1. No category

Sjövärnsposten
medlemstidning för sjövärnskåren
100 åringen firades
Livet på sommarskolorna
En resa på Göta kanal
nr3 2013
Notiser
Ledare
Förbundstämman utsåg i år mig att leda för-
Nationell rekryteringsansvarig på kansliet
Nationaldag i Malmö
FOTO: ÅKE BENGTSSON
Även i år var Öresunds Sjövärnskår
med under Malmö stads nationaldagsfirande. Flaggceremonin på Stortorget
bevistades av många malmöbor och är
alltid lika imponerande. I detta hedervärda uppdrag ingår även besök på flera
äldreboende. Något som uppskattas rejält av de boende.
Dagen till ära stod solen högt på
himlen och nationaldagen avslutades
på kårens nybyggda veranda. I solnedgång!
Carl-Johan Tersmeden började i augusti
en projektanställning fram till årsskiftet
som rekryteringsansvarig på nationell
nivå. Carl-Johans uppgift är att stötta
våra kårer i rekryteringsarbetet. Detta
för att ytterligare lägga fokus på Sjövärnskårens mest prioriterade område
just nu - rekrytering, rekrytering, och
rekrytering till våra befattningar inom
hemvärn med marina uppgifter, till våra
instruktörsutbildningar samt till våra
övriga vuxenutbildningar.
Carl-Johan är civilekonom och har i
många år arbetat inom näringslivet med
framförallt rekrytering och försäljning.
Efter sin examen vid Handelshögskolan i Stockholm arbetade Carl-Johan
i fem år hos Proffice som rekryterare
samt säljare av Profficekoncernens
olika rekryterings- och bemanningstjänster. Efter detta var Carl-Johan med
och startade upp ett nytt studentbemanningsföretag ”Komet” som växte
mycket snabbt och som så småningom
köptes upp av Proffice. Han har även
arbetet som IT-projektledare.
Carl-Johans militära bakgrund utgörs av att han gjorde militärtjänst och
muckade som värnpliktig fänrik vid
P18 i Visby.
Sjövärnsposten önskar Carl-Johan
välkommen och lycka till med arbetet
som rekryteringsansvarig.
Märsgarn 2 vann Rikstävlingarna 2013
Rikstävlingarna i Karlskrona vanns av
laget från Märsgarn skola 2. Ett vandringspris tilldelades alla de tre deltagande lagen.
Instruktörer
För att lösa våra uppdrag till Försvarsmakten
söker Sjövärnskåren till sommaren 2014
- skolchefer
- instruktörer och funktionärer
- följeofficer till vårt internationell ungdomsutbyte
Sista ansökningsdag 15 oktober 2013, se ytterligare info www. sjovarnskaren.se
Ny styrelse
Sjövärnskårernas Riksförbunds styrelse 2013
Den styrelse som valdes på stämman i Göteborg består
av följande personer:
Ordförande Thomas Nord
Vice ordförande Olov Andersson
Vice ordförandeMikael Johansson
LedamöterStephan Lindeblad
Magnus Byström
Fredrik Forsberg
Henrik Eriksson
Pär Thorell
Jonas Kindgren
Under evenemanget ”We are
Stockholm” hälsade försvarsminister Karin Enström på i
Sjövärnskårens monter. Här med
Ellen Strangeways och Sofia
Thomasson, båda från Sjövärnskåren Stockholm
bundsstyrelsens arbete och det är med tillförsikt
jag ser fram emot denna utmaning tillsammans
med en kompetent styrelse och generalsekreterare med kansli.
Sjövärnskåren har fyllt ett hundra år och vår
efterfrågan ökar alltjämt i dessa föränderliga tider.
Med förändring följer anpassning och förbundsstämman har antagit en ny strategisk plan att
vägleda hela vår organisation både i den dagliga
verksamheten och i den framtida utvecklingen.
Planen är förankrad hos våra uppdragsgivare och
våra viktigaste uppgifter kan sammanfattas i orden rekrytering och utbildning.
Försvarsmakten har ett stort behov av marint
utbildad personal inom hemvärn med marina
uppgifter och Sjövärnskåren har många platser
att fylla. Vi ska självfallet behålla vår ställning
som främste utbildare av frivillig personal inom
den marina arenan.
Förbundsstyrelsen har under året tagit fram en ny UBSU, utbildningsbestämmelser för vår ungdomsutbildning. Årets sommarskolor är avslutade med ett mycket
gott resultat och hög kvalitet. Vi har fått mycket uppmärksamhet och beröm av
Försvarsmaktens företrädare under deras besök vid samtliga sommarskolor.
Under året examinerades inte mindre än åtta (varav sex kvinnor) av 24 marinofficerare med bakgrund i Sjövärnskåren vid Militärhögskolan Karlberg (läs artikel
på sidan 16). Dessutom har Kustbevakningen nyligen examinerat två kvinnor som
kustuppsyningsmän med bakgrund i Sjövärnskåren (läs Sjövärnsposten 4 (2012).
Detta måste ses som ett erkännande av att vi lyckats väl med uppdraget att bädda
för en framtida maritim karriär, både militär och civil!
Vårt samarbete med MSB har intensifierats genom myndighetens projekt kring
förstärkning av samhällets krisberedskap. Vi genomförde under våren en krisövning
utanför Göteborg i samband med förbundsstämman. Sjövärnskåren har helt klart
visat att man är en kompetent samarbetspartner i stöd till samhället. Vår styrka och
unika förmåga är våra sjövärnsfartyg och dess besättningar, vilka gör oss till en uthållig förstärkningsresurs för de aktörer som hanterar krisen.
Förbundsstyrelsen, med kansli, kommer att ägna hösten åt att förbereda nästa
års kommande verksamhet och göra våra processer smidigare för våra lokala kårer,
medarbetare och elever. Vi måste också lyfta blicken och redan idag börja planera
för verksamhet och utbildningar under 2015.
Väl mött!
Thomas Nord
Styrelseordförande
Sjövärnskårernas Riksförbund
Sjövärnsposten
Medlemstidning för
Sjövärnskåren utgiven av
Sjövärnskårernas Riksförbund
Ansvarig utgivare
förbundsordförande
John Fritsch
Redaktion
chefredaktör
Daisy Balkin Rung
daisy.balkin@gmail.com
0768-53 25 40
generalsekreterare
John Fritsch
generalsekreterare@sjovarnskaren.se
08-514 392 94
bild & layout
Göran Pedersén
goran.pedersen@sjovarnskaren.se
0707-77 66 88
bild & layout
Johan Iacobi
iacobi@telia.com
0708-17 40 50
kårernas lokalredaktörer
Redaktionens adress
Sjövärnsposten
Box 5435, 114 84 Stockholm
www.sjovarnskaren.se
Prenumeration
kansli@sjovarnskaren.se
08-514 392 93
Ekonomi
BankGiro: 825-8618
Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år.
Prenumerationspris: 80 kr/år.
Endast ledaren ger uttryck för
Sjövärnskårens officiella ståndpunkt.
För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material
ansvaras ej. Redaktionen förbehåller
sig rätten att redigera insänt material
så att det ansluter till tidningens stil,
innehåll och omfång. Insända bilder
återsänds på begäran.
Tryckeri
V-TAB, Vimmerby
Trycks på 115g Silverblade Art.
Manusstopp för nästa nummer av
Sjövärnsposten är den 20 november.
Omslagsbilden
Balansakt på Känsö. Foto: Ulf Wolgast
2 Sjövärnsposten 2013 nr 3
Sjövärnsposten 2013 nr 3 3
100-årsfesten är över, men för fem
sjövärnskårer började ett annat äventyr.
En resa på Göta Kanal.
På ordförandekonferensen på Märsgarn 2012, såddes fröet till tanken att
varför inte ta Göta kanal till Göteborg,
i alla fall ena vägen när nu de flesta av
våra 70-båtar skulle till jubileet? Södertörns Sjövärnskår tog initiativet till det
som skulle bli Sjövärnskårens hittills
längsta och mesta resa för våra fartyg
sedan Riksförbundet bildades 1982.
För en sjövärnskår som är lokaliserad
till ostkusten är en resa till och från Göteborg en lång resa som kräver en hel
del planering. Inom Sjövärnskåren tar
det flera månader att arrangera. Exempel på några av de utmaningar som vi
ställdes inför var: Vilka kör fartyget och
när? Är allas behörigheter uppdaterade?
Vilka sjökort behöver köpas in? Hur är
den materiella statusen på fartygets alla
delsystem? När ska och vem utför nödvändigt materielunderhåll? Var kan vi få
bunker och hur ska det betalas? Vilka
sjukvårdsresurser behövs? Hur sker
resan genom Göta kanal utanför högsäsong, slussningstider med mera? Det
var många saker som behövde redas ut
4 Sjövärnsposten 2013 nr 3
innan avfärd, ingenting var självklart.
Utifrån att Göta kanal öppnade för
säsongen den sjätte maj så blev det naturligt att vi tog kanalen på hemvägen.
I Göteborg togs de sista besluten om
utförandet av kanalresan och fartygschefen för SVK77 Huvudskär utsågs
till eskaderchef. Förutom Huvudskär
från Södertörns Sjövärnskår, deltog
SVK06 Gråskär från Södermanlands
Sjövärnskår, SVK70 Hojskär från Gotlands Sjövärnskår, SVK223 från Gävleborgs Sjövärnskår och SVK104 från
Roslagens Sjövärnskår.
Den första utmaningen bestod i att
alla fartyg var tvungna att vara i Sjötorp,
östra sidan av Vänern senast klockan
0900 på måndag morgon, med en förflyttningstid om cirka 14 timmar från
Göteborg. Under lågsäsong i Göta kanal genomförs bara slussning därifrån
på måndagar och fredagar. Med losskastning kl 1400 söndag 5 maj från Göteborg, direkt efter förbundsstämman,
blev det således en lång dag och natts
färd genom Göta älv, Trollhättekanalen
och till sist över Vänern.
Förutom den mindre slussen i Lilla
Edet, för övrigt Sveriges äldsta sluss-
AV PÄR FLYGHED
plats, kom vårt första riktiga och största slussprov redan i Trollhättan. Lyftet
från Göteborg till Vänern är på nästan
44 meter och de fyra jätteslussarna i
Trollhättan står för den största delen
om sammanlagt 32 meter. Slusstiden
begränsades dock genom att alla våra
fem fartyg fick plats i en och samma
sluss. Men det var inte undra på att
fartygsbesättningarna kände sig små i
dessa sammanhang.
Med skymningen som sällskap kom
vi ut i Vänersborg och det blev nattnavigering över Vänern och genom
Lurö skärgård. Inlöpandet i Sjötorps
lilla hamn mitt i natten var minst sagt
besvärligt. Förutom mörkret så var det
också trångt och bristfälligt utmärkt.
Hojskär var först till kaj som kunde
lotsa oss andra in genom labyrinten av
grund och stenar för förtöjning vid fyratiden på morgonen. I Sjötorp väntade
Göta kanal, som är drygt 190 km lång
och har en nivåskillnad på hela 92 meter där 58 slussar utgör möjligheten att
förflytta sig. Tillsammans med Göta älv
och Trollhättekanal är det 390 km älvoch kanalväg.
Trots att anmälan gjorts om våra
fartygs storlek i god tid innan ankomst
kom det som en överraskning för slussningspersonalen att det inte gick in mer
än ett 70-fartyg i samma sluss. Det här
gjorde naturligtvis att vår eskader blev
något utdragen i längdled varefter vi
slussade, men vi kom snart ihop igen
när det kom en nu sluss. Slussningshastigheten begränsades också av att
det var bara tre personer ur Kanalbolaget som var slussvakter så här utanför
högsäsong. Dessa tre följde oss med bil
längs kanalen. Slussvakterna utgjordes
främst av yngre personer som mycket
väl skulle kunna komma från Sjövärnskårens verksamhet. Tänk där, ytterligare ett yrke vi kan rekrytera till.
Resan genom kanalen företogs genom natthamnar i Töreboda, Karlsborg, Motala och Borensberg. I Karlsborg skedde även bunkring.
Det är nästan bara vid förbundsstämman, och i viss mån andra av riksförbundet arrangerade evenemang, som
till exempel ordförande- och ungdomsledarkonferensen, som det ges möjlig-
het att träffa så många sjövärnare från
andra kårer på samma gång. I hamnarna
gavs nu tillfälle att träffas och diskutera
olika sjövärnsfrågor, framförallt hur vi
hanterar våra fartyg. Erfarenheter och
kunskaper byttes och vi drog nytta av
detta på ett mycket positivt sätt. Stödet
av att vara flera fartyg är också en viktig
säkerhetsfaktor. Exempel på detta var
när Huvudskär på sjön Roxen hade fått
in skräp i sjökylvattenfiltret så att ena
motorn kokade. Innan felet lokaliserats
och åtgärdats togs bogsering en stund
av Gråskär. Det var ju egentligen inte
behövligt men det kunde inte förutses
när beslut om bogsering togs. Vi flyttade också en del folk mellan fartygen
för att komplettera där det behövdes.
Sjövärnskåren som en hjälpande resurs tills sjöss gavs ett bra exempel när
Roslagens båt bistod en privat segelbåt
med bogsering efter att den fått motorproblem. Sjövärnskåren visar upp sig
och hjälper till - bra PR!
Redan i Sjötorp fick eskadern besök
av pressen – Mariestads tidning. Det
kan tyckas som en väldigt lokal tidning,
men under resan fick vi en hel del tillrop från kanalkanten som bevisade att
det finns en stor spridning av den. ”Vad
trevligt med Sjövärnskåren, er läste jag
om i tidningen”, eller ”Jag läste igår att
ni inte längre har några vapen ombord,
det var synd för annars hade ni kunnat
ge ryssen på käften…”.
Den PR för Sjövärnskåren som våra
fartyg spred genom hela kanalresan ska
inte underskattas. Vart vi kom besöktes vi av nyfikna som frågade vilka vi
var och ett bättre rekryteringsredskap
än ett fartyg till en sjönära verksamhet
som Sjövärnskåren finns väl inte? Det
delades ut broschyrer och reklamartiklar till såväl vuxna som barn och det
verkar finnas ett intresse för Sjövärnskåren även mitt inne i landet.
Särskilt uppskattat blev rekryteringsupptåget i Söderköping. Vår passage
skedde i ett strålande solsken och dessutom på en lördag varvid många Sörrpingbor (ja, Söderköping uttalas Sörrping på Östgötska) hade kommit till
kanalen för att flanera och köpa glass.
Tillsammans med broschyrer delades
det friskt ut Sjövärnskårens vikmuggar och nyckelringar till alla barn och
ungdomar medan vi väntade på slussningen.
Den viktigaste slutsatsen från resan
ur PR-hänseende är nog att reflektera
kring vår vardagliga verksamhet i vad vi
gör, hur vi gör och var vi gör det. Kunskap i sjömanskap vid förtöjning visar
en bild av oss Sjövärnskåren. Så även
hur vi uppträder och klär oss. Vare sig
vi vill eller inte väcker vi uppmärksamhet varvid färdighet, stil, ordning och
korrekthet är något som givetvis måste
prägla all sjövärnsverksamhet.
Efter sista slussen i Mem och fem
dagars slussande var det med visst vemod som vi upplöste eskadern och vart
och ett av fartygen tog sig mot egen
hemmahamn. Samtidigt var det en fantastisk känsla att få angöra Landsort i
skymningen med väntande hemmavatten för Huvudskär och solnedgång
över Öja. Södertörns skärgård kunde
inte tagit emot oss på ett finare sätt.
Kanalfärden hade gett oss många
minnen, glada skratt, erfarenheter och
kunskaper som vi alla bär med oss
många år framöver. Som en avslutande
reflektion kan det tyckas som väldigt
enkelt att ta sig genom Göta kanal, eller
som Janne ”Loffe” Karlsson uttrycker
det i filmen med samma namn ”Hur
svårt kan det va – det är ju bara rakt
fram i en kanal”. Men en sådan resa
sätter många färdigheter på prov, inte
minst sjömanskap och manöver.
En idé som kom upp under resans
gång var att man kanske kan anordna
detta i ett utbildningssyfte. Med ungdomar under en sommarskola? En sådan
resa skulle kunna ta cirka nio dagar, väl
inom ramen för en ungdomsskola. Med
de vunna erfarenheterna från årets kanalresa så borde det inte vara svårt att
genomföra något liknande framgent
med våra ungdomar ombord på våra
70-fartyg.
Pär Flyghed
Södertörns Sjövärnskår
FOTO: PÄR FLYGHED
SVK 77 Huvudskär i Göta kanal.
FOTO: CLAES DESHAYES
Sjövärnskåren på Göta kanal
Tre 70-båtar vid Sjötorps slussar.
Sjövärnsposten 2013 nr 3 5
MSB-övning i Göteborg
text & bild: Jörgen Forsberg
om den skadade så larmades sjöräddningshelikopter från JRCC (Joint Rescue Coordination Center) ut och en
ytbärgning av den skadade förevisades.
Dag två var inte lika intensiv som
dag ett, men där var vår uppgift att följa
med ut på de deltagande båtarna och
köra all radiotrafik på Rakel istället för
sjö-VHF som användes dagen innan.
Larmen lät inte vänta på sig. En båt
rapporterades saknad och ett eftersök
sattes snabbt in för att finna den saknade.
Efter en stund hittades den saknade
båten som då drev mot grund på grund
av svår maskinskada. Snabbt fick man
över en tamp och kunde påbörja en
bogsering bort från grundet.
Övningen avblåstes och vi begav oss
tillbaka till Käringberget för en utvärdering.
Alla var mycket överens om att det
varit en bra och lärorik övning samt
att vi fått visa MSB vilken resurs vi är i
händelse av en kris.
Vi som deltog vill framföra ett stort
tack för att vi fick vara med och ser
fram emot nästa övning tillsammans.
FAKTA
Jörgen Forsberg är sambandsledare för Frivilliga
radioorganisationen, FRO, Borås
Rakelsystemet är Sveriges nationella kommunikationssystem för samverkan och ledning. Rakel underlättar den dagliga kommunikationen hos organisationer som arbetar med allmän ordning, säkerhet eller
hälsa. Rakel står för RAdioKommunikation för Effektiv Ledning.
Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap
MSB:s uppgift är att utveckla och stödja samhällets
förmåga att hantera olyckor och kriser. Vi bidrar till att
samhället förebygger händelser och att vi är beredda
när de inträffar. När en allvarlig olycka eller kris inträffar ger vi stöd. Vi ska också se till att samhället lär
sig av det inträffade.
Rakel – hela Sveriges
kommunikationssystem
Sveriges riksdag beslutade 2003 om utbyggnad och
införande av Rakel – för att stärka den svenska krisberedskapsförmågan. Beslutet innebar att 200 analoga
kommunikationssystem ersätts av ett enda digitalt
system. I december 2010 invigdes hela Norrland som
den sista delen i utbyggnaden av Rakel. Därmed hade
Sverige för första gången fått ett landstäckande kommunikationssystem.
Staten äger Rakelsystemets infrastruktur. MSB ansvarar för utbyggnad, drift, förvaltning och utveckling av
Rakel. MSB ska även marknadsföra Rakel, sälja abonnemang och ansluta kunder.
Rakel bygger på Tetrateknik. Det är en europeisk
teknisk standard som används inom många länder för
kommunikation mellan aktörer som arbetar med skydd
och säkerhet.
Rakel har ett brett utbud av funktioner och tjänster
som gör systemet möjligt att använda och anpassa efter användarnas behov. Kombinationen av tjänster gör
Rakel unikt. Systemet har och fortsätter att utvecklas
i samarbete med de stora användargrupperna för att
vara ett effektivt system för ledning och samverkan av
samhällsviktig verksamhet.
Livräddning av överbordgången besättningsman.
Efter att ha fått förfrågan om vi
ville delta i MSB:s krisövning med
Sjövärnskåren i Göteborg i samband
med deras 100 års jubileum tackade
vi snabbt ja till inbjudan.
Vi var ett glatt gäng på fyra personer
som bilade ner till Göteborg tidigt på
morgonen den första maj för att vara på
plats klockan 08.00 på Käringberget.
Vår uppgift första dagen var att
snabbutbilda övningsledningen på Sepuras Rakelterminaler, som de skulle
köra övningsledningsnätet på. Detta
avklarades snabbt och effektivt av våra
duktiga deltagare . Efter att de olika organisationerna som deltog i övningen
fick presentera sig fick vi en information av Kustbevakningen om deras
uppgifter och även Räddningstjänsten
i Stor-Göteborg informerade om sin
verksamhet.
Snabbt tog Leif Isberg från Länsstyrelsen över och informerade oss om
hur länet ser ut och vilka risker som
finns och hur de hanterar en kris.
När vi intagit en god lunch var det
dags att bege sig till hamnen och åka
ut till övningsområdet med de båtar
som deltog i övningen. Det var allt från
stridsbåt 90 till Sjöfartsverkets pilotbåt och Danska Marina Hemvärnets
två båtar som begav sig ut mot Vinga
fyr. Där ankrade övningsledningens
båt Östhammar och första scenariot
spelades upp, brand ombord och svårt
6 Sjövärnsposten 2013 nr 3
brännskadad besättning.
Snabbt slöt båtar från Sjövärnskåren
och Danska Marina Hemvärnet upp
runt haveristen och en räddningsinsats
påbörjades med sjukvårdsmoment och
brandsläckning.
Nästa moment var att Frivilliga Flygkåren larmades till haveriplatsen och de
sände upp ett flygplan som upptäckte
oljeutsläpp som fotograferades för att
sändas till Sjöräddningscentralen. Sjövärnskåren började omgående lägga ut
länsar runt haveristen för att förhindra
att oljan drev in mot land.
Senare under kvällen kom nästa larm
om en snabbgående båt som kört på ett
skär med allvarliga personskador som
följd. Då sjukvårdare på plats bedömde
att de själva inte skulle klara att ta hand
Rakel används av centrala statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting samt privata aktörer med samhällsviktig verksamhet, till exempel
elbolag. Rakel ger förbättrade möjligheter för ledning
och samverkan - både i vardag och kris, genom att alla
använder ett och samma kommunikationssystem.
Rakelsystemets ursprungliga användarkrets var
skydds- och säkerhetsmyndigheter. I januari 2007
utökades användarkrets, bland annat för att omfatta
fler förvaltningar inom kommunal verksamhet som
har viktiga uppgifter inom krisberedskapssystemet. I
kommunens dagliga verksamhet har Rakel visat sig
effektivt ur flera perspektiv i verksamheter som till
exempel socialtjänst, hemsjukvård, miljö- och teknisk
förvaltning.
Idag används Rakel av cirka 380 organisationer. De
största användarna är Polisen, Kriminalvården och
Tullverket.
Rakelsystemet har cirka 1700 basstationer placerade
över hela Sverige. Infrastrukturen är byggd för att
klara hårda väderförhållanden. Det gör Rakel till ett
mycket tillförlitligt system.
Källa: www.msb.se
Akutsjukvård.
Sjövärnsposten 2013 nr 3 I år firar Owe Ranert 70 år som sjövärnare.
7
De 100 åren firades med pompa och ståt Äntligen var det dags. Efter flera års
planering och många otaliga möten
kom så den helgen då Sjövärnskåren
skulle fira sina 100 år i Göteborg.
Sjövärnskårens båtar från hela
landet lade till vid Eriksberg där
firandet ägde rum. Flera av Marinens
fartyg var också på plats för att
fira 100-åringen. Kustbevakningen,
Polisen och Sjöräddningssällskapet
likaså. Det var en otroligt vacker syn.
Själva invigningen av firandet ägde
rum på fredagen ute på kajen. John
Fritsch hälsade välkommen, Stefan
Caplan från försvarsutskottet önskade
födelsedagsbarnet lycka till och Leif
Härdig, ställföreträdande chef på Försvarsmedicinskt Centrum i Göteborg,
hoppades att det skulle bli många år
till. Sjövärnskårens Musikkår underhöll
och flaggorna vajade i takt med den göteborgska vinden.
Det var många sjövärnare som kommit resande till Göteborg och speciellt
glädjande så många ungdomar. Flera
av dem tävlade i Rikstävlingarna som
gick av stapeln under fredagen och
lördagen. Vid Sjövärnskårens minnessten (minan) på Långedrag ägde en
ceremoni rum med tal och musik. Fredagskvällen avslutades med en tretimmars tur med Ångaren Bohuslän runt
Göteborgs skärgård. Kapten var ingen
mindre än vår egen jubileumsgeneral
Göran Ringqvist.
Under lördagen anordnades två seminarier; ”Försvarsmaktens rekryteringsbehov” samt ”Sveriges beroende
av sjötransporter”. Medverkade gjorde
amiral Jonas Haggren, marinen, generaldirektör Judit Melin, Kustbevakningen, informationsdirektör Erik Lagersten, Försvarsmakten, överdirektör Nils
Schwartz, MSB och överste Mattias Ardin, hemvärnet. Det hela inleddes med
att ordförande i Göteborgs sjövärnskår
Robert Kartler hälsade alla välkomna.
Därefter pratade kommunfullmäktiges
ordförande Lena Malm om vikten av
Göteborg som sjöstad och Sjövärnskårens betydelse.
8 Sjövärnsposten 2013 nr 3
TEXT: DAISY BALKIN RUNG, BILD: JOHAN IACOBI & ERIK WICKMARCK
Rikstävlingarnas slutmoment ”valbåtsrodden” kommenterades av Harald
Treutiger, vars kända röst hördes över
hela Eriksberg. I blåst och regn gick
rodden ute på Älven. De fem lagen:
Kungsholmen, Känsö, Lungö samt
Märsgarn 1 och 2 gjorde alla otroliga
insatser. Rodden vanns av Känsölaget
och hela Rikstävlingen av Lungö.
Kulmen på själva firandet blev banketten. Tjusiga damer och stiliga herrar
intog festsalen. Alla på ett strålande humör. God mat och dryck och musik av
Marinens Musikkår. Och som sig bör
på en sådan festivitas delades ett antal
medaljer ut. John Fritsch presenterade
medaljörerna och amiral Leif Nylander
medaljerade. Guld till Per-Gösta Olsson och Jerry Jönson. Silver till Jonas
Haggren, Jan-Erik Linell, Leif Nylander och Daisy Balkin Rung. Dansen pågick till över midnatt och stämningen
kunde inte varit bättre.
En 100 åring ska firas med värdighet
och så gjordes också under alla dagarna.
Med glädje och stolthet. Vi hoppas att
kunna jubilera många gånger till.
Sjövärnsposten 2013 nr 3 9
ISCA Hong kong
Efter en lång flygresa anlände vi till
Hongkong på morgonen den 9 augusti.
På flygplatsen fick vi ett härligt mottagande av två ansvariga från Hongkong
Sea Cadet Corps. Förutom trevliga
människor möttes vi av den otroliga
värmen och höga luftfuktigheten samt
storstadens höghus på vägen in till hotellet. Vi var det första landet som anlänt
till Hongkong. Det var en stor förmån
att få packa in oss i lugn och ro efter
vår första riktiga Hongkong-måltid bestående av kinesisk seafood. Maten var
riktigt god och helt annorlunda. Vi fick
en första lektion i att äta med pinnar, så
kallade chopsticks.
Första dagarna fick vi göra flera intressanta besök, till Maritime Defence
Museum, Hongkongs marinpolisstation
och Maritime Museum. Något vi hade
insett efter första dagen var kinesernas
kärlek till gruppfoton. ”Group photo,
group photo!” var en fras som efter ett
tag inte uppskattades av alla (vår käre
eskortofficer). Under första kvällen
när även britterna hade anlänt kunde
alla kadetter för första gången träffas,
på 75:e våningen i Central Plaza. Förutom den otroliga utsikten var det en
stor glädje att få träffa och umgås med
alla trevliga sea cadets från Hongkong,
England, Korea och Singapore.
Efter några dagar med sol kom tyfonen med regn och blåsigt väder. Detta
innebar omfallsplanering och mer tid till
att gå runt i staden. Vi är otroligt tacksamma för de två hongkongkadetterna
Kristy och Vincent som hela tiden gick
med oss. De kunde berätta om staden
och livet i Hongkong och av det lärde
vi oss otroligt mycket. Det var något
som gjorde den här resan överlägsen en
vanlig resa när man kommer som turist
till ett land. Att ha några med sig som
hela tiden kan säga var vi kan få bra mat
är inte bara en bekvämlighet, vi fick alla
en djupare förståelse för den annorlunda kulturen. Det märktes hur det blev
roligare även för våra nya vänner från
Hongkong att få berätta om sin stad,
mat och skillnader från Sverige. När vi
ville gå och titta på en typisk kinesisk
marknad såg de först konstigt på oss,
men de blev glada över vår entusiasm
och vårt intresse för deras hemstad.
Med det annorlunda vädret insåg vi
snart att Hongkongs kadettverksamhet
skiljer sig mycket från Sveriges. De kan
ägna sig åt vattenaktiviteter året om,
och den sämsta perioden är tyfonsäsongen på sommaren. För verksamheten används båtar som kajak och
”dragonboat”, men de ägnar sig även
åt dykning. Allt detta pågår i de lokala
Vi for till England
kårerna, då det årliga lägret ligger under
fyra dagar på sommaren. Under lägret
ägnar de sig mer åt samarbetsövningar
för att öka sammanhållningen.
Det årliga HKSCC-lägret fick vi besöka under våra sista dagar. Där möttes
vi av en spektakulär lägereld bestående
av ett självlysande träd och ett enormt
disco med alla lägermedlemmar. Vi
bodde i stugor med liknande standard
som på SVK:s sommarskolor. Varje
morgon var det morgonfys, vilket bestod av stretching, som Sverige var ensamma om att delta i, liksom flagghissningen.
Sista kvällen fälldes många tårar under vårt ”Farewell Party”, och vi fick
tillfälle att se tillbaka på allt vi hade
gjort under veckan. Det kändes som
om vi hade varit där mycket längre än
en vecka och det var svårt att förstå att
vi skulle lämna allt och alla. Vi har fått
vänner för livet från många delar av
världen samt upplevelser som inte kan
fås någon annanstans än vid International Sea Cadet Exchange.
Caroline Lilliebjörn, Johan Sjöberg och Fredrik
Runnberg
Från vänster: Stephan Lindeblad, Caroline Lilliebjörn,
Johan Sjöberg och Fredrik Runnberg.
10 Sjövärnsposten 2013 nr 3
Från vänster: Sebastian Svensson, Ida Wikman, Erik
Watsfeldt, Fredrik Widborg och Emma Dyrssén.
Vi startade äventyret med teambuilding på Gröna Lund, sjukamp. Morgonen därpå var det dags att sätta sig
på planet till England och väl framme
i London höll varje nation en kort presentation om sig själva. Representerade
var Kanada, Australien, Hong Kong,
Singapore, Sydkorea, Ryssland, Belgien,
Bermuda och såklart Sverige. Några
brittiska ungdomar följde också med
oss under utbytet. I London stannade
vi i fem dagar då vi bland annat fick
se Houses of Parliament, London Eye
och Buckingham Palace där vi fick vi
stå innanför staketet under vaktavlösningen! Men vi var även ute på vattnet
och rodde, paddlade kanot och körde
RIB. En kväll gick vi dessutom på musikalen Wicked!
Väl i Portsmouth bodde vi ombord på HMS Bristol, en jagare från
Falklandskriget som är ombyggd till
förläggning för ungdomsverksamhet.
Dagarna i Portsmouth träffade vi andra
ungdomar från den brittiska sjövärnskåren. Vi blev snabbt omtyckta på grund
av vår goda engelska och medhavda
djungelvrål (godis – red:s anm).
Fyra dagar senare åkte vi vidare till
Plymouth och HMS Raleigh med ett
stopp vid Stonehenge. HMS Raleigh
är den bas där man genomför vad vi i
Sverige skulle kalla GMU. Här fick vi
ta del av vissa delar ur rekryternas utbildning och vi testade brandsläckning,
hinderbana och sjösäkerhet. Roligast av
allt var läcktätningen, man tätar skador
i skrovet som bildas om man går på
grund eller om fartyget blir beskjutet.
Efter nästan en vecka i Plymouth
på flottbasen HMS Raleigh så väntade
en lång bussresa tillbaka till London.
Där fick varje nation mycket egen tid
när vi gick runt i stan vilket gav tid
för shopping, fika med mera. Vi hade
även stadsorientering, afternoon tea
med borgmästaren, besök på Windsor
Castle, Tower of London och sedan en
avslutningsmiddag där vi överlämnade
de officiella gåvorna.
Utbytet har varit mycket lärorikt och
spännande då vi har träffat ungdomar
från hela världen med gemensamma
intressen. Vi upplevde några kulturskillnader så som att man har en större
uppdelning mellan kön och ålder än vad
vi har i Sverige. Vi vill tacka vår följeofficer Fredrik Widborg och Sjövärnskåren för en helt fantastisk resa i England
med minnen för livet. Vi har haft en
underbar resa och rekommenderar er
att söka till nästa års utbyte.
Emma Dyrssen, Ida Wikman, Sebastian Svensson
och Erik Watsfeldt
Sjövärnsposten 2013 nr 3 11
Känsö i Göteborgs skärgård
Gustaf Oliveira och Nikesh Harari
År efter år kommer elever,
instruktörer och skolchef hit
till denna vackra ö. Ingen av
Sjövärnskårens sommarskolor är
den andra lik. Trots att alla följer
UBSU (Utbildningsbestämmelser för
Sjövärnskårens ungdomsverksamhet)
och de regler som ska följas finns
det olikheter. Vad som skiljer Känsö
från de andra är bland annat att
hit kommer även instruktörernas
familjer ut, vilket gör att flera av dem
varit här i generationer. Det märks
också på sammanhållningen och den
varma känslan.
Text: Daisy Balkin Rung
Foto: Ulf Wolgast & Daisy Balkin Rung
– Jo så är det. Många har ju varit härute
sedan barnsben. Och det ger en speciell
stämning. I år har vi 79 elever fördelade på alla kurserna. Fina elever och
instruktörer, säger skolchefen Ulf Eliasson. Det är verkligen ett privilegium
att få arbeta här som skolchef.
12 Sjövärnsposten 2013 nr 3
När Sjövärnsposten besöker Känsö
är det nästsista dagen på skolan och det
är tävling i valbåtsrodd mellan de olika
kurserna. Kajen är full av elever som
väntar på sin tur och hejar på de som
ror. Stämningen är på topp precis som
solen. Vi får en pratstund med två av
fortsättningskursarna: Nikesh Harari
och Gustaf Oliveira.
– Jag älskar Känsö och det vi får lära
oss här. Redan efter några dagar förra
året på grundkursen visste jag att jag
ville fortsätta, säger Nikesh. Gemenskapen, omtanken, instruktörerna – ja
allt är helt underbart.
Nikesh säger att hon aldrig ens hade
åkt båt innan hon kom till Känsö, och
nu så längtar hon hit när hon är hemma.
Hon får medhåll av Gustaf som också
stortrivs.
- Vi är så sammansvetsade, som en
stor familj. Och får lära oss så oerhört
mycket som vi har användning för hela
tiden. För oss alla är det en självklarhet
att vi kommer tillbaka nästa år på praktikkursen, säger Gustaf.
Precis innan fyspasset för grundkursen ska börja träffar vi Johan Norén
som är biträdande instruktör.
-.Jag har själv gått Sjövärnskårens
sommarskola här alla somrar. Det kän-
På Kungsholms fort
des helt naturligt att fortsätta som instruktör. Nu får jag också tillfälle att se
det från en annan sida, säger Johan. Nu
är jag mer fokuserad på själva allvaret
och säkerheten, så var det ju inte riktigt
förra somrarna. Den 16 september ska
jag börja GMU (Grundläggande militär
utbildning) på P7 och det ser jag fram
emot.
Lovisa Ekstrand är biträdande instruktör på ledarskapskursen. Hon har
också en bakgrund som elev.
- Eleverna är verkligen duktiga. Det
är ju inte så längesedan jag själv var elev
på LK, två år sedan för att vara exakt.
Jag kommer ihåg när det blev stressigt
och hur man kände det då. Vilket är en
stor fördel när man nu är instruktör, säger Lovisa som till vardags pluggar till
sjökapten på Chalmers.
Eftersom det är nästsista dagen på
skolan pågår också en hel del återställning och skötsel.
- Allt materiel ska lämnas tillbaka i
lika bra eller bättre skick än när vi fick
det. Och vi säger alltid att övningen
inte är slut förrän allt är återställt, säger skolchefen Ulf Eliasson. Under de
här veckorna har två av våra instruktörer Sebastian Göthman och Erik Ahlström, ägnat flera dagar åt att plasta om
två av våra valbåtar. De var närmast
föremål för uppeldning men är nu som
nya igen.
Så är en härlig dag ute i Göteborgs
skärgård till ända. Det värmer i en redaktörs hjärta att träffa alla dessa fantastiska ungdomar. Och att Sjövärnskåren bidrar till flera olika arbeten i det
marina klustret.
Johan Norén
Vi samlas vid Örlogsbasens inpassering, vi alla som denna dag ska på besök
till Kungsholmen. Skolchefen Johnny
Landgren tar emot oss och sedan far vi
ut med båt. Dagen till ära är marininspektören Jan Thörnqvist, överste Lars
Hammarlund och försvarsutskottets
ledamot Annicka Engblom med. Och
även Annickas dotter Ellen samt John
och Inga-Lill Fritsch. En stor delegation med andra ord.
I vanlig ordning när Jan Thörnqvist
är med på besök till Kungsholmen, vill
han inte ha någon större uppståndelse.
Han är i sitt esse under dessa besök,
han har ju själv gått Sjövärnskårens
sommarskolor.
- Ja men på den tiden var det på
Rollsö. Men varje moment härute är
nostalgi och jag känner igen allt. Det är
så härligt, säger Jan Thörnqvist med ett
stort leende på läpparna.
Det märks inte minst på hans handlag med eleverna som han gärna stannar
och pratar med. När vi träffar grundkursen så är de i full gång med examen
i knop. Några står i kö för att visa upp
sina knopar. Lite nervös stämning är
det allt i kön. Men nu i efterhand kan
vi avslöja att alla blev godkända. Le-
TEXT & BILD: DAISY BALKIN RUNG
Koncentrerat arbete i sjökortet.
darskapskursen förbereder sig för en
examination som ska göras av grundkursen. Vi får tillfälle att växla några
ord med dem precis innan provet ska
starta. Alla sex Lk-eleverna planerar att
söka till GMU, vilket gläder representanterna från Försvarsmakten.
Medan de övriga besökarna åker för
att träffa fortsättningskursen som är
ute till sjöss, sätter sig Sjövärnsposten
på kajen och njuter av den friska vinden
och den fantastiska känslan det är här
ute på Kungsholmen. Det är allt något
speciellt med dessa öar vi har våra sommarskolor på. Och den kunskap, stämning och mognad som Sjövärnskåren
ger. Hade jag varit 15 år igen vet jag
precis vad jag skulle gjort!
Väl tillbaka i Örlogshamnen vinkar
vi alla av varandra. Annicka Engblom
säger att detta var en underbar dag och
att Sjövärnskåren gör en stor insats:
- Fantastiskt att få komma med ut
och se verksamheten med egna ögon.
Härliga ungdomar och instruktörer
som bidrar till mycket gott i samhället,
säger Annicka Engblom.
Marinspektören är även han mycket
nöjd med dagen. Det syns på hela hans
kroppsspråk.
- Tänk om alla hade möjlighet till
denna sommarverksamhet. Det är med
stolthet man själv har varit sjövärnare
och nu ser att denna verksamhet fortgår.
Marininspektören Jan Törnqvist
pratar med grundkurselever.
Sjövärnsposten 2013 nr 3 13
varav de sista två åren som skolchef,
var det med en nyfiken och nostalgisk
känsla som jag återigen färdades ut till
Lungön. Det var en annorlunda känsla
att denna gång kliva i land som besökare
på den vackra ön norr om Härnösand.
Den första jag mötte på vägen upp mot
Villan var sjökapten Lars Nilsson, en
man med lång erfarenhet inom såväl
Sjövärnskåren som handelsflottan. Inför årets sommarskola har han i vanlig
ordning sett till att fartygen och båtarna
är nymålade. Så länge jag kan minnas
har han alltid funnits i omgivningen
och ordnat med detaljerna på anläggningen. Jag önskar varje sommarskola
en egen Lasse!
När jag står på verandan utanför Villan så infinner sig, för en kort stund,
känslan av att jag även i år jobbar på
skolan. En slags positiv vanebildning
som jag förmodligen inte är först med
att råka ut för. Villaverandan fungerar
i övrigt som en sluss mellan befälsområde och elevernas allmänna uppehållsplats. Här har elever under sjövärnsutbildning ända sedan 1942 försynt
knackat på dörren för att bland annat få
vaktlistan godkänd av det vakthavande
befälet.
Men Lungön är inte så anrikt som
man kan tro. Det präglas mer av gemenskap och kamratskap än av tradi14 Sjövärnsposten 2013 nr 3
tioner. Visst har tredjeårskurselevernas
dop (simtur runt bryggan) alltid funnits
där. Men att till exempel underhållselda
bastun, med fyra fyllda pytsar på översta laven, det är historia.
Det är den sista hela dagen på årets
skola. Förmodligen har både befäl och
elever även i år fått uppleva den förhållandevis stora utvecklingen som brukar
ske under de tre intensiva veckorna. För
skolchefen brukar det vara en lättnad
efter att ha rott i land den relativt tunga
uppgiften att upprätthålla verksamhetssäkerhetsansvaret på plats.
Vad ser jag då sammanfattningsvis
när jag kliver i land som besökare på ön
efter alla dessa år i befattning? Till min
glädje är platsen sig lik, även om rabatterna saknade blommor och gräset låtits frodas till nivåer som en höbonde
skulle varit stolt över, så var det skönt
att se sanitetsförbättringarna i och med
tillskottet på de fyra nya vattentoaletterna. Det är faktiskt anmärkningsvärt
stora ansträngningar som åstadkoms
varje år för att lyfta och förbättra anläggningen. Personligen tycker jag att
platsen förtjänar ett utökat nyttjande
och att den i likhet med Märsgarn kan
få vara värd för två skolor samma sommar. Vi får hoppas att det redan år 2014
kan bli ett Lungön 2!
Under en solig vecka mot slutet av
sommarlovet fick en grupp ungdomar
bestående av i huvudsak tjejer från
Fryshusprojektet Frysboxen tillfälle att
prova på att segla, navigera, ro valbåt,
åka stridsbåt och genomföra ett överlevnadsdygn på Märsgarn under Sjövärnskårens ledning.
Gruppen som kom till Märsgarn
kommer från Stockholm och Norrtälje.
Tidigare har projektet Brobyggarna
från Fryshuset genomfört lägret, och
det första lägret genomfördes med en
grupp från Husby. Årets projekt Frysboxen består till huvudsak av tjejer som
genom fysisk träning i thaiboxning i
kombination med diskussion och dialog förbereder de unga för vuxenlivet.
Frysboxen leds av Pernilla Johansson;
tidigare polis och världsmästare i thai
boxning:
- Det var jätteroligt att vi fick den
här chansen att vara med på lägret på
Märsgarn. Ungdomarna har uppskattat
det otroligt mycket och ser redan fram
mot nästa år. Det som är det mest inspirerande med denna typ av läger är
att se hur varje ungdom växer genom
att klara av de olika utmaningar de ställs
inför. En tjej som var rädd för vatten
när vi kom dit, klarade tillslut av att
kapsejsa en båt och få tillbaka den på
rätt köl och sedan vara med på segelturen. Rädsla och oro fanns för att bo
i skogen, men alla klarade av det och
antog utmaningen med att testa något
nytt. Att klara av de utmaningar man
ställs inför är helt i linje med hur vi jobbar i Frysboxen och att vara med på
Märsgarn gav oss alla mycket tillbaka.
Många tack till er alla som bidrog till
detta, säger Pernilla Johansson.
Kawtar Hassan 20 år, Ayan Hassan
20 år och Karolina Israeli 29 år (ledare), tränar till vardags tillsammans och
berättar med inlevelse om veckans intryck.
Mikael Johansson
FOTNOT:
Educatio at mari voluntarium är Lungöns latinska
ordspråk och betyder ”Frivillig utbildning vid havet”.
Lars Nilsson vid stora ankaret på Lungön.
- Att få packa på kommando vad
faktiskt roligt. Så praktiskt att man
kunde vika ihop sina regnkläder i huvan! Ur militärens synsätt är det säkert
självklart, men för oss har det varit jättedisciplinerat.
- Det var verkligen bästa motivationen att sluta röka – jag har inte rökt på
fem dagar nu.
- Att vara i skogen och sova där var
urkul! Men bäst var nog att åka gruppbåt och stridsbåt 90.
Amanda Halvars, 18 år, Ottilia
Bengtsson, 18 år och Najen Flores, 16
år berättar om hur det var att övernatta
i skogen och att bo på luckan. De kände
varandra innan lägret, men inte så bra
som nu.
- Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så himla skönt att vara ifrån mobilen som det ändå var! Det var också
kul att få prova militärens kläder och
äta maten.
- Det var nog många som trodde att
militären skulle vara hårdare, som robotar, och att flera inte skulle orka. Men
det var nästan tvärtom. Tempot har varit lagom och man har hela tiden varit
noga med att alla kan vara med.
- Det är inte alla som får tillfälle att
vara ute i skärgården så här. Det har
verkligen stärkt gruppen!
Lägret är ett samarbete mellan Försvarsmakten, Fryshuset och Stock-
holms hamnar. Syftet med lägret är att
erbjuda ungdomar i samhället som inte
så ofta kommer i kontakt med skärgården en spännande och samtidigt lärorik
upplevelse med sjöliv och även det militära livet. Jonas Kindgren från 4.sjöstridsflottiljen och Sjövärnskåren och
Stephan Sjöberg från Försvarsmaktens
UndSäkC har tillsammans planerat och
genomfört samtliga tre läger med Fryshuset:
- Försvarsmakten behöver nå unga
människor från hela samhället på ett
helt annat sätt idag än tidigare! Många
unga får idag inte den här chansen; varken att vara i skärgården eller att prova
på det militära livet. Och det är lika givande varje gång att se hur de unga växer från inryck på lägret tills det är dags
att åka hem, säger Jonas Kindgren.
Stephan Sjöberg
Övre raden från vänster: Amanda Halvars, Ottilia
Bengtsson, Karolina Israeli, Hamid Palmroth, Paulina
Karpinska, Nhayen Flores,
FOTO: MIMMI LINDQVIST
Efter femton år på sommarskolan,
Projektet Frysboxen på Märsgarn
FOTO: MIKAEL JOHANSSON
En av årets sista uppställningar på Lungön.
Nu stundar skeppsafton och alle mans tjim.
FOTO: MIKAEL JOHANSSON
Lungön - Educatio at mari voluntarium
Nedre raden: Sofia Graa Tollén, Isabelle Brandt
Krantz, Frida Persson
Sjövärnsposten 2013 nr 3 15
Posttidning B
1� 1� 0� 3� 3� 7� 3� 0� 0�
Sjövärnsposten
Sjövärnskårernas Riksförbund
Box 5435, 114 84 STOCKHOLM
Det är en solig dag den 28e juni och
kadetterna från den 218:e officerskursen i obruten följd tar officersexamen.
Ibland de nittionio kadetter som utnämns till fänrikar, går tjugo till flottan.
Bland dessa finns åtta stycken sjövärnare, därmed är nära hälften av de blivande sjöofficerarna sjövärnare. Strax
före ceremonin fick jag möjlighet att
träffa dem i kadettmässen på Karlbergs
slott för att prata om vad Sjövärnskåren
betytt för deras val att bli officerare.
Mässen är fylld av förväntansfulla
kadetter i daglig dräkt. På frågan vad
Sjövärnskåren betytt får jag snabbt svar
från dem alla. Nina Bjurholm som skrivit sin examensuppsatts just på ämnet
”Sjövärnskåren” inleder:
- Min C-uppsats (examensarbete)
handlade om Sjövärnskårens betydelse
för de som valt att läsa officersprogrammet. Det jag kom fram till var att
de flesta inte hade varit här utan organisationen och de som kommit hit ändå
verkligen tog steget.
- Utan Sjövärnskåren hade jag inte
varit här i dag, säger Emmelie Olsson,
som gått på Lungö.
Även om samtliga är överens på den
punkten har de olika uppfattningar om
vad i Sjövärnskåren som betytt allra
mest för beslutet att bli officer i flottan.
Enligt Helena Andersson, Lungö, så
var det många saker såsom värnplikten
på korvettdivision och skonertsegling
som betydde mycket för det slutliga beslutet att läsa till officer.
- Men givetvis har Sjövärnskåren alltid lotsat. Jag hade inte ens tänkt göra
lumpen men så blev jag värvad till kåren och så hamnade jag till slut på officersprogrammet, säger Helena.
Linnea Nordin, Märsgarn, lyfter
fram befälen på sjövärnskolorna.
Foto: Rikard Gustafsson
Många sjövärnare tar officersexamen
Övre raden från vänster: Wilhelm Tornerhjelm och Anton Holmberg.
Nedre raden från vänster: Helena Andersson, Rebecka Östrand, Emelie
Olsson, Nina Bjurholm och Linnéa Nordin.
– Befälen var en enorm inspirationskälla. Hon får medhåll av Jennifer
Svensson, Märsgarn, som säger att befälen också är stora förbilder för eleverna. De kan berätta historier om hur
det är att jobba på ubåt och när man är
15 år blir man imponerad och taggad av
att själv göra det samma i framtiden.
Den goda stämningen och kamratskapet är förmodligen det främsta minne många sjövärnare har med sig efter
sin tid i organisationen. Det samma
gäller för de nykläckta fänrikarnas karriärval.
- Även om jag inte hade vetskapen
om att det skulle vara likadant i Försvarsmakten som i Sjövärnskåren hade
jag en övertygelse om att det skulle vara
samma kamratskap och stämning. Det
var en stor drivkraft för att välja det
militära yrket, säger Anton Holmberg,
Kungsholmen,
Under föregående kadettkurser har
det knappt varit några tjejer alls men
i år är könsfördelningen nästan 50-50,
vilket är positivt högt med tanke på att
andelen kvinnliga officerare i Försvarsmakten är 5,5 %. Eller som Jennifer
Svensson konstaterar:
- På Sjövärnskårens sommarskolor
är det ”okej” att vara tjej och då blir
man kvar i Försvarsmakten.
Sjövärnskåren är en öppen, välkomnande och inkluderande organisation
samtidigt som ytterst många dugliga
individer får en enorm kompetens.
Denna mångfald är förmodligen Sjövärnskårens starkaste sida och det är
därför organisationen är relevant som
rekryteringsbas för Försvarsmakten.
För de nyblivna fänrikarna väntar ytterligare ett och ett halvt års studier av
nautik, vilket slutligen ger dem behörighet N5, innan de kan ta en befattning
på sina förband. Alla kommer senast
januari 2015 att arbeta som officerare
på antingen 3.e eller 4.e sjöstridsflottiljerna. HUGO SELLING