1. No category

Valar i vardande
Hur blev valar valar?
Valars evolution är ett spännande forskningsfält där man de senaste decennierna
har hittat många nya fynd som har gett en allt mer detaljerad bild av hur valar
blev – just valar.
1. Moderna valar delas in i två grupper; tandvalar
(Odontoceti) och bardvalar (Mysticeti).
2. Moderna valar är däggdjur som är helt anppasade till ett
liv i havet.
3. Embryon (foster) hos flera moderna valar har
välutvecklade bakben som sedan tillbakabildas. Ibland
kan de också finnas kvar hos vissa vuxna individer. Hos
bardvalarna har flera arter tänder i fosterstadiet som
sedan också tillbakabildas.
4. Fossil av valar liknar mindre och mindre moderna valar
när vi går tillbaka i tiden så att i oligocen för 24 miljoner
år sedan så finns det inte längre moderna valar utan
valliknande däggdjur (archaeocetes), fossil som sträcker
sig ner i Eocen för ungefär 40 miljoner år sedan. Därför
är Eocen-sediment som sträcker sg från för 35 till 50 miljoner år sedan ett bra ställe att leta
efter de tidigaste valarna.
Fråga: Hur blev valarna
till?
Hypotes: Valar
utvecklades från
landlevande djur och blev
mer och mer anpassade till
havsliv.
Förutsägelse: Isåfall
borde vi kunna hitta olika
steg i den utvecklingen.
Hittar vi en typ av fynd så
borde vi kunna hitta mer
eller mindre moderna valar
i yngre och äldre lager.
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
Följ med på valjakt!
Följ anvisningarna nedan så får du veta hur det gick till när vi fick veta mer om valarnas
utveckling.
1. Under många år hittade man olika primitiva fossila valar i lager som var mellan 25 och 45
miljoner år gamla. Exempel är Dorudon, Prozeuglodon, and Zygorhiza. Sätt fast remsa
nummer 1 vid 36 miljoner år fvt (före vår tideräkning) sedan på tidslinjen.
2. Efterhand som fler fossil hittades från tidig Eocen så började vetenskapsmnnen att leta efter
det landdjur som valar utvcklats ifrån. Den grupp som hade mest egenskaper gemensamma med
de tidiga valarna var en grupp klövförsedda djur som kallas Mesonychider. Sättt mesonychidremsan (nummer 2) på tidslinken vid ungefär 55 miljoner år fvt.
3. Det här var allt man visste till 1983 då en ny serie fynd började fylla igen hålen i vår
kunskap. En paleontolog (fossilexpert) som hette Philip Gingerich och andra hittade i Pakistan
en organism som de döpte till was Pakicetus. Den hittades i vad som varit en flodmynning i ett
grunt hav. Placera remsa nummer 3 med Pakicetus vid 50 miljoner år fvt.
4. 1990 hittade de sedan nya fynd av en redan tidigare känd primitiv val Basilosaurus. Den
hade bakben som den inte kunde använda på land men som var mycket mer utvecklade än på
moderna valar. Sätt remsa nummer 4 med Basilosaurus vid 37 miljoner år fvt.
to your timeline.
5. De fortsatte att leta på ställen där det finns avlagringar från de tidsperioder man var
intresserad av och 1994 hittade man fossil efter Rodhocetus, som hade en välutvecklad höft och
var 9 miljoner år äldre än Basilosaurus, dvs fanns för ungefär 46 miljoner år fvt. Den hade
välutvecklade bakben men svansen och muskelfästena visar att den simmade ungefär som en
modern val. Näsborrarna har på den här arten också böjat vandra uppåt på huvudet. Det är den
karaktären som senare blir blåshålet hs moderna valar.
Placera Rodhocetus, nummer 5 på tidslinjen.
6. Lägg märke till att det nu fattas fossil för en kritisk punkt på tidslinjen mellan 50 och 46
miljoner år fvt. Det är ett gap mellan organismer som ser ut som landdjur och de som ser mer ut
som valar fast med bakben. Hur borde ett sådant djur ha sett ut? Var borde man leta efter det? I
sediment från havsbottnar eller från grunt vatten? Rita hur ni tänker er att djuret borde se ut och
sätt upp er bild på tidslinjen.
7. Be sedan er lärare om remsan som visar hur det verkliga fyndet såg ut. För man har hittat
fossil som kommer från den tiden.
8. För 1994 hittade Hans Thewissen som en gång hade varit Gingerich’s student, och hans
forskarteam, ett fynd i sediment som var 48 millioner år gamla i Pakistan. Det var ett nästan
komplett fossil som han döpte till Ambulocetus. Placera den sista remsan som du fått av din
lärare bredvid den ni ritade vid 48 miljoner år fvt.
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per
Lärararanvisningar
Material som behövs: Den här filen. Saxar och tejp.
Skriv ut tidslinjen, gärna i färg.
Skriv ut elevhandledningen.
Skriv ut förlagan till remsorna. Klipp bort den sista och behåll den själv.
Dela ut materialet till eleverna. De skall:
Tejpa ihop tidslinjen.
Läsa anvisningarna och placera ut fossilen.
När de kommer till punkt 6 rita hur den felande länken borde se ut.
Sedan får de remsa nmmer 6 av dig.
Vad är poängen med labben?
Den ger en förståelse för hur kunskap byggs upp inom en vetenskap i det här fallet paleontologi. Den ger
också inblick i hur mycket i idag vet om vissa stora övergångar mellan olika djurgrupper i det här fallet
mellan landlevande däggdjur till valar. Liknande exempel finns ju inom giraffer, elefanter, hästar, från fiskar
till amfibier osv. så det här blir ett exempel bland många tänkbara.
Det visar också hur man arbetar inom paleontologi. Vi har så stor kunskap om de olika geologiska lagren så
att vi vet var vi skall leta efter nya fynd som kan täppa till hålen i vår kunskap. Paleontologi är ett riktigt
detektivarbete.
Alla bilder och materialet är bearbetat från http://www.indiana.edu/~ensiweb/lessons/whale.ev.html
Där finns mer material och andra aspekter på den här labben.
© 1999 ENSI (Evolution & the Nature of Science Institutes) www.indiana.edu/~ensiweb bearbetat av Per Kornhall per