1. No category

En presentation av FTO
– den helige Franciskus tredje orden
inom Svenska kyrkan
Andlig
fördjupning
i vardagen
med stöd
av klosterlivets
erfarenheter
Ett klassiskt råd för den andliga vandringen säger:
Bevara ordningen
så skall ordningen bevara dig
Att låta livet följa en levnadsregel under goda dagar ger stöd
och styrka under perioder av andlig torka.
Klosterlivet och dess regler har under lång tid varit till stöd
och hjälp för många människors andliga vandring, och klostren
har utgjort kraftkällor för kristenheten.
FTO erbjuder en ordensgemenskap med andlig fördjupning och livslånga löften för dig som bekänner dig som kristen och som har för
avsikt att fortsätta leva i samhället med ansvar för familj och arbete.
www.fto.st info@fto.st
Ordens syfte
och funktion
Uppgiften för ett liv
i franciskansk anda
brukar uttryckas på följande sätt:
 att göra Kristus känd och älskad överallt
 att främja en anda av syskonskap mellan alla
människor och att därmed bidra till att bryta ned
alla slags murar mellan dem
 att leva ett liv i enkelhet, fri från beroendet av
lyx, status, saker och pengar för att i stället med
glädje kunna dela med sig av sig själv och sitt eget.
Sättet att förverkliga denna uppgift är
 ett regelbundet böne- och gudstjänstliv med
mässan i centrum
 studier av olika slag, som ger större kännedom
om vår kristna tro och kyrkans liv, om människor
och deras personliga och sociala förhållanden, om
miljö och politik och om annat, som har betydelse
för den franciskanska kallelsens omsättning i
handling. Bibelstudiet, både det enskilda och
gemensamma, är den viktigaste och mest självklara delen i studiearbetet
 en aktiv insats för Guds rike i någon form,
i kyrkan eller i samhället, lokalt eller internationellt.
Kännetecknen
för den franciskanska
andan är ödmjukhet, kärlek och glädje. Dessa egenskaper är grunden för det franciskanska livet, men
de är inget vi själva kan prestera eller skaffa oss
utan gåvor vi bara kan be om.
Inspirationskällan
till ett kristet liv
i franciskansk anda är för franciskanerna, utöver
bibeln och den allmänneliga kyrkans tro och liv,
givetvis den helige Franciskus, hans liv och gärning
och hans vilja att ”leva evangeliet”.
Vägen till medlemskap
börjar i regel med att man anmäler sitt intresse av att få
veta mer om det franciskanska ordenslivet i FTO till någon
medlem som är novis eller som avlagt livstidslöften i orden
(tertiarie). Man kan också kontakta orden genom e-post.
Som aspirant får man en novisrådgivare att tala med medan
man under en kortare tid överväger om man vill gå vidare.
Nästa steg är att man blir postulant under cirka sex månader och prövar, utan att avge några löften, att följa en
personlig levnadsregel, som då är mycket enkelt utformad.
Om man tillsammans med orden finner att detta fungerar
bra, kan nästa steg bli att man blir upptagen som novis
i orden. Man fortsätter då att leva med den förenklade
personliga regeln eller följer i stället en något utförligare
sådan. Det som skiljer novisen från postulanten är främst
att novisen är förpliktigad att genom löften hålla sig till
regeln under ett år. Novisen är dessutom officiellt upptagen
som medlem i orden, vilket postulanten inte är. Novistiden
varar i regel i två år.
Finner både novisen och orden det lämpligt, fullbordas medlemskapet genom att man avlägger sina livstidslöften och
därmed blir upptagen som tertiarie. Den allvarligt menade
intentionen skall då vara, att detta medlemskap skall gälla
resten av livet.
Levnadsregel
Precis som i alla ordnar är medlemmarna förpliktade till
att hålla sig till en gemensam levnadsregel. Denna finns
angiven i ordens Manual. Manualen förutsätter att varje
tertiarie dessutom gör upp en personlig levnadsregel.
Det karaktäristiska för den franciskanska andan får här
en utformning som är personligt anpassad till vars och ens
speciella förutsättningar. Regeln kan därför ändras, när de
personliga förutsättningarna ändras. Sina löften att vilja
hålla sig till regeln förnyar man en gång om året.
Sitt medlemskap i orden betraktar tertiariern som grundat
i en personlig kallelse från Gud att leva sitt kristna liv i den
inspiration som utgår från Franciskus – en kallelse som man
då har uppfattat som gällande livet ut.
Det Franciskanska ordenslivet
Ordens ursprung
Tredje orden
Den helige Franciskus (1182–1226) från Assisi i
Italien lade i början på 1200-talet direkt eller indirekt
grunden till tre ordnar, som i dag helt enkelt kallas
Första, Andra och Tredje orden. De har sedan dess
och intill våra dagar av naturliga skäl varit verksamma inom den katolska kyrkan, där de tidigt och
snabbt fick en mycket stor utbredning.
Den franciskanska spiritualiteten har haft och har
ett stort inflytande på katolskt fromhetsliv.
Det var många som kom till
Franciskus och som ville leva
sitt kristna liv utifrån den inspiration som han gav. Men han
tillät dem inte att bryta sina
förpliktelser mot familj och
samhälle för att ansluta sig till
minoriterna eller klarissorna.
I stället skulle de stå kvar i
sina sociala sammanhang,
eftersom de redan hade sin första kallelse där. Han hänvisade
dem däremot till de botgörargrupper, som då fanns, och
som senare utvecklades till
den tredje orden. Denna tredje
orden var tänkt att fungera
som ett stöd för dem att leva ett franciskanskt liv, anpassat
till den vardag som de verkade i. Så fungerar det också än
i dag.
I det katolska franciskanska ordenslivet finns även kvinnliga kommuniteter där systrarna lever med samma kallelse
och på samma sätt som bröderna i första orden men ändå
inte av historiska skäl betraktas såsom tillhörande den
första orden. Därför har de i stället inordnats under den
tredje, som även omfattar många andra franciskanska kommuniteter, både manliga och kvinnliga, med olika speciella
inriktningar. Följden blir att det inom tredje orden i den
katolska kyrkan finns reguljära franciskaner, som lever i
kommuniteter, och sekulära, som lever enligt de intentioner,
som ursprungligen gällde för den tredje orden.
Första orden
Första orden består hos katolikerna av enbart män,
som avlagt de tre traditionella löftena om fattigdom,
kyskhet och lydnad. De tre knutarna på repet omkring midjan på den bruna eller svarta (ibland grå)
ordensdräkten symboliserar dessa löften.
Den första ordens franciskaner, minoriterna, räknas
till de så kallade tiggarordnarna. Till dessa räknas
även dominikaner och karmeliter. Från början betydde detta att de var helt egendomslösa. De ägde inte
ens de hus de bebodde eller de kläder de hade på sig.
Denna princip är i dag på sina håll något uppmjukad.
De som hör till tiggarordnarna brukar kallas bröder
och systrar, inte munkar och nunnor. Bröderna och
systrarna i dessa ordnar bebor i princip bara tillfälligt ett visst ordenshus. De kan förflyttas till olika
hus eller få uppdrag att lägga ned gamla och upprätta
nya. Sådana vistelseorter för dem kallas konvent, inte
kloster.
Andra orden
Andra orden består av klarissorna. De kallas så efter
ordens första ledare, S:ta Klara, som vigdes till sitt
nya liv av den helige Franciskus. Orden består av
kvinnor som lever ett mycket tillbakadraget liv inom
ett kloster (inte konvent, eftersom ordenshuset inte
är tillfälligt) i meditation och bön. Bland annat ber de
för de två andra ordnarnas bröder och systrar
och deras arbete.
De tre ordnarna fungerar självständigt var för sig. De är
likställda, sidoordnade men inte underordnade varandra.
De utgör omistliga delar i en enda gemensam andlig
gemenskap.
Ödmjukhet,
kärlek och glädje
Möjligheter till gemenskap
FTO:s tillkomst
Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan har sprungit fram
ur kontakter med den Anglikanska kyrkan där ett franciskanskt
ordensliv växte fram under början av 1900-talet.
Under 60-talet och början på 70-talet besökte
franciskanbröder ur första orden inom SSF
regelbundet Västerås stifts stiftsgård i Rättvik.
Därigenom väcktes och fördjupades ett intresse
för Franciskus och ett franciskanskt liv hos flera
som på ett eller annat sätt hade anknytning till
stiftsgården. En konferens där i december 1971
samlade upp detta intresse. I konferensen deltog
bl.a. ministern för den europeiska provinsen av
SSF, broder Michael, och den dåvarande kaplanen
för provinsens tredje orden, broder John-Charles
(som även var biskop).
FTO är indelat i olika lokalgrupper. För närmare information om närmaste grupp hänvisas till hemsidan. Det är inom
grupperna som den absolut viktigaste aktiviteten inom orden
äger rum, när man möts till bön, gudstjänst, samtal, studier och
överläggningar.
För tertiarier och noviser är det årligen återkommande FTOkapitlet obligatoriskt. Då sker förnyelsen av löftena, och då
brukar nya tertiarier och noviser kunna bli upptagna. Till kapitlet är också postulanterna inbjudna. Man får tillfälle att samtala
om interna angelägenheter och att stärka den inre gemenskapen.
För övrigt hålls kontakten inom FTO uppe genom rundbrev.
De som är upptagna i orden får från England regelbundet
utkommande publikationer.
Konferensen ledde till att de flesta av deltagarna
ville ha fortsatt kontakt och gemenskap med den
franciskanska rörelsen. Så småningom växte hos
några fram en längtan att gå in som tertiarier i
en franciskansk orden. Det var då naturligt att
anknyta till den redan existerande ordensgemenskapen inom den systerkyrka, som den
anglikanska utgör för oss.
Den som vill veta mer om det franciskanska livet i och
omkring FTO kan gå in på FTO:s hemsida www.fto.st.
Ett intresse för medlemskap i orden anmäls till novis
eller teriarie inom orden eller via info@fto.st
Efter en tid som först postulanter och
sedan noviser upptogs i oktober 1974 de
första tertiarierna i den svenska grenen
av orden, som officiellt fått namnet Den helige
Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan, i
dagligt tal kallad FTO (= Franciskus tredje orden).
The Society of Saint Francis - SSF
Första orden
Bröderna och systrarna i första orden lever och verkar under
olika former bland människorna i olika konkreta hjälpuppgifter.
Bröderna i första orden kallas ofta för ”friars”.
Andra orden
I England finns också anglikanska systrar inom andra orden,
alltså klarissor som lever ett kontemplativt klosterliv.
Tredje orden
TSSF, Third Order of the Society of Saint Francis (på svenska
FTO), består av män och kvinnor i olika yrken, lekmän och
präster, gifta och ogifta, som var och en försöker förverkliga de
franciskanska grundidealen i de sociala sammanhang där de står.
Bevara ordningen
så skall ordningen
bevara dig
I likhet med vad som hände i Sverige upphörde allt klosterväsen i England med reformationen på 1500-talet. I samband med
återupptäckten av katolsk tradition i mitten av 1800-talet började
kloster ånyo finna plats i den Anglikanska kyrkan. Olika franciskanska ordnar började i mindre skala etablera sig. En kommunitet bestående av präster och lekmän startade under 1890-talet
verksamhet i East end, London. En annan franciskansk brödrakommunitet startade 1919 i Poona, Indien, och åter en annan fick
sin tillblivelse 1921 i Dorset. 1937 slog dessa olika rörelser sig
samman och bildade SSF, the Society of Saint Francis, som
består av tre ordnar.
Organisatoriskt har FTO alltså växt fram som en
gren av SSF. Som medlem i FTO hör man därmed
till TSSF, den tredje orden inom SSF, och är en
del av dess andliga gemenskap, som sträcker sig
praktiskt tagit till alla de delar av världen där
den anglikanska kyrkan finns. FTO är således
inte en egen, självständig orden. Däremot skall
den svenska grenen uttryckligen vara knuten till
Svenska kyrkan och hennes bekännelse samt tjäna
och verka inom henne. Medlemmar från andra
kristna samfund som har en franciskansk kallelse
är dock också välkomna i orden.
FTO har nära kontakter med de svenskkyrkliga
franciskanska systrarna i Klaradals kloster i
Sjövik. Man är även mån om kontakten med de
katolska förstaordensbröderna i Sverige och
med den katolska motsvarigheten till FTO, som
går under namnet Sekularorden eller OFS (Ordo
Franciscanus Saecularis). Detta är ett vittnesbörd
om den ekumeniska anda som är typisk för den
franciskanska spiritualiteten.
”Kallad att vara franciskan”
Kallad att vara franciskan,
att vara tertiarie,
vet du
vad det innebär?
Jo, det innebär, att vara delaktig i den vision
och den kallelse, som en gång Franciskus,
Guds lille fattige, fick,
han, som med skumögd blick,
sjöng lovsång till Skaparen, här på vår jord,
och såg, det som miljökämpar
i vår tid börjat se,
helheten i Guds skapelse.
Det innebär,
att vara en dåre i tiden för Kristi skull,
att fortsätta att reparera den Kyrka,
som ständigt hotar att falla omkull,
att söka skapa enighet,
där oenighet rår,
att för en värld i nöd
bära smärtans sår.
Det innebär ett liv i enkelhet,
och att för egen skull
avstå från att sträva efter
lycka, framgång, gods och gull.
Ytligt sett inget glansfullt liv precis,
men redovisningen stämmer inte riktigt ändå.
Det finns en hemlighet.
Det finns ett annat sätt att beskriva kallelsen på.
Vad det hela djupast sett handlar om
är en kärleksrelation,
om bruden, som vill följa sin brudgum, dit han går,
men det är något, som bara det älskande hjärtat förstår.
En dikt av
Bertinga Nordenberg,
medlem i FTO