– en symbol för kärlek - Norrbottens läns landsting
Nummer 4, 2015 DIN TIDNING FRÅN NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING Hjärtat – en symbol för kärlek Anja Wrede guidar bland gamla julsaker på Norrbottens museum SIDORNA 4–5 KRÖNIKÖREN STAFFAN LUNDBERG ”Allt var möjligt, romantiken frodades i exotiska miljöer och vården tycktes ha oändliga resurser.” SIDAN 15 Med flyktingarnas hälsa i fokus SIDORNA 2–3 Blodanalys — ett riktigt detektivarbete SIDORNA 8–9 Tandvårdsrabatterna som du inte kände till SIDORNA 14–15 VÄLKOMMEN Då kände jag historiens vingslag BILDTEXTEN ÄR KORTFATTAD. Det enda som framkommer är att det var ett barnhem och att det var på 1930-talet. Men nyfikenheten är redan väckt. Jag och bildarkivassistenten vid Norrbottens museum har bestämt oss för att söka reda på en bild med julanknytning som jag ska skriva om i nya serien En bild berättar. Mina ögon fastnar genast för fotografiet på barnen och de två julgranarna utanför Ingridshem i Gammelstad. Bildarkivassistenten kan tillägga att det var ett barnhem för föräldralösa barn och barn till tbc-drabbade familjer. Men vi har inga namn på barnen och fotografiets upphovsman, Adolf Hjort, är död sedan länge. Med dessa knapphändiga fakta börjar jag söka på internet för att försöka hitta någon som minns och kan berätta. Jag är visserligen inte ursprungligen från Luleå, men har faktiskt vikarierat som vårdbiträde på äldreboendet Ingridshem på 1990-talet. Ändå hade jag ingen aning om att det hade varit ett barnhem. Den korta bildinformationen väcker många funderingar. Visst vet jag att det har funnits tuberkulos i Norrbotten, men plötsligt känns det så nära i tiden. Och tänk att barnen tvingades bo på barnhem – tanken svindlar! I världen lever just nu många människor i kris och misär och har förlorat sina hem. Men att det var så nyligt som vi här i Norrbotten var drabbade av nöd och sjukdomsepidemier som vi inte kunde rå på! Tänk om jag skulle kunna få kontakt med någon som bodde på barnhemmet? Nej, det borde vid närmare eftertanke vara omöjligt efter så lång tid. Men kanske någon vars förälder har bott där? Hemma vid datorn får jag en sökträff på en årsskrift för Nederluleå hembygdsförening från år 2010. I denna står det några rader om Ingridshem och hur fastigheten 1925 kom i landstingets ägo. Jag tar kontakt med redaktören och får namnet på författaren till artikeln, samt till några andra personer som kan tänkas känna till något. Jag ringer upp ett par kvinnor som under senare tid har arbetat på Ingridshem – efter att det upphört att vara barnhem för föräldralösa och istället blev ett boende för psykiskt funktionshindrade. Men de kan bara beklaga, de känner inte till någon som har upplevt Ingridshems tidigare historia. TILL SIST FÅR JAG tag i Harry Emanuelsson som har skrivit om Ingridshem i årsskriften. Han fyller 88 år i dagarna. En onsdag förmiddag åker jag hem till hans lägenhet. Han plockar fram några kopior av dokument där det står om fastighetens historia. Jag undrar om han minns barnen på barnhemmet. Jodå, han minns att flera av dem gick i samma skola som han själv. Ibland spelade han fotboll på gården utanför, men man fick inte komma in för den stränga barnhemspersonalen. Så tar han fram ett gammalt klassfoto från de lägre åldrarna och pekar på en liten pojke med blont hår längst till höger. Han hette Sven och var en av dem som bodde på barnhemmet. De har haft kontakt genom livet, men han dog förra året. Även Svens lillasyster bodde på barnhemmet, berättar Harry. De känner varandra och brukar träffas. Jag frågar om han tror att jag kan ringa henne. Det tror han. Hon bor bara några kvarter bort. Jag ringer genast upp henne från mobilen och hon har inget emot att träffas, så jag åker dit och knackar på. Den mycket personliga berättelse jag får höra i hennes kök är ett stycke levande historia. Stunden och samtalet är ett av de där ögonblicken som gör att man skattar sig lycklig för sitt yrkesval. Läs Elisabeth Nordvalls gripande livsberättelse på sidan 6. TA HAND OM varandra i jul! ULRIKA VALLGÅRDA, frilansjournalist, Luleå UTSIKT NORRBOTTEN är en tidning producerad av Norrbottens läns landsting. Den utkommer med fyra nummer per år och har en upplaga på 125 000 exemplar. Landstinget på webben: www.nll.se Postadress: UTSIKT Norrbotten, 971 89 Luleå E-POST: utsikt@nll.se REDAKTÖR: Ulrika Vallgårda ANSVARIG UTGIVARE: Staffan Lundberg, kommunikationsdirektör, NLL OMSLAGSFOTO: Petra Isaksson TRYCK: Värmlands Folkblad Innehållet i UTSIKT Norrbotten får gärna citeras om källan anges. 2 Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets cirka 249 000 invånare hälso- och sjukvård samt tandvård. Landstinget arbetar även med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 30 hälsocentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårdsannex. Nästa nummer: februari 2016 Världsläget med kriget i Syrien och de stora flyktingströmmarna som kommer till Europa är något som i högsta grad påverkar även Norrbotten. Vid flyktingmedicinska mottagningen i Gällivare finns just nu närmare 600 asylsökande registrerade och personalen arbetar febrilt för att hinna med. Khalda Ramadan, 21 år, Nazir Ramadan, 25 år och sonen Mouafak är asylsökande från Sudan och bor i Gällivare sedan några månader tillbaka. I VÄNTRUMMET PÅ Laponia hälsocentral i Gällivare sitter en liten familj. Khalda Ramadan, 21 år, Nazir Ramadan, 25 år och sonen Mouafak är asylsökande från Sudan. De kom till Sverige i slutet av sommaren och blev placerade i Gällivare. Han har suttit fängslad och blivit misshandlad av polisen. I pannan har han ett stort ärr som vittnar om slag och sparkar. Hon har blivit hotad. Under sin flykt till Sverige färdades de över Medelhavet i en överfull båt i tio dagar, utan tillräcklig tillgång till mat och dryck. I väntan på besked om uppehållstillstånd bor de i ett asylboende som totalt har tio rum, ett kök och två toaletter. Gällivare är bra, tycker de. – Men kallt, tillägger Khalda Ramadan och ler. – Sudan är väldigt hett, förklarar Nazir Ramadan. SONEN MOUFAK FÖDDES på Gällivare sjukhus för 1,5 månad sedan och med honom går de på regelbundna kontroller hos distriktsköterskebarnmorskan Karin Öderyd vid flyktingmedicinska mottagningen. – Jag är väldigt lycklig över att ha fått honom, säger Khalda Ramadan medan hon och Karin Öderyd hjälps åt att kontrollera vikt och längd. 5.245 gram och 58 centimeter lång, antecknar Karin Öderyd i journalen. De flyktingmedicinska mottagningarna som finns runtom i länet drivs i samarbete mellan landstinget och Migrationsverket, som står för en stor del av kostnaderna. Trycket på dem har ökat de senaste månaderna och fortsätter att öka. – Vi har ungefär 200 fler asylsökande inskrivna hos oss än vanligt, berättar Karin Öderyd. ALLA SOM KOMMER till Norrbotten erbjuds ett hälsosamtal. Det är ett knappt timslångt samtal då det ingår information om vilken rätt till sjukvård och tandvård de har och vart de ska vända sig samt en intervju då de asylsökande får berätta om sin situation, vad de har varit med om, hur de mår och vilka vaccin de har fått. Hälsosamtalet är frivilligt men en stor majoritet brukar komma. I direkt anslutning till hälsosamtalet erbjuds de provtagning för hiv, hepatit B, hepatit C och syfilis, man tar blodstatus samt gör en lungröntgen för att upptäcka om det är någon som bär på en tuberkulossmitta – något som är ytterst ovanligt. Vuxna har i övrigt endast rätt till akut sjukvård, medan barnen har samma rätt till vård, hälsokontroller och vaccin som svenska barn. UTÖVER HÄLSOSAMTALEN har Karin Öderyd och hennes kollega öppen mottagning två gånger i veckan. Händer det ofta att de asylsökande är sjuka? – Ja, det gör det. De kan ha diabetes, epilepsi och andra sjukdomar som kräver behandling. Huvudvärk och magont orsakade av stress är vanligt. De kan också ha blivit skadade under själva flykten. Därutöver har många upplevt krigstrauman och tortyr som de behöver få hjälp att bearbeta. Hon skulle önska att de kunde erbjuda en samtalskontakt med psykolog i Gällivare, men i dag måste de som behöver psykologhjälp resa till Röda korsets center för krigsskadade och torterade i Luleå. DET ÄR MÅNGA dramatiska och tragiska livsberättelser hon får höra i sitt jobb. Något av det värsta hon möter är de kvinnor som har blivit gravida efter en våldtäkt och väntar ett barn som de inte vill ha. Möjligheten till abort finns, men det löser inte det psykiska lidandet. Hon känner att de gör en viktig insats på flyktingmottagningen, samtidigt som arbetet ibland också kan vara frustrerande. – Människor tvingas lämna allting, hela sin trygghet, och fly till Sverige och vi kan inte göra någonting åt situationen i deras hemländer på grund av krig och annat elände. Hon önskar att familjer med nyfödda barn inte skulle behöva bo i trånga rum i korridorer där de kan ha grannar som röker och spelar hög musik, men det är ingenting hon råder över. Samtidigt tycker hon det är spännande med alla kulturmöten och ser positivt på att det flyttar in många nya människor till Gällivare. – De bidrar med nya erfarenheter och stannar de kvar kan de skapa en föryngring som kanske gör att fler byar häromkring överlever. U L R I K A VA L LG Å R DA UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 Den första kontakten med svensk sjukvård Karin Öderyd är distriktssköterskebarnmorska och arbetar vid flyktingmedicinska mottagningen i Gällivare. Lille Mouafak, 1,5 månad, är född i Gällivare och går nu på regelbundna kontroller hos henne. Foto: MARIA ÅSÉN Nazir Ramadan berättar om hur han fängslades och misshandlades i sitt hemland, samtidigt som hans fru blev hotad. Karin Öderyd får ut långa listor med namn på asylsökande från Migrationsverket. Alla kallas till ett hälsosamtal. Landstingsdirektören: Våra medarbetare gör ett jättejobb Över 6 000 asylsökande finns för närvarande i Norrbotten. — Någon liknande situation har vi inte haft under de senaste hundra åren. Det ställer höga krav på kommuner, landsting och på hela samhället, säger landstingsdirektör Veronika Sundström. ”Situationen ställer höga krav på kommuner, landsting och på hela samhället”, säger landstingsdirektör Veronika Sundström. UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 LANDSTINGET HAR BILDAT en speciell samordningsgrupp som är helt inriktad på att lösa den ansträngda flyktingsituationen, där landstingets uppgift är att ansvara för hälso- och sjukvården. Gruppen har ett nära samarbete med länsstyrelsen, Migrationsverket och polisen. – Det är klart att våra verksamheter får ett ökat inflöde av patienter. Men tillsammans med Migrationsverket försöker vi lösa eventuella problem i samförstånd. Till exempel har vi sjuksköterskor på plats vid flera av länets asylboenden. Våra medarbetare gör ett jättejobb. Vad får det för effekter på ordinarie verksamhet? – På kort sikt är det så klart en utmaning, men på lång sikt är fler medborgare precis vad länet behöver. Än så länge kan vi hantera flyktingströmmen även om det är ansträngt inom delar av sjukvården och även inom tandvården, något som främst visar sig i form av längre väntetider på vissa håll. Får landstinget några extra pengar för att klara av det? – Ja, vi får pengar från staten som täcker en viss del. Men på sikt hoppas både vi i Norrbotten och andra landsting och regioner att staten ska gå in och täcka hela kostnaden. Vi har också krävt att reglerna för ersättningen ska förenklas, för i dag är rutinerna runt utbetalningarna alldeles för komplicerade. Hur ser det ut framöver — tror du att vi kommer att klara av situationen? – Hittills har vi kunnat hantera situationen på ett bra sätt. Om läget förändras ytterligare kommer det att bli mer märkbart i våra verksamheter, men den största utmaningen har ändå kommunerna. 3 Anja Wrede vid Norrbottens museum har plockat fram några julföremål ur museets samlingar: En julgransbelysning från förr, en något modernare chokladask, flaskor som det varit glögg i, pepparkaksmått och en riktigt präktig gammal julgransfot. Foto: PETRA ISAKSSON Julföremål från förr En titt i museets samlingar Ingen högtid är så omgärdad av speciella föremål som julen. Utan pepparkakor, glögg, adventsstjärna och julgran — ingen riktig jul. Anja Wrede, föremålsantikvarie vid Norrbottens museum, berättar historien om glöggflaskorna och pepparkaksmåtten i museets samlingar. I SAMMA LOKAL som Björkskatans hälsocentral i Luleå, på en yta av cirka 2 500 kvadratmeter, finns en gigantisk skatt bevarad. Ungefär 70 000 föremål från hela länet har samlats in för att kunna beskådas av kommande generationer. – Det var under 1800-talets senare del, när industrialismen tagit fart 4 och samhället förändrades i snabb takt, som man insåg vikten av att spara föremål från det gamla bondesamhället innan de försvann, berättar Anja Wrede. Insamlingar skedde på många olika håll i landet och flera länsmuseer bildades vid den här tiden. NORRBOTTENS MUSEUMS föremålssamling är uppdelad i flera olika magasin. Det finns till exempel ett helt rum med bara textilier, ett med möbler och träföremål och ett med husgeråd och porslin. I en avdelning finns alla tekniska apparater och i en annan alla plastföremål. Därtill har museet en samisk samling, en arkeologisk samling och ett bildarkiv. Lokalerna är specialanpassade vad gäller temperatur och luftfuktighet. Än i dag kompletteras samlingen regelbundet med nya föremål. Ofta får de donationer, men de kan inte ta emot allting. – Det måste vara något som har anknytning till Norrbotten och det får gärna finnas en personlig berättelse runt föremålet. För det är ju inte själva saken, utan människorna bakom som är intressanta. SJÄLVKLART FINNS DET även julföremål i samlingen. – Dagens julfirande har sitt ursprung i både kristna och hedniska traditioner, och består av gamla svenska julseder blandade med Det är ju inte själva saken, utan människorna bakom som är intressanta. inslag från andra länder. Många av våra julsaker har exempelvis sitt ursprung i Tyskland, däribland julgranen, jultomten och adventsstjärnan, som blev populära mot slutet av 1800-talet, berättar hon. U L R I K A VA L LG Å R DA TIPS OP å hemsidan www.norrbottens- museum.se presenteras olika föremål ur museets samlingar under rubriken Månadens föremål. O J ust nu pågår på Norrbottens museum en utställning med namnet Årets föremål 2015, där tolv norrbottningar berättar om sin egen relation till de föremål som utsetts till Månadens föremål under 2015. UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 Anja Wrede har valt ut två olika sorters julföremål som hon särskilt vill berätta om. Fotografiet från 1930-talet föreställer barn i jultid utan barnhemmet Ingridshem i Gammelstad. Foto: ADOLF HJORT©NORRBOTTENS MUSEUM Glöggflaskor GLÖGGFLASKOR FINNS SÅ KLART i museets samlingar – även om de för längesedan är urdruckna. — Att dricka het, kryddig och söt glögg blev en svensk jultradition i slutet av 1800-talet, men bruket att dricka kryddat vin har anor från antiken, säger Anja Wrede. Alltsedan medeltiden, då vin började importeras till Sverige, har svenskarna uppskattat att dricka vinet varmt och kryddigt. — Glöggen ansågs ha positiva effekter för hälsan just på grund av kryddorna. Men det fanns också ett annat skäl till att krydda vinet. Tunnorna med vin transporterades lång väg från kontinenten och när de väl nådde Sverige, var inte vinet alltid så smakligt. Då var kryddorna ett effektivt sätt att piffa upp vinet. Själva ordet glögg härrör från ”glödgat vin”, vilket i sin tur syftar på tillredningsmetoden. Vin kokades upp med kryddor och socker, som sedan antändes. Glögg kunde även tillverkas av starksprit eller av en blandning av sprit och vin, som hälldes över en sockertopp, placerad på ett galler ovanpå en gryta med kryddor i. — När sockertoppen dränkts in i sprit antändes den och det smälta sockret fick droppa ner i grytan. Under 1890-talet blev glöggen en svensk jultradition i vidare kretsar. Utbudet var stort och många vinhandlare gjorde sin egen blandning. Etiketterna på buteljerna var fantasifullt utformade, ofta med tomtar som tillverkade eller drack glögg. Inom dagens glöggtillverkning används fortfarande recept från slutet av 1800-talet. Pepparkaksmått I MUSEETS SAMLING finns det några pepparkaksmått som har tillhört ”en duktig kokmora i Gäddvik”, som det står på den tillhörande beskrivningen. — Pepparkakor är något vi förknippar med julen, men det var först under 1800-talet som pepparkakan blev en julkaka, berättar Anja Wrede. Men kakans historia är mycket längre än så. — Vi vet att man bakade pepparkakor i Sverige redan på 1300-talet och från 1500-talet finns uppgifter om att det blev en handelsvara som såldes i städernas bagerier och på apotek. Kakorna kunde vara tjocka, mjuka, hårda, vita och bruna. Den gemensamma nämnaren är att det är en kryddstark kaka, som ursprungligen troligen var kryddad med just peppar. Förutom ingefära, kanel och kryddnejlika kunde de innehålla kardemumma, anis, fänkål, cederolja, pomerans, muskot och honung. — Man trodde att kryddorna hade välgörande medicinska egenskaper. Pepparkakorna ansågs därför som direkt hälsobringande och kunde köpas på apotek. PÅ 1800-TALET FICK gemene man möjlighet att köpa ingredienser till att baka pepparkakor och det började bli ett populärt inslag på julen. Men det stora genombrottet kom så sent som på 1950-talet, då den industriella tillverkningen av kakorna tog fart. I och med det återgick den till att vara UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 något av en året-runt-kaka, men hembakta pepparkakor hör fortfarande julen till. Från slutet av 1500-talet användes utsnidade kakformar av trä och med industrialismen kom pepparkaksmått av bleckplåt. Hjärtan, stjärnor, bockar, änglar, gubbar och gummor är de vanligaste figurerna. Hjärtat står för kärlek, julbocken tros vara en sinnebild för djävulen. Änglarna symboliserar godhet och grisarna representerar livets välfärd. — Kakorna kunde hängas i julgranen och den som hade tur fick en pepparkaka i sin ”julhög”. Varje familjemedlem fick sin egen julhög. Den brukade innehålla några vackra bröd, ett äpple, nötter, kanske ett ljus och några dekorerade pepparkakor. — Julhögen skulle räcka hela julen, så man fick vara sparsam. sida På nästa äs a l kan du kom a b historien i Utsikts et fotografi ”En bild e nya s eri tar”. ä r e b t Två miljoner bilder berättar om Norrbotten Utöver föremålssamlingen har Norrbottens museum också ett arkiv av gamla bilder – från 1800-tal till nutid. I UTSIKTS NYA SERIE En bild berättar, tar vi hjälp av Berit Åström, bildarkivsassistent vid Norrbottens museums bildarkiv på Björkskatan i Luleå. Ett arkiv som rymmer närmare två miljoner bilder. Hur har ni samlat in dem? – Många bilder har museets egna fotografer och annan personal tagit. Sedan lämnar folk in fotografier som de kanske har hittat när de har städat på vinden. Därutöver har vi fått några fotografers samlingar, exempelvis Adolf Hjort (1896–1983) från Alvik utanför Luleå, som har lämnat in närmare 5 000 bilder. Hur kan allmänheten få se dem? – Vi har en databas som kallas Carlotta. Där kan man gå in och söka efter fotografier, men också efter bilder på föremål som finns i våra samlingar. Vilka är mest efterfrågade? – Bilder som man har en anknytning till är ju alltid roliga. Min pappa kommer från Gäddvik och därför tycker jag om att titta på bilder därifrån, hur miljöerna såg ut förr med helt andra hus och annorlunda vägar. Hela tiden och människornas klädsel var annorlunda. Det är ofta det folk frågar om när de vänder sig till oss – de vill se en by där de har vuxit upp eller där far- och morföräldrar har bott. Det kan också vara bilder på något de är intresserade av, exempelvis hur julfirandet har sett ut genom åren. U L R I K A VA L LG Å R DA Länk till databasen: http://nbmcarlotta.nll.se/ Berit Åström, bildarkivassistent vid Norrbottens museums bildarkiv, hjälper allmänheten att söka rätt på bilder från förr. Foto: PETRA ISAKSSON 5 EN BILD BERÄTTAR Elisabeth Nordvall – ett av barnen på barnhemmet Bilden från 1930-talet visar en skara barn och två julgranar utanför Ingridshem i Gammelstad, på den tiden det var ett barnhem. Hit kom barn ur tuberkulosdrabbade familjer och föräldralösa barn från hela Norrbotten. NÄR ELISABETH NORDVALL var nio månader dog hennes pappa i dubbelsidig lunginflammation och modern blev ensam med tre barn. Hon försörjde barnen så gott hon kunde genom att baka bröd och sälja, men det var knapert. Ibland fanns det inte ens pengar till mjölk. När modern insjuknade i tuberkulos kunde hon inte ta hand om barnen längre. Elisabeth, som då var tre år, och mellanbrodern Sven hamnade på barnhem, medan äldsta brodern åkte till morfar i Bredbyn utanför Örnsköldsvik. Modern kom till ett hälsohem i Antnäs och dog bara två veckor senare. – Jag har ju förstått i efterhand att hon kämpade för att ta hand om oss in i det sista, säger Elisabeth Nordvall. PÅ BARNHEMMET var det strängt. – Du skulle vara tyst, äta maten, leka utomhus och släcka klockan nio. Varje dag serverades det halstrad strömming och havregrynsvälling till frukost. – Jag gillade fisken, men havregrynsvällingen – när den blev kall – jag kunde inte äta den och något annat fick man inte. En dag när hon var förkyld stannade hon inomhus. Tanterna i köket visste att hon hade ätit dåligt, så en av dem frågade om hon ville ha en smörgås. När hon kom ut från köket mötte hon den arga städerskan. Hon blev rädd och slängde smörgåsen bakom elementet. – Men inom mig började jag tänka att ”Vänta tills jag blir stor, då ska jag inte godta vad som helst!” Den där känslan bar jag med mig hela uppväxten. Det var jul när bilden togs, minns du något julfirande på barnhemmet? – Bara en julgran och kanske någon gröt. Inga julklappar eller dans runt granen. EFTER TVÅ ÅR på barnhemmet blev hon och hennes bror placerade i var sitt fosterhem i en by utanför Luleå. Hon kände sig vilsen utan sin bror och snart började ryktet gå om att deras mamma hade dött i tuberkulos. – Jag minns särskilt en kvinna i byn. Om jag gick på ena sidan av vägen, så gick hon på den andra sidan. De var ju rädda för smittan, 6 Efter många år på barnhem och i fosterhem fick Elisabeth Nordvall till sist ett alldeles eget hus. Hon älskar sitt hem och här bor hon fortfarande kvar. Foto: PETRA ISAKSSON Inom mig började jag tänka att ’vänta tills jag blir stor, då ska jag inte godta vad som helst!’. Den känslan bar jag med mig hela uppväxten. men för mig bidrog det till känslan av utanförskap. Hon stannade i samma fosterhem hela uppväxten, men kände sig aldrig som en riktig familjemedlem. – Jag fick aldrig några kramar, aldrig sitta i knät. Hon tror att många tog fosterbarn för att de behövde extra arbetskraft. En gång kom en kvinna och hälsade på och frågade hur många barn fostermamman hade. Hon räknade upp sina barn, sedan pekade hon på Elisabeth och sa: ”Men den här, henne äger vi inte.” Sådant gjorde ont. EFTER NÅGRA ÅR kom det ett brev där det meddelades att äldsta brodern, han som hade flyttat till morfar, var död. Kanske hade han också smittats av tuberkulos, hon vet inte, de hade inte haft någon kontakt. Sven och hon däremot träffades ofta. När Elisabeth var 16 år sa hon till honom att hon ville åka och hälsa på morfar i Bredbyn. Det hände att morfadern skickade brev, men de hade inte träffat honom sedan moderns begravning. Det första han sa till Elisabeth när de möttes var: ”Åh, vad du är lik din mamma!” Men mötet blev inte riktigt som hon hade hoppats. – Han frågade oss aldrig hur vi hade haft det eller hur det hade gått för oss. Det är ju så på landsbygden, att man inte frågar så mycket. Men han hade ändå kunnat höra sig för hur jag hade haft det under de här åren, säger hon tankfullt. När hon hade gått ut skolan stannade hon i fosterfamiljen för att fortsätta hjälpa till i jordbruket. Drygt 20 år gammal fick hon arbete som hembiträde i en familj som ägde ett åkeri och en affär i Smedsbyn. – Det var mycket ungdomar i farten, skratt och glam, och det var jag inte van vid. Det blev som en annan värld för mig och för första gången kände jag mig uppskattad. En av chaufförerna hette Tore. Han var ”världens snällaste karl”, och kom att bli hennes äkta man. Han köpte en lastbil och startade eget åkeri. De båda bosatte sig i Ängesbyn, där dottern Kerstin föddes. Men Elisabeth trivdes inte på landet. Hon ville ha mer frihet. Under en av makens långresor fick hon syn på en annons om ett hus och hon ringde och sa att hon ville komma och titta. Året var 1960. Elisabeth Nordvalls föräldrar dog båda allt för tidigt. Hon fick inte växa upp hos dem. I dödsannonserna står hon som AnnaLisa. Hon har senare i livet börjat använda sitt andra namn Elisabeth. – Det var som att komma till himmelriket. Det var varmt, det fanns badkar och någonstans att hänga makens arbetskläder. Och det var nära till skolan för Kerstin. Elisabeth tog så småningom arbete som städerska hos Folktandvården vid torget. Alltsedan dess har det lilla huset på 84 kvadratmeter i Gammelstad varit hennes hem – även efter det att maken dog för tio år sedan. Ett hem som hon fortfarande älskar. Ibland går hon en promenad till kyrkogården och då besöker hon också den plats där föräldrarna är begravda. De har ingen egen gravsten, men hon har frågat på pastorsexpeditionen och fått veta att de finns längst bort vid det som kallades fattigmansgravarna. ELISABETH ÄR TACKSAM för det liv hon har fått och försöker att inte grubbla alltför mycket på de svårigheter hon har gått igenom. – Min dotter brukar säga till mig att jag har ett starkt psyke. Och det har jag. Den där kärleken som du aldrig fick som barn, har du kunnat få igen den senare i livet? – Den har jag fått av Kerstin. Jag har sagt åt henne många gånger, att allt det jag har tappat, det har du gett mig. U L R I K A VA L LG Å R DA UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 berger&pihl Vi vill höra din historia. Skriv till oss och berätta! Save the date! - mars Succéföreställningen AvgörAnde ögonblick får sin uppföljAre med pjäsen Mitt livs Melodi - om låtar som haft AvgörAnde betydelse i människors liv. skcikA in din berättelse senast 6 februAri till: Norrbottensteatern ”Min historiA” Box 50136, 973 24 Luleå eller minhistoria@norrbottensteatern.se PITEÅ STUDIO ACUSTICUM est. t senas ri ua 6 febr www.newdirections.se 196 7 GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! MUSEIKAFÉ - 31/1 2016 BRITTA MARAKATT-LABBA - 18/1 2016 19/2 - Tolv föremål möter tolv norrbottningar Kulturhistoriska möten Upplevelser för de allra yngsta ÅRETS FÖREMÅL 2015 KAN SJÄLV! – HOSTA - en sjuk historia www.norrbottensmuseum.se NORRBOTTENS MUSEUM CENTRUM – UTSTÄLLNINGAR, LEKMILJÖ, KAFÉ & BUTIK. Storgatan 2, Luleå. 0920-24 35 02. ÖPPET: Tis-fre 10-16, lör-sön 11-16. Stängt: Julafton, juldagen, annandag jul, nyårsafton och nyårsdagen. Helene Bergström packar upp en transportlåda med blodprover från Instrumentet med de smala glasrören en av hälsocentralerna i Piteå. hjälper till att bestämma sänkan. Linnea Olsson är senast anställd på laboratoriet, Detektivarbete – dygnet runt Laboratoriepersonalen söker ledtrådar i blodet Till det kliniskt kemiska laboratoriet, Sunderby sjukhus, skickas blodprover från hela länet. I högteknologiska apparater och med hjälp av de biomedicinska analytikernas detektivarbete, får sjukvården viktiga ledtrådar i arbetet med att ställa rätt diagnos. Ett blodprov kan säga mycket om hur vi mår. VID LUNCHTID BÖRJAR kylväskor med blodprover från länets sjukhus och hälsocentraler att anlända. Ur en av väskorna tar Helene Bergström, biomedicinsk analytiker, upp ett provrör. Blodet tillhör en patient som har besökt en av Piteås hälsocentraler och nu ska få sin blodstatus och sänka kontrollerad. Hon scannar av streckkoden som är klistrad på röret. I samma sekund har avsändaren möjlighet att se en bekräftelse på att det har kommit fram. Provsvaret kommer automatiskt att matas in i landstingets gemensamma journaldatasystem, där personalen vid hälsocentralen i Piteå kan läsa det så fort analysen är gjord. VID DET KLINISKT KEMISKA labora- toriet på Sunderby sjukhus arbetar ett 40-tal personer. Det är bemannat dygnet runt, året runt – för sjuka kan vi bli när som helst och ibland är det bråttom att få en diagnos. Rakt in i lokalen står två apparater som analyserar många av de vanligaste proverna, närmare bestämt 43 olika sorters analyser. – Får vi problem med den ena, så fungerar alltid den andra. Därför är det bra att ha två, konstaterar Helene Bergström. Blodet har först centrifugerats för att blodkropparna ska lägga sig i botten och vätskan, det så kallade serumet, ska lägga sig ovanför. I det här fallet är det nämligen bara serumet som ska analyseras. Proverna placeras i en liten ställning – ett rack – som sätts in i apparaten, eller ”instrumentet”, som per- 8 sonalen kallar det. Inne i apparaten sätts en droppe serum på en liten skiva som kallas ”slide”. Sliden innehåller ämnen som reagerar med det man vill analysera i serumet. Reaktionen leder till ett färgomslag. Det kan till exempel handla om att man vill undersöka hur mycket enzym det finns i levern. – Enzymerna ökar om levern är skadad och då läcker de ut i blodet. Enzymen färgas och blir synlig på provet. Bakom varje prov finns en patient som behöver få ett svar. På en person med riktigt höga blodfetter kan du med blotta ögat se att serumet är vitaktigt och grumligt, berättar hon. Har man dåliga levervärden blir det gult. VID EN AV APPARATERNA arbetar kollegan Linnea Olsson med att kontrollera blodets förmåga att koagulera – levra sig. Proverna som kommer till henne innehåller ett tillsatt ämne som gör att blodet inte koagulerar under transporten till laboratoriet. Dessa prover kallar de för ”helblodsprover”. Inne i apparaten tillsätts ett ämne som startar koaguleringen och så mäter apparaten hur snabbt det sker. – Patienter som äter blodförtunnande medel mot blodpropp får regelbundet lämna blodprov som skickas till oss. Vi kontrollerar att medicinen har haft lagom effekt, det vill säga att blodet inte levrar sig för snabbt, eftersom man med medici- nens hjälp vill undvika nya blodproppar, förklarar hon. PITEÅPATIENTEN, vars blodprov anlände vid lunchtid, behöver få sin blodstatus kontrollerad. – Det är något som de flesta av oss har testat någon gång på hälsocentralen. Blodstatusen kan säga mycket om vårt hälsotillstånd, berättar Helene Bergström. I själva verket är det inte bara ett enda test, utan en panel av olika tester. Bland annat innefattar det en kontroll av mängden hemoglobin i blodet – det vi i dagligt tal kallar blodvärde. Hemoglobin är det ämne som färgar blodet rött och som transporterar syret ut i kroppen. – Har du för lite hemoglobin, så leder det till trötthet. Orsakerna kan vara flera, exempelvis järnbrist eller vitamin B12-brist eller vissa typer av sjukdomar som till exempel reumatism. I blodstatuskontrollen ingår också en analys av koncentrationen vita blodkroppar och blodplättar. Roger Sandström på det kliniskt kemiska laboratoriet vid Sunderby sjukhus kontrollerar blodplättar i ett mikroskop. Foto: PETRA ISAKSSON Testet utförs av ett instrument som lyser med laser på blodet. Beroende på blodets beskaffenhet sprider sig laserstrålen på olika sätt. – Har du ett för högt värde av vita blodkroppar kan det vara tecken på en bakteriell infektion eller virusinfektion. Har du en hög andel omogna vita blodkroppar kan det vara tecken på blodcancer, säger Helene Bergström. Blodstatusröret märks upp med en streckkod och svaret kommer automatiskt in i landstingets gemensamma journaldatasystem. PATIENTEN FRÅN PITEÅ visar sig ha en något högre andel vita blodkroppar än normalt, men det är inget som är alarmerande. – Hade det varit ännu högre hade det kunnat vara ett tecken på en infektion. Även sänkan ska kontrolleras och det görs i apparaten bredvid. Där cirkulerar ett hundratal smala glasrör på ett band. – Här mäter vi hur snabbt de röda blodkropparna sjunker i glasrören, vilket i sin tur beror på den elektriska laddningen i blodkropparna. Om de sjunker snabbare än normalt har de lägre laddning, vilket tyder på inflammation, berättar hon. ARBETSKAMRATEN Roger Sandström sitter vid ett bord i lokalen och studerar en droppe blod, utstruken på en glasskiva, i ett mikroskop. Då och då måste de göra den typen av manuella kontroller för att se att analyserna som apparaterna gör är korrekta. – Jag studerar blodet hos en person som går på cellgiftsbehandling, berättar han. Om blodplättarna ligger fritt, en och en, är blodet bra, förklarar han. Men det kan också visa sig att patienten i fråga behöver göra en paus i behandlingen tills blodplättarna har återhämtat sig. I en särskild apparat längst bort i rummet analyserar lab-personalen blod som misstänks innehålla någon smitta. Det kan handla om hepatit B eller C, hiv eller syfilis. Men också alla blodgivares blod analyseras här, så att det inte ska innehålla någon blodsmitta. I NÄSTA RUM UTFÖR de akuta analyser på prover från personer med misstänkt hjärtinfarkt. – Det syns i blodet genom att det läcker ut ett ämne som kallas troponin. Vi får i regel proverna direkt från akutmottagningen och då är det bråttom, berättar Helene Bergström. Mitt emot står en apparat för hormonanalyser. – En stor del av de prover vi kör i den är sköldkörtelhormoner vid exempelvis misstänkt struma. Prostataprover, så kallat PSA, och fertilitetstester utförs i samma apparat. Kollegan Lisbeth Sjöberg sitter vid ett bord och arbetar med en analys som kallas elektrofores och faktiskt, precis som namnet skvallrar om, har att göra med elektricitet. Analysen gör det möjligt att specialstudera olika sorters protein i blod och urin. Den elektriska laddningen och även storleken på proteinerna avgör hur snabbt de vandrar mellan en plus- och minuspol. Det är ett test som kan visa graden av inflammation, men används också i diagnosticering och uppföljning av en blodcancersjukdom som kallas myelom. I NÄSTA RUM HÅLLER blodcentralens personal till. De arbetar med att testa och gruppera både givare och mottagare för att matcha dem mot varandra. Eva Wiklund på blodcentralen passar på att förmedla en hälsning till Utsikts läsare: – Vi välkomnar alltid nya blodgivare. Något som de också välkomnar på laboratoriet är nya biomedicinska analytiker. Behovet av ny personal är stort i hela Sverige. – Det är ett jätteroligt och spännande jobb. Man känner att man gör någonting meningsfullt, säger Linnea Olsson, som är senast anställd. Helene Bergström kan bara instämma: – Jag har jobbat i 20 år och tycker fortfarande att mitt jobb är lika roligt och viktigt. Bakom varje prov finns en patient som behöver få ett svar. Elisabet Söderström, specialistläkare i klinisk kemi, Sunderby sjukhus. Vad kan blodet säga om hur vi mår? Flertalet av alla åtgärder i sjukvården har ett laboratorieprov som underlag. Oftast är det ett blodprov, berättar Elisabet Söderström, specialistläkare i klinisk kemi, Sunderby sjukhus. – Blodprovet ger i de flesta fall inte hela bilden. Men det är en viktig pusselbit i det detektivarbete som det innebär att ställa en diagnos. Varför just blodprov? – Mycket av det som transporteras runt i kroppen transporteras i blodet. Att analysera blodet kan ge oss en möjlighet att mäta många olika faktorer. Ett blodprov är dessutom relativt snabbt och billigt att ta. Vad är det ni kontrollerar i blodet? – Blodkroppar, saltbalans, hormoner och blodsockernivå är exempel på sådant vi kan se i blodet och som kan hjälpa oss att ställa diagnos och följa ett sjukdomsförlopp. Man kan också se hur mycket läkemedel en patient har i blodet. Vad säger blodet om hur vi mår? – Om ett organ i kroppen är skadat eller inte mår bra, till exempel hjärta, njurar eller hjärna, så syns det tecken på det i blodet. Vi kan också se om det är en inflammation eller infektion på gång i kroppen, en hormonell sjukdom, en blodsmitta som till exempel hepatit C eller hiv, vissa typer av cancer, diabetes samt riskfaktorer för hjärtoch kärlsjukdomar. U L R I K A VA L LG Å R DA U L R I K A VA L LG Å R DA UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 9 HÄR FÅR INGET GÅ Över hundra sjukhussängar och minst lika många rullatorer och rullstolar står lagrade på parkeringsdäcket under Bodens gamla sjukhus. Det handlar om utsorterad utrustning som väntar på att komma till användning igen. — Sängarna kan vara ett tiotal år gamla, men fullt funktionsdugliga, säger Jerry Nilsson vid Återbruk, Norrbottens läns landsting. LANDSTINGET I NORRBOTTEN har sedan många år tillbaka en uttalad policy: Ingen utrustning som blivit övertalig ska förstöras, så länge den är funktionsduglig. – Om den kan komma till nytta någon annanstans känns det jättebra, säger Jerry Nilsson. Organisationen som hanterar den övertaliga utrustningen kallas Återbruk och har lagringsförråd på flera orter i länet. I första hand ska all begagnad utrustning skickas till andra kliniker eller enheter inom landstinget som behöver den. – Varje år brukar vi i snitt ”omplacera” 50 skrivbord, berättar Jerry Nilsson. I ANDRA HAND SKA den säljas till sitt marknadsvärde. På hemsidan Landstingets Prylbank annonseras föremålen ut. Förra året sålde landstinget övertalig Just nu förs det diskussioner om att överlåta en del av de 181 madrasserna som finns på lager till kommunernas flyktingmottagningar. Peter Gillnäs Jerry Nilsson. utrustning, däribland många datorer, för 1,5 miljoner kronor. Flera privatpraktiserande vårdgivare har köpt utrustning och en del nystartade företag tar chansen att fynda billiga kontorsmöbler. Men det finns gånger när de inte är så noga med att ta betalt. – När till exempel en skola i Älvsbyn brann ner ringde vi och sa att de kunde komma och hämta vad de behövde hos oss, berättar Jerry Nilsson. I TREDJE HAND GÅR den övertaliga utrustningen till bistånd. De sista tolv åren har 30 långtradarlass skänkts till länder som Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Kroatien och Litauen. Det handlar framför allt om hjälpmedel som rullatorer, rullstolar, duschstolar och kryckor, men också ett stort antal sjukhussängar. – Många länder har brist på hjälpmedel. Men vi måste hålla oss till närområdet, det blir för dyrt och krångligt att skicka till länder utanför Europa, säger Peter Gillnäs som ansvarar för landstingets biståndssändningar. Landstinget samarbetar med hjälporganisationer som kan garantera att hjälpen kommer i rätta händer. Men först är det en byråkrati runt införsel och På ett parkeringsdäck under Bodens gamla sjukhus finns ett stort lager med gammal sjukvårdsutrustning och hjälpmedel. Jerry Nilsson och Peter Gillnäs arbetar för att allting ska komma till användning igen. Foto: PETRA ISAKSSON 10 UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 TILL SPILLO tull som måste överbryggas. Just för tillfället har det varit stopp ett tag, men de är övertygade om att snart kunna komma igång igen. – Vi håller på att leta nya kanaler. Till exempel försöker hjälporganisationen Hoppets stjärna öppna gränserna till Ukraina som har ett enormt behov, säger Peter Gillnäs. FÖRST I FJÄRDE OCH sista hand ska gammal utrustning förstöras och kastas, men då enligt strikta källsorteringsregler. – Vi jobbar också med att bygga upp ett samarbete med kommunernas återvinningscentraler, så att de kan hämta grejer från oss som de tror att de kan sälja, säger Jerry Nilsson. På morgonen kom det ett halvt lastbilslass med utrustning från den nyligen nedlagda tandvårdskliniken i Råneå. Tandläkarstolar och annan tandvårdsutrustning har Folktandvården själv tagit hand om för att använda någon annanstans. Flertalet kontorsmöbler kunde Hörcentralen i Råneå ta över. Men resten står i korridoren i lokalerna i Boden bredvid en gynekologstol från Porsöns hälsocentral och väntar på att sorteras. Förhoppningsvis kan sakerna komma till nytta någon annanstans. Peter Gillnäs ställer en retorisk fråga: – Vilket är det bästa sättet att ta vara på vår globala miljö? Jo, det är att inte köpa nytt. Det du inte tillverkar tär inte på miljön. Vi har en tendens att hela tiden vilja ha nytt. Men kan du i stället reparera, underhålla och förlänga livslängden, så är det det bästa för miljön. Norrbottens läns landsting har kommit långt, konstaterar de. – Andra landsting ringer hit och frågar hur vi bär oss åt. Det finns ett stort intresse för vår verksamhet och nu har fler börjat lära sig av oss hur de ska gå till väga, säger Jerry Nilsson. U L R I K A VA L LG Å R DA Susanne Andersson visar med sin egen mobiltelefon hur enkelt det är att Foto: PETRA ISAKSSON logga in på 1177. 1177 Utbudet av digitala tjänster i landstinget som invånarna kan nyttja ökar hela tiden. Allt finns samlat på nätet under paraplynamnet 1177 Vårdguiden. 1177 VÅRDGUIDEN ÄR en natio- nell tjänst som alla Sveriges landsting och regioner driver tillsammans. Det är en samlingsplats på webben, där det finns information om regler och rättigheter, beskrivningar av vårdinrättningar samt fakta om sjukdomar och egenvårdstips som specialister har skrivit, berättar Susanne Andersson vid Norrbottens läns landsting. – Kvalitetssäkrad bra-att-hainformation helt enkelt. Alla landsting och regioner samverkar för att göra 1177 Vårdguiden så informativ som möjligt, men när du skriver in hemsidesadressen hamnar du automatiskt på www.1177.se/norrbotten om du befinner dig i Norrbotten, berättar hon. 1177 Vårdguiden är också en telefontjänst. – När du ringer telefonnumret 1177 kommer du till sjukvårdsrådgivningen som finns där du bor. DEN TREDJE OCH SISTA delen är e-tjänsterna. – Det är det som tidigare hette ”Mina vårdkontakter” och som nu har lagts under den gemensamma portalen 1177. Genom att logga in på e-tjänsterna kommer du åt en palett av tjänster, berättar hon. – När du har loggat in kommer du till en sida där du ser vilka tjänster du har tillgång till. Själv brukar hon välja att logga UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 – en väg in i vården in på sin smarta telefon och med mobilt bank-id som man beställer av sin bank. – Det är enkelt. Men du kan också logga in med vanligt bankid eller med en personlig kod. Den som är inloggad ser till att börja med vilken hälsocentral han eller hon är listad på och kan också välja att lista om sig till en annan. – Jag är listad på Stadsvikens hälsocentral i Luleå och då kan jag enkelt klicka mig fram till vilka tjänster som just Stadsviken har. Det är till exempel möjligt att se vilka recept man har fått utskrivna och få dem förnyade. Det går också att se sjukskrivningsintyg och skriva ut en egen kopia. – Framför allt ska e-tjänsterna i 1177 fungera som en kontaktväg in i vården. Du kan skicka ett meddelande till din hälsocentral och bli uppringd. På sikt är tanken att man själv ska kunna boka en tid, men där är vi inte ännu. – Utbudet av e-tjänster kommer att byggas ut undan för undan. Totalt 135 enheter inom landstinget är anslutna till e-tjänsterna i 1177. Det gäller samtliga hälsocentraler, men också flertalet mottagningar vid länets sjukhus. – Om du är patient vid en viss mottagning kan du lägga till den som en favorit bland e-tjänsterna. Under 2016 ska det också bli möjligt att läsa sin journal på nätet. – När det blir klart så loggar man in på samma sätt som nu. Men för att se sin journal krävs mobilt bank-id eller bank-id. Det räcker inte med personlig kod. U L R I K A VA L LG Å R DA 11 En del av de musiker i Norrbotten Big Band som spelar live när Luleå konståkningsklubb gör sin julshow Christmas on Ice. Från vänster Robert Nordmark, Mats Garberg, Björn Hängsel, Peter Lindhamre, Dan Johansson, Håkan Broström, Per Moberg, Arvid Ingberg, Urban Wiborg, Magnus Ekholm, Jan Thelin, Peter Dahlgren och Jacek Onuszkiewicz. Foto: PETRA ISAKSSON STORBAND PÅ HAL IS Norrbotten Big Band — snart ute på hal is. Storbandet ska nämligen spela live vid Luleå konståkningsklubbs julshow Christmas on Ice. — Roligt att fortfarande få prova på koncept som man aldrig varit med om, säger Dan Johansson, en av veteranerna i bandet. julshowen Christmas on Ice i Coop Arena. På isen syns bland annat Sveriges tre absoluta toppnamn inom konståkningen: Alexander Majorov från Luleå samt Tibrosystrarna Joshi och Viktoria Helgesson, vänner till familjen Majorov. – Det ska bli jättekul. Det är första gången vi gör någonting ihop med Luleå konståkningsklubb, säger trumpetaren Dan Johansson. NORRBOTTEN BIG BAND har Luleå som bas och är därmed världens nordligaste professionella storband. För de 16 musikerna i bandet väntar nu en annorlunda uppgift: De ska svara för live-musiken under den numera traditionella DET ERKÄNT SKICKLIGA storbandet ska framföra musik tillsammans med fyra solister: multiinstrumentalisten Stefan Gunnarsson, gitarristen Ola Gustafsson och sångerskorna Ida Sand och Molly Pettersson Hammar. – Vi kommer att spela mest pop och soul, då arrat för storband. Det gör vi rätt ofta, säger Dan Johansson, som inte ser det som något problem att spela i en kall miljö som en ishall. – Nä, det är ju ofta som det ordnas konserter i sådana hallar. LITE MER KNEPIGT kan det bli att hitta den så viktiga harmonin i samspelet med konståkarna, men det lovar han kommer att ordna sig. Åkarnas shownummer är koreograferade av Irina Majorova. Hon har valt musik ur storbandets repertoar och åkarna har sedan tränat utifrån de inspelningar som bandet har gjort. – Men grejen, erkänner Dan Johansson, är att vi är vana att improvisera. Det brukar bli lite olika från gång till gång, så därför brukar låtarna variera i längd. SÅ FÅR DET NATURLIGTVIS inte bli under Christmas on Ice. Då gäller det att musik och åkning stämmer exakt i varje ton och skär. – Det blir lite speciellt att få till det. Det blir definitivt någonting helt nytt – en utmaning för oss. Fast han och de andra i storbandet ser verkligen fram emot det ovanliga samarbetet. – Det ska bli riktigt spännande! FOT N OT: I showen deltar även operasångerskan Katarina Fallholm, jojkaren Jörgen Stenberg och spelare från Luleå hockey. H A N S O LOV O H L S O N Norrbottens ungdomssymfoniker laddar för 25-årsjubileum År 2016 firar Norrbottens ungdomssymfoniker 25-årsjubileum. — Det är jättekul att vara med, alla är så bra på att spela tillsammans, säger Olivia Kristoffersson, 14 år, från Piteå. LEIF KARLSSON, DIRIGENT och konstnärlig ledare för orkestern, har hängt med ända sedan starten. – Syftet är det samma i dag som när orkestern bildades. Att ge ungdomar som är intresserade av klassisk musik en möjlighet att spela tillsammans i en stor orkester, berättar han. Cirka 500 ungdomar har varit med i orkestern genom åren. Flera av dem har blivit professionella musiker eller musiklärare, andra hängivna amatörmusiker eller initierade lyssnare. Just nu har Norrbottens ung- 12 Min mamma spelade i orkestern när den var nystartad och nu får jag vara med i den när den fyller 25 år. domssymfoniker 72 medlemmar mellan 14 och 23 år, från Kiruna i norr till Örnsköldsvik i söder. De träffas och repeterar på speciella orkesterläger fyra gånger per år. Tillgången på symfoniorkestrar för unga i länet är i övrigt mycket begränsad, så för deltagarna är det ett unika tillfällen – men det krävs att man klarar provspelningen först. Vad händer under jubileumsåret? – Vi kommer att ha flera konserter i länet och även söderut. Den första blir i Piteå i januari. Men framförallt ska vi ta tillfället i akt att jobba med rekryteringen av nya ungdomar till orkestern, säger Leif Karlsson. En som ser fram emot jubileumsåret är Olivia Kristoffersson i andrafiolstämman. – Min mamma spelade i orkestern när den var nystartad och nu får jag vara med i den när den fyller 25 år. Det tycker jag är coolt, säger hon. Olivia Kristoffersson spelar fiol i den snart 25-årsjubilerande orkestern. Foto: PETRA U L R I K A VA L LG Å R DA ISAKSSON UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 Bristande kunskaper om hiv Majoriteten av de hiv-smittade i Sverige vågar inte vara öppna med det, visar en rapport från Folkhälsomyndigheten. Orsaken är att det finns brister i allmänhetens kunskaper om hiv och personer som lever med hiv. Totalt har nästan 1 100 personer som lever med hiv medverkat i undersökningen. Av dem svarade tre fjärdedelar att de inte vågar berätta om sin hiv-infektion. — Behandlingen av hiv i Sverige i dag är så effektiv att den sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Risken att överföra hiv till andra blir därmed mycket låg — nästan obefintlig, även om förhållningsregeln fortfarande är att den smittade ska skydda sig med kondom vid tillfälliga sexuella kontakter, säger smittskyddsläkaren Anders Nystedt. En person som har en välinställd behandling, vilket gäller 95 procent av alla med hiv i Sverige, har i dag samma förväntade livslängd som en person utan hiv. I Norrbotten finns det ungefär 130 personer som lever med hiv. Samisk konst på museet Britta MarakattLabbas konst finns representerad i samlingar och som utsmyckning på ett 50-tal institutioner runt om i Norden. Just nu visas verk från hennes långa konstnärskap på Norrbottens museum. Det blir ett möte mellan traditionellt samiskt konsthantverk och gränsöverskridande samtidskonst. — Det är en retrospektiv utställning över mina verk med ett 40-tal bilder och det känns alldeles förträffligt roligt att få visa dem i Norrbotten, säger hon. Teknikerna hon använder är först och främst broderi på tyg eller papper, blandat med applikationer och tryck. Britta Marakatt-Labba är född 1951 i Idivuoma utanför Kiruna och växte upp i en renskötarfamilj. I dag bor hon och arbetar i Övre Soppero. Sápmis landskap, kultur, historia och religion, liksom den egna familjens historia, löper som en röd tråd genom hennes konstnärliga gärning. Efterlysning: Starka berättelser med musikaliska inslag Efter succéföreställningen Avgörande ögonblick, som byggde på autentiska livsberättelser som norrbottningar hade skickat in, satsar nu Norrbottensteatern på en fristående uppföljare. Den nya föreställningen ska heta Mitt livs melodi, och denna gång efterlyser husdramatikern Rasmus Lindberg musik som har haft avgörande betydelse och förändrat människors liv. Premiären kommer att äga rum år 2017, samma år som teatern firar 50-årsjubileum. UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 TIPS OM DIN HÄLSA Foto: MARIA ÅSÉN Anders Nystedt har ritat upp en årscykel över alla årligen återkommande infektioner han möter i sitt arbete som smittskyddsläkare. Infektionernas årscykel Smittskyddsläkaren Anders Nystedt: Hög tid att vaccinera sig Vissa infektioner och smittor florerar året runt, men det finns också en tydlig säsongsvariation. — Nu i december kommer influensan, den mest klassiska säsongssjukan, berättar Anders Nystedt, smittskyddsläkare i Norrbottens läns landsting. VARJE ÅR NÄR influensorna når Norrbotten har de förändrats lite grann. De som florerar just nu är dels en efterföljare till svininfluensan, dels olika varianter av den gamla Hongkonginfluensan, berättar han. Vart trettionde eller fyrtionde år kan det också komma en helt ny influensa som ger upphov till stora pandemier med många sjuka. Just vid dessa tillfällen kan faktiskt influensan uppträda vid en annan årstid, men annars är det i december till februari, mars som de flesta insjuknar. – Den kan vara farlig framför allt för äldre och för kroniskt sjuka och dessa riskgrupper erbjuder vi därför gratis vaccin. Direkt efter att influensan haft sin topp brukar vinterkräksjukan ta vid. – De flesta fallen har vi i februari till mars. Den brukar drabba vårdinrättningar hårdast, men också förskolor. RS-viruset som också kommer i början av året kan vara allvarligt för riktigt små barn och för gamla. PÅ FÖRSOMMAREN RISKERAR vi att smittas av sorkfeber. – Sorkfeber drar vi på oss när vi sopar ur vedboden, städar i sommarstugan eller krattar i trädgården. På sommaren kommer sedan alla matförgiftningar. Särskilt under rötmånaden brukar vi drabbas, men också i samband med att vi grillar och inte väntar tills köttet är genomstekt. På sensommaren och en tid därefter brukar harpesten slå till. Den sprids från gnagare till människor via myggor. I år smittades drygt 400 norrbottningar. DEN SEXUELLT ÖVERFÖRBARA sjukdomen klamydia ökar varje höst efter att ungdomarna kommer hem från festivaler och andra resor. Sedan sätter luftvägsinfektionerna och alla förkylningarna igång. Samtidigt sprids också en bakterie som kallas pneumokocker och som i värsta fall kan leda till lunginflammation. – Förkylningar är svåra att skydda sig mot, men mot pneumokocker har vi ett vaccin. En magsjuka som liknar vinterkräksjukan sprids med det så kallade rotaviruset, framförallt på förskolorna under hösten. – Och så avslutas året till jul med några enstaka fall yersiniainfektion som orsakas av en bakterie som vi får i oss genom att äta fläskkött som inte är ordentligt tillrett, berättar Anders Nystedt. TROTS ATT DET FINNS en hel del infektioner tycker han inte att vi här i Sverige, och framför allt inte i Norrbotten, är särskilt hårt drabbade om man tänker på hur det kan se ut i övriga världen. – Till exempel är de sjukdomar som sprids via djur i Sverige relativt lindriga. Det finns dock något han vill uppmana norrbottningarna till och det är att ta ett influensavaccin om man tillhör någon av riskgrupperna. – Varje år är det cirka 20–40 personer i Norrbotten om beräknas avlida i komplikationer efter influensan, så jag tycker att det kan vara värt att ta en spruta för att skydda sig – något det är hög tid för nu. U L R I K A VA L LG Å R DA SÅ SKYDDAR DU DIG MOT INFEKTIONER En god handhygien motverkar många smittsamma sjukdomar. Kondom skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar. Riskgrupper som till exempel äldre, gravida i senare hälften av graviditeten, barn med flerfunktionshinder, personer med kroniska sjukdomar, kraftig övervikt eller med nedsatt immunförsvar rekommenderas att vaccinera sig både mot influensa och mot pneumokocker. Det är gratis för de som är 65 år och äldre samt för risk- grupperna. För övriga kostar det 230 kronor för influensavaccin och 195 kronor extra för vaccinet mot pneumokocker. Eventuella biverkningar är nästan alltid lindriga och övergående. Mot sorkfeber skyddar du dig genom att våttorka i stället för att sopa. Är du orolig kan du använda munskydd. För den som drabbas av vinterkräksjuka är det viktigt att tänka på att stanna hemma ett par dagar extra från jobbet eller skolan. Smittan sitter nämligen i något dygn även efter det att du börjar känna dig frisk. När det gäller hantering av kött — se till att det blir tillräckligt genomstekt — oavsett om du tillreder det på grillen, i ugnen eller på spisen. Var extra noga med att kasta bort gammal mat under rötmånaden. Harpest skyddar du dig mot genom att använda myggmedel och heltäckande kläder där det är mycket mygg. 13 Lina Lindqvist, 36 år från Luleå, är en av Folktandvårdens VIP-kunder och får tandvård till samma pris som sjukvård. — Det tycker jag är jättebra, säger hon. LINA LINDQVIST OMFATTAS av LSS, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, och därför får hon besöka Tandvårdscentralen i Luleå så ofta hon behöver – utan att betala mer än för ett besök på hälsocentralen. Dessvärre har hon haft en del hål genom åren. Därtill har hon tandläkarskräck. – Det är jobbigt. Men personalen här är fantastisk, säger hon och berättar att hon har fått särskilt bra smärtlindring när hon har behövt laga hål. – Det finns mycket vi kan göra för patienter med tandläkarskräck, berättar sjukhustandläkaren Annika Lindqvist vid Tandvårdscentralen i Luleå. ANNIKA LINDQVIST TROR att det finns många som inte känner till att de är berättigade till tandvård till samma pris som sjukvård. – Det handlar om personer som har större behov av omsorg totalt sett och har svårt att sköta sin egen tandvård. Den som beviljas landstingets tandvårdsstöd får ett särskilt tandvårdskort. – Då blir du automatiskt en prioriterad patient – en VIP-kund hos oss – och vi lägger upp en individuell plan för både förebyggande tandvård och eventuella lagningar, säger hon. Utöver personer som omfattas av LSS handlar det om äldre som bor på äldreboende samt om personer som har stora behov av hemtjänst eller får omfattande hjälp i hemmet av närstående. – Vi besöker varje äldreboende en gång per år och undersöker vilka behov de boende har. Då ger vi också råd till personalen om hur de ska sköta de boendes tänder, berättar tandsköterskan Elsie Nilsson. Annika Lindqvist och Elsie Nilsson tycker att det är extra roligt att jobba med den här kategorin av patienter. – Det är tillfredsställanAtt ha en god de eftersom vi vet att de behöver oss extra mycket. tandhälsa är vikAtt ha en god tandhälsa är tigt både för välviktigt både för välbefinnandet och allmäntillstån- befinnandet och det, säger Elsie Nilsson. allmäntillståndet. De vill gärna uppmana anhöriga till exempelvis dementa personer att vara uppmärksamma på om deras närstående får den tandvård de är berättigade till. – Det är särskilt viktigt när man inte kan kommunicera själv, säger Annika Lindqvist. U L R I K A VA L LG Å R DA 14 Sjukhustandläkaren Annika Lindqvist och tandsköterskan Elsie Nilsson vid Tandvårdscentralen i Luleå kontrollerar regelbundet Lina Lindqvists tänder. Hon är en av deras ”prioriterade patienter”. Foto: MARIA ÅSÉN Flera okända subventioner och Många klagar på att tandvård är dyrt. Men faktum är att det finns flera rabatter och subventioner som flertalet kanske inte känner till. — När du besöker tandvården, glöm inte att fråga vad just du har rätt till för tandvårdsstöd, säger cheftandläkaren Maria Pettersson vid Folktandvården i Norrbotten. ALLA SVENSKA MEDBORGARE har rätt till det allmänna statliga tandvårdsbidraget. – Det betyder att du en gång per år när du besöker tandvården får 150 kronors rabatt om du är mellan 30 och 74 år. Är du äldre eller yngre får du 300 kronor per år. Bidraget kan sparas i Detta bygger på att den maximalt två år. klinik du vänder dig till föl– Det dras direkt från jer statens fastställda refedin kostnad och som renspris. Om kliniken tar ut patient är det bra att säga ett högre pris betalar du till, så att det inte glöms mellanskillnaden mellan bort. klinikens pris och referensDen andra delen av det priset. statliga tandvårdsstödet är – Gör gärna en prisjämett skydd mot höga kostnaförelse i förväg. Prislistan ska finnas i väntrummet der. Grundregeln är att den Maria Pettersson, cheftandoch där framgår även refesom har tandvårdskostnaläkare vid Folkder som överstiger 3 000 renspriset för varje åtgärd. kronor under ett år, kan få tandvården Många har också lagt sina i Norrbotten. hälften av kostnaderna priser på 1177 Vårdguidens som överstiger 3 000 kronor ersatta hemsida, säger Maria Pettersson. av Försäkringskassan. För kostnader över 15 000 kronor, ersätter OM DU HAR EN diagnosticerad Försäkringskassan 85 procent av muntorrhet på grund av sjukdom det överskjutande beloppet. eller medicinering kan du få ta del UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 KRÖNIKAN STAFFAN LUNDBERG Florence, Vita serien och jag M ellan åren 1963 och 1991 gavs det ut hela 326 böcker i Vita serien. I böckerna omgavs sjukvården av ett romantiskt skimmer, med ståtliga kirurger som kastade långa blickar på söta sjuksköterskor, som i sin tur la svala händer på patienternas heta pannor. Allt var möjligt, romantiken frodades i exotiska miljöer och vården tycktes ha oändliga resurser. Frågan är vem som har gjort mest för att göra sjuksköterskeyrket populärt, Florence Nightingale eller böckerna i Vita Serien. Själv började jag utbilda mig till operationssjuksköterska 1977 utan att ha läst en enda romantisk sjukhusskildring. Men visst mötte jag också romantiken i sjukvården om jag ska vara sanningsenlig. Min fru och jag träffades på vårdhögskolan i Sundsvall. När vi hade tagit examen var det precis som nu stor efterfrågan på sjuksköterskor. Jag minns att vi när vi som nybakade sköterskor talade om vilket landsting vi skulle styra kosan mot, så kom vi på den lysande idén att med förbundna ögon sätta ett pekfinger på en sida i Nordisk skolatlas. Detta resulterade i en kortare utflykt till Småland innan vi tog oss samman och flyttade till Norrbotten och Boden på hösten 1980. Vi var ett bra och sammansvetsat gäng som opererade alltifrån gallor till höftleder. Men tio år senare övergav jag operationssalarna för att börja studera kommunikation och marknadsföring. Orsaken var inte att jag trivdes dåligt utan snarare att jag började få problem med ömmande knän. Det som skulle bli en tillfällig time-out från sjukvården visade sig i stället bli början på tjugofem års arbete med kommunikationsfrågor i flera olika branscher och organsationer. Kontakten med sjukvården har jag dock aldrig riktigt släppt. Jag har med stort intresse sett på alla tv-program som handlar om sjukvård och har också hängt med i vad som händer genom min fru och de vårdtidningar hon får hem i brevlådan. rabatter hos tandvården av det särskilda tandvårdsstödet – 600 kronor per halvår. Även personer med vissa andra sjukdomar kan ta del av stödet som kan nyttjas vid undersökningar och förebyggande behandlingar för att inte munhälsan ska riskera att försämras av sjukdomen. Läkarintyg krävs som regel. För den som har tecknat ett Frisktandvårdsavtal med Folktandvården används det allmänna tandvårdsbidraget och i förekommande fall det särskilda tandvårdsbidraget vid betalningen av avtalet. UTSIKT NORRBOTTEN NUMMER 4 • 2015 DÄRUTÖVER HAR landstinget ett lagstadgat tandvårdsstöd. Patienter som har rätt till det betalar samma avgift som vid besök hos hälso- och sjukvården – 200 kronor per besök som får räknas in i högkostnadsskyddet. Det gäller till exempel vissa patienter som behöver få infektioner i munnen behandlade inför en cancerbehandling. Men också personer som har ett stort omvårdnadsbehov i det dagliga livet eller som omfattas av Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade – LSS. Det gäller också personer som har en funk- tionsnedsättning som medför svårighet att sköta munhygienen eller svårighet att genomgå en tandvårdsbehandling, till exempel personer som har en svår reumatisk sjukdom eller Parkinsons sjukdom. Läkarintyg krävs för att intyga funktionsnedsättningen. – Ditt tandvårdsteam kan förklara mer om de olika tandvårdsstöden och vad som gäller för just dig. Det finns också information på Försäkringskassans hemsida och på landstingets informationssida på internet, 1177 Vårdguiden. Barn och unga har rätt till gratis tandvård upp till och med 19 års ålder. U L R I K A VA L LG Å R DA NÄR LANDSTINGET I VÅRAS utlyste en tjänst som kommunikationsdirektör såg jag en möjlighet att sluta cirkeln och att förena två delar av mitt yrkesliv. Jag önskar att jag – även i min nya befattning – kan vara med och bidra till norrbottningarnas hälsa och välbefinnande. Vita seriens romantiska lasarettsmiljöer är fulla av dramatik och kan tyckas långt borta från landstingshusets kommunikationskorridor. Men faktum är att här har vi sällan en lugn stund. Ständigt är det nya saker som jag som kommunikationsdirektör måste hantera. Ena dagen har vi ett larm om ett vitt pulver. Andra dagen ska vi planera en stor konferens med ledande forskare från hela Europa. Tredje dagen ska jag sy ihop ett besök av sjukvårdsministern. Man vet aldrig i förväg vad arbetsveckan ska innehålla, men en sak vet man säkert: Hela tiden ringer det journalister från media och vill ställa frågor. Landstinget och vården är områden som verkligen engagerar medborgarna. Hur kan jag då i min roll som kommunikationsdirektör bidra till att utveckla landstinget? Jo, ett sätt är att vara med och locka ny kompetent personal till våra vårdinrättningar. Stora pensionsavgångar har gjort det allt viktigare att attrahera nya medarbetare. Glädjande nog finns det ett växande intresse för vårdyrken, inte minst bland ungdomar. Det ska vi ta vara på genom att erbjuda en bra arbetsmiljö och möjligheter till långsiktig professionell utveckling. För de som verkligen läste Vita serien, och som kommer ihåg hur hjältinnan i Syster Lori i tropikerna hade det på jobbet, så kanske det inte verkar så speciellt exotiskt att arbeta i Norrbottens läns landsting. Jag är dock övertygad om att de som väljer att arbeta hos oss kommer att uppleva att verkligheten faktiskt kan överträffa dikten – oavsett vilken bok man väljer. Staffan Lundberg Ålder: 58 år Familj: Gift, två barn Gör: Kommunikationsdirektör, Norrbottens läns landssting Bor: Sävast utanför Boden Fritidsintressen: Skidåkning och musik. 15 NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING 971 89 Luleå Landstingsrådet Maria Stenberg (S) debatterar skattehöjningen under landstingsfullmäktige i november. Landstingsskatten höjs från årsskiftet Landstingsfullmäktige har i november beslutat att höja landstingsskatten med 1,16 kronor för norrbottningarna. Höjningen, som röstades igenom av Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, gäller från och med årsskiftet. EFTER HÖJNINGEN kommer skatten att ligga på 11,34 kronor. – Norrbottens läns landsting har i dag landets lägsta landstingsskatt. När den nya skattesatsen införs hamnar vi ungefär i mitten, säger landstingsrådet Maria Stenberg (S). Sedan tidigare har landstinget beslutat om flera förändringar och anpassningar i verksamheten som på sikt ska få ner kostnaderna. De besluten står fast. – Men i och med att statsbidragen minskar går ekonomin ändå inte ihop. Om skatten inte hade höjts skulle det därför ha krävts kraftiga åtgärder, utöver de som redan är beslutade, förklarar landstingets budgetchef Carola Fransson. Med en skattehöjning är förhoppningen att landstinget nästa år ska komma i fatt underskotten från år 2014 och 2015. U L R I K A VA L LG Å R DA Årets Rubus Arcticus-stipendiater. Bakre raden: Lena Revholm, Wilma Marklund, Nicolai Dunger, Magnus Svensson, Margit Schiött. Främre radan: Marie Wårell och Fanny Kivimäki. Foto: KJELL ÖBERG Årets Rubus Arcticusstipendiater utsedda Fyra kulturutövare från — eller med rötterna i — länet belönades vid senaste landstingsfullmäktige med Rubus Arcticus-stipendiet, som är ett av de största kulturstipendierna i Sverige. Kulturstipendiaterna är: Nicolai Dunger, musiker, Magnus Svensson, konstnär samt danskonstnärerna Marie Wårell och Fanny Kivimäki. Därutöver delades ett Heders- och förtjänststipendium på 50.000 kronor ut till Margit Schiött, skådespelare, scenograf med mera. Ett idrottsstipendium på 50 000 kronor fick Wilma Marklund, Piteå ridklubb. Idrottsledarstipendiet på 30 000 gick till Lena Revholm, Luleå simsällskap. Avgiftsfritt för dig som är över 85 år Från och med årsskiftet tar vi inte ut någon avgift vid besök i öppenvården för dig som är 85 år eller äldre. Mer information finns på www.nll.se/patientavgifter
© Copyright 2024