighet att träffa föräldrar. Det har ökat mitt intresse för att arbeta ideellt med biståndsverksamhet och det känns väldigt angeläget. Sedan tre år tillbaka är jag sekreterare i BFA:s styrelse samt medlem i BFA:s Biståndsgrupp. I höst flyttar jag till Stockholm efter alla år i Göteborg där jag är född och uppväxt. Då jag har min dotter med familj i Stockholm kändes det naturligt att ta steget att flytta närmare dem. Jag har helt nyligen gått i pension och kommer att ha tid att ägna mig mer åt fadderverksamheten. Min ambition är att ha regelbundna möten med fadderadminstratörerna och att finnas till hands för dem och för faddrarna. Kontakten med de organisationer som vi samarbetar med i länder där vi har fadderverksamhet kommer fortsatt att ske kontinuerligt. Det känns som en rolig utmaning att tillsammans med fadderadministratörerna och föreningens olika verksamhetsgrupper, där biståndsverksamheten och informationsverksamheten ingår, arbeta för att väcka intresse hos fler människor ute i samhället att bli faddrar och stödja de barn och de projekt som vi har kontakt med genom olika organisationer på många olika platser i världen. Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Fadderbarnsverksamhet PRESENTATION AV FADDERADMINISTRATÖRER Kenya och Vietnam Natalia Djuric Jag heter Natalija Djuric och jag administrerar fadderbarn från Than Ba Vietnam samt Mashimoni School i Kenya. Mitt engagemang i organisationen startade då jag blev fadder till en pojke med funktionshinder från Than Ba Vietnam. Jag anmälde mitt intresse att administrera fadderbarn från Than Ba Vietnam då jag tyckte att projektet var intressant och väldigt viktig för dessa barn. För ett tag sedan tog jag även över administrationen av fadderbarnen från Kenya. Jag har administrerat fadderbarn i ca fem år och tycker fortfarande att det är lika engagerande. Vill ni veta mer om dessa två projekt kan ni kontakta mig via mail: natalija.djuric@hotmail.se Mina kontaktuppgifter: Tack Katarina Bli fadder! Katarina Borg valdes in i BFAs styrelse våren 2007 och blev samtidigt ansvarig för fadderverksamheten. När hon nu lämnar sin post vill BFA tacka henne. Under sina år som fadderansvarig har Katarina gjort ett strålande arbete. Hennes enorma arbetsinsats och stora engagemang har lyft fadderverksamheten inom BFA från ca 800 fadderbarn till idag över 1200 fadderbarn. Hon har också under sin tid som ansvarig strukturerat verksamheten och pressat kostnaderna. Vi har alla i styrelsen beundrat hennes stora arbetsinsats och jag vill personligen passa på att framföra att jag har haft stort utbyte av vårt samarbete och är glad föra att jag fått lära känna dig Katarina. Tack Katarina för din fantastiska insats. Det är enkelt att bli fadder, och otroligt värdefullt! Eva Jonasson-Melin Din insats gör skillnad! Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Natalia Djuric E-post: natalija.djuric@hotmail.se För 100 kr / månad kan du hjälpa ett enskilt barn med utbildning, skolböcker, mat och kläder. Du kan också välja att för samma summa istället stötta ett specifikt projekt där flera barn får ta del av ditt bidrag. Du får sedan regelbundna rapporter om hur det går för ditt fadderbarn/fadderprojekt. Hör av dig till Erna (erna.lagerfors@bfa.se, tel. 0709645669) eller gå in på bfa.se för mer information. 21 Hur används våra fadderbidrag? Nedanstående text och exempel handlar om Kongo men vi vill att du som läsare ser det som en generell text och problematiken som gemensam för samtliga fadderländer, -organisationer och -administratörer. Vi vill givetvis göra ett bra och kvalificerat arbete överallt och vi är säkra på att alla lokala fadderadministratörer tampas med samma problem som Mihigo i Kongo. I somras fick vi en fråga från en nybliven fadder, Johan Silfversparre, som just börjat stödja en universitetsstudent i Kongo: ”Jag har en fundering angående min sponsringssumma. Fungerar det som så att BFA (eller ngn annan) står för studentens grundkostnad och att den sen får det ”bättre” ju mer pengar sponsorn väljer att ge i bidrag.Eller får studenten i slutänden lika mycket oavsett om dess sponsor t.ex. skänker 100 eller 200 kr/ månad?” Detta föranledde en livlig e-post-kommunikation mellan vår man i Kongo, Mihigo, och vår fadderadministratör för Kongo, Staffan Malm. Slutresultatet blev ett brev från Mihigo till Staffan, vilket i sina väsentliga drag publiceras på nästa sida i svensk översättning. Läs och begrunda! I lådorna finns skrivhäften som var en gåva från elever på skolan i Stenkulan, Lerum. Foto Mugufi Tunangoja Som framgår av brevet har utbildningen högsta prioritet i Kongo. Därefter kommer sjukvården. De lokala (olika skolor) och individuella behoven (sjukvård) varierar kraftigt och därför ser situationen olika ut för olika fadderbarn. Sett ur faddrarnas synpunkt är det helt klart att huvuddelen av bidragen går till respektive fadderbarns skolgång/ studier. Här finns en säker och viktig koppling mellan fadder och fadderbarn. Därutöver fonderas mindre delar av bidragen som en slags försäkring för allas bästa. Här kan vi förlita oss på Mihigos och Fepams goda omdöme och hårda arbete. Man kan också se brevet som en dyster påminnelse om hur hårt livet är för våra fadderbarn och medarbetare i Kongo. Det är självfallet oerhört viktigt att barnen får en god utbildning för att klara framtiden på att bra sätt. Men de måste också få tillräckligt med mat och vid behov en god sjukvård. Därför känns det angeläget att allvarligt diskutera Mihigos förslag: Den fråga vi bör ställa oss är: Kan vi finna ett bra sätt att höja en del bidrag baserat på individuella behovsrapporter från Mihigo? Text Staffan Malm 22 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 ”Mr Staffan Faddrarna har rätt att veta hur deras pengar används till barnens bästa i Fepam-Kongo. Därför ger jag dig nedan en detaljerad beskrivning av hur bidragen fördelas idag. Jag beskriver också hur jag tror att bättre kunskap om och känsla för den lokala situationen skulle kunna ge faddrarna förståelse för hur pengarna än bättre skulle kunna stärka barnens utbildningsförhållanden. Detta skulle ha en positiv effekt på barnens prestationer och hjälpa dem förverkliga sina drömmar.” Fördelning av fadderbidrag 1. (Små) barn i ”Primary school” 25 % till Fepam-skolan 35 % till en fond för sjukvård 35 % till familjen (boende, mat etc.) 5 % till övrigt OBS. Fadderbidragen för barn i denna grupp är tillräckliga för barn som bor i byar på landsbygden. Men för de sex barn, som går i skolor i stora städer, som Bukavu och Bujumbura, är skolavgifterna mycket höga. Om faddrarna vore villiga att öka bidragen, baserat på information om de individuella förhållandena för barnen, skulle detta förbättra den allmänna situationen liksom lärarnas motivation och välmående. (Lärarna i Fepams skola arbetar strängt taget utan lön. BFAs anmärkning) 2. Barn i ”Secondary school” 60-80% till skolavgifter och böcker 10- 5 % till en fond för sjukvård, extra höga skolavgifter etc. 15-10% till mat och boende 15- 5% till barnet (fickpengar) 0 % till övrigt 200 och 500 US dollar per år, och kan även uppgå till 1000 US dollar för sista året vid ”the School of Medicine” vid ”L ´Université Catholique de Bukav”. Lyckligtvis har vi inga medicinstudenter där. Men det är ett av våra bästa universitet. 4. Akademiska studenter/universitetsstuderande (tredubbel fadderavgift), t.ex. Bugashane Bwa Mihigo och Faraja Mihigo 100% till akademiska avgifter 0 % till en fond för sjukvård, höga akademiska avgifter etc. 0 % till mat och boende 0 % till studenten (fickpengar) 0 % till annat såsom böcker, kursavgifter, transport, internet, utredningar 0 % till framställning/tryckning av slutrapporter/uppsatser OBS. Bidragen täcker precis de akademiska avgifterna. SLUTSATSER: Som du förstår är vi tacksamma för de bidrag vi får, som i huvudsak hjälper oss med skol-/studieavgifterna. Vårdnadshavarna/föräldrarna lyckas med stora svårigheter täcka övriga utbildningskostnader såsom böcker och annat. Begreppet ”fickpengar” är bara relevant för ett fåtal barn. Fonden för sjukvård är inte tillräcklig, eftersom fallen av malaria, tyfus och magproblem är mycket vanliga. Skulle du kunna uppmana de vanligtvis godhjärtade faddrarna att öka de månatliga bidragen så att de täcker övriga kostnader såsom böcker, mat, sjukvård, fickpengar och, slutligen, samtliga kostnader? Viljan att göra mer finns redan hos en del faddrar. Mr. Johan Silfversparre (fadder till Christine Matumaini), med flera, har redan visat ett gott exempel. Från vår sida kan vi lämna listor över barn kategoriserade efter individuella behov, som jag har gjort för Mr Johan Silfversparre. OBS. Även här är bidragen för barn i stora städer, som Bukavi och Bujumbura, bara nätt och jämt tillräckliga. Vårdnadshavarna/föräldrarna skjuter till vad som krävs med stora svårigheter. Jag hoppas att jag har förklarat fadderbidragssituationen i detalj och jag ser med tacksamhet fram emot dina ansträngningar för att öka gåvorna från våra svenska faddrar. 3. Akademiska studenter/universitetsstuderande (dubbel fadderavgift) 90-100% till akademiska avgifter 10-0% till en fond för sjukvård, höga akademiska avgifter etc. 0 % till mat och boende 0 % till studenten (fickpengar) 0 % till annat såsom böcker, kursavgifter, transport, internet, utredningar 0 % till framställning/tryckning av slutrapporter/uppsatser Slutligen skulle jag vilja informera dig om att, hade det inte varit för det ”Mjölkprojekt”, som BFA sponsrar, och som erbjuder två varma måltider per vecka, bestående av en kopp mjölk och två smörgåsar, så hade näringssituationen för våra barn varit sämre. Majoriteten av våra fadderfamiljer äter inte tre mål mat per dag, och mjölk och kött förekommer aldrig i dessa familjers måltider. Detta är förklaringen till att vi har en dröm om att organisera en dispensär/rådfrågningsbyrå, om än i blygsam skala, för att erbjuda primärsjukvård för våra Fepam barn – bara vi finner donatorer villiga att stötta detta projekt i framtiden. OBS. Fadderbidragen är otillräckliga för att täcka akademiska avgifter och andra relaterade kostnader. De akademiska avgifterna varierar från universitet till universitet och även mellan olika fakulteter inom samma universitet. Avgifterna varierar mellan Barnen Framför Allt nr 3 - 2012 Med vänlig hälsning Mihigo” 23 Avsändare: Barnen Framför Allt Energigatan 11 434 37 Kungsbacka Anslagstavlan Föreläsning med anknytningstema i Göteborg Lördagen den 10 november kl. 13.00 – 16.00 i Flatåsskolans Aula, Nymilsgatan, Västra Frölunda, Göteborg. Kalendarium 8 - 21 oktober BFA-A besöker Bolivia. 9-31 oktober BFA fadder och bistånd besöker Vietnam tillsammans med föreningen Barnens bästa. Som gästföreläsare har vi bjudit in Monica Hedenbro, socionom, leg psykoterapeut och med. dr. i barnpsykiatri. Monica är även verksam som handledare och utbildare i familjeterapi/familjebehandling samt samspelsbehandling/Marte Meo. 29 oktober - 8 november BFA-A besöker Taiwan. Många känner säkert till Monica genom filmen ”Att mötas – sett ur det adopterade barnets ögon”, där hon följer barn som nyss kommit till Sverige under den första tiden i den nya familjen. Läs gärna om Monica på www.hedenbro.se Under hösten BFA-A besöker Polen. “Det är barnet man måste titta på och förstå för att det ska fungera. Inte på hur man själv ska göra. Då tappar man bort barnets signaler och blir förblindad av sina egna ambitioner”. Monica anser att anknytning är en slutprodukt, som dessutom går att reparera. Ta tillfället i akt och kom och lyssna till Monica och även träffa andra blivande och varande adoptivföräldrar. Föreläsningen anordnas i samarbete med FFIA (Familjeföreningen för internationell adoption) och BV (Barnens vänner – internationell adoptionsförening). B Sverige Porto betalt Port Payé 10 november BFA-A anordnar tillsammans med FFIA och BV en föreläsning med Monica Hedenbro avseende anknytning i Flatåsskolan Västra Frölunda. 24 november BFA:s julfest i Stenkulan, Lerum Kostnaden är 70 kr (inkl. frukt och förfriskning) för medlemmar i BFA, FFIA och BV och 100 kr för övriga och betalas på plats. Anmälan görs till respektive förening. Tillhör du inte någon av föreningarna kan du själv välja, men ange då att du inte tillhör arrangerande föreningar. Vi vill ha din anmälan senast den 31 oktober till helena@bfa.se 13 januari Julgransplundring Varmt välkomna! 24 Barnen Framför Allt nr 3 - 2012
© Copyright 2024